Br I E f
tidningen für alle, inte bara assar
VÅRTERMINEN 2017
alltid obunden, aldrig inbunden. FILM
vårsläpp 2017
REDAKTIONEN
>> Chefsredaktör: Fänjuckar-Jocke
>> Foto: BrIEf-paparazzifacebook.com
>> Kontakt: brief.vaxjo@gmail.com
Skribenter:
BFS
Slaktarn
DJ köttgardin
Salinas
Murphys’ Clit
Rödvin å en bra bok
MR.LOCO
Hus i helvetet
Kublai K
Stifler’s Mom Mrs Doubtfire Quasi Chile_Online Vitnej Haram Concrete general Von Laxnacke
HALL OF FAME
Birgit
Doggystyle
DJ Fittbena
Fritiof Piraten
Weedhoof
Harald Wolf
Starcraft
Sean Claude Van Damme
Kocken
Kragner
Helröret
Jörgen
Jocke
Mange
Bagarn Harlos
Blond
Nicke T
Mårten
Gallan
Alec Baldwin
Knugen utan konkelbär
Pappa Baloo
Pilske Nils
The Chief
Olle Waller
Weedhoof
INNEHÅLL
Alltid obunden, aldrig inbunden.
O4
LEDARE
O6 ALL IS I/UNDERLANDET
The big scene in Pulp Fiction where Vincent stabs Mia in the heart with a needle was actually shot in reverse. So really, John Travolta was pulling the needle out of her.
O7
FALUKORVEN
O8 SPRÅKPOLIS OCH FOLKBILDARE
09 O CAPTAIN, MY CAPTAIN
Noneya
Starcraft
Lingonveckan
Långben
Taco
Sleep dogg
DJ-Göebbels
Dr. Mengele
Don Juan
Barack Obama
KimJong Un
Ture Sventon
Puff Daddy
Bögen från Smögen
Concrete General
Fridlundh
Miss Baksug
Slaktarn
Starcraft Fårfårfår
Mister
In The Hangover, Ed Helms is ACTUALLY missing a tooth. He got a permanent implant when he was a teenager, so his dentist removed his implant for filming.
In Django Unchained, there’s a scene where Leo DiCaprio smashes a glass in a fit of rage, causing his hand to bleed. This was an accident, but Tarantino kept it in the movie.
Jack Nicholson pulled a real gun on Leo DiCaprio in The Departed, even though it wasn’t in the script. He thought the scene wasn’t intense enough initially.
Will Ferrell’s reactions during the jack-in-the-box scene in Elf were totally real — the director surprised him every time he played with one of the toys by using a remote control.
LEDAREN HAR ORDET
LEDARE
AV: Fänjuckar-Jocke
Kära läsare, lyckönskare och hatare. I handen håller du det senaste numret av Brief, en institution inom EHVS. En tidning som är ett lika tydligt vårtecken som pollenallergiker. Under våren brukar det som är viktigt för individen själv presenteras. I takt med att vädret blir bättre samlas nära och kära för att umgås utomhus och dilemman som hör till skola och jobb skjuts undan för senare tillfällen. Jag säger inte att det är något positivt utan att underliggande begär visas i större mån under dom varmare månaderna.
För en förening så är traditioner något viktigt. Det är själva kärnan i hur en förening uppfattas. Med djupt rotade traditioner smittar dessa fort av sig och kan föras vidare inom EHVS. Detta är nu ur balans. Jag som ödmjuk åskådare kanske inte alltid förstår hur saker och ting förändras för det bättre. Men jag vill ändå tro att jag inte är den enda. Att både vilja bryta sig loss från etablissemanget och hålla sig på väl fot med dom styrande är något jag (vi) allt för väl känner igen. Varför jag än mer ifrågasätter beslut som tas.
Därför känner jag en stolthet över att vi fortsätter underhålla och ifrågasätta. Jag tror starkt på att våra inlägg är viktiga för utvecklingen inom EHVS. Vare sig det skapar debatt mellan studenter eller i styrelserummet eller på andra scener. Ett ifrågasättande inlägg kan göra mer än att bara skapa oreda. För om vi medlemmar inte kan skapa en harmlös poll om frågan vad Linné gör för nytta, vad är då yttrandefrihet värt?
Passande här skulle vara ”Convert now or fall forever” från Chronicles of Riddick, vilket verkar vara ett följande ledmotiv i diskussion med dessa.
I och med detta citat så låter jag er bevittna vårnumrets tema nämligen film! I detta utsökta nummer tar vi hand på alice i underlandet och teori från hungerspelen. Vi får tidernas bästa scener vilket ack så viktigt innebär Basic instinct. Slutligen bjuds det på look-alikes och annat gott, håll till godo!
Hail Caesar, Fänjuckar-Jocke, kreatör,estradör och chefsredaktör.
“IF THE FREEDOM OF SPEECH IS TAKEN AWAY THEN DUMB AND SILENT WE MAY BE LED, LIKE SHEEP TO THE SLAUGHTER.”
UNDERLANDET
AV: BFS
Saker som varit är inte vad de var, utan de är vad de är. I en värld där saker blir vad de var och det som är inte är, det är mitt Campus. Det har skett stora förändringar här på campus under de år jag druckit Sivans ljusa lager. Förändringen har skett gradvis och har därför varit svår att märka i stunden. På samma sätt som ett hus bleknar av solen är det svårt att se förändringen utan ett ordentligt perspektiv. Givetvis är denna förändring svårast att upptäcka för de studenter som inte studerat här så länge och vet hur det sett ut tidigare.
Någonting jag verkligen tyckt om med EHVS, är våra traditioner. Utan dessa traditioner är vi i min mening ingenting. Att gradvis ta bort saker som de många uppskattar för att ha ett gott anseende utåt är en verklighet som inte ifrågasatts av medlemmarna i flera år. Det kanske låter som en liten sak att ta bort bongar från nollningen, en liten sak att endast ett fåtal kan tredje versen på Gaska eller att de två fake-nollorna toastar finsittningen under nollningen. För att inte tala om att tävla om målarboken på en PU-sittning. När dessa små delar av det EHVS-ska arvet försvinner tappar vi bort vilka vi är. Ibland gäller det att nypa sig i armen och försöka vakna ur den konstiga drömliknande verklighet vi befinner oss i. Öppna ögonen och se att ingenting händer utan att vi själva påverkar det.
Att lära sig sittningstraditioner, hur en bong funkar samt att förakta de lägre stående varelserna i nationskläder var någonting som triggade mig som ny student på campus. Det brann i mig att omfamna det man hört om att studentlivet skulle innebära. Nu arbetar samtliga i bestämmande positioner inom de olika skolkårerna och styrelserna för att detta skall försvinna. De arbetar aktivt för att ta bort en stor del av det som faktiskt är studentliv. För att mogna som människa krävs felsteg, precis på samma sätt som det krävs att man ramlar när man att lära sig cykla. Det krävs också att man gör saker som till synes är omöjliga, vissa dagar gjorde jag flera omöjliga saker på en dag och ibland blandade jag droger.
Samtliga som studerar här på universitetet är myndiga, vuxna människor och det känns konstigt att styrelser på skolan vill motverka personlig utveckling på grunder att vi inte klarar av att fatta egna beslut. Det är inget problem att ha bongar på en nollning. I flera år har det varit okej och har skötts felfritt av kickers som istället för att berätta precis vad varje person skall dricka tagit hand om den som druckit för mycket. Många minnen och vänskapsband fogas i situationer då personer är utanför sin comfort zone, när riktigt dumma saker görs. Det skapas någonting som fan är betydligt mycket viktigare än alla olagda spyor i världen.
En dag kommer någon fråga EHVS medlemmar i vilken riktning föreningen skall föras. Om de svarar att de inte vet, så spelar det ju faktiskt ingen roll vad som händer!
FALUKORVEN
AV: SLAKTARN
Leena Hiltunen kanske inte säger dig någonting. Hon är född 1958 i Örebro och är en svensk skådespelerska som medverkar i en av Sveriges mest kända filmer. Då tänker kanske du på Bröderna Lejonhjärta eller Pippi Långstrump, men ack så fel du har. En ledtråd är att hon utöver denna ökända film även har medverkat i filmen Kärleksön som utspelar sig i Stockholms vackra skärgård.
Den filmen hon är mest känd för släpptes året efter, 1978. Endast 20 år gammal och slår igenom i en storfilm, det får man ändå ge henne en eloge för. Förstod du vilken den klassiska film denna text handlar om vid ledtråden Kärleksön så är du antingen; På tok för gammal för att studera här, alternativt är du inne i en riktig torrperiod och borde besöka Sivans oftare i jakt på eventuella partners.
Filmen är utomlands känd som Come and blow the horn och Hot Swedish Summer men i Sverige är hon kvinnan som gett den svenska falukorven en helt ny innebörd. Leena Hiltunen är kvinnan som har syndat med dalmasarnas mest kära maträtt hemma i de svenska sofforna i nästan 40 år i filmen
Fäbodjäntan!
Ser man på den ikoniska falukorvscenen så kan man inte undgå att se att Leena ser väldigt avslappnad ut, något som styrelsen i denna studentförening hade behövt vara lite oftare. Så jag och Leena Hiltunen uppmanar alla ni i EHVS styrelse att införskaffa varsin falukorv eller åtminstone gå till Sivans och få er ett skjut, så kanske ni kan släppa taget om er förbaskade regelbok någon gång och vara lite mänskliga!
För övrigt ger jag filmen 4 av 5 solar med hänsyn till kreativitet och engagemang.
SPRÅKPOLIS OCH FOLKBILDARE
Jag skev klart den här texten någon gång strax efter jul. Vilket lär vara första gången i BrIEf’s historia något är klart mer än 3 dagar innan deadline. Men det är något som legat och grott i mig länge och jag behövde få ut det.
Jag vet att en stor del av er som läser denna text kommer känna sig träffade. Det ger mig viss ro i att jag kanske kan hjälpa er till förbättring. Men också en obehaglig känsla över att det verkligen är så här illa att det måste skrivas. Var ett tag jag tänkte att detta inte höll som innehåll i vår tidning. Men när vår favorit föreläsare i ämnet redovisning även visade sig sitta inne på denna språkdefekt var jag tvungen att slutföra texten.
Det finns en fin men samtidigt sorlig berättelse om en skådespelare i drömmarnas stad Hollywood. Under 20-talet var han en superstjärna och gjorde succé på filmduken. En sann mästare på stumfilm och han som skulle bli Charlie Chaplins arvtagare. När stumfilmen under slutet av 20-talet gick över till även inkludera ljud försvann denne så omtyckte man helt. Han kunde inte längre fortsätta, bakgrunden var hans talfel. Det som inte tidigare märkts blev nu allt för tydligt. Utvecklingen blev hans död och upplysning visade hans brister.
Jag är däremot inte i mot utveckling. Visst kan jag romantisera dåtiden med bättre musik, orkade könsorgan och slappade alkoholpolicy. De talade också ordentligt, artigt och korrekt. Nu är jag själv ingen språkpolis av rang. Använder själv slang och förkortningar ibland. Råkar till och med ibland slinka ut särskrivning. Men någonstans måste man dra sin gräns. Min går vid vad som är det grövsta missbruk av det svenska språket, och nu råkar jag befinna mig mitt i något slags epicentrum av detta.
Dialekter kan visst vara charmigt, framförallt min då jag råkar vara från den del av landet som folk tydligen tycker är mest härlig att lyssna på. Men när din dialekt övergår i någon form av talfel som alla verkar acceptera måste man markera. Det gör mig irriterad över hur man kan uttrycka sig på detta sätt. Lathet och dålig uppfostran en källa till denna ondska.
AV: DJ KÖTTGARDIN
Så här kommer min simpla lektion i det svenska språket. Att man ska behöva läxa upp universitetets studenter. Det är vi akademiker, som ska ha ett överflödigt ordförråd. Istället låter alldeles för många som en inavlad maskinoperatör.
För det uttalas ELN, inte len.
- N Y C K E L N, / ny_k:eln/. - inte nycklen.
- A R T I K E L N, / ar_t’ik:eln/ - inte artik-len.
- C Y K E L N, /ˈsʏ-keln/ - inte cyk-len.
Säg det högt några gånger, så förstår du själv hur dum du låter.
Förstår du inte säg det högt till en vän om du fortfarande har sådana och se vad de säger.
Den bistra sanningen är att ni bär på talfel. Men det går att ordna. Det finns de som haft absolut större utmaningar och lyckats ta sig igenom. Filmen The Kings speech belyser denna misär. Kung George VI av Storbritannien som stammandes var utdömd att misslyckas med sitt första tal till nationen. På något mirakulöst sätt lyckades han trots allt. Receptet var en talpedagog, du bör nog också fundera på att anställa en sådan.
Allt jag säger är för din skull.
Vänlig Hälsning, DJ KÖTTGARDIN.
O Captain, My Captain!
AV: SALINAS
En sekund av fokus, i en nästintill kaosartad yrsel likt ett handelsskepp i en klass
3 varning på Östersjön, greppar tag i mig. Bokstäverna som kärringen innerligt ville köpa från Rusta för 9,50kr/styck verkar att ha slutat möblera om sig och infinner sig i sin rätta konstellation; CARPE DIEM. Carpe Diem, va fan ska det betyda? Fem stadiga klunkar av det allt för dyra studentpriset jag snodde på Sivans förra onsdagen rinner ner i strupen. Sedan åker IPA flaskan i backen och jag öppnar en till. Yrseln är tillbaka, carpe diem är inte längre carpe diem utan än en gång en massa bokstäver i olika konstellationer.
Konstellationer… Är jag en konstellation? Vem bodde i den här 25 kvm stora garderoben på Stubor för 10 år sedan? Satt hen också en fredagskväll i brist på krökvänliga kompisar och knäppte en 8–9 glasflaskor? Är jag bara en senare upplaga av min forne stuborkamrat som också längtade efter en rikare framtid? (Rikare som i Fils… flis* (kulor/deg/ pengar/kapital, kärt barn har många namn) inte rikare i socialt kapital).
Jag har ju inte valt ekonomprogrammet för ingenting, jag tror inte direkt att kursen i nationalekonomi (eller ”mikrokursen” som en naiv marknadsföringsetta skulle säga) kommer hjälpa mig till ett rikare liv i annan form än pengar. Ta bara tiden här som ett exempel, pengar kan ju både köpa jobbkort och catwalks på Olympens rullband. Ett socialt kapital på campus betyder ju ändå ingenting, i alla fall inte förens klockan är 22 och dagen är onsdag eller lördag. Men vem fan behöver socialt kapital på Sivans any way? Bara du har, just det, pengar på kortet så kan du köpa tre-fyra Chuck Norris så löser alkoholen resten.
Carpe Diem, samla rosenknopparna medans du kan…
Reser mig upp och tänder en cigg, jag vill inte att det ska lukta för mycket i korridoren utanför så jag passar samtidigt på att ställa fönstret på glänt, det räcker så.
Sätter mig åter i soffan och kan inte riktigt släppa tanken på dem som varit här på campus innan mig. Dem kanske inte var så annorlunda än mig och mina polare? Samma frisyrer, fulla av förbannat mycket hormoner, oövervinnerliga på ekonomhelgerna precis som oss och samma tanke om att vi alla kommer få en rik framtid i form av pengar och en partner som inte har ett BMI över 25. Forna studenter som nu är befruktade rosor som håvar in berömmelse. Fjortonde IPAn är slut, jag lutar mig framåt och tycks höra hur bokstäverna på väggen har börjat eka i mitt huvud.
AAAARREEEEE… AAARRPPPEE.. CAAARRRPPPEEE DIIIEEEM, SIIEEEZEE THE DAAY
Hägringen av fokus är borta sen länge.
Köpte hon de där fula identitetskriserna till bokstäver bara för att säga nått till mig?
Jag skjuter iväg ytterligare en kapsyl med en handledsrörelse som hade fått självaste Chedda da Connect att bli avundsjuk, skrattar lite för mig själv och tänker;
Carpe Diem, Seize the day. Här sitter jag år 2017 på Stubors 25kvm och är full för andra kvällen den här veckan och det är inte ens lördag. Om det inte var det här Robin Williams menade med att fånga dagen då vet jag fan inte?
AV: Murphys’ Clit
LIVETS PREFERENSER
- en het samling av en gnutta oärliga medborgare.
Hej svejs i lingon-veckan. I denna artikeln skulle jag vilja dela med mig av diverse ämnen som jag känner en svaghet för i det vardagliga livet. Du som läser denna text kommer eventuellt inte uppleva något större engagemang och möjligtvis även råda mig till att söka någon form av vård men det tar vi vid ett senare tillfälle.
Som vi alla är medvetna om, så består livet av en rad olika händelser som är betydande och viktiga att betrakta. Vi får dagligen uppleva och ta del av olika frågor, frågor som kommer att förvandlas till kunskaper och som vi sedan kan betrakta som erfarenheter. Om du som person känner dig en aning less på tillvaron, så kommer jag i en flytande text göra er bekanta med skilda tillvägagångssätt för att du som läsare ska få lite mer spänning i vardagen.
Det som jag först skulle vilja markera och uttrycka kortfattat som en favorit är givetvis dryck. Jag talar inte om vilken dryck som helst utan en flytande vätska som innehåller en högre promillehalt än 6. Att förtära eller ta del av något annat vore enligt mig oetiskt, slösaktigt och rent av genant i ALLA former. Sex är något jag betraktar till att vara en viktig del för individens överlevnad. Att som man få uppleva känslan av kvinnans pulltratt och dess slemmiga men behagliga tillstånd, eller att som kvinna få uppleva mannens ståndaktiga åderpåle då den sakta men säkert undersöker samt genomborrar hennes mynning i förhoppning om ett mästerligt resultat är något jag bedömer vara ytterst fascinerande. Det är ju nämligen på detta vis som vi alla har blivit till och vi har alla våra föräldrar att tacka, även om man helst inte vill fantisera om det.
Det är alltid trivsamt att kunna unna sig en sansad stund under dagens gång. Jag talar nog för de flesta genom att hävda att film är en bidragande faktor till en gemytlig stämning med sig själv eller i andra människors sällskap. För att få uppleva en maximal stimulans beror det givetvis på vad man hungrar efter under det specifika tillfället. Vissa människor kan känna sig vanhedrade av allmänheten och föredrar kanske därför en action-rulle i förhoppning om att få ut möjlig aggressivitet för att underlätta den tunga belastningen som sitter djupt insjunken i bröstet. Det är även fullt möjligt att man som människa kan känna en viss dragning till kärlek och vad passar då inte bättre än filmen Titanic då man får följa
Jack Dawsons’ och hans älskarinna Rose DeWitt Bukaters’ lyriska resa innan hon bokstavligt talat dumpar honom i mitten av Atlanten. Människan kan även upplevas som fräck och för vissa personer duger inte romantiska filmer för att de ska känna sig belåtna. För att på bästa sätt tillfredsställa sitt behov av svinaktighet är brasiliansk prutt-porr en exemplarisk utväg, enligt min åsikt.
Jag har nu bidragit och yttrat mig om några av mina preferenser i det vardagliga livet samt stolt presenterat exempel till dessa. Mitt syfte med denna artikeln är att dela med mig av vad jag personligen föredrar i förhoppning om att sprida detta vidare till er läsare, så att ni en vacker dag får uppleva samma, normala rutiner som jag.
MANNENS HORISONTALA HIERARKI
Filmindustrin har på senare år hamnat i blåsväder gällande dess framställning av kvinnan. Inte minst ser vi detta i porrfilmens värld, och givetvis med all rätt. Att jobba för lika värde, som feminism i grund och botten står för, innebär att jobba mot att eliminera det som missgynnar. Statistik visar att i ökad trygghet i ett samhälle, finner vi ökad lycka. Vilket är en av anledningarna till att den feministiska rörelsen i dess esse, i min mening, är något som måste finnas.
Problemet är när något som är skapat för enhet missbrukas i polariserande syfte. Många författare i ämnet påverkan och övertalning, däribland den prisade Dale Carnegie, diskuterar vikten av att få din motsatta part att förstå hur din tankegång är gynnsam i honom eller hennes liv. Som att visa att i ökad trygghet, finner vi ökad lycka. För alla. Jag säger inte att vi inte bör ta upp problemen. För det behöver vi. Det jag säger är att ge den lilla, men ack så röststarka militanta feminismen det spelrum den tillåts idag, för att smutskasta männen genom ageranden av fåtalet idioter inom könet, bidrar till konsekvenser som inte är fördelaktiga för vårt samhälle. Med andra ord, att tillåta en promille av de båda könen smutskasta oss alla, är inte bara kontraproduktivt, utan går även emot hela rörelsens syfte - att skapa enhet.
Men än har vi tid, och än måste vi trycka på det som skapar otrygghet. Just här, finner vi syftet med att jag närvarar idag. Det jag personligen hade saknat, tills nyligen. Att uppmärksamma den kampen män står inför. Trots meningsskiljaktigheter, kan vi alla enas om att alla - binära som icke binära - har sina egna svårigheter. Och om man inte tilltalar alla, hur ska man då få med alla på tåget? Därför kommer jag diskutera ett ämne som djupt påverkar var man, men som ändå inte uppmärksammas på en seriös basis. Något som avgör hur mycket av en man du är, och som helt är utom din kontroll.
Penisstorlek. Vi alla känner till det. Men anledningen till att jag tar upp det är att jag tror de som inte ser sig som män inte förstår vikten av ämnet. Vi ser det överallt. Justin Biebers underklädesreklam för Calvin Klein och David Beckhams reklamer för diverse större varumärken, är två exempel där könet på efterhand har redigerats till det större. Zlatan Ibrahimovic tar sig på penis för att bevisa sig mot Otamendi i ett Manchester-derby. Vi ser det i porrfilm. Medicin har framtagits för att öka tillväxten av underredet. Större köp hänvisas ofta till att vara “penisförlängare”. Listan är lång. Varför det är så kan förmodligen besvaras av flera olika anledningar. Ett exempel kan vara att det ligger i från vår tid som i djurriket, och senare än så, där mannens uppgift var “to protect and provide”. Hur ska man vara en man om man inte kan tillfredsställa sin kvinna på det sätt en annan kan?
Oavsett ursprung och anledning lever det än kvar i oss. Vi vill ständigt bevisa oss, och vi låter något bortom vår kontroll avgöra vår manlighet. Människan är högst upp i näringskedjan, men likt djurriket är den största även den som segrar. Även om du som läser detta känner att det jag tar upp är löjligt. Tack för att du läst så här långt. Och om det är något jag vill att du ska minnas är det detta: En stor del av vår självbild avgörs av detta. Av något så bisarrt. Och det finns inget vi kan göra åt saken. För i mannens värld är att dra det längsta strået, det samma som att ha det längsta strået.
Personligen? Jag brukar säga att den är polsk: Medellång och hårt arbetande.
EDER, RÖDVIN Å EN BRA BOK.
TRE SNUSKIGA RECENSIONER
AV: MR.LOCO
NAMN: FARRAH ABRAHAM - BACK DOOR TEEN MOM 1.MP4
Spellängd: 1:06:50
Recension: Det vivida introt till filmen känns ganska passé men de små glimtarna man får se av det som komma skall känns någorlunda lockande. Efter exakt 3 minuter och 38 sekunder avslöjas hela konfekten på (insert valid word) vilket känns ganska tråkigt då jag gärna ser att filmskaparen drar ut på den biten åtminstone 10 minuter. Som den tvättäkta feminist jag är känns det väldigt opassande att det är Farrah som börjar med att göra sin motskådespelare nöjd, däremot får jag ge han bra betyg för totempålen.
Det första personerna tar ställning till i filmen är den kanske mest traditionella missionären i världen och som tur är föregås detta av att Farrah får sin njutning vilket känns helt rätt i vårt jämställda samhälle 2017.
Två tredjedelar av filmen utspelas i en vitbäddad säng och trots att det sker en hel del intressanta positionsbyten är det mesta förutsägbart, Farrah gör verkligen sitt för att underhålla tittaren och hennes inlevelse känns genuin på många plan.
Den sista tredjedelen är inspelad i vad som kan liknas med en limousine och här har teamet bakom filmen slått på stort. Farrah är uppklädd i en vacker röd klänning och antagligen på väg mot en finare middag med killen från tidigare. Konstigt nog verkar detta inte så prioriterat hos Farrah som helt plötsligt drar fram en stav, inte en höjdhoppsstav alltså.
BETYG: 3 AV 6
NAMN: KENDRA SUNDERLAND OSU LIBRARY VIDEO. MP4
Spellängd: 17:20
Recension: Första intrycket av filmen skriker B som i Bollywood. Dålig kamera, dåligt ljud, en ganska stökig miljö och dessutom stör det frenetiska smaskandet på tuggummit något oerhört. Det som ändå gör den här filmen intressant och upphetsande är att den på riktigt är ”amatör-producerad” och dessutom inspelad i ett universitetsbibliotek med personer runt omkring som då och då dyker upp i bakgrunden.
Det man som tittare frågar sig är vad Kendra egentligen vill få ut av detta, är det för sin egen skull eller är det quarterbacken i fotbollslaget som utlovat gratis sprit på kvällens fest? Frågan kvarstår och kommer antagligen alltid förbli obesvarad.
Trots den korta spellängden har den här filmen ganska högt sevärde då det är olidligt spännande som tittare att inte veta om boven ska bli avslöjad eller inte.
BETYG: 4,2 AV 6
NAMN: KAMASUTRA LES SECRETS DU SEXE.MP4
Spellängd: 2:15:38
Recension: Hemligheter ska avslöjas! Vilken ställning är egentligen bäst? Är storleken viktig? Hur får man det att vara längre? Hur får man henne att komma och hur använder man sitt hems oväntade utrymmen till platser för det förbjudna?
Detta kan väl anses som den mest informativa film jag någonsin sett, den törs att jämföras med de olika filmer man under låg-, mellan- och högstadiet tvingades se med den stora skillnaden att detta håller högre kvalitet. Inför nästan varje scen är det en kvinnlig berättarröst som introducerar det som komma skall. Rösten berättar för tittaren vad det finns för fördelar med ställningen och hur den känns för både parterna.
Kamasutra är ett standardverk för sex i sanskritlitteraturen i Indien och den sägs vara skriven någon gång mellan första århundradet f.Kr. och 500-talet. Verket kan anses som en manual för ett sexuellt umgänge mellan man och kvinna och dessutom sägs det innehålla runt 64 olika sexuella akter.
Har det börjat slockna i sänghalmen eller tryter inspirationen för nya ställen att åtnjuta varandra på är detta den perfekta filmen för dig och din partner. Se gärna filmen tillsammans så kan jag nästa utlova att det kommer slå gnistor under de två timmarna och femton minuterna som den rullar och om inte så kan ni i alla fall vara nöjda över de många och intressanta ställningarna som filmen utbildar er till.
BETYG: 6 AV 6
KEEP CALM AND MASTURBATE SAFE
Une chanson de rien
Ceci est un rien de chanson
Cela devient Ahlmén sautiller
Il est au club, boire du champagne
Et tous les garçons prennent ses fesses
C’est une chanson de rien
Alors Jocke peut se faire une bague
At-il du mal o rester assis
Est-ce que cela signifie qu’il veut
Ceci est un rien de chanson
Alors Ahlmén peut sauter
Il est dans l’étang, boire du champagne
Et tout le poisson prend son cul
C’est une chanson de rien
Puis Jocke va accrochage
Avez-vous des difficultés sit o encore
Ensuite, Jocke vous donne une autre
Ceci est un rien de chanson
Alors Ahlmén peut sauter
Il est stable, boire du champagne
Micke a mis sur ses fesses
C’est une chanson de rien
Donc tout ce que Jocke peut se faire une bague
Avez-vous des difficultés sit o encore
Au besoin bientôt d’une décollait lourde AV: KUBLAI K.
BUKSVÅGRAR OCH GROGGLUDER
AV: HUS I HELVETET
Buksvågrar, jag talar nu jag till er mina herrar. Dom av er som under en längre tid har strövat Campus gator vet att sitt buksvågerskap är stort inom vår kära förening. För om sanningen ska yttras så är det lördagskvällarna efter Sivans som de flesta nya buksvågerband knyts. Med skammen flåsandes i nacken stövlar man ut från kvällens erövring. Man tar fram nyckeln och låser upp sin lägenhet som är fylld av tomburkar och en nedpissad toa från gårdagens förfest för att sedan göra sig ett med sin egen säng.
Känslan av orenhet och ånger infinner sig för att sedan under måndagen när man ytterligare en gång ska visa upp sig i Linnéuniversitetets salar. När nyheten om helgens batalj till slut når dagens ljus så får man till sin förvåning flera nya bekantskaper genom just nya buksvågrar. För er som inte har blivit könsmogna ännu eller av någon annan anledning inte vet hur det fungerar så ska jag nu avhandla en kort text om buksvågeri.
Söker man på buksvåger på den hemsida som gör det möjligt för det flesta av oss att klara skolgången så får man följande förklaring: Person av manligt kön som idkat samlag med samma hona som en annan man.
För att ytterligare tydliggöra för er så har jag trotts ett fullspäckat schema tagit mig tid att redogöra vad ett så kallat groggluder är. Tar man hjälp av samma hemsida som ovan nämnt och söker på uttrycket groggluder så resulterar det i en beskrivning som följer: Individ av det kvinnliga könet som mer ofta än sällan beger sig ut på jakt i krogmiljö i hopp om att få tag på en man som bjuder på sprit. Detta koncept initieras med tanken att gratis sprit är gott men allt efter kvällen går och promillehalten stiger så kommer det med största sannolikhet mynna ut i en kväll med aktiviteter långt efter stängningsdags.
Anledningen till att detta noga måste redogöras är för att ni ska få det fruktansvärt klart för er hur det går till. Vidare så måste man förstå att det är detta systraskap som står för majoriteten av det buksvågerband som knyts. Men ack och ve detta är inget att skämmas för, du är inte ensam. Många av de män som har gjort sig ett namn genom diverse alkoholrelaterade tillställningar har troligtvis också trillat dit. Det värsta som kan hända är att man får knapra piller i en vecka och sedan reser man sig likt fågel Fenix ur askan och är redo för nya fjädrar i hatten.
Dock ska dessa groggluder inte få all kred, det finns även de lite mer anonyma kvinnor som inte går efter samma sed som står för knutna buksvågerband. Men enligt min mening kan det beskrivas som en hobbyverksamhet.
Detta kan ses som vedertagen kunskap men jag känner att det är min plikt att sprida denna kunskap på campus. Jag vill göra er medvetna om hur verkligheten ser ut och göra er som inte redan har råkat ut för det beredda på vad som någon gång inom snart framtid kommer.
Förstå mig nu inte fel, eller jo gör gärna det. Men det kan tyckas att denna text inte hör hemma i ett universitetsmagasin men fel säger jag. Jag tänker inte argumentera varför utan det är bara för dig att acceptera faktumet.
Tillslut vill jag säga att ni som känner kategoriserade som groggluder, fortsätt med det ni gör för på grund av er så skapas många nya vänskapsband.
BUKSVÅGRAR SKÅL!
KONSTEN ATT RAGGA UPP EN BABE
Vi har alla väntat med spänning på detta släpp. Vi har alla suktat efter ett rykande färskt nummer av allas vår favoritskrift. Vi känner alla till att släppets tema är filmer vi minns och vi alla minns filmen om den lilla grisen även kallad Babe. Vi har alla försökt någon gång med blandade resultat. Juste, vi har alla försökt att ragga upp en babe på Sivans.
Denna ädla konst kräver många års studerande men alla som försökt vet också att man inte lär sig att dra vinstlotten endast genom att studera boken. Man måste även ut på praktik. Denna guide är tänkt som en hjälpande hand för den vilsne i denna djungel.
Förberedelserna är många. Det börjar redan tidigt på dagen. En sväng till gymmet för att maximera pumpen i diverse muskelgrupper som önskas ge ett lite extra muskulöst intryck. Förslagsvis gluteus maximus för att fylla ut dem där jeansen eller kanske biceps brachii för att få dina överarmar att likna två falukorvar på steroider. Förberedelserna fortsätter sedan hemma i studentlägenheten. Man sliter undan duschdraperiet och hoppar in i duschen där de vanliga ritualerna utförs…
Sedan är det dags att klä sig! Tight skjorta? Tighta byxor? Blus eller t-shirt? Frågorna är många och svaren beror helt på vilket typ av byte man siktat in sig på. Har man inte siktat in sig på något byte har man inte gjort sin analys tillräckligt noggrann. Fixa frillan, på med musiken, knäpp första och kroka loss vinflaskorna. Mina vänner, nu är det party!
När diverse rusdrycker konsumerats och klockan närmar sig 22:00 så börjar det bli dags att tänka på refrängen. Från campus alla hörn vallfärdar nu berusade studenter till Växjös mecka, Sivans. Du står nu i den ändlösa kön och väntar på att få komma in och äntra spelplanen. Den erfarne vet dock att spelet redan börjat och de allra bästa behöver aldrig ens gå in på Sivans, utan plockar istället hem sin trofé redan i kön.
Väl inne på Sivans bör man placera sig i öl- baren där man kan få en god blick ut över dansgolvet. Likt en radar scannar du av utbudet och bestämmer dig för ditt offer. Med fast blick och beslutsamma steg går du fram till killen eller tjejen. Du tar ett djupt andetag, tar på dig ditt bästa face och blinkar med ena ögat. Du har nu spelat ut alla korten och väntar ivrigt på respons. Vid det här momentet ligger all makt hos offret som bestämmer om du lyckas ragga upp en Babe eller helt enkelt framstår som ett svin, likt grisen från filmen.
HÄLSNINGAR, STIFLER’S MOM
THE RED MILE
Clupea harengus, även känd som sill eller strömming beroende på geografisk position. Strömmingen har flera namn och härstammar från släkten harengus som på latin betyder grus. Detta kan tänkas vara på grund av dennes avsaknad av humor och därför ansedd torr. Det är dock spekulationer av den större skalan. Men spekulationer brukar som oftast bottna i någon form av sanning, därför bör man ta dessa i yttersta beaktning. Or-
det strömming tros komma från det gamla svenska ordet ”Strömlig” som beskriver någon som förflyttar sig i flock var det kelsjuka beteendet kan komma ifrån. Inget tas på allvar för denna figur och frasen” varför så seriös” har sällan uttryckts mer frekvent. Det normala för en strömming är att ha två mer framträdande lekperioder, båda visar sig vara ekonomhelger på höst samt vår. Vart denna lek förhålls är på olika platser, men kan ses både inom som utomhus om man får tro jodel. Strömming lägger sin rom varhelst denne tycker, din huvudkudde, nattduksbord eller ögon är inget som räds Strömmingen. Med skriket ”this is Spunken” och den efterföljande salvan så är både jag och resterande i redaktionen smått rädda.
Även om strömmingen i sig har känslor nästan lika kultiverade som en annan så misstas detta lilla djur ofta för ett verktyg i det förökande syftet. Min mamma har alltid sagt att livet är som en ask choklad, man vet aldrig vad man ska få och detta gäller även strömmingen. Tidigast som 1975 i Monty Python and the holy grail kunde vi se Strömmingen profileras som en såg i syftet att såga ner en gran. Och vi (jag) vet ju hur svårt det kan vara att behålla en rak gran med en sur strömming i närheten.
För att locka till sig denna Strömming krävs inte mycket. Att ge honom ett bud han inte kan säga nej till är oftast en simpel uppgift. Att enbart visa intresse för den (ryktesvisa korta) sexuella akten får honom att genast dra ner byxorna och be dig hälsa på hans lilla vän.
Så för att avsluta detta verk så kan jag meddela att nej, jag är definitivt inte din pappa, och ni lär alltid minnas denna dag då ni nästan läste ett citat av Captain Jack Sparrow. Ill be back,
MRS. DOUBTFIRE
SÅNT FOLK KAN SÄGA NÄR DE PRATAR OM ATT GÅ PÅ BIO
1. Vad kommer det för nya filmer den här veckan?
2. Har du sett hans nya film?
3. Vad kostade biljetterna?
4. Filmen börjar halv nio.
5. Har du lust att gå på bio på lördag kväll?
6. Det är en ny film.
7. Vi försöker att se en film i veckan, om vi kan.
8. Har den kommit på stream nu?
9. En ny biograf ska öppna i närheten av där vi bor.
10. Vad tyckte du om filmen?
11. Det är så många filmer jag vill se just nu.
12. Din mamma älskar gamla filmer.
13. I fredags hade de en mycket bra recension i tidningen.
14. Filmen är väldigt populär, men jag gillade den inte alls.
15. Om du går före klockan sex, är biljetterna mycket billigare.
16. Jag köper biljetterna den här gången.
17. Vi kom sent så vi missade de första tio minuterna av filmen.
18. Axel Olsson älskade filmen.
19. Jag tror att jag nog har sett filmen åtminstone tio gånger.
20. Det är min älsklingsfilm.
21. Det är alldeles för dyrt för familjer att gå på bio nuförtiden.
22. Många väntar tills filmer kommer ut på dvd innan de ser dem.
23. Det är gratis att streama.
24. Vi ska snart gå och se den.
25. Kolla i tidningen vilka filmer som går den här helgen.
26. Fridhlund älskade alla ”Star Wars”-filmerna.
27. Jag möter dig utanför biografen 10 minuter innan filmen börjar.
28. Du måste boka biljetter om du vill gå på bio på en lördagskväll.
29. Har du sett några recensioner för den filmen?
30. Uppföljaren var inte ens hälften så bra som originalfilmen.
31. Har du någon favoritfilm?
32. Har du biljetterna?
33. Det var så mycket folk på bion att vi var tvungna att sitta allra längst fram.
34. Tror du att jag gillade den?
35. Vilken tid slutar filmen?
36. Det är en bra film.
37. Den var väldigt rolig.
38. Vi har fribiljetter till filmen på fredag kväll.
39. Ljudet var alldeles för högt.
40. Jag förstod inte slutet riktigt.
41. Jag har läst boken men inte sett filmen.
42. Det var en lång kö med folk som väntade utanför biografen.
43. Man måste vara där väldigt tidigt för att få en bra plats.
44. Två biljetter, tack.
45. Jag ska köpa godis. Vill du ha popcorn?
46. Skynda på annars missar vi början på filmen.
47. Det är en sorglig film, men den är väl värd att se.
48. Den vann Oscar för ”bästa film” för två år sedan.
49. Filmen gjordes i Frankrike, så när vi såg den där var den inte textad.
50. Slut!
TVÅ VERKTYG TITTADE PÅ TV, EN SÅG
Yours Truly, Quasi
“Greed, for lack of a better word, is good.”
Motivering obefogad, de som fattar, fattar. Max Tunberg, 2015
“Yo, Adrian!”
När Mario Oreski blev vän med Adrian startade relationen exakt så, 2015.
“I’m the King of the World.”
Vrålades av Henrik Adolfsson efter sitt tal på nollningens finsittning 2016 då han helt utan förvarning valde att prata på engelska.
“After all, tomorrow is another day!”
Uttalat av ()Assars ordförande efter att alla exemplar av deras senaste släpp fortfarande ligger och dammar i hyllorna efter två veckor.
“I am big! It’s the pictures that got small.”
Sagts av Mikael Brooling till Eric Björn efter att den sistnämnda kommenterat Broolings armar fångade på en bild av promotion vårekonomhelgen 2017.
“Round up the usual suspects.”
Sagts av SexIE’s ordförande 2017 efter fiestan då lokalen utsmyckats med tamponger och det smetats och kastats kladdkaka i orimliga mängder.
“oh shit it’s shit.”
2016 års upplaga av PU-styrelsens tankar om mediautskottet Promotion.
“citat”
SANNINGSHALTEN I CITATEN VARIERAR.
“I love the smell of napalm in the morning.”
Sagts av Viktor Lindestams granne morgonen efter den jodel-omtalade branden på forskaren 2016.
“Well, bring the dog, I love animals. I’m a great cook. Come on.”
Under Henrik Vu’s första år på campus hade han relativt svårt att anpassa sig till den svenska kulturen. Han bad en tjej på första dejten att ta med sin hund för att han älskar hund och även älskar att tillaga hund.
“I’ll have what she’s having.”
Citatet kommer från en okänd person som vid beställning i baren på Sivans lyckats fånga Carolina Long’s fyllesteg under hennes glansdagar 2016.
“I’ll be back.”
Personen har figurerat i listan tidigare och ännu en gång är det citatmaskinen Henrik Vu som slängt ur sig detta efter att blivit utkastad från Full Moon under vårekonomhelgen 2017.
“Say hello to my little friend.”
”I’m as mad as hell, and I’m not going to take this anymore!”
Sagts av Nicklas Nordmark under 2016 då hans DJ-karriär drog igång på allvar. EHVS vägrade att betala ut mer än 500kronor/gig och detta fann Nicklas helt orimligt.
“Today, I consider myself the luckiest man on the face of the earth.”
Sagts av Sebastian Siljö efter att han äntligen fått godkänt på sitt tioende försök på den svåraste tentan från ettan.
“I’m gonna make him an offer he can’t refuse.”
Sagt av en i Sivans styrelse på kontoret om sin kuk precis innan samlag 2016. AV: MR.LOCO
När nationerna nådde ut till EHVS-ordförande för att förhandla framtiden för olika event ryktas det om att två korv med bröd på biltema var det som vägde över till deras fördel.
“Play it, (vilken DJ som helst på Sivans). Play ‘Stad i ljus.’.”
Mest använda raden av valfri nationsmedlem krings stängning på Sivans varje jävla onsdag och lördag.
VERKLIGHETEN ÄR ENKLARE PÅ FILM
Jag gillar film. Jag ser ofta film. Det fungerar både rogivande och engagerande för mig. Speciellt filmer utan effekter som står i vägen för berättelsen. Jag har med 3D-glasögonen på pinat mig igenom suddiga
filmer som inte borde lämnat manusstadiet utan hellre hamnat i papperskorgen. Det är verkligen underligt att så många sällsynta skitfilmer som produceras idag. Å andra sidan har många skitfilmer efter man har sett om dem åldrats bra.
På många sätt ter sig ju verkligheten, om vi nu kan tala om någon sådan, sig enklare och bättre på film. Allra helst om man vet att allt till slut blir bra.
Det fanns en troskyldighet över äldre svenska filmer men också ett stort mått av sans. Och att vara rejäl, ärlig, hel och ren var det viktigaste egenskapen hos en människa. Ord som ”bedårande” användes dessutom ofta, både för att beskriva ärligt sinne och uppriktighet. Jag är inte uppvuxen till dansbandsmusik vilket gör att sentiment och banaliteter inte är något som doftar barndom och trygghet för mig. Därför har jag bekymmer med att se banala eller filmer med stort mått av sentimentalitet. Därför är mina preferenser blod och våld, likt min barndom.
Simmar en enbent anka i ring?
Yours truly, Quasi
GRINIGA ÅRSKURS 4 ELEVER BÖRJAR TRÖTTNA PÅ ALLT
Ja detta kommer vara en bitter artikel, men den är skriven av en person som tror sig ha självdistans så då är det helt plötsligt okej.
När jag började plugga på ekonomihögskolan så var de fan klass på bygget. Äldre respekterades av yngre, Sivanskön var inte alls lika lång och EBD-ettorna grinade inte över att det var så mycket i skolan. Det är dock fascinerande hur just EBD-elever ser på sin egen utbildning, som om de blir lite hjärntvättade till att tro att utbildningen är fantastisk.
”Asså vi har så sjukt mycket i skolan och när vi är klara så får vi en kandidatexamen som hippies men det är väl i princip samma sak som att vara ekonom”. ”Min lärare (som också är gammal EBD-are) sa att vi kan lägga på typ en ostskiva på vår utbildning så blir vi civilekonomer, bra va!?” (alla EBD-are, 2017-04-29). Om ni inte förstår vad jag menar så kan jag uttrycka det såhär: Vi (jag) är så sjukt oimponerad av er.
Rent teoretiskt sätt borde åldern på dem som börjar studera på universitet vara ungefär detsamma varje år vilket också borde innebära att mognadsgraden borde vara den samma. Av någon finurlig anledning talar dock empiriska iakttagelser emot denna hypotes. Känslan är mer att för varje år som går är de som börjar ett år yngre (i real ålder?) än de som började året innan. Detta skiner av någon oförståelig anledning igenom på hybrisskalan. Visst, ettorna inom PU har alltid haft hybris, men detta har nu tydligen smittat av sig på pöbeln utanför PU också. Det finns varken något intresse av att respektera de äldre eller att lära sig och värna om traditioner. Jag kan säga att om det är någonting som verkligen är viktigt att värna om som är det studentikosa traditioner. Denna insikt kommer även drabba er nya en vacker dag.
Samtidigt som de nya generationerna avlöser varandra med nya rekord av tillintetsägande personligheter, blir vi som går fjärde året bara mer och mer bittra. Det är som att ett stort moln av hopplöshet har lagt sig över vår älskade incestbubbla. Vi som snart ska lämna denna värld av tveksam, men ändå så ärlig lycka, vi kräver uppmärksamhet. Visst är det sorgligt. Om vi fick välja hade rutin och bitterhet varit det absolut mest attraktiva egenskaperna en person kunde ha. Då hade vi fan fått ligga bra mycket mer än vad vi vill erkänna till er nya. Samtidigt har vi inte fått chansen att hitta hemsläp då alla ni ettor tvåor och treor ska slå världsrekord i kö varenda jävla lördag. Ni måste förstå att vi inte orkar köa längre, fy fan. Jag skrev i det senaste släppet att jag tyckte illa om precis alla nya ettor, grejen var att jag då befann mig på utbytestermin och hade därmed inte träffat någon av er. Nu när jag har gjort det så måste jag väl erkänna att dem jag har pratat med är rätt schyssta, men resten tycker jag fortfarande lika illa om.
Det jag vill ha sagt med det här är att vi som varit här längre än vad man kanske borde vara, är bittra, och det är ert fel. Det är alltså fel på er samtidigt som det är fel på oss, det är fan fel på alla. Jag har funderat på hur jag skulle kunna få detta till att vara EHVS-styrelses fel men jag kommer faktiskt inte på någon koppling där, så den här gången kommer ni undan.
Jag tackar för mina år, det här är de sista orden jag skriver som en del av EHVS viktigaste utskott.
CHILE_ONLINE
BrIEf i mitt hjärta.
ÅLDERSTECKEN
’’Yippee-ki-yay, motherfucker…’’. De orden ekar ständigt i mitt huvud. Varje morgon, varje kväll, varje gång jag tittar på mig själv i spegeln. Ålderstecken. En riktig jävla motherfucker. Många av oss män har redan kommit dit. Många fler kommer komma dit. Det går inte att undvika. Tyvärr. Jag lider med oss alla. Ålderstecknen förföljer våra liv som en besvärlig och påfrestande skugga. Liknande osköna killar som ständigt följer efter tjejer på krogen mot deras vilja. Det mest förekommande ålderstecknet hos oss män är de klassiska vikarna i pannan. Som allt för ofta inträffar i tidig ålder. Vikarna som sakta arbetar sig längre och längre upp på huvuden med mål att förstöra hela ens en miserabla liv. Men det slutar inte där. Mitt i denna misären tunnas även håret ut och försvinner. Precis som ens tidigare halvtaskiga självförtroende.
I Die Hard från 1988 upplever Bruce Willis precis samma sak. Hans vikar är mer än tydliga och det är endast en tidsfråga innan han skall ställas inför sitt öde. Tur för honom inträffade detta vid 33 års ålder. Bruce hade i alla fall möjligheten att kamma håret fram tills dess. Han hade någorlunda tur. Det är noterbart att hans skådespelarkarriär drabbades oerhört mycket av detta. Självförtroendet existerade inte vid den tidpunkten och vid flera sekvenser i filmen syns inget hopp i hans ögon. Något som är förståeligt.
Anledningen till att många av oss ser negativt på att tappa håret är att vi är rädda att folk ska se på oss annorlunda. Främst att kvinnor ska sluta uppmärksamma oss. Precis som om vi skulle varit en fröjd för ögat innan vårt håravfall. Men jag förstår givetvis tanken. Jag förstår rädslan över att behöva förlita sig på charm och dåliga repliker. Som om charm och dåliga repliker någonsin hjälp en att få hem en tjej på krogen. Ett riktigt påhitt.
Det är inte förens 2007 i Die Hard 4 som Bruce Willis kom underfund med sitt öde och valde att blotta sin fullständigt nakna skalle. Han valde helt enkelt att accepterade sig själv. Det tog honom endast 19 år. Det är inte tills efter 2007 som hans skådespeleri utvecklas och hans karriär blomstrar. Efter 2007 får han återigen utföra erotiska scener i filmer och kvinnor börjar eftertraktar honom igen. Äntligen. Efter 19 år av ensamhet. Äntligen.
Jag tror att alla vi som lider av osäkerheten över våra hår bör göra precis som Bruce Willis, acceptera oss själva. Eller hitta en flickväns snabbt som fan. Vi ska dock inte vänta 19 år som Bruce. Ålderstecknen är ingenting vi ska försöka dölja och tappa livslusten över. Istället bör vi acceptera det och visa upp det med stolthet. Tro mig, jag vet att det kommer vara svårt. Men allting kommer ordna sig. Egentligen bör vi män vara glada över att det främsta ålderstecknet hos oss är just att tappa håret. Bortsett från hängpungen som inträffar med jämna mellanrum.
Det Bruce Willis påvisade var att han fick tillbaka självförtroendet efter att han kommit underfund med sig själv och slutade dölja sitt ålderstecken. Det var även då han fick börja ligga igen. Jag tycker därför att ni som känner er träffade av denna artikeln bör göra det som Bruce gjorde efter 19 år. Säga ’’Yippee-ki-yay, motherfucker’’ till ålderstecknen.
LOOK-A-LIKES LOOK-A-LIKES
James Bond / Erik Hällefors
Katherine Langford / Camilla Öman
Emma Sjölund / Olivia Wilde
Olivia Wilde / Emma Sjölund
Joel Johansson / Jonathan Debessay
LOOK-A-LIKES
Sanna Nielsen / Mimmi Bredberg
Olof Mellberg / Isac Gladh
Sid / Andreas Strömberg
Leslie Chow / Gustav Jonason
air puppet / Fredrik Hall
DET BÖRJAR MED EN HÄST
För perspektiv krävs ibland tid, det finns inga genvägar. Det kan ibland handla om flera år som passerar innan någonting kan ses för vad det egentligen är. En Kansas City Shuffle är i grunden en enkel missledande manöver där du till exempel får någon att kolla åt vänster samtidigt som du går åt höger. Situationen som vi idag befinner oss i där de inblandade parterna är vi EHVSmedlemmar, EHVS styrelse samt Linnéstudenterna är en på vissa sätt tråkig. Makt mot intressen, moral ställs mot det som är roligt, näsor stoppas i blöt. I denna tango står idag tre olika parter, i min värld borde det vara två. EHVS medlemmar, alltså du och jag, borde stå enade med EHVS styrelse då våra intressen borde vara i full synergi med varandras. Vi ska aldrig glömma grunden till varför någonting existerar, och EHVS styrelse existerar endast för oss medlemmar, för dig och mig. Jag ser dock positivt på framtiden för EHVS i sig, det finns en stark sammanhållning, det måste bara skapas en förståelse för varför vi finns och vad vi vill göra.
Det är här det stora dilemmat börjar. Vi inom EHVS
kan utan problem komma bra överens internt, det löser vi. Men när det finns en studentkår som över huvud taget inte har något som helst intresse av vad våra intressen är, så blir det problematiskt. Efter mina fyra år på campus och som medlem i EHVS
kan jag inte minnas en enda gång när Linnéstudenterna tog ett beslut som på något sätt gynnade våra intressen. Jag tycker ärligt talat att de kan skita fullständigt i hur vi genomför vår kickoff. De kan ge
fan i att ta ut en avgift för att vi ska få kröka ner oss på Sivans. Det är på tiden att Linnéstudenterna lär sig sin plats, vilket mina vänner, inte är över EHVS.
Precis som EHVS styrelse ska värna om sina medlemmars intressen ska Linnéstudenterna värna om EHVS intressen.
Jag vill därmed framföra en önskan till EHVS styrelse om att det ska sluta gullas med Linnéstudenterna. Varje beslut och direktiv som de ger bör granskas, brytas ner och granskas en gång till. Det är dags att visa att vi inte accepterar maktmissbruk som endas missgynnar deras absolut största inkomstkälla. Vi behöver inte dem, de behöver oss.
12 DISTRICTS OF EHVS
Precis som Panem i Hungerspelen är EHVS uppbyggt av olika delar, eller utskott, som har olika uppgifter. En del lite viktigare, en del lite sämre och några, rakt ut sagt, är helt värdelösa.
För att ge er en lite bättre bild så finns det fem utskott som ligger under EHVS. Det är programutskottet, mediautskottet, näringslivsutskottet, utbildningsutskottet och internationella utskottet. Under vardera utskott finns det även olika delar som tar hand om olika saker, förutom hos internationella utskottet som står där för sig själva (om ni någonsin sett EHVS organisationskarta). Och helt ärligt har jag ingen aning om vilka de är eller vad de gör, lite samma sak gäller för utbildningsutskottet. Jag ser dessa två utskott som de deltagare som dör ganska snabbt i hungerspelen, ingen vet riktigt vilka de är, vilket distrikt de kommer ifrån samt att de inte verkar bidra med något i filmerna förutom att fylla upp platser.
Börsgruppen, som ligger under Näringslivsutskottet, är ett gäng grabbar som leker att de kan och vet vad de gör. Men egentligen är de mer som ”macho-snubbarna”, som försöker visa hur starka och bra de är under träningarna innan spelen börjar. Dock är de inte riktigt så duktiga och kommer aldrig mer än halvvägs in i Hungerspelen.
Programutskottet sex promille ser jag lite som det 11e distriktet. Distrikt 11 är en grupp som är väldigt långt ifrån ett modernt samhälle, långt ifrån huvudstaden, de lever väldigt fattigt och ingen verkar vilja ha något med dem att göra, inte ens dem själva. Som utskott går sex promille back på deras event, och medlemmarna verkar inte ens vilja festa med varandra, varken på house-crawl eller inför sittningar…
Sex med flera är ytterligare ett programutskott som ni förmodligen inte sett till och kanske inte ens hört talas om. Sex med flera är lite som distrikt 13 innan vi fick reda på att de fanns kvar, ett bortglömt distrikt som varken saknades eller behövdes i Panem (landet Hungerspelen utspelar sig i).
Det enda anmärkningsvärt inom mediautskottet, förutom BrIEf såklart (vilket vi kommer till snart), är Assar. Och missförstå mig inte nu, det är inte en positiv anmärkning. Hade Assar funnits med som ett distrikt i Hungerspelen hade huvudstaden förmodligen mörklagt deras existens på grund av skammen att ha något med dem att göra.
BrIEf kommer här in som rebellerna mot huvudstaden. Den enda organisationen som talar sanningen ingen vågar prata om, kämpa för rättvisan samt stå upp för de åsikter campusborna verkligen har.
Huvudstaden har länge förtryckt de olika distrikten. De har övervakat dem, hållit dem under stränga ordrar, tvingat dem lyda och gå med på saker som är orimliga. Allt detta utan att lyssna på folket och utan att ge dem något i gengäld för denna maktutövning. Behöver jag ens nämna att det är Linnéstudenterna som i vårat fall är huvudstaden. Med ett förtryck och nya krav på EHVS och kommittén, är detta verkligen något vi vill vara en del av?
Katniss och rebellerna hade fått nog av förtrycket från huvudstaden, kanske är det dags för oss.
Vi alla vet hur det går för huvudstaden i filmerna…
EN SKEPTISK, HARAM
NAKENSCENERNA GÖR HISTORIENS VINGSLAG ANINGEN MILDARE
Nakenscener är något vi idag tar för givet. Det är något vi låter passera på tvn utan några vidare lyft på ögonbrynen. En nakenscen kan stundtals kan vara en positiv överraskning i en annars lam film (Titanic), samtidigt som de kan vara en i raden av flera andra (American Pie). Oavsett vad är det något vi borde uppskatta och omfamna, hylla och beundra. Tänk er själva vilken historisk betydelse det haft.
För 30 år sedan fanns det inget internet där du ständigt kunde vara två musklick iväg
från ett par boppar. För 30 år sedan var vi också i efterskälvningarna sedan det glada
60-talet då det var politiskt korrekt för folk att röka en gås och sedan knulla med en främling. Detta innan det var dags för att gå till jobbet. Dessa efterskälvningar bestod av ungdomar som ville revoltera mot sina frisläppta föräldrar genom att avlägga kyskhetslöften och avstå från sex.
Med andra ord, för 30 år sedan fanns ingen porr att få tag på och den rådande synen på sex var allt annat än liberal.
Så vad gjorde man?
Precis, man skummade genom varenda film man kunde hitta för att få syn på något naket. Och detta tog tid.
Så för att hylla dessa tragiska själar som spenderade timmar, dygn, kanske även veckor, åt att snabbspola sig genom VHS-kassetter för att få bukt på tonårshormonerna, så kommer det nedan att presenteras en topp 5 lista på de bästa nakenscenerna genom tiderna.
FÖR NETFLIX I TIDEN, CONCRETE GENERAL
5. BASIC INSTICT (1992)
Vem: Sharon Stone
Varför: För att sex är lika med makt.
4. BORAT (2006)
Vem: Sasha Baron Cohen och hans ludna vän
Varför: ”How dare you make hand-party over Pamela”
3. AMERICAN PIE (1999)
Vem: Shannon Elizabeth
Varför: För att denna scenen förstörde många unga mäns syn på det motsatta könet, samt utökade webbkamerans användningsområde.
2. THE DANISH GIRL (2016)
Vem: Alicia Vikander
Varför: Den vackraste kvinnan som Sverige producerat spelar den mest empatiska och förstående drömtjejen någonsin i den bästa filmen. Ytterligare kommentarer överflödiga. Slut på superlativ.
1. THE DANISH GIRL (2016)
Vem: Eddie Redmayne
Varför: Varför inte?
EN BRA WINGMAN BEHÖVER MER ÄN ETT FÖRSÖK.
AV: VON LAXNACKE
Under tiden som studenter på ’United States Navy’s elite fighter weapons school’ eller för den verklighetsförankrade; Linnéuniversitetet, tävlar för att vara bäst i klassen (eller kanske, för att hävda sig i ett av dem där fem omtalade utskotten), lär sig en orädd ung pilot (läs nyrekryterad PU-medlem) några saker från en ”civilinstruktör” även kallad gamling, som inte lärs ut i TOP GUNs prestigefyllda skola… eller EHVS grundmålade klassrum. Så är det fan varje år.
Som snart tvåårig gamling är jag fast övertygad om att konceptet inte håller. Eller jo, håller kanske det gör, men det går inte att bygga nytt på. Vi är INTE eliten. Hur många år ska studenter, utskott, sektioner och främst; EHVS styrelse gå på denna skola utan att förstå hur trögflytande utvecklingen och innovationen är?
Ett år byts ut mot ett annat, och så gör också hela kärnan i organisationen. HÄR har vi problemet mina damer och herrar. Jag står i nära relation till många PU-medlemmar, gamla som unga. Det är trots allt det i särklass största utskottet i föreningen som i sig är den största på hela skolan. ALLA, säger samma sak, och värst av allt är att orden, budskapen och ambitionen om upprätthållning av traditioner och dylikt, går bara i REPRIS med orimligt jämna intervaller.
Roten till dessa knaggliga stycken poesi återfinns i frustrationen som senast ångade på Programutskottens sittning styrd av EHVS-styrelse. En ånga som nu kondenseras ner i text även om jag inte vill gå närmre in på den företeelse, den förtjänar knappt plats i BrIEfs dyrt tryckta papper.
James Tolkan eller Stinger som han heter i filmen; är överste kapten för utbildningen och uttrycker något EHVS styrelse ofta gärna tänker om oss i PU;
”son, your ego is writing checks your body cant cash”
Det komiska i liknelsen är att både Goose och Maverick, och hela PU står rakryggade på chefens kontor och replikerar upprepande med stor medvetenhet om vilka hyss dem hittat på:
YES SIR!, YES SIR!, YES SIR! …, …, YES SIR!
Det må vara så att PU inte har mycket att hämta utan EHVS spargris, att PU gärna tar en avstickare och blåser förbi flygtornet i full fart. Vi tänker, vad fan kan hända?? Tjaa, vi är många som vet att vårt beteende trots allt kan orsaka en och annan kaffefläck på en vit och välstruken skjorta... men ofta inte mer än så, EHVS slänger den skjortan i tvättkorgen och låter nästa års paragrafryttare tvätta den.
Det må också vara så att Maverick, vi, aldrig nått framgång om vi käftat emot och stått upp för våra förbiflygningar, gång på gång.
Vi är inte hatade, men vi är tyglade. Vi kan i mång situationer veta bättre än dem som tyglar oss, vi jobbar inte mot kraftigt reglerade restriktioner som lämnas över likt en välsvarvad stafettpinne år efter år. Vi lyfter på eget initiativ, vi riskerar livet i hetluften, reagerar på ingen tid alls, flyger upp och ner, avfyrar på instinkt och vi landar inte ens när bränslet är slut. Vi lämnar ALDRIG en wingman.
Vår handlingskraft skiner igenom och våra koppelbärare ryter till, styrelsen kommer in som en iskall man och säger:
“You are everyones problem, and that’s because every time you go up in the air you’re unsafe, I don’t like you because you’re dangerous.”
Vi gillar den kritiken, det är så vi jobbar. Har någon invändningar så skriv ner dem, snyt dig i dem, ge dem till en kompis och be hen slänga det i soporna. Vi svarar:
- THAT’S RIGHT. I’am dangerous! Ice... man.
Min tes i detta är att du ska försöka föreställa dig en stor jävla grilltång, som greppas av en ännu större hand och tillsammans samarbetar dem för att vända på steken:
- Vad hade hänt om vi inte längre stått rakryggade och skrikit YES SIR?
- Vad hade hänt om alla programutskott gjorde den där förbiflygningen, gång på gång?
- Vad skulle EHVS vara utan PU?
- Vem hade Stinger skickat till Top Gun om inte Maverick varit den absolut farligaste av dem alla?
Om du läser detta, och inte kan identifiera dig som medlem i något av programutskotten, ställ dig då istället frågan: Vilken skillnad har du upplevt mellan åren du tragglat dig igenom dina studier här på Linné? Förmodligen ingen alls. Tillsammans hade SexIE, Qul, Sex Promille (dem måste ändå nämnas för kvantitetens skull..), Idrott och Sex m.fl gjort din studietid avsevärt mycket roligare. VI i BrIEf hade dessutom kunnat göra än mer fantastiska släpp (om det nu går).
När ska styrelsen inse att en bra wingman behöver mer än ett försök. Sitt ner i båten, ett jävla år till. Inte för att ni är bra, men för att det är den enda långsiktig lösningen som inger det minsta hopp om förbättring. Lämna inte över och låt nybörjare klanta sig. Möblera om, tänk nytt och lägg ett la- ger färg till när grundmålningen börjar fnasa sig. GÖR NÅGOT ANNAT. Vi vet det, ni vet det, Einstein sa det; att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett nytt resultat är det första tecknet på idioti.
Min förhoppning är att denna berättelse, om samspelet mellan store- och lillebror, ska avrundas på samma sätt som Tony Scotts mest framgångsrika berättelse slutade, den 4 juli 1986;
Iceman: - ” YOU…. you are still dangerous!! But you could be my wingman anytime”
Maverick: - ”BULLSHIT…. you could be mine.
