Fotodagbok - Inkaleden 2018

INKALEDEN 2018 MED EXPEDITIONSRESOR I INKAFOLKETS FOTSPÃ…R

Foto & text: Na� Kricak

Äntligen i Cusco, Inkacivilisa�onens mi�punkt E�er en ordentlig välkomstmiddag på hotellet i Lima och en god na�s sömn så var vi äntligen i Cusco, Inkacivilisa�onens mi�punkt och födelseort. Vi hade nu tagit oss från havsnivå upp �ll 3 400 m ö.h. Därför kändes det väldigt skönt med en lugn start och vandring runt Plaza del Armas som är Cuscos största och vik�gaste torg. Trots denna lugna start kändes det i våra kroppar a� äventyret hade börjat. Pulsen och andningsfrekvensen var betydligt högre än hemmavid. Andra dagen tog vi en härlig tur �ll en sjö som låg på 3 750 m ö.h. Där fick vi först se hur man förbereder den klassiska maträ�en Pachamanca, som �llagas i en grop i jorden. Under �den fick vi också chansen a� testa på kajak och SUP brädor i en spegelblank sjö. E�er en massa kul på sjön var maten färdig och vi fick äran a� avnjuta denna mycket goda och speciella rä�.

Vilken underbar förmiddag och start på de�a äventyr. Resten av dagen bjöd Harry oss på en guidad tur i Sacsayhuaman (sexy woman). Vi fick en intressant och lärorik förklaring om Inkakulturen och olika teorier om hur den startade. Dagen avslutades med skra� och en fantas�sk buffé i en av Cuscos alla härliga restauranger.

Vandringen börjar Då hade äntligen �den kommit och vi fick knyta våra kängor, sä�a ryggsäckarna på plats och börja vår vandring längs den vackra och mytomspunna Inkaleden. Den berömda Inkastaden Machu Picchu var ledens mål, sam�digt som själva vandringen dit gjorde målet så intressant och värt all slit längs vägen. Vi gick längs med Urubambafloden och njöt av det otroligt vackra och bördiga landskapet. Vi fick bland annat se den lokala delikatessen Tuna växa längs leden. Inte fisken utan en frukt som växer på de stora taggiga kaktusarna. E�er några �mmars vandring genom frodig mark kom vi fram �ll e� uppställt ma�ält där vi fick oss serverat en varm lunch. Med mä�a magar njöt vi av en kopp av Coca tee som enligt peruanerna är obligatoriskt e�er en mål�d.

E�er lunch hade vi endast en kort vandringssträcka innan vi kom fram �ll vårt första tältläger som låg vackert nedanför ruinerna Llactapata med sina stora terrasser. Trots en lugn första vandring var det härligt a� komma fram �ll lägret där vi mö�es av uppslagna tält och stöket från vårt team som höll på a� förbereda turens första middag. Det do�ade underbart.

E�er en skön gemensam stretching samlades vi i ma�ältet för a� avrunda dagen över en trerä�ers middag.

Andra dagen och nu började det sakta men säkert branta på. Vi gick från 2 600 m ö.h. �ll 3 800 m ö.h. Vandringsleden passerade flera små samhällen och det var givande a� möta lokala bönder under första delen av dagen.

Solen och värmen gjorde a� alla längtade extra mycket �ll lunchpausen där vi kunde vila våra trö�a ben. Det kändes nu i både ben och huvud a� vi åter igen var på hög höjd. E�er en stärkande paus och fantas�sk mat fortsa�e den branta vandringen upp �ll kvällens läger. När vi kom fram fick vi en presenta�on av hela vårt team. Det var verkligen e� härligt men blygt gäng som stod framför oss.

Upp och ner genom berg och dalar Denna dag var den längsta dagen både i �mmar och kilometer. Plus a� vi skulle upp över tre olika bergspass. Det högsta, Dead Woman Pass är på hela 4 215 m ö.h. Sakta sakta började vi s�gningen e�er �dig frukost. Till slut stod vi uppe på toppen och njöt av a� vara uppe bland dimman som kom och gick. Dagen fortsa�e ner och upp i en väldigt frodig och vacker bergsmiljö. Timmarna gick och vi lika så. En överraskning väntade under förmiddagen. Vårt bord och stolar var uppställda under bar himmel och vi fick varm dryck och smörgåsar serverat. Precis när vi behövde det som mest.

Några �mmar senare kom vi runt e� krön och såg vår lunchplats. Precis när vi sa� oss runt bordet i ma�ältet så öppnades himlen och regnet öste ner, vi hade tur a� slippa dagens kra�igaste regn. Vi tyckte a� det var mycket bra planerat och dessutom fick vi se en otroligt vacker och stor regnbåge ovanför oss. Vi blev som all�d välkomnande av e� stort leende från våra otroligt duk�ga kockar. Maten som lagades på turen var verkligen makalöst god.

Vandringen fortsa�e e�er lunchen och vi gick i den takt som kändes behaglig och som �llät oss a� njuta av den vackra natur vi befann oss i.

Mot Machu Picchu Det var med visst vemod som den sista dagens vandring började. Oj vad snabbt det hade gå� sa alla, men så fort Machu Picchu kom på tal förändrades snabbt energin mot nyfikenhet och glädje. För den här dagen skulle vi äntligen komma a� nå fram �ll den berömda staden Machu Picchu som är en av världens sju nya underverk. Först skulle vi bara ta oss förbi de 3000+ trappsteg som skulle ta oss ner från berget. E�er lunch gick vi en liten omväg för a� ��a på Winya Wayna (forever young). Här tror man a� Inkafolket hade en plantskola e�ersom man har hi�at så otroligt många olika fröer på terrasserna.

Många tyckte även a� de�a var höjdpunkten på vandringen innan själva Machu Picchu. När vi �ll slut kom fram �ll de så kallade ”Gringo Killer trapporna” visste vi a� vi var nära. Bara en liten bit �ll innan vi stod vid In�punku (solporten). Det var vid solporten som vi för allra första gången såg Machu Picchu. Vilken belöning e�er fyra dagars vandring.

E�er a� ha spenderat en stund vid solporten så rundade vi staden för a� sedan ta och sä�a oss i en buss som tog oss ner �ll Aguas Calientes där vi avslutade denna fantas�ska dag med en promenad och middag i den lilla staden.

E�er en god na�s sömn och en ordentlig dusch på hotellet var vi �digt uppe för a� ta bussen �ll Machu Picchu. När vi väl kom in i staden fick vi en gedigen genomgång av alla teorier som finns om denna mys�ska plats och dess folk, Inka. Trots Harrys kunnande kunde han inte släcka alla våra frågor och funderingar, men de�a är en av anledningarna varför Machu Picchu är så populärt som det är. Det finns bara teorier om vad som ske� och hur det fungerade. Men ingen vet helt säkert.

Tillbaka �ll Cusco och verkligheten Vi började dagen med en härlig tågresa �llbaka �ll Cusco igen. Alla kan nog hålla med om a� det var den roligaste och mest speciella tågresa som vi någonsin varit med om. Det bjöds på fika, Pisco sour, sång och dans och inte minst modevisning.

Verkligen en minnesvärd resa på många sä�.

Framme i Cusco kändes det verkligen härligt a� lägga undan vandringskängorna och låta kroppen njuta av lite vila. E�er na�en i en stor mjuk säng och en lång varm dusch var alla redo för sista dagen i Peru. Vi använde våra sista �mmar väl och u�orskade de små och mysiga gatorna i Cusco. Vi passade på a� posta vykort, handla Baby Alpaca presenter, souvenirer och tog en sista god kopp kaffe.

Vilket otroligt äventyr vi har varit med om, och vilka fantas�ska människor vi har delat allt de�a med.

www.expedi�onsresor.se