Göskvällar och rödingvak

Göskvällar och rödingvak

Göskvällar och rödingvak Stefan Nilsson

Stefan Nilsson

Göskvällar och rödingvak

BY MBP Varberg 2026

Copyright © Stefan Nilsson 2026 Mindboozt Varberg Sverige – mindboozt.se Layout, sättning: Daniel Åberg/Åbergs stilus et forma Foto: Stefan Nilsson Tryck: Totem, Polen 2026 ISBN: 978-91-89391-67-3 Alla rättigheter förbehålles. Inga delar av denna bok får användas eller återskapas i någon form, vare sig grafiskt, elektroniskt eller mekaniskt. Detta innefattar även kopiering, inspelning och datasökningssystem utan skriftligt godkännande från författaren, förutom när det gäller korta citat som inkluderas i kritiska artiklar och recensioner. På grund av informationsflödet och Internets dynamik kan länkar och hemsidor som nämns i den här boken ha ändrats efter bokens publiceringsdatum och därför inte längre gälla. Materialet i boken publiceras endast i informationssyfte. Varje enskild situation är unik och läsaren rekommenderas därför att använda dess innehåll med urskiljning samt eventuellt i samråd med läkare innan läsaren påbörjar, övningar och/eller metoder som beskrivs i boken. Utgivaren friskriver sig uttryckligen från ansvar för eventuella skadliga effekter som användningen eller tillämpningen av informationen av boken kan förorsaka.

Innehåll

Förord ............................................................................... 7 1. Bäckröding .................................................................. 11 2. Den gamla träekan ..................................................... 27 3. Den sista storöringen ................................................. 43 4. Göskvällar................................................................... 57 5. Ismete.......................................................................... 69 6. Vårgäddor ................................................................... 93 7. Långedrag ................................................................. 107 8. Utloppet .................................................................... 123 9. Prästen och fjället ..................................................... 137

stefan nilsson

10. En dag på Kalvsjön................................................. 153 11. Harren och nymfen ................................................ 165 12. Ovädersöring.......................................................... 179 13. Stenblock och rödingvak ....................................... 191

–6–

g ö s k vä l l a r o c h r ö d i n g va k

Förord

M

in längtan ut till olika fiskevatten har alltid varit stor. Det började med abborrfiske i den lilla skogomgärdade humusfärgade Husseredssjön. Mete med bambuspö och rödvitt korkflöte var metoden. Små tusenbröder gav den första pirrande känslan av den magi som fiske kan ge. Jag kan fortfarande minnas de första stegen på min fiskestig jag tog då som tioåring. Samma sjö skulle tio år senare ge mig ett oförglömligt gäddfiske. Nästa steg var fiske i den närbelägna ån Ätran. Ett jättekliv för en liten grabb. Där kunde man fiska stora abborrar, gäddor, braxen och den mytomspunna ålen. Vi betvingade stora braxenpankor när vi krampaktigt höll i våra metspön så att knogarna vitnade. På nätterna satt vi i andlös stillhet och väntade på att ålen skulle nappa på våra bottenmeten. Numera ser vi bara ål när de visas massakrerade i kraftverkens turbiner. Genom serien “Fiskarnas rike” har vi blivit –7–

stefan nilsson

plågsamt påminda om kraftbolagens hänsynslöshet. I min ungdom fiskade vi ofta vid ett närliggande kraftverks utloppstunnel. Här samlas mört och löjor, stora abborrar och gäddor är inte sena att följa efter. Vi hade många fina fisken där, men ingen av oss hade en tanke på ålen eller den torrlagda strömfåran intill. Spinnfisket kom tidigt in i mitt liv. Min fiskevärld växte och blev större. Kalvsjön tillkom också som framförallt gäddfiskeplats. Sena september eftermiddagaråkte vi ut med våra nyinköpta haspelspön och Hi-lo wobblers och gäddorna bjöd upp till dans. Samtidigt spinnfiskade vi också i ån. Där lurade krokodiler i tiokilosklassen och den skygga och svårfångade gösen. Den kom in ganska sent i mitt liv, men har på senare tid tagit över mycket av min fisketid. Gösen förde mig sedan till Fegensjön där jag nu framför allt uppskattar att sitta i skymningen och sakta glida fram med elmotorn och ett par wobbler efter båten. Genom “fritt valt arbete” i skolan kom jag i kontakt med fiske efter laxartade fiskar. Fiskeklubben som anordnade detta hade en egen liten tjärn där vi fick prova regnbågsfiske. Första gången vi var där fick jag en regnbåge på ett ABU Salar. Snart var jag fast. I Faxsjön som klubben också förvaltade fanns regnbåge, bäckröding och en och annan öring. Ungefär samtidigt kom det moderna metet till Sverige. Åtskilliga timmar lades på fiske i Faxsjön och jag blev snart expert på mete med matchspö, rulle och glidande flöte. Många år senare –8–

g ö s k vä l l a r o c h r ö d i n g va k

skulle bäckrödingen komma tillbaka in i mitt fiskeliv, men då har fiskemetoden framför allt varit flugfiske. En julafton i slutet av 1970-talet fick jag ett efterlängtat paket. Det innehöll ett flugspö av märket Arjon. Jag kunde knappt bärga mig tills våren kom och jag fick prova mitt spö. Mina första stapplande försök gjordes i den närbelägna Norrströmmen i Ätran. Där fick jag mina första öringar och det fisket kom att påverka resten av mitt fiskeliv. Flugfisket förde mig sedan till Härjedalen och Rogenområdet. Bland rogenmorän och måsvingeformade sjöar har jag funnit mitt fiskeparadis. Det går inte att värja sig. Två veckor om året lever jag min dröm och resterande femtio veckor längtar jag dit. Att fiska harr, röding och öring i kristallklara fjällvatten är helt enkelt den bästa avkopplingen jag kan tänka mig i vår oroliga och stressfyllda tid. Jag vill ta med läsaren på en resa till mina fiskevatten där jag har varit med om ovanliga, fantastiska eller udda fiskeäventyr.

–9–

stefan nilsson

– 10 –

g ö s k vä l l a r o c h r ö d i n g va k

1. Bäckröding

Mitt första möte med bäckrödingen inträffade en mörk och kall novemberdag 1976. Det var vi tre i den vanliga ligan på den tiden, Ove, Roger och jag, som var ute på vårt första riktiga ädelfiske. Platsen var Faxsjön utanför Ö. Frölunda, där det inplanterats regnbåge, bäckröding och öring. Jag hade tidigare provfiskat i Faxsjön på fritt valt arbete (numera elevens val) i skolan, vilket fick mig att vilja testa sjön på riktigt. Fulla av självförtroende anlände vi tidigt på morgonen med kastspön, metspön och matsäck. Rogers och min snälla mamma hade kört oss dit. Över sjön dansade ännu morgondimmorna. En korp hördes borta i skogen. En doft av höst låg i luften. Vinden bar med sig en föraning om kallare tider.

– 11 –

stefan nilsson

Vi var laddade till tänderna. Nu skulle här fiskas. I rasande fart plockades fiskeutrustningen ihop. Vi började med spinnfiske och ställde oss på de bryggor som fanns närmast vägen. Jag satte på Lill-öringen, ett skeddrag som jag fått min hittills enda regnbåge på. Vi kastade, kastade och kastade. Inget hände. För varje kast vi gjorde minskade det tidigare så stora självförtroendet. Efter några timmar var det i botten. Det var tydligt att vi måste byta taktik. Då blodsockernivån i våra kroppar sjunkit i samma takt som våra högt ställda förväntningar, bestämde vi oss för att inta vår matsäck. Men innan dess kom jag på att det gick att fiska medan vi åt. Jag riggade ett kastmete och skickade ut det vid båtbryggan där vi stod. Vid båtbryggan fanns på den tiden en liten värmestuga med tillhörande kamin. Kompisgänget satt snart vid det lilla bordet i stugan och fyllde på energinivåerna. Från det enda lilla fönstret kunde vi se mitt flöte guppa bland vågorna. Så snart smörgåsar och bullar höjt blodsockret återkom så sakta hoppet om fisk igen. Jag tuggade på den sista biten bulle när jag tittade ut igen. Men mitt flöte betedde sig märkligt, det såg ut att försvinna för att dyka upp igen. Jag gnuggade mig i ögonen, var det vågorna eller napp? Jag kunde inte komma ut fort nog till mitt spö. Nu var det ingen tvekan, flötet sjönk resolut ner under ytan och linan rann ut från min Abumatic 120 rulle. Jag tog några vevtag med rullen och spände linan. Det svarade med några knyckar i – 12 –

g ö s k vä l l a r o c h r ö d i n g va k

andra änden och fisken satt där. Ove och Roger stod nu vid min sida och följde spänt händelseförloppet. Jag drillade fisken och kände den härliga känslan av välbehag sprida sig i kroppen. Fisken krumbuktade där ute, men kom snart in till bryggan där håven väntade. När fisken låg i håven kunde jag pusta ut, min första bäckröding var bärgad. Alla beundrade vi fisken, den vackert grönmarmorerade ryggen, den orangefärgade buken och de vita fenkanterna. Att en fisk kunde vara så vacker. Dagen gav ytterligare två bäckrödingar och en regnbåge. Det blev de följande åren många besök till Faxsjön. Vi tog många bäckrödingar de första åren, men de minskade i antal efter hand då de ersattes, som utsättningsfisk, alltmer av regnbågar. Många år senare väcktes minnet av bäckrödingen till liv igen. Det finns i min närhet en sjö med ett bestånd av bäckröding som är självreproducerande. Sjön är ganska liten, arean är 14 ha och medeldjupet 5 meter. Bottentopografin är däremot mycket varierande. Här finns allt från ett grund som nästan når vattenytan till djup på 10 meter. Det finns många branter där vattendjupet snabbt går från 3 till 10 meter, ställen som fisken har som ståndplatser. Det finns också kräftor där som fisken gärna kalasar på. Med andra ord trivs bäckrödingen utmärkt i sjön. Det finns två tillflöden med vatten huvudsakligen från mossmark. Vattnet är starkt humusfärgat, nästan som te. – 13 –

stefan nilsson

Sjön rotenonbehandlades 1969. Rotenon är ett växtbaserat gift som används för att ta bort oönskad fisk i sjöar. Det blockerar fiskens syreupptagning så att den kvävs. Metoden var vanlig i Sverige på 1960–70-talet när nya ädelfiskevatten anlades. Mer än 2000 sjöar behandlades, däribland Faxsjön. Numera används giftet mycket mera restriktivt. Rotenon bryts ner av ljus, så efter ett tag är det möjligt att plantera in ny fisk. I sjön i min närhet planterades både regnbåge och bäckröding in. Regnbågen levde tills de sista individerna dog av ålderdom. Bäckrödingen däremot förökade sig och bildade ett stabilt självreproducerande bestånd till glädje för oss som gillar att fiska den. Min son Martin och jag anländer till sjön en dag i början av augusti. Det är växlande molnighet, svag vind och drygt 10 grader på morgonen. En vanlig svensk sommardag. Vi har fått låna Lennströms båt till vårt fiske. Vi ror ut och studerar sjön. Rakt ut från båtplatsen ligger en liten ö och till höger om den ett stenparti. Till vänster om ön, mot sydväst, ligger en lång smal vik. Bortanför ön ligger ett större grund. Längre bort, i den norra änden av sjön, finns två lite bredare, mindre vikar. Växtligheten består mest av näckrosor i grundområdena och mot den östra sidan finns ett vassbälte. Problemen som alltid uppstår när man fiskar i en sjö man inte känner till är ju flera. Var ska man börja fiska? Vilken – 14 –

g ö s k vä l l a r o c h r ö d i n g va k

fiskemetod ska man använda? Var finns fisken? På vilket djup står den? Vi börjar utanför stenpartiet där det är ganska grunt. Martin börjar med kast och jag med fluga eftersom jag såg ett par vak när vi rodde ut. Martin har några nafs i sitt vibrationsbete men jag har inga napp på flugan. Jag byter till spinn och vi fortsatte ut mot ön, men det resulterar bara i några bottennapp närmast ön. Jag ror förbi grundområdet och bort mot den norra änden av sjön. De två näckrosvikarna ser lockande ut. Där borde det kunna stå fisk. Mellan vikarna ligger ett brant bergsparti där några vindfällor fallit i sjön. Vi väljer den nordvästra viken först. Martins vibrationsbete singlar iväg mot näckrosbältet. Han hinner ta två, tre vevtag innan det rycker till i spöet. – Jag har napp! – Härligt, svarar jag. Fisken där ute stretar på bra, det märks att det är en bättre fisk. Martin drillar den med van hand. Mot rullens slirbroms och spöets mjuka klinga kämpar fisken förgäves. Snart är den vid båten och den väntande håven. Strax kan vi beundra en bättre bäckröding. Medelstorleken ligger på 4 - 5 hg, men den här är betydligt större. Vågen visar på 8,5 hg och bäckrödingar över kilot är sällsynta så Martin är mycket nöjd med sin fisk. Svenska rekordet ligger på 2,6 kg. – 15 –

stefan nilsson

Vi fortsätter fisket utanför näckrosbältet i hela viken, men det blir inga fler napp. Jag ror vidare mot den östra sidan. Här är det väldigt lite växtlighet nära stranden. Det finns bara ett vassbälte som bryter mönstret. Vi lägger båten så att vi kan kasta in mot land. Djupet går från 2 till 5 meter. Jag fiskar med en Caviar spinner från Savage Gear, det är en tung orange spinnare som gett mig många rödingar i fjällen. Den borde funka här också.

– 16 –

g ö s k vä l l a r o c h r ö d i n g va k

Snart känner jag ett kraftigt ryck i spöet, men fisken släpper efter några meter. Pulsen ökar och jag känner nerven, nu vet jag att min metod fungerar. Så, ännu ett napp, alldeles intill båten. Till min stora glädje sitter fisken där denna gång. Bäckrödingen kämpar bra för sin storlek. Jag häpnar när jag ser fisken komma mot håven, trodde den var mycket större. Det är en bäckröding på ca halvkilot, men min första fisk i sjön så jag är glad. Martin gratulerar mig till fångsten. Nu känner jag att jag fiskar på rätt sätt. Jag har hittat rätt drag och jag fiskar på rätt ställe i sjön just denna dag. Det känns som om fisken står på 4 - 5 meters djup och attackerar spinnaren när den passerar över dem. Vi fortsätter att fiska av den östra sidan. Bara en stund senare är det dags igen, bäckröding nr 2 tar min Caviar spinner med full kraft. Bäckrödingen kämpar med ettrig frenesi. En fantastisk rolig fisk att få på kroken. Strax är den vid båten och Martin håvar den säkert. Också denna fisk väger runt halvkilot. Nu sprider sig en känsla av lugn och välbehag i kroppen. Vi har lyckats lura 3 bäckrödingar och knäckt koden. Fast mina två ser små ut jämfört med Martins där de ligger jämte varandra i båten. Martin har sedan några påslag, men ingen mer fisk fastnar på kroken längs den här sidan. Jag sneglar bort mot den långa smala viken i sydväst. Den borde undersökas. Sagt och gjort, – 17 –

stefan nilsson

båten glider snart in i den smala viken. Det är en märklig känsla att fiska här. Viken skär som ett knivskarpt snitt genom skogen som omger den. Det känns som att fiska inne i skogen, en doft av mossa och barrskog ligger över viken. På ena sidan finns ett näckrosbälte som ser ut att kunna hysa fisk. Det djupnar snabbt utanför näckrosorna så här lägger jag de första kasten. Jag låter spinnaren landa utanför de yttersta näckrosorna och sjunka ett par sekunder innan jag börjar inspinningen. Jag hinner göra några kast innan hugget kommer, snabbt och distinkt. Bäckröding nummer tre sitter på kroken. Samma ystra dans upprepar sig innan fisken ligger i håven. Även denna fisk ligger på halvkilot i vikt. Efter ytterligare några påslag är det dags att avsluta fisket. När vi rensar fisken upptäcker vi att den är klarröd i köttet. Fiskarna har en fantastiskt fin färg. Min teori är att bäckrödingarna äter småkräftor som finns i sjön. Två av dem röker vi vid hemkomsten och det blir en fin punkt på fiskedagen. Några veckor senare är min kompis Robert och jag där och fiskar. Vi får varsin bäckröding i samma storlek som jag fått tidigare. De tar också på spinnare när vi fiskar av kanterna på två till fem meters djup. Men jag är inte nöjd. Jag vill ha en bäckröding på fluga. Efter en lång, mörk och regnig vinter kommer äntligen våren. På Kristi Himmelsfärds helgen blir fiskesuget för stort. Jag bestämmer mig för att ta en dag på Humlasjön. – 18 –

g ö s k vä l l a r o c h r ö d i n g va k

Det är en strålande vacker vårdag. Solen skiner från en klarblå himmel, bara enstaka slöjmoln syns vid horisonten. Löven på träden har en ljusgrön nästan genomskinlig färg. Fåglarna sjunger i kapp bland trädens grenar. Under träden har alla vitsippor slagit ut sina vita blommor. En doft av mylla stiger från jorden. Den lätta brisen som drar över sjön får vågorna att glittra som tusentals diamanter. Jag har laddat två flugspön. Ett med flytlina och torrfluga och ett med sjunklina och streamer. En streamer är en fluga som föreställer ett fiskyngel eller ibland något större ätbart som fisken attraheras av. Jag väljer en orange streamer. Det är en färg som ofta kan trigga rödingarna till hugg. Både rött och orange fungerar ofta bra. För att täcka av en större del av sjön börjar jag med att ro sakta med streamern efter båten. Spöet har jag lagt över mina ben så att jag lätt ska kunna greppa det vid napp. Det är en metod som ofta fungerar bra när man ska lokalisera fisken. Efter att ha rott ett händelsefattigt varv runt sjön är jag på väg tillbaka mot båtbryggan. Jag passerar sundet mellan ön och udden och ror ut över den lilla djuphålan som ligger före båtbryggan. Mina tankar kretsar kring de goda mackor med tillhörande kaffe som ligger i ryggsäcken och väntar. Det ska bli skönt med en liten paus från fisket. Då rycker det till i spöet. Jag släpper årorna och tar tag i flugspöt, det svarar med härliga knyckar. Fisken sitter där. Det är charmen med flugfiske, man har en sådan direktkontakt med – 19 –

stefan nilsson

fisken. Jag känner den beroendeframkallande endorfinkicken sprida sig i kroppen. Det är en fantastisk känsla. Med högerhanden håller jag i spöet och med vänsterhanden ger och tar jag lina. Högerhanden låser också linan mot spöet. För varje drag med vänsterhanden kommer fisken närmare båten. Snart är fisken vid båten, jag ser den rödorangea buken på bäckrödingen när den vänder precis före aktern. Jag sträcker mig efter håven och gör mig redo för att håva den. Efter ytterligare några vändor kommer fisken så nära att jag kan föra den in i håven.

– 20 –

g ö s k vä l l a r o c h r ö d i n g va k

Det är en fin bäckröding på strax över halvkilot. Första bäckrödingen på fluga, det känns bra. Min teori om orangefärgad streamer verkar fungera. Jag går iland för att ta en fikapaus. Lövträden har så tätt grenverk över så det känns som att jag sitter under ett tak av gröna löv över mig. På marken lyser vitsipporna ikapp med solen. Med en fisk i båten smakar kaffe och mackor extra gott. Jag njuter av stunden och kopplar bort alla dystra tankar. Här och nu är livet fantastiskt. Jag fortsätter fisket ett par timmar till, men ingen mer fisk vill ta flugan denna dag. I slutet av juli är jag tillbaka för att på nytt försöka locka bäckrödingarna till att ta min fluga. Vädret är passande för fiske; tempen ligger på ca 15 grader, det blåser en måttlig vind från väst och det är mulet. Jag tacklar upp flugspöt med sjunklina och en orange streamer. Den funkade bra vid förra fisket. Jag ror bort mot den norra änden där det är djupt nära land med fina branter, där måste finnas fisk. Min taktik är att ro runt djuphålan så att jag fiskar av branterna så mycket som möjligt. Jag tänker att fisken står djupare nu under sensommaren när det är varmare i vattnet. Flugan kommer i vattnet och jag börjar sakta ro in mot den nordöstra viken. Jag svänger runt båten och fortsätter längs den norra änden av sjön. Det är lätt att förstå att det är djupt – 21 –

G

e f a n n i l s s ovårfiske n ösfiske is tskymningen, efter gädda med läckande båt, nymffiske efter den här. På land sluttar berget brant ner mot sjön, flera granar som silverglittrande harren, jakt på den svårförlorat fotfästet ligger ner i vattnet. Jag ror strax utanför granfångade storöringen, fiske och bröllopsbesvär i topparna som ligger precis i vattenytan. Under båten går djupet fjällen, snabbt ner tillgäddfiske 10 meter.med explosiv avslutning och skygga Därsmygfiske berget tarefter slutden börjar nästarödingen. vik, här svänger jag igen för

att pricka branten in mot viken. Då far spöet iväg från mina Fiskeberättelserna är flugan. tagna alltifrån små ben, en bäckröding har tagit Snabbt får jaghumustag i spöet och färgade skogssjöar till kristallklara fjällsjöar, fiske-kraft, krokar fisken. Den har attackerat flugan med våldsam metoderna mete, och det återigen förundrasärjag överspinnfiske, hur starkaflugfiske dessa bäckrödingar är norrländska långedragsfisket. för sin storlek. Jag konstaterar också att jag svängde båten precis när det högg. Det gör att det blir extra fart på flugan och att fisketips finns insprängda i berättelserna, huggetSmå känns hårdare. ekologiska tankar och som röd tråd genom i håEfter en kort men intensiv fightenligger bäckrödingen boken funderingar omöver hur halvkilot. vi ska värna ven, det är enlöper lite större fisk, strax Enom bra start våra fiskevatten och vår planet. på dagen. Nu är jag igång, det är bara att fortsätta på den inslagna en längtan ut till tilltill stillheten, vägen.Det Jagfinns ror tvärs över sjön förvildmarken, att ta ett varv runt djupfriden, ensamheten och vakande storfisk. branten. Vid den nordligaste viken svänger jag, här går en undervattensrygg ut innan det djupnar på nytt. Flugan går över branten mot djupet. Då hugger det igen, lika hårt och bestämt. En ny bäckröding har tagit flugan. Den här kämpar lika ettrigt innan den hamnar i håven. Något mindre än den förra, men en fin fisk. Det är tyst och lugnt runt sjön. Några korpar passerar över skogsranden. Deras karakteristiska ”klong, klong” hörs över nejden. Möjligen förknippar de människor med att det kan

BY MBP

– 22 –