böcker om att växa

Äldre satta på undantag – en fattig fasa

»Att bli satt på undantag var en fasa för äldre ända in på 1900-talet. Även om de på pappret garanterats generösa förmåner blev det inte sällan hårda bud i verkligheten.

När Sven August Carlsson tog över gården i Örnanäs by 1888 lovade han att bygga sin mor ett eget hus – 100 kvadratmeter stort – i hagen med fruktträd intill ladugården där hon skulle få bo resten av sitt liv. Hon skulle få ett par får och en gris. Det var inget dåligt löfte, för många fick hålla till godo med en liten undantagsstuga och vissa förnödenheter i natura.

Men något hus fick modern Bengta inte, trots att hon i nio år ensam drivit gården för att försörja fem omyndiga barn. Det var rent skamligt ansåg hon. För att få det hon hade laglig rätt till och slippa bli satt på bar backe stämde hon sonen: ”Åtgärder är af största behovet påkallad, enär hemmanet vanvårdas och jag icke kan af min bemälte son erhålla varken penningar ens något undantag efter bifogade undantagskontrakten”, skrev hon i brev till häradsrätten.

Processen gick till hovrätten, där Sven August fälldes. Men han flydde till Amerika, bland annat efter en skandal där hans svärfar, en präst och sparbanksordförande, försnillat 115 000 kronor ur bank- och kyrkkassorna. När Bengta Nilsdotter gick ur tiden 1897 hade hon fortfarande inte fått vare sig pengar, förnödenheter i natura eller det utlovade huset.

DEN ÅLDERDOMLIGA BYN Örnanäs i nordöstra Skånes skogsbygder är i dag ett kulturreservat och väl dokumenterad, bland annat i en doktorsavhandling i kulturvård. Men Bengta var långt ifrån ensam i sin sits, svikna löften och rättsprocesser var inte alls ovanliga.

Synen på äldres situation förr har varierat med tiden. Forskare har ansett att de gamla haft en meningsfull tillvaro genom att bidra med enkla sysslor som slöjd, barnpassning och mjölkning, medan andra betonat att de förväntats arbeta livet ut.

Många bondefamiljer såg det i alla fall som en börda att behöva föda även föräldrarna, som inte längre bidrog till gårdens produktion. Med befolkningens stora ökning under 1800-talet blev det alltfler statare och andra jordlösa som hamnade utanför säkerhetsnäten. – När du inte klarade av din försörjningsplikt gentemot barn och föräldrar gick fattigvården in. Men de allra flesta som inte kunde försörja sig själva fick hjälp av närstående. Det var till stor del fattiga som försörjde fattiga, säger Helene Castenbrandt, forskare på Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet.

Bara de som ägde en gård kunde få undantag när de lämnade över till nästa generation, medan andra fick gå till fattigvården. De kunde sättas på fattighuset eller i backstugor på socknens allmänningar. En del ackorderades ut till familjer som hade det något bättre ställt. Att tvingas ta emot fattighjälp var en stor skam. – Det var stigmatiserande i sig, och ännu mer eftersom man tvingades avstå en del civila rättigheter för att ta emot stöd, som senare rösträtten, berättar Helene Castenbrandt.

Jonta och Lotta (Johannes och Charlotta Larsson) från Killingsö i Jäla socken cirka 1920. De var de sista som bodde i backstugan, en av flera på ön.

Foto: FALBYGDENS MUSEUM

”De allra flesta som inte kunde försörja sig själva fick hjälp av närstående. Det var till stor del fattiga som försörjde fattiga.

FÖR ATT RÅDA bot på den värsta misären beslutade riksdagen 1913 om världens första allmänna statliga pensionssystem. Den infördes 1914, och riktades främst till de allra fattigaste. Den bestod av två delar: en mycket låg fast summa för alla över 67 år som betalt in egenavgifter, och ett inkomstprövat tillägg för dem som var väldigt fattiga eller invalider. Det var en något större summa, som även kunde gå till yngre människor som inte var arbetsföra. – Det var väldigt lite pengar, särskilt när första världskriget kom och det blev dyrare att leva. Kvinnor fick mindre än män, men å andra sidan var det deras egna pengar som inte berodde på mannens inkomst. Att få 200 kronor när man inte hade någonting gav dem lite värdighet, de var inte längre bara tärande, säger Castenbrandt.

DEN FRÄMSTA MÅTTSTOCKEN som

Förra lärarinnan ”moster Hedda” Karlsson vid sin undantagsstuga bakom Edvin Erikssons loge i Rytterne socken, utanför Västerås.

Foto: VÄSTMANLANDS MUSEUM

hur väl de kunde bidra till gården. Försäkringskassans syn på arbetsförmåga är inget nytt påfund – arbetslinjen har alltid gällt.

Det är lätt att glömma bort i dagens debatt om de äldres situation, anser Ulrika Lagerlöf-Nilsson, forskare i historia vid Göteborgs universitet. – Många i dag tror att saker som drabbar oss aldrig har inträffat förut, på alla områden. Vi har tappat förmågan att reflektera över hur det varit. Det påverkar bilden av de äldre och hur vi hanterar dem. – En del säger att vi aldrig varit med om någon liknande pandemi. Men det var inte jättelänge sedan vi hade hongkong, asiaten och spanska sjukan – för att inte tala om kolera och pest där hela byar strök med.

Alla behöver inte bli historiker,

”Lite tillspetsat kan man säga att synen på de äldre inte har förändrats någonting.

Ulrika Lagerlöf-Nilsson, forskare , Göteborgs universitet

men gärna träna sin förmåga att relatera till hur det varit för att kunna rusta oss för framtida kriser, anser Ulrika Lagerlöf-Nilsson. Det gäller inte minst de äldres situation, där vi har en kluven syn på deras förmågor och värde. Pigga 70-åringar som fortsätter jobba lyfts fram, det är ett ideal att vara evigt ung.

ATT DAGENS ÄLDRE har det oändligt mycket bättre materiellt och ekonomiskt än i forna tider, före den allmänna pensionen och välfärdsstaten, är självklart. Deras livskvalitet är vida bättre än deras mormor och morfar någonsin skulle kunna fantisera om.

Men när samhället utsätts för en kris slår vi i första hand vakt om dem som anses värda att värna, med Ulrika Lagerflöf-Nilssons ord. Då får 70-åringar palliativ vård utan att läkare ens träffat dem. – Vi tror att vi är så förändringsbenägna och snabbt anpassar oss till ett nytt samhälle. Men jag säger tvärtom att människan är extremt konservativ. Lite tillspetsat kan man säga att synen på de äldre inte har förändrats någonting.

Mats Karlsson