
6 minute read
Våra kyrkor
NYA PASTORATET ÖRNSKÖLDSVIKS KYRKA
Detalj från altartavlan: Endast en person på målningen har en annan hudfärg än de andra.
Här har det stått en kyrka sedan 1300talet. Var det här konstnären Sigurd Möllers fru?
Målning med flera frågetecken
En av Sveriges äldsta orglar i bruk
»Trots att Örnsköldsviks kyrka är ganska ”ung” finns en del skröno, eller är det sanningar?
Kyrkan invigdes 1910 och berättelsen om dess tillkomst har både komiska och tragiska inslag. Historien vittnar om djupa motsättningar mellan stadsborna och befolkningen inom Själevads församling. Beslut överklagades gång på gång och ortstidningarna innehöll en rad insändare med våldsamma angrepp.
Vid den stora restaureringen av Örnsköldsviks kyrka åren 19531955 fick kyrkan en y altartavla. Konstnären hette Sigurd Möller och kormålningen föreställer Det stora gästabudet. Två saker utmärker sig på målningen.
Endast en person på målningen har en annan hudfärg än de andra. ”En liten vithyadgosse blev mörkhyad i konstnärens fantasi över en natt”. Skröna eller sanning?
Endast en kvinna på målningen är målad med ett ansikte, var det ett porträtt av konstnärens fru?
En trappväg till kyrkan finn från Själevadsgatan, detta för att göra det enklare för besökaren att ta den branta stigningen etappvis. Graniten till trappen var inköpt från Tyskland och hade ursprungligen varit avsedd för Hitlers tilltänkta segermonument. Men som alla vet blev det ju ingen seger för Hitler.
Sanningar och skrönor om våra kyrkor

ARNÄS KYRKA
»I Arnäs har det stått en kyrka sedan början av 1300-talet. Den första kyrkan tror man låg vid stranden av Öfjärden och seda byggdes en liten stenkyrka på samma ställe där du idag hittar Arnäs kyrka. Det berättas att när ryssarna härjade längs kusten gömdes kyrksilvret ifrån Arnäs i skrevan på Klingreberget nordväst om samhället. När den nuvarande kyrkan renoverades 1926 hittades rester av grunden till den lilla medeltidskyrkan under två av väggarna och golvet.
Varför finns då inte den gaml medeltidskyrkan kvar? Med tiden blev den gamla kyrkan både sliten och för liten och det beslöts att det skulle byggas en ny modern kyrka. Ett av de första nya kyrkbyggena på flera hundra år i Nolasogs.
Valet föll på en salskyrka i empirestil med ett högt, ljust valv till synes uppburet av pelare. Och man sparade inte på moderniteterna utan satte in ett urverk i tornet. Arnäs kyrka är faktiskt en av de tidigaste kyrkorna med tornur. Uret hade tidigare suttit i Hudiksvalls rådhus och köptes in efter att rådhuset brunnit.
I dag har vi svårt att tänka oss en kyrka utan en orgel, men så har det inte alltid varit. Orgeln på läktaren i Arnäs kyrka är en av Sveriges äldsta orglar som fortfarande är i bruk. Den byggdes i början av 1800-talet och bygdens bönder hjälpte till att sponsra.
Kanske var de extra givmilda eftersom den som ansvarade för bygget var uppvuxen i socknen, en bygdens son. Ursprungligen drevs de stora luftbälgarna av att någon stod och trampade på tre stora pedaler, idag krävs inte lika mycket mannakraft för att driva orgeln då en elektrisk flät fyller en av bälgarna, men behövs det är det bara att lyfta på skyddsluckan och börja trampa så kan musiken ljuda även utan elektricitet.

GIDEÅ KYRKA Ortsbor smidde dopträd

»Gideå kyrka invigdes 1818 men hade då varit i bruk i cirka tio år. Under kyrkans 200-åriga historia har tre präster tillsammans tjänstgjort i 90 år.
Prosten Jonas Erik Björkqvist verkade i 41 år. Under hans tid föddes sonen Manfred Björkqvist i prästgården och han blev sedan Stockholms förste biskop.
Sedan kom Georg Bergfors som tjänstgjorde i 19 år och under hans tid byggdes den senaste prästgården, som numera är i privat ägo.
Åke Ottosson var i tjänst i församlingen i 30 år.
När Gideå kyrka firade 200 å hölls under det året en studiecirkel i smide. Ortsbor designade och smidde ett dopträd till kyrkan under ledning av Eleonor Gidlund tillsammans med smeden Bert Hagström i Gideåbacka. Trädet invigdes vid en jubileumsgudstjänst av biskop Eva Nordung Byström.

GRUNDSUNDA KYRKA
En studiecirkel i smide resulterade i ett nytt dopträd i samband med 200-årsjubiléet.
Var finns egentligen Grundsundas gamla kyrkklockor?
Plats fylld med historier
»Frågan ekar genom den mänskliga historien och varje världsreligion har uppstått ur längtan efter att hitta ett svar på den. Frågan kan också ställas när man hör berättelser om en plats eller byggnad. Den stora mängd berättelser som finn om en plats formar bilden av den och när åren går kan en historia övergå från att vara en händelse till att bli en skröna. Vi kommer aldrig få fullständig vetskap i om historierna stämmer och kanske är det inte viktigt.
Kanske kommer våra liv en dag ge upphov till nya berättelser, som sedan blir skrönor. Måhända kommer sanningen, vad som egentligen hände, dunsta bort ju fler so berättar. Antagligen spelar det ingen roll för oss eller de som i framtiden ska minnas våra liv. Det centrala är att vi fortsätter berätta och fortsätter fylla den plats vi lever på med historier. Grundsunda kyrka har varit skådeplats för en mängd märkvärdiga berättelser. När man hör dem kan man fråga sig om de är sanna eller myter. Det börjar redan med frågan om hur gammal kyrkan egentligen är. Lika många hävdar att en första byggnad uppfördes på 1200-talet som på 1300-talet. Läser man historieskrivningar hittar man argument för båda dateringarna. Är det viktigt om kyrkan är 800 eller 700 år gammal? Redan där anar man att gränsen mellan sanning och skröna är svår att urskilja.
En annan historia handlar om vad som egentligen ligger på botten av Prästsjön, bredvid kyrkan. När ryssarna (eller något annan nation) invaderade vår del av landet påstås det att kyrkklockorna monterades ned och sänktes i sjön, för att de inte skulle bli stulna. Sedan fick de inte upp klocorna, vilket oavsiktligt innebar att man förstörde klockorna i onödan. Någon argumenterade för en ordentlig granskning av sjöns botten, för att få reda på sanningen. Vilken sanning, kan man fråga sig.
I bygden lever även minnet kvar från många präster. Särskilt en, kyrkoherde Anders Sidner på 1800-talet, är omgärdad av många anekdoter. Såg han verkligen till att folket slutade supa? Fanns det en bar bredvid kyrkan som han lät stänga igen? Fanns det verkligen en helig källa som kom att bära hans namn, på den plats som nu är ett uttorkat hål vid hembygdsgården?
TREHÖRNINGSJÖ KYRKA
”Verklig livstro och evinnerlig lycka”
»Den 3 november 1930 skickade N. Arthur Sandin, skulptur och stenhuggeri, i Stockholm ett brev till kyrkorådet i Trehörningsjö församling: ”Undertecknad, barn av församlingen, anhåller härmed i vördnad, som gåva den 6 november d.å. till eder få överlämna en i gottlands sandsten utförd dopfunt, avsänt härifrån den 30/10 pr. Järnväg.
Det skulle vara mig kärt och en ära om Församlingen ville mottaga och till dop använda denna funt samt om så sker uttalas en från hjertat med värme
Genom gående önskan och åren har förhoppning att många barn den delaktighet av döpts vår religion som i dopfunten från 1930. de BARN erhålla genom dopakten vid denna av mina händer formade funt måtte lända dem till verklig livstro och evinnerlig lycka.”
Under åren är det många barn som döpts i denna dopfunt och tagit del av Arthurs böner för deras framtid. Lyfter man på dopskålen så finns en inritning. N. Arthur Sandin skänkte även 1913, ”Kristus på korset”, en gipsbild som sitter på norra väggen i kyrkan.