Gottsundabor

1

Gottsundabor © 2008 Uppsalahem AB, Författarna, fotografen och Uppsala Publishing House AB Adress Uppsala Publishing House, Box 2070, 750 02 Uppsala Tel 018-55 50 80, Fax 018-55 50 81 E-post info@uppsala-publishing.se, www.uppsala-publishing.se Omslag Daniel Åberg Grafisk form Daniel Åberg Foto Lennart Engström Redaktör Kajsa Forsberg Lindroth Upplaga 1:1 ISBN 978-91-7005-377-1 Tryckeri Bulls Graphics, Halmstad 2008

Detta verk är skyddat av lagen2 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Gottsundabor Text: Mikael Larsson och Mohamed Omar

Bild: Lennart Engstrรถm

Uppsala Publishing House

3

Förord D

et här är en bok om nyfikenhet och respekt. Vad är det för människor som bor och lever i Gottsunda, en stadsdel som växte mycket på sjuttiotalet? Några saker verkar de ha gemensamt. De låter sig betraktas och ger oss generöst inblickar i sina liv. De har alla en egen historia, en berättelse som sällan börjar i Gottsunda och de verkar finna sig till rätta i sin del av Sverige.

Gottsunda beskrivs annars ofta som ett socialt utsatt, invandrartätt, utanförskapsområde. Alla som bor och arbetar i Gottsunda upplever skillnaden mellan beskrivningen av stadsdelen och sin egen upplevelse av vardagen. Det är en känsla av att buntas ihop och förses med en etikett av någon utifrån. Önskan om att låta Gottsundaborna komma till tals och få visa andra bilder är den bärande idén till denna bok.

Idén testades under en tid på olika gäster vid ett frukostbord på ett bostadsföretag, den fanns i luften ett tag och hittade sedan sina självklara uttolkare. Fotografen Lennart Engström hade tidigare i bokform ömsint skildrat människorna i ett annat bostadsområde, Salabacke. I grannstadsdelen fanns författaren Mohamed Omar som i artiklar och krönikor uttryckt sitt intresse för möten mellan människor med bakgrund i olika kulturer. Mikael Larsson, som arbetat flera år i Gottsunda, hade i tidigare diktsamlingar visat sin blick för poesin i vardagen.

Styrkan i idén och tankarna bakom visade sig i lättheten att få alla inblandade att ställa upp. Bilderna och orden förmedlar nyfikenhet, värme och mycket respekt. Människorna i boken, boende eller arbetande i Gottsunda, väckte fotografens och skribenternas nyfikenhet. De flesta bilderna och texterna kom till under tiden vårvintern 2006 till sensommaren 2007. När det spred sig att boken var på gång kom det in flera förslag på personer

4

som borde vara med. Ibland var det Mohamed och Mikael som bad Lennart att ta en bild. Ofta var det Lennart som bad de andra träffa någon som han hade fått ta en bild på.

Människorna som skildras har gett de tre medverkande ett stort förtroende.

Förtroende visade även Uppsalahem, ett bostadsföretag i stadsdelen, som gjorde det ekonomiskt möjligt för de medverkande att använda en del av sin skapande tid till att samla in texter och bilder. Den tryckta boken kom till med stöd av Uppsalahem AB och Ove Jansson på Uppsala Kommuns Fastighets AB. Ett stort tack till alla dessa människor som vågar visa sig i ord eller bild. Utan deras förtroende och generositet hade det aldrig blivit någon bok. Boken om Gottsundabor kommer kanske att stilla vår nyfikenhet men även att väcka nya frågor. Vem är utanför och vem är innanför? Är likheterna mellan människorna större än olikheterna?

Kees Geurtsen

Fotograf- och författarpresentation Lennart Engström är frilansfotograf sedan 1984. Han arbetar även med egna projekt där han skildrar människor i vardagen, där bildspråket bottnar i dokumentärfotografisk tradition.

Han har gjort ett tiotal utställningar och flera böcker, bland andra Salabacke (1998) som nominerades till Årets bästa fotobok 1998 av Svenska Fotografers förbund.

Mikael Larsson arbetar till vardags som förvaltare i Gottsunda. Han började skriva poesi vid sjutton års ålder, men skriver idag lika gärna om flugfiske i fackpress. Han har gett ut två diktsamlingar på eget förlag, den senaste heter Bland ulvar och prinsessor (2006).

Mohamed Omar är poet och kulturskribent. Han debuterade med diktsamlingen Tregångare (2005) och är idag redaktör för kulturtidskriften Minaret. Han är även bloggare och kulturskribent för Upsala Nya Tidning.

5

Sandra Ă–stervall

6

Sandra - 100 % Gottsundabo!

V

åren är här med sitt bästa humör och runt hela Gottsundagipen hörs livlig fågelsång.

Talgoxe, blåmes, bofink och koltrast överröstar varandra. Sandra Östervall som ofta promenerar i den här miljön kommer gående på sitt favoritstråk och vi träffas nedanför Oskar Arpis väg som vi bestämt.

Vi slår oss ner på en av bänkarna. Sandra berättar att hon levt hela sitt liv här, uppväxt på Peterson Bergers väg och Oskar Arpis väg. Nu bor hon med sin lillebror och sina föräldrar på Flöjtvägen. Hon ler och ser glad ut när hon berättar: ”Jag gick på dagiset Sopranen på Jenny Linds väg och hela grundskolan gick jag på Gottsundaskolan.”

För gymnasiestudier fick Sandra dock åka in till stan. Hon tog studenten för något år sedan på Linnégymnasiet där hon läste samhällsvetenskap och ekonomi. Hon jobbar nu och säger övertygande: ”Nu är det körkort som gäller, halkbanan är inbokad och jag läser teori varje kväll. Jag ska ha en bil, en Saab och den ska vara svart!” Lönen från Proffice där hon arbetar som konsult är redan öronmärkt till körkortet och bilen.

Sandra visar mig mer av sina favoritstråk. Vid BMX-cykelbanan är det full fart. Fyra killar tränar och några kompisar sitter i gräset intill och vi stannar också en stund. ”Vi är ofta här nere på vår och sommar. Vi grillar, umgås, spelar kubb och fotboll. Ibland åker vi ner till stan där Restaurang Terrassen är favorittillhållet. Lika ofta är vi hemma hos någon kompis, pratar och ser på någon bra film. Vi är ett bra gäng som kan prata om allt”, avslutar Sandra.

När vi skiljs åt undrar jag om Sara sitter i en svart Saab nästa gång jag ser henne.

Mikael Larsson

7

8 Anders Yttermyr, Flöjtvägen.

Anders har skapat en liten grön oas S

ommaren är på väg att ta slut. Anders Yttermyr och jag tittar ut på en trädgård som börjar utanför köksfönstret och stäcker sig mot skogskanten 70 meter bort. ”När jag kom till Gottsunda 1985 började jag arbeta med trädgården på baksidan av huset, även grannar och barn på gården har varit med och odlat tomater och blommor.

Allt jobb med trädgården har kommit spontant, nya idéer får vi när vi sitter och njuter av tidigare nedlagt arbete”. ”Jag kommer från Gästrikland och kom till Uppsala i början av 70-talet”, berättar Anders. ”Här träffade jag min fru och bildade familj, vi bodde då på Kvarngärdet. Under den tiden arbetade jag som kock och köksmästare. Jag minns speciellt restaurangen Sir Francis Drake. Jag fick vara med från början där och det var en spännande tid.

1990 bytte jag bransch helt och hamnade på Fyrislunds trädgård. Jag skötte då blomsterarrangemang hos banker och andra större kontor. Det fortsatte jag med till pensionen för några år sedan.”

Det märks att Anders är en handlingens man fylld av energi och idéer. Idéerna förverkligar han sedan i sin parkliknande trädgård – en oas som blir mer och mer omtalad och som får fler och fler besökare. Bland besökarna från naturen märks fåglar, ekorrar, igelkottar, grodor, paddor och ibland rådjur. ”En gång hade grannen något som spökade i en säck på uteplatsen”, berättar Anders. ”Det var en igelkott, jag bar hem den till mig och den födde sina barn i säcken. När barnen vuxit lite bar igelkottsmamman iväg sina små ungar i munnen till ett tryggare ställe.

Det var fantastiskt att se!”

9

”Jag byggde också små utmanande hinderbanor åt ekorrarna med hjälp av linor som ledde ut till olika matmagasin. Ekorrarna lärde sig snabbt att klara av utmaningarna. Jag kunde sitta i timtal och titta på när de, ibland hängandes upp och ner, klättrade fram på linorna för att få tag i sina godsaker”, minns Anders. ”När jag inte sitter här har jag min båt i Ekoln. Jag cyklar dit på sommaren med barnbarnen och tar en fisketur eller så vandrar jag i skogen. Jag har varit på semester utomlands, men nu på somrarna saknar jag ingenting här hemma. Inte nu när jag bor i den här oasen”, säger Anders.

Mikael Larsson

10

11

Hawar Abdul Fatah tv채ttar sin mosters matta.

Färgen gul M

ahmoud Neshat välkomnar mig med ett varmt leende och lysande ögon. Han är spänstig och full av energi. Jag kommer att tänka på att ”neshat” betyder just ”pigg” eller ”energisk” på arabiska. Mahmoud härstammar från Iran och talar persiska, ett språk som dock innehåller en enorm mängd arabiska låneord.

En orsak till hans glädje kan vara att igår var det barnens födelsedag. Ett tvillingpar har han hemma hos sig. ”Födelsedagen är lätt att komma ihåg, den 12 december, dagen före Lucia”, säger Mahmoud och skrattar.

Han är 62 år men har hållit sig ung med hjälp av nyttig kost och långa promenader.

Han varken röker eller dricker. Fadern arbetade i den heliga staden Mashhad i nordöstra Iran och modern var hemmafru. I Mashhad är imam Reza begravd, en man som av miljoner människor världen över betraktas som ett helgon. Sjuka och olyckliga människor vallfärdar dit i hopp om att ett mirakel ska ske, ungefär som till Lourdes i Frankrike.

Mahmoud har sex syskon, men inget av dem är kvar i Iran. Familjen är utspridd i Storbritannien, Frankrike och USA. Innan han utvandrade arbetade Mahmoud vid en byggfirma i Teheran. Han byggde hus och vägar. Först flyttade han till Storbritannien, sedan tillbaka till Iran och slutligen, 1989, kom han till Sverige och Gottsunda, där han blivit kvar.

Han har jobbat på en verkstad och tillverkat leksaker, särskilt leksaksbilar. Det trivdes han med. Sedan en tid tillbaka är han arbetslös men han upprätthåller disciplinen. ”Det är viktigt att gå upp i gryningen”, säger han, ”man får inte vara lat.” Så är han ju egentligen inte arbetslös heller. Han har tvillingarna att ta hand om. Som ensamstående pappa har Mahmoud fullt sjå med att laga mat, städa, diska och tvätta kläder. Handlar gör han i Gottsunda centrum. Han ser det inte som en börda, tvärtom. Det är bara trevligt att få

12

Mahmoud Neshat i sitt kรถk.

13

komma ut och träffa folk. Det händer att han går ner till centrum fast han inte har något ärende, bara för att få flanera och se sig omkring.

Mahmoud pekar ut genom vardagsrumsfönstret: ”Vilken utsikt!” utbrister han. Han älskar att vandra i naturen i Gottsunda med dess skogsdungar och stenbumlingar. Han följer stigarna ända upp till Gipen och så vidare till Sunnersta och Graneberg. Jag frågar om han tycker bäst om somrarna. Han svarar att varje årstid har sin särskilda skönhet, vintern med sin gnistrande snö och hösten med sina gula och röda löv. ”Jag kan inte beskriva skönheten med ord”, suckar Mahmoud. ”Jag är ... ja, kär”, säger han och lägger handen på hjärtat. Däremot åker han nästan aldrig till stan. ”Allt finns ju här i Gottsunda.”

Mahmoud bjuder på te och dadlar. De persiska dadlarna är så söta att man inte behöver ha något socker i teet, menar Mahmoud. Annars är det en persisk sed att dricka på bit, som det också var i Sverige för inte så länge sedan.

Jag undrar om jag får följa med ut i köket för att hjälpa till med disken efter vår korta tesession. Han ler lurigt och vinkar åt mig att komma. Väl där förstår jag hans märkliga leende. Det är nämligen inte vilket kök som helst. Det lyser. Varenda sak är gul: gula gardiner, gult bord, gul brödrost, gul skärbräda och gula blommor. Mahmoud visar sig vara en man med många passioner: konsten, naturen och inte minst färgen gul.

Mohamed Omar

14

Provläsning

1 5 kiosk och Ruben Avedian och Norair Topalian sitter utanför Rubens tittar på bilder från Iran. Bilderna föreställer broar och kajer som de båda, som tekniker, var med och byggde på 1960- och 70-talet.

Läxläsning och sommarkul J

ag träffar Karin och Gunnel i deras lokal på Peterson Bergers väg. Det är tisdag och snart kommer barnen på en av veckans två läxläsningar som Rädda Barnen anordnar. Det brukar dyka upp 10–15 barn vid varje tillfälle. ”Här har de tillgång till en enorm kunskapsbank”, berättar Karin. ”Här finns en adjunkt i matte och kemi, en doktorand i engelska, en socialpedagog och en professor i kärnfysik.

De barn som vill och tar chansen att kämpa, kan få unika möjligheter ifråga om stöd och hjälp här. När Leif som är professor i kärnfysik, kom för att hjälpa till vid sitt första läxläsningstillfälle fick han frågan: ’Kan du räkna matte då?’”

Karin ler gott åt händelsen och åt Leifs svar: ”jo en del matematik kan jag ...”

Rädda Barnen finns i 110 länder. Organisationen grundades 1919 av engelskan Eglantyne Jebb. Hon arbetade mot den blockad som Tyskland utsattes för efter första världskriget, en blockad som ledde till att cirka tre miljoner barn led av svält. Eglantyne var en av de första att formulera begreppet ”barnets rättigheter”, ett begrepp som nu ligger bakom FN:s barnkonvention. Det mesta av arbetet som utförs i Rädda Barnens regi sker frivilligt.” Karin och Gunnel som jag träffar arbetar flera timmar i veckan gratis. Om vi ska prata om vardagshjältar så är det här helt klart två av våra superhjältar!

Gunnel berättar om Sommarkul: ”Sommarkul är vår sommarlovsaktivitet för de barn som är hemma på sommarlovet. Vi har sex veckor Sommarkul, fyra veckor i början av sommaren och numera även två veckor innan skolan börjar igen.”

Gunnel är liksom Karin en sann eldsjäl och det märks på hennes energi att hon älskar att arbeta med barnen. Jag frågar hur Gunnel upplever sin insats och mottagandet från barnen. ”Jag är alltid trygg i Gottsunda, vi har ju arbetat här sedan 1995 och vi har skapat en bra grund bland barnen och föräldrarna. Barnen behöver bli sedda och bekräftade utanför

16

Medarbetare Niclas, Zivwan, Gunnel, Feben och Crister med Bilal och Ibrahim p책 sommarkul.

17

familjen, av andra vuxna och det blir de hos oss. Vi är nu så kända att vi har föräldrarnas förtroende. När ett barn lämnar oss kommer ofta deras mindre syskon in och tar över deras plats. Jag får enorm energi när någon varit bäst i klassen på ett prov eller när någon som kämpat med ett ämne helt plötsligt får pusselbitarna på plats. Vid sådana framgångar får vi se ”vår elev”, med både provresultat, betyg och tindrande glada ögon, det är härligt och värt varenda minut vi arbetat här!”, avslutar Gunnel.

Mikael Larsson

18 Nora, Mona, Fatma och Aya på Sommarkul.

B채stisarna Abir och Sara.

19