Fotografiet – barnavdelningarna föds

FOTO: UPPSALA BILD / UPPLANDSMUSEET

DET ÄR OKTOBER 1945 och barnen på bilden läser ett purfärskt exemplar av Babars resa av den franska författaren Jean de Brunhoff. Boken är skriven 1932, men har precis getts ut på svenska, med översättning av Ingrid Prytz.

På bordet väntar ett snart sönderläst exemplar av Elsa Beskows Solägget från 1932, vilandes på den mer problematiska Historien om Lille Svarte Sambo av Helen Bannerman. Boken handlar om den tamiliske pojken Sambo och är skriven 1899, men utgiven på svenska först samma år som bilden tas. Berättelsen är relativ harmlös, men Bannermans illustrationer förstärker negativa stereotyper om svarta.

Därunder gömmer sig den ett år gamla Pelle Svanslös och taxen Max av Gösta Knutsson, vilket passar extra bra just i Uppsala.

REDAN 1899 GÅR det att prenumerera på särskilda sagor för barn, under namnet Barnbiblioteket Saga. Men ett bibliotek för barn i mer traditionell mening öppnas först 1911 i Stockholm (läs mer i bif 1–2022 i artikeln om Valfrid Palmgren).

Biblioteket huserar i egna lokaler innan det år 1927 blir en del av Stockholms stadsbibliotek. Just denna modell blir också stilbildande för framtida barn- och ungdomsbibliotek, med särskilt avsatta lokaler som en del av de större stadsbiblioteken.

För första gången får barnen möbler i sin egen storlek och det ordnas särskilda sagostunder. Under och efter andra världskriget ökar intresset för barnboken markant – och därmed också intresset för barnbiblioteket. Det syns bland annat på bilden, som är fotograferad på den nya barnavdelningen på Uppsala stadsbibliotek.