Fotobok - Pyrenéerna 2015

PYRENÈERNA 2015

www.expedi�onsresor.se

PYRENÈERNA 2015 TILL FOTS I SPANIEN, FRANKRIKE OCH ANDORRA

Text & foto: Fredrik Hjort och Renata Chlumska

DAG 1 Äntligen på väg! Några av oss hade väntat länge på den här resan och det kändes härligt a� checka in på flygplatsen, gå ombord och ly�a mot vårt äventyr i Spanien, Andorra och Frankrike.

Väl framme i Barcelona mö�es vi upp av Kim, vår lokala guide och med mer än 20 års erfarenhet från området i Pyrenéerna som vi var på väg �ll. Trots a� vi alla var rörande överens om a� det var härligt a� äntligen känna värme, för det var varmt när vi landade, +27° så var det också fint a� sä�a sig på bussen och låta lu�kondi�oneringen jobba.

Snart lämnade vi storstaden bakom oss och på slingriga vägar tog vi oss högre och högre upp bland bergen, vi kunde �ll och med skymta lite snötäckta toppar. Närmare tre �mmar tog det a� komma �ll Soldeu, 1 800 m ö.h, som ligger i Andorra och är en välbesökt by på vintern för skidåkning. Där på Hotell Bruxelles skulle vi �llbringa två nä�er så alla checkades in och e�er en välkomstsdryck och kort genomgång på vad som väntar nästa dag var det dags a� sä�a sig �ll bords, och vi var alla hungriga e�er en lång resdag.

Det pratades ivrigt runt bordet, förväntningarna inför morgondagen var stora och frågorna var många, mycket kring väder och kläder såklart. Kvällen avrundades närmare halv tolv och nu kändes det som a� alla ville komma igång och börja vandra!! Men först skulle vi packa och sova!

DAG 2 Dagen kunde inte ha startat bä�re! Klarblå himmel och solsken! E�er en frukost med croissants såklart startade vi resans första vandring direkt från hotellet i nordlig riktning och snart kunde vi blicka ut över Soldeu från ovan. Första delen av vandringen gick genom en lummig och vacker barrskog där den franska bergtallen, Pinus Uncinata, gav oss skydd från solen som började värma på ordentligt. Överallt såg vi alla möjliga sorters blommor, orkidéer, rhododendrons, anemoner, backsippor och även spår e�er hackspe� och vildsvin. Vår guide Kim lät oss även provsmaka vild alpkörvel som växer här och upplyste oss sedan om a� den är väldigt lik stormha� som är dödligt gi�ig! Men alla verkade klara sig bra och så småningom började vi lämna barrskogen bakom oss. Allt e�ersom vi kom högre och högre upp blev utsikten över Inclesdalen allt mäk�gare. Med jämna mellanrum stannade vi och njöt av a� skåda ut över e� fantas�skt landskap och av vindpustar som svalkade go� i värmen.

Lunchrasten togs vid kanten av Siscarosjön som med sin vackra turkosa färg bryter av mot det omgivande landskapet och några vågade sig också på a� ta e� litet fotbad i det kalla va�net. Förutom vår medhavda matsäck bjöds det även på vin och Fuet Catalan, en smakrik korv från Katalonien. Nu samlade vi kra�erna för a� ta oss den sista branta s�gningen upp �ll passet, Pas del Vaques – kossornas pass. S�gen uppåt slingrade sig mellan stenar, bäckar, ängar fyllda utav blommor och även e� par snöfält som ännu ej smält bort. För vissa gick det snabbare och en del andra tog det betydligt lugnare. Vi började närma oss 2 500 meters höjd och höjden tar ut sin rä� redan här. Men oavse� has�ghet tog sig alla upp �ll passet där det blåste friskt och panoramautsikten på 360° var en värdig belöning e�er alla �mmar.

Nu var det bara neråt och långt där nere i dalen kunde vi se Soldeu varifrån vi startat sex �mmar �digare. Himlen ovan oss var inte längre lika blå och i väster kunde vi både se och höra hur e� rejält regn och åskoväder närmade sig. Men vi klarade oss undan och när vi sedan e�er en kall öl, skön dusch och ombyte sa� oss ner för a� äta middag började det ösregna. En påminnelse om vilken fantas�sk dag vi ha�!

DAG 3 Medan vårt bagage gick direkt �ll hotellet i Frankrike där vi skull bo de kommande nä�erna, hoppade vi på bussen för a� ta oss �ll Col de Puymorens på 1 915 m ö.h. där vi började dagens vandring. Sträckan vi hade framför oss var på ungefär 13 kilometer och första delen gick lugnt och behagligt på en grusväg som följde bergets sida på skrå. På vänster sida reste sig gröna frodiga kullar med gult blommande ginst och den ljuvliga do�en spred sig i lu�en med varje liten vindpust. På höger sida forsade bäcken och bortom den kunde vi se spår från laviner som röjt träden i sin väg. Vid en av klipporna långt nere i dalen fick vår guide E�enne syn på en hjort som vars bruna päls stack ut från det gråa berget.

E�er ungefär en �mme nådde vi Cortal Rossoplatån där det stod hästar som betade och när vi gick över fältet hörde vi plötsligt murmeldjurets höga och gälla varningsrop. De lever här bland klippor och stenblock där de gräver kilometerlånga tunnlar, även om de är väl kamouflerade lyckades vi få syn på två stycken som verkade ��a på oss lika nyfiket. Vi korsade bäcken för andra gången och började nu en brant s�gning uppåt innan det planade ut igen. E�er 10 ”Kim” minuter nådde vi sjön Estany de Coma d´Or där vi sa�e oss ner för a� äta vår lunch. Uppe på bergskanten kunde vi se tre bergsge�er som fridfullt gick och betade. Runt om oss hade molnen blivit allt gråare och mörkare, men for�arande inget av det hällregn som utlovats. Glada över a� for�arande vara torra och varma blev det e� något kvickare stopp.

E�er a� ha passerat y�erligare e� pass, Coma d´en Garcia, 2 534 m ö.h. där det for�arande låg en hel del snö kvar började så vår vandring �llbaka neråt igen. När det var 30 minuter kvar innan vi var framme vid bussen kom så regnet �ll slut, men det blev bara en kort liten skur och innan vi var framme vid vägen hade den ljumna vinden hunnit torka våra kläder igen. Nu väntade bad, bastu och en föreläsning av Renata om hennes äventyr innan det var dags a� avnjuta en fransk trerä�ersmiddag i Bolquere. Vad som händer imorgon får vi se – det kommer bli e� rik�gt äventyr.

DAG 4 Det var en härlig känsla a� vakna, dra undan gardinen och se Pyrenéernas toppar i horisonten badandes i solsken. Dagens vandring var en sträcka som inte stod med i programmet, vilket kändes lite spännande. Vi visste dock a� det skulle bli en lugn dag med enbart 400 höjdmeter. Vi hoppade på vår buss strax före klockan nio i riktning mot Puyvalador som var dagens startpunkt. Vår guide Kim som arbetat på just denna li�sta�on gav oss en inblick i hur det fungerar, men e�er Renatas föreläsning igår var det självklart a� ingen av oss ville ta li�en utan alla började vi sakta knata uppåt. Snart lämnade vi dock skidbacken och började röra oss västerut.

Vi gick inte på någon s�g utan fick slingra oss igenom tallarna och hi�a vår egen väg framåt. Solen värmde go� och vi stannade o�a för a� ��a på och njuta av blomsterprakten. Vi stannade för a� fylla på med lite energi i en liten skogsglänta där vi kunde blicka ut över Galbedalen och även se glaciärmoränen på vilken vi senare skulle gå neråt. A� höra ljudet av forsande va�en svalkade go� i värmen och vid 13-�den tog vi vårt lunchstopp på en liten kulle bland massor av gult blommande ginst och njöt av maten, vinet och vyerna. Härifrån var det bara neråt på moränkammen där vi då och då kunde ta oss ut på en liten uts�ckare och se klippväggarna stupa under oss. Vi hi�ade en perfekt plats för en ”groupie” och det blev även många ”selfies” med den lu�iga utsikten.

Vi kom �llbaka ner �ll Fontrabiouse där vi besökte Europas högst belägna kalkstensgro�a med sina 1 530 m ö.h. Skapad av en flod och närmare 2 kilometer lång, upptäcktes den av misstag 1958 när man bröt blå marmor i området. Här är temperaturen konstant +6° och när porten ner �ll gro�an öppnades sköljde den kalla och fuk�ga lu�en mot oss. Vi var alla tagna och hänförda av de mäk�ga stalak�terna, stalagmiterna och pelare som skapats över miljontals år. Till exempel tar en cen�meter lång stalak�t 10-12 år a� skapas.

Vi fick även lära oss om ”makaroner”, ”bläckfiskar” och ”draperier” som glänste i den ar�ficiella belysningen. Vi fick �ll och med höra hur det låter när den franska guiden knackade och spelade på de ihåliga, hängande forma�onerna.

A� först under dagen vandra genom grönska, blomsterhav och böljande kullar och sedan gå ner i underjorden och se den annorlunda skönhet som naturen skapat var en drama�sk kontrast och en hä�ig upplevelse som berörde alla våra sinnen.

DAG 5 E�er en kort busstur kom vi fram �ll Les Bouillouses, en fördämning som ligger 2 000 m ö.h. och har en spännande historia. Härifrån delade vi upp oss i två grupper där den ena skulle göra en vandring innehållande fler höjdmeter och den andra en något lugnare tur. Även om grupperna hade lite olika des�na�oner så tog sig alla upp på höghöjdsplatån varifrån man hade en storslagen utsikt över Cerdagneplatån och bergskammarna som utgör gränsen mot Spanien i syd. Hela området är fullt av glaciärsjöar och den kontrasten mot de gröna kullarna och höga topparna var helt enkelt magisk, det gick inte a� sluta fascineras över hur vackert det är. I nordväst kunde man se Le Carlit, som med sina 2 921 m ö.h. är Pyrénées Orientales högsta berg. Och långt borta kunde några av oss se a� det fak�skt stod människor på toppen.

Det hade börjat bildas en del moln på himlen som skymde solen, men de�a var bara behagligt då det var varmt nog ändå. Båda grupperna stannade för lunch vid olika sjöar. Medan Renatas grupp e�er lunch siktade på a� ta sig upp �ll ”djävulstoppen”, 2 431 m ö.h. så fortsa�e Fredriks grupp sin vandring uppe på platån för a� vidare u�orska flora och fauna. Tidigare på dagen hade de få� syn på något som inte skådats �digare på resan, nämligen en trollslända som just lämnat sin puppa och höll på a� torka sina vingar inför sin första flygtur. E� av naturens många mirakel. För Renatas grupp kvarstod utmaningen a� ta sig de sista hundra höjdmetrarna �ll Djävulstoppen och alla i gruppen förvånades över hur fort det gick. På mindre än 20 minuter stod de alla där och det var en känsla av stolthet som sköljde över dem.

Nöjda och glada återsamlades alla sedan vid bussen och kunde enas om a� en bä�re avslutning på vandringsdelen av resan inte gick a� få. E�er e� snabbt ombyte åkte vi sedan �ll borgbyn Mont Louis som är med på UNESCO:s lista över världsarv. Byn ritades för 300 år sedan av Vauban, Ludvig XIV:es arkitekt och i byns militära del utbildar franska armén sina kommandosoldater. Här på restaurang Dagobert, som få� si� namn av den general som räddat Mont Louis från de enda två planerade anfallen från spanjorerna, åt vi en trerä�ers middag och skra�ade go� åt dagens äventyr.

DAG 6 Sista dagen i Frankrike var det en lite tystare stämning vid frukosten. Kanske för a� veckan snart var slut, men mest för a� många av oss var spända och nervösa inför dagens äventyr. Alla hade nämligen möjligheten a� få utmana sig själva upp för en klippvägg i Llo, iklädda sele, hjälm och säkerhetsutrustning och följa en Via Ferra�a. Det kommer från italienskan och betyder bokstavligen järnväg och är en fast led bestående av fästpunkter i stål med en stålvajer, steg och stegar upp längs en bergssida.

Vi mö�e upp våra klä�erguider David och Eric i Llo. De som bestämt sig för a� klä�ra fick en genomgång och guiderna hjälpte oss med den individuella utrustningen. Precis som igår delade vi in oss i två grupper. En som skulle klä�ra i dryga �mmen med Fredrik och Eric. Den andra gruppen skulle ge sig på en 2,5 �mmars klä�ertur som Renata ledde �llsammans med David. E�er dryga �mmen fick första gruppen en hä�ig avslutning genom a� själva fira ner sig, under övervakning av Eric. För gruppen väntade nu en belöning i det lokala spat med varma källor. Renatas grupp hade y�erligare en dryg �mmes tämligen ver�kal klä�ring kvar med bitvis mycket lu�iga passager. Alla kämpade på och peppade varandra. När gruppen �ll slut nådde toppen infann sig känslor av stolthet och glädje, men framförallt lä�nad. Nu skulle de också få njuta av poolerna och de varma källorna i spat. Under �den hade Kim och E�enne dukat upp en fantas�sk buffé utomhus, fylld av lokala specialiteter och goda drycker. Det var en perfekt avslutning av den äventyrliga delen av vår resa. Vilken härlig dag! Vi sa adjö �ll Kim och E�enne för denna gång.

Senare på dagen anlände vi med buss �ll vårt hotell mi� i Barcelona. Vilken kontrast a� vara mi� i en storstad e�er a� ha vandrat flera dagar i den vackra bergsnaturen. Kvällens ak�vitet bestod av en tapasvandring för a� prova på andra varianter av tapas. Mycket go� och e� härligt sä� a� umgås. Gå från ställe �ll ställe, äta lite, ta e� glas go� a� dricka, prata och uppleva saker �llsammans.

Belåtna och välförsedda promenerade vi �llbaka �ll hotellet där det skulle bli skönt a� få lägga sig och sova e�er en så händelserik dag.

DAG 7 Som alla härliga upplevelser så är det blandade känslor när de är över. Så även denna. Sista dagen och det var dags a� säga adjö �ll Barcelona och �ll dem av oss som stannade kvar några extra dagar. Vi andra begav oss �ll flygplatsen med Renata och Fredrik för a� sen fortsä�a hem.

Vi sa inte adjö, utan på återseende �ll varandra och �ll Pyrenéerna. Vilka minnen, nya vänner och upplevelser. Det är svårt a� inte le när man tänker �llbaka på allt vi få� se och vara med om.

PYRENÈERNA 2015

www.expedi�onsresor.se

PYRENÈERNA 2015 TILL FOTS I SPANIEN, FRANKRIKE OCH ANDORRA