Fotobok - Kilimanjaro 2014 September

KILIMANJARO 2014

www.expedi�onsresor.se

KILIMANJARO 2014 ÄVENTYR TILL AFRIKAS TAK MED EXPEDITIONSRESOR

Foto: Jonas Sundquist

Text: LinnĂŠa Grahn

Dag 1 Välkommen �ll Afrika Från olika delar av Sverige sammanstrålade hela den förväntansfulla gruppen på Amsterdams flygplats. Då for�arande okända för varandra och e� steg närmare Afrika, Tanzania och inte minst Kilimanjaro. Vi landade på Kilimanjaros flygplats på kvällen och det stora spänningsmomentet om alla väskor skulle komma fram bockades av. Vi pustade ut och packade in oss i bussen, det vill säga slängde upp väskorna på taket för fastsurrning, för så gör man i Afrika. På hotellet var, enligt Jonas, en lä�are kvällmål�d uppdukad.

Något som visade sig vara en rejält �lltagen och mycket god kvällsbuffé. Vi fick höra a� det var vik�gt a� ladda upp med energi och de�a var bara början.

Dag 2 Materuni Waterfall, 1 600 m ö.h.

Nyfiket sömndruckna blickar spanade rä� in i dimman vid frukos�erassen, ingenstans kunde vi skymta Kilimanjaro, Afrikas högsta berg. Det skulle ju ligga precis så a� man kunde se det från hotellet, det hade Jonas sagt. Ja, ja, det var kanske lika bra a� inte se vad vi skulle ta oss an. Låga moln sa�e stopp för utsikten, men vad gjorde det. Idag stod vandring på schemat, men inte �ll Kilimanjaro, utan en dagstur �ll va�enfallet. Det var nu det fanns möjlighet för de sista finjusteringarna inför den ”rik�ga” vandringen. Si�er ryggsäcken som den ska? Hur mycket kläder behövs under vandringen? Är det värt a� stanna för a� sä�a på regnskyddet när regnet öser ner fastän det är varmt i lu�en? Hur si�er va�enflaskan bäst på ryggsäcken? Med andra ord var det här en ypperlig dag a� testa sig fram, landa i a� vi befann oss i Tanzania, njuta av naturen och det mäk�ga va�enfallet längst inne i dalgången. Några kunde inte hålla sig ifrån a� slita av sig kläderna och hoppa ner i va�net. Kroppspråken vi�nade om a� det snarare var svensk �ällbäck än afrikansk temperatur i va�net, men vad gjorde väl det. Dagsturen rundades av med en gedigen föreläsning om den ljuva drycken kaffe, kaffebönan och kaffets historia av ingen mindre än Mr. ”Somebody” Oscar, kaffekungen själv. Enligt Oscar är det koffeinfri� kaffe som gäller; ”Otherwise your heart goes boom boom. No good”.

Imorgon skulle vi äntligen börja vandringen på den stora vulkanen. E�er en god middagsbuffé ägnades resten av kvällen åt förberedelser, ompackning och informa�onsgenomgång. Och mycket informa�on blev det. Hur skulle vi göra för a� hantera höjden, sköta hygienen, vad kunde vi förvänta oss på berget, hur vi skulle tänka kring säkerhet, m.m? Det var nära nu och vi ville bara komma iväg, snart var det dags. Äntligen!!!

Dag 3 Machame Gate - Machame Camp, 3 100 m ö.h.

I Tanzania finns det något som heter TFT - Tanzanian Flexible Time, e� begrepp som talar för sig själv. Gruppen stod lydigt startklara klockan 07.00 för a� vara först vid entrén �ll parken. Hakuna matata, ingen stress säger Afrika. Pappersarbete, �llstånd och packa gemensam utrustning tar �d. E�er några �mmar av väntan, fascinerat underhållna av apor som försökte stjäla mat, få� pulsen och syremä�naden registrerad hos ”syster Jane ”och även hunnit bli lite småhungriga var det äntligen dags. Vi var förberedda och nu var det äntligen dags a� börja den långa vandringen mot toppen av Kilimanjaro.

Första na�lägret vid Machame Camp på 3 100 m ö.h. var dagens mål. Vi gick genom tät regnsskog på fin s�g och konstant lutning, det sma�rade bra i de fotointresserades kameror och vi fick lära oss mantrat vi skulle komma a� upprepa många gånger under veckan.

Pole Pole, långsamt långsamt. Det gäller a� gå långsamt, andas och inte bränna krutet i början. Allt för a� öka sina chanser a� komma upp på toppen. Toppen av Kilimanjaro, vilken grej, det var målet som hägrade. Vi fick inte glömma bort a� dricka och äta. De flesta mådde bra, men höjdens effekt på kroppen gjorde entré i gruppen vid det första na�lägret. Det är ingen vanlig �ällvandring för oss pla�länningar de�a, det skulle vi alla få känna på.

Dagens vandring: 5 �mmar och ca 1 200 höjdmeter.

Dag 4 Machame Camp - Shira Camp, 3 840 m ö.h.

Vi vaknade �ll en ganska ruggig morgon, molnen var låga och det var fuk�gt i lu�en. Trots varierad status på hur na�sömnen varit, var stämningen god och det var tydligt a� gruppdeltagarna börjat hi�a varandra. Myrs�gen av vandrare slingrade sig upp längs s�gen där det bitvis blev lite trångt. Det var brantare idag och det gällde a� se upp för de förrädiskt hala stenarna. Skägglaven på träden fick omgivningen a� se trollsk ut. När växtligheten glesnade och molen skingrade sig blo�ades den mäk�ga utsikten ut över dalen. Det kommer in en molnbank varje dag på denna höjd och det är inte för inte, området mot Shira Camp på 3 840 m ö.h. kallas för molnskogen. Dagens vandring började ganska brant för a� sedan flacka ut och avslutas i lä� nedåtlutning. Vid lunch�d uppenbarade sig plötsligt vårt ma�ält i dimman, soppan stod rykande varm på bordet och en lika välbehövlig som välsmakande lunch stod serverad. Vilken lyx och SÅ go�.

Under kvällen sjönk temperaturen �ll kyligare grader och det kom a� klarna upp �ll en kall och klar na�. Na�kissarna som ly�e blicken mö�es av en gnistrande stjärnhimmel. Det var första molnfria na�en sedan vi kom �ll Afrika, äntligen skulle det fina vädret börja.

Dagens vandring: ca 6 �mmar och ca 850 höjdmeter

Dag 5 Shira Camp - Barranco Hut, 3 950 m ö.h.

Sol och klarblå himmel, krispigt kallt i lu�en och fros�äcke på tältet. Vilken underbar morgon! För första gången fick vi en ordentlig syn på Kilimanjaros topp, Uhuru Peak (5 895 m ö.h.) som låg majestä�skt i solskenet. Stämningen i gruppen var på topp och det kliade i benen för a� komma iväg och börja dagens vandring. Det skulle bli en tuff dag för idag var det acklima�seringsdag där vi skulle gå upp mot 4 600 m ö.h. för a� sedan gå ner och sova på lägre höjd. Allt för a� anpassa kroppen och bli bä�re rustade för a� klara a� gå upp ännu högre. Dagens upplägg var a� gå uppför �ll foten av Lava Tower och sedan fortsä�a högre för de som ville eller gå raka vägen ner mot na�lägret. Om lunchen skulle serveras på 4 200 m ö.h., 4 400 m ö.h. eller rent utav 4 600 m ö.h. det fick visa sig, och det var bara a� kämpa sig dit. Det var nog bara bra a� inte veta. Höjdsymptomen gjorde sig väl �llkänna hos de flesta, ap�ten avtog och trö�heten var svår a� mota bort. Det var många personliga höjdrekord som slogs denna dag.

Imponerad av gruppens insats firades lunchen med ”Skinnarmo Pasta Carbonara”. Det var ganska ojämnt hur mycket mat som var möjligt a� få i sig under denna lunch och det var skönt a� gå ner i höjdmeter mot Baranco Camp som var det stundande na�lägret.

På vägen dit gick vi i en helt fantas�sk dalgång med en växtlighet få kommer a� få uppleva. Här fanns jä�ekorsörter och lobelior insprängda bland de svarta lavastenarna. Magiskt! Miljön fick en a� känna sig som Alice i Underlandet. Dagens vandring blev med råge en heldag och höjdens påverkan sa�e gruppen på prov. Målmedvetet kämpande med a� göra allt sakta, Pole Pole. A� andas, äta och dricka tar mycket energi. Mat hela �den och dricka där emellan är melodin. Vi belönades med en stjärnklar kväll som bjöd på en mäk�g utsikt i månskenet och Moshis ljussken långt nere i dalen. Med andra ord var det en svårslagen utsikt för kvällsbestyr och tandborstning innan det var dags a� krypa ner i sovsäcken, nöjda e�er en lång dags acklima�seringstur.

Dagens vandring: ca 10 �mmar och ca 760 höjdmeter.

Dag 6 Barranco Hut - Karanga Camp, 4 270 m ö.h.

Klockan ringde redan kl. 05.00. Även den här dagen bjöd på strålande väder, vilken lycka. Tyvärr väntade inte bara solsken denna morgon utan även tråkiga besked. Alfs hosta hade blivit värre under na�en och det fanns inget annat beslut för honom än a� avbryta sin vandring mot toppen. Rik�gt tråkigt, men höjden är skoningslös och vem som helst kan drabbas. Något vi var medvetna om, men ändå så trist när det är e� faktum. Gruppen gick ihop och lovade dyrt och heligt pappa Alf a� ta hand om do�er Malin. Allvaret i a� tänka på andning, mat och dryck blev än mer påtagligt. Pole Pole var mantrat.

Den beryktade ”Väggen” stod på tur för oss andra. Den såg värre ut än vad den är, men dagen började brant uppför för a� sedan fortsä�a i varierande terräng. Vi belönades med varsin Twix på toppen av ”väggen” innan vi vandrade vidare i e� landskap som mer liknade e� ökenlandskap. Med Kilimanjaros olika klimatzoner och ständigt ski�ande växtlighetszoner blir berget en upplevelse i sig.

Karanga Camp gick a� skymta långt innan vi var framme och just denna dag hade flera av oss önskat a� det funnits en linbana över sista dalgången. Som e� hånflin ligger Karanga Camp på en ås och vi var tvungna a� gå ner genom en dalgång för a� ta oss dit. Väl framme var det klart värt det, glada och nöjda e�er a� ha kämpat sig igenom ännu en dag, med mer eller mindre utmanande besvär.

Idag var det flera tappra deltagare som sa�es på prov med gruppens stöd i ryggen. Rik�gt bra kämpat. Belönade med en fantas�sk utsikt, god mat och en etapp närmare toppen. Dagen avrundades med e� månljus som lyste upp det snöklädda Uhuru Peak, det var förtrollande och det var minst sagt en svårmutad fotograf Pernilla som lockades in �ll kvällsmaten.

Dagens vandring: ca 7 �mmar och ca 400 höjdmeter

Dag 7 Karanga Camp - Barafu Hut - Uhuru Peak (5 895 m ö.h.)

Solens närvaro värmde i morgonkylan. Vandringen mot sista lägret innan toppbes�gningen stod på tur och spänningen i gruppen blev påtagligt högre. För var dag som gick blev gruppen allt tajtare och det var e� härligt gäng som med go� mod och bestämda steg vandrade mot Barafu Camp. De som var ivriga och hade svårt a� hålla tempot nere gick strategiskt e�er Mickis som med si� målmedvetna fokus a� gå långsamt tog Pole Pole �ll en helt ny nivå, en imponerande presta�on i sig. Redan vid lunch�d var vi framme vid Barafu Camp. Höjden gjorde oss något sega och med medveten långsamhet tog vi de �llfällen som gavs för a� vila upp oss inför den långa toppbes�gningsna�en. Alla utom Jonas såklart, som helst skulle se a� det var toppbes�gningsna� varje na� på Kilimanjaro. Det var vila, äta, vila, äta och äta igen som gällde innan vi vid 23-�den vandrade iväg i fullmånens sken. Kombina�onen av uppladdning med varmkorv, Resorb och power bars �llsammans med stark mo�va�on och uthållig vilja gjorde a� na�en blev väldigt lyckad… Det var tu�, rik�gt tu� för vissa, men �llsammans var vi starka och det var helt fantas�skt a� så stora delar av gruppen besteg toppen �llsammans. BRA JOBBAT! Trots a� inte alla deltagare tog sig hela vägen upp �ll toppen var hela gänget samlat i tankarna vid gruppbilden på Uhuru Peak. Vilket härligt gäng, vilken resa och vilken vandring vi genomfört �llsammans! Vi njöt av den afrikanska soluppgången, tog gruppbilder och omfamnade varandra. Allt på en gång, lite som under tolvslaget på nyårsa�on, innan det var dags a� ta sig ner.

Vi hade varit uppe på toppen av Kilimanjaro, en märklig overklighetskänsla genomsyrade gruppen. Nu ville vi bara ner, sova och äta mat. Det var vi värda e�er na�ens hårda och långa vandring. Till slut var vi �llbaka i Barafu Camp. Allt för a� inse a� det inte var långt kvar innan det var dags a� packa ihop och vandra vidare ner �ll sista na�lägret. Det var inte för inte som Jonas hade uppmanat oss a� packa väskan redo för avfärd redan innan.

Dagens vandring: ca 13 �mmar och ca 1 300 höjdmeter upp och ner

Dag 8 - 9 Barafu Hut - Mweka Hut - Mweka Gate - Moshi, 1 200 m ö.h.

Med en stark grupp och jävlar anamma går man långt och visst blev det ännu skönare a� komma fram �ll sista na�lägret med e� väntade va�enbad a� tvä�a sig i. A� vi kommit ner från den höga höjden var tydligt, inte minst på hur energinivån i gruppen ökade.

Plötsligt var det betydligt lä�are a� andas, ap�ten var �llbaka och huvudvärken borta. Vilken känsla, de�a skulle firas. Jonas smugglade fram gåslever som förrä� och vin �ll maten följt av jubel kring bordet. Nu var det bara lite sömn och en dusch som saknades. Lite torrschampo fick duga så länge, i vissa sammanhang är det lika med a� tvä�a sig och vi "gillart". Det var dags för sista na�en på berget. Syster Jane kunde konstatera a� nästan samtliga hade sänkt sin puls och ökat sin syreupptagningsförmåga från första �ll sista dagen, som båda spenderades på ca 3 000 m ö.h. Mycket intressant!

Den sista biten ner �ll gaten visade sig bli mer drama�sk än väntat. Det började med förvånansvärt pigga och raska ben för alla i gruppen. Det var lä� a� gå och endast några �mmar bort stod bussen som skulle ta oss �ll hotellet och �ll en än mer e�erlängtad dusch, något som säkerligen drev på tempot. En olycka händer fort och plötsligt hade vi få� vårt första olycksfall på resan, Helens fot och ben fick sig en rejäl smäll i e� annars odrama�skt fall. Lyckligtvis fanns vår pålitliga och hjälpsamma guidestab på plats som stöd och inte långt bort fanns även möjlighet för jeeptransport den sista biten. Det blev lite drama�skt, men finns det någon som kan hålla modet uppe så är det Helen och hon fann sig beundransvärt bra i situa�onen. Snacka om a� det var en fröjd a� komma ner �ll e� bord uppdukat med kall öl, läsk och chips. Bra jobbat hela gänget!

Dusch och poolparty med mer öl var melodin på hotellet, snacka om a� det var en skön känsla a� bli ren igen. Det är speciellt a� längta så mycket e�er en dusch och a� bli ren. Till kvällen stod en stor middagsbuffé serverad, helt ljuvligt.

Dygnets vandring: ca 7 �mmar och ca 2 800 höjdmeter

Dag 10 Moshi - Ngorongoro Crater Det går inte a� åka hela vägen �ll Afrika och inte åka på safari och bo på safarilodge. Det var inte vilken lodge som helst. Till en sjungande välkomstkommi�é anlände vi �ll Ngorongoro Crater Lodge som ligger vid kanten av Ngorongorokratern. Här har man inte sparat på något och kontrasten från tältlägret på berget var markant. Vilket ställe, bungalowen är byggd för a� erbjuda utsikt var man än befinner sig, badva�net var upphällt och kvällens middag fullkomligt smälte i munnen. Vi var alla överens om a� vi kunde stanna här e� par dagar �ll. Kvällen övergick �ll na�, na� �ll små�mmar och na�suddarna i gänget stortrivdes med a� kunna vara vakna så länge de önskade.

Dag 11 På safari och mot nordligare breddgrader E�er mer eller mindre na�sömn var det i gryningen dags a� ta sig ner �ll bo�en av Ngorongorokratern med jeep och spana e�er exo�ska djur, i synnerhet ”The Big Five”. Det första som mö�e oss var lejon under deras parningsakt, vilket välkomnande. Det var parnings�d vilket betyder a� lejonen parar sig var 15:e minut i tre veckors �d. Jeepfärden fortsa�e med zebror, hyenor, bufflar, elefanter, apor, fåglar av alla de slag, flodhästar, flamingos, strutsar, piggsvin, gnuer och många fler. Vi åt en safarifrukost i det fria innan vi fick y�erligare en dos av safari och sedan var det dags a� börja resan mot flygplatsen och Sverige.

Det har varit minst sagt upplevelserika dagar som ska tas om hand, sjunkas in och smältas. Ti�a på bilder och tänka �llbaka på. Topp eller inte, samtliga hade trots olika förutsä�ningar i bagaget genomfört en enastående presta�on. De�a �llsammans med en grupp som vuxit dag för dag och som verkligen tagit hand om varandra, det har varit fint a� få uppleva. Som ledare har det varit en ynnest a� få dela denna resa mer er och å hela Expedi�onsresors vägnar önskar vi alla hjärtligt välkomna �llbaka �ll oss.

Imara Kama Simba!

Linnéa ”syster Jane” & Jonas "Simba"

KILIMANJARO 2014

www.expedi�onsresor.se

KILIMANJARO 2014 ÄVENTYR TILL AFRIKAS TAK MED EXPEDITIONSRESOR