Att vara äldre, svart kvinna med adhd

Stigmatiseringen i att vara en äldre, svart kvinna med adhd

Alice, 60, är uppväxt i Brasilien och upplever en skillnad i hur man pratar om adhd, NPF och psykisk ohälsa i hennes hemland och i Sverige. Hon pekar på kulturella skillnader, där psykisk ohälsa och psykiatriska funktionsnedsättningar inte är något man talar om i Brasilien och är tecken på svaghet.

Text: Cecilia Brusewitz ● Illustration: Pernilla Förnes

Alice kom till Sverige för trettiofem år sedan, träffade kärleken, fick barn och blev kvar. Hon hade med sig ett bagage av en hattig skolgång och ett beteende som ansetts vara problematiskt hemma i Brasilien. För impulsiv, inget fokus och dessutom: svart. – Det är viktigt att förstå att i Brasilien finns det en stor blandning av människor med många olika hudtoner. Att vara svart, som jag, var att vara längst ner. Att vara svart och också ha svårigheter med inlärning och med att passa in var att vara dubbelt utsatt. Jag tror att det är därför många svarta än idag inte gärna pratar om adhd eller andra psykiatriska funktionsnedsättningar eller psykisk ohälsa.

Spring i benen

Alice fick sin diagnos 2013 och ser idag tillbaka på ett liv som varit en kamp för att klara det som andra presterat. Dels på grund av fördomar om hennes hudfärg men också på grund av hennes funktionssätt. – Jag var enda barn till mina föräldrar och jag tror att de hade hoppats att jag skulle klara skolan men jag hade ingen förmåga att sitta still och lära mig. Jag hade hela tiden spring i benen, säger Alice när hon tänker tillbaka på barndomen.

Det är inte förrän de senaste åren – efter utredningen – som hon upplever att hon landat i sig själv. Idag känner hon att hon har fått det stöd och den behandling hon behöver.

Skambelagt med NPF och psykisk ohälsa

Alice träffar många andra äldre från andra länder som har liknande problematik som hon själv, men hon upplever att många inte är insatta i vad exempelvis adhd är och det är svårt att prata om. Det är ofta skambelagt att prata om den psykiska hälsan. Det är lättare att prata om somatiska problem än om det som är dolt och som sitter ”i huvudet”.

– Svarta får inte hålla på med sådant trams som adhd, depressioner och ångest, säger Alice halvt på skämt. Vi svarta har kämpat så mycket bara med rasismen, så att även kämpa mot stigmatiseringen som kommer av psykiska och psykiatriska tillstånd blir för mycket.

Viktigt med riktad information

Alice hoppas att nya generationer utlandsfödda kommer ha lättare att se och söka hjälp för NPF men hon tycker att problemet är komplext. – Jag kan ju egentligen bara uttala mig om min egen situation och den kultur jag kommer ifrån. Det finns ju andra kulturer där det är ännu känsligare och där till exempel ett barns NPF-problematik upplevs som kritik mot föräldrarnas sätt att klara sitt föräldraskap. För den skull kan vi inte strunta i de människorna. Det behövs riktad information till just dem utifrån deras situation, avslutar Alice med eftertryck. ●