Fanbäraren 3/20

Nr 3 - september 2020 årgång 80 Ekenäs kustbataljon

Utnämningar Kommendör Olli Rusanen har förordnats som kommendör för Vasa kustjägarbataljon fr.o.m. 1.9.2020 Kaptenlöjtnant Marcus Duncker har förordnats som bataljonsofficer vid Vasa kustjägarbataljon fr.o.m. 1.7.2020

Kommendör Olli Rusanen (längst till höger) mottog bataljonkommendörsuppgiften av brigadkommendör Arvi Tavaila.

“Bataljonsofficerens viktigaste uppgift är planerande och verkställande av bataljonens beväringsutbildning, till det går största delen av tiden.”

- Marcus Duncker

Fanbäraren 6

3/20

Ekenäs kustbataljon

Vi får en inblick i bataljonens nuläge och historia. Vi möter också några beväringar som tjänstgör i bataljonen.

14

Markmål ur flygeldledarens synvinkel

18

Militärförare - krigare och civil kompetens

22

Hangö frontmuseum bjuder på lokal krigshistoria

Vi bekantar oss med JTAC, som är en relativt ny förmåga i Nylands brigad och inom hela Försvarsmakten.

Genom att bli militärförare kan man få ett nytt yrke, eller ett yrke till.

Vi besöker frontmuseet i Lappvik. Där presenteras bland annat närområdets utarrendering till Sovjetunionen.

31

Stig Gustavson vill förnya Gillet

Gillets delegationsordförande Stig Gustavson jobbar målmedvetet för att föryngra Nylands Brigads Gille.

4 Brigadkommendörens krönika 5 Ledare 6 Ekenäs kustbataljon i dag 9 Ekenäs kustbataljons historia 12 Beväringar vid Ekenäs kustbataljon 14 JTAC 16 Den regionala övningen ETELÄ 18 Militärförare 20 General Timo Kivinen på besök

Redaktionsråd

Ansvarig utgivare

Ordförande

Chefredaktör

Kommodor Arvi Tavaila

Medlemmar

Chefredaktör Jens Berg Kommendör Mika Immonen Kommendör Janne Sarpoma Kommendör Sami Jaakkola Kommendör Tapani Linnamaa Kommendörkapten Mikko Rundelin Kommendör Mika Niemi Saara Sjöblom Hanna Tallberg Jägare Tony Henriksson Jägare Benjamin Jämbäck

Kommodor Arvi Tavaila Jens Berg jens@montem.fi

Ekonom

Johan von Knorring

Korrektur & översättning Saara Sjöblom

Grafiker

Jägare Tony Henriksson

Redaktör

Jägare Benjamin Jämbäck

Pärmbild

Jägare Joni Neuvonen

21 Historisk krigsmannaedgång 22 Hangö frontmuseum 24 Marinreserven 26 Beväringsbloggen 28 Hänt på brigaden 30 Gillets ordförandes hälsning 31 Stig Gustavson 34 Gillets vårmöte 35 Fanbärarens webbsida lanseras

Redaktionens adress

Fanbäraren Nylands brigad 10640 Dragsvik, Finland redaktion.fanbararen@gmail.com Tfn 0299 339 102

Tryckeri:

Ab Forsberg Rahkola Oy

Upplaga:

3000 exemplar, 4 nr/år & e-version ISSN 0358-1268 Fanbäraren Aktia FI97 4055 4350 0040• 3/2016 63

3

Brigadkommendörens krönika

Allas insats behövs och alla är viktiga för helheten

I

detta nummer berättar vi om hur brigaden upplever dessa ovanliga tider. Trots den relativt lugna sommaren fortsätter brigaden med de från våren kända specialåtgärderna. Vi håller fortfarande fast vid kohorteringen och reglerar beväringarnas tjänstgöringsperioder och permissioner så att risken för smittospridning minimeras.

arnas vardag och omgivning, vilket var viktigt i synnerhet eftersom den traditionella anhörigas dag strax efter inryckningen inte kunde organiseras i år. Jag vill också en gång till tacka den alltid sporrande ministern Elisabeth Rehn för hennes roll som förestavare.

En av de största nackdelarna med coronarestriktionerna har varit det minskade samarbetet med det svenska Amfibieregementet Amf1. Brigaden har nog regelbundet kontakt med Amf1, men gemensamma krigsövningar eller utbildarutbyten kan knappast genomföras under hösten.

Desto viktigare och trevligare är att planeringen av en stor gemensam övning nästa vår redan har inletts!

Vi koncentrerar oss i det här numret också på Ekenäs kustbataljons verksamhet. Det är nämligen viktigt att komma ihåg att även om brigadens varumärke är och bör vara kustjägarutbildning, skulle Vasa kustjägarbataljons spetstrupper inte klara av sina uppgifter utan stöd från grannbataljonen - samarbete och helhet avgör! I helheten ingår också specialuppgifter och -förmågor, och med en av dem ska vi bekanta oss närmare, nämligen med den sällsynta JTACförmågan.

Inte allt som coronapandemin förorsakat har varit negativt: Sammanhållningen är om möjligt ännu starkare än tidigare. För brigaden var det också trevligt att Yle direktsände sommarkontingentens krigsmannaed i Yle Arenan, där den fortfarande kan ses. På det sättet kunde hemmafronten virtuellt följa med paraden, och bekanta sig med beväring-

4

Fanbäraren • 3/2020

Tillbaka till tidningens huvudteman coronapandemin och Ekenäs kustbataljon. Jag påstår att orsaken till att hela brigaden klarat av undantagsläget så väl och att truppernas utbildningsresultat också under coronapandemin varit så goda är samarbete och eget ansvar. Så länge varje krigare gör ”sitt” och inser hur viktiga enskilda små åtgärder är för helheten, fungerar allt. Ett bra och konkret exempel gällande coronaviruset och eget ansvar är handhygienens och den rätta hosthygienens roll. Gällande utbildning och till och med landets försvar är bilden likadan: Allas insats behövs och alla är viktiga för helheten!

General Stewen hade den militära prestationsförmågan i tankarna, när han i tiderna skapade brigadens motto, men det har visat sig att vara vägvisande och fungerande i alla omständigheter, också nu under coronapandemin: militärt kunnande, sammanhållning och framåtanda!

Jag önskar alla en trevlig höst, och hälsa.

Brigadkommendör Kommodor Arvi Tavaila

Ledare

Försvarsmakten får med beröm godkänt

F

örsvarsmaktens hantering av coronapandemin har uppmärksammats även i det civila. Många företag har nu kopierat Försvarsmaktens modell.

Beväringarnas egen utvärdering bjöd på häpnadsväckande resultat.

Att Försvarsmakten är expert på beredskap och på att snabbt reagera på en förändrad terräng har vi fått ytterligare bevis för i år. När coronapandemin landsteg reagerade man omedelbart och resolut. Man delade in beväringarna i tre grupper: En grupp ute i fält, en grupp i garnisonen och en grupp på permission. Rytmen har varierat mellan en till två veckor i varje grupp. Tack vare det här arrangemanget i kombination med rigorösa hygieninsatser har brigaderna hittills skonats från större virusutbrott. Nylands brigad tillhör de brigader som bäst har klarat av coronakrisen.

I och med att året har varit ett av de mest exceptionella i fredstid så var det med spänning vi inväntade beväringarnas respons på sin tid i det militära. När varje kontingent hemförlovas görs en omfattande enkät där beväringarna får utvärdera både sin inställning till Försvarsmakten och den egna tiden som beväring på en skala från 1 till 5. Responsen från den första “coronakontingenten”, som hemförlovades i juni, visade sig vara häpnadsväckande god.

Vitsordet för både försvarsviljan och helhetsbedömningen av beväringstiden låg på berömliga och rekordhöga 4,3.

För ett år sedan var vitsordet 4,2. Också utvärderingen av förmännen gav utomordentliga resultat. Stampersonalen fick 4,4, aspiranterna 4,2 och gruppcheferna 4,0 i vitsord.

För både stampersonalen och gruppcheferna var det en förbättring i jämförelse med fjolåret, medan utvärderingen av aspiranterna låg på samma höga nivå.

Det som gör resultaten ännu mer imponerande är att det samtidigt fungerar som en första fingervisning om det nya utbildningssystemet Utbildning 2020. Redan i fjol var Nylands brigad med om pilotfasen av den nya utbildningen, men i år har den rullats ut på bred front i hela landet.

I och med Utbildning 2020 förändrades mycket. Rekryttiden förkortades från åtta veckor till sex. Utbildningen i psykisk, social och etisk förmåga kopplades ihop med annan utbildning. En del av den fysiska utbildningen integrerades med exempelvis förflyttningar av trupperna. Mer teknologi togs i bruk i form av mera mikrofilmer, interaktiva videon och simulatorer för bland annat skytteövningar. Utbildarna skulle samtidigt ta ett mera coachande grepp och jobba i tydligare moduler. Utbildningen satte också mera fokus på individen och krigarens egna förutsättningar.

Att sjösätta en helt ny utbildning samtidigt som en pandemi rasar är minst sagt utmanande. Att sedan ro det hela i land med rekordhöga vitsord är en bedrift utöver det normala.

Chefredaktör Jens Berg Fanbäraren • 3/2020

5

EKENÄS

KUSTBATALJON

E

kenäs kustbataljon är en väsentlig del av Nylands brigad. Bataljonens mångfacetterade historia har möjliggjort bland annat kustjägarnas strid tillsammans med de stödjande vapenslagen.

Bataljonen består i dag av Granatkastarkompaniet, Pionjärkompaniet och Stabs- och signalkompaniet. Den här sammansättningen bildades i samband med Försvarsmaktens stora reform år 2015. På de följande sidorna presenteras bataljonen, dess historia och dessutom får vi en inblick i de olika enheterna och deras uppgifter.

Nylands brigads kommendör

Vasa kustjägarbataljon

6

Brigadstaben

Ekenäs kustbataljon

1. Kustjägarkompaniet

Granatkastarkompaniet

2. Kustjägarkompaniet

Stabs- och signalkompaniet

Underofficersskolan

Pionjärkompaniet

Fanbäraren • 4/2019

Underhållscentralen

Transportcentralen

Materialavdelningen

Ekenäs kustbataljon idag

Stabs- och signalkompaniet

Under 2020 har bataljonens övningsstruktur ändrats så att man satsar på färre men längre övningar. Per kontingent verkställer bataljonen två egna övningar förutom de övningar som bataljonen deltar i som en del av brigaden.

Den mera omfattande övningen som bataljonen ordnar är öppen för andra trupper. Mera om den övningen och dess deltagare kan läsas i en separat artikel i denna tidning.

Kompaniet grundades 2015 i samband med den stora omstruktureringen inom brigaden. Kompaniet producerar krigstida stabs- och signalkompanier och trupper till underhållskompanier. Man utbildar per kontingent alternativt en signalstationspluton eller en kommandoplatspluton, militärpolispluton och underhållspluton. Förutom detta ansvarar kompaniet för kommenderingsmanskapet inom brigaden. Personalen består av kompanichef, vicechef, fältväbel och 7 utbildare, varav 4 är avtalssoldater. Enhetschef för kompaniet är kaptenlöjtnant Kari Laurila.

Ledningssystemet utvecklas kontinuerligt. Det nya materialet ställer höga krav på personalens kompetens i alla enheter. För utvecklingen av kunnandet är personalens utbildning och övningar där kunnandet testas ytterst viktiga. Ekenäs kustbataljon är i en central position i denna utveckling, då största delen av den personal inom brigaden som fått ledningssystemutbildning tjänstgör i Ekenäs kustbataljon.

Granatkastarkompaniet Kompaniet flyttades från VAKUSTJB till EKEKUSTB 2015.

Kompaniet producerar ett halvt granatkastarkompani per kontingent. Detta betyder att man producerar två eldplutoner med 120 mm granatkastare, en kommandopluton och en underhållspluton. Förutom detta utbildas en granatkastarpluton med 81 mm granatkastare per kontingent till ett kustjägarkompani. Personalen består av kompanichef, vicechef, fältväbel och 8 utbildare, varav 3 är avtalssoldater. Enhetschef för kompaniet är kaptenlöjtnant Johannes Klevdal.

Pionjärkompaniet Kompaniet flyttades från VAKUSTJB till EKEKUSTB 2015.

Kompaniet producerar ett kustpionjärkompani alternativt ett stridspionjärkompani på tre kontingenter.

Man utbildar från varje kontingent en kommando- och underhållspluton, pionjärpluton av olika slag och specialgrupper som maskingrupp samt specialröjargrupp.

En stor avdelning i kompaniet är militärförarkursen, som består av ca 70 blivande chaufförer. Personalen består av kompanichef, vicechef, fältväbel och 9 utbildare, varav 2 är avtalssoldater. Enhetschef för kompaniet är kaptenlöjtnant Matias Öblom.

Bild: Joni Neuvonen Stabs- och signalkompaniets grundövning.

Fanbäraren • 3/2020

7

Linnamaa vill utveckla Kommendör Tapani Linnamaa tog emot uppgiften som kommendör för Ekenäs kustbataljon 1.1.2020. Som tidigare uppgift inom brigaden har han varit chef för den operativa avdelningen. Efter beordrandet till bataljonskommendör har han satt in sig i bataljonens funktioner och definierat vissa utvecklingsmål för de kommande åren. Som helhet kan han konstatera att bataljonen fungerar ytterst väl och att utbildningsresultaten är på en hög nivå. Under det kommande året är ett utvecklingsprojekt att utveckla personalens välmående och ork på arbetsplatsen. Genom detta förbättras även beväringarnas välmående och erfarenhet av tjänsten och utbildningens kvalitet höjs.

Utbildningen i Ekenäs kustbataljon skiljer sig inte markant från Arméns motsvarande trupp, förutom att utbildningen ges på svenska och att operationsområdet innefattar skärgård.

Slutligen kan man konstatera att kommendör Linnamaa trivs bra i sitt arbete. Enligt honom är andan och personalen de bästa sakerna i arbetet, detta gäller också beväringar.

Han har också märkt att många kommer till brigaden för att lära sig svenska, vilket är ytterst positivt ur varje synvinkel.

Detta kombinerat med den mångsidiga utbildningen som bataljonen erbjuder gör tjänstgöringen i bataljonen unik.

– Jag är överlag en person som älskar utmaningar, och att komma till Nylands brigad har varit speciellt, då man får vara med i något unikt inom Försvarsmakten och hela samhället.

Redaktör Jägare Benjamin Jämbäck

Krav på kunnandet i svenska kan i värsta fall betyda att rekryteringsunderlaget för tjänsterna är mindre. Enligt Linnamaa behöver man inte låta sig skrämmas av språket. Han är själv ett exempel.

– Var inte rädda för språket. Då jag första gången kom hit var språket en utmaning, men nu tänker jag inte ens på vilketdera språket jag talar, säger kommendör Linnamaa.

Enligt kommendör Linnamaa har personalen varit mycket motiverad att utföra sina uppgifter. Under de senaste övningarna har man satsat resurser på vissa huvudpunkter.

Tanken är att utföra basuppgifterna kvalitativt så att det finns en sund grund att bygga på med vapenslagsexpertis.

Basuppgifter som man har fokuserat på är maskering av fordon, val av eldställningar och bevakningen av den egna grupperingen. Under kommande övningar kommer dessutom fordonsmarsch att övas ytterligare. Trupperna kommer under vissa övningar och övningsskeden att grupperas norr om Salo i Kiikala, vilket gör det möjligt att öva uttryckligen fordonsmarsch.

Bild: Matias Monola Kommendör Tapani Linnamaa tillträdde som bataljonskommendör 1.1 2020.

8

Fanbäraren • 3/2020

Historien präglas av framgång och unikhet

E

kenäs kustbataljon har en lång historia. Då artilleriutbildningen vid Nylands brigad lades ner ville man trygga brigadens framtid med den nya bataljonen. Som specialitet inleddes bland annat ATU-utbildningen för att stärka brigadens roll. Vid sidan av utbildningen och verksamheten värnas bataljonens unika och långvariga traditioner.

Ekenäs kustbataljon är en väsentlig del av Nylands brigad och har en historia som är förankrad långt tillbaka i historien. Den stora förändringen började med den nya organisationen år 2005 i och med att Raseborg kustartilleribataljon lades ner, samtidigt som man grundade en ny marin infanteribataljon. Artilleriets traditioner var starka, andan var kvar och det fanns en oro för vad som skulle hända med traditionerna i samband med organisationsförändringen. Överste Manu Tuominen, som fungerade som den första kommendören för den nya bataljonen, fick den ansvarsfulla uppgiften att göra upp ett förslag till nya traditioner.

Tuominen berättar att han tillsammans med bataljonsofficeren maj Söderlund, byråofficeren ltn Klevdal och enhetscheferna började göra upp en plan. I planeringen deltog också brigadledningen samt de som tidigare arbetat på brigaden.

användas, men kom fram till att en ny fana måste ritas.

Tapani Talari hjälpte oss rita en ny fana, vars symbolik band oss till vår traditionstrupp, Marinen och Ekenästrakten.

Gillet donerade medel för anskaffningen, och den nya fanan spikades på traditionsdagen 18.6.2006. Krigsveteraner från 17. Divisionen deltog - en fin stund.

- Det krävs mycket arbete att få allting att fungera ihop i ett truppförband. Enheter måste anpassas och det är viktigt att skapa en balans mellan bataljonerna. Helheten ska inte vara en tävling, utan andan och traditionerna ska sys ihop för brigaden och bataljonerna. En brigad med bara en bataljon skulle lätt bli hotad. Ekenäs kustbataljon var därför en viktig efterträdare till det rörliga kustartilleriet som hade lagts ner.

En allomfattande tradition Två tävlande historiker fanns. Den första handlade om slaget vid Bengtskär som var framgångsrikt, men endast berörde en begränsad grupp. Det andra förslaget kom fram efter att man kom underfund med den starka kopplingen till IR61 och slaget vid Tienhaara. I denna 17. Divisionen från Ekenästrakten samlades de finlandssvenska enheterna. Trupperna kom närmast från Öst- och Västnyland när divisionen grundades under sommaren 1941 och tog frontansvaret vid Hangöfronten. IR61 som mestadels bestod av österbottningar sammanslogs med divisionen när den flyttades till Karelen för att delta i anfallsskedet.

Denna division kom senare att kallas till Ekdivisionen och i slaget vid Tienhaara 1944 som ’Finlands lås’. Artilleriet ingick också i denna helhet, vilket i sin tur betydde att traditionstruppen var tillräckligt bred. Tuominen berättar att nästan hela det område som brigadens beväringar kommer ifrån täcktes av denna traditionstrupp.

-En ny fana till Ekenäs kustbataljon skulle tas i bruk i slutet av första året. Man forskade i om en gammal fana kunde

Bild: Joni Neuvonen Det var en stor ära för överste Manu Tuominen att få bygga upp den nya bataljonen.

Fanbäraren • 3/2020

9

År 2005 bestod Ekenäs kustbataljon av andra enheter än i dagens läge. Tuominen berättar att en osynlig klyfta mellan infanteriet och artilleriet, liten oklarhet om bataljonernas roll och brigadens framtida organisation ännu fanns kvar.

Det var dags att titta framåt och se en större helhet - en vision. Nylands brigad hade fått som uppgift att börja med ATU eller Amphibious task unit-utbildningen. I detta projekt samlades krafter från hela brigaden för att verkställa denna specialutbildning med beredskap för internationell krishantering. Unikt för brigaden var att ATU-trupperna fick både krishanterings- och kustjägarutbildning. Detta samarbete svetsade samman personalen vid bataljonerna och tog även krishanteringsutbildningen inom Försvarsmakten till en ny nivå. Dessutom kunde man börja jämföra sig med en kamrat i Sverige, där amfibiestyrkor ansågs vara elitförband.

Allt detta hjälpte till att ge Nylands brigad en specialprofil inom Försvarsmakten som ett amfibietruppförband, vilket kanske var en outtalad professionell vision för den anrika brigaden, konstaterar Tuominen. Ekenäs kustbataljon var och är en viktig del av den helheten. Överste Tuominen har många goda minnen från sin tid vid Nylands brigad. Han fick delta i faneden för och utbilda sex kontingenter beväringar, samtidigt som en fin truppförbandsanda, traditioner, gemenskap och en strävan efter att leva upp till brigadens slagord var kännbar i all verksamhet.

Arbetsmoralen och professionalismen hos personalen var på en hög nivå. Dessutom togs mycket ny materiel i bruk, som till exempel den nya kustroboten. Efter hans tid vid Ekenäs kustbataljon flyttades han först till EUBG beredskap hösten 2007 och senare till Afghanistan 2008, där han fungerade som kontingentschef. Idag tjänstgör han som biträdande avdelningschef vid planeringsavdelningen i Huvudstaben efter en avslutad försvarsattachétjänst i Stockholm 2017.

-Det fina var att kunna vara med i genomförandet av en transformation inom Nylands brigad, framförallt när jag hade en god mentor i den f.d. brigadkommendören generallöjtnant Rolf Wilhelm Stewen, som i kulisserna hjälpte till med lösandet av några av utmaningarna och deltog både i fanspikningen samt första traditionsdagsparaden som hedersgäst. Stewen som var berömd för sin rakryggade stil glömde inte heller att dela sina erfarenheter, vilket jag är tacksam för. Till exempel (han hade tjänstgjort som försvarsattaché i London), skolade han in den nya bataljonskommendören: ”När man talar till trupperna, måste

10

Fanbäraren • 3/2020

Bild: Tony Henriksson Överstelöjtnant Risto Lindgren är eldsjälen bakom traditionerna vid Nylands brigad.

Bataljonskommendörer •

Kommendör Manu Tuominen 1.1.2005-31.8.2007

•

Kommendör Jörgen Engroos 1.9.2007 – 31.12.2009

•

Kommendör Arvi Tavaila 1.1.2010 – 31.8.2012

•

Kommendör Sami Nurmi 1.9.2012 - 31.10.2013

•

Kommendör Juha Mäkelä 1.11.2013 – 31.12.2015

•

Kommendör Tuomo Mero 1.1.2016 – 30.4.2017

•

Kommendörkapten Eki Lamminmäki 1.5.2017 – 31.5.2017

•

Kommendör Matti Linteri 1.6.2017 – 31.12.2018

•

Kommendör Jarmo Säkkinen 1.1.2019 – 31.8.2019

•

Kommendörkapten Janne Kandelin 1.9.2019 – 31.12.2019

•

Kommendör Tapani Linnamaa 1.1.2020 -

man komma ihåg några principer. De är s.k. Four No:s - No paper, no details, no promises, no regrets. Då går det bra!”

Artilleriet är borta men inte bortglömt Nylands brigad har alltid värnat om sina traditioner. Den tidigare kommendören för artillerisektionen, överstelöjtnant Risto Lindgren, är den riktiga eldsjälen bakom arbetet för att bevara och upprätthålla dessa traditioner. Han inledde sin mångfacetterade karriär vid Nylands brigad som ung löjtnant år 1963.

-När jag blev beordrad till Nylands brigad hade jag aldrig varit här förr. Det första märkbara var skillnaden mellan det äldre befälet som varit med i kriget och det yngre som jag hörde till. Jag betonade genom all verksamhet yrkeskunnighet, praktisk kunskap och framförallt säkerhet. Då jag blev kommendör för artillerisektionen var brigadens artilleri tre år i rad bäst i Finland under den sista veckan av övningarna i Rovajärvi.

Lindgren berättar att hans år vid Nylands brigad var fyllda av roliga upplevelser. Han tillbringade största delen av sin tid i tjänst. Lindgren säger att han ville bli övertygad om att säkerheten var maximal och satsade därför mycket tid på det. Många utbildare undrade ofta hur han kunde förutse dessa risker. Varje skjutläger i Rovajärvi föregicks av en förberedande övning enskilt, sedan samlades artilleristerna i Rovajärvi. Varje truppförband beställde av statsjärnvägarna transport till Rovajärvi och det antal olika tågvagnar som behövdes till transporten.

Det finlandssvenska artilleriet hade ett enormt gott rykte från de krigstida prestationerna. Bland annat uppställdes så gott som det hela tunga artilleriet av finlandssvenska kanonjärer. Artilleriet är någonting som Lindgren verkligen saknar. Enligt honom är det viktigt att minnas det finlandssvenska artilleriet och en hurudan framgång det hade under sin existens. Bland annat kan man se minnen från Lindgrens tid i artilleriets traditionsrum på Officersmässen och på Traditionskullen som båda finns vid Nylands brigad. Trots att den finlandssvenska artilleriutbildningen i Dragsvik har lagts ner har man satsat på bevarandet av traditionerna.

Ekenäs kustbataljons fana.

Avslutningsvis vill Lindgren berätta om den största lyckan i det finska artilleriets historia. En sommardag på 1960-talet fanns det vagnar vid Ekenäs tågstation som hade anlänt direkt från Sovjetunionen. Ingen hade någon vetskap om vad vagnarna innehöll och det fanns heller inte några dokument som skulle ha förklarat saken. In till vagnarna kom de igenom en lucka på taket, eftersom dörrarna var låsta från insidan. Inne i vagnarna fanns 122 H 63 pjäser. Det var en rolig utmaning för alla att få pjäserna i skjutskick, vilket belönades följande år med lyckade skjutningar i Obbnäs.

-Den som inte förvaltar traditionerna har inte rätt till framtiden, avslutar Lindgren.

Redaktör Jägare Benjamin Jämbäck

Fanbäraren • 3/2020

11

Den goda gemenskapen formar Ekenäs kustbataljon

D

et finns många uppgifter inom Ekenäs kustbataljon vid Nylands brigad. Beväringarna inom brigaden har allmänt en mycket positiv attityd, och gruppandan är central. I den rätt kompakta garnisonen känner alla varandra. Oavsett bataljon, enhet eller vapenslag hör alla till samma gemenskap.

Beväringarna vid Nylands brigad har en unik samhörighetskänsla. Det relativt lilla området i Dragsvik där garnisonen är belägen gör att de flesta lär känna varandra, oberoende av bataljon, enhet eller utbildning. Ekenäs kustbataljon framstår i denna helhet som unik i och med att den innehåller en mångfald av utbildningar och vapenslag. På detta sätt samarbetar beväringar som kanske har olika intressen och vapenslag. Detta skapar en god gemenskap.

När man pratar med beväringar är den allmänna tankegången densamma. Nästan alla känner varandra och de flesta ansiktena, både hos personalen och bland beväringar är bekanta.

Till Ekenäs kustbataljon hör tre olika enheter. Granatkastarkompaniet, Pionjärkompaniet och Stabs- och signalkompaniet. I dessa tre enheter utbildas allting från sjukvårdsmän och fyrhjulingschaufförer till granatkastarchefer och pionjärer.

-Då man är en längre tid i tjänst får man nya synvinklar på utbildningen, och uppgifterna är också mycket givande.

Ibland då saker och ting känns tyngre kan man minnas att alla har samma utgångsläge. Då och då är det helt enkelt

Undersergeant Linus Petersén från Granatkastarkompaniet tycker att det är roligt att fungera som gruppchef och vara på brigaden ett helt år. Han tycker att det inte är samma sak att tjänstgöra bara ett halvår.

Bild: Joni Neuvonen Beväringar vid Nylands brigad har intensiv övningsverksamhet. Detta stärker den goda gruppandan som präglar hela brigaden.

12

Fanbäraren • 3/2020

roligt med tunga utmaningar, både fysiskt och psykiskt, säger undersergeant Petersén.

Det bästa och samtidigt sämsta med Nylands brigad anser undersergeant Petersén vara att man känner många från tidigare. Man lär också känna människor vars namn man kanske vet, men inte annars känner personen. De gamla traditionerna skiljer också brigaden från de övriga. Garnisonsområdets relativt kompakta storlek gör också att man vet var alla och allting finns, vilket Petersén gillar. Kortfattat säger Petersén ännu att det sämsta med brigaden är ryktena som sprids. Det bästa är den kamratliga tävlingsandan som finns hos alla på brigaden. Detta stärker både samanhållningen och kunnandet.

Undersergeant Jonne Raitala är också stationerad på Granatkastarkompaniet. Han anser att det bästa med Nylands brigad är samhörigheten med andra chefer. Detta kom till uttryck under underofficerskursen. Då var alla blivande chefer i fem veckor tillsammans, en av de tyngsta men samtidigt mest givande uppgifterna. Raitala vill också påminna om att ledarutbildningen är mycket givande. Han säger att det inte är någon fara att tjänstgöra ”hela året”, även om det för vissa kan verka som en oändlighet.

Gemenskapen som alla delar på vid brigaden är någonting som Raitala ser som en stärkande aspekt. Samtidigt kan det finnas vissa nackdelar med att alla känner alla. Rykten sprids lätt från person till person, och till sist vet man inte vad som stämmer, säger Raitala. Han medger också att tävlingsandan tas för på för stort allvar av vissa. ”Man ska inte glömma att vi ska fungera som en helhet för att kunna vara till nytta då situationen kräver.” Varken undersergeant Raitala eller Petersén tänker så mycket på till vilken bataljon de hör. För dem symboliserar Ekenäs kustbataljon en traditionsgivare, samtidigt anser de att bataljonen binder ihop de stödande vapenslagen. Båda anser att brigaden känns som en helhet, trots de två olika bataljonerna.

Jägare Victor Hansson från Stabs- och signalkompaniet har som uppgift att utbilda i VKY (Virtuaalinen Koulutusympäristö). Hansson trivs bra på brigaden och tycker att det är som att komma hem då man återvänder till brigaden efter permissionen. Hemmakänslan stärks då man lär sig hur saker och ting fungerar i militären, anser Hansson. Till vilken bataljon han hör tänker han på främst på vid olika tillställningar som faneden och traditionsdagar. Kompaniet och brigaden är de två sakerna som gäller. Ekenäs kustbataljon framstår ändå som något mycket positivt ur Hanssons synvinkel, i och med de många olika uppgifterna vid de olika kompanierna som hör till bataljonen. Bäst vid Nylands brigad är alla nya vänner man lär känna under sin tjänstgöring.

Bild: Henrik Miettinen Jägare Victor Hansson trivs vid sin uppgift. Han förknippar Ekenäs kustbataljon med ett mångsidigt utbildningsutbud.

Andan och samhörigheten delas av alla Den övergripande uppfattningen hos beväringarna vid Nylands brigad är att de flesta trivs mycket bra. Det råder en stämning av samhörighet, oberoende av enhet, vapenslag eller bataljon. Man får självklart heller inte glömma det faktum att utbildningsspråket svenska medför att de flesta beväringar är svenskspråkiga. För många beväringar är detta också en avgörande sak med tanke på tjänstgöringsmotivationen. Ekenäs kustbataljon upplevs som viktig av de flesta beväringar, speciellt då brigaden övar tillsammans eller har någon annan officiell tillställning.

Redaktör Jägare Benjamin Jämbäck

Fanbäraren • 3/2020

13

JTAC - En ny gemensam prestationsförmåga byggs upp

J

ubileumsårets motto ”Försvaret tillhör alla” känns väsentligare än någonsin. Vi har alla en rätt och en skyldighet att leverera både civil och militär trygghet för vårt lands försvar.

Den här artikeln behandlar Försvarsmaktens förmåga att bekämpa markmål från luften ur flygeldledarens (JTAC) synvinkel, vilket är en relativt ny förmåga i Nylands brigad och inom hela Försvarsmakten. Det är tills vidare ett begränsat antal personer som har kunskap i ärendet, men även i Nylands brigad finns det både kunnande och utbildad personal. Bristfällig kunskap om saken leder till felaktiga uppfattningar, som kan bero på sådant man sett och upplevt i internationella operationer, och som i vissa fall kunde kallas ”torni-huhu”. Syftet med denna artikel är att bland annat öppna upp den mystiska termen ”JTAC”.

Försvarsmaktens nuvarande förmåga att bekämpa markmål med luftfarkoster kan anses ha uppstått då de första markmålsvapnen anskaffades för Flygvapnets räkning. Sådana är: • JDAM d.v.s. Joint Direct Attack Munition - GPS-styrda bomber med kort räckvidd, • JSOW d.v.s. Joint Standoff Weapon - glidbomber med medellång räckvidd samt • JASSM d.v.s. Joint Air to Surface Standoff Missile luft-till-mark-robotar med lång räckvidd.

Uppbyggandet av luft-till-mark-eldledningsförmågan inleddes i egentlig bemärkelse då Försvarsmaktens flygeldledningsprojekt inleddes som ett led i utvecklingen av specialtruppernas prestationsförmåga. Uppbyggandet av flygeldledningsförmågan utvidgades senare att omfatta även Armén och Marinen.

JTAC (Joint Terminal Attack Controller) Definitionen av JTAC är enligt JPUB 3.09-3: ”The JTAC is a Service member, who, most often from a forward position, directs the action of combat aircraft engaged in CAS (Close Air Support) and other air operations. The JTAC provides the ground commander re-

14

Fanbäraren • 3/2020

commendations on the use of CAS and its integration with ground maneuver.”

I Finland används vanligen benämningen ”ilmatulenjohtaja”(flygeldledare), istället för JTAC. En benämning som beskriver yrkeskunskapen och uppgiften mera omfattande är benämningen ”yhteisen tulenkäytön johtaja”, på svenska ledare för gemensam bekämpning. Till skillnad från en ”traditionell” eldledare är en JTAC:s bästa plats nödvändigtvis inte i det främsta vaktnästet, utan på en plats där han klarar av att koordinera sin eldenhets (som rör sig med en hastighet av cirka 850 km/h) eld till ett visst objekt. Detta skall även ske integrerat med marktruppens manöver och eldanvändning och i enlighet med de krav som chefen för marktruppen ställer.

I JTAC-utbildning utomlands och tills vidare även i hemlandet läggs huvudvikten på bekämpning av markmål från luften. Ofta är det då fråga om CAS (Close Air Support) på svenska direkt flygunderstöd, där luftfarkosten beskjuter mål i de egna truppernas närhet, vilket kräver att luftelementet samordnas med marktruppernas eld och rörelse.

Detta förutsätter förmåga att hantera luftrummet, så att fiendens luftvärn inte kan rikta verkan mot den egna luftfarkosten och så att den egna indirekta elden, det egna luftvärnet eller andra som använder luftrummet inte äventyrar farkostens säkerhet. Naturligtvis måste även marktruppernas säkerhet tas i beaktande under integreringsfasen.

I utbildningen ingår Marinens NSFS (Naval Surface Fire Support) och naturligtvis mark-till-mark-eldledning. I Finland betonas i synnerhet operativ eldledning och ledning av långräckviddig eld, såsom tung raketkastare (RSRAKH) och artilleriets specialammunition.

En JTAC:s verksamhet kan indelas i två delar: samordning av luftelementet med den strid som förs av den trupp som stöds (stödjande av marktruppens chefs beslutsfattande) och målanvisning för luftfarkoster. Den första uppgiften är nästan utan undantag mera krävande.

Internationellt samarbete Antalet flygeldledare är begränsat, även utomlands, och vid övningar och operationer utomlands möter man utan undantag bekanta ansikten. Utbildningsstandarderna, taktiken, tekniken och proceduren är internationellt sett fullt kompatibla med NATO och USA. I fråga om utbildningen och upprätthållandet av behörigheten är de nordiska länderna de viktigaste samarbetspartnerna.

Även om Finland är en relativt liten och ung aktör när det gäller flygvapnets bekämpning av markmål strävar vi efter att vara mönsterelever och ha ett bra och gott rykte. Och varför inte, vi har ju alla förutsättningar för det. Finlands flygvapen är ett av världens bästa, utbildningsstandarderna för finländska JTAC:s är på hög nivå, den tekniska utvecklingen och ledningssystemet är på god nivå och avancerar starkt. Inom alla ovannämnda delområden finns det skickliga yrkesmän som vill utveckla verksamheten.

Major Raimo Alatörmä

En JTAC:s verksamhetsmiljö. Finland följer de utbildningskrav som NATO och USA uppställt (ATP3.3.2.2 samt JTAC MOA) och Finlands utbildningsprogram evalueras av bägge parterna vart tredje år. Vid sidan av JTAC pratar man om JFO (Joint Fires Observer). I Finland används termen operatiiivinen tulenjohtaja (OPTJA), på svenska operativ eldledare, som är vidareutbildade eldledare. De utbildas i hemlandet och på kurser utomlands. Operativa eldledare (JFO) har inte rätt att hantera luftrum eller bevilja vapenanvändningstillstånd för en luftfarkost och behöver således inte upprätthålla motsvarande behörighet som en JTAC. Förutom dessa finns fortsättningsvis s.k. traditionella eldledare, eldledningsutbildade reservister, som benämns som ”taktiska eldledare”.

Fanbäraren • 3/2020

15

ETELÄ - den regionala övningen är central för Ekenäs kustbataljon

D

en första regionala granatkastarskjutövningen ordnades för åtta år sedan. Efter det har övningen vuxit sig allt större. Övningen har nu en beställning, och den har hittat sin plats förutom i Marinen också i Armén samt internationellt.

Kommendören för Ekenäs kustbataljon leder varje kontingent en regional granatkastarskjutövning. Den första övningen arrangerades under kontingent 1/2012 med namnet Stridsövning 2. Syftet var att samla södra Finlands granatkastartrupper samt infanteriskolans kadetter och underofficersstuderande till Syndalen för en större övning. Övningen möjliggjorde studerandenas auskultering för GRK-rättigheter samt samarbete mellan trupper från olika truppförband. Amfibieregementet i Sverige deltog i övningen första gången år 2017. Nyckelrollsinnehavaren och mannen bakom övningskonceptet är premiärlöjtnant Joakim Borgar, som till denna dag har varit planerare och ledare för granatkastarskjutningarna.

Fr.o.m. kontingent 1/20 har övningen fått sitt nuvarande namn. Samtidigt började man utveckla övningen så att den skulle ha ett mer genomgående tema och så att den lämpar sig bättre för Pionjär- samt Stabs- och signalkompaniet. Övningen hade en övad kommendör med stab som leder alla övade trupper. På det sättet får kompanicheferna samt eldledningschefer en högre chef som beordrar uppgifterna och kräver rapportering.

ETELÄ kontingent 1/20 Övningsförberedelserna började redan 2019 med en inbjudan. Trupperna var anmälda och efter att övningsordern publicerats 11.3.2020 började covid-19 sätta käppar i hjulet.

Detta ledde till att allt måste planeras om i snabb takt. En del trupper hade inte längre möjlighet att delta, såsom Infanteriskolan, Gränsbevakningsväsendets patruller och Amfibieregementet. Bortfallet var en direkt följd av pandemiläget och alla restriktioner på grund av det samt av omläggningen av verksamheten.

Trupperna som deltog var Ekenäs kustbataljon i sin helhet, Vasa kustjägarbataljons eldledningstrupper och granatkastarpluton, Kustbrigadens sjöspaningsgrupp, Sjökrigsskolans kadetter samt Gardesjägarregementet med eldledning, granatkastartrupper och UAV-trupp.

I dagens läge är övningens syfte följande: ”Övningens mål är att granatkastartrupperna övas i skarpa granatkastarskjutningar i pluton och kompanisammansättning i användandet av olika skjutmetoder. Eldledningstrupperna övar planering och verkställande av eldanvändning samt infanteristrid. Stabs- och signaltrupper övar grundandet och upprätthållandet kommandoplats samt signalnät.

Pionjärtrupperna övar vapenslagsuppgifter med fokus på samarbete med övriga trupper.”

Till övningen inbjuds trupper från Marinens alla truppförband, Gardesjägarregementet, Infanteriskolan, Gränsbevakningsväsendet samt Amfibieregementet i Sverige.

Bild: Hanna Tallberg Vid den regionala granatkastarövningen deltog Gardesjägarregementet med bland annat en UAV-trupp.

16

Fanbäraren • 3/2020

Bild: Hanna Tallberg Den nya övningen har en stor betydelse för Ekenäs kustbataljon då övningen förlängts och nationella samt internationella partner deltar. Övningens helhetslängd ökades från 8 till 12 dygn och stridsskjutningar infördes i programmet för Ekenäs kustbataljons kompanier. Bataljonens kompanier var med under hela övningen medan övriga trupper deltog stafflerat från fyra till sex dagar. Övningen planerades så att trupper från olika kohorter inte hade fysisk kontakt med varandra, och på detta sätt kunde man minimera smittorisken utan att ta bort fördelarna med samarbete trupper emellan. Ökandet av övningslängden passade bra in i Ekenäs kustbataljons målsättning för 2020 att ha färre men längre övningar under en kontingent. Samtidigt faller det sig naturligt att ha en logistikdag halvvägs in i övningen och öva hur man återhämtar sig i fält. En långvarig övning tränar också enskilda soldatens uthållighet. I slutändan handlar krigföring om att klara av att prestera väl under press och långvariga svåra omständigheter.

Från övningen kan man lyfta fram Gardesjägarregementes UAV-trupp som opererade från Täktom flygfält. Truppen användes såväl för eldledning som för luftspaning av egna trupper. Nylands brigads personal fick en bra bild av UAV:s goda kapacitet inom eldledning samt hur man praktiskt leder eld med den. Den andra stora fördelen med UAV var att trupperna fick se hur den egna grupperingen och verksamheten syns uppifrån. Det kom klart fram vad det är som avslöjar den egna grupperingen. En del åtgärder vidtogs redan under övningen. Som förberedelse inför nästa kontingent har man haft fortsatt utbildning för personalen i bataljonen, både praktiskt och med lektionsmaterial som vi har fått av UAV-truppen. Syfte är att öka utbildarnas kompetens och via detta förbättra utbildningen, vilket i förlängningen leder till ökad prestationsförmåga i truppen.

Framtiden är tryggad Att övningen blev längre pga. covid-19 och det att man hade ett taktiskt läge samt en övad kommendör som leder trupperna fick bra respons. Målsättningen är att fokusera på granatkastarskjutningarna även i framtiden, men också satsa på de två andra kompanierna inom Ekenäs kustbataljon. SSK och PIONK spelar en nyckelroll i övningssammansättningen, eftersom de är trupper som möjliggör övningens infra och mångfald. Övningen kommer att planeras så att stommen utgörs av Ekenäs kustbataljon och övriga trupper kan delta flexibelt i övningen enligt sina målsättningar. Tanken är att övningen i framtiden fungerar förutom för trupperna inom indirekt eld även för pionjär-, ledningssystem- och logistiktrupper samt stabens personal som en plattform för både internationellt och nationellt deltagande. Vi hoppas att Amfibieregementet kan delta i övningen på årlig basis som normal verksamhet i framtiden.

Genom detta kan Ekenäs kustbataljon, på ett mycket jordnära sätt, dra sitt strå till stacken när det gäller samarbetet mellan Finland och Sverige.

Planeringen inför den regionala granatkastarskjutövningen för kontingent 2/20 är långt på väg då denna artikel skrivs. Även om covid-19 ännu medför begränsningar kommer trupper från Kustbrigaden och Gardesjägarregementet att delta. För år 2021 har vi redan planerat in övningen för båda kontingenterna och hoppas att vi har möjlighet att trappa upp samarbetet med Sverige och Gränsbevakningsväsendet. Man kan lätt konstatera att övningen har en beställning och den har hittat sin plats förutom i Marinen också i Armén samt internationellt.

Kommendörkapten Janne Kandelin Fanbäraren • 3/2020

17

Militärförare - en kombination av krigare och yrkesutbildning

E

tt nytt yrke under militiden eller ett yrke till? Det här är något för de riktigt hårda typerna. Kraven för att få söka, eller bli beordrad, är att man har ett civilt finländskt körkort av minst B-klass.

Militärförarna är ju inte bara förare, utan just militärförare.

De har alltså både en uppgift som förare, och en uppgift som militär krigare i sammansättningen.

Förarutbildningscentralen med hjälp av våra samarbetspartner utbildar kontingentvis ca 20 fordonskombinationsförare (*BECE**) och ca 40–45 lastbilsförare (*B*C***).

Av lastbilsförarna (BC) vidareutbildas 12–16 till pansarfordonsförare (XA-180, m.a.o. PASI). Givetvis är våra kvinnliga beväringar välkomna (överlag blir det ofta bättre förare av dem).

Det som många inte vet är att alla våra militärförare får sin yrkeskompetensutbildning genom antingen en grundläggande yrkeskompetensutbildning på 280 h (BECE) eller genom en försnabbad yrkeskompetensutbildning på 140 h (BC). Efter att man gått yrkeskompetensutbildningen till 100 procent skriver man yrkeskompetensprovet.

Samtidigt höjer vi gratis körkorten till antingen BECE (280 h yrkeskompetens), eller BEC1E (försnabbad 140 h, personen är under 21 år), samt BEC1EC (140 h), personen är 21 eller äldre. Körkorts- och yrkeskompetensutbildningen tar ca fyra månader under beväringstiden (civila logistiklinjen tar 3 år…). Tjänstgöringstiden för militärförarna är 347 dygn oberoende av om man klarar proven eller inte.

BEC1EC? Javisst, civila kortet blir det här, eftersom man med Försvarsmaktens körkort av klass BC får dra en släpvagn, vars totalmassa är 4500 kg (med civilt C-klassens körkort får man dra ett släp, vars totalmassa är 750 kg).

Alla som antas till militärförarkursen skriver först Försvarsmaktens körkort av klass BC. Det där att skriva prov är ju lite missvisande, eftersom proven utförs på pekplattor.

Pekfingret sveper till höger och vänster, och ibland är förvåningens finger i häpnadens mun.

18

Fanbäraren • 3/2020

Den blivande militärföraren måste alltså skriva ett teoriprov, som även behandlar C1E-frågor. Ett lätt prov på 110 frågor (max. tid 80 min). Om man vill / väljs till BECE-förare, skriver man ytterligare 65 frågor (max. tid 50 min). Jobbigt värre, tyvärr. Ännu värre blir det, om man vill, eller blir vald till pansarfordonsförare. Nya teoriprov, hanteringsprov, konstruktionsprov, kör- och chefsprov väntar.

Hela vår urvalsprocess angående vem som väljs till vilken linje är ganska omfattande. Förarutbildningscentralens personal tillsammans med samarbetspartnernas lärare bedömer aktivitet, självständigt arbete, arbetsförmåga i grupp, körkunskap, framgång i olika prov och självklart tas elevens önskemål i beaktandet innan valen är klara. Vem som helst på kursen kan alltså gå vidare från ett civilt B-klassens körkort till ett civilt BECE-kort.

Omfattande innehåll i utbildningen Huvudinnehållet i utbildningen handlar om lastbilskörning med lärare och förstås övning av hanteringsprov. Vidare kretsar det kring typutbildning för olika last- och terränglastbilar, hantering av containers, användning av fordonsvinsch och bomkran samt byte av lastbilsdäck (200 kg…). Att dra på friktionskedjor på lastbilsdäcken är alltid en omtyckt övning. Manskapstransporträttutbildning ges, sittmodulerna lyfts ner, granskas och lyfts tillbaka, samtidigt som man utbildas i vilka saker som måste beaktas när man transporterar människor på ett lastbilsflak. I samma veva går man en väg- och arbetsskyddskurs. Vissa går en ADR-kurs (internationellt lov för transport av farliga ämnen), CE-eleverna går en truckkurs, avlägger en examen som innehåller ett skriftligt prov plus ett hanteringsprov. Summa summarum, körkortet är bara en liten del av det hela.

Sedan har vi våra pansarfordonsförare (”pacifisterna”).

Pansarfordonen är ju lite speciella, eftersom man måste ha både en förare och en vagnschef för att få flytta på fordonet.

Utbildningen ges så att man får både chefs- och förarlov.

Pansarfordonskursen är vår mest tekniska linje, men man ska inte vara rädd för det. Under vägledning får eleverna bl.a. böka under vagnen med vaselinpressar. De får byta bränslefilter. De utför veckoservice på vagnarna. Man blir ibland lite smutsig, och luktar brännolja, både oförbränd och i form av avgasodör.

Vi kör både i terräng, tätort och på landsväg. Att köra ett pansarfordon i 80 km/h på landsväg är en häftig upplevelse!

Pansarfordonsexamen består av ett skriftligt prov, ett konstruktionsprov, där provmottagaren förhör eleven enskilt i vagnen, t.ex. ”var fyller du på automatlådans olja” o.s.v., ett hanteringsprov för föraren, ett hanteringsprov för chefen och kör- och chefsprov bland övrig trafik.

Utgångsläget är att de flesta beväringar tjänstgör 347 dygn. Chefer behövs alltid, men även förare. Utan våra militärförare på gummihjul stannar funktionen ganska abrupt. Militärförarna förväntas utföra självständiga köruppdrag, och södra Finland blir ganska bekant (inte bara Syndalen, Galoppskogen och skjutbanan). Vi strävar efter en hög arbets- och tjänstgöringsmoral, utan att glömma tjänstesäkerheten. Våra militärförare klarar av att skjuta, bära bandminor och järnspett, alltså också att fungera som krigare. Skillnaden är, att de även transporterar sin grupp med fordon.

Fakta •

Fordon av klass C1 är fordon, vilkas totalmassa är över 3500 kg, och max. totalmassa är 7500 kg.

•

Totalmassan för en fordonskombination av klass C1E är max.

12 000 kg.

•

Både Försvarsmaktens körkort av klass C och CE genererar ett civilt s.k. lilla-E-kort.

•

Försvarsmakten har inga bilskolor, endast förarutbildningscentraler.

•

Marinen har en förarutbildningscentral, som finns i Nylands brigad

Åldersstrukturen för förare på civila marknaden är snedvriden, en stor del är i pensionsåldern. Arbete finns alltså, inte bara under veckoslut och kvällar. Utmana er själva och skaffa mera bokstäver på körkortet än era kamrater. Ett till yrke! Kom ihåg att ni inte på något sätt förbinder er till att köra lastbil efter ni har överförts till reserven. Lite extra studiepengar skadar väl ingen?

Premiärlöjtnant, Förarutbildningscentralen Kim Johansson Bild: Kim Johansson Militärförarnas utbildning består inte en enbart av körning i terrängen. De är också krigare i den militära sammansättningen.

Fanbäraren • 3/2020

19

Bild: Joni Neuvonen

”Skicklighet, samarbete och vilja” General Timo Kivinen inspekterade Nylands brigad

G

eneral Timo Kivinen inspekterade och besökte Nylands brigad en solig dag i juni.

I programmet ingick bland annat att stifta bekantskap med bevärings- och båtförarutbildningen, JEHU-klassens båt och pågående hemförlovningsarrangemang i rustförrådet. Fanbäraren hade möjligheten att få en kort pratstund med generalen, på svenska.

General Kivinens såväl allmänna som militära intryck var att både brigadens beväringar och personal har en bra inställning till sin tjänstgöring och sitt jobb.

- Brigaden gör ett bra jobb och kusttrupperna har en hög kompetensnivå, konstaterade general Kivinen under sitt besök.

På frågan hur han skulle beskriva Nylands brigad med tre ord var svaret ”skicklighet, samarbete och vilja”.

General Kivinen har besökt Nylands brigad flera gånger tidigare.

- 2016 besökte jag Syndalen och övningen BALTOPS, som då pågick. Det var en mycket bra internationell övning.

- Senast var jag i brigaden i januari då jag deltog i Trettondagsbalen, en festlig tillställning som var utmärkt arrangerad, berättar Kivinen.

20

Fanbäraren • 3/2020

En annorlunda vår Redan från början av coronapandemin har Försvarsmakten noggrant följt med läget och bedömt utvecklingen. Så här efter några månader konstaterar general Kivinen att åtgärderna som vidtagits varit lämpliga, och att det gått bättre än man i början kunde befara. Erfarenheterna visar att planeringen och genomförandet har lyckats lika bra som i en militär kris.

- Vi har fått värdefulla erfarenheter och lärt oss sådant som vi kan ha nytta av i framtiden, t.ex. gällande övningsverksamheten och decentraliseringen av arbetet, konstaterade Kivinen.

General Kivinen fick en pratstund med bland annat beväringar från 1. Kustjägarkompaniet, som hade fysisk fostran på schemat då de träffades vid hinderbanan i Dragsvik. Till de beväringar som skulle hemförlovas önskade general Kivinen framgång i det civila livet och i reserven samt tackade för deras insatser under tjänstgöringen som bidragit till finländarnas säkerhet.

Informatör Hanna Tallberg

Historisk krigsmannaedgång och -försäkran

A

lla truppförband i Finland var tvungna att tänka om gällande arrangemangen med krigsmannaedgången och -försäkran för kontingent 2/20, på grund av den rådande corona-situationen. För att kunna erbjuda möjligheten för beväringarnas anhöriga att istället följa med tillställningen via webben valde Nylands brigad att samarbeta med Svenska Yle, som fredag 7.8 direktsände 1,5 timme via Yle Arenan. Det blev på det viset en historisk tillställning då krigsmannaedgången och -försäkran i brigaden aldrig tidigare sänts direkt på webben. Inte heller kunde någon anställd minnas att eden och försäkran tidigare arrangerats utan besökare.

Brigadkommendören, kommodor Arvi Tavaila, konstaterade i sitt tal till de nyblivna jägarna, och i intervjun med Svenska Yles reporter Minna Almark, att det förstås är en ytterst beklaglig situation att deras anhöriga inte kunde närvara vid tillställningen och samtidigt besöka bl.a. stugorna för att bekanta sig med beväringarnas vardag.

Själva krigsmannaedgången och -försäkran genomfördes dock traditionsenligt. Krigsmannaförsäkran avgavs av ca 30 rekryter vid Officersmässen och eden avlades av ca 750 rekryter på flaggplanen. Därefter ordnades förbimarsch. För musiken under evenemanget svarade Flottans musikkår.

Restriktionerna och skyddsåtgärderna pga. coronaviruset fortsätter ännu inom Försvarsmakten. Det innebär t.ex. att beväringarna fortsättningsvis är indelade i olika avdelningar och utbildningen är tillämpad.

Informatör Hanna Tallberg

Det program som vanligtvis arrangeras för besökare, t.ex. materialutställning, uteblev denna gång. Stämningen var naturligt nog annorlunda då de vanligtvis drygt ett par tusen besökarna inte närvarade. Tillställningen var trots detta lika högtidlig som alltid.

Som förestavare den här gången fungerade f.d. försvarsminister Elisabeth Rehn. Kommodor Tavaila konstaterade att han storligen uppskattar att minister Rehn fungerade som förestavare och därmed är ett sporrande exempel för beväringar med tanke på alla insatser hon gjort för Finland.

Därtill hade hon som minister en avgörande roll för 25 år sedan, då frivillig militärtjänst för kvinnor infördes.

För hela det tekniska genomförandet, filmandet och sändningen, ansvarade Yle Västnyland. De hade två personer på plats som filmade och en reporter som refererade och intervjuade. Tack vare detta samarbete kunde brigaden erbjuda alla intresserade en möjlighet att följa med tillställningen via webben, vilket vi är mycket tacksamma för. I skrivande stund har sändningen nästan 20 000 visningar på Yle Arenan.

Bild: Joni Neuvonen Vid förbimarschen tog kommodor Arvi Tavaila bl.a. emot Ekenäs kustbataljon.

Fanbäraren • 3/2020

21

Bild: Joni Neuvonen

Hangö frontmuseum - lokal krigshistoria

I

Lappvik rätt så nära Nyland brigad kan man hitta en krigshistorisk pärla. Hangö frontmuseum presenterar närområdets utarrendering till Sovjetunionen samt Hangöfrontens historia. Man får också en inblick i mineringen av Finska viken. Dessutom arrangeras en mängd olika guidningar både i terrängen och vid närstående byar.

Frontmuseet är beläget i Lappvik, invid landsvägen som leder in till Hangö. I utställningarna presenteras händelserna 1940-1941, då Finland tvingades arrendera ut området till Sovjetunionen. Dessutom förevisas händelserna under fortsättningskriget då området blev en krigsfront.

basutställningen handlar i huvudsak om utarrenderingen av Hangö till Sovjetunionen efter vinterkriget. Bland annat beskrivs evakueringen och Sovjetunionens verksamhet på området 1940-41. Striderna vid Hangöfronten i början av Fortsättningskriget är självklart också ett centralt tema.

Museets amanuens Sonja Bäckman berättar om hur Frontmuseet i sin nuvarande form har etablerats. Hangö frontmuseum grundades ursprungligen av krigsveteraner. De startade och upprätthöll det levande museet. Efter att veteranerna inte längre aktivt kunde delta i verksamheten grundades en ny förening. Krigshistoriska föreningen i Västnyland, som köpte museet av krigsveteranerna, genomförde stora renoveringar åren 2016-2017. De största förändringarna var nybyggen och en totalförnyad basutställning. Man öppnade dörrarna igen till Finlands 100-årsjubileum sommaren 2017.

Bunkermuseet Irma är också en viktig del av Hangöfronten.

Bunkern hör till frontmuseet och är den enda av 45 bunkrar som blivit restaurerad. Irma är öppen under sommarveckoslut, men också enligt överenskommelse. Allting som man kan beskåda i Irma-bunkern är i original och det finns dessutom planer på att restaurera några bunkrar till.

- Vi strävar efter att presentera något nytt varje år. Hittills har det nya främst bestått av renoveringar och öppnandet av den nya basutställningen. Årets nyhet är specialutställningen om mineringarna i Finska viken, säger amanuens Sonja Bäckman.

Det görs också regelbundna fynd i Lappvik och på museiområdet. Till exempel hittade man år 2016 en granatkastare och 67 stycken granater med sprängladdningar, berättar Bäckman. Den fortfarande rätt så färska

22

Fanbäraren • 3/2020

I kanonhallen, som var veteranernas sista tillbygge, har utställningen kompletterats under våren. I stora drag handlar nyheten om mineringsverksamheten i Finska viken under striderna vid Hangöfronten. I Finska viken fanns det redan första krigssommaren 12 000 minor, men mot slutet hade 60 000 minor lagts ut. Finska viken var det tätast minerade havsområdet i världen, vilket främst berodde på att Finland, Sovjetunionen och Tyskland alla hade ett eget intresse att minera Finska viken, berättar Bäckman.

-Finland placerade minor främst vid stränder för att stoppa fienden. Sovjet hade en minspärr utanför Hangö, vilket inte visade sig vara ett hinder mot Tyskland. Tyskarnas främsta mål med mineringarna var att stoppa den sovjetiska reträtten från baser vid den estniska kusten. I utställningen kan man se många olika föremål med koppling till dessa

händelser, bland annat minor, bilder, miniatyrmodeller och fartygsdelar är utställda.

Den tidigare stabschefen vid Nylands brigad, kommendör Jörgen Engroos, är också aktivt involverad i arbetet vid frontmuseet. Han är bland annat ansvarig för arrangemangen kring olika guidade turer som ordnas i de närliggande områdena. Allting från bunkervandringar till båtsafaris står på den mångfacetterade agendan.

-I år har bunkervandringar arrangerats. De är guidade promenader som tar tre timmar och under vilka man ser sju olika bunkrar och pansarhinder. Ett nytt tema som vi börjar med är byavandringar. Skogby, Lappvik och Tvärminne kommer att besökas. Med under turen kommer en lokal guide från varje by. Hela byns historia berättas, inte enbart den krigshistoriska delen, som frontmuseet tar hand om.

Dessa guidningar är också riktade till yngre generationer för att ge dem kännedom om deras rötter.

Engroos berättar också att man arrangerar båtsafaris. Dessa turer fokuserar främst på krigshistoria. Bland annat besöks Hästö skärgård, där det streds 18.7.1941. Byggvandringar är också något som finns på agendan. I dessa får man bekanta sig med hur man byggde Harparskoglinjen och varifrån och hur materialet togs fram.

-Nästa år är det 80 år sedan striderna vid Hangöfronten.

Meningen är att vi då ska ta oss ut i terrängen, där striderna skedde. Om möjligt kommer dessa guidningar ske vid ungefär samma tid på året som den verkliga striden. I korthet går det ut på att berätta om vad som hände var.

För minnesåret har man också planerat specialteman. Bland annat har kartografen Aleksi Rikkinen samlat in 3D-material från Harparskoglinjen, berättar Engroos. Planen är att göra en specialutställning för synskadade. Man kommer att till exempel kunna 3D-printa en bunkermodell. Dessutom kommer en 3D-projektor att användas för att visa bildmaterial. Detta ska ge möjligheten för rörelsehindrade att se hur bunkerlinjen ser ut. Materialet ska också användas till att skapa en virtuell verklighet, som också är tänkt för att locka ungdomar till museet. Engroos hoppas på att dessa digitala möjligheter lockar ungdomar att ta sig ut i terrängen.

Sammanfattningsvis är Frontmuseet i Hangö ett mångsidigt besöksmål för dem som är intresserade av krigshistoria och Finlands historia i allmänhet. Dessutom lämpar sig de olika rundvandringarna i närtrakten också för dem vars intresse är natur- och lokalhistoria.

Redaktör Jägare Benjamin Jämbäck

Bild: Joni Neuvonen En mängd olika föremål är utställda i frontmuseet. Man kan bland annat hitta olika minor, kartor och fullständiga uniformer.

Fanbäraren • 3/2020

23

Bild: Antti Rautiainen

Marinreserven - frivillig styrka till havs och vid kusten

M

arinreserven rf är en del av produktionen av sjöförsvar, vi stärker försvarsviljan och vi värnar traditionerna. Grunden för vår verksamhet är samverkan och sammanhållning. Våra medlemsföreningar erbjuder en kontinuerlig kontakt för olika grupper mellan övningar och utbildningstillfällen.

Tankarna om samarbete föddes redan på 1970-talet mellan marinanknutna reservofficers- och reservistföreningar i huvudstadsregionen. Gemensamma faktorer var tävlingarna i sjömanskap, skytte och navigation med fartyg som stod till föreningarnas gemensamma förfogande. Tankarna om ett tätare samarbete fördjupades på 1990-talet. Tre föreningar beslöt år 1993 att vidareutveckla verksamheten för de marinanknutna reservistföreningarna i huvudstadsregionen. Samarbetet utvecklades först som Marinreservens utbildningsverksamhet. Försvarsutbildningsföreningen, som grundades 1992, var en betydande partner redan från första början.

Grundandet av Marinreserven rf tog ett betydande steg år 1995 då kommendören för Marinen, viceamiral Sakari Visa slog fast Marinens inställning till reservistverksamheten. Förhandlingarna mellan de föreningar som verkade inom Marinens område tog fart. Målsättningen var klar – Marinreserven rf (Sininen Reservi ry) skulle grundas.

Planeringen och arbetet för att grunda föreningen initierades vid en reservövning som Marinstaben verkställde på Sjökrigsskolan. Det viktiga och intima samarbetet med Marinen fortsätter och utvecklas kontinuerligt.

24

Fanbäraren • 3/2020

Antalet medlemsföreningar växer Försvarsreformen 1998 förenade kust- och örlogsstyrkorna till Marinen, och samtidigt slogs även föreningar på den frivilliga sidan ihop. Detta skedde såväl inom utbildningsorganisationen som inom föreningarna. Kusttruppernas reservistföreningar anslöt sig, och Marinreserven rf växte snabbt till en betydande nationell aktör. Numera är vi totalt 33 föreningar.

Marinreserven rf, inklusive dess medlemsföreningar, är en del av produktionen av sjöförsvar, vi stärker försvarsviljan och vi värnar traditionerna. Grunden för vår verksamhet är samverkan och sammanhållning. Marinförsvaret förenar marinförsvarets frivilliga verksamhetsfält. Det är en riksomfattande försvarsorganisation som stöder totalförsvaret tillsammans med, och genom, sina medlemsföreningar.

Medlemsföreningarna har sammantaget cirka 7000 medlemmar. Var och en som är intresserad av vår kust, vår skärgård och vårt havsområde finner sin plats och ett intressant

verksamhetsområde inom ramen för Marinförsvaret. Här ingår föreningar som representerar flottans, kustförsvarets och specialtruppernas samt sjöbevakningens förband, olika gillen och även Kustens Soldathemsförening.

I fråga om kurser och utbildning samarbetar vi intimt med Försvarsutbildningsföreningen MPK och dess Marinförsvarsdistrikt. De aktiva inom marinreserven är ofta utbildare i MPK likaväl som kursdeltagare. De 12 båtar våra föreningar förfogar över används på MPK:s kurser för att öva navigation, sjöräddning och oljebekämpning samt för transporter.

I Marinreserens verksamhet är det långvariga partnerskapet med Marinen en central faktor på många plan. Marinreservens målsättningar är att främja medlemsföreningarnas verksamhetsförutsättningar, nätverksbyggande och samarbete. Marinreserven strävar efter att Marinens och Sjöbevakningens reservister erbjuds tillfälle till aktivt deltagande som stöder Marinen eller Sjöbevakningen, befrämjar medlemskårens och Marinens (Sjöbevakningens) samhörighetskänsla och stöder försvarsandan.

Förbindelseofficerare Marinreserven har producerat förbindelseofficerstjänster för Marinen ända sedan år 1999. Numera är verksamheten organiserad som en pluton. Plutonens ledning känner de kvalificerade och intresserade förbindelseofficerarna i reserven samt deras kompetensprofiler. Marinen beställer den mängd förbindelse- eller sambandsofficerare de behöver för ett givet evenemang. Det kan vara frågan om en eller två personer, till exempel för ett enskilt örlogsbesök. För stora övningar eller evenemang som t.ex. Northern Coasts eller The Tall Ships’ Races engageras tiotals förbindelseofficerare.

Marinreserven producerar även kurser för förbindelseofficerare, i samarbete med Sjöförsvarsdistriktet. ”Förbindelseofficer” är en benämning på uppdraget, officers grad är inte en förutsättning. Vid större evenemang behövs även andra funktionärer, t.ex. i ledningscentralen (”Harbour Centre”).

Marinreserven rf och Marinen arrangerar årligen tillsammans ett seminarium om aktuella frågor för Marinen och Marinreserven. Efter ”info-delen” fördjupar vi oss i någon aktuell säkerhetspolitisk eller militär fråga med sakkunniga, följt av en paneldebatt. Seminariet avslutas med en mottagning för networking. Marinförsvarsdagen är för inbjudna deltagare och publiken representerar hela marinförsvarets fält inklusive aktörernas olika samarbetspartner. Marinförsvarsdagen ordnas turvis på Marinstaben i Heikkilä, Åbo och Sjökrigsskolan på Sveaborg.

Bild: Antti Rautiainen Marinreservens överlevnadsdräkter används ofta i MPK:s skolning och utbildning. Också de båtar våra föreningar förfogar över används på MPK:s kurser.

Åtgärderna i syfte att bromsa upp virusets spridning i samhället och samtidigt säkerställa att Försvarsmakten kan fullgöra sina kärnuppgifter, har också påverkat vårt görande mycket. Årsmötet har uppskjutits, skyttedagar har inställts och Marinens årsdag 9.7 firades på annat sätt än under tidigare år. Det blir bättre, det vet vi. Så har vi ännu planer på att ha en skyttedag i Obbnäs 10.10 och Marinförsvarsdagen i Heikkilä, Åbo den 24.10. När seglationssäsongen är avslutad ordnas en bastukväll på Sjökrigsskolan för utbyte av erfarenheter. Den kommer att arrangeras 6.11.

Mera information finns på adressen www.sininenreservi.fi, @SininenReservi på Twitter eller sininenreservi på Instagram.

Ordförande för Marinreserven Antti Rautiainen Fanbäraren • 3/2020

25

bevärings

BLOGGEN Ifall man blir vald till sjukvårdsmannakursens ledarutbildning (347 dagar), så åker man till Björneborgs brigad i Säkylä för att gå underofficersskolan. Orsaken till detta är att det inte ordnas medicinalunderofficerskurs i Dragsvik.

Det tog ca 2 timmar att köra från Dragsvik till Säkylä. När vi den 28 mars 2020 anlände till Säkylä var nog det första vi alla lade märke till hur stor brigad det egentligen var. Fast vi inte såg många människor just vid det tillfället då vi körde igenom porten så var det nog de enorma byggnaderna och mängden av fordon som var hårresande.

Under tiden i Säkylä fick vi många nya vänner, nya erfarenheter och minnen. Fast det var annorlunda att vara i Säkylä var det en rolig upplevelse att få tjänstgöra där. Vi fick inte så många utbildningsdagar på vår linje som vi hoppats på, men tack vare vår kunniga linjechef och annan personal så lyckades de ändå göra dessa dagar till de bästa.

Eftersom sjukvårdsmännen hör till underhållet hörde vi då till 1. Huoltokomppania. På grund av covid-19 bivackerade vi i Camp Mauri. Camp Mauri är mestadels byggt av baracker, och har några vakttorn och järnstängsel runt hela platsen. Egentligen är denna plats gjord för KRIHA (Kriisinhallinta, fredsbevarare) för att förbereda dem för levnadsförhållandena i riktiga uppdrag utomlands.

Undersergeant Jasmina Lindroos

Livet i Camp Mauri var ändå ganska lugnt. Under veckorna på kasernen fick vi på kvällarna ett tidskrav då vi skulle vara uppställda, färdiga att cykla iväg mot kasernen nästa morgon. Vi fick själv välja tiden då vi vaknade, förutsatt att vi hann bädda sängen och göra resten av våra morgonrutiner.

Efter att alla var färdiga i formation tog vi våra cyklar som vi kvitterat ut och cyklade mot kasernen som var ca 3 km från Camp Mauri. Vi satt mestadels på lektioner under kasernveckorna. Vi höll också utbildningar för varann. Lunchen och middagen åts i Rumpalipoika (samma som Dragsviks Creutz).

Efter dagen på kasern cyklade vi tillbaka till Camp Mauri, städade ”körmyn”, alltså baracken vi bodde i. Den var väldigt enkel att städa och eftersom vi var 4 st som bodde i ett så litet utrymme så tog det inte heller länge att städa.

Veckorna i skogen var nog ändå det roligaste. Under dagarna och nätterna hade vi upp till 3 olika vaktturer, oftast närpost, ”potero” och ”kiertopari”. Sista veckorna i skogen hade vi också ”KVP”, alltså kulunvalvontapaikka.

Allt som allt var vi 4 veckor i skogen och 4 veckor på kasern under vår tid i Säkylä.

26

Fanbäraren • 3/2020

Som pricken på i efter vårt äventyr i Säkylä var det ändå skönt att få komma tillbaka till kära Dragsvik.

”Kunnolla tai uudestaan”. Detta var den första saken pionjärkompaniets enhetschef sade till oss under vår första lektion i reservofficersskolan. Major Kolari är en storvuxen man med en skräckinjagande röst. Han lärde oss snabbt att han verkligen menade allvar med sitt motto, och han såg till att ingen någonsin gick över staketet där det var som lägst. Han hade höga krav, vilket förutsatte hårt arbete. Det kändes som att han aldrig var nöjd med oss, men det motiverade bara oss att försöka bättre varje gång.

När vi anlände till kursen förväntade vi oss att vi skulle utbildas enbart till plutonchefer, men vi upptäckte snabbt att det endast var en liten del av kursen. För att förstå hur en avdelning av en plutons storlek strider är det nödvändigt att även behärska hur kompani- samt bataljonsstrid fungerar.

Alla fick öva på att vara plutonchef, och efter det följde alltid en lång timme av respons så att inga misstag kunde sopas under mattan.

Försvarsmakten har en uppgift och en utbildning till varje beväring. Det är dock upp till individen att ta emot denna kunskap och utbildning. Den kommer inte gratis till någon, alla startar från samma grundnivå. Alla har samma möjligheter att studera och förbereda sig för prov eller övningar.

PionK RUK har antagligen varit den jobbigaste tiden i mitt liv hittills, men jag skulle uppleva det 10 gånger till om jag skulle få chansen.

Aspirant Oskar Henriksson

Redan från första dagen blev det klart för oss att det förväntades mycket mer av oss än förut. Detta motiverade klassen och alla strävade efter att utvecklas både som ledare och som människor. Under kursen blev utmaningarna progressivt svårare och tyngre. Detta sker i samband med att kunskapen samt den fysiska förmågan inom linjen ökar.

Resultatet är en kurs fylld med utmaningar som är varken för lätta eller för svåra, vilket gjorde utbildningen intressant och motiverande.

Dock har covid-19 påverkat även Försvarsmakten. Kursen delades in i två perioder, den första fem veckor och den andra sex, och en två veckors permission separerade dessa perioder. Tillgången till matsalen samt Soldathemmet var begränsad, och till den välkända kursfesten bjöds inga utomstående. Allt detta för att begränsa kontakten med den yttre världen.

De långa perioderna utan permission byggde en otroligt stark gruppanda som man inte hittar på många andra platser i livet. Konstant träning ledde till en märkbar utveckling i både kondition och muskelstyrka. Proven krävde goda studievanor samt förmåga att studera i grupper. Det skapas en omgivning där ingen ger upp.

Fanbäraren • 3/2020

27

Hänt på brigaden Inryckning Kontingent 2/20 ryckte in den sjätte juli. Under måndagen passerade ungefär 800 blivande rekryter portarna vid ingången till garnisonsområdet. På grund av coronarestriktionerna krävdes vissa undantagsåtgärder vid inryckningen. Bland annat måste alla som ryckte in fylla i ett formulär innan de fick komma in genom porten. Med detta arrangemang kunde man säkerställa att inga smittor sprids och vid behov fanns det möjlighet till coronatest. Inryckningen runtom i landet skedde smidigt och spridningen av coronaviruset kunde stoppas tack vare de välimplementerade åtgärderna.

Värnpliktsmusikkåren Den fjärde augusti besökte Värnpliktsmusikkåren Nylands brigad under sin turné.

Evenemanget blev en publiksuccé. Musikkåren arrangerade två konserter så att beväringarna enhetsvis kunde ta del av konserten. Värnpliktsmusikkåren arrangerade turnén för att lätta på stämningen i beväringarnas pandemicentrerade vardag.

I programmet ingick både de nyaste hittarna och de gamla klassikerna.

28

Fanbäraren • 3/2020

Underofficersskolans kursavslutning Underofficerskurs 1/20 hade sin avslutning den tredje juni.

Kaptenlöjtnant Jenni Bäck gratulerade de blivande gruppcheferna. I sitt tal betonade hon de ytterst höga kraven som undantagsförhållandena har ställt på alla, både personal och beväringar. Det 2500 år gamla citatet från antikens Grekland, som marinkommendören amiral Jori Harju använde, kommer till sin rätt: “Det finns ingenting beständigt förutom förändring.” I dessa extraordinära tider ställs personers karaktär och ledarskapsfärdighet på prov. Läs hela talet av Bäck på fanbararen.fi.

Grundövning Liksom flera andra händelser här på brigaden ordnades grundövningen för kontingent 2/20 med hänsyn till de avvikande förhållanden vi befinner oss i. För att minska på spridningsrisken av covid-19-viruset utfördes grundövningarna avdelningsvis.

Detta arrangemang hade ändå ingen inverkan på grundövningarnas innehåll eller kvalitet; kontingent 2/20 övernattade i tält, marscherade, utförde stridsövningar och fick samma utbildning som föregående kontingenter.

Fanbäraren • 3/2020

29

1963

Ordförandes hälsning

Ett land värt att försvara

E

ftersom ordförandes hälsning på den nya fanbäraren.fi ligger under rubriken opinion så skriver jag undantagsvis lite opinion.

Jag har under de senaste dagarna varit med om något omvälvande då min dotter, vårt första barn föddes och jag via det fått uppleva den goda mödravården, familjerådgivningen och sjukvården vi har i detta land. Det är ett unikt system i internationellt perspektiv och något som vi ska vara ytterst stolta över. Denna service är något som jag tror att inte skulle finnas ifall vi inte vore ett självständigt land, utan vår historia.

En viktig stöttepelare för vårt självständiga land är försvaret och försvarsviljan. Jag tror att alla läsare förstår realiteten i att vi är ett litet land med en begränsad försvarsbudget, som används på det mest optimala sättet, men som antagligen inte ensamt skulle räcka i en situation ifall vi hamnade i ett modernt krig. Det som då är viktigt är att det finns en resiliens bland befolkningen samt att det finns en stark försvarsvilja. När det gäller resiliensen bland befolkningen så vilar den ganska långt på den goda utbildningen. Man lär sig tidigt i grundskolan att kritiskt läsa innehåll och kunna förstå vad som är rätt och fel, men man lär sig också hur man kan uthärda kriser. Detta är viktigt i dagens hybridhot.

Det som skapar en stark försvarsvilja är att befolkningen känner att det finns något värt att försvara. Jag tror att familjen är ett av de viktigaste man kan försvara, och då kommer vi tillbaka till den fina social- och hälsovård vi har i detta nordiska välfärdssamhälle. Det är något som jag tror att majoriteten av våra medborgare anser som viktigt. När man pratar om försvarsvilja i vissa kretsar så kommer man lätt in på frågan varför det är viktigt att vi måste skydda våra gränser med vapen, men det är ju våra värderingar och värden som vi försvarar och de är minsann värda att försvara!

För ungefär en månad sedan fanns det också en bra anledning att igen vara stolt över vår brigad då man kunde följa

30

Fanbäraren • 3/2020

med krigsmannaedgången via Svenska Yle. Under de rådande omständigheterna kunde det inte ordnas traditionell edgång, dit anhöriga har möjlighet att komma, men det funkade mycket bra att sända evenemanget från Dragsvik. Det inger hopp om att försvarsviljan är stor då edgången hittills har setts nästan 20 000 gånger via Arenan.

Det var också fint att brigaden kunde anpassa sig till de nya omständigheterna, och det är det som kännetecknar Nylands brigad - man anpassar sig enligt situationen.

Gillets ordförande Christoffer Hällfors

1963

“Gillet får inte bli en pensionärsförening”

N

är bergsrådet Stig Gustavson gör något vill han göra det ordentligt. Som delegationsordförande för Nylands Brigads Gille vill han nu förnya och utveckla både Gillet och delegationen. Mardrömmen är en förgubbning.

När jag träffar Stig Gustavson för den här intervjun har han nyss avslutat ett annat möte hemma i sin trädgård i centrala Ekenäs. Mannen som är på väg ut när jag kommer in är Rob Smith, Konecranes nya vd. Trots att Gustavson för några år sedan lämnade uppdraget som styrelseordförande är han fortfarande aktiv och samtidigt en av de största aktieägarna i sin skapelse Konecranes. På mötet med den nya vd:n hade de bland annat diskuterat “själva businessidén och takten på förändringen i bolaget”.

För de flesta är Gustavson “Mr Konecranes”. Under hans cirka 25 år som vd och styrelseordförande växte företaget från en liten uppstickare till ett bolag i miljardklassen med cirka 16 000 anställda.

Att kalla Stig Gustavson för en föredetting blir direkt felaktigt. Trots att de mest hektiska åren i arbetslivet är över har han fortfarande cirka tio uppdrag kvar i dag. Hälften av uppdragen är kopplade till ekonomi och hälften är pro bono-uppdrag, som till exempel ordförandeskapet för Gillets delegation.

–Det är vissa människor som bor i ett hus och vissa människor som bygger ett hus. Jag är den som bygger hus och har väl alltid haft den drivkraften inom mig. Och om man gör något ska man göra det ordentligt, varför skulle man annars göra det?

Att räkna upp allt Gustavson har gjort och gör kräver en egen bilaga. Han har suttit i drygt 30 styrelser och fått de flesta utmärkelser en finländare kan få. Gustavson är bland annat bergsråd och hedersdoktor både vid Tammerfors universitet och vid Aalto-universitetet. Dessutom blev han utsedd till Årets affärsman i Finland år 2001.

–När jag blev hedersdoktor för första gången var det definitivt en stor sak för mig, första gången är alltid första gången.

När jag sedan blev bergsråd var jag i Kina på en middag då telefonen ringde. Det var en av mina medarbetare på kon-

Stig Gustavson bor både i Helsingfors och i Ekenäs.

På sommaren trivs han bäst när han får vara med familjen i den idylliska trädgården i Ekenäs. toret i Finland som frågade om han får tala med bergsrådet.

Jag trodde först att han skämtade, men sedan insåg jag att det var allvar och då beställde vi in champagne, skrattar Gustavson.

Försvaret och det svenska är hjärtesaker Stig Gustavson har många hjärtefrågor. Högt på listan över de här frågorna kommer landets försvar.

–Min farfars far var general, min farfar var överste och dessutom kurskamrat och nära vän med marskalk Mannerheim

Fanbäraren • 3/2020

31

1963

och så vet jag att också pappa i något skede övervägde en karriär inom det militära. Så man kan säga att det finns någon form av militär tradition i släkten.

Själv uppskattade Gustavson också sin egen tid som beväring.

Han ryckte in som frivillig vid Nylands brigad år 1964 och fortsatte sedan vidare till Reservofficersskolan (RUK). Gustavson har under sin karriär gjort åtskilliga anställningsintervjuer och han berättar att han alltid ställer någon fråga om den militära bakgrunden för att det är “en viktig skola i utvecklingen från ung till vuxen”.

På listan över hjärtefrågor placerar sig också det svenska i Finland högt. Kombinationen av försvarsintresset och engagemanget för det svenska i Finland har lett till att Nylands brigad som institution är speciellt viktig för honom.

–Nylands brigad är en homogeniserande faktor för det svenska i Finland. Jag var ju själv en “hesakunde” som hade vuxit upp med en sorts silversked i munnen. Att sedan konfronteras med personer med en helt annan bakgrund var nog en synnerligen fostrande upplevelse.

Och det är uttryckligen de många mötena med olika människor med totalt olika bakgrunder som Gustavson speciellt har tagit med sig från sin tid som beväring.

–Ett vd-jobb är så mycket mer än enbart siffror. När jag skulle premiera folk på Konecranes sa jag ofta att namnet på vårt företag är felaktigt. Det handlar inte om kone (maskin) utan det handlar om människor. Vi borde heta ihminen (människa).

Uppdrag att undvika förgubbning Under sin mest hektiska period som företagsledare hann Gustavson inte engagera sig så mycket i Nylands brigad och i Gillet. Under de mest intensiva åren kunde det bli cirka 200 dygn på resande fot. Men i samband med att han trappade ned sitt engagemang i Konecranes fick han mera tid att ägna åt sina hjärtefrågor. Då var det naturligt att tacka ja till uppdraget som delegationsordförande för Nylands Brigads Gille.

Gustavson tackade ja till uppdraget för att han såg att det fanns ett viktigt jobb att utföra.

–Det finns alltför många föreningar som har samma utmaning, det vill säga att de “förgubbas eller förgummas” och blir pensionärsföreningar. Gillet är för bra och för viktigt för att gå det ödet till mötes.

Delegationsordförande •

Namn: Stig Gustavson

•

Ålder: 75

•

Bor: Vintern i Helsingfors och sommaren i Ekenäs

•

Utbildning: Diplomingenjör (1971)

•

Karriär: vd för Konecranes, styrelseordförande för Konecranes (till 2017)

•

Utnämningar: Hedersdoktor (Tammerfors universitet och Aalto-universitetet), Årets affärsman (2001), bergsråd

•

Beväring: 1964-65 vid Nylands brigad och RUK

•

Militärgrad: Premiärlöjtnant

•

Nylands Brigads Gille: Ordförande för delegationen

•

Ämne för glädje: Det nya forskningsfartyget Augusta i Tvärminne som förverkligades efter en grundplåt från Gustavsons födelsedagsinsamling

32

•

Fritid: Familj, litteratur, samhällsutveckling, skärgård och musik

Fanbäraren • 3/2020

1963

Arbetet är redan på god väg. Styrelsen har föryngrats och en strategigrupp jobbar nu fram friska initiativ. Till förnyelsen hör också den pågående utvecklingen och digitaliseringen av Fanbäraren.

–Gillet har två utmaningar. Den första är att det måste appellera också till yngre och den andra utmaningen handlar om att vi i Svenskfinland är så förbaskat splittrade mellan de olika regionerna. En sammanbindande länk är ju Fanbäraren och därför är det ytterst viktigt att tidningen uppmärksammar frågor där det finns ett gemensamt intresse i de olika regionerna.

–Sedan har också Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist varit här på besök. Han kom väldigt bra överens med mitt barnbarn, de satt länge och snackade. Man kan kanske kalla allt det här jag gör för någon form av samverkan.

Chefredaktör Jens Berg

På Gustavsons agenda finns också att utveckla delegationens roll. Han vill att delegationen blir mera av ett förvaltningsråd, som kanske en dag utser Gillets styrelse. Han ser att sammansättningen på delegationen ska bilda en helhet som har en så bred och heltäckande samhällskoppling som möjligt.

–Jag är själv medlem i SFP, men delegationen får inte bli en rörelse som enbart är kopplad till SFP. Det måste finnas en bredare kontaktyta för annars kan det också uppstå risker för Nylands brigad.

Gustavson vill också se en betydligt mera aktiv delegation än i dag. Tyvärr, säger han, är det nu högst en tredjedel av medlemmarna som brukar ställa upp på mötena. Men å andra sidan kan det också finnas någonting gott med att delegationen just nu inte behöver jobba för högtryck.

–Gud förbjude, men om Nylands brigads existens skulle vara hotad så skulle nog delegationen också bli aktivare.

Det är ju så att hälsan tiger still.

I slutet av vår intervju återkommer Gustavson till en de röda trådarna i sitt sätt att jobba. Det handlar om människorna och om att knyta kontakter.

När brigaden firar sin trettondagsbal så inbjuds toppnamn från Försvarsmakten och de här topparna brukar övernatta hos Gustavsons i Ekenäs. Det har lett till att landets samtliga kommendörer från 90-talet och framåt har bott hemma hos Gustavsons i samband med balen. Det har gjort att han fått en god, personlig och direkt kontakt med kommendörerna.

Det är något som kan visa sig vara guld värt om det någon dag börjar blåsa snåla vindar kring Nylands brigad igen.

Stig Gustavsons farfars far var general och hans farfar överste. Intresset för försvaret har gått i arv.

Fanbäraren • 3/2020

33

1963

Bild: Jens Berg Gillets vårmöte ordnades i Riddarhusets bibliotek i Helsingfors.

Året då Gillets vårmöte hölls på hösten

C

oronapandemin satte käppar i hjulet för Gillets vårmöte. Först flyttades mötet på grund av undantagsförhållandena på våren och när det sedan ordnades i slutet av augusti deltog en del på distans. Själva mötet förlöpte dock utan kriser.

Ett tjugotal medlemmar deltog på Gillets stadgeenliga vårmöte som i år undantagsvis ordnades den sista veckan i augusti. Riddarhusets anrika bibliotek i centrala Helsingfors erbjöd en synnerligen festlig inramning för mötet. Några medlemmar följde med mötet på distans via en uppkoppling.

sänts ut. Alla medlemmar uppmanas nu att kontrollera sin mejl och att också titta i mejlens skräppost om fakturan mot förmodan skulle ha kommit dit.

Vårmötet tog del av den digra verksamhetsberättelsen för år 2019. Fanbärarens digitala utveckling, en uppdaterad medlemsbroschyr, fortsatt stöd till GilleGymmet och de uppdaterade utställningarna på Kaptensbostället lyftes upp som några av de större satsningarna under 2019.

Mötet leddes med van hand av delegationsordförande Stig Gustavson. Han blev uppenbart överraskad när vårmötet avslutades med en premiering. Det var Gustavson själv som var objektet för premieringen. Han beviljades Nylands Brigads Gilles förtjänstmedalj nummer 37 som “erkänsla för en synnerligen förtjänstfull insats för Gillet och det frivilliga försvarsarbetet till fromma”.

Gillet hade vid utgången av året 1738 medlemmar. Under 2019 beviljades 61 personer medlemskap, medan medlemskapet för 166 personer upphörde.

Chefredaktör Jens Berg

Skattmästare Johan von Knorrings tydliga presentation av bokslut och ekonomi fick speciellt beröm av mötesdeltagarna.

Verksamhetsåret visade ett överskott på drygt 11 000€. Vårmötet fastställde bokslutet utan invändningar och beviljade styrelsen och övriga redovisningsskyldiga ansvarsfrihet.

Premiering och orosmoln Trots att mötets fokus var en tillbakablick på 2019 ägnades en del av mötet även åt att blicka framåt. Styrelsens ambitiösa handlingsplan för att locka nya medlemmar välkomnades, men också ett orosmoln presenterades. Under 2020 har antalet obetalda medlemsfakturor ökat. I slutet av augusti var fortfarande cirka 270 fakturor obetalda och påminnelser har Förtjänstmedaljen

34

Fanbäraren • 3/2020

1963

Fanbärarens webbsida lanseras

I

dagarna lanseras den nya webbsidan fanbararen.fi. På den pinfärska webbplatsen bjuds det på både nyheter och på ett tidningsarkiv med äldre nummer av Fanbäraren.

Utgångspunkten för den nya webbplatsen är läsarnas önskemål. Under vintern utfördes en stor enkät bland läsarna och de funktioner som efterfrågades mest var artiklar i text- och bildform, tidningen som e-version och ett arkiv med äldre nummer av Fanbäraren.

Artiklarna på webbplatsen är indelade i tre kategorier. Under “Aktuellt” finns nyhetsartiklar som handlar om Nylands brigad, Försvarsmakten och Gillet. Under “Historiskt” samlas artiklar som behandlar historiskt viktiga händelser sett ur brigadens och Försvarsmaktens perspektiv. Under “Opinion” hittas krönikor, ledare och exempelvis också beväringsbloggarna.

Varje artikel kan också delas på sociala medier om läsaren finner intresse i det. Det finns möjligheter att dela texterna på bland annat Facebook, Linkedin och Twitter. På webbplatsen startsida kan man också följa med vilka artiklar som just då läses mest.

På fanbararen.fi publiceras också e-versionen av tidningen.

Förutom det senaste numret hittar man också ett tidningsarkiv med äldre nummer av Fanbäraren. De tidningar som nu finns tillgängliga är de nummer som har digitaliserats. Det betyder att sidan nu bjuder på de sexton senaste numren.

Som medlem i Gillet får du allt De artiklar som publiceras på webbplatsen är öppna att läsa för alla, men för att få tillgång till allt material, till e-tidningen och till tidningsarkivet måste man vara medlem. Vissa artiklar kommer enbart att publiceras i tidningen.

Inledningsvis kommer dock hela webbplatsen att vara öppen för alla.

–Vi vill nu under hösten ge alla en chans att bekanta sig med allt material som finns på webbsidan. Under senhösten kommer tidningssektionen att bli exklusiv för våra medlemmar. Vi tar i bruk ett nytt medlemsregister som också kommer att fungera som bas för inloggningen till tidningarna på fanbararen.fi. Vi kommer att kommunicera ut hur det här fungerar till alla våra medlemmar när det blir aktuellt, säger Christoffer Hällfors som är ordförande för Gillet.

Nylands Brigads Gille är inte enbart projektägare utan också en av finansiärerna till utvecklingen. Utvecklingen av den digitala Fanbäraren har också möjliggjorts tack vare understöd från flera externa finansiärer. Svenska kulturfonden, Konstsamfundet, Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse sr, Sophie von Julins Stiftelse och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse har alla bidragit till att finansiera projektet.

Chefredaktör Jens Berg

Fanbäraren • 3/2020

35

Gillets sponsorklubb Sponsorklubben består av personer och företag som utöver sin ordinarie medlemsavgift valt att även stöda Gillet med en sponsoravgift. Tack vare sponsorerna har Gillet kunnat förverkliga många ekonomiskt krävande projekt, vilka vi inte skulle ha kunna finansiera med Gillets vanliga medlemsavgifter eller andra tillgångar. Det senaste projektet är den omfattande GilleGymmet-investeringen, som i sin helhet finansierades av sponsorer och utomstående organisationer. På så sätt har Gillet kunna styra medlemsintäkterna till direkta stöd till beväringarna.

Sponsorklubbens medlemmar får i gengäld en möjlighet att delta som inbjudna gästar även vid sådana tillställningar vid brigaden som inte är öppna för allmänheten, brigadens årsdagsfestligheter, mottagningen på Svenska dagen samt till den av Gillet årligen arrangerade VIP-dagen, år 2018 besöktes garnisonen i Dragsvik, Frontmuseet i Lappvik och IRMA-bunkern i Harparskog. Sponsorskölden är det synliga tecknet på medlemskap i detta celebra sällskap. Den är ett hantverk i solid ek med formen av ett torn som symboliserar försvarsmakten. Skölden pryds av ett Siikajokikors och av en silverplakett med sponsorns namn. För varje årligt sponsorbidrag får sköldinnehavaren dessutom en årsplakett i silver att fästa på skölden, tills skölden är full. Då erhåller man en ny sköld.

Minimiårsavgift för privatpersoners medlemskap i Sponsorklubben är 100 €, många erlägger en större summa och för företag och institutioner är avgiften 350 – 850 €.

Sponsorklubben leds av Otto Schauman, tfn 040 5590 042, e-post otto.schauman@gmail.com. Kontakta honom om ni önskar komma med i Sponsorklubben och få namnet med på Sponsorlistan här invid. Sponsoravgiften inbetalas på konto FI 97 4055 4350 0040 63, ”Gillet, Sponsorklubben”

Kallelse till Gillets höstmöte Nylands Brigads Gille r.f. kallar sina medlemmar till höstmöte torsdagen den 12 november kl. 18 på Officersmässen vid Nylands brigad, Dragsvik.

Stadgeenliga ärenden behandlas. Ifall pandemiläget förändrar hur vi kan samlas så meddelas det via anmälningssidan, per e-post samt på Gillets hemsida, www.nylandsbrigadsgille.fi.

Anmälan om deltagande är obligatorisk med hänvisning till brigadens säkerhetsbestämmelser.

Anmälan via https://www.lyyti.in/NBGhostmote20

36

Fanbäraren • 4/2019

Gillets sponsorer september 2020

Ahlskog Per-Erik Ahlström Marcus Aminoff Philip Andersson Krister Andersson Roger Antskog Kurt Baarman Håkan Backman Corinna Backman Göran Björklund Kent Björkqvist Ben Isidor Björnberg Fredrik Blomberg Christer Blomberg Mats Blomqvist Leif Borgström Anders Borgström Christian Borgström Georg H Borgström Marcus H Brandt Stefan Broman Bo Brotherus Ilkka Bäckman Mikael Böckelman Sven-Erik Catani Peter Cavonius Christian Chapelle de la, Jan Colliander Lars W Creutz Henrik Creutz Johan Damstén Mikael Dannbäck Erik Didrichsen Jon Didrichsen Peter Ehrnrooth Albert Ehrnrooth Alexander Ehrnrooth Bernt Ehrnrooth Carl Magnus Ehrnrooth Georg Ehrnrooth Magnus Ehrnrooth Paul Ekholm Jan-Mikael Eklund Jan Olof Engström Folke Enqvist Ove Enqvist Reinhold Eriksson Stig-Ole Eskelin Kaj-Kristian Estlander Peter Fazer Fredrik Fazer Joachim Federley Björn Flinck Joakim Forsblom Tom Forsell Erik Fältmarsch Jan Gardberg Anders Gardberg Martin Gref Carl-Gustaf Gripenberg Sebastian Grotenfelt Albert Grönblom Christina Grönholm Nils-Johan Grönqvist Stefan Gundersby Per Gustavson Stig Hagner John Hagström Clas Göran Halén Lars Hammarén Lars Hannén Harri Hartwall Erik Hedman Johan Hedman Lars Heinonen Lars Heinrichs Eva-Lisa Helkama Jukka Hertell Karl-Johan Hertsberg Patrik Hindrén Andreas Hjelt-Hansson Ulrike

Pedersöre Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Stockholm, Sverige Borgå Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Borgå Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Lovisa Hausjärvi Raseborg Ingå Vanda Raseborg Raseborg Winchester, USA Lovisa Lovisa Helsingfors Kyrkslätt Grankulla Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Küsnacht, Schweiz Kyrkslätt Helsingfors Esbo Raseborg Borgå Pargas Vanda Grankulla Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Borgå Helsingfors Raseborg Esbo Esbo Esbo Helsingfors Helsingfors Ingå Esbo Sjundeå Hangö Helsingfors Lovisa Åbo Vanda Helsingfors Borgå Sibbo Esbo Esbo Borgå Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Raseborg Borgå

Holm Martti Holmberg Björn Holmberg Robert Holmén Kaj Homén Carl-Olaf Homén-Lindberg Susanne Illman Lars Immonen Peter Ittonen Hans Ivarsson Bernt Johansson Ray Kajander Rabbe Karlsson Håkan Karlsson Kim Kindstedt Jan-Erik Knape Ernst von Knorring Jochum von Knorring Johan von Knorring Magnus von Konow Björn Krogell Kurt Krogius Jakob Kronvall Torolf Kullberg Kjell Kähkönen Karl-Johan Köhler Jarl Lang Sune Liesalho Markus Lilius Mikael Lilius Ragnar Lilius Peter Liljekvist Patrik Liljestrand Tom Lindberg Ingmar Lindberg Kaj-Erik Lindblom Tom Lindell John Lindén Karl-Gustav Lindqvist Carl-Uno Lindroos Kleppestö Britt Lindström Caj-Gunnar Lindström Ingmar Lival-Lindström Stig Lundberg Henrik Lundmark Pekka Lundqvist Ragnar Lundström Henrik Lundström Thomas Luotonen Kai Långbacka Matias Lönnroth Anders Malmborg Stig Meyer Lars Morelius Petri Naessén-Karlsson Kerstin Nordell Henrik Nordgren Magnus Norrgård Arndt Numelin Carl-Johan Nyberg Kim Nylander Mikaela Nyman Håkan Nyman Sixten Nyqvist Fredrik Nystedt Roger Nystén Henrik Odrup Lars Orrenius Hans-Erik Pagels Max Palmberg Tom Paloheimo Martti Pettersson Kaj Planting Mikael Pokki Sami Ramsay Gretel Rautalahti Juha-Pentti Rautalahti Yrjö-Pekka Rehnberg Kenneth Rosendahl Kaj Rosenlew Carolus Rönnlund Kaj

Grankulla Helsingfors Borgå Borgå Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Helsingfors Romelanda, Sverige Borgå Raseborg Lovisa Sjundeå Borgå Raseborg Salo Helsingfors Helsingfors Valkeakoski Sibbo Tavastehus Lovisa Helsingfors Grankulla Grankulla Raseborg Helsingfors Helsingfors Helsingfors Helsingfors Grankulla Lovisa Helsingfors Esbo Sibbo Helsingfors Borgå Esbo Dilling , Norge Åbo Raseborg Helsingfors Raseborg Helsingfors Raseborg Grankulla Helsingfors Montpellier, Frankrike Oravais Sibbo Raseborg Mäntsälä Helsingfors Nyköping, Sverige Kyrkslätt Helsingfors Raseborg Borgå Helsingfors Borgå Esbo Helsingfors Lovisa Esbo Helsingfors Pälkäne Borgå Grankulla Helsingfors Loppis Esbo Grankulla Ylivieska Raseborg Raseborg Helsingfors Borgå Borgå Helsingfors Vasa

1963

Saine Jari Helsingfors Salakari Tom Borgå Sandberg Kenneth Borgå Savander Magnus Helsingfors von Schantz Anna-Maria och Filip Vasa Schauman Jan-Henrik Helsingfors Selenius Lasse Helsingfors Sihvonen Dan Borgå Sittnikow Rabbe Helsingfors Sivén Christian Raseborg Sjöblom Ulf Raseborg Smeds Anders Lovisa Smeds Viking Borgå Stenberg Bertil Borgå Stenberg Stefan Grankulla Stendahl Stig Helsingfors Stjernberg Bjarne Borgå Stjernberg Peter Borgå Stockmann Karl Helsingfors Strandberg Stig Träskända Strandell Denis Hangö Sumelius Bjarne Helsingfors Sundberg Matti Helsingfors Sundbäck Henrik Borgå Sundman Christer Borgå Sundqvist Björn Borgå Swanljung Mikael Helsingfors Söderström Jan-Peter Helsingfors Taimitarha Paul Helsingfors Tallroth Kaj Helsingfors Taube Johan Raseborg Taucher Poppe Helsingfors Teir Henrik Helsingfors Thiel Harro S:t Karins Tuomolin Kim Borgå Tuormaa Erkki Lovisa Ulinder Jan Lidingö, Sverige Wadstein William Helsingfors Wagermark Ove Stockholm, Sverige Wahlroos Björn Stockholm, Sverige Wallén Bengt Helsingfors Wallin Stefan Åbo von Walzel Caesar Djursholm, Sverige Waxlax Joakim Helsingfors von Wendt Gösta Kimitoön Westerholm Bengt Esbo Westerholm Bror Raseborg von Weymarn Tom Helsingfors Wiklund Henry Helsingfors Wikman Ragnar Åbo Wikström Patrik Helsingfors Wolff Carl Gustaf Raseborg Wolff Henrik Helsingfors Wulff Johan Helsingfors Åkerstedt Robert Borgå Åström Magnus Helsingfors Österlund Karl-Johan Helsingfors Östman Anders Helsingfors Företag & samfund Aktia Bank Abp Fiskars Abp Meriaura Oy Oy Forcit Ab Oy Karl Fazer Ab Roberts Coffee Ab Saab Finland Oy Svenska kulturfonden Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse Wide Skog Ab Kommuner Jakobstads stad Larsmo kommun Pedersöre kommun Raseborgs stad Vörå kommun

Fanbäraren • 3/2020

37

Delegationen 1963

Lokalavdelningar

Ordförande Stig Gustavson

Medlemmar Västnyland ordf. Gretel Ramsay Gamla Baggbyvägen 64 B, 10640 Dragsvik 040 540 8994 gretel.ramsay@tammet.fi

Helsingfors ordf. Markus Liesalho Mellanskogsvägen 9 C 18, 00620 Helsingfors 0400 421 002 pielu@saunalahti.fi

Egentliga Finland ordf. Marcus Lepola Lövjärnet 4, 21600 Pargas 040 503 1758 mlepola@hotmail.com

Sverige

Norra och Södra Österbotten kontaktperson Rodney Strandvall Åkerbärsvägen 2, 68620 Jakobstad 0400 367 862 rodney.strandvall@upm.com

Östnyland ordf. Thorbjörn Sirén Kattfotsvägen 5-7 A, 06100 Borgå 0400 614 887 office@thsfinland.fi

Dragsvik Artillerister ordf. Risto Lindgren Museigatan 3 Bst. 2 , 10600 Ekenäs.

040 563 4322 kanoniar.spik@gmail.com

ordf. Alexis Aminoff Valhallavägen 192, 115 27 Stockholm 0709-31 11 31 alexis@aminoff.se

Styrelsen Ordförande: Christoffer Hällfors

040 561 0970 ordf@nylandsbrigadsgille.fi

Viceordförande: Otto Schauman

040 559 0042 otto.schauman@gmail.com

Sekreterare: Åke Frondén

045 157 8873 sekr@nylandsbrigadsgille.fi

Skattmästare: Johan von Knorring

0400 149 142 ekonomi@nylandsbrigadsgille.fi

Ledamot: Hans-Erik Orrenius

Kyrkslätt Helsingfors Lovisa Raseborg Hausjärvi Lovisa Helsingfors Helsingfors Helsingfors Kimitoön Helsingfors Helsingfors Esbo Helsingfors Grankulla Sibbo Raseborg Helsingfors Raseborg Lovisa Raseborg Borgå Lovisa Raseborg Kimitoön Raseborg Helsingfors Raseborg Larsmo

Medlemskap & kontaktuppgifter

040 552 4273 hans-erik.orrenius@pp.inet.fi

Ledamot: Mika Niemi

0299 331000 mika.niemi@mil.fi

Ledamot: Rodney Strandvall

Vid frågor som gäller medlemskap och ändrade kontaktuppgifter, vänligen kontakta medlemssekreteraren:

050 516 8122 rodney.strandvall@upm.com

Medlemssekreterare Agneta Rehnberg

Ledamot: Martin Grotenfelt

040 824 3380 medlemssekr@nylandsbrigadsgille.fi

050 2145 martin@grotenfelt.fi

Ledamot: Rabbe Sittnikow

040 544 5280 rabbe.sittnikow@hannessnellman.com

Uppdatera era adressuppgifter!

Anders Adlercreutz Philip Aminoff Otto Andersson Leif Blomqvist Ilkka Brotherus Johan Creutz Bernt Ehrnrooth Paul Ehrnrooth Robin Elving Jan-Erik Enestam Jannica Fagerholm Sture Fjäder Anders Gardberg Carl Haglund Filip Hamro-Drotz Hjallis Harkimo Eva-Lisa Heinrichs Susanne Homén-Lindberg Johan Kvarnström Tom Liljestrand Ragnar Lundqvist Carl-Johan Numelin Jan D Oker-Blom Agneta Rehnberg Tom Simola Kurt Stoor Karl Gustav Storgårds Carita Wallgren-Lindholm Peter Östman

Helsingfors

facebook.com/nylbrgille twitter.com/NylBrGille www.nylandsbrigadsgille.fi

I vårt adressregister har vi en mycket stor mängd medlemmar vars e-postadresser endera blivit föråldrade eller som annars inte fungerar. Om ni i tiderna anslöt er som Gille-medlem medan ni ännu använde er arbetsadress, har ni då tänkt på att den adressen inte längre är i bruk? Vi ber er korrigera adressen, genom att anmäla den nu aktiva ochFanbäraren 3/2020 via blanketten som finns på Gillets webbsida http://nylandsbrigadsgille.fi/bli-med38 fungerande•adressen, lem/.

Militärt kunnande

Sammanhållning

Framåtanda

Nylands brigad Nylands brigad 10640 Dragsvik marinen.fi