Issuu

FANBÄRAREN

Stridens moderna karaktär Nr 3 - September 2026 - ÅrgångFanbäraren 86 • 3/2026

8 ”Så undviker jag att bli någon regims nyttiga idiot” Antti Kuronen berättar om hur journalister i krig kan värja sig mot desinformation. 14 I utvecklingen mot 2040-talet utvecklas Nylands brigads krigstida förband i en smidigare och mera eldkraftig riktning. 20 Från hästar till drönare: Tre generationer Strandberg ser tillbaka på sin tjänstgöring vid Nylands brigad. 28 Papperskartan är fortfarande ett viktigt verktyg på stridsfältet, trots all modern teknik. 34 Soldatliv på 1800-talet: Under autonomitiden fanns två arméer i landet – ryska trupper och finländska förband. 40 Läget i Östersjön: De tidigare brigadkommendörerna Juha Kilpi och Arvi Tavaila ger sin syn på det aktuella säkerhetsläget.

Fanbäraren • 3/2026

Innehållsförteckning 4 Brigadkommendörens hälsning

28 Kartans roll på stridsfältet

6 Gillets ordförandes hälsning

30 Kustbrigaden

7 Slutspurt för jubileumsåret

32 Teikaristenen

8 Antti Kuronen om desinformation

34 Soldatlivet på 1800-talet

11 Ledare

36 Hänt på brigaden

14 Nylands brigad utvecklar sin slagkraft

40 Säkerhetsläget kring Östersjön

20 Tre generationer på Nylands brigad

42 Sponsorklubbens sommarexkursion

22 Pionjärvapenslaget

44 Krigsmannaedgången II/26

25 Tidigare chefredaktörens hälsning

48 Stöd gillets jubileumsfond

Redaktionsråd Ordförande Kommodor Mikko Laakkonen

Ansvarig utgivare Kommodor Mikko Laakkonen

Redaktör Jägare Oliver Carlsson

Medlemmar Chefredaktör Ted Urho Kommendör Janne Jortama Kommendör Saima Ratasvuori Kommendör Simon Källman Kommendörkapten Janne Kandelin Kommendörkapten Andreas Jung Niklas Ollila Hanna Tallberg Joakim Flinck Jägare Lucas Sandvik Jägare Oliver Carlsson

Chefredaktör Sebastian Dahlström chefredaktor@fanbararen.fi Ekonom Jussi Laitinen

Redaktionens adress Fanbäraren Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion@fanbararen.fi Tfn 0299 339 101

Korrektur & översättning Niklas Ollila

Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy

Grafiker Jägare Lucas Sandvik

Upplaga: 2700 exemplar, 4 nr/år & e-version

Fanbäraren • 3/2026

Brigadkommendörens hälsning

Stridens moderna karaktär

Temat för det här numret av vår tidning är stridens moderna karaktär. För mig som kommendör för ett truppförband ter sig ordet modern aningen problematiskt. Varför det? I enlighet med kraven som ställs på vårt truppförband är vi ständigt beredda att utföra också eventuella stridsuppgifter. Samtidigt utbildar vi trupper och förbereder oss dagligen på att fullfölja eventuella stridsuppgifter – för att försvara Finland. I det avseendet använder vi inte ordet modern utan hellre ordet aktuell. För att vår prestationsförmåga ska kunna vara aktuell håller vi oss, som en del av Marinen och Försvarsmakten, kontinuerligt och regelbundet uppdaterade om till exempel observationerna av krigföringen såväl i Ukrainas försvarskrig som exempelvis i Mellanöstern och på Röda havet. Försvarsmakten implementerar systematiskt centrala lärdomar och viktig praxis, och alla åtgärder berättas inte ut och lyfts inte fram i offentligheten. Upprätthållandet och utvecklandet av vår prestationsförmåga baserar sig på förståelsen av hotet – vi talar om hotfokusering. Verksamheten grundar sig förstås på tilldelade resurser, bl.a. personalen och finansieringen, och där handlar det om resursmedvetenhet. Den tredje principen är att ha prestationsförmågan som fundament. Istället för ett enskilt system använder vi oss av helheter, och varken försvarssystemet, sjöförsvarssystemet eller Nylands brigads prestationsförmåga grundar sig på enskilda s.k. silverkulor. Dagens försvarssystem utgör resultatet av ett långsiktigt och systematiskt utvecklingsarbete,

Fanbäraren • 3/2026

och inga krigshistoriska erfarenheter från resten av världen stöder uppfattningen om att allt som gjorts tidigare skulle visa sig ha varit fullständigt felaktigt – även om det går att skönja allvarliga misslyckanden i utvecklandet av prestationsförmågan i krigshistorien. Samtidigt som försvarssystemet utvecklas ska det hela tiden kunna användas – onödigt tvära ändringar leder mycket lätt till en okontrollerbar och splittrad helhet. Det handlar alltid om en enhetlig, aktuell och fungerande helhet. Det ska finnas tillräckligt med utrustning och material, truppen ska vara utbildad och det ska finnas gemensamma verksamhetsprinciper och -planer. Nylands brigad har ordning på de här faktorerna, men trots det fortsätter vi dagligen att förbättra utbildningen och stötta högre ledningsinstanser i utvecklandet av den materiella beredskapen. Stridsfältet kan struktureras på olika sätt. I den här kontexten gör jag det med följande element: Allra först kommer spaning, övervakning och målanvisning. Nylands brigad har sin egen roll i alla tre. Vi utbildar soldater för spaningsuppgifter, våra trupper övervakar områden och vi har kapacitet för målanvisning. I de här uppgifterna använder vi oss också av obemannade system bl.a. för spaning och eldledning. Genom de nämnda åtgärderna förser vi ledningsinstanserna med lägesbilden och grunderna för ledningsverksamheten.

Kommodor Mikkoverkan, Laakkonen Därutöver kommer där Nylands brigad också har sin egen roll. Exempel på vår verkningsBrigadkommendör förmåga är kustrobotar, granatkastare, beväpning

av fartyg och fordon, pionjärernas stridsutrustning och förstås våra trupper, inklusive kustjägarna, som vid behov används för att slå fienden. Nylands brigad har visat prov på sin förmåga till gemensam eldanvändning med både ytstridsfartyg och luftfarkoster. Vi har också redan länge uppvisat en förmåga att samarbeta med svenska kustförband. Beväpningen som vi använder oss av är modern – och kustförbandens eldgivningsförmåga utvecklas ytterligare under det här årtiondet inom ramen för ett projekt, som leds av Marinstaben. Det tredje elementet är stödet – som enligt mig ska förstås i en bred bemärkelse. Alldeles centrala komponenter i truppernas inriktning och rörelseförmåga utgörs av fordon, fartyg och deras förare – som vi också utbildar på brigaden. Användningsprinciperna för dessa ska hållas uppdaterade bl.a. i fråga om kamouflering och utspridning. Genom pionjärverksamhet effektiviserar vi bl.a. skyddet och främjandet av rörelse, som trupperna behöver, och till exempel militärpoliserna producerar skydd genom sin övervaknings- och bevakningsverksamhet. Flera olika typer av underhåll möjliggör truppernas stridsförmåga – i den kontexten kan nämnas till exempel kompletteringarna och sjukvården.

Stridsfältet är inte modernt för soldaterna, utan verklighet just då i stunden. Vi är väl medvetna om att stridsfältet utvecklas snabbt, vilket medför ett nödvändigt behov av att kreativt och innovativt kunna utveckla både materialet och användningsprinciperna. Den utvecklingen sker bl.a. när det gäller användningen och utvecklandet av obemannade system, men inte heller de utgör några enskilda silverkulor. I utvecklingsarbetet är det också nödvändigt att vi kan beakta förhållandena och geografin inom Finlands territorium. På en stridsteknisk och taktisk nivå är det i grunden fråga om förmågan att kombinera eld, rörelse och skydd. När det gäller sjöförsvaret är det fråga om skiktat försvar, där Nylands brigad har sin egen viktiga roll. I operationell verksamhet är det viktigt att vi har förmågan att agera snabbare än fienden – på alla nivåer. Ur kommendörens synvinkel håller Nylands brigad sig kontinuerligt aktuell och beredd inför det moderna stridsfältet.

Kommodor Mikko Laakkonen Brigadkommendör

Ledarskapet flätar ihop dessa tre element till en prestationsduglig helhet, och ledarskapet är inte möjligt utan fungerande ledningsförbindelser. Staber och ledningsinstanser skulle vara separata onödiga öar utan signalvapenslagets aktiva åtgärder med syfte att ta fram förbindelserna.

Fanbäraren • 3/2026

Gillets ordförandes hälsning

Ett livskraftigt gille också i framtiden

Gillets styrelse har två huvudsakliga tyngdpunktsområden för i år. Det första handlar om medlemsrekrytering. Medelåldern i vår värdefulla medlemskår är tämligen hög. Alla medlemmar är viktiga och välkomna! Samtidigt måste vi tänka på återväxten, så att vi kan fullgöra vårt syfte att stödja Nylands brigad, dess beväringar och personal också i framtiden. Ett konkret sätt att säkerställa att gillet kan fullfölja sitt syfte även framöver är det stora arbete som har gjorts och fortfarande görs kring 400-årsjubileumsfonden. Glädjande många företag, samfund och privatpersoner har dragit sitt strå till stacken genom att göra en donation eller köpa en annons i den här tidskriften. Gillets styrelse riktar sitt varmaste tack till alla som redan har bidragit och upp manar var och en att överväga att delta med en liten eller större slant! I samråd med brigaden kommer gillet nästa år att rikta en medlemsrekryteringskampanj till de anhöriga som besöker sina beväringar under både anhörigas dag och krigsmannaförsäkran och -edgången för årets båda kontingenter. Förhopp ningen är att många vill vara med och stödja brigaden särskilt under tiden de själva har en anhörig som gör sin beväringstjänst där. Som medlem får man samtidigt en inblick i vad som händer vid bri-

gaden, inte minst genom Fanbäraren, som kommer hem i brevlådan fyra gånger per år, vilket få andra finländska truppförband har en motsvarighet till. Det andra tyngdpunktsområdet gäller kommunikationen med medlemskåren – och med potentiella nya medlemmar. I vilka kanaler ska vi finnas utöver den självklara Fanbäraren? Ska det vara Facebook, Instagram, X, gillets webbplats, informationsbrev per post eller e-post? Den som använder Facebook har kanske redan noterat att gillets sida där har fått nytt liv och att vi rapporterar om aktuella händelser oftare än tidigare. Där kan man bland annat läsa artikeln om gillet, som Försvarsmaktens riksomfattande tidning Ruotuväki publicerade i juli. För att det ska kännas meningsfullt att vara medlem i en förening måste också verksamheten vara attraktiv. Vårt grunduppdrag, att stödja brigaden, dess beväringar och personal, består. I framtiden kunde stödet även omfatta brigadens krigsplacerade reservister, till exempel när de deltar i repetitionsövningar. Det här är en fråga som höstmötet kommer att diskutera. Förutom att gillet till stor del finansierar Fanbäraren och ställer ekonomiska medel till brigadens förfogande ordnas det också olika aktiviteter för medlemmarna. Bland dem kan nämnas den välbesökta

Slutspurt för jubileumsåret Nylands brigads 400-årsjubileum har synts på många sätt på brigaden under året, och jubileet har också präglat gillets verksamhet. Vi har deltagit i brigadens olika jubileumsevenemang, samtidigt som vårt normala arbete har stött brigaden och dess beväringar och personal. Ett synligt bidrag till brigaden, gillet och samhället i stort är historiken 400 år i torrt och vått, författad av Anders Gardberg och finansierad av gillet. Historiken har fått fina recensioner, och tack vare en bred uppslutning av gillets stödtrupper har boken på ett kännbart sätt bidragit till att stärka gillets ekonomi. För att vi ska klara vårt uppdrag, för att vi ska kunna stå emot fluktuationerna i intäktsflödet och för att vi ska ha flexibilitet att svara på oväntade behov har gillet också bedrivit en insamlingskampanj under året. En synlig del av kampanjen är det här numret av Fanbäraren som, för ovanlighetens skull, innehåller många annonser. Annonsörerna stöder gillets verksamhet, och vi är tacksamma för stödet. Mycket glädjande är att många aktörer i Raseborg, där brigaden verkar, deltar med understödsannonser. krigsmannaedgången i Dragsvik 15 augusti och den västnyländska lokalavdelningens besök vid Sjökrigsskolan på Sveaborg i början av september. Om allt går enligt planerna kommer gillets medlemmar dessutom att få möjlighet att nästa vår besöka stridsövningen SYD i Syndalen och följa eldverksamheten med tung granatkastare. Ambitionen är att varje gillesmedlem ska kunna hitta sitt eget sätt att uppleva medlemskapet som meningsfullt! Genom det här numret av Fanbäraren tar vi avsked av chefredaktör Ted Urho. Vi tackar honom varmt för ett välutfört arbete och önskar honom lycka till i Bryssel. Samtidigt välkomnar vi Sebastian Dahlström som ny chefredaktör, med höga förväntningar på en fortsatt intressant, aktuell och relevant militär tidskrift. Jag önskar alla Fanbärarens läsare en skön stundande höst!

Ordförande Joakim Flinck Nylands brigads gille

Alla intäkter från insamlingen tillförs gillets 400-årsjubileumsfond. Målet är att, utöver annonsintäkter och nettointäkterna från historiken, få insamlat ett kapital om 162 600 euro. Summan anspelar givetvis på året 1626, då Nylands regemente bildades. I skrivande stund ser det hoppfullt ut, men vi hoppas naturligtvis att vi överskrider målet med bred marginal. Vi är tacksamma för alla donationer! Den sista september drar vi streck i bokföringen för att i tid till svenska dagen 6.11 hinna tillverka donatorstavlan och förbereda donatorsmiddagen. In samlingen är öppen till årets slut, men det aktiva skedet avslutas alltså 30.9. Du hinner ännu stödja gillet med ett bidrag! För minimisumman 16,26 euro får du insamlingens pins, för minst 100 euro får du namnet på donatorstavlan, och donatorerna som deltar med minst 350 euro bjuds in på en fin donatorsmiddag (med supékort till självkostnadspris). “Grupp 1626” omfattar donationer om 1626 euro eller mera och tilldelas gillets sköld. På fondens webbplats hittar du all information om insamlingen och jubileumsfonden. På sidan 48 finns en QR-kod, som tar dig till webbplatsen, och en QR-kod för enkel betalning via Mobilepay. Stöd gillet, så stöder du Nylands brigad! Robin G. Elfving Ordförande för gillets delegation

Fanbäraren • 3/2026

“Så undviker jag att bli någon regims nyttiga idiot” – Antti Kuronen om journalistens roll när desinformation utnyttjas som ett vapen Antti Kuronen är en av Finlands mest kända journalister. I sin roll som kringresande utrikesredaktör rapporterar han från krishärdar och har särskilt fokuserat på Mellanöstern och på Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Desinformation är en del av krig och kriser – och som journalist gäller det att hålla huvudet kallt. – Mitt jobb går ofta ut på att rapportera från en konflikt, när den precis har börjat. Då är allt oklart och kaotiskt. Händelserna väller fram. Ingen vet exakt vad som händer eller vad det kommer att leda till. Det centrala i jobbet som reporter är att bilda sig en så neutral uppfattning som möjligt om vad som har hänt. Det gäller att veta vem och vad man kan lita på. – I en konfliktsituation är allting på sätt och vis desinformation. Både beslutsfattares och vanliga människors åsikter och uppfattningar blir ofta extrema. Mitt jobb som reporter handlar om att åka till platser, intervjua människor, bilda mig en uppfattning om vad som hänt och rapportera det till hemmapubliken. På Yle består utrikesbevakningen dels av rapporter från utrikeskorrespondenter, dels av material som produceras på centralredaktionen, där journalister

förlitar sig på uppgifter från nyhetsbyråer och andra källor som bedöms vara tillförlitliga. – Ute på fältet är desinformation inte ett lika akut problem som för journalister, som jobbar på redaktionerna i Finland. De är mer utsatta, eftersom de får sin information på nätet och är tvungna att skriva om konflikter och platser de inte har besökt. Fokusera på vad som har hänt – inte vad någon har sagt Att som journalist befinna sig i händelsernas centrum – precis när något stort inträffar – kan vara mycket utmanande. Det finns inte tid eller möjlighet att söka information och bilda sig en helhetsuppfattning om läget. Trots det måste man med en snäv tidtabell i direktsändning förklara vad som hänt. Här drivs yrkeskunskapen till sin spets.

Antti Kuronen på plats i Kramatorsk i Ukraina. Foto: privat.

Fanbäraren • 3/2026

Antti Kuronen intervjuar finländska Isis-kvinnor i al-Hol i Syrien. Foto: privat.

– I de situationerna försöker jag ta fasta på saker jag vet är sanna. Jag brukar inte rapportera om vad beslutsfattare säger. I Ryssland och andra auktoritära länder är allt som beslutsfattarna säger ändå desinformation. Det är viktigare att fokusera på vad som faktiskt har hänt – inte på vad någon har sagt. Förutom att vara objektiv, snabb och tydlig måste man som reporter i sådana situationer förlita sig på sin egen erfarenhet. Det gäller att vara väl påläst och känna till de aktuella konflikternas breda bakgrund. – Trots att det kan kännas som att nyheter och konflikter uppstår ur tomma intet, har de alla en lång historia. När Rysslands storanfall mot Ukraina inleddes 2022 hade jag följt Rysslands krig i Donbas i östra Ukraina i nästan åtta år, sedan 2014. Mot den bakgrunden var det lättare att förstå vad som pågick. Desinformation är sällan dold Många har kanske uppfattningen att journalister i en krishärd ständigt blir utsatta för dolda påverkansförsök i syfte att färga rapporteringen. Men Antti Kuronen säger att den mest betydelsefulla formen av desinformation sprids helt öppet.

beslutsfattare säger i stället för att fokusera på det som verkligen händer. – Det hänger säkert ihop med att vi i Finland har stor tillit till varandra och till myndigheter, vilket förstås är otroligt fint och unikt. Men ute i världen vänjer man sig snabbt vid att det inte fungerar så. Mediers strävan efter objektivitet kan också utnyttjas av dem som vill sprida lögner. – Journalister har lärt sig att båda parterna ska få säga sitt för att rapporteringen ska vara objektiv. Det här utnyttjades till exempel av Ryssland under lång tid. Deras statsledning spydde ut lögner, som plikttroget återgavs i våra medier, även av Yle. Kuronen återkommer till vikten av att inte enbart förlita sig på vad någon har sagt. – Vår uppgift som journalister är att förmedla sanningen, inte att vara informatörer åt politiker. Särskilt i auktoritära länder brukar politiker säga en sak och göra något annat. Att rapportera med egna ord

– Det handlar om hur olika länder säljer sina narrativ om konflikter. När man rapporterar från auktoritära länder eller från länder i krig vänjer man sig vid att alla har sin egen sanning. En reporters uppgift blir då att bilda sig en egen uppfattning om vad som pågår.

Det mest centrala i Antti Kuronens arbete har under årens lopp blivit målsättningen att som journalist inte bli en spelpjäs i någon annans informationskrig. För att inte omedvetet sprida ett visst narrativ lägger Kuronen stor vikt vid de ord han väljer i sin rapportering.

Antti Kuronen säger att finländska journalister generellt lägger för mycket vikt vid vad olika länders

– Ord är jätteviktiga. Parterna i konflikter är skickliga på att använda ord som stöder deras narrativ. Artikeln forsätter på nästa sida.

Fanbäraren • 3/2026

Jag försöker hitta egna ord för att beskriva vad som pågår. Man måste vara otroligt försiktig, så att man inte omedvetet använder ord med partisk innebörd. Kuronen säger att de ordval medierna gör i konflikt rapporteringen är mycket viktigare än enskilda fall, där desinformation sprids. Det här blir särskilt viktigt när det gäller konflikter som ter sig avlägsna och diffusa. – I krig är det oftast den ena parten som är mer skyldig. I Ukraina finns det inga tvivel om att det är Rysslands anfallskrig – kriget skulle sluta genast om Ryssland åkte hem. I mer avlägsna konflikter blir de här frågorna mindre tydliga i nyhetsrapporteringen. Jag försöker förstå och svara på de här mest grundläggande frågorna. På det sättet försöker jag undvika att bli någon regims nyttiga idiot.

– Hur bra är vi finländare på att stå emot och se igenom desinformation? – I Finland är vi bra på att stå emot desinformation, särskilt när det gäller Ryssland. I Europa är det överlag svagt. Det finns fortfarande många europeiska företag med kopplingar till Ryssland, och många europeiska länder köper rysk energi. Dessutom är många ryskvänliga partier och politiker populära i Europa och kan vinna val. Europa är alltså svagt i den här bemärkelsen, och tyvärr gäller det inte enbart Ryssland. Europa är också väldigt godtroget när det gäller exempelvis Kina. Sebastian Dahlström Chefredaktör

Gropen efter en rysk missil i en by i Donbas i östra Ukraina 2022. Foto: privat.

Faktaruta: Namn: Antti Kuronen Ålder: 56 Bosatt i: Helsingfors Priser och utmärkelser: Har bland annat blivit vald till årets journalist 2019, fått Stora journalistpriset 2020 och blivit utsedd till Årets europé 2022 av Eurooppalainen Suomi ry. Karriär i korthet: Reporter på Yle, både på finska och svenska Fritidsintressen: Stuga på en holme Förhållande till Nylands brigad: Antti Kuronen ryckte in 3/89 och placerades i en grupp som blev de första kustjägarna. Han beskriver gruppen som ett slags försökskaniner. Efter det startade kustjägarverksamheten i Dragsvik i större skala.

Fanbäraren • 3/2026

Bildning är beredskap Den moderna krigföringen når oss alla i form av hybrid hot och desinformation. Den tränger sig in i våra algoritmbubblor och dyker upp i våra flöden på sociala medier. Dagens internet svämmar över av AI-genererad sörja och deepfakes, många med politiska undertoner. Hybridpåverkan handlar om allt från rena lögner till känsloladdade halvsanningar, svepande generaliseringar och svartvita förklaringar i termer av de och vi, ondska och godhet. Målsättningen är att slå in en kil av tvivel och sakta mala ner vår tillit till experter, myndigheter, etablerade medier och i slutändan till varandra. När självömkan, bitterhet, tvivel och cynism blir en del av samhällskulturen, uppstår en grogrund för totalitarism och antidemokratiska rörelser.

Lyckligtvis är vi finländare förhållandevis bra på att motstå desinformation, som journalisten Antti Kuronen konstaterar i en intervju i det här numret av Fanbäraren. Men samtidigt är det något vi aldrig får ta för givet. Tillit byggs långsamt men kan raseras snabbt. Motgiftet mot desinformation är bildning i dess klassiska bemärkelse: att tänka brett och förstå djupt. Bildning hänger starkt ihop med moral, demokrati och empati. Bildning är något som var och en av oss bygger under en hel livstid, dels genom bred faktakunskap i många ämnen och dels genom upplevelser, konst och kultur.

“En bildad medborgare är en försvarsresurs.” Med bildning kommer en förmåga till källkritik – och källkritik gör oss resilienta mot desinformation. En bildad medborgare är således en försvarsresurs, precis som en välutbildad soldat. Målsättningen är att Fanbäraren ska fortsätta vara en del av det här bildningsarbetet och ge sina läsare djupare insikter i aktuella och historiska händelser, som anknyter till Nylands brigad och Finlands försvar. Det är med glädje jag tar mig an uppdraget som Fanbärarens chefredaktör. När jag, 26 år efter min egen beväringstid, återigen klev in genom Nylands brigads port fick jag en nyckelring i välkomstgåva av brigaden. Nyckelringen är broderad med brigadens valspråk: Militärt kunnande, sammanhållning, framåt anda. Sammanhållning och framåtanda är en klar ledstjärna också i civilsamhället – i stark kontrast till den cynism och hopplöshet som desinformationen vill odla. Så låt oss alla, i beredskapens namn, lägga det ändlösa domedagsskrollandet åt sidan till förmån för livslångt lärande, kulturupplevelser och vänskapsband. Allt det som är värt att försvara. Sebastian Dahlström Chefredaktör

Foto: Lempi Leinonen, Ruotovöki

Fanbäraren • 3/2026

Annons:

Drönarutmaningen: Är Finland redo? Drönarkrigföring utvecklas i exceptionellt snabb takt, men utvecklingen i Ukraina handlar om mer än enbart acceleration. Ukraina arbetar inte enligt en snabbare variant av den traditionella cykeln, utan snarare enligt en i grunden annorlunda modell. Återkoppling från fronten, civil teknik, startupföretag samt snabb prototypframtagning komprimeras till veckor, och i vissa fall bara några dagar, samtidigt som offensiv drönartaktik och ISR-förmågor förändras avsevärt var tredje eller fjärde månad. Detta är en särskild utmaning för NATO då en konventionell anskaffningsprocess riskerar att halka efter i en hotmiljö där både drönare och system för att bekämpa drönare uppdateras löpande. C-UAS måste därmed betraktas som en adaptiv förmåga, uppbyggd kring mekanismer för kontinuerlig integration, testning, operativt införande och ersättning, snarare än ett fast program med en tydlig slutpunkt.

Fanbäraren • 3/2026

Täcker hela bekämpningskedjan Saab upprätthåller en kontinuerlig återkoppling mellan användare, operativt insatta system och utvecklingsteamen. Operativa erfarenheter omsätts snabbt i programvaruuppdateringar, systemintegration och förbättrade förmågor. I modern krigföring, blir hastigheten för anpassning minst lika avgörande som tekniken i sig. Ett marknadsvärt exempel är ”Loke” konceptet som har utvecklats genom ett samarbete mellan svenska flygvapnet, Försvarets materielverk (FMV), Saab och partners. På endast 84 dagar utvecklades och infördes en mobil och anpassningsbar C-UAS-lösning för stridsenheter.

Det modulära konceptet täcker hela bekämpningskedjan och kombinerar den beprövade radarn Giraffe 1X med en lätt SHORAD-baserad C2-lösning. Verkanssystem, såsom en 30 mm automatkanon monterad på den fjärrstyrda vapenstationen Trackfire, utgör den verkande delen av konceptet. Systemen kan användas på markplattformar eller marina plattformar, såsom Saabs Stridsbåt 90, och har redan satts in och verifierats i ett skarpt Natouppdrag vid flygbasen i Malbork i Polen mellan april och september 2025. I stället för att följa fleråriga utvecklingscykler kombinerar Loke beprövade system med ny teknik som snabbt kan integreras. Saab agerar som systemintegratör och använder en öppen, teknikoberoende plattform. Resultatet är en skalbar och anpassningsbar förmåga som utvecklas i takt med nya hot och förblir operativ, även under förflyttning. Ukrainas erfarenheter visar att C-UAS utvecklas till en ekonomisk utnötningskamp. Konflikten belyser inte bara hotets omfattning men även det akuta behovet av kostnadseffektiva motåtgärder. För att möta denna utmaning utvecklar Saab ”Nimbrix”, en lågkostnadsmissil av typen fire-and-forget som är särskilt designad för att bekämpa drönare. Med en räckvidd på 2-4 kilometer använder missilen en aktiv målsökare och en luftbriserande stridsdel som kan slå ut drönarsvärmar. Systemet är utvecklat för både självständig användning samt integration i större luftförsvarsstrukturer.

saab.fi

Luftförsvarets nya ekonomi Modern drönarkrigföring kräver flerskiktade försvarskoncept med system som är anpassade till regionala hot och operativa krav. Den flerskiktade kostnadslogiken bör byggas in i dessa strukturer från början: rätt förmåga, till rätt kostnad, mot rätt hot. Ett närmare samarbete inom NATO blir allt viktigare, trots att nationella säkerhetsprioriteringar fortfarande dominerar många försvarsstrategier. I slutändan är den centrala lärdomen från Ukraina tydlig: C-UAS är inte endast ett tekniskt försvarsproblem. Det är en nätverksbaserad, ekonomisk och institutionell kapplöpning om anpassningsförmåga. Den huvudsakliga utmaningen handlar inte bara om teknik i sig, men även hastigheten i innovation, integration, interoperabilitet, utbildning och taktisk anpassning. Det finns ingen enskild lösning på drönarkrigföring, men det finns ett akut behov av effektiva och skalbara C-UAS förmågor.

Striden som gemensam nämnare – Nylands brigads förband och vapenslag utvecklar sin slagkraft mot framtiden På Nylands brigad utbildas kustjägarförband i syfte att utgöra Marinens sylvassa offensiva förmåga på kusten. I kustjägarförbanden finns alla de vapenslag representerade som utbildas vid Nylands brigad. För att kunna utbilda kompletta kustjägarförband behövs trupproduktion på samtliga kompanier i båda bataljonerna och ett gediget stöd från Underhållscentralen och brigadstaben. I utvecklingen mot 2040-talet utvecklas brigadens krigstida förband i en smidigare och mera eldkraftig riktning. Stridens natur och karaktär – en dimensionerande grund och drivkraft, som kräver ständig bedömning Carl von Clausewitz menar att kriget har en oföränderlig natur och en ständigt utvecklande karaktär. Krigets natur består enligt von Clausewitz av en treenighet: passion, rationalitet och slump. Med passion avser Clausewitz att kriget, som är ett socialt fenomen drivet av människan, har en tendens att självständigt accelerera till maximalt våld, som riktas mot fienden, efter att det har släppts lös som instrument. Med rationalitet menar Clausewitz att kriget är underställt politik och därigenom mänskligt beslutsfattande: Inget krig uppstår av sig självt, utan det kräver mänskliga beslut, som åtminstone i något perspektiv är rationella. Med slumpen avser Clausewitz att kriget innehåller slumpmässiga händelser, som uppstår t.ex. på grund av missförstånd, orienteringsfel, väderlek och yttre förhållanden. Krigets karaktär bestäms av det ständigt föränderliga förhållandet mellan de ovannämnda hörnstenarna i krigets natur. Utgående från det konstaterar han att varje tidsepok har haft sina egna typer av krig, med olika karaktär. Samhällsutvecklingen, statsordningen och tidsandan har styrt hur hörnstenarna har förhållit sig till varandra. Det som Clausewitz inte själv expli-

Fanbäraren • 3/2026

cit omtalar men som har stor betydelse inom rationalitetens hörnsten är vetenskapen som grund för teknologisk utveckling. Den här hörnstenen och dess snabba utveckling ser vi till och med på kompaninivå vid Nylands brigad i dag, när det tas i bruk nya system för ledning, verkan och spaning. Goda exempel på dem är fältradio, minkrattor, ljusförstärkare, aktiva hörselskydd och inte minst drönare. Som vi tyvärr får se i Europa i dag förändras krigets och stridens karaktär snabbt i krig. Det ukrainska sättet att skapa en relativ fördel trots ett numerärt underläge genom att nyttja teknologiska innovationer är ett klockrent exempel på militär strategi, som sipprar ner ända fram till stridstekniken i små förband. På kompani- och plutonnivå syns det här till exempel i användningen av drönare som ett revolutionerande system i stridsuppgifter. När kriget är i gång sipprar det information om framgångsrika innovationer i såväl tillvägagångssätt som teknologiska system även till Dragsvik. Med hjälp av dem utvecklas brigadens gemensamma strid mot 2040-talet, men det är skäl att minnas att planeringen av framtiden kräver bedömningar och uppskattningar av hur dagens innovationer kan komma att användas om 10–15 år i förhållande till en fiende som likaså tar stora utvecklingssteg.

Kustförband – lätt infanteri, där närmast inget är lätt ens på 2040-talet För att kunna trygga Arméns södra flank med marina förband behöver Marinen skärgården. För att kunna ha och i sista hand också hålla kvar kontrollen över skärgården producerar Marinen kustförband för truppsammansättningar under undantagsförhållanden. Kustförbanden, och enheterna på Nylands brigad som en del av dem, har en viktig roll också under normala förhållanden, när det gäller att upprätthålla kontinuerlig beredskap. Trots att diskussionen om krigföringens stora tekniska framsteg för tillfället har stort fokus på autonomi och fjärrstyrda system förutsätter kustförbandens uppgifter också på 2040-talet funktionsdugliga och handlingskraftiga infanterister och vapenslagssoldater. Till sin karaktär och typ utgör Marinens kustförband lätt infanteri. Marinen utbildar själv en stor del av vapenslagstrupperna, som den behöver som stöd för infanteriet, men samarbetet med Arméns truppförband är ovärderligt. Det beror på kustförbandens roll mellan Flottan och Armén. En förutsättning för kustförbandens verksamhet är att materielen för vapenoch ledningssystem är kompatibel med Arméns, men verksamhetsprinciperna, som övats in under normala förhållanden, är lika viktiga. För en del av kustförbanden är det kännetecknande att rörelsen sker till fots, efter att trupperna landstigit från sina båtar. Vid kompletteringar och evakueringar ska man för de här truppernas del förlita sig på fyrhjulingar eller agera till fots, eftersom det i deras stridsrum är ont om vägar. Ett gammalt talesätt om att det lätta infanteriets verksamhet inte är särskilt lätt stämmer riktigt bra inom Marinen. Typiska uppgifter för sådana kustförband är spaning, övervakning och bekämpning av fiendens fartyg vid utkanten av skärgården. En del av kustjägarförbanden utgör ett undantag, eftersom de använder sig av pansarfordon.

Eftersom skärgården utgör kustförbandens verksamhetsmiljö också i framtiden är det en rimlig bedömning att kustförbanden på 2040-talet, trots teknisk och materiell utveckling, är likartade till sin karaktär och natur som i dag. Det är sannolikt, trots att räckvidden hos eldanvändning, spaning och övervakning enligt bedömningen ökar betydligt i och med nya tekniska möjligheter. Marinens behov att kontrollera skärgårdsområdena kommer helt enkelt inte att til�låta att infanteristerna tas bort från skärgården, om målet är att ha kontroll över områdena. Kustjägare som motanfallets spjutspets Vasa kustjägarbataljon utbildar två typer av kustjägartrupper för stridsavdelnings- och bataljonssammansättning under undantagsförhållanden. En del av trupperna använder sig av pansarfordon och en del av stridsbåtar. Beredskapsenheten vid Nylands brigad är placerad i bataljonen, och den utbildas till att kunna använda sig av båda stridsplattformarna. Det är det som gör beredskapsenheten vid Nylands brigad exceptionell med tanke på enhetens taktiska dimension: Den klarar av att strida med kombinerad vapenverkan både vid kusten och längre in på fastlandet. Styrkan hos kustjägartrupperna som använder sig av stridsbåtar är att de kan förflyttas till utgångsställningen på ett område som saknar vägar och som kan vara svårt att försvara för motståndaren. Stridsbåtarna i U-700-klassen (Jehu-klassen), som varit i bruk kring tio år, har inneburit betydligt mera skydd och eldkraft för trupperna genom sin bepansring och sina gyrostabiliserade vapensystem. Antennlösningarna i Jehu-klassen har också gjort ledningsförmågan mångsidigare och stärkt dess stridstålighet. Kustjägartrupperna som använder sig av pansarfordon strider i hög grad med hjälp av samma grundstridsmetoder som jägartrupperna inom Armén med det undantaget att de inte har samma slags eldkraft och underhållssystem från en brigad runt sig som deras vapenbröder inom Armén. De här kustjägarna utbildas till att strida på sådana kustremsor där Marinen är i behov av en snabb förmåga till motanfall med stöd av vägnätet. Med 2040-talet i åtanke kommer utvecklingen av de här trupperna sannolikt att ställa några ytterligare krav, jämfört med Armétrupperna, för att skyddet, upprätthållandet av stridsförmågan och eldkraften ska kunna svara på kraven som framtidens strid ställer. Ingen anfallsstrid utan indirekt eld och vapenslag Granatkastarutbildningen vid Nylands brigad ges på granatkastarkompaniet vid Ekenäs kustbataljon, med undantag av kustjägarkompaniernas lätta granatArtikeln forsätter på nästa sida.

Fanbäraren • 3/2026

kastarplutoner. Granatkastarkompaniet utbildar en betydande del av Marinens granatkastarkompanier. Enheten har på senare tid i bred skala beaktat krigserfarenheterna från närområdet och avsevärt utvecklat sin eldställnings- och ledningssystemsverksamhet för att utöka sitt skydd och sin stridstålighet. Granatkastarkompaniet har med framtiden i åtanke utvecklat också beredskapen att ta i bruk nya tekniska system, varav drönare redan i flera år har ingått i utrustningen. Ekenäs kustbataljon verkställer en stor granatkastarskjutövning två gånger om året, där det deltar trupper från minst två försvarsgrenar och oftast också från grannmyndigheter och -länder. Vid övningen får också granatkastarplutonerna och eldledningspatrullerna vid Vasa kustjägarbataljon öva sig. Med tanke på produktionen av infanteritrupper vid Nylands brigad är det av avgörande betydelse att de här två truppenheterna övar tillsammans, så att vapenslagsfunktionerna från användning av ledningssystem till pionjärverksamhet och från underhåll till indirekt eld kan utbildas till en ändamålsenlig nivå. Detta är avgörande för att få vapenslagskunskap i förbanden och förstå sig på varandras krav och behov i striden. Inför 2040-talet ser den tekniska utvecklingen ut att ta steg mot en situation, där det snabbt uppstår ett slags systemöverflöd: Å ena sidan producerar den utökade försvarsindustrin och innovationsverksamheten flera nya system, och å andra sidan vill man inte lätt ge ifrån sig gamla och välbeprövade system. Vid utveckling av truppernas smidighet, skydd och utspridningsmetoder bör man ha tålamod att ta förnuftiga beslut, som innebär att man väljer bort något, när något nytt ska införas istället.

Inom Marinen måste upplägget hållas i balans också ur ett annat perspektiv: Kustförbanden kan inte utgöra en bubbla, som isolerar dem från uppgifterna med syfte att säkerställa Flottans verksamhetsförutsättningar. Till exempel när det gäller handeldvapen, pansarvärnsvapen, drönare och deras motmedelsförmåga ska utvecklingsarbetet utföras tillsammans med Armén, men samtidigt är det viktigt att säkerställa att kustförbanden kan ledas som en del av Marinens ledningssystem. Tillgängliga krigslärdomar, transparent stridsrum och utbildning i krigföring Vasa kustjägarbataljon deltar i dialogen med Ukrainas militär. Bataljonens personal har flitigt deltagit i utbildningen, som ges Ukrainas militär, inom områden för sin egen specialkompetens. Inför framtiden utmanas kustjägarnas utbildning av transparenta stridsrum, som redan länge varit på frammarsch och där övervakningen, som utförs av olika system från luften och rymden, har gjort det svårare att förflytta trupper utan att de upptäcks. Havet och skärgården är som ett enda stort åkerfält, som relativt lätt kan övervakas med hjälp av förmånliga system. Därför kommer framgångsrika stridstransporter med stridsbåtar från utgångsområdet via landstidningsområdet till utgångsställningen att förutsätta att skyddet utvecklas. Även om kustjägartrupperna relativt framgångsrikt utnyttjar modern teknik för nämnd verksamhet är det självklart att motståndaren gör detsamma. En stor del autonoma och svärmande system är att räkna med i framtiden, men med krigets karaktär är det svårt att se att det bara skulle innebära ett robotarnas krig utan verkan mot människan. Inför 2040-talet är det lätt att se enskilda system som ett slags silverkula eller regnmakare. Det är klart att autonoma, fjärrstyrda och AI-baserade system erbjuder möjligheter att förkorta responstider och att få övervakningen och vapenverkan att sträcka sig över allt större områden och längre bort från den egna grupperingen. Om man dock undersöker hur sjökrigföringen ter sig i dag och hur det hittills har förts strider om kontrollen över kust- och skärgårdsområden, måste man konstatera att enskilda system inte ensamma innebär en lösning. Samarbetet med Ukrainas militär och grupperna som utbildar dem har

Fanbäraren • 3/2026

visat att mörkerstridsförmågan, utspridningen och luftskyddet, som utvecklats kraftigt de senaste åren, har varit goda vägval i utvecklingen av kustjägarförbandens utbildning. Det här ger dock åtminstone inte ännu skäl att nöja sig med nuläget, eftersom lärdomarna visar att medel-motmedel-utvecklingscykeln i det pågående kriget är mycket snabb. Hajpade och undervärderade drönare i kustjägarens händer I diskussionen om framtidens krigföring går det inte att undvika argumentationen kring drönarnas betydelse. Användningen av drönare vid spaning, övervakning och målanvisning har ingått i utbildningen vid Nylands brigad ända sedan slutet av 2010-talet. Medan dagens diskussion kretsar kring den här systemfamiljen är det bra att försöka komma ihåg vilken truppnivå det är fråga om, när man talar om kustjägarkompanier eller -stridsavdelningar. Sårbarheten hos de tidigare nämnda stridstransporterna innebär också en risk för stridsbåtar med egenskyddssystem, men tekniska innovationer gör det också möjligt att utrusta fartyg med detektor- och bekämpningssystem av allt mindre storlek. Passiva metoder, som utspridning, maskering och mörkerverksamhet, har redan en längre tid ingått i grundstridsmetoderna på brigaden, men de är knappast tillräckliga som motmedel inför 2040-talet. Båda bataljonerna vid Nylands brigad har stegvis börjat ta i bruk drönare, som är avsedda för vapenverkan. Steget från övervaknings- och spaningsdrönare till den här typen av nyare drönare har varit naturligt inom utvecklingen vid Försvarsmakten, och i framtiden måste det finnas beredskap att välja vad sådana tekniska lösningar kan ersätta. Användningen av drönare på pluton- och gruppnivå är en del av den normala verksamheten redan nu, men det är klart att det på längre sikt inte är möjligt att enbart införa ytterligare system, som kustjägargrupper och -plutoner ska använda och bära på, utan att avveckla äldre system. Vad allt som drönare som system kan komma att klara av i framtiden måste också bedömas noggrant. Antagligen blir de mångsidigare än vi just nu klarar av att förutse. I och med utvecklingen av drönare lär det bli lättare att övervaka och hålla kontroll över omfattande trafikleder och skärgårdsområden, men i skärgården finns det inga särskilt enkla lösningar när det gäller underhållet av strömkällor i anslutning till användningen av drönare och transportkapaciteten, som eventuella vapenlaster förutsätter. Enheterna för egen indirekt eld kommer också i det här avseendet ha sina egna behov även i framtiden, i synnerhet om räckvidden för granatkastarkompanier på hjul i framtiden kan utökas till exempel genom nya ammunitionstyper för i sig fungerande, gamla vapen.

Sammandrag av nuläge och utvecklingsutsikter Vasa kustjägarbataljon och Ekenäs kustbataljon lever i tiden. Nylands brigads styrka som utbildare av Marinens infanteri är truppförbandets litenhet och engagerade personal. Marinens huvudkrigsövningar under de senaste fyra åren har tydligt visat att samverkan med allierade är mer regel än undantag. Därför håller båda bataljonerna på att ta fram sina stabs instruktioner och samlingar av grundstridsmetoder på engelska. I stridsavdelningarna, som Nylands brigad har upprättat, har det vid varje huvudkrigsövning sedan 2022 ingått trupper från minst två olika länder. Det här internationella upplägget medför otaliga möjligheter att förkovra sig i utländska trupper, system och tekniska lösningar. Det hjälper oss att förstå modern strid och metoderna och materielen som den förutsätter. Finländska kustjägare kan jämföras med svenska och tyska kustjägare med sina små stridsbåtar. Den enskilda soldatens beslutsamhet, beslutsförmåga och funktionsförmåga har visat sig utgöra framgångsfaktorer bland de här allierade trupperna, och de är också egenskaper som uppskattas högt av bland annat USA:s marinkår. Inför 2040-talet lär kustförbandens roll förbli ungefär som den är i dag och gemensamt utvecklingsarbete med Armén är en förutsättning för att kustjägarförbandens och de tillhörande vapenslagsenheternas uppgifter kan utföras framgångsrikt som en del av Marinens strid. För att lyckas med det måste både den mänskliga verksamheten och systemens egenskaper utvecklas. Förmågan att i dag snabbt kunna rikta in kombinerad vapenverkan mot fienden ställer krav över ett brett spektrum på såväl chefer som enskilda soldater i brigadens förband. Fysisk förmåga är en fundamental stenfot till den här kompetensen, men dagens soldater måste också kunna hantera olika typer av tekniska hjälpmedel, som mörkeroptik, flyga drönarsystem, skjuta med komplexa vapensystem, programmera krypteringsgrunder i radio- och ledningsutrustning och använda ett brett urval av informationsöverföringskanaler under tidspress och fiendens eldgivning eller drönarhot. Det här är dagens soldater skickliga på till den grad att vi kan vara stolta över dem. Den stolthetskänslan är aldrig gratis. Det är skäl att uttrycka en stor tacksamhet till kompaniernas, Underhållscentralens och brigadstabens personal, som outtröttligt utbildar soldaterna i de här kompetenserna och dagligen kräver att var och en gör sitt bästa.

Kommendör Simon Källman Bataljonskommendör

Fanbäraren • 3/2026

Den 377-åriga Fiskarskoncernen framför sina varmaste gratulationer till Nylands Brigad med anledning av dess 400-årsjubileum.

Från hästar till drönare – tre generationer på Nylands brigad Det är inte ofta som man har tre generationer som tjänstgjort vid Nylands brigad på kasernområdet. Så när vi har det är det något speciellt. Fanbäraren fick äran och möjligheten att intervjua Ingmar, Anders och Axel Strandberg, när de var på brigaden. Ingmar Strandberg ryckte in i kontingent 2/60 och tjänstgjorde på Granatkastarkompaniet som undersergeant. Hans bästa minne från beväringstiden är inte något som en beväring i dag skulle kunna råka ut för.

– Vi hade en barettmarsch på ungefär 60 km med bland annat vattenhinder och gasmaskövningar på vägen. I slutet av marschen blev vissa av grupp medlemmarna ganska trötta, och då fick vi andra hjälpa till för att vi skulle komma i mål, minns Anders.

– GRKK skulle ha en övning i Syndalen, och två hästar skulle transporteras ner till Syndalen. Eftersom jag var van vid hästar sedan tidigare anmälde jag mig frivillig för att föra ner hästarna, berättar Ingmar.

Laget kom i mål, och alla fick sin gröna barett, vilket de var mycket stolta över.

Det utlovades ett dygns duglighetspermission för dem som förde ner hästarna, men den andra som skulle komma med var inte så van vid hästar. Vägen till Syndalen var inte heller i lika gott skick som den är i dag, för det var en grusväg som var rätt skrovlig. – Efter några kilometer mötte vi en lastbil. Jag körde då till sidan, men han som kom efter mig tog lite för spänt i tyglarna, vilket ledde till att hästen just då började rygga och det skedde en liten kollision med lastbilen. Vi kunde ändå fortsätta och kom lyckligt fram till Syndalen, minns Ingmar. Trots problemen som uppstod på vägen fick Ingmar och hans stridskamrat duglighetspermission för uppdraget.

– Från barettmarschen kommer jag ännu ihåg hur viktigt det var att man tänkte på sammanhållningen, vi-andan och det att man aldrig ska ge upp, konstaterar Anders. Axel Strandberg, som ännu under intervjun tjänstgjorde som officersaspirant men som i dag är underlöjtnant i reserven, ryckte in i kontingent 2/25 och följde i sin fars fotspår genom att gå reservofficersskolan. Till sin utbildning är han kustjägare. Hans bästa minne skiljer sig från hans fars och farfars. – Mitt bästa minne är mera av en helhetskänsla jag fått under min tjänstgöring i Dragsvik. Den här sammanhållningen som man får här är något helt unikt.

Anders Strandberg ryckte in i kontingent 2/94 i GRKK, varifrån han blev skickad till reservofficersskolan, och i dag är han löjtnant i reserven. Hans bästa minne är från den mytomspunna barettmarschen.

Anders Strandberg

Fanbäraren • 3/2026

Ingmar Strandberg

Axel (t.v.), Ingmar och Anders Strandberg utanför det gamla GRKK. Foto: Oscar Gronert

Kompisarna som man får är säkert sådana man kommer ha resten av livet. Man skulle göra vad som helst för vissa av människorna man har lärt känna, menar Axel. Både likheter och skillnader mellan tiderna på brigaden De två yngre Strandberg fick gå på permission nästan varje helg, till skillnad från Ingmar som hade permission betydligt mer sällan. Permissioner fungerade annars också lite annorlunda på 60-talet, då man behövde ha militära kläder på sig också i civilen. – Man behövde skriftligt lov för att få byta till civilkläder, minns Ingmar. – Det är faktiskt annorlunda än det är i dagens läge. Nu kastar man bara av sig sina militära kläder bara man kommer hem och tänker inte på dem, förrän man ska tillbaka på söndag kväll, kommenterar Axel. Dagsschemat och dagsrutinerna både på kasernen och ute i fältet liknar ändå de omständigheter som beväringarna hade, både för 30 och 60 år sedan. – Sedan har förstås brigaden övergått till Marinen 1998, vilket syns till en del bland annat i uniformerna och i att artilleriet försvunnit från brigaden. Det som jag saknar i de moderna uniformerna är “rähinäremmen”, en sorts kommandobälte, som aspiranterna hade på min tid. Den var bra att ha, ler Anders.

– Vi var ute också på onsdag kväll, då det var lång kvällspermission till midnatt, förutom om man var beväringschef, för då fick man vara ända till klockan ett. Det var ju en morot det också för att bli beväringschef, konstaterar Anders. En stor skillnad mellan tjänstgöringarna är synsättet man hade på risken för att det skulle bli krig. På 60-talet pågick kalla kriget och det kändes inte omöjligt att Finland också skulle kunna dras in i en konflikt, medan det på 90-talet inte kändes som någon realistisk möjlighet. I dag har det igen svängt. – Nuförtiden kretsar ju utbildningen till en del kring lärdomar från Ukraina. Vi diskuterar också drönare, som faktiskt inte funnits tidigare med i krigsutbildningen i den finska militären. På alla övningar får man inte heller sova i tält alls för att vi ska kunna skydda oss för drönare, förklarar Axel. Några särskilda tips har Axel Strandberg inte behövt från sin far och farfar för att klara sig i militären. Det viktigaste har bara varit att man håller sig rak i ryggen, nacken i kragen och är stolt över det man gör och varför man gör det. Oliver Carlsson Redaktör

Kvällspermissioner genom tiderna liknar inte heller varandra – Området för våra “kvällsare” var begränsat. Västerut var det Österby och österut Langansböle. Man kunde till exempel inte fara ner till Hangö på en “kvällsare”. Lyckligtvis råkade ungdomslokalen i Österby vara innanför det här området, så man kunde fara och dansa ibland, berättar Ingmar.

Fanbäraren • 3/2026

Pionjärvapenslaget vid Nylands brigad – svarta fanan förenar Gemensamt för alla pionjärer i hela Finland, oberoende av försvarsgren, är två saker: svart fana och pionjärernas stridssång. Den svarta fanan har varit pionjärernas gemensamma symbol redan i över 100 år. Den första svarta fanan fick XII Jägarbataljonen som donation av Jyväskylän naisyhdistys 25.3.1918. Fanan var med i ett flertal strider under inbördeskriget och bland annat i krigets avslutningsparad. På grund av krigsminnena och sitt mäktiga utseende fick fanan status som symbol för vapenslaget. Gemensamt också för beväringarna i pionjärkompaniet vid Nyland brigad och andra pionjärer är grundenhetsvimpelns svarta bakgrundsfärg. Eipä kotikorvet, ei lämpöinen lies, meitä saata viihdyttää. Kun soi sotatorvet, niin pioneerit ties, musta lippu yhdistää. Taistelun pauhu, ryske ja sauhu, lämpöinen lietemme on. Eipä voita kauhu, kun käymme taistohon, sen me viemme voittohon. Olkoon paksu paasi, tai virta vuolahin, varustukset vahvimmat. Pioneerit kaasi, ne kasapanoksin, panssaritkin paksuimmat. Virrat ei estä, kalliot ei kestä, teräsmyrskyn puhki on tie. Joka estehestä, mi murskattu lie, pioneerit kunnian vie. Sången hörs skalla vid lunchtid på Nylands brigads garnisonsområde. Det ingår i traditionerna för Marinens bästa pionjärkompani att sjunga pionjärernas stridssång (Pioneerien taistelulaulu) med text av Usko Kemppi från 1956 på vägen till matsalen. Sången är inte en stridsmarsch som tonsatts på fronten, men den har med årtionden blivit en del av de finländska pionjärernas identitet. Sången stärker framför allt samhörigheten och vapenslagstraditionerna. Temana i sången – undanröjning av hinder, tekniskt kunnande och stridsstöd – återspeglar pionjärernas roll som stöd för infanteriet och andra vapenslag. Pionjärvapenslagets årsdag firas 25.7. Datumet härstammar från slaget vid Schmarden 25 juli 1916 i dagens Lettland. Vid den tiden befann sig jägarrörelsen vid Tysklands östfront, där finländska frivilliga samlade erfarenheter av modern krigföring. I slaget vid Schmarden deltog pionjärkompaniet i Jägarbataljon 27, som bestod av finländare. Inför striden fördelades jägarpionjärerna mellan grupperna i den tyska jägarbataljonen, och de hade i uppgift att stödja anfallet genom pionjärverksamhet, dvs. undanröja hinder, använda sprängmedel och förstöra fiendens ställningar. Därtill stred pionjärerna vid sidan av tyskarna som infanteri. Pionjärernas roll i Schmarden återspeglar övergången mot en rörlig krigföring, som baserar sig på storm avdelningar.

Fanbäraren • 3/2026

De utgjorde inte enbart stödtrupper utan ingick i kärnan av anfallet. Det här förebådade en senare utveckling, där pionjärerna allt oftare betraktades som en aktiv part, som möjliggjorde striden, och inte enbart som trupper som utförde underhålls- eller byggarbeten. Det här har inte förändrats genom historien. Fortfarande måste pionjärerna kunna strida så som infanterister. I Ukraina har man också kunnat se att varje infanteritrupp måste ha pionjärer med sig. Och när man rör sig tillsammans med infanterister ska man också kunna strida med dem. Därutöver har pionjärerna ofta i uppgift att förbereda sig för att begränsa landstigningar och luftlandsättningar. Under andra världskriget representerade pionjärtrupperna i finländska 17:e divisionen, dvs. Ekdivisionen,

Foto: Oliver Carlsson

ett redan väletablerat vapenslag: Varje regemente i divisionen hade en pionjärpluton, och Pionjärbataljon 32 hörde också till divisionen. Infanteristernas stridsuppgifter var fortfarande med i bilden, men det fanns betydligt fler minerings- och bygguppgifter inom pionjärvapenslaget än tidigare. Pionjäruppgifterna utfördes under svåra förhållanden, ofta i mörker, för att skydda den egna verksamheten. Pionjärbataljonen gjorde det möjligt för divisionen till exempel att komma över Svirfloden genom att bygga pontonbroar och flottar och genom att transportera trupper med snabbgående båtar. Under fortsättningskriget byggde pionjärerna skyddsrum, fältbefästningar och ställningsskydd och tog hand om mineringar och hindersystem. Tack vare pionjärernas noggranna arbete och dokumentation, icke minst när det gäller mineringar, kunde de egna trupperna komma genom mineringarna. Fortfarande i dag ingår byggande, befästning och säkerställande av övergång i pionjärutbildningen. I pionjärutbildningen har det framför allt de senaste åren blivit större fokus på befästning. På ett transparent stridsfält får skyddet en allt större betydelse, och rörelsen kan därför främst riktas från skydd till skydd. På kustområden är betydelsen av att säkerställa

Foto: Oliver Carlsson

övergång avgörande, och det lär beaktas allt mer i utbildningen. På 2000-talet har pionjärkompaniet vid Nylands brigad också haft möjlighet att utbilda sig genom att bygga övergångar i form av hjälpuppdrag åt föregångarna till Trafikledsverket. Till exempel i Svartå och på Kabanovsvägen i västra Nyland har man vid övergången till 2010-talet kört på tillfälliga broar, som byggts av Pionjärkompaniet, när den egentliga vägen, eller övergången, renoverats. Detsamma gjordes vid renoveringen av en bro på stamväg 9 i närheten av Virdois. Pionjärkompaniet deltog också i att bygga och senare riva en tillfällig bro i Helsingfors, där Hästnässunds bro, som är bekant för alla som besökt Sandhamn, renoverades. Mineringar och hinderarbeten utgör fortfarande kärnan i pionjärernas utbildning. Så som kriget i Ukraina också har visat är det ytterst svårt att anfalla en fiende som tagit hand om sina försvarsförberedelser. På samma sätt har truppminornas effektivitet återigen kunnat bevisas, och utbildningen om dem har igen inletts också i Finland. Pionjärerna upprätthöll också under tiden som Finland var med i Ottawafördraget sin förmåga att röja truppminor, vilket gjorde det naturligt för dem att på nytt inleda utbildningen om dem. Dock behöver tidigare tekniskt kunnande kring truppminor på nytt omvandlas till stridstekniskt och taktiskt kunnande. Artikeln forsätter på nästa sida.

Fanbäraren • 3/2026

”När smällarna upphört och striden bedarrat, och nattens frid har sänkt sig.” Så inleds sista versen i pionjärernas stridssång i fri översättning. Versen sjungs dock inte under fredstid, vilket gör att versens blotta existens kan vara en överraskning för en del beväringar. Sista versen i pionjärernas stridssång beskriver hur tankarna redan förflyttar sig till tiden hemma efter striderna. Dessvärre har lärdomarna från tidigare, och också pågående, krig visat att pionjärerna får fortsätta sitt röjningsarbete i flera år efter att striderna upphört. Under operationen i Afghanistan röjdes det improviserade sprängmedel, som byggts ihop av olika slags tillfälliga sprängämnen och som hade varit avsedda att användas mot de internationella trupperna. Exempel på långvariga röjningsobjekt är Hangö udd, där det fortfarande regelbundet röjs granater från andra världskriget, och före detta Jugoslavien på Balkanhalvön, där det fortfarande pågår ett flertal internationella operationer med syfte att röja mineringar från upplösningskrigen på 1990-talet. Man behöver inte vara profet för att inse att röjningsarbetena i Ukraina efter krigsslutet kommer att ta längre än ett eller två år. Nylands brigad deltar i röjningsarbetet genom att utbilda röjare, personal och beväringar i enlighet med kraven som ställs på beredskapen. Dessa utbildade röjare, i synnerhet de som ingår i personalen, kan stödja också andra myndigheter vid röjning av påträffade sprängmedel. Vid röjning av mineringar och icke minst i EOD (Explosive Ordonnance Disposal)-patrullernas verksamhet är förmågan att identifiera objekt av avgörande betydelse.

Foto: Oscar Gronert.

Fanbäraren • 3/2026

När objektet eller objekten har identifierats kan det bedömas vilken typ av hot det eller de utgör. Efter att ha planerat om de egna truppernas verksamhet, till exempel genom omvägar eller avbrott i verksamheten, kan det tas beslut om röjarnas egen verksamhet. Under årens lopp har det utvecklats en uppsjö av olika sätt att oskadliggöra ett explosivt objekt: Det kan sprängas, förstöras, utlösas eller skjutas. Också i fråga om röjning följer man noga observationerna från Ukrainakriget, och lärdomarna från kriget omsätts i praktiken, i synnerhet när det gäller nya minor och övriga explosiva varor och verksamhetssätt. Verksamhetssätten kan tillämpas både i beväringarnas utbildning och vid stödjande av andra myndigheter. Nylands brigad genomför ett flertal röjningar i form av handräckning framför allt på Hangö udd och stöder Försvarsmaktens övriga trupper vid större röjningsobjekt. Kärnan i pionjärvapenslaget har i över hundra år varit oförändrad: byggarbeten, förstöring, tekniskt kunnande och infanteristrid. Runt den oförändrade, hårda kärnan har det utformats ett vapenslag som kan anpassas till de föränderliga förhållandena på ett stridsfält, som snabbt kan ta i bruk nya stridstekniker och nya redskap och som även i framtiden kommer att erbjuda intressanta tjänstgöringsuppgifter för både personal och beväringar under pionjärernas svarta fana. Kommendör Saima Ratasvuori Bataljonskommendör Kaptenlöjtnant Tahvo Hirvonen

”Reserviin – poistu!” Av tjänstgöringsdygnen är det säkerligen få dagar som etsar sig fast i minnet som hemförlovningsdagen. Känslan av gemenskap, glädje och att ha åstadkommit något under de senaste 165, 255 eller 347 dagarna. Efter tio nummer och 2,5 år som chefredaktör för Fanbäraren har det blivit dags för mig att övergå till den journalistiska reserven, då jag från och med september inleder jobbet vid europaparlamentariker Anna-Maja Henrikssons stab i Bryssel. Det har blivit dags att hemförlovas än en gång från Nylands brigad. Uppdraget som chefredaktör för Fanbäraren är en unik utsiktspost till det frivilliga försvarsarbetet på svenska i Finland, där man utövar militärstrategisk kommunikation tillsammans med unga, inspirerande förmågor, samtidigt som man förvaltar ett över 90 år gammalt, finlandssvenskt kulturarv. Att ekonomiskt stödja Fanbäraren är en kulturpolitisk gärning av rang, som Nylands brigads gille utför. Utan det ekonomiska stödet skulle inte Finlands mest professionella och mest frekvent utkommande truppförbandstidning existera. Det ska gillet ha ett stort tack för. Att tilldela Fanbäraren personresurser i den nuvarande utsträckningen är en stor militärstrategisk gärning, som Nylands brigad utför. Fanbäraren är en unik möjlighet för brigaden att visa upp sina, Marinens och Försvarsmaktens starkaste sidor. Som tidning har Fanbäraren ett flertal uppdrag: Den är ett sätt för reservister och dem som tidigare

tjänstgjort vid brigaden att hålla sig uppdaterade om vad som sker innanför portarna. Den finns till för att visa brigadens samarbetspartner hur utrustning och expertis kommer till bästa nytta. Den finns till för att de som i dag tjänstgör vid brigaden kan få en liten andningspaus och ge dem insyn i vad annat som sker i verksamheten, utanför den egna uppgiften. Fanbäraren är även ett ypperligt exempel på hur mångsidig tjänstgöringen vid Försvarsmakten är: De sex kommunikationsstridspar jag haft äran att jobba med har alla på sitt eget sätt bidragit till att göra varje nummer intressant och läsvärt. Beväringsredaktörerna har en förmåga att sätta ord på stämningar och händelser, beskriva övningar och nätverka, för att få olika röster hörda på tidningens sidor. Beväringsgrafikern har en förmåga att fånga stämningar och händelser på bild och paketera dem snyggt över tidningens 40 sidor. Det har varit en glädje att jobba med samtliga. Jag vill avslutningsvis rikta ett särskilt tack till brigadkommendören, kommodor Mikko Laakkonen, brigadens informatör Hanna Tallberg och gillets ordförande Joakim Flinck för ytterst välfungerande samarbete. I samma veva önskar jag min efterträdare Sebastian Dahlström lycka till! Ohi on! Ted Urho tidigare chefredaktör

Foto: Lempi Leinonen, Ruotuväki

Vi bygger Finlands nya korvetter

www.rmcfinland.fi

Volvo EX60 En bil som tar dig längre. Räckvidd upp till 810 km med en enda laddning. Frihet att röra sig. Med el.

Vi tackar Nylands brigad för 400 år av tjänst för fosterlandets säkerhet

Konstrukkon — Service — Dockning — Utbildning — Livscykelstöd

Tillsammans säkrar vi havet - Securing Seas. Together.

På stridsfältet ljuger kartan inte I modern strid är den enda pålitliga metoden emellanåt den traditionella metoden. I dag finns det en hel del moderna GPS:er och liknande verktyg, som hjälper en att hitta fram i skogen och på landsvägar. Men med moderna metoder kommer också moderna störningar av GPS:en. Därför använder sig Försvarsmakten av karta och kompass som sin huvudmetod för soldaternas lokalisering och positionering. Fanbäraren intervjuade Nylands brigads utbildningschef kommendörkapten Juha Mattila för att få en tydlig bild av kartans roll på stridsfältet. För att upprätthålla en tydlig lägesbild och för att kunna säkerställa tryggheten i krigsoperationer måste man kunna veta de egna truppernas position exakt. Till exempel kräver användningen av indirekt eld ett säkerhetsavstånd på 150 meter till de egna trupperna. Om man anmäler sin egen position genom GPS finns det alltid en risk för att positionen är inexakt, vilket kan utsätta de egna trupperna för fara. Eftersom trupperna i grupperingar kan ha ett stort antal olika positioner är det endast säkra metoder som kan ge en tillförlitlig information. Med hjälp av kompassens linjal och tålamod kan man bestämma sin position på kartan med ytterst god noggrannhet. Eftersom försvaret av ett land innebär ett stort landområde kräver det att kartorna har en mycket stor skala. Standarden på en karta som används inom Försvarsmakten har skalan 1 : 50 000, vilket betyder att en centimeter på kartan motsvarar 500 meter i terrängen. På motormarscher kan skalan som används vara ända upp till 1 : 200 000, där en centimeter motsvarar 2 kilometer. Den större skalan gör att ett större område ryms på en karta, vilket gör det lättare att genomföra längre förflyttningar och uppgöra större lägesbilder. Orientering är grundkunskap för alla soldater Eftersom vetskapen om den egna positionen påverkar allt i krigföringen måste varje soldat kunna använda karta och kompass. Finländare börjar lära sig baskunskaper om orientering redan i grundskolan, varefter många inte behöver röra en fysisk karta före militärtjänstgöringen, där man bygger upp och fördjupar kunskaperna utifrån behoven som militären har. Orientering är därför en medborgarfärdighet, som alla borde kunna på en grundläggande nivå. Det är lätt att öva på militära färdigheter inom orientering. För att lära sig att ta riktning kan man som beväring till exempel under en kvällspermission ta fram sin kompass och Soldatens handbok, där man lär sig hur man tar riktning. Det är viktigt att repetera sina kunskaper, så att man kommer ihåg det man har lärt sig i en skarp situation under press. Det är onödigt att göra orienteringen till något komplicerat och svårt, för fienden är redan en tillräckligt svår motståndare. I

Fanbäraren • 3/2026

det civila kan man öva upp sina orienteringsfärdigheter lätt genom att gå från en plats till en annan utan att använda sig av elektroniska hjälpmedel. På Nylands brigad ordnas ett orienteringsmästerskap för underofficerselever i syfte att motivera eleverna att träna upp sina kunskaper inför mästerskapet. Huvudpoängen är dock att de blivande gruppcheferna vid behov ska kunna använda sig av karta och kompass i en skarp situation. Lärdomarna som man fått från Ukraina är att elektroniska störningar förekommer så gott som konstant på stridsfältet och att de är mycket starka. Fastän man också använder sig av moderna manicker i krigsövningar antar man att kartan är grundmetoden i en skarp situation.

“Fienden är redan en tillräckligt svår motståndare” Allt grundar sig på säkerhet och noggrannhet Under övningar måste hela övningsorganisationen kunna reagera på möjliga olyckor, och då är det ytterst viktigt att räddningstjänsten hittar fram till rätt plats så snabbt som möjligt. Till exempel måste man kunna hitta till en räddningstjänstpunkt och vid behov kunna hjälpa räddningstjänsten att navigera från räddningstjänstpunkten till olycksplatsen. Då behöver man goda orienteringskunskaper. Om en trupp måste förflytta sig från en punkt till en annan är det en säkerhetsfråga att man hittar till rätt plats. Om man inte vet sin egen position är det så gott som omöjligt att föra krig. Speciellt när man behöver påfyllningar och annat underhåll. I den finska militären har man dock inte tid att lära ut vildmarkskunskaper, som att kunna orientera utan kompass med hjälp av till exempel solen. Fokuset är på att man lär sig de väsentliga kunskaperna om orientering och bestämmande av den egna positionen, så att stridsverksamheten kan fortsätta ostörd. Då blir det mera tid för beväringarna att lära sig den mera angelägna vapenoch skjututbildningen och vapenslagsutbildningen, som varje soldat också måste kunna.

Eftersom framryckning i skogen till fots sker långsamt och målet med framryckningen inte är att röra sig framåt så snabbt som möjligt, utan att komma fram till sitt mål säkert, kan man inte likna militärens orientering vid orienteringstävlingar i det civila. Orientering som hobby ger ändå en utmärkt grund för militären, då det är fysiskt påfrestande arbete i skogen, där man får utmärkta orienteringskunskaper.

Kommendörkapten Juha Mattila orienterar även i civilen. Foto: Oscar Gronert

Utan kartan stannar striden Man kan alltså konstatera att det i modern strid är ytterst viktigt att veta var de egna trupperna befinner sig för att kunna använda indirekt och direkt eld i både anfalls- och försvarsstrid. Eftersom det så gott som säkert kommer att finnas elektroniska störningar i krig betyder det att kartan i sig är ett av soldatens grundredskap för att krigföringen överhuvudtaget ska fungera. På Nylands brigad finns det därför också ett stort antal kartor färdiga, på samma sätt som man har allt annat nödvändigt material för stridsföring färdigt för nödfall. En finländsk soldat eller reservist ska kunna navigera med hjälp av karta och kompass för att kunna vara en del av stridsföringen. Annars utsätter man både sig själv och sina stridskamrater för fara, antingen genom att man navigerar fel eller uppger fel koordinater, vilket kan leda till att man hamnar under egen eld. När man har ordning på kartan och kompassen kan man fokusera på det väsentliga. Oliver Carlsson Redaktör

Ekologisk Maltlimpa f rån Ra seborg

Fanbäraren • 3/2026

Kustbrigaden – övervakning, beredskap och krävande utbildning för försvaret av kusten och skärgården Kustbrigaden, med huvudbas i Obbnäs i Kyrkslätt, är känd bland beväringar som en intressant och lockande enhet att göra beväringstjänsten vid. Brigaden utbildar Marinens finskspråkiga rekryter, som årligen brukar vara kring 2 000. De ges en krävande men resultatinriktad utbildning, som tar sikte på förmågan att fungera under undantagsförhållanden. Kustbrigaden utbildar också ett stort antal reservister. Kompentensen upprätthålls med hjälp av repetitionsövningar och frivilligverksamhet, där kunnandet som uppgifterna förutsätter uppdateras vid behov. Brigaden har också en övervakningsuppgift: Sjöövervakningscentret övervakar Finska viken på och under ytan och deltar i övervakningen av luftrummet. Enheten förser brigaden och beslutsfattarna med aktuell information varje dag året runt. – Sjölägesbilden och lägesuppfattningen har alltid varit av stor betydelse i beslutsfattandet inom Marinen och Försvarsmakten. På senare år har de bara ökat i betydelse, säger brigadkommendören, kommodor Henri Lavi.

Samarbete med allierade Natomedlemskapet har medfört ett stort antal kontakter inom alliansen – ibland i drönarutbildningens tecken, ibland i samband med gemensamma övningar kring marint underhåll. I vårens Narrow Waters-övning ingick det samarbete bland annat med en tysk enhet. – Det är viktigt för Kustbrigaden att utveckla det dagliga, konkreta samarbetet med olika allierade trupper, så att våra partner lär känna de speciella förhållandena och kraven i vår region och våra verksamhetssätt, förklarar Lavi. Av den yrkeskunniga personalen vid Kustbrigaden har de allierade trupperna också lärt sig försvara kustområden under utmanande förhållanden. Särskilt det stormiga novembervädret kan vara en exotisk och värdefull erfarenhet för en soldat från södra Europa.

Orientering är marinsoldatens grundfärdighet

30 Fanbäraren • 3/2026 30 Fanbäraren • 3/2026

Krävande utbildning Sjöspaningsbataljonen utbildar dykare och sjöspanare. I dykarskolan utbildas beväringar vartannat år till röjdykare och vartannat år till attackdykare. Utbildningen är intensiv och krävande, eftersom utbildningen – i likhet med det senare arbetet – förutsätter en utmärkt psykisk och fysisk kondition. Bataljonen utbildar beväringar till uppgifter inom sjöspaning, -bevakning och -eldledning. De här uppgifterna ingår i utbildningen endast vid Kustbrigaden. Kustbrigaden – en enhet i utveckling Rysslands anfallskrig mot Ukraina har utvecklat särskilt den moderna försvarsstriden. Lärdomarna har tagits emot inom Marinen, och resultatet är Kustbrigadens nyaste grundenhet: kompaniet för obemannade system. Enheten inleder sin verksamhet i början av 2027. – Kustbrigaden tar de närmaste åren i bruk flera nya vapensystem, vars syfte är att förbättra Marinens förmåga till övervakning och eldanvändning på Finska viken. De nya systemen kommer också ha en inverkan på vår taktik på olika områden vid kusten och i skärgården, säger Lavi. Orientering – marinsoldatens grundfärdighet På stridsfältet måste man kunna röra sig utan elektronisk apparatur. Störningen av frekvensområden och elektronisk apparatur, såsom mobiltelefoner, gör kartan och kompassen återigen till användbara verktyg. För marinsoldaten som rör sig i skärgården handlar orienteringsförmågan i grunden om förmågan att kunna lokalisera sig själv i terrängen och förflytta sig till rätt plats. I värsta – eller bästa – fall kan orienteringsförmågan handla om att leda medicinsk hjälp till en sårad soldat. Ungas orienteringsfärdigheter har blivit sämre. Vid Kustbrigaden har vi sett det här i praktiken under Porkalamarschen, där grupperna har i uppgift att orientera sig igenom en marsch på 30 kilometer till fots. Endast ett par grupper klarar av orienteringsuppgiften utan att tappa bort sig. Att tappa bort sig kan i värsta fall innebära flera timmars extra sträcka. På stridsfältet finns det sällan tid för flera timmars irrfärder. Vid Kustbrigaden ingår orienteringsutbildningen i alla utbildningsskeden med fokus på grundläggande övningar i början av tjänstgöringen och på mer utmanande övningar allt eftersom tjänstgöringen framskrider. Antalet timmar som används på orienterings-

utbildningen har utökats vid Kustbrigaden och lär komma att utökas också i hela landet, när beväringsutbildningen uppdateras de kommande åren. Narrow Waters 26-1-samarbete på östra Finska viken Kustbrigaden deltog i Marinens huvudkrigsövning våren 2026. Övningen ordnades i området kring Fredrikshamn och Kotka, och för kontingenten som skulle hemförlovas utgjorde den deras sista stora stridsövning. Kustbrigadens övningsorganisation hade en styrka på 1 500 soldater, inklusive hundratals reservister och internationella allierade soldater från USA och Europa. Kustbrigaden och Nylands brigad bildade en enhetlig övningstrupp, som utförde typiska kustförbandsuppgifter i skärgården och på fastlandet från strider till stöduppgifter. I samband med övningen verkställdes ett särskilt stort övningsmoment kring sjukvård, MASCAL (massive casualties), som utöver militärorganisationerna också flera civilaktörer, såsom välfärdsområden, medverkade till. Utgångsläget var att det hade inträffat en olycka på ett örlogsfartyg, varifrån det evakuerades patienter med båtar och helikoptrar till akutvårdsstationen och efter kritisk vård vidare till sjukhuset för fortsatt vård. Kring 50 beväringar maskerades till patienter med olika typer av skador, som en brand eller explosion ombord på ett fartyg kan ge upphov till. MASCAL-övningen utgjorde en föredömlig evakueringshelhet, där man kunde öva upp en smidig evakuerings- och vårdkedja. Olika aktörer vårdade soldater tillsammans och transporterade dem från stridsområdet ända till sjukhuset. Den mest centrala lärdomen av Narrow Waters-övningen var samarbetet mellan trupperna. Brigadernas trupper och ledningsinstanserna ledde och utförde sina uppgifter i tillämpade stridssituationer. Det är naturligt att alla uppgifter under en stor övning inte alltid kan utföras som planerat och i linje med målsättningarna, men till all lycka möjliggör en lång krigsövning också extra övningar. Den nio dagar långa övningen var ägnad att testa funktionsförmågan hos beväringar, som snart skulle avsluta sin tjänstgöring, i skärgårdsförhållanden. Under en lång övning är betydelsen av belastning, vila, näring och utrustning särskilt tydlig. Text och foto Kustbrigaden

Fanbäraren • 3/2026 31 Fanbäraren • 3/2026 31

Teikaristenen till minne av de första kustjägarstriderna Under fortsättningskriget avvärjde finländska kustjägartrupper fiendens anfall till öarna Teikari och Melansaari. Striderna är kända som speciellt blodiga men också avgörande för krigets förlopp. Striderna var en av de första kustjägarstriderna, där alla Finlands olika försvarsgrenar samarbetade med varandra och gav upphov till många lärdomar för blivande kustjägare. 5.7.1996, exakt 52 år efter de blodigaste striderna på Teikari, restes Teikaristenen mellan kasern 1 och kasern 2 för att påminna oss om den vilja och styrka som kustjägarna uppvisade. Ön Teikari är belägen i den nuvarande ryska delen av östra Finska viken. På grund av dess strategiskt avgörande läge var ön en viktig del av det finländska försvaret under både vinterkriget och fortsättningskriget. Under vinterkriget försvarade finländarna Teikari mellan 1.3 och 4.3.1940, när fiendens styrka var åtta gånger större än finländarnas. Natten mellan 2 och 3.3 drog sig finländarna bort från ön efter att fienden hade konstaterats vara överlägsen, varefter finländska trupper ännu försökte sig på en motattack, dock utan framgång. Fortsättningskriget Sommaren 1941, då Finland höll på att ta över områden som förlorats under vinterkriget, anföll Finland också ön Teikari igen. Det var 2 Kustbrigaden som hade ansvaret för att ta över öarna Teikari och Tuppura. Till slut var det Kustbataljon 2 bestående av tre gevärskompanier som fick ansvaret för att landstiga på Teikaris västra strand. På natten 29.8.1941 inleddes finländarnas anfall, som grundade sig på överraskningselementet, och de första trupperna landsteg strax efter midnatt. Anfallet gick bra, och striderna tog slut redan klockan 12.30 samma dag med finländska förluster på 8 stupade och 14 skadade. Hela anfallet var en exemplarisk prestation, där allt från planering och förberedelser till utförande gick utomordentligt bra. Efter att Finland tagit tillbaka Teikari i fortsättningskriget fick ön vara i fred i tre år. Efter Sovjetunionens stora motanfall förändrades situationen sommaren 1944. Hela Viborgska viken var mycket dåligt bemannad, vilket ledde till att man 16.6.1944 grundade en ny grundenhet med en styrka på 3 134 man på området. Teikariöns nya försvarare grupperade sig på ön 30.6.1944 med en styrka på ungefär 420 man. Redan samma natt började det första anfallet mot Teikari, vilket också var första gången flera av Teikaris försvarare var i stridskontakt. Försvaret lyckades ändå bra, och det första anfallet innebar redan på morgo-

Fanbäraren • 3/2026

nen 1.7.1944 250 stupade ryska soldater, som blev kvar på ön och 76 krigsfångar. Förlusterna var ändå stora också för de finländska försvararna, då 32 stupade och 85 skadade sig i det första försvaret av ön. Efter den första försvarsstriden var det bara en fråga om tid när nästa anfallsvåg skulle komma, och man försökte använda tiden för att gruppera sig ordentligt på ön. På kvällen 3.7 var den finländska styrkan redan 645 man på ön. Morgonen därpå började hela ön bombas av cirka 40 flygplan, varefter fienden försökte landstiga med 36 olika landstigningsbåtar. Landstigningen lyckades vid Teikaris södra spets, varefter försvararna försökte anfalla på de landstigna utan framgång. På eftermiddagen fick de finländska försvararna förstärkningar till ön, vilket inte heller ledde till önskvärda resultat. Fienden försvarade sig med ryggen mot havet men lyckades ändå hålla sina positioner under dagen 4.7. Natten därpå lyckades finländarna ändå med sitt motanfall, vilket äntligen ledde till att fienden förintades. Igen var förlusterna mycket stora för båda sidorna, med 80–100 finländska stupade och 250 skadade.

Foto: Lucas Sandvik

En av de blodigaste striderna i finsk krigshistoria Glädjen över avvärjningssegern var ändå kortlivad, då fienden redan samma dag, 5.7.1944, påbörjade sitt största anfall ungefär klockan halv tio på morgonen. Fienden anföll med två bataljoner till mitten av ön och lyckades dela upp försvararna i två delar. Tack vare några kallblodiga soldater och officerare lyckades man skydda de skadade på norra sidan av ön, varifrån man lyckades evakuera finländska försvarare till den närbelägna ön Melansaari. Under dagen 5.7 stupade cirka 150 finländska soldater medan ungefär 100 skadade sig, vilket betydde att det sammanlagt var cirka 300 stupade och 500 skadade under försvaret av Teikari. Jämfört med truppens storlek var det ett av de tyngsta förlusterna som finländska trupper hade i fortsättningskriget. Nylands brigad bär arvet av Teikarihjältarna Nylands brigad hedrar hjältarna från Teikaristriderna genom Vasa kustjägarbataljons årsdag Teikaridagen, som firas 5.7. På Teikaridagen lägger bataljonen ned en krans vid Teikaristenen i både Dragsvik och Obbnäs. Teikarikrigarnas arv syns i andan som de här krigshjältarna genom sin tapperhet och mod ännu i dag ger vidare till dagens kustjägare. Barett marschen, som ordnas för varje kontingent, följer TeiTeikaristenen

karistridernas kronologiska ordning. Marschen börjar med en lång och fysiskt påfrestande förflyttning genom svårgenomkomlig terräng och över vattendrag, varefter de avgörande stridernas krav på initiativ och handlingskraft hos den enskilda soldaten känns på kroppen och i själen. De som framgångsrikt genomför marschen och uppfyller barettkraven visar att de har det som krävs för att bära arvet av Teikarihjältarna och får äran att bära den gröna kustjägarbaretten, om de fyller samtliga krav som baretten förutsätter av sin bärare. – Teikaristenen har en stor betydelse för Vasa kustjägarbataljon. Alla större bataljonssamlingar genom förs vid den. Eftersom Teikariön numera är rysk mark kan vi inte besöka krigsscenen. Därför är det speciellt viktigt för kustjägarna att ha en plats att uppvakta våra föregångares hjältedåd, så att var och en kan erinra sig över att friheten för Finlands folk aldrig har varit en självklarhet. För mig har stenen fått en viktig betydelse för mig i och med att jag fått tjänstgöra som både kompanichef och bataljonskommendör i den här bataljonen, där jag fått tjänstgöra såväl som premiärlöjtnant, kaptenlöjtnant, kommendörkapten som kommendör, säger kommendör Simon Källman, kommendör för Vasa kustjägarbataljon. – Min farmors halvbror Sven Krook stred på Teikari. Han var en av de sista som lösgjorde sig från eldställningarna vid lösgöringsstridernas sista nivå. Eftersom det inte längre fanns båttransportstöd att tillgå var de sista kvarvarande soldaterna tvungna simma från ön. Eftersom Sven inte kunde simma blev han sittande på en sten för att invänta sitt öde, när ryssarna närmade sig. Hans namn finns på hjältegraven vid Karleby begravningsplats. Oliver Carlsson Redaktör

Önskar Aktia, 200 år. Aktia är en finländsk bank, kapitalförvaltare och livförsäkrare som har skapat välstånd och välfärd generation efter generation redan i 200 år. Ska vi tillsammans se hur vi kan hjälpa dig att utveckla din ekonomi? Boka ett distansmöte på aktia.fi

Fanbäraren • 3/2026

Soldatlivet på 1800-talet: Finland hade två arméer och officerskapet blev genväg till adelskap När Finland blev ett autonomt storfurstendöme under Ryssland förändrades också soldatlivet. Den svenska indelningsarmén försvann, nya finländska förband byggdes upp och officersyrket utvecklades från ett adligt privilegium till en bana där utbildning blev allt viktigare. Samtidigt blev den finländska armén en symbol för landets särställning inom det ryska imperiet. Det här är den tredje artikeln om soldatlivet i Finland under de 400 år som Nylands brigad har funnits. För en ung adelsman kunde officersyrket länge vara ett naturligt karriärval, medan vägen var betydligt svårare för den som saknade rätt bakgrund. – Det fanns en stor skillnad mellan officerare och manskap. Huruvida man kunde bli officer var länge en ståndsfråga. Överklassläkterna som under svenska tiden hade varit officerare fortsatte ofta på samma bana också i Rysslands tjänst, berättar historieforskaren Mikko Harjula. Från adelsprivilegium till yrke Under 1800-talet började systemet förändras. Officersyrket blev gradvis mer professionellt och utbildning fick större betydelse än börd. – I början gav officerskapet också en adelstitel. Efter Krimkriget reformerades systemet, och mot slutet av 1800-talet valdes dem som antogs till officersutbildningen allt mer utifrån utbildning och kunnande, säger Harjula. Även i Finland öppnades nya möjligheter. Kadettkåren utbildade framtida officerare, som ofta inledde sin tjänstgöring i andra delar av det ryska imperiet, innan de återvände hem. En militär karriär blev också en väg vidare till ledande civila uppdrag. De finländska officerarna var förhållandevis välrepresenterade i den ryska armén.

Nylands skarpskyttebataljons kasern på Elisabetsgatan stod färdig 1883. Bild: Krigsmuseet

Fanbäraren • 3/2026

Mikko Harjula. Foto: Ted Urho

– Utbildningsnivån i Finland och Baltikum var hög. För många yngre söner i adliga familjer, som inte ärvde gården eller familjens förmögenhet, var officersyrket dessutom en möjlighet att göra karriär, berättar historiken Henrik Meinander. Två arméer och värnplikten Under autonomitiden fanns både ryska trupper och finländska förband i landet. – I Finland fanns i praktiken två arméer: ryska arméns trupper och Finlands egna trupper, berättar Harjula. De finländska förbanden byggdes upp, avvecklades och återupprättades flera gånger under seklet. På 1880-talet infördes allmän värnplikt, men det betydde inte att alla unga män ryckte in. – Endast en del kallades till tjänstgöring genom lott. De tjänstgjorde kring två eller tre år, berättar Harjula. Värnplikten blev också en politisk fråga. De finländska värnpliktiga var inte skyldiga att tjänstgöra utanför Finland, vilket skilde landet från övriga delar av det ryska imperiet. – Att Finland hade en egen värnpliktsarmé blev en

Uppställning för tjänstgöring i Nylands skarpskyttebataljons kasern. Bild: Krigsmuseet

viktig symbol för autonomin och den nationella identiteten, konstaterar Meinander.

blev de egna förbanden ett uttryck för Finlands självstyre inom det ryska imperiet.

Under den svenska tiden hade soldaterna varit mer integrerade i städerna, eftersom de ofta var inkvarterade hos civilbefolkningen. Under den ryska tiden levde garnisonerna betydligt mer avskilt.

– De finländska trupperna betraktades som en viktig del av Finlands autonomi på samma sätt som den egna valutan eller frimärkena. De ansågs vara kännetecken för statsstatus, berättar Harjula.

– Soldaterna syntes naturligtvis i stadsbilden, inte minst vid parader. De påminde också invånarna om vem som ytterst hade den militära makten, tillägger Meinander.

Många officerare fortsatte dessutom sina karriärer inom statsförvaltningen och blev senatorer, guvernörer eller andra höga ämbetsmän. De utgjorde en länk mellan Finland och den ryska centralmakten.

Bakom paraduniformerna

När Finland blev självständigt 1917 hade den militära tradition som vuxit fram under autonomitiden lagt en viktig grund för landets eget försvar. Officersyrket hade blivit mer professionellt, värnplikten hade etablerats och den finländska armén hade utvecklats till en symbol för både självstyre och nationell identitet. 1800-talets soldatliv blev därmed en viktig del av berättelsen om hur det moderna Finland växte fram.

Bilderna av 1800-talets soldater visar ofta prydliga uniformer och välordnade formationer. Vardagen såg betydligt tuffare ut. Utrustningen var inte alltid anpassad för de finländska förhållandena och sjukdomar skördade många liv. – På vintern dog det många soldater av köld och sjukdomar. Kasernerna var trångbodda, vilket bidrog till att epidemierna spred sig. Först under 1800-talet började man i högre grad tänka på ändamålsenlig utrustning, berättar Harjula. För de flesta soldater bestod tjänsten främst av exercis och vakttjänst. Samtidigt kunde den som tjänstgjorde i den ryska armén skickas långt hemifrån, medan de finländska förbanden sällan deltog i krig. Även språket speglade den dubbla verkligheten. Officerare i den ryska armén behövde kunna ryska, medan svenska länge var förvaltningsspråket i de finländska förbanden. Mer än bara ett försvar

Ted Urho tidigare chefredaktör

Guld – Ur – Optik Kultaa – Kelloja – Optiikkaa

bromans.fi

Ekenäs – aris – angö Tammisaari – arjaa – anko

Den finländska armén fick med tiden en betydelse som sträckte sig långt utanför det militära. För många

Fanbäraren • 3/2026

Hänt på brigaden Kontingent 2/26 inledde sin tjänstgöring Måndagen 6.7 ryckte kontingent 2/26 in i Dragsvik. Ca 73 0 nya rekryter påbörjade sin militärtjänstgöring. De första veckorna var hektiska, då rekryterna lärde sig soldatens grundläggande kunskaper, från vapenhantering till sluten ordning och renhållning av den egna stugan.

Foto: Lucas Sandvik

Jämna år för Bengtskärs fyr I år firade Bengtskärs fyr jämna år, då fyren varit i bruk nu i 120 år. Dagen uppmärksammades på plats med materialutställning, båtturer och en överflygning av F/A-18 samt tal och kransnedläggning.

Foto: Lucas Sandvik

Foto: Oscar Gronert

Fanbäraren • 3/2026

Foto: Oscar Gronert

Krigsmannaedgång Lördagen 15.8 befordrades rekryterna till jägare av brigadkommendör kommodor Mikko Laakkonen. Som förestavare fungerade Nato-ambassadör Piritta Asunmaa. Flottans musikkår ansvarade för musiken under edgången.

Foto: Lucas Sandvik

Minnessten avtäcktes i Lappvik Den 11.8 avtäcktes en minnessten i Lappvik över den svenska frivilliga Åke Löwstedt, som stupade på Hangöfronten den 11 augusti 1941. Tillställningen arrangerades av Hangö Frontmuseum och Krigshistoriska föreningen i Västnyland. Blommor lades ner av Nylands brigads kommendör, kommodor MikkoLaakkonen tillsammans med beväringen Livia Lönnqvist, som är från Sverige. Militärpastor Markus Weckström välsignade stenen.

Foto: Hanna Tallberg

Fanbäraren • 3/2026

Fotbollsturnering Under vecka 6 av rekrytskedet ordnades det en fotbollsturnering bland beväringarna på brigaden. I pub liken rådde det också en god stämning genom hela veckan. Till slut var det ett lag från Pionjärkompaniet som kammade hem segern. Soldathemmet hade bidragit med både pris för vinnarlaget och ett deltagarpris för alla som deltog.

Foto: Lucas Sandvik

Grundövning Veckan efter faneden hade de nyblivna jägarna sin första längre övning, då det var dags för den fyra nätter långa grundövningen. Under övningen repeterade de lärdomarna från rekrytskedet och lärde sig hur de klarar sig en längre tid i skogen. Övningen avslutades med en fotmarsch till Mannerheims minnessten.

Foto: Lucas Sandvik

Fanbäraren • 3/2026

Foto: Oscar Gronert

Veho och Mercedes-Benz – ett pålitligt partnerskap. Finlands bevisat mest kända aktör inom nyttofordonsbranschen – det finländska familjeföretaget Veho, grundat 1939 – betjänar Försvarsmakten samt andra myndigheter som ansvarar för vår säkerhet genom ett omfattande servicenätverk från Raseborg till Rovaniemi och från Björneborg till Villmanstrand, med totalt 13 verksamhetsställen. Vehos nätverk kompletteras av ett omfattande nät av auktoriserade Mercedes-Benz serviceverkstäder runt om i Finland. De höga servicestandarderna för militärfordon, ett eget centrallager för reservdelar i Finland samt ett brett inhemskt samarbetsnätverk säkerställer operativ förmåga under alla förhållanden. Det av Veho importerade sortimentet av Mercedes-Benz militärfordon omfattar mångsidiga lösningar från logistik till stridsområde, från terrängpersonbilar till tunga terränglastbilar och bepansrade specialfordon. Försvarsmakten har kunnat lita på Veho och Mercedes-Benz som pålitliga partner redan i decennier. Läs mer på veho.fi/erikoisajoneuvot

VEHO VEHKALA Erikoisajoneuvot Vehkalantie 10, 01730 Vanda | 010 569 3672

Fanbäraren • 2/2026 Samtalspriset till 010-nummer39 är enligt abonnemangsavtalet antingen mobiltelefonavgift (mpm) eller lokalnätsavgift (pvm).

Två tidigare brigadkommendörer om säkerhetsläget kring Östersjön Kommodor Juha Kilpi var kommendör för Nylands brigad 2021–2023 och har därefter tjänstgjort som Finlands försvarsattaché i Sverige, fram till augusti 2026. Kommodor i.a. Arvi Tavaila ledde brigaden 2017– 2020 och verkade sedan som försvarsattaché i Kina. Här ger de sin bild av säkerhetsläget i Östersjön och Nylands brigads roll. och samarbetet mellan den finska och den svenska marinen är särskilt viktigt. Amfibietrupperna har kanske samarbetat längst av alla, och deras roll i Östersjön blir hela tiden viktigare. Nylands brigad och Amfibieregementet i Stockholm har samarbetat i nästan trettio år. Vilka är de främsta utvecklingsområdena under de kommande fem åren? Sverige utvecklar sitt nationella försvar som Nato medlem och har en viktig roll som transit- och stödområde för Natos nordöstra flank. Det betyder att transport- och logistikinfrastrukturen måste utvecklas betydligt. Lägesbilden och ledningssystemen spelar också en viktig roll i framtiden, och rymd- och drönarförmågor kommer att utvecklas. Hur går det för Sverige just nu, efter 200 år av alliansfrihet och två år i allians? Juha Kilpi: Amfibietruppernas roll i Östersjön blir hela tiden viktigare Finland och Sverige har alltid haft ett nära samarbete – hur ser det ut just nu? Samarbetet var väldigt nära redan innan länderna blev Natomedlemmar. Nu när båda är med i Nato och spelar en viktig roll i Natos nordöstra flank är det viktigare än någonsin. FLF-Finland är ett bra exempel: Finland som värdland och Sverige som ramnation innebär nästan dagligt samarbete. Materielsidan är ett annat exempel. Sverige har anskaffat finska fordon från Patria och Sisu och kommer att använda Sakos gevär, och finländska ICEYE producerar satellitbaserade lägesbilder för det svenska försvaret. Finland har i sin tur anskaffat mycket materiel från Saab, Bofors och Hägglunds. Samma ammunition och samma fordon kan underlätta logistiken betydligt, till exempel i norra Finland. Inom Marinen fortsätter samarbetet starkt, och de marina trupperna övar regelbundet tillsammans. Östersjöns betydelse ökar i det nuvarande världsläget,

Fanbäraren • 3/2026

Det är viktigt att komma ihåg Sveriges läge: 200 år av alliansfrihet, och en säkerhetspolitik som utgått från att landet inte haft något direkt militärt hot mot sig på nästan tjugo år. Den svenska armén bestod av över trettio brigader före den säkerhetspolitiska förändringen, och innan kriget i Ukraina började fanns det bara två truppförband på brigadnivå kvar. Nu byggs försvaret upp kraftigt. Politisk vilja och pengar finns, men allt tar tid, och rätt åldersstruktur och erfarna människor saknas. I dag utbildas cirka 7 000 värnpliktiga per år, målet är 12 000 år 2032. I Finland utbildas cirka 20 000 årligen. Den svenska försvarsindustrin är mycket stark, och där är Saab med sina Jas Gripen-plan, ubåtar och robotar det största företaget. Sverige är en av de största bidragsgivarna när det gäller stödet för Ukraina. Vad innebär det för sjöförsvaret att Nato valde Saabs Global Eye? Global Eye betyder bättre samarbetsmöjligheter för Finland och Sverige, särskilt på Nordkalotten, i Östersjön och vid den finska gränsen mot Ryssland – som också är Natos gräns. Det utvecklar lägesbilden och möjliggör bättre underrättelse för hela Nato.

Stridstekniken har förändrats enormt genom drönare. Finns det annat i Kina just nu som kan innebära lika stora förändringar? Just nu är det svårt att se att någon annan teknisk innovation kan påverka stridstekniken lika mycket som drönare har gjort. Visserligen testas det många autonoma tekniska system och robotar för olika militära stödroller på slagfältet i Kina, såsom evakuering av sårade och komplettering av ammunition och materiel, men de här systemens inverkan på stridstekniken torde vara relativt liten. Och även om någon ny teknik och innovation plötsligt skulle kräva nya förändringar i stridstekniken, är det tröstande att komma ihåg att de grundläggande sakerna i utbildningen är oförändrade, till exempel användning av terräng, tagande av skydd och maskering och undvikande av små avstånd vid gruppering och under förflyttning.

Arvi Tavaila: Kinas handlingar kan tolkas som stöd till Ryssland Hur påverkar det som sker i Kina sjöförsvaret av Östersjön? Till exempel Kinas stöd till Ryssland i anfallskriget mot Ukraina. Kina betonar att de inte är en part i Rysslands anfallskrig och påstår att de inte stöder Ryssland i det. Sett med finska ögon kan Kinas handlingar dock tolkas som stöd, som Ryssland behöver för att ha förutsättningar att fortsätta kriget med nuvarande intensitet. Skulle Ryssland vara en part i en kris eller ett krig i Östersjöområdet, kunde Kinas roll i en sådan situation vara nästan identisk med nuläget, det vill säga Kina skulle förbättra Rysslands uthållighetsförmåga. För själva sjöförsvaret är det dock viktigare att noggrant följa utvecklingen av olika autonoma och obemannade spanings- och stridssystem, också kinesiska sådana, och vid behov anpassa sin egen verksamhet efter den utvecklingen.

Din urspecialist H.Roos Uraffär 019 241 1136 Långgatan 17, 10600 Ekenäs vard. 9.15-17.00 lö. 9.15-13.00

Hur påverkar USA:s större intresse för Kina än för Europa och Nato verksamheten vid Nylands brigad? USA koncentrerar sig alltmer på Kina, eftersom Kina anses vara det enda landet som kan utmana USA globalt och på samhällssystemsnivå. Trots det ser USA fortfarande Ryssland som ett möjligt militärt hot och kommer inte att överge Europa helt och hållet. Trots minskningen av antalet amerikanska trupper i Europa kommer USA fortsättningsvis att delta i övningar i Norden. Därför ser jag det som osannolikt att amerikanerna inte skulle synas på Nylands brigad även i framtiden.

Pehr Sommarsgata 14 10600 EKENÄS Pehr Sommarinkatu 14 10600 TAMMISAARI Tel/puh 0207-433 280 sales@travaruhuset.com

Fanbäraren • 3/2026

Sponsorklubbens sommarexkursion Sponsorklubbens traditionella sommarexkursion gick av stapeln 9 juni. I arla morgonstund bordade buss väbel Hasse Orrenius bussen i Lovisa och lotsade den sedan via Borgå och Helsingfors plockandes upp dryga 20 sponsorklubbsmedlemmar längs vägen till Frontmuseet i Lappvik på Hangö udd. På museet fick vi en rundvandring under ledning av museichefen, kommendör i.a. Jörgen Engroos. På ett fartfyllt och inspirerande sätt fick vi höra om striderna vid Hangö udd sommaren och hösten 1941. Därtill bekantade vi oss med det relativt nybyggda Traditionscentret och den nyinvigda utställningen Beredskap i trygga händer. Under kriget brann en korsu ner, som hade namnet Hamsterbo. Den har nu grävts fram cirka tjugo meter från museibyggnaden och återställts i ursprungligt skick. Vi fick gå in i korsun och se en del av de föremål som hittats i samband med utgrävningen trots att den nya korsun inte ännu har invigts. Sedan bar det iväg till restaurang Kosthåll i Skogby för en smaklig laxsoppslunch. Nästa besök var till hamnen i Lappvik, där sjöbevakningen etablerat sin nya bas. Vi blev emottagna av bevakningsfartyget Turvas chef, kommendörkapten Sami Romanov, som visade oss runt på fartyget. Turva är byggt 2014 och 95,9 meter långt och kan köras på såväl diesel som LNG. Fartyget är imponerande och verkligen multifunktionellt: Det klarar förVår guide museichefen, kommendör i.a. Jörgen Engroos

Fanbäraren • 3/2026

utom övervakning av såväl räddningsuppgifter som oljebekämpning och krävande dykoperationer. Efter det här mycket intressanta besöket bordade vi bussen igen och begav oss iväg till den krigstida Harparskoglinjen, som var en del av Salpalinjen. Där finns ett 40-tal betongbunkrar och ett pansarhinder i sten, som går över hela Hangö udd. En av bunkrarna vid namn Irma har blivit renoverad och är i dag i sitt exakta krigstida skick med vapen och allt. Bunkern Irma var mycket intressant att besöka och uppleva, då vår guide Jörgen Engroos satte igång en ljus- och ljudshow med rök som fyllde bunkern. Upplevelsen är svår att beskriva men gav definitivt orsak till eftertanke och högaktning för våra killar som levt igenom dylikt på riktigt. Efter en intensiv dag med många intressanta element stävade bussen sedan tillbaka österut med nöjda sponsorklubbsmedlemmar ombord, som fått uppleva något utöver det vanliga. Varje gillesmedlem som vill betala en extra slant på hundra euro kan bli medlem i Sponsorklubben. Det är bara att anmäla intresse. Denis Strandell Sponsorklubbsansvarig

kewatec.com

PÅLITLIG PRESTANDA I ALLA FÖRHÅLLANDEN

KARIS

EKENÄS

Läppåkersgatan 7, Karis tel. 019 279 31

Pehr Sommars gata 6, Ekenäs tel. 019 223 443

Öppet: må-fre 7-19, lö 9-16, sö 11-15

k-rauta.fi Fanbäraren • 3/2026

Gillet deltog i krigsmannaedgången för kontingent II/26 Det här året är, som känt, ett festår på brigaden. Drygt 50 gillesmedlemmar hörsammade inbjudan att få närvara under krigsmannaedgången för kontingent II/26 15.8.2026. Av den något blåsiga och kyliga sommaren fanns inga tecken på flaggplanen i Dragsvik. Den västnyländska solen lyste i kapp med de cirka 2 000 anhöriga, som kommit för att se sina rekryter utnämnas till jägare. Under vinterns edgång var Sveriges ambassadör Peter Ericson förestavare för försäkran och eden. Den här gången var det ambassadören vid Finlands ständiga representation vid Nato, Piritta Asunmaa, som stod för förestavningen. Här kan läsaren se en röd tråd i brigadens historia från svenska tiden till dagens värld, där brigaden är en trupp i en militärallians. Brigadens historia syntes väl under paraden i och med att det i fankompaniet ingick soldater iklädda traditionsuniformer. Förbimarschen inleddes exakt kl. 13, när ett Hornetplan gjorde en överflygning, vilket utgående från reaktionerna uppskattades stort av publiken. Efter paraden förflyttade sig gillesmedlemmarna till Officersmässen för en tre rätters festlunch. Vi fick också ta del av ett föredrag av ambassadör Asunmaa. Hon berättade om aktuella ärenden inom alliansen och Finlands roll och betydelse inom den. Även brigadkommendör kommodor Mikko Laakkonen gav en betraktelse över utvecklingen och tyngdpunktsområdena vid brigaden. Försvarsmakten investerar i både utvecklandet av kasernområdet i Dragsvik och övningsområdet i Syndalen på Hangö udd, vilket ska anses vara mycket positivt. Nylands brigads gille tackar för möjligheten att få vara en del av firandet av krigsmannaedgången. Joakim Flinck ordförande

Kallelse till höstmöte i Nylands brigads gille rf Nylands brigads gille rf kallar sina medlemmar till höstmöte fredagen 6.11.2026 kl. 16.00–18.00 på Nylands brigad, Dragsvik. Förutom stadgeenliga ärenden föreslår styrelsen att gillets syftesparagraf, § 2, kompletteras så att den inkluderar och omfattar brigadens reservister. ”Gillets syfte är att stöda Nylands brigad, dess beväringar och personal”. Den här meningen föreslås lyda: ”Gillets syfte är att stödja Nylands brigad, dess beväringar, reservister och personal”. Under mötet serveras kaffe och smörgås. Det är möjligt att ansluta sig till mötet på distans.

Anmälan till mötet sker senast 28.10.2026 via anmälningslänken på gillets webbplats. https://www.nylandsbrigadsgille.fi Mer information: ordförande Joakim Flinck, ordf@nylandsbrigadsgille.fi, 040 556 4757

Palkkiyhtymä Oy

FRÅGESPORT

1. Vilken svensk kunglighet var på plats när Nylands brigad firade sin 400-årsfest den 17 april?

6. Vilken av följande militära utbildningar ges i Uttis i Kouvola?

a) Kronprinsessan Victoria b) Drottning Silvia c) Prins Carl Philip

a) fallskärmsjägarutbildning b) granatkastarutbildning c) stridsdykarutbildning

2. I vilken stad finns Sjöbevakningsmuseet?

7. Vad heter Nylands brigads kanal på Jodel?

a) Kotka b) Hangö c) Åbo

a) @brigaden b) @nylle c) @drakan

3. Vad var Raija I, Raija II och Raija III som Finlands försvarsmakt införskaffade år 1943?

8. Vilket av följande är namnet på en amerikansk flygvapenbas i södra Tyskland?

a) militärfartyg b) radarsystem c) pansarvagnar

a) Ramstein b) Metallic c) Megadead

4. Vilken av följande latinska fraser betyder ”alltid lojal” och används som motto i USA:s marinkår?

9. En av de mer legendariska krigsfilmerna heter The Bridge on the River Kwai från 1957. I vilket land finns Kwaifloden?

a) magnum opus b) semper fidelis c) gaudeamus igitur 5. Vid vilken fyrö utkämpades ett berömt slag under fortsättningskriget, den 26 juli 1941? a) Jussarö b) Bengtskär c) Kallbådan

a) Vietnam b) Filippinerna c) Thailand 10.Vad heter den lägsta amiralsgraden i Finland? a) skepparamiral b) fregattamiral c) flottiljamiral

Svaren:

1. c) Prins Carl Philip 2. a) Kotka 3. b) radarsystem 4. b) semper fidelis 5. a) Bengtskär 6. a) fallskärmsjägarutbildning 7. c) @drakan 8. a) Ramstein 9. c) Thailand 10. c) flottiljamiral

Stöd gillets jubileumsfond! Nylands brigads gille stöder Nylands brigad säkerställer för sin del att brigaden har förutsättningar att verka så att både beväringar och personal trivs. För att vi ska klara vårt uppdrag också i framtiden har gillet grundat en understödsfond, 400-års jubileumsfonden, för att uppmärksamma brigadens 400- årsjubileum år 2026, och för att samla in medel för att fortsatt kunna stödja brigaden.

Mobile Pay

Stöd via bank:

Nylands Brigads Gille

Mobilepay nr: 25 108

Jubileumsfondens hemsida

FI96 4170 0010 0682 90 Skriv: “400-års jubileumsfonden” i meddelandefältet

Detaljer om insamlingen, hur medlen används och förvaltas, och uppgifter om hur donatorerna kommer att uppmärksammas hittar du på gillets hemsida.

Välkommen med i Sponsorklubben Var och en medlem i Nylands brigads gille är välkommen med i Sponsorklubben. Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande gillegymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna. Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på svenska dagen samt till VIP-dagen, som gillet arrangerar årligen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld. Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €. Sponsorklubben leds av Denis Strandell, tfn 050 464 1014, e-post. sponsor@nylandsbrigadsgille.fi Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid.

Fanbäraren • 3/2026

Gillets sponsorer September 2026

Ahlin, Anders Ahlskog, Per-Erik Ahlström, Marcus Aminoff, Philip Andersson, Krister Andersson, Roger Arrakoski, Jori Berglund, Johan Björkqvist, Ben Blomberg, Christer Blomberg, Mats Blomqvist, Leif Borgström, Anders Borgström, Christian Borgström, Marcus H Brandt, Stefan Broman, Jan Brotherus, Ilkka Bäckman, Mikael Catani, Peter Cavonius, Christian Cederblad, Sir Magnus Colliander, Lars W. Creutz, Henrik Creutz, Johan Damstén, Mikael Dannbäck, Erik de la Chapelle, Jan de la Chapelle, Sussie Didrichsen, Jon Didrichsen, Peter Ehrnrooth, Albert Ehrnrooth, Alexander Ehrnrooth, Bernt Ehrnrooth, Carl Magnus Ehrnrooth, Georg Ehrnrooth, Magnus Ehrnrooth, Paul Ehrnrooth, Wilhelm Ek, Nicholas Ekegren, Niclas Ekholm, Jan-Mikael Eklund, Jan-Olof Eklundh, Harry Enqvist, Ove Enqvist, Reinhold Eriksson, Stig-Ole Eriksson, Tage Eskelin, Kaj-Kristian Estlander, Peter Ewalds, Fredrik Fazer, Fredrik Fazer, Joachim Federley, Björn Flinck, Joakim Forsell, Erik Frisk, Mikael Frondén, Kerstin Fältmarsch, Jan Gardberg, Anders Gardberg, Martin Geust, Niklas Gripenberg, Sebastian Grotenfelt, Albert Grönblom, Christina Grönholm, Nils-Johan Grönqvist, Stefan Gustavson, Stig Haga, Johnny Hagelstam, Leif Hagner, Johannes Hagner ,John Hagström, Clas Göran Halén, Lars-Olof Hammarén, Lars Hannén, Harri Hartwall, Erik Heinrichs, Eva-Lisa Helkama, Jukka Hertsberg, Carl Patrik Hindrén, Andreas Holm, Martti Holmberg, Robert

BODEN PEDERSÖRE HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS BORGÅ ESBO RASEBORG HELSINGFORS BORGÅ BORGÅ RASEBORG HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS GRANKULLA HAUSJÄRVI RASEBORG VANDA RASEBORG HÖKARÄNGEN WINCHESTER, USA LOVISA LOVISA HELSINGFORS KYRKSLÄTT RASEBORG RASEBORG GRANKULLA HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS KÜSNACHT, SCHWEITZ ESBO HELSINGFORS ESBO HELSINGFORS RAUMO RASEBORG RASEBORG BORGÅ GRANKULLA VANDA GRANKULLA LOVISA Lovisa HELSINGFORS HELSINGFORS RASEBORG HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS RASEBORG RASEBORG ESBO ESBO KYRKSLÄTT HELSINGFORS HELSINGFORS INGÅ ESBO SJUNDEÅ HELSINGFORS VASA BORGÅ LOVISA LOVISA ÅBO HELSINGFORS HELSINGFORS BORGÅ SIBBO RASEBORG HELSINGFORS HELSINGFORS RASEBORG GRANKULLA BORGÅ

Holmén, Kaj Homén, Carl-Olaf Homén-Lindberg, Susanne Hultin, Henrik Immonen, Peter Ittonen, Hans Ivarsson, Bernt Johansson, Peter Juslenius, Stefan Kajander, Rabbe Karlsson, Håkan Kindstedt, Jan-Erik Knape, Ernst Krogius, Jakob Kullberg, Kjell Kähkönen, Karl-Johan Käki, Janne Lang, Sune Ragnar Lassila, Kim Liesalho, Markus Lilius, Carl Henrik Lilius, Mikael Lilius, Niklas Lilius, Peter Lilius, Ragnar Lilja, Harry Liljekvist, Patrik Liljestrand, Tom Lindahl, John Lindberg, Kaj-Erik Lindblom, Mark Lindblom, Tom Lindell, John Lindén, Karl-Gustav Lindqvist, Christer Lindroos-Kleppestö, Britt Lindström, Caj-Gunnar Lindström, Nils Ingmar Lival-Lindström, Stig Lucander, Gustav Lundberg, Henrik Lundmark, Pekka Lundqvist, Ragnar Lundström, Henrik V. Lundström, Thomas Långbacka, Matias Lönnroth, Anders Malin, Stefan Meyer, Lars Morelius, Petri Möller, Gustaf Nordgren, Magnus Norrgård, Arndt Numelin, Carl-Johan Nybergh, Marcus Nyholm, Anders Nyman, Håkan Nyman, Sixten Nyqvist, Fredrik Nystedt, Roger Nystén, Henrik Nysten, Marcus Odrup, Lars Olander, Dennis Orrenius, Hans-Erik Palmberg, Tom A. A. Paloheimo, Martti Pettersson, Kaj Pihlström, Viking Carl-Magnus Pokki, Sami Rantamäki, Marko Rautalahti, Juha-Pentti Rautalahti, Yrjö-Pekka Rehnberg, Kenneth Rosenlew, Carolus Rönnlund, Kaj Saine, Jari Sandberg, Kenneth Selenius, Lars Sihvonen, Dan Sittnikow, Rabbe Sivén, Christian Sjöblom, Ulf

BORGÅ HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS ESBO HELSINGFORS ROMELANDA, SVERIGE BORGÅ RASEBORG RASEBORG LOVISA BORGÅ RASEBORG TAVASTEHUS HELSINGFORS GRANKULLA HELSINGFORS RASEBORG KYRKSLÄTT HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS ESBO VANDA LOVISA HELSINGFORS ESBO ALTON SIBBO HELSINGFORS BORGÅ RASEBORG DILLINGEN ÅBO RASEBORG HELSINGFORS ESBO RASEBORG HELSINGFORS LOVISA GRANKULLA HELSINGFORS VÖRÅ SIBBO BORGÅ MÄNTSÄLÄ HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS RASEBORG BORGÅ ESBO LOVISA ESBO ESBO LOVISA ESBO HELSINGFORS GUSTAVS PÄLKÄNE RASEBORG BORGÅ HELSINGFORS LOPPI ESBO RASEBORG YLIVIESKA LOVISA RASEBORG HELSINGFORS BORGÅ HELSINGFORS VASA HELSINGFORS BORGÅ HELSINGFORS BORGÅ HELSINGFORS RASEBORG RASEBORG

Smeds, Anders Smeds, Viking Smirnoff, Michael Stenberg, Stefan Stendahl, Stig Stjernberg, Bjarne Stjernberg, Peter Stockmann, Karl Strandberg, Stig Strandell, Denis Sumelius, Bjarne Sundberg, Matti Sundbäck, Henrik Sundman, Christer Svennas, Anders Söderström, Jan-Peter Taimitarha, Paul Tallroth, Kaj Taube, Johan Taucher, Poppe Teir, Henrik Thiel, Harro Tigerstedt, Claes Tuomolin, Kim Tuormaa, Erkki Törner, Kjell Ulinder, Jan von Knorring, Jochum von Knorring, Johan von Knorring, Magnus von Schanz, Filip von Walzel, Caesar von Wendt, Gösta Wadstein, William Wagermark, Ove Wahlroos, Björn Wallin, Stefan Waxlax, Joakim Westerback, Mikael Westerholm, Bengt Westerholm, Celinn Westerholm, Lukas Wiklund, Henry Wikman, Ragnar Wikström, Patrik Wolff, Henrik Åkerstedt, Robert Åström, Magnus

LAPPTRÄSK BORGÅ VASA GRANKULLA HELSINGFORS BORGÅ BORGÅ HELSINGFORS JÄRVENPÄÄ HANGÖ HELSINGFORS HELSINGFORS BORGÅ BORGÅ LAPPTRÄSK HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS RASEBORG HELSINGFORS HELSINGFORS ST KARINS KUMO BORGÅ LOVISA BORGÅ LIDINGÖ SALO HELSINGFORS HELSINGFORS VASA DJURSHOLM KIMITOÖN HELSINGFORS STOCKHOLM SALO HELSINGFORS HELSINGFORS HELSINGFORS ESBO STOCKHOLM ESBO HELSINGFORS ÅBO HELSINGFORS HELSINGFORS BORGÅ SIBBO

Företag & samfund Aktia Bank Abp Fiskars Abp Lindholm Wallgren Advokatbyrå Ab Meriaura Oy Oy Forcit Ab Oy Karl Fazer Ab Roberts Coffee Ab Saab Finland Oy Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse Wide Skog Ab Kommuner Jakobstads stad Larsmo kommun Pedersöre kommun Raseborgs stad Vörå kommun

Fanbäraren • 3/2026

Lokalavdelningar Västnyland ordf. Rabbe Kajander Horsbäckvägen 134 A 10600 Ekenäs tel: 040 502 9495 rabbe@2me.fi

Helsingfors

Norra och Södra Österbotten kontaktperson Rodney Strandvall Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 rodney.strandvall@multi.fi

ordf. Markus Liesalho Östnyland Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors ordf. Hans-Erik Orrenius 0400 421 002 Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö pielu@saunalahti.fi 040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Egentliga Finland

ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com

Sverige ordf. Alexis Aminoff Gripenbergs gård 1, 573 92 Tranås 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se

Styrelsen Ordförande: Joakim Flinck

040 556 4757 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Vice ordförande: Christoffer Hällfors

040 561 0970 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Sekreterare: Alexander Geust

045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare: Jussi Laitinen

050 500 4738 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Nylands Brigads representant Janne Kandelin

Delegationen 2026 Ordförande Robin Elfving

Vice ordförande Susanne Homén-Lindberg

Medlemmar

Anders Adlercreutz Otto Andersson Alexander Bargum Henrik Creutz Albert Ehrnrooth Dragsvik Artillerister Jan Eriksson ordf. Antti Juntunen Elli Flén Nybyvägen 12 10230 Ingå Stefan Fransman 040 7233643 Eva-Lisa Heinrichs a.p.juntunen@gmail.com Peter Johansson Johan von Knorring Johan Kvarnström Alexander Lagerstedt Tiina Laisi-Puheloinen Patrik Lerche Mats Löfström Henrik Nystén Jan D Oker-Blom Malin Pettersson Övriga styrelseledamöter Joakim Strand Denis Strandell Petra Ståhl Rodney Strandvall Björn Teir Anders Strandberg Petra Theman Rabbe Sittnikow Kjell Törner Övriga uppgifter inom styrelsen Henrik Vuornos Carita Wallgren-Lindholm Henrik Wolff Medlemsregisteransvarig Christoffer Hällfors Mathias Österberg

Sponsorklubbsansvarig Denis Strandell Webbmaster Christoffer Hällfors Uppgifter utanför styrelsen Lageransvarig Åke Frondén

Helsingfors

Kyrkslätt Lovisa Helsingfors Lovisa Helsingfors Pargas Nykarleby Esbo Raseborg Borgå Grankulla Raseborg Ekenäs Esbo Helsingfors Eckerö Helsingfors Lovisa Helsingfors Vasa Lojo Helsingfors Raseborg Borgå Esbo Raseborg Helsingfors Övermalax

Medlemskap & kontaktuppgifter Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta: Ansvarig för medlemsregister Christoffer Hällfors 040 561 0970 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi Uppdatera era adressuppgifter! I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress? Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till

Fanbäraren • 3/2026

medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma

Fanbäraren • 3/2026

Militärt kunnande

Sammanhållning

Framåtanda

Nylands brigad

Fanbäraren • 3/2026