Issuu

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | JÖNKÖPING | VINTERN 2020

ERIC PALMQWIST: ”Musik ska beröra på riktigt” EVA NORSTRÖM, KÖRSÅNGARE:

”I kyrkan finns mycket luft att andas”

BÖCKER SOM LYSER UPP I VINTER

TEMA

LJUS

CORONABREV i förskingringen

Livet är ljust i välkända och trygga miljöer ODR SAMHÄLLSINFORMATION SOMMAREN 2020

01_Omslag_JÖN_VINTERN 2020.indd 1

2020-11-27 10:25

LEDARE

Mitt i allt det ovanliga är ändå mycket sig likt

”

ckså i år ska vi tända första ljuset. Dricka glögg och äta pepparkakor. Sjunga Hosianna och längta till jul. Men känslan är inte riktigt densamma. Det är som om vi dröjer lite på steget när vi rör oss på vägen mot lucia och jul. Hur blir det i år? När vi inte kan göra som vi brukar; hur gör vi då? Vi som är vana vid att vara många runt julbord och julgran får öva oss i att bara vara några få. Och vi som brukade resa iväg, kommer istället att vara hemma.

Av egen erfarenhet vet Gud allt om att avstå till förmån för det gemensamma och allas bästa. VAD GÖR DET med vår upplevelse av advent och jul,

att de i år får ett ”mindre format”? Jag vill tro att essensen och hjärtat lyser mera klar när det ymnigt myckna sjunker undan. Kanske blir samtalet ett annat, mera nära och vem vet, mera angeläget. I alla fall om vi tar fatt i möjligheten.

Ett centralt begrepp inom teologin som aktualiseras när det är advent och jul är inkarnationen; det är latin och betyder in i köttet. Vi firar att Gud blir människa. Det obegränsade och eviga låter sig begränsas. I Jesus blir Gud människa med alla de begränsningar som följer av att vara just människa. Och det begränsade vet vi ju allt om efter en lång period av karantän, avstånd och att avstå. DET KAN VARA värt att påminna om inkarnationen i tider av begränsningar. Bland alla röster som just nu talar och alla budskap som är i svang växer rösten från den första julen sig allt starkare och budskapet om fredsfurstens ankomst allt klarare. Gud finns i det begränsade och av egen erfarenhet vet han allt om att avstå till förmån för det gemensamma och allas bästa. Också i år ska vi tända första ljuset. Dricka glögg och äta pepparkakor. Sjunga Hosianna och längta till jul. Mitt i allt det som inte är som det brukar är en hel del ändå sig väldigt likt.

Ann Aldén Kyrkoherde

Kanske lyser hjärtat mera klart när det ymnigt myckna sjunker undan? Foto: XSANDRA/ GETTY IMAGES

VINTERN 2020

02-03_Ledare/Innehåll_JÖN_VINTERN 2020.indd 2

2020-11-27 10:27

INNEHÅLL Din församling 4 Notiser 6 Jönköpings porträttet Eva Norström, körsångare 25 Musik Kyrkomusiker gör tv-spelsmusik 26 Mötesplatser Sinnesro i Kristina kyrka 28 Coronabrev 30 Barn & ungdom 31 Korsord 32 Krönika

JULEN VARAR ÄN TILL PÅSKA? »» Nej, där emellan kommer som

känt fastan. Däremot hoppas vi på redaktionen att detta nummer av Amos varar och ger dig glädje ända till påsknumret som kommer i din postlåda fredag 5 mars 2021. Amos ges ut i fyra nummer per år och övriga tre nummer för nästa år är 4 juni, 10 september och 26 november.

Nina Åkerblom Nielsen har spelat in musiken till tv-spelet Crusader III. Foto: JOSEFINE SETTERSTRÖM

Tema Ljus 10 Belysta platser och minnen

N VA

ENMÄRK

Foto: FRUGAN/MOSTPHOTOS

E T

Porträttet 16 Eric Palmqwist, musiker

REDAKTION

EN DEL AV Trycksak 5041 0004

Varsågod!

»» Här kommer ett nytt nummer av

tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping. Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. www.svenskakyrkan.se/jonkoping kom@svenskakyrkanjonkoping.se Telefon: 036–30 35 00, växel Foto omslag: Monica Sandsvik Svensson

Lokalredaktion: Monica Sandsvik Svensson, Josefine Setterström, Pär Sjöstrand, Martin Ahlqvist, Bengt Olsson och Eva Stråth. Erik Lindfelt, extern skribent. Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete Katrineholm Annonser: Display i Umeå AB, 090–71 15 00, info@display-umea.se VINTERN 2020

02-03_Ledare/Innehåll_JÖN_VINTERN 2020.indd 3

2020-11-27 10:28

NOTISER FÖLJ OSS!

»» Läs mer

om vad som händer i Svenska kyrkan Jönköping på vår webb och i sociala medier: Webben: svenskakyrkan. se/jonkoping Instagram: @@svenska kyrkanjkpg Facebook: Svenska kyrkan Jönköping YouTube: Svenska kyrkan Jönköping (prenumerera gärna!)

I SIN LINDA – UTSTÄLLNING OM NÄR SMÅ BARN DÖR »» Vad händer med mycket små barn

som dör – de som inte får uppleva en enda dag i livet utan avlider sent i graviditeten eller under förlossningen? Frågan väckte textilkonstnären och forskaren Birgitta Nordströms intresse. Hon är verksam i Göteborg och har en lång rad utställningar bakom sig, både i Sverige och utomlands. Bland annat i forskningspaviljongen vid Venedigbiennalen. Hon skapade ”svepfiltar” – unikt utformade små filtar. I februari finns det chans att lära sig mer om dem och om Birgitta Nordströms övriga konstnärskap genom utställningar i Sofiakyrkan och Immanuelskyrkan. Vernissage lördagen den 6 februari då konstnären medverkar tillsammans med bland andra Kajsa och Anders Wejryd, tidigare biskop i Växjö och ärkebiskop. Dagen efter predikar han i Immanuelskyrkan. Flera aktiviteter planeras under utställningstiden som pågår till den 28 februari.

Jönköpingspräster aktuella med varsin bok »Två » av Jönköpings präster har publicerat böcker i höst. Skol- och ungdomsprästen Torgny Wirén (mest känd som Tojje) har tillsammans med barndomsvännen och kriminalkommissarien Torbjörn Åhgren i Göteborg skrivit en deckare, Medan staden sover – en roman om brott (Libris). Den utspelar sig i Jönköping och har en – just det! – präst som huvudperson. Den börjar dramatiskt: en 4

gymnasieflicka dör under en stor ungdomsfest på Bymarken. Per-Erik Åbom är däremot föga lokal i sin bok. Han har givit sig i Medan staden sover – en roman om brott Torgny Wirén, Torbjörn Åhgren Libris

kast med en av Gamla testamentets stora profeter: Jeremia. En inte helt munter figur som till och med gett upphov till ett eget Jeremia: den gråtande profeten – något om bakgrunden, personen, budskapet Per-Erik Åbom Recito

VINTERN 2020

04-05_På gång_JÖN_VINTERN 2020.indd 4

2020-11-27 10:30

Karin Grännö Engkvist

Hon blir ny kontraktsprost

”

»Karin » Grännö Engkvist, kyrko herde i Bankeryds församling, har av biskop Fredrik Modéus utnämnts till ny kontraktsprost i Södra Vätterbygdens kontrakt. Nuvarande kontraktsprost Tore Karlsson går i pension vid årsskiftet. Församlingarna/pastoraten Bankeryd, Jönköping, Skärstad-Ölmstad, Rogberga-Öggestorp, Lekeryd, Huskvarna, Norrahammar, Barnarp-Ödestugu, Månsarp, Nässjö och GrännaVisingsö ingår i kontraktet. En kontraktsprost biträder biskopen med ledning, främjande, tillsyn och omsorg över kontraktets församlingar och medarbetare. Utnämningen gäller från den 1 januari 2021.

Krönikör i sommar?

»Gillar » du att skriva? Vill du vara krönikör i Amos? Nu utlyser lokalredaktionen en skrivtävling för våra läsare. Skriv en krönika med temat Meningen med livet. En jury bestående av kommunikatörerna utser därefter vinnaren som kontaktas för fotografering. Den vinnande krönikan publiceras i Amos som utkommer 4 juni 2021. Gör så här:

»» Skriv en text på temat Meningen med livet. Texten får innehålla max 2 600 tecken inklusive blanksteg. Maila ditt bidrag till: kom@svenskakyrkanjonkoping.se Vi vill ha ditt svar senast den 28 februari 2021.

ud skänker regn åt jorden och vattnar G Job 5:10 markerna.

Låna ett paraply

ord: jeremiad, klagan. Jeremia. Den gråtande profeten. Något om bakgrunden, personen, budskapet är bokens titel som är publicerad hos Recito. BÅDE ÅBOM OCH Wirén har flera böcker bakom sig. Men nu ger de sig på nya genrer. Torgny Wirén har tidigare rört sig i det existentiella landskapet; Åbom inom medicinens område. Han är ju kanske mer bekant som länets tidigare smittskyddsläkare än som präst.

Håll dig torr i ovädret med Svenska kyrkan Jönköpings paraply.

»Du » som besöker kyrkor och församlingshem under hösten och vintern kan gå torr hem även om det regnar. Sedan november finns det låneparaplyer med Svenska kyrkan Jönköpings logotyp på. På paraplyerna hänger ett kort med bibelbudskapet ”Gud skänker regn åt jorden och vattnar markerna” (Job 5:10). Ett budskap som tröstar oss blöta dagar. Lånar du ett paraply ombeds du lämna tillbaka det vid tillfälle. Har du inte möjlighet att lämna tillbaka paraplyet är vi bara glada att det håller dig torr i regn eller snöblask! VINTERN 2020

04-05_På gång_JÖN_VINTERN 2020.indd 5

2020-11-27 10:30

JÖNKÖPINGSPORTRÄTTET VEM?

Eva Norström, körsångare som deltagit i julottan sedan 1984:

Jag är väldigt glad för det liv jag fått leva Text: Josefine Setterström Foto: Monica Sandsvik Svensson

”

»Två » pigga ögon möter oss när vi kliver in i Kristine kyrkas värme en kylig måndagsförmiddag. Hej, ropar Eva på håll över kyrkbänkarna där hon står och väntar. Med värme och nyfikenhet får hon oss, Amos reporter och fotograf, att känna oss välkomna in i kyrkan. Precis så som hon välkomnat mången gudstjänstbesökare genom åren.

i grillade och sjöng på stranden V och så sa plötsligt någon av oss: Ska vi inte anmäla oss till kyrkokören?

Det är inte bara ögonen som är pigga på Eva Norström. Hela hon utstrålar energi och glädje som smittar av sig. Egentligen får man inte fråga om en kvinnas ålder men ska man fylla i en faktaruta om porträttpersonen så måste man ju. Eva är 82 år, eller 82 och ett halvt, som hon säger själv. Det är då Amos reporter erkänner att jag stannat på 75+ i mina gissningar. – Jag är en rörlig och aktiv person, förklarar Eva enkelt.

kyrkokören och har deltagit i julottan varje år sedan 1984. Då var Amos reporter endast fyra år och fotografen nyss fyllda 20 – vi är djupt imponerade! När jag frågar Eva hur det kom sig att hon, som är utbildad barn- och tandsköterska, kom att bli engagerad i Kristine kyrka, berättar hon att det började med en sommarresa till Gotland där hon och hennes väninnor grillade och sjöng snapsvisor. – Men skriv inte det! avbyter Eva sig själv och skrattar. Det är redan för sent, svarar jag och skrattar. Eva berättar vidare: – Jo, vi grillade och sjöng på stranden och så sa plötsligt någon av oss: Ska vi inte anmäla oss till kyrkokören? SÅ NÄR DE kom hem gjorde de det. Men när Evas

väninna Gunhild fick se noterna till Bach-stycket kom hon aldrig till någon körövning igen. Men Eva har varit med sedan dess. Och sedan 1986 har hon varit gudstjänstvärd. Många känner kanske igen henne som tidigare ledamot i både kyrkoråd och kyrkofullmäktige. När jag frågar Eva hur hon kom att bli engagerad som förtroendevald i Svenska kyrkan så tittar hon frågade på mig och utbrister: – Ja, hur blev jag det? Hon funderar en stund och minns att hon som VI SLÅR OSS ner i Mariakapellet längst fram i kyrkan. körsångare representerade Kristine kyrkokör i Eva frågar var hon ska sitta, vi är noga med avstånden distriktrådet. Det ena ledde helt enkelt till det andra. under den rådande pandemin. När vi träffar Eva har kyrkokören paus på grund – Kyrkan känns som en bra plats att mötas på, här av coronapandemin. När de kan börja öva igen är det finns mycket luft att andas, säger Eva. ingen som vet. Att vi möts i just Kristine kyrka beror inte bara på – Men jag vill fortsätta sjunga i kören så länge pandemin. Det är nämligen här som Eva sjunger i min röst passar, och det får körledare och mina »

VINTERN 2020

06-08_Lokalrep_JÖN_VINTERN 2020.indd 6

2020-11-27 10:31

Eva Norström känner sig hemma i Kristine kyrka där hon varit körsångare och medverkat i julottan sedan mitten av 1980-talet.

VINTERN 2020

06-08_Lokalrep_JÖN_VINTERN 2020.indd 7

2020-11-27 10:31

JÖNKÖPINGSPORTRÄTTET ”I kyrkan finns det mycket luft att andas”, konstaterar Eva och är tacksam för att kyrkan är öppen för ljuständning och bön även under pandemin.

KORT OM...

körkollegor avgöra för det kan inte jag, säger Eva ödmjukt. Trots att kören och mycket annat är pausat på grund av pandemin känner Eva sig inte alls ensam eller isolerad. Hon har två barn, fem barnbarn och fyra barnbarnsbarn. – Jag är så glad för det liv jag fått leva. Men en sak hade jag kunnat vara utan och det är att vi förlorade ett barnbarn, berättar Eva med tårar i ögonen. Han dog för åtta år sedan, han var en så trevlig och social kille – precis som sin pappa. SÅ RINGER DET i Evas väska som står på kalkstensgolvet nedanför henne. – Får jag ta det här? frågar hon och pinnar iväg ut i den stora kyrksalen. Efter en stund kommer hon 8

tillbaka – fortfarande med tårar i ögonen. – Var det inget bra samtal? frågar Amos fotograf oroligt. – Jo då, tvärtom, svarar Eva och torkar tårarna. DET VAR BARNBARNET Asker som ringde och berättade

att han fått jobb som driftsledare på ett lager. – Det var han som låg i vagnen 1997 när vi hade första ”Samling vid julkrubban” på julaftonsförmiddagen här i Kristine, säger Eva och fortsätter: – Vi var inte många som samlades då, det var bara prästen, musikern, vaktmästaren och en mormor med två små barn. Och så var det jag, min dotter och hennes fyra barn. Men för varje år har det bara blivit fler och fler besökare och det är så uppskattat. Ibland är det till och med ett levande Jesusbarn i krubban!l

Eva Norström Ålder: 82,5 år. Bor: Liljeholmen. Gör: Pensionerad barn- och tandsköterska. Känd som: Alt i Kristine kyrkokör. Gudstjänstvärd. Bästa jul maten: ”Glövakorv” som jag som barn grillade över öppen eld. Och mammas halländska långkål! Hur ska du fira jul i år? Med några vänner och körsång på juldagen.

VINTERN 2020

06-08_Lokalrep_JÖN_VINTERN 2020.indd 8

2020-11-27 10:31

PROFILEN

Niklas Ekdal vill inte läxa upp någon, men tror att vi skulle må bättre av mindre självcentrering. FOTO: BROMBERGS

KORT OM...

NIKLAS EKDAL Författaren hoppas på dygdernas revansch

»Niklas » Ekdal är journalist och författare. I Kyrkokalendern skri ver han om hur dödssynder blivit dygder och dygder blivit döds tråkiga, i en värld där alla vill sätta sig själva i första rummet. Men det är knappast en hållbar resa, och han hoppas på en dygdernas revansch. Att dygder och dödssynder näs tan bytt plats i våra medvetanden, så att måttlighet och ödmjukhet framstår som oändligt trist, medan girighet och stolthet snarare är vad som krävs för att bli någon i dagen värld, framträder tydligt i Niklas Ekdals text. Vad fick honom att få upp ögonen för detta fenomen? – Det korta svaret är nog åldern. Jag var ett barn av det radikala 70-talets frihetsdrömmar. Min far som var rektor, född 1916, hade mer traditionella värderingar med

09_Profilen Niklas Ekdal_Vintern 2020.indd 9

betoning på ansvar och hänsyn. Ju äldre jag blir, desto mer tänker jag som honom. MÄNSKLIGHETEN FRAMSTÅR nästan

som obstinata barn i betraktelsen, som trotsigt vill bryta varenda regel en strikt förälder lagt på dem. Men riktigt så ser han inte på sina medmänniskor. – Det är en svår balans mellan frihet och gemenskap, tradition och förnyelse. Jag vill inte läxa upp någon, inte tillbaka till ett aukto ritärt samhälle. Men vi skulle må bättre av mindre självcentrering. Men att dygderna skulle behöva få en viss revansch i våra med vetanden, det tror han ändå.

”

– Vi behöver utmana kommersi ella, politiska och mediala krafter som uppmuntrar ansvarslöshet, syndabockstänkande och omedel bar behovstillfredsställelse. Vi lever i en stor lyxfälla, med algorit mer som lockar fram våra sämsta sidor. Resultatet blir frustration och polarisering. Jag tror inte på kollektiv väckelse eller revolutio ner, men på individuell eftertanke.

Niklas Ekdal Ålder: 59. Yrke: Journalist och författare. Bor: Stockholm. Familj: Sambo som är epidemiolog, tre barn som studerar. Aktuell: Skriver bok om det moderna Sverige, Hur vi levde, uppföljare till den självbiografiska Hur jag dog 2016. Varvar med journalistik för SVT och Dagens Nyheter.

TILL SIST: VILKEN är Niklas person

liga favoritdygd? – Den enda jag klarat att leva upp till är nog flit. Det jag beund rar hos andra är ju annars genero sitet och ödmjukhet, så där finns en del att jobba på.

i lever i en stor lyxfälla, med algoritmer V som lockar fram våra sämsta sidor. VINTERN 2020

2020-11-27 11:33

SOMMAREN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 10

2020-11-27 11:39

LJUS TEMA

Belysta platser och minnen

Vi identifierar naturen där vi växt upp som vårt landskap och vår miljö. Våra rötters särskilda platser präglar oss – där är livet ljust och tryggt. Text: Hanna Welin Illustration: Calle Thoor

SOMMAREN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 11

2020-11-27 11:39

d TEMA LJUS

”

et är inte bara träden som har djupa röt ter. Det har också vi människor. Och allra djupast är banden till barndomens särskilda platser: gården hemma i kvarteret, sommarstugan, mormors trädgård. På fors karspråk kallas det platsanknytning – att älska, utforska, känna trygghet och tröst och omfamnas av sin egen plats. Skogen där du som barn hoppade mellan stubbar na, vilade kinden mot mossan och fick stickor i foten. Stranden vid farfars hus där du plockat snäckskal om somrarna. Vindsrummet där du kunde dra dig undan, som bara var ditt. Eller grillplatsen på gården där familjen skrattande brukade prata i munnen på varandra innan föräldrarna skildes. De allra flesta av oss har minst en sådan plats, ett betydelseladdat stäl le som vi återkommer till, längtar efter eller bevarar som ett själsligt, inre rum.

i människor kan skapa starka V känslomässiga band till ett hus, en trädgård, en strand...

I den djupa småländska skogen, på en bräda inkilad mellan två tallar, ligger Roland Hallgrens särskilda plats på jorden. Här kan han lyssna till vad fåglarna har att säga och betrakta Emåns ringlande bana nedanför skogsslänten. – Ibland känner jag att jag bara måste åka till stugan och promenera upp dit. Det är som ett rituellt

behov hos mig. Det är min tillflyktsort där jag känner mig hemma och får perspektiv på tillvaron. Roland Hallgren är professor emeritus i religions vetenskap vid Linnéuniversitetet i Kalmar och författare till böckerna Plats och känsla och Rytm: en filosofisk tänkebok. – Platsen har alltid varit viktig för människan. Själv är jag en insjö- och skogspojk, uppväxt i Vetlanda. Jag bodde länge i Lund men kände mig aldrig riktigt hemma.

andskapet vi växer upp i präglar oss. Det har forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniver sitet, i Alnarp kunnat konstatera. I en enkät studie fick människor identifiera naturen där de växt upp, sitt landskap. Var det hav, skog, berg eller slättbygd? – Intressant nog kunde nästan alla sätta en etikett, förutom en del av dem som vuxit upp i en riktigt stor stad. Tyvärr gjorde vi missen att inte ha med alterna tivet ”urban miljö”, säger Patrik Grahn, professor i landskapsarkitektur i Alnarp. Forskarna ville ta reda på i vilken miljö männi skan bäst återhämtar sig från stress, sjukdomar och livskriser. Svaret var tydligt: det var naturen och i synnerhet i barndomens marker hon sökte sig till. Starkast band till uppväxtens landskap hade havsmänniskorna, följt av skogsmänniskorna, bergs människorna och slättmänniskorna. Det var också svårare för havsfolket att anpassa sig och tycka om skogen än tvärtom. – De som flyttat långt tillbringade ofta semestern i sina hemtrakter eller sökte efter något likartat. Och gemensamt för alla, även de som flyttat runt mycket i sitt liv, var att de drogs till barndomens trakter när de hamnade i en livskris, säger Patrik Grahn. Psykologen Annika Tibblin har funderat mycket på den mänskliga förmågan att knyta an till fysiska

VINTERN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 12

2020-11-27 11:39

platser, både i sitt arbete som klinisk psykolog i Lund och som föreläsare och konsult i hållbarhetspsykologi. – Vi människor kan skapa starka känslomässiga band till exempelvis ett hus, en trädgård, en strand eller vår barn doms landskap, vår hembygd. Till en plats där vi känner tillhörighet, trygghet och frihet, säger hon. En grundläggande anledning är att det mänskliga psyket till stor del orienterar sig rumsligt. Hippo campus, hjärnans ”kopplingsstation”, fungerar både som vårt bibliotek, vår bibliotekarie, och som böcker na och hyllorna de är organiserade i, förklarar Annika Tibblin. Platserna – rummen – där vi har varit många gånger eller stannat länge och upplevt mycket, laddas emotionellt av det vi upplevt just där och då blir till bild-, doft- och kroppsminnen. Som psykolog har hon arbetat mycket utifrån teorin om anknytning. Förenklat handlar den om den nyföddes och det uppväxande barnets behov av att känslomässigt knyta an till sina föräldrar eller andra viktiga personer. – Men även ett djur kan bli ett avgörande anknyt ningsobjekt, eller en fysisk plats.

En anknytningsplats behöver inte existera fysiskt, utan skulle också kunna vara ett landskap i ett dataspel.

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 13

Annika Tibblin

ör att kunna prata om en anknytnings plats i den psykologiska mening som Annika Tibblin menar, ska det vara ett ställe som du har utvecklat ett oersättligt band till. En plats du upplevt med alla dina sinnen, där du i trygghet vågat pröva, leka och utforska dig fram. Som du älskar och har känt dig älskad tillbaka på. – För en människa med otrygg anknytning, som inte fått sina grundläggande psykologiska behov tillfredsställda, kan den speciella platsen, eller hästen eller hunden, ibland bli den enda trygga tillflyktsplats du har.

Men en anknytnings plats måste inte nödvän digtvis existera rent fysiskt. Det skulle, möjligen, också kunna vara ett vackert landskap i ett dataspel, menar hon. – Det finns fantastiska spelmiljöer där du kan ha tillbringat månader och år som kommit att betyda mycket. En trygg tillflyktsort där du vågar pröva och utforska när samhället utanför spelvärlden känns hotfullt. Dock kan inte spelvärlden ersätta ett naturligt landskap där alla sinnen stimule ras i interaktion med omvärldens levande uttryck. Att förlora sin särskilda plats, sitt eget epicentrum, gör ont. Själv kunde hon länge börja gråta när hon tänkte på barndomens sommarhus som hon tvinga des sälja för snart trettio år sedan. De trygga ekarna, havet och västkustklipporna som brukade hälsa henne välkommen. – Det går att knyta an till nya platser, som vuxen tar det bara mycket längre tid. För den som har flyttat långt eller tvingats fly till ett nytt land, är det vanligt att längtan till barndo mens marker blir extra starkt när de blir äldre, menar hon. – Även om du har levt länge där du bor och kanske till och med har barn som finns nära, kan det komma över en som ett slags vemod. Längtan efter landska pet, husen, dofterna. Platsen där du hörde hemma.

n som verkligen vet hur det känns att förlora sin barndoms plats på jorden är Malmöbon Sabina Causevic, som flydde från forna Jugo slavien och hemstaden Sarajevo för snart 30 år sedan. – Jag kommer aldrig glömma hur det var att åter vända efter krigets slut, säger hon. Hon grät när hon såg förödelsen, de sönderbom bade husen, arbetsplatserna, åkrarna och vägarna.

VINTERN 2020

2020-11-27 11:39

Att tänka på vad som hänt människorna, där alldeles utanför bilfönstret, var outhärdligt. Hon gråter också nu, när hon berättar om hur hon på darriga ben kom fram till Sarajevo och till parken i Gamla stan där hon brukade leka som barn. – Det går bara inte att beskriva hur det kändes. Parken var en kyrkogård. I bassängen där vi barn brukade plaska om somrarna är den förre presiden ten begravd. När hon stod där klarade hon inte att lyfta blicken mot det vackra gamla stenhuset en bit bort. Huset där hon är född, där släkten bott i tre generationer. Tre år innan krigsutbrottet konfiskerades det av regimen och familjen kastades ut. Sedan dess bär hon två versioner av det inom sig. En som gör för ont för att öppna dörren till. En som doftar av nyutslagna bus kar, där knarr hörs från trappan och solstrålar bryts genom spröjsade mosaikfönster. – Under de jobbigaste åren brukade jag medvetet plocka fram bilden av tryggheten hemma och känslan av all den kärlek jag fick av min mamma och pappa när jag växte upp.

dag är Sabina Causevic 64 år och Malmö har länge varit hemma. Det är här sönerna har vuxit upp, här som många av vännerna bor, här hon har sitt arbete och sin kolonistuga som hjälpt henne att känna sig hemma, att mylla ner händer och fötter i den svenska jorden. Men hur väl hon än trivs, hur mycket hon än tycker

Igor Knez

TEMA LJUS

”

om sina nya gator, den svenska sommarhimlen om natten eller känslan när grödorna på kolonin letar sig upp ur jorden, är det svårt att fullt ut acceptera att flera av de platser som en gång var hennes aldrig kan bli det igen. – Även om jag åker ner då och då är det inte detsamma. Det finns inte längre något som är mitt. Jag är främmande, nästan som en turist. Tillhörighet – till gräset, asfalten, sandlådan, den lokala matbutiken, till hemmets skyddande vägg ar och tak – är viktigare än vad man kan tro, konsta terar hon. Liksom tillgången till sin egen historia, till berättelsen om sitt ursprung. – Det har varit viktigt för mig att berätta om vår bakgrund för barnen. Men jag har inte velat gå in så

enom att berätta för sina G närmaste försöker vi bevara de viktiga platserna i våra liv. Igor Knez, professor i psykologi

mycket på vårt förlorade hus. Jag vet att min äldste son har en del minnen därifrån, men jag tycker själv att det är svårt att orka minnas, säger Sabina Cause vic. – Ändå är barnen noga med att tala om att just där, vårt hus, är platsen som de kommer ifrån.

VINTERN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 14

2020-11-27 11:39

e återberättade historierna om familjens och släktens hus och marker är ofta viktiga för identiteten och för berättelsen om oss själva och varifrån vi kommer. Inte minst när de har gått förlorade. Igor Knez, professor i psykologi vid högskolan i Gävle, forskar om minnen och platser. Han menar att de viktiga platserna är en del av oss. – Två grundläggande mekanismer förklarar bind ningarna vi har till platser och även till människor. Ett emotionellt band: vi tycker om eller vi älskar. Och ett kognitivt: jag minns, tänker på, kommer ihåg. Efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014 studerade han hur relationen till den nu nedbrända skogen förändrades. De visade sig att de emotionel la banden förlorats, skogen var nu bara en sorgligt askgrå förlust. Men den kognitiva bindningen, den var helt intakt. – Man går tillbaka till platserna mentalt och berät tar: ”Kommer du ihåg när vi var där, då såg det ut så och så, vi brukade göra det och det”. – Genom att berätta för sina närmaste, för barnen, försöker vi bevara de viktiga platserna i våra liv. Religionsprofessorn Roland Hallgren höll under många år ”platsseminarier” för blivande lärare. – Studenterna fick börja med att berätta om sina favoritplatser. Idén var att det kunde vara ett sätt att öva upp känslan för vad helighet kan vara för människor. Det är långt ifrån självklart i ett sekulariserat

samhälle, menar han, även om många känner en sorts vördnad för religiösa platser, oavsett om de själva är troende eller ej, liksom för kyrkogårdar och vissa historiska platser. Men det studenterna nu berättade om var de personliga platserna, mättade med minnen och existentiell betydelse – en sorts helighet – för just dem. – Jag tror att vi har ett behov av ett visst mått av magi. Och vissa ställen, i synnerhet under barn domen, kan ha en sådan dimension för oss.

en det är inte enbart stället i sig självt som gör det betydelsemättat, menar Roland Hallgren. Det är också det återkommande, upprepningen – rytmen. Betydelsen av att plocka blommor på just den där ängen varje midsommar, att alltid betrakta solnedgången från just den stolen, på just den terrassen, varje år. Eller att besöket i upp växtstaden till varje pris inkluderar en kopp kaffe på kaféet som ens bortgångna mor tyckte så mycket om. En del beskriver till och med sina ritualer, exempelvis att bada på ett visst ställe, som en sorts rituell rening, säger Roland Hallgren. – Andra pratar om sina platser som läkande, eller som rum där de känner frid och kan tänka klart. Själv känner Roland Hallgren med jämna mellan rum hur det nästan kryper i honom. Han bara måste ut till skogen, slå sig ned med en termos kaffe på den inkilade brädan intill Emån. – Det är min ritual, min skogskatarsis.l

VISSTE DU ATT...

»» ... SVT sedan

1990 har rapporterat om Sveriges soligaste platser, i tävlingen Solligan? 2020 vann ö-gruppen Svenska Högarna i Norrtälje, med 595 soltimmar mellan midsommar och den 6 augusti. Det är numera 19 solskens mätare med i Solligan, där Visby leder, med elva vinster. Foto: IMGORTHAND/ GETTY IMAGES

VINTERN 2020

10-15_Tema Ljus_Vintern 2020.indd 15

2020-11-27 11:40

PORTRÄTTET

Eric Palmqwist, musiker:

Jag kastar pil och ser var den hamnar Eric Palmqwists musik är som dagboksanteckningar. Det är halvläkta sår, besvikelse och skörhet i hans texter. Men där finns också ett ljus – en längtan efter att läka och hamna rätt. Text: Sofie Kalodimos Foto: Lars Rindeskog

”

»Vi » pratar om att vi ska ses på ett café i Kärrtorp, jag och Eric Palmqwist. Jag får en adress och hamnar utanför ett bostadshus på tre våningar, där det visar sig att Eric bor. Han bjuder in mig i en stor, fullmöblerad trea med mysbelysning, gitarrer, pedaler och leksaker till både barn och katt. Jag pekar på en barngitarr som står lutad i ett stativ och frågar honom om hans femåriga dotter kan spela.

ag är en stolt nykter alkoholist. J Det finns ingen skam i det. Det är i så fall mer skamligt att dricka. – Hon slår lite på den och leker med pedalerna, men hon kan inga ackord eller så. Det ska vara roligt med musik. Jag vill inte döda kreativiteten. HAN SJÄLV LÄRDE sig att spela gitarr genom lek, för många år sedan. Och sedan dess har musiken funnits i hans liv. Han har stått på scen med indiebanden Monostar och EP’s Trailer Park sedan 90-talet. Det var först 2019 som han släppte musik i eget namn och på svenska. Plattan En halv gris kan inte gå handlade om hans missbruk. – Det var min första soloskiva och eftersom den var på svenska så kom jag mycket närmare mig själv och

andra med musiken. Mitt artisteri föll på plats. Att skriva om missbruk är väldigt personligt, näst intill privat. Eric var, när han skrev musiken, mitt inne i sitt alkoholmissbruk och när han spelade in skivan hade han precis kommit ur det. Musiken blev en del i processen att bli nykter. – Jag är en stolt nykter alkoholist. Det finns ingen skam i det. Det är i så fall mer skamligt att dricka. Men när man är inne i en så pass destruktiv period så är det svårt att skriva och prata om det. HAN MENAR ATT han vågade sig på något helt nytt med En halv gris kan inte gå. – Det blev en ny klippa att hoppa från! Eric pratar i metaforer när han berättar om sitt liv. Något som går igen i musiken. ”…Vi har hissat ner alla segel, vi sover här i varsin koj. Och det är tusen hål i båten. Vi läcker som ett såll. Ser ingen annan utom vi här. Bara nån som vinkar Hej då från på håll. I Rävarnas hav, där bor du och jag. Längtar du bort precis som jag? I Rävarnas hav, är du ensam såklart. Är du också lika ensam som jag?..” är en del av den första versen i Rävarnas hav, från skivan Hej då. Det finns en öppen skörhet och filterlöshet hos honom och i hans texter. Jag frågar honom hur han lyckas vara så skör och öppen. – Jag kan inte vara på annat sätt. Det finns ingen mening med att skriva något om man inte vågar vara

VINTERN 2020

16-19_Porträttet Eric Palmqwist_Vintern 2020.indd 16

2020-11-27 13:06

Det finns ingen mening med att skriva något om man inte vågar vara öppen. Men det är en balansgång mellan det privata och det personliga, säger Eric Palmqwist.

HÖSTEN 2020

16-19_Porträttet Eric Palmqwist_Vintern 2020.indd 17

2020-11-27 13:06

PORTRÄTTET öppen. Men det är en balansgång mellan det privata och det personliga. Och det är den balansgången som avgör om musiken blir spännande eller inte. Men han medger att det är en del av det roliga i att skriva musik med. – Det är som att kasta en pil på en darttavla och jag vet inte riktigt var pilen kommer hamna. Oftast hamnar den inte i Bullseye, men kanske i en sjua, som är mycket mer intressant. Men det där vet jag inte innan, säger han och skrattar. ERIC BERÄTTAR OM när hans pappas fru dog i cancer

och han för första gången spelade på en begravning. Det var så olikt de rökiga klubbspelningar han gjort innan. – Då fick jag en aha-upplevelse, ’Det är för det här jag gör musik! Det är tröst och kommunikation på riktigt. Det är så långt ifrån Melodifestivalen eller Så ska det låta. Musik ska beröra på riktigt.’ Jag undrar om det är det som är meningen med hans musik, om han har en målbild av en lyssnare som berörs, när han skriver musiken. Men han skakar på huvudet och ler. – Jag kan inte vara så cyniskt att jag har en målbild med musiken. Jag skriver för att jag måste, för min egen skull, och om jag har tur så finns det människor som berörs av den.

Eric lärde sig att spela gitarr genom lek, för många år sedan. Och sedan dess har musiken funnits i hans liv.

”

Jag skriver för min egen skull, och om jag har tur så finns det människor som berörs av den.

För tre år sedan separerade Eric från sin dotters mamma. Den sorgeprocessen blev i oktober i år en skiva. Skivan Hej då är både ett farväl och en skräckblandad förtjusning inför det nya livet. ”Det här är inte bra. Vi förhalar beslut. Vi hoppas varje dag, på att hitta en väg ut. Har vi nånting kvar, eller har vi ingenting? Vi som hade allt, nu har vi ingenting.”, sjunger han i skivans femte låt, Ingenting. Det är existentiella, vardagsnära och smärtsamma frågor. Tankar som är tänkta av många fler än Eric Palmqwist. Och det är fint. Man kommer genom musiken nära honom men också nära sig själv och den egna smärtan. – Hej då skrevs under separationen, nästan som ett walraffande i mig själv, säg er Eric. Alla människor måste gå igenom separationer. För vissa kanske det inte handlar om en kärleksrelation, men jag tror att det är lätt att känna igen sig i låtarna ändå. ERIC HAR FÅTT stor respons på skivan. Han släppte

och sålde slut en limiterad upplaga av Hej då, på rosa vinyl, och nästan all försäljning gick genom honom personligen. Människor har hört av sig genom sociala medier och via mejl för att köpa skivan. Ryktet om den rosa vinylen spreds organiskt och ledde till en nära kontakt mellan artist och fan. – När jag har kontakt med fansen över till exempel

Messenger så fortsätter samtalet. Jag kan få tillbaka en kommentar om omslaget eller om någon låt. Det blir en kommunikation som fortgår.

KORT OM...

Eric Palmqwist Ålder: 45 år. Yrke: Musiker. Bor: Kärrtorp i Stockholm. Familj: Dottern Ruth och katten Katja. Aktuell: Med skivan Hej då

DET SOM FRÅN början är en såld vinylskiva blir till ett

möte där Eric får tillbaka av det han ger. Masken åker av från den som är mottagare av musiken. Samtalet handlar inte om vädret i Karlstad utan går in i texterna och därmed på djupet direkt. Men nu när han redan har gått igenom ett missbruk och en skilsmässa, vad kan vi förvänta oss av Eric som musiker? – Jag håller på med en ny skiva nu faktiskt, säger han och ler. Jaha, vad blir det för skiva då, undrar jag. – Det vet jag inte än. Just nu håller jag på och kastar pil.

VINTERN 2020

16-19_Porträttet Eric Palmqwist_Vintern 2020.indd 18

2020-11-27 13:07

Eric Palmqwist bor i Kärrtorp, en förort söder om Stockholm, men han har sina rötter och sitt hjärta förankrat på Gotland, dit han ofta återvänder.

Inför vårt möte på caféet, som i stället blev ett möte i en stor, turkos soffa i en lägenhet i Kärrtorp, läste jag på om Eric Palmqwist. Jag upplevde att han stadigt var rotad i både Kärrtorp och på Gotland. – Det finns så många fina människor här i Kärrtorp. Andan handlar om att man hjälps åt, säger han. Och när det gäller Gotland så är det där jag har min historia och uppväxt. HAN LÄNGTAR EFTER naturen på Gotland, och efter sitt hus, dit han ska åka bara några dagar efter vårt möte. – Jag har köpt ett piano dit! Så nästa vecka blir det mycket brasa och piano. Man vaknar, går ut naken och hämtar ved, tänder en brasa, skriver lite musik, steker ägg och bacon. Trots sina stadiga rötter har han en längtan bort.

– Jag längtar efter att resa nu. Kanske en enkel extra allt-charter till solen med mitt barn. Eller så vill jag bila genom USA eller bo på Island i en månad och skriva musik. Men nu är jag ju småbarnsförälder och är inte på den platsen i livet. Nu är Ruth min resa! Hej då Eric Palmqwist Ella Ruth Institutet

ERIC HAR FÖRÄNDRATS massor som människa sedan han blev pappa. Dels blev han nykter en månad innan Ruth föddes, dels får han se sig själv, sitt ego och sin närvaro dagligen, genom sin dotter. – Det är en sådan basal, härlig känsla att vara behövd. Och jag är ganska bra på att vara pappa! Det är inte så svårt. Eller det är ju svårt, men det är inte så svårt. Det är fantastiskt. Det är större än att åka genom USA eller bo på Island. VINTERN 2020

16-19_Porträttet Eric Palmqwist_Vintern 2020.indd 19

2020-11-27 13:07

LIVSGÄRNINGEN ”Vi är noga med att vi finns där för kvinnans och djurens skull, på deras villkor. Kvinnan behöver inte förklara något för oss, säger Emma Sjölin, jurist.

Voov tar hand om utsatta k För en våldsutsatt kvinna betyder hunden eller katten ofta extra mycket. För att kvinnor ska våga fly – och överleva – kämpar frivilliga i föreningen Voov med att hitta tillfälliga jourhem åt husdjuren. Text: Hanna Welin Foto: Joi Grinde

»Slag » och sparkar, hot, psykisk terror och sexuella övergrepp. Män som misshandlar kvinnor finns i alla samhällsskikt, yrken och åldrar, och de flesta har en sak gemensamt: de vill kontrollera kvinnan. Kontrollen, men också den sorgligt nog utbredda känslan av skam, gör att kvinnorna (och barnen) ofta blir allt mer isolerade. Men hunden eller katten, den finns där. Lojal, varm och tröstande. – Många har inget socialt kontaktnät kvar. För dem betyder djuret allt. Det säger juristen Emma Sjölin, placeringsansvarig i den ideella föreningen Voov Malmö/Skåne, 20

som är en av sex lokalföreningar knutna till riksförbundet Voov, Veterinär omtanke om våldsutsatta djur. – Vi vet flera fall där kvinnan har blivit mördad för att hon inte har klarat av att lämna kvar sina djur i hemmet. DE FLESTA SKYDDADE boenden

tillåter inte djur, främst på grund av allergier. Socialtjänsten har heller ingen skyldighet att hitta en lösning för de utsattas husdjur, eftersom de juridiskt sett bara räknas som en egendom bland andra. I kritiska lägen är det därför inte ovanligt att kvinnan får rådet att avliva hunden eller katten, de djur det oftast handlar om.

”

– Det är kanske inte så konstigt, de vill ju bara att kvinnan ska överleva. Men då är de inte insatta i problematiken, säger Gabriella Klintestam, ordförande i Voov Malmö/Skåne. Att be en granne, släkting eller vän att ta hand om djuret är sällan en lösning, inte ens för dem som har någon som gladeligen skulle ställa upp. Det är för riskabelt, gärningsmannen skulle kunna spåra dem dit och på så sätt komma åt kvinnan.

ånga har inget M socialt kontaktnät kvar. För dem betyder djuret allt. Emma Sjölin, jurist

– Hundar måste ju också komma ut och kan bli igenkända. En del har dessutom speciella utseenden, för att de blivit knivskurna, cigarettbrända eller misshandlade

VINTERN 2020

20-23_Livshistorien Voov_Vintern 2020.indd 20

2020-11-27 11:50

DET HÄR ÄR VOOV

Emma Sjölin och Gabriella Klintestam kör kors och tvärs för att hämta och lämna djur. De åker aldrig ensamma, visa av erfarenhet.

a kvinnors husdjur på andra sätt, säger Gabriella Klintestam. Det är här Voov kommer in. De senaste åren har de lyckats ordna tillfälliga hem till runt tjugo hundar och katter om året. Jourhemmen är sekretessbelagda och djuren placeras aldrig i samma kommun som de kommer ifrån. För att minska risken för igenkänning får de ett nytt extranamn och koppel. All kommunikation sker genom föreningen och Emma, Gabriella och de andra aktiva kör kors och tvärs genom södra Sverige för att hämta och lämna, nu senast en katt och en hund av större ras. De åker aldrig ensamma, visa av erfarenhet. De har både blivit verbalt dödshotade och fått en pistol riktad mot sig. – Du får också se sådant som kan vara svårt att hantera, säger Gabriella Klintestam. TILL VOOVS JOURNUMMER ringer

poliser, socialtjänsthandläggare, kvinnojourer och ibland kvinnorna själva.

– Vi är noga med att vi finns där för deras och djurens skull, på deras villkor. Kvinnan behöver inte förklara något för oss, säger Emma Sjölin. För en tid sedan kom ett samtal från sjukhuset. Det gällde en ung kvinna som varit inlåst, utsatt för slag och grovt sexuellt våld. – Hon hade flytt med sina hundar, men blivit hittad. Nu var hon helt sönderslagen och hundarna skadade. En av dem fick vi hämta hos veterinär på grund av skadorna den fått. De andra hade mannen tagit med sig hem innan han gav sig av och försvann. När de åkte för att hämta hundarna möttes de av en sönderslagen lägenhet med blod över golv och väggar. – Det var fruktansvärt, samtidigt måste du hålla dig lugn så att du kan hantera hundarna och hitta ett hem som är lämpligt och klarar att ta hand om dem. Men de här två visade sig vara helt underbara, säger Emma Sjölin. Behovet av jourhem är stort. En

del djur fixar att placeras i en familj, andra inte. Några klarar att vara tillsammans med andra djur, andra inte. Vissa hundar är rädda för män, eftersom förövaren var just det. I de flesta fall stannar de i jourhemmet sex till tolv månader eller den tid det tar för kvinnan att få en bostad på hemlig adress. I den unga kvinnans fall gick det relativt fort. – Hon var så oerhört ensam och utsatt, hade ingen alls. Bara hundarna. De var hennes anledning att leva vidare, säger Gabriella Klintestam. DET ÄR INSIKTER som får allt slit under sena kvällar och helger att blekna. För både Emma och Gabriella och de andra i styrelsen, såväl som de tio volontärerna, jobbar ideellt vid sidan av sina ordinarie arbeten. – Kvinnorna är så extremt tacksamma. Och när det är barn som får återförenas med sina djur, som kanske var deras enda trygghet i det förra hemmet, ja, det är ren glädje, säger Emma Sjölin.

»» Voov, Veterinär omtanke om våldsutsatta djur, förmedlar jourhem åt våldsutsattas husdjur under tiden som ägaren bor på ett skyddat boende. Kontakten förmedlas via socialtjänst, polis, kvinnojour och skyddade boenden. De utsatta kan även kontakta Voov direkt. »» Förbundet startades av veterinärstudenter 2009 och drivs ideellt. I dag har riksförbundet anslutna lokalföreningar i Skåne, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Halland och Jämtland/Härjedalen. »» Verksamheten är beroende av bidrag och sponsorer för veterinärkostnader, mediciner, foder, transporter mm.

» NÄSTA

UPPSLAG

»» Amandas

sambo tog ut ilskan på hunden. VINTERN 2020

20-23_Livshistorien Voov_Vintern 2020.indd 21

2020-11-27 11:50

LIVSGÄRNINGEN VAD? Amandas sambo tog ut ilskan på hunden – nu hjälper hon andra i samma situation

När han lämnat på hunddagiset smög jag dit med mat Steg för steg övergick förälskelsen i rädsla. Genom att ta kontroll över Amandas hund fick sambon ännu ett övertag. Idag är Amanda tillfällig jourmatte åt andra utsatta kvinnors hundar.

Sambon stängde in hunden i sovrummet och slutade ge den mat. Foto: JOI GRINDE

»Det » gick snabbt. Han var charmig, karismatisk och de hade alltid så mycket att prata om. Även om hon tyckte att det gick lite väl fort lät hon pojkvännen flytta in i lägenheten där hon bodde tillsammans med sin hund. – I min dagbok från den tiden märks det att jag var kär och att jag kände mig bekräftad. Men snart kan jag se ett varannan dag-mönster. Ena dagen var jag lycklig, den andra ledsen över saker han sagt eller inte förstått. Amanda upplevde att sambon inte tog hänsyn till hennes känslor och önskemål. Han ville bestämma allt. – Han tjatade och skrek på mig för att få som han ville. Så fort jag kom hem från jobbet satte han igång. Skriken eskalerade. Amanda beskriver hur de åt sig in, hur han

skrek sönder henne tills hon gav med sig. – Jag blev knäpp av det, men när jag inte mådde bra förklarade han att det var jag som hade problem och behövde gå i terapi. Och jag trodde honom. Men när sambon bestämde att de skulle flytta till en annan stad där hon inte kände en kotte, protesterade hon. Han blev då än mer aggressiv, kastade grejer och hotade att köra av vägen när de båda satt i bilen. På jobbet fick hon flera meddelanden i timmen, varenda dag, och de blev allt mer obehagliga. Han läste hennes mejl, handlade i hennes namn och satte henne i skuld. Han kraschade värdefulla saker och påstod att det var Amanda som fick honom att göra det. – Till slut gick jag med på att vi skulle flytta. TÅRARNA TRÄNGER SIG fram och

Amanda torkar bort dem med handryggen. Det har krävts mental förberedelse för att orka prata om den här tiden. – Jag har själv svårt att förstå hur jag kunde bli så här, så nedbruten och hjärntvättad. Bit för bit hade hon tappat bort sig själv, sin vilja och initiativförmåga. Utåt dolde hon hur illa det

var. Hon skämdes och tänkte att andra bara skulle se henne som svag. Ändå lyckades Amanda till slut säga ifrån och göra slut – i tid, innan kontraktet på den gamla lägenheten sagts upp. MEN ISTÄLLET FÖR att flytta ut tog

exet kontroll över hennes lägenhet – och hund. Amanda fick hålla till i gästrummet och vågade inte röra sig i de andra rummen. När som helst på dygnet kunde han sparka upp dörren och vråla åt henne. Hunden stängde han in i sovrummet där han själv sov och det var han som lämnade och hämtade på hunddagiset. Dessutom slutade han att ge honom mat. – En timme efter att han hade lämnat brukade jag smyga dit med en påse hundmat och komma med någon konstig förklaring. Idag kan hon inte fullt ut förstå varför hon inte bara hämtade hunden och körde hem honom till sina föräldrar. Hon kunde inte tänka klart, allt var en enda snårig härva av rädsla. – Jag hade sådan fruktansvärd ångest och trodde inte att jag skulle överleva. Jag visste heller inte vad han kunde få för sig att göra med min hund. Det tog tid innan Amanda kon-

VINTERN 2020

20-23_Livshistorien Voov_Vintern 2020.indd 22

2020-11-27 11:51

Det tog tid innan Amanda vågade kontakta en kvinnojour, men när hon väl gjorde det förstod hon att även psykisk misshandel är våld. (Hunden och personen på bilden har inget med texten att göra.) FOTO: JOI GRINDE

taktade kvinnojouren. Hon trodde att de skulle tycka att hon var löjlig. Hon hade ju inte ett enda blåmärke – bara ett stort inre sår och en kropp som värkte av spänning. – Men jag fick träffa en bra person, som fick mig att förstå att psykisk misshandel är våld, att det är olagligt och handlar om precis samma mekanismer. Amanda fick kraft, gjorde en polisanmälan och fick juridisk rådgivning genom kvinnojourens volontärer för att få ut sambon ur lägenheten, som juridiskt sett fortfarande bara var hennes. – Han fick ta vad han ville i lägenheten, bara han slutade skada mig och min hund.

Till slut var det också så det blev. Sambon försvann, flyttade till en annan del av landet. Kvar stod Amanda och hennes lurviga lilla vän. De levde och de var tillsammans. Men Amanda var nedbruten. Rädslan hade etsat sig fast, hon var utmattad, deprimerad och snart också långtidssjukskriven. Först nu, fem år senare, har hon börjat jobba igen. – Det känns lite som att jag håller på att återuppfinna världen. Han förvred allting och fick mig att tro på hans bild. NÄR AMANDA HÖRDE talas om Voov

tog hon kontakt direkt. Hon visste ju alltför väl hur ett älskat djur

”

et känns lite som D att jag håller på att återuppfinna världen. kan användas för att skada och kontrollera. – Jag hade själv aldrig klarat att sticka och lämna kvar min hund hos honom. Nu har hon hunnit vara jourhem åt två olika hundar. – De var fina båda två, men framförallt kändes det bra att veta att kvinnorna skulle få återförenas med dem igen. Fotnot: Amanda heter egentligen något annat.

VINTERN 2020

20-23_Livshistorien Voov_Vintern 2020.indd 23

2020-11-27 11:51

BOKTIPSET

BÖCKER SOM LYSER UPP I VINTER

För många av oss är läsning en avslappnande och behaglig aktivitet. Kanske speciellt när solens timmar är få och vinterns mörker ligger över oss. Det är då vi allra mest behöver glädjen, skratten och sinnesron. Text: Sofie Kalodimos

Boken som inte ville bli läst David Sundin Bonnier Carlsen

»Det » gäller att vara aktiv och engagerad när man läser Boken som inte ville bli läst. Som vuxen får du brista ut i sång, klappa en kanin och viska i barnets öra. Du får lägga dig på boken när den håller på att flaxa iväg och du får snurra boken runt, runt för att ens kunna läsa texten. Och till slut, när boken slutat bråka, får barnet höra: ”Glöm inte bort att du är bäst. Du kan göra vad du vill. Jag älskar dig. Sov gott. Puss.” David Sundin bjuder på en humoristisk och nära upplevelse under kvällsläsningen. Han gör både barn och vuxen nöjd, fnittrig och trött.

Andakter i gryningen Antologi Verbum

VISSTE DU ATT…

»» ... Paul

Mescal, som spelar Connell i Normala människor, säger till The Sun att han inte hade velat vara utan seriens nakenscener. ”Jag skulle inte velat ha gjort serien utan nakenhet, för boken var så visuell och rå att när jag läste den såg jag tydligt karaktärerna nakna, i mitt huvud.”

Connell (Paul Mescal) och Marianne (Daisy EdgarJones).

»Att » starta dagen med någon annans livsreflektion har för många blivit en ljus morgonboost. Nu har ett hundratal morgonandakter från Sveriges radios P1 skrivits ner och kopplats till passande bibelord. De olika skribenterna bjuder på andliga tankar från sina egna liv, men de handlar om livet som angår oss alla. Det här är en bok att ha liggandes på nattygsbordet, för att kunna starta varje morgon med en andakt.

Allt jag fått lära mig Tara Westover Natur & Kultur

»Författaren » skriver vackert, kärleksfullt och gripande om sin uppväxt i en stor, dysfunktionell mormonfamilj i Idaho. Läsaren får följa en flicka som inte får umgås med barn utanför den innersta kretsen, som inte får lära sig matematik eller naturvetenskap. Hon jobbar istället på pappas verkstad och hjälper mamma med örtkok i köket. Som 17-åring kommer hon för första gången till en skola och här spricker långsamt, men säkert hennes lilla värld upp och hon förstår att hennes pappa är psykisk sjuk och att livet och historian inte ser ut som hon trott. Istället för att invänta domedagen, börjar hon bygga upp sin nya, ljusa verklighet. Här finns en styrka och en skörhet. En saknad och en sorg, men samtidigt ett driv att vilja fortsätta leva till fullo.

Foto: HULU/BBC

Normala människor Sally Rooney Albert Bonniers förlag Naiv. Super Erlend Loe Alfabeta

»1998 » gavs Naiv. Super ut för första gången i Sverige. Den var, och är fortfarande, en bok som är olik alla andra. Språket är rakt, enkelt, naivt och otroligt roligt. Bokens handling cirkulerar kring en nedstämd 25-årings tankar på de stora frågorna, som han tar sig an genom de små, simpla tingen. Han faxar en vän i Nordnorge, skaffar sig en boll och en bultbräda och upptäcker genom dem och ett gäng nya bekantskapet, ljuset och tilltron till livet. 24

»Efter » att ha gjort succé som tv-serie blev Sally Rooneys roman åter framlyft i bokhandlarnas hyllor. Det är en fin, naken och komplicerad kärlekshistoria där kärleken aldrig definieras. En klassisk sportkillemöter kulturtjej-berättelse, men där karaktärerna har flera lager. De blir aldrig platta, utan växer istället fram och blommar. Normala människor är också en klasskildring, med Connell i arbetarklassen och Marianne i överklassen. Detta får deras världar att upplevas som otroligt olika och spänningen mellan karaktärerna ökar. De utforskar inte bara varandra, utan också nya världar.

VINTERN 2020

24_Boktipset_Vintern 2020.indd 24

2020-11-27 11:54

MUSIK

Kyrkomusiker i Jönköping gjorde tv-spelsmusik

”Jag har haft en dröm om att få jobba med filmmusik på något sätt, och den här branschen är ju besläktad kan man säga” säger Nina Åkerblom Nielsen. Foto: JOSEFINE SETTERSTRÖM

Ibland kommer oväntade frågor. Som när Sofia motettkör och Nina Åkerblom Nielsen i fjol fick frågan om de kunde bidra med musik till ett nytt tv-spel. Inte direkt den vanligaste uppgiften för en kyrkokör och en kantor.

»Nina » Åkerblom Nielsen, som kombinerar arbetet som musiker i Järstorps kyrka med frilans som sångerska, pianist och kompositör, tände direkt: – Vad spännande, tänkte jag. Jag har haft en dröm om att få jobba med filmmusik på något sätt, och den här branschen är ju besläktad kan man säga. PHILIP WAREBORN FRÅN Ribbingsnäs på Höglandet (och sedan ett årtionde också Los Angeles) var den förmedlande länken. Det är han som tillsammans med Andreas Waldetoft komponerade musiken till Crusader Kings III. För så heter spelet som släpptes över hela världen i höstas. Det utspelar sig i medeltida miljö. Men om spelet fick Jönköpingsmusikerna inte veta särskilt mycket inför inspelningen: – Det var ju superhemligt i början, vi fick inte veta namnet eller exakt när det skulle släppas, kommenterar Nina. MOTETTKÖREN SPELADES IN i Slott-

skapellet i april förra året. Nina arbetade från sin studio hemma. – Det roligaste var att musiken passade mig väldigt bra genremässigt, och att jag fick frihet att improvisera. En del passager var lite krävande rent tekniskt, så vissa

slingor spelade jag nog in kanske 20 gånger innan jag blev nöjd. För Nina Åkerblom Nielsen resulterade tv-spelet också i en boom av nätlyssnade på hennes musik. Från runt 70 lyssnare per dag, till över 1 000. – En rejäl uppgång kan man ju lugnt säga, vilket är jätteroligt såklart. Vilken relation till spelvärlden har du annars?

– Nog har man spelat ett och annat spel i sina dar, men det var ju

länge sedan och väldigt sporadiskt. Jag känner mig därför hyfsat oinsatt, men har ju verkligen förstått nu att det är en enormt inflytelserik bransch och att musiken spelar en jättestor roll. NU SER NINA fram emot en fortsättning, för tv-spelsjobbet gav mersmak. – Garanterat, jag hoppas att det här är en öppning för fler uppdrag av samma sort.

Erik Lindfelt

SPELET

»» Crusader

Kings III är utvecklat av det Stockholmsbaserade företaget Paradox Interactive. Inte endast Jönköpingsmusiker står för spelets musik – bland annat medverkar en ungersk symfoniorkester. VINTERN 2020

25_Kyrkomusiker_JÖN_Vintern 2020.indd 25

2020-11-27 10:34

MÖTESPLATSER

Tjugo år av Sinnesro i Kristine kyrka »Våren » 2001 startades Sinnesro i Kristine kyrka. Två årtionden har nu gått. Första torsdagen i månaden klockan 19.00 samlas man. Nu kallas den inte gudstjänst utan sinnesrosamling. Men är ett slags gudstjänst ändå. – Det har varit väldigt små förändringar sedan starten, berättar Lasse Larsmark, sjukhuspräst i Jönköping och som tillsammans med sin kollega Ulf Sanned var en av initiativtagarna. Idén kom från Linköping. – Vi saknade något att hänvisa människor som vi mötte på sjukhuset till, säger han. Sinnesrosamlingarna präglas av mycket musik varav ett par psalmer. Böner, (inte sällan med texter av lokala Margareta Melin), en enkel meditation över någon tanke, några minuters tystnad och ljuständning ingår också alltid. – ”Vi ber för de av oss som kämpar med…” och vad det nu kan vara för problem. Kanske alkohol eller ensamhet. Så säger vi. – Just formuleringen ”de av oss” är viktig. Alla skall känna sig inkluderade, säger Lasse Larsmark. EN REGELBUNDEN BESÖKARE sedan omkring tolv år tillbaka är Göran Lindh. Han är med nästan varje gång. – Jag blev tipsad av Lasse. Det var en varm augustidag – och jag gick in i kyrkans svalka. 26

VINTERN 2020

26-27_Sinnesro_JÖN_Vintern 2020.indd 26

Ljuständning i Kristine kyrka. Foto: THOMAS SJÖBERG

”

– Jag finner en himla ro här, samlingarna gör mig automatiskt lugn. Och så gillar jag att det är olika musikstilar, något jag spinner på! Ja, musiken är viktig i Sinnesrosamlingarna. Inte sällan framträder elever från Södra Vätterbygdens folkhögskola. Deras lärare vittnar om att Sinnesro hör till favoritspelningarna. Andra regelbundna musiker kommer från gruppen Blå Bossa. I den ingår David Carlsson på bas och Anders Jonasson som spelar gitarr. Sjunger gör Rebecca Lidén: – Vi spelar ganska profan musik – jazz och bossa nova. – Jag kan se hur folk liksom suger in texterna som ofta är existentiella. – Ibland gråter någon. Det är ovanligt med den responsen. Både Rebecca och Göran beskriver sig som agnostiker. Förutom vid Sinnesro går de inte i kyrkan. Att Sinnesro inte innehåller till

exempel nattvard och trosbekännelse (men däremot välsignelse) uppskattar de: – Det är enkelt och lätt att ta till sig, anser Rebecca Lidén. – Exakt, instämmer Göran Lindh. FRÅN BÖRJAN HÖLLS Sinnesro sex gånger om året, efter några år blev det dubbelt så många. – Folk sa att det här vill vi ha på sommaren också, säger Lasse. Och så blev det. Första torsdagen i varje månad. Oavsett almanackan. – Vi har kört på nyårsdagen och det blev väldigt lyckat. Enda undantaget är om skärtorsdagen infaller den första torsdagen i månaden. Skärtorsdagsmässan – en viktig gudstjänst under kyrkoåret – tar man inte bort ens i Kristine. Just nästa år är det så – och det skulle då varit själva jubileumssamlingen. Nu blir den istället en vecka senare, den 8 april. Det brukar vara uppåt 100 personer som samlas. Folk i alla åldrar, yngre och äldre, studenter och pensionärer. En del har tuffa upplevelser bakom sig, andra inte. – Det är en stor bredd. Livsberättelserna är olika, längtan

Jag finner en himla ro här, samlingarna gör mig automatiskt lugn. Göran Lindh, besökare

2020-11-27 10:35

Göran Lindh, Lasse Larsmark och Rebecca Lidén utanför Kristine kyrka. Foto: ERIK LINDFELT

BÖNEN förenar, säger Lasse Larsmark. Våren har förstås varit speciell. Pandemin inställde Sinnesro, istället sände man via nätet. – Går inte att jämföra alls, tycker Göran som vill möta människor fysiskt. VID SIDAN OM Lasse Larsmark arbe-

tar Thomas Sjöberg, som också är sjukhuspräst, med Sinnesro. Med är också diakonen Helena Ask och

Anna Nilsson Christersdotter som är präst och verksam vid Svenska kyrkans familjerådgivning. – För mig är Sinnesro verkligen sinnesro, även när man är med och håller i stunden är man verkligen delaktig och närvarande på ett sätt som jag inte tycker är lika möjligt i andra gudstjänster, säger Anna. – Vi märker att Sinnesro lockar oss människor i olika situationer i livet.

– För mig är Sinnesro mitt nav vad gäller andlig påfyllning. VARJE SINNESROSAMLING avslutas med Sinnesrobönen (läs bönen här bredvid). Den skrevs redan på 1920-talet av en amerikansk präst. Idag används den mycket inom de så kallade tolvstegsrörelserna som Anonyma alkoholister.

Erik Lindfelt

Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden. VINTERN 2020

26-27_Sinnesro_JÖN_Vintern 2020.indd 27

2020-11-27 10:35

PANDEMIN Vad hade aposteln Paulus skrivit som hälsning till församlingen om han hade levt i dag? Flera gånger i Facebook-flödet har både första och andra Coronabrevet fladdrat förbi. Breven är en modern tolkning av Paulus språkdräkt skrivna av Sussie Kårlin, kyrkoherde i Ryssby-Åby pastorat.

Första Coronabrevet Hälsning Från Paulus, genom Guds vilja kallad att förmedla evangelium och tröst till alla de spridda i förskingringen genom Coron a. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. 2 Välsignad är vår Gud, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter och bär oss genom våra lidanden.

Kärlekens väg 1 Jag vill åter igen be er om att stå enade och visa varandra ömsesidig aktning. 2Vi som är starka och friska är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. 3Sträva efter kärleken. Kärlek en är tålmodig och god. Den är inte självis k och den brusar inte upp. 4Tänk på detta innan ni hamstar toalettpapper eller Alvedon. Det är saligare att ge än att få, och Gud älskar en glad givare 5 . Ty nu är ingen längre 70-plus eller student, isoler ad eller fri, immun eller virusbärare. Alla är vi ett i Kristus. Alla tillhör vi en och samma kropp. 6 Gymnasisten kan inte säga till restau rangägaren: ”jag behöver dig inte” och inte heller Gotlänningar till Stockholmare: ”Vi behöv er er inte”. 7Nej, lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.

Illustrationer: GETTY IMAGES

Uppmaning till förbön Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar, presidenter och statsministrar- för alla som har makt. 4 Att be så är riktigt och behagar Gud. 5Jag uppm anar er, bröder och systrar, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan stå eniga i bön och i de riktlinjer som ges er av folkhälsomy ndigheten. Där finns den vishet som kan rädda liv och göra er fläckfria från smitta. 3

12 Sök inte ert eget bästa utan andras. 13 Väck inte anstöt genom att själva resa till fjällen under påsken och samla inte dina vänner till en fest bara för att du är 68 år och ni inte blir fler än 499 personer på middagen. 14Själv försök er jag rätta mig efter de råd som myndighete rna ger och underordnar mig den överhet och expertis som Herren i denna tid givit oss. 15Med hjälp av blomstrande tvål och sanerande hands prit kan var och en kan på detta sätt vara en Kristusdoft till sin omgivning.

Coronabrev i förskingringen

Guds kärlek genom Jesus Kristus Jag har hört att många av er blivit slavar under rädslan. Den rädsla som vill skingra, förgöra och förminska kärleken. 7Men rädslan har ingen makt, då den sanna kärleken uppen baras. Folket klagar Rädslan står under tomhetens välde och utplånas 8 »Hälsning » som var inplanerad eller att festen som man Jag är förvånad över att nisolen av kärleken. 8Ty jag är viss om att varke så snart övergett den n liv eller längta 1 Från Paulus, genom Guds vilja kallad att förmedla planerat n som ni burit på död, tidiga varken virus re. För barainte eller börskrascher, varken några genomförs trots att man kanske kunde der sedan fanns det bland isolering eller frihet evangelium och tröst tillganda allaeller de spridda måna i förskingringfå ner deltagarantalet till 49. er mång a som , varke n propa kämpade med stress och överbokade pastabrist eller något annat kan skilja kalend rar. en genom corona … Vi är fortfarande i pandemin och oron bär vi tilloss från 9 Många suckade då inför Herren och Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre 9 önskade att . sin I honom Så börjar Sussie Kårlin text och sätter fingret på sammans. Hur ska vi kunna fira jul? Svaret är att det Herre n skulle förse med mer tid för vila och har den fullkomliga kärleken tagit sin boning och sabbatsro. 10Nu har den möjlig något viktigt. är en av de mest smärtsamma vet vi inte. Det kan ändra sig från vecka till vecka och genom hans heten död på Kanske givits korset har rädsla några n mist sin av er men ni blir bedrövade och uttråk makt. ade och åt att hålla koll på annonser och på websakerna som vi har fått uppleva de senaste månadervi får hjälpas klagar likt Israels folk i öknen, fastän att Herre n na att vi är utspridda och isolerade? Församlingshur det kommer se ut i våra kyrkor över helgerna. försörjer er med både mannben a och nåd. Ni har ju även borandra som längtat efter gemenskap har på grund av tillgån g till episod Sök er av Herren Jesus Kristus s bästa 10 på Netflixoch och lovsån Allt är tillåtet - menoch JULETID BRUKAR det spridas en väldoft av glögg och restriktioner att smittalivandra att g viaIYoutu be. 11Nej, allt ärrädsla ha inte nyttig t. 11både Allt är fördra g med varandra och ta väl vara på tiden. tillåte allt bygger inte upp ett samhä pepparkakor men i år får en lukt av handsprit och tvål självt, men bli smittad tvingats hålla sig isolerade. Distans lle. 6

LÄS MER

»» Gå gärna in

på Ryssby-Åby pastorats webbplats och läs hela Sussies/ Paulus 1:a Coronabrev: svenskakyrkan. se/ryssby-aby/ forsta-coronabrevet

är något olustigt för en församling – det stämmer inte med kyrkans dna utan kan bli som ett virus i gemenskapen. Gudstjänstfirande utan närvarande gudstjänstfirare kändes inte bra, varken för personal eller för församling. När vi återigen kunde öppna upp för gudstjänstfirande har vi vid några tillfällen tvingats att sätt upp skylten med budskapet: Fullsatt.

HUR FORTSÄTTER VI? Vi måste be för varandra och hela världen. Vi kan inte dela upp oss i olika läger. Tillsammans tar vi ansvar. Det är lätt att bli slavar under rädslan men i kärleken ska vi söka varandras bästa. Det kan innebära att man inte gör den där resan till

vara ett tecken på himmelrikets väldoft och kärleken till sin nästa. Paulus längtade efter att få åka till församlingarna men skrev brev till dem i stället. Då gav man varandra en helig kyss när man träffades men nu kan vi inte ens hälsa i hand. Glöm därför inte att skicka julkort, ring eller på något annat vis höra av dig. Paulus längtade, jag längtar och vi alla längtar att vi inte ska behöva vara rädda mer och att allt ska börja se ljusare ut igen. I julens evangelium sträcks det oss: ”Var inte rädda... I dag har en frälsare fötts åt er”. Ett budskap om hopp som vi måste hålla lika levande då som nu.

Martin Ahlqvist präst

VINTERN 2020

28-29_Julgåvan_JÖN_VINTERN 2020.indd 28

2020-11-27 10:36

Produktion: KOM, Svenska kyrkan Jönköping, november 2020. Foto: Unspalsh

julgåvan 100 kr Hjälp en människa i din närhet

Karin är ensamstående med tre små barn och har svårt att få barnbidragen att räcka. Peter är långtidssjukskriven och får bara en bråkdel av sin forna lön. Ulla är änka sedan många år och pensionen räcker knappt till hyran. Det finns många jönköpingsbor som behöver extra stöd inför julen. Med julgåvan hjälper du en människa i din närhet! Pengarna fördelas oavkortat av församlingens diakoner till jönköpingsbor som ansökt om stöd inför julen. swisha din julgåva till 123 540 09 32, märk betalningen med ”julgåvan”. Tack för ditt stöd!

svenskakyrkan.se/jonkoping

28-29_Julgåvan_JÖN_VINTERN 2020.indd 29

2020-11-27 10:36

BARN & UNGDOM » Julen är familjens högtid och även om

pandemin påverkar firandet verkar en del vara sig likt. För även i år tycker barnen att det viktigaste med julen är julklapparna.

men färre känner till att studier har visat att människor mår bäst av att ge, snarare än att få. Så gör dig själv en tjänst i jul och ge bort något till en behövande.

TYCKER TILL OM JULEN

Illustration: JENNIE PALMÉR

» Att barn gärna vill ha paket vet vi om

Prästen Martin frågade fyra barn som var på Kyrkans öppna förskola i Bymarkskyrkan: Vad är viktigast med julen?

Ebba

»» Jag ska göra en teckning på jultomten!

Elton

»» Jag tänker

på Jultomten och jag önskar mig en Ninjago som snurrar.

Junie

»» Tomten!

Alicia

»» Tomten,

julklappar och gröt med kanel.

Tjeckisk barnopera belyser Förintelsen »Sedan » 2020 högtidlighåller Svenska kyrkan Jönköping Förintelsens minnesdag den 27 januari, på initiativ av kyrkoherde Ann Aldén. På minnesdagen 2021 planeras ett rundabordssamtal med temat ”konst och kultur som motståndsrörelse” samt operan Brundibár öppen för allmänheten. Operan är skriven om och för barn av den tjeckiske kompositören Hans Krása. Stycket handlar om två syskon som vill hjälpa sin sjuka mor. De stöter på ondsint motstånd men går segrande ur situationen, tack vare djur och vänner. Operan spelas två gånger på

ett judiskt barnhem i Prag 1941, detta i hemlighet då judar inte fick delta i kulturella aktiviteter. 1942 deporteras upphovsmannen och flera av de unga skådespelarna till transit- och koncentrationslägret Theresienstadt. Barnoperan framförs i samarbete med Smålands musik och teater, SMOT, både på Spira och i Sofiakyrkan. En föreställning spelas dagtid och då är skolelever inbjudna från åk 4–6. Läs mer på webben: smot.se och svenskakyrkan.se/ jonkoping

VINTERN 2020

30-31_Barn och ung/Korsord_JÖN_VINTERN 2020.indd 30

2020-11-27 10:37

KORSORD ÖMTÅLIG

GÅR IFRÅN SAGODAHL

MITTSPELARE

FÖRVARNING

AVKOK

HOLT

O HELGA NATT

SLÖ

SYNTETISKT MATERIAL

TONÅRIG

ARYTMI

SAMLAR ÄLDRE

MOTTAGARE

EGOTRIPPAD OMODERN

FALLA SÖNDER INBRINGA

KVISSLOR

VALUTA

ÄLDRE UTFÖRGULD- SÄLJNING SYNMYNT ORGAN

GRATTIS!

VÅRDSLÖS VETTIG KROPPSDEL

KLADDIG RÖRA

Konstruktör: hanna.fredholm@gmail.com

KÄNNER SIG UTTRÅKAD

FÖDOÄMNEN GÅ I LAND MED FIX IDÉ

FUKT

KIKA PÅ

SKÄRINGER FÖLJA JOHN

BLESSYR TA MARK

LÄMNING

FRAMÅTANDA

SKRÄMSELORD

SLY HAR TÄNDER

POPGRUPP

HÄFTIG LÄNGTAN

VARA SKRIVET KÖFORMAT

STORT FÖRETAG

TRIVAS

VINTERKRYSSET GÖR SÅ HÄR i de färgade rutorna. Fem vinnare får två biobiljetter var. Sänd in lösningen till: Östra Storgatan 45, 553 21 Jönköping ... eller mejla lösningen till: korsord@svenskakyrkanjonkoping.se Vi vill ha ditt svar senast den 1 februari 2021. Ange din adress så att vi kan skicka eventuell vinst.

Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: »» M Adelsund, M Brandt, Per Ryberg, Lena Johansson, Madeleine Johansson. »» Rätt korsordssvar i septembernumret: Ljus möter mörker.

MITT I PARK

BÖJD

»» Lös korsordet och skicka in meningen du får fram

Namn:

Adress:

Postadress:

266 korsordslösningar »» Så många

kordsordssvar fick vi in i förra numret, och slog därmed nytt rekord i inkomna lösningar! VINTERN 2020

30-31_Barn och ung/Korsord_JÖN_VINTERN 2020.indd 31

2020-11-27 10:37

KRÖNIKA Foto: ROMOLO TAVANI/GETTY IMAGES

Berättelsen om kvinnorna som saknas i julkrubban

et är tre år sedan nu. Berättelsen lever fortfarande inom mig och gör sig påmind – ibland i lite oväntade situationer. Som här i Sofiakyrkan i Jönköping framför den stora julkrubban där många har stått och tagit del av vad som utspelade sig. Själv har jag sett jullandskapet och dess människor många gånger men nu tycker jag plötsligt att det är något som fattas. Vad? Borde inte berättelsen som grep tag i mig för tre år sedan vara med här? Vad är det då som fattas? Och vilka bilder var det som stannade kvar i mig?

SOM EN DEL av 500-årsfirandet av reformationen,

hade Uppsala Domkyrkoförsamling 2017 inbjudit den amerikanske och internationellt kände videokonstnären Bill Viola att installera fem videoverk i Uppsala Domkyrka. Världskändisskapet till trots var Bill Viola okänd för mig och videokonst hade jag inte så stor inblick i men de här fem videoverken ville jag uppleva. Ett av dem, The Encounter (Mötet), stannade kvar på ett särskilt sätt. Det jag såg var två kvinnor, tidlöst klädda, som från var sitt håll i ett ödsligt ökenlandskap, närmade sig betraktaren mycket långsamt. När de kommit så nära som videoskärmen tillät, vände de sig och gick långsamt mot varandra. I mötet räckte de båda kvinnorna – en äldre och en yngre – fram sina händer, stannade upp ett kort ögonblick och den äldre överlämnade något till den yngre. Vad, gick inte att se men för mig 32

blev det helt klart att det var livserfarenhet som överlämnades och mottogs. Min omedelbara association gick till Lukas berättelse om Marias och Elisabets möte. Det mötet hade med all sannolikhet avgörande betydelse för de båda kvinnorna. Den äldre, vars livserfarenhet efterfrågades av den yngre, fick uppleva glädjen att vara behövd. Den yngre fick hjälp att våga bejaka en, till synes, omöjlig uppgift. Nu tycker jag plötsligt att det är något som fattas i jullandskapet. Vad?

SÅDANA MÖTEN KAN vara livsavgörande. Borde inte

kvinnornas berättelse finnas med i varje julkrubba? Den inleder och påverkar ju hela skeendet! Och den synliggör hur befriande respektfulla möten människor emellan kan vara. Är inte livgivande och hoppfyllda möten något de flesta av oss längtat efter detta avståndstagandets och orons år? Kanske är vår viktigaste uppgift som människor att hålla hoppet levande och vara öppna för livgivande möten – de möten som lindrar rädsla och ensamhet. De möten som tänder ljus. Natten skall vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

Jesaja 9:1

Kerstin Bothén Pensionerad präst

VINTERN 2020

32_Krönika_JÖN_VINTERN 2020.indd 32

2020-11-27 10:39