Intervju: Kenneth Linde

”Vi måste komma ihåg att vi inte äger Guds skapelse jorden”

Kenneth Lindhe är förtroendevald i Västra Frölunda pastorat och med i den arbetsgrupp som driver pastoratets arbete för klimatet framåt. Våga hörde av sig och ställde några frågor om kyrkan och klimatet – två ämnen som han känner starkt för.

AV HELENA ANDERSSON

Berätta lite om ditt engagemang för klimatet. Varför är den frågan viktig för dig och hur hänger den ihop med kyrkan och gudstron? –Jag har alltid varit naturintresserad och mina föräldrar tog mig tidigt ut i skogen. Sedan blev jag scout och i vuxen ålder blev jag aktiv i Friluftsfrämjandet. Mitt klimatintresse väcktes på allvar när min yngste son i mellanstadiet skrev en uppsats om en utrotningshotad groda i Australien. Under min tid i energibranschen var jag, i mitten av 90-talet, med och drev fram ”miljömärkt el”, det vill säga el som inte produceras av fossila bränslen. –Mänskligheten har under många år skapat en obalans i naturen, som vi nu börjar se effekterna av. Detta har skett genom att vi utnyttjat jordens resurser i sådan omfattningen att de inte räcker till för kommande generationer. För att minska resursutnyttjande och därmed minska klimatpåverkan är det många som måste bidra. Om vi alla hjälps åt och var och en tar små steg, kan effekterna bli stora. Som för många har exempelvis avfallssortering och återvinning varit självklart för mig under många år. –Vi måste komma ihåg att vi inte äger Guds skapelse jorden utan vi förvaltar den med uppgift att se till att allt detta kommer till bästa nytta för allt levande nu och i framtiden. Jag tycker det är intressant att jämföra klimatkrisen med coronapandemin. I båda fallen är det många forskare som tydliggör vad vi bör vidtaga för åtgärder för att komma till rätta med katastroferna. I pandemin så vidtar politikerna kraftfulla åtgärder byggda på expertisen, men i klimatfrågan sker relativt lite. Beror skillnaden på att Covid-19 ger omedelbara konsekvenser, medan konsekvenserna av klimatförstöringen syns fullt ut först på längre sikt? –Jag anser att Svenska kyrkan har en mycket viktig roll i klimatfrågan genom att dels naturligtvis agera i den egna verksamheten på ett sätt som ger så lite klimatpåverkan som möjligt och dels även göra sin röst hörd i samhällsdebatten i klimatfrågan. Svenska kyrkan ska vara en opinionsbildare för ett nytt förhållningssätt till jordens resurser. Av den anledningen har Västra Frölunda pastorat beslutat att miljöcertifiera våra fem församlingar samt bjuda in allmänheten till diskussionsträffar i olika klimatfrågor. Pastoratet har även valt klimatet som ett av tre prioriterade områden att arbeta med de närmaste åren. Varför ville du bli förtroendevald i Svenska kyrkan och vad innebär det uppdraget? –Goda vänner var aktiva och kyrkans verksamhet intresserar mig. För mig är det betydelsefullt att Svenska kyrkan engagerar sig i angelägna samhällsfrågor. När Svenska

Kenneth Lindhe brinner för kyrkan och klimatet. Och han älskar att vara ute i naturen.

kyrkans organisation i Göteborg ändrades blev det viktigt att vara med och diskutera den nya organisationen och verksamheten, utifrån min erfarenhet från många organisationsförändringar inom näringslivet. –Som förtroendevald gäller det att skapa förtroende bland våra medlemmar för vad vi gör och vill åstadkomma. Eftersom jag sitter som ordförande i kyrkofullmäktige har jag även uppdraget att skapa ett positivt debattklimat som leder fram till tydliga beslut. Det är ju kyrkoval nästa år, vad tänker du inför det? –Kyrkovalet nästa år blir det andra i den nya organisationen och jag hoppas att valdeltagandet ökar genom att våra aktiviteter har inneburit att flera känner sig inkluderade i kyrkans olika verksamheter. Inte minst i dagens situation med pandemin, måste kyrkan ge tröst, hopp och framtidstro. Jag utgår från att klimatfrågan får en central roll i nästa års kyrkoval.

FOTO: JOHANNES FRANDSEN/IKON

”När vi gått vilse hittar vi plötsligt den där härliga gläntan”, skriver

Brita Rudberg Österberg, präst i Tynnereds församling, här intill.

”Jag tycker det är intressant att jämföra klimatkrisen med coronapandemin. I båda fallen är det många forskare som tydliggör vad vi bör vidtaga för åtgärder för att komma till rätta med katastroferna.”

Vad ska du göra i sommar? –Vi brukar varje sommar vandra i Alperna och även besöka några europeiska vindistrikt, men i år blir vi av förklarliga skäl hemma. Om det är lämpligt att lämna närområdet, kanske vi kan åka till Höga kusten och vidare upp till polcirkeln för att uppleva midnattssolen. Förhoppningsvis slipper vi myggen!

Skatter dolda i mörker

”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse”.

Ja, så skriver poeten Tomas Tranströmer i en dikt, och är det inte så det är i livet många gånger? Det som först kändes så fel, det som inte alls blev som vi hade tänkt oss – det öppnade dörren till något helt nytt, en glad överraskning mitt i det svåra!

Jag tror var och en av oss kan ge något, kanske rentav många exempel på det, med tanke på denna märkliga vår som inte liknat något annan. Jag tänker på vad coronavirusets framfart har gjort med oss alla och vår livsstil, vårt samhälle, vår kyrka. Vad har det väckt för tankar? Vad har det lett till för förändringar? Vilka prioriteringar har vi tvingats göra? ”Det blev inte som vanligt, det blev annorlunda” är väl det omdöme jag själv kan ge om den gångna tiden, där framförallt påsken blev firad på ett nytt sätt. Men blev det sämre? Nej, det blev riktigt bra.

KREATIVITETEN HAR flödat och framförallt har jag slagits av den omtanke och kärlek som krisen har framkallat.

Fina egenskaper som givetvis fanns där innan, men som kanske har fått komma till sin rätt extra mycket när det vi tagit för givet inte har fungerat på vanligt sätt.

Jag blir påmind om ett bibelord från Jesaja 45:3, där Gud säger: ”Jag ger dig skatter, dolda i mörkret, gömda rikedomar”.

Är det inte just i mörkret, i kaoset, i krisen som de där skatterna kan glimra till? Eller – för att återknyta till diktraden i början – när vi gått vilse hittar vi plötsligt den där härliga gläntan!

JAG VET inte vad du har funnit eller lärt dig efter vårens kris. Kanske är det insikten om hur skönt det är att ta sig ut i friska luften och gå, att ta sig tiden att stilla reflektera över livet, eller att ringa alla de där samtalen som ofta inte blir av när livet bara rullar på som vanligt…

Min förhoppning, både för mig och för dig, är att de där små skatterna av tro och kärlek, de där gläntorna av hopp och tröst, ska få fortsätta att berika våra liv – även när vi inte längre räds ett virus.

Med önskan om en skön sommar!

BRITA RUDBERG ÖSTERBERG Präst i Tynnereds församling