Camino Magasin 45 Tema Ägande

L I V S K VA L I T E T

POSTTIDNING B NÄTVERKSTAN BOX 311 20 400 32 GÖTEBORG #45 DEC 2016–FEB 2017

MEDVE TENHE T

/

FR AMTIDSANDA

#4 5

Berättelser med kraft att förändra

DEC 2016–FEB 201 7 PRIS 79 SEK 69 NOK 8 €

Vems mark?

Möt försäkringsförsäljaren som möjliggör frihet.

Robin reste genom Europa på andras goda vilja.

WALLENBERG

En av Sveriges rikaste män om sitt engagemang.

GRODDA!

Integrera groddar, mikrogrönt och skott i bak och mat.

v6

RESA BILLIGT

7 388209 207905

B E R ÄT T E L S E R M E D K R A F T AT T F Ö R Ä N D R A

ÄGDA LIV

RETURVECKA

Ägande

Jenni Laiti kämpar för sitt Sápmi

INTERPRESS 2092-04

Ge bort en Camino-­prenumeration i julklapp och följ redaktionens julfilmer på facebook och i­nstagram. Titta på insidan av denna annons, klipp ut presenten och registrera prenumerationen på caminomagasin.se/prenumerera

/

Svårt att hitta bra och hållbara julklappar?

Vill du ge bort påhittiga, hållbara och lång­siktiga julklappar i år? Ge bort en pre­nu­me­ ration på Camino. Fyll i givarens adress och adress till den som ska ha prenumerationen på ­­ caminomagasin.se/prenumerera. Klicka i boxen ”Ge bort en prenumeration”.

Klipp sedan ut gåvokortet längs kanten, rulla ihop den, bind ihop med en snörstump eller tejp och lägg under granen. Eller sätt på ett porto och skicka som julkort. Eller varför inte tillverka en egen a­ dventskalender med gåvokortet i lucka 24? ­Hållbarhet Camino-style!

Prenumerationen kostar 295 kronor att ge bort.

För det får din vän fyra nummer av Camino per år, inklusive vårt rika arkiv av tidigare nummer som e-magasin och tillgång till låsta artiklar på webben.

I år har vi dessutom gjort lite julfilmer med hållbara pyssel-tips från oss på Camino. Följ oss på Instagram och Facebook. För varje prenumeration du köper innan julafton planterar vi ett träd via Vi-skogen.

En god jul önskar vi dig! /Caminoredaktionen

Du får en årsprenumeration av Camino!

En god jul på riktigt önskar jag dig!

Njut av 4 hållbara nummer under 2017! Första numret kommer den 6 mars.

Hälsningar

INNEHÅLL

TEMA ÄGANDE

26

Han säljer försäkringar till kvinnor för att de ska ha rätt att äga sina liv efter skilsmässa eller makens död. Möt Dawit Mannheimer som arbetar med kvinnlig empowerment i Mellanöstern.

18

Han är en av Sveriges rikaste. Peder Wallen­ berg har inte alltid haft det lätt men arbetar aktivt för att hans pengar ska göra mesta möjliga nytta.

46

Robin, aka Llama Lloyd, gav sig ut på en kollaborativ resa genom Europa.

Här berättar han om sina erfarenheter.

52

Jenni Laiti och Tim Märak kämpar för samernas rätt till sin mark.

Redaktionen arbetar fram en ny spännande framtidsdag 2017.

8 Kommenterat ­ Diskussioner på Facebook och på föreläsningar.

9 Utblick Minoriteterna som förändrar världen.

10 Spanat Hyperloop One, höghastighetståg, fritids­ banker och slow fashion.

11 Närbild Alexander Ståhle tror inte på bilens framtid.

12 Förenklat Ukulelefamiljen om ägande som de gillar.

14 Bilden Camino stöttar Standing Rock.

17 Tekniskt Högteknologiska cyklar, begagnade telefoner och självkörande bussar.

69 Smakrikt utvalt Nya vinterdrycker.

71 Destination Orust.

72 DIY Gör en egen ­fågelmatare.

74 Formgivet Fint urval.

76 Inblick När började vi kriga?, peak meat, stoicism och planetens status.

78 Kulturellt Mastodontverk om hunger, film som ger inspiration.

82 Tilltänkt Peter Sylwan om ägande.

4

38

Vad är ägande, och vad kan vi äga? Följ med på ett filosoferande koncept­ reportage kring ägande med fantastiska bilder av Harald Nilsson.

Alltid i Camino

30

Sveriges största loppis finns i Luleå. Frilansaren Eva Paulsen åkte dit för att kolla in vad som lockar.

62

Att grodda är ett sätt att förlänga odlingssäsongen till hela året. Lär dig göra mer av de pyttesmå energibomberna.

CAMINO 45 / 3

­

REDAKTIONEN

FOTO Adam Alexander Johansson Jenni Laiti på Jokkmokks ­marknad 2016. Hon har under hela sitt vuxna liv kämpat för samernas rätt till sin mark och är ­ansiktet utåt för det samiska ­hemliga konstärsoch aktivistkollektivet Suohpanterror, som på svenska betyder Lassoterror.

CAMINO CAMINO MAGASIN Camino

Södra larmgatan 6 411 16 Göteborg

CHEFREDAKTÖR & Johanna Stål ANSVARIG UTGIVARE johanna@caminomagasin.se REDAKTÖR & Ingemar Tigerberg WEBB-ANSVARIG ingemar@caminomagasin.se

Berättelser med kraft att förändra. Vi belyser kreativa individer, grupper, produkter och tjänster som bidrar till en hållbar utveckling och som främjar m ­ edvetenhet och reflektion kring våra livsstilsval.

I ­magasinet undersöks även relationerna mellan konsumtion, tid, lycka och meningsfullhet.

Ett personalägt företag.

Camino är ett mediaföretag som sprider berättelser om en grönare, godare och skönare framtid. Vägen dit kantas av engagerade människor med smarta idéer och handlings­kraft.

står för. Det vi bedömer är annonsens innehåll och inte avsändaren. Kontakta oss för mer ­information om vår policy.

Produktion. Camino trycks av Trydells som är Svanen-­ certifierat. Pappret, Amber Graphic är FCS-märkt och tillverkas i Munkedal av svensk träfiber. Camino finns också som e-magasin för den som helt vill välja bort papper. Vårt webb­ hotell kör på Bra miljöval-el med energi­effektiva servrar.

Annonspolicy. För annonser i Camino gäller att de ska ha ett budskap som faller inom ramen för det som magasinet

VIK. MARKNADS- Malin Aghed ANSVARIG malin@caminomagasin.se REPORTER Maja Andersson

maja@caminomagasin.se

ART DIRECTOR Cecilia Cromnow

www.ceciliacromnow.com

SKRIBENTER Malin Aghed, Cecilia Cromnow,

Eva Paulsen, Johanna Stål, Peter Sylwan, Ingemar Tigerberg

FOTOGRAFER Malin Aghed, Adam Alexander Johansson,

Cecilia Cromnow, Thomas Kolbein Bjørk Olsen, Harald Nilsson, Ingemar Tigerberg, Lennart Weibull

RECEPT Lina Wallentinsson KORREKTUR Linnéa Stolt TRYCK Trydells

Omslag Amber Graphic 200 g Inlaga Amber Graphic 120 g malin@caminomagasin.se

ANNONSBOKNING Interpress, Nätverkstan Kultur i Väst

ANLITA OSS Text & Bild. Vi har en bred erfarenhet av journalistisk produktion, allt från reportage, krönikor och bloggar till längre rapporter och fullständig tidningsproduktion.

Föreläsningar. Vi föreläser och deltar i eller ­modererar debatter inom våra kärn­ områden, till exempel hållbar livsstil, ­ekoekonomi och hållbarhetstrender.

DISTRIBUTION www.caminomagasin.se PRENUMERERA 4 nr/år så du hinner läsa!

Ett nummer i taget 75 kr (autogiro ingen bindningstid) Årsprenumeration 295 kr Stödprenumeration 495 kr Prenumerationsärenden inklusive adressändring ställs till ekonomitjanst@ natverkstan.net, 031- 7439905 Åsikter som framförs av enskilda skribenter behöver inte överensstämma med redaktionens. För ej beställt material ansvaras ej.

Camino ges ut av Getaware ekonomisk förening ISSN 1654-2282 Spara, ge bort eller återvinn din Camino efter läsning

4 / CAMINO 45

FOTO PETTER ALMGREN

LEDARKRÖNIK A

Mental minimalism

D

et är dags att världen lugnar ner sig lite, vi människor orkar inte med. Ja, jag vet att det är uttjatat och kanske är omöjligt. ”Det går inte att backa ­utvecklingen”, som det heter. Men ­kanske är det däri framtiden ligger – ett samhälle där vi äger vår tid på ett helt annat sätt. Där vi äger k ­ ontrollen över våra liv och där vi har tiden och sinnesron att kunna fatta de bästa besluten.

Jag tror att nästa stora samhällsutmaning, för medelklassen i välbärgade länder, handlar om att förenkla sina liv. Om mindlessness och lite förbannad mental minimalism. Det har tjatats om mindfulness i flera år nu, men ändå blir vi mer stressade. Och själv blir jag stressad bara av tanken att hinna med att vara lite mindful? Jag tilltalas väldigt mycket mer av mindlessness – att sitta och råstirra i väggen lite då och då, för att hjärnan ska hinna ikapp kroppen och intrycken.

Jag vill ha färre mail i min mentala inkorg, jag vill hinna tänka färdigt en tanke innan en ny kommer och invaderar. Snarare än att banta min kropp eller rensa ur prylar ut mitt hem så vill jag minimera mängden skräp som min skalle fylls av.

Jag vill äga min tid, min kropp och mina tankar.

Förra veckan läste jag en text om en man som berättade om när han höll på att bränna ut sig.

På slutet, innan han kollapsade, orkade han inte ens lyssna på radio på vägen till jobbet. Där är jag – jag älskade förr att höra människors tankar, nu orkar jag inte lyssna på mer babbel. Och där är många av oss, en trötthet på babbblande poddar och tv-skval, en längtan efter tystnad och fridfullhet.

Vi måste hitta zoner där vi kan vila, platser där hjärnan kan sluta snurra. Den enda plats jag vet kan erbjuda detta idag är i naturen, om man lyckas komma tillräckligt långt ifrån motorvägsbuller. Men jag tänker att vi också borde inspireras av hur naturen är uppbyggd för att försöka återskapa lite av detta i människornas samhällen.

Vi måste få lite frid. Den frid som tidigare erbjöds i kyrkan, var finns den platsen idag?

Jag ser hur vänner rasar som korthus i detta samhälle. En efter en bränner de ut sig, blir ­utmattade, skiljer sig, bryter ihop, säger upp sig och försöker hitta ett nytt jobb, där kraven är färre. Men det är bara en liten del man kan göra själv som individ. Visst kan du praktisera mindlessness eller mindfulness, men har du för mycket att göra så har du helt enkelt för mycket att göra oavsett avslappningsmetod.

Jag känner ett starkt behov av att ta tillbaka makten över våra liv. Vi behöver äga våra liv.

Det här är en av våra stora utmaningar idag, om mänskligheten ska överleva och orka ta sig an de stora problem vi står inför.

Det här numret av Camino har tema ”Ägande”.

En svår fråga som går att applicera på många områden. Vi har gjort djupdykningar på några aspekter: vi intervjuar Peder Wallenberg – en av Sveriges allra rikaste, om engagemang och pengar, vi har besökt Sveriges största loppis samt samer som kämpar för sitt folks marker.

Dessutom har vi intervjuat Robin Olsson som gett sig ut på en kollaborativ resa i Europa och vi har träffat en man som säljer livförsäkringar till kvinnor i mellan­östern – för att de ska ha rätt till sina egna liv efter skilsmässa eller makens död.

Högt och lågt, som vanligt i Camino.

Och snart stundar julen igen, köphysterins höjdpunkt men också en tid för reflektion, mys, familj och vänner för många. Tyvärr också ­ensamhet för andra. Så räck ut en hand i jul – till dem som saknar pengar eller vänner. Och se till att praktisera lite härlig mindlessness.

”

Jag vill ha färre mail i min mentala inkorg Johanna tipsar!

Jag kan inte låta bli att ömma för profilintervjun i detta nummer.

Så mycket pengar och ändå så mycket längtan och ensamhet.

Det visar verkligen att pengar är en så liten del av vad som gör livet rikt.

Johanna Stål Chefredaktör CAMINO 45 / 5

På plats Camino på Bokmässan Under Bokmässan i Göteborg delade Camino scen med andra samhälls- och kulturtidskrifter i Nätverkstans monter. ­Konstnären, musikern och kroppsaktivisten Stina Wollter kom från Uppsala och gjorde sitt enda bokmässe­ framträdande hos Camino, liksom civilkurageforskaren Brian Palmer från Stockholm. Intervjuer med båda finns även att läsa på caminomagasin.se.

TEXT Malin Aghed FOTO Malin Aghed & Johanna Stål

Många var glada över att få träffa Stina Wollter

Anders Kompass, FN-medarbetaren som blev visselblåsare och förlorade jobbet, i samspråk med några av sina åhörare.

Stina Wollter lockar till igenkänning och skratt, här med Syre Göteborgs reporter Maja Andersson med vänner.

Bokmässan satsade i år på bra material för engångsförpackningar. Tumme upp från Camino!

Peter Pomerantsev var en av bokmässans huvudnummer. Han är rysk/brittisk författare aktuell med boken Ingenting är sant – allt är möjligt: det nya Rysslands surrealtistiska själ, på Ordfront förlag.

Civilkurageforskaren Brian Palmer intervjuades av Caminos Malin Aghed och gav tips om hur vi kan träna vårt vardagsmod.

Caminos chefredaktör och grundare Johanna Stål fyndade berättelser i bokmässemyllret.

6 / CAMINO 45

Nätverkstans monter var mer än välbesökt när Stina Wollter intervjuades av Johanna Stål.

Vad tänker du på just nu?

Johanna Stål

Boka!

17 mars 2017

ArkDes ligger fint på Skeppsholmen i Stockholm.

Stora hållbarhetsdagen blir Framtidsdag Håller vi? Så lyder temat på 2017 års framtidsdag. Håller jorden, våra resurser och vi människor? Är världen på väg åt rätt eller fel håll? Vem ska vi tro på? Boka datumet 7 mars 2017 redan nu.

Här på redaktionen är planeringen inför Caminos Framtidsdag 2017 i full gång. Det årliga eventet (som tidigare hette Caminos stora hållbarhets­dag) kommer att äga rum i sam­a rbete med ArkDes/Hållbar Stad på Skeppsholmen i Stockholm den sjunde mars.

Camino fyller tio år och berättelserna längs vägen har inspirerat många till att försöka leva hållbart.

– År 2007 tog vi beslutet att hellre sprida goda exempel än att enbart fokusera på och fastna i de katastrofscenarier om jordens ­utveckling som presenterades, berättar ­Caminos chefredaktör och grundare Johanna Stål.

– Men hur har det gått sedan dess? Har ­planeten blivit en bättre eller sämre plats att bo på, och vem ska man egentligen tro på?

Och vad ser vi för trender de kommande åren?

Framtidsdagen 2017 kommer att bli fullspäckad av inspiration, forskning, nya idéer

och spännande möten. Vi kommer att fokusera på världen status idag med trendspaningar om de viktigaste frågorna framöver. ”Filterbubblorna” gör att mångas bild av samhälls­ utvecklingen blir snedvriden. Hur möter vi den utmaningen? Vi vänder oss också inåt för att titta på vad som krävs för att vi ska klara av att kämpa vidare.

Dagen kommer att hållas i ArkDes centralt belägna och inspirerande lokaler, där det också finns möjlighet att besöka utställningar och få reda på mer om hur Hållbar Stad fungerar. ArkDes är Sveriges nationella centrum för arkitektur och design. Tillsammans med andra myndigheter driver ArkDes webb­platsen Hållbar stad med inspiration och kunskap om hållbar stadsutveckling.

Läs mer och boka din plats på caminomagasin.se/event

Hej medarbetare!

Harald Nilsson

... är musiker och fotograf, och brinner för fantasin i verkligheten och verkligheten i fantasin. Utöver ­fotokarriären är han aktuell med skivan Under den linden med folkmusikgruppen JAERV. I detta nummer har han bidragit med bilderna till konceptreportaget ”Jorden äger alla” och vår julklappsbild på baksidan.

Chefredaktör – Jag äger många saker, men jobbar på att släppa taget om en del av dem.

Men att vara en återbrukare, självhushållare, second hand-räv och minimalist går inte ihop. Det behövs ett sparlager tills barnen växer i andrahandsfynden eller ärver.

Det behövs sparas glasburkar till sylten etcetera.

Malin Aghed

Vikarierande marknads­ansvarig – Jag åker tåg och ser ett land fullt av plats, kilometer efter kilometer, och möter många varma och justa människor med briljanta idéer. Vi som vill säga välkommen och öppna dörrar istället för att kontrollera gränser måste höja våra röster. Längtan att äga mark är komplicerad, men jag tänker på Fuglesangs reflexion: från rymden syns inga gränser mellan länder.

Ingemar Tigerberg

Redaktör – Att jag längtar ut i naturen. Jag var på en filmfestival för filmer om olika bergssporter. Det finns en särskild typ av filmer som på ett ödmjukt sätt skildrar människors längtan ut, ofta med någon form av ädel mission i bakfickan. Det gillar jag bättre än det andra typiska temat: att vita amerikanska män ska söka efter det farligaste, högsta, galnaste.

Maja Andersson

Reporter – Jag skulle vilja vara bra på att laga saker som gått sönder. Min cykel har stått i cykelrummet i flera månader nu med trasig växel och punktering, och snart ska jag ta över min kompis vinyl­ spelare som har ett oklart fel. Det hade varit så tillfredsställande att kunna få ordning på det själv.

Nästa personliga mål: bli mer av en fixare.

CAMINO 45 / 7

KOMMENTERAT Pratar Camino för mycket om staden?

FRÅGA TLL LÄSARNA Sedan förra numret har det förts en del debatt genom Camino, både på Facebook och under våra olika föreläsningar, om landsbygden vs. staden. Hur rimmar det att vi strävar efter mindre köttkonsumtion samtidigt som vi vill ha öppna landskap och levande landsbygd? I en storstad är det lätt att bli cykelaktivist, men hur är det för den som bor långt bort från kollektivtrafik och behöver bilen för att pendla? Är det sant som det emellanåt sägs, att naturen är människans bästa rekreationsplats, eller kan en stadsromantiker få lugn i själen mitt i betongen? Måste vi välja?

Välkommen att säga din åsikt! Kontakta oss via webbsidan caminomagasin.se, Facebook, Instagram eller Twitter eller e-posta malin@caminomagasin.se.

Därför vill vi gå på filmfestivalen Jord VINNARE! Camino är mediepartner till film­ festivalen Jord och lottade ut två biljetter till föreställningen i Göteborg den 8 november och två till Stockholmsvisningen den 9 november. Vann gjorde Sara Åsman och Anki Idén.

Sara Åsman motiverade det såhär: ”Jag tror att de redan över­ tygade kommer att köpa biljett, förser sig med kunskap på annat håll mm. Den stora utmaningen är att få fler att komma till insikt.

Ett sätt är att bjuda med sig en bekant ”gratis” och på så sätt få ytterligare en att börja fundera. Och så småningom eller varför inte direkt övertygas om naturens storslagenhet och vad det är vi riskerar genom de små besluten vi tar varje dag. Om jag kan vända en enda genom att gå på denna filmkväll så vore jag mycket nöjd.”

Här var några fler med fina motiveringar som var med och ville vinna: ”Jag vill bjuda med min son. Han är 13 år och tillhör den genera­ tion som hört talas om klimat­ hotet hela livet. Jag vill att han lär sig om både svårigheterna och möjligheterna för att kunna skapa en så bra framtid som möjligt, både för sig själv och kommande generationer. Jag tror på de unga – de är så mycket klokare än oss andra. De är mitt hopp och jag vill ge min son så bra förutsättningar som möjligt.”

KIM

”I mitt jobb likväl som i mitt privatliv träffar jag många människor som har frågor och känner oro för framtiden. Ju mer kunskap vi har och ju mer vi kan dela den, ju bättre kommer vi att kunna påverka att framtiden blir bra. Därför samlar jag på kunskap och inspiration och sprider den.”

KRISTINA

VI HAR FÖRSTÖRT VÅR PLANET

Barnlös eller barnfri?

KOMMENTAR Vi fick reaktioner på artikeln ”Leva utan barn” i Camino 44. Elin Lundgren säger så här via Facebook: ”Begreppet ’frivillig barnlöshet’ är inte så bra. Man är inte ”lös” någonting som man inte vill ha. Så att säga. Barnfri. Man är barnfri. Bra att ni skriver om det dock. Har varit mycket barn­ vurmande hos er. Apropå vilket avtryck man lämnar.”

LÄNGE NOG.

Den här filmfestivalen är ett steg mot en lite Kom och inspireras av fyra dokumentärfilmerhärligare värld. under en kväll.

Välkommen till JORD.

GÖTEBORG 8 NOV | STOCKHOLM 9 NOV Mer information och biljetter på www.jordfilm.se

Omdiskuterad ledarkrönika Johanna Ståls förra ledare ”Normkritik” fick en hel del ­kommentar, fler hundra gilla-markeringar och delningar på nätet – då under namnet ”Låt mig få vara som jag är och göra som jag vill”. Här är några av kommentarerna: 8 / CAMINO 45

Skräpig kropp KOMMENTAR Vi delade Rob Greenfields film om sin utmaning att leva som en ­genomsnittlig amerikan och spara allt skräp han själv genererar på 30 dagar – på sig själv. Tove Gulliksson kommenterar: ”Vilken fantastisk idé för att synliggöra skräpet som annars bara liksom ’försvinner’. Ett bra sätt att börja tänka på produkters livscykel och #zerowaste kanske?”

”Om det är så svårt att umgås med sina barn så kanske du kunde ha blivit fadder istället.”

PIA

Ingen förklaring nödvändig. Du behöver inte bevisa för någon annan vad du gör för miljön.”

MATTIAS

”Det är lönlöst att försöka förändra människor omkring dig. Det är bättre att öva sig på att ignorera vad andra tycker. Gillar du kött? Ät kött.

”Våga vägra pretto. Jag gör fan så gott jag kan.”

LINDA

UTBLICK

Blir en vegetarian i en familj är det inte ovanligt att resten av familjen följer efter.

FOTO UNSPLASH/ADAM JAIME

Minoriteter styr majoriten ”Snart är vi alla veganer”. Så lyder rubriken på en ledarkrönika i Svenska Dagbladet av Ivar Arpi. I det fallet innehöll påståendet troligen en viss sarkasm men i bakgrunden finns spännande nya teorier av ekonomen Nassim Nicholas Taleb som visar att vissa minoriteter styr och ställer bortom rimliga proportioner.

TEXT Ingemar Tigerberg

Den som inte är muslim bryr sig ofta inte om köttet är halalslaktat.

Den som dricker mjölk men inte är laktosintolerant bryr sig oftast inte om mjölken råkar vara laktosfri, och den som dricker läsk men inte är jude bryr sig knappast om det skulle vara en kosher-cola som slinker ner.

En variation av något vanligt förekommande som är viktigt för en minoritet, men irrelevant för den stora majoriteten, gör att det i allt fler fall blir minoriteten som avgör hela utbudet.

Dessa exempel kommer från en teori som beskrivs i en ännu icke utgiven bok av Nassim Nicholas Taleb, ekonomen som är mest känd för sina teorier om ”svarta svanar” – oväntade händelser som får stora konsekvenser. Han förut-

spådde bland annat att banken Fanny Mae skulle krascha under finanskrisen år 2008.

Till sin kommande bok Skin in the Game har han förpublicerat några av kapitlen online. I kapitlet ”The Most Intolerant Wins: The Dominance of the Stubborn Minority” skriver han bland annat om hur Europa snart kommer att ha bara halalslaktat kött. Redan idag är 70 procent av allt lammkött som importeras till Storbritannien från Nya Zeeland halal, trots att troende muslimer representerar en minoritet på några enstaka procent i landet.

I Nassims insikter finns både risker

att utläsa från Svenska Dagbladet-­ skribenten Ivar Arpis vittnesmål: ”Min storebrors äldsta dotter har just insett att kött är döda djur, och blivit vegetarian. Eftersom ingen av de övriga fyra i familjen har något emot att äta vegetariskt så är det numera vad hela familjen äter”.

Man får en känsla av att Ivar Arpi är glad att det inte är hans dotter som blivit vegetarian. Det som en minoritet ser som en möjlighet ser någon annan som en risk. De samhälleliga riskerna med den här teorin blir nog störst när bevekelsegrunderna för den styrande minoriteten inte har vetenskapligt stöd eller leder till förtryck.

och möjligheter för hållbarhets­ frågorna. En av möjligheterna går CAMINO 45 / 9

SPANAT

REDAKTÖR Johanna Stål

Lär dig vårda kläder med ”Slow-Fashion”.

100 Fabriker för Hyperloop One byggs just nu.

FOTO HYPERLOOP ONE

Just nu talas det om… … Hyperloop One är ett nytt sätt att

… att delningsekonomin når ut till

färdas i poddar, genom rör, snabbare än ett flygplan. Fabriker byggs just nu i USA för tillverkning av dessa, och KPMG undersöker om tekniken gör det möjligt att färdas mellan Stockholm och Helsingfors på mindre än 30 minuter. Det sägs påminna mer om små flygplan än tåg, då poddarna svävar fritt inne i rören. Detta är framtidens transportsätt menar vissa, de ger inga direkta utsläpp och ska innebära­minimal påverkan på omliggande natur.

I Sverige diskuterar vi fortfarande nya höghastighetståg.

fler. Jag är en sucker för alla barns rätt till kreativa fritidssysselsättningar.

Därför blir jag så glad när jag hör att delningskonceptet Fritidsbanken, där du kan låna friluftsutrustning gratis, sprids över hela landet. Det är Riksidrottsförbundet som går in och stöttar Fritidsbanken ekonomiskt och gör att det kan spridas till fler orter.

… att förbjuda bensindrivna bilar i Tyskland från år 2030. Och FN-organet ICAO har enats om att begränsa ut­släppen från flyget, som ska bära sina egna miljökostnader till år 2027. Trots att de här förslagen kritiseras från olika håll är det ändå en intressant utveckling.

10 / CAMINO 45

Det är antalet personer som Mark Zuckerberg och hans fru Priscilla Chan beräknas anställa för att hjälpa till att skänka bort deras ­förmögenhet. ­Deras mål är att bota ”alla ­sjukdomar i ­världen”.

Storhets­vansinne?

… slow fashion – vi har pratat länge om det, men hur bra är vi på det ­egentligen? Jennie Johansson och Johanna Nilsson har gjort en lättläst och sammanfattande bok om ­modeindustrin, om kemikalier, material, certifieringar och normer – varför du ska skita i dem och klä dig som du vill.

Dyr utrystning måste inte längre köpas.

Nu kan du låna på Fritidsbanken.

NÄRBILD Hur ser framtiden för bilen ut?

– Bilen kommer att gå ett liknande öde till mötes som hästen. En gång i tiden var hästar det primära transport­ medlet. Idag finns det fortfarande kvar hästar men det är få som använder dem till sina dagliga transporter. ­Människor vill oftast inte ha en bil för att de gillar den, utan för att den är en rullstol. Vi behöver den för att lösa vårt transporthandikapp.

Kan du ge något exempel på hur den här trenden ­manifesteras?

– I Hongkong är det fem ­ rocent som kör bil. I Atlanta p är det 95 procent. Det beror på att den ena staden är extremt ­utspridd, har ingen kollektiv­ trafik och det är svårt att promenera runt, och tvärtom. Hongkong växer mer än Atlanta. Men även inom USA är det städer som har de tätaste stadskärnorna som har starkast tillväxt. Det är dit företagen flyttar. Stockholm har exempelvis jättestark tillväxt men sjunkande klimatutsläpp.

Det beror på förtätningen. Marknaden vill inte ha bilstaden.

Hur stor vikt har själv­ körande bilar i formandet av framtidens städer?

Framtiden är bilfri

I sin nya bok ”Alla behöver närhet” beskriver den kaxige stadsplaneringsforskaren Alexander Ståhle tendenserna inom sitt gebit. Han är bensäker på att bilen som dominerande kraft är på väg bort.

TEXT Ingemar Tigerberg

– Jag tror att en konkret sak är att parkeringsplatser inte längre kommer att behövas. Och alla varu­transporter kommer att göras med hjälp av självkörande bilar.

Men finns det inte en risk att många fler åker mer bil när det blir så enkelt och ­bekvämt?

– Jo, det finns ett skräck­ scenario där vi bara fyller ­gatorna med självkörande bilar. Men marknadskrafterna i attraktiva städer arbetar mot den riktningen. Oslo ska stänga av hela sin stads­kärna för biltrafik.

Det är en livskvalitetsdrivkraft, där fastighetsägarna i centrum är drivande. Värdet på fastig­heterna ökar om bilarna f­ örsvinner. ­”Villamattorna” kommer ­däremot att försöka hålla emot den här utvecklingen.

CAMINO 45 / 11

FÖRENKLAT

Ukulelefamiljens köpstopp närmar sig sitt slut, men i detta nummer reflekterar de över vad det innebär att vara rik.

TEXT & FOTO Malin Aghed Malin Aghed.

KRÖNIKA: MALIN AGHED

Det bästa i livet är gratis

S

ådärja! Då vart jag obilägare. Ickemotorist.

Kollektivtrafikaktivist.

En ny identitiet är i antågande. I Ukulelefamiljen, bestående av tre vänner och fem barn som har köpstopp hela år 2016, ingår tre hushåll och två bilar. När du läser detta finns inga bilar kvar. Eller försäkringar, bensinbehov, dyra parkerings­ platser eller vinterdäck. Miljö­ bovs­å ngesten och oron för vad som händer när växellådan pajar är borta.

I vårt västerländska ägande är dels att äga själv och dels att äga en pryl. Vi vill äga och sätta en stämpel med vårt namn på det. Namnet är kopplat till identiteten, och hela ägandet blir därmed djupt personligt – liksom vårt mått av kränkthet om något tas ifrån oss. I Ukulelefamiljen provar vi tanken att äga frihet från något. Att bestämma sig för att slippa äga den klimatångest det innebär att ha en bil är ett skönt beslut.

Vi är olika individer som behöver förändra olika saker i vår konsumtion, allt ifrån att använda schamposlattar och låta bli att slänga mat till att reducera bilkörning. Att inte köpa någonting som vi inte behöver är en självklarhet, men under året har vi upptäckt många kniviga situationer. Hur söndriga får ett par skor bli innan de måste bytas 12 / CAMINO 45

”I Ukulele­ familjen provar vi tanken att äga frihet från något” ut? Hur långt kan vi sträcka köp­ stoppet utan att det blir pinsamt för barnen? Är stearinljus lyx eller nödvändighet? Konsertbiljetter? Kaffe?

B

eslutet att sälja bilarna har vuxit fram. Det är inte bilarna vi vill äga, det är möjligheten att när som helst transportera oss till olika platser. Det är inte pengarna vi längtar efter, det är mer tid med barn och vänner.

Pengar behövs för att förverkliga somliga drömmar, men det är en skön fokusförskjutning att kronan i sig inte spelar roll.

Ibland går det att uppnå våra mål utan pengar. För vem är rikast?

Den som är på den plats i livet där den önskar vara, eller den som har obegränsade finansiella resurser till att förverkliga allt?

Båda kan ha ont i hjärtat. Båda kan hänföras av en utsikt. Båda kan fundera över vad som hade hänt om de hade fattat andra beslut.

Ett av ukulelebarnen ställde frågan: – Varför är alla dumma rika?

Som Krösus Sork, Joakim von Anka, Sheriffen av Nottingham?

Just det. HC Andersens svavelstick-­fl icka dör för att de rika inte släpper in henne.

De historier vi vuxit upp med är överlusade av exempel. Jag börjar tänka på moderna sagor, till exempel Harry Potter. Ingen, varken hjältarna eller anti­ hjältarna, tycker att pengar spelar roll. Likviditet har ingen makt – men prylar har det. Vissa, särskilt utvalda ting. Kanske har synen på pengar moderniserats, även i sagornas värld.

S

å hur skulle vår upp­ fattning om rikedom se ut om vi kunde räkna på det som inte brukar räknas i pengar? Är våra hjärnor så påverkade av konsumtions­samhället att vi varken förmår upptäcka eller uppskatta det som inte går att mäta? Kylskåpsmagneten ”Det bästa i livet är gratis” är inte bara en klyscha. Den sitter på folks kylskåp och på väggbonader därför att vi behöver påminna oss om värdet i det vi har omkring oss. Kanske beskrivs den globala rikedomen allra bäst med en rad ur diktsamlingen Havamal: ”Man är mans gamman.” Människan är människans största glädje.

Läs även ”Köpstopp gör valen enklare” på camino­ magasin.se

Hur trasiga får ett par skor bli innan en köper nya?

U K U L E L E FA M I L J E N L I S TA R

Våra mest värdefulla tillgångar Denna rikedom är ­förmodligen på första plats var vi än befinner oss, och när som helst i historien. Vi behöver sammanhang att gå till där vi är efterfrågade. Den här punkten är relevant för alla åldrar men barnperspektivet är tydligt här.

2. Allemansrätten

Många tycker att allemans­ rätten är ovärderlig. Vi får vandra i skog och mark och slå upp tält över natten. För nya svenskar är allemansrätten nästan svår att tro på, och för den som bott ett tag i ett land där marken är privatägd är det skönt att komma hem.

3. Hälso- och sjukvården

Att drabbas av en svår sjukdom i ett land där m ­ ediciner inte bara kommer den ekonomiskt välbeställde till del är fort­ farande förfärligt, men att slippa en dimension av extrem oro också för de finansiella konsekvenserna är en lyx.

Barn får i Sverige gratis vård, ­mediciner och tandvård och såväl ungdomsvård som mödravård är fri.

4. Yttrandefriheten och chansen att påverka

Om påverkansmöjligheten är för liten märks det på vår mentala hälsa. När vi å andra sidan känner att vi kan påverka, allt ifrån vår egen vardag till storpolitik, mår vi bra. Även rösträtten ingår här.

Ukulelefamiljens Matilda Magnussons illustrationer finns under namnet @minasurasidor på Instagram.

FOTO: TOBIAS GRÖNDAHL

1. Våra relationer och känslan av samhörighet

5. Utbildning

I Sverige har alla, oavsett förmögenhet, rätt att utbilda sig gratis. I många delar av världen är detta en utopi.

6. Mötesplatser och fungerande infrastruktur Möjligheten att mötas på allmän plats och att ta sig dit utan att äga egna fortskaffnings­medel är viktig. Bra mötesplatser, som till exempel lekparker och bibliotek, bygger en levande vardag.

F Ö R U T S AT T AT T…

I privilegier vilar också ansvar, både för kollektivet och indiv­ iden. Relevant skatt, respekt och kunskapsspridning är tre viktiga komponenter för att allt ska fungera.

Ukulelefamiljen samlad. Längst bak står Magnus, Valton och Malin, i mitten finns Heidi, Simon och Matilda och längst fram står Ylva. Mekdes Aghed saknas på bilden.

CAMINO 45 / 13

BILDEN Vi står med Standing Rock TEXT Johanna Stål FOTO Adam Alexander Johansson

» Över hela världen kämpar

ursprungsbefolkning för rätten till mark som inte alltid ägs på pappret, men som alltid har tillhört det folk som brukat den.

Just nu pågår en kamp i North Dakota, kring oljeled­ ningen Dakota Access Oil Pipeline som ska sträcka sig över North Dakota, South Dakota, Iowa och Illinois.

Ursprungsbefolkning, med Sioux-stammen Standing Rock i främsta ledet, har tillsammans med aktivister protesterat mot oljeledningen sedan år 2014. Oljeledningen kan komma att äventyra Sioux-stammens vattentäkter och en helig begravnings­ plats. Men det är också miljöpåverkan i stort som demonstranterna är kritiska till, och det hela har kommit att bli en kamp som dessutom handlar om olja vs. satsningar på förnybar energi. Och det handlar om mycket olja; så

14 / CAMINO 45

mycket som 7,4 m ­ iljarder tunnor råolja ­förväntas finnas i Bakken Formation där oljan ska utvinnas.

På senare tid har demon­ strationerna eskalerat och tusentals demonstranter är nu involverade. Polisens brutalitet har varit stor och hundratals aktivister har ­gripits, attackerats av hundar och misshandlats med batonger eller utsatts för pepparspray. Byggandet av oljeledningen är planerat att starta 1 januari 2017.

Hela världen är idag engagerad. Du kan hjälpa till genom att exempelvis betala rättegångskostnader på gofundme.com/­ sacredstonecamp eller hålla dig uppdaterad kring olika kampanjer på ­sacredstonecamp.org eller hashtag #NODAPL.

CAMINO 45 / 15

L I V S K VA L I T E T

/

MEDVE TENHE T

/

FR AMTIDSANDA

Välkommen till

Håller vi?

Caminos Framtidsdag 2017 TISDAG 7 MARS – ARKDES, STOCKHOLM

Håller jorden, våra resurser och vi människor? Är världen på väg åt rätt eller fel håll? Vem ska vi tro på?

Caminos Framtidsdag 2017 kommer att bli fullspäckad av inspiration, forskning, nya idéer och spännande möten. Vi kommer att fokusera på världens status idag med trendspaningar om de viktiga frågorna framöver. ”Filterbubblorna” gör att mångas bild av samhällsutveck­ lingen blir snedvriden. Hur möter vi den utmaningen? Vi vänder vi oss också inåt och tittar på vad som krävs för att vi ska klara av att kämpa vidare. Framtidsdagen riktar sig till dig som är en framtids- och hållbarhetsintresserad aktör inom näringsliv, akademi, offentlig sektor, ideell ­organisation eller folkrörelse. Håll utkik på sociala medier och caminomagasin.se för att se programmet ta form.

Arrangörer Camino i samarbete med ArkDes, Sveriges nationella centrum för arkitektur och design, och Hållbar stad, webbplatsen med inspiration och kunskap om hållbar stadsutveckling.

Boka din plats!

Gå in på Caminomagasin.se/event och anmäl dig. Boka din plats innan årsskiftet och få 1 000 kronor i rabatt.

TEKNISKT

REDAKTÖR Ingemar Tigerberg

MOBIL

Vanligare med second hand »Hemelektronik­

företaget S ­ amsung ska börja sälja begagnade telefoner. Det handlar framför allt om deras mer exklusiva varianter som återlämnas i olika inbytespro­ gram och som ska omprogram­ meras och därefter säljas igen till ett lägre pris. Det rapporterar nyhetsbyrån Reuters. Redan idag säljer många mobiltillverkare inlämnade telefoner vidare, men det handlar oftast om att stora volymer säljs till andra företag som reparerar och säljer telefonerna i utvecklingsländer eller som reservdelar. Men i det här fallet skulle alltså mobilerna återsäljas direkt till konsumenter i väst.

Buss från Mercedes.

TR ANSPORT

Bussar utan chaufför »Diskussionen om självkörande Läs även: ”Cykeln – den nya bilen” på caminomagasin.se

C YKLING

Cykeln som överglänser bilarna » Bilar har länge marknadsförts med livsstilsreklam, där den agerat symbol för frihet och status. Nu

börjar liknande språk användas för cykeln. I reklamfilmen för schweiziska cykelföretaget Stromers senaste elcykel glider cyklisten demonstrativt förbi bilarna på sin högteknologiska läckerbit. Och det verkar vara en minst sagt spännande hoj. Cykellåset öppnas från den tillhörande appen som även tillhandahåller matnyttig info om cykeln och din färd. Till designelementen hör att batteriet, färddator med pekskärm, belysning (inklusive bromsljus) samt USB-laddare är integrerat i ramen. Cykelns transformation har bara börjat.

bilar går het just nu. I början av år 2017 sätter sig de 100 första kunderna i Volvos XC90 med självkörande teknik och kör omkring på vägarna omkring Göteborg. Men det verkar vara tyska Mercedes som ligger längst fram i tekniken för bussar. I deras projekt CityPilot har den eldrivna självkörande bussen utan några problem nu kört den ordinarie kollektivtrafikrutten från Amsterdams flygplats Schiphol till samhället Haarlem.

CAMINO 45 / 17

PROFILEN PEDER WALLENBERG

18 / CAMINO 45

Peder Wallenberg har skapat sitt eget kretslopp för energi.

En idé föder nästa, en kontakt leder till en annan och plötsligt har åtta idéer tagit form. Han vill hinna uträtta så mycket gott som möjligt under sitt liv och när cancern kom gav läkarna en femtioprocentig överlevnadsdiagnos.

– Dö, det har jag inte tid med, sa jag till dem. Sex månader senare var jag frisk.

TEXT & FOTO Malin Aghed

Miljardär, men inte nöjd Utanför fönstren ligger Lemshaga Säteri på Ingarö och morgnar sig i höstsolen. Några svanar äter i viken och träden skiftar i brandgult. I bortre änden av sjön har Peder Wallenberg låtit uppföra en av Milles välkända skulpturer, ”Guds hand”. Just detta exemplar hittade han i Japan och avtäckningen skedde i samband med skolavslutningen tidigare i år. Sjön har Peder återställt i enlighet med den ursprungliga sjön som låg här för fyrahundra år sedan, och skolan, Lemshaga Akademi, som ligger på ägorna, är ett hjärteprojekt.

Ett hjärteprojekt är även Peders organisation Carpe Vitam, fånga livet, vars grund är tolerans, medkänsla, envishet och respekt. Lemshaga Akademi har en grön profil och eleverna, 6-16 år, plockar plast, pratar hållbarhet och bloggar kontinuerligt om jordens framtid. För Peder hänger klimatet ihop med kultur och bildning

lika mycket som hans eget liv hänger ihop med engagemang. Pengarna som möjliggör hans altruistiska projekt är enligt honom själv helt ointressanta – det är vad de används till som spelar roll.

– Det där är Greve Johansson och Jolly Bob. De är min familj från förr, säger Peder Wallenberg och ler.

Han sitter mitt emot mig vid ett bord dimensionerat för tolv, och pekar på två luggslitna gosedjursbjörnar modell större som sitter i en korgstol i hörnet. När alla är presenterade börjar Peder prata, och det råder inte brist på saker att samtala om. Svaren på alla mina frågor om drivkraft, motivation, prestation och ork landar i berättelser, och varje berättelse är livligt befolkad med allt från kungar och ministrar till grannar och barn. Hur många invecklade trådar anekdoten än innehåller handlar poängen alltid om framtiden.

Peder Wallenberg Namn Peder Gustav Edvard Clarence Sager Wallenberg.

Född 2 juli 1935 i Stockholm.

Familj Föddes som son i äktenskapet mellan John-Henry och Madeleine Sager. Adopterades 1975 av sin biologiske far Jacob Wallenberg. Peder har åtta barn från tre äktenskap.

Yrke Arkitekt, affärsman och grundare av den icke vinstdrivande stiftelsen Carpe Vitam.

» CAMINO 45 / 19

– Det är ungdomen som spelar roll, barnen.

De måste få självkänsla, känna att de har en framtid. Annars är det kört för nästa generation.

Som på Junibacken (en upplevelsepark som Peder grundat, byggd på Astrid Lindgrens sagor), föräldrarna gillar att åka med tåget men barnen har tröttnat. Så nu måste vi ta reda på vad de gillar, vad som är populärt.

Är medbestämmandet grunden i att äga sitt eget liv, tycker du?

Teddybjörnarna Greve Johansson och Jolly Bob sitter alltid i korgstolen i hörnet.

20 / CAMINO 45

– Ja, det ser jag som en självklarhet. Att bli tillfrågad, vara förväntad, ha möjlighet att utveckla sina förmågor. Jag vill att de skolor jag arbetar med, till exempel i Burundi, ska bygga på framtidstro. Jag vill att alla ska kunna bli entreprenörer som kan påverka sina egna liv. Och när jag får reda på oegentligheter och missförhållanden kan jag inte känna mig nöjd med att jag har byggt en skola och sedan åka därifrån, lagarna behöver ändras. Barnen får inte blir livegna, de måste få en framtid!

Ser du dig som en nöjd människa?

– Nöjd? Peders frågande min är uppriktig, som om han inte är bekant med begreppet.

– Nöjd? Nej, verkligen inte. Jag är nyfiken, men inte nöjd. Det finns mycket kvar att göra. Om jag inte fortsatte skulle jag dö.

Peder är en engagerad människa. Han driver Carpe Vitam, som förutom sociala projekt i Burundi, Brasilien, Egypten och Jordanien också utvecklar utbildning och kultur. I Sverige driver stiftelsen Eric Ericson International Choral Centre, Kulturfyren, Junibacken och en mängd projekt kopplade till barn, ungdom, utbildning och kultur.

– Jordbruk har vi också börjat med i Burundi.

Jag gick med på att sponsra en grej i utbyte mot flera hektar mark. Marken delade jag upp och gav åt barnen, så att de kunde odla och ta hand om kycklingar. Du vet, jag blev så ledsen när de nackade höns när jag var liten. Jag var på barnhem och var med om en hel del tråkiga

han som ung ville ha en båt fick han jobba ihop till hälften. Båten kostade 300 kronor. Han tog jobb som springschas hos Melanders fisk, där han tjänade sina första 150 kronor. Mamman lade till lika mycket och så blev båten hans.

Berättelserna om att korsa Atlanten och segla med sin far på Medelhavet blir långa och innehållsrika, med de gamla grekerna som fond. Så småningom fick Peder den anrika båten Refanut av sin far.

Är ägandet viktigt för dig?

Peder Wallenberg spelar Mozart på flygeln, vilken också fungerar som bord för familjefotografierna.

saker. Internatskolor med extremt höga prestationskrav, många självmord, unga människor som mådde dåligt. Alla borde få en chans att bygga sina egna liv.

Peder föddes som son till John-Henry och Madeleine Sager. När han var fem år skildes föräldrarna, men Peder erkändes och adopterades 1975 av sin biologiske far finansmannen Jacob Wallenberg. De två hade kontakt under hela uppväxten, men familjesituationen var inte alltid lätt. Jacobs bror Marcus var farfar till de två kusinerna Jacob och Marcus som idag leder Investor. Peder står dock utanför ledningen i den omtalade familjen. Nallebjörnarna Greve Johansson och Jolly Bob var således viktiga för Peder, och barndomens ensamhet och längtan efter syskon märks i hans enorma engagemang för barn.

Ett av hans stora intressen, segling, har dock funnits med hela livet. Peder berättar att när

– Att äga för att ha? Nej, inte ett dugg. Jag är inte intresserad av att förvalta, jag vill förädla och ge vidare till nästa generation. Folk som har lite större visioner kan skapa värde för andra.

Det är uppenbart att Peder har sådana visioner.

Jag kan ändå inte låta bli att påpeka att det inte är alla förunnat att kunna hjälpa andra så som han kan. Det finns många som tycker det är orättvist att några få äger enorma resurser medan andra inte har råd att köpa ekologisk mjölk till sina barn. Jag undrar vad han skulle vilja säga till dem. Men Peder svarar på sitt vanliga sätt och undviker frågan genom att istället ge en anekdot.

– Jag har vuxit upp på det sätt jag vuxit upp.

Jag vill att den här jorden ska fungera, och detta är mitt sätt. Jag pratade med Howard Gardner en gång, jag hade mött honom på Harvard, han har gjort en lista över intelligenser, fast jag kallar dem talanger. Åtta intelligenser finns det, men jag sade till honom att han hade glömt en.

Han hade glömt hjärtat. Intelligens utan känsla spelar ingen roll, intelligens utan hjärta gör ingen nytta.

Och så berättar han om ett barnhem i Brasilien som han själv ritat. Musik och konst har alltid varit viktigt, och att göra sin far till lags och jobba på banken var inget Peder var intresserad av. Han ville bli arkitekt, och det blev han.

Han ville spela piano, så det gör han. Han ser musiken och konsten som både njutningskällor och friskhetsfaktorer, och hans engagemang för körsverige är större än vad många känner till.

”

Jag är nyfiken, men inte nöjd. Det finns mycket kvar att göra. Om jag inte fortsatte skulle jag dö.

Men jag envisas när det gäller ägandet. Vi är många som är nyfikna på hur det egentligen skulle kännas att drömma om något och låta

» CAMINO 45 / 21

Lemshaga Säteri, Ingarö.

drömmen gå i uppfyllelse praktiskt taget ­samtidigt. Ansvaret det innebär, eller ansvar­ friheten. Peder hävdar att han inte har drömmar på det sättet.

– Jag drömmer inte om något särskilt. Jag vill ge röst åt barnens perspektiv, och hittar jag en väg som verkar intressant så provar jag att gå den och se vart den leder. Jag arbetar vidare bara. Där andra ser problem hittar jag oftast en möjlighet.

När jag gick längs en strand härom veckan hittade jag några snäckor jag inte kunde låta bli att ta med mig, sådär som en egentligen inte ska.

Jag ger en snäcka till Peder och ställer min fråga.

Om du skulle ge en människa du tycker om en present som inte handlar om finansiella resurser över huvud taget, vad skulle du ge bort då?

Peder tystnar en stund och känner på snäckan.

Det är de enda tysta sekunderna på hela förmiddagen. Svaret kommer långsammare än tidigare, kanske är det en svår fråga för någon som inte behövt reflektera över hur mycket pengar saker kostar.

– Jag skulle nog... Jag skulle ge någonting som har med framtiden att göra. Kunskap om något.

Möjligheter. Kanske en promenad i en höstskog.

Han ler. Den har en vacker form, tillägger han om snäckan.

22 / CAMINO 45

Peder är arkitekten som tagit stora beslut på grund av kärlek, som sett till att ge sina barn de syskon han själv aldrig hade, som kan hålla fyrtiotvå ämnestrådar i huvudet samtidigt men som inte gillar snack.

– Jag är en doer. Det har jag alltid varit. Du vet, det handikapp man hade kan omsättas i energi.

Jag var ensam när jag var liten, det var inte roligt. Mitt eget kretslopp blir att de projekt jag sätter igång ger glädje som ger ny energi till nya projekt.

För några år sedan drabbades Peder av cancer, men den är han inte så intresserad av att prata om. Han är glad att han kunnat fortsätta arbeta och säger att det finns mycket kvar att uträtta.

Under en avslutande rundvandring i huset spelar Peder på flygeln, det kommer fler berättelser om det vackra 1600-talshuset och händelser som ägt rum på platsen, och just när vi betraktar spiselkransen som byggts med en balk från skeppet Wasa flyger en koltrast in i fönstret och blir liggande i höstlöven utanför.

– Den kommer att repa sig, säger Peder lugnt.

Det brukar de göra. Den har inte heller tid att dö.

Den kommer att vilja sjunga imorgon.

Gustav VI Adolf, kungens farfar finns porträtterad i en fönstersmyg.

- DITT SVAR PÅ

HÅLLBART MODE

Hos oss hittar du noga utvalda märken och produkter där slow fashion och hållbarhet alltid står i fokus. Och där kvalitet och riktigt bra design är våra ledord.

Ägg gi ol för ftfri jetem att m och pe nä gö ång m ra a res r d ra d a ä agi v F ul u in nda skt ärg tat m e m v i et! åla gen ål. ack på r o f K ä e r se ä ch ärg nn m r e nju , ha glä åla n en t a ku dje rfär ke v l n g l,

REPLIK

Några av våra märken: Maska, JohannaN, MoyiMoyi, Priti NYC, Plasticana, Swedish Stockings, Minna Palmqvist och Sissel Edelbo.

Du hittar oss på webben samt på Frejgatan 47 i Vasastan, Stockholm.

Måndag-fredag 12-18 Lördag 12-16 Varmt välkommen!

Johanna med personal

info@avjord.se 0585-241 37 www.avjord.se

www.butikreplik.se Frejgatan 47, Stockholm

av ord

Äga sitt 24 / CAMINO 45

liv

I många länder ­ världen över äger ­kvinnor ­fortfarande inte rätten till sina egna liv. Camino har träffat Dawit ­Mannheimer som genom sitt företag säljer försäkringar till kvinnor för att de ska kunna ha ett liv även efter skilsmässa eller makens död. Men för Dawit är rätten till arbete minst lika viktig.

TEXT & FOTO Malin Aghed

Kvinnorna på bilderna har inget med texten att göra.

CAMINO 45 / 25

”Genusfrågan i sig har inte varit det drivande för mig, men rättvise­ aspekten har varit det. Ser vi på världen med de glasögonen blir det uppenbart att vi måste ta itu med frågan om kvinnors rätt till sitt eget liv för att ens närma oss en rättvis värld”, säger Dawit Mannheimer.

26 / CAMINO 45

»

D

awit är frustrerad. Han är utvecklings­direktör för ett ­internationellt finansbolag som säljer försäkringar, bland annat till kvinnor i Mellan­östern. Utan egna ekonomiska tillgångar är verkligheten för många kvinnor att de efter skilsmässa eller makens död riskerar att bli antingen helt lottlösa eller bli någon ny mans egendom. Försäkringarna anpassas till lokala förhållanden. Bland annat genom en kommitté med lärda religiösa ledare, och på platser där stor ojämlikhet råder kan en egen sparförsäkring utgöra skillnaden mellan att vara fri eller att sitta fast i ekonomiskt beroende av en annan människa. Dawits företag fungerar samtidigt som ett socialt företag, för att öka utbildningsnivå och självkänsla i traditionellt konservativa miljöer.

– I en del av de länder där vi arbetar äger kvinnor inte sina liv, över huvud taget. Ingen har kunnat ge mig en förklaring som håller till varför vi år 2016 i stora delar av världen klamrar oss fast vid en ojämlik fördelning av resurser.

Många av orsakerna till detta känner vi till, men nu behövs förändring.

Dawit förstod tidigt att han ville arbeta med människor. Född i Etiopien, med en etiopisk mamma och en svensk pappa som båda arbetade inom hälsovården, växte Dawit upp både i ­Etiopien och i Göteborg och hade tidigt ett naturligt intresse för internationella frågor. När han studerade på Brown University i USA ­bildades EU, och mängder av amerikanska företag fick en ny marknad. Dawit fick som nyutexaminerad jobb på den internationella finansarenan och sedan har det enligt honom själv ”rullat på”. Det är inte förrän på senare tid han har börjat förstå hur mycket redan privilegierade människor kan påverka världen.

– Jag är bra på att skapa nytt ur en idé. Intresset för social utveckling var inte med från början – inte medvetet i alla fall. Mitt engagemang för att varje modernt företag bör ta ansvar för en rättvis och hållbar utveckling har vuxit med tiden. Idag är det en självklarhet.

Dawit beskriver sig själv som en rastlös själ som gillar förändring, och han har arbetat med utveckling sedan han började jobba. För några år sedan fick en kollega från förr in honom på att jobba över kulturgränser, och han tackade ja till den nya utmaningen.

Fakta lades på bordet. Enligt UNHCR:s siffror från år 2013 arbetar tre fjärdedelar av männen i Mellanöstern, men bara en fjärdedel av kvinnorna. Siffran är lägst i världen. I Syrien deltar färre än hälften av kvinnorna i arbetslivet, och vid 29 års ålder är 73 procent av kvinnorna ekonomiskt inaktiva. Det är bland annat i dessa länder Dawit vill kunna påverka i en riktning som gör att alla

människor ska kunna bestämma över sina egna liv. Vägen dit heter både utbildning och pengar på banken. Dawit och hans företag arbetar i Pakistan, Malaysia, Saudiarabien och i Förenade Arabemiraten tillsammans med moderna baker som redan har kvinnliga rådgivare eller avdelningar särskilt anpassade för att arbeta med kvinnors rättigheter. Den övervägande delen människor som köper dessa sparförsäkringar är unga som just har börjat få en inkomst, eller moderna familjer som köper försäkringar åt barn som är på väg att flyga ut. Viss ekonomi behövs såklart, men det nya med de försäkringar Dawit arbetar med är att väldigt små belopp också fungerar. Vem som helst ska kunna skaffa sig en försäkring för framtiden, och den är sedan ­möjlig att lösa ut när behov uppstår. Poängen på lång sikt är att göra kvinnor ekonomiskt ­oberoende, för att de i praktiken ska kunna leva som de själva önskar.

– Vi arbetar med demokratisering. En del kan­ ske skulle kalla det indirekt ­demokratisering, och jag kan vara böjd att hålla med. Men det finns en mängd system som blockerar utveckling, och dessa blockeringar är olika mycket ­subventionerade på olika platser. Vill

Dawit Mannheimer tror att vi ibland behöver jämföra med något extremt för att förstå.

Dawit Mannheimer

Född 1969, i Addis Abeba, Etiopien.

Uppvuxen i ­Etiopien och i Göteborg.

Studier Diplom i International trade och Finance på Brown University, USA. Bor Bosatt i omgångar i Sverige och Frankrike, för närvarande i ­Göteborg och München, Tyskland.

» CAMINO 45 / 27

vi ­åstadkomma varaktig förändring måste vi därför ­jobba från insidan, tillsammans med dem som kan de etiska lagarna. Den här utvecklingen kommer inte att hända på ett år eller två, och vi som kommer utifrån kan inte lära oss ­spelreglerna utan att samarbeta med människor på plats. I somligas öron kanske det låter banalt att tro att pengarna betyder så mycket i demokratiseringsprocessen, men vi vet att de gör det.

Dawit anser att den alltför enkla synen på ägande som en grundläggande problematik i samhället, och anser att när ägande förknippas främst med pengar blir diskussionen snedvriden. Ändå menar han att vi måste våga prata om just pengars makt för att få till en förändring för dem som bäst behöver det. Modellen i ett av Dawits projekt är enkel: för att kunna äga ditt liv behöver du utbildning. Har du utbildning ökar självkänslan, du kan utföra ett arbete, få ett jobb och livnära dig. Ur nya valmöjligheter skapas frihet och du är inte längre lika bunden av begränsande strukturer. Där kvinnor inte ges samma utrymme som män behöver det finnas aktiva a ­ rbetsgivare som är beredda att utveckla detta område. ­Möjligheten för en individ att tjäna sitt uppehälle ger fördelar åt alla.

Men även om en kvinna får både utbildning och ekonomiska resurser står ibland rättsväsendet i vägen. Dawit berättar om en kvinna från Dubai, som skaffat sig utbildning, arbete och kunnat skilja sig. Landets lagar ställer då barnen under faderns förmyndarskap, och kvinnan riskerar att förlora rätten till sina barn om hon lämnar Dubai. Hennes begränsade rättigheter när det gäller barnen förminskar således hennes möjligheter att göra det hon vill med sitt liv.

På internationella kvinnodagen i fjol skrev Aron Lund i Världspolitikens dagsfrågor, en tidning utgiven av Utrikespolitiska institutet: ”Alla länder utom Sudan har undertecknat FN:s konvention mot kvinnodiskriminering (CEDAW), men flera av dem har begärt stora undantag som gör beslutet meningslöst och de följer varken konventionens anda eller bokstav.” Dawit tycker att den politiska viljan till förändring globalt är för låg, och att utvecklingen tar för lång tid.

– Att tro att vi kan ändra på lagarna är kanske optimistiskt. Jag hoppas såklart ändå att det ska hända, och med tillräckligt mycket påtryckning kan vi hamna där till slut. Men då behöver vi först hantera frågan om självägande, och det är därför vi arbetar med både utbildning och försäkringar. Om vi möjliggör ekonomiskt oberoende för kvinnor har vi löst en stor knut i den här problematiken.

Fem år efter den arabiska våren är kvinnornas situation i Mellanöstern fortfarande katastrofal.

Visst finns det positiva undantag, men de är få.

Bara 47 procent av världens alla kvinnor deltog 28 / CAMINO 45

”

Bara 47 procent av världens alla kvinnor deltog på arbetsmarknaden 2013

på arbetsmarknaden 2013. Motsvarande siffra för män var 72 procent, och variationen mellan olika länder är stor. I Nepal har över 80 procent av kvinnorna jobb, medan bara runt 20 procent av Afghanistans kvinnor lönearbetar enligt International Labour Organization (ILO). Dawit tror ändå på möjligheten att förändra.

– Det måste finnas en politisk kraft som driver frågorna om kvinnors rättigheter för att få genomslag, men jag tror också på individen i ett kollektivt sammanhang. Om vi kan få till en r­ örelse där alla känner att de är kapabla att äga och leva sina liv, så kommer denna rörelse påverka politiken. Det måste ske en förändring i alla led, och mitt bidrag blir att jag efter bästa förmåga försöker skapa så stort avtryck jag kan.

Det är definitivt inte i politiken utan i min roll som företagsledare, och som den person jag är.

– Vårt arbete är business, självklart, förklarar Dawit. Allting grundar sig på att affärsmodellen är lönsam. Om vi gjorde det vi gör enbart av godhet skulle det vara välgörenhet, och jag tror inte på välgörenhet då folk riskerar att hamna i tacksamhetsskuld. Vår uppgift som arbets­givare är att hjälpa arbetstagaren att hitta sin fulla potential. Ett modernt bolag måste ta ett enormt stort socialt ansvar. Vi tror på goda spiraler, ­också för att de gynnar oss själva.

– Jag har förändrats i den här processen. Jag har levt ett skyddat liv när det gäller synen på ägande, men nu vet jag att lönsamhetsbegreppet behöver förändras.

Dawit pratar om hur vi i privilegierade samhällen tar frihet, demokrati, hälsovård och

»

»

utbildning för självklart, och att många av dem han arbetar med inte gör det. De vet vad det är värt, säger han, och en del är beredda att gå väldigt långt för att få några av dessa saker – till och med riskera sina liv. Kanske är det så att vi måste jämföra med något extremt för att förstå, att vi behöver bli omskakade.

– Folk slösar bort sina liv när de inte förstår hur rika de egentligen är. De är sociala miljöbovar som går omkring på jorden och tar en massa plats men gör inget av den.

– Sverige har också ett kvinnoförtryck, och ett ­ungdomsförtryck – se på ungdomsarbetslösheten, den siffran är ju oacceptabel (97 100 ungdomar i september 2016, reds anm.). Hur ska jag kunna äga mitt liv om jag lever i diskriminering? Vi måste få ett jämlikt samhälle. Jag själv är fullständig elit i detta hänseende, jag har räkmacka, gräddfil och alla privilegier i världen. Det är jag och sådana som jag som måste åstadkomma förändring. Jag är less på snack.

Jag vill omvandla frustration, både min och andras, till handling. Idag.

CAMINO 45 / 29

Loppis30 / CAMINO 45

himlen Två gånger per år vallfärdar fyndsugna i ­tusental till en sporthall i Luleå. På Sveriges största second hand-marknad blir den enes skrot den andres skatt.

TEXT Eva Paulsen FOTO Thomas Kolbein Bjørk Olsen

CAtMINO 45 / 31

Jan-Olov Marklund är en äkta veteran på marknaden.

Han glädjer sig åt föryngringen bland secondhand-­ fantasterna.

32 / CAMINO CAMINO 45 / 45 32

D

et är en solig lördagsförmiddag i Luleå och mellan resliga tallar gnistrar ett tunt täcke snö. Men trots det vackra vädret ringlar sig kön lång in till Arcushallen, en av Europas största byggnader för inomhusaktiviteter. I dag är det dock varken ishockey eller fotboll som drar till sig folkmassorna, utan en sport av ett helt annat slag.

–Jag säljer allt och ingenting, kan man säga!

Barnsakerna går bäst. Renhornen är svårsålda, de finns överallt här i Norrbotten. Men skrot för en själv är ofta fynd för en annan, säger Sanna Skare från Hertsön utanför Luleå.

Hon andas och lever second hand och i sex år har hon kommit för att sälja begagnade prylar på fyndmarknaden som äger rum här två gånger årligen.

–Det är jättekul att sälja och träffa folk. Man kan inte stå här om man inte är social! säger hon och hälsar glatt på en potentiell kund som fingrar på en ljusstake.

Själv köper Sanna helst begagnat och har bara enstaka nya möbler där hemma. Samtidigt erkänner hon att en stor del av tjusningen med marknaden ligger i att öka värdet på sina varor.

–Man köper saker på olika second hand-butiker under året, sen säljer man dem här dyrare. Jag har några knep, som att knipa de riktiga fynden av de andra försäljarna kvällen innan öppning när de ställer upp sina bord. Det är en massa märkesgrejer som folk bara vill bli av med, så jag köper dem billigare och säljer dem dyrare i dag, berättar hon.

Ett annat av Sannas knep är att ”upcycla”, det vill säga att fixa till gamla saker så att de får en ny look.

–Min syster Tove här är grym på det! Hon tog till exempel en ljusstake och sprejade den silvrig och sotade den. Den sålde vi för 120 kronor när vi hade köpt den för 30. Och en gång fann vi en oljelampa utanför grovsoporna som vi sålde för 300, säger Sanna nöjt.

Sanna Skares bästa försäljningsknep är att upcycla gamla saker.

En gammal skolsparbössa från 1940- eller 50-talet är ett fint retrofynd.

Söderut i Sverige kanske ”fyndmarknaden i Luleå” inte gör att det ringer någon klocka. Men faktum är att den lockar runt 5 000 besökare två gånger om året, i tillägg till flera hundra försäljare. Många kommer långväga ifrån, vilket demonstreras av de norska och finska bussarna som står parkerade i rader utanför.

I den enorma hallen surrar det av liv och

»

Högt och lågt säljs på marknaden, men håller man ögonen öppna finns många fina fynd att göra

CAMINO 45 / 33

Studenterna Sanna Erlandsson, Karl Hedgårde, Tove Wireby, Niklas Kjerrman, Ludwig Persson och Siri Brandels är på fyndmarknaden för första gången – men inte sista.

Josefine Åström från Skellefteå låter sina gamla leksaker glädja nya ägare.

34 / CAMINO 45

­rörelse och ljudet av tusentals röster som köpslår.

– Det är kul att återanvända. Jag försöker att köpa mycket second hand, då kan man hitta udda, roliga saker som inte andra har – som den här, säger Lina Niska från Luleå och håller upp en papperslampa som hon just fyndat.

–30 kronor! Det är faktiskt lampa nummer två som jag köpt i dag. Jag har varit här mycket genom åren, det är billigare än Facebook eller Blocket. Och man vill ju ha allt här, det är så fint! säger hon innan hon försvinner iväg i vimlet.

Lampor finns det i överflöd på marknaden, men man kan också råka på ovanligare saker.

En skylt annonserar ut kattmat för 120 kronor.

I ­andra ändan av spektrumet finns en hel del riktigt seriösa försäljare med gamla, fina saker.

”

Retro från 1950- 60- och 70-tal är jätteinne nu. Fast många gånger vet de inte vad det är för något de tittar på, då får man förklara.

Hos Jan-Olov Marklund från Husviken utanför Skellefteå trängs pryljägarna för att spana på välbevarade retroprylar som den klassiska bumlinglampan, dalahästar och bakelittelefoner.

I 24 år har han drivit sitt företag som köper upp delar av dödsbon och säljer vidare.

–Jag skulle bli pensionär, men det är så roligt att prata med folk. Vi har ju samma intresse på båda sidor av bordet! Men på morgonen väller folk in, de vet mycket väl att det är då man gör fynd. Då finns det inte tid för en pratstund ­minsann, ler han.

Många av kunderna är äldre personer som ­gärna berättar om egna minnen knutna till de olika föremålen. Jan-Olov visar upp ett ­exempel, en vacker gammal skolsparbössa från 1940-50-­talet.

–Den kommer från en skola i Skellefteå. Vi hade också en sådan på min tid. Läraren hade hand om den och varje elev hade ett fack som man skulle lägga pengar i och spara till skol­ resan, förklarar han.

Under åren har han sett en stor föryngring bland marknadens försäljare. Och fast åldersspannet bland kunderna fortfarande är brett har även klientelets medelålder sjunkit. Allt fler unga intresserar sig för gamla saker.

–Retro från 1950- 60- och 70-tal är jätteinne nu. Fast många gånger vet de inte vad det är för något de tittar på, då får man förklara. Ibland får man tipsa om nya användningsområden för s­ aker som folk inte använder längre. Små bordsask­koppar kan man till exempel sätta tandpetare i eller lägga använda tepåsar i, säger han.

Att begagnade prylar har fått en allt högre status i svenska hem glädjer Jan-Olov, som har upplevt helt andra attityder under sin livstid.

Lampa nummer två för dagen för Lina Niska från Luleå.

CAMINO 45 / 35

»

–För många år sedan kunde jag få höra att ”det är ni som får Sverige att stanna av, industrin ska producera nytt”. Nu tänker man ”så bra att det återanvänds!” säger han.

På andra sidan hallen står en representant för den yngre generation som Jan-Olov talar om.

Jose­fine Åström har åkt hit från Skellefteå med tre av sina sex syskon för att sälja av gamla leksaker. Hon har kommit på ett smart trick för att sticka ut bland konkurrenterna.

–Jag färgade håret inför marknaden, säger sextonåringen som dagen till ära stoltserar med en frisyr i lysande lila toner.

Bordet framför henne är kantat av små pojkar och flickor som med stora ögon betraktar en enorm samling Barbiedockor, My Little Pony-­ hästar och en rad andra populära leksaker.

–Eftersom vi är tre tjejer i familjen så har vi samlat på oss ganska mycket. Vi brukar komma hit och sälja. Det är bättre att dela på färre saker och i stället för att bara slänga så kan vi ju sälja och tjäna pengar. Dessutom får ju andra känna samma glädje som vi när de tar över våra grejer!

Så här på eftermiddagen har proffsen redan lämnat marknaden med sina fynd. Men folkmassan avtar inte för det och bland havet av ­fyndjägare är det lätt att känna sig vilsen. ­Plötsligt överröstas folkmassans sorl av ett ­sprakande i högtalarna: –”Vi har en liten kille här i vindjacka som har tappat bort sin mamma. Jag vet int vad han het, men det kanske inte är så många som tappat bort sitt barn”, låter det på bred norrländska från vaktmästeriet.

Utanför sporthallen har ett gäng studenter som pluggar i Luleå slagit sig ner med en medhavd fika för att samla krafter inför runda nummer två. De är alla på marknaden för första gången och är ense om att det går att göra en del fynd.

–Det är bra priser och bra grejer. Alla har köpt något utom jag, men jag ska in igen, säger Tove från Uddevalla.

Hennes kompisar visar nöjda upp sina fynd.

En plåtburk, en liten jordglob och... en apelsin­ skalare?

– Det är världens bästa grej, hävdar Ludwig som trots pikarna från vännernas håll är nöjd med köpet av pinnen i plast som kröker sig i ena änden.

–Jasså, så varför har man aldrig sett en sådan i en butik förut? undrar Niklas och får genast svar på tal: –För att alla köpte upp dem!

36 / CAMINO 45

Gamla leksaker bär spår av många generationers lek.

Det är svårt att inte dras med i köplustan.

”Det är jättesmart att återanvända istället för att allt ska slängas bort!” säger Johan Eriksson från Piteå, som bär på flickvännens inköp

CAMINO 45 / 37

Jorden är vårt hem men också vår gemensamma resursbank. Vilket synsätt ska vi ha när vi funderar på ägande av det gemensamma?

Jorden äger alla TEXT Johanna Stål FOTO Harald Nilsson

38 / CAMINO 45

CAMINO 45 / 39

Tillsammans Ökar vår ansvarskänsla när vi äger något gemensamt? Det finns ett känt fenomen som kallas ”tragedy of the commons”, som innebär att gemensamt ägande leder till överutnyttjande. Elinor Ostrom, vinnare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne, forskade kring vilka kriterier som behöver uppfyllas för att gemensamt ägande inte ska leda till just detta, och det handlar mycket om tydlighet och ansvar.

För vad innebär det att äga tillsammans? Som svenska medborgare äger vi många saker gemensamt via stat, kommun och landsting. Vi äger sjukhus, skolor, vägar och en hel del mark. Dessa kan vi i olika delar av livet nyttja i olika grad beroende på behov och vilja. En del propagerar för att vi bör använda oss av de ytor vi äger gemensamt i större utsträckning.

Att guerillaodla eller utsmycka staden med konst är exempel på sådana uttryck.

Något som kommer högt på agendan när svenskar ska berätta om vad som är bäst med Sverige är allemansrätten. Denna rättighet äger alla som vistas i Sverige.

Rätten innebär att få ströva fritt i naturen och längs vatten, utan att

40 / CAMINO 45

bli hindrad av privata markägare, stängsel eller naturreservats­ avgifter. Eller?

Allmänsrätten inskränks allt mer till förmån för privat ägande.

Strandskyddet luckras upp när husägare får tillstånd att bygga allt närmare strandkanten. ­P rivata skogsägare tröttnar på den ökande mängden frilufts­ turister som rör sig på deras marker och kräver skydd. Bara sedan 1970-talet har antalet båtar (av storleken att de går att övernatta i) ökat från 50 000 till 250 000. Detta sätter givetvis sina spår hos dem som bor i eller nära den allmänägda naturen.

Allt fler ger sig ut och paddlar, vandrar och åker längdskidor i naturen. Detta innebär givetvis en folkhälsovinst för samhället, men kan det leda till att allemansrätten hotas?

Vi säger oss vara beredda att slåss för allemansrätten, men var är vi när det gäller? Och vad är vi beredda att göra för att försvara den? Vad är värdet på våra gemensamma naturtillgångar? Äger vi våra rättigheter? Vem agerar advokat för allas gemensamma rätt?

»

CAMINO 45 / 41

42 / CAMINO 45

Lokalt När det vi köper, äter och konsumerar är lokalt producerat så ger det många av oss en extra känsla av välmående. Vi är med och bidrar till vårt lokalsamhälle och det kan kännas som att vi på något sätt är delägare. Ännu högre blir känslan av vällust om det lokala företaget som finns dessutom ägs av sina egna med­a rbetare – exempelvis i ­kooperativ form.

Efter år av globalisering har fabriker flyttat utomlands, vilket har gjort att produktionen blivit mer anonym. Det är svårt att känna någon känslomässig koppling till produktionen.

Men det går att göra på andra sätt. Idag ser vi hur lokala andelsjordbruk knyter köpare och säljare närmare varandra genom att köpare förskottsbetalar sin skörd. Och vi ser hur mikro­ bryggerier lockar till sig stora kundgrupper som identifierar sig med ”sitt” bryggeri.

I den spanska byn Mondragon har befolkningen lyckats stå emot globaliseringen och utarmandet av små byar. Det började med att en präst vid namn José María Arizmendiarrieta år 1941 startade en teknisk utbildning för unga som dessutom inkluderade

­ tbildning i humanism, solidau ritet och deltagande. År 1955 grundade han det första arbetarkooperativet och de följande åren startades många kooperativ i byn.

Idag har Mondragon grundat kooperativ i hela världen, men grundtanken - att skapa arbetstillfällen i Baskien som baseras på lokalt ägande och kontroll – lever kvar. De visar på ett komplement till det råkapitalistiska systemet, baserat på en kärlek till det lokala, gemensamma ägandet och till samarbete. Mondragon hade 2014 över 74 000 anställda i cirka 250 olika företag. Allt ifrån finans, industri och tillverkning till kunskapsbranschen. I Sverige har kooperationen en stark historia, med Coop/Konsum, Arla och föräldrakooperativ som några av de mest kända. Och idag finns nya tillvägagångssätt för att få delägare – kaffekedjan Barista går nu ut med en crowdfunding-kampanj för att bli Sveriges första kundägda kafé.

Allt fler människor börjar intressera sig för andra former av företagande än det traditionella, men är vi modiga nog att våga testa något nytt? Vågar vi nöja oss med att äga lokalt? Och vågar vi äga tillsammans?

CAMINO 45 / 43

»

Vår planet Kan vi äga vår planet? Är det bättre att säga att vi är planet­ skötare eller förvaltare? Vi vill inte gärna prata om planeten som ett aktiebolag, med ägare och ägar­ ansvar och . många ser rött bara vid tanken. Men tänk om det faktiskt är så att vi äger jorden tillsammans, vi människor tillsammans med djuren, träden, bakterierna, haven och blommorna? Om vi äger den på samma sätt som vi kan äga vårt hem, äga våra rättigheter, våra kroppar, vår allemansrätt? Om vi alla sågs som delägare, skulle vårt ägaransvar då bli större? Skulle vi då motsätta oss när politiker tar beslut som inte passar med planet­ ens intressen? Eller när företag ignorerar planetens behov? Kanske skulle det bli en ”allmänningarnas tragedi”, eller så skulle det stiftas starkare lagar kring naturens rättigheter.

Nyligen klubbades ett beslut igenom i Nya Zeeland där en nationalpark fick statusen ”juridisk person”, vilket betyder att ingen äger den. Nu har parken samma rättigheter som en medborgare.

Detta efter år av kamp om

44 / CAMINO 45

vem som äger marken, staten eller ursprungsbefolkningen, Maorierna. Kanske kommer detta beslut påverka hur vi ser på landrättigheter framöver. Men problemen kvarstår, för vem talar i nationalparkens namn? Hur kan dess rättigheter skyddas?

Naturen och planeten är vårt hem, och vissa hävdar att den inte kan ägas, för då blir den en slav under oss. Men om det gemensamma ägandet innebär att vi måste förvalta planeten så bra som möjligt för att kunna bo kvar här även i framtida generationer, då blir företagsformen närmast en form av familjestyrt kooperativ – där alla organismer är delägare och har lika mycket att säga till om. Kan vi då ställas till svars när vi bryter mot naturens rättigheter?

Kan en ecocide-­lagstiftning äntligen bli verklighet? Om vi lämnar utmaningarna med valkriterier, motionsförfarande och hur vi skulle bära oss åt för att hitta lämplig ordförande därhän, så vill jag bara tillägga: Välkomna till nästa årsmöte!

CAMINO 45 / 45

Porto

Hamburg–Köln

I Porto hittade Robin ingen soffa utan fick ta in på hotell i sista minuten.

Rostand som Robin reste med mellan ­Hamburg och Köln antydde att det finns rasism även inom de kollaborativa tjänsterna. Han hade själv valt att inte publicera sitt foto eftersom detta gav honom färre napp.

Madrid

Diana, en av värdarna som lånade ut en nattsoffa till Robin

Madrid–Porto Mellan Madrid och Porto samåkte Robin med Marta som jobbar som sjuksköterska.

46 / CAMINO 45

Barcelona Med den hopfällbara cykeln tog sig Robin snabbt runt i städerna.

Lyon Elbilspoolen Bluely i franska Lyon.

Den tillitsfulla turisten Cykelkaféägaren Robin Olsson ville testa om det gick att resa till självkostnadspris genom den europeiska kontinenten. Hur är det att mil efter mil färdas i ­främlingars bilar och sova natt efter natt på obekantas soffor? Häng med på den kollaborativa resan.

TEXT & FOTO Ingemar Tigerberg

CAMINO 45 / 47

N

är jag träffar Robin står han och sorterar sitt hemmagjorda ­memory-spel, med bilder på människor som han träffat ­genom soffsurfingen.

– Jag fick tipset av en kompis, så att jag lättare ska kunna komma ihåg alla.

Vi befinner oss på Llama Lloyd, cykelkaféet med det udda namnet i Kvillestaden, Göteborg. Utanför står några av Robins cyklar som går att hyra för den som vill. Vi går ut på gatan ett tag. Det kommer förbi folk och hejar glatt. Det märks att Robin är en lokal profil på Hisingen.

– Namnet Llama Lloyd kommer från de två enda orden på engelska som jag kunde komma på med dubbel-L. Llama kommer från början från spanskan, jag vet inte varför de behöll två L. Och Lloyd är ett walesiskt namn. Jag vet egentligen inte om det är ett bra namn på ett kafé, säger Robin och skrattar.

Påhittighet och mångfald verkar vara ledord för Robin som förutom att driva cykelkaféet är väldigt engagerad i den kollaborativa rörelsen som är stark i Göteborg.

– Jag gillar att testa nya s­ aker.

Soffsurfat (att sova över på främlingars soffor) har jag gjort i åtta år men nu ville jag testa om det funkade att turista helt och hållet med hjälp av andras välvilja. Är nätverket tillräckligt stort för att det ska gå att transportera sig och sova runt genom hela Europa?

Han bestämde sig för att försöka ta sig till Portugals huvudstad Lissabon på två och en halv vecka.

Men det skulle inte gå långt innan ett av resesättets karaktärsdrag visade sig.

– Jag fick åka två dagar tidigare än jag tänkt eftersom att det är svårt att hitta samåkning exakt den dagen man önskar.

I Sverige reste Robin med hjälp av Skjutsgruppen, en ideell förening för samåkning som organiseras via Facebook och ­webben. I resten av Europa använde han Blablacar, en kommersiell 48 / CAMINO 45

”Många timmar bredvid en okänd ­människa skapar ofta intressanta samtal”, säger Robin Olsson.

”Jag har börjat vara mer angelägen att bli värd åt människor från länder som jag aldrig träffat någon ifrån” samåkningstjänst via en app eller webbsida.

– Skjutsgruppen är bättre för där delar man på kostnaderna för resan rakt av. Blablacar tar 20 procent i förmedlingsavgift, berättar Robin som vittnar om att avgifterna var ett av samtals­ämnena i bilarna under resan.

Ner till Malmö gick det fint men det tog inte lång tid innan Robin stötte på patrull.

– Bilen som jag skulle ha åkt med därefter blev full, så jag fick ta ett billigt tåg till Hamburg. Så jag fuskade nästan direkt, säger Robin som inte verkar ge mycket för dogmatism.

– Då var det inte ett så ­uttalat

mål att det måste gå att åka kollaborativt hela vägen. Just då ville jag lämna Sverige så fort som möjligt. Jag visste dessutom att Blablacar var mycket större i Tyskland.

Därefter gick det klart bättre.

Genom Tyskland gick det som på räls. Frankrike också, även om det blev mindre socialt i och med att Robin inte pratar franska. Annars är det kutym att åtminstone ­inleda resan med lite ­konversation.

– Det var i princip bara schysst folk i bilarna. Och väldigt olika människor, vilket är kul! Allt från försäljare av medicininstrument till didgeridoo-musiker.

Vissa förare använde samåkningstjänsten väldigt medvetet och plockade upp massvis med personer längst med vägen, andra var noviser och nöjde sig med en passagerare. I ett fall stötte Robin på ett rent missbruk av tjänsten, då en taxifirma hade registrerat sig och bara försökte fylla sina bilar på ett nytt sätt.

– Då ger man deras profil dåligt betyg, vartefter de registrerar en ny användare. Det är risken med att åka med personer som inte har några betyg eller recensioner ännu.

Tillit är valutan i den kollabora­ tiva ekonomin, sägs det. I de flesta fall fungerar det bra men det finns också en del nackdelar, när det blir upp till mänskliga fördomar att avgöra vem som går att lita på. Enligt en studie från Harvard Business School har förfrågningar från Airbnb-användare med distinkt afro-amerikanska namn 16 procent högre risk att bli nekade boendeförfrågningar i tjänsten än de med ”vitklingande namn”. Denna rasism fick Robin bevittna under resans gång då Rostand, som Robin samåkte med, berättade att han inte publicerat någon bild på sig själv på sitt användarkonto av denna anledning. Det fick Robin att reflektera över vilka som har access till detta frihetliga resesätt.

– Det är väldigt tydligt. På sitt Couchsurfiing-konto kan man

»

Under åren som soffsurfare har Robin träffat massvis med trevliga människor.

Men det kan vara svårt att komma ihåg alla namn och platser.

Därför har Robin gjort ett memoryspel med platsern och personer som påträffats.

CAMINO 45 / 49

Det lilla cykelcaféet som Robin driver i Kville­stan väcker ofta nyfikenhet hos förbi­ passerande.

50 / CAMINO 45

­ umera se vilka länder gästerna n har kommit ifrån, och det är ­nästan bara Europa. Jag har haft en enda person från Elfenbenskusten på besök hos mig, säger Robin som dock försöker göra något åt det.

– Jag har börjat vara mer angelägen att bli värd åt människor från länder som jag aldrig träffat någon ifrån, säger han.

Den senaste tidens flyktingdebatt gjorde sig också påmind.

Det blev uppenbart vilka som har rättigheten att röra sig fritt över gränser och vilka som inte ­besitter detta privilegium. Det blev också tydligt var denna rättighet idogt kontrollerades.

– De enda länder som jag såg hade gränskontroller var Tjeckien och Sverige. I resten av ­Europa märkte man inte när man passerade en gräns. På tillbakaresan samåkte jag med en kille från Nord­ afrika över gränsen till S ­ verige.

När han såg gräns­kontrollen blev han plötsligt väldigt orolig. Han var rädd att han inte hade alla papper som behövdes.

Situationen löste sig dock till slut och alla i bilen släpptes in i landet. Just inblicken i männi­skors olika liv och vardag är en av de bästa anledningarna till att resa på det här sättet menar ­Robin. Men man behöver vara socialt lagd och beredd att lägga mycket tid på att leta. Det tar tid att leta både resor och boenden. Men så får man också reda på saker som vanliga turister inte får reda på.

– Ofta blir det som att få en gratis lokal guide.

SOFFSURFING Den mest kända sajten är couch­ surfing.com där man kan hitta och erbjuda en soffa att sova på över hela världen. Sajten har fått utstå kritik för att ha omorganiserats från ett icke-­ vinstdrivande nätverk till ett företag som tagit in riskkapital. Det är dock fortfarande gratis att använda tjänsten.

Det dröjde inte länge förrän ett nytt icke-vinstdrivande initiativ poppade upp, vid namn trustroots.org.

SAMÅKNING Även inom samåkning finns en spänn­ vidd mellan ideella initiativ såsom skjutsgruppen.nu, vilken är aktiv mest inom Sverige, samt kommersiella aktörer såsom blablacar.com – en av de vanligaste i resten av Europa. ­Initiativtagarna bakom soffsurfing­ sajten Trustroots står även bakom ett wiki för liftare som heter hitchwiki.org.

Stundtals kan det bli lite bökigt och trångt att sova i soffor, ­särskilt om man som Robin är över 190 cm lång.

– Det kan bli lite tröttsamt ibland att inte kunna sträcka ut sig. Men ibland får man sova i en säng, det är lyxigt.

Möjligen är detta inte resesättet för människor med stort behov av en privat sfär.

– Soffsurfing jo, men inte samåkning i samma utsträckning.

Det finns ändå en viss privat sfär i en bil, och förväntningarna blir annorlunda när det är pengar inblandat. Det är liknande med soffsurfing jämfört med Airbnb.

Soffsurfing är gratis medan Airbnb kostar pengar.

Med på resan hade Robin sin ihopfällbara cykel. Den visade sig vara ett smart drag eftersom varje stad har sitt eget kollektivtrafiksystem som kan vara svårt att sätta sig in i för en dags vistelse.

– Cykeln tar alltid lika lång tid på samma sträcka. När jag kom fram till en ny stad klickade jag bara på adressen till boendet i Google Maps och trampade dit.

Man kan ladda ner kartor till städerna i förväg så slipper man betala för mobildata.

När Robin kom till Spanien började han få bråttom, och fick ta sig via Madrid trots att han inte egentligen ville dit. Alla samåkningsturer från Bilbao gick ­nämligen till den spanska huvudstaden. När han var framme i ­Porto hittade han ingen ledig ­soffa och fick till slut ta in på hotell.

– Men söker man på boendesöktjänsterna på nätet efter klockan tio på kvällen samma dag som du ska ha rummet, då rear de ut!

Tiden var nu knapp och det visade sig vara svårt även med samåkning i Portugal. Det fick bli tåg den sista sträckan till Lissabon. Därtill blev det nattbuss på hemresan mellan Wien och Berlin. Annars lyckades Robin samåka och soffsurfa under hela resans gång.

Tillbaka hemma i det ombonade kaféet. Det schackrutiga kaklet, retrodetaljer och påhittiga menyval så som ”Seinfeldare” är några karaktärsdrag. Men det är aldrig snofsigt, den kravlösa värmen känns direkt när man stiger in.

Vi resonerar kring resesättets för- och nackdelar, och jag undrar om Robin skulle rekommendera andra att turista så.

– Det är ett bra sätt att resa om man har mycket tid men lite pengar. Men tid kostar ju pengar, säger Robin och skrattar.

Tiden flyter iväg. Robin kommer ofta entusiastiskt in på olika stickspår om den kollaborativa ekonomin och spännande idéer.

Kreativiteten flödar ur honom så en sak är säker. Han kommer att fortsätta testa nya saker.

Våra bil- och villaförsäkringar har världens kanske tuffaste miljömärkning De är certifierade med Naturskyddsföreningens Bra Miljöval.

Det är vi oerhört stolta över.

folksam.se/bramiljoval CAMINO 45 / 51

52 / CAMINO 45

Ingens mark Under renbetet finns det pengar. Och där bör de stanna. I varje fall enligt ­konstärerna och a­ ktivisterna Jenni Laiti och Timimie Märak och ­journalisten Åsa L­ indstrand som kallar Sverige för en kolonialmakt. Med hjälp av konst, känslomässigt engagemang och tid kan de snart ha lyckats stoppa ett i­ nternationellt gruvbolag från att sätta spaden i jorden.

TEXT Cecilia Cromnow FOTO Adam Alexander Johansson

CAMINO 45 / 53

B

land det första jag ser från buss 44 när den rullar in i Jokkmokks samhälle, borträknat Lilla Luleälv, några villor och ett däckföretag, är en flera meter hög bild av en kvinna i kolt som knyter näven.

Det är en parafras av den berömda We can do it-bilden som var en del i USA:s krigspropaganda under andra världskriget. Bilden hänger på fasaden till Ájtte, svenskt fjäll- och samemuseum, och är ett konstverk av det anonyma konstnärsoch aktivistkollektivet Suohpanterror. Översatt till svenska betyder det lassoterror.

Jag har rest hit för att träffa Jenni Laiti, Suohpan­terrors ansikte utåt. Hon hämtar mig i sin bil och vi åker genom Jokkmokks samhälle, förbi kommunhuset i mörkbrunt tegel, ett stort svartmålat trähus där Sameslöjdstiftelsen Sámi Doudji håller till, flera hantverksbutiker, en affär som säljer koltar och konstnären och aktivisten Anders Sunnas ateljé. Jokkmokk är ett centrum för samisk kultur. Snart kommer vi fram till ett villaområde som ser ut att vara byggt på 90-talet, där Jenni bor tillsammans med sina två barn och sambo.

Vi tar av oss ytterkläderna och sätter oss ned vid familjens stora köksbord. Jenni berättar att hon ganska nyligen kom tillbaka från Kirkenes i Norge, en gruvort nära ryska gränsen där hon varit på konstnärsresidens och gjort research på Norges olje- och mineralpolitik. Med sig hem

”

Man kan känna lukten av klimatupp­ värmningen, det luktar is och det luktar färskt

har hon inte bara nya detaljkunskaper om en av världens smutsigaste industrier, utan även en känsla av apokalyps. I den lilla orten blev bilden av tillståndet i världen smärtsamt tydlig.

– Man känner när man är där vid ishavet att här är världen slut. Man kan känna lukten av klimat­ uppvärmningen. Det luktar is och det luktar färskt.

Jag frågar om hon varit i Norge många gånger tidigare, men inser snart hur svensk frågan är.

Jenni bor i Sápmi. Ett landområde som delats upp av de fyra staterna Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Själv är hon född i Enare, som på kartan tillhör Finland, vilket rent tekniskt gör henne till en invandrare trots att hon inte lämnat Sápmi.

Jenni har länge varit en aktiv motståndare till

Affisch av Suohpanterror.

54 / CAMINO 45

exploateringen av ursprungsfolks marker och har engagerat sig i många strider. En av dem ­utspelade sig i Gállok. Bolaget Beowulf Mining ville öppna en gruva i Gállok (Kallak på svenska), ett markområde bara några mil utanför Jokkmokk, som används till renskötsel. År 2013 skulle de provborra, och då blockerade samer och miljö­aktivister vägen till området där provborrningarna skulle ske med en barrikad de byggt av stockar, stenar och konst. Barrikaden revs av polisen och byggdes upp igen av aktivisterna, om och om igen i flera omgångar. Konst- och aktivistgruppen Suohpanterror bildades år 2012 och var med i kampen om Gállok.

Jenni definierar sig som en aktivist som använder konst som metod för att nå ut. Hon säger att hon skapar konstformig politik. Hennes mål är alltså inte att göra konst, utan att skapa debatt och vara aktiv. Suohpanterror, som arbetar med artivism*, gör posters, performance och direkta aktioner. Ett genomgående tema i gruppens

*artivism Artivism är en ­kombination av orden art och activism och innebär konst som har som högsta syfte att påverka den politiska agendan. Den utvecklades i globala rättviserörelsen och kan ta sig uttryck både i traditionella konst­ former som musik och film, men också i nyare former som till exempel subvertising, där en manipulerar eller gör parodier på till exempel reklam.

Banksys konst ses av många som artivism.

»

Konstn채ren och aktivisten Jenni Laiti h채mtar ved i tr채dg책rden hemma i Jokkmokk.

FOTO CECILIA CROMNOW

CAMINO 45 / 55

Suohpanterrors konst, som väckt stor uppmärksamhet, behandlar ämnen som samiskt självstyre, kolonialism, rätten till mark och vatten och rätten att själv definiera vem en är. Se fler affischer på suohpanterror.com.

56 / CAMINO 45

Poeten Timime Märak är uppväxt i Stockholm, London och Jokkmokk.

Oavsett plats har berättandet alltid varit närvarande.

Kolonialism är inte ett ord som används i svensk politisk terminologi, men många jag ­pratar med tror att det kommer. Oavsett vilket ord som används så är själva innebörden något som är självklart där jag befinner mig nu.

På konditoriet City på Storgatan i Jokkmokk träffar jag Åsa Lindstrand som är chefredaktör för tidningen Samefolket och har bevakat den politiska utvecklingen i Sápmi under många år.

Hon säger att koloniseringen sker på ett tydligt och bildligt plan när staten bjuder in utländska gruvföretag att exploatera marken. Skogs­bolagen skövlar skogen och vinsterna hamnar inte hos dem som bor på markerna som exploateras.

Kolonisering sker också i kulturen, menar Åsa, till exempel genom att många samiska barn i praktiken fortfarande inte får möjlighet att lära sig sitt språk, trots att de har rätt till det på pappret. Den svenska skolan har inte tillräckligt med utbildning i samernas historia och situation i undervisningen för att någon som vuxen ska förstå samernas situation i dag. Men koloniseringen sker också på ett mer subtilt plan genom språket. Därför finns det vissa saker de undviker att skriva i tidningen.

– Vi försöker att inte skriva ”statens mark” där det inte är det. Utan vi skriver ”den mark som staten säger sig äga” eller ”den mark som staten förvaltar”, säger Åsa.

Hon förklarar att marken idag uppfattas som statens för att det är så historien berättas. Men i själva verket finns det stora markområden som staten saknar lagfart på.

– Staten har stulit marken. De har kommit in och via administrativa åtgärder sagt att det här är statens mark. Och med tiden blir det en sanning.

Det bara är något som sägs och sägs och sägs och till slut är det en uppfattning som inte ifrågasätts, säger hon.

Andra tecken på kolonialism som hittas i språket är att det nedsättande ordet ”lapp” ­fort­farande används. I Stockholm träffar jag Timimie Märak*, som också kallas Tim. Tim är poet, queer urfolkfeminist och transaktivist som arbetar för att öka synligheten för det samiska.

– Det heter fortfarande Lappland. Lappland!

Det namnet är ett rasistiskt monument över en

”

Om kolonialismen hade varit en snubbe hade folk sagt till oss att göra slut. Helst redan igår.

fjärdedel av Sveriges yta. Astrid Lindgren var smart nog att säga, hallå där, det står n-ordet i mina böcker, det funkar inte, vi måste ändra, säger Tim. Tim, som också deltog i Gállokprotesterna, ­pratar mycket och fort. Hon/han kan beskriva hur kolonialismen fungerar i ett tio minuter långt dynamiskt och sammanhängande ordflöde, som knyter ihop både spiritualitet, kapitalism, HBTQ och renskötsel. Samtidigt kan Tim koka ner vad som behövs för att dekolonisera till ett enda ord: kärlek.

– Motsatsen till konsumtion är kärlek. Kolonisation går ut på att konsumera och konsumtionen bygger hat mot någon annan eller mot sig själv.

Då behövs kärlek som en motkraft som kan fylla hålet vi annars fyller med konsumtion. Det är så en får kraft att orka se utanför systemet, förklarar Tim. Samtidigt som Gállokprotesterna fortgick bearbetade hon/han en nyligen avslutad relation till en man som misshandlat och våldtagit. Tim jämför därför kolonialismen med ett kärlekslöst och destruktivt förhållande.

– Ifall kolonialmakten hade varit en snubbe, så hade folk bett oss att göra slut, helst redan igår.

*Timimie Märak Timimie (Tim) Märak och systern Maxida Märak porträtterades av SVT i serien Sápmi Sisters som sändes år 2015 och har tillsammans även gjort radio­dokumentären Dagbok från Gállok för Sveriges Radio. Just nu genomgår Timimie en trans­utredning och använder hon/ han som pronomen på svenska. På samiska finns inte orden hon och han, utan en säger ”son” om alla.

» CAMINO 45 / 57

FOTO CECILIA CROMNOW

konst är kolonialism. Att gruppen är anonym har flera skäl, det kanske viktigaste är att de vill att konsten och det politiska budskapet ska få uppmärksamheten, inte konstnärerna.

Protesterna fortsätter mot planerna på gruva i Gállok, här på Jokkmokks marknad 2016.

Så länge vi försöker fixa förhållandet så kommer vi inte att komma någonstans. Vi måste ha vår uppbrottsperiod för kunna att skapa något nytt och någonting annat, säger Tim. Att hela tiden förhålla sig till den som förtrycker, äter upp en, gör det svårt att andas och att synas på kolonisatörernas villkor är att bli sedd som en karikatyr eller inte alls förklarar Tim. – Om endast en karikatyr syns av en kultur, då kvävs den, säger Tim. – Vad gäller samernas situation så syns vi så lite att folk knappt har fördomar längre.

Det här med att synas och att existera är ett genomgående tema i Tims konst. En dag rann bägaren över och Tim skrev sin kanske mest kända dikt, Us Local People, som spelade en viktigt roll i protesterna mot gruvan i Gállok.

Det var styrelseordföranden för Beowulf Mining, Clive Sinclair-Poulton, som under ett aktieägarmöte klickade fram ett fotografi av ett folktomt fjällandskap på storbildsskärmen och sa: ”En av de vanligaste frågorna jag får är ’vad kommer 58 / CAMINO 45

lokalbefolkningen säga om det här projektet?’

Då visar jag den här bilden och säger: Vilken lokalbefolkning?”. Vid ett senare tillfälle möttes Tim och Clive då han var på möte i Jokkmokks ­kommunhus och var tvungen att passera ­aktivisterna som samlats utanför under parollen ”Us Local People”.

Tim, systern Maxida Märak och andra aktivister väntar på Bewoulf Minings styrelseordförande Clive Sinclair utanför Jokkmokks kommunhus i oktober 2014.

»

» När gruvplanerna i

Gállok lades på is började Jenny lägga mer tid på sin klimatengagemang. År 2015 reste hon till Paris under COP21 och deltog i flera aktioner ­tillsammans med ­aktivister i nät­ verket Indigenous Rising.

Parisvistelsen var hektisk och intensiv. Men hon knöt flera nya kontakter i urfolksrörelsen som hon gjort upp nya planer med med. Än så länge är de hemliga.

– Men det kommer att hända saker i vinter.

Vi har också planerat ­aktiviteter till nästa år, säger hon.

Jenni Laiti förbereder en aktion under COP21 i Paris 2015.

CAMINO 45 / 59

hänger en trapets. Ett av hennes två barn håller på med gymnastik. Jag tänker att det verkar lite logistiskt jobbigt att både leva familjeliv och samtidigt ha ett politiskt engagemang. Hur orkade hon till exempel åka fram och tillbaka till barrikaderna i Gállok under så lång tid? Hennes svar är kortare än min fråga.

– Det var ingen lek.

Men sedan säger hon att hon också har mycket tidigare erfarenhet av aktivism och att det haft betydelse. Tio år innan Gállok var hon med om en livsförändrande upplevelse. Då försökte den finska staten skövla de sista urskogarna i norra Finland, precis i det område där hennes familj bodde. Som 20-åring gav hon sig in i kampen som stod mellan renskötande samer och den finska staten.

– Det blev mer radikalt än jag var van och det gjorde mig till den jag är i dag, säger hon.

Aktivisterna hon mötte använde andra metoder än hon tidigare arbetat med, bland annat ­artivism och civil olydnad.

Jenni tror inte längre att staten kan lösa situationen, utan tror att konsten och kulturen istället kan förändra. Hon berättar hur hon under uppväxten sett sin pappa arbeta med att försöka förbättra samernas situation utan att något förändrades. Hon hade själv engagerat sig i det samiska civilsamhället och lärt sig hur man jobbar demokratiskt inom systemet. Men i skogskampen tog hon till sig anarkismen.

– Vad gör staten och sametinget? Det händer ingenting. I skogen såg vi att det finns andra vägar också. Systemet lär oss att göra saker på ett visst sätt och att alla ska göra samma, men det fungerar inte alltid. Det behövs olika sätt att jobba på, säger hon. Åtta år efter att kampen i skogen inleddes blev ett jättestort område skyddat.

– Det känns verkligen bra att ha gjort något och jag lärde mig att det lönar sig att kämpa, säger Jenni.

”

Vad gör staten och sametinget? Det händer ingenting. I skogen såg vi att det fanns andra vägar också.

FOTO CECILIA CROMNOW

I taket i vardagsrummet hemma hos Jenni

Även om det inte är skrivet i sten, så ser det hoppfullt ut även för Gállok. Planerna på gruvan ligger just nu på is. Det låter kanske som en solskens­historia, men Jenni säger att det är ­vanligt att kamper som dessa romantiseras. ­Verkligheten är allt annat än feelgood.

– Det var verkligen jättetungt. När jag tänker tillbaka på den tiden så var det alltid tungt. Man gör inte en sådan sak av glädje, säger hon.

Hon blir tyst en stund.

– Men man gör det av kärlek till markerna.

60 / CAMINO 45

Jenni Laiti och de andra i Suohpanterror ställer ut på museet Ájtte i Jokkmokk.

CAMINO 45 / 61

SMAKRIKT

Om du vill fortsätta odla ända in i vintermörkret – börja grodda!

Lina Wallentinsson har skrivit boken Groddar, skott och mikrogrönt som uppmuntrar dig till att börja grodda direkt. Allt du behöver är ett durkslag.

Spirande trend TEXT Johanna Stål FOTO Lennart Weibull RECEPT Lina Wallentinsson

VINN EN BOK! l ge Motivera vem du vil mikrogrönt & t ot sk r, da od Gr icka till till i julklapp och sk gasin.se ma ino am @c na an joh

62 / CAMINO 45

”

Vatten är det enda som krävs för att odla sin egen mat. Det är inte närodlat, det är härodlat.

HALLÅ DÄR!

Lina Wallentinsson Groddexpert och kokboksförfattare

Varför en bok om groddar och skott?

– För att det är fantastiskt att till exempel linser, ärter, bovete och quinoa kan blir till krispiga groddar och slingriga skott på bara några dagar. Med boken vill jag också visa att det kan bli ”riktig mat”, inte bara sallad. Groddar är super i veggobiffar, falafel, wok, att baka bröd på och mycket mer.

Hur nyttigt är det egentligen? Det är inte så mycket man får i sig totalt.

– Om man väl börjar grodda hemma så får man ofta i sig en hel del. Då är det lätt att slänga en näve i woken, i salladen, på mackan, mixa ner i en smoothie och så vidare. Och nyttigt är det utan tvekan. Alla frön är redan från start små näringsbomber fulla med proteiner, fibrer och mineraler.

När fröet blötläggs och groddas väcks ”sovande” enzymer till liv som sätter igång livsprocessen.

Är det nyttigare att grodda än att äta fröna råa? Vad är fördelen med att låta dem gro?

– Ja, det är nyttigare. Alla torra frön håller hårt om sin näring genom starka bindningar.

Blötläggningen och groddningen gör att fröet släpper på bindningarna och mineralerna blir mer tillgängliga för oss att ta upp. Dessutom gör groddningen så att antioxidanterna ökar i mängd. C-vitamin till och med nybildas – de flesta frön innehåller inte vitaminet alls från början, men under groddningen bildas C-vitamin.

Hur är intresset för att grodda i Sverige?

– Det finns ett spirande intresse. Och trenden ligger rätt i tiden med tanke på att vi behöver bli mer klimatsnälla. Att lagra och frakta torkade frön till butiker är miljösmart. Väl hemma är

FOTO EVA HILDÉN

vatten det enda som krävs för att odla sin egen mat. Det är inte närodlat, det är härodlat.

Vilken är din favorit att grodda?

– Gula ärter är så goda med sin sötnötiga smak.

Och otroligt billiga! Man tänker ju mest på ärtsoppa när man ser ett paket torra gula ärter, och visst kan de bli ärtsoppa (om man groddar dem går det mycket fortare att koka soppan, och dessutom blir näringen mer tillgänglig genom groddningen), men de kan bli så himla mycket mer. Jättebra till falafel och veggobiffar.

Och odlar man groddarna vidare så blir de till slingriga, gröna ärtskott.

Lina Wallentinssons bok Groddar skott & mikrogrönt.

Om man vill börja, vad är lätt att börja med?

– Mungbönor! De är snabba och enkla att grodda. Och mångsidiga. Tar du dem efter två dagar är de knubbiga, matiga groddarna supergoda i en wok eller bara frästa med lite soja.

Väntar du två dagar till har svansarna blivit till ett virrvarr av krispighet, perfekt i en sallad!

Vad behövs för utrustning?

– Ett durkslag är allt som behövs. Det är supersmidigt att ha groddarna i durkslaget över en bunke vid diskhon. Arbetsinsatsen består av att skölja två, tre gånger om dagen. En stor glasburk är annars en klassiker som funkar fint.

CAMINO 45 / 63

4–6 PERSONER

Kale Caesar med skott 5 dl blandade skott, t. ex. av solros, ärta och rucola 300 g grönkål 1/2 dl rostade solrosfrön (eller solrosbräck, se sidan 83) 2 msk torkade vinbär (eller blåbär) hyvlad pecorino till servering dressing 1 äggula 1 riven vitlöksklyfta 1 msk + 1/2 tsk färskpressad citronjuice 1 tsk dijonsenap 1 dl rapsolja 1 dl olivolja 2 dl finriven pecorino salt nymalen svartpeppar Börja med dressingen. Mixa äggula, vitlök, en matsked citronjuice och senap med stav­ mixer eller i en matberedare.

Tillsätt raps- och sedan olivolja i en tunn stråle under fortsatt mixning. Blanda ner pecorino och smaka av med salt och peppar.

Riv kålen i mindre bitar. Lägg kål och skott i en bunke. Vänd med hälften av dressingen. Lägg upp på ett fat.

Toppa med solrosfrön, vinbär och hyvlad pecorino och klicka på resten av dressingen.

64 / CAMINO 45

1 BRÖD

Groddat fröbröd 200 g groddat bovete 1 msk fiberhusk 1 dl linfrön 1 dl sesamfrön 2 dl kokande vatten 2 dl havremjöl 2 tsk bikarbonat 1 1/2 tsk salt 1 1/2 dl yoghurt (3%) 1 dl mörk sirap 1 dl rostade pumpakärnor (eller solrosfrön)

1 dl rostade hasselnötter olja till formen havremjöl att strö över Blanda husk, linfrön och sesam­ frön i en stor bunke. Häll över kokande vatten och blanda väl.

Låt svälla 10 minuter.

Tillsätt havremjöl, groddat bovete, bikarbonat, salt, yoghurt och sirap till fröblandningen.

Blanda med elvisp ett par minuter

så att allt blandas väl.

Blanda i pumpakärnor och nötter.

Sätt ugnen på 200 °C. Häll smeten i en oljad brödform (cirka 2 liter). Strö lite havremjöl över. Låt vila övertäckt i cirka 30 minuter.

Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 1 timme. Låt stå minst en halvtimme innan brödet stjälps upp.

T IP S!

Gör gärna dubbel sats av brödet om du har groddar så att det räcker och två brödformar. Det är alltid s­ midigt att ha extra bröd i frysen.

CAMINO 45 / 65

T IP S!

Rullarna kan förberedas några timmar i förväg.

Lägg över den blöta handduken du använt vid rul­ lningen. Förvara i kylskåp.

4 PERSONER

Bakad pumpa med linsgroddar & mandelpesto 200 g svarta linsgroddar 1 kg pumpa (cirka 700 g skalad pumpa), t. ex. butternut 3 msk olivolja 1 tsk salt 1 sats mandelpesto med rucola & citron (se sid 124) eventuellt rucolaskott att strö över

20 minuter, eller tills pumpan är mjuk.

Blanda hälften av peston med linsgroddarna.

Strö groddarna över pumpan.

Klicka över resten av peston och strö eventuellt över rucolaskott.

Sätt ugnen på 225 °C. Skala och skär pumpan i cirka 3 cm stora bitar, lägg på en bak­ plåtspappersklädd plåt. Blanda med olja och salt.

Baka i mitten av ugnen i cirka

Pumpa är mycket näringsrikt och klimatsmart. Det är lätt att odla själv om man vill och ger ofta en riklig skörd. Dessutom håller de länge så länge de är hela och förvaras torrt.

66 / CAMINO 45

4 PER SONER (16 RULL AR)

Färska vårrullar med rödkål, nötter & mango cirka 5 dl blandade skott, t. ex. ärt-, solros- och rädisskott 1 dl salta jordnötter 1 msk sesamolja 1/2 dl rapsolja 2 msk japansk soja 1/2 tsk sambal oelek 1 klyfta rödkål (cirka 200 g) 2 avokador 1 msk färskpressad limejuice 3 salladslökar 2 mango 8 stora rispapper 1 kruka mynta Mixa nötterna grovt i en matberedare.

Tillsätt sesamolja, rapsolja, soja och sambal oelek. Mixa kort så att det precis bara blandas. Lägg i en skål.

Strimla rödkålen fint. Lägg i en skål.

Dela, kärna ur, gröp ur och skär avokadon i skivor. Lägg i en skål och droppa över limejuice (så att avokadon inte mörknar).

Strimla salladslöken, lägg den i en skål. Skala och skär mangon i avlånga bitar.

Fyll en stor bunke eller en vid kastrull med ljummet vatten. Blöt en ren kökshandduk, krama ur den och lägg ut på köksbänken.

Doppa ett rispapper i taget i vattnet i cirka 30 sekunder. Lägg det på handduken.

Lägg lite rödkål, avokado, salladslök, mango, skott och några myntablad mitt på rispappret. Klicka över sås.

Börja med att vika pappret från dig upp över fyllningen. Tryck till försiktigt, och vik sedan in sidorna.

Rulla ihop till en rulle.

Lägg över rullen på en skärbräda med en ren fuktad kökshandduk på.

Gör resten av rullarna på samma sätt.

Lägg rullarna med några centimeters mellanrum så de inte klibbar fast i varandra.

Skär varje rulle i två bitar och lägg på ett fat. Servera med japansk soja eller sojadipp med senap och sesam.

Costa Rica är det land som använder mest bekämpningsmedel i världen, och mycket billig mango kommer därifrån. Som tur är har det blivit lättare att hitta eko­ logisk mango i de flesta matvarubutiker.

CAMINO 45 / 67

CIRK A 20 BOLL AR

Kaffe- och kokosbollar med rostad bovete 75 g groddat bovete 3 dl riven kokos 12 färska dadlar 1 dl nötter (t ex pekan-, ­ cashew- eller hasselnötter) 1/2 tsk vaniljpulver 3 msk kallt espressokaffe 2 krm flingsalt 2 msk kakao riven kokos, kakao, matchapulver, hackade nötter eller sesamfrön att rulla i Rosta det groddade bovetet och kokosen i en torr stek­ panna under omrörning i 3–4 minuter. Passa noga, ta av från värmen när kokosen har fått

4 portioner

68 / CAMINO 45

färg och bovetet är torrt. Låt svalna något.

Kärna ur dadlarna.

Lägg alla ingredienser i en matberedare. Mixa till en smet.

Forma till bollar och rulla i kokos, kakao, matchapulver, hackade nötter eller frön.

Förvara i kylen eller frysen.

Dadlar används ofta istället för annat fett för att skapa en krämig konsistens i nyttigare bakverk. De ger dessutom en söt smak. Det är extra viktigt att köpa ekologiskt när du köper importerade varor då andra länder många gånger har lägre miljökrav än Sverige.

SMAKRIKT UTVALT

REDAKTÖR Johanna Stål

Vi tipsar i detta nummer om nya drycker i vintermörkret.

1. Kräm för småttisar Även de allra minsta vill ha något lite extra gott ibland.

“Supermat för superungar”, kallar Alex & Phil sina squeezys.

Finns som smoothies eller gröt.

De är klimatkompenserade, ekologiska och utan tillsatser och har roliga smaker som exem­ pelvis päron-plommongröt med kardemumma.

GRÖT, 6-PACK 89 KR, ALEX & PHIL

2. Doppa fram till jul Testa ett nytt ekologiskt te varje dag fram till jul. Teadventskalen­ dern innehåller 24 olika teer och ger dig möjlighet att hitta en eller flera nya favoriter. Piggar upp lite i vintermörkret. Dessutom en fin förpackning som är trevlig att ha med som ge bort-present.

TEADVENTSKALENDERN, 299 KR, TEADVENTSKALENDERN.SE

5

1 3. Frukostte med Tiffany Ett nytt högkvalitativt te har kommit till Sverige. Färgglada burkar och hela teblad av högsta kvalitet, helt utan tillsatser eller konstgjorda smaker. Här ett ekologiskt frukostte med namnet Tiffany’s Breakfast.

2

OR TEA, 99 KR, MALMÖ CHOKLADFABRIK

4. Gul dryck med effekt Gurkmeja har seglat upp som en ny superhjälte i hälsokostdisken.

Den sägs vara antiinflam­ matorisk, stimulerande för matsmältningen och kunna skydda leder. Det går att köpa gurkmeja färsk, men nu har Pukka dessutom lanserat gurkmeja som kosttillskott och i te-form.

TE 45 KR, PUKKA

5. Mustigt vegovin

3 4

Detta vin lanseras som ett vego-vänligt vin som ska passa till mustigare vegetariska grytor.

Det ekologiska vinet är fruktigt med smak av mörka skogsbär, körsbär, örter och choklad.

PATCHWORK, ART.NR. 76750, FLASKA 78 KR, BOX 209 KR

CAMINO 45 / 69

Köper du Camino i butik ett nummer taget?

Köper du Camino i butik ett nummer i i taget?

Bli istället ett-nummer-i-taget-prenumerant och avbryt när du vill, så slipper du gå till affären och riskera att numret tagit slut. Distributionsföretaget Tidsam har köpt konkurrenten Interpress som Camino ­använder, vilket innebär att distributionsavtalen o­ mförhandlas. För dig som redan är prenumerant blir det ingen skillnad. Om du brukar köpa lösnummer är det inte säkert att vi kommer finnas i just din butik framöver.

Undrar du var du kan hitta lösnummer? Sök på ­Pressbyråns hemsida.

Det skönaste sättet att få tidningen är att prenumerera.

ch o t t a k r Stro fo

Gilla oss på Facebook!

www.sorption.se Sorption AB, Bultv. 1, 813 21 Hofors, Tel: 0290-230 70, info@sorption.se

caminomagasin.se/prenumerera

Stockholm – New York 466:– Tur/Retur.

Det är vad resans klimatavtryck kostar.

Visste du att du kan klimatkompensera så slipper planeten ta notan. zeromission.myclimate.org

jur

LÄTT

ad

®

sm

Camino distribution

DESTINATION

Orust

Det är lätt att tro att skärgårdens öar hör sommaren till, men andra årstider bjuder på andra upplevelser. CNN rankade nyligen Bohuslän som ett av världens tio bästa vildmarksområden, och på vintern kan du njuta av stillhet och karga färgskalor.

TEXT & FOTO Malin Aghed

M AT

VA N D R I N G & P A D D L I N G

TR ADITIONELL JULMARKNAD

Vinterbad & ljusterapi

Ön runt på kulturväg

Loppis & lokalt hantverk

Att hitta någonstans att äta kan vara en utmaning. Under sommaren finns en mängd ekologiska gårdsbutiker, sovställen och restauranger, men många stänger på vintern. Vill en inte vandra eller paddla med matsäck i ryggsäcken under lågsäsong finns Nösunds Havs­ hotell. Anläggningen är Svanen-märkt och har både ljusterapi och populära musikmiddagar. Från matsalen syns hav och sjöbodar, och faller badsuget på går det bra både inom- och utomhus. Eget bröd och säsongsanpassad ekologisk meny smakar gott efter en vinterpromenad, för både hjärta och smaklökar.

En 80 kilometer lång pilgrimsled tar dig till fots över hela Orust i form av en åtta.

Leden har status europeisk kulturväg, är märkt med S:t Olav-märket och förbinder öns samtliga kyrkor med varandra. Under höst- och vintermånaderna är chansen stor att du får vara för dig själv, med tid att njuta av hav och insjö, skog och äng och tänka dina tankar klart. Kanske har du turen att få språka med lokalbefolkningen, hjälpa till att dra upp en båt eller dela en kopp kaffe och en god historia.

Eller varför inte hyra en egen kajak? Med ordentliga kläder och medhavd matsäck kan en vinterpaddling bli årets minne.

Den andra advent ordnar föreningen Stocken och Studieförbundet Vuxen­ skolan en traditionell julmarknad på Tofta gård. 3–4 december är det öppet klockan 11–15. Marknaden innehåller lokalt hantverk som till exempel sjömans­arbeten, olika produkter från fårgårdar och Orust-keramik. Här kan du hitta gårdsprodukter till både julbord, pynt och klappar, äta när­ producerad korv och våfflor och lyssna på julmusik. Tofta har också sin egen ­loppis, en av de få vinteröppna loppisarna på ön. Hit kan du åka även när det inte är julmarknad.

BOXVIKSVÄGEN 3, NÖSUND, NOSUNDHAVSHOTELL.SE

SODRABOHUSLAN.COM, ORUSTKAJAK.SE

STOCKENVÄGEN 25, ELLÖS TOFTAGARD.SE

Med buss från Stenungsund, dit det tar 40 minuter med pendel från Göteborgs Central, tar du dig enkelt till förväntade platser och oväntade äventyr med buss. Kör du elbil är Orust i framkant när det gäller laddstationer.

CAMINO 45 / 71

DIY

VINN EN BOK!

emplar av Vill du vinna ett ex fรถr barn jul s rin Ka a tiv Krea Skicka en ? pp kla att ge bort i jul ress till ad din h oc ng eri motiv sin.se. ga ma ino johanna@cam

72 / CAMINO 45

REDAKTÖR Johanna Stål

Uggliga fågelmatare Den bästa julklappen är den du har gjort själv. I boken Kreativa Karins jul för barn, av Karin Andersson, finns massa tips på julklappar och pyssel som du själv eller dina barn kan göra och ge till nära och kära. Här är ett av tipsen.

TEXT Karin Andersson FOTO Katja Ragnstam

B R A AT T H A

Mjölkförpackning (tom och rengjord) Lim Sax Hobbyfärg Pensel och tops Lång nål och tråd Fågelfrö Grillpinne GÖR SÅ HÄR

1. Limma ihop öppningen på mjölkkartongen.

2. Måla kartongen med vit hobby­ färg, då fäster den andra färgen bättre sedan. Låt färgen torka.

3. Rita två vingar på sidorna och en öppning på ugglans mage.

4. Klipp försiktigt ut vingarna och öppningen på magen med en liten sax.

5. Måla hela kartongen i den färg du vill.

6. Gör prickar på ugglan med hjälp av en tops. Då är det lätt att få fina runda prickar.

7. Måla ögon med topsen och använd en pensel till näbben.

8. Nu är ugglan nästan klar. För att kunna hänga upp den behövs en tråd högst upp. Trä ett snöre på en lång nål och stick igenom ugglans toppflik.

9. Trä igenom snöret och gör en knut.

10. Gör en sittplats till fåglarna genom att sticka en grillpinne genom hela kartongen.

11. Fyll ugglan med fågelfrö eller något annat gott som fåglarna gillar.

12. Klar att hängas ut eller slå in som julklapp (lägg då fröna i en påse bredvid).

CAMINO 45 / 73

FORMGIVET BILD BORNSTEIN LYCKEFORS ARKITEKTER

1. Attefalls möjliggör minimalism Tänk om fler använde möjligheten att bygga ett attefallshus på sin mark för att hyra ut till någon som behöver bostad. Det blir ett minimalistiskt boende, men med bra planering är det perfekt för exempelvis singelhushållet.Born­ stein Lyckefors Arkitekters bidrag till utställningen 25 kvadrat: 25 arkitekter tolkar Attefall, som hölls på Vandalorum i Värnamo i somras, är ett exempel på hur ett

1

74 / CAMINO 45

sådant boende skulle kunna se ut.

Reglerna tillåter attefallshus att byggas på andra ytor än de som vanliga nybyggnationer kräver, vilket gör att du exempelvis kan bygga dem på attraktiva platser nära havet. Detta hus, som invändigt är klätt med enkla träpaneler, samlar in regnvatten på taket, vilket kan användas till en regndusch eller som ett vattenfall.

REDAKTÖR Johanna Stål

2. Förpackningsfritt i Malmö I november öppnade butiken Gram i Malmö, Sveriges första förpackningsfria butik. Det innebär att kunderna själva tar med sig burkar, tygkassar eller andra förpackningar hemifrån och fyller i lösvikt. Konceptet finns sedan tidigare i Berlin, Köpenhamn, London och Paris.

Gram har cirka 180 ekologiska produkter och ligger i Malmö saluhall.

2 3. Havsgrönt 3

Är du sugen på att äta från havets salladsbord men är osäker på vad du ska plocka och vad du ska göra med det? Det bohuslänska företaget Catxalot som arrangerar tång-safaris har gett ut en fint illustrerad och vattentålig tångguide som du kan ta med dig ut till havet. Vänta dock till till tidig vår innan du ger dig ut för att fånga havets primörer.

TÅNGGUIDE, 225 KR, CATXALOT

5. Gröna fötter Det är inte enkelt att hitta skor som är tillverkade på ett etiskt bra sätt och samtidigt är snygga, men det börjar bli lättare. Samo är ett par lågt skurna sneakers i konstläder tillverkade i Portugal för franska märket Good Guy’s Don’t Wear Leather. Skorna är miljövänligt producerade med ett minimum av skadliga ämnen och de är dessutom veganska.

4 4

4. Stumpljusstake Stumpastaken är en ljusstake för alla oss som tycker om multifunktionella saker. Den går att använda till vanliga stearinljus och värmeljus och är utformad så att även stumpar ska kunna brinna. Den är tillverkad av 100 procent returaluminium och är designad av Jonas Torstensson.

Finns sedan tidigare med plats för 16 ljus, nytt inför julen är denna julljusstake med plats för fyra ljus.

STUMPASTAKEN FÖR 4 LJUS, 399 KR, DESIGNTORGET

SAMO, 1295 KR, GREEN LACES

5

INBLICK MIL JÖ

4,2 JORDKLOT » Om vår planet skulle göra en

statusuppdatering på Facebook just nu så skulle den kanske illustreras av en ledsen emoji. För i den nysläppta Living Planet Report, som Världsnatur­ fonden WWF står bakom, avslöjas att antalet djur, fiskar, reptiler och amfibier minskat med 58 procent mellan år 1970 och 2012. Rapporten visar också hur Sverige tillhör värsting­ arna i världen i växthusgasutsläpp per capita. Vi ligger i samma liga som USA, Australien, Kanada och Kuwait.

Mänskligheten kräver nu 60 procent mer resurser än vad jorden kan producera. Globalt innebär det att vi lever som om vi hade 1,6 jordklot. Om alla levde som oss i Sverige skulle vi behöva 4,2 jordklot.

Är krig jordbrukets fel?

TEXT Johanna Stål

Är det när människan började äga mark som de första krigen startade?

När jordbruket utvecklades och vi inte längre fritt plockade vad jorden erbjöd så började det uppstå konflikter och även mer regelbundna krig, hävdar Martin Widman och Björn Hagberg i boken Att döda en människa – på spaning efter det första kriget. Även författaren Lasse Berg har tidigare varit inne på detta spår. Författarna har rest runt och intervjuat forskare och experter över hela världen om vad krig är och när fenomenet först uppstod. För det är inte så att krig alltid funnits, vilket Barack Obama sagt i ett välkänt tal. Nej, mycket tyder snarare på att vid jord­ 76 / CAMINO 45

brukets uppkomst lades grunden till den krigarkultur som sedan blomstrat och fått fritt utlopp.

Författarna ber oss vara försiktiga med att hänvisa till människans natur som ond och till att vi har krigat ända sedan mänsklighetens uppkomst. De vänder sig emot svartvita bilder kring om människan är god eller ond, och menar att det ofta är mer komplext än så. I sin jakt på att hitta det första kriget kommer de fram till Jebel Sahaba, ett forntida gravfält där kvarlevorna är 13 140–14 340 år gamla. Detta ska vara det äldsta beviset som finns för någon typ av krigshandling. Samtidigt menar

författarna att det inte är så intressant när det första kriget stod, utan att det intressanta snarare är när det blev en vana, en kultur – och då återkommer de till den neolitiska revolutionen, tiden för jordbrukets uppkomst.

Att starta krig, menar de, kräver mycket struktur, en komplex miljö och ett hierarkiskt samhälle, något som började uppstå vid denna tidpunkt. Och är det något vi har varit bra på att senare utveckla så är det komplexa system och hierarkiska strukturer. Kanske är det dags att vi börjar titta på hur vi kan organisera oss för att minska upp­ komsten av krig istället?

FOTO JOHN E NEWBY/WWF

REDAKTÖR Johanna Stål

M AT K U LT U R

Peak meat är här TEXT Johanna Stål

Sedan år 1950 har konsumtionen av

Klimatvittne i Madagaskar. Här märks tydligt hur vår planet mår.

HÄLSA

Bygg karaktär i vinter » Om några veckor är det dags att

avge ett nyårslöfte (om du tillhör dem som brukar göra det). Men för att hålla ett löfte krävs en hel del viljestyrka.

Då kanske du kan ha nytta av att få in lite stoicism i ditt liv. Stoicism betyder självbehärskning och sinneslugn, och det går att öva upp. Det är populärt bland högpresterande personer som kan träna sig i stoicism genom att leva asketiskt en helg eller vecka då och då. Det kan handla om att leva på väldigt lite mat, nöja sig med lite pengar eller bo väldigt enkelt, kanske i en hydda i skogen. Ofta handlar det om att bygga personlig karaktär. Nu finns det en hel del böcker på området för den som vill träna lite. Kanske köpa Stoicism for beginners av Gregory Moto i julklapp till sig själv?

kött ökat med 72 procent, för att under de senare åren till viss del ersättas med kyckling. Nu rapporterar Svenska Dagbladet att 85 procent av tillfrågade aktörer inom livsmedelsbranschen upplever ett skifte som kommer leda till att vi äter mindre kött och mer av andra proteinkällor.

I en undersökning som SvD gjort med 1 118 personer säger sig lite fler än hälften äta mer grönsaker idag är tidigare och hälften säger att de kommer äta ännu mer de kommande åren. 37 procent äter mindre kött idag än för några år sedan, och nästan lika stor andel tror att de kommer minska köttintaget de kommande fem åren.

Enbart fem procent av de intervjuade tror att de kommer äta mer kött.

Samtidigt syns ännu inte trenden så tydligt i handeln. Ökningen av köttförsäljningen har stannat av, den har ”peakat”, men den går ännu inte ner. Det kan bero på det massiva utbudet av kött och bristen på alternativ, eller på vanor – som vi alla vet tar tid att ändra.

Henrik Ennart som står bakom artikelserien om köttets framtid i SvD kallar detta för ett ”proteinskifte” och menar att det är en historiskt stor trend.

Precis som Camino också har skrivit tror han att vi i framtiden har grönt som bas med kött som tillbehör och att vi även kommer att inkludera alger och insekter i vår kost.

CAMINO 45 / 77

FOTO LISBETH SALAS

KULTURELLT

Omkring 25 000 människor dör varje dag av svält. Denna tysta tragedi har den argentinske journalisten Martin Caparró s dokumenterat under fem års tid. Resultatet går att hitta i den tjocka boken Hunger med berättelser från ­samhällets baksida. Caminos Johanna Stål träffade en något tjurig författare under bokmässan i Göteborg.

TEXT Johanna Stål

HALLÅ DÄR!

”Jag ville komma bortom klichén om hunger” Varför skrev du boken?

– Varför frågar du en sådan ­allmän fråga? Vet du ens vad boken handlar om? Det här är inte någon idé jag plötsligt fick, jag har skrivit om sociala frågor i över t­ jugo år och publicerat många böcker. Jag bestämde att jag ville belysa något som alltid var bortanför de huvudfrågor jag tidigare fokuserat på. I bakgrunden för frågor om migranter, krig och konflikter fanns alltid en sak: människor som inte ätit tillräckligt. Jag hade aldrig lyft den frågan direkt. Kanske för att det är lite av en kliché: hunger, vad kan man säga om det som inte redan har blivit sagt. Men jag ville göra ett försök.

– Först: det finns ingen konkret ”sak” som är hunger, det finns bara miljontals människor som inte ätit tillräckligt. De är inte statistik och siffror, jag ville berätta om människornas liv. Så jag reste till några olika länder i världen för att möta människor och försöka förstå olika mekanismer i olika länder.

I vilket land är situationen värst?

– Det är ingen tävling, varje land har sina problem. Många säger att Nigeria har en ”strukturell hunger”, som betyder att den inte går att undvika. Man ser det när man är där – landskapet är väldigt torrt.

Nigeria är också den andra största producenten i världen av uran, 78 / CAMINO 45

men intäkterna från uranen går till franska och kinesiska ­företag så inget stannar i landet.

– Men för mig, rent moraliskt, är Bangladesh det värsta exemplet.

Där är hunger väldigt instrumentellt, kvinnor jobbar för väldigt låga löner i klädfabriker för att alternativet är att inte kunna äta alls. Vi alla använder deras hunger för att kunna köpa billiga t-shirts…

Journalisten Martin Caparrós skrev en reportagebok om dem som inte får äta tillräckligt.

tror inte att det berör oss, men det handlar om det ekonomiska systemet i världen. Matsystemet är anpassat för att de rika ska bli mätta, men det lämnar utanför massor som istället svälter.

Vad säger du till dem som ­menar att världen blir bättre och att färre svälter?

– På ett sätt har de rätt. Andelen av hela populationen som svälter går ner, men inte det totala antalet eftersom befolkningsantalet ökar.

Och minskningen är inte jämnt fördelad, antalet svältande har gått ner i Kina men upp i Afrika.

Så man måste titta på regioner och se varför det händer.

Varför gör inte omvärlden mer i denna fråga?

– Vi säger ”vi ska reducera antalet hungriga med x procent till 2020”. Men det är ju dagens problem, inte framtidens problem.

Det är 25 000 människor som dör varje dag av hunger – vi kan inte vänta!

– Men det är aldrig oss det handlar om, vi kommer aldrig att behöva lida. Det är bara en person i nöd i världen men aldrig vår familj, våra vänner eller med­ arbetare. Så vi kan ha ett väldigt tålamod med att ”lösa det”. Vi

Finns det något bra ­exempel där man lyckats minska ­svälten?

Hunger (Natur och Kultur) .

– Ja, Kina har lyckats bra på grund av tillväxt som gjort att fler människor har det bättre materiellt, men samtidigt är det ett fruktansvärt exempel med en auktoritär regim och en hejdlös kapitalism. I Brasilien har staten distribuerat mat till många och minskat antalet som svälter, men det är inte en långsiktig lösning. Det gör människorna mer ­beroende av staten.

Vad behövs för att ändra ­systemen?

– Vi i den rika delen av världen måste göra problemet till vårat.

Ungefär som miljöproblemen.

För 50 år sedan var det ingen som brydde sig om dem men sen började några prata om det och nu kan ingen driva en politisk kampanj utan att ha en plan för att rädda planeten.

FILM

Början på en lavin?

Filmen Imorgon försöker i sann Camino-anda visa upp positiva exempel från hela världen på framgångsrikt miljöarbete, och Johanna Stål är glatt överraskad.

TEXT Johanna Stål

D

en franska filmen Imorgon, som hade Sverigepremiär i oktober, är en av de mest inspirerande miljöfilmer jag sett. Mina förväntningar var höga, i och med att filmen sade sig handla om lösningar för en hållbar värld, i sann Camino-anda. Samtidigt hade jag en rädsla för att filmen skulle vara naiv, flummig eller alldeles för dyster – tre drag som genom­ syrar många miljöfilmer. Men jag blev rejält ­positivt överraskad. Filmen är inspirerande utan att vara naiv, den är glädjefylld utan att vara flummig och konkret utan att vara dyster. Visst kanske flera av exemplen är lite smala och framstår som att de är större än vad de är (stadsodling, permakultur, alternativa valutor), men just att de framställs som större än vad de är kan faktiskt vara ett lyckat drag när man vill få med sig fler.

Filmteamet börjar att leta lösningar i det grönskande stadsodlande Detroit och slutar i finska, kreativa skolor. Filmen utgår först från ett miljöperspektiv – där fransk permakultur, dansk vindkraft, solpaneler på La Reunion och ätbara trädgårdar i England är exempel på lösningar. Men snart inser teamet att hela hållbarhetsproblematiken handlar om mycket mer: ekonomi, demokrati och utbildning.

De besöker ett fantastiskt företag i franska Lille, Pochego, som tillverkar kuvert i riktig cirkulär ekonomi-anda, med återvunnen massa, uteslutande av förpackningar, egen försörjning på energi etcetera. Men utöver att verksamheten i princip är så grön det bara går, så har de dessutom slutat ge utdelning till aktieägare och återinvesterar istället all vinst i företaget.

Eller som det indiska exemplet där en borgmästare praktiserar deltagande demokrati och engagerar byborna i att utveckla sitt boendeområde. Han har till och med fått invånarna att bidra till att fixa slumområdet där enbart kastlösa bodde tidigare, till att bli en ny stadsdel där kastlösa och icke-kastlösa bor vägg i vägg.

Filmskaparna besöker Transition Towns­-nätverket i England och dess talesperson Rob Hopkins. Han berättar att vi människor är bra på att prata om undergången, men sämre på att diskutera hur vi löser problemen och vänder utvecklingen. Vi är urusla på den typen av filmer eller berättelser och därför ovana vid att tänka på hur vi faktiskt skulle kunna lösa ett problem av den här digniteten.

Filmen har dragit en miljonbublik i ­Frankrike och har satt igång en våg av ­händelser: det ska komma fler dokumen­tärer i samma anda, meddelar Sveriges Radios miljöprogram Klotet. De berättar vidare att det i Frankrike numera pratas miljö överallt, något som har hänt de senaste fem åren. En ny slags journalistik har dykt upp där man vill presentera lösningar.

I

Klotet intervjuas Karl Hallding, forskare vid Stockholm Environment Institute. Han menar att filmen idealiserar en tillbakagång till ett mer traditionellt jordbruk.

Hallding menar dessutom att det mest är en välmående medelklass som gjort ­lösningarna i filmen och att den har en naiv underton av förenklade budskap som tar bort fokus från den enorma utmaning vi står inför.

Men forskaren Albert Norström vid Stockholm Resilience Center menar tvärtom att det är viktigt att samla in goda exempel och se vad man kan lära av dem. Forskning är probleminriktat och tittar väldigt sällan på lösningar. Detta vill han råda bot på och har därför varit med och byggt hemsidan ­goodanthroposcenes.net, där goda exempel från hela världen samlas. Något som både forskare och privatpersoner kan använda sig av.

Jag ser det som glädjande att positiva exempel på hur framtiden skulle kunna se ut gestaltas i film på det här sättet. Jag stänger av filmen, full av nytt hopp och längtan till våren när jag kan börja odla, och får en push att fortsätta inspirera till den grad att det gröna blir det nya svarta överallt.

Imorgon (Demain) REGI: CYRIL DION, MÉLANIE LAURENT Från 2015, 114 min

Läs även: ”Fem regler för att förändra världen: Historien om Greenpeace” på caminomagasin.se CAMINO 45 / 79

ANNONS

vännerna

ENERGI & TRANSPORT

GODEL www.godel.se

GÖTEBORGS BILKOOP www.goteborgsbilkoop.se

INREDNING & DESIGN

U&WE www.uandwe.se

av ord AV JORD www.avjord.se

FAIRTRADE www.fairtrade.se

HÄLSA & SKÖNHET

MENINGSSKAPARNA www.meningsskaparna.se

KONSUMENTFÖRENINGEN STOCKHOLM www.konsumentforeningenstockholm.se

THE HOUSE OF FAIR TRADE www.housefairtrade.se

KRAV www.krav.se

GRÖNA GREDELINA www.balanzen.se

MOVEBYBIKE www.movebybike.se

GRÖNA SAXEN www.gronasaxen.se

EKONOMI & AFFÄRER KLÄDER & TEXTIL

CIRCULARECONOMY.SE www.circulareconomy.se

LIFE BY LISEN www.lifebylisen.com REPLIK Butikreplik.se

EKOBANKEN www.ekobanken.se

NEA OF SWEDEN www.neaofsweden.se

BOOB Boobdesign.se

STUDIEFRÄMJANDET www.studieframjandet.se

SUSTOPIA www.sustopia.se

BY DEM www.demcollective.com

FOLKSAM www.folksam.se

SOCIAL VENTURE NETWORK SWEDEN svnsweden.se

RAW FOOD BY ERICA www.rawfoodbyerica.se

KOMMUNIKATION & OPINION

A WIN WIN WORLD www.awinwinworld.com

SVERIGES EKOKOMMUNER www.sekom.se

VISION www.vision.se

ANNONS

Caminovännerna är företag och organisationer som delar Caminos mål och värderingar.

Vill du också synas här? Kontakta malin@caminomagasin.se

UPPLEVELSER & EVENT

WE EFFECT (F.D KOOPERATIOON UTAN GRÄNSER) www.weeffect.se

KOSTERS TRÄDGÅRDAR www.kosterstradgardar.se

STF GRÖVELSJÖN FJÄLLSTATION www.svenskaturistforeningen.se/ grovelsjon

JÄRNA KOMMUNIKATION www.jarnakommunikation.SE

MAT & DRYCK

KUNG MARKATTA www.kungmarkatta.se

TOM TITS EXPERIMENT www.tomtit.se

RIKSBYGGEN www.riksbyggen.se

CYKELMUSTERIET www.cykelmusteriet.se

HUGOS KAFFE MED FLIT EN PLATS I UPPSALA FÖR ETISKA BÖNOR OCH PLANETSKÖTARE

HUGOS KAFFE MED FLIT www.hugoskaffe.se

MEDVETEN GRÖN www.facebook.com/medvetengron

BLANDAT

BOSTADSBOLAGET www.bostadsbolaget.se

EGUALE www.eguale.se

PM BRÖD & SOVEL www.pmrestauranger.se/sv/brod-sovel

ESKILSTUNA FOLKHÖGSKOLA www.eskilstunafolkhogskola.nu

FUNKY FRESH FOODS www.funkyfreshfoods.no TORFOLK GÅRD www.torfolk.se

GREEN FOOTPRINT www.greenfootprint.se GRYNINGEN www.gryningen.eu

TOA-LÄTT www.sorption.se

TILLTÄNKT

K R Ö N I K A : P E T E R SY LWA N

Därför vill vi äga Måste man äga det man vill ha? Kontroll till exempel. Självklart inte, även om det är just själva vitsen med att äga: att få kontroll över det man äger. Men ett ägande är svårt att vara utan. Självägandet. Mig äger ingen och ägs jag av ­någon annan är jag slav. Sådana finns inte längre i Sverige. Eller gör det? Sexslav, löneslav, drogslav? När, till vem eller vad förlorar man kontrollen över sig själv och ägs av någon eller något annat? Demonerna till exempel, som i värsta fall kan ta kontroll över livet och tvinga någon att lämna det. Självägandet – att äga sig själv. Utan det blir det svårt att finnas till.

Men självägande bönder som äger den mark de brukar – behövs de? Det finns ju arrendatorer, också av mark som ägs av alla? Visst, men också arrendatorn har kontroll över den mark han arrenderar – så länge kontraktet är långt nog och arrendet rimligt. Torp-arrendatorn Månsson, som såg sitt arrende bokstavligt talat gå upp i rök i fabrikör Höglunds julbrasa (Den enfaldige ­­mördaren), hade säkert ingen högre önskan i livet än att få äga både sig själv och sitt torp. Med en fri bonde som äger sin mark kan man inte göra som man vill – inte ens om man är kung, fogde eller fabrikör. Före de stora skiftesreformerna var det dock lite skakigt också med den egna kontrollen. Var och en ägde förvisso en egen bit av den ­gemensamma marken men alla måste vänta på den som kom sist. Den spärren försvann när byarna sprängdes och bönderna blev herrar på egen täppa, något som gav säkerhet också för lån till mer mark och nya maskiner.

Det var så den började, Sveriges långa marsch in i moderniteten och industrisamhället. Själv­ ägande bönder köpte maskiner och försåg växande industrier och städer med kapital, mat, marknad – och arbetare som sålde den ­arbetskraft de ägde! Då jobbade nästan alla i jord­ bruket, nu finns det knappt några människor 82 / CAMINO 45

kvar på landsbygden. De som flyttade – eller flydde – till ­staden och industrin fick ett tryggare liv om de ägde sitt hus än de som tvingades bo i hyres­kasern. Givet vår historia är det inte underligt om lusten och viljan att äga är så gott som ­inskriven i genernas DNA och inristat i ­känslans nervbanor. Fast det är egentligen kontroll, ­långsiktig nytta och säkerhet det handlar om – vilket går att ordna utan att äga. Det finns det nobelpris på.

Det som ägs av alla vårdas av ingen – hur ­ llmänningens tragedi fungerar har vi alla a ­exempel på. Men år 2009 fick Elinor Ostrom ekonomipriset till Alfred Nobels minne för att hon visat på motsatsen. Att vi visst kan äga ­gemensamt och få ut mer av det än om var och en bara ser till sitt. Förutsättningen är att vi gör det frivilligt, att vinsten är uppenbar, att alla tjänar på saken, själva skriver reglerna och att snyltare får straff. Kontroll utan ägande. Så vad och hur mycket kan vi äga gemensamt, ändå kontrollera och få större glädje av än om vi äger det själva? Det är väl delnings­ekonomins miljardeurofråga. Svaret avgör kanske om vi ska ha någon gemensam ekonomi alls att dela på i framtiden.

”

Men ett ägande är svårt att vara utan.

Självägandet.

Mig äger ingen och ägs jag av någon är jag slav.

Sådana finns inte längre i Sverige. Eller gör det det?

Svårt att hitta bra och hållbara julklappar?

Vill du ge bort påhittiga, hållbara och lång­siktiga julklappar i år? Ge bort en pre­nu­me­ ration på Camino. Fyll i givarens adress och adress till den som ska ha prenumerationen på ­­ caminomagasin.se/prenumerera. Klicka i boxen ”Ge bort en prenumeration”.

Klipp sedan ut gåvokortet längs kanten, rulla ihop den, bind ihop med en snörstump eller tejp och lägg under granen. Eller sätt på ett porto och skicka som julkort. Eller varför inte tillverka en egen a­ dventskalender med gåvokortet i lucka 24? ­Hållbarhet Camino-style!

Prenumerationen kostar 295 kronor att ge bort.

För det får din vän fyra nummer av Camino per år, inklusive vårt rika arkiv av tidigare nummer som e-magasin och tillgång till låsta artiklar på webben.

I år har vi dessutom gjort lite julfilmer med hållbara pyssel-tips från oss på Camino. Följ oss på Instagram och Facebook. För varje prenumeration du köper innan julafton planterar vi ett träd via Vi-skogen.

En god jul önskar vi dig! /Caminoredaktionen

Du får en årsprenumeration av Camino!

En god jul på riktigt önskar jag dig!

Njut av 4 hållbara nummer under 2017! Första numret kommer den 6 mars.

Hälsningar

L I V S K VA L I T E T

POSTTIDNING B NÄTVERKSTAN BOX 311 20 400 32 GÖTEBORG #45 DEC 2016–FEB 2017

MEDVE TENHE T

/

FR AMTIDSANDA

#4 5

Berättelser med kraft att förändra

DEC 2016–FEB 201 7 PRIS 79 SEK 69 NOK 8 €

Vems mark?

Möt försäkringsförsäljaren som möjliggör frihet.

Robin reste genom Europa på andras goda vilja.

WALLENBERG

En av Sveriges rikaste män om sitt engagemang.

GRODDA!

Integrera groddar, mikrogrönt och skott i bak och mat.

v6

RESA BILLIGT

7 388209 207905

B E R ÄT T E L S E R M E D K R A F T AT T F Ö R Ä N D R A

ÄGDA LIV

RETURVECKA

Ägande

Jenni Laiti kämpar för sitt Sápmi

INTERPRESS 2092-04

Ge bort en Camino-­prenumeration i julklapp och följ redaktionens julfilmer på facebook och i­nstagram. Titta på insidan av denna annons, klipp ut presenten och registrera prenumerationen på caminomagasin.se/prenumerera

/