Riddaren Hopp och jätten

Hör du mullret? Det låter som åska … men det är inte åska.

Det är en jättes mage som kurrar. Jätten har nämligen legat bland bergen och sovit i tvåhundra år. Och nu är hon vaken och hungrig!

En hungrig jätte äter nästan allt.

Därför är varenda kotte i skogen rädd.

Ingen vill ju hamna i jättens mage. Eller, ve och fasa, fastna mellan hennes tänder!

Så nu springer rövarna för livet. Troll låtsas vara statyer. Häxor flyger i väg på kvastar. Och vättarna använder sitt bästa knep. De vrider på mössorna för att bli osynliga.

Men hur är det i Ruskborgen, där riddarna bor? Vet Hopp att mullret inte är åska? Vet hon att de måste akta sig?

Vi får hoppas det. Annars är riddare, hästar, kor, getter, potatishögen och ostarna i fara. Men spenaten och ärtorna är säkra. Jättar äter inte grön mat. Jodå, i Ruskborgen vet folk att de måste akta sig. Därför far de runt och letar gömställen. De smarta gräver ner sig i gödselstacken. För där letar ju ingen. De modiga hoppar ner i vallgraven. Och kommer upp lika snabbt igen. För fiskarna är arga och bits. Andra springer ner i fängelsehålan. Men inte Hopp. Hon smyger ut till stallet och sadlar Natt.

När Hopp och Natt travar över borggården sticker Ayas huvud upp ur en höstack. Hon har gömt sig där.

– Vart ska ni? frågar Aya.

– Jag ska stoppa jätten, svarar Hopp. Så att vi inte blir uppätna.

Natt kör hovarna i marken och stannar tvärt. Är de på väg mot en hungrig jätte?! Det visste han inte. Han trodde att de skulle plocka vitsippor.

Önskar att jag kunde hjälpa er, säger Aya. Men det är bara hjältar som inte gömmer sig i dag.

Hjältar? Natt får en stolt böj på nacken. Han piskar med svansen och stampar med hovarna. Är det någon som är en hjälte så är det han.

Har ni någon plan? frågar Aya.

Nja, säger Hopp. Jag kan nog inte brotta ner jätten. Men jag kan köra in svärdet som en sticka i hennes tå. Sedan hjälper jag till att ta bort den. Fast bara om hon lovar att inte äta upp oss.

Kan fungera, säger Aya.

Hon biter i en bulle som hon har i handen.

Vad är det där? frågar Hopp nyfiket.

Äsch, säger Aya. Det är en tio-bulle. Den förvandlas till tio stycken i magen. Håller mig mätt hela dagen.

– Mätt! utbrister Hopp. Där sa du något. Vi måste göra jätten mätt!

– Du kan koka gröt, föreslår Aya.

Det blir bara en liten klick i jättens mage, säger Hopp. Grytorna är för små.

Natt suckar. Ibland fattar Hopp ingenting. Han lyfter benet och pekar med hoven på bullen.

Då förstår Hopp äntligen.

Tio-bullarna är fiffiga, säger hon. Vem bakar dem?

En gråbuse, svarar Aya. Han har sitt bageri vid vulkanen.

Tänk om han kan baka till jätten, säger Hopp. Kanske en bulle som förvandlas till tusen.

I samma stund skakar marken och träden hukar sig. Så högt mullrar jättens mage. Nu är det bråttom! Aya dyker ner i höstacken igen. Natt och Hopp sätter fräs ut från borggården.

Mot bageriet! ropar Hopp och håller upp sitt svärd.

De galopperar över fältet och plaskar över ån. De travar i slalom mellan troll som låtsas vara statyer. Och snart är de framme vid vulkanen. Svart rök och röda gnistor flyger genom luften.

– Där är bageriet, säger Hopp och pekar på ett stenhus.

Hopp skuttar av Natt och knackar på. Dörren rycks upp och gråbusen tittar ut.

– Kan du inte läsa? frågar gråbusen och pekar på en skylt.

– Här bakas bara små bullar för stora magar, läser Hopp.

– Just det, säger gråbusen. Din mage är pytteliten. Du spricker om du äter mina bullar.

– Det är inte jag som ska äta, säger Hopp. Har du inte hört att jätten är vaken?

– Va! skriker gråbusen. Vi måste gömma oss. Pax för platsen under sängen.

Gråbusen vänder för att springa in i huset igen. Men Natt sätter tänderna i hans byxbak. Och låter honom dingla en bit över marken.

Loss! skriker gråbusen. Annars släpper jag en smygare. Och mina smygare är giftiga som en kobras bett!

Natts ögon blir stora och rädda. Han öppnar gapet och gråbusen faller till marken.

Böcker i serien

Duhittarmångaflerböckerochbokserierpåbetapedagog.se. Därkanduocksåprovläsaochbläddraiböckerna.