Läsprov Lasse Åberg

KÄRA LÄSARE Denna bok är inte en självbiografi, den är snarare fragment ur ett spretigt liv, ett verbalt potpurri , med utdrag ur kåserier, radioprogram, föredrag och böcker och för den skenbara ordningens skull ordnad i decennier.

Det kanske blir en lätt överdos av undertecknad, men bättre tala väl om sig själv än illa om andra, eller hur?

Lasse Åberg

5

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 5

2023-08-29 10:11

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 6

2023-08-29 10:11

1940talet under vilket jag föds i Hofors, flyttas till Stockholm 1940, får scharlakansfeber och en lillebror, börjar i Kristinebergs folkskola, blir förälskad för första gången samt upptäcker att jag är ett geni.

7

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 7

2023-08-29 10:11

1940-talet

LASSE LITEN när l asse kom till jorden det var i maj när göken gol björkarna hade musöron och tyskarna hade just gått in i Norge Gunnar har fått en grabb sa dom på bruket dom ska kalla’n Lars Lars Gunnar Pappa opp i dan Mamma opp i dan Morbror Tore opp i dan Stortå, tåtå, tåtilla tillenäsa, lisstuppa och tyskarna hade just gått in i Norge

 Mamma Gurli och jag i Hofors 1940.  Ett av mina första framträdanden som komiker i sketchen Funny hat.

8

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 8

2023-08-29 10:11

1940-talet

TJO CKA SLÄKTEN ve m ä r jag ? Varför är jag som jag är, varifrån kommer min genuppsättning?

Dessa grundläggande existentiella frågor kan besvaras på många sätt.

Jag beslöt mig för att ta reda på det, klättrade hundratals år bakåt i släktträdet och fann – Kalle Moreus! Lite förvånande kanske, även om man kanske skulle gissat det med tanke på våra utseenden. Vår gemensamma anfader och anmoder hette Petter Andersson Högfors (död 1730) och Karin Andersdotter (1669–1751). Han var hammarsmed i Nederberga, Orsa. Deras son med det välklingande namnet Sigrapers Anders Persson Dunderhake (1692–1738), startar grenen som leder fram till Kalle, och dottern Stina Persdotter (1701–1739) såg till att jag så småningom föddes. Om man ska vara petnoga så är jag alltså niomänning med Kalle Moraeus farsa.

Släkten Åberg hette inte Åberg från början. En bit in på 1700-talet hette vi Christofferson. Min farfars farfars farfar Christoffer Christofferson föddes 1754 i Åmot, som ligger i Finnskogarna mellan Gästrikland och Dalarna. Han var inte countrysångare utan smed eller kolare. Christoffer fick sonen Per som fick sonen Christoffer, född 1812, som lärde upp sig till smed på Johannisholms Bruk i Venjan. Han tog sig namnet Åberg, förmodligen efter Åmot. Smederna hade hög status vid bruken och ville inte använda sig av patronymikon som bondfolket gjorde … Patronymikon kallar man namn som bildas efter pappans förnamn.

Kommer namnet från mamman kallas det för metronymikon. Pers dotter blir helt enkelt Persdotter. Och Christoffers hustru hette just Brita Persdotter och hon föddes 1816 i Åmot, 1843 föddes sonen Per Erik, min farfarsfar. Och även han blev smed, på Fredshammars Bruk i Orsa och flyttade som skicklig ånghammarsmed så småningom till det nystartade bruket i Sandviken. Per Erik var en liten bister gubbe med buskiga ögonbryn och kallades Halleluja-smeden,

9

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 9

2023-08-29 10:11

1940-talet

Familjen i Sandviken 1942, poserande med moster Birgits husdjur. Jag, mamma, okänd katt, hunden Daina och pappa.

10

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 10

2023-08-29 10:11

1940-talet

eftersom han var frimicklare och läste över döda. Han var en rabiat motståndare till alkohol, tobak och … socialism! Det berättas att han stod i sitt potatisland när ett förstamajtåg gick förbi, varvid han vredgat höjde grepen i luften, skakade den och skrek: ”Kamrater, tåget går till helvetet!” År 1878 föddes min farfar Martin Leonard Åberg som också blev smed. Han flyttade till Hofors och järnverket där. För en tid sedan var jag i Hofors och spelade med vår lilla festvåningstrio Stig-Helmers experience. Efter spelningen kom det fram en äldre farbror av agrar typ och sa: ”Du, Lasse Åberg, hette din pappa Gunnar Åberg?” ”Ja”, svarade jag. ”Då hette din farfar Martin Åberg?” ”Ja, det gjorde han”, svarade jag och nu förväntade jag mig att få höra lite pittoreska minnen om min farfar och av livet på en bruksort i början av förra seklet. Då sa gubben: ”Du, det var en elak jävel.” Sedan vände han sig om och avlägsnade sig med spänstiga steg som om en tyngd hade lyfts från hans axlar.

Det är fantasieggande att tänka på alla dessa släktingars öden: soldaten Erik Broman som dog i Poltava 1709, Anna Sofia Tornberg, Fredshammar, Orsa (1794–1887) – en sjuttonhundratalsmänniska som det finns ett fotografi av!

Anders Klensmed, född 1785, som inte var klensmed utan soldat från Prästhyttan, Hedemora – och vilket liv levde mannen med det gemytliga namnet Erik Tupp, född 1651? Sist men inte minst vill jag nämna soldaten Johan Andersson Rolig (1697–1742), ett namn som jag är glad att jag inte ärvt då det hade varit lite övertydligt med tanke på min karriär och en läcker munsbit för illvilliga filmkritiker.

I varje släkt finns det saker man helst inte talar om. Hyschhyschet i vår släkt är en tragikomisk historia där min aningslöse far blev erbjuden att bli kompanjon i en firma som skulle

Anna Sofia Tornberg.

11

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 11

2023-08-29 10:11

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 28

2023-08-29 10:12

1950talet under vilket jag blir 30 cm längre, har en kort kriminell bana, läser tonvis med skräplitteratur, blir refuserad av Unga tecknare i Allers, går med i scouterna, får smeknamnet Ålen, bestiger Kebnekaise, tar en urusel realexamen, gör min första charterresa samt gör min värnplikt inom luftvärnet. Visst ja, jag kysser också min första tjej.

29

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 29

2023-08-29 10:12

1950-talet

E N S TO C K H O L M S K I S I S P E NAT E N för vä ldig t l ä n g e sedan, närmare bestämt 1953, bestämde sig mina kärleksfulla föräldrar för att den då trettonårige sonen behövde lite lantluft. Att vi bodde längst ut på Kungsholmen, som i början av 1950-talet var lika grönt och bilfritt som Sareks nationalpark, togs det ingen hänsyn till. Jag utnämndes till ett så kallat feriebarn och utrustades med stor nit för ett liv på landet, med nya rågummisandaler och kortbyxor från Algots. Och var skulle jag då andas denna lantluft? På en idyllisk sörmländsk bondgård? Icke sa Nicke! Mina aningslösa föräldrar, som förmodligen var sjuka när svensk geografi stod på skolschemat, deporterade mig till skogarna utanför Örträsk. Det klingar lite Norrland, eller hur? Just det, södra Lappland, sisådär 700 km från hemmet. Där skulle jag tillbringa min ”ferie”, jag, som knappt lämnat Kungsholmen.

Nåväl, efter en evighetslång tågresa där min matsäck var uppäten redan i Karlberg (2 km från Stockholms central) klev jag storögd av i Vännäs. Där möttes jag av mina sommarföräldrar, ett barskt och uråldrigt par (tyckte jag då) vid namn Signe och Artur, som ägde ett lantbruk utslängt längs vägen till Lycksele. Att de i själva verket var tjugofem år yngre än jag, ”en man i mina bästa år”, är idag, har jag svårt att förstå, men sådana livets spratt får man tåla. Jag inackorderades på gårdens kallvind och en exotisk sommar tog sin början.

Bland det första jag fick göra var att ro drag på Örträskån med farbror Artur.

En sällsam upplevelse eftersom det var så fabulöst mycket mygg, knott och ”svia” (en liten elak fluga som rycker köttet av din kropp) att jag knappt såg gubben.

Halvt bedövad av beckolja och djungelolja (ren DDT) satt jag på ekans aktertoft och höll krampaktigt i fiskelinan. Fick vi någon fisk? Ja tyvärr, eftersom gädda stod långt ner på listan över lille Lars favoriträtter. Det slår mig nu hur Elsa Mjölnaren Hugo Berggren och jag vid kvarnen i Örträsk sommaren 1953.

50

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 50

2023-08-29 10:12

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 51

2023-08-29 10:12

1950-talet

Självporträtt som Alfred E. Neuman, litografi.

58

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 58

2023-08-29 10:12

1950-talet

som jag till exempel hittade i En rolig halvtimma eller Tidsfördrif, tidskrifter som morfar och mormor hade liggande på utedasset där de tack vare sina torftiga och oglättade papperskvaliteter hade dubbla funktioner. De skämttecknare jag kommer ihåg från min ungdom, som Gurr och Näslund, var visserligen charmerande men lämnade väl inte riktigt marken vare sig idémässigt eller grafiskt. Därför blev det en revolutionerande humorupptäckt när jag i 17–18-årsåldern stötte på MAD Magazine. Vilka idéer! Vilka tecknare! Will Elder, Wallace Wood, Kelly Freas, Jack Davis med flera. Jag bytte raskt ut Kolingen mot Alfred E. Neuman och är evigt tacksam att några amerikanska vildhjärnor förnyade min tidigare så påvra humorsfär.

Och Svenska MAD var ju Lasse O’Månsson. Jag hade ju glädjen att då och då samarbeta med Daddy O’, Sveriges nonsensguru nr uno, dels som tecknare, dels i textsammanhang. Jag bad till exempel att få omarbeta den lysande texten till Länsjätten.

Resultatet blev Apanssons yrke som finns med på skivan E’ bananerna fina?!

Det är en orgie i surrealistiska vändningar tänkta att förvirra de stackars barnen.

Lyss till detta: Han har en kusk i varje buss, Lunch i en ballong Pump i varje rum Han samlar tusch i en galosch.

Punch i sin berså med mera Han blir blyg utav päron etcetera Tack Daddy O’, kan det bli vackrare!

59

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 59

2023-08-29 10:12

2000-talet

K I S S E M JAU kat te r ja , v i har haft katt, ibland flera, i nästan 60 år. Första katten döpte vi till PälsÅberg efter en körsnär i Göteborg. Sedan gnuggade vi våra geniknölar för att komma på roliga och spirituella namn på våra katter. När vi hade klarat av Felis, Bromidia och Sixten infann sig ett tankevacuum, så nästa katt döptes till Kisse mjau, ett namn som jag idag tycker har sublima kvaliteter. Det är som att möta hunden Karo eller Trofast eller hästen Pålle.

Följande katter har fått heta Börje, Tyra, Farina (liksom Bromidia döpt efter en gammal apoteksflaska), Millie, Fulan, Frända, Trinda, Tjocken, Mörkret, Fru

Här gosar jag med en juvenil PälsÅberg, döpt efter körsnärsfirman PälsÅberg i Göteborg.

196

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 196

2023-08-29 10:14

2000-talet

Carlsson och Smirnoff (född i en vodkakartong). Vår sista katt hette Carlsson beroende på sin vana att klättra upp på verandataket.

Många har ju lagt lite mer krut på att döpa sina feliner. Edgar Allan Poe döpte en svart katt till Pluto vilket skorrar lite i öronen på en gammal Disneysamlare.

Lobby­katten på hotell Algonquin i New York heter och har alltid hetat Hamlet.

Den jag träffade hette Hamlet the 3rd. En av Muhammeds (egentligen Muhammad ibn Abdullah) katter hette Muezza, och några som verkligen la manken till var Mark Twain (egentligen Samuel Longhorn Clemens) och T.S. Eliot (egentligen Thomas Stearns Eliot). Några av Twains katter hette Appollinaris, Beelzebub, Blatherski, Buffalo Bill, Sour Mash, Tammany och Zoroaster. T.S. Eliots katter hette Macavity, Mistoffelees, Gus, Bustopher Jones, Jennyanydots, Growltiger, Mungojerrie, Rumpleteazer, Shimbleshanks och Rum Tum Tugger. Pust.

På teckningen ser ni en fransk sparbössa från 1930-talet samt vår katt Trinda, en av de sjutton katter vi haft.

197

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 197

2023-08-29 10:14

2000-talet

En sommardag har jag ett ärende till Badpensionatet på Ljugarn, östra Gotland. På pensionatets trappa sitter en katt, en svanslös katt. Eftersom jag är katt­ intresserad vet jag att antingen är kattens svans kuperad eller så tillhör katten den svanslösa rasen manx. I receptionen på Badpensionatet står en äldre dam och jag frågar: ”Jag såg en katt här utanför, är svansen kuperad eller är det en manxkatt?”

Damen ler ett vänligt men lite förbryllat leende och säger: ”Katten … den heter Nietzsche …” ”Jaha”, replikerar jag. ”Vad originellt att döpa katten efter en tysk filosof. Det måste vara en überkatz.” Då ser damen ännu mer förbryllad ut, varefter hon med ett smackande ljud trycker upp sina tänder i gommen och säger: ”Katten heter Nisse. Han är snäll.”

En dam som heter Roberta Beck hatälskar sin katt och har skrivit följande: Varför jag hatar min katt 1. För att hon lämnar svarta hårstrån på mina vita kläder och vita hårstrån på mina svarta kläder.

2. För att hon tror att mitt arbetsbord är hennes säng.

3. För att hon tror att sophinken är en trestjärnig restaurang.

4. För att hon vill in när hon är ute och ut när hon är inne.

5. För att hon kollar om det är bättre käk hos grannarna.

6. För att hon vet att mina hot bara är tomma ord.

Det sägs att skillnaden mellan hund och katt är att hunden tror han bor hemma hos dig och katten tror att du bor hemma hos henne.

Jan Myrdal har sagt: ”Katter är intelligenta djur. När min fru och jag vill att katterna inte ska förstå vad vi säger så talar vi engelska eller franska.”

Ja, katter är intelligentare än hundar, du kan aldrig få elva katter att dra en släde.

Här poserar jag tillsammans med vår katt Mörkret.

198

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 198

2023-08-29 10:14

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 199

2023-08-29 10:14

2010-talet

När jag arbetat med mina filmer har jag lagt ner mycken möda och mycken kärlek och mycket fniss för att mina figurer ska ha den rätta noppiga kepsen, den exakta lerfärgen på ankelsockorna av banlon, den skrikigaste pastellen på det koreasydda Adidasplagiatet och den ursprungliga modellen av den lilla slunglika herrhandväskan i konstläder.

Denna omedvetenhet när det gäller det egna utseendet som vi svenska män har, tycker jag tyder på en inre styrka. Vi bryr oss inte. Vi skiter i att låta oss påverkas av dessa undersköna välbyggda unga män med neofascistiska granithakor som lojt blickar ner på oss från stadens annonspelare.

Vi har med rätta insett att samma plagg på oss skulle vara en fars, en tragi­ komisk fars som vi vill bespara våra medmänniskor.

Vi vill vara – som någon så lysande formulerat det – ”pojktorftiga”. Vi klär oss för att skyla och värma oss, inte för att strutta med i denna cykliska påfågeldans som kallas mode.

Här måste jag i samma veva bekänna att om jag har vad engelsmännen kallar ”the shabby look” i arbetslivet så är jag en katastrof hemma. Där är det den säckiga looken som gäller (vilket nästan är en förolämpning mot alla stiliga säckar).

Fjärran från vårens modefärger lullar jag omkring i filttofflor, T-shirt med texten ”Bollnäsgrillen, alla tiders” samt velourbyxor av den engagerade sjuttiotalssorten med ett rörande gällivarehäng, nej, mer än så förresten, ett sådant häng som i folkmun kallas för ”Fagersta-arschel” (vilket är det närmaste vi västerlänningar kan komma den vanliga arabiska byxan med grenen i knähöjd).

Sålunda går jag helt omedveten om min uppenbarelse omkring i samma hus som min fru. Vilket osökt för mig in på en teori jag läste om att ”den mänskliga rasens fortbestånd är avhängig av kvinnans bristande omdöme när det gäller männens utseende”. Det ligger något i den teorin tycker jag, när jag ser mig omkring bland mina terylenprydda, kulmagade tunnhåriga charmtroll till kamrater och

214

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 214

2023-08-29 10:14

2010-talet

naturligtvis när jag i stunder av klarsyn ser mig själv i all min tuddiga ömklighet.

Gud give att kvinnan inte börjar ställa estetiska krav på oss ”pojktorftiga” män, då dör den mänskliga rasen ut.

Här poserar jag i min fula men ack så älskade favoritkofta. Ge mig sedan ett par säckiga mjukisbrallor och ett par ingångna filttofflor så leker livet.

215

ÅBERG_inlaga_ASR_LEO.indd 215

2023-08-29 10:14