Clan dest ino 15de 8–11 juni
Clan dest ino
W W W.C L A N D E S T I N O F E S T I VA L.O R G
15de 8–11 juni
Noura Mint Seymali
Innovativ ökenblues
OCE ANEN TORSDAG 8 JUNI Mauretanien må ligga i skuggan av Mali när det kommer till berömmelse för sitt musikliv, men de båda länderna har mycket gemen samt: Här finns den elektriska ökenbluesen, som är en relativt ny företeelse, i jämförelse med griottraditionen. En griot är en kombina tion av sångare och muntlig historiker. Noura Mint Seymali kommer från en familj av berömda griotmusiker. Hennes far S eymali Ould Ahmed Vall skapade det första notations systemet för morisk musik och skrev landets nationalsång. Han var den som präglade hen
Sufyvn Khartoumesisk instrumentalhiphop OCE ANEN TORSDAG 8 JUNI Elektronisk, beatsbaserad musik är inte nå gon stor genre i Sudan, det är bara de mest kommersiella av de amerikanska hiphop stjärnorna som når ut i landet och då förknip pas de ofta med tv-reklam och jippon. Den enda populära elektroniska stilen i landet är egentligen den extrema dansgenren Z anig, som spelas på megapartyn under kraval liknande omständigheter. Ändå finns det u ndantag som Sufyvn – eller som han egent ligen heter, Sufyan Ali – en ung producent (och tandläkare till vardags) från Khartoum som på avstånd studerat mer experimentella amerikanska rytmer, inte minst scenen kring klubben Low End Theory i Los Angeles. På den handfull EP:s som Sufyvn släppt b landas trippy instrumentalhiphop i Flying Lotus och Samiyams anda med akustiska ljud från S udan. Närmare bestämt den fusionsm usik som skapats i huvudstaden Khartoum. N ubiska trumrytmer och a rabiskklingande lutor, men också en hel del östafrikansk jazz från 70-talet. Vinyl är sällsynt och dyrt i Sudan, under formatets guldålder fanns ett enda bolag i landet som släppte skivor. Därför samplar S ufyvn från svajiga kasset ter, vilket kanske också b idrar till musikens lofi-charm. En viss hype har uppstått kring senaste släppet – A scension. Trots att det bara är några månader sedan albumet kom ut har flera t ongivande röster u ppmärksammat den k ufiske tandläkaren från Khartoum.
nes musikaliska uppfostran mest, men mycket kom också från s tyvmodern och tillika sång erskan Dimi Mint Abba. Det var i den sist nämndas band som Noura Mint Seymali b örjade sin bana, fast då som körsångerska. Senaste albumet Arbina har aktiverat div erse tokhyllande skribenters superlativs maskinerier: medan amerikanska NPR n öjer sig med att utdela 26:e platsen på listan över 2016 års bästa skivor, kallar en skri bent från Vice skivan för “the best album in the u niverse”. Hur det låter? Well, där finns
oura Mint N S eymalis mäktiga röst som kontrasterar mot det s nirkliga ljudet från hennes e lektrifierade ardin, en n iosträngad harpa. Lägg därtill Jeiche Ould Chighaly, hen nes m usikaliska såväl som ä ktenskapliga partner, som s pelar ombyggd elgitarr med kvartstoner, dränkt i phasereffekt. Han låter som ett bi instängt i en burk full med psyke delisk honung. Intressanta friktioner skapas i mötet med rytmsektionen där mer väster ländska influenser som James Brown och Herbie Hancock är p åtagliga.
C L A N D E S T I N O F E S T I VA L 15 D E 8 –11 J U N I
W W W.C L A N D E S T I N O F E S T I VA L.O R G
Dj Rupture / Andy Moor (The Ex) Best of Luck with the Wall OCE ANEN TORSDAG 8 JUNI Jace Clayton är en New York-baserad skri bent, konstnär och DJ som ibland u ppträder under pseudonymen DJ /rupture. Andy Moor kommer från Skottland, spelar sedan 90-talet med postpunkbandet The Ex och på s enare år i en rad experimentella samarbeten. Till sammans använder Dj /rupture och Andy Moor turntables, gitarr och elektroniska ljud för att skapa livesoundtrack till filmer av internetkonstnären Josh Begley, den senare mest känd för att ha skapat en app på vilken användaren kunnat spåra alla USA:s rappor terade drönarattacker. Den första av hans filmer som duon gjorde ett soundtrack till var ”Best of Luck with the Wall” (2016), som genom 200 000 satellitbilder från G oogle Maps låter betraktaren färdas längs hela gränsen mellan USA och Mexiko. Filmen pro ducerades av Laura Poitras, kvinnan bakom dokumentärfilmen Citizenfour om Edward Snowden. På Clandestino Festival presente rar DJ /rupture och Andy Moor en ny version av ”Best of Luck with the Wall” tillsammans med nya filmer av Begley.
Acid Arab
Musique de France
PUSTERVIK FREDAG 9 JUNI Nominerade till prestigefyllda priser som G illes Petersons World Wide Awards och French Music Awards, eftersökta som dj:s och liveakt i Europa, USA, Asien, hela världen: Vad hände? Det hela började som en klubb på ett litet hak i Paris. Här u tvecklade d uons med lemmar Hervé Carvalho och G uido M inisky sin stil i dj-set där e lektroniska beats från Euro-land (tänk 90-talstechno och trancen dentala rytmer) flyttade ihop med arabisk
pop och disco-edits på turkisk 70-talspsy chedelica på ett sjukt coolt sätt. I takt med att klubben växte började duon helt enkelt göra egen musik för att komplet tera när luckor uppstod där det borde finnas låtar som lät på det ena eller andra sättet. De har bland annat samarbetat med Islam Chipsy och Omar Souleyman. Själva tonar Acid Arab ned att de skulle vara särskilt konceptuella, utan ser sig hellre
som del i en global rörelse med nattlivet och dansen som förenande kraft. Men onekligen ligger det ett statement i att kalla sitt debut album Musique de France, när det är en verita bel häxgryta av rytmer med gästartister som Rachid Taha (Algeriet), Rizan Said (Syrien) och Cem Yildiz (Turkiet). Inte en provokation, utan en deklaration om att Acid Arab inte handlar om orientalism, utan om musik som finns runt husknuten i Frankrike år 2017.
Miss Red Heliuminducerad sci-fi-dancehall PUSTERVIK FREDAG 9 JUNI Polsk-marockansk-israelisk emcee träffar bri ttisk producent och börjar spela in typ jamai kansk musik i Berlin. Hon heter Sharon Stern men kallar sig Miss Red och kommer från H aifa, närmare bestämt från den isra eliska stadens lilla men passionerade krets dancehall- och reggaefans. Easy Riders kal� lade de sig och höll till i en liten källare som mer liknade en grotta. Musikkarriären tog dock fart på allvar när hon lämnade grottan och besökte en klubb i Tel Aviv där b rittiske Kevin Martin, även känd som The Bug, höll hov. Miss Red tog sig helt enkelt upp på scenen och insisterade på att freestyla till The Bugs bastunga framträdande. Han blev g enast medveten om den säregna röst som fångat allas uppmärksamhet i rummet. Den där ljusa, nästan heliuminducerade punk- reggaestämman passade perfekt till The Bugs feta dubstep. Så snart, med viss för dröjning på grund av obligatorisk värnplikt, flyttade Miss Red till London och därefter Berlin och började skapa musik med The Bug. Gräll och förvrängd sci-fi-dancehall som känns s tiltrogen utan att för den skull låtsas vara något annat än vad den är. Samar betet har hittills resulterat i mixtape-albumet Murder och ett a ntal EP:s på olika bolag, däri bland Miss Reds egen etikett RED.
C L A N D E S T I N O F E S T I VA L 15 D E 8 –11 J U N I
W W W.C L A N D E S T I N O F E S T I VA L.O R G
Orchestre Poly-Rythmo de Cotonou Västafrikanska legendarer Albumaktuella legendar PUSTERVIK FREDAG 9 JUNI De kommer från Benin och låter som Fela Kuti och James Brown blandat med proto-samba rytmerna från hemstaden Cotonou på A frikas Atlantkust. Orchestre Poly-Rythmo de Coto nou grundades 1966 och kom att spela in en imponerande katalog på cirka 500 låtar u nder sin storhetstid. Studion utgjordes av ett vardagsrum med två mikrofoner och en rullbandspelare, med ständiga störningar från stadens bullriga flygplats alldeles in till. Under den här tiden blev de en av regio nens s törsta grupper och turnerade flitigt en bit in på 80-talet. Till slut var det politiska
Nahawa Doumbia
omständigheter som satte stopp för bandet. Ända fram till 2008, då skivbolagen Analog Africa och Soundway återutgav var sin sam ling ur den enorma låtskatten. Kort därefter reste den franska journalisten Elodie Maillot till Benin för att intervjua bandet. Nyheten spred sig att de fortfarande var minst lika grymma som under 70-talet, om än med några medlemmar utbytta. Och snart var den första Europaturnén bokad. Den följdes av samarbe ten med den då megastora skotska indierock gruppen Franz Ferdinand och Benins super stjärna nummer ett, Angélique Kidjo.
Ett feministiskt kulturmysterium
PUSTERVIK FREDAG 9 JUNI GERLESBORGSSKOL AN SÖNDAG 11 JUNI Wassoulou är en region i södra Mali, känd för sina många framstående kvinnliga artister och för sin didadi, en vackert melodisk dans musik som hos Nahawa Doumbia blandas med jazz. Doumbias mor dog i barnsäng men hann förutspå att dottern skulle bli sånger ska, detta trots att familjen inte tillhörde jali, den kast som av många anses ha ensamrätt på yrket. Släktingar ville därför förhindra pro
fetian, men förgäves. Hennes kraftfulla röst upptäcktes av tjänstemän från Malis kultur ministerium som bjöd in Doumbia att sjunga i en stor tävling i B amako för unga talanger och hon vann med låten T inye de be laban. Det blev början på en internationell karriär där hennes man, g itarristen N’Gou Bagayoko, ständigt funnits vid hennes sida. De har de lat scenen med storheter som Manu D ibango,
Toure Kunda och Miriam M akeba. I likhet med flera malinesiska sångerskor är Nahawa Doumbia feminist. I sina texter har hon länge kritiserat polygami och v ärnat om kvinnors rättigheter. På 90-talet var hennes sound starkt präglat av mötet med västerländsk pop, och kring millennieskiftet samarbetade hon med den franske producenten Claude Barthélémy som tillförde elektroniska element.
På senare år har hon uppmärksammats för sitt samarbete med St. G ermaine och för att hennes tidiga inspelningar återutgivits av Awesome Tapes From Africa. Samtidigt har hon sökt sig tillbaka till den traditionella Was soulou-tonen där hennes o polerade stämma liksom seglar fram, s tiger och sjunker i ett komp av instrument som bala, kamele ngoni, djembe och a kustisk g itarr.
C L A N D E S T I N O F E S T I VA L 15 D E 8 –11 J U N I
Mario Batkovic
W W W.C L A N D E S T I N O F E S T I VA L.O R G
Egensinnig dragspelsminimalism
MASTHUGGSKYRK AN FREDAG 9 JUNI Glöm att du vet hur dragspel låter. I Mario Batkovics händer blir den gamla gnissel boxen till en armada av synthar, eller till en kyrkorgel om du föredrar det. Även om denne virtuos är född i Bosnien och idag le ver i Schweiz, har hans musik föga gemen samt med vare sig balkanvemod eller alpin j oddeleufori.
Mario Batkovic började spela som fyraåring när en släkting gav honom hans första drag spel. Han lärde sig på egen hand utan att för stå sig på noter och uppfann istället egna sys tem för spelandet. När han kom till Schweiz som elvaåring kunde han inte ett ord tyska och musiken kom att spela en allt större roll som tillflyktsort bortom det verbala s pråket.
Med tiden har han utforskat och bemästrat dragspelets grammatik som ingen annan, dess knarrande och knäppande mekanik, den flämtande bälgen såväl som rummet som fylls av klangerna och låter dem leka i luften: allt utgör lika viktiga satsdelar i den syntax som hans musik uppstår i. Bortom språket och den geografiska platsen, istäl
let är den en reflektion av hans egen inre klangvärld, en konstant i ett liv med många uppbrott och avsked. Geoff Barrow från Portishead blev en stor beundrare så fort han hörde Batkovic musik, och signade honom till sitt bolag I nvada Records. Solodebuten heter kort och gott Batkovic Solo, och släpptes i mars 2017.
KoKOKO! Kinshasa underground PUSTERVIK FREDAG 9 JUNI Det är något vackert med att mötas utan spe cifika förväntningar och mål. Franske Xavier Thomas a.k.a. Débruit vet allt om den saken. Bakom sig har han en lång rad samarbeten, som alla kännetecknas av en experimentell blick bortom stereotyper och förutsägbarhet. Till exempel tillsammans med sångerskan A lsarah i ett projekt som utforskade suda nesisk musik i kombination med hans elek troniska kompositioner. Sedan dess har han släppt det funkigt psykedeliska albumet Débruit & Istanbul och nu är han tillbaka med ännu ett sjukt spännande upplägg, den här gången som en del av ett filmprojekt. Débruit anlitades av La Belle Kinoise, produk tionsbolaget bakom filmer som ”Benda Bilili!” och ”Jupiter’s Dance”, för att arbeta med soundtracket till en film om nästa g eneration musiker från Demokratiska republiken K ongo. Närmare bestämt handlar det om unga gatu musiker som inte tar avstamp i den klassiska Kinshasarumban så mycket som i modern techno – dock framförd på endast akustiska instrument, flera av dem byggda av metall skrot och husgeråd. För Débruit växte a rbetet med filmsoundtracket till ännu ett samar betsprojekt utan någon given slutprodukt, även om det i skrivande stund ryktas om ett album som ska släppas under 2017. Live består konstellationen av sex personer på gitarr, harpa, metallobjekt, stränginstrument, vattenflaskor, skrivmaskinsslagverk, sång och så Débruit på elektroniska ljud och beats.
C L A N D E S T I N O F E S T I VA L 15 D E 8 –11 J U N I
W W W.C L A N D E S T I N O F E S T I VA L.O R G
Family Atlantica Postkolonial boomerangflykt PUSTERVIK LÖRDAG 10 JUNI Family Atlantica brygger en rytmisk d ekokt som förmodligen är unik för gruppens hem stad London: En gång centrum för en världs ordning som ryckte människor från sina r ötter på en kontinent och förslavade dem i en annan, och fortfarande mål för migranter från de forna kolonierna. Med sig på d enna postkoloniala boomerangflykt har de ett myller av musik, som hos Family Atlantica smälter samman. Resultatet blir en mix av latin- och afrorytmer, spacejazz och funk på spanska, portugisiska, engelska och y oruba. Gruppens mission handlar om att förenas och ta tillbaka sin egen h istoria. Idag är Family Atlantica en septett och aktuella med sitt andra album, Cosmic U nity, med gästartister som Marshall Allen och Or lando Julius. Men i c entrum finns tre personer från lika många kontinenter: L ondonsonen och slagverkaren Jack Y glesias (även med lem i Heliocentrics), sångerskan Luzmira Zerpa, uppvuxen i en trumkult vid foten av en vulkan i Venezuela, och slutligen Kwame Crentsil, från en familj med n ågra av de främsta slagverkarna i Nigeria och Ghana. Yglesias och Zerpa träffades u nder en trum cirkel i en ockuperad lagerlokal, de blev part ners både i musiken och livet. På en karneval i London hörde de s edan en magnifik per cussionist – Kwame Crentsil – och b örjade spontanjamma med honom. Family Atlantica var startat, innan de ens hunnit p resentera sig för varandra.
Madame Gandhi
MIA:s friblödande trumaktivist
PUSTERVIK LÖRDAG 10 JUNI Kiran Gandhi är en musiker, sångerska och pol itisk aktivist baserad i Los Angeles. Gandhi fick en hel del uppmärksamhet i media som den ”fri blödande” löparen på London Marathon 2015, en aktion hon genomförde för att bekämpa mensens stigma och för att u ppmärksamma
den stora mängd kvinnor i världen som inte har tillgång till sanitetsprodukter. Hennes politis ka aktivism och musikaliska liv har existerat sida vid sida sedan tonåren. Hon började spela trummor för att det är ”sånt tjejer inte ska hålla på med”. Madame Gandhi är ett relativt nytt
projekt som hon startade med ljuddesignern Alexia Riner efter att ha kombinerat studier på Harvard med att turnera som trummis åt M.I.A., och jobba på både Spotify och Interscope Re cords. Albumet Voices låter avskalat men ändå komplext, med lager på lager av rytminstrument,
akustiska såväl om elektroniska. Ovanpå detta hörs röster som nästan mässar sitt budskap. Här utforskar hon mera personliga d imensioner av femininiteten, bland annat handlar det om en mera d ynamisk syn på kvinnan bortom s tereotyperna dominerande eller d ominerad.
C L A N D E S T I N O F E S T I VA L 15 D E 8 –11 J U N I
Kondi Band
W W W.C L A N D E S T I N O F E S T I VA L.O R G
Västafrikansk tumpianohouse
PUSTERVIK LÖRDAG 10 JUNI Ett samarbete mellan den amerikanske pro ducenten Chief Boima och kondi-spelaren Sorie Kondi från Sierra Leone. Chief Boima växte upp i Milwaukee i USA. Genom sin far, invandrad från Sierra Leone, blev han vagt b ekant med high life och soukous – som han kallade ”old people’s music”. Det var först långt s enare, som han fick uppleva coupé-décalé, ett dans- och musikfenomen
som skapats av västafrikanska invandrare i P aris och som kombinerade tongångar från de gamla låtarna med moderna dansbeats. Boima Tucker insåg att han kunde kombinera sitt arbete som dj och producent av elek tronisk dansmusik med sin fars traditioner, och blanda det med cumbia, kuduro och andra t ransatlantiska s tilar. Ungefär sam tidigt l evde Sorie K ondi som g atumusiker i
reetown, blind och överg iven av sina släk F tingar. En mästare på t umpianot kondi, med en distad förstärkare på r yggen. G enom en lång rad s ammanträffanden k lickade Chief Boima en dag på en youtubelänk och såg ett klipp på Sorie Kondi där han spelade låten Without Money No F amily. En hel del d etektivarbete s enare hade de fått k ontakt och börjat skissa på det g emensamma pro
Moor Mother
jektet som s kulle få n amnet Kondi Band. De började göra b ejublade s pelningar i USA och Europa. Live är Sorie Kondis finkänsliga tumpianos pel och sång i centrum. Tio års i nspelningar samlades så småningom på albumet The Freetown T apes som släpptes i december 2016: En mix av organiskt och digitalt med rikliga m ängder gumberytmer, a utotuner och knarrande s ynthbasar.
Afrofuturistisk slavskeppspunk
PUSTERVIK LÖRDAG 10 JUNI Camae Ayewa startade projektet Moor Mother i Philadelphia 2012 och har sedan dess själv beskrivit det som en mix av ”blk girl blues”, ”project housing bop” och ”slaves hip punk”. Hennes senaste album Fetish Bones är en samling afrofuturistiskt-dystopiska protest sånger som vill konfrontera lyssnaren. Ljud vågorna knuffar ut oss på en odyssé genom århundraden av förtryck, där vi vadar genom ett ljudträsk bestående av förvrängd röst, glitchiga knäppljud och elektroniskt oväsen. Det vi möter är slaveriets och den institutio
nella rasismens historia i vittnesmål om allt från de våldsamma upploppen i Memphis 1866 till Sandra Blands hängning i ett Texas fängelse 2015. Samplingar fungerar delvis som bevismaterial för det Moor Mother vill berätta: Mest uppenbart är det i “Chain Gang Quantum Blues,” där vi hör inspelningar av sla var som sjunger genom en kakofoni av trum mor och syntetiska droneljud. Det är en blodig berättelse men också en om hopp, där flera generationers drömmar blir synliga och kastar nytt ljus på samtidens och framtidens kamp.
C L A N D E S T I N O F E S T I VA L 15 D E 8 –11 J U N I
W W W.C L A N D E S T I N O F E S T I VA L.O R G
Linus de Faire Fiktiva fängelsememoarer PUSTERVIK LÖRDAG 10 JUNI Linus de Faire (1977) är född och u ppvuxen i utkanten av Stockholm. År 2003, efter att ha studerat skönlitterärt skrivande på Biskops Arnö, flyttade han till Ramallah, P alestina, för att undervisa i engelska över sommaren – men det slutade med att han stannade i två år. Efter forskarutbildning i Wien och Stock holm sökte han sig tillbaka till regionen och bosatte sig i Libanon, där han arbetade med palestinska flyktingar med fysiska funk tionshinder. Efter ytterligare två år flyttade han, tillsammans med sin fru och en nyfödd dotter, till Amman där de har varit bosatta de senaste sex åren. Det var där han b örjade skriva sin hyllade debutroman, ”Boken om Josef”, som mestadels utspelar sig i B eirut, och som består av memoarer skrivna av en man i libanesiskt fängelse. Till denna dag frågar sig Linus om ett liv i Libanon, om än i fängelse, är att föredra framför livet i A mman. Säkert är att han saknar Beirut.
Dj Nigga Fox Bortomnormal danshypnos PUSTERVIK LÖRDAG 10 JUNI
Asmaa Azaizeh
Ett poetisk laboratorium
PUSTERVIK LÖRDAG 10 JUNI Asmaa Azaizeh tog sin kandidatexamen i journalistik och engelska vid universitetet i Haifa 2006. Hon vann Young Writer Award från A.M. Qattan-stiftelsen 2010 för sin för sta diktsamling, ”Liwa”, som publicerades 2011. Hennes andra diktsamling ”As The Wo man From Lod Bore Me” publicerades 2015
och lanserades genom en poesishow (där texten presenterades genom olika konst former på scenen). Hon har också bidragit till och deltagit i olika tidskrifter, antologier och poesifestivaler. Hennes verk har översatts till engelska, tyska, franska, persiska, svens ka, spanska, nederländska och italienska.
Asmaa har också arbetat som journalist och presentatör i olika TV- och radiostationer. För närvarande arbetar hon som f rilansande skribent för kulturtidskrifter, som curator på Fattoush, ett kombinerat konstgalleri och bokhandel i Haifa, och som projektledare för poesiinitiativet ”Poetry Lab”.
Det är mycket som låter fel eller trasigt i DJ Nigga Fox speedade produktioner. B eatsen verkar osynkade och s lumpmässiga. T onerna bildar inga melodier utan bara bisarra frag ment. Det här borde inte funka men det är sjukt hypnotiskt och garanterar ett dansgolv bortom normaliteten. Rogério Brandão a.k.a. DJ Nigga Fox är helt enkelt en av de märkli gaste och roligaste producenterna och beat skaparna just nu. Han föddes i Angola och växte upp på en diet av föräldrarnas kassetter med k uduro och funaná. Efter ha anlänt till Portugal kom han i kontakt med dj:s och producenter i huvudstadens betongförorter med vilkas hjälp han lärde sig beatmakandets hantverk. L abeln Príncipe föll pladask för den tjugo årige nykomlingens säregna alster. Sedan debuten O Meu Estilo (Min stil) har han hämtat en hel del inspiration från obskyr europeisk klubbmusik men låtit den muteras till något som andas lika mycket Angola som Brasilien. Där finns smattrande handtrum mor som spelar melodier och sönderhackade röster som bildar hyperaktiva beats. Hela tiden kommer nya ljud inhoppande som trippy kaniner ur Nigga Fox trollkarlshatt.
C L A N D E S T I N O F E S T I VA L 15 D E 8 –11 J U N I
Mandolin Sisters
W W W.C L A N D E S T I N O F E S T I VA L.O R G
Karnatiska virtuoser
GERLESBORGSSKOL AN SÖNDAG 11 JUNI Mandolinen har visserligen förekommit länge i indisk folkmusik, men inom den klassiska musiken i Sydindien, den karnatiska musiken, blev den ett accepterat instrument först på 1980-talet. Detta mycket tack vare en tretton årig virtuos vid namn Uppalapu Srinivas. Hans mästerliga framförande kom att höja man
dolinens status i Indien, och Master S rinivas m usik nådde långt utanför subkontinenten, inte minst tack vare George Harrison som var en hänförd beundrare. Traditionen förs nu vidare av de lika mäs terliga systrarna Sreeusha och Sireesha Thre emurthulu. Deras pappa, en amatörmusiker,
upptäckte att de som barn brukade leka med hans gitarr medan han var på arbetet. Han gav dem mandoliner och snart undervisades de av en guru med direkt koppling till mästa ren S rinivas. Under skolåren gick de upp fyra på morgonen för att hinna öva. Vi vågar på stå att det gav resultat: I 2500 k onserter har
Building Instrument
Mandolin Sisters visat att de är lika tekniskt skickliga som u ppfinningsrika. Ofta ackom panjeras de av tablarytmer, på vilka systrarna improviserar med karakteristiskt böjda toner. Efter en hyllad Europaturné i våras är de till baka för en serie u nika spelningar som för dem till en brygga vid b ohuskusten.
Drömjazz på norska
BOTTNA KYRK A SÖNDAG 11 JUNI Trion bildades i Bergen redan 2008 men de lät det ta sin tid att hitta fram till ett format som de ville föreviga på skiva. De började faktiskt som ett elektroniskt projekt, men av det finns inte mycket kvar idag. Istället har Building Instrument uppfunnit sin egen g enre någonstans mellan improvisations jazz, dreampop och folkvisa med trummor, bjällror, piano och melodica. Det är musik att drömma sig bort till, experimentell och på samma gång självklar, med en nordisk folk musikton i melodierna. Mari Kvien B runvoll – som för övrigt är syster till Ane Brun – s pelar cittra och sjunger sagolikt på den norska
oldedialekten. Parallellt med den här trion M har hon släppt två album och turnerat med sitt soloprojekt under eget namn. Åsmund Welt zien är även han verksam i en rad g rupper. Här spelar han sparsamt piano och spöki ga synthar. Den subtilt svängige trummisen Øyvind Hegg-Lunde figurerar även han på en mängd håll i Norges jazzscen och har tur nerat med bland andra Junip. Kem Som Kan å Leve heter Building Instruments senaste a lbum, där delar av materialet inspirerades av Kurt Schwitters och ursprungligen skrevs för invigningen av en ny utställning ägnad åt den tyske konstnären.
C L A N D E S T I N O F E S T I VA L 15 D E 8 –11 J U N I
W W W.C L A N D E S T I N O F E S T I VA L.O R G
Maya Dunietz
Tolkar Emahoy Tsegué-Mariam Guèbrou
GERLESBORGSSKOL AN SÖNDAG 11 JUNI MASTHUGGSKYRK AN SÖNDAG 11 JUNI
José González
Emahoy Tsegué-Mariam Guèbrou är en 93årig pianist, kompositör och nunna. H ennes musik är en luftig blandning av västerländskt klassiskt och skalor och rytmik från Etiopien. Det var som student i Schweiz hon för första gången hörde en pianokonsert av Beethoven. Upplevelsen var så intensiv att hon grät och ville ge pianisten blommor. Hon återvände hem till Addis Abeba, fast besluten att leva sitt liv i musikens tjänst. När en möjlighet att studera på konservatorium i Storbritannien stoppades av självaste kejsaren Haile Selassie, var det som att dörren till det liv hon såg som sitt slog igen lika plötsligt som den öppnats: Guèbrou gick in i en depression. Hon drog sig undan världen, in i religionen. Den stillsamt magiska musik som hon ändå skrivit under alla sina år som nunna, skulle sannolikt vara bortglömd om inte den franska skivserien Éthiopiques
fyllt hela sitt 21:a album med inspelningar av Emahoy Tsegué-Mariam Guèbrou. Maya Dunietz, en israelisk pianist, kom positör och ljudkonstnär (med mera), hörde inspelningarna och upptäckte till sin förtjus ning att Guèbrou bodde bara några kvarter bort, i Jerusalems etiopiska kyrka. Där, i ett celliknande rum utrustat med piano och säng, började deras samarbete. Maya Dunietz tog emot stora högar av notpapper, huller om buller, från 70 års komponerande. Hon publice rade dem och arrangerade en konsert lagom till Emahoy Tsegué-Mariam Guèbrou 90-års dag, och har sedan dess turnerat internatio nellt med hennes verk. Dunietz beskriver den enorma skatten av pianostycken som klassisk musik komponerad med ett väldigt speciellt förhållande till tid, rum och det kliang. Inte storslagen, utan intim och fängslande djup.
sånger som undersöker inget m indre än det mänskliga tillståndet. Funderingar kring det personliga och på samma gång det globala går som en röd tråd. José González musik ber oss att skruva ner, andas in och klura ut hur vi kan leva tillsammans. Måhända att det är en
hippiedröm som målas upp, men den kommer inte i form av visioner eller predikande utan bygger på realism och tankens kraft. I år har vi inte bara den stora äran att presentera José González som årets gästcurator, utan också som en världsunik soloartist.
Vittnesmål om en förunderlig tid
MASTHUGGSKYRK AN SÖNDAG 11 JUNI Två album med Junip och en massa turnerande med samma band, filmmusik till The Secret Life of Walter Mitty... Det var det ena projektet efter det andra som kom emellan innan José González släppte sitt efterlängtade tredje solo album Vestiges & Claws. Musikaliskt var det
ett kärt återhörande, dock är det på textfron ten och i själva anspråket som denne lågmäl de göteborgare verkligen nått till nästa nivå i hur han tar sig an de existentiella frågor som alltid utgjort temat i hans låtskrivande. Vesti ges & Claws är enligt honom själv en samling
SOLMAZ SHARIF i samtal med IDA BÖRJEL GÖTEBORGS LIT TER ATURHUS 10 AUGUSTI KL 18.00
SOLMAZ SHARIF Förra årets mest omtalade och hyllade de but i USA var ”Look” av Solmaz Sharif. Här skildras krigets effekter såväl i förlusten av människoliv och övergrepp som dess infly tande på språket. Med början i Iran-Irak-kri get beskriver Sharif en familjs splittring och sorgen över döda efter k riget och hur krigets eko rullar vidare till invasionerna av Irak och Afghanistan, misstänksamheten mot henne i det egna hemlandet. Dikten utgår från krop pen samtidigt som språket dissekeras och genom att använda sig av arméns vokabulär och försvarsdepartementets ordbok lyckas Sharif beskriva kriget genom det steriliserade
och kontrollerade militära språkbruket. ”Look” nominerades till National Book Award for Poe try och utsågs av Washington Post till 2016 års bästa diktsamling. 2017 utkommer ”Look” i svensk översättning av Ida Börjel på Rámus. Solmaz Sharif är född 1986 i Istanbul av iranska föräldrar och uppväxt i USA där hon bland annat har studerat vid B erkeley och u ndervisar idag på Stanford. Hon har p ublicerat dikter i tidskrifter som Poetry och The New R epublic och n ominerades 2016 till The Forward Prize för årets b ästa dikt. S amma år debuterade hon med d iktsamlingen ”Look”.
IDA BÖRJEL Ida Börjel föddes 1975 i Lund och bosatt i Röstånga. Sedan debuten med ”Sond” 2004 har hon med en nyfikenhet för den språkliga världen bortom litteraturen, såsom juridik och lokalradio, lyckats skapa ett alldeles eget poetiskt uttryck som är både politiskt och underfundigt. Efter ”Skåneradio” och ”Kon sumentköplagen: juris lyrik” gav Börjel 2014 ut ”Ma” där hon utifrån det konceptuella ram verket i Inger Christensens ”Alfabet” försöker närma sig såväl en personlig sorg som världs smärta. ”Ma” Augustprisnominerades och samma år utkom också ”Miximum Ca’Canny – The S abotage Manuals you cutta da pay, we cutta da shob”. Börjels poesi har översatts till bland annat danska, franska, isländska, tyska, slovenska, bosniska, belarusiska, engelska, serbiska, persiska, arabiska och rumänska.
Amina Hocine - Happy Blue Go! Go! ALBUMRELE ASE OCE ANEN 26 MAJ Amina Hocine är en kompositör, producent, sång e rska och multiinstrumentalist baserad i Göteborg. De senaste åren har hon skrivit och framfört musik för Folkteaterns föreställningar Variation, Not Based on a True Story och Folk bokförarna. Under 2015 gjorde hon en bejublad miniturné i USA tillsammans med Hiya wal Âalam och Olof Dreijer. Hon har samarbetet med A ndreas Tilliander och Dan Lissvik som mixat två ep:s, släppta av Clandestino Institut. Debutalbumet Happy Blue Go! Go! släpps 2017
Farai
OCE ANEN 29 APRIL
”I'm a warrior” upprepar Farai på senaste singeln Lion Warrior, och det känns mer som ett stridsrop än ett mantra. Det är ny-post punkigt hårda beats och riktigt elaka synthar hela vägen. En låt om styrka och mod, om att ta plats och vara förträfflig. För att nyansera det en smula och inte skrämma skiten ur lyss naren flikar Farai in liksom i förbigående: ”But even lions cry too”. Farai Bukowski-Bouquet är en zimbab weansk musiker bosatt i London, där hon se dan två år samarbetat med producenten Tøne
(Basil Anthony Harewood). De är en del av NON Worldwide, ett globalt kollektiv av musi ker och andra konstnärliga typer med sina röt ter i Afrika. Kollektivets gemensamma strategi är att genom sin utomordentligt fräna musik ta kontroll över narrativet och identifiera den svarta communityn som både skapare av konst och som ämnet för samma konst. ”Inhale”, ett annat släpp från Farai, bärs upp av blippiga beats från en Roland 808, medan Farais strids rop här ersatts av hypnotiska uppmaningar: ”Inhale! Exhale! Chase the dragon!”.
och den här gången har hon både produ cerat och mixat inspelningarna, som gjor des mestadels i ett litet fönsterlöst rum på Masthugget. Amina Hocines elektroniska musik skapas med intuitionen som led stjärna och kombinerar röstexperiment med meditativa synthmattor och kristall klara melodier. Det är musik att slukas upp av och djuplyssna på, vackra sånger som kretsar kring teman om tiden och döden i den unga tonkonstnärens blick.
Hur fIrar man femton år? Först tänkte vi sammanfatta allt som hänt under de femton år som gått sedan vi startade festivalen. Tanken var att göra nedslag i vår historia och boka några av de favoritartister som vi presenterat under åren. Och samla allt bild- och textmaterial i en omfattande katalog. Sedan insåg vi att det inte är möjligt att återvända till någonting i det förflutna som alltid varit orienterat mot händelser i samtiden. Nej, Clandestino är och förblir en händelse som söker förverkliga sig i en vision om framtiden snarare än att sjunka ner i melankolins inbjudande fåtöljer. Denna inneboende framtidsorientering, visionen om en kulturell samlevnad som präglas av globala och universella perspek tiv, hotas nu – mer än någonsin tidigare i vår samtid – av en rad politiska krafter som b livit mer och mer hårdföra i sin nationalistiska, f anatiska och reaktionära propaganda. Nya kulturella element framställs inte bara som ett övergripande hot mot de tradi tionella värderingarna och kulturen utan också mot den egna samhällskroppen. Vi är mycket väl medvetna om att våra dagar är räknade med högerpopulisterna
vid makten (oavsett om det handlar om SD eller något av de andra partierna som anammat deras politik). Redan när vi bör jade visste vi att det arbete som vi gjorde för att (föregå med exempel på hur man skulle kunna) levandegöra kulturinstitu tionernas mångfaldsplaner alltid skulle kunna bli satt på undantag. Det spelar ingen roll att de främlings fientliga krafterna inte ens själva tror på sin propaganda, den har blivit ett sätt att vinna terräng i en tid som genomsyras av rädslans politik för att få med delar av det politiska etablissemanget på sin linje. Efter femton år och betydligt fler festi valer (under många år har vi fördubblat a rra ngemangen) frodas experimentet mer än någonsin. Det kuratoriska arbetet med artistbokningar har i år genomförts med hjälp av en av Sveriges främsta musiker – José González. Detta samarbete har onekligen satt sin prägel på årets program. Vårt fokus har varit att hitta en balans mellan de genre överskridande artister som alltid känne tecknat festivalen och andra akter som förmår lyfta dess inneboende d ynamik
till en ny nivå. Onekligen griper många av a rtisterna in i vår politiska samtid med explicita medel. Men bara sammanställ ningen av artisterna är politisk (i bemär kelsen otänkbar i många delar av Sverige). Årets artistlista, med stjärnstoff från ett tjugotal olika länder, är naturligtvis en veritabel mardröm för alla typer av renhets ivrare. Genremässigt rör den sig från etiopisk pianokonst och sudanesisk beatkonst till afrofuturistiska protest sånger och stillsamma betraktelser över tidsandan. Vi brukar inte skylta med att f estivalen b okar lika många kvinnliga f rontartister som manliga, men i en tid där detta är undantag snarare än regel så blir också det märkligt nog politiskt. Det vär sta och mest provocerande – sett ur tradi tionalisternas perspektiv – är att många av dem är framgångsrika världsstjärnor. De som följt oss vet att vi ägnat året till att styra upp en kurs i kreativt s krivande för nyanlända med den irakiske författaren Hassan Blasim som gästprofessor. D elar av detta arbete – på temat rätten att b erätta – kommer nu att mynna ut i läs ningar under festivalen då vi även bjudit
Biljettinfo
Backstage
För priser, erbjudanden och övrig info som gäller festivalpass och e nskilda biljetter se vår hemsida: www.clandestinofestival.org.
Clandestino Festival arrangeras sedan 2003 av den i deella k ulturföreningen Clandestino Institut i samarbete med en rad aktörer.
Biljettförsäljning sker via Billetto för alla typer av pass med undantag av biljetter till enskilda arrangemang på Pustervik (Ticketmaster).
Kulturstöd: Västra Götalandsregionens Kulturnämnd, Statens K ulturråd, Göteborgs Stad Kulturnämnd, Statens Musikverk, Gerlesborgss kolan i B ohuslän, Tanums kommun. Samarbetsp artners: Masthuggskyrkan, B ottna Kulturkyrka, K ulturhuset Oceanen, Göteborgs Litteraturhus, P ustervik. Konstnärlig ledare: Aleksander Motturi. Co-curator: José G onzález. Produ cent: Louise Hammar. Press: Ebba Lindqvist och J ennie Hirvasoja. Grafisk form: Milena K arlsson. Artisttexter: Markus Görsch. Ö versättning: B arrie J ames Sutcliffe. Textbearbetning: Anders Olsson och Andrzej Tichý. Teknisk koordinator: Karl Kaardal. Ekonomi: Silva Hildbrand & EMK r evision. Webb: J esper Lind, Erik Grettve och Johan Grettve, N odestar. Omslag: B aserat på en målning av Eric Magassa.
Åldersgränser 18 år på samtliga lokaler i Göteborg där alkoholförsäljning finns. På s amtliga arrangemang i Bottna och Gerlesborg samt Masthuggskyrkan gäller fri e ntré för ungdomar och barn under 16 år i sällskap med målsman och i mån av plats.
andra uppmärksammade gästförfattare från Mellanöstern. Detta mikrokosmos av litterära motstånd hoppas vi kan inspirera till nya berättelser, istället för att reprodu cera falska motsättningar. Vad gäller formatet och platserna så är vi lika halvnomadiska som vi alltid v arit. Till skillnad från fjolåret – då vi placerade flertalet av våra arrangemang i den bohus länska idyllen – lägger vi i år huvuddelen av programmet i olika lokaler i Göteborg. Inte bara invigningen på O ceanen och a vslutningen i Masthuggskyrkan, utan också mycket av det som sker däremellan på Pustervik. Till alla som har älskat våra utflykter till Gerlesborg och Bottna kan vi komma med ett glädjebesked: hela festivalens söndags eftermiddag förvandlas till en utflykt till havet, ängarna och sommaridyllen med några av våra mest i ntressanta b okningar – M andolin S isters, Nahawa Doumbia, Maya D unietz och Building Instrument. Clandestino firar femton år med hopp om att vi också i framtiden kan staka ut alternativa visioner om ett världsomspän nande kulturliv.
Spelplatser Pustervik Järntorgsgatan 12, 413 01 Göteborg Masthuggskyrkan Storebackegatan 15, 413 18 Göteborg Kulturhuset Oceanen Stigbergstorget 8, 414 63 Göteborg Gerlesborgsskolan Gerlesborg 1, 457 48 Hamburgsund Bottna Kyrka 895, 450 52 Dingle Göteborgs Litteraturhus Heurlins plats 1B, 413 01 Göteborg