ConnectPoint nummer 2, 28 Februari 2021

Vi fick läsa i förra numret av ConnectPoint om hur Jessica Falk som liten fick ett piano av sin mamma och hur hon började spela piano och utvecklats till den hon är idag. Mycket sorg och tragiska händelser med hennes mamma som omkom i Tsunamin och hennes gudmor som dog i cancer. Trots detta lyckades Jessica finna tröst i musiken och åkte flera gånger över till Nashville där hon fick äran att spela med stora musiker. Familjen blev utsatt för mobbning, förföljelser och trakasserier i Sverige. En revansch är att nu ligger en av låtarna, Make a Change, 1:a på en lista i New York.

Ofta dömer vi människor på utsidan Jag brukar säga att om vi vågar var lite mer nyfikna på varandra, om vi vågar fråga om det som för ögat ser lite konstigt ut så får vi också svar och vi slipper fantisera om det vi tror. Hur blev det så här?, säger Jessica. Om du tar dig tiden, vågar fråga och lyssna närvarande så kan det bli väldigt häftiga möten och man kan lära sig otroligt mycket på möten med olika människor i samtal. Jessica säger också att Musiken är det som hjälpt mig annars hade jag inte levt idag det kan jag säga 100%.

I den tid Jessica levde med mycket smärta i kroppen, så funderade hon på hur hon skulle ta sig vidare och vad hon kunde klara av. -Jag visste att jag skulle hålla på med musik, säger Jessica men undrade då jag inte kunde öva lika mycket för jag har sådan värk, vad skulle kunna göra istället? Jag har alltid varit en person som hittar problemlösningar i dom svåraste situationer och det har varit min styrka, min kraft och jag vill inspirera människor till att även om det känns helt kolsvart, så kan du hitta din väg ur det.

Träffade kärleken Jessica träffade Patrik -99 när hon precis hade börjat med musikalerna på mellanstadieskolorna och de möttes på en restaurang där de började prata. Jag tyckte att han hade sådan utstrålning säger Jessica. Han berättade att han jobbade med evenemang och allting bakom scen. Vi började snart jobba ihop och det här blev så rätt. Jessica bodde på den tiden i en lägenhet i Sundsvall. Hon ägde också morfars gamla sommarstuga. Patrik bodde i ett hus dit hon flyttade rätt snart.

-Vi bodde på Alnö första åren en liten bit utanför Sundsvall. Vi jobbade ihop i 3 år och sen när jag hade Rocky i magen så tyckte Patrik att jag kunde bli anställd i hans företag och uppmanade mig att spela solistiskt igen och föreslog lite instrumental restaurangmusik som man gjorde förr och det tyckte jag var en bra ide, säger Jessica. Då bokade han en fotograf och vi skapade senare en folder till ett pianoprogram.

Patrik är väldigt kreativ och då jag ofta kommer på en ide ´ så förverkligar han den sen.

Just Do it En dag, fem år efter tsunamin, när jag var tillbaka ifrån en promenad sa jag till Patrik: -Kom! Sätt dig ner för jag har skrivit min första låt. Vill du höra? ”Vaddå nu?” sa Patrik. -JA. Det var så inspirationen till Just Do It kom till liv, "Det är så häftigt för när jag sa Ja till livet så kom det en melodi i mitt huvud" texten och melodin var ganska stark tillsammans, Så jag tänkte, tänk om jag kanske kan skriva flera och gick flera promenader som resulterade i fler låtar. Våren 2010 hade jag fått ihop 4 låtar som jag kände hade något att säga.

Patrik min man hade lärt känna Charlie McCoy en musiker och multiinstrumentalist i USA som bjöd oss över efter att Patrik skickat 2 av mina låtar till honom som han gillade. Charlie McCoy hade bett mig återkomma när jag hade några flera så vi drog till USA september 2010 och då satt jag med 4 låtar i bakfickan på flyget till Nashville, ganska precis 1 år efter att jag skrivit min första låt.

Jag minns att jag tänkte: ”Antingen är jag helt galen, eller så lever jag mer än någonsin!”

Jag har aldrig ångrat en sekund ifrån den dagen. Dagen efter att Jessica och Patrik kommit fram till Nashville, så skulle de äta frukost ihop med Charlie McCoy som är klassad som världens främsta harmonica spelare och som är invald i Country Music Hall Of Fame. McCoy har medverkat på över 13.000 inspelade album med världsartister som Elvis Presley, Bob Dylan, Dolly Parton, Johnny Cash, Roy Orbison och många andra. När Jessica och Patrik kom till Nashville så fick Jessica spela in med några av musikbranschens största legender. Hon kallades för ”Tjejen med melodierna” i Nashville. Alla låtar har en berättelse bakom sig.

-Nästan alla låttexter handlar om mig och det jag upplevt i möten med människor eller om livet i sin helhet, säger Jessica – Inte alla men jag vill att min musik och texter ska hjälpa andra. Jag brukar säga att om jag kan hjälpa en person att orka lite till och att orka överleva då är det värt allting. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter för då känner personen som lyssnar kanske att jag är inte ensam för det har jag själv känt mig många gånger – ensam, berättar Jessica.

-Det känns ibland som vissa saker sker av en mening. När vi ätit frukost med Charlie McCoy så visade han oss runt i Nashville. Vi stannade vid ett hus och Charlie säger att jag tänkte Jessica att du ska få träffa en god vän till mig. Jag måste först berätta säger Jessica. Min mamma brukade rocka fett i köket när hon lagade mat och oftast till favoritartisten Billy Swahn och favoritlåten var I Can Help. När vi knackade på dörren hos han som Charlie ville jag skulle få träffa, så öppnades sen dörren och det står då plötsligt en man som säger Hello, my name is Billy Swahn. Jag berättar då att jag nästan hatade den där låten som mamma spelade om och om igen och då säger Billy Swahn, "kom in och sätt dig vid flygeln så ska jag spela I Can Help för dig" Där sitter jag sen vid hans pianopall vid flygeln och tittar upp mot himlen och tänker: Mamma, ser du mig nu? Här sitter jag i din idol Billy Swahns vardagsrum.

Hade jag sagt nej till livet den där septemberdagen 2009 –Hade jag sagt nej till USA-resan då hade jag missat alltihop. Därför tänker jag numera: Ta chansen – Kör bara, Just Do it! Vad är det värsta som kan hända? Då har jag i alla fall testat.

Vad som med var häftigt var att när Jessica kom in i studion, den där första dagen, så visste hon inte vilket gäng Charlie McCoy dragit ihop. Men det visade sig vara ordinarie musiker till Johny Cash, Jerry Lee Lewis, Roy Orbison, Dolly Parton och många fler. Det var the A-team som de kallades. Detvar studiomusiker som hade stått bakom de flesta hitsen från 60-90-talet.

-Hur kan jag vara här tänkte jag, säger Jessica. Nu ska vi spela in live i studion”like the old days” , sa dom. Jag tänkte att piano kan jag ju spela och det är mina låtar, så jag körde.

De var så lyriska över det dom hörde med mig och mitt pianospel, så de bjöd in mig sen att spela in ett helt album. Jag hörde min man väsa till mig i bakgrunden när han hörde mig säga att jag gärna kom tillbaka. ”Du kan väl inte säga att du ska göra detta. Du har ju inga fler låtar. Då sa jag: Om jag tackar nej till detta nu så kanske jag inte får fler chanser. Det är bättre att säga ja och boka av än att ångra mig! Jag får väl gå fler promenader när jag kommer hem, sa jag.

Charlie McCoy frågade mig när jag tänkt komma tillbaka? Detta var i slutet av september 2010. - I Januari , svarar Jessica Charlie McCoy. Great, jag ska på en Japan-turnë men 2/1 blir kanon, svarar Charlie McCoy. Jag tänkte då att jag får väl gå från Arlanda till Sundsvall så kanske det kommer några låtar i huvudet. Det blev faktiskt så att jag hade 6 låtar med mig tillbaka när jag åkte dit igen 2/1-2011.

-Jag spelade in albumet med samma musiker och de tyckte mina melodier var så fantastiska så de bjöd in mig att skriva musik med dom. Jag tänkte att det här händer ju bara om man har ett stort skivbolag bakom sig och betalar multum. Jag googlade på musikerna för jag kände ju inte till alla men så förvånad och imponerad jag blev när det visade sig att några legat på Billboardlistan och även legat 1:a med någon artist som låtskrivare. -Jag åkte sen tillbaka till Nashville 3-4 gånger per år. Jag skrev och spelade live med dom här musikerna varje gång och folk som bodde i Nashville frågade hur jag hade hamnat där. Det är nämligen en oskriven lag i Nashville att har man bott där mer än 5 år och inte lyckats så kan man åka hem och scener ställer man sig inte på om man inte lyckats och jag tänkte och här kommer jag och bara gjorde det.

När jag spelade in dom här 6 låtarna var jag fortfarande livrädd och hade dålig självkänsla. Då säger Charlie till mig ”Skulle du vilja spela med mitt band i en kyrka på söndag och sjunga några av dina låtar vi har spelat in? Ja, en liten kyrka kan väl inte vara så farligt, tänkte jag. Jag kör.

När han hämtade mig på söndagen frågade jag om vi skulle öva lite innan? Då tittade han på mig och sa att vet man inte 10 minuter innan gig vad man ska spela, då kan man vara säker på att man är i Nashville, sa Charlie och skrattade. Då tänkte jag ”de övar inte ens, utan sätter sig bara och lirar” . Tur att det är min låt så jag kan den tänkte jag med ilningar i magen. När jag kom dit så var det ett gigantiskt ställe. Det var en teater de hade hyrt för att hålla konserten. Där satte jag mig med bandet och det var en enorm bildskärm och jag tänkte inte, jag bara körde och det gick jättebra och efteråt säger min man: Jag sa ingenting innan för jag tänkte att du skulle bli nervös då, men det här live-sändes. Det var 1400 personer på plats dessutom.

Jag bara körde och det gjorde jag på känsla, helt galet bara för att jag inte tänkte. Sen bara fortsatte det att rulla på för mig i Nashville och dom introducerade mig för än den ena och den andra och idag har jag skrivit med massor av låtskrivare som är toppen av låtskrivare i Nashville. De skriver låtar åt bland andra Dolly Parton, Taylor Swift, Celine Dion, Dave Stewart och Garth Brooks som säljer mest skivor i hela USA har samma musiker som jag har, säger Jessica stolt.

Jessica berättar att när hennes dotter Rocky var 8 år så följde hon med till Nashville. Första gången hon hade varit med och kom tillbaka till skolan så tyckte klasskamraterna att det var häftigt men efter andra gången så fick hon inte vara med och leka för hon var så ofta i Nashville. ”Du kan inte vara med i den här leken sa de för vi vet ju inte om du åker iväg igen” , sa klasskamraterna. -Det var mycket avundsjuka. Mobbningen startade där på grund av avundsjuka och sådant som de sa kommer ifrån vuxna hemifrån, säger Jessica. Barn har ingen aning om vad Nashville är eller vad jag gjorde. Vuxna kan verkligen påverka barn negativt. Det gick så långt så hon blev misshandlad av en elev och skolan tog inte tag i detta. berättar Jessica. Vi anmälde till skol-inspektionen och skolan blev fälld ganska grovt. Mitt Nytt, Sundsvalls lokal-TV gjorde 9 program om mobbning från den skolan och det trädde fram massor av elever som hade varit med om liknande. Efter att sanningen sen kommit fram så blev det sen 2 läger – för och emot sanningen på den lilla ön, så det var omöjligt att bo kvar, berättar Jessica. - Jag överlevde min depression efter tsunamin och hade valt att börja leva och började skriva musik men nu ville folk trycka ner oss, säger Jessica. De var på min dotter så mycket, så vi valde att flytta fem mil väster om Sundsvall, till en fin gammal lanthandel där vi bor kvar idag.

Rocky började ny skola, fick massor av kompisar på våren 2012, men bara en vecka efter att de flyttat in i nya huset 1 augusti så ramlar Rocky i en väldigt knixig trapp som är på väg till våningen där vi bor. berättar Jessica. -Jag höll på att plocka upp flyttkartonger då min dotter och hennes kompis sprang i trappan, busade och lekte kurragömma. Jag hör hur dom skrattar och jag tänker att detta måste vara livets lycka. I samma stund hör jag ett skrik som jag trodde skulle krossa fönsterrutorna och sen blev det tyst, säger Jessica. Jag hade erfarenhet av hjärnskador, genom att jag har jobbat med strokepatienter i många år och när jag kommer fram till henne så var det enda jag hörde från henne rappakalja och hon svimmade hela tiden. Jessica förstod att detta är riktigt illa. De hamnade på sjukhuset som dokumenterade förändringar i hjärnan och efter en månad så fick Rocky en remiss till Kolbäckens Hjärnskade-rehabilitering på Norrländska Universitetssjukhuset i Umeå, som konstaterade efter omfattande tester, att hon fått en förvärvad

hjärnskada.

Det är så mycket okunskap om sådant här fortfarande idag. Hon har en mild till mediumsvår hjärnskada idag som inte syns. Hon har ett arbetsminne på ca 15 minuter. Hon har också en enorm hjärntrötthet. När Rocky var 9-år så ville hon naturligtvis vara likadan som de andra. Hon försökte prestera i skolan. Hon såg oftast jätteglad och pigg ut men hade inte samma ork, säger Jessica. Hon var på Umeå universitetssjukhus vid Kolbäckens hjärnskaderehabilitering för barn och unga. De har gjort omfattande utredningar och dokumenterat Rockys hjärnskada. Rehab teamet informerade omgivningen och framförallt skolpersonal men ändå vägrade de tro på att det här fanns.

Rocky blev utan grundskoleutbildning och betyg under nästan 5 års tid. Hon satt ensam hemma och ingen frågade ens hur det gick för henne under hela årskurs 7. Vi började få anonyma brev. Vi fick också väldigt många anonyma orosanmälningar när vi började ifrågasätta skolan som inte gav vår dotter någon utbildning.

Anmälningarna handlade mest om att jag var en dålig mamma som skrev musik och var i Nashville och jobbade, berättar Jessica. -Jag var där några veckor per år och var hemma alla andra dagar. Men de visste de ju inte så klart. Att jag var glad var också fel tydligen eftersom Rocky fått en skada. Jag ansåg att jag måste visa att livet måste gå vidare och att vi skulle hitta en väg. Jag kunde ju inte bara sätta mig ner och ge upp. -Vi har varit mycket i media om det här genom åren, säger Jessica. En del påstod att jag hittat på den här skadan för att jag skulle bli känd och någon granne hittade på ett rykte om att jag låste in min dotter i källaren så att hon inte fick gå till skolan. En av dom som trakasserade oss var min mans bror som senare 2017 blev fälld i domstol. Han var helt besatt i att hans brorsdotter var frisk och påstod att hon inte hade någon hjärnskada, säger Jessica. Han fick kontaktförbud emot hela deras familj i 1 års tid, eftersom åklagaren ansåg att det var stor risk att han skulle begå brott emot dom. Han hade trakasserat dom med sms och ville få bort Jessica helt enkelt. Det har varit en lång och svår resa, säger Jessica. De hade mycket okunskap av Rockys skada. Avundsjuka kan verkligen ställa till det. Hade inte jag tagit den där chansen att skriva musik och åka till Nashville under den här tiden så hade vi alla gått under säger Jessica. Hela mitt 2:a album. Just Do It! skrev jag under den här tiden. Första versen på Just Do It går så här säger Jessica "Everybody tells me that I´ m acting crazy, maybe they ´ re jealous, maybe they ´ re lazy. No time too cry, no time for sorrow, goodbye yesterday. Hello tomorrow" . De sa att jag var sjuk, de sa jag gjorde min dotter sjuk och de försökte ta vårdnaden om Rocky ifrån oss, säger Jessica. I socialtjänstens anmälningar står det. ”Mamman åker till Nashville, skriver musik, dottern tar skada av detta och att jag var för glad” . De klarade inte att jag som varit med om så svåra saker ändå visade mig utåt med att vara glad, säger Jessica. Jag brukade besvara då att jag vill visa min dotter att livet inte är kört. Jag kanske mer än någonsin behövde vara glad och köra på för att inspirera henne att inte ge upp. De försökte knäcka oss i väldigt många år och smutskastade oss. -Jag fick nästan inga jobb längre, från att ha haft ca 100 jobb per år runt Västernorrland så gick det nästan ner till 0, säger Jessica. Det skrevs så mycket skit även på facebook. Per Herrey som 2016 var jurist på musikerförbundet, skrev ett långt brev till en av dom värsta stalkerpersonerna vi hade då. De levererade det i handen på kvinnan och sa till henne. att lägger du inte av nu så måste vi stämma dig. Det har varit svårt att förstå men faktum är när jag skrev den senaste låten som har kommit nu som heter "Little Love" och handlar om att alla behöver lite kärlek, så skrev den jag på grund av dessa trakasserier. -Stalkern kontaktade även min kollega, Jenn Bostic, i Nashville och bad henne sluta jobba med mig, säger Jessica. Hon trakasserade hennes låtar, påstod att hon var dålig på att sjunga. Jenn frågade mig då. -Varför tror du hon håller på så här? Jag svarade att jag tror att hon kanske har fått för lite kärlek i sitt liv och känner sig misslyckad och när de ser en glad människa då vill dom trycka ner den personen eftersom det annars påminner dom om var de själva befinner sig. Vi gjorde en duett också jag och min dotter, ”Make A Change” , under den här svåra tiden för att försöka sprida mer kunskap om hjärnskakningar och hjärnskador som inte syns och vi gjorde även en föreläsning som Rocky bad mig om för att sprida mer förståelse och öka kunskapen kring ämnet. Rocky kunde inte ta till sig sin rehabilitering under den här tiden, eftersom hon mådde så dåligt av alla vuxnas trakasserier. Då gjorde vi den här låten ”Make A Change” och som jag har turnerat med som inspirationsföreläsning i Sverige och även med Rocky i USA 2018 och det blev stående ovationer. Den låten ligger nu 1:a på Star Power Radio i New York med en miljon lyssnare per månad. En top 75 lista som grundar sig på hur många som önskar den varje vecka under varje månad och den har klättrat under 3 år och ligger nu otroligt nog 1:a. Det här är ett bevis på att vi inte gav upp. Man ska aldrig ge upp.

Folk har frågat mig hur vi kan bo kvar när folk gjort oss så illa där vi bor. Hur vi orkar. Då svarar jag – Vi har inte gjort något fel och vi äger sanningen. Då är det dom andra som ska flytta och det är faktiskt ingen av de som var aktiva i drevet, som bor kvar idag. De har flyttat från byn.

Det var ett inlägg jag och Patrik gjorde 2016 där vi gjorde en video och skrev att nu har vi fått nog och då började det otroligt nog äntligen klinga av eftersom. Det var när vi gick ut med sanningen som folk började fatta att det var dom andra som snackade skit. En del av dom som spekulerade är idag supertrevliga emot mig och försöker på ett tyst sätt säga förlåt.

Placeringen i toppen med ”Make A Change” känner jag är min och Rockys revansch mot livet och att vi inte gav upp, vi kämpade. Jag blev ambassadör för Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft 2015 av den här anledningen att som anhörig och ambassadör försöka skapa en förändring kring människors uppfattning om hjärnskador och framför all bidra till ökad kunskap ute i skolor och till en attitydförändring i samhället.

Jag håller föreläsningar och har ett mål att inom 5 år vill jag ha föreläst för alla skolkommuner i hela Sverige. Jag har fått många meddelanden från mammor framförallt genom åren, som kämpar för sina barn som fått hjärnskakning och milda hjärnskador och som inte får rätt förutsättningar och sin grundskoleutbildning utan blir misstrodda. De får ofta ingen eller ytterst lite hjälp i skolan. Skolpersonalen tror barnet är lat, dum och bångstyrig eller att föräldrarna är överbeskyddande. Man tror inte man lever 2021. Min pappa sa alltid att jag inte skulle lyckas. Han kunde verkligen nervärdera mig. Det gav mig samtidigt också en särskild strategi och styrka att stå upp för mig själv. Så idag säger jag om någon frågar: - Hur ska du lyckas med det där? Att det ska du minsann få se. Jag har vänt min besvikelse för hur min pappa var till att vara tacksam för att det har gett mig verktyg för att lyckas. När han sa till mig sluta spela på det ”där djävla pianot” då tänkte jag. Varför ska jag sluta spela när det är det bästa jag vet. Jag kommer aldrig sluta spela på pianot. Jag ska spela mer Gubbdjävel, tänkte jag. Ju mer folk tryckte ner mig under stalker-åren och bad mig genom olika sätt att sluta med musiken, desto mer vilja fick jag till att fortsätta, säger Jessica. -Först mådde jag jättedåligt men jag tänkte sen att jag ska lyckas på något sätt och då kommer det att vara det värsta för dom. Det är min styrka att alltid vända det mörka till något ljust

– Det är mitt signum säger Jessica.

Jessica jobbar nu också i Tyresö med kulturevenemang, som musiker och musikpedagog på deltid så hon har också ett boende i Stockholm sen 2018. Jessica är också diplomerad och certifierad livscoach sen 2015.

Rocky mår bättre och bättre för varje dag som går. Hon går i gymnasiet har en jättebra specialpedagog. Hon har hittat sin grej – att hjälpa djur. Hon har Siberian Husky som hon börjat köra hundspann med. Rocky är så fin med djur och hon är aldrig fått hat in i sin kropp, trots allt hon utsatts för. Hon har varit väldigt ledsen och har lidit av svår PTSD under många år, men mår bättre nu när hon berättar sin historia och har hittat sin väg i livet med djuren, säger Jessica.

I nästa nummer av ConnectPoint får vi läsa mer om Rocky som också har intervjuats.

Läs förra numret av ConnectPoint där Jessica och Rocky är med i nummer 1 med. Jessicas Facebook inlägg om artikel i ConnectPoint nr 1

Läs mer om Jessica Falk

Hemsida