Kapitel 2 En hämnd

Det krafsar under sängen. Noa tittar ner och ser Bitt.

– Ledsen i ögat? frågar hon och lägger huvudet på sned.

– Ja, suckar Noa. Varför har du repat golvet och hackat i kudden?

Bitt rynkar ihop ansiktet till en butter min.

Superhjältar måste faktiskt öva, muttrar hon. Supermycket och superofta.

Du är inte klok, säger Noa. Mamma är jättearg.

Din mamma är otäck, säger Bitt. Är du säker på att hon inte är en utklädd drake?

Och hon tog din skärm. Det är barnplågeri.

Noa kan inte låta bli att skratta. Men så blir det bråttom. Han skyndar sig att borsta tänderna. Sedan hämtar han ryggsäcken på skrivbordet.

– Jag måste till skolan nu, säger han till Bitt trots att hon inte syns till. Rör ingenting! Och träna inte mer med svärdet!

Bitt svarar inte. Hon har nog gömt sig på ett säkert ställe.

Noa cyklar i väg. Cykeln är gammal och rostig för pappa hade den som liten.

När han parkerar cykeln på skolgården kniper det i magen av oro. Han tänker på i fredags när Bitt försvarade honom och gjorde bort Mia inför hela klassen. Den dagen retades hon inte mer. Men hur blir det nu? Tänk om hon vill hämnas?

Noa hinner knappt låsa cykeln förrän

Mia och hennes två kompisar närmar sig.

Titta! säger Mia. Där kommer

muppen Noa Guppen på sin fula cykel. Noa ser ner i marken och försöker gå runt de tre tjejerna. Men Mia ställer sig bredbent i vägen. Hon knuffar Noa så att han tappar balansen. Han faller bakåt och sätter sig rakt i en vattenpöl!

Där fick du för i fredags! väser hon.