4233 Forntidsglimtar - Bronsåldern

Anna-Karin Andersson & Elin Jonsson

FORNTIDSGLIMTAR BronsĂĽldern

I samma serie:

Forntidsglimtar – Jägarstenåldern (2018) Forntidsglimtar – Bondestenåldern (2019)

Forntidsglimtar – Bronsåldern Beta Pedagog AB Skutevägen 1, 432 99 Skällinge info@betapedagog.se www.betapedagog.se tel. 0340-355 05 © Text: Anna-Karin Andersson, 2020 © Bild: Elin Jonsson, 2020 Författare: Anna-Karin Andersson Illustratör: Elin Jonsson Redaktör: Isac Carlsson Art. nr beta-4233 ISBN 978-91-88009-97-5 Första upplagan, första tryckningen Dardedze Holografija, Lettland, 2020

Svanenmärkt trycksak, 3041 0971

Svanenmärkt trycksak, 3041 0971

Anna-Karin Andersson & Elin Jonsson

FORNTIDSGLIMTAR Bronsåldern K a pi t e l 1 Att utmana havet................................................................ 4 K a pi t e l 2 En hjälte till häst...............................................................19 K a pi t e l 3 Att fånga en tjuv............................................................... 37 K a pi t e l 4 Den utvalde...................................................................... 54 K a pi t e l 5 Den långa resan................................................................ 70 K a pi t e l 6 Leka med elden................................................................. 88

K a pi t e l 1

Att utmana havet I Snäckedal i Småland finns över 200 gravar, monument och rösen från bronsåldern.

Snäckedal var en speciell plats under brons­ åldern. Här finns en av Sveriges största skeppsformade stensättningar. Den är över 40 meter lång.

I Snäckedal bodde det för ungefär 3 100 år sedan en pojke som hette Uttar. Det här är berättelsen om när han och hans vän utmanade havet.

4

U

ttar går sakta uppför klipphällen och snirklar mellan grav­rösena. Det är redan ljust och morgon­dimman ligger tät över vattenytan.

I dag är det hans tur att tömma mjärdarna. Abborren leker för fullt i vattnet och det betyder alltid massor av fisk.

Stenrösen och olika stenformationer ligger utspridda längs hällarna. Det är som att gå omkring i en nästan-värld, ett gränsland mellan de levande och döda.

När Uttar går förbi det stora, skepps­ formade stenröset, längst uppe på hällen, ryser han till. En av de gamla hövdingarna ligger begraven där. Det är något med det här området som är både lockande och otäckt på samma gång.

5

*** Båten glider ljudlöst genom vattnet. Uttar ror mjukt och det enda som hörs är det svaga plaskandet av årorna när de skär vattenytan. Han ror förbi klippan som ser ut som en limpa bröd. Klippan är perfekt att hoppa ifrån och vattnet är djupt där nedanför. Han måste fråga vännen Viste om han vill följa med och bada senare.

Under bronsåldern blev människor mer och mer bofasta. Människor bodde ofta i ensamma gårdar eller i mindre byar. Jordbruket blev viktigare än tidigare. Men även om många människor var bönder, så spelade fisket och vattnet fortfarande en stor roll. Vatten var viktigt på flera sätt, för att dricka, för fiske och inte minst för att färdas på.

6

När Uttar är på väg tillbaka från fisket, står solen redan högt på himlen. Båten är full av sprattlande fiskar, som stillnar allt eftersom.

– Uttar!

Han vänder sig om. Där står Viste på brödklippan och vinkar.

– Kom! Skynda dig, skriker Viste. Jag tänker hoppa längre ut än jag någonsin har gjort förut!

Uttar ror så fort han kan. Fören stöter emot land och han drar snabbt upp båten och springer bort till Viste.

– Jag tänker slå rekordet, säger Viste. Ända sedan de lärde sig simma, har de tävlat om vem som kan hoppa längst från klippan.

– Var försiktig bara, säger Uttar.

Han tar av sig särken och skyndar sig upp till vännen på klippan.

7

– Ha! Det är det sista jag tänker vara, skrattar Viste.

Uttar ler. Något i magen rör sig oroligt, men han tvingar bort oroskänslan. Han tar sats och springer rakt ut över kanten.

Uttar flyger ut från klippan. Viste är tätt bakom honom. Uttar älskar det här, att sväva i luften. Han känner sig som en fågel.

Uttar spränger vattenytan perfekt och

8

sprattlar hårt för att ta sig upp till ytan igen.

Uttar stannar kvar i vattnet, medan Viste kravlar upp på klippan igen.

– Nu du! säger Viste. Nu ska jag hoppa det längsta du någonsin sett.

Uttar ser hur Viste backar bakåt, tar sats och springer rakt ut mot vattnet.

Just som Viste lättar från berghällen händer det något. Det blir mörkt runt omkring dem. Uttar tittar upp mot himlen.

Det är lika mörkt som om det vore kväll.

9

Ett plask hörs när Viste slår i vattenytan.

Sen blir det tyst. Alldeles, alldeles tyst. Inte ett ljud hörs.

Och världen blir bara mörkare och mörkare.

– Viste! skriker Uttar.

Han simmar ut till platsen där Viste slog i. Dyker om och om igen. Simmar fram och tillbaka. Men ingenstans kan han se sin vän.

Och detta mörker! Var kom det ifrån?

Solen stod nyss mitt på himlen. Ändå är världen lika mörk som på kvällen nu.

Hjärtat hamrar inuti Uttars bröst. Gång på gång tar han djupa andetag och dyker ner under ytan igen. Han dyker ner till botten, simmar med öppna händer, sträcker sig desperat efter vad som känns som hår, men som bara är sjögräs.

12

Till slut skriker han rakt ut.

– Hjälp! Hjälp mig!

Uttar tittar upp mot solen. Den syns bara som en smal ljusstrimma bakom en svart skiva.

Det här är slutet, tänker Uttar.

Nu går världen under.

Havet har varit olika djupt under olika perioder. Under bronsåldern var havsnivån vid Snäckedal ungefär tio meter högre än vad den är i dag.

För arkeologerna är det viktigt att veta var stranden låg, för då kan de veta när människor kan ha bott på en plats. Om platsen låg under vatten kan ingen ha bott där.

13

– Vi tar henne vid stupet, ropar en mörk röst.

Spring förbi, spring förbi, spring förbi, tänker Sunniva och blundar.

När hon för en sekund öppnar ögonen är männen så nära att hon kan se deras vilda blickar.

Så här har du aldrig tidigare mött barnen från bronsåldern! Rafflande äventyr varvas med intressanta fakta. Det här är den tredje boken i serien Forntidsglimtar. Bokens sex berättelser utspelar sig på några av de större fyndplatserna från bronsåldern.

Anna-Karin Andersson är arkeolog och författare, med ett brinnande intresse för hur människor levde förr i tiden.

Elin Jonsson är serietecknare och illustratör. Här skildrar hon, i vackra bilder, människor och miljöer från bondestenåldern.

Art. nr beta-4233

9 789188 009975