Våga April 2020

April 2020

Tips för en prunkande trädgård Porträttet: Jon Henrik Fjällgren

Tema: Berättelser

”Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa”

Joakim Sällquist, skådespelare:

Jag berättar – alltså finns jag. Det är när vi delar våra berättel­ser som vi blir människor. Genom dem skapar vi vår historia, framtid och gemenskap – de hjälper oss att förhålla oss till det som varit, det som är och det som ska bli.

”Det hemska har blivit min styrka”

Korset – mer än ett dödsbud

ODR SAMHÄLLSINFORMATION

20am3214_omslag_22119.indd 1

2020-03-20 11:02:17

Ledare Martin Lindblad

FOTO: EVGENYATAMANENKO/GETTY IMAGES

Påskens budskap om livets seger ger oss ­anledning att känna stor glädje, skriver kyrko­ herde Martin Lindblad.

Glädjen hjälper oss bära olyckan

2

20am3214_ledare_22456.indd 2

FOTO: ANNA HJALMARSSON

H

ar ni någon gång funderat på varför vi önskar varandra en glad påsk när vi vid jultid önskar att densamma skall bli god? På vilket sätt är påsken gladare än den goda julen och är då julen godare än den glada påsken? Kanske är mina funderingar kring detta helt överflödiga och att skillnaden mellan de båda enkelt kan förklaras av språklig utveckling och tradition.

Men nu när vi ändå har kommit in på spåret glädje så kan vi väl stanna kvar där. Vår tid och vår del av världen sägs vara präglad av jakten på lycka som är ett begrepp som ligger nära glädjen men ändå inte är samma sak.

Kanske kan man vara glad utan att man fullt ut är lycklig? Och skulle man kunna påstå att glädjen är något som kommer till oss som en gåva utifrån?

Om vi känner glädje kan vi samtidigt bära olyckan. Om glädjen finns som en grundton inombords så vågar vi också tro, hoppas och älska. Påskens budskap om livets seger ger oss anledning att känna stor glädje. Däri ligger

”Kanske kan man vara glad utan att man fullt ut är lycklig?” nog förklaringen till att vi säger – glad påsk!

Denna hälsning blir min sista i tidningen Våga eftersom jag i sommar går till en tjänst i Härlanda församling. Jag hoppas att ni är glada över vår publikation. En glädje för mig är att Västra Frölunda pastorat har beslutat att prioritera tre områden de närmaste åren; klimatet, ungdomar och ideella. Alla tre är angelägna ur olika aspekter och jag önskar allt gott i det fortsatta arbetet med dessa och med kyrkans pågående uppdrag i form av gudstjänster, undervisning och diakoni.

Glad påsk!

MARTIN LINDBLAD Kyrkoherde i Västra Frölunda pastorat

April 2020

2020-03-20 11:02:01

Innehåll april/20

April 2020

20am3214_innehall_22722.indd 3

26

22

Omslagsfoto: Mats Willner Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Sörmlands Printing Solutions 2019 Annonser: Display i Umeå AB, 090-71 15 00, info@display-umea.se Nästa nummer av Våga kommer 12 juni 2020

S

FOTO: ALIREZA H

N VA

ENMÄRK

E

T

Redaktörer Västra Frölunda pastorat: Helena Andersson, Amanda Holmblad Redaktionen Västra Frölunda pastorat: Martin Lindblad, Maria Lif, Matilda Nyman, Ann-Sofie Scherman Tel: 031-731 64 50 E-post: vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan.se vastrafrolunda.pastorat@svenskakyrkan.se

14

FOTO: JOI GRINDE

Redaktion

14

FOTO: MARIA ÖSTLIN

4 Utkiken 6 Intervju: Joakim Sällquist, skådespelare 8 Kyrkvastästarens bästa trädgårdstips 10 Tema: Berättelser 14 Porträtt: Jon Henrik Fjällgren 18 Påskens drama – som en Hollywoodfilm 20 Forskare: Vi behöver en ny syn på arbete 22 Intervju: Arnold Wernersson Vigde livet åt äventyren 25 Korsord 26 Tre berättelser: Därför

jobbar vi i kyrkan 29 Kyrkans symboler:

Korset 30 Lek och lärande i Älvsborgs barnkörer och musikskola 32 Konfirmation

EN DEL AV Trycksak 5041 0004

3

2020-03-20 11:02:02

FOTO: SASIISTOCK/GETTY IMAGES

Fira påsk i kyrkan Ändringar kan komma att ske.

Titta på hemsidan för uppdaterad information! svenskakyrkan.se/ vastra-frolundapastorat

Tisdag 7 april Västra Frölunda kyrka 18.00 Petrusdrama Vi får här följa Petrus som berättar om tiden från den gången då han träffade Jesus till korsfästelsen av Jesus. Berättelsen förs fram av Petrus, gestaltad av Lasse Möller. Berättelsen dramatiseras och har till sin hjälp en storbild och sång och musik. Gestaltning, sång, gitarr: Lasse Möller. Flygel: Thony Sjöström.

Skärtorsdag 9 april Älvsborgs kyrka 12.00 Skärtorsdagsmässa

18.30

Skärtorsdagsmässa

Vrångö kyrka 17.00 Mässa Näsets kyrka 18.00 Påsksupé som avslutas med ­skärtorsdagsmässa

Kostnad: 40 kr/person.

Anmälan senast måndagen den 6 april till: Peter Belsing, diakon, på telefon 031-731 64 54 eller mejl peter.belsing3@svenskakyrkan.se Grevegårdens kyrka 18.30 Skärtorsdagsmässa

Kören Vågorna medverkar.

Donsö kyrka 19.00 Mässa Styrsö kyrka 19.00 Mässa

4

Tynnereds kyrka 19.00 Skärtorsdagmässa

Tynnereds kyrkokör medverkar.

Västra Frölunda kyrka 19.00 Skärtorsdagsmässa

Långfredag 10 april Näsets kyrka 11.00 Långfredagsgudstjänst

Karin Knutson från Göteborgs ­symfoniker spelar violoncell.

Ann-Sofie Scherman piano/orgel.

Donsö kyrka 11.00 Gudstjänst Styrsö kyrka 11.00 Gudstjänst

15.00 Stabat Mater av G.B. Pergolesi Samt arior ur Matteuspassionen av J.S. Bach. Helena Alm, sopran. Helena Henriksson, mezzosopran. Styrsö Kammarsolister. Under ledning av Rune Henriksson.

Tynnereds kyrka 11.00 Gudstjänst, stråkmusik Västra Frölunda kyrka 11.00 Långfredagsgudstjänst Älvsborgs kyrka 11.00 Långfredagsgudstjänst

15.00

Korsandakt

Vrångö kyrka 15.30 Gudstjänst

Västra Frölunda kyrka 23.30 Påsknattsmässa

Påskdagen 12 april Näsets kyrka 11.00 Påskdagsmässa med Ockra Brasskvintett

Musikens leds av Ann-Sofie S ­ cherman.

Donsö kyrka 11.00 Gudstjänst Styrsö kyrka 11.00 Gudstjänst Tynnereds kyrka 11.00 Mässa med söndagsskola

Tynnereds kyrkokör och Vågorna.

Västra Frölunda kyrka 11.00 Gudstjänst Älvsborgs kyrka 11.00 Högmässa Vrångö kyrka 15.30 Ekumenisk gudstjänst

Ekumeniska kören medverkar.

Brännö kyrka 17.45 Gudstjänst Köpstadsö skolhus 18.30 Gudstjänst

Annandag påsk 13 april Donsö kyrka 11.00 Gudstjänst

Påsknatten 11 april Tynnereds kyrka 23.30 ”When you believe”

Påskdramagudstjänst med ungdomar.

Mars 2020 FOTO: GETTY IMAGES

20am3214_utkiken_22482.indd 4

2020-03-20 11:02:21

FOTO: SASIISTOCK/GETTY IMAGES

Utkiken

Möt våren i din församling Söndag 22 juni

Näsets församling Söndag 19 april

17.00 Vårjubel med tant Bertas Jasskapell Musikgudstjänst.

Söndag 26 april

17.00 Midsommarmusik

Med Hans Agrell och

Emelie Sundborn.

Styrsö församling

Familjedag med Näsetloppet

11.00 Lusse & Mickan på familjegudstjänst i Näsets kyrka En mini-föreställning om att vara en bra kompis. Vännerna Lusse & Mickan som båda ska vara med i Näsetloppet. Mickan har övat på att springa superdupersnabbt, medan Lusse hellre vill springa på ett helt annat sätt.

Efter föreställningen dansar vi loss ihop med Lusse & Mickan och blir uppvärmda inför miniloppet. Senare samma eftermiddag är alla barn inbjudna till Lusse och Mickans springutmaning på evenemangsområdet vid Åkeredsvallen.

Söndag 19 april 17.00 Ett påskens vittne Ekumenisk sång- och musikgudstjänst, med berättelser och musik om Einar Ekbergs liv. Medverkar gör bland annat sångare och musiker från öarna under ledning av Niklas Ekberg.

Lördag 25 april 17.00 Pianoafton i Styrsö kyrka

Beethoven Pathetique Sonat, Bach Italiensk konsert, Wire’n Ironiska småstycken. Rune Henriksson, piano.

Fredag 8 maj 18.00 Styrsö kyrka med ”Göteborgs­ lärkorna” Lördag 23 maj 17.00 Minga Crash interkulturella möten i Styrsö kyrka

Minga är festivalen där folkmusiker från olika kulturer som aldrig träffats blixtrepar och skapar nytt - må det bära eller brista...

Lusse och Mickan.

Lördag 16 maj

15.00 Drop in-dop i Näsets kyrka Fånga tillfället att få bli döpt eller låt döpa ert barn utan föranmälan. Kom själv eller fyll kyrkan med nära och kära! För att genomföra dop av barn, krävs godkännande av bägge vårdnadshavarna.

FOTO: ALBIN HILLERT/IKON

Tynnereds församling Nära dig – en föreläsningsserie i Tynnereds kyrka Tisdag 7 april 19.00 Linda Alexandersson Pastor och ­före­ståndare på ­Ekumeniakyrkan i Arvika.

Tisdag 21 april 19.00 Cajsa Tengblad

Hälsopedagog.

Tisdag 5 maj 19.00 Joakim Sällquist

Skådespelare och beroendestödjare.

(Se intervjun på sid 6) Torsdag 23 april 19.00 Vårkonsert

Med Göteborgs salongsorkester i ­Grevegårdens kyrka.

Torsdag 21 maj 08.00 Gökotta i Grevegårdens kyrka

Kören Vågorna medverkar.

Onsdag 3 juni 19.00 Vårkonsert med församlingens körer Kyrkokören, Nova och Vågorna plus musiker i Tynnereds kyrka onsdag 10 juni 19.00 Sommarmusik i Tynnereds kyrka FOTO: BORCHEE/GETTY IMAGES

April 2020

20am3214_utkiken_22482.indd 5

Västra Frölunda ­församling Söndag 17 maj 18.00 Följ med oss på sommarfärden!

Vi lovsjunger våren och sommaren med all dess skönhet, i Västra Frölunda kyrka. Med på resan har vi bland annat Inbjudan till Bohuslän, Summertime och Den blomstertid nu kommer. Medverkande är körer från våra församlingar. Helena Sjöstrand Svenn, sopransolist, Wulfson Quartet, Maria Lindqvist Renman, organist och körledare.

Torsdag 21 maj 09.00 Gökotta med 20-årsjubileum Traditionsenligt firar vi gökotta i kyrkparken utanför Västra Frölunda kyrka, på Kristi Himmelsfärds dag. Med oss har vi en brasskvartett ur Hemvärnets Musikkår Göteborg: Benny Christiansson och Eva Järdhagen-Kruger, trumpet, Henrik Andersson och Ulf Kruger, trumpet. Dessa musiker har varit med och spelat på Gökottan här i Västra Frölunda i 20 år och detta ska vi såklart fira!

Vi är inomhus om det är dåligt väder.

Söndag 24 maj 18.00 Konsert Med blåsorkestern Mölndal ­Symphonic band.

Måndag 1 juni 11.00– Sommarkafé 13.00 Varje måndag under sommaren.

Utomhus vid fint väder.

Fredag 5 juni 15.00– Miljödag i kyrkparken 18.00 Roliga aktiviteter för stora och små.

Var med och påverka utvecklingen av parken.

Älvsborgs församling Söndag 5 april 18.00 Musikgudstjänst ”Triss i Helgon” Triss i Helgon: Maria, Hildegard och Birgitta.

Göteborg a cappella under ledning av Solveig Ågren.

Söndag 3 maj 18.00 Musikgudstjänst med jazz och ­improvisation Duo Ichio Söndag 10 maj 17.00 Musik och samtal

18.00 Musikgudstjänst med orgel och ­slagverk Med Johannes Landgren, orgel och Daniel Berg, marimba och slagverk.

För mer information om gudstjänst, konsert och verksamheter se vår hemsida eller i Kyrkappen.

5

2020-03-20 11:02:23

Intervju Joakim Sällquist

Tillbaka till livet Joakim Sällquist har en väg kantad av cancer, mobbning, droger och kriminalitet bakom sig. På psyket kom vändningen. Med en Guldbagge i bagaget kommer han till Tynnereds kyrka för att prata om flykten från sig själv – och om hur Gud gjorde honom fri.

TEXT: AMANDA HOLMBLAD FOTO: MATS WILLNER

J

ag ringer upp Joakim en tisdag i februari.

Innan har jag gjort min sökning på nätet och läst om hans förflutna. Om skelettcancern som drabbade honom som tonåring, mobbningen som följde, om hans behov av flykt från det som gjorde ont. Om droger och kriminalitet, musikkarriär och psykos.

För att sedan som frisk, som av en slump, bli erbjuden huvudrollen i filmen Goliat. En rollprestation som han dessutom vann Guldbaggen för 2018 som bästa manliga skådespelare.

2019 har han spelat in en tv-serie baserad på deckarförfattarna Roslund och Hellströms roman, Box 21. En helt osannolik historia. Eller, Gudomlig? Jag vet att han ska gästa Tynnereds kyrka i maj och fylld av nyfiken och fascination får jag tag på honom på första försöket.

Hej Joakim, du ska komma till Nära dig 5 maj, vad ska du prata om där?

– Jag ska tala om vändningen i mitt liv och om hur jag kom tillbaka efter att ha varit på 6

20am3214_intervju_22458.indd 6

flykt från mig själv i många år. Om hur jag hittade Gud och mig själv.

Vad jobbar du med just nu?

– Just nu arbetare jag som boendestödjare plus att jag är ansvarig för ett utslussningsprogram på en anstalt. Samtidigt är jag skådespelare och just nu aktuell i serien Box 21 som går på Viaplay.

Oj, och detta går att kombinera, hur hinner du med?

– Mitt jobb som boendestödjare kan jag anpassa efter när jag behöver filma, så hela förra sommarhalvåret flög jag mellan Rumänien och Sverige för inspelning av Box 21.

Vad blev vändpunkten för dig?

– Jag blev psykotisk och inlagd på psyk efter flera års missbruk. Psykosen skrämde mig väldigt mycket. Det gjorde att jag äntligen började lyssna. I mitt drogade tillstånd var jag väldigt högmodig, trodde att jag var förmer, att jag var Gud. Stod högt i hierkin.

Men i psykosen var jag väldigt rädd, och rädslan gjorde att jag så smått började lyssna på andra, att gamla masken började krackelera. Jag steg ner från tronen.

– Alla min mörka stunder i livet, med min cancer, mobbingen, droger och kriminalitet, de hemska erfarenheterna har blivit mina styrkor nu. Förvandlats till erfarenheter och något positivt som jag kan dra lärdom av.

Med tanke på dina erfarenheter, tror du att det är något vi i vuxenvärlden kan göra för att hjälpa barn och ungdomar i samma sits, eller måste man… gå igenom det?

– Det beror på åldern. Vi måste börja tidigt.

Se varningstecken i familjebilden och så vidare. Våga gå på, och lita på vår magkänsla.

Längre upp i åldrarna när man redan kommit in på fel väg är det svårt för andra att nå fram.

Man kan så små frön, som förhoppningsvis kan göra skillnad när personen i fråga är redo.

Vad betyder din kristna tro för dig?

April 2020

2020-03-20 11:02:10

MISSA INTE! Joakim Sällquist kommer till ­föreläsningsserien Nära dig.

Datum: Tisdagen den 5 maj Tid: 19.00 Plats: Tynnereds kyrka Kostnad: Fri entré

Joakim Sällquist vann en Guldbagge för sin roll i filmen Goliat. Nu är han aktuell med serien Box 21 på Viaplay.

– Det är min bas. Min andlighet och tro.

När jag var psykotisk så mötte jag där en Gud som inte ville ha mig med… Så att ta livet av mig var inget alternativ, för då skulle jag ju hamna i helvetet... Så jag fick stanna kvar där i det hemska. Men när jag kom ur det kände jag annorlunda, jag ville döpa mig och vara med den Gud som jag vet älskar mig. Jag började sen jobba i kyrkan, träffade en präst och på den vägen är det. Är detta frihet för dig?

– Ja, genom Gud har jag blivit fri! Jag har varit med om så mycket. Om cancer som tonåring vilket ledde till att jag fick operera bort min käke och jag blev mobbad för mitt annorlunda utseende. Jag fick en ny käke först när jag var 20 år. Jag var så van att stänga av, att förneka, att fly… ända tills jag blev 42 år. Nu känner jag mig fri! Och friheten kom från Gud och bönen jag bad upprepande när jag var som lägst ”Gud om du finns, kom in i

April 2020

20am3214_intervju_22458.indd 7

”Om någon hade sagt till mig när jag kom ut från psyk, att ’om fem år kommer du tävla om en Guldbagge mot bland andra Mikael Persbrandt, och vinna’ – ja, då hade de nog fått lägga in mig direkt igen.”

mitt liv. Gud om du finns, kom in i mitt liv.” ­Varken mer eller mindre bad jag.

Vad känner du är Guds mening med dina framgångar inom skådespelaryrket?

– Jag hade känt på det här med framgång och att vara lovande artist tidigare, när jag sysslade med musik. Man beskrev mig som någon som kunde bli ”nästa stora artist”.

Sen spårade jag ur, blev sjuk och när jag kom ur psykosen och fick flytta hem till mamma igen – verkligen börja om – kände jag att nu får jag lägga undan de här drömmarna om att ”lyckas”, och bara vara. Men Gud ville annat.

En guldbagge! Haha… om någon hade sagt till mig när jag kom ut från psyk, att ”om fem år kommer du tävla om en Guldbagge mot bland andra Mikael Persbrandt, och vinna” ja då hade de nog fått lägga in mig direkt igen!

Haha, ja det känns som att Gud alltid gör lite… ”extra allt”.

– Ja, verkligen.

7

2020-03-20 11:02:13

Kyrkogårdar

Kyrkvaktmästarens bästa trädgårdstips

Magdalena i planteringstagen på Ingelas trädgård i Gloseby tillsammans med trädgårdskatten som också ville vara med på bild.

FOTO: INGELA DAHLBERG

V

arje år blir jag lika glad och även lite förvånad över alla gröna skott som kommer upp i rabatterna där hemma, trots att jag vet att jag legat på knä och planterat ner diverse lökar i rabatterna under hösten. Snödroppar, vinter­ gäck och krokus är de första som tittar upp på vårkanten, sen kommer de senare lökarna, påskliljor, tulpaner och kanske en och annan pärlhyacint.

Har du glömt att sätta dina lökar i höstas, misströsta ej, det finns fina färdigdrivna lök­ växter i trädgårdshandeln att köpa.

Det finns vissa saker att tänka på när du planterar ut dem i kruka eller för den delen direkt i rabatten.

Använd dig av en kruka som har hål i bot­ ten så det överflödiga vattnet kan rinna ut, lägg lecakulor i botten och fyll sedan på med

Grattis, M43!

Frivilligcentralen M43 är en mångkultu­ rell, medmänsklig och deltagarstyrd mötesplats som funnits sedan år 2000.

Bakom M43 står Svenska kyrkan i Västra Frölunda, i nära samarbete med Askim-Frölunda-Högsbo SDF, social resursförvalt­ ning och Poseidon. I vår fyl­ ler M43 20 år. Hurra!

kvalitetsjord och plantera dina vårlökar. Om du inte vill se lökens ovansida kan du plocka lite mossa och lägga över på toppen, det blir väldigt vackert. Jag tycker det är vackert att blanda olika lökar i ett och samma arrange­ mang. Köper du olika blommor kan du dela på lökarna och blanda fritt, som du tycker är vackert.

MIN EGEN favorit är pärlhyacinten tillsam­

mans med kungsängsliljan. Dessa vårlökar tycker inte om snö och frost så det är bra om du kan ta in krukan under natten. Tänk på att vara sparsam med vattningen. Om du väljer att plantera dem direkt i rabatten behöver jorden ha blivit varm och mjuk innan du planterar ut dem.

De flesta lökar du köper på våren är av samma sort som dem du sätter på hösten,

så när dina vårlökar är utblommade kan du spara dem till hösten och plantera ut dem i rabatterna och sen invänta till nästa vår och på så sätt njuta av dem, förhoppningsvis fler år framöver.

HAR DU problem med rådjur som äter upp

dina lökväxter ska du satsa på följande sorter: Allium Narcisser (till exempel stjärnnarciss, påskoch pingstliljor) Scilla (blåstjärnor) Vintergäck Snödroppar Kungsängslilja Kejsarkrona Pärlhyacint

Vill du fira gudstjänst på finska?

Välkommen till sverigefinska församlingsverksamheten, som firar gudstjänst på finska varje söndag och helgdag. Gudstjäns­ terna firas främst i Sjömans­ kyrkan på Amerikagatan 2, samt i Oscar Fredriks kyrka, som blir färdigrenoverad i slutet av maj. Förutom gudstjänster finns kafé, musiklekis för barn, besöksverksamhet och en handarbetsgrupp.

MAGDALENA MOBERG Kyrkvaktmästare Älvsborgs församling

För mer information:

www.svenskakyrkan.se/ carl-johans-pastorat/ suomeksi Tel: 031 731 8514 Facebook: www.facebook.com/ kirkkosuomeksi Instagram: @ruotsinkirkkogbg

FOTO: RADENMAS/GETTY IMAGES

8

20am3214_kyrkogardar_22477.indd 8

April 2020

2020-03-20 11:02:28

Pärlor för reflektion och eftertanke Den kallas ibland för livbojen. För liksom en livboj finns Frälsarkransen till hands när du behöver den.

Den påminner om att det finns en mening.

Hela du får ta plats, hela du behövs, hela du ryms.

Frälsarkransen tillåter och omfamnar. Du hör till.

Frälsarkransen är ett modernt radband och armband, med 18 pärlor i olika färger och av olika betydelser.

Den har under 25 års tid hjälpt otaliga människor till fördjupad bön och en innerligare Gudskontakt.

1.

2.

1. Gudspärlan påminner om att det finns någon som alltid är med oss.

3.

2. Tystnadspärlorna finns där för stillhet och lugn.

3. Jagpärlan riktar tanken inåt, till den vi är när yttre roller skalas bort.

10.

4.

4. Doppärlan manar oss att våga börja om på nytt. Det är aldrig försent.

5. Ökenpärlan symboliserar motgångar. De är okej och kan besegras.

9.

6. Bekymmerslöshetspärlan är livets rastplats. Här finns inga krav.

7. Kärlekspärlorna finns för de människor vi älskar och de som älskar oss.

5.

8. Hemlighetspärlorna rymmer det vi döljer och den gröna även medmänsklighet.

9. Nattens pärla står för mörker. För att uppleva dagen måste man utstå natten.

8.

10. Uppståndelsepärlan flödar av ljus och liv. Den är hoppet som övervinner oro och rädsla.

6.

Frälsarkransen av glas tillverkas Tara Projects i New Delhi, i Indien, och uppfyller bestämmelserna för Fair Trade. Varje pärla görs för hand.

7.

Fråga efter Frälsarkransen i din kyrka.

FK_230x300.indd 1 20am321_annons_21580.indd 9

2020-03-16 15:00 2020-03-20 10:15:48

Jag alltsü berättar finns jag 10

20am321_tema_berettelser_21581.indd 10

April 2020

2020-03-20 10:16:01

TEMA BERÄTTELSER Genom att berätta gör vi oss sårbara. När vi för en stund lämnar tryggheten och låter berättelsen skava och prövas utvecklas vi. Berättandet gör oss till människor.

i mötet, i direkt samspel med en annan människa, som berättelsen gör avtryck.

– Först när jag börjar berätta gör jag anspråk på min historia, men också den möjliga framtiden. Jag osäkrar berättelsen. Den landar hos en annan människa, vi smakar på orden och kan utmanas med frågor som skapar en osäkerhet. När jag berättar blir en utveckling möjlig, säger Ulrika Tajthy.

Hon är logoped och kursföreståndare för afasilinjen på Sundsgårdens folkhögskola utanför Helsingborg. Där möter hon dagligen människor som har svårigheter med språket. En av hennes uppgifter är att hjälpa dem uttrycka sina egna berättelser. Att berätta stärker jaget.

AV MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ROBERT HILMERSSON ”NARRATIV” SÄGER forskarna. ”Stories” heter det på sociala medier, ”storytelling” i reklamen. I en värld med överväldigande mängder information blir berättelser allt viktigare. Ju mer vi stressas av det oavbrutna flödet av fragmentiserade budskap, desto mer behöver vi sitta ned och lyssna på någon som berättar.

Och låta någon höra mig.

Alla har vi berättelser, även om de kan se väldigt olika ut och framföras på många olika sätt: med eller utan ord, i tal eller i skrift, som musik, dans, teater eller film. Men det är framför allt

April 2020

20am321_tema_berettelser_21581.indd 11

EN MÄNNISKAS berättelse rymmer inte bara historien, utan också den möjliga framtiden. Men att bära den själv inom sig är inte nog, förklarar Ulrika Tajthy.

– Det är jätteviktigt att både berätta och ta del av andras berättelser! En berättelse som inte berättas är statisk, och den som inte tar del av andras berättelser kan inte utvecklas. Då sker något även i mig. Om jag lyssnar ordentligt tar jag emot den och låter den bli en del av min egen berättelse.

Hon talar om ”ubuntu”, ett uttryck som blev känt genom fredspristagaren Desmond Tutus kamp mot apartheid i Sydafrika. Innebörden är ungefär ”främmandevänlig”, att man är nyfiken och vänligt inställd även mot dem man inte förstår. Det skapar möjlighet att utvecklas.

Tutu ville inte ställa apartheidregimen inför rätta utan samarbeta för framtiden. ”Jag är för att du är för att vi är”, var hans måtto.

Ulrika Tajthy har jobbat länge med personer med afasi, som behöver hjälp att uttrycka sina berättelser. Hon har lärt sig samspela med människor som bättre läser av andra bortom orden än de flesta av oss, som märker nyanser som vi andra inte lägger märke till. Det triggar vår lyhördhet.

– Jag kunde inte gå in i rummet utan att vara närvarande och autentisk, det märkte de direkt. Jag fick gå ut och samla mig, sen gå in igen. Skorrar det illa, att det yttre och det inre inte stämmer överens – som en ostämd gitarr – kalibreras vi av människor som de här. De sätter oss på prov, säger hon.

– Vi bär alla på en sårbarhet i olika grad, men jag som har språket är aldrig lika utsatt som de här i klassen. Om jag kan ta in vidden av det kan jag växa som människa. Att möta sårbarhet kräver mina resurser.

FORTS.

11

2020-03-20 10:16:03

Tema Berättelser

Antropologen Don Kullick vid Uppsala universitet, som länge forskat om utsatta människor i olika miljöer, anser att vi inte ska se utsatthet som en brist och kostnad för samhället, utan en resurs som lär oss bli bättre. De ställer krav på att människor runtikring engagerar sig och tar ansvar, i verkliga möten.

Greta Thunberg ­utanför Sveriges riksdag.

FOTO: MIKAEL M JOHANSSON

LIKA SVÅRT som att sakna språket kan vara att sakna en historia att berätta. Inga i en Stockholmsförort växte upp med en tystnad kring sig, som det tog henne många år av terapi att förstå och acceptera.

– Jag insåg att jag inte hade någon sammanhängande historia, som andra. Kompisar berättade om somrar på landet, om ställen de besökt och saker de gjort. Jag insåg att min historia mest bestod av anekdoter och luckor. Jag kunde ibland se en vägskylt till någon plats som kändes bekant, men jag visste inte vad vi gjort där. Mamma sade aldrig ”Kommer du ihåg när vi var där?

Då hände det och det”, säger Inga.

Det som fastnade i minnet var ofta incidenter, händelser där hon gjort illa sig, blivit rädd eller ledsen. Men hon vågade aldrig bli arg, vara till besvär, utan kände skuld för att hon var lat och slarvig.

– Jag trodde att jag var ett dåligt barn. Men när jag var i 20-årsåldern sade min bästa vän: ”Så får man inte göra mot ett barn”. Jag började fatta att det inte var mig det var fel på, utan att min mamma var konstig.

”En berättelse behöver inte vara någon solskenshistoria, något att visa upp på sociala medier. Det som skaver kan också vara det som utvecklar.”

Kring Inga fanns även en självupptagen mormor och en snäll moster, medan pappa tidigt försvann ur sikte, utan att mamma förklarade varför. Morfar lämnade också mormor. Som tur var hade mamma en pojkvän som förstod Inga. Genom att i vuxen ålder fråga honom, mostern och andra i omgivningen kunde hon börja rekonstruera sin historia.

Förutom att få detaljer kring luckor kunde Inga också börja förstå vilka människor mamma, moster, mormor och hon själv var.

– Alla var oerhört kapabla människor, mormor var en problemlösare av rang. Mamma var estetisk och duktig praktiskt, hon kunde förklara komplicerade saker. Hon och morfar sporrade mig att läsa – när jag var elva gav han mig Eddan – de väckte min kunskapstörst, gav mig viljan att veta, ifrågasättandet.

Samtidigt var det stopp när det gäller känslor och berättande – troligen fanns någon diagnos i botten, gissar Inga. Men läsandet av andras berättelser har gett henne styrka genom åren. Författare som skrivit de episka berättelserna: Margaret Atwood, Donna French, Selma Lagerlöf, ­Göran Tunström, Robertson Davis.

Tegelstenar som Carl Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia hade allt det som hon saknade – gedigna sammanhållna berättelser där trådar knöts ihop i slutet och ... är berättelser som allt får sin förklaring. Samma med serierna ­format mänskligheten. på tv och senare nätet.

Världens myter skiljer – Jag älskar Tunströms Juloratoriet, där sig inte mycket åt. väldigt mycket förklaras, och han beskriver vad människor känner och varför.

Ingas berättelse har blivit hennes egen rekon-

SAGOR

12

20am321_tema_berettelser_21581.indd 12

struktion, analys och förklaringen till varför mamma, moster och mormor blev som de blev. I dag är hon tillfreds med det.

DET ÄR när vi delar våra berättelser som vi blir människor.

Genom dem skapar vi vår historia, framtid och gemenskap – de hjälper oss att förhålla oss till det som varit, det som är och det som ska bli. Hade vi bara varit här och nu skulle vi inte haft några berättelser.

En berättelse behöver inte vara någon solskenshistoria, något att visa upp på sociala medier. Det som skaver kan också vara det som utvecklar. Just det bär de uråldriga arketypiska berättelserna med sig, draman som får sin upplösning på gott och ont. De destillerar våra känslor, är symboler för trygghet, hot, skönhet.

I trygghetszonen där allt går på automatik är det svårt att utvecklas, resonerar Ulrika Tajthy.

– Men hamnar man i det väldigt obekanta får man panik.

I utvecklingszonen finns både trygghet och lite skav.

Vår tid är utmätt och vi bär alla på en beredskap inför annalkande katastrofer. Som tur är bär vi också på skrattet, som är ett sätt att släppa på garden. Det utlöser en lättnad, befriar oss och vi får slappna av.

I en för många så inrutad och stressad värld är det inte märkligt att efterfrågan på berättelser är så stor, anser Ulrika Tajthy.

Människor som Greta Thunberg och fredspristagaren Malala Yousafzai från Pakistan får ett sådant genomslag för att de är autentiska och bär ett äkta engagemang med etik och moral.

Därför skapar deras berättelser ett hopp.

– Jag tror vi är på väg mot ett samhälle där vi förstår de här sakerna.

April 2020

2020-03-20 10:16:04

Berättelser om svenska berättare Att memoarer får kröna en författar­gärning är inte ovanligt. Men några av de största berättarna får aldrig tillfälle att berätta sin egen historia. Då är det fint när andra kan göra det åt en. Här är några spännande porträtt och självporträtt av människor som ägnat sitt liv åt att skildra andras öden – påhittade eller verkliga.

Staty av författaren Astrid Lindgren på Stora torget i Vimmerby.

FOTO: MICHAEL ERHARDSSON/MOSTPHOTOS

AV SARA GRANT

Ett jävla solsken

Den besvärliga Elin Wägner

Astrid och jag: 50 års arbetsliv

Den som utmanar sin samtid – och samtidigt är kvinna – kunde dömas hårt för inte så många år sedan. Elin Wägner kämpade för rösträtten, freden, kärleken och miljön, men skrev även några av de största klassikerna i svensk litteratur. Hennes hjärtefrågor är minst lika aktuella idag som för drygt 100 år sedan.

Kerstin Kvint jobbade som chefssekreterare på Rabén & Sjögren förlag och blev Astrid Lindgrens personliga sekreterare när författaren inte riktigt orkade själv längre. En ny bild av den folkkära sagoberätterskan träder fram när Kerstin Kvint berättar om resor, möten och samtal ända fram tills Astrid Lindgren gick bort.

Sladdisen

Mannen i skogen

Jag vill sätta världen i rörelse

Hon har givit oss många böcker för både barn och vuxna, inte minst den älskade serien om invånarna på Saltön, men särskilt mycket om sin egen uppväxt har Viveca Lärn inte berättat. Förrän nu. Här skildras en barndom i en konstnärlig och fritänkade familj där förmågan att berätta en god historia alltid slog högre än att hålla sig till sanningen.

Många har läst Utvandrar-eposet om Karl Oskar och Kristina, men Vilhelm Moberg var mer än författare. Han var opinionsbildare och drama­ tiker, en folkbildare och kulturikon. Och samtidigt mycket kontro­ versiell för sin samtid.

Fatima Bremmer Forum

Ester Blenda Nordström slog igenom när hon wallraffade som piga på en bondgård. Senare levde Sveriges första undersökande reporter med samer i Lappland, med tredjeklasspassagerare till Nordamerika och i Sibiriens kargaste landskap. Hon trotsade alla bilder av hur en kvinna skulle vara i början av 1900-talet, men fick betala ett högt pris.

Viveca Lärn Albert Bonnier Förlag

April 2020

20am321_paheng_berettelser_21589.indd 13

Ulrika Knutson Historiska Media

Jens Liljestrand Albert Bonnier Förlag

Kerstin Kvint Astrid Lindgren Text

Anna-Karin Palm Albert Bonnier Förlag

Belönad med Nobelpriset, och samtidigt sagotant.

Bilden av Selma Lagerlöf är komplex. Hon var engagerad i kvinnokampen och många andra av tidens samhällsfrågor. Här får vi en bild av en sökande, tänkande och älskande kvinna med enorm styrka.

13

2020-03-20 10:16:06

Porträtt Jon Henrik Fjällgren

”Jojken är ett sätt att få ur mig mina känslor” Jon Henrik Fjällgren har alltid gått sin egen väg. Gjort det han själv tror på. Det har kostat på. Men samtidigt har han aldrig haft något annat val.

AV ANNA-MARIA STAWREBERG FOTO: MARIA ÖSTLIN

JON HENRIK Fjällgren höjer volymen på bilstereon samtidigt som han mer eller mindre sladdar fram över grusvägen som slingrar sig över fjället. I baksätet sitter hans bästa vän och arbetskamrat, hunden Ranne, och väntar ivrigt på dagens första arbetspass.

Ur högtalarna strömmar tonerna av Jon Henriks senaste jojk. Högt, klart och innerligt.

Det är som om något inombords sätts i svängning.

Kanske är det själen som berörs. Det är åtminstone så Jon Henrik förklarar känslorna som uppstår. Det är svårt att hålla sig oberörd inför en jojk.

– Jojken står för alla ting. Allt levande. Man kan jojka glädje och man kan jojka sorg. Den finaste gåvan man kan få, det är att någon skriver en jojk till en, säger Jon Henrik.

Då, 2014, när han var 27 och fick juryn i Talang att brista i tårar genom sin Daniels jojk, en hyllningssång till nära vännen Daniel som några år tidigare begått självmord, vann han svenska folkets hjärtan.

– För oss samer betyder jojken allt. Den står för allt levande och är ett sätt för mig att få ur mig mina känslor. Vi samer är nämligen ganska

14

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 14

”När jag får komma ut i naturen, sitta vid en tjärn och tända en eld blir jag lugn. Då kan jag samla tankarna och få perspektiv på tillvaron.” dåliga på att prata känslor, säger Jon Henrik allvarligt.

HAN SVÄNGER in på en nästan igenvuxen

skogsväg. Framför oss breder hagar ut sig. Hit kommer renarna innan det är dags för vinterbete. Här skiljs de som ska slaktas från de som ska leva vidare ytterligare några år, och här märks de nya kalvarna i öronen med renägarnas unika märkning.

Jon Henrik visar runt. Lagar en del av stängslet som omgärdar platsen. Pekar mot slakteriet nedanför backen som alla renägare i samebyn delar. Visar ut över vidderna och

försöker förklara varför han aldrig kommer att flytta från Härjedalen.

– När jag får komma ut i naturen, sitta vid en tjärn och tända en eld blir jag lugn. Då kan jag samla tankarna och få perspektiv på tillvaron.

Då är det som om jag påminns om vad som är viktigt här i livet.

HAN GER ett allvarligt intryck. Då och då tränger ett hastigt leende fram, men lika snabbt som det kommit försvinner det. Han är en gammal själ i en 33-årig kropp. En person som upplevt mycket, som vågar stanna i de svåra känslorna och som har modet att vara annorlunda.

– Jag lärde känna Maret när jag under en period bodde på SANKS, ett samiskt behandlingshem i Norge för personer som lider av psykisk ohälsa. Maret skrev till mig på Facebook, och efter ett tag bestämde vi oss för att träffas, berättar Jon Henrik.

Han minns första gången han klev in hemma hos familjen Nystad i den nordnorska samebyn där Maret bodde. En bullrig och stor familj där han direkt kände sig välkommen, om än lite omtumlad.

Jon Henrik, som nyligen slagit igenom, hade

April 2020

2020-03-20 10:15:57

Trots framgångar med sin musik tänker Jon Henrik Fjällgren aldrig att flytta från Härjedalen. Närheten till naturen är viktig för honom. Och här kan han leva ut sin samiska identitet.

April 2020

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 15

15

2020-03-20 10:15:59

Porträtt Jon Henrik Fjällgren

precis diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom och depression. Han hade avslutat en lång turné omgärdad av stor uppmärksamhet. Haft dagliga ångestattacker, men lyckats genomföra alla sina framträdanden.

Han har i flera intervjuer berättat att han levt under konstant stress sedan barndomen.

Att han varken passat in i skolan eller i samebyn, att han varit annorlunda från den dag han landade i Sverige.

– Men jag är den jag är. Många jag träffar försöker förställa sig. Jag ser ingen poäng i att vara någon annan, även om det har gjort att jag ibland har råkat illa ut och blivit rejält mobbad i skolan.

Jon Henrik är adopterad från Colombia, och när han växte upp hörde han dagligen glåpord som ”neger” eller ”indianen”.

1

SORGEN, RÄDSLAN och ångesten stängde han in inom sig. På fjället bland renarna kunde han koppla av.

– Jag vet inte hur många nätter jag tillbringat på fjället. Att vara renskötare är hårt arbete, men det är värt allt. Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa. Deras lugn gör mig lugn. När jag tittar in i deras ögon, hör deras andetag och hör deras klövar mot snön, då Född: Den 26 april 1987. försvinner all stress och Familj: Sambon Maret Nystad, 28 år. all oro, förklarar Jon Gör: Är renskötare och musiker.

Henrik.

Bor: Mittådalens sameby i Härjedalen.

Men inför Maret Drömmer om: Att fortsätta med musiken och vågade han vara sig han var barn. renarna. Jon Henrik planerar även att hålla själv. Under en av deras Visserligen är han föreläsningar mot mobbning. Tillsammans första träffar gick de på född utomlands, med Maret vill Jon Henrik starta eget bio. Där brast allt och Jon i storstaden Cali i inom turistnäringen, där de kan Henrik minns att han grät sig Colombia, men sedan föra det samiska kulturarvet igenom hela filmen. han adopterades av vidare.

– Så om Maret trott att hon mamma Ulla och pappa Jan träffat någon samisk machoman förstod som baby, har han ogärna lämnat hon ganska snart att hon hade fel, säger Jon hemtrakterna.

Henrik med ett snett leende.

– Nej, varför skulle jag det? Här finns allt jag Det blev början på ett långt och kärleksfullt behöver. Här har jag naturen och här har jag förhållande. När vi ses tar Jon Henrik och renarna, säger Jon Henrik.

Maret emot det lilla hus paret lånar av hans föräldrar. Huset, där farmodern tidigare bott, TROTS ATT han slagit igenom stort, ser han sig ligger i Mittådalens sameby i Härjedalen, mitt själv främst som renskötare. emellan en dånande fors och föräldrarnas Hans farfar var renskötare. Pappa Jan likaså. souvenirbutik.

Att Jon Henrik skulle ta över var underförstått, och aldrig något som ens diskuterats. Han började vara med sin pappa och de andra rensköDE HAR satt på kaffe och lagt fram renfärs till lunchen på tining. På köksbordet brinner ett stearinljus. Ranne ligger och sover under köksbordet. Familjens nytillskott, huskyvalpen Arrú, har däremot lite svårare att komma till ro, snor runt och vill leka.

– Arrú var Marets idé. Hon ville prompt ha en hund, förklarar Jon Henrik, och ser inte helt missnöjd ut.

Här i samebyn har Jon Henrik bott sedan

JON HENRIK FJÄLLGREN

tarna redan som mycket liten.

Att enbart satsa på artistkarriären är inget alternativ. Inte heller att vara enbart renägare. Som det är nu får han lite av varje, och Jon Henrik trivs med kontrasterna.

Han säger att han varit andlig så länge han kan minnas, och för honom är jojken ett sätt att uppleva en kontakt med det andliga.

– Förr hade samer trolltrummor, jojk och vissa andliga ritualer. Sedan tvingades vi bli kristna och övergav både jojk och trolltrummor.

För oss samer har naturen alltid betytt mycket.

Det är den vi lever av och därför vördar vi den, säger han enkelt.

När Svenska kyrkan i mars 2001 arrangerade en försoningsgudstjänst i sydsamiska Undersåkers kyrka talades det både sydsamiska och jojkades. Biskopen i Härnösand bad officiellt om ursäkt för övergrepp i kyrkans namn, men

”Jag vet inte hur många nätter jag tillbringat på fjället. Att vara renskötare är hårt arbete, men det är värt allt. Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa.”

16

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 16

April 2020

2020-03-20 10:16:00

1. Här trivs Jon Henrik Fjällgren som bäst – med sin arbetskamrat hunden Ranne vid en eld i skogen.

3

2. Tillsammans med sambon Maret bor Jon-Henrik i sin farmors gamla hus i Mittådalens sameby. Han har bott i byn sedan han var barn.

3. Jon-Henrik och Maret i traditionella samiska dräkter tillsammans med sina hundar. Valpen Arrú är nytillskottet.

2

bad också om förlåtelse för att kyrkan varit passiv när samer behandlats illa.

NÄSTAN EXAKT 14 år senare gjorde den då 14-årige Jon Henrik sitt första officiella framträdande i en annan kyrka, Funäsdalens kyrka, knappt 30 mil därifrån. I publiken satt kungaparet, och Jon Henrik insåg den dagen att han aldrig skulle överge musiken. Ändå kommer han inte från något musikaliskt hem. Varken föräldrarna eller syskonen har spelat instrument eller sjungit. Att han var musikalisk upptäcktes av pedagogerna på förskolan.

– Jojkandet bara kom till mig en dag, och är egentligen inget jag lärt mig.

Tv-programmet Talang blev hans stora genombrott. Sedan dess har han, vid sidan om renarna, komponerat nya låtar och gjort turnéer.

De senaste åren har han engagerat sig mycket i kampen mot mobbning, bland annat genom organisationen Orange Day MC. – Om jag kan hjälpa en enda individ genom att berätta om mina erfarenheter har jag gjort stor nytta. Jag önskar ingen samma barndom som jag har haft, men jag vill samtidigt visa att det går att komma ut på andra sidan och få ett liv som är värt att leva.

April 2020

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 17

17

2020-03-20 10:16:02

Dramaturgi

Påskens drama är som en riktig ­Hollywoodfilm

INTENSITET

Anslag, upptrappning, klimax och avrundning – med en riktig cliffhanger ut i framtiden. Påskens dramaturgi går från djupaste moll till triumfe­ rande dur, i en historia om svek och död men även hopp och liv.

AV SARA GRANT

Palmsöndagen Presentation

Skärtorsdagens kväll

l Lärjungarna och Jesus har samlats till kvällsmat. Men Jesus uppför sig märkligt. Han börjar med att tvätta lärjungarnas fötter, något som egentligen är en uppgift för en tjänare, inte för någon som är ledare för en grupp.

Sedan bryter han brödet

l Jesus rider in Jerusalem där förberedelserna för det judiska firandet av pesach pågår för fullt. Han rider på en åsna, och folket breder ut palmblad på hans väg och hyllar honom som

den som ska befria dem från förtrycket.

För Jesus själv är det en allvarligare ton över dagen. Han vet att hans svåra uppdrag nu är inlett, det finns ingen återvändo längre.

Skärtorsdagens natt och häller upp vin och talar om hur lärjungarna ska fortsätta dela vin och bröd för att minnas honom. l Allra sist händer det märkligaste. ”En av er ska förråda mig”, säger han. Alla stirrar bestört på varandra, men för en av dem, Judas, brister det helt. Han känner sig utpekad och rusar därifrån.

l När gruppen går ut efter kvällsvarden och vandrar till Olivberget händer det. En grupp människor kommer emot dem, ledda av Judas, som kliver fram och ger sin mästare en kyss. Det är tecknet. Han har pekat ut Jesus, som grips.

Långfredagen

l Jesus ställs inför rätta inför Pontius Pilatus. Han döms till döden, torteras av soldater och tvingas själv bära sitt kors till Golgata där han ska dö. In i det sista väntar lärjungarna på en mirakulös vändning – när ska Guds hand komma ner från himlen och stoppa det här? Men inget händer, och i den nionde timmen dör deras mästare på korset.

Konfliktupptrappning

Fördjupning

FOTO: ZVONIMIR ATLETIC /MOSTPHOTOS

VÄNDPUNKT 1 18

20am321_paskens_dramaturgi_21585.indd 18

# X 2016

2020-03-20 10:54

Påskafton

l Förtvivlan är total bland de som följt och älskat Jesus. Vart ska de ta vägen nu när deras mästare inte finns längre? Då var han alltså inte Guds son, för inte skulle en sådan kunna bli dödad som en simpel brottsling? Dessutom måste de nu gömma sig, för soldater är överallt i staden, beredda att gripa de som varit med och spridit Jesus lära. För Petrus blir det riktigt svårt, när han pekas ut som en av Jesus lärjungar. Han förnekar sin mästare flera gånger, och skäms sedan något oerhört för det.

Påskdagen

l Några sörjande kvinnor är på väg till graven för att se till den.

Men något är mycket märkligt.

Den stora stenen är undanrullad från gravens öppning och utanför sitter en väldig ljusgestalt som hävdar att Jesus inte är där. De tittar inne i graven och mycket riktigt – här ligger bara delar av svepningen kvar.

Ljusgestalten säger åt dem att Jesus har uppstått från de döda, och att de ska gå och berätta detta för lärjungarna.

l När de börjar springa mot staden möter de också Jesus som låter dem känna på honom för att de verkligen ska kunna vara säkra på att han lever. Senare visar sig Jesus även för lärjungarna. Döden har övervunnits, och ljuset har segrat över mörkret. En riktigt bra finalscen i en film!

Klimax

Kristi Himmelfärd

l Efter 40 dagar som återuppstånden på jorden meddelar Jesus att det är dags att ge sig av igen – och i en spektakulär scen stiger han upp till himlen.

Lärjungarna fylls av helig ande och börjar tala världens alla språk.

Pingsten avslutar påsktiden, men historien är inte slut här heller. Som en cliffhanger ända in i vår tid får vi nu se lärjungarna gå ut i världen, för att berätta om Jesus och sprida hans lära. Det uppdraget pågår än i dag.

Avtoning

FOTO: VLADGANS/ GETTY IMAGES

VÄNDPUNKT 2 # X 2016

20am321_paskens_dramaturgi_21585.indd 19

TID 19

2020-03-20 10:54

Arbetstid & fritid

Forkarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén:

”Vi behöver en ny syn på arbetet” Har du jobbet på hjärnan? Det är normalt. Kraven i arbetslivet ökar snabbt och vi springer allt fortare för att klara vad vi ska. Många av oss tänker på arbetet i princip dygnet runt. Forskarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén anser att vi behöver prata om förutsättningarna för arbetet, och de normer som styr hur vi hanterar våra arbetsliv.

På kontoret glor väggarna stumt, åtta långa timmar om dagen. Här går inte att tänka.

Dags att ta en paus på en halvtimme och promenera fram lite idéer.

Men vänta nu – är det en paus, om jag går ut i parken och löser jobbproblem? Och jobbar jag egentligen om jag sitter och tomglor på en skärm? Hur ska jag göra med arbets­tiden om jag tänker bättre på min fritid än på jobbet?

Vi måste börja prata om normerna i arbetslivet, anser Charlotte Petersson, doktorand inom urbana studier på Malmö Universitet, och Lisbeth Rydén, doktorand i företagsekonomi på KTH. Deras respektive forskning har öppnat för både stora och inte så väl utforskade frågor om normer, identitet, mening och organisation.

NÅGOT CHARLOTTE Petersson har slagits av är att många av oss tycks jobba mer än vi är medvetna om. Enligt den tidsbaserade norm för ersättning för arbete som gäller för många, så är ”arbete” per definition det som görs på arbetstid.

– Jag misstänker att vi jobbar mycket mer än vi själva tror. Jag blir mer och mer övertygad om det när jag analyserar mitt forskningsmaterial, säger Charlotte Pettersson.

Hennes forskningsprojekt ”Stick ut” har

20

20am321_arbete_ny_syn_21587.indd 20

våra arbetsplatser, trots att så många fler av oss än tidigare har kunskapsintensiva jobb.

Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss, utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Då får vi dessutom mycket effektiv återhämtning. Och ändå är det inte riktigt okej att göra så.

Och om själva arbetsplatsen är illa lämpad för tankearbete, kanske en del av förklaringen kan ligga i att själva tänkandet förutsätts redan vara gjort. ­Charlotte – ”Tänket” förväntas finnas på ­Peterssons plats redan. Lite tillspetsat kan och Lisbeth Rydéns forskning har öppnat man säga att arbetstiden främst för en diskussion om vänt upp och ned på hur deltycks vara till för produkten av hur vi ser på arbetet. tagarna ser på hur de arbetar, tänkandet: ett beslut kan fattas, FOTO: MARIKA inte minst på idén om när arbeett problem lösas eller en rapport ­SIVERTSSON tet utförs. Ett antal tjänstemän i skrivas. Om det är så vi ser på det Malmö Stad deltog i studien, som måste vi göra själva tänkandet på gick ut på att de skulle sticka ut och ­bussen, under gympasset eller i duschen, arbeta i naturen istället för på kontoret. om vi ska klara jobbet.

Men i projektet diskuterades också normer VI HAR enligt Charlotte Petersson inte mycket grundligt. Inledningsvis fick deltatillräckligt diskuterat allt som krävs av oss garna reflektera över vad de gjorde på jobbet, under arbetsdagen, givet hur samhället och vilka aktiviteter, var de utförde dem och hur arbetslivet förändras. det fungerade. För flera innebar det en stor – Helt plötsligt kan vi ta reda på vad som aha-upplevelse. Om de har diskuterat arbetet helst, bara en sådan sak. För några år sedan en hel fikarast, har man haft rast då? var jag tvungen att fysiskt ta mig till ett uni– En stor del av ”Stick ut” handlar om förversitetsbibliotek… Men nu finns inga ursäkutsättningarna för att arbeta utomhus: Vad ter, allt finns på internet. Har jag inte fått fatt kan hindra det, vad kan vi behöva för att göra i en uppgift så är det bara jag som inte gjort det? Det visade sig att det största hindret för tillräckligt, eller som inte kan tillräckligt. att arbeta ute var känslan av att smita från Lisbeth Rydén instämmer. Hon kan lätt jobbet, berättar Charlotte Petersson. se anledningar till att så många av oss ägnar DELTAGARNA VITTNAR i studien om att de hela livet åt arbetet: det är som hon ser det en jobbar bättre ute, men att de ändå känner sig del i ett identitetsarbete som under den snabskyldiga när de gör det. Normerna om var ba samhällsutvecklingen har blivit alltmer arbete ska utföras – och kanske också om hur intensivt. Särskilt olyckligt är det när organihärligt man får ha när man utför det – sitter sationer inte ger förutsättningar för anställda djupt. Det är till men för effektiviteten såväl att göra vad som enligt den egna yrkeshedern som för återhämtningen. är ett bra arbete.

– Vi är dåliga på att stötta tankearbetet på – Om arbetet är en viktig del av ens iden-

April 2020

2020-03-20 10:16:09

”Det visade sig att det största hindret för att arbeta ute var känslan av att smita från jobbet.”

Charlotte Petersson

titet blir ju frågan ”gör jag ett bra arbete?” egentligen en fråga om ”duger jag?”. Det är en existentiell fråga. Inte undra på att vi springer benen av oss för att känna att vi gör ett tillräckligt bra jobb.

Charlotte Petersson ser det knappt som ett alternativ att inte känna mening i arbetet i dag: – I dag blir det nästan som ett krav att göra det, vi klarar inte av jobbet annars i den komplexitet som råder. Och för många kan det också finnas någonting väldigt positivt i att arbetet kan bidra till en stor del av identiteten. Men vi måste reflektera över både hur vi ser på arbetet och hur det går till i praktiken.

BÅDA FORSKARNA är själva bekanta med situ-

Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss. Utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Kanske dags att utmana normerna om var arbete ska utföras?

FOTO: ROBERT DALY/GETTY IMAGES

ationen att ha en kurs att undervisa och minimalt med timmar för att genomföra undervisningen. Men, som Lisbeth Rydén påpekar: ingen av dem skulle drömma om att gå in till studenterna och säga ”i dag blir det bara en halvtaskig föreläsning eftersom jag inte fått tillräckligt betalt för att hinna göra den bra.”

– Samtidigt har system för att mäta resultat och styra kvalitet tillkommit. Tiden vi får på arbetstid att ägna oss åt vad vi egentligen ska göra blir allt mindre. Det är ett av huvudproblemen, säger Charlotte Pettersson.

Hon gör en djupandning. Varje dag arbetar hon med sin del av lösningarna på de problem utvecklingen i arbetslivet har skapat. Men hon diskuterar inte forskning och resultat, just nu, utan de tankar som hennes och andras forskning har väckt. Om hur livet skulle kunna vara.

– Jag kan inte förstå att vi har en värld där vi har rätt till arbete. För mig är det helt upp och ned. Ska man ha rätt till något borde det vara till återhämtning och vila. Och till mat, värme och trygghet. Till sammanhang och mening. Kan man ha rätt till mening? Man kan önska att det vore så.

MARIKA SIVERTSSON

Mars 2020

20am321_arbete_ny_syn_21587.indd 21

21

2020-03-20 10:16:12

Äventyr

”Jag har insett att paradiset är där du befinner dig”

Arnold driver ­Kannibalmuseum i Önneby.

Arnold Wernersson, 62, har vigt sitt liv åt att resa. Han har träffat kannibaler, blivit arresterad av säkerhetspolis och liftat genom Afrika med en säck och en dunk vatten. Och lärt sig en och annan livsvisdom längs vägen.

– Det viktigaste är att vara vänlig mot människor.

AV JACOB HÄRNQVIST FOTO: JOI GRINDE DET ÄR kallt i luften när vi träffar Arnold Wer-

nersson på hans gård i Önneköp utanför Hörby. Gårdsbyggnaden från 1800-talet utstrålar lugn och ro liksom Arnold själv. Stress och rastlöshet verkar vara okända begrepp här.

Men allt är inte stilla. Under den lugna ytan finns en nyfikenhet och äventyrs­lust som tagit Arnold på otaliga äventyr jorden runt. Vid 62 års ålder kan han konstatera att han han varit på resande fot halva livet. Han har besökt 171 länder, blivit förhörd i fuktiga källare, träffat medicinmän, kannibaler, mambor och giftspindlar och lurat döden med en hårsmån ett otal gånger. Uppväxten var dock allt annat än äventyrlig. Snarare trygg och ombonad.

– Jag växte upp på den här gården där jag fortfarande bor med min fru Anne-Britt. Jag hade ett väldigt naturnära liv som barn. Vi var en småbrukarfamilj med ardennerhästar.

Man tog sig fram genom att cykla, rida, gå eller ta bussen. Pappa dog alldeles för tidigt så jag skötte gården tillsammans med min mamma Carla. Hon lever fortfarande och är 101 år gammal nu.

22

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 22

Det naturnära livet har betytt mycket för Arnold.

– Som barn var jag ofta ute i skogen och hjälpte till. Jag tog hand om djuren och hämtade korna på morgonen inför mjölkningen.

Självklart var det inte helt frivilligt alltid.

Men det var en sund uppväxt.

En uppväxt som tidigt hade ett stråk av sökande. Till en början var det dock inte äventyr och exotiska platser som lockade.

– Som barn brukade jag följa med mamma till kyrkan. Jag grät när jag inte fick följa med.

Och i femårsåldern brukade jag ställa mig på en stol i köket och predika för mina systrar.

Och så tog jag kollekt. De tröttnade rätt fort på det.

MÖJLIGEN BLEV systrarna lättade den där

dagen då Arnold upptäckte något mer spännande än improviserade predikningar och envis kollekt.

– Jag var fem år när jag hörde upptäckts­ resanden Sten Bergman på radion. Han berättade att han blivit adopterad av kanni-

baler. Det gjorde ett enormt intryck på mig.

När man är född på landet låter det ju helt fantastiskt att gå runt i djungeln och träffa urbefolkningen. Så jag började fantisera om det. I samma veva blev jag intresserad av folkliv och geografi. Jag läste snabbt ut alla böcker om främmande länder och upptäcktsresanden i vårt lilla bibliotek i Önneköp.

Som fjortonåring var det äntligen dags. Då gjorde Arnold sin första riktiga äventyrsresa.

Den gick till Österrike och Italien.

– Jag tog en bussresa på egen hand. Några år senare började jag arbeta på sjön och i flottan och sedan gjorde jag FN-tjänst som sambandsbefäl i Sinaiöknen. Sedan bodde jag ett tag vid Röda havet i ett hippiekollektiv och bestämde mig för att resa för alla pengar jag tjänade i mitt liv.

Det tog inte lång tid förrän planerna sattes i verket. Arnold gjorde sin första riktiga långresa som tjugoåring. Han och två vänner var på resande fot i nästan ett och ett halvt år.

– Vi var tre grabbar som bestämde oss för att resa jorden runt. Vi tog oss genom hela USA

April 2020

2020-03-20 10:16:01

Arnold Wernersson har hunnit med det mesta under sina många år på resande fot. Simma bland hajar är en av sakerna han kan checka av.

med bil och tältade längs vägen. Sedan tog vi oss genom Sydamerika och så småningom runt hela klotet. Efter det visste jag att det var det jag ville göra för resten av livet. Jag var fast.

UNDER SINA många resor har Arnold sett

mycket som vidgat hans perspektiv. Och han har gjort många ovanliga bekantskaper. Bland annat med ett antal schamaner och medicinmän som gjort stort intryck. Och tydligen var det ömsesidigt i minst ett av fallen.

– En medicinman i norra Panama ville att jag skulle stanna i några år. Han hade ingen som kunde bevara hans kunskap och ville att jag skulle göra det. Han tyckte att jag verkade lämplig. Jag hade nog stannat om jag inte haft familj.

Ordet medicinman låter kanske som något ur en Tintin-berättelse. Men naturligtvis är begreppet mer komplicerat och nyanserat än så.

– Medicinmän kan vara själasörjare som botar sjukdomar via dina förfäder. De kan också bota akuta och fysiska sjukdomar med ört-

April 2020

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 23

Arnold Wernersson Ålder: 62 år.

Gör: Äventyrare, samt driver Arnolds Kannibalmuseum i Önneköp.

Familj: Frun Anne-Britt och barnen Odin, Victor och Shanti.

Bor: I Önneköp utanför Hörby.

mediciner. De kan även vara väldigt duktiga på att bota psykiska problem. En läkare i Sydafrika som inte kan hjälpa dig med dina neuroser kan utan vidare skicka dig till en medicinman.

Det är helt öppet och normalt där.

Men alla människor är förstås inte konstruktivt lagda. Arnold har träffat personer som jobbar på motsatta sättet också.

– Jag har mött ett antal jujumän, eller folk som jobbar med svartkonst mot betalning.

Vill man någon illa kan man gå till dem och förklara vad man vill ska hända personen man vill hämnas på. Ofta får man betala stora pengar för det, ibland en hel årslön. Häxdoktorn använder sedan sina kontakter för att förstöra någons karriär eller rykte eller vad det nu kan vara. Ibland räcker det med att folk får veta att den här personen har fått en förbannelse på sig för att det ska gå illa. Folk börjar ju undvika den här personen då. Hen blir isolerad och det hela blir en självuppfyllande profetia. Ingen vill ju jobba med någon FORTS.

23

2020-03-20 10:16:03

Resor

I Arnolds kannibalmuseum i Önneköp utanför Hörby finns minnen från alla hans resor.

som fått onda ögat på sig av en häxdoktor.

Och ibland är detta kopplat till kannibalism.

– Man sluter pakten genom att äta en hjärna eller lever från någon människa som försvunnit. Det är inte helt ovanligt i vissa afrikanska länder.

ETT LIV av resande har förstås en hel del strapatser och obehagliga upplevelser. Men också ett stort antal varma möten. Som med urbefolkningen i Madagaskar.

– Jag tog mig fram genom ett sumpmarks­ område med kanaler och vandrade genom gyttja och regn. När jag nådde byn var jag fruktansvärt nerkyld och våt och riktigt mise­ rabel. Hela byn var uppbyggd runt ett torg och allting var gyttja och husen stod på pålar.

Till saken hör att Arnold var i stort behov av att gå på toaletten. Och att det inte fanns någonstans att göra det privat.

– Jag skulle just sätta mig bakom ett träd när 50 barn ställde sig runtomkring och titta­ de. Alla skrek och skrattade.

Det var inte mycket att göra än att bjuda på sig själv.

– Jag hade en dosa luktsnus i fickan och jag bjöd allihop efteråt. Hövdingen också. Alla provade och vi fick riktigt bra kontakt. Sedan kom natten och det var fullmåne och regnet slutade äntligen falla. Det var stjärnklart och trolskt. Och plötsligt hörde jag folk sjunga utanför mitt hus. Jag gick ut och såg dem gå

24

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 24

”Hundra personer stod på flodstranden och vinkade av mig medan de sjöng ’Helan går’ för full hals.”

I Ecuador fick Arnold köpa ett krympt människohuvud, för att magin i det ”ändå hade tagit slut”.

där i rader längs torget. Hövdingen förklara­ de att de sjöng välkomstsånger för mig.

Varpå alla stannade upp och tittade på Arnold.

– Och jag förstod att det var min tur att sjunga. Jag blev helt tyst och kom inte på nånting alls. Det enda som dök upp i skallen var ”Helan går”. Så jag sjöng så högt jag kun­ de, om och om igen. Så småningom började hela byn sjunga med. Det var helt surrea­ listiskt. När jag åkte båt nästa dag för att ta mig därifrån stod hundra personer på flod­ stranden och vinkade av mig medan de sjöng ”Helan går” för full hals.

SÅ HÄR långt har Arnold varit i nästan samt­ liga länder på jorden. Han saknar bara sex länder i Afrika och två i Sydamerika och ett i Europa samt några söderhavsländer och någ­ ra arabstater.

Kommer han någonsin att kunna bocka för världens samtliga länder?

– Jag vet inte om jag klarar av att se alla länder i världen. Det är inte så viktigt.

Det är resan i sig som är poängen. Jag är mer intresserad av att träffa folk och prata. Det som berört mig under mina resor är mina möten med människor.

Det är den direkta kontakten som är fin.

Något som kan kännas som en brist­ vara i vårt uppkopplade och prestationsin­ riktade samhälle.

– Alla stressar och försöker förverkliga sig själva genom att jobba dygnet runt och ingen hinner nånting. Det finns inte tid till barnen eller ens till att laga riktig mat. Många är fast i en cirkel som är väldigt ond. De lever på heloch halvfabrikat som är sockrat och förgiftat och hinner inte ge varandra den där tiden som alla behöver. Och vi är inte ute i naturen mycket heller.

Den tidiga fascinationen över att upptäcka och se världen har kanske gradvis omvandlas till en vilja till mening här och nu.

– När jag var ung ville jag hitta paradiset.

Nu har jag insett att paradiset är där du själv befinner dig. Det är där du måste skapa det.

April 2020

2020-03-20 10:16:06

Korsord B ILD : P IX A B A Y. C OM

MATT 14:17 FEM BRÖD OCH TVÅ ......

KURERA

1 1 APRIL I VÄSTRA REKLAM FRÖLUNDA KYRKA

SKAM- UTFÖRFILADE SÄLJNING

HÄNDELSEKEDJA

TRAFIK LEDEN DEGBYTTA

EN SORTS BÖTER GÅ MED PINNAR

PÅSTOD HYSER LÅNGSINT JOH 6:48 JAG ÄR

....... BRÖD TAPPA FÄRG BRICKMAT

KAN MAN TAKTEN

HUNDRADELS KRONA DELNINGSLINJE

ÖGON- LANDSVÄTSKA ÄNDA

TAPPA TILL VARDAGS

TRÖTTA FÖRSÅ HÄR BINDELSE UT FULLSTÄNDIGT LÅNGT RÄKNEORD BÅTPASSAGE

HETT FLÖDE

VARA SKRIVET OTÄCKT

RESULTAT

PUDER LEN DEL

DÖDADE ABEL

VÄRDEPAPPER

BLANDA UT

TIMOTEJ

AV SAMMA URDÅLIG ÅSIKT

BYTA SKINN

SMÖRGÅSGRÖNT

3,14

TA BUSSEN

ÄLDRE ITALIENARE ÅRSKURS

UTKAST

GENETISK 9 APRIL KOPIA I NÄSETS FÖRSAMLINGSHEM PÅ NYTT KAN MAN I JORDEN TRUDELUTT

KONSTNÄR

KLAGAN

HUVUDSTAD

FÅR TAG I I NTE MER ÄN

DOSSIER

PREPOSITION

DOMÄN KORTSIDA

KORTHÅRIG

AVSKILD

GÄLLT LÄTE

JES 58:7 DELA DITT BRÖD MED DEN ........

ÄGNA SIG ÅT IDROTT

MED BÄR- SES CETERA ANORDNING OSTÖRDHET

HÄRMAPA

UTESLUTANDE

FÖDA FÖR NÖT

GÖRA VERKAN

BANKETT

RÅDER ÖVER

VILL MODERN FILANKURTROP ANSTALT NYANS

FRAMPARTI

ÄR HELGDAGAR

FÖRFLYTTNING

STORSINT

NORR OM SLOVAKIEN LITET SPÖKE

UPPSLAGSVERK

FRANSK Ö

KORSORDSKONSTRUKTÖR: HANNA FREDHOLM

BLEV I ROPET FÖRFÖRDELAD

Vårkryssning Lös korsordet så får du fram en mening i de färgade rutorna. Skicka in ditt svar till vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan.se.

Det går också bra att skicka in svaret till Tidningen Våga, Västra Frölunda pastorat, Frölunda kyrkogata 2, 421 47 Västra Frölunda.

Glöm inte uppge ditt namn och din adress. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får två biobiljetter.

Senast den 27 april 2020 vill vi ha ditt svar.

Vinnaren i förra numrets korsordstävling var Britt Magnusson. Grattis!

April 2020

20am3214_korsord_22457.indd 25

25

2020-03-20 11:02:07

Jobba i Svenska kyrkan

Prästvigdes vid 24 års ålder

Maria hittade sitt livs kall Varför väljer man att jobba i kyrkan? Våga frågade församlingsherde Maria Lif, diakon Anders Lundmark och församlingspedagog Maria Högberg hur det kom sig att de valde kyrkan som arbetsplats.

Präst och församlingsherde Maria, har du alltid vetat att du ville bli präst?

– Ja, som barn tänkte jag väl som alla andra på olika yrken, och eftersom min pappa var byggnadsarbetare så tjusades jag väldigt av tanken på arbeten som just det, eller mekaniker. Men jag har alltid känt en kallelse från Gud. Första gången jag sa det högt, för mig själv och andra, var efter skolavslutningen i 9:an. Då höll jag tal när vi var iväg på en hemlig resa och bal, och jag sa: ”Och jag ska bli präst, så när ni ska gifta er eller döpa era barn, så kom till mig!”. Den första jag vigde var just en gammal klasskompis. Är du uppvuxen i en kristen familj?

– Jag är uppvuxen i en ganska… vardaglig familj. Där man gick till kyrkan på advent och jul. Mamma och pappa sjöng i kyrkokören.

Men inte mer än så. Det var min konfirmationstid som blev otroligt betydelsefull, och särskilt en diakon som såg och bekräftade mig, där jag var just då. Efter min egen konfirmation fortsatte jag som konfafadder i Landvetter församling och i det hade jag en fantastisk kyrkoherde, Rune, som är den stora anledningen till att jag faktiskt blev präst. Jag fick samtala med honom och han hjälpte mig i mina frågeställningar som jag brottades med under gymnasietiden. Hela församlingen betydde jättemycket för mig.

Efter studenten började jag jobba 75 procent 26

20am3214_intervjuer_22478.indd 26

i Dubai.

FOTO: PÅL IRESTAD

TEXT: AMANDA HOLMBLAD

Maria Lif

Maria vigde en kompis

med konfirmander, uppsökande verksamhet i skolor, på expeditionen med mera. Det var många som kom fram till mig under denna tid och sa: ”Ska inte du blir präst? Det hade du verkligen passat som”. Vilket bara bekräftade min egen känsla.

När började du plugga till präst då?

– Jag var väldigt ivrig, kunde inte vänta. Så jag jobbade ett år, men efter det sökte jag och kom in på Teologen på Göteborgs universitet.

Under det första året kom rekryterarna från stiftet och pratade om ansökningsförfarandet, så jag bestämde mig för att direkt, i början på utbildningen, skicka in min ansökan om att få bli präst. Jag hade så bråttom så jag läste sista året i dubbel hastighet, plus jobbade halvtid, plus jobbade extra som konståkningstränare.

Jag har nämligen varit konståkare hela min uppväxt, varit med i landslaget och till och med vunnit VM-guld. Så det är nog därifrån jag har mycket av min disciplin.

– Det ska vara sagt, att jag alltid har haft det svårt i skolan. Både lärare och föräldrar har under hela grundskolan uttryckt oro över hur jag skulle klara mig. Men på universitetet hittade jag hem! Och jag fick nu helt plötsligt högsta betyg på de flesta tentor. Det är så tydligt, känner jag, att Gud kallar oss till saker som vi inte tror att vi ska klara. Det kändes verkligen som en revansch för mig!

Det kan gå jättebra till slut.

– Exakt tio år efter min konfirmation, alltså när jag var 24 år, var det den 10 juni 2007

dags för prästvigning i Göteborgs domkyrka.

Våren 2016 kom jag till Älvsborgs församling. Jag har haft fantastiska förebilder och chefer längs vägen, och nu trivs jag verkligen här. Det är en härlig församling med ett dynamiskt arbetslag. Församlingsborna är engagerade och intresserade och man tycker att kyrkan är angelägen och viktig. Vi har många kyrkliga handlingar, och sen musikskolan som vi dragit igång!

– I tio års tid har jag också arbetat med seglarkonfirmander på min sommarsemester. Den första vigseln jag berättade om, där var det två av gästerna som undrade om jag inte var intresserad av att vara präst på ett seglarläger i Stockholm. Jag kunde inget om segling, men älskar konfirmander, så jag sa ja. Det sista lägret där hade jag för två år sedan, nu behöver jag min semester… men då när jag lämnade insåg jag att jag hade konfirmerat alla som nu var ledare.

Vad är det som gör arbetet i Svenska kyrkan så härligt?

– Här får man jobba med det man verkligen tror på. Jag får dela vidare det jag själv har fått till mig.

Om du nu skulle jobba med något helt annat, vad skulle det vara?

– Jurist! Jag älskar juridiken. Det var det jag tyckte var mest intressant under min kyrkoherdeutbildning. Men mitt kall är verkligen att vara präst.

FORTS.

April 2020

2020-03-20 11:02:01

”Citat citat citat.”

Bildtext

FOTO: NILS OLANDERSSON

April 2020

20am3214_intervjuer_22478.indd 27

27

2020-03-20 11:02:05

Jobba i Svenska kyrkan FOTO: ALIREZA H

”­Varje dag har nya utmaningar”, säger ­Anders Lundmark, diakon.

FOTO: AMANDA HOLMBLAD

”­Gemenskapen och tilltron till mig som medarbetare är unik”, säger Maria Högberg, pedagog.­

Anders Lundmark Diakon

Vad gör en diakon?

– Diakonen arbetar mitt i församlingen och har ett särskilt ansvar förför kyrkans sociala arbete. Diakonen stödjer människor på olika sätt. Det kan handla om att samtala och ge stöd, uppmärksamma brister i samhället och bedriva ett påverkansarbete. Till uppgifterna hör att skapa mötesplatser, leda ideella eller andra grupper i församlingen, ordna hembesök eller sjukbesök, arbeta med barn och unga, personer med missbruksproblem eller asylsökande. Hjälp till att söka fondmedel, ordna med matutdelning och klädutdelning.

Ordna resor och utflykter. Kontakter med socialtjänst, kommun, sjukhus, Arbetsförmedling, Försäkringskassa och ideella organisationer som t.ex. Stadsmissionen och Räddningsmissionen. Diakonen leder också andakter och medverkar i gudstjänster.

Hur kom det sig att du blev diakon och vad jobbade du med innan?

– Det har varit en längre process i mitt liv.

Jag har en lång erfarenhet av olika arbeten inom Svenska kyrkan. Först som församlingsassistent (barn, ungdom, konfirmander) och sedan som assistent i SKUT (Svenska kyrkan i utlandet). Då i Hamburg och Alexandria. Därefter som assistent på Tallnäs Stiftsgård i Växjö Stift.

– Så småningom mognade en kallelse fram till att utbilda mig till diakon på Stora Sköndal i Stockholm. Vigdes 1991 i Växjö och fick därefter tjänst som föreståndare och diakon på Sjömanskyrkan i Göteborg. Har sedan jobbat i olika församlingar i Göteborg med omnejd. 2007 anställdes jag i Älvsborgs församling som diakon och prostsekreterare.

Nu delar jag min heltid mellan Älvsborgs och Frölundas församlingar.

Vad är speciellt med att jobba i Svenska ­kyrkan?

– Jag tycker framförallt det är spännande, intressant och utvecklande att få möta så många olika människor med olika bakgrund.

Varje dag är en ny dag med nya utmaningar!

Det känns som en förmån att få jobba med frågor och problematik som hör till livets alla olika skiften, i sorg och glädje. Som diakon blir jag ofta väl bemött och får respekt men det kan också vara stressigt och svårt beroende på vad man möter. Men genom goda kollegor och mitt stora nätverk kan jag ändå hitta lösningar på olika sätt. Att ha tystnadsplikt ger förtroende. Att få förmedla tro, hopp och kärlek bland människor ser jag som mitt viktigaste uppdrag.

Vad gör du helst på fritiden?

– Jag är gärna ute i naturen för att hämta kraft. Spelar badminton. Reser så ofta jag kan till min stuga i Blekinge. Lyssnar gärna på musik. Umgås med min familj.

”Det känns som en förmån att få jobba med frågor och problematik som hör till livets alla Anders Lundmark olika skiften, i sorg och glädje.”

28

20am3214_intervjuer_22478.indd 28

Maria Högberg Församlingspedagog

Varför blev du pedagog i Svenska kyrkan, och vad jobbade du med innan?

– Jag var aktiv i kyrkan under min uppväxt. Älskade alla aktiviteter och var med på allt jag hade möjlighet till. Ville tidigt efter studenten arbeta med barn och unga. Efter min utbildning valde jag att arbeta inom skolan.

Sneglade dock ofta på arbete inom kyrkan och drömde om att få möjligheten. Jag ville bli pedagog i kyrkan för att det är den ultimata kombinationen för mig. Arbete med barn tillsammans med människor som delar min tro och värdegrund.

Vad gör en församlingspedagog?

– Det är mycket varierande och roligt att arbeta som pedagog. Jag arbetar med barn i många olika åldrar. Jag leder barngrupper, barnkör, samordnar kring konfirmander, medverkar på gudstjänst, osv. Mitt arbete är också fritt på så sätt att jag arbetar i samverkan med andra organisationer i samhället.

Vilket jag tycker är roligt och givande.

Vad är speciellt med att jobba i Svenska ­kyrkan?

– Det som gör det unikt är gemenskapen och tilltron till mig som medarbetare. Jag blir uppskattad för mina gåvor och får stor möjlighet att växa. Såklart uppstår det även inom kyrkan svårigheter som skapar missmod. Då är det tryggt att veta att jag blir lyssnad på och får stöd att tänka på annat sätt. Vi hittar lösningar och nya förhållningssätt tillsammans.

Vad gör du helst på fritiden?

– På min fritid umgås jag mest med min familj, träffar kompisar, ser på serier och jag tycker det är roligt att laga mat.

April 2020

2020-03-20 11:02:06

Kyrkans symboler

Har någon

dött eller?

FOTO: MICROSTOCKHUB/ GETTY IMAGES

H

ar någon dött eller? Jag tror att det är så som många av oss tänker när vi ser ett kors. För de flesta är nog inte den första tanken: Hurra! Vilken seger, vilken glädje! Äntligen! Ett kors!

Nej, ett kors – ja, just ett – väcker ofta andra associationer som har med död att göra. Inte så konstigt då att de flesta av dagens begravningsannonser inte pryds med ett kors, utan att man hellre väljer något som kännetecknade den döde under livet. En som tyckte om att segla får en segelbåt som symbol, en som tyckte om att spela golf får en golfklubba och så vidare, och inget fel i det, tycker jag. För om ett kors mest förknippas med död och elände – ja, då kanske det är bättre att välja något annat.

Men om det nu är så, varför envisas då kyrkan med att använda denna symbol, både inuti och utanpå själva kyrkobyggnaden? Och som inte det vore nog springer ju en massa människor runt med kors om halsen (jag är en av dem).

Varför? Är inte livet svårt och jobbigt som det är? Finns det inte tillräckligt med död, sjukdomar och elände. Måste vi påminna varandra om det hela tiden?

Jo, det var faktiskt just detta som fick kristna i den tidiga kyrkan att börja använda kors.

Korsfästelse var den romerska ockupationsmaktens grymma och på samma gång effektiva sätt att avrätta människor på.

Något hade nämligen hänt som förvandlade detta fruktansvärda avrättningsredskap till ett segertecken. Korset blev genom Jesus Kristus kristendomens viktigaste symbol.

MEN HUR ska vi förstå vad det betyder att

Jesus dog på ett kors ”för vår skull”?

Kanske har du hört någon (präst) säga: ”Han tog på sig vårt straff ”? Tankarna bakom att säga så kommer från 1000-talet. Under medeltiden tänkte man sig Gud som en upphöjd härskare som blivit förolämpad av människans synd och därför måste straffa människan. Men eftersom denne Gud samtidigt är god och nådig så tar Han i stället ut straffet på sin son Jesus, som får lida och dö i människans ställe.

Detta är en gudsbild som på många sätt

April 2020

20am3214_barn_22479.indd 29

kan upplevas svår att få ihop med Bibelns alla berättelser om en kärleksfull Gud som aldrig slutar att söka människan – och med den oändliga kärlek som många av oss erfarit i mötet med Gud. Som tur är, är det heller inte den enda tanken om vad korset betyder och varför Jesus måste dö.

I den tidiga kyrkan, på 200- och 300-talet, då de stora trosbekännelserna som vi fortfarande läser i kyrkan formulerades, trodde man annorlunda. Här handlar det inte om en vredgad Gud som måste ta ut sitt straff på någon – utan om en Gud som älskar männi­ skan så mycket, att Han själv fullt ut blir en av oss och delar vårt liv. Gud räddar oss inifrån genom att bli människa i Jesus.

JESU DÖD på korset innebär att Gud helt och

Litteratur för dig som vill veta mer Christus Victor.

An historical study of the three main types of the idea of atonement Gustaf Aulén New York, 1967 Källor. Den kristna spiritualitetens ursprung Olivier Clément Skellefteå, 2004

fullt blir ett med död och lidande i alla dess former. Gud själv blir ett med allt det som vår egen och andras kärlekslöshet trasat sönder – det som i Bibeln och kyrkans tradition kallas för synd.

Gud låter sig bindas av allt det som håller oss människor bundna här i livet – för att genom sin död och uppståndelse spränga kärlekslöshetens och dödens gränser. Genom Jesus öppnas porten till något större, något mer, här och nu, men också sen en gång, då vi skall lämna detta liv. Allt för att vi skall kunna få möjligheten att leva i en tillvaro bortom död, djävulskap och elände.

En tillvaro som helt och fullt är genom­ andad av kärlek och gemenskap.

HAR NÅGON dött eller? Ja, det stämmer. Det

The Christian tradition: a history of the development of doctrine 1 (The emergence of the catholic tradition) Jaroslav Pelikan Chicago, 1971 Den gudomliga ekonomin.

Fornkyrkliga perspektiv Lars Thunberg Skellefteå, 2001

är oräkneliga personer som har dött alltsedan människan har vandrat runt här på jorden.

Och en del av oss kan inte låta bli att tro – även om vi inte kan bevisa, väga och mäta – att den Gud som älskar dig och mig en gång blev människa i Jesus, levde bland oss och dog på ett kors.

Att Jesus gick genom död till liv för din och min skull, för att du och jag skall kunna leva i en kärleksfull relation till Gud och varandra; först i detta livet och sen i livet efter detta.

Pax et bonum (Frid och allt gott)!

CHRISTIAN JOSEFSSON Präst i Tynnereds församling

29

2020-03-20 11:02:16

Barn och ungdom FOTO: HELENA ­ANDERSSON

Körövning med ­Mellankören under Catarina Eckerdals ledning.

Orgellektion med Hans Davidsson i Älvsborgs kyrka.

Älvsborgs barnkörer och musikskola

Här finns plats för lek och ­lärande PÅ ONSDAGSEFTERMIDDAGAR är Älvsborgs

församlingshem fullt av barn. Det märks inte minst på jackor och skor i långa rader i hallen. Från de intilliggande rummen hörs uppsjungningsvisor och prat. I stora salen övar Barnkören. Catarina Eckerdal leder barnen genom hälsningssånger, röstövningar och muskelavslappningsövningar där man får skaka loss hela kroppen innan det är dags för att sätta sig i en halvmåne. Den här eftermiddagen övas det på sånger om ljuset eftersom körerna ska vara med och sjunga i musikgudstjänsten på Kyndelsmässodagen, där temat är Ljus. Camille Bloche ackompanjerar på flygeln medan Catarina arbetar med barnens frasering och sångteknik.

NÄR DE övat klart står redan Diskantkören

redo utanför salen och de två barngrupperna highfivear varandra när de möts. Barnkören

30

20am3214_konfa_22481.indd 30

delas upp i två mindre grupper varav den ena fortsätter mot musikteorilektion och den andra till fikat. Det är en välarbetad logistik på onsdagarna. Vaktmästare Jenny Ahlberg ordnar fika på löpande band åt de olika grupperna. Äppeljuice och kaka blir det idag. Totalt är det 60 barn som är med i de olika körerna.

Orgelmusik leder mig upp till läktaren i kyrkan där lektion pågår för fullt. Möjligheten att som barn få lära sig spela orgel är ganska unik.

– Orgeln är västvärldens största och äldsta ännu spelbara instrument. Eftersom Kulturskolorna i Sverige inte undervisar i orgelspel är det en viktig uppgift för kyrkan att göra detta. De närmaste 10 åren behöver vi minst 700 nya organister i Svenska kyrkan och det gör det angeläget att satsa på undervisning i orgel, piano och sång på klassisk grund, i första hand för barn och unga, men också för vuxna som vill vidareutbilda sig i orgelspel

och kyrkomusik, säger Hans Davidsson.

Förutom orgel erbjuds också lektioner i piano och andra klaverinstrument i Älvsborgs musikskola, och det är 18 piano- och 14 orgelelever som har lektioner varje vecka på olika dagar i husets lokaler. Alla barn som är med i körer eller musikskolan får del av både praktisk övning och mer teoretiska övningar i musikens grunder. Till det mer teoretiska slaget hör Music mind games, lärande om toner och rytmer genom lek och klurigheter som görs i grupp och hålls i av Ulrika Davidsson.

Blandningen av det praktiska och teoretiska

April 2020

2020-03-20 11:02:02

FOTO: HELENA ­ANDERSSON

Sång och rörel­ se med färg­ glada sjalar.

lärandet är något både Hans Davidsson och Catarina Eckerdal, församlingens musiker, betonar värdet av.

– Musiken talar till hela människan, den är ett språk som tar alla sinnen i anspråk. Vi lär oss att musicera bäst när såväl röst, kropp, fingrar, fötter, intellekt, själ och sinnen tränas samtidigt.

MUSIKSKOLAN BÖRJADE som en vision för

ett par år sedan. Den blev succé redan första terminen och är nu fullsatt för resten av våren, med barn som står i kö. Nytt för termi-

April 2020

20am3214_konfa_22481.indd 31

”Eftersom Kulturskolorna i Sverige inte undervisar i orgelspel är det en viktig uppgift för kyrkan att göra detta.”

nen är därför satsningen Orgelklubben, som är en slags lekfull grundutbildning i orgelns värld, för de barn som väntar på en plats i musikskolan. Bland annat får barnen där prova på att bygga en orgel.

Några av barnen jag träffat i eftermiddag kanske utbildar sig till kyrkomusiker så småningom, andra kommer förmodligen göra något helt annat. Oavsett vilket, kommer de ha fått med sig en musikalisk grund att stå på och fått upptäcka glädjen och storheten i att få spela och sjunga tillsammans.

HELENA ANDERSSON

31

2020-03-20 11:02:05

Nu inbjuder vi alla 2006-or till konfa!

... eller gå in via QR-­koden!

FOTO: ALEX GIACOMINI/IKON

Välkommen att bli ­ onfirmand i Näsets, Styrsös, k Tynnereds, Västra Frölundas och Älvsborgs församlingar.

Samtal, äventyr, natur, läger, reflektion, musik, bad, bön, segling, allvar och lek. Konfirmationsåret blir för många ett betydelsefullt år i livet där man får lära känna sig själv, nya kompisar och Gud bättre. ­Välkommen att bli konfirmand!

Anmälan till konfirmationsåret 2020/2021 öppnar 30 april. Boka in det i kalendern redan nu – först till kvarn-­ principen gäller i samtliga grupper.

Läs mer om våra olika konfirmations­alternativ och anmäl dig här: svenskakyrkan.se/vastrafrolunda-pastorat/ konfirmation-2020/21

OBS!

Anmälan till konfirmationsåret 2020/2021 öppnar den

30 APRIL

20am3214_sista_22688.indd 32

2020-03-20 11:02:13