Hylla livet by Daniel Åberg

Livet börjar med ett andetag och slutar med ett andetag. Däremellan fyller vi det med mening.

Hyllalivet

Att leda personliga begravningar

J e s s i c a J ä g e r

Hyllalivet

Att leda personliga begravningar

Jessica Jäger

Mindboozt, Varberg Sverige

Layout, sättning: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma

Tryck: Totem, Polen

ISBN: 978-91-89423-35-0

Alla rättigheter förbehålles. Inga delar av denna bok får användas eller återskapas i någon form, vare sig grafiskt, elektroniskt eller mekaniskt. Detta innefattar även kopiering, inspelning och datasökningssystem utan skriftligt godkännande från författaren, förutom när det gäller korta citat som inkluderas i kritiska artiklar och recensioner. På grund av informationsflödet och Internets dynamik kan länkar och hemsidor som nämns i den här boken ha ändrats efter bokens publiceringsdatum och därför inte längre gälla. Materialet i boken publiceras endast i informationssyfte. Varje enskild situation är unik och läsaren rekommenderas därför att använda dess innehåll med urskiljning samt eventuellt i samråd med läkare innan läsaren påbörjar övningar och/eller metoder som beskrivs i boken. Utgivaren friskriver sig uttryckligen från ansvar för eventuella skadliga effekter som användningen eller tillämpningen av informationen av boken kan förorsaka

Innehåll

Kapitel 4:

Kapitel

Förord

Begravningar har varit närvarande i mitt liv sedan jag var barn. Inte nödvändigtvis på det sätt du kanske spontant tänker – att jag skulle ha varit en sörjande anhörig på många begravningar – utan som i att jag har betraktat mamma när hon kärleksfullt har skapat personliga sorgbuketter, varit med henne i kyrkan för att fästa kistdekorationer och hjälpt henne att leverera blommor till begravningar när hon själv behövt åka till butiken. Som ung sommarjobbande herrgårdsvärdinna serverade jag kaffe på minnesstunder och under en lång karriär som sångerska har jag närvarat på flera hundra begravningar. Nu är jag begravningsofficiant, den person som leder begravningsceremonin. Där mamma en gång gestaltade en orienterares liv genom att fästa orangevita kontrollskärmar i begravningsdekorationen får jag idag återge älskade människors intressen, karaktäristiska egenheter och livsberättelser i ord.

En framtida karriär

Egentligen var begravningsofficiant något jag skulle bli som gammal. Det var inget medvetet beslut att skjuta den yrkeskarriären på framtiden, utan alla de borgerliga officianter jag mötte på mina uppdrag som sångerska var just äldre kvinnor. Omedvetet blev det en äldre version av mig själv jag såg stå där framme.

En dag frågade en bekant om jag kunde ge ett utlåtande om den officiant hon blivit rekommenderad till sin mammas begravning. Jag hade aldrig jobbat ihop med den officianten och var ärlig med det. Utan att riktigt hinna med i tanken tillade jag: ”Men jag kan göra det. Jag kan leda ceremonin.”

Vad hade jag gjort? Vem var jag att leda en begravning? Hon tackade ja till mitt erbjudande, och i den svåraste pandemivintern ledde jag så min första begravning. Jag var tacksam för att ha min gitarristkollega, Kenneth, med mig. Det var tryggt att vara två där framme och han ackompanjerade mig när tal stundtals övergick i sång. Han var också med mig på min andra begravning som officiant. Den skedde inom familjen. Skämtsamt markerade han sin stolthet över att ha närvarat på hundra procent av de begravningar jag lett, men där tog den obrutna sviten slut.

Sommaren kom och min bekanta förlorade sin andra förälder. Jag åkte ut till hennes familjs lantställe för att leda ännu en begravningsceremoni och sedan se henne och hennes närmaste familj fara ut på havet med båda föräldrarnas urnor för att sprida askan i fjärden.

Jag trodde nog att min karriär som officiant var slut där. Tre vackra, uppskattade och värdiga begravningar räckte för att jag skulle visa mig

själv att det var en konst jag behärskade. Då kom samtalet från begravningsbyrån: ”Jag ringer inte för att fråga om du kan sjunga. Vi har en familj här som ska ha en borgerlig ceremoni och de vill uttryckligen att den leds av någon härifrån, lokalt. Det finns inga officianter här, men jag såg i sociala medier att du har lett några ceremonier. Kan du ta dig an uppdraget?” Där tog min nya karriär fart.

Personliga begravningar

Jag hade närvarat på många begravningar och hört en stor variation av griftetal och minnestal innan jag själv klev in i uppdraget. Jag visste vad jag själv uppskattade att höra under en ceremoni och vad jag tyckte var opersonligt och tradigt. Jag visste också vilken stämning jag tyckte om att befinna mig i under en ceremoni.

Även om många präster jag har samarbetat med genom åren tror att de gör precis likadant som sina kollegor, eftersom de följer samma handbok, så kan jag konstatera att olikheterna är lika många som människorna.

För mig är det så tydligt att det är människan som skapar upplevelsen. Så när jag tänker på personliga begravningar tänker jag både på ceremonier som speglar de människor vars liv vi hyllar och att vara sig själv och att sätta sin prägel på ceremonin som officiant – att söka det autentiska och närvarande.

En handbok

Som nämnt har prästerna i Svenska kyrkan sin handbok, men för mig, som skulle leda en ceremoni utan ramar och regler, fanns ingen officiell handbok. Så den här boken är primärt för dig som vill leda borgerliga begravningsceremonier. I den får du lära dig att genomföra uppdragets huvudsakliga delar:

» Att planera ceremonin tillsammans med de anhöriga.

» Att skapa ceremonin genom att skriva tal och skapa naturliga övergångar mellan de olika momenten i ceremonin.

» Att leda ceremonin på dagen för begravningen.

Men boken kan även vara av värde för dig som leder begravningsgudstjänster eller andra religiösa begravnings- och minnesceremonier. För alla berörs vi av att möta människor i sorg, att finslipa våra färdigheter i att ställa rätt frågor för att lära känna den människa vi ska ta avsked av och att stärka samarbetet med våra kollegor i begravningsbranschen.

I slutet av boken kan du inspireras av nedtecknade begravningsceremonier som jag har lett. De kan finnas som stöd när du genomför dina egna uppdrag som officiant. Därtill finns material att ladda ner på hyllalivet.se. Varmt lycka till i ditt viktiga uppdrag.

Jessica Jäger

Borgerliga begravningar & officiantens roll

Borgerlig begravning – lagstadgad rättighet, men inte lagmässigt styrd

Borgerliga begravningsceremonier, som ett alternativ till de religiösa, blev en lagstadgad rättighet 1926. Lagändringen innebar att alla invånare hade en medborgerlig rätt att bestämma över begravningens innehåll. Det dröjde dock till slutet av femtiotalet innan de borgerliga begravningarna började förekomma i större utsträckning.*

2010 utgjorde de borgerliga ceremonierna åtta procent av det totala antalet begravningar i Sverige och 2022 hade andelen ökat till sexton procent.

* Sveriges auktoriserade begravnings- & juridikbyråer. Borgerlig begravning. https://www. begravningar.se/begravningsceremonier/borgerlig-begravning/ (Hämtad 2025-02-26).

Redan 2017 sa Ulf Lernéus, direktör vid Begravningsbyråernas förbund, till Sveriges Radio att ”antalet borgerliga begravningar kommer börja öka ordentligt om cirka tio – femton år”, att utvecklingen skulle komma att gå snabbt.* Snart är vi där och trenden ser ut att hålla i sig.

Den största anledningen till ökningen är förmodligen att allt fler svenskar har gjort ett aktivt val att lämna Svenska kyrkan sedan kyrkan och staten skildes åt år 2000. Det är nämligen bara medlemmar i Svenska kyrkan som har rätt till begravning i kyrkan. Undantag görs, men generellt är det ett borgerligt alternativ som erbjuds de familjer som planerar begravningen av en icke kyrkotillhörig. År 2000 var 82,9 % av svenskarna medlemmar jämfört med 52,1 % år 2023.**

Än så länge är det många familjer som kommer till begravningsbyrån i tron om att de ska boka tid i kyrkan för begravning, ovetandes om att deras anhöriga gått ur Svenska kyrkan och att det är ett borgerligt alternativ som erbjuds. Begravningsentreprenören får då lugnt förklara vad det innebär för dem som inte vet och berätta att en borgerlig ceremoni kan bli minst lika fin som det kyrkliga alternativet.

I takt med att fler får vetskap om att borgerliga begravningar är en valmöjlighet och att fler närvarar vid sådana är det också fler som aktivt väljer det borgerliga alternativet. Detta primärt för att utformningen av

* Sveriges Radio (2017). Stadig ökning av borgerliga begravningar. https://www.sverigesradio.se/artikel/6785732 (Hämtad 2025-02-26).

** Svenska kyrkan (2025). Svenska kyrkans medlemsutveckling år 1972–2024. https://www. svenskakyrkan.se/filer/d0a30387-feff-48b3-810e-2c8225f2fb54.pdf?id=2705246 (Hämtad 2025-02-26).

den borgerliga akten inte regleras av lagar eller andra ramar, vilket tillåter familjerna att utforma ceremonierna precis som de vill. Ceremonierna får därför ofta ett tydligt fokus på den avlidna och kan därmed bli mycket personliga.

Felaktigt beskrivs borgerliga begravningar på en del ställen som ”ceremonier fria från religiösa inslag”. Så behöver det inte alls vara. Som nämnt finns inga ramar för hur en borgerlig ceremoni får utformas och således kan den inkludera även psalmer, böner och andra religiösa inslag, även om det är mindre vanligt.

För att klara av den ökande andelen borgerliga begravningar behöver vi vara fler borgerliga officianter som möter anhöriga med omsorg, närvaro och respekt och som har förmågan att skapa och leda begravningsceremonier som är både minnesvärda, värdiga och berörande.

När jag genomförde ett av mina första uppdrag som officiant sa begravningsentreprenören att min karriärbreddning, från att sjunga på begravningar till att även ta uppdrag som officiant, innebar att jag hade säkrat mig själv jobb för resten av livet. Han hade drivit begravningsbyrå i hela mitt liv och såg tydligt hur de borgerliga ceremonierna ökade.

Förr om åren, när jag bara sjöng, ansåg jag att begravningsbranschen var fri från påverkan av ekonomiska aspekter som låg- och högkonjunktur och inflation. Även när andra hade arbetsbrist hade jag uppdrag. Men med åren har allt färre valt att anlita solister till begravningarna (åtminstone där jag verkar) och efter pandemin, när kriserna kom som på ett pärlband, blev omvärldsfaktorerna märkbara även i begravningsbranschen. Men, just tjänsten att leda begravningen är nog en sådan som få kommer att dra in på.

Vem som kan vara borgerlig officiant

Liksom att utformningen av den borgerliga begravningsceremonin inte regleras i lagstiftningen så regleras inte heller vem som får leda en borgerlig begravningsceremoni. Ceremonin kan därmed ledas av anhöriga, vänner eller av någon utifrån.

Jag har sjungit på ett par ceremonier som letts helt och hållet av anhöriga, båda gångerna i samma familj. Då turades barn med respektive samt barnbarn om att tala och de gjorde det både personligt och fint. Däremot är det inte självklart att anhöriga vill eller orkar leda ceremonin mitt i sorgen. Jag har själv sjungit på flera begravningar inom den egna familjen och i vänners familjer. Det har gått bra, men mitt fokus hamnar då på det jag ska prestera istället för på att vara fullständigt närvarande i avskedet och i min egen sorg. När så andra har lämnat begravningen och är redo för samtal har jag varit i stadiet att jag behöver ta hand om alla känslor som kommer ikapp.

För många familjer är det skönt och tryggt att istället anlita någon som har kunskap om och vana att utforma ceremonier och som kan vägleda dem genom den. Denna någon kallas vid borgerliga ceremonier för begravningsofficiant eller begravningsförrättare, det vill säga någon som officierar eller förrättar en begravningsceremoni.

Platsen för ceremonin

Borgerliga begravningsceremonier får i praktiken genomföras var som helst, så länge det kan anses värdigt. Vanligt är att ceremonin sker i ett kapell, församlingshem eller en ceremonilokal, då Svenska kyrkan enligt lag har i uppgift att utan kostnad för dödsboet ”tillhandahålla lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler”.* Detta med undantag för Stockholms stad och Tranås kommun, där respektive kommun har detta uppdrag. Kostnaden för dessa lokaler täcks av begravningsavgiften som alla som är folkbokförda i Sverige och har en beskattningsbar förvärvsinkomst betalar.**

* 9 kap. 6 § Begravningslag (1990:1144)

** Kammarkollegiet (2024). Begravningsavgift. https://www.kammarkollegiet.se/om-oss/ kammarkollegiets-uppgifter/begravningsavgift (Hämtad 2025-07-05).

Om begravningen hålls på andra platser än i de tillhandahållna lokalerna är det anhörigas/dödsboets ansvar att stå för eventuella kostnader, exempelvis vid hyra av samlingslokal, festlokal eller restaurang. Ceremonin kan även ske hemma, i en trädgård eller på en klippa vid havet. Om ceremonin ska avslutas med gravsättning, där kistan eller urnan sänks i jorden som en del av själva ceremonin, sker ceremonin ofta i en lokal inom kyrkogårdsområdet. Det går också att genomföra hela ceremonin ute vid graven. Däremot är det inte tillåtet att genomföra borgerliga begravningar i en kyrka.

Min erfarenhet är att begravningar med kista, av praktiska skäl, oftast sker i någon av Svenska kyrkans för begravningar avsedda lokaler, men även akter med urna förekommer frekvent där. Vid ceremonier på platser utanför dessa lokaler är det av förklarliga skäl mest praktiskt, och därmed vanligt, att akten sker med urna.

– Sammanfattning –

» Den borgerliga begravningsceremonin är en lagstadgad rättighet som ger medborgaren rätt att bestämma över begravningens innehåll.

» Enbart medlemmar i Svenska kyrkan har rätt till begravning i kyrkan och det alternativ som erbjuds icke kyrkotillhöriga är en borgerlig begravningsceremoni med officiant.

» De borgerliga ceremonierna har generellt ett tydligt fokus på den avlidna och blir därför ofta mycket personliga.

» Vem som helst kan leda en borgerlig begravningsceremoni, exempelvis anhöriga, vänner eller en professionell officiant.

» Ceremonin får i praktiken genomföras på vilken plats som helst, så länge det anses värdigt.

Det här är inte en bok om död. Det är en bok om människor. Om att teckna livsberättelser som skapar igenkänning och berör och om hur vi med enkla medel kan skapa stunder som stannar kvar i minnet. Det är en handbok i att leda personliga begravningsceremonier som hyllar livet.

Jessica guidar sina läsare i att möta människor i sorg, visar hur en personlig begravningsceremoni växer fram och hur man som officiant kan stå stadigt även när de egna känslorna rörs upp. Hon berättar om den första anblicken av ett barns kista, om familjekonflikter mitt i sorgen, om händer som finner varandra i kapellet – och om styrkan i att våga vara mänsklig också som professionell. I en tid när de borgerliga begravningarna ökar är det här en bok som behövs.