Bortom kravallerna

Paulina de los Reyes och Magnus Hรถrnqvist (red.)

Bortom kravallerna Konflikt, tillhรถrighet och representation i Husby

Bo r t o m k r a v a ller na

Paulina de los Reyes och Magnus Hรถrnqvist (red.)

Bortom kravallerna Konflikt, tillhรถrighet och representation i Husby

Stockholmia fรถrlag

Redaktionsråd för Stockholms stads monografiserie Monica Andersson, Statskunskap, Stockholms universitet Roger Andersson, Kulturgeografi, Uppsala universitet Anders Andrén, Arkeologi, Stockholms universitet Ann-Charlotte Backlund, Stadsmuseet, Stockholm Fredric Bedoire, Arkitekturhistoria, Kungl. Konsthögskolan Göran Cars, Samhällsplanering, Kungl. Tekniska högskolan Heiko Droste, Stadshistoria, Stockholms universitet Gunnel Forsberg, Kulturgeografi, Stockholms universitet Håkan Forsell, Historia, Stockholms universitet Mats Franzén, Sociologi, Uppsala universitet Alexander Husebye, Centrum för näringslivshistoria Arne Kaijser, Historiska studier av teknik, vetenskap och miljö, Kungl. Tekniska högskolan Silke Neunsinger, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek Lars Nilsson, Stadshistoria, Stockholms universitet Klas Nyberg, Modevetenskap, Stockholms universitet Lennart Ploom, Stadsarkivet, Stockholm Martin Rörby, Birthe och Per Arwidssons stiftelse Birgitta Svensson, Kungl. Vitterhetsakademien Denny Vågerö, Medicinsk sociologi, Stockholms universitet

Monografier utgivna av Stockholms stad 258 © Författarna och Stockholmia – forskning och förlag 2016 förlagsredaktör Bo Larsson omslagsbild Nito Vega, »Utan titel» fotografier Johanna Lauri grafisk form Daniel Åberg/Åbergs Stilus et forma produktion BokåTryck, Jan Pilerö boken är satt med Adobe Garamond Pro och Open Sans papper 130 g Multiart Silk tryck Bulls Graphics 2016 isbn 978-91-7031-294-6 issn 0282-5899 Förteckning över samtliga monografier finns på www.stockholmia.stockholm.se

Innehåll

Förord

6

Introduktion Konflikt, tillhörighet och representation

9

Paulina de los Reyes och Magnus Hörnqvist

Det demokratiska hotet 27 Markus Lundström

Husby, motstånd och gemenskap 53 Alejandro González

Husbyhändelserna i nyheter och politisk debatt 71 Kristina Boréus

Vad är problemet med Husby? 103 Marcus Lauri

Poliskultur på kollisionskurs 133 Kristina Boréus och Janne Flyghed

Husby, våldet och talandets villkor 157 Paulina de los Reyes

Kravaller i välfärdsstaten?

Konturer till en modern moralisk ekonomi 187 Magnus Hörnqvist

Källor och litteratur 217 Bilaga. Megafonens tal den 20 maj 2013 229 Författarpresentationer 232

FÖRORD

R

apporteringen om bilbränder och stenkastningar mot polisen och så kallad blåljuspersonal återkommer i media med jämna mellanrum. Därmed bekräftas bilden av förorterna som kaotiska

och våldsamma platser, samtidigt som avståndet till det som betraktas som ett normalt tillstånd i andra delar av Sverige markeras gång på gång. Men bortom det mediala intresset är det också viktigt att ställa frågan om vilka problembilder som förmedlas och vems berättelse som dominerar. I den mediala rapporteringen har polisen i de allra flesta fall varit den auktoriserade rösten som definierat problemet och berättat vad som ska göras. Polisens berättelser kompletteras ibland med forskare som upplyser om korrelationen mellan socioekonomiska faktorer som till exempel boendesegregation och förekomsten av bilbränder. Men är det tillräckligt för att uttala sig om problemets orsaker? Säger statistiken något som vi inte redan vet, eller tror oss veta? Knappast. Även om vi får veta vilka områden som är i riskzonen och vad som kännetecknar människor som bor i dessa områden får vi ingen förklaring till varför vissa ungdomar involveras i dessa handlingar medan andra inte gör det. Det är otillfredsställande när hög arbetslöshet, dåliga skolresultat, hög andel utlandsfödda och en överrepresentation av unga personer som saknar sysselsättning framställs som om de vore orsaker till bilbränderna.

Men de som dagligen konfronteras med dessa problem och försöker hantera dem på olika sätt hörs sällan i mediebruset. Att de boendes röster saknas i debatten är ett allvarligt demokratiproblem. När de som drabbas inte kan komma till tals ignoreras kunskaper och erfarenheter som kan bidra till att identifiera problemets orsaker och föreslå verksamma åtgärder.

Det avstånd som många upplever finns till beslutsfattarna ökar när lokala organisationers möjligheter att påverka inte tas tillvara. Att dessa röster får höras, och delta i den process som i slutändan leder fram till politiska be6

slut, är särskilt viktigt när erfarenheterna på lokal nivå inte överensstämmer med de bilder som myndigheter, politiker och experter förmedlar i media.

Den här boken baseras på resultaten av ett unikt forskningsprojekt som forskare från olika vetenskapliga discipliner initierade direkt efter oroligheterna i Husby 2013. Då som nu saknades de boendes berättelser i rapporteringen av dessa händelser. Då som nu hade polisens version en dominerande ställning i medias rapportering. I kontrast till detta syftade vårt projekt till att belysa andra perspektiv där de boendes berättelser och problembilder var i fokus. Till vår hjälp har vi haft olika källor och vi har använt flera undersökningsmetoder. Under flera månader har vi samlat in berättelser bland de Husbybor som var på plats under oroligheterna. Vi har också samtalat med representanter från myndigheter och från det civila samhället, följt medias rapportering och granskat riksdagsdebatten. Projektets första publikation »Bilen brinner… men problemen är kvar». Berättelser om Husbyhändelserna i maj 2013 (Stockholmia 2014) innehåller en tematiserad genomgång av de boendes berättelser. Den nu aktuella antologin, som är projektets andra publikation, sätter händelserna i Husby i ett vidare teoretiskt sammanhang och belyser enskilda aspekter i ett mera koncentrerat ljus.

Under resans gång har vi haft förmånen att presentera våra resultat i olika forum och fått värdefulla synpunkter från såväl engagerade Husbybor som kollegor, praktiker och representanter från det civila samhället. Projektet har presenterats vid en rad tillfällen både inom universiteten och i andra forum. Vi vill särskilt tacka Stockholms stad och Rebecka Lennartsson på Stockholmia – forskning och förlag, som aktivt uppmuntrat oss att ge ut den här boken. Och förstås alla Husbybor som tagit sig tid att svara på våra frågor.

Paulina de los Reyes och Magnus Hörnqvist 7

Introduktion Konflikt, tillhörighet och representation Paulina de los Reyes och Magnus Hörnqvist

SS

tadsdelen Husby i Stockholm blev hett nyhetsstoff försommaren 2013. Bilbränder och konfrontationer mellan polisen och stenkastande ungdomar skapade inte bara stora rubriker utan också

utrymme för olika och delvis konkurrerande uppfattningar om hur dessa händelser ska tolkas och förstås. Dessutom spred sig oroligheterna snabbt till andra fattiga förorter i Stockholm.

Som kritiska forskare med hemvist i olika samhällsvetenskapliga discipliner förstod vi att konfliktens inramning skulle få en avgörande betydelse för hur den skulle hanteras politiskt, liksom också för vår förståelse av de motsättningar, spänningar och utmaningar som formar det sociala landskapet i Sverige. De berättelser som sedan kom att dominera det offentliga samtalet fick en allvarlig slagsida. Oavsett om de utgick från förutfattade meningar om problematiska förorter eller från en begynnande social rörelse i Stockholms fattiga stadsdelar, saknades Husbybornas egna erfarenheter av och reflektioner kring dessa händelser. I de fall Husbyborna verkligen kom till tals i medias rapportering, handlade det oftast om fragmenterade berättelser eller om individuella erfarenheter som illustrerade en förbestämd problemformulering. De problem som lyftes fram av lokala organisationer möttes med skepsis, ignorerades eller avfärdades. Med andra ord uppstod ett vakuum kring Husbyinvånarnas egna erfarenheter och en tystnad kring deras reflektioner, analyser och berättelser.

9

Vi insåg snabbt behovet av en forskningsinsats som med sedvanliga vetenskapliga metoder kunde samla in och analysera Husbybornas berättelser. En forskargrupp bestående av ekonom-historiker, kriminologer och statsvetare, alla med anknytning till Stockholms universitet, samlades för att definiera centrala frågeställningar, teoretiska utgångspunkter och lämpligt tillvägagångssätt för en sådan insats. Sådana projekt brukar emellertid föregås av en långdragen ansökningsprocess som i bästa fall leder till att projektets kostnader kan finansieras. Vi bedömde att det inte fanns tid för detta. Kampen om hur historien om Husbyhändelserna skulle skrivas pågick för fullt. Väntade vi för länge skulle berättelserna stelna och de boendes röster sannolikt vara färgade av redan etablerade berättelser och problembilder. När oroligheterna ebbat ut begav vi oss därför ut till Husby och träffade representanter för lokala organisationer och intervjuade Husbybor som kunde vittna direkt om händelserna. De intervjuade hade själva befunnit sig på gatan under de aktuella nätterna.

I den brokiga skaran fanns pensionärer, arbetssökande, studenter, kommunanställda, unga och gamla, kvinnor och män; alla berättade generöst om sina reflektioner och intryck. Det fanns såväl en önskan om att få komma till tals som ett behov av att skapa en ordning kring händelser som upplevdes som traumatiska, problematiska eller exceptionella. De flesta intervjuerna spelades in, men i några fall förde vi anteckningar.

Vi ställde få och öppna frågor för att intervjupersonerna skulle tala fritt utifrån sina egna individuella minnen och reflektioner.

Denna bok är således resultatet av en okonventionell forskningsinsats, byggd på frivillighet och på generös respons från många människor i Husby. Vi kan också konstatera att det förtroende vi fick från dem stärktes av vårt oberoende av myndigheter och andra aktörer. Vår strävan att ge en vetenskaplig inramning till Husbyinvånarnas berättelser togs emot med både respekt och öppenhet men också med en sund distans. Alltför många har velat berätta »sanningen» om Husby och alltför ofta har de boendes egna erfarenheter ignorerats eller misstolkats. Vår avsikt har därför inte varit att skriva ännu en berättelse om händelserna i maj eller 10

att tillhandahålla en slutgiltig förklaring till oroligheterna. Vi gör inte anspråk på att representera alla dem som var på plats, men vi ser människors uppfattning av sin egen verklighet som en oundgänglig källa till att förstå och hantera de konflikter som växer fram i det svenska samhället.

Det är inte bara en kunskapsfråga att det saknas berättelser från andra än myndigheter, media och politiker. Det är också ett allvarligt demokratiproblem, som står i vägen för långsiktiga politiska lösningar.

Husbybornas berättelser om oroligheterna ger oss angelägen kunskap om händelseförloppet och om de boendes reaktioner och funderingar.

Genom dem får vi viktiga insikter om de meningssammanhang som gör dessa händelser (o)begripliga för dem som var på plats.

Med viss tvekan använder vi ordet »kravallerna» i bokens rubrik. Det var som sådana majhändelserna i Husby betecknades i media, och det är sannolikt som sådana de kommer att gå till historien. Länge övervägde vi andra alternativ. Delvis för att boken berör även andra omständigheter än just händelserna i maj, men också för att »kravaller» i mångas ögon är ett negativt laddat maktspråk kopplat till ett förenklande meningssammanhang. Vi vill inte ytterligare bidra till den stigmatiserade bilden av förorten som en våldsam plats. Dessutom frammanar »kravaller» bilden av en större folkmassa som drabbar samman med ordningsmakten på en viss plats. I Husby hände många saker på flera olika platser – ibland samtidigt – och det blev aldrig några riktigt stora sammandrabbningar.

Konfliktförloppet byggde på att bilar sattes i brand varpå de poliser som kom till platsen utsattes för stenkastning. Den besvarade de genom att rycka fram med hundar och dragna batonger mot de Husbybor som råkade befinna sig längs de trånga gångvägarna. Men skeendet var utdraget över flera nätter, och mycket av tiden gick åt till att bara »hänga», exempelvis vid polisavspärrningarna, och vänta på att nästa sak skulle hända. I myndighetsrapporter kallas detta för »social oro», vilket är den nutida projektindustrins genomgående beteckning. Strax innan oroligheterna hade också ett treårigt projekt, delvis finansierat av EU, avslutats i området. Syftet med det var just att förebygga »social oro». Men att 11

använda uttrycket i en rubrik blir väl kliniskt och associerar närmast till ett sjukdomstillstånd – vem är det som är orolig? Dessutom lyfter det bort polisen ur konfliktdynamiken och utesluter en politisk dimension. Ännu ett rubrikalternativ vore »Protesterna i Husby». Men en sådan formulering skulle innebära att vi gör ett motsatt misstag: att vi förutsätter ett politiskt motiv – protester mot vad? – när vi vill betrakta orsaken till kravallerna som en öppen fråga. Även om bilbränderna och stenkastningarna inte var uttalat politiska, kom dessa handlingar att tolkas utifrån politiska premisser och ge upphov till politiska beslut. Men det är vanskligt att förutsätta en politiskt artikulerad protestvilja utan identifierbara aktörer. Den mest neutrala rubriken vore därför »Husbyhändelserna». Med den skulle vi undvika att fixera vad som hände i en fördefinierad tolkningsram. Det vore dock knappast någon lösning, eftersom föreställningen om kravaller redan bitit sig fast. Flera intervjupersoner använder också det begreppet i sina beskrivningar. Att vi till slut valde »Bortom kravallerna» handlar därför om en brist på bättre alternativ, men också om möjligheten att delta i ett fördjupat samtal om hur dessa händelser kan tolkas och förstås.

Rapportens resultat Eftersom forskning ofta är en utdragen process med lång tid mellan datainsamling och publicerade resultat, sammanfattade vi den här gången tidigt undersökningens övergripande resultat. Lagom till årsdagen av händelserna publicerades rapporten »Bilen brinner… men problemen är kvar» där vi konstaterade att de intervjuades tolkningar och erfarenheter av oroligheterna skiljer sig åt på en rad olika punkter. Det långt ifrån homogena resultatet var inte överraskande. Husby är en plats som rymmer människor med flera förhållningssätt till samhällets utmaningar. För att bredda undersökningens empiriska underlag, har vi under intervjuarbetet också aktivt sökt människor med olika bakgrund och erfarenheter.

Men trots variationerna finns i de intervjuades berättelser ett antal åter12

kommande teman och specifika problemområden. När våra intervjupersoner berättar om oroligheterna berör de dessa på olika sätt.

Det första temat identifierade vi som ett demokratiskt underskott. Människor är frustrerade över att politiska beslut under en lång tid medfört en social nedrustning i Husby. Där är det civila samhällets engagemang starkt, med en mängd olika organisationer, föreningar och nätverk. Men deras förhållande till den etablerade politiken på andra nivåer är spänningsfyllt. De boende upplever sig ständigt bli överkörda av politiker och andra beslutsfattare som genomför förändringar utan att lyssna.

I intervjuerna finns flera exempel på att detta underskott är ett ackumulerat problem som genererar konflikter, frustration och uppgivenhet – men också politisk kreativitet, nya strategier och politiska formeringar.

Ett andra tema sammanfattade vi med orden plats, gemenskap och motstånd. Detta kan tolkas som en motreaktion på vad Husbyborna uppfattar som en pågående utestängning från det omgivande samhället. Denna så kallade Husbyanda beskrivs i intervjuerna som kännetecknande för stadsdelen, som en källa till stolthet och som ett uttryck för de boendes solidaritet och gemenskap. Att platsen har betydelse för tillhörigheten och för upphävandet av gränser mellan privata och offentliga rum, betonas i flera berättelser. Dessa lyfter fram den konflikt som under de aktuella nätterna uppstod mellan polisens insatsstyrkor och de människor som befann sig på gator och torg. När polisen uppmanade alla på gatan att gå hem, svarade Husbyborna att de redan var hemma.

Polisens roll var ett tredje framträdande tema i berättelserna. Misstron mot polisens agerande handlar inte bara om vad som hände under de aktuella nätterna. Berättelserna börjar ofta med att återge tidigare exempel på polisens trakasserier, och uppehåller sig särskilt vid dödsskjutningen av 69-årige Lenine Relvas-Martins en vecka innan de aktuella majnätterna. Vittnesmål om rasistiska tillmälen, selektiva poliskontroller och offentliga visiteringar som framför allt drabbar Husbys ungdomar, illustrerar en återkommande konfliktsituation och befäster uppfattningen om att polisens agerande bidrog till att förvärra spänningarna.

13

Det fjärde temat – tillhörighet och berättigande – handlade om medborgarskapet och de förväntningar och rättigheter som hör till detta. Till skillnad från andra invånare i Sverige ser intervjupersonerna att samhällets resurser i form av välfärd, utbildning och konsumtionsmöjligheter förvägras dem eller att deras användning av dem ifrågasätts. Det handlar inte bara om fattigdom utan om att en ojämlik fördelning av resurser drabbar såväl Husby som andra fattiga förorter. Frågor om tillhörighet och berättigande till samhällsresurser är särskilt angelägna för ungdomar. I kontrast mot en invandrad föräldrageneration vägrar de ofta att stå i tacksamhetsskuld till det land som de betraktar som sitt eget.

Våldet och mediabilden – det femte och sista temat – samlade in såväl de intervjuades uppfattningar om våldet under oroligheterna som deras reflektioner kring medias hantering av situationen. Intervjupersonerna upplever att journalister och politiker brukar ignorera allt positivt i Husby samtidigt som de visar ett överdrivet intresse för våld och skadegörelse. Under oroligheterna dominerade våldet rapporteringen och skadegörelsen fick större uppmärksamhet än de strukturella orättvisor som präglar livet för många Husbybor. Intervjuerna vittnar om en utbredd misstro mot medias representationer av förorter, och efterlyser mer nyanserande och problematiserande uppfattningar än vad som beskrivs som »våldet i Husby».

Dessa fem teman riktar uppmärksamheten på problem som växande ekonomisk ojämlikhet, bristande demokrati och polisövervakning med rasistiska förtecken. I intervjuerna ses problemen heller inte som något isolerat till Husby utan som gällande för samhället generellt. Undersökningsresultaten pekar därtill på viktiga diskrepanser mellan de intervjuades uppfattningar och de debatter som fördes i media och bland politiker. Teman som hög arbetslöshet och fattigdom återkom i den offentliga diskussionen medan annat lyste med sin frånvaro. Bland det som saknades hörde tematiseringen av polisen som part i konflikten, Husbybornas erfarenheter av diskriminering och rasism och det demokratiska underskottet.

14

I Husby – och på andra håll i Europa Händelserna i Husby är inte unika. Bilar, soprum och containrar bränns runt om i landet och åtföljs av stenkastning mot utryckande polispatruller. Antalet anlagda bränder i utsatta förorter har ökat sedan 2000-talets början.1 Det som kom att kallas »Husbykravallerna» i media fick ett stort medialt genomslag även långt utanför landets gränser men var i sig inget nytt. Också internationellt finns motsvarigheter. Under senare år har en rad europeiska storstäder upplevt oroligheter med liknande konfliktdynamik. 2011 skakades London och andra engelska städer av de mest omfattande kravallerna på decennier. Händelserna utlöstes då polisen sköt ihjäl en ung man och ljög om omständigheterna, och de slutade med att fem människor dog. Fyratusen personer arresterades och försäkringsbolagen fick ersätta skador för 200 miljoner pund.2 Upploppen i Paris 2005 startade på ett liknande sätt. Protesterna efter två unga mäns död när de flydde från polisen spred sig till 200 15

städer och pågick i 21 dagar. Över 10 000 fordon under brändes flera och de beI maj 2013 pågick omfattande kravaller 3 räknade skadorna uppgick till 200 miljoner euro. Också länder som nätter i Stockholmsförorten Husby.

Oroligheterna skulle

Holland har upplevt kravaller, om än i mindre omfattning. Så skedde snart sprida sig till flera förorter och i internationell till exempel år 2007 i förorten Slotervaart utanför Amsterdam; även press syntes bilder på en välfärdsstat i brand. Många de upploppen startade efter en polisiär dödsskjutning av en ung man.4 skyndade sig att förklara dessa händelser men få Gemensamt för dessa fall har varit att sociala konflikter ackumulerats vände sig till de boende. och exploderat efter en särskilt våldsam händelse där polisen har varit inblandad. Ett annat gemensamt drag är att konflikternas orsaker Med avstamp i ett trettiotal Husbybors berättelser ger skylls på grupper eller platser redan stämplade som problematiska eller antologins avvikande.sju forskare en djuplodande och mångfacetterad förståelse av ivad somförefaller rörde sig Husbykravallernas yta.

Runt om Europa denunder politiska reaktionen på händelser Tillsammans ger texterna ett starkt lokalt civil-prosom dessa ha ändrat karaktär. inblickar Medan det itidiga 1980-talets urbana samhälle, en ständigt närvarande rasism, vardagliga polisövertester kunde ses som uttryck för politiskt missnöje, koncentrerar enggrepp, välfärdsstat, idag djupt liggande föreställningar elska en ochsvunnen franska opinionsbildare sina tolkningar till kriminalitet

5 omoch rättvisa, oförstående politiker sompolitiska envist ort hävdar arbets- i anpassningssvårigheter.

Från högsta har deltagarna

kravallerna avfärdatsmedieskildringar. som »avskum» och »brottslingar», och media har linjen och ensidiga skildrat dem som avsöndrade från det etablerade samhället. Dessa beskrivningar aktualiserarärrasismens centrala betydelse för ekonomisk konflikternas Bokens sju författare verksamma inom ämnena inramning.

Rasistiska föreställningar bidrar inte bara till att konstruera historia, statsvetenskap och kriminologi. hotfulla »andra» för att legitimera repressiva insatser. Rasismen ifrågasätter också vissa människors anspråk på att tillhöra nationen och deras medborgerliga rättigheter.

Hur konflikterna representeras handlar således inte bara om vilka aktörer som har tolkningsföreträde, utan också om hur etablerade föreställningar konstruerar händelser som dessa som ett undantag i en annars välfungerande social ordning. Som Ann Phoenix och Aisha Phoenix lyfter fram i sin analys av oroligheterna i London behövs en intersektionell maktanalys för att förstå hur dessa händelser – som faktiskt involverade en relativt heterogen befolkningsgrupp – identifierades med en ung, manlig och rasifierad underklass.6 Varken England eller Frankrike tillsatte någon offentlig utredning för att belysa vad som egentligen hände.7 Inte heller tillsattes någon offentlig 16