Fanbäraren 1/26

FANBÄRAREN

400 Nr 1 - Mars 2026 - Årgång 86

6 Grundövningen markerar slutet på rekrytskedet och starten på utbildningsgrensskedet. Närmare 800 beväringar tillbringade totalt fyra nätter i skogen.

10 Soldatlivet på 1600-talet innebar att man sydde sin egen uniform och bakade sitt eget bröd. Döden mötte man oftare i lägerförhållanden än på stridsfältet.

16 Populärt att stanna kvar på jobb efter TJ 0 – närmare 80 sökanden och 25 som anställs. Underlöjtnant Filip Finnila är en av dem som fick jobbet.

30 Nordiskt samarbete i fokus under nionde finlandssvenska försvarsdagen. Fanbäraren frågade deltagarna vad man kan lita på i detta säkerhetspolitiska läge.

Innehållsförteckning

4 Brigadkommendörens hälsning

5 Gillets ordförandes hälsning

6 Grundövningen i ord och bild

9 Ledare

10 Soldatliv på 1600-talet

12 Krigsmannaed och -försäkran

13 Förestavare ambassadör Peter Ercison

14 Brigaden firade 400 år på Åbo slott

16 Populärt att bli avtalssoldat efter TJ0

18 Jägardagen

20 Minnesmärket Pyramiden

Redaktionsråd

Ordförande

Kommodor Mikko Laakkonen

Medlemmar

Chefredaktör Ted Urho

Kommendör Janne Jortama

Kommendör Saima Ratasvuori

Kommendör Simon Källman

Kommendör Mikko Rundelin

Kommendörkapten Andreas Jung

Niklas Ollila

Hanna Tallberg

Joakim Flinck

Jägare Rasmus Hallbäck

Jägare Linus Wik

24 Samarbetet med Kustflottan

26 Recenssion av historiken

27 Bildreportage från boklansering

28 Hänt på brigaden

30 Finlandsvensk försvarsdag

32 Fanbärarens frågesport

33 Gillets fana fyller 60 år

34 Beväringsminnen från förr

35 Placeringsrådet stärker gillets ekonomi

Ansvarig utgivare

Kommodor Mikko Laakkonen

Chefredaktör

Ted Urho

chefredaktor@fanbararen.fi

Ekonom

Jussi Laitinen

Korrektur & översättning

Niklas Ollila

Grafiker

Jägare Rasmus Hallbäck

Redaktör Jägare Linus Wik

Redaktionens adress

Fanbäraren

Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion@fanbararen.fi

Tfn 0299 339 101

Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga: 2700 exemplar, 4 nr/år & e-version

Brigadkommendörens hälsning

För

rikets säkerhet och försvar både i fredsoch

krigstid i 400 år – från tiden för Lützen

till tiden i Nato

När vi firar vårt jubileumsår är vi tacksamma för vår trupps grundare, kung Gustav II Adolf, men framför allt är det av största vikt att vi hedrar det arv som de tidigare generationerna, veteranerna och de kvinnliga frivilliga lottorna har lämnat efter sig. Under Finlands självständighet har våra trupper och traditionstrupper stridit hedersamt, och vi värnar ärevördigt om dessa traditioner. Vi ska också vara tacksamma för brigadens tidigare personals och kommendörers arbete och tjänstgöring men också för statsmaktens och Försvarsmaktens ledarskap, för att de har tagit kloka beslut och stött brigaden genom tiderna.

Vår historia innehåller både segrar och förluster, goda och svåra tider, utvecklingstid och hot om nedläggning. Enligt historiken, som kom ut i början av året, upplevde man hot om nedläggning både i slutet av 1990-talet och i början av 2010-talet. Det ser ut att ha varit ett mycket bra beslut att Nylands brigad anslöts till Marinen sommaren 1998. Sjöförsvarssystemet skulle vara avsevärt annorlunda utan prestationsförmågan som Nylands brigad tillför.

Vid tiden för inrättandet av vårt truppförband pågick trettioåriga kriget, vars resultat påverkar vårt samhälle än i dag. Under denna omvälvningstid ville vår grundare skapa nya militära trupper – och alltså skapa beredskap inför framtiden. Också i dag lever vi i en omvälvande tid, vars följder kommer att visa sig med tiden – och återigen lever vi i en tid där det är synnerligen viktigt med beredskap. Jämfört med det förflutna har vi i dag den fördelen att vi redan har befintliga prestationsdugliga trupper vi kan vidareutveckla. Dessutom har vi försvarsalliansens kollektiva avskräckning och försvar. Nylands brigad är en del av den här förändringen och utvecklingen, och så har det varit i fyra århundraden.

Vårt jubileumsår har inletts med utgivningen av den ypperliga historiken ”Nylands regemente – Nylands brigad: 400 år i torrt och vått”. Ett stort tack

till överste (i.a.) Anders Gardberg och Nylands brigads gille för denna kulturhistoriskt betydelsefulla gärning. Årets första krigsmannaed och -försäkran var särskilt imponerande. Även Österbottens historiska förening och Nylands regementes karoliner deltog. Vi högtidlighöll vårt jubileumsår tillsammans med Björneborgs brigad den 16 februari på Åbo slott. Vår årsdag kommer att firas festligt och högtidligt i april. Paraden under Försvarsmaktens fanfest kommer att hållas i Raseborg i juni, och krigsmannaeden för sommarkontingenten kommer också att vara en högtidlig tillställning. Under hösten uppmärksammas jubileet också under svenska dagen. Jubileumsåret präglar dessutom vår kommunikationsverksamhet, där vi lyfter fram kvaliteten i vardagen på brigaden och våra festliga evenemang.

Med ödmjukhet, men också medvetna om vårt ansvar och stolta över våra trupper, kan vi konstatera att Nylands brigads personal, beväringar, reservister och alla människor och instanser som stöder brigaden ingår i ett flerhundraårigt historiskt kontinuum. Under fyra sekler har detta truppförband utan tvekan berört hundratusentals människor. Nu är det vår tur att vara fanbärare för det, när vi tar sikte på kommande trygga århundraden.

När vi ser på brigadens mest centrala traditioner tänker vi särskilt på att vår fana imponerar – en officerskollega beskrev den som intensiv. Mot den blå bakgrunden framträder de pfalziska fanorna med sina eldtungor tydligt i alla väder – i torrt och vått. Nylänningarnas marsch är mycket upplyftande, och högtidliggörandet av Slaget vid Siikajoki väcker tankar om vilja och mod. Vårt truppförbands traditioner är värdefulla och rika – under denna omvälvande tid utgör de en kraftkälla. Brigaden har funnits till för rikets säkerhet och försvar både i freds- och krigstid i 400 år. Här på brigaden fortsätter vi med den uppgiften – dagligen.

Kommodor Mikko Laakkonen

Brigadkommendör

Gillets ordförandes hälsning

Jubileumsåret har kommit i gång med en rivstart

Nylands brigad firar sitt 400-årsjubileum i år. Jag träffade brigadkommendören och ordföranden för Officersklubben, tillsammans med delegationens ordförande, i början av januari för att samordna årets aktiviteter och informera brigaden om gillets verksamhetsplaner. Kommodor Laakkonen upprepade sin uppskattning för det stöd gillet utgör för honom och Nylands brigad.

Historiken Nylands regemente – Nylands brigad 400 år i torrt och vått har utkommit i januari. Den är skriven av överste i.a. Anders Gardberg och utgiven av gillet. Boken är skriven dels för att hedra tidigare generationers arbete, dels för att beskriva utvecklingen fram till i dag. Det är viktigt att känna sin historia i det fortsatta arbetet för att stärka landets försvar. Av den anledningen beslutade gillets styrelse att skänka 300 historiker till hela brigadens personal och samarbetsparter. Gardberg har gjort en fosterländsk kulturgärning genom att teckna ned truppens histora.

Bokutgivningen gick av stapeln på Officersmässen 21.1. På plats fanns företrädare för media, tidigare kommendörer och inbjudna gäster, bland andra de som gett ekonomiskt stöd till historikprojektet. Boken har fått stor synlighet i media och ett flertal recensioner och essäer har synts i Västra Nyland, Hufvudstadsbladet, Österbottens Tidning, Ruotuväki och Svenska Dagbladet för att nämna några. En välskriven recension kan även läsas i det här numret. Åtgången av boken har varit glädjande stor, säkert tack vare att Nylands brigad engagerar en bred publik i Svenskfinland. Det förmånliga priset har säkert inte varit till skada. Boken kan hittas i bokhandlar såväl i stenfoten som på nätet.

Gillet deltog som medarrangör i den nionde Finlandssvenska försvarsdagen, som i år gick av stapeln på Kustbrigaden i Obbnäs i januari. I medlet av februari var det dags för krigsmannaedgången och -försäkran för kontingent I/26. Som förestavare i det friska vintervädret fungerade Sveriges ambassadör i Finland Peter Ericson. Det var mycket passande att ha en företrädare för den svenska statsmakten som förestavare under jubileumsår-

et. Soldater klädda i tidsenliga karolineruniformer ingick i fanplutonen, och det vackra vintervädret möjligjorde överflygning med Hornetplan, när förbimarschen påbörjades.

Jubileumsåret inleddes formellt med fyra salutskott, för att högtidlighålla fyra sekel, avfyrade med två kanoner av pjäsmanskap i traditionsuniformer i slottsparken i Åbo klockan nio på den riktiga dagen 16.2.2026. Bakom pjäserna befann sig Björneborgs brigads och Nylands brigads fanor med fanplutoner. Efter att Åboborna fått sin väckning kunde festpubliken förflytta sig till Kungssalen inne på slottet för att ta del av festföredrag och avnjuta kaffeservering till tonerna av Marinens musikkårs uppträdande. Gillet hade glädjen att överräcka varsitt exemplar av historiken med dedikation till Marinens stabschef amiral Huusko och det andra jubilerande truppförbandet Björneborgs brigads kommendör general Virta.

Gillets medlemmar kommer att kunna medverka till jubileumsårets festligheter på ett hörn. I samband med krigsmannaedgången för kontingent II/26 15.8 kommer det att ordnas möjlighet att delta i tillställningen efterföljt av en festlunch på Officersmässen, där brigadkommendören står som värd. Mera om det senare.

För att trygga gillets ekonomiska handlingsfrihet över tid har det grundats en 400-årsjubileumsfond. Den har som mål att samla in 162 600 euro (anspelar på året för inrättandet). Medlen fonderas för att bevara och förkovra kapitalet, medan avkastningen ska användas till gillets ändamål. Läs mera om hur du kan bidra på gillets webbplats eller i den här tidningen. Allas insats är viktig och alla donationer betydelsefulla.

Tack på förhand för ditt stöd!

Jag önskar alla läsare en skön vår.

Ordförande Joakim Flinck

Nylands brigads gille

Rekrytskedet liikkuu, rekrytskedet valmis!

Mellan den 16 och den 24 februari genomfördes grundövningen för kontingent 1/26 i Syndalen. Övningen markerar slutet på rekrytskedet och starten på utbildningsgrensskedet. De närmare 800 beväringar som deltog i övningen tillbringade totalt fyra nätter i skogen, varav två i Syndalens övningsområde och två i Syndalens lägerområde.

Övningens syfte är att fastställa vad beväringarna lärt sig under de sex första veckorna, berättar övningsledaren premiärlöjtnant Joakim Borgar. Samtidigt som beväringarna repeterar det de lärt sig under rekrytskedet får de progressivt bygga vidare på sina kunskaper, speciellt inom patrullens strid.

Under den första dagen anländer beväringarna till området, grupperar och övar försvarsstrid. Den andra dagen övar de patrullens strid med simulatorstöd och smällpatroner. Under den tredje dagen övar de patrullens strid med skarp ammunition på skjutbanan och under den fjärde dagen slår de ihop det de lärt sig och genomför en skarp stridsskjutning.

– När man ser tillbaka på hur man progressivt övat in stridsskjutningen kan man se att vi börjat med att utföra den men utan skarp ammunition och simulatorstött. Sedan utför vi en stridsskjutning med skarp ammunition men i en klinisk miljö, alltså på en skjutbana, och slutligen utför man det som en stridsskjutning som är klimax för övningen, berättar Borgar.

Den femte och sista dagen marscherar beväringarna cirka 12 kilometer från lägerområdet till marskalk Mannerheims minnessten, där övningen avslutas.

För jägare Linus Abrahamsson är det den första längre övningen. Han ryckte in den 5 januari och blev veckan innan grundövningen befordrad till jägare. Det är för honom den näst sista dagen av lägret och morgondagen består endast av en cirka 12 kilometer lång marsch.

Enligt Abrahamsson har övningen varit lärorik. Han har fått repetera det han lärt sig under de senaste sex veckorna och utveckla kunskapen. Det han tyckt varit roligast är de skarpa skjutningarna.

– Innan övningen visste jag inte hur stridskjutningarna gick till och jag hade inte tänkt mig att de skulle kännas så säkra som de gjorde. De var ordentligt övervakade och jag tyckte att de skarpa skjutningar-

En lärorik avslutning på rekrytskedet

Premiärlöjtnant Joakim Borgar.

Jägare Linus Abrahamsson.

na och speciellt framryckningarna har varit det roligaste under övningen, berättar Abrahamsson.

Det som Abrahamsson tyckt varit mest kämpigt är kylan. Trots att hans tält kunnat hålla kaminen vid en jämn temperatur har kylan ändå lyckats bita. Han väljer däremot att se det hela från den ljusa sidan och berättar att han märkt en utveckling i närpostens uppdrag.

– I jämförelse med den första övernattningsövningen har vi blivit betydligt bättre på att hålla värme i kaminen, berättar Abrahamsson.

Att få en förståelse av hur övningarna går till och hur man ska förbereda sig tycker Abrahamsson har varit bra. Han ser övningen som ytterst lärorik och som en bra avslutning på rekrytskedet. Han svarar snabbt på frågan om vad han nu ser mest fram emot:

– Den varma bastun som vi får använda i kväll.

De sista nätterna i skogen innan hemförlovningen

I mitten av mars blir jägare Alexander Dirisha hemförlovad efter att ha tillbringat närmare nio månader i militären. För honom är grundövningen den sista övningen han deltar i.

Under Dirishas egen grundövning var vädret helt annorlunda. Det var gassande sol och närmare 30 grader varmt under dagarna. Enligt Dirisha var grundövningen på sommaren betydligt lättare.

– Trots att det är samma övning är det absolut skillnad. Under min grundövning var det inte så farligt om

kaminen slocknade under natten, men nu är det nog inte lika roligt, berättar Dirisha.

Som sjukvårdsman vid Granatkastarkompaniet får han under skjutningarna hålla parallellutbildningar. Vid sidan av att få umgås med andra beväringar har det enligt Dirisha varit roligast att hålla utbildningar under lägret.

– Jag tycker att de nyblivna jägarna gjort det riktigt bra under lägret. De vet hur patrullens strid fungerar, och under mina parallellutbildningar har evakueringen och appliceringen av det avsnörande förbandet fungerat ytterst bra, säger Dirisha.

Trots att Dirisha trivts i militären är det hemförlovningen och bastun under kvällen som han ser mest framemot.

Beväringar övar på att evakuera.

Jägare Alexander Dirisha.

Ingenting skulle fungera utan underhåll

Undersergeant Dan Gripenberg har gått underofficersskolan vid Pansarbrigaden i Parola och kommit tillbaka till Nylands brigad kort innan kontingent 1/26 ryckte in. Han är underhållsundersergeant och tillreder mat under hela grundövningen till alla beväringar som deltar.

– Nu när nästan hela brigaden är här måste man vara skärpt för att se till att allt blir rätt med till exempel mängden mat som lagas. Vi lagar mat till ungefär 800 personer, så på en dag blir det nog över 2 000 portioner, berättar Gripenberg.

Det Gripenberg däremot tycker varit tuffast är kylan och de tidiga morgnarna.

– Jag vaknar runt klockan fyra varje morgon och börjar tillreda morgonmålet. Det och kylan är det som varit tuffast. De första dagarna är förstås alltid tuffare, men när man sedan börjat anpassa sig till situationen och kommit in i rutinerna flyter allting på riktigt bra. Trots att Gripenberg är den enda beväringen som har gått kockkurs har han ändå fått hjälp i kokskjulet. Med sig har han nämligen tre reservister, fem militärförare, tre andra undersergeanter och en sjukvårdsman.

– De har gjort det riktigt bra och varit till stor hjälp, och allting har gått som planerat. Jag har gjort det här flera gånger innan, men det här är första gången jag fungerar som chef, så då är det förstås lite mer press på mig.

För Gripenberg blir det en lite längre övning i jämförelse med andra beväringar på brigaden. Han anlände på måndagen, när övningen startade, och åker tillbaka till brigaden när övningen avslutas på tisdagen veckan efter.

Undersergeant Dan Gripenberg tillreder mat i fältförhållanden.

Rasmus Hallbäck Fotograf

Linus Wik Redaktör

Ledare

Försvarsvilja, försvarsförmåga och framtidstro

Om fem år beräknas den finländska reserven bestå av en miljon soldater. Det är en imponerande siffra, som vi främst uppnår via en höjning av åldersgränsen till 65 år för både manskap, underofficerare och officerare.

Beslutet var ett naturligt steg i en föränderlig värld: Dagens 50-plussare är i betydligt bättre skick än gårdagens, det fortsatt föränderliga säkerhetsläget kräver ett trovärdigt försvar och medlemskapet i Nato har fört med sig en mängd nya operativa uppgifter, som med fördel kan besättas av erfarna reservister med specialkunskap inom sitt område.

Men reserven måste ändå kontinuerligt fyllas på, och där har vi ett problem. Årskullarna som ska göra värnplikt har krympt stadigt under 2000-talet. Och av

dem som är värnpliktiga är det allt färre som slutför eller överhuvudtaget påbörjar sin tjänstgöring. Orsakerna är många och individuella, lösningarna få och till en del bakom politisk armbrytning.

Det här numret av Fanbäraren firar brigadens 400-åriga historia bland annat med en intervju med två historiker om hur det var att vara svensk soldat i Finland på 1600-talet.

Soldatlivet har förändrats något otroligt under 400 år, inte bara vad gäller utrustningen, säkerheten och hygienförhållandena utan också vem som tjänstgör och varför. Förr plockades soldaterna ut bland drängar och gesäller, som skulle sy sina egna uniformer och baka sitt eget bröd. I dag tjänstgör direktörssöner och invandrardöttrar sida vid sida, äter näringsrik mat och strider i ändamålsenliga uniformer.

De beväringar som jag via Fanbäraren och under repetitionsövningar har kommit i kontakt med har alltid visat ett helt fantastiskt och inspirerande engagemang för sin tjänstgöring. De har varit motiverade, taggade och också tagit sig an de uppgifter som inte alltid smakar.

I samband med en övning nyligen var vi några reservister som sov sista natten i en stuga på en grundenhet. Fyllda av sista dagens flamsighet såg vi kanske lite vilsna ut i korridoren, för en beväringssergeant kom fram till mig med frågan ”Herr översergeant, vem är ni och vad gör ni här?” Jag svarade henne att vi var reservister som deltog i en övning, och hon önskade oss trevlig hemförlovning. Jag blev mäkta imponerad av förfarandet. Här var en soldat som märkte att något stack ut och hon kollade upp det.

Men ändå håller sig nästan 40 procent av årskullarna utanför vår unika beväringstjänst. Hur ska vi upprätthålla försvarsförmågan och försvarsviljan på lång sikt, om vi inte lyckas motivera en större andel av våra unga att göra värnplikten?

Här bär alla vi som varit med lite längre ett samhällsansvar för att ingjuta framtidstro i den yngsta generationen. För om man inte tror på sin framtid, vad finns det då för orsak att försvara den?

Ted Urho Chefredaktör

Soldatlivet på 1600-talet – baka ditt eget bröd och sy din egen uniform

Hur såg livet ut för den svenskspråkiga soldaten i Finland, när grunden för dagens Nylands brigad lades? I Europa härjade trettioåriga kriget (1618–1648), vilket gjorde att efterfrågan på soldater var hög. Riket försåg sin kung med krigare på två olika sätt, berättar Olli Bäckström, docent i allmän historia vid Östra Finlands universitet.

I Sverige användes på den tiden två parallella system: infanteriet och kavalleriet.

– Infanteriet bildades genom värnplikt, det vill säga ett så kallat utskrivningssystem. Varje byalag hade en förteckning över alla män, varav en tiondel kunde tas med i krigsmakten. Kavalleriet hade ett annat system som baserade sig på frivillighet: En gård förband sig till att rusta en kavallerist – med häst, vapen, utrustning och underhåll – och fick skattebefrielser i gengäld, förklarar Bäckström.

Vid utskrivningen år 1630 kallades det i Finland in cirka 10 000 soldater, medan hela befolkningen var ungefär 350 000. Av dessa skickades kring 3 000 till Tyskland, och resten placerades på garnisoner, i huvudsak i Östersjöregionen.

– Utskrivningarna genomfördes inte i lika stor omfattning varje år, eftersom de utgjorde en stor belastning för samhället. Ofta var det lättare att värva soldater i Centraleuropa, tillägger Bäckström.

Tjänstgöringen hade ingen tydlig tidsgräns. När en man kom med i rullorna kunde tjänstgöringen ta flera år.

– Ur samhällets synvinkel skulle det ha varit viktigt att låta soldater återvända med tanke på lantbruket, men krigets behov behövde prioriteras. I början av 1600-talet, under Gustav II Adolfs regeringstid, stannade soldaterna i tjänst så länge de behövdes, säger Bäckström.

Börden avgjorde om man blev soldat eller inte

I princip kunde 15–60-åringar kallas in till tjänstgöring, men i praktiken var merparten 18–40-åringar med fokus på de yngre årskullarna.

– Ofta var det drängar, gesäller och unga män utan egen gård som kallades in. Uppfattningen om att ar-

Illustration ur historiken om Nylands brigad.

méerna bestod av fångar eller tiggare stämmer inte. Vissa grupper var befriade från tjänstgöring, såsom änkors enda söner, präster, gruvarbetare och hantverkare med koppling till krigsindustrin. Adeln var själv befriad från infanteritjänst, eftersom de var skyldiga att tjänstgöra i kavalleriet.

Det gjorde också att soldaterna i Sverige och Finland var en del av samhället på ett annat sätt än i Centraloch Västeuropa, där arméerna i huvudsak bestod av avlönade yrkesmilitärer.

– I andra länder var relationen mellan soldater och civila ofta fientlig, eftersom yrkesarméerna rånade och plundrade. I Finland och Sverige var armén en del av bondesamhället, och därför uppstod inte motsvarade spänningar.

Helt utan friktion var förhållandet inte, då frågan om vem som skulle tjänstgöra präglades av förhandlingar och konflikter mellan kronan, adeln och bönderna. Bönderna försökte ofta skicka drängar och andra i sämre ställning i samhället till armén, medan kronan och officerarna ville ha pålitliga män med god kondition, tillägger Jaakko Björklund, forskare vid Helsingfors universitet som doktorerat i krigsekonomin i svenska armén i början av 1600-talet.

Sy din egen uniform och baka ditt eget bröd

Under fredstid bodde soldaterna i hemman, det vill säga inkvarterades på bondgårdar. Särskilt kavalleristerna arbetade på gårdarna för att förtjäna sitt uppehälle. Egentliga garnisoner i dagens bemärkelse fanns inte.

– När trupperna förflyttades till utanför rikets gränser, till exempel till Tyskland, bodde de i städer, på fästningar eller i militärläger, säger Bäckström.

Soldaterna förväntades också själva se till att de hade uniformer och mat.

– Soldaterna fick spannmål i månadsransoner, och de förväntades själva baka sitt bröd. Därtill fick de en del smör, kött och saltad eller torkad fisk, berättar Bäckström. De fick tyg, och de skulle själva tillverka eller låta sy kläderna åt sig själva. När det gällde kläderna var det vanligt med samarbete mellan soldaterna, tillägger han.

Efter trettioåriga kriget professionaliserades arméerna.

– Mot slutet av 1600-talet, särskilt i den karolinska armén, var utrustningen och uniformerna redan i hög grad standardiserade och levererades av kronan, säger Björklund.

Det var inte striden som tog kål på soldaten

1600-talet präglades av ett flertal olika konflikter i våra närområden, men det största hotet var inte striderna utan farsoterna, som tyfus och pest.

– Till exempel dödade böldpesten på en gång tiotals procent av manskapet som hade anlänt till Pommern 1630, berättar Bäckström. Det kan tilläggas att de vuxnas förväntade livslängd var i genomsnitt cirka 30 år, men siffran förvrängs av hög barndödlighet. Soldaternas förväntade livslängd var betydligt kortare.

Eftersom soldatens hem och utkomst var kopplade till tjänsten hade döden också en direkt inverkan på soldatens familj.

– Ofta var soldatens familj tvungen att flytta ut från soldattorpet. Änkan och barnen kunde bli drängar eller pigor. I en del fall eftersträvades också en viss kontinuitet: Sonen kunde ta värv istället för sin far, eller en ny soldat kunde gifta sig med änkan, förklarar Björklund.

De soldater som överlevde hade vissa möjligheter till avancemang, även om ståndsgränserna satte hinder. Att som vanlig soldat avancera till officer var ytterst sällsynt.

– Erfarna veteraner var dock högt uppskattade, och de kunde befordras till underofficersuppgifter. De ansågs vara pålitligare, och de kunde utbilda och vägleda rekryter. Därtill tålde de bättre olika sjukdomar och påfrestningar, som soldatlivet innebar, berättar Björklund.

Indelning enligt språk och närhet till havet

I Nyland var språkindelningen i början av 1600-talet ungefär 50–50. Språkgränserna gick ofta mellan byar, inte socknar. Det märktes också av inom tjänstgöringen.

– Tidigare hade mindre militärenheter ofta varit enspråkiga, men i och med att det inrättades landskapsregementen ändrades också språkförhållandena, och både officerarna och soldaterna var tvungna att lära sig varandras språk. Svenskspråkiga officerare behövde lära sig finska och finskspråkiga soldater svenska. Det var mycket ovanligt med finskspråkiga officerare, men det finns ett antal kända undantag, berättar Bäckström.

Det var inte bara språket som avgjorde var soldaten tjänstgjorde, utan också närheten till havet.

– Det värvades exceptionellt många män till flottan på kustområdena. I början skickades männen inom en kring fem kilometer bred kustremsa i huvudsak till tjänstgöring i flottan. På 1640-talet begränsades remsan till cirka 2,5 kilometer på grund av arméns ökade behov, förklarar Björklund.

Ted Urho Chefredaktör

Olli Bäckström.

Jaakko Björklund.

Framtid och historia möttes under krigsmannaed och -försäkran

för kontingent 1/26

Lördagen den 14 januari arrangerades krigsmannaedgången och -försäkran vid Nylands brigad för kontingent 1/26. Varje rekryt hade fått bjuda in fyra gäster inför dagen och kunde således tillbringa den särskilda stunden med sina nära och kära. Krigsmannaedgången och -försäkran direktsändes av Yle.

Kontingent 1/26 inledde sin tjänstgöring måndagen den 5 januari och hade under veckorna innan krigsmannaedgången och -försäkran genomgått det första skedet i sin beväringsutbildning, det så kallade rekrytskedet. Under rekrytskedet fick rekryterna vänja sig vid rutinerna i det militära och öva på överlevnad, skydd och tagande av skydd. Efter rekrytskedet startar utbildningsgrensskedet, där beväringarna i kontingent 1/26 ska få utbildning i utbildningsgrenen de blivit tilldelade. Rekryterna fick även kort innan krigsmannaedgången och -försäkran reda på inom vilket vapenslag de ska utbilda sig.

Rekryterna som valde att delta i krigsmannaförsäkran avgav den med Sveriges ambassadör Peter Ericson som förestavare. Efter försäkran befordrade brigadkommendören kommodor Mikko Laakkonen rekryterna till jägare och gav dem rätten att bära Siikajokikorset.

Efter krigsmannaförsäkran hölls krigsmannaeden. Trupperna marscherade och ställde upp sig traditionsenligt runt flaggplanen till marschmusik av Flottans musikkår. Fankompaniet marscherade in under ledning av kaptenlöjtnant Nikolai Muurman Även historiska trupper deltog i ceremonin, representerade av Nylands regementes karoliner och Oravais historiska förening.

Förbimarschen lyfte mot nya höjder

Vasa kustjägarbataljon marscherade in under ledning av bataljonskommendören kommendör Simon Källman och Ekenäs kustbataljon under ledning av bataljonskommendören kommendör Saima Ratasvuori. När trupperna var uppställda granskades de först av respektive bataljonskommendörer, varefter de anmäldes till paradkommendören, Nylands brigads stabschef kommendör Janne Jortama

Därefter mottogs Nylands brigads fana, med båtsman Emma Niemeier som fanbärare och kommendörkapten Juha Mattila som fanofficer. Trupperna anmäldes sedan till brigadkommendören som granskade dem. Efter att trupperna granskats höll militärpastor Markus Weckström en fältandakt, där psalmen “Vår gud är oss en väldig borg” (psalm 154:1) sjöngs.

När eden svors fungerade Peter Ericson som förestavare, och det hela efterföljdes av den traditionella “Edsången”. Under sitt tal befordrade brigadkommendören kommodor Laakkonen rekryterna till jägare och gav dem rätten att bära Siikajokikorset.

Efter krigsmannaeden hölls förbimarschen, som inleddes med en överflygning av Karelens flygflottilj. Trupperna marscherade i takt till Flottans musikkår och togs emot av brigadkommendören och förestavaren för krigsmannaeden och -försäkran. De nyutnämnda jägarna fick efter förbimarschen tillbringa tid med sina anhöriga. På brigaden kunde besökarna bland annat äta ärtsoppa vid garnisonsrestaurangen, ta del av en materialutställning och besöka soldathemmet.

Linus Wik Redaktör

Den svenska ambassadören är den första utländska förestavaren i brigadens historia

Förestavaren för krigsmannaedgången och -försäkran för kontingent 1/26 var Sveriges ambassadör i Finland, Peter Ericson. Som den första utländska förestavaren i Nylands brigads historia fick han axla uppdraget under Nylands brigads 400-årsjubileum.

– Var stolta över att ni är med i en 400-årig tradition och jobba hårt för att bevara och utveckla de förmågor ni har för fosterlandets bästa, hälsar Ericson beväringarna på brigaden.

Nylands brigad är en central aktör inom det svensk-finska samarbetet. Brigaden började öva ihop med Stockholms amfibieregemente redan år 2001.

– Nylands brigad har längre erfarenhet av samarbete med Sverige än något annat truppförband i Finland. Det är självklart att det gemensamma språket underlättar, men Nylands brigads roll är värdefull i samarbetet, konstaterar Ericson.

Det långa samarbetet kommer med fördelar. Efter att ha jobbat med varandra i över tio år lär anställda från Finland och Sverige känna varandra. Det gör att det finns förtroende för varandra och att man vet hur man ska utvecklas effektivt och smidigt tillsammans.

– Vi har övat mycket tillsammans, och det gör att det finns en kvalitet i samarbetet. Jag tror att samarbetet saknar motstycke mellan några andra länder i världen, säger Ericson.

och den finska försvarsmaktens styrka som vi kan ha självförtroende när det gäller vår förmåga till avskräckning. Det är viktigt att kunna stå emot ett ryskt angrepp, men helst vill vi vara så starka att Ryssland förstår att det inte är värt det.

Rysslands agerande har fört Finland och Sverige ännu närmare varandra

Samarbetet mellan Finland och Sveriges har länge varit nära, men under det senaste årtiondet har relationen blivit allt närmare. Ericson är en av de personer som dagligen arbetar med att utveckla den. Han har en lång karriär inom diplomati och speciellt många erfarenheter av Ryssland. Utvecklingen vi ser i samarbetet beror på det förändrade säkerhetsläget i världen till följd av Rysslands agerande

i Ukraina. Särskilt på det militära området har det svenska och finska samarbetet blivit allt mer intensivt och strukturerat.

– Sverige och Finland samarbetar väldigt bra på alla områden, men det är klart att det gemensamma yttre hotet har gjort att det svensk-finska militära samarbetet utvecklats oerhört sedan 2014 efter Rysslands olagliga annektering av Krim.

Under Ericsons egen militärtjänstgöring studerade han ryska, vilket han haft nytta av i arbetslivet. Bland annat när han var Sveriges ambassadör i Moskva mellan åren 2015 och 2019. Ericson har alltså lång erfarenhet av Ryssland. Han ser i nuläget inte Ryssland som något direkt hot mot Finland eller Sverige, och det menar han vi har det internationella samarbetet att tacka för.

– Det är bland annat tack vare Natomedlemskapet och vårt nära militära samarbete samt FLF Finland

Nästa steg i utvecklingen av samarbetet är också i gång tack vare FLF Finland (Forward Land Forces Finland), ett multinationellt stabselement som inleder sin verksamhet 1.3, följt av övningar i mitten av månaden.

– Det här händer ju nu, och det är stort. Det är många människor och viktiga frågor. Det är på ett sätt det största och närmaste samarbetet vi haft, berättar Ericson.

Foto: Rasmus Hallbäck

Foto: Rasmus Hallbäck

Brigaden fyllde 400 år 16.2 – salutskott

vid Åbo slott

Nylands brigad uppmärksammade sin 400:e årsdag måndagen 16.2.2026 på Åbo slott tillsammans med Björneborgs brigad. Dagen inleddes med fyra salutskott och en gemensam tillställning inne i slottet. Sveriges konung Gustav II Adolf gav 16.2.1626 ordern om att inrätta åtta landskapsregementen, varav två var Nylands regemente och Kungliga Björneborgs regemente. Åbo slott fick representera den svenska statsmakten i Finland vid tiden för inrättandet och ge en historisk ram för jubileumstillställningen.

Utdrag från talet brigadkommendör kommodor Mikko Laakkonen höll under tillställningen kan läsas här: ”Kung Gustav II Adolf inrättade Nylands regemente under en brytningstid år 1626. Under den tiden pågick trettioåriga kriget i Europa, där vårt truppförband deltog i striderna. Resultaten av kriget är synliga i våra samhällen fortfarande i dag. I dag, 400 år senare, lever vi igen i ett slags brytningstid, vars följder tiden senare kommer att utvisa.

Vid tiden för inrättandet av vårt truppförband var det särskilt fokus på förmågan att ställa upp krigsdugliga trupper – det vill säga mobiliseringen. Snart därefter sattes det fokus också på truppernas utrustning och utbildning. Att upprätthålla beordrad beredskap och högklassig trupproduktion, det vill säga att utbilda värnpliktiga, är ännu i dag de centrala uppgifterna på Nylands brigad. Grundläggande militärt kunnande har alltså präglat vårt truppförband ända från början – i enlighet med vårt motto ”militärt kunnande”.

Uppfattningen om hotet från öst gjorde att det sattes fokus på upprustningen särskilt i slutet av 1700-talet.

Också i det avseendet är behovet av beredskap och även hotriktningen desamma. Det är bra att notera att trupperna från Nylands regemente deltog i det framgångsrika slaget vid Svensksund i juli 1790. Enligt mig är det senast då det uppstod ett band mellan vårt truppförband och Marinen och sjöförsvaret.

En intressant koppling till dagens verksamhet är att kung Gustav II Adolf sökte lärdomar i utlandet för att utveckla sin armé. Lärdomarna kom bland annat från Nederländerna, Tyskland och Spanien. I dag har Nylands brigad ett etablerat, välfungerande och långvarigt samarbete med svenska marinens amfibietrupper. Vid sidan av detta utvecklas samarbetet och övningsverksamheten kontinuerligt med marina trupper från bland annat USA, Estland och Tyskland. Det är också klart att vi bidrar till utvecklingen av kustförbanden under det här årtiondet. Med andra ord fortsätter upprustningen, nu som en del av försvarsalliansen. Vår grundares utvecklingsinriktade tänkesätt är med både i vår verksamhet och i vårt motto i ordet ”framåtanda”.

En fyrfaldig kanonsalut avfyrades för att inleda festligheterna.

Nylands brigads brigadkommendör kommodor Mikko Laakkonen.

Björneborgs brigads kommendör, brigadgeneral Jami Virta.

Nylands brigads och Björneborgs brigads fanplutoner uppställda framför Åbo Slott.

Flottans musikkår.

Vårt truppförbands historia har dock, tycker jag, visat att det viktigaste är sammanhållningen. I finska kriget 1808–1809 stred vårt förband skickligt och tappert. Efter en lång reträttfas kunde fienden stoppas med en modig och beslutsam stridsmanöver i Siikajoki 18.4.1808. Fortfarande i dag är Nylands brigad vid behov redo att göra detsamma. Sammanhållningen inom vårt truppförband är på en mycket hög nivå hos vår anställda personal, och beväringarna som vi utbildar har en stark försvarsvilja. På så sätt är ordet ”sammanhållning” i vårt motto lika sant i dag som det var i Siikajoki.

I dag är Nylands brigad ett truppförband inom Marinen och klarar av att operera både på land i våra kustområden och till havs i skärgården som en del av ett slagkraftigt sjöförsvar. Som vi redan har hört har militärt kunnande, sammanhållning och framåtanda

varit våra drivkrafter genom historien – och de fortsätter att vara det även i framtiden.

Personalen, beväringarna och reservisterna vid både Björneborgs brigad och Nylands brigad och alla människor och instanser som stöder brigaderna ingår i ett flerhundraårigt historiskt kontinuum. Nu är det vår tur att vara fanbärare för dessa fina truppförband, när vi tar sikte på kommande trygga århundraden. Jag önskar våra truppförband ett särdeles gott gemensamt jubileumsår.

Hanna Tallberg Informatör

Rasmus Hallbäck

Julius Lommi Fotografer

Populärt att bli avtalssoldat efter TJ0

Nylands brigad anställer cirka 25 avtalssoldater per kontingent. De är oftast nyligen hemförlovade beväringar, som har sökt till tjänsten. Konkurrensen är hård med 60–80 sökande per kontingent. Av dem har omkring tio sökande redan arbetat som avtalssoldat och hoppas kunna förlänga sitt grundkontrakt, som i de flesta fall är för sex månader. Som avtalssoldat kan man arbeta i totalt tolv månader, och tanken är att man under den tiden ska få in en fot i Försvarsmakten och se hur organisationen känns som arbetsplats.

Kaptenlöjtnant Jani Jokinen är enhetschef för 2 Kustjägarkompaniet. För tillfället arbetar fyra avtalssoldater på kompaniet, och Jokinen ser dagligen nyttan av deras arbete har för beväringarnas utbildning. Han berättar att avtalssoldatens roll har utvecklats med åren och att de i dagsläget bär ett stort ansvar.

Avtalssoldatens huvudsakliga uppgift är att utbilda. De är plutonens utbildare eller underofficerslinjens utbildare. I enstaka fall kan avtalssoldaten även vara vice plutonchef eller linjens vicechef.

– Avtalssoldaten stöder också enhetens dagliga rutiner och fungerar turvis som kasern- eller kompaniövervakare. De är vapenansvariga och ser till att enhetens vapenstyrka stämmer och att vapenställningarna är låsta. Under dagarna på skjutbanan är de ansvariga för att arrangera parallellutbildningar. En del avtalssoldater får även öva sina krigstida uppgifter och kan då fungera som plutonchef i någon stridsövning, berättar Jokinen.

Att avtalssoldater nyligen varit beväringar ser Jokinen som något positivt. Speciellt om de stannar kvar på enheten de tjänstgjort vid.

– Om de börjar arbeta i sin grundenhet känner de ofta till en del av enhetens personal, en del beväringar. Det jag dock tycker är den största fördelen är att de känner till enhetens rutiner och genomförandeplaner och att de fått den senaste utbildningen inom vapenslaget, förklarar Jokinen.

Han gick från beväring till anställd

I Fanbäraren 4/25 intervjuades dåvarande aspirant Filip Finnila om beväringarnas syn på utvecklingen av det internationella samarbetet. Finnila valde att fortsätta som avtalssoldat vid Nylands brigad och är nu underlöjtnant vid 2 Kustjägarkompaniet.

Att Finnila skulle välja denna bana var inte oväntat för honom. Redan innan inryckningen hade han funderat på att testa på yrken inom Försvarsmakten. Rätt tidigt under tjänstgöringen märkte han att det han hade föreställt sig innan inryckningen stämde. Han trivdes i militären. Han hade under hela tjänstgöringen hög motivation och sökte sig till chefsutbildningar och fortsatte sedan vidare till Fredrikshamn för reservofficerskursen.

– Att fortsätta som avtalssoldat känns som det mest logiska och lättaste steget för att bekanta sig med olika yrkesmöjligheter inom Försvarsmakten. I nuläget är det kadettskolan som lockar mest, men jag ser för- och nackdelar med både officers- och underofficersyrket. Jag tror tiden kommer utvisa vilken väg som passar mig bäst, och genom att vara avtalssoldat har jag en otrolig möjlighet att få erfarenheter som krävs för att till sist kunna bestämma mig, berättar Finnila.

Som avtalssoldat har man mera ansvar och fler skyldigheter och man ska klara av att svara på frågor som man själv ställt bara några månader tidigare. Finnila berättar att man måste kunna vara flexibel och ha en bra initiativ- och samarbetsförmåga. Att få använda dessa färdigheter är något Finnila gillar.

– Jag gillar den starka gemenskapen man har redan från början. Det hjälpte mycket att jag varit på samma kompani ända från beväringstiden. Det jag gillar mest med uppgiften är att det råder en god gemenskap bland arbetskollegorna och att man faktiskt får planera och utbilda, vilket jag är väldigt passionerad över.

Upprepning är grunden för inlärning

Innan de nyanställda avtalssoldaterna börjar arbeta går de en introduktionskurs. Under kursen får de B-körtillstånd för Försvarsmaktens fordon och repeterar hur man planerar och leder utbildningar. Av de cirka 25 anställda avtalssoldater är cirka 15 nyanställda, vilket betyder att de går kursen.

Under sin beväringstjänst övade Finnila främst att fungera som plutonchef för sin krigstida trupp. Att

Linus Wik Redaktör

hålla utbildningar var han alltså inte van vid. Enligt honom var den repeterande utbildningen till störst nytta, eftersom han fick repetera hur man ska hålla lektioner och utbildningar.

– Vi hade en utbildning som många av oss inte hade haft tidigare. Det var väldigt vapenslagsspecifikt, och vi skulle agera som lättkastargrupp. Det var inte många av avtalssoldaterna som hade haft den uppgiften tidigare. Vi behövde då tänka igenom vad som är viktigt att tänka på och hur man ska förklara uppgiften för någon som inte alls är bekant med temat sedan tidigare. Det var nyttigt.

Under kursen fick avtalssoldaterna också en bättre förståelse för brigadens uppbyggnad och dess uppgifter. De fick också bekanta sig med varandra och bygga en gemenskap.

– Flera på kursen var bekanta med varandra sedan tidigare. Vi byggde dock upp en stark samarbetsvilja och samhörighet, trots att vi var från olika vapenslag, kompanier och bataljoner. Vi märkte alltså att vi kunde fungera som yrkeskunnig personal tillsammans. Den starka gemenskapen från kursen håller sig ännu kvar både i och utanför arbetet, berättar Finnila.

Jägardagen: ”Med livet på spel – för

fäderneslandet!”

Jägardagens festligheter arrangerades torsdagen 26.2 vid officersmässen i Dragsvik. Till traditionen hör att personer med anknytning till brigadens jägartrupper bjuds in till att hedra jägarnas minne årligen. Det har blivit en praxis att den egentliga jägardagen 25.2 fredas för lokala och nationella festligheter, eftersom många av de inbjudna deltar i dem runtom i landet och därför inte kan åka till Dragsvik. I år arrangerades tillställningen en dag efter traditionsdagen.

Jägardagen firas till minne av att huvuddelen av jägarrörelsens soldater anlände med fartyg till Vasklots hamn i Vasa 25.2.1918. Jägarrörelsen var en motståndskraft mot förryskningsperioden under storfurstendömetiden, eftersom Finlands folk ville skapa en egen militär förmåga. En skara unga studenter insåg att ambitionerna att förklara sig självständig från Ryssland skulle behöva göras med vapen i hand och att det därför var nödvändigt med militärutbildning. Samtidigt insåg man att man efter en eventuell självständighetsförklaring skulle vara tvungen att uppställa en militär, så att man skulle ha ett våldsinstrument att trygga självständigheten med.

Detta betyder alltså att jägarrörelsen utgjorde ett startskott för det som i dag är Försvarsmakten.

20.11.1914 samlades en grupp unga aktiviststudenter till möte i Helsingfors, tre dagar efter att den ryska regeringen publicerat ett så kallat förryskningsprogram i pressen i det finska storfurstendömet. Den motståndsrörelse som uppstod på mötet resulterade i en treårig period av gedigen militärutbildning i Lockstedts militärläger i Tyskland. Utbildningsprogrammet var hemligt och gick under täckmanteln av en scoutkurs. Till sist inledde totalt 1 895 frivilliga finländare den militära utbildningen i Lockstedt. Utbildningen kom att fortgå i totalt tre år.

Vid Försvarsmakten finns det i dag sju truppenheter, som bär jägarrörelsens traditioner vidare i dagens militärutbildning. Vasa kustjägarbataljon är en av dem med grunden i Gardets jägarbataljon, som grundades i Vasa år 1918 baserat på soldater, chefer och ledning från jägarrörelsen. Bataljonens väg förde den från Vasa till Sandhamn och Sveaborg och vidare till Nylands brigad, där den blev Vasa jägarbataljon. I december 1989 omformades bataljonen till en kustjägarbataljon.

Jägarrörelsen innefattade flera ”kontingenter” under åren 1914–1917. I Lockstedt grundades den 27:e Kungliga preussiska jägarbataljonen, där man utbildade soldater på alla utbildningsnivåer och till alla personalgrupper. Bataljonens utbildning och organisation omfattade alla dåtida vapenslag: infante-

rister, pionjärer, signalister, underhållssoldater och artillerister.Bataljonen fick sitt elddop i den tyska arméns strider mot Ryssland i Baltikum under första världskriget. Den här stridserfarenheten kom att utgöra en oersättlig grund för ledarskap i strid i såväl vinter- som fortsättningskriget.

Som en kuriositet som tål tidens tand ska det nämnas att jägarförbanden utgående från erfarenhetsinhämtning på den baltiska fronten utvecklade sin stridsteknik på liknande sätt som man i dag inhämtar observationer från det pågående kriget i Ukraina. Den s.k. stöttruppstaktiken i offensiva handlingar utvecklades utgående från krigserfarenheterna. Stridstekniken innebar att förlustbenägna linjära frontanfall nedtonades och en spetspluton, förstärkt med pionjärer och signalister i stället formades till en liten och manöverkapabel stöttrupp (stosstruppe). Med ett snabbt och effektivt stöd av en kort artillerieldförberedelse gjorde spetsplutonen i stället för linjära frontanfall ett penetrerande intrång genom fiendens försvarslinje. Pionjärerna i spetsplutonen nyttjade buntladdningar för att röja fiendens hinder. Underställda signalister byggde en telefonförbindelse till framgrupperade granatkastare för att skapa näreldstöd i fiendens gruppering, eftersom artilleriets säkerhetsavstånd inte gjorde det möjligt att använda indirekt eld tillräckligt nära den egna anfallsformationen.. Efter att stötavdelningen tagit sig genom fiendens gruppering följde huvuddelen av det anfallande förbandet genom inbrytningspunkten i stället för att på linje försöka angripa en befäst fiende med förberedda eldområden. För dagens soldater i de rörliga kustförbanden kan det här låta bekant.

Trots att ansvaret för att bära jägarrörelsens traditioner och arv vidare ligger på Vasa kustjägarbataljon på Nylands brigad i dag, är jägardagen alltså i grunden inte enbart en infanteritradition. Huvudstabens personalavdelning utvidgade år 2025 jägartraditionen till att firas som en officiell traditionsdag i alla de truppförband som bär jägartraditionerna vidare. Därför arrangerade Vasa kustjägarbataljon i år jägardagens traditionstillställning för hela brigadens personal – såväl uniformerad som civilklädd. Tyngdpunkten låg i sann jägaranda på att specifikt

få hedra jägarrörelsens arv med alla infanterister och vapenslagssoldater i bataljonerna. Det unga gardet från grundenheterna i båda bataljonerna visade speciell beslutsamhet, precis som man gjort 1914. Det nya arrangemanget uteslöt naturligtvis inte den viktiga traditionen att bjuda in tidigare vapenbröder från jägar- och kustjägarbataljonen vid Nylands brigad till tillställningen. De här forna cheferna och kollegorna dök också den här gången upp i stor skara och med glada hälsningar.

Festanförandet på årets jägardagsfirande hölls av kommodor Arvi Tavaila från Jägarstiftelsen. Tavaila har tidigare tjänstgjort som både brigad- som bataljonskommendör vid Nylands brigad, vilket ger honom en unik insyn i brigadens utbildningskultur i kombination med hans roll i Jägarstiftelsen, vars uppgift är att värna om jägarnas arv. Tavaila presenterade en häpnadsväckande noggrann historisk analys, där han hade delat upp jägarrörelsens betydelse för dagens militärutbildning i fem temaområden.

Kommodor Tavaila inledde med att konstatera att jägarna hade en ytterst hög motivation. De var beredda att begå ett högförräderi enligt den ryska lagstiftningen. Att bege sig till ett annat lands militär skulle ha klassats som desertering, vilket skulle ha resulterat i dödsstraff. Därtill påpekade Tavaila att jägarna hade en stor anpassningsförmåga. De anlände till en förläggning där utbildningen gavs på ett främmande språk, med förankring i en helt annan kultur och en annan samhällsordning än den finska. Anpassningsförmågan behövdes också senare i fronttjänsten, när jägarna fick konstatera att stridssättet, som de fått utbildning om, inte var optimalt och behövde anpassas.

Som tredje faktor lyfte Tavaila fram utbildningen och kunnandet hos jägarna. De begav sig till ett främmande land för att få militärutbildning och också verifiera det nya kunnandet på fronten. Det här var en självklarhet, som sedan också skapade en ytterst kunnig underofficers- och officerskår för Finlands senare krig. Kunnandet innefattade samarbetet mellan vapenslagen som en förutsättning för framgång i strid, vilket den tyska militära utbildningen utstakade tydligt. Som fjärde karaktärsdrag i jägarrörelsen presenterade Tavaila ledarskapet. De finska underofficerarna och officerarna fick ett gott exempel av sina tyska utbildare och chefer, som genom hjälputbildarsystemet såg till att utbildningen faktiskt nådde fram. Sättet att leda soldater genom eget exempel var starkt närvarande, vilket ledde till insikt om att finska soldater lär sig och agerar bäst när de ser chefens exempel.

Tavaila sammanfattade det hela med sin femte observation, som handlade om information. I jägarutbildningen baserades soldaternas agerande på ett

konstant informationsflöde, så att en enskild soldat hade beslutsunderlag. När man fick ny information om fiendens stridssätt adapterade man också egna grundstridsmetoder. Genom de här fem temaområdena konstaterade Tavaila att jägarrörelsens arv i hög grad går att finna i Nylands brigads valspråk ”militärt kunnande, sammanhållning, framåtanda”!

Tavaila.

Efter att ha återvänt till Finland deltog 1 261 jägare i frihetskriget. Sammanlagt 774 deltog i vinterkriget, och av dem hade 14 avancerat ända upp till generalsgrader. Under kriget var så gott som alla brigad- och regementskommendörerna, hälften av bataljonskommendörerna och 65 kompanichefer jägarofficerare. Det ska särskilt lyftas fram att en stor del av pluton- och gruppcheferna i de legendariska och mytomspunna segrarna vid Suomussalmi, Raate och Tolvajärvi var jägarunderofficerare. Den sista jägaren var jägargeneral Väinö Valve. Han knöt jägarrörelsen också till Marinen, eftersom han tjänstgjorde som kommendör för Marinen under krigstiden.

Det gladde mig att se att en så stor del av dem som deltog i jägardagens festligheter torsdagen 26.2 representerade den unga militära personalen från utbildar- och ledarskapsuppgifterna på kompanierna. En annan glädjande observation var att så många civilanställda fann tid att delta i tillställningen. Precis som jägarrörelsen en gång var finländarnas gemensamma sak för att bryta sig loss från det ryska imperiets makt, visade Nylands brigads nuvarande och tidigare personal enligt sitt motto en riktig sammanhållning, när de hedrade jägarrörelsens arv: det fria fosterlandet, som är värt att försvara tillsammans varje dag.

Kommendör Simon Källman Bataljonskommendör

Kommodor Arvi

Pyramiden påminner oss om dem som gav sina liv i kriget

År 1976 reste Nylands brigad tillsammans med Nylands brigads gille ett ståtligt pyramidformat minnesmärke vid brigadens flaggplan. På pyramiden står det inristat “hugfästande minnet av de svenskspråkiga truppförband som kämpade i vinter- och fortsättningskriget”. Minnesmärket uppvaktas huvudsakligen under Nylands brigads årsdag den 18 april och under svenska dagen den 6 november genom kransläggning. I tidningen lyfter vi upp några av de svenskspråkiga truppförband som deltog i krigen. Hela listan publiceras på fanbararen.fi.

Vinterkriget

I november 1939 krävde Sovjetunionen landområden av Finland. Områdena var öar längst inne i Finska viken och landområden nära Leningrad. Anledningen till detta var att Stalin ville skydda Leningrad mot ett eventuellt tyskt anfall. Finland skulle i gengäld få områden i norra delar av östra Karelen. Efter att Finland inte gått med på kraven öppnade sovjetiskt artilleri eld, följt av infanteri den 30 november 1939 på Karelska näset.

Innan vinterkriget hade Finland förberett sig och inlett en allmän mobilisering som gick under beteckningen extra reservövningar. Runt 300 000 män inkallades, och närmare 22 000 av dem ryckte in i svenskspråkiga truppförband. De svenskspråkiga truppförbanden bestod av infanteri, tungt fältartilleri och kustartilleri. Truppförbanden hade utbildats vid Nylands regemente eller Fältartilleriregemente 4 i Vasa. Största delen av dem var placerade vid Karelska näset.

Infanteriet

1 Brigadens II Bataljon bestod av cirka 750 man och var en av de första svenskspråkiga trupper som förflyttades till Karelska näset. Bataljonen bestod av beväringar som nyligen tjänstgjort och av stampersonal från Nylands regemente. Den påbörjade befästningsarbetet på Karelska näsets huvudställning Mannerheimlinjen redan innan kriget bröt ut. Bataljonen sattes vid huvudförsvarslinjen i Leipäsuo och Kärämä. I slutet av kriget deltog den i det stora motanfallet vid Viborgska viken, där den framgångsrikt lyckades avvärja ett sovjetiskt brohuvud. Den led däremot stora förluster.

I Infanteriregemente 10 hade de flesta en bakgrund inom skyddskåren, som var Finlands största folkrörelse under 1920- och 1930-talet. Regementet flyttades till Karelska näset innan kriget och påbörjade befästningsarbetet. Det stred i huvudställningarna ända fram till mitten av februari 1940 och avvärjde

alla fiendeanfall. Det led dessvärre stora förluster vid Marjapellonmäki på Karhulaavsnittet. Efter det stora genombrottet behövde regementet dra sig tillbaka och förflyttades till den södra sidan av Viborgska viken, där det stannade fram till krigets slut.

Infanteriregement 22 (IR 22), från januari 1940 Infanterieregemente 9 (IR 9), samt Cykelbataljon 8 (CB 8) bestod av reservister från Vasa området. De var till en början koncentrerade vid Åbo för att möta ett eventuellt sovjetiskt anfall mot Åland. När kriget bröt ut flyttades CB 8 till Åland, där den stannade tills det nygrundade Ålands hemvärn tog över ansvaret den 1 mars 1940. CB 8 sattes därefter som reserv i Fredrikshamn, men den hann inte delta i några strider innan krigets slut. IR 22 förflyttades först till Hangö udd, men när hotet om en sovjetisk landstigning ansågs litet flyttades regementet till Karelska näset. Det deltog i det stora finska motanfallet den 23 december 1939. Anfallet var dessvärre misslyckat, trots att IR 22 lyckats framrycka ett par kilometer. Regementet behövde snabbt dra sig tillbaka och led stora förluster. IR 22 bytte sedan namn till IR 9. Delar av regementet underställdes det finskspråkiga IR 8 i huvudställningarna vid Summa på Lähdeavsnittet. När det stora sovjetiska motanfallet bröt igenom Lähdeavsnittet tvingades IR 9 dra sig tillbaka till Viborg för att delta i slutstriderna vid Viborgska viken.

III

Bataljonen inom infanteriregemente 61 bestod av rekryter vid Nylands regemente hösten 1939. Den placerades som reserv på Karelska näset i februari 1940 med ytterst bristfällig utrustning. Den var underställd IR 62 och deltog i strider för att fördröja fiendeanfall efter det sovjetiska genombrottet i februari 1940. Bataljonen förflyttades sedan till Viborgska viken och såg till att fienden inte fick fotfäste vid den västra stranden. De fyllde sin uppgift väl, trots att de som unga beväringar hamnat ut i kriget under sin utbildning. De led dessvärre stora förluster vid viken.

Fältartilleriet

De svenskspråkiga fältartilleristyrkorna bestod av Tunga sektionen 1–6 (TuSekt 1–6). Manskapet var främst från de svenskspråkiga delarna av Österbotten och grupperades på Karelska näset. De fyra första trupperna placerades ut redan under hösten 1939, den femte i januari och den sjätte i februari 1940.

TuSekt 1 bestod av österbottningar och placerades under hösten 1939 på Karelska näset vid Summa. När Sovjetunionen lyckats bryta igenom huvudställningarna i februari 1940 drog sig sektionen tillbaka till höjd med Viborg och stred där tills krigets slut.

TuSekt 2 hade ett manskap som främst bestod av österbottningar. De stred i början av kriget på Karelska näset vid Summa. Under det stora genombrottet blev sektionen krossad av fiendens storanfall. De var tvungna att lämna kanonerna och led stora förluster.

TuSekt 3 bestod av reservister från såväl Österbotten som Nyland. Sektionen var till en början placerad på Karelska näset vid Leipäsuo, men den var tvungen att dra sig tillbaka till höjd med Viborg efter det stora genombrottet. Det stred där till krigets slut.

TuSekt 4 bestod främst av nylänningar. De var placerade på Karelska näset vid Taipela och stred där till krigets slut.

TuSekt 5 bestod av återstående personal från Fältartilleriregemente 4 (KTR 4). De stred på Karelska näset i Taipela från januari 1940 till krigets slut.

TuSekt 6 bestod av kompletteringsmanskap från reserven och Fältartilleriregemente 4 (KTR 4). De stred från februari 1940 på Karelska näset fram till krigets slut.

Minnesmärket Pyramiden står centralt mitt på kasernområdet.

Fortsättningskriget

Den 22 juni 1941 inledde Tyskland ett anfall mot Sovjetunionen. Kort innan hade Finland påbörjat en allmän mobilisering i form av övningar. Den 25 juni 1941 inledde Sovjetunionen omfattande bombningar mot finska städer, vilket markerade starten för fortsättningskriget. Finland var nu betydligt bättre förberett än före vinterkriget. Under fredsperioden hade man utbildat nya trupper, införskaffat mer material och främst fått erfarenheter från vinterkriget. Finland hade även ett mål om att ta tillbaka de landområden som förlorats under vinterkriget 1940.

Infateriet

Infanteriregemente 13 (IR 13) bestod huvudsakligen av nyutbildade beväringar från den 13 Brigaden. Under sommaren 1941 var regementet grupperat på Hangö udd som en del av den 17 divisionen (Tammi-divisionen). Eftersom det sovjetiska anfallshotet bedömdes litet förflyttades divisionen till den norra sidan av Ladoga för att återta landområdena som förlorats under vinterkriget. Den 13 augusti 1941 fick regementet sitt elddop, och den 4 september överskred regementet floden Svir. Väl vid den södra sidan av Svir ställdes regementet i försvarsställningar. Det stannade där fram till Sovjetunionens genombrott på Karelska näset sommaren 1944, varefter det förflyttades till norra sidan av Viborg. IR 13 splittrades, och dess I bataljon samt Avdelta bataljon 27 tog frontansvar över den norra sidan av Viborg vid Saima kanal. II bataljonen inom IR 13 underställdes IR 5, och den III bataljonen inom IR 13 deltog i synnerligen hårda strider i Tali-Ihantala. Det sovjetiska storanfallet stoppades slutligen där, efter att båda sidorna lidit stora förluster. Efter avvärjningsstrider

fortsatte ställningskriget i höjd med Saima kanal fram till vapenstilleståndet.

Infanteriregemente 24 (IR 24) bestod av svenskspråkiga reservister från södra Nyland och underställdes 8 Divisionen. Under krigets anfallsskede i augusti 1941 överskred regementet Viborgska viken och deltog i framgångsrika mottistrider, där tre ryska divisioner omringades. Detta bidrog till att Viborg befriades. Regementet förflyttades därefter till Ladoga-Karelen, varefter det marscherade 300 kilometer till Maaselkä-näset och Karhumäki. Efter att fronten stabiliserats deltog regementet i ställningskriget och förflyttades sedan på våren 1942 till Svirfronten, där de tog frontansvar från tyska trupper. I juni 1943 flyttades regementet till reserven och till befästningsarbetet i de bakre ställningarna. Våren 1944 upplöstes IR 24, och dess I bataljon bildade 8 Divisionens avdelta bataljon 18, och III bataljonen underställdes IR 13.

Infanteriregemente 55 bestod av reservister från Esbo och Grankulla samt av den rikssvenska frivilligbataljonen. Regementet hade frontansvar vid Hangöudd. Deras stridsverksamhet bestod till största del av ställnings- och patrullkrig. Efter att de sovjetiska trupperna lämnat Hangö ochdet inte längre ansågs vara hotat upplöstes regementet. Äldre reservister hemförlovades och III bataljonen överfördes till IR 24 och i krigets slutskede till IR 13.

Infanteriregemente 61 (IR 61) bestod av reservister från svenskspråkiga Österbotten. Regementet placerades i början av kriget vid östra Nyland för att kunna möta en eventuell sovjetisk landstigning. Regementet anslöts till 17 Divisionen som dess tredje regemente. När det finska huvudanfallet inleddes i

början av september 1941 anslöt sig IR 61 till anfallet i Säntämä. Regementet tog även i mitten av september över frontansvaret först vid Janebafloden och senare vid Shemenski-avsnittet. Det deltog där i ställningskriget, som ibland ledde till tunga avvärjningsstrider. När Sovjetunionens storanfall inletts i juni 1944 flyttades IR 61 mot Viborg, som sedan förlorades den 6 juni. Regementet fick då i uppdrag att avvärja fienden vid Kivisalmi och Tienhaara. Detta var sista hindret från att fienden skulle fortsätta mot Fredrikshamn och Villmanstrand. Efter hårda strider mellan den 22 och 25 juni 1944 lyckades IR 61 trots allt hålla ställningarna, vilket resulterade i att ett vapenstillestånd kunde förhandlas fram med Sovjetunionen.

Fältartilleri

Lätta sektion 18 uppställdes i början av 1944 och var då finskspråkig. I samband med personalarrangemang blev sektionen svenskspråkig. Den deltog i strider norr om Ladoga.

Grova sektion 1 bestod av svenskspråkiga nylänningar och var placerad vid Hangöfronten. 1942 förflyttades sektionen till Karelska näset, där den under det sovjetiska genombrottet i juni 1944 förlorade största delen av sina pjäser. Den fick sedan nya pjäser och deltog i striderna vid Viborgska viken.

Grova sektion 4 bestod av österbottningar och deltog i både anfallsskedet och ställningskriget på Karelska näset. Sektionen förlorade alla sina pjäser i det sovjetiska genombrottet i juni 1944 men fick nya pjäser och deltog i striderna vid Viborg, Juustila och Ihantala.

Avdelta Grova sektion 10 bestod av österbottningar, som stred i Ladoga-Karelen och på Karelska nä-

set under anfallsskedet samt ställningskriget. Sektionen lades ned 1942.

Tunga sektion 2 bestod av beväringar och reservister från södra Finland. Till en början stred sektionen vid Hangöfronten men förflyttades sedan till Ladoga-Karelen. Sektionen deltog i ställningskriget vid Svir och de fördröjande striderna norr om Ladoga till krigets slut.

Tunga sektion 3 bestod av österbottningar från Karlebytrakten och stred 1941 både i anfallet på Aunusfronten och i ställningskriget i Svir. År 1944 drog sig sektionen tillbaka till den så kallade U-linjen. Den stannade kvar där till krigets slut.

Tunga sektion 4 bestod av österbottningar från Jakobstadstrakten. Sektionen deltog i anfallet mot Petroskoi och Karhumäki 1941 och förflyttades sedan under ställningskriget till Poventsa vid Onega. Under reträttskedet förflyttades sektionen mot Tolvajärvi, där den stannade till krigets slut.

Tunga sektion 13 bestod av nylänningar. Sektionen deltog i anfallet vid Ladoga-Karelen och senare på Karelska näset 1941. Under sommaren 1944 drog sig sektionen tillbaka till Valkeasaari, där de stannade fram till krigets slut.

Tunga sektion 17 bestod till största delen av österbottningar men även nylänningar och åbolänningar. Den deltog i anfallet på Karelska näset och stannade kvar där under ställningskriget. Efter genombrottet 1944 drog sig sektionen tillbaka till Viborg, där den underställdes Pansardivisionen. Den deltog i avvärjningsstriderna i Tali-Ihantala.

Tunga sektion 18 grupperades i maj 1944 till Karelska näset strax innan det sovjetiska storanfallet. Efter genombrottet drog sig sektionen tillbaka mot Viborg och deltog där i strider fram till krigets slut.

Tunga sektion 21 deltog i anfallet över Viborgska viken under början av fortsättningskriget. Sektionen deltog sedan i ställningskriget vid Svir och i de fördröjande striderna norr om Ladoga fram till krigets slut.

Informationen är hämtad från Nylands brigads historik “400 år i torrt och vått” och webbplatsen “veteraanienperinto.fi”. Ett stort tack riktas även till kaptenlöjtnant Mikael Isberg som bidragit med information kring minnesmärket.

Informationen är hämtad från Nylands brigads historik “400 år i torrt och vått” och webbplatsen “veteraanienperinto.fi”. Ett stort tack riktas även till kaptenlöjtnant Mikael Isberg som bidragit med information kring minnesmärket.

Linus Wik Redaktör Rasmus Hallbäck Foto och grafik

Kustflottan – kraft till havs

I år firar Nylands brigad 400 år och har sedan 1998 varit en del av Marinen. En viktig del av arbetet är just samarbetet med de andra truppförbanden inom Marinen, som vi under året kommer att presentera i Fanbäraren. Först ut är Kustflottan i Obbnäs, som även bidragit med texten.

Kustflottan är ett beredskapsförband med Marinens strids- och hjälpfartyg. Kärnan i flottans verksamhet utgörs av mobilt tryggande av den territoriella integriteten och sjöförbindelserna, eldanvändning till havs, minröjning och marint underhåll.

Kustflottan stöder också andra myndigheter på havsområden till exempel genom oljebekämpning, eftersökning under vatten, sjötransporter, dykare och röjning under vatten. Kustflottan har medverkat till verksamheten inom Natos stående flottstyrkor med fartyg av Hamina- och Katanpää-klasserna. Fartygen har deltagit till exempel i Natos Enhanced Vigilance Activity-förstärkta övervakning med syfte att trygga kritisk undervattensinfrastruktur.

Staben för Kustflottan ligger i Åbo. En stor del av truppförbandets fartyg är baserade i örlogshamnen i Pansio. Flottans andra bas ligger i Obbnäs i Kyrkslätt. De här två basarna är verksamma inom flottans stora verksamhetsområde, som omfattar Finlands alla havsområden och som tack vare internationell verksamhet sträcker sig ända till Nordsjön.

Flottiljerna utför uppgifterna

Kustflottan utför sina beordrade uppgifter genom flottiljerna. Till flottan hör en stab och fyra flottiljer: 4 Minröjningsflottiljen, 6 Ytstridsflottiljen, 7 Ytstridsflottiljen och 8 Underhållsflottiljen. Varje flottilj utbildar beväringar i enlighet med uppgifterna inom sitt specialområde.

4 Minröjningsflottiljen består av tre minröjningsfartyg av Katanpää-klassen. Flottiljens uppgifter inbegriper minspaning, minröjning och dykarverksamheten inom flottan. Beväringarna som tjänstgör i Katanpää-klassen får utbildning i minröjning som sitt specialområde, vid sidan av den allmänna utbildningen för marina trupper. Verksamheten inom det ena av Kustflottans två landskapsförband, Minröjningsavdelningen Sääksi, styrs av flottiljen. Materielen som används i minröjningsverksamheten vid Sääksi består av impulsminröjarna av Kiiski-klassen och underhållsbåtarna av Utö-klassen.

Minröjningens verktygslåda i Katanpää-klassen har visat sig kunna användas smidigt i en mångfald av uppgifter. Minröjningsfartygen har stött myndigheter till exempel vid utredning av skadade gasrör och kablar. Fartygens system har använts till att kartlägga

havsbotten, och dykarna har genomfört krävande djupdykningsoperationer på Östersjön.

Mångsidighet genom många slags fartyg

Till 6 Minröjningsflottiljen hör 2 Mindivisionen och 2 Robotdivisionen. Dessa står för Kustflottans slagkraft i Åboregionen. Mindivisionen omfattar minfartyget Uusimaa och en minfärja av Pansio-klassen. Robotdivisionen består av robotbåtar av Hamina- och Rauma-klassen. Genom att kombinera olika fartygstyper inom samma flottilj är det möjligt att ha allt större verksamhetsfält och allt flexiblare prestationsförmåga. I flottiljens huvudsakliga uppgifter ingår sjöminering, användning av roboteld, ubåtsbekämpning och medverkan till mobil övervakning och tryggande av den territoriella integriteten.

7 Ytstridsflottiljen består utöver minfärjan Hämeenmaa av två divisioner: 1 Mindivisionen bestående av två minfärjor av Pansio-klassen och 1 Robotdivisionen bestående av robotbåtar av Hamina-klassen.

Robotbåtarna av Hamina-klassen har genomgått en livscykeluppgradering, som har stärkt fartygens prestationsförmåga, när det gäller undervattenskrigföring och ytavvärjning. Hemmahamnen för de här fartygen ligger i Obbnäs.

Beväringar har uppgifter i alla fartygsklasser vid båda ytstridsflottiljerna.

De närmaste åren kommer det att ske ändringar i flottans materiel i och med att Marinen genom projektet Flottilj 2020 vid Försvarsmakten får fyra nya multifunktionskorvetter av Pohjanmaa-klassen. De nya fartygen ersätter robotbåtarna av Rauma-klassen och minfärjorna av Hämeenmaa-klassen samt minfärjan Pohjanmaa, som redan tagits ur bruk. Korvetterna byggs på varvet RMC i Raumo i Finland. Korvetterna kommer att placeras vid båda av flottans baser.

Möjliggör marint underhåll

8 Underhållsflottiljen ansvarar för det marina underhållet vid Kustflottan. Kärnan av flottiljens fartygsmateriel består av oljebekämpnings- och transportfartyg. Flottiljens främsta marina uppgifter går ut på att ansvara för kompletteringar till stridsfartygen till havs, sköta sjötransporter och erbjuda oljebekämpningsberedskap. Fartygen utgör också depåfartyg för dykare till exempel i samband med handräckningsuppdrag. Flottiljen ansvarar för skyddet av basen i Pansio, och till flottiljen hör militärpoliserna med vaktuppgifter på garnisonen i Åbo. Därutöver ansvarar flottiljen för garnisonens underhållstjänster, fordon och förare.

8 Underhållsflottiljen stöder också utbildningen vid Kustflottans andra landskapsförband, Skyddskompaniet. Kompaniet är enheten för reservisterna som specialiserat sig på bevaknings- och skyddsuppgifter.

Beväringsutbildningen vid marina truppförband

Tjänstgöringen för beväringarna vid Kustflottan inleds med rekrytskedet vid Kustbrigaden i Obbnäs. Därefter förflyttas beväringarna som valts ut till fartygstjänstgöring till Kustflottan, där de får utbildning i grunderna i fartygstjänstgöring på matrosens grundoch fortsättningskurser vid basen i Pansio. De som fortsätter i manskapsuppgifter förflyttas därefter till fartygstjänstgöring. De som väljs ut till marinunderofficerskursen fortsätter i Pansio, tills de förflyttas till båda baserna för fartygsskedet. Beväringarna som valts ut till reservofficerskursen förflyttas till Sjökrigsskolan, varifrån de senare återvänder för ledarskedet till Kustflottan och dess fartyg.

Recension:

Mångsidig och intressant brigadhistorik

Nylands brigads gille rf står som utgivare för en utomordentlig historik över Nylands brigad, som utgående från sina rötter i Nylands regemente, som grundades 1626, i år firar sitt 400-årsjubileum. Författaren är tidigare brigadkommendören, översten i.a. Anders Gardberg.

Boken inleds med kortfattade översikter av de nyländska truppförbandens utveckling och militära insatser under den svenska och den ryska tiden. De första tre fjärdedelarna av den tidsrymd som historiken omspänner avverkas sålunda tämligen raskt i bokens två första kapitel, vilket inte hindrar att redan dessa kapitel är mycket läsvärda. I komprimerad form beskrivs inte endast krig och fälttåg utan också bredare historiska skeenden och krigsmaktens växelverkan med det omgivande samhället.

Tyngdpunkten i framställningen ligger på självständighetstiden med avstamp i framväxten av den finska försvarsmakten och beväringsutbildningen fram till vinterkrigets utbrott. Den unga republikens utmaningar och ansträngningar på det här området präglas långt in på 1930-talet av politiska spänningar. Samtidigt inleds arbetet med att knyta ihop de nygrundade regementena med traditioner från tidigare historiska förband från den svenska och den autonoma tiden. Den här viljan att skapa en historisk förankring för det finska försvaret kan tyckas en smula intressant i sig. Boken går inte närmare in på motiven bakom dessa strävanden, även om läsaren kanske kan föreställa sig varför sådana traditioner ansågs värdefulla.

De svenskspråkiga fältförbandens uppgifter och insatser i vinter- och fortsättningskrigen sammanfattas i bokens fjärde kapitel. Genom att även här koppla framställningen till en större bild av krigshändelserna lyckas författaren undvika en alltför katalogliknande uppräkning.

Efter de i och för sig förtjänstfulla inledande kapitlen vidtar den kanske allra mest intressanta och mest engagerade delen av historiken, och den som även torde innehålla mest ny information om just Nylands brigad. Det är alldeles tydligt ett medvetet – och lyckat – val från författarens och utgivarens sida att bokens tyngdpunkt ligger på efterkrigstiden. I tre kapitel behandlas uppkomsten av dagens finlandssvenska brigad, dess modernisering och dess utveckling till en spjutspetsenhet inom Marinen. Därefter följer ett kapitel om Nylands brigads internationella verksamhet, en redogörelse för Dragsviks- och Syndalsområdenas historia och några avslutande reflektioner över brigadens ställning och roll som en del av samhället och Försvarsmakten.

De finlandssvenska nationella institutionerna är självskrivna garanter för språkminoritetens rättigheter och möjligheter. Den språkliga dimensionen är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för deras fortbestånd. De måste också hävda sig kvalitetsmässigt: Det gäller att hålla en hög nivå i nationell och gärna också internationell jämförelse. Anders Gardbergs historik visar på en insikt om dessa kvalitetskrav på Nylands brigads verksamhet och ger också en bild av att de i allmänhet uppfyllts väl.

Även boken om brigaden uppfyller högt ställda krav på kvalitet. Professor Henrik Meinander har ingått som historisk sakkunnig i projektgruppen, Anders Carpelan står för den ytterst högklassiga grafiska formen, språkgranskningen (av Nina Edgren-Heinrichs) har uppenbarligen varit minutiös och de engelska och finska bildtexterna samt sammanfattningarna är eleganta komplement till texten. Boken är rikligt illustrerad, och även om den utgör ett aktningsvärt stycke seriös facklitteratur gör den sig också väl som så kallad kaffebordsbok.

Frågor om försvars- och krisberedskap kan egentligen aldrig vara annat än aktuella, men ofrånkomligen har det rådande världsläget lyft dem högre upp på agendan i den samhälleliga diskussionen. I det hänseendet kan utgivaren gratuleras till en god tajmning för historiken om Nylands brigad. Enligt Anders Gardbergs eget förord till boken åtog han sig uppdraget som författare med orden: ”Hur svårt kan det vara?”. Läsupplevelsen vittnar om att arbetet nog varit omfattande och knappast heller alldeles lätt, men till författarens stora förtjänster kan man ändå räkna att framställningen ger ett alltigenom mödolöst och smidigt intryck. Historiken kan varmt rekommenderas för alla som är intresserade av försvarsfrågor och militärhistoria, av beväringsutbildning och värnpliktens utveckling, av samhälleliga och regionala frågor i synnerhet ur finlandssvenskt perspektiv och av de inre och yttre krafter som påverkat alla de ovan nämnda angelägenheterna.

Anders Gardberg: Nylands regemente – Nylands brigad: 400 år i torrt och vått. Utgiven av Nylands brigads gille. 230 sidor.

Alexander Bargum Skribenten är medlem av delegationen för Nylands brigads gille.

Skribenten Anders Gardberg (t.v.) intervjuades av Robin Elfving.

Fullsatt på mässen vid boklansering

Brigadkommendören kommodor Mikko Laakkonen inleder historikutgivningen i officersmässen vid Nylands brigad. Han påminner om brigadens rika historia och värdiga motto “militärt kunnande, sammanhållning och framåtanda”. Han beskriver historiken som “snygg och balanserad” och säger att den “sammanfattar brigadens historia ytterst bra”. Han berättar att “historiken inte endast är viktig för brigaden utan även för Marinen, Försvarsmakten och hela Finland”.

Ordföranden för Nylands brigads gille Joakim Flinck tar över. Han tackar de runt 70 personer som befinner sig i festsalen och berättar att historiken utan dem inte hade varit möjlig. Flinck förklarar att historiken redan väckt intresse och att det under medieträffen som ägt rum tidigare på dagen deltagit sju stycken medier, däribland Svenska Yle. Han tackar även alla sponsorer och berättar att “de har gjort det möjligt att ge en historik till alla i personalen på Nylands brigad”. Feedbacken han fått från dem har också varit mycket bra. Historiken ser han som viktig. Brigaden sätts i historisk kontext. Han riktar även ett särskilt tack till Eva-Lisa Heinrichs, som tagit initiativet till historiken, Johan von Knorring, som lett penninginsamlingen, och alla finansiärer.

Före detta brigadkommendör och författare till historiken Anders Gardberg och gillets delegationsordförande Robin Elfving äntrar scenen och sätter sig i varsin läderfåtölj. De börjar med att diskutera fritt hur historiken kommit till. Gardberg berättar att hela idén startat under Nylands brigads gilles 60-årsfest i november 2023. Dåvarande chefredaktören för Fanbäraren intervjuade Gardberg själv och andra tidigare

brigadkommendörer om deras tid vid brigaden. Heinrichs och von Knorring konstaterade att det borde skrivas i bokform, vilket ledde till att ett redaktionsråd bildades i april 2024. Processen var i gång, men en författare saknades ända tills Gardberg slängde ut den skämtsamma kommentaren “hur svårt kan det vara”.

När Gardberg tagit rollen som författare ordnades det första redaktionsrådsmötet, och där behandlades ett flertal huvudteman, som Gardberg listat upp. Rådet sammanträdde med ungefär en till en och en halv månads mellanrum. Förutom Gardberg bestod rådet av historikern Henrik Meinander, gillets representant Åke Frondén, Anders Carpelan, som utformade bokens grafiska layout, och fotografen Sofie von Frenckell.

Det finns gott om historik dokumenterad ända fram till brigaden övergick från Armén till Marinen. Allt efter övergången behövde Gardberg tillsammans med redaktionsrådet dokumentera själv. Det var ingen helt ny uppgift för Gardberg: Direkt efter att han befordrats till löjtnant och kommit tillbaka till Nylands brigad blev han brigadens traditionsofficer.

Gardberg beskriver skämtsamt historiken som en 1,1 kg tung bok, som de lyckats få ihop. Enligt egen utsago är han särskilt nöjd med den grafiska formgivningen och mängden bilder som finns i boken.

Linus Wik Redaktör

Hänt på brigaden

Inryckning

Den 5 januari inledde cirka 750 rekryter sin tjänstgöring på Nylands brigad. Under den första dagen hämtade de ut material från rustförrådet och började lättsamt bekanta sig med militären.

Studiemässa

Beväringskommittén vid Nylands brigad ordnade den 3 mars en studiemässa, där beväringar fick bekanta sig med olika studiemöjligheter inför framtiden. På plats fanns bland annat universitet, yrkeshögskolor och stödorganisationer, som alla informerade om sin verksamhet. Tack till alla som deltog i mässan.

Under vecka 6 ordnade beväringskommittén på Nylands brigad en fotbollsturnering, TupaLiiga. Runt 60 beväringar i sex lag deltog i turneringen. Stämningen var på topp under hela turneringen, musik spelades i bakgrunden och publiken hejade ivrigt. Grattis till det vinnande laget från Granatkastarkompaniet. Tupaliiga

Vinterutbildning

Nyland brigads beredskapsenhet åkte den 4 februari på vinterutbildning, som startade i Sotinpuro i norra Karelen. Den 9 februari förflyttades övningen till Uttis i Kouvola. Beväringarna fick bland annat strids-, skid- och helikopterutbildning och övning i att upprätthålla stridsförmågan under kalla och snöiga förhållanden. Efter nio nätter i skogen avslutades övningen den 13 februari.

Blodgivning

Mellan den 24 och 25 februari fick alla beväringar vid Nylands brigad frivilligt donera blod. Många beväringar valde att donera blod och fick som tack en munk och kaffe-kupong till Soldathemmet. Tack till alla som valde att donera blod.

Nordiskt samarbete i fokus under åttonde

finlandssvenska försvarsdagen

Lördagen den 24 januari samlades över 230 personer i Havskapellet på Kustbrigaden i Obbnäs för att diskutera säkerhetspolitik i en finlandssvensk inramning.

Diskussionerna handlade bland annat om det fortsatta läget i Ukraina, asymmetrisk krigföring med autonoma vapensystem och det allt viktigare nordiska samarbetet inom säkerhetspolitiken.

En av dagens talare var den svenska riksdagsledamoten Fredrik Malm, som Fanbäraren fick en pratstund med innan han skulle plocka upp ett exemplar av brigadens pinfärska historik.

Brigaden har bidragit med oerhört mycket till Finlands säkerhet, inte minst under vinterkriget och fortsättningskriget. Den är en del av Marinen, och säkerheten i Finska viken och skärgården är mycket viktig, särskilt med den ryska närvaron i regionen, sä-

Vad tycker du är det viktigaste i det finsk-svenska försvarssamarbetet?

Vi är grannländer, i samma region, delar historia och delar i dag samma utmaningar. Som små länder kan man inte förfoga över alla kompetenser. Finland har till exempel markstridskrafter som överstiger den svenska kapaciteten, medan Sverige har ett starkt flygvapen. Ju mer vi fördjupar samarbetet, desto mer slagkraft får vi.

Hur tror du att samarbetet ser ut om tio år?

många nya processer och arbetsgrupper. Nu handlar det om att integreras fullt ut i Nato och samtidigt fördjupa samarbetet mellan våra länder.

Vad är konstant i ett säkerhetspolitiskt läge som hela tiden förändras?

Världen består av nationalstater, och nationalstater sätter alltid sina egna intressen främst. Samarbeten är viktiga, men i slutändan är stater suveräna. Det gäller även Ryssland.

Julia Witting-Mäklin, Helsingfors

Hur många försvarsdagar har du varit på?

Det här är andra försvarsdagen som jag deltar i.

Vad har du tagit med dig från dagens program?

Kanske de snabba utvecklingarna som sker i vapenindustrin som till exempel sjöminor. Det är en väldigt traditionell sorts försvar, men samtidigt sker det stora saker, som hur moderna minor kan kommunicera med varandra.

Nylands brigad fyller 400 år i år. Vad betyder brigaden för dig?

Jag tror att det är ännu mer fördjupat, både mellan Sverige och Finland och i en nordisk-baltisk kontext. Natomedlemskapet har lett till

Text och foto Ted Urho

Chefredaktör

Jag tror att den betyder väldigt mycket för alla fin landssvenskar. Man ser kanske inte alltid i vardagen vad det betyder att den finns – eller vad det skulle innebära om den inte fanns. 400 år är väldigt impo nerande. Jag har inte tjänstgjort själv men nog övernattat vid Syndalen en eller två nätter.

Vad är konstant i ett säkerhetspolitiskt läge som hela tiden förändras?

En av dagens talare tog upp att för sök att bryta civilsamhället ofta misslyckas. Tekniken går framåt, men resiliensen i ett välfungerande kollektiv är något man alltid kan räkna med i försvaret.

Julia Witting-Mäklin

Fredrik Malm

Rodney Strandvall, Jakobstad

Hur många försvarsdagar har du varit på?

Det här är min åttonde. Jag missade bara covid-versionen, som hölls hösten 2022 i Lahtis.

Vad har du tagit med dig från dagens program?

Det nordiska perspektivet har kommit fram tydligare. Det har funnits med tidigare också, men nu blir det mer konkret. Den danska militärattachéns presentation var särskilt intressant.

Nylands brigad fyller 400 år i år. Vad betyder brigaden för dig?

Jag har tjänstgjort på brigaden och är aktiv medlem i gillet, så den betyder mycket. Som österbottning är det långt borta geografiskt, men brigaden har gett mig många vänner och bekanta.

Hur tänker ni uppmärksamma 400-årsjubileet i Österbotten?

Vi har inte planerat något stort. Kanske ett mindre firande i liten krets, där vi minns brigaden och striderna vid Siikajoki.

Vad är konstant i ett säkerhetspolitiskt läge som hela tiden förändras?

Vår långa gräns mot Ryssland. Den förändras inte, och hotbilden från öster är densamma.

Nylands brigad fyller 400 år i år. Vad betyder brigaden för dig?

Jag tjänstgjorde där 2012 och har goda minnen. Brigaden har varit hotad politiskt tidigare, men i dag uppskattas dess betydelse tydligt för vårt försvar.

Hur tänker du uppmärksamma jubileet?

Jag har köpt historiken av Anders Gardberg och tänker läsa den. Jag hoppas också att jubileet uppmärksammas vid middagen i kväll.

Vad är konstant i ett säkerhetspolitiskt läge som hela tiden förändras?

Folkets roll. Förtroendet för försvaret och viljan att försvara landet är avgörande, och det måste upprätthållas.

Jonas Back, Åland

Hur många försvarsdagar har du varit på?

Det här är tredje gången jag är med.

Vad har du tagit med dig från dagens program?

Särskilt de autonoma vapensystemen, som är väldigt aktuella just nu.

Nylands brigad fyller 400 år i år. Vad betyder brigaden för dig?

Albert Weckman, Åbo

Det är där man växte upp och blev från pojke till man. Man kom dit som ung och märkte ganska snabbt hur man mognade som människa.

Hur många försvarsdagar har du varit på?

Det här är min första.

Vad fick dig att komma?

Jag har tänkt delta tidigare men haft förhinder. Programmet är väldigt intressant och publiken är bred – militär, civilsamhälle, politiker, forskare och näringsliv.

Vad har du tagit med dig från dagens program?

Den hårda militära och industriella sidan. Jag följer policyfrågor, men här får man en tydligare helhetsbild av utvecklingen.

Rodney Strandvall

Hur tänker du uppmärksamma jubileet?

Jag har inte funderat så mycket på det, men jag kommer att köpa boken och läsa den.

Vad är konstant i ett säkerhetspoli tiskt läge som hela tiden förändras?

Jonas Back

Albert Weckman

FRÅGESPORT

Vad heter den tidigare brigadkommendören Anders Gardbergs nya historik över Nylands brigad?

a) Nylands brigad – 400 år i torrt och vått

b) Drakan – för evigt!

c) Allas vårt Dragsvik

2. Vilket år övergick Nylands brigad från Armén till att vara en del av Marinen?

a) 1998

b) 2005

c) 2012

3. I vilken stad invigde Natos marktaktiska ledning sin verksamhet i oktober 2025?

a) Kajana

b) S:t Michel

c) Björneborg

4. Vad heter huset som finns på Traditionskullen på brigadområdet?

a) Majorstugan

b) Kaptensbostället

c) Amiralstorp

5. Efter vilken kanadensisk stad har det internationella fördraget som förbjuder truppminor fått sitt namn? Vad heter fördraget alltså?

a) Torontofördraget

b) Vancouverfördraget

c) Ottawafördraget

6. Nylands brigad firar sin 400-årsdag i år, fast egentligen hette det Nylands regemente när det begav sig. Vad hette den svenska regenten som lät grunda Nylands regemente år 1626?

a) Gustav II Adolf

b) Carl XVI Gustaf

c) Kristina

7. I vilken stad i Bosnien och Hercegovina finns en världsberömd bro, som förstördes 1993 under kriget i Bosnien men som återuppbyggdes i början av 2000-talet?

a) Zenica

b) Banja Luka

c) Mostar

8. Vilken praktfjäril har samma namn som en militärgrad?

a) amiral

b) general

c) major

9. Vad heter Dragsviks soldathemsförenings bil?

a) Superhjälten

b) Monstret II

c) Krigare III

10. Ungefär hur många procent av beväringarna på Nylands brigad hade svenska som modersmål år 2025?

a) 75 %

b) 85 %

c) 95 %

Svaren:

1. a) Nylands brigad – 400 år i torrt och vått 2. a) 1998 3. b) S:t Michel 4. b) Kaptensbostället 5. c) Ottawafördraget 6. a) Gustav II Adolf 7. c) Mostar 8. a) amiral 9. b) Monstret II 10. a) 75 %

Möteskallelse

Kallelse till Nylands brigads gille rf:s vårmöte

Tidpunkt: torsdag 16.4.2026 kl. 18

Plats: Handelsgilllet, Kaserngatan 23 C, 00130 Helsingfors

Stadgeenliga ärenden behandlas. Presentation om aktuella händelser i Dragsvik. Mötestraktering.

Förhandsanmälan via webbplatsen www.nylandsbrigadsgille.fi

För tilläggsinformation kontakta ordf@nylandsbrigadsgille.fi.

Gillets fana 60 år

Fanans betydelse för en militär trupp har historiskt sett varit både praktisk, symbolisk och psykologisk. I militärhistorien har fanan fungerat som mycket mera än bara ett tygstycke: Den har varit själva hjärtat i förbandets identitet.

Nylands brigads gille grundades i januari 1963. Redan i ett tidigt skede av verksamheten ansåg man att gillet också skulle vara betjänt av att ha en egen identitet, en fana att samlas kring. År 1965 tillsattes en fankommitté med gillesordförande Sven Harno som sammankallare och Olof Eriksson, Birger Gröndahl, Åke Åström och Tor Hansson som medlemmar. Heraldikern Olof Eriksson ritade fanan, och dess slutliga utformning beskrivs som följer:

Fanan har sin förebild i Nylands regementes livskompanis fana från 1600-talet och en komposition av Österbottens, Egentliga Finlands och Nylands landskapsvapen, där fanstångens spets är en uppförstoring av gillets förtjänsttecken.

Fanan invigdes för 60 år sedan på årsmötet den 6 mars 1966 på Nylands nation i Helsingfors. Nylands brigads gille var det andra truppförbandsgillet i Finland som hade fått en egen fana.

Gillets fana, med fanvakt, är närvarande under firandet av brigadens årsdag 18.4 till minnet av slaget vid Siikajoki. Detsamma gäller vid högtidlighållandet av svenska dagen 6.11, som samtidigt är gillets årsdag. Fanan är placerad vid Traditionsstenen för de finlandssvenska förbanden från våra krig på flaggplanen i Dragsvik och utför hälsning när gillets krans läggs ned under ovan nämnda parader. Fanan närva-

rar under gillets festtillställningar såsom firandet av gilledagen på Officersmässen. År 2008 genomfördes en högtidlig fanspikning av en replik av gillets fana som togs i bruk av Gille Östnyland. Fanan ingick i fanborgen vid riksparaden på självständighetsdagen i Åbo.

Gillets fana förvaras i brigadstaben vid Nylands brigad i Dragsvik.

Joakim Flinck

Gillets ordförande

Källa: Nylands Brigads Gille 1963-2013, Dick V Lundell.

Det är inte endast Nylands brigad som jubilerar under 2026. Den 6 mars 2026 har det förflutit 60 år sedan Nylands brigads gilles fana spikades.

Brigaden från förr och nu

1963 tjänstgjorde skådespelaren och bildkonstnären Fred Negendanck vid Nylands brigad. För att uppmärksamma brigadens 400-årsjubileum nästa år återpublicerar Fanbäraren Negendancks teckningar mot sin moderna bakgrund. Denna gång har turen kommit till det gamla vattentornet. Fanbäraren riktar ett tack till Riko Eklundh för tillstånd att publicera teckningarna.

Beväringsminnen: Vintern 1987 var

smällkall för skolans elever

Med anledning av brigadens 400-årsjubileum samlar Fanbäraren in beväringsminnen från gångna tider. En av de första att nappa på frågan och skicka in minnen och några bilder är Tom Lindblom från Sibbo, som tjänstgjorde vid Nylands brigad i kontingent 3/86.

Vilket är ditt främsta minne från beväringstjänsten?

Den kalla vintern 1987 var nog intressant, speciellt i skolan. I januari var det över 30 minusgrader fem dagar i sträck. Den kallaste dagen var den 10 januari, då temperaturen uppmättes till -35,9 grader på Helsingfors-Vanda flygplats.

"Kommer du ihåg…?”

År 2026 firar Nylands brigad 400 år, vilket Fanbäraren kommer att uppmärksamma under hela året. Vi är särskilt intresserade av att höra beväringsminnen från gångna årtionden: Var allting tyngre förr, var maten bättre förr, var uppgifterna svårare eller lättare? Framför allt vill vi höra de goda minnena om kamratskap, upplevelser och insikter, från 1950-talet till idag.

Du får gärna skicka in även bilder. Kom i så fall ihåg att skriva vem som syns på bilden och vad som sker. Och kolla med de andra på bilden att de ger samtycke till publicering.

Vad tog du med dig från tjänstgöringen till resten av ditt liv?

Militären var en intressant upplevelse just på 1980-talet. det var en av de få ställena där man var bara en liten kugge i ett större maskineri. Jag märkte även att man snabbt anpassade sig till en totalt ny omgivning.

Vad skulle du idag ha för hälsning till rekryt Lindblom som nyss ryckt in?

Jag har skickat dit två rekryter Lindblom, båda sönerna. Det är onödigt att stressa. Man får roliga minnen. Ju jävligare grej, desto roligare i efterskott. Jag rekommenderar att vara hela året, för man hinner nog vara civil sedan.

Fanbäraren publicerar minnena under hela jubileumsåret.

Gör så här:

Skicka ditt minne till chefredaktor@fanbararen.fi, eller per post till Chefredakör Ted Urho Fanbäraren

Nylands brigad 10640 Dragsvik

Placeringsrådet – ett långsiktigt ansvar för gillets framtid

För att långsiktigt trygga Nylands brigads gilles ekonomi har gillets styrelse inför jubileumsåret inrättat ett placeringsråd. Initiativet är ett led i arbetet med att stärka kapitalförvaltningen, öka transparensen och skapa stabila förutsättningar för gillets verksamhet också på längre sikt.

– Styrelsen ansvarar ytterst för förmögenhetsförvaltningen, men med placeringsrådet får vi ett kunnigt stöd för beslutsfattandet. Målet är en väldiversifierad och kostnadseffektiv portfölj, som över tid ska ge en god riskjusterad avkastning, säger gillets ordförande Joakim Flinck.

Placeringsrådet består av två styrelsemedlemmar och en extern, oberoende ordförande. Gillets skattmästare Jussi Laitinen ansvarar för beredningen. Han har också tips på hur man kan bidra.

– Donera direkt till jubileumsfonden, köp historiken och berätta om fonden till vänner och bekanta.

Rådet sammanträder två till fyra gånger per år och följer upp att förvaltningen sker i enlighet med den placeringspolicy som styrelsen har fastställt. Justeringar görs vid behov, men utgångspunkten är en långsiktig strategi.

Insamlingsspurt i samband med jubileumsåret

I dag uppgår kapitalet till cirka 240 000 euro. Under jubileumsåret har det dessutom lanserats en 400-årsfond med ett insamlingsmål på 162 600 euro – en tydlig hänvisning till året 1626. Alla insamlade medel fonderas och placeras, och det är enbart avkastningen som används i verksamheten.

Placeringsrådets ordförande Maria Östergård Käld beskriver hur rådet resonerar kring avkastning och risk. Hon jobbar till vardags som senior advisor för institutionella investerare vid LokalTapiola Kapitalförvaltning.

– Vår utgångspunkt är en långsiktig placeringsstrategi, där vi arbetar med en välbeprövad portföljmodell, i det här fallet 80 procent aktier och 20 procent räntor. Den ger en bra balans mellan avkastningsmöjligheter och risk över tid och gör det möjligt att använda avkastningen för gillets ändamål utan att behöva röra själva kapitalet.

Även styrelsemedlemmen Anders Strandberg lyfter fram den breda kompetensen inom placeringsrådet.

– Samtliga ledamöter är väl förtrogna med omfattande placeringsverksamhet och ansvarar i sina yrkesroller för betydande portföljer. Det ger en trygg grund för arbetet.

Avkastningen från placeringarna används för att stödja Nylands brigads personal, beväringar och reservister och för att säkerställa den fortsatta utgivningen av Fanbäraren. På så sätt är placeringsrådet ett konkret uttryck för gillets långsiktiga ansvarstagande – för brigaden, medlemmarna och framtiden.

Ted Urho Chefredaktör

Joakim Flinck, Maria Östergård Käld och Anders Strandberg. Foto: Ted Urho.

Stöd gillets jubileumsfond!

Nylands brigads gilles huvuduppgift är att stödja Nylands brigad och för sin del säkerställa att brigaden har förutsättningar att verka så att både beväringar och personal trivs. För att vi ska klara vårt uppdrag också i framtiden har gillet grundat en understödsfond, 400-årsjubileumsfonden, för att uppmärksamma brigadens 400-årsjubileum år 2026 och för att samla in medel för att fortsatt kunna stöda brigaden.

Mobile Pay

Nylands Brigads Gille

Mobilepay nr: 25 108

Stöd via bank:

Nylands Brigads Gille FI96 4170 0010 0682 90

Skriv: “400-års jubileumsfonden”

Detaljer om insamlingen, hur medlen används och förvaltas, och uppgifter om hur donatorerna kommer att uppmärksammas hittar du på Gillets hemsida:

Nylands brigads gille i Östnyland

Årsmöte onsdagen 15.4.2026 kl. 18

Plats: Kulturhuset Grand, Biskopsgatan 28, 06100

Borgå, övre våningen

Föredrag av f.d. brigadkommendör kommodor Arvi

Tavaila: ”Nylands brigad – vad sedan”

Gillets sponsorklubb

Kaffeservering

Förhandsanmälan senast 12.4 per e-post: hans-erik. orrenius@pp.inet.fi eller per sms eller telefon: 040 5524 273

Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stödja gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande gillegymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.

Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på svenska dagen samt till VIP-dagen, som gillet arrangerar årligen. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.

Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.

Sponsorklubben leds av Denis Strandell, tfn 050 464 1014, e-post. sponsor@nylandsbrigadsgille.fi Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid.

Gillets sponsorer

Mars 2026

Lilius

Lindén Karl-Gustav

Caj-Gunnar

Lindström Ingmar

Lival-Lindström Stig

Lundmark Pekka

Lundqvist Ragnar Raseborg

Lundström Henrik

Lundström Thomas

Luotonen Kai Montpellier, Frankrike

Långbacka Matias Vörå

Lönnroth Anders Sibbo

Malin Stefan Borgå

Malmborg Stig Raseborg

Meyer Lars Mäntsälä

Morelius Petri

Naessén-Karlsson Kerstin Nyköping, Sverige

Nordell Henrik

Nordgren Magnus

Norrgård Arndt

Numelin Carl-Johan

Nyberg Kim

Nylander Mikaela

Håkan

Nyman Sixten

Nyqvist Fredrik

Nystedt Roger

Nystén Henrik

Nysten Markus

Odrup Lars

Orrenius Hans-Erik

Pagels Max

Palmberg Tom

Paloheimo Martti

Delegationen 2026 Lokalavdelningar

Västnyland

ordf. Rabbe Kajander

Horsbäckvägen 134 A 10600 Ekenäs tel: 040 502 9495 rabbe@2me.fi

Helsingfors

ordf. Markus Liesalho

Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi

Egentliga Finland

ordf. Marcus Lepola

Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com

Sverige

ordf. Alexis Aminoff

Gripenbergs gård 1, 573 92 Tranås 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se

Styrelsen

Ordförande:

Joakim Flinck

040 556 4757 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Vice ordförande:

Christoffer Hällfors

040 561 0970 christoffer.hallfors@nylandsbrigadsgille.fi

Sekreterare:

Alexander Geust

045 157 8773 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare:

Jussi Laitinen

050 500 4738 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Nylands Brigads representant

Janne Kandelin

Uppdatera era adressuppgifter!

Norra och Södra

Österbotten

kontaktperson Rodney Strandvall

Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 rodney.strandvall@multi.fi

Östnyland

ordf. Hans-Erik Orrenius

Orrbyvägen 40, 06950 Emsalö 040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Dragsvik Artillerister

ordf. Antti Juntunen

Nybyvägen 12 10230 Ingå 040 7233643

a.p.juntunen@gmail.com

Övriga styrelseledamöter

Denis Strandell

Rodney Strandvall

Anders Strandberg

Rabbe Sittnikow

Övriga uppgifter inom styrelsen

Medlemsregisteransvarig

Christoffer Hällfors

Sponsorklubbsansvarig

Denis Strandell

Webbmaster

Christoffer Hällfors

Uppgifter utanför styrelsen

Lageransvarig

Åke Frondén

Ordförande

Robin Elfving Helsingfors

Medlemmar

Anders Adlercreutz Kyrkslätt

Alexis Aminoff Stockholm

Otto Andersson Lovisa

Alexander Bargum Helsingfors

Henrik Creutz Lovisa

Bernt Ehrnrooth Helsingfors

Albert Ehrnrooth Helsingfors

Jan-Eric Enestam Västanfjärd

Jan Eriksson Pargas

Jannica Fagerholm Helsingfors

Elli Flén Nykarleby

Filip Hamro-Drotz Grankulla

Eva-Lisa Heinrichs Raseborg

Susanne Homén-Lindberg Helsingfors

Johan von Knorring Grankulla

Johan Kvarnström Raseborg

Patrik Lerche Helsingfors

Tom Liljestrand Lovisa

Mats Löfström Eckerö

Henrik Nystén Helsingfors

Jan D Oker-Blom Lovisa

Malin Pettersson Helsingfors

Joakim Strand Vasa

Petra Theman Raseborg

Kjell Törner Borgå Henrik Vuornos Esbo

Carita Wallgren-Lindholm Raseborg

Henrik Wolff Helsingfors

Mathias Österberg Malax

Medlemskap & kontaktuppgifter

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:

Ansvarig för medlemsregister Christoffer Hällfors

040 561 0970 medlem@nylandsbrigadsgille.fi

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi

I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som medlem i Gillet medan ni exempelvis ännu använde er arbetsadress? Vi ber er korrigera adressen på https://www.nylandsbrigadsgille.fi/ange-e-post/ eller genom att logga in till medlemsregistret Flomembers.

medlem@nylandsbrigadsgille.fi

Jag vill ansluta mig till NYLANDS BRIGADS GILLE R.F. och samtidigt prenumerera på FANBÄRAREN för 30€/år, 25€ för under 30-åringar och för över 65-åringar

Om anmälningen enbart gäller förändringar i kontaktuppgifter eller adress, kan fältena nedan lämnas tomma

Militärt kunnande Sammanhållning

Framåtanda

Nylands brigad