Möllekuriren 2013 nummer 1

MÖLLE KURIREN BYFÖRENINGENS TIDSKRIFT • NUMMER 1 • 2013

Gympan smörjer kroppen Kullabergs geologi Valskådning på nära håll

INNEHÅLL

I det här numret Morgonpromenad på Banvallen│6 Med Hans Peterson. »En vandring från vårens triumferande maskrosor till svartnande renfana och kamomill«.

»Jag har tagit vara på livets glada dagar«│22 Birgit Holmbeck Tufvesson växte upp på Turisthotellet i Mölle.

Saluhallen – Grands förlängda arm│7 Eva Dahlberg och David Mill har förverkligat en dröm och gästerna strömmar till Saluhallen.

Valskådning på nära håll│26 Det räcker att åka upp till fyren för att ha chans att se tumlare.

framfart│8

På spaning efter inlandsisens Roger Marcus, geolog och Möllebo, ger oss nya ögon för att titta på vår omgivning. yrkesroll│12

Stolt i sin När Steve Miell såg grisarna i Brunnby gå ute mitt i vintern bestämde han sig.

Läs Monica Bengtsons intervju.

Att samla på vykort – och visa upp dem│16 Björn Rasmussen vill starta en artikelserie på temat Vykort berättar.

Hela kroppen blir glad│18 Tre gånger i veckan leder Agneta Jetzén gympa i annexet.

Missa inte Fredagen den 29 mars Konstrundan börjar; pågår till den 7 april Lördagen den 6 april Strandstädning – start i hamnen klockan 10 Tisdagen den 30 april Valborg. Samling klockan 20.

Tal och sång till våren. Sedan tänds brasan

I fokus för släktforskare│29 De första tre böckerna i serien Kullasläkten handlar om tre kvinnor som föddes i slutet av 1600-talet.

Lördagen den 1 juni – Kullaleden invigs vid fyren – Pyk-utställning med gamla och nya foton i Naturum

Tegelpelarna på Håkulls topp│30 Birgitta Hansson ger svar på en fråga som många har ställt sig.

Det förflutnas ständiga närvaro …│33 Ett gulnat tidningsklipp om Göran Lock fick Kerstin Werdinius att tänka på flydda tider.

22

Senaste nytt i Mölle│4 Föreningssidan│35

18

Så många kåser│21 Bertil »Bobs« Svensson om småhamnar nedanför fäladen.

8 12 26

VÄLKOMMEN

Att skapa gemensamhet i dagens Mölle Byföreningens stämma är avslutad och vi har fått en delvis ny styrelse. Dags alltså för oss som har arbetat under ett eller flera år att tacka för denna tid.

När man avslutar något hoppas man att det har varit till nytta för både föreningen och medlemmarna.

Inte för att vi vill ha hurrarop, men för att vi vet hur mycket Byföreningen betyder för många både heltidsoch deltidsboende.

Genom Möllekuriren har vi under några år försökt att skapa en gemensamhet i dagens Mölle – med den historia som finns här och som vi väl alla tycker är det unika med vår by.

• Vad händer? Vad ska ske? Vad vill vi kunna påverka? Viktiga frågor, eller hur? Om detta ska ni alltid hållas uppdaterade. Och om ni snabbt vill

ha information, ta kontakt med styrelsen! Det är det samarbetsklimat vi tror oss ha skapat.

Detta nummer har flera små notiser om vad som pågår, till exempel den donation som ska bli till en utsmyckning av hamnen. Ett förslag finns, men vi vet att det säkert finns många andra idéer, så hör gärna av er till styrelsen.

• Kullaleden kommer att invigas den 1 juni. Då ska Mölleborna gå man ur huse och visa vad vi har att erbjuda, eller kanske påminna om varför just Mölle alltid har varit värt att besöka.

På Naturum blir det en utställning med Hans-Otto Pyks bilder av Kulaberg 1962 tillsammans med bilder som visar samma platser 2012.

Möllekuriren 1 • 2013 Möllekuriren utkommer med fyra nummer per år

Mölle Byförening Postadress Mölle Hamnallé 2, 263 77 Mölle

Ansvarig utgivare Chatarina Lindgren

Telefon 070-834 75 29

Redaktör Birgitta Hansson

Hemsida www.molle.se

E-post mollekuriren@gmail.com

E-post mollebyforening@gmail.com

Layout och redigering Lilla förlaget│Christer Wallentin Tryckning Exakta, Malmö 2013 Presslagt den 19 mars 2013 Nästa nummer kommer ut den 14 juni • Vi välkomnar manus och annonser; senast den 20 maj Möllekuriren 1 • 2013

Medverkande i numret Fredrik Aronsson Monica Bengtson Birgitta Hansson Åke Järnblad • annonser Chatarina Lindgren Roger Marcus Jonas Netterberg Hans Peterson

Björn Rasmussen Ingrid Sundlöf Eriksson Lena Svensson • annonser Birgitta Svantesson Bertil »Bobs« Svensson Christer Wallentin Kerstin Werdinius Annonsörer i numret Behrens Bengtssons Optik Bryggan City Gross Colorama Eriks fönsterputs Grand Hôtel Handelsbanken Höganäs Bokhandel Höganäs Golv & Kakel Höganäs Specialsnickeri

Katten har befriats ur tunnan (tack och lov) och därmed är årets första aktivitet lyckligt genomförd.

• Nu vill vi bara uppmana er alla att njuta av våren med en promenad eller en stund på bänken, betraktande havets skiftningar.

Redan i påsk öppnas dörrarna till galleriet i stationshuset och annexet.

Mycket, mycket mer skulle kunna skrivas, men fortsätt att bläddra för trevlig och informativ läsning som ger både inspiration och leenden.

Vi önskar den nya styrelsen lycka till med sitt värv. Mycket arbete väntar, men det är roligt och viktigt.

Vi ses!

För styrelsen Chatarina Lindgren

Höganäs Tandläkargrupp ICA Nära Skeppet Jonstorps Redovisningsbyrå Kerstin Tillberg Kitchen House Kulla Gunnarstorp Gårdsbutik Kullagårdens Wärdshus Kullapraktiken Lilla Förlaget Länsbergs Mine Blomster Mölle Målarna Nordstrand • Tandläkare Nyhamn Data Sjöbutiken Sportfiskebutiken Svensk Fastighetsförmedling Tapet & Färglagret Thilde Textilverkstad

3

SENASTE NYTT I MÖLLE

Byföreningarna träffas I Kullabygden finns det nästan 30 byföreningar. Dessa träffas två gånger varje år och diskuterar vad varje ort tycker är angeläget. Vi pratar om bussförbindelser, om kommunens planer med mera för att i görligaste mån enas om vilka frågor som är mest angelägna för att sedan diskutera dem med kommunen eller andra som är berörda.

Under det senaste året har vi tagit upp en fråga om möjligheten att erbjuda hushållen i kommunen ett elavtal.

Tanken är att byföreningarna ska förhandla fram ett avtal med syfte att ju fler som går med desto fördelaktigare kan villkoren bli. Se rutan här intill.

Pyk-utställning Hans-Otto Pyk var en tidigt miljömedveten fotograf. Hösten 1962 fotograferade han runt Kullaberg från sjösidan.

intresserad av lägre elpris?

Gör då en föranmälan till Byföreningen och ange din årsförbrukning. Obs ej bindande. Ett avtal sker sedan i början av hösten 2013.

Platsen för utställningen gav sig själv: Naturum uppe vid fyren. Där invigs dessutom Kullaleden den 1 juni.

Vi förbereder en utställning med 18 specifika bilder jämförda i dåtid och nutid med förklaringar om hur naturen har förändrats, grottor och annat som finns på de olika ställena och vilka fåglar som fanns och nu finns.

Vi hoppas att utställningen och dokumentationen ska vara nyttig, intressant och rolig för alla besökare på Kullaberg.

Välkommen som medlem

Under hösten 2012 gjordes en omfotografering enligt samma princip som Hans-Otto gjorde femtio år tidigare.

Syftet var att dokumentera de förändringar som har skett med berget och naturen. Dessutom dokumenterade vi själva fotograferingen genom att filma Hans-Otto som var med på båten.

I filmen hör man hans kommentarer till olika platser och naturligtvis litet extra historier runt omkring.

Detta var tänkt som ett tillägg till det ursprungliga materialet, men så fick vi idén att detta skulle kunna bli en utmärkt utställning.

Byföreningens styrelse svarar för innehållet på det här uppslaget.

4

Utan medlemmar ingen förening. Vi är så lyckligt lottade att över 600 personer vill vara med i Mölle Byförening. Ännu flera får glädje och nytta av föreningens arbete och insatser.

Ta till exempel våra galleriveckor, till dem kommer många, många besökare för att titta på olika konstverk. Vi ser till att elden tänds på fäladen sista april, vi städar stranden, katten i tunnan befrias, midsommarstången kläs och dansas runt och så vidare.

Vi ser att våra torgdagar är välbesökta och julmarknad på hemmaplan är trevlig. Vi vet att ni som deltar i olika aktiviteter i stationshuset har trevligt oavsett förening, men det är vår förening som ser till att det är städat och att allt fungerar.

Så till sist: Du som läser detta håller vår tidskrift i handen och den gör vi med i huvudsak ideella krafter. Vi vet att den är välkommen i brevlådan.

Men är du medlem? Tycker du att du vill fortsätta läsa den?

Allt detta kan vi bara göra om vi har medlemmar. Vi tackar dig som är medlem och önskar dig som inte ännu är det – välkommen!

Medlemsavgiften för 2013 är 200 kronor, vilket inkluderar Möllekuriren utdelad i Mölle. För övrig distribution tillkommer inom Sverige 100 kronor per år och för utlandet 200 kronor per år. Bankgiro 5617-3883.

Tenglos donation Byföreningen har i enlighet med villkoren för Gunnar och Sonja Tenglos donation tagit fram förslag på en staty som kan uppföras på en lämplig plats i hamnen.

Vi tror att fler Möllebor gärna också skulle vilja ge förslag på hur en sådan utsmyckning skulle kunna vara. Lämna därför ditt förslag eller dina idéer snarast till oss i styrelsen.

Gallerisäsongen Konstrundan i påsk startar den 29 mars och håller på till den 7 april. Det blir avspark för årets utställningsverksamhet.

Hans-Alve Larsson visar målningar och teckningar i stationshuset, och i annexet ställer Lillemor Löfgren ut målningar och skulpturer. Därefter är det paus några veckor innan sommarens alla utställningar tar vid.

Möllekuriren 1 • 2013

SENASTE NYTT I MÖLLE

Kommunförslag med brister Höganäs kommun har översänt ett förslag till planprogram för Mölle; det finns på kommunens hemsida www. hoganas.se. Skriv »Planprogram för Mölle« i sökfältet så hittar du rätt.

Byföreningen, Hamnföreningen och Vägföreningen har enats om en gemensam skrivelse till kommunen. Den finns på vår hemsida www.molle.se.

Vi anser att förslaget inte tar hänsyn till det förslag som tidigare har skickats till kommunen. Vi förutsätter att kommunen gör en omarbetning av sitt förslag och översänder det till oss för en ny genomgång.

Byggnadsminne Byföreningen har som tidigare meddelats lämnat in en ansökan till Länsstyrelsen om byggnadsminnesförklaring av stationsområdet med byggnaderna.

Under hösten har personal från Länsstyrelsen besökt oss för att på plats gå runt och dokumentera och komplettera vår ansökan.

Vi har förstått att ärendet kan ta tid, men vi förutsätter att en byggnad med så mycket kvar av sitt ursprung och sin historia ska vara angelägen att skydda.

Kattatävlingen avgjord. Så här ser årets regentpar ut. Drottning Astrid med Kung Jacob.

Slog katten ur tunnan precis som förra året var det

De yngre barnen fick kämpa mycken solig men blåsig söndag när det et längre, men till slut var det Astrid var dags för barnen att försöka få ur som drämde till med det avgörande katten genom att slå sönder tunnan. slaget och blev Kattadrottning.

Ett sextiotal personer hade samAlla var nöjda, vinnarna kröntes lats utanför ruffen och barnen dela- med var sin krona. Och alla, barn des upp i två grupper. En tunna för som vuxna, som var sugna på en lite större barn och en för de minsta. fastlagsbulle drog iväg till stationsJacob Ludvigson var den som blev huset.

Kattakung i den äldre gruppen. Efter Birgitta Hansson ett antal varv med ordentlig schvung i basebollträet föll lådan äntligen sönder och ut ramlade godispåsar – inte en katt.

Hjärtstartare Byföreningen har köpt en hjärtstartare och två första hjälpen-kuddar och placerat dem i stationshuset. En representant från Räddningstjänsten ska komma och instruera styrelsemedlemmar om hur hjärtstartaren fungerar.

Strandstädning Den 6 april klockan 10 är det samling i hamnen. Efter städningen bjuder Byföreningen på varm korv och kaffe.

Mer information finns på hemsidan www.mölle.se.

Möllekuriren 1 • 2013

Kullaleden invigs Den 1 juni blir det stor invigning av hela sträckan och varje by runt Kullahalvön ska delta. Vi har många idéer om hur vi ska framhålla Mölle; nyckelorden är nostalgi och framtid.

Möllebor, kom med uppslag! Hur ska vi presentera Mölle för gäster så att de aldrig glömmer oss?

Mejla, skriv eller ring till Byföreningens styrelse så bildar vi en grupp för detta.

5

HANS PETERSON KRÖNIKAN

Morgonpromenad på banvallen banvallen är en sällsam och underbar vandrings-

led. Sundet, havet blåsvart eller vitskummande och med Själlands rand i fjärran. Bergssluttningens efter årstiden skiftande träd åt andra hållet. Så många nyanser av grönt.

Och föga anlitad av vandrare. Under höst, vinter, vår någon hundägare eller blond joggare. Om sommaren några fler. Sommarboende som envisas gå på fel sida.

Men sommaren är kort, semestrarna ännu kortare och snart ligger slätten mellan Krapperup och Mölle öppen med skiftande marker, gula hus och betande kor.

Försommarens kalvar som beskäftigt slickas rena av kon för att mjölkproduktionen ska komma igång förvandlas under månaderna fram till höst från fyrkantiga bruna bylten till råmande kvigor och en och annan stadigt stirrande tjur.

Banvallen är också en vandring mellan en föränderlig blomning. Även för den som inte är botanist. Från vårens

triumferande maskrosor till svartnande renfana och kamomill.

Understundom är det som att vandra genom en folkvisa. Brudbröd, sommargyllen, förgätmigej, gulmåra, även kallad Jungfru Marie sänghalm. Vad hon måste ha doftat ljuvligt när hon vaknade i Josefs armar.

Vecka efter vecka nya blommor, nya dofter, kryddliknande – ibland saltdoftande stormiga dagar. Fodermajsen står till in i november.

En gång innan banvallen var en banvall måste den först varit havsbotten. Till och med innan Håkull stack upp efter den senaste istiden. Vilka märkliga djur svepte då fram över det som skulle erövras av stenålderns jägare.

Den går på historisk mark, banvallen. Tidiga mornar punktvis belyst av en förmodligen bestående sol.

Medan Oslo-båten stävar söder ut mot hemmahamn.

Foto Christer Wallentin

6

Möllekuriren 1 • 2013

Text Birgitta Hansson

En dag i början av mars möter jag Eva Dahlberg och David Mill.

De har nyss kommit hem från en längre semester, och det märks att de är laddade och vill komma igång med vårsäsongen.

– Vi är jättenöjda, det är en dröm som vi har kunnat förverkliga, säger Eva. Saluhallen har blivit som hotellets förlängda arm. En vanlig vardag kan vi ha över tvåhundra lunchgäster där.

Vilka planer har de för Saluhallen och Grand?

– Vi går in för att hålla en hög kvalitet på mat och service, och det är säkert en förklaring till att stället har blivit omtyckt. Men konsten och keramiken och allt annat som finns i byggnaden drar också mycket folk, säger David.

– Det var skönt med semester, men nu är det full fart som gäller, säger de med en mun.

Påsken ligger visserligen tidigt i år, men David hoppas att det ändå går att få fram några primörer, till exempel färska tomater från Brännans tomater i Viken.

– I Saluhallen kommer det att finns många goda sillinläggningar, säger Eva. Det hör ju till alla dom stora mathögtiderna. Den som vill kan till och med beställa en hel påskbuffé.

Jag frågar krögarparet hur det går med Saluhallen i Höganäs. Motsvarar resultatet vad de hoppades på när de startade i somras?

Möllekuriren 1 • 2013

Jag påminner Eva och David om den matbutik som de hade i Söderbergs i Mölle för en sju, åtta år sedan. Den hette Fyra vänners matbutik och var som en miniatyr av Saluhallen – som de nu har förverkligat.

I den gamla butiken var närproducerat och god kvalitet nyckelord.

Från hotellet kom några färdiglagade rätter, och det fanns alltid hembakat surdegsbröd. Jag minns särskilt en god Crème brûlée som jag köpte flera gånger.

– Jag tror att vi var för tidigt ute då, säger David. Det är först under dom senaste åren som värden av det här slaget verkligen har kommit att uppskattas av konsumenterna.

Foto Christer Wallentin

Saluhallen – Grands förlängda arm

Under hösten hade kommunens miljöoch hälsovårdsnämnd en del synpunkter på verksamheten i Saluhallen. På min fråga hur det har gått, svarar Eva så här: – Det går bra. Vi har hela tiden haft en god dialog. Det som man har kritiserat har vi rättat till. Det är mycket speciella lokaler, och dom motsvarar inte utan vidare bestämmelserna i regelboken.

Men, som sagt, vi har samarbetat bra med myndigheterna från första början.

I påsk börjar Konstrundan och i Mölle finns det flera utställningar.

– Pulsen ökar och det är bra för både konstnärerna och restaurangerna i byn, säger David.

– Visst är det roligt med Konstrundan, säger Eva. Men det var ännu bättre när samlingsutställningen

fanns i Krapperups konsthall. Då var det verkligen tryck i Mölle, särskilt på långfredagen. Jag tror att det var ett misstag när man släppte iväg samlingsutställningen till Landskrona.

Morgonen efter intervjun läser jag i Helsingborgs Dagblad att Saluhallen, med Eva och David i spetsen, har utsetts till Årets matambassadör 2012 i Höganäs.

Möllekuriren gratulerar!

7

På spaning efter inlandsisens framfart Den senaste istiden började att släppa sitt grepp om Skåne för cirka 10 000 år sedan. När isen smälte påverkades naturen i hög grad. Följ med på en geologisk promenad i dagens Kullaberg och Mölles närmaste omgivningar.

Text och foto Roger Marcus du är geolog, eller hur? Skriv om

Kullaberg, bad Birgitta Hansson mig en bister vinterdag när vi möttes på Gyllenstiernas Allé.

Det är inte lätt att ge en populärgeologisk beskrivning av Kullaberg, men jag gör ett försök på det begränsade utrymme som står till buds.

Att Kullaberg är en urbergshorst som höjer sig över slätten är väl allom bekant, liksom andra skånska åsar som Söderåsen, Romeleåsen, Linderödsåsen med flera.

Förkastningar och omfattande rörelser i jordskorpan har gett upphov till stora förändringar i gnejsberggrunden som i samband med senare vulkanisk aktivitet, vittring och erosion har gett berget dess dramatiska karaktär.

Otaliga är de grönstensgångar

med amfiboliter och diabaser som trängde upp ur jordens inre för cirka 300 miljoner år sedan och fyllde ut sprickor och svaghetszoner i den urgamla, veckade gnejsberggrunden som hade bildats för cirka 1 750 miljoner år sedan. En rödgrå variant av denna bergart är speciell för Kullaberg och har fått ett eget namn: Kullait.

8

Nära Ransvik finns det en amfibolit med röda granater som har gett upphov till namnet Diamantklippan.

”

Omedelbart sydost om Ransviks badplats finns det en amfibolit med röda granater som har gett upphov till namnet Diamantklippan. Det som glimmar i solen är centimeterstora kristaller av svart hornblände, ett vanligt mineral i sammanhanget.

Granaterna är inte tillräckligt rena för smyckeanvändning, men det kan ändå vara roligt att gå på skattjakt.

I samband med andra bergskedjebildningar utsattes Kullabergsgnejsen för en kraftig förändring för cirka 1 000 miljoner år sedan. En temperatur på cirka 700 grader, och ett tryck motsvarande 8 kilobar, rörde om ordentligt i bergsgrytan. I vägskärningen

mitt emot Italienska kurvan framträder tydligt en yngre svart diabasgång, liksom på många håll i den sprickiga och veckade gnejsberggrunden på Kullaberg.

Lundageologen Leif Carserud har gett ut ett litet häfte där han beskriver ett antal kända platser på Kullaberg, Geologiska sevärdheter i Skåne del 1.

Skriften finns att låna på biblioteket, och jag rekommenderar den varmt för den som vill veta mer.

Jag tänker hålla mig till mer på-

tagliga förändringar som den senaste istiden skapade och som vi dagligen kommer i kontakt med utan att reflektera på varför det ser ut som det gör.

Den senaste istiden orsakades av en global klimatförändring på cirka fyra grader för cirka 100 000 år sedan – utan mänsklig påverkan. Den Skandinaviska halvön täcktes av ett flera kilometer tjockt istäcke som likt en gigantisk bulldozer plöjde fram och omformade vårt land.

Istäcket, som hela tiden var i rörelse, reglerades av tillväxt genom nederbörd i norr och avsmältning i söder.

Isen nådde som längst söderut längs Möllekuriren 1 • 2013

Ledblocket vid grillplatsen. Stenen är en underkambrisk sandsten, egentligen en kvartsit. När inlandsisen smälte transporterades stenen hit från Vik på Österlen. Liknande stenar finns uppe på Kullaberg, bland annat invid Björkerödsbommen, och på stranden söder om Fågelviksbadet.

en linje genom nuvarande Jylland, via Hamburg och Berlin och vidare österut mot Moskva.

Tillväxt och avsmältning balanserade. Både under isen och på isen rann smältvatten som forslade mängder av sten, grus och sand. Detta material avsattes i åsar eller deltan under isen och framför iskanten.

För cirka 10 000 år sedan började avsmältningen att ta överhanden och isranden försköts allt längre norrut.

Möllekuriren 1 • 2013

Landmassan som hade varit nedpressad 800–1 000 meter av isen började att resa sig. Issjöar och ishav bildades av de stora mängderna smältvatten.

Ett växelspel mellan landhöjning och smältvatten inträdde. Under det äldsta stadiet – den så kallade Baltiska issjön – spärrade landhöjningen av de danska Bälten och Öresund, eftersom landhöjningen gick fortast i söder. En insjö bildades i Östersjösänkan.

växelspelet fortsatte och blev

mer komplext mellan hav, förbundet med Västerhavet, och olika insjöstadier. Baltiska issjön följdes av Yoldiahavet som senare avlöstes av Ancylussjön i samband med nivåförändringar på land och i haven. Senast, för cirka 7 000 år sedan, återkom ett nytt havsskede, Littorinahavet. Samtliga dessa stadier har fått namn efter snäckor eller musslor som var anpassade för de olika miljöerna.

9

Abrasionsbranter. Intill stigen förbi Ona mosse ligger abrasionsbranterna 60–65 meter över den nuvarande havsytan.

Littorianvallen syns tydligt när man kommer ut på fäladen. Till höger om den ligger platsen för Valborgsmässoelden, och till vänster är det ett vattendränkt område där korna trivs att gå.

När vi rör oss i naturen är det mest påtagliga de abrasionsbranter med stenblock som vi ser här och var på Kullaberg. Dessa är en följd av erosion, orsakad av havsvågorna. De högsta branterna finns vid promenadstigen förbi Ona mosse; de ligger som högst 60–65 meter över den nuvarande havsytan. Det är rester av ett forntida hav som med sina krafter förändrade landskapet när Kullaberg var på väg upp ur havet för omkring 10 000 år sedan. Med rätt ögon på kan man hitta spåren på många ställen och på olika nivåer.

Om ni promenerar ut på fäladen går ni på den högsta av den serie strandvallar som Littorinahavet skapade 7–8 meter över den nuvarande havsytan.

Vallen är högst påtaglig vid platsen för Mölles traditionella Valborgsmässofirande.

10

strandvallen kan följas hela

vägen mot Lerhamn, förbi Krapperups eroderade landborg och vidare som en liten höjdrygg över Strandbaden och Köpmansgatan i Höganäs. Den fortsätter över Viken (gamla landsvägen) och erosionsbranterna vid Christinelund och landborgen i Helsingborg.

Titta nästa gång ni kör till Höganäs på de lägre belägna husen på insidan av vallen vid Strandbaden.

Vattensamlingar och försumpade ängar är typiska intill strandvallen.

Sådana finns till exempel strax öster om platsen för Majbrasan och vid Tvillinghusen.

Nästa gång ni vandrar från Kockenhus längs berget mot Mölle kan ni lägga märke till erosionen i bergskanten. Titta också ut över slätten och lägg märke till de olika strandlinjer som syns på åkrarna ned mot Sundet.

Andra påtagliga spår av den senaste nedisningen är de stenryggar, örar, som sträcker sig vinkelrätt från stranden ut i havet. Några ligger över och några ligger under den nuvarande havsytan. Örarna är rester av ändmoränvallar som den Baltiska isströmmen lämnade efter sig. De markerar stilleståndslinjer där iskanten gjorde tillfällig halt under sin reträtt.

Stora mängder sten, grus och sediment avsattes på dessa platser som numera är eftertraktade fiskeplatser för hummer.

Under de cirka 8 000 år som avsmältningen pågick avlöste varmare och kallare perioder varandra. Temperaturförändringarna var på flera grader.

Möllekuriren 1 • 2013

när inlandsisen hade smält så att

iskanten låg över mellersta Sverige och Finland låg den kvar där under en längre tid. Klimatet hade blivit kallare, vilket fick avsmältning och tillväxt att balansera. Under den här perioden sköt en tunnare istunga ned genom Östersjöbäckenet och upp genom Öresund. Isen hejdades först när det tog stopp vid Kullaberg. Sedan satte avsmältningen fart på nytt.

Den baltiska isen förde också med sig en mängd ledblock. Det är karakteristiska, beständiga bergarter med känd ursprungsort. De hade, åtminstone delvis, motstått isens malande krafter under transporten.

Underkambrisk sandsten är ett exempel på ledblock.

Det är en kvartsitbergart som finns i den strandnära berggrunden vid Vik på Österlen. Den här stenen finns också på många platser utmed vår kuststräcka och långt uppe på Kullaberg, kvarlämnad som en rest av den avsmältande isen.

Gubbarna i ruffen

frågade en dag om jag visste vad det var för konstig sten vid rökugnen i hamnen.

Jag skrev en beskrivning som senare sattes upp på en platta vid röken, och där man kan läsa om stenen.

Försök hitta liknande vid era promenader i Kullaberg.

Det finns gott om dem.

Ett annat lätt igenkännbart ledblock är Kristianstadsflintan, en gråfläckig flinta överdragen av vitgul kalkhud, som isen förde med sig från kalkberggrunden på Kristianstadsslätten, och som ni kan hitta bland klapperstenarna på högre nivåer längs våra stränder och badplatser.

Camilla Kehlmeir • Florist Storgatan 67A Höganäs Telefon och fax 042-33 12 85

Möllekuriren 1 • 2013

11

12

Mรถllekuriren 1 โ ข 2013

Stolt i sin yrkesroll Krögaren på Hotel Provence var etablerad i den engelska filmbranschen när han sadlade om, började arbeta som kock och startade restaurang i Luleå. I dag delar han sin tid mellan Skåne och Norrbotten.

Text Monica Bengtson Foto Christer Wallentin

J

ag sitter på verandan med mitt fyraåriga barnbarn.

Han tittar ned över byn och upptäcker flaggan nere på Provence. Det är en röd drake på en grön-vit bakgrund. »Mormor, vad är det där för en flagga med drake på?«, frågar han. »Jag vet inte, vi tittar i uppslagsboken.« Vi letar och letar, men ser ingen flagga som den som vajar så vackert nedanför oss. Några dagar senare går jag ned till Provence för att få svar på hans fråga.

Mannen som driver restaurangen, Steve Miell, berättar att det är Wales flagga, och varje gång han hissar den känns det i hjärttrakten, säger han. Det är kanske inte så konstigt, eftersom han kommer från den delen av England, ett område med tre miljoner människor och tretton miljoner får.

En anledning till att han valde att öppna krog här var att Mölle och Kullaberg påminner mycket om hans födelseby.

Naturen och fukten från havet kändes välbekant, men också att Mölle under vinterhalvåret är en sovande idyll.

aktiv i många sammanhang Inför julmarknaden på Liseberg 2012 byggde Steve Miell och konstnären Annika Vaara en samisk by med en matkåta.

Där serverades gästerna renskav, löjrom, västerbottenost, hjortronparfait och andra norrländska delikatesser på planka.

I en konstkåta visade Annika Vaara sina målningar och där uppträdde också Simon Marainen med jojk.

Det var ett mycket spännande projekt och uppskattningsvis cirka 40 000 personer passerade varje dag samebyn under tiden fram till jul.

Möllekuriren 1 • 2013

egentligen bor Steve i Lule skärgård i ett stort hus.

Från sitt arbetsrum har han en fantastisk utsikt där Luleälven rinner ut i havet. Däruppe har han en krog som bygger på lokala råvaror, framför allt från havet. Eftersom Steve numera mest är i Skåne, drivs restaurangen av hans två äldsta barn, Caroline och Kim. Pappa Steve är mycket stolt över att de klarar detta, men först störde det hans ego att de inte frågade om någonting, och alltså inte verkade behöva hans hjälp vare sig med menyer eller något annat. »De har verkligen växt med uppgiften«, säger han.

Steve har ett gott samarbete med både Grand Hôtel och Hotell Kullaberg och han är imponerad över Saluhallen i Höganäs. I höstas planerade han först att ha både gås och 13

julbord på Provence, men förstod att det skulle bli svårt att konkurrera med Saluhallen och flera andra i Kullabygden .»Man får vara beredd på att det tar några år att etablera sig, och man måste veta sin marknad.« »Långväga gäster som har bott på Provence har varit mycket nöjda och trivseln är det viktiga för mig, även om jag också skulle vilja att Provence blev en samlingspunkt för Mölleborna«, säger han. steve sjunger gärna i köket och det visar att han trivs. Han jämför krögarens yrke med filmbranschen, där han har arbetat mycket. »En film är tre års plåga innan man ser resultatet och man möter aldrig publiken. Krögaren däremot får en omedelbar tillfredsställelse. Jag känner en otrolig glädje när jag har gäster.« Jag förstår under vårt samtal att Steve är en känslomänniska som gärna uttrycker vad han känner, men inte bara genom att sjunga då han lagar mat, utan han skriver också gärna. steve berättar om när han först

kom till Lövskär, centrum för löjromsfisket i Luleå. Då fanns det en korvkiosk nere i hamnen och den köpte han. Korvarna och hamburgarna åkte snabbt ut, så de gamla kunderna blev sura. Men Steve såg fiskebåtarna som dagligen kom in med fångst från havet och ville använda sig av den rikedomen, så han gjorde menyer på den färska, lokalt fångade fisken. Till sist blev det en braksuccé, men det tog åtta år.

Steve träffade Sirel, som skulle bli hans fru, i Västindien. Då var han 22

14

Fisk från Anders, kött från Brunnby och grönsaker från trakten.

”

och officer i den engelska flottan. Hon var 20 och reste runt med några kompisar. Sirel tyckte först att Steve var en odräglig snobb från England, men hon ändrade uppfattning och de är gifta sedan 35 år. I dag arbetar hon med jämställdhetsfrågor och som filmkonsulent med regional filmpolitik. Sirel har varit med i flera stora produktioner, till exempel Grabben i graven bredvid. Fyra av barnen arbetar både med film och restaurang. när Steve fortfarande bodde

i Wales var han delägare i ett filmbolag, skrev för filmen och hade ett eget tv-bolag, medan Sirel jobbade som regissör. Deras intresse för matlagning väcktes under den här tiden. Med sjuttio anställda blev det många fester, där mat skulle serveras.

Steve skaffade sig kockutbildning i London hos bröderna Roux som drev den trestjärniga, franska krogen La Gavroche. På morgonen när personalen kom till arbetet ställde alla upp sig på rad efter vilken rang de hade, berättar Steve. Och så kom Albert-lechef och sade god morgon till var och en. Disciplin och stark hierarki rådde.

Sedan flyttade de till Jämtland, där Steves svärföräldrar hade en gård. De byggde en teater, ett konstgalleri och en restaurang vid en fors. Svärmodern målade tavlor och var även känd för sina dockor som hon spelade teater med. Sådana dockor och tavlor finns representerade på Provence. De höll konserter som också sändes i radio.

Efter detta kom de till Luleå, men Steve fortsatte även att jobba för BBC. hur hamnade denne man i Mölle?

Jo, han såg en annons i facktidningen Restauratören och blev intresserad.

Först hade han tänkt öppna en restaurang i Stockholms Skärgård, men han for ned till Mölle och tittade.

Han blev som sagt förtjust i byn och naturen, men också, vilket blev avgörande, grisarna i Brunnby som går ute och bökar. »Om dom kan vara ute i februari kan jag bygga upp en krog i Mölle«, tänkte han.

Hans mål är att driva en krog med lokala råvaror av hög kvalitet. Det betyder fisk från Anders, Mölles enda yrkesfiskare, kött från Brunnby och grönsaker från trakten.

Steve är stolt i sin yrkesroll och har fått högsta poäng för hotell och mat på Tripadviser. Det enda bekymret är att hans fru är så långt bort. Hennes filmbefattning i Norrland är bra och den vill hon inte lämna. Ett annat problem är att han inte har hittat någon bostad i Mölle, men det går nog att lösa. ytterligare en sak som lockade

Steve till Skåne var Konstrundan. »Det händer mycket i den här delen av landet, det är nära kontinenten, och jag är nyfiken på allt vad livet kan erbjuda».

När jag är på väg att gå säger Steve: »Alla människor som jag har träffat i Mölle har varit underbara.« Jag känner starkt en önskan om att det ska gå bra för honom här med hotell och restaurang Provence – och att det inte ska behöva ta åtta år.

Möllekuriren 1 • 2013

Betald annonsplats

Erik Ahlskog tog över Skeppet för sex år sedan.

Han har gjort flera förändringar som tycks ha gått hem hos kunderna. Försäljningen har ökat år för år.

– Det är jätteroligt att det går bra, men vi söker fler lokala leverantörer och producenter. I dag har vi Annas ägg i Bräcke, Strandbadens honung, Zackows potatis och grönsaker, Mölle Ale och Vikentomater.

– Vi ska också snygga upp exteriören och bygga om entrén. Det blir ett större skärmtak och ett nytt garage för kundvagnarna.

– Under en 3-årsperiod genomför vi utbildningar för att kunna fortsätta att erbjuda Ica Skeppets kunder ett bra bemötande och ett bra sortiment. Kundbemötandet och kunskap om våra varor kommer som nummer ett.

Personalen består av cirka femton personer totalt.

En av de anställda är Sofia Jakobsson som gick ut treårigt gymnasium i Helsingborg 2008. Sedan ett år är hon i Nyhamnsläge.

– Mitt jobb är väldigt roligt. Ingen dag är den andra lik. Vi har många stamkunder, och de flesta vill byta några ord när de kommer till kassan.

– Jag har blivit kassaansvarig. Utöver kassorna sköter jag om tobak, lotter, spel med mera. Och så är det mycket med posten.

– Nyligen var jag på köttutbilding och snart åker halva personalen på en färskvarumässa.

Skeppet • Nyhamnsläge Öppet alla dagar 9–20 Möllekuriren 1 • 2013

15

Att samla på vykort – och visa upp dem Text Björn Rasmussen

jag har samlat på vykort från

Mölle och Kullaberg sedan hösten 2005. Det började med att jag på en auktionssite såg ett vykort på Klubbhotellet. Jag bjöd på det och vann.

Min Möllehistoria i nutid började sommaren 1999. Samma dag som vi skulle resa till Helsingborg och besöka H99 surfade jag på Hemnet och såg att det fanns en före detta sommarrestaurang till salu, kallad Klubbhotellet.

Vi hade sålt vår segelbåt och letade efter ett fritidshus. Vi blev förälskade i Mölle och förvärvade klubbhotellet eller »syltan« som många kallade det.

Jag har även sedan barndomen anknytning till Mölle. När vi hälsade på farmor på somrarna, som bodde i Hälsingborg, besökte vi ofta Kullaberg.

”

när mina vykort började

växa i antal hittade jag att ett kort på »Öfverskogvaktarebostället« som jag tyckte liknade Anita och Bengt Magnussons vackra hus på Kullabergsvägen 8.

Då jag visade kortet för Anita blev hon överlycklig, och det visade sig att vi delade intresset att samla på vykort. Detta har lett till trevlig samvaro vid några tillfällen.

Jag kunde glädja familjen 16

Man kan leva sig in i hur människor hade det.

Westrell, ägare till amerikanska villan eller Villa Solvic belägen där Tönnes väg och Barakullsvägen möts, med ett fotografiskt vykort som visade hur villan såg ut innan olika renoveringar. jag är glad över att vara väl-

kommen till ruffen på morgnarna och där få ta del av gängets samlade kunskap om olika vykorts motiv och historia.

Att samla på vykort är ett ypperligt sätt att lära känna trevliga människor i Mölle med omnejd.

Samlandet har gett mig kunskap om Mölles och Kullabergs historia. Det är fascinerande att få inblick i hur människor var klädda och hur de uttryckte sig i skrift. Många av vykorten har fotografisk kvalitet och föreställer badande i Ransvik eller resenärer från ångbåtarna. Man kan med luppen studera och leva sig in i hur människor hade det.

Min samling har vuxit och jag har delat in korten i följande kategorier:

mans med Frederic Täckström.

Några av mina vykort finns med i böckerna, vilket jag är stolt över.

Under Pyk-veckan sommaren 2012 fick jag tillfälle att fråga Hans-Otto Pyk om ett vykort med påskriften »Villa Sommarblid, Mölle«.

Utan att tveka levererade han svaret att det var ett tidigare namn på Villa Blåsbo och att det var en militär som hade huset först. Mycket imponerande. Jag hade dessförinnan frågat många initierade i Mölle som inte kunde svara mig. efter den upplevelsen för-

står jag att Hans-Otto Pyk är den ende som har blivit årets Möllebo två gånger.

Jag skulle vilja inspirera andra att skriva i Möllekuriren och visa sina vykort eller bilder.

Om det vill sig väl, skulle det kunna bli en artikelserie på temat Vykort berättar. Jag vet att Mölle Byförening stödjer en sådan idé. mitt första bidrag till en så-

Hamnen och båtar; Hotellen; Hus och miljöer i Mölle; Flygfoton; Rariteter; Badbilder; Gruppbilder från piren och hamnen Sommaren 2010 blev jag tillfrågad om jag kunde visa vykorten i stationshuset i samband med 100-årsjubileet av järnvägen mellan Mölle och Höganäs. Det gjorde jag och upptäckte att intresset var stort. där fick jag kontakt med Erik Magnusson, journalist och författare till två böcker om Mölle: Det vackra huset i Möllebergsbacken och Här ha vi det ljufveligt; den senare tillsam-

dan tänkt serie är två vykort som tillsammans belägger att en tysk eskader besökte Mölle sommaren 1905, och att fotograf Peter P. Lundh kom ut med ett vykort året därpå med foto på skeppen.

På det första vykortet från 1905, med sockertoppen på framsidan, berättar skribenten att den tyska eskadern med sex fartyg har ankrat på redden. Det är fullt med tyska officerare i land och dans på Hotell Elfverson.

Det andra vykortet postades 1906. Motivet på framsidan är ett foto som Lundh tog från Hotell Elfverson. De tyska fartygen syns en bit ut i Sundet.

Möllekuriren 1 • 2013

Fru Elin Ekermann Grefmagnigat. 18 Stockholm Mölle 22.7. 05 Tack lilla Mor för pengarna som jag fick i dag i oskadat skick. Jag mår nu mycket bra, och har lagt ut på hullet betydligt och blifvit brun. Det har också regnat, men i dag är det härligt.

I torsdags passerade tyska eskadern Mölle, 6 stora skepp. En massa officerare voro i land och det var dans på hotell Elfverson och ganska festligt förresten.

I kväll skola vi visst dansa på Kullaberg, men annars har vi då bara hvilat oss. Vi sitta på vår härliga balkong precis som mitt i sjön . Här är nu kolossalt mycket folk, alla hotell äro fulla och det vimlar af tyskar och danskar.

I nästa vecka resa vi ju till Köpenhamn och då skickar jag ett kort därifrån.

Kortet var för litet, men det gör ju ingenting. Hoppas lilla Mor ej nu går och öfveranstränger sig.

De hjärtl. hälsn till Eder alla fr. Dagmar.

Tyska jagare har ankrat upp utanför Mölle. Året är 1905 och fotograf Peter P. Lundh får ett fint motiv till ett nytt vykort.

Björn Rasmussen skriver i artikeln om husen på vykorten ovan. Den översta bilden visar Klubbhotellet. Därunder kommer Öfverskogvaktarebostället, Villa Solvic och Villa Sommarblid/Villa Blåsbo.

På Erik Magnussons hemsida www.hotellmolleberg.com finns det ett stort antal bilder och vykort från Kullaberg.

Möllekuriren 1 • 2013

17

Gympa i annexet

Hela kroppen blir glad

Text och foto Christer Wallentin

T

Agneta Jetzén har gympa tre gånger i veckan. På måndagarna är det först ett pass klockan nio. En timme senare är det träning för dem som vill ha ett något lättare program. På torsdagarna börjar gympan klockan nio.

Antalet deltagare är 10–15 i en grupp. Avgiften är 500 kronor per termin.

Du når Agneta per telefon: 042- 34 75 32, 073-844 77 25

18

orsdag morgon. Agneta Jetzén kom för en god stund sedan för att göra allt i ordning inför dagens träningspass. Hon har satt upp flaggan utanför dörren. Den rör sig i

morgonbrisen och signalerar att det

blir gympa som vanligt klockan nio.

gympan berättade hon att programmet var nytt och att deltagarna inte hade haft så lång tid på sig att träna in alla rörelser. När jag några veckor senare är på besök har jag svårt att förstå vad hon menade.

Agneta har tänt i omklädningsrummet, kollat att det är välstädat i det stora rummet och provkört sin nya spelare. Musiken är viktig i hennes arbete.

Den här maskinen blir bra, det vet hon. »Men det är jobbigt att knapparna är så små på fjärren«, säger hon till några deltagare som har kommit tidigt. »Det blir inte lätt att styra musiken när jag är mitt uppe i en rörelse.«

sträckningar, böjningar, hopp och vridningar går i högt tempo och i mina ögon hänger alla med utan problem. Deltagarna är fokuserade och går in för att ta ut rörelserna och bevara balansen. En blick på Agneta verkar räcka för att komma rätt. Musiken hjälper också till.

Det märks att Agneta tycker om det hon gör, och att hon kan det här. Redan som ung var hon aktiv i Helsingborgsgymnasterna, så intresset fanns tidigt. Som vuxen bodde hon under en tid i Stockholm och var, förstås, med i en gympagrupp. Ledaren lade av och Agneta blev tillfrågad om hon kunde ta över. Så blev det, och sedan dess har hon startat otaliga motionsgrupper.

Under många år hade hon till exempel sommargympa i Solviken.

Deltagare därifrån vittnar fortfarande om morgnarna som avrundades med ett dopp i havet. Och hon startade vattengympa i simhallen i Mölle.

det ser ut att bli en dag med klart väder, men så här tidigt är det skumt i lokalen. Belysningen är dämpad när deltagarna söker sig mot sina invanda platser i rummet. Alla har med sig ett liggunderlag och flera bär på en liten väska. Senare ser jag dessa plocka upp vattenflaskor och handdukar när svetten bryter fram och tröttheten i musklerna börjar komma.

När jag först pratade med Agneta om att göra ett reportage om torsdags-

Möllekuriren 1 • 2013

gympan i annexet har blivit en in-

stitution. Lena Svensson Kullenkrona är en av dem som har varit med längst.

– Jag tror att det måste vara minst femton år som jag har hållit på. Agneta är så ambitiös. Varje termin gör hon ett nytt program.

Ann-Britt Laestadius tillhör nykomlingarna. Hon började för ett halvår sedan, hösten 2012.

– Egentligen går jag på måndagar,

men den här gången blev det torsdag eftersom jag var upptagen. Det är bra att man kan få byta dag när det kniper.

– Det blir en sån skön start på veckan att vara med i gympan på måndag morgon. Lederna behöver smörjas upp.

– Agneta är jätteduktig. Hon har bra rörelser och fin musik. Och så är hon glad och har utstrålning.

ingrid Bergenstråhle började

också i höstas, men för henne är det torsdagsgruppen som gäller. Hon bor i Vita byn och från sitt fönster ser hon ned mot stationshuset.

– Jag brukade sitta och slöa vid köksbordet och löste korsord. Fem i nio såg jag alla som strömmade mot annexet. Jag tog en macka till … och började få dåligt samvete.

– Så jag gick med, och det har jag

Ann-Britt Laestadius går på måndagar. »En skön start på veckan att få smörja upp hela kroppen.«

Anna Birgit Johansson och Kerstin Paulsson samåker från Höganäs för att vara med på gympan i Mölle en gång i veckan.

Ingrid Bergenstråhle började i höstas. »Agneta kan varenda muskel. Träningen gör gott för golfen, mitt stora intresse.«

inte ångrat. Agneta går igenom hela kroppen, hon kan varenda muskel. Vi övar upp balansen och andningen.

– Det är väldigt roligt med musiken.

Den smittar, ibland sjunger jag med.

Anna Birgit Johansson och Kerstin Paulsson bor nära varandra i Höganäs, och de samåker till Mölle varje torsdag.

– Det har blivit en trevlig vana, säger Kerstin. Jag har varit med sedan åttiotalet hos Agneta.

– Jag kan vara trött innan vi börjar dagens pass, men tröttheten försvinner och efteråt känner jag mig pigg, säger Anna Birgit. Hela kroppen blir glad.

– I slutet av en termin går jag och hoppas att det ska bli samma program nästa termin, säger Anna Birgit. Det har jag ju lärt mig. Men jag vet att Agneta skiftar program, och det är roligt med nya rörelser också.

mÖt våren i hÖganÄs.

Och väl där, på hamnpromenaden, hos oss! med havet som fond erbjuder vi alla möjligheter för en lyckad sammankomst – i baren, i restaurangen, på konferens eller på fest. bravo – då är det bara att ta sig hit!

bryggan, småbåtshamnen 16 b, se-263 39 hÖganÄs. tel 042-340 360. www.hoganasbrygga.se

20

Möllekuriren 1 • 2013

Foto Christer Wallentin

»

Mattläggning i badrum • kök • hall • m.m.

Så många kåser

Nyligen fick jag för mig att jag skulle gå en sväng, hålla mig så nära vattnet som möjligt, och ta mig från Fågelviken neråt Vattenmöllan.

Området närmast havet har alltid lockat mig. Jag och mina kompisar lekte ofta där när vi var barn, för så där sjuttio år sen.

Jag gick försiktigt. Stenarna i vattenbrynet var hala för det var lågt vatten den här dan.

Det är alltid mycket att titta på längs stranden. Men av någon anledning var det framför allt en sak som fångade mitt intresse: kåserna. Jag upptäckte den ena kåsen efter den andra. Aldrig hade jag väl trott att det var så många båtplatser nedanför fäladen.

• Bilden visar Petter Svens kås som ligger ängst inne i Fågelviken. Den har sitt namn efter bonden på gården nära kapellet, och där hade han sin båt.

Det är ingen naturhamn, utan man ser att människohänder har skapat tilläggsplatsen. Stenarna har flyttats och baxats i läge.

Om man tittar noga, ser man att stenarna, särskilt på kåsens högra sida, är ganska platta. Det var säkert för att det skulle vara lätt att gå där.

«

Berättat av Bertil »Bobs« Svensson för Christer Wallentin.

Möllekuriren 1 • 2013

21

Möte med Birgit Holmbeck Tufvesson

»Jag har tagit vara på livets glada dagar« Text Ingrid Sundlöf Eriksson

T

änk att kunna sammanfatta livet med de orden. Det kan flickan som Gabriel Jönsson skrev en dikt till, se rutan här intill.

Det är vinter i Mölle när Möllekuriren träffar Birgit Holmbeck Tufvesson. Snön stampas av, »Stig in«, säger Birgit Holmbeck, kallad Bibban, har jag känt i många år Birgit. Vi tar plats vid Första gången som jag såg dig var du barnblond i ditt hår matbordet, generöst Rädd för kolera i vattnet och för karlslokar i land i omfång, med plats Men du blev allt mindre lättskrämd inför sådant efterhand. för många gäster. Här Gabriel Jönsson vankas gästabud, titt som tätt. Så som det anstår en ättling till grundarna av anrika Turisthotellet i Mölle.

Född på Turisthotellet Far och mor, Per Johan och Selma Holmbeck, startade Turisthotellet 1924. De hade tidigare drivit hotellrörelse i bland annat Malmö. De fick fyra barn: Stig, Ellen, Birgit och minstingen Per – som kom att driva Turisthotellet fram till sin bortgång 1995.

– Jag är en av få, ja kanske den enda i min ålder som är född i Mölle. Jag föddes på hotellet. På den tiden fanns barnmorska i byn, med egen ackuschörsväska.

Per Johan dog 1939 då Birgit endast var elva år. Selma stod ensam med fyra barn och ett hotell att sköta. Birgit och syskonen växte upp på Turisthotellet.

– Vi blev inte bortskämda, utan fick hjälpa till med lite av varje.

I Europa hade krig brutit ut och Danmark var ockuperat av Tyskland.

– En morgon när vi vaknade var hamnplanen full av militärfordon. Man visste inte om de var svenska eller utländska.

22

Selma uppmanade sina barn att ta på sig det varmaste de hade. Hon hade redan sett till att familjen hade väskor packade så att hon och barnen snabbt skulle kunna resa till föräldrahemmet i Småland.

Det klappade på porten! Det var ovisst om det var vän eller fiende. Selma blev lättad då hon hörde orden »Öppna i lagens namn!« Den svenska militären tog Turisthotellet i beslag och inrättade sitt högkvarter där. Kök etablerades på Pensionat Jönsson.

– Mamma var en generös människa. Det blev ofta mat över och vi gick med mat till fattigfolk, för sådana fanns det, berättar Birgit.

Kriget var högst närvarande, även om Sverige inte var direkt inblandat. Då Selma ringde sin syster i Småland bröts samtalet; »en svensk tiger«. Flyktingar från det ockuperade Danmark fick skydd i Mölle, och Birgit berördes av deras öden vilket påverkade hennes livsval längre fram.

– På Turisthotellet träffade jag många av tidens kulturpersonligheter. Jag är uppvuxen med Gabriel Jönsson och hans fru Annika.

Farbror Gabriel skrev alla tal som hölls i familjen Holmbeck vid högtider. En annan regelbunden gäst var Manfred Björkquist, biskopen, liksom Ivar Lo-Johansson. Det var många välkända personer som passerade under årens lopp, berättar Birgit.

Bildade familj på Österlen Birgit tyckte väldigt mycket om djur, och engagerade sig under de sista krigsåren i Blå Stjärnan. Hon gick kurser och blev uttagen till utbildning i Stockholm, tillsammans med Barbro Bengtsson, numera sommarboende på Gylleröd. Barbro blev en vän för livet.

Möllekuriren 1 • 2013

Foto Christer Wallentin

arbetsplatser i de olika revir som ingick i skogsdivisionen. I arbetsuppgifterna ingick allmän undersökning av bland annat blodtryck och blodsocker samt att göra hörselprov. Inte minst viktigt för den som arbetar i buller från motorsågen.

– Det var ett lyxjobb. Jag hade en tjänstebostad som jag själv fick inreda med tapeter och textilier från Svenskt Tenn.

Sin blivande make, Erik Tufvesson, träffade Birgit på en fest på Turisthotellet. Efter giftermålet 1949 flyttade paret till Svabesholms Kungsgård, som brukades av makens familj. Stället är ett så kallat danskt vederlagsgods från freden i Köpenhamn 1660, beläget vid Stenshuvud. Umgänget med tidens kändisar var livligt. Fritiof Nilsson Piraten var en gärna sedd gäst på Svabesholm.

Familjens flickor föddes: Kristina, Annika, Birgitta och Cecilia.

Birgits stora djurintresse fick blomma ut på Svabesholm. Hästar och får betade på ängarna, och i ladugården fanns det 60–70 mjölkkor.

– När det var Kiviks marknad fick vi mjölka själva. Det stod i anställningskontraktet för gårdsarbetarna att de hade rätt till ledighet för att gå på marknaden, minns Birgit.

Efter makens tidiga bortgång flyttade Birgit och flickorna till Mölle.

Möllekuriren 1 • 2013

Hon började som sjukvårdsbiträde på läkarstationen Sjöcrona i Höganäs.

– Inte en enda dag var det tråkigt att gå till jobbet. Jag trivdes jättebra, men doktor Teemant uppmanade mig att söka utbildning till sjuksköterska.

Jag kom in i Karlstad, och gick sjuksköterskeskolan där.

Företagssjuksköterska på Uddeholm Utbildningen avslutades 1973. Birgit utsågs till äldsta (45 år) och bästa elev.

Hennes första tjänst som sjuksköterska var i Mölle på rehabiliteringshemmet Bokelid, numera BellaVista.

Birgit erbjöds 1974 en tjänst som företagssjuksköterska vid skogsdivisionen på Uddeholm AB i Värmland.

Hon tackade förstås ja och hade inga svårigheter att acklimatisera sig. Hon hade tidigare skaffat gården Aspberget i Värmlands finnskog nära norska gränsen.

Hon körde Landrover ut till skogs-

Ett drygt halvår i Israel Men Birgit begärde tjänstledigt från Uddeholm. Starka minnen från möten med de många judiska flyktingarna som hade bott på Turisthotellet gjorde sig påminda. Birgit ville göra en insats i Israel. Först arbetade hon i Ashkelon, nära gränsen till Gaza.

– Det var varmt, väldigt varmt, nästan 50 grader. Men jag sa till mig själv: Nej Birgit, klaga inte, tänk på patienterna!

Senare sökte hon förflyttning till en geriatrisk avdelning i Tel Aviv. Här bodde många invandrade israeler som liksom Birgit talade engelska och tyska. En patient minns hon särskilt.

En strokedrabbad kvinna som ville att Birgit skulle bli hennes privatsköterska. Det var intressant att leva i ett israeliskt privathem, men som Birgit torrt konstaterar: – Det var inte 24 timmars tjänstgöring per dygn, det var 25.

Att Birgit uppskattades av sin patient förstår man då hon i avskedsgåva fick en diamantring som patienten smugglat med sig under sin flykt från Odessa.

Hon lämnade Israel före jul och landade på ett snöigt Kastrup där döttrarna mötte upp med mockapäls.

Ville göra mera nytta Efter återkomsten till Sverige arbetade Birgit vidare för Uddeholmsbolaget.

Hon arbetade sammanlagt fem år för företaget innan hon sökte sig vidare.

23

Fjällen har alltid lockat Birgit. Bilden togs när hon vandrade i Abisko nationalpark i augusti 1986. Under de sista krigsåren var hon med i Blå Stjärnan, en frivillig försvarsorganisation.

– Jag ville uträtta lite mera, göra lite bättre nytta i samhället. I Likenäs fick jag tjänst som distriktssköterska.

Det låg bara sex mil från Aspberget, så det passade fint.

Birgit bodde i sin eget hem och kunde pendla de sex milen till jobbet.

I Aspberget levde hon riktigt friluftsliv, det liv hon älskar. Hon tog jägarexamen och deltog i jakter där en av jaktkamraterna var kriminologen Leif G.W.Persson. I Värmlandsskogarna bryggdes både kaffe och brännvin.

– Men det är preskriberat nu, storskrattar hon.

Vissa skift krävde övernattning på läkarstationen i Likenäs. Och där hände det riktigt räliga saker, minns Birgit.

– Det här var under gröna vågen och det bodde folk i bygden som sysslade med knark. De kom till läkarstationen, var hotfulla och krävde att doktorn skulle skriva ut narkotika till dem.

Likenäs läkardistrikt är vidsträckt. I 24

jobbet ingick att följa med vid ambulanstransporter till sjukhuset i Torsby.

Avståndet från Likenäs till Torsby är dryga sex mil. En patient kunde hämtas ytterligare sex mil bort, så långa sjukresor hörde till vardagen.

Det hände att ambulansen körde fast i snön och distriktssköterskan fick ut och skotta för att bilen skulle komma loss. Åter i Kullabygden Birgit trivdes med livet som distriktssköterska i Likenäs, men hemtrakten lockade trots allt.

– Jag ville dra mig hemöver och visste att man behövde företagssjuksköterskor. Tillsammans med doktor Hasse Johansson startade jag Kullahälsan.

Det var en trevlig arbetsplats. Vi anlitades bland annat av kommunen och flera skolor och småföretag.

Birgit slutade något år innan pensionsåldern och fick mera tid att vistas i fjällvärlden, en miljö där hon alltid

har trivts. Hon fjällvandrade i Sarek och Abisko, ibland med barnbarnen.

Mest älskade hon Storulvån i Jämtlandsfjällen.

Och si, där mötte hon Eistein, mitt ute på fjället. Han var pensionerad kriminalare och nybliven änkeman. De slog följe. De delade intresset för natur, fjällvärld, vandringar. Bland annat gick de i sällskap med sherpas under tre veckor i Himalaya. Det blev 18 år tillsammans uppe i Östersund.

– Jag fick uppleva allt det jag önskade med fjällvärlden.

Birgit återvände till Mölle. Här har hon inrett ett mysigt hem i Turisthotellets tidigare tvättstuga och iskällare. Ett varmt, ombonat och gästfritt hem, fyllt av fotografier på barn och barnbarn och böcker från ett rikt och omväxlande liv.

Och omväxlingen fortsätter. För några år sedan reste hon till Florens och läste italienska under en månad.

Möllekuriren 1 • 2013

Hon ingår också i ett sällskap i Mölle som träffas en gång i veckan och konverserar på tyska. Kapellföreningen har en trogen medlem i Birgit och kontakterna med familjen och de många vännerna hinns också med.

– Jag har fyra rum i mitt hjärta, Kullabygden, Österlen, fjällen och havet. Jag tycker att livet är bra i dag, sammanfattar Birgit och konstaterar att mamma Selmas livsfilosofi fortfarande håller: Livet blir vad man gör det till.

Jakt är ett annat stort intresse för Birgit. Den här vapenlicensen på ett hagelgevär fick hon för 30 år sedan.

Möllekuriren 1 • 2013

25

Valskådning på nära håll Text Birgitta Hansson Foto Fredrik Aronsson

26

Möllekuriren 1 • 2013

”

J

Det räcker att åka ut till fyren för att få chansen att se tumlare.

Teckning Jonas Netterberg

kan bli två meter långa

ag kommer ihåg att det på femtiotalet inte var alldeles ovanligt att se tumlare när man var ute i båt eller badade runt berget. Sedan minskade de kraftigt i antal.

Det kan finnas flera orsaker, men en är att tumlarna fastnar i fiskegarnen när de jagar föda nära kusten och drunknar. När det var strandstädning för ett par år sedan hittade städarna en död tumlare utåt Solviken.

När vår familj har varit på resa till

bland annat Island och Sydafrika har vi tagit chansen att skåda val. Och vi har haft ganska god tur. Vi har sett både sillval, knölval, grindval, vitval, delfin och sydkapare.

En gång vid Skagen – när vi åkte med tåget som går längst ut på spetsen på Jylland – ropade den danska guiden: »Där är det marsvin.« Det tog ett tag att förstå att det var utåt havet som vi skulle vända blicken och inte in i sanddynerna. Men sedan dess vet vi att tumlare heter marsvin på danska och delfiner heter öresvin.

På senare år har antalet tumlare ökat kraftigt, också längs Västkusten, så man behöver inte åka långt bort i världen för att ha chansen att se faunans minsta val.

Tumlarnas vetenskapliga namn är Phocoena phocoena. De blir som mest knappt två meter långa och väger upp till 65 kilo. Normal livslängd är 12–15 år.

Vid tre, fyra års ålder blir tumlarna könsmogna. Honan föder sin kalv efter att ha varit dräktig i elva månader. En nyfödd kalv är beroende av modern under ett helt år och diar större delen av den tiden.

Tumlarna finns på norra halvklotet nära kusterna i de tempererade delarna av haven.

Läs mer, bland annat på Världsnaturfondens webbplats: www.wwf.se.

Möllekuriren 1 • 2013

Det räcker att åka ut till fyren.

Där finns stora chanser en lugn dag att se en liten flock tumlare. Ta plats vid fyrhuset eller vid Palnatokes skränt och ge er till tåls. Det är precis som fågelskådning, man måste ha tålamod och vänta.

Om ni ser en klunga fåglar som har samlats på ett ställe på havet, finns det troligen fisk där, och då ökar chansen att också se fenan på en tumlare dyka upp.

På Tumlarens dag för ett par år sedan vid Naturum fick vi syn på tumlare

utanför Kullaberg för första gången på mycket länge.

Jag och de andra deltagarna fick först information om hur tumlaren lever, hur man räknar dem, vad de äter etcetera. Sedan gick vi ut på terrassen utanför och väntade. Plötsligt passerade en liten grupp tumlare.

Det var som om det var regisserat.

Efter det har jag och andra i familjen själva sett tumlarna vid fyren flera gånger. När vi har gäster, och vädret är det rätta, säger vi att nu ska vi på valskådning. Och vi har oftast lyckats till gästernas stora förvåning.

Tumlaren är gråsvart på ryggen, med ljusgrå sidor och vit mage. Den har en låg, triangelformad ryggfena.

Den kan vara svår att få syn på, både på grund av färgen och eftersom den inte brukar hoppa upp ur vattnet.

Dessutom är de ganska skygga, inte alls lika lekfulla som en flock delfiner. det är oftast bara den låga tre-

kantiga ryggfenan och en bit av ryggen som syns över ytan. Tumlarna simmar i mindre flockar längs med kusten, inte alls långt ut från stranden. Men vågorna får inte vara höga för att man verkligen ska få syn på dem.

Kullabergsguiderna ordnade förra året båtturer med utgångspunkt från Paris hamn, vilket gav deltagarna goda möjligheter att få se tumlare. Jag hoppas att de fortsätter i år.

Tumlaren äter mest fet fisk som

sill och skarpsill, men även småtorsk i stim. De använder ett klickande ljud, ett slags ekolod, både för att lokalisera sina byten och för att kommunicera med varandra.

I Östersjön finns det ett ganska litet antal tumlare, kanske runt ettusen individer, och normalt endast längs den skånska kusten. Men i Skagerrak, Kattegatt och de danska Bälten uppskattar forskarna att det finns 27

omkring 35 000 tumlare. Mätstationer i Skälderviken och Laholmsbukten har bekräftat antalet.

Det som hotar tumlarna i dag är

huvudsakligen att de fastnar i fiskeredskapen. Tumlarens ekolod kan inte upptäcka de tunna nylontrådarna i fisknäten. Ljudet går rakt igenom och tumlarna upptäcker inte näten förrän det är för sent.

De drunknar efter några minuter, eftersom de måste till ytan för att andas. Det är flest unga djur som fastnar och drunknar i fisknät. De nät som användes förr var gjorda av tjockare trådar av naturmaterial och därmed lättare att känna av för tumlarna.

En annan faktor som stör återhämtningen kan vara den ökade båttrafiken. Tumlare är mycket skygga och mängden fritidsbåtar kan göra att valarna har svårt att hitta skyddade

28

platser där de får vara ifred med sina kalvar. Ett tredje hot mot tumlarens fortlevnad runt Sveriges kuster är miljögifter, i synnerhet i Östersjön.

bli medlem

Årsavgiften är 200 kronor,

vilket inkluderar Möllekuriren utdelad i Mölle.

För övrig distribution tillkommer inom Sverige 100 kronor per år; för utlandet 200 kronor per år. Bankgiro 5617-3883.

Möllekuriren 1 • 2013

Tre kvinnor på 1600-talet

I fokus för släktforskare Text Birgitta Svantesson

kullabygdens släktforskare bildades 1987. Vårt

område är Kullabygden med de tio socknarna Allerum, Brunnby, Farhult, Fleninge, Höganäs, Jonstorp, Kattarp, Viken, Välinge och Väsby.

I vårt arkiv har vi material från kända släktforskare som har varit verksamma i trakten: Kurt Bengtsson, Ernst Hilmer, Thure Ivarsson och Karl-Johan Roslund. Inte minst Hans Arlocks forskningsmaterial har varit viktigt för föreningen. Det består av von Kockens journal, bouppteckningar och mycket mer som berättar om vad som har hänt på Kullahalvön.

I arkivet guidar Gunnel Hallqvist och Lars Nilsson. Vi har öppet för medlemmar var fjortonde dag och för allmänheten några gånger per år.

Vi anordnar kurser i släktforskning och texttolkning.

Föreningslokalen är öppen för medlemmars forskning varje vecka och då finns det värdar som hjälper till. I dag har föreningen cirka 350 medlemmar.

Föreningen ger även ut en bokserie som vi kallar för Kullasläkten. Hittills finns det tre böcker utgivna, och den fjärde hoppas vi publicera i slutet av året.

Kullasläkten är en släkt som kommer från Svanebäcksgården i Viken. En av sönerna där, Nils Trulsson född 1658, flyttade till Kulla Gård och blev fyruppsyningsman på Kullens Fyr. Han var gift två gånger och fick fjorton barn, och det är dessa barn vi kartlägger.

De tre äldsta barnen har fått var sin bok om sina ättlingar, de tre första böckerna handlar om Kirstina född 1687, Karna född 1690 och Anna född 1693. Hittills har vi hittat 40 000 ättlingar till Kullasläkten och arbetet pågår för fullt.

Krapperuppsstiftelsen var behjälplig med pengar till den första boken. Sedan har vi kunnat finansiera de övriga med intäkter från bokförsäljningen.

Birgitta Svantesson är ordförande i Kullabygdens släktforskare. Den 5–7 juli har föreningen öppet för allmänheten, se www.kullabygdens.se.

Hans Arlock har tillfört arkivet mycket material.

Allt i ord och bild

Formge Skriva Redigera Trycka Göra hemsidor Fotografera

Christer Wallentin • lillaforlaget.se

Möllekuriren 1 • 2013

29

Tegelpelarna på Håkulls topp Text Birgitta Hansson

Håkull, den högsta punkten på Kullaberg. Men efter att ha klarat av den sista branta stigen är man uppe. Den hänförande utsikten, 187,5 meter över havet, kan få vem som helst att tappa andan.

Förstagångsbesökaren behöver nog en stund för att fånga in havet och slätterna som breder ut sig nedanför berget. Men efter ett tag ställs blicken in på den närmaste omgivningen.

ovanför trädtopparna för att få fri sikt. Just pelarna användes för att få en stabil bas för de olika instrumenten, ett underlag som inte skakade eller rörde på sig när man mätte. Själva triangelpunkten finns inte på pelarna utan vid sidan om, inhuggen i berget.

Tegelpelarna kommer då i fokus,

Från Håkull

alldeles säkert. Men vad i herrans namn är detta, har nog mer än en tänkt. Man väntar sig liksom inte att det mitt i denna praktnatur ska stå välmurade tegelpelare, uppenbart skapade av människohand. Låt mig berätta hur det ligger till.

En av punkterna i rikets så kallade triangelnät ligger på Håkull. Omkring förra sekelskiftet bedrev myndigheterna ett jätteprojekt som innebar att hela Sverige delades in i trianglar med flera mils sida.

Trianglarnas hörnpunkter mättes in med hög noggrannhet, och det skedde med hjälp av instrument som teodeliter och geodimeter.

mätte man in flera av de andra triangelpunkterna i rikets nät, bland annat Knösen – som ligger mellan Torekov och Båstad – och Högalteknall, Hallandsåsens högsta punkt.

Från varje sådan punkt gjorde man noggranna inmätningar av vinkeln mellan de olika punkterna och av avståndet till dessa. Samma sak mättes ett antal gånger för att resultatet skulle bli så exakt som möjligt.

På den punkt som man mätte mot fanns prismor som gjorde att man kunde urskilja punkten i instrumentet.

På så sätt fick man ett triangelnät över hela Sverige med noggrant bestämda lägen för varje hörnpunkt. Från dessa triangelpunkter kunde man sedan fortsätta att mäta i nya, mer småska-

Varje hörnpunkt var noga utvald

för att passa in i detta nätverk av punkter. Det var alldeles nödvändigt med fri sikt mellan punkterna. Därför sökte man upp höjder med vidsträckt sikt – och Håkull är en sådan punkt.

På vissa ställen, till exempel i skogsmark, var man tvungen att bygga torn som var så höga att man kom 30

Foto Gunnel Svinhufvud / Christer Wallentin

Det är inte så lätt att nå upp till

liga nät tills man kom ned till en by som Mölle, där det finns polygontåg med givna koordinater.

Från början hade

oftast varje by eller större tätort sitt lokala koordinatsystem, som fungerade bra så länge man höll sig inom sitt eget område. Men ska man knyta samman flera områden så är det viktigt att ha samma system att hålla sig till.

I ett modernt samhälle är det nödvändigt att kunna ange geografiska positioner mycket noga och också sätta en punkt i relation till andra punkter.

Det behövs för att kunna rita en så riktig karta som möjligt, för att kunna staka ut vägar eller järnvägar, för att kunna mäta in en viss tomt i förhållande till andra kringliggande tomter och att kunna få alla tomter rätt placerade på en karta.

Möllekuriren 1 • 2013

Inmätningar i rikets system var

viktiga. Men detta var före satelliternas tid.

Numera används satelliter för positionsbestämning, vilket gör att man inte behöver söka sig till höjder med fri sikt mellan punkterna. Nu räcker det att man kan få in uppgifter från fem, sex satelliter och på så sätt få en position för varje punkt.

Mätning mot satelliter med GPS har fått många användningsområden också i vardagen, till exempel navigeringshjälp i bilar, på fartyg och inom flyget.

Utvecklingen går med raketfart. Även satellitmätningar kräver ett nätverk med fasta och mycket välbestämda punkter.

Själv har jag under sommaröv-

ningarna, som det hette i min utbildning på lantmäterilinjen, stått på såväl Knösen som Högalteknall och gjort triangelmätningar – både mot Håkull och mot den närmaste punkten norrut som låg vid Mellbystrand.

I dagens samhälle har pelarna på Håkull mest ett historiskt intresse. De kommer inte att användas igen för nya mätningar.

Emaljmugg

89:-

Kan det sägas tydligare?

Nä, knappast – trädgårdsarbete är en livsstil. Precis som böcker.

Välkommen in och botanisera bland alla nyutsprungna spännande trädgårdstitlar, alltså!

Köpmansgatan 13. Höganäs.

Tel 042-34 01 97. Öppet måndag–fredag 10 –18, lördag 10 –15.

Välkommen!

Möllekuriren 1 • 2013

31

32

Mรถllekuriren 1 โ ข 2013

Det förflutnas ständiga närvaro ...

Text Kerstin Werdinius varje gång jag kommer till min barndoms Mölle känns det som att betrakta en dubbelexponerad filmremsa.

Varje bild av det förflutna har en motsvarighet i nuet.

Häromdagen gick jag igenom ett av minnenas många arkiv. Mellan några kuvert låg ett gulnat tidningsklipp hämtat från Helsingborgs Dagblad daterat mars 1953. Exakt 60 år senare läser jag intervjun med Göran Lock och tittar närmare på fotot av honom.

•

Vem var egentligen Göran Lock? Hans Villa Gläntehallen på Kullabergsvägen är riven sedan länge. I stället finns numera två eleganta villor på platsen. Om jag blundar ser jag Lock stå lutad över grinden med fri sikt ned mot stationen.

I sin krafts dagar var han Mölles eget faktotum och hjälpte ofta anländande tågresenärer med deras bagage, däribland en av mina mostrar, Blenda Rosenberg.

Genom denna moster kom jag i kontakt med Göran Lock. Hon tillbringade hela sitt yrkesliv som lärare vid Mölle småskola. Efter att ha hjälpt lärarinnorna med väskor blev det ibland kaffe och hembakat och en pratstund på mosters »svale«. Lock drack alltid kaffe på bit, lade en sockerbit på tungan, hällde lite kaffe på kaffefatet och drack med välbehag.

Ofta uppstod samtal om allt som hände i den stora världen och i den lilla i Mölle.

•

Göran Lock lär under krigsåren ha sagt: »Vi skulle göra som fransmännen, bygga en Masonitlinje (Maginotlinje).« Andra smått filosofiska uttryck kunde man få som svar på frågan »Hur är det i dag Lock?« »Jo det går väl an, men det blir värre och snart är det hela över.« En dag regnar det mycket och i byn träffar Göran Lock en bekant som säger: »Det var fasligt vad det regnar i dag.« Det lakoniska svaret blir: »Ja, på ett vis.« Detta är ett uttryck som länge har funnits med i min familj. Det går alltid att lägga till ett »Ja, på ett vis« så får ett resonemang en ny dimension och folk ser genast eftertänksamma ut som om det gått upp ett ljus för dem. Prova ska ni få se!

Möllekuriren 1 • 2013

• I intervjun med Göran Lock får vi veta att han just återvänt till Mölle från en resa i Europa som varat i tre månader – han reste dock inte ensam. Han agerade »sällskapsdam« till Gudrun Clausen, en kvinna från Köpenhamn som efter ett olyckligt äktenskap i Sydamerika tagit sin tillflykt till Mölle. Vid en av sina resor togs båda emot av påven för särskild audiens.

Ett annat land som han ofta besökte var Spanien. När Göran Lock fick höra att jag skulle läsa spanska vid universitetet i Madrid blev han eld och lågor och skickade med mig ett gammalt dansk-spanskt lexikon. Danskan var ofta svårare än spanskan att tyda, men boken finns kvar fortfarande – någonstans. När vi åter möttes i byn ropade han alltid glatt »Señorita«.

•

Göran Lock var en av många färgstarka personligheter som fanns i Mölle under min uppväxt. Mölle av i dag har förändrats, men det förflutna är ändå ständigt närvarande.

På ett vis, som Göran Lock skulle ha sagt!

33

Memento Varför denna förstörelse och nedskräpning i vår fina by?

Brevlådor slås sönder och påsar med både burkar och matrester slängs i naturen. Är det yngre – snälla föräldrar ta upp diskussionen om hur fel detta är! Är det äldre – då vet ni väl hur man inte gör?

Styrelsen Tänk om datorn, skrivaren, din iPad, internet och din e-post bara fungerade...

34

Möllekuriren 1 • 2013

FÖRENINGSSIDAN Kullabergs Pensionärs­ förening

Mölle golfklubb www.mollegk.se

Kapellföreningen

Den 11 april│Besök på Helsingborgs

Den 31 mars│Kick-off för juniorträningen klockan 10

Den 3 april│Vårens sista sopplunch, Lars Dahlbom

Dagblad

Den 31 mars│Påskbrunch

Den 24 april│Cia Zettersten från

Maj│Nybörjarkurs för vuxna, åtta gånger under månaden

Den 4 och 18 april │Öppet hus i stationshuset klockan 14.30–16.30

Friskis & Svettis ger råd och träningstips i stationshuset klockan 14 • Anmälan ska göras görs senast måndagen i den veckan som aktiviteten äger rum på 042-34 51 43 eller 042-34 76 85.

• Kontakta oss gärna om du är intresserad av att bli medlem: Britt Gudmundson, 042-34 79 04 e-post brittgu@gmail.com Anne Cronström, 042-34 51 43 e-post anne.cronstrom@spray.se

Arilds byalag www.arild.se Den 30 mars│Byalagets årsstämma på Rusthållargården klockan 10 Den 13 april│Utflykt till Malmö Opera för att se Trollflöjten Den 30 april│Valborgsmässofirande i Strandhagen klockan 18 Den 11 maj│Städdag. Samling klockan 10 vid bassängen Den 12 juni│Bassängen öppnas – om vädret tillåter Den 12 juni│Höganäs musikkår spelar i hamnen klockan 19

Svanshall│www.svanshall.net Under maj månad Vårfest på Knudavallen. Familjefest där vi grillar korv/sill, roliga lekar, lotteri och trevligt samkväm. Föranmälan krävs.

Storstädning i byn. Alla hjälps åt att göra rent och fint. Efteråt bjuder föreningen på grillad korv och dricka.

I skräp-plockar-tävlingen får barnen fina priser, och bland deltagarna lottas överraskningar ut.

Den 5 maj│Närspelskurs för vuxna klockan 09.00–12.30 Den 7 maj│Tisdagsgolf för vuxna nybörjare som vill utveckla sitt golfspel startar; klockan17.30 varje tisdag

Gudstjänster Den 31 mars│Påskotta och kyrkkaffe klockan 8. Trumpet från tornet klockan 07.40 Den 14 april│Mässa och kyrkkaffe klockan 15

Den 12 maj│Familjedag – prova på golf.

Alla är välkomna

Den 19 maj│Mässa och kyrkkaffe klockan 15

Den 16 maj│Torsdagsgolf för vuxna med officiellt handicap startar; klockan 18 varje torsdag

Konserter Alla konserter börjar klockan 18.

Entréavgiften är 60 kronor, utom den 26 maj då det är fritt inträde.

Den 26 maj│Söndagsträffen för golfare startar; klockan 15 varje söndag Den 19 juni│Skandia Cup, klubbkval för juniorer Den 19–20 juni│Hemmaläger för juniorer • Klubben firar 70 år i år och planerar många roliga tävlingar och aktiviteter.

naturskyddsföreningen i kullabygden www.snfkullabygden.n.nu Den 6 april│Grod- och paddexkursion.

Samling klockan 20 för samåkning från parkeringsplatsen nordost om Gruvtorget i Höganäs Den 12 maj│Gökotta i Kristinelunds bäckravin. Samling klockan 06.30 på parkeringen vid Jollen i Viken.

Den 26 maj│Har du varit här förr? Det finns tolv naturreservat i bygden, vi besöker några. Samling klockan 14 på parkeringsplatsen söder om Brunnby kyrka Den 5 juni│ Naturnatten. Vi beger oss till Zackows mosse för att avnjuta fågelsången. Samling klockan 20 vid pizzerian i Nyhamnsläge Den 16 juni│De vilda blommornas dag.

Vi vandrar på stranden och strandängarna omkring Farhult. Samling klockan 14 vid Farhultsbadets vändplats nedanför Café Solvik

Den 7 april│Innerlig romantik i vårkvällen. Wieska Szymczynska och Bénédicte Haid, violin och piano Den 5 maj│Musikpärlor. Sara Termén och David Åkesson Den 26 maj│Vårkonsert med sommarkänsla. Brunnby kyrkokör Den 2 juni│Från Harlem till Helsingborg. One Nation med Jonas Engström

Kullabygdens Ornitologiska Förening www.kof.nu Den 5 maj│Fågelskådningens dag på Fredriksdal, start klockan 9 Den 26 maj│Krankesjön. Samling Olympiaskolan klockan 6 Den 5 juni│Nattskärror i skogarna runt Vegeholm

22 inspirerande år i branchen

Jag tror på ” framtiden och vet att i Kullabygden är det gott att leva och bo!”

920 sålda fastigheter och nöjda kunder

Kullabygden har alltid haft en självklar plats i mitt hjärta. Som barn fick jag växa upp med havet, bokskogen och fäladshagarna som lekplats. Det finns inte många stigar på Kullaberg som jag inte cyklat, sprungit eller skrapat knäna på. Att få arbeta som fastighetsmäklare i denna vackra bygd är en dröm som gått i uppfyllelse. Min högsta önskan är att fler ska få njuta av naturens färgskiftningar på Kullaberg, den vidsträckta fäladen, havet, fiskebyarna och alla natur-, kultur- och smakupplevelser som finns här. Jag vet hur gott livet kan vara här på Kullahalvön och vill hjälpa dig till en trygg fastighetsaffär, oavsett om du måste sälja ditt drömhus eller vill hitta ett nytt.

Tel +46 42 330809 Småbåtshamnen 18 a 263 39 Höganäs www.lansbergs.se