Westküste - Slaget om norge

WestkĂźste

Slaget om Norge okt 1944 – maj 1945

Ett amfibieplan av typ Arado 196 flyger รถver Bergen hรถsten 1944

Halvor Sperbund

Westküste Slaget om Norge okt 1944 – maj 1945

Översättning: Ulf Gyllenhak

Leandoer & Ekholm Publishing, Stockholm 2012

Författare: Halvor Sperbund Illustrationer: Antonio Carillo, Günther Kowalovski,

Gaetan Marie Kartor: Laurent Lecocq Grafisk form: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Omslagsdesign: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Copyright © 2012 Leandoer & Ekholm Copyright © 2004 by Vigmostad & Bjørke Första upplagan Tryck Bilnet Printing, Istanbul, Turkey, 2012 ISBN: 978-91-85657-13-1 Bild omslag: En Tse-Tse skjuter med sin 57mm kanon mot fartyg. Man kan även se två Mosquitos gira för att på nytt anfalla målen. En vanlig dag längs den norska kusten 1944-45.

Bildkällor: Om ej annat sägs, Leandoer & Ekholm Arkiv

Två eskortfartyg i tjänst utanför Bergen.

According to European law the author retains the right of copyright to the information contained in this title. The publisher asserts that any form of reproduction or copying of the text or pictures is strictly forbidden under the copyright laws. A breach of the law in this regard may result in the issuance of criminal charges by the office of the public prosecutor and sentencing through fines or a prison term in addition to a legal requirement to pay compensation to the author/copyright holder.

Innehåll Författarens tack...................................9

Saborg slår til....................................................... 143

Den här boken tillägnas mina vänner........................9

Drama i Gulen.................................................... 147 Den sista resan för Leutnant zur See Lichtenstein.150

Inledning........................................................15 Wehrmacht Kriegsmarines Bergen................................................................19 Küsten Sicherungs Verband Westküste.....................28

SiPo slår till......................................................... 155 Ett mörkt slut på en mörk månad . ..................... 158

December 1944 – ”Å, du fröjdefulla jul ... ”

161

Tunga luftvärnsbatterier vid Bergen.........................29

Eismeerjäger visar tänderna.................................. 169

Tyska örlogsmän och eskortfartyg i tjänst kring Bergen 1944-45.............................................32

Sjöräddning i krig:............................................... 172

Fartygens luftvärn....................................................36

Amiral Otto von Schrader. ......41 Krigszonen i skärgården. ............49 Oktober 1944 – dödens månad..................................... 65 Den 10 oktober, Banff, Skottland............................70 Den 10 oktober, Petsamo, Nord-Finland.................75 Den 19 oktober, Hjeltefjorden.................................79 Den 21 oktober, Eismeerfront – och Vestlandet.......90 Den 23 oktober, Hjeltefjorden...............................106 Den farliga kusten.................................................108 Den 28 och 29 oktober – ”Night war on Bergen”.109

November – den mörka månaden....................129

En tragedi för Kriegsmarine – och för D/S ”Havda”........................................... 175 Varma dagar en kall månad.................................. 179 Döden i Krakhellesund........................................ 185 Kriegsmarines osynliga fiender............................. 195 ”Hej, hå, nu är det jul igen” . ............................... 196 De sista veckorna före årsskiftet 1945.................. 199

Januari 1945 – den iskalla månaden.................205 Bergen och Hjeltefjorden – lördagen den 6 januari......................................209 Stavfjorden – kvällen den 6 januari...................... 211 Hjeltefjorden och Mosterhavn – natten till söndagen den 7 januari.....................215 Bømlafjorden och Leirvik – natten till måndagen den 8 januari...................216 Korsfjorden – måndagen den 8 januari................ 221 Sognesjøen – natten till tisdagen den 9 januari.... 227 Stord och Sogn – tisdag förmiddag den 9 januari. 229

Tumult i Florø hamn.............................................134

Bergen – tisdag kväll den 9 januari...................... 232

En civil katastrof....................................................136

Onsdagen den 10 januari – Herdla...................... 233

Svart söndag för Kriegsmarine – och Luftwaffe......138

De allierades planer för Vestlandet....................... 235

Vestlandet – fredagen den 12 januari................... 237

Torsdagen den 3 maj .......................................... 341

Svart måndag över Stord...................................... 251

Det sista skottet................................................... 342

På Nyhavns vei 6................................................. 261

Den näst sista akten............................................. 344

Jakten på Zerstörerne........................................... 264

Sista akten........................................................... 346

Februari – den svarta månaden...................271

Admiral Otto von Schraders död......................... 353

Epilog.............................................................. 357

Royal Air Force i Skottland.................................. 273 Den svarta fredagen............................................. 274

Fakta. ............................................................... 371

Livet går vidare – med döden som ständig följeslagare .................285

Wehrmacht Kriegsmarine – lokal organisation 1944/45.............................. 373

Tragedin i Bømlafjorden...................................... 286 Så att flisorna ryker.............................................. 292

Wehrmacht Heer i Bergen och Hordaland 1944/45....................................... 378

Mars – mot en ny vår.................... 295

Territorial-Abschnitt ”Bergen” 1940–45. ...........378

Nya uppgifter för det allierade flyget.................... 297

Wehrmacht Luftwaffe i Bergen och Hordaland 1944/45....................................... 379

Marine Einsatz Kommando träder in på scenen . 302 Lång kust............................................................ 303

Royal Air Force 18. Group Coastal Command.. 381

En dramatisk palmsöndag.................................... 308

Pitreavie Castle – högkvarteret för RAF Coastal Command och Royal Navy....................385

Slutet av mars ..................................................... 312

April – för full maskin mot slutet. ...........................317

Gradbeteckningar, förkortningar och främmande ord. .............................................386 Gradbeteckningar................................................ 386

Alarmstart!........................................................... 318

Wehrmacht Luftwaffe.......................................... 389

Med stormsteg mot befrielsen.............................. 323

Förkortningar och främmande ord...................... 390

De sista anfallen mot Vestlandet.......................... 324 Unternehmen Matre............................................ 329

Källor...................................................................... 392

Lördagen den 28 april......................................... 330

Litteratur................................................................ 394

Söndagen 29 april................................................ 331

Intervjuer och korrespondens.............................. 395

Måndagen den 30 april ...................................... 335

Personliga loggböcker.......................................... 396 Internet............................................................... 396

Maj – ett dramatiskt slutspel.........................................................339 Tisdagen den 1 maj............................................. 340 Onsdagen den 2 maj............................................ 341

Färgappendix . ....................................... 399

Westküste – Slaget om Norge okt 1944 – maj 1945

8

Författarens tack En Arado över Bergens skärgård tidig höst 1944.

Författarens tack Den här boken tillägnas mina vänner Först och främst är det en glädje att kunna tacka Svein Ove Agdestein. Han har inte bara bidragit med inspiration utan har hjälpt mig med research vilket har gjort det möjligt för mig att kunna skriva utförligt om både människor och händelser, särskilt i Sunnhordland.

Dessutom har han läst stora delar av manuskriptet och kommit med förslag och rättelser. För att inte tala om alla resor vi gjort tillsammans, spännande expeditioner i skog och berg både i Norge och utomlands.

Samma sak gäller också Arvid Brandsdal, som förutom många spännande flygturer över Vestlandet har rekonstruerat specifika situationer för att kunna uppleva dem ur en pilots perspektiv.

Erling Skjold och Kjell-Ragnar Berge har med sina omfattande kunskaper om krigshistoria och dokumentation bidragit med sin kunskap om allt jag frågat dem om – och än mer. Vidare har de haft vänligheten att låta mig få tillgång till deras unika samlingar fotografier, något som jag är övertygad om har gjort den här boken mycket bättre.

Geir Hitland, Svein-Aage Knudsen, Reinhard Hoheisel-Huxmann, Atle Wilmar och Øistein Thomas Berge har alla på sitt sätt bidragit med mer än inspiration.

Vi delar ett intresse som har fört oss upp bland bergen för att se olika platser där något vi läst om inträffat eller så har vi fördjupat oss i dokument och arkiv på jakt efter hittills okända fakta.

Så kommer vi till krigsveteranerna, de som såg döden i vitögat varje dag och som har förmedlat sina upplevelser 9

Westküste – Slaget om Norge okt 1944 – maj 1945

till mig så att jag har kunnat berätta om dem i den här boken.

Många av dem har hunnit gå bort. Det gäller också Thore Stensrud, men hans öppenhjärtighet, berättarbegåvning och mustiga språk kommer jag aldrig att glömma. Heinz Orlowski, Johnny W. Foster och Siegfried Ballerstädt har fungerat som mina huvudsakliga uppgiftslämnare bland den tidens jaktpiloter.

Hans Kohl, fartygschef på UJ 1712 och Admiral von Schraders adjutant, har hjälpsamt svarat på alla mina frågor och varit mycket uppriktig. Dessutom har han ställt sin unika fotosamling till mitt förfogande.

Frederick Fossett överlevde sina otaliga uppdrag som bombfällare och har givit mig möjlighet att skildra hans uppdrag över Bergen natten till den 29 okto­ber 1944.

Lauritz Humlen, Helèn Mowinckel Nilsen, Kåre Nilsen, Reidar Sundsteigen, Eberhard Lemmel, Julius och Marion Dolge, Günter Kolb, Sylvia Flynn, Egil D. Johansen, Jim Beruldsen, Hans-Joachim Ganzert, Bodo Walpuski och Irmgard Khuen har alla kommit med viktiga bidrag i form av uppgifter och bilder.

Bengt Stangvik och Olve Dybvig har bidragit till personteckningarna.

Jag häftar också i skuld till alla de andra som har låtit sig intervjuas. Alla som har lämnat mig uppgifter återfinns i källförteckningen längst bak i boken.

Tusen tack till er alla – utan era bidrag skulle den här boken aldrig ha kunnat skrivas!

Halvor Sperbund

10

Författarens tack

Den mäktiga befästningen Fjell utanför Bergen, skyddade sjöfart och Bergen från de allierades tyngre 11 sjöstridskrafter. Beväpning: 3 28 cm slagskeppskanoner från det skrotade skeppet "Gneisenau"

Westküste – Slaget om Norge okt 1944 – maj 1945

12

Författarens tack

Byggandet av den nya ubåtsbunkern Bruno i Bergen i full gång.

13

Westküste – Slaget om Norge okt 1944 – maj 1945

14

Inledning De nya ubåtarna av typ XXI som Hitler satte stort hopp till - att krigslyckan skulle vända, bara man fick behålla baserna i Norge.

Inledning

H

östen 1944 gick det andra världskriget mot sitt slut, även om det skulle dröja ännu en tid innan freden blev verklighet. Trots att tyskarna försvarade sina många frontlinjer hårdnackat, drabbades de av det ena svidande nederlaget efter det andra. Efter de allierades landstigning i Normandie pressades Hitlers Wehrmacht obonhörligt tillbaka mot Tyskland från söder och väster och från öster rullade sovjetiska styrkor in i Polen på väg mot Berlin.

På tyskarnas nordligaste frontavsnitt, Eismeerfront – Ishavsfronten – som de kallade fron­ten mellan Sovjet och Finland, hade Hitlers 20. Gebirgsjäger Armee legat fastlåst i ett ställningskrig sedan drygt tre år. Orsaken till detta var att tyskarna hade försökt att inta den oerhört viktiga hamnstaden Murmansk med sin lika viktiga järnvägslinje till hela övriga Sovjetunionen. Tillsammans med Arkhangelsk var Murmansk lossningshamn för de

allierades förrådskonvojer till sina sovjetiska allierade och hamnen var isfri också under den strängaste vinter.

Via järnvägsförbindelsen Röda oktober kunde ryssarna frakta krigsmateriel och förråd till samtliga sina fronter inom landet.

Tyskarnas angrepp via Finnmark och Finland 1941 hejdades tämligen omgående ungefär sex mil från Murmansk vid floden Litza. Här, mitt ute på tundran i mer eller mindre väglöst land, dog tiotusentals sovjetiska och tyska soldater under ett tre år långt blodbad.

Sådan var situationen fram till dess att finnarna ingick vapenvila med ryssarna i september 1944. Avtalet stipulerade att tyskarna, finnarnas före detta allierade, skulle utrymma Finland inom fjorton dagar. Dessutom innebar vapenstilleståndsavtalet att tyskarna förlorade tillgång till krigsviktiga tungmetaller från gruvorna i Kolosjoki, eller Nikel. Malmen skeppades ut från 15

Westküste – Slaget om Norge okt 1944 – maj 1945

hamnen Liinahamari i Petsamo och transporterades längs den norska kusten till Tyskland.

20. Gebirgsjägerarmee inledde sin evakuering Un­ ternehmen Nordlicht den 3 oktober 1944, och bara några dagar senare drog ryssarna igång en häftig offensiv.

Detta innebar att operation Nordlicht fick påskyndas och tyskarna pressades tillbaka långt in i Finnmark. Från och med nu fick Nordlicht stora konsekvenser för den norska civilbefokningen eftersom Finnmark brändes och befolkningen fördrevs. Och dessutom förvandlades den långa norska kustlinjen till en krigszon i betydligt högre grad än tidigare.

Eismeerjäger, de tyska elitpiloterna från Eismeerfront, förflyttades allteftersom till flygplatser i Vestlandet.

Här fick de i uppdrag att beskydda den oerhört viktiga konvojtrafiken.

Såsom kriget utvecklade sig för tyskarna både på kontinenten och uppe i norr, kom Festung Norwegen att bli ett av tyskarnas sista försvarsområden. Norge var kraftigt befäst och fram till nu en oskadad del av den tyska Atlantikwall, eller som Adolf Hitler uttryckte det: Norge är vår strategiska linje mellan London och Moskva.

Nu hamnade Norges roll som ubåtsbas mer och mer i fokus för alla de stridande parterna, eftersom tyskarna på grund av den allierade framgången efter invasionen i Normandie tvingades överge den ena efter den andra av sina ubåtsbaser i Frankrike. Och samtidigt som nästan 200 000 tyska soldater marscherade ut ur Finland och

16

in i Norge från nordost, satte ubåtarna nere i söder kurs mot norr, mot Festung Norwegen och ubåtsbaserna i Bergen och Trondheim.

Bergen och Laksevåg hade i stort sett förskonats från direkta krigshandlingar sedan striderna 1940. Den tyska ockupationsmakten hade gjort maximalt bruk av mellantiden och byggt ut Bergen och Laksevåg till vad man kallade för Kriegsmarinehafen Bergen. Ja, det finns de som till och med kallade det för Festung Ber­gen, för tyskarna hade lyckats bygga omfattande försvarsanläggningar runt denna sin så oerhört viktiga krigshamn. År 1944 skulle bli året då världskriget i all sin ohygglighet sökte sig tillbaka till Bergen och Laksevåg.

Det första förebudet om vad som väntade inträffade den 14 april det året. Det var den brittiska miniubåten X-24 som i en ytterst våghalsig operation hade lyckats ta sig ända in i hamnen för att sänka den stora flytdockan vid varvet i Laksevåg. Men besättningen på miniubåten valde fel mål och placerade sprängladdningen under det tyska handelsfartyget D/S ”Bärenfels”. Laddningen exploderade och fartyget sjönk, precis som det hade gjort på dagen fyra år tidigare då det sänktes av brittiska flygplan vid Skoltegrunnskajen.

Nästa stora explosion inträffade bara sex dagar senare, den 20 april, som också råkade vara Adolf Hitlers 55-årsdag. Det var det holländska fartyget ”Voorbode”, som seglade för tyskarna och som var lastat med

Inledning

sprängmedel, som exploderade vid Festningskajen. Det hela utvecklade sig till en stor tragedi. Många människor dog och mycket egendom och ett stort antal historiska byggnader förstördes.

Den tredje explosionen inträffade den 11 september, då X-24, samma miniubåt som sänkt D/S ”Bärenfels” i april, gjorde ett nytt försök att spränga flytdockan. Den här gången fäste man sprängladdningen vid rätt mål, och dockan sjönk. Ett stort antal norska varvsarbetare dog.

Plötsligt och brutalt hade stadens befolkning återigen fått kriget inpå knuten, och det skulle bli värre.

Hittills hade krigshandlingarna i Vestlandet främst utspelat sig vid fartygsleden längs kusten, som från första ögonblicket hade utvecklats till en krigszon.

Denna krigszon ute i skärgården var föga eller inte alls känd för stadsborna. Däremot hade kustbefolkningen nästan dagligen hört ljudet av vrålade flygmotor på låg höjd följt av skottlossning och explosioner. Om nätterna hade de hört skottlossning, motorljud från motortorpedbåtar och muller från fartyg som sänktes längs leden. Stridshandlingarna pågick utefter en lång kustlinje där kommunikationen civila emellan var dålig, alla radioapparater hade dragits in och man var tvungen att väga sin ord på guldvåg för att inte råka illa ut. Dessutom kontrollerades de hårt censurerade tidningarna av tyskarna.

Men nu skulle situationen i Europa och tyskarnas utbyggnad av Bergen och Laksevåg till örlogshamn

och viktig ubåtsbas innebära att kriget återvände till Bergen – med omfattande bombangrepp, en mängd krigshandlingar och en våldsam upptrappning av striderna längs fartygsleden.

Vestlandet, med Bergen och Laksevåg, var hösten 1944 mer än någonsin en brännpunkt för de allierades intresse och stridsinsats.

De nya ubåtarna av typ XXI som Hitler satte stort hopp till - att krigslyckan skulle vända, bara man fick behålla baserna i Norge.

17