Handbok för husmödrar - föreställningsprogram

Regissören har ordet...

En bit in i förberedelsearbetet av Handbok för husmödrar insåg jag att Ester, som pjäsen handlar om, nästan är årsbarn med min egen mamma. Jag har, liksom Esters dotter Lena, suckat när hon skulle skicka med mig bröd och grova kringlor, blåbär och lingonsylt när jag studerade. Och saknat det när det inte längre fanns.

Min mamma cyklade i väg och städade på Lydde mekaniska på morgnarna innan vi barn vaknat och hon hann hem för att laga frukost. Jag skulle inte kunnat yrkesarbeta som skådespelare om inte min mamma (och pappa) ryckt in och skött barnen veckovis när arbetet krävde det.

Och ärligt talat tog jag väl denna omsorg ganska för given.

Varför värderas omsorgsarbete så lågt? Varför har de som tar hand om våra barn och gamla ofta så dåligt betalt och så dåliga villkor? På 40- och 50-talen fanns ambition att uppgradera husmoderns arbete till ett ”riktigt” yrke, därav begreppet Husmoders-

Falun,

2026-03-08

semester – en av staten betald semester för husmödrar – vilken inte många kunde utnyttja eftersom inte alla, till skillnad från grannfrun Majken i pjäsen, hade en mamma som kunde rycka in och sköta barnen.

Nu, vårvintern 2026, utvisar regeringen många av de som arbetar med omsorg. Lönekravet för att få stanna i Sverige är långt högre än vad de som jobbar i hemtjänsten tjänar! Kanske är vi på väg tillbaka till Esters 50- och 60-tal då hon varje dag cyklar till sin gamla svärmor med mat och för att städa? Kanske har hon sig själv att skylla, för ingen har väl egentligen bett henne, varken att laga stek eller mangla lakan?

Välkommen in i våra Estrars kök. Det är inte renoverat sedan 50-talet men väggarna har hört allt det som inte har kunnat sägas rakt ut, det som det inte funnits ord för. Och ur radion strömmar musiken från det föränderliga samhället utanför, från 1955 ända fram till våra dagar.

Frasiga Rull rån Ägg: 2 styck en (h

Åsa Ek

Ströso ck er: 1,5 de

berg

Regissör

el st från glad a höns)

cil iter

Vetemjöl: 1,5 decil

iter

Potatismjöl: 1,5 decil iter (det är hemli gh frasvåfflan... och rullrånet !)

Smör: 150 gr am, smält och avsv al nat (sn å kv al iteten)

Vatten: 1–2 de cil iter

dem rik tigt fin

Sm aksä ttnin

(ljumm et går br

a tar du kol sy

g: E n gn utta

kardemumma

a, men

rat vatten)

vanil jsock er

om du vill ha

elle

lite karak tär .

Från oumbärlig husmor

till arbetsk raf tsreserv

”Får vi verkligen bo här nu?” sa Ester när hon höggravid klev in i sitt och maken Gunnars nybyggda moderna hus. I kranarna flödade varmt vatten. Slasket leddes bort via avloppsledningar. I väggarna löpte trådar med elektricitet som gav spisplattor kraft. Ester skulle slippa hämta vatten från en pump på gården.

Hon skulle inte snubbla över gris-, ask- och slaskspannar. Inte heller skulle hon behöva skura väggarna rena från vedspisens feta sot.

HUSMODERPERIODEN Ester och Gunnar flyttade in i sitt hus under den så kallade husmodersperioden. Placerad mellan det radikala 1930-talet och 1960-talets feministiska våg har den, av historikern Gro Hagemann, fått benämningen ”the odd years”. Det var en tid då mannen sågs som familjens självklara försörjare medan kvinnan tilldelades ansvaret för hem och barn – ett ideal som både speglades och förstärkes av sambeskattning och socialpolitiska insatser som moderskapsförsäkring och statligt

subventionerad husmoderssemester. Hemmet och kärnfamiljen sågs som samhällets fundament och om de inte togs om hand på ”rätt sätt” var risken stor att nationens grund sattes i gungning. Statliga utredningar beskrev hem som saknade ”kunniga, yrkesmedvetna och ansvarskännande” husmödrar som satta i ”nödläge”.

HUSHÅLLSEXPERTER OCH HEMARBETETS INNEHÅLL Hemkonsulenter, skolköks- och lanthushållslärarinnor var tidens hushållsexperter. De tog plats på myndigheter, i hushållningssällskap och husmodersföreningar för att utbilda kvinnorna. De skapade hemutställningar, producerade husmodersfilmer och radioprogram, erbjöd utbildningar och kurser och skrev artiklar och handböcker.

Genom dessa insatser fick husmodern lära sig hur hon effektivt vädrade ur ett rum; hur kudden skulle ristas och täcket skakas; vilken borste som lämpade sig för disk av glas respektive höga kärl och vilka som istället

passade för borstning av paneler, stengolv, draperier eller sängkläder. Barnavård, hygien, matlagning och hemmets inredning var andra viktiga teman.

Hushållsarbetet tog mycket tid i anspråk. 1950-talets husmor tillbringade sex till åtta timmar per dag bara i köket. En och en halv timme av dessa ägnades åt matlagning. I rådgivningslitteraturen beskrevs vissa moment som olidligt tråkiga. Värst var den återkommande, tidsödande och ointressanta diskningen.

DISKANDETS KONST Att diska kunde vara en reell utmaning, framför allt om de materiella förutsättningarna var begränsade. Många familjer var fortfarande inhysta i bostäder med undermålig standard där köken saknade ventilation och köksbänkarna var så låga att de krökta ryggarna värkte under arbetet. 1945 saknade dessutom nästan 38 procent av Sveriges befolkning vatten- och/eller avloppsledning.

En av de första större studier som Hemmens forskningsinstitut [HFI] genomförde placerade diskandet i centrum. Det statligt finansierade institutet startades 1944 på initiativ av husmodersföreningar och kvinnoorganisationer. Genom vetenskapliga och

systematiska studier var målet att rationalisera hemarbetet. De testade köks- och städredskap för att därefter locka producenter att ta fram optimala vispar och potatisskalare. En annan viktig del av arbetet var tids- och rörelsestudier vilket bland annat resulterade i bättre planerade kök.

När HFI genomförde sin diskstudie gick de grundligt tillväga.

Utöver att specialister inom arbetsfysiologi, bakteriologi och hushållskunskap engagerades så deltog över 2 200 hushåll i studien. I en första fas kartlades hur diskarbetet var organiserat.

Därefter undersöktes hur arbetet kunde rationaliseras. Provdiskare ikläddes specialkonstruerade andningsmasker som idag för tankarna till science fiction-film.

Genom apparaten mättes syreupptagningen under olika moment. Resultaten låg sedan till grund för rekommendationer för effektiv och ergonomisk diskningspraktik. I slutrapporten konstaterade HFI att de omkring 400 timmarna som varje familj ägnade åt diskning per år kunde reduceras till 120. Förutsättningen var dock att familjen investerade i rätt utrustning och att den diskande tog sig tid till att öva in de nya metoderna.

NÄR HEMMAFRUN BYTTE YRKE Under 1960-talet utmanade liberala och radikala feminister rådande normer. Journalisten Eva Moberg lyfte till exempel fram vikten av kvinnors ekonomiska oberoende och menade att det var orimligt att männen skulle ”kunna hålla sig med oavlönad, nitisk och oegennyttig hushållerska”. Hon kallade kvinnors inträde på arbetsmarknaden för en ”villkorlig frigivning” och slog fast att de endast accepterades som en av familjens försörjare så länge hon inte övergav sina sysslor i hemmet.

Samtidigt var behovet av arbetskraft stort och de hemarbetande kvinnorna betraktades som en outnyttjad arbetskraftsreserv.

Men att locka kvinnorna ut i arbetslivet var en utmaning; dels på grund av fördomar mot kvinnligt lönearbete, dels för att många kvinnor upplevde en osäkerhet i relation till en roll bortom hemmet.

Tidslinje:

Husmodern och jämställdheten i Sverige

Genom kampanjer i tidningar, TV och radio – som programmet Hemmafru byter yrke – försökte Arbetsmarknadsstyrelsen locka kvinnor till förvärvsarbete. De anställde Aktiveringsinspektörer som knackade på dörrar, placerade sig på torg och i biografer för att bjuda husmödrar på kaffe samtidigt som de utlovade personlig utveckling, ekonomiskt oberoende och frihet – bara hon tog sig an ett lönearbete.

Under de kommande decennierna blev den hemarbetande husmodern allt mer sällsynt.

Mellan 1950 och 1968 minskade antalet hemmafruar från 1 240 000 till 681 000. 1991 återstod endast 81 000. 1970talets socialpolitiska reformer som särbeskattning, föräldraförsäkring och utbyggd barnomsorg understödde nya ideal.

HFI – som under tiden omvandlats till Konsumentverket – lät hälsa att det ändå inte var så farligt med lite ”skit i hörnen”.

Ester och hennes hemarbetande systrar – som tidigare fått höra att deras arbete var oumbärligt för samhällets överlevnad – sågs nu som en historisk kvarleva.

Karin Carlsson Författare och historiker

Kvinna i andningsmask diskar i kök. Hemmens forskningsinstitut.

Foto: Atelje Hernried. Nordiska museet.

Litteratur Carlsson, Karin, Den tillfälliga husmodern: hemvårdarinnekåren i Sverige 1940–1960, Nordic Academic Press, Lund, 2013 Carlsson, Karin, Kvinnosaker: ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål, Bonnier fakta, Stockholm, 2020 Hagemann, Gro & Roll-Hansen, Hege (red.), Twentieth-century housewives: meanings and implications of unpaid work, Oslo Academic Press, Oslo, 2005 Lundqvist, Åsa, Livet är för dyrbart för att dammas bort: aktiveringspolitik, kvinnors förvärvsarbete och omvandlingen av familjen 1960–1980, Nordic Academic Press, Lund, 2019 Torell, Ulrika, Lee, Jenny & Qvarsell, Roger (red.), Köket: rum för drömmar, ideal och vardagsliv under det långa 1900-talet, Nordiska museets förlag, Stockholm, 2018

Spädbarnets dagliga vård ur Husmoderns handbok av Stina Modin.

Sträng renlighet är viktigt i barnavården. Den som sköter barnet ska ha rena händer och naglar och vara iklädd rent förkläde eller rock.

Noggrannhet och punktlighet fordras. Ju punktligare och mer regelbundet ett barn sköts, desto lättare går allt.

Daglig skötsel:

• Kl. 6–7: Första skötseln. Barnet tvättas rent från avföring och får rena kläder. Barnet läggs invirat i en filt medan sängen bäddas, madrassen vädras och kudden skakas.

• Kl. 10–11: Barnet badas (över 35°C). Det torkas noggrant, pudras

varsamt i hudvecken och får rena kläder. Näsa och öron putsas och barnet inviras i filt.

• Kl. 14–15: Blöjan byts och sängen bäddas torr. Barnet får mat och läggs tillbaka.

• Kl. 18–19: Kvällsskötsel. Barnet tvättas på

överkroppen, armhålor och halsveck pudras och ren skjorta tas på. Därefter tvättas underkroppen och barnet får mat.

• Kl. 22: Sista skötseln med blöjbyte och mat. Barnet somnar för natten och vaknar vanligen omkring kl. 6.

Ord på tork De sagda och de osagda orden I anslutning till scenrummet finns en tvättlina där vår publik delat med sig av både sagda och osagda ord ur sina liv.

Ta gärna en stund för dig själv och fundera över frågorna nedan. Om du vill dela med dig, skriv gärna ner dina tankar på en lapp och häng upp den på tvättlinan.

Vad sa min mamma, mormor, farmor eller svärmor som jag minns än i dag? (tips, råd, visdomsord eller uttryck) Finns det något jag vill säga – eller önskar att jag hade sagt – men ännu inte fått sagt? (till min mamma, mormor, farmor eller svärmor, till ett barn – eller till mig själv)

Återlämna programbladet På Dalateatern är hållbarhet en viktig del av vårt arbete. Om du inte planerar att ta med programbladet hem får du gärna lämna det för återanvändning så att vi kan dela ut det till kommande publik.

Lägg då programbladet i lådan vid utgång!

Låtlista I pjäsen förekommer följande musik. Viss musik framförs av skådespelarna och annat letar sig ut ur radion - husmödrarnas trogna sällskap.

• Majas visa – text och musik: Alice Tegnér (1897) • Nu tändas åter ljusen – Eric Decker (1959) • Hanna från Arlöv – Ulf Dageby / Nationalteatern (1974) • Se nu tittar lilla solen in igen - Åke Wassing (1955) • Vintersaga – Ted Ström (1984) • Skateboard – Alan Carvell & Brian O’Shea / Magnum Bonum (1977) • Julpotpurri – Thor Modén (1933) • Krossa – The End (1979) • Glad såsom fågeln i morgonstunden – Herman Sätherberg / Prins Gustaf (1846)

• Ängeln i rummet – Eva Dahlgren (1989) • En stund på jorden – Laleh Pourkarim (2013)

HANDBOK för HUSMÖDRAR Manus: Camilla Blomqvist efter en idé av Camilla Blomqvist & Johanna Salander Regi: Åsa Ekberg Scenografi & kostymdesign: Maja Döbling Ljusdesign & ljustekniker: Fuffen Musikansvarig: Gunnar Axelson Fisk Maskdesign: Lina Nyberg Koreograf: Johanna Lindh På scen: Susanne Ekman Hellström (äldre Ester), Anna Granquist (medelålders Ester) & Mala Kyndel (yngre Ester) Ljudtekniker & scenmästare: Daniel Sjögren Kostymmästare: Åsa L Tigerstrand Teaterskräddare: Sandra Bergstrand & Sandra Tillhammar Dekor/verkstad: Erik Kjellander Rekvisitör: Johanna Hurtig Maskassistent: Lovisa Anselius Regiassistent och sufflör: Julia Frisberg Producent: Ellinor André Marknadsansvarig säljstrateg & layout: Jonas Martinsson Fotograf, SoMe-ansvarig & innehållskreatör: Anton Höjer Studiecirklar: Malin Byman Vaktmästare: Per-Olov Olausson Teaterchef: Daniel Rylander Produktionschef: Eva Erdman Teknisk chef: Mikael Horvath Ekonomiansvarig: Marica Hallgren Teatervärdar: Lisa L Tigerstrand, Lenore Kiesby, Johan Nyling, Selma Bergman, Alizia Bergenvind, Ia Olsson, Peter Österberg, Catharina Enhörning Förlag: Colombine teaterförlag Tack till: Karin Lövgren & Hans Haglund I pjäsen förekommer citat ur Lanthushållet – handbok för landsbygdens husmödrar, redaktör Ingrid Osvald och Husmoderns handbok av Stina Modin.

Upphovsrätt: Ballograf-penna, foto: philuren.se, ASEA-standarden, foto: Jan Ollner, Man med gädda, foto: Leif Engström.