Amos Jönköping nr 5 2019

OKTOBER 2019

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN

Porträttet: Tom Alandh

”Man hittar en bra människa som man behandlar väl – då blir det bra tv”

Narges hittade kyrkan – genom mardrömmen

Jönköping

Tema: Kampen för det goda Det krävs stort mod för att driva kamp offentligt. Att träda fram och gå i spetsen kan ha ett högt pris. Men du behöver inte vara hjälte eller ens modig för att agera. Alla kan göra skillnad.

Hönsen – de nya själavårdarna Göran Larsson:

”Det går att komma ut på andra sidan sorgen”

Fredrika Moreau, ­ egravningsentreprenör b

Uppdrag: Den sista vilan

ODR SAMHÄLLSINFORMATION

19am3252_omslag_20300.indd 1

2019-10-03 08:48:42

Innehåll

Allhelgona 2019 FOTO: MONICA SANDSVIK SVENSSON

2 Ledare 4 Notiser 6 Intervju: Fredrika Moreau, begravnings­entreprenör 10 Tema: Kampen för det goda 14 Porträttet: Tom Alandh kan konsten att lyssna 18 Narges fann kyrkan i drömmen 22 Författaren Göran Larsson: ”Sorg går över” 25 Hönsen höjer hälsan 26 Kaledariet i allhelgona 28 Hela människan söker volontärer 30 En kyrka för alla åldrar 30 Korsord 32 Krönika: Helena Jonsson

25

18 Varsågod …

www.svenskakyrkan.se/jonkoping kom@svenskakyrkanjonkoping.se Telefon: 036-30 35 00, växel.

2

19am3252_innehall_20301.indd 2

Lokalredaktion: Martin Ahlqvist, Bengt Olsson, Monica Sandsvik Svensson, Josefine Setterström, Pär Sjöstrand och Eva Stråth.

Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete 2019 Annonser: Display i Umeå AB,090-71 15 00, info@display-umea.se

N VA

ENMÄRK

E

T

... här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping. Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll, är vi intresserade av att ta del av dem.

FOTO: SOFIA ROSENQUIST

S

Redaktion

10

FOTO: TERESIA KÖHLIN

EN DEL AV Trycksak 5041 0004

Oktober 2019

2019-10-03 08:48:50

Ledare Kyrkoherde Ann Aldén

FOTO: GRADYREESE/GETTY IMAGES

Kampen för det goda KAMPEN FÖR det goda är temat för den tid-

VÄRDIGHET ÄR ett ord vi inte använder så

ofta. Att leva värdigt, att tala och handla med värdighet. Vilka konsekvenser skulle det få för våra liv om vi tolkade kampen för det goda i termer av ett värdigt liv, för oss själva och för andra? Vad skulle förändras?

Som kristen vill jag leva värdig Jesus Kristus. När jag misslyckas ger han mig en ny chans. När vi läser om Jesus ser vi att hans godhet och kärlek provocerar. En påminnelse om att kampen för det goda är allt annat än harmlös. Den kräver mod och kreativitet och den är ständigt beredd att förlåta och inspi-

Oktober 2019

19am3252_ledare_20302.indd 3

”När vi läser om Jesus ser vi att hans godhet och kärlek provocerar.

En påminnelse om att kampen för det goda är allt annat än harmlös.” rera till nya försök. Någon har sagt; vill du gå snabbt, gå ensam. Vill du gå långt; gå tillsammans.

Välkommen att gå ett stycke tillsammans!

ANN ALDÉN, kyrkoherde FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM

ning du håller i din hand. Kampen för det goda – och jag hävdar med bestämdhet att det är en lika lågintensiv som oemotståndlig rörelse! Hit hör läxläsning och träning, omsorg om gamla föräldrar, promenaden med hunden och att göra sitt jobb. Kampen för det goda förs på arbetsplatser och i klassrum, på äldreboenden och i journalistiska samtal. Den lånar sig lika lite till falska nyheter som till generaliserande och svepande påståenden om invandrare, kvinnor eller män. Den lämnar ingen utanför och bjuder var och en som vill både mening och sammanhang.

Det händer att kampen för det goda är dramatisk, att den är färgsprakande och låter höra om sig både när och fjärran. Ja, det händer att den är fredssamtal i ett konflikthärjat land som Jemen. Men oftare är den lågmäld, mån om sin integritet, men med en omistlig glöd som både bär och visar vägen på vilken de många har möjlighet att gå.

3

2019-10-03 08:48:52

Notiser

­Tillgänglig, attraktiv och kontemplativ är ledorden när Kristine och Sofia kyrkparker får ny gestaltning.

På bilden, Sofiakyrkan.

Smålands Akademi möts i Kristine kyrka VART TREDJE år håller Små­ lands Akademi högtidsmöte i Jönköping. Traditionsen­ ligt är man i Kristine kyrka då det hålls tal och delas ut priser. Den 9 november belö­ nas fyra personer för skilda insatser. Mycket musik blir det som vanligt också, denna gång med två av församling­ ens kyrkomusiker – Fredrik Sjöblom och Nina Åkerblom.

Pristagarna kommer att presenteras tidigare under dagen vid ett möte i Stads­ biblioteket.

Smålands Akademi grun­ dades genom ett initiativ av förre Växjöbiskopen Jan Arvid Hellström. Fram till i våras var en av hans efter­ trädare, Jan-Olof Johansson, preses (ordförande). Hög­ tidssamlingen i kyrkan bör­ jar klockan 17.

Högtidsmöte för ­Smålands akademi Datum: 9 november.

Tid: Kl 17.00.

Plats: Kristine kyrka.

Kyrkparkerna ska bli mer attraktiva FOTO: TOMMY ALVÉN/MOSTPHOTOS

DE TVÅ stora kyrkorna Sofia

4

19am3252_notiser_20303.indd 4

och Kristine, belägna i den cen­ trala delen av Jönköping, har fantastiska omgivande parker.

Många människor passerar genom Sofiakyrkans park dag­ ligen och Kristine kyrkpark likaså. Kyrkparkerna har ett stort värde för stadens invånare och besökare.

Kyrkorådet i Svenska kyrkan Jönköping har beslutat att ta fram förslag hur man kan gestal­ ta parkerna i framtiden och göra dessa ännu mera tillgängliga,

attraktiva och kontemplativa.

Under det kommande halvåret kommer ett arbete att påbörjas med så kallade gestaltningsplaner för kyrk­ parkerna. Projektledare blir trädgårds­ingenjör Kajsa Norén, som tillsammans med kyrko­ herde Ann Aldén har uppdra­ get att arbeta fram förslag till gestaltning.

I projektet kommer tankar och synpunkter att inhämtas från företrädare för både kyrka, kommun och region.

Oktober 2019

2019-10-03 08:48:41

Samtal kring missionens ljusa och mörka sidor MISSION I VÄRLDEN har både

ljusa och mörka sidor – det vill Svenska kyrkan följa upp och tala kring. I samarbete med Jönkö­ pings läns museum och Equme­ niakyrkan har två föreläsningar ägt rum i höst – i september berättade missionärsparet Anne och Carl Sundberg om sitt arbete i Kongo.

Den 19 oktober föreläser Pia Lundqvist kring sin bok Ett motsägelsefullt möte – Svenska missionärer och bakongo i Fristaten Kongo. Ann Aldén, kyrkoherde Svenska kyrkan Jönköping, leder diskussionen efter föreläsningen.

Den 19 oktober öppnar också utställningen Öppnandet – Les archives suédoises, där konst­ närerna Anna Ekman och Cecilia Järdemar utgått från ett arkiv

Missionärs­ paret Anne och Carl Sundberg till­ sammans med kyrko­ herde Ann Aldén.

FOTO: JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM

med glasnegativ och utifrån bil­ derna skapat en utställning med nya verk i samarbete med den kongolesiske skulptören Freddy Tsimba.

Föreläsning med Pia Lundqvist Datum: 19 oktober.

Tid: Kl 13.00.

Plats: Dag Hammarskjölds plats 2, Jönköping.

Kostnad: Fri entré.

Utställning med konst­ närerna Anna Ekman och ­Cecilia Järdemar Datum: 19/10–15/12.

Tid: Följer museets öppettider.

Plats: Dag Hammarskjölds plats 2, Jönköping.

Kostnad: Fri entré.

FOTO: EMELIE DILL/VERBUM

”Det är något som kokar i mig” TORGNY WIRÉN, skolpräst i Jön­

Torgny ”Tojje” Wirén.

Oktober 2019

19am3252_notiser_20303.indd 5

en handlar ofta om vardagsnära köping och mer känd som Tojje, frågor som knyts samman med har släppt en ny bok. Det blir de stora frågorna om livet. hans sjätte. Djupare under ytan Att skriva är en viktigt för är titeln och boken består av 52 Tojje Wirén: berättelser.

– Det är något som kokar i mig, – Jag har alltid tyckt om berät­ säger han. telser, att klä tankar i ord och Djupare under ytan är utgiven förklara med bilder och exempel, på Verbums förlag. säger han.

Boken riktar sig främst till ungdomar, men han har märkt att berättelser­ na fungerar för alla åldrar, även på äldreboenden.

DJUPARE Den innehåll­ er dels bearbe­ UNDER YTAN tade texter ur Författare: Torgny Wirén hans tidigare Förlag: Verbum två böcker Under Pris: Från 230 kr/st ytan, dels helt nyskrivet material.

Berättelserna i bok­ 5

2019-10-03 08:48:43

Porträttet Fredrika Moreau

”Jag vill vara en hjälpande hand” Fredrika Moreau vågade ta steget och satsa på eget. I dag driver hon en begravningsbyrå.

– Möten med människor är det roligaste i mitt jobb, säger hon.

D

römmen att bli begravningsentre­ prenör började tidigt för Fredrika Moreau. Redan som sjuåring bör­ jade hon leka begravning med sina dockor i flickrummet hemma i Kaxholmen.

Bakgrunden var mörk: sommaren 1978 hade hennes storebror Mikael omkommit i en drunkningsolycka på Landsjön. Begrav­ ningslekarna blev ett sätt att bearbeta sorgen.

Ett par somrar på Dunkehalla kyrkogård – där hon ivrigt spanade när det var begravning – och en pappa som var vaktmästare i Slotts­ kapellet fanns också med i bagaget.

Men det tog sin tid innan drömmen blev verklighet. Fredrika hamnade i skolans värld.

Hon arbetade på skolor i Huskvarna med barn med särskilda behov. 2004 var hon redo: – Jag vågade ta steget.

Det blev 14 år som anställd begravnings­ entreprenör. Av skilda skäl sade hon upp sig förra hösten.

– Men folk fortsatte att ringa och messa om begravningar.

– Tanken väcktes, kanske ska jag våga att starta något eget?

ETT ÄN STÖRRE steg. Fredrika kom inte från någon företagarfamilj. Men maken Éric back­ ade idén (han arbetar nu heltid på byrån) och i våras startade Fredrika & co. Ett lätt kaxigt namn på en begravningsbyrå. Så är hon en av få helt fristående i Jönköping och den enda

FORTS.

6

19am3252_portrett_20338.indd 6

­Begravningsentreprenör Fredrika Moreau vid Slotts­kapellet.

FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM

oktober 2019

2019-10-03 08:48:52

”Att träda över tröskeln till en begravningsbyrå kan vara ett av de svåraste stegen i ens liv.”

oktober 2019

19am3252_portrett_20338.indd 7

7

2019-10-03 08:48:55

Porträttet Fredrika Moreau

”Det kom en rad vänner och bekanta till den avlidne på begravningen!”

”Precis som solrosen, strävar sorg från mörkret och söker ljus”, säger Fred­rika Moreau om blomman som hon valt som symbol för sin begravningsbyrå.

FOTO: JOSEFINE SETTERSTRÖM

Fredrika Moreau om en dödsannons hon själv satte in för en avlidens räkning

kvinnan som driver byrå. Hon har tagit solrosen som symbol: – Precis som den, strävar sorg från mörkret och söker ljus.

Vi står inför Allhelgonahelgen. Den tid på året då gravar besöks och bortgångna minns med ljus och andakter. Temat för detta Amosnummer är ”kampen för det goda”. Kanske är just det viktigast för en begravningsentreprenör?

– Möten med människor är det roligaste i mitt jobb.

– Att få sitta ned i en svår stund och vara en hjälpande hand.

Samtidigt är Fredrika Moreau noga med att sätta gränser. Hon är inte präst eller kurator.

Då hänvisar hon vidare.

Ibland blir mötena extra svåra. Anhöriga är inte alltid överens, sorgehus kan vara splittrade. Det gäller då att hitta vägar framåt så att alla känner sig delaktiga.

Det har också hänt – men det är ovanligt – att Fredrika inte alls känt sig bekväm (hon berättar om en familj som var satanister) och fått säga att det här klarar inte jag.

Regler om vilka som får begravas i en kyrka enligt Svenska kyrkans ordning kan också ställa till problem. Liksom vilken musik som ska framföras.

– Frågor om psalmer lämnar jag alltid över till prästen.

Ibland skriker ensamheten mot henne.

Den avlidne saknar anhöriga. Socialtjänsten får träda in. Fredrika berättar om ett dödsfall då hon valde att på egen bevåg sätta in en dödsannons.

– Det kom en rad vänner och bekanta till den avlidne på begravningen!

Det är heller inte alltid som de anhöriga vill ha någon begravningsakt. Fredrika försöker ändå att ordna något slags avsked i bårhuset.

ANTALET BORGERLIGA begravningar blir fler. Sedan Fredrika startade sin byrå har närmare hälften varit ickekyrkliga. Inte sällan är hon själv officiant. En annan allt vanligare ordning är att kremation skett före begrav-

8

19am3252_portrett_20338.indd 8

Fredrika Moreau

ningsakten; kistan har ersatts av en urna.

Vi lämnar kontoret i hörnet av Skolgatan och Kapellgatan.

– Det är så ljust här, konstaterar kollega Josefine som skall fotografera.

– Här var jag inte rädd att gå in.

Fredrika skiner upp: – Det är precis det jag vill! Att träda över tröskeln till en begravningsbyrå kan ju annars vara ett av de svåraste stegen i ens liv.

Ålder: 48 år.

Bor: I lägenhet på Torpa.

Familj: Gift med Éric. Två vuxna barn, Casper och Annie (som gjort sig känd via tv:s Idol under hösten).

Intressen: Gillar att träna och promenera.

Vad färre vet: Är väldigt mörkrädd och vill inte ge sig ut ensam när det börjat skymma.

FOTO: GETTY IMAGES

ERIK LINDFELT

Oktober 2019

2019-10-03 08:48:56

Beställ hos

WWW.DUVAN.SE Präst/Diakonkläder

Gudstjänstliv

Barnbiblar

Bön/Andakt Biblar

Bibellitteratur Willow tree Ny bok av Tomas Sjödin

Tänkvärt

Piteå Tel 0911-161 00 info@duvan.se Öppettider: måndag-fredag 09.30-17.30, lördag 10.00-14.00

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

19am325_annons_20033.indd 9

2019-10-03 10:49:52

Kampen för

TEMA KAMPEN FÖR DET GODA Demokrati och mänskliga rättigheter måste erövras om och om igen. Men det krävs stort mod för att driva kampen offentligt. Många som utmanar strukturerna är kvinnor.

DET GODA

inte bara för hjältar

I välfärdens Sverige har vi det bättre än de flesta – men det betyder inte att kampen för allas lika värde och rättigheter tillhör historien. Du behöver inte vara hjälte eller ens modig för att agera. Alla kan göra skillnad.

AV: MATS KARLSSON ILLUSTRATION: MARTINA TODOROVA KANSKE HAR vi inbillat oss att det inte längre finns något att

kämpa för i Sverige. Att vi har det så bra, att det är på andra håll i världen som kampen behövs. Men så kom världen hit.

Flyktingströmmar, romska tiggare, rasism och klimatkris känner inga gränser, det är lika i många länder. Att förneka problemen eller vilja lösa dem ”på plats” kan skapa illusionen av att vi står utanför och kan klara oss själva med allt det vi uppnått. Men det kan vi inte.

Kvinnors utsatthet har lyfts fram av #metoo-rörelsen. ­Greta Thunberg får allt fler att engagera sig för klimatet.

Många har öppnat sina hem för flyktingar från Afghanistan och Syrien, eller hjälper dem på andra sätt. Men färre jobbar för till exempel romska tiggares rättigheter.

Vad kan vi göra, hur kan var och en bidra till att försvara våra rättigheter?

– Alla är inte modiga. Pratar vi om mod tror folk att det bara är extraordinära människor som kan gripa in. Men med 10

19am325_tema_kampen_for_det_goda_20031.indd 10

träning kan man skapa mod och trygghet, att våga vara sårbar, säger Jens Molander från organisationen Vardagens civil­ kurage som utbildar framför allt ungdomar i att möta förtryck med icke-våld.

– Det är i sårbarheten vi är människor. Mod är en idealbild, men det finns mycket sårbarhet i oss människor. Den föder också möjligheter att be om hjälp, att samarbeta. Då blir civilkurage mer effektivt.

Målet är inte att få någon att ändra sig eller be om ursäkt, utan att minska handlingsutrymmet och stoppa förtrycket i en specifik situation.

DET ÄR I ÅR hundra år sedan kvinnor fick rösträtt. Mycket vi tar för givet har fötts ur kamp: Demokrati, jämställdhet, inflytande över vår arbetssituation. Kvinnorörelsens pionjärer i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet riskerade inte livet, men de förminskades och stämplades som mindre vetande än männen.

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:33

Den som försökte göra karriär i yrkeslivet och inte nöjde sig med tilldelade roller som hembiträde, sjuksköterska eller småskollärarinna motarbetades systematiskt. Till exempel hindrades Sveriges första kvinnliga doktor i juridik, Elsa Eschelsson, från att bli professor, för att kvinnor inte hade tillräcklig intellektuell kapacitet. Liknande argument förekommer än i dag. Elsas hälsa tog stryk och hon dog av sjukdom, möjligen självmord.

Arbetare som organiserade sig miste jobbet, de som tågade för arbetarnas strejkrätt i Ådalen 1931 gjorde det med livet som insats när staten satte in militär. De som kämpade för svartas rättigheter i amerikanska södern riskerade att bli lynchade – förgrundsgestalten Martin Luther King sköts ihjäl så sent som 1968.

Mahatma Gandhi som förespråkade och utövade motstånd utan våld mördades för sin kamp för Indiens självständighet.

I Sydafrika fängslade regimen tusentals apartheidmotOktober 2019

19am325_tema_kampen_for_det_goda_20031.indd 11

ståndare, som Nelson Mandela, och mördade andra, som aktivisten Stephen Biko.

Kampen i Sverige för kvinnors rätt att prästvigas pågick ända inpå 90-talet, och rätten till samkönade äktenskap till vårt decennium. Hbtq-kampen pågår fortfarande.

”Det är i sårbarheten vi är människor. Mod är en idealbild”, säger Jens Molander från Vardagens civil­ kurage.

LISTAN KAN göras hur lång som helst. Allas lika värde har ald-

rig varit en självklarhet, det har alltid försvarats med kamp.

Demokrati och mänskliga rättigheter måste erövras om och om igen.

Många som utmanar strukturerna är kvinnor, och får ta de tuffa smällarna. Linnéa Claesson sticker ut och kämpar för rätten att vara den man är. Bara genom att våga vara sig själv provocerar hon, genom att hänga ut de som kränker får hon dagligen hot.

Greta Thunberg har ännu inte satts på samma prov, även om hon också ifrågasatts och drabbats av hat. Kanske skyddas

FORTS.

11

2019-10-03 10:49:36

Tema Kampen för det goda

”Ofta glöms det kollektiva civilkuraget bort. De som ingriper är sällan hjältar, men man kan hjälpas åt och göra olika saker.”

Jens Molander, aktiv i organisationen Vardagens civil­kurage och medförfattare till handboken Ingrip!

hon än så länge av sin låga ålder, även om hon utmanar hela det globala politiska och ekonomiska etablissemanget.

Metoo-rörelsen har blottat hur stor risken är för en kvinna att bli utsatt för ofredande och kränkningar. Den som tillhör en minoritet, etnisk, sexuell eller annan, riskerar att dagligen ignoreras, ifrågasättas och kränkas.

I många delar av världen riskerar du repressalier, även livet, om du arbetar fackligt. Du kan spärras in om du jobbar för kvinnors rättigheter, miljön eller bara ifrågasätter makten. Du kan mista livet om du är aktivist eller helt enkelt bara kvinna. Även om den risken är liten i Sverige krävs stort mod för att driva kamp offentligt, att vara en förgrundsfigur och gå i spetsen för tusentals andra som jobbar i det tysta. Men när rasister får inflytande i politiken och nazister flyttar fram positionerna på Bokmässan, Almedalen och i utvalda kommuner skapar det rädsla och riskerar att tysta det demokratiska samtalet.

ALLAS LIKA värde och rättigheter är i dag ifrågasatta. Rätten att vara sig själv är fortfarande inskränkt för många. Trots att lagar förbjuder diskriminering förändras inte attityder lätt.

Det utnyttjas av krafter som vill begränsa utsatta gruppers rättigheter.

Alla grupper har inte en stark röst. Att träda fram och gå i spetsen kan ha ett högt pris.

Många kämpar i det tysta för ensamkommande flyktingar och hjälper papperslösa, men det finns ingen som offentligt driver på kampen. Få uppmärksammar att rättigheterna för äldre med funktionshinder sätts ur spel, där anhöriga tar strid med vårdgivare och myndigheter och själva ger den omsorg som de äldre nekas. Det är i dag en politisk icke-fråga.

Minoritetsgrupper som samer, romer och judar tvingas kämpa för rättigheter som andra tar för givna. Många av de som vågat utmana är kvinnor. Efter Katarina Taikon har romerna inte haft någon lika stark röst, även om Fi-­politikern Soraya Post länge drivit frågan på EU-nivå.

12

19am325_tema_kampen_for_det_goda_20031.indd 12

Någon som lika tydligt tar strid för de romska tiggarna har inte lyckats föra upp kampen på den politiska agendan.

Sara Mohammad, som själv utsatts för och kämpar mot hedersförtryck, lever under ständigt hot och med skyddad identitet. Tess Asplund som höjde näven mot nazisterna i Borlänge 2016 har blivit en symbol mot rasismen, precis som den polskfödda kvinna som 1985 dängde sin handväska i huvudet på en marscherande skinhead i Växjö. Hon ångrade sin handling, skydde uppmärksamheten och tog tre år senare sitt liv.

Rapparen Maxida Märak har i sin musik, i sina framträdanden och intervjuer tagit ställning för samernas rättigheter och mot högerextremism. I samband med att låten Järnrör släpptes i fjol gjorde hon uttalandet: ”Högervindarna blåser hårt runt om i hela världen, och rasismen håller på att normaliseras – det är vårt jävla ansvar som medmänniskor att med de medel vi behärskar skapa en motståndsrörelse. Alldeles för många ser mellan fingrarna, och se vart det lett oss?”

SÅ VAD kan vi göra, utan att vara modiga och offentliga?

Gandhis icke-våldsfilosofi är grunden för Vardagens civilkurage, som har avdelningar i sex län. Med praktiska kurser utbildar de i hur man agerar i spända och våldsamma situationer, men även mot uttryck av sexism och härskartekniker i det dagliga livet.

– Man behöver träna, precis som man tränar fotboll. Man kan i förväg formulera saker man vill säga, lära sig hur man agerar, vilket kroppsspråk man använder. Det kan vara i vilken ordning man säger och gör saker. Att man larmar först och ingriper sen, säger Jens Molander som varit med och skrivit handboken Ingrip! En handbok i vardagligt civilkurage.

Att misshandel och andra övergrepp kan inträffa i folksamlingar utan att någon ingriper beror på den så kallade åskådar­ effekten. Ju fler som är på plats, desto mindre sannolikt är att en enskild ingriper. Ansvaret blir diffust.

– Men ofta glöms det kollektiva civilkuraget bort. De som ingriper är sällan hjältar, men man kan hjälpas åt och göra olika saker. En tar hand om den angripna, en pratar med gärningspersonen, en försöker få fler att agera, en kallar på polis, två står emellan, en dokumenterar, säger Jens Molander.

Att ingripa i en laddad situation räcker inte, framhåller organisationen. Man måste även medverka till att skapa det samhälle man vill ha.

– Man får inte fastna i att ingripa.

Det kan bli tyst och jobbig stämning. ­Mycket Vi vill också uppmuntra positiva vi tar för ­givet beteenden, som att demonstrera h­ar fötts ur kamp: utanför kommunhuset för amnesti ­Demokrati, jäm­ åt pappers­lösa eller gömma någon. ställdhet, inflytande över vår arbets­ situation.

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:37

Tema Kampen för det goda

Inspiration för nästa generation Berättelser om de som förändrat världen kan inspirera till nästa stordåd. Välj rätt godnattsaga i kväll och så ett frö i en liten hjälte på väg att växa upp.

FOTO: LIGHTFIELDSTUDIOS/GETTY IMAGES

Godnattsagor för rebelltjejer

Godnattsagor för rebelltjejer 2

Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda

Sagor för barn som vågar vara annorlunda

Svenska hjältinnor

Godnattsagor för rebelltjejer har blivit en av världens mest uppmärksammade barn- och ungdomsböcker. Boken har illustrerats av 60 konstnärer från hela världen och presenterar hundra fantastiska kvinnor, från Malala till Elisabet I, från Astrid Lindgren till Michelle Obama. Kvinnor från förr och nu som – mot alla odds – har förändrat historien.

I fortsättningen Godnattsagor för rebelltjejer 2 finns 100 nya berättelser om verkliga kvinnor Här finns en mongolisk örnjägare, en irländsk pirat, en fransk akrobat, en engelsk deckarförfattare, en italiensk borgmästare, en rumänsk hjärn­kirurg, en graffitikonstnär från Afghanistan och en svensk drottning med namnet Kristina. Förebilder som inspirerar sina läsare att våga tro att de kan bli precis vad de vill.

I Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda möter vi ett annat slags hjältar än drömprinsar, modiga riddare och superhjältar.

I stället är det sådana som vågat gå sin egen väg. Här presenteras 100 män och pojkar, kända och mindre kända, nutida och dåtida, som varit banbrytande på sitt sätt, uträttat fantastiska saker och gjort världen till en bättre plats.

Genom sitt mod, sin generositet och medkänsla har de blivit förebilder och inspiratörer för hela generationer.

Sagor för barn som vågar vara annorlunda är uppföljaren, och är en bok för alla barn som inte känner igen sig i det traditionella och som behöver uppmuntran att våga strunta i grupptryck och normer och bara vara sig själva fullt ut. Här finns fantastiska historier om 100 modiga förebilder, kvinnor och män, kända och mindre kända, som varit inspirerande banbrytare och kreativa genier inom olika områden, som trott på sig själva och förverkligat sina drömmar.

Svenska hjältinnor skildrar hundra inspirerande tappra rösträttskämpar, coola musiker, tuffa miljöaktivister, engagerade läkare, smarta uppfinnare och banbrytande författare. Här finns en astronaut och till och med en sjörövare. Boken spänner över nästan tusen år, från en mäktig vikingakvinna till dagens moderna rebeller.

Av Elena Favilli och Francesca Cavallo Bokförlaget Max Ström

Oktober 2019

19am325_kamp_paheng_20235.indd 13

Av Elena Favilli och Francesca Cavallo Bokförlaget Max Ström

Av Ben Brooks Lind & Co

Av Ben Brooks Lind & Co

Av Colette van Luik och Anna Nordlund Bokförlaget Max Ström

13

2019-10-03 10:49:32

Porträtt Tom Alandh

En bra journalist lyssnar vackert Även den som inte vet vem han är, skulle förmodligen känna igen hans röst. Tom Alandh har gjort mer än hundra filmer, om kända och okända människor. De föraktade har fått medlidande och de berömda har tagits ner på jorden en smula. Men själv är han osäker på om det är något att spara när han själv en gång går ur tiden.

AV: GÖRAN TONSTRÖM FOTO: THRON ULLBERG

HUR LÅNGT är en människas liv? Och mäts

det i dagar och år? Eller i tum och centi­ metrar?

Tom Alandh blev 75 i år och har gjort minst ett hundratal filmer, beroende lite på hur man räknar. Så när vi sitter i hans lilla långsmala arbetsmodul i tv-huset i Stock­ holm, är svaret givet: det är förstås hyll­ metrar. Men så tänker man att det kanske handlar om tid också. För alla pärmarna, en för varje program vars ryggar bildar en kom­ pakt mur utåt rummet, har så prydliga och tydliga dateringar.

Under vårt samtal, som snor genom massor av olika ämnen, från dagens sociala ­medier till vapenvägran, reser sig Tom då 14

19am325_portrett_tom_alandh_20032.indd 14

och då, klättrar upp på en vinglig stol och tar ner en av pärmarna. Han sticker in en tumme på alldeles rätt ställe och utropar närmast triumferande: Titta, Värnpliktsvägrare! Jag visste väl det! Här är den!

Ordning och reda alltså. Fast några ögon­ blick senare sjunker han tillbaka i den nedsuttna skrivbordsstolen, suckar lite och funderar över vad det ska bli av alla pärmar, videokassetter, dvd:er. Sedan.

– Naturligtvis kommer en dag, jag vill inte kalla den för giljotinen, men den kommer, och jag blir tvungen att börja sortera. Det blir en smärtsam process som kan utföras på olika sätt. Man kan hiva ut alltihopa på Gär­ det och göra en stor brasa av det. Samtidigt

handlar det ju om stora delar av mitt liv och yrkesliv.

ATT PÄRMARNA skulle kunna vara av något större intresse för eftervärlden, tror han inte.

Att någon skulle få för sig att skriva hans biografi eller att han själv skulle göra det är uteslutet. Han tvekar ju till och med att göra filmen om Mörtfors-Tarzan, en självbiogra­ fisk historia om hans far och hans 14 syskon som alla hade namn som slutade på Y. – Tom är intresserad av att göra den var­ annan vecka och varannan vecka vill han inte, suckar Heleen Rebel, klippare och hans närmsta medarbetare.

FORTS.

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:42

”Man kan hiva ut alltihopa på Gärdet och göra en stor brasa av det.”

Tom Alandh om vad man ska göra med alla ­pärmar, dvd:er och ­videokassetter

”Jag ser väl lite bister ut, fastän jag är ganska glad inuti”, säger dokumentär­ filmaren Tom Alandh.

Oktober 2019

19am325_portrett_tom_alandh_20032.indd 15

15

2019-10-03 10:49:45

Porträtt Tom Alandh

Jag tror att Tom har fel. Jag tror att de allra flesta, dygnet runt, skulle vilja ha tillgång till en Tom Alandh-jukebox och kunna trycka på knappen när helst andan faller på, starta filmen om Monica Z, Cornelis, Nacka Skoglund eller någon av alla Martinaproduktionerna.

För Tom Alandh har genom åren blivit beroendeframkallande för de flesta av oss.

Ledsagade av hans speciella tilltal och varma röst – någon sa att han skulle kunna läsa högt ur telefonkatalogen inför en andlös folkmassa – har vi vant oss vid att möta människor, alldeles vanliga och ovanliga sådana i deras livs början, mitt eller slut.

Han har släppts in i deras revir och deras tillitsfulla medvetande om att han aldrig skulle missbruka förtroendet. Han har tillfört de föraktade medmänsklighet och de beundrade en smula jordnärhet som de kanske inte alltid varit så vana vid.

FAST EGENTLIGEN är det ju inte så märkvär-

digt det där med att göra tv, hävdar han.

– När jag började sa min chef att det är lätt att göra tv. Du måste börja bra och du måste sluta så att folk kommer ihåg vad de sett, sa han. Och jag tycker nog att vi gör bra slut.

Vi, det är trion vi skulle kunna kalla för Team Alandh, där – förutom han själv fick Tom Alandh Stora journa–Heleen Rebel ingår. Hon list-priset för första gången. 30 år klipper filmerna, lägger senare fick han Lukas Bonniers stora musik och hittar rytm journalistpris, ett slags prisernas pris och är hans närmsta för ”långvarig och fortgående medarbetare och bolljournalistisk yrkesprestation”. Han har plank sedan 13 år. Och även belönats med såväl Guldpennan, bakom kameran står Stockholms stads Bellmanspris, numera Kalle Segerbäck, Här i en nedsutten stol i tv-huset på Gärdet i Stockholm knattrar en av Sveriges Jolopriset och Kristallens omärkvärdigt”, säger Tom Alandh. ”En bra historia är enkel.” sedan Björn Henriksson, den hederspris. Bland annat. gamla parhästen under 45 år, de som lyssnar vackert och de en ekonomisk fördel att behålla honom bidrar blivit pensionär. som inte lyssnar alls. säkert också.

– Det ska helst vara omärkvärdigt, – Byt ut ordet teknik mot känsla. Inter– Mina arbetsgivare är så pass krassa och säger Tom. Man ska inte själv stå i vägen för vjukänsla är ett mycket bättre ord, för det medvetna om att i denna kostnadskrävande historien utan hitta en bra människa som gäller att hitta förhållningssättet till den man bransch så är Alandh driftig och gör väldigt man sen ska behandla väl. Då blir det bra tv. pratar med. Att vara sig själv och att lyssna. många billiga program med ett lågt á-pris. Vi Visst, vi använder oss av människor men vi Senast vi sågs, för fem år sedan, avslöjagör ständigt program som kostar tiondelen utnyttjar dem inte. Vi berättar om dem men de Tom, pensionär med råge redan då, att mot om de låter nån utomstående göra dem. man måste vara försiktig och respektfull.

– En bra historia är enkel. Det är ju inga han hade en strategi för att kunna fortsätta Så i förhållande till lönen jag har tycker de väl konstnärliga produktioner vi gör utan de är i jobba på tv. Den innebar att han drog igång det är värt att låta mig få vara kvar en tid till. princip som sagor: Det var en gång. Jag tror att produktioner på våren som inte blev klara Jag skriver på för ett år i taget. det är det enkla berättargreppet som är tilltautan måste färdigställas under hösten. På så Och ständigt fyller han på med nya produklande. Man ser filmerna och känner sig hemma vis hamnade han inte i det där blåshålet som tioner i det så kallade röret. 2020 tidigast blir nånstans. Jag har fått mycket uppskattning frustar iväg massor av goda medarbetare ut det premiär på en än så länge hemlig film och och jag tror att enkelheten bär rätt långt. i oönskad pensionärslimbo. Att det sen finns just nu pågår jobbet med en advents­kalender När det gäller journalistik finns det egentligen inga regler, anser han.

– Det finns givetvis etiska regler och upp”Det första jag läst i morgontidningen under alla år hovsrättsliga regler, men i övrigt är det sunda förnuftet som måste vägleda. Att behandla har varit dödsannonserna.” alla människor lika.

Tom Alandh om sin relation till döden Han brukar dela in journalister i två fack:

ÅR 1987

16

19am325_portrett_tom_alandh_20032.indd 16

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:46

m

es

– Jag ser väl lite bister ut, fastän jag är ganska glad inuti, säger han. Jag känner att jag har nog genomskådat livet och inser att det finns ett vemod i tillvaron. Jag är inte sentimental men jag har väldigt svårt inför ordet avsked.

Kanske har det att göra med hans bakgrund.

– Jag har ju egentligen inte haft några större problem i mitt liv. Ingen pappa som har slagit mig, ingen mamma som har krökat, ingen nära som har tagit sitt liv. Jag hade på det hela taget en väldigt trygg barndom med mina fosterföräldrar Oskar och Greta och huset de byggde där ute i Norra Ängby.

Fast han blev ju bortlämnad.

– Ja, ifrån morsan och från farsan som alltid var borta. Han dök plötsligt bara upp nån gång och skrev alltid väldigt vackra kort. ”Tom, min son”, skrev han. Men jag har ändå haft det bra och har aldrig gått i terapi. Jag kan dock tänka mig att de där bortlämnande ögonblicken sitter kvar inuti mig nånstans.

Därför har jag skitsvårt att ta farväl, att följa folk till stationen. Och när jag ser att grannar som bott ett helt liv i sin villa är på väg att flytta till ett äldreboende så påverkar det mig djupt.

Tänker du mycket på döden?

– Döden har varit väldigt närvarande i hela mitt liv. Det första jag läst i morgontidningen under alla år har varit dödsannonserna. Jag har alltid fascinerats av döden och har gjort massor av program om långvård, vård i livets slutskede, självmord. Min gamle Fokuskollega Bo Isaksson brukade kalla mig för sin nekrofile vän. mest folkkära dokumentärmakare ner ännu en historia på sin skrivmaskin. ”Det ska helst vara

med arbetsnamnet Tomtens minnesluckor.

Det blir 24 korta små filmer på drygt fyra minuter vardera där vi får återse lika många av Tom Alandhs porträtt och veta hur det gått för dem. Bland andra Martina och Pia som sålde Situation Stockholm, den erfarne kåkfararen Kenneth Viken och Annika Östberg.

Och så på själva julafton, Hammarbylegenden Lennart Nacka Skoglund som skulle fyllt 90 i år.

NÄR TVÅ gamla män av liknande skrot och

korn träffas, uppstår lätt ett samförstånd som få under 67 kan begripa. Vissa skulle kanske tolka det som lesset och sorgset, kanske till och med lite grumpigt och muttrigt, men inget kunde vara felaktigare. För vi har hjärtligt roligt där inne i den lilla modulen uppe på Gärdet medan Tom far upp och plockar ner sina pärmar ur hyllan för att illustrera något han just berättat. Men mitt i euforin tillstår han ändå att han är en vemodig människa.

Oktober 2019

19am325_portrett_tom_alandh_20032.indd 17

Tom Alandh ÅLDER: 75 år.

YRKE: Dokumentärfilmare och journalist.

BOR: Stockholm.

FILMER I URVAL: Nacka – myten och människan, 1988, Martina – med lust och glädje stor, 1988, Underbart är kort – en film om Monica Zetterlund, Cornelis, 1989, Martina – mot alla odds, 1998, Vi som överlevde Rågsved, 2008, Martina och jag, 2008, Oscar och Greta och huset de byggde, 2017, Silbersky, 2019.

ARBETAR JUST NU MED: Tomtens minnes­luckor, en adventskalender med 24 korta porträtt på temat ”hur gick det för dem sen?”. Och ett par än så länge hemliga projekt som ska visas 2020 eller 2021.

MEN TOM har inget osunt förhållande till döden, tycker han.

– Jag skrev en bok en gång som hette Döden talar man ju inte om, vilket man inte gjorde då. Numera har det nästan gått inflation i att prata om döden och döendet. Så jag har alltid tänkt mycket på döden. Inte så att jag ska gå och dö bara så där, men döden har alltid varit påtaglig och närvarande i mitt liv.

Fast någon dysterkvist ser han sig inte som utan han tror att folk betraktar honom som positiv, trots det där vemodet, och att de tycker att det är kul med Tom för att han är så glad.

– Jo, jag har haft en positiv och kreativ livssyn, medger han. Men med tilltagande ålder, med svårigheter att ta sig ur sängen och att hjärtat ibland klappar tre slag i stället för ett, så blir själva döendet, den sista tiden alltmer påtagligt. När jag var ung sa jag att jag inte var rädd för döden, lite märkvärdigt så där som man kan vara då. När jag blev lite äldre sa jag att jag tror inte jag är rädd. Och nu har jag nått stadiet där jag säger att jag hoppas att jag inte är det.

17

2019-10-03 10:49:48

Kampen för kärleken

Mardrömmen visade vägen till kyrkan Narges föddes i en strikt muslimsk familj där pappans ord var lag.

Uppväxten i miljonstaden Teheran var förutsägbar: Hon skulle giftas bort.

Men Narges blev förälskad i en person som föräldrarna inte godkänt.

De tvingades fly för sina liv. I Sverige mötte hon Jesus.

NARGES YAZDANDOOST är en storstads­

människa. Uppvuxen i mångmiljonstaden Teheran, en stad med livlig kommers och ett folkmyller utan dess like.

Idag bor hon i lilla Flen med knappt 19 000 invånare, i en lägenhet med utsikt över grön­ skande skog och vidsträckta ängar. En ort med endast ett fåtal butiker och med betyd­ ligt glesare folkmängd på gatorna.

Men för Narges är det ren och skär lycka.

Här kan hon nämligen röra sig fritt. Här kan hon själv bestämma när hon ska gå ut.

– Redan när jag var mycket ung tänkte jag mycket på varför män och kvinnor skul­ le behandlas på olika sätt. Det gjorde mig besviken, säger Narges på långsam och tydlig svenska.

Hon har lärt sig själv, och trots att hon bara varit i Sverige i tre år är hennes ordför­ råd stort. Solen skiner in i hennes hennes och Hamids hemtrevliga lilla vardagsrum.

I köket skramlar Hamid med lunchförbe­ redelserna. Den sexårige sonen Amir är på förskolan. På fönsterbrädan trängs krukväx­ terna och balkongdörren står på glänt ut mot våren.

På soffan ligger Narges handarbete, en vir­ kad sjal som hon jobbat länge med.

Det är tydligt att en familj lever här, för 18

19am325_narges_konvertit_20036.indd 18

”Hamid var den första någonsin som sa till mig ’jag älskar dig’”, säger Narges Yazdandoost, som tvingades fly för kärlekens skull.

FOTO: THERESIA KÖHLIN

överallt syns spår av olika aktiviteter, precis som det ska vara i en barnfamilj.

NARGES VÄXTE upp med sina föräldrar och

sin syster i en lägenhet. Hon visste redan från det hon var liten vad som väntade henne.

Meningen med livet var att vänta hemma på att pappan skulle hitta en lämplig man åt henne. En man som hon inte fick välja själv, och att hon, när tiden var inne, skulle giftas bort och transporteras från barndomshem­ met till det nya hemmet.

Hon visste också att tillvaron i det nya hemmet med mannen som valts ut åt henne skulle följa samma rutiner som i barndoms­ hemmet. Hon skulle stanna hemma. Sköta hemmet. Be till Allah tre gånger om dagen.

Bära hijab. Inte gå ut ensam.

– Jag var ett tyst barn som lyssnade på mina föräldrar. Det förutsattes att jag skulle vara duktig på allt och mina föräldrar ställde höga krav på mig, berättar Narges.

Familjen levde strikt efter koranen och Sharialagarna. Narges började bära hijab när hon var nio år gammal, och de enda gångerna hon fick gå utanför hemmet var för att ta sig till skolan eller till den religiösa ungdoms­

”Det var första gången i mitt liv som jag ville något. Aldrig tidigare hade jag frågat mig själv vad jag ville.”

Narges Yazdandoost om när hon träffade sin make Hamid Amiri

organisationen. Att bära slöja var en själv­ klarhet. Att blint lyda föräldrarna likaså. För­ äldrarna valde vilka i klassen hon fick umgås med, precis som de skulle välja hennes bli­ vande man. Det var underförstått, och något som Narges inte ens reflekterade över.

Vad det var som fick Narges att börja fun­ dera på om livet måste vara på det här sättet vet hon inte i dag. Men hon vet att hon tidigt kände att förutsättningen för att hon skulle vara älskad var att hon presterade. Var duktig i skolan och hemma.

– Jag minns att jag kände mig begränsad, men jag ifrågasatte aldrig vad min pappa sa.

MEN SÅ kom den dagen då Hamid Amiri och

hans föräldrar flyttade in i den lägenhet som Narges föräldrar hyrde ut. Hamids familj var från Afghanistan och eftersom de var hyres­ gäster föll det sig naturligt att Narges, tillsam­ mans med sina föräldrar, lärde känna dem.

Där och då hände något. Narges blev för­

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:55

älskad. Och känslorna var besvarade.

– Hamid var den första någonsin som sa till mig ”jag älskar dig”. Han var den första som verkligen älskade mig, utan att jag behövde prestera något, förklarar Narges enkelt.

Narges var 18 år. Hon visste att hennes föräldrar aldrig skulle acceptera Hamid. Han var sunnimuslim, hon var shiamuslim. Inom henne bubblade en mängd känslor. Hon var lycklig, skräckslagen, ivrig, orolig.

– Det var första gången i mitt liv som jag ville något. Aldrig tidigare hade jag frågat mig själv vad jag ville, beskriver Narges.

Hennes pappa blev rasande när han fick veta att Hamid och Narges ville gifta sig.

Hamid var ju sunnimuslim, Narges var shia­ muslim. Ett förhållande dem emellan var otänkbart. Tiden efteråt vill Narges inte prata om. Klart är att Hamid försvann, och kom tillbaka ett par veckor senare med tydliga spår av misshandel.

– Vi förstod att vi skulle behöva rymma om Oktober 2019

19am325_narges_konvertit_20036.indd 19

vi skulle få leva med varandra, säger Narges.

Det unga paret tog sig till Turkiet, och där stannade de under ett par år. Det var också här de blev föräldrar till Amir. Men Narges, som visste att hennes pappa letade efter dem, var rädd. Hon var rädd för vad som skulle hända henne och Hamid om pappan hittade dem. Att pappan och släktingarna skulle skada Hamid visste hon. Men hon var också övertygad om att hennes son Amir skulle tas ifrån henne.

DEN NYBLIVNA familjen tog sig till Sverige.

Narges och Hamid bor i Flen tillsammans med sin 6-åriga son, Amir.

FOTO: THERESIA KÖHLIN

Flykten tog många månader, och Narges minns inte så mycket från den tiden, mer än att hon var mycket rädd.

– Jag hade läst om Sverige och den svenska naturen i skolan. Jag visste att det fanns älgar och björnar där och tyckte det verkade fint.

Dessutom hade vi hört att Sverige var ett fritt land, säger Narges.

FORTS.

19

2019-10-03 10:50:01

Kampen för kärleken Dukar, filtar, grytlappar ...

Narges virkar det mesta.

FOTO: THERESIA KÖHLIN

Narges var fortfarande troende muslim, men i Turkiet hade hon börja fundera på vad religionen verkligen stod för. Men Hamid, som ju visserligen kom från en muslimsk familj, var inte aktivt troende, så de religiösa grubblerierna fick Narges sköta själv.

Familjen Yazdandoost Amiri placerades på Solbacka asylboende i djupaste Sörmland.

Narges, som under flykten från Iran, utvecklat en allt starkare självkänsla, började ta plats.

För familjens del var det fråga om självbevarelsedrift. Hamid bar fortfarande spår efter misshandeln och skräcken innan flykten från Teheran hade gjort henne deprimerad.

– Dessutom hade jag blivit allt mer nyfiken på kristendomen och Jesus. Jag hade fått en kristen vän i Sverige, men jag vågade inte fråga henne så mycket.

Narges började läsa bibeln. Hon sökte sig till olika kristna samfund och kände sig vilsen.

– Om jag inte var den muslimska Narges, vem var jag då? Jag började vackla, kände att jag tappade min identitet. Det var fruktansvärt, minns Narges.

Att läsa bibeln var inte helt enkelt. Men Narges kämpade på. Under en period kände hon tydligt att hon inte trodde på den muslimska läran. Samtidigt kände hon sig inte som kristen. Så blev Amir sjuk.

– När vår son blev sjuk, och när vi fick avslag på vår uppehållsansökan, kunde jag inte känna att Gud fanns. Ett tag hatade jag till och med Gud, säger Narges med eftertryck.

Men Narges kristna vän fanns där. Då och då vågade Narges ställa frågor. Hon började lyssna på en särskild predikant på radion, hon slutade bära sin hijab och en dag när hon lämnat Amir på förskolan kände hon att Gud talade till just henne.

20

19am325_narges_konvertit_20036.indd 20

Plötsligt förstod jag att jag inte bett till Gud. Jag hade inte talat till Gud heller. Nej, jag hade ju grälat på Gud. Narges Yazdandoost om sin väg mot kristendomen

Familjen hade flyttat till Flen vid det här laget, och skapat sig en egen tillvaro.

– Plötsligt förstod jag att jag inte bett till Gud. Jag hade inte talat till Gud heller. Nej, jag hade ju grälat på Gud, säger Narges allvarligt.

I dag beskriver hon det som att det var vid det tillfället som hennes relation med Gud tog sin början. Narges började be varje dag.

Hon läste på om kristendomen. Men hon vågade inte gå till kyrkan.

EN DAG såg hon ett anslag på bibliotekets anslagstavla. Det skulle hållas föredrag i Centrumkyrkan.

Dagarna innan det där första besöket i kyrkan hade Narges drömt mardrömmar om hur hennes släkt hade jagat henne. I drömmen kände hon tydligt hur de ville döda henne och hon flydde för sitt liv.

– Jag drömde att jag sprang och sprang, och att de jagade mig. I drömmen var jag på väg till Centrumkyrkan, men jag hittade inte vägen. När jag väl hittade in minns jag att jag kände mig trygg, trots att mina släktingar stod utanför och ville ta sig in.

När Narges vaknade kände hon sig övertygad om att det var meningen att hon skulle våga gå på föredraget.

– När jag kom dit mötte jag en lärare från den första tiden i Sverige som jag lärt känna.

Då insåg jag att Gud har humor. Tydligare än så kunde Gud inte prata till mig, säger Narges och skrattar.

Hon har nära till skratt. Också när hon pratar om tunga och jobbiga saker.

I KÖKET har Hamid slutat slamra med porslin och kastruller. En doft av koriander och ris sprider sig genom lägenheten. Han har dukat fint för tre vid det lilla matbordet.

– När jag var på det där föredraget fick jag veta att det fanns en bibelskola, och jag anmälde mig till den, säger Narges.

Det har gått mer än ett halvår sedan Narges första besök i kyrkan. I dag både ber hon till Gud och läser bibeln varje dag. Känner ett lugn och en tillförsikt som hon aldrig har känt tidigare. Trots att familjen ännu inte fått uppehållstillstånd är hon inte rädd. Hon är övertygad om att Gud har någon slags plan för hennes familj och vilar i den känslan. Om planen är att de ska stanna i Sverige eller om det blir något annat land vet hon inte än. Men hon vet att det finns en plan.

I januari döpte hon sig.

– Det var jättehärligt. Det var den bästa dagen i mitt liv.

Hon lyser upp när hon berättar om den dagen. Det är tydligt att det är ett varmt och viktigt minne för Narges.

Själv fortsätter hon att läsa om Gud och Jesus. Men den stora skillnaden är att hon i dag vågar prata om det hon läser.

ANNA-MARIA STAWREBERG

Oktober 2019

2019-10-03 10:50:07

Ren näsa, helt enkelt!

PRIS FRÅN

10.495:-

Näskannan RHINO HORN™

• fri andning • hälsosamma bihålor • tar bort pollen och damm • tar bort slem • miljövänlig

Finns även för barn 4-12 år

5 DAGAR

FLYG

Jerusalem och Tel Aviv Namn som Jerusalem, Betlehem och Döda Havet är kända för de flesta, men få har besökt dessa mytomspunna platser. Under vår femdagarsresa till Israel besöker vi alla dessa och mycket mer. Ett behagligt Medelhavsklimat gör att vädret under höst, vinter och vår är perfekt för ett besök. Vi njuter av god mat och trevliga upplevelser på mark som är helig för kristendomen, judendomen och islam.

INGÅR I PRISET: Flyg Kastrup - Tel Aviv t/r . Rundresa i helturistbuss

Beställ via butik.yogacentrum.com eller på apotea.se

. 4 övernattningar i dubbelrum . 4 frukostar . 2 middagar . 2 utflykter . Reseledarservice DATUM: 8/12, 19/1, 8/3

Läs om allt som ingår och boka på:

www.yogacentrum.com

olvemarks.se 040-668 05 00 eller boka hos din resebyrå

”Det finns ett ljus som aldrig slocknar” – vi finns för dig när du behöver oss!

www.begravningstjanst.com 036-71 02 50 | info@begravningstjanst.com

www.lindstromsbegravning.se 036-13 70 11 | info@lindstromsbegravning.se

Du når oss på telefon, dygnet runt.

19am325_annons_20034.indd 21

2019-10-03 10:49:33

Bok För alla om sorg

Göran Larsson, präst och författare:

Vi måste sätta en gräns för sorgen Ingen slipper undan mötet med döden och sorgen. Förr eller senare förlorar vi nära och kära och då ställer sorgen oss inför livets viktigaste frågor: Vem är jag, vem vill jag vara och vad ger jag vidare?

– Sorg går över. Det går att så småningom komma ut på andra sidan sorgen, säger Göran Larsson, som skrivit en bok om sorg och sorgearbete, för alla.

GÖRAN LARSSON är präst och psykoterapeut och har många års erfarenhet av att möta människor i sorg. Men när han själv efter en tid av kriser och förluster behövde en god bok att hålla i handen så fick han leta länge.

Han sökte efter något att läsa bland böcker med kristet förtecken. Men lade snabbt undan dem. För honom fanns det ingen tröst att hämta i dem.

– Men det kanske det gjorde för någon annan, så jag kan inte säga att det var dåliga böcker. Men de gav inte mig någonting, säger han.

Något hände när han sedan fick tre olika böcker i sin hand. Den första, When bad things happen to good people, är en bok skriven av en judisk rabbin.

Den andra, When things fall apart, är skriven av en buddhistisk nunna och beskriver vad som händer när man faller sönder, vad som ändå gör att en människa någonstans kan hålla ihop om hon törs falla rakt igenom.

Den tredje hjälpen fanns hos new age-­gurun Deepak Chopra, som efter 9/11 skrev en tröstebok till det amerikanska folket, The deeper wound, om hur det är att vara sårad på djupet.

– Dessa har varit mina trösteböcker. Jag fick ett behov av att knyta ihop mina erfaren-

22

19am325_bok_om_sorg_20221.indd 22

heter av förluster med min förståelse av Gud och andlighet. Det tog mig så på djupet att delar av mig blev stumma. Under processen med att få ihop erfarenheterna av sorg med min egen andlighet kunde jag inte predika.

– Jag hade inga problem med tron som sådan. Men jag kunde inte predika eftersom jag inte visste vilken Gud jag skulle predika om.

MEN HAN kunde skriva. Och ur den egna

inte det enbart teori. Det har varit min process också. Och själva sorgeprocessen går ut på att läka och lämna.

– Det är därför sorgeprocessen behövs.

Den går inte att hoppa över.

Förmågan att läka och lämna gör vi inte ensamma, säger Göran Larsson. Det lär vi oss tillsammans med en medmänniska, med den som orkar famna vår förtvivlan och som lär oss ta hand om både de döda och oss själva.

– Medmänniskan lär oss möta döden för att vi ska kunna möta och ta emot livet.

smärtan skrev han boken Skamfilad som blev hans smocka mot döden: döden skulle inte få DET MEDMÄNNISKAN visar är medkänsla, sista ordet. menar Göran Larsson. Samtidigt är hans Så när han sedan fick frågan om han kunde erfarenhet som psykoterapeut och själavårtänka sig att skriva en bok om sorg tackade dare att många saknar tillräckligt med medhan ja. Förbehållet var att få skriva en vacker känsla med sig själva för att kunna tillåta sig bok om sorg, en bok som är vacker i texterna att sörja. Man måste bli sin egen bästa vän. på insidan och på utsidan i dess formgivning.

För honom själv har hundarna betytt och Resultatet blev Lilla sorgeboken – om att förbetyder mycket. lora och börja om på nytt (Verbum).

– Men när sorgen var som svårast hade jag – Om vi är sårade långt nere på djupet så en nalle som jag satt med i famnen i timmar. måste det såret bli rengjort på djupet. Annars Jag omfamnade mitt trasiga jag. läker det aldrig. Sår som är infekterade där Sorgen rymmer också många starka känsnere i botten av oss läker aldrig. Det ställer lor: skuld och saknad, maktlöshet och förtvivtill det. lan, kanske skam men också vrede. Och det – Sår kan läka på ytan men är krävs mod att våga möta dessa känslor, inflammerade, infekterade tillsammans med den medmänniska och oläkta. När sedan som orkar stå pall. någonting händer En annan viktig sak är minsom snuddar vid Göran Larsson nena. Utan minnen kan vi inte såret så är vi i det Präst, psykoterapeut, sörja och ibland får man igen. författare och förehjälpa människor att ska– Det betyder läsare. Har sedan 20 pa minnen.

Små fot- eller att det som inte år arbetat med både handavtryck eller andra läker kan vi terapi och själavård. saker. inte lämna. Det Föreläser om mod och Medmänniskan, medbetyder att vi till förändring och känslan, modet och minnebär sorgerna och mognad. AKTUELL na. Dessa fyra ”m” hjälper smärtorna med MED: Boken Lilla sorgeboken den sörjande fram till de oss genom livet i (Verbum). tårar som lindrar och läker, stället för att få dem de heliga tårarna som Göran bakom oss. För mig är

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:46

För Göran Larsson har ­hundarna betytt mycket i läkningsprocessen.

FOTO: LARS RINDESKOG

Larsson kallar dem, de tårar som rengör själsliga sår och låter dem läka.

Lika säkert som amen i kyrkan kommer alla tankar på alla ”borden” upp till ytan, tankar som också hör till sorgeprocessen.

– De kan fungera som ett försvar. Men om jag är väldigt upptagen med alla ”borden” och skuldkänslor, och om det fortsätter, blir det ett skydd mot det djupa såret och att inte sjunka ner i det. Det är mycket enklare att ”krångla” här uppe.

Varför tror du att det är så?

– Vi vågar inte. Vi litar inte på att det kan finnas en botten i den här sorgen. Vi tror inte att det kommer att finnas någon som tar emot och finns där för oss, Gud eller människa. Det är bottenlöst. Jag tror att det är så.

I sorgeprocessen kommer också efter ett tag känslan av lättnad, men den kan vara svår att erkänna för sig själv.

– När jag har mött föräldrar som har förlorat sina barn och de sedan var på väg att gå vidare i livet kom tanken hos dem: ”Jag kanske inte älskade mitt barn tillräckligt”, eller Oktober 2019

19am325_bok_om_sorg_20221.indd 23

”När sorgen var som svårast hade jag en nalle som jag satt med i famnen i timmar.

Jag omfamnade mitt trasiga jag.”

Göran Larsson om vikten av att tillåta sig att sörja

”Vad är jag för sorts mamma när jag sitter här och skrattar och min flicka är död?”.

Det är inte heller ovanligt att det finns ett inre motstånd hos de efterlevande att de ska fortsätta leva sina liv. Då kan både skam-och skuldkänslorna komma farande, en sorts ”överlevarskuld”.

– Men man behöver den här lättnaden.

För sedan kommer en annan sorgevåg. Den behöver man inte be om för den kommer av sig själv.

Sorgen tar sig också kroppsliga uttryck.

Den är fysisk. Därför är det bra att använda kroppen, menar han. Promenera. Gå bort sorgen. Ta massage eller akupunktur. Vila.

– När livet faller samman behöver man hjälp för att bli hel igen, hjälp att bli ihopbakad och få någon sorts stadga.

– Jag är gammal idrottare och har tränat, ägnat mig åt meditation och en egen form av yoga. Så jag är ganska kroppslig på det sättet.

Men jag är lite allergisk mot självhjälpsböcker. Gör jobbet, men gör det ihop med någon.

Det är halva läkningen.

– Hur många mil vi har gått, min fru Solveig och jag, vet jag inte. Vi gick och gick. Vissa dagar var det det enda som gick att göra.

Det är också viktigt att ge sorgen ett rum.

Och en ritual. Ge sorgen skönhet.

– Ge sorgen tid. Men ge sorgen en gräns, säger Göran Larsson.

BARBRO MATZOLS

23

2019-10-03 10:49:47

19am325_annons_20035.indd 24

2019-10-03 10:49:33

Själavård i hönsgård

ÖSTERÄNGEN Ett av fyra områden som ingår i miljonprogrammet (ett program för bostadsbyggande i Sverige 1965–1975.) Övriga är Råslätt, Huskvarna Söder och Öxnehaga.

I Områdesgruppen på Österängen ingår Vätterhem, skol- och barnomsorgen, biblioteket, ABF (Arbetarnas bildningsförbund), Familjecentralen, Konsthallen med flera. Samverkan är god och sker inom många områden.

Ester, Rut, Lydia och Noomi har blivit handmatade sedan de var små, så de kommer gärna fram när Kjell Danfors, präst i Öster­ängen, sträcker fram mat.

FOTO: MONICA SANDSVIK SVENSSON

Hyrda höns höjer hälsan Ester, Rut, Lydia och Noomi pickar omkring i sin fina hönsgård ”Livets kapell” på Österängen. De är fyra söta hönor som ingår i ett projekt för integration och psykisk hälsa på Österängen, men det har de ingen aning om.

DET BÖRJADE i april 2018 då Stina Enehagen,

Vätterhems hållbarhetsstrateg, ställde en frå­ ga till Svenska kyrkans verksamhet på Öster­ ängen. Kantor Axel Dahlin, diakoniassistent Hanna Forsén och prästen Kjell Danfors tyckte om idén från första stund.

Sedan tog det ett tag för projektet skul­ le förankras i Områdesgruppen innan det praktiska tog vid; ansökan skulle skrivas och bygglov sökas. När allt var på plats blev höns­ leveransen försenad, men lyckligtvis anlände de fyra damerna till Österängsdagen den 31 augusti. De fyra dvärghönorna är leasade, likaså deras hönshus.

– Vi, jag och några Österängsbor, har målat hönshuset och gjort lite finlir, förklarar Kjell, allt för att göra det lite extra fint för hönorna.

Oktober 2019

19am3252_honor_20339.indd 25

– I projektet ingår även våra odlingslådor berättar Hanna. Vi har alldeles utanför kyr­ kan några pallkragar med olika växter, både blommor och ätliga växter.

I ÖSTERÄNGEN bor människor med många olika nationaliteter och för att lära känna var­ andra och mötas arbetar Områdesgruppen med flera projekt. Odlingslådorna och hönor­ na är ett.

Hanna fortsätter: – Det är verkligen ett fantastiskt sätt att mötas kring en plantering eller i omvårdna­ den kring levande djur.

– I somras blev jag tillrättavisad av en man

som kommer från Turkiet. Han påpekade att jag gallrade morötterna fel. Jaha, svarade jag, men då är det bättre att du gör det. Och det gjorde han så gärna!

– En morgon stod flertalet jordgubbsplan­ tor intill pallkragarna med en handskriven lapp: Varsågoda!

ÖVERHUVUDTAGET HAR all skötsel av både plantering och hönor skett smärtfritt. De boende i Österängen hjälper till med vatt­ ning, gallring, rensning eller matning. Det som rensas bort blir mat till Ester, Rut, Lydia och Noomi.

– Många frågar om odlingar och hönor får vara ifred, berättar Kjell.

– Det kan man verkligen reflektera över, Österängen har i en del sammanhang en gam­ malt oförtjänt dåligt rykte om att det är stö­ kigt på området. Men det ryktet kommer verkligen på skam, ingen har skadat ­Lyckan varken hönorna eller förstört odling­ att kunna arna. Öster­ängen är ett ”great com­ plocka egen­odlat munity” om jag får uttrycka mig lite delas av många, internationellt, avslutar Kjell. enligt Hanna

Forsén, diakoniassistent.

MONICA SANDSVIK SVENSSON

25

2019-10-03 09:05:44

Vinjett Kalendarium

helgen Gudstjänster och musik i Jönköpings kyrkor Fredag 1 november Dunkehalla kapell 10.00–18.00 Kapellet öppet Möjlighet till ljuständning.

Servering.

15.00 Stilla musik med andakt Erika Ingwall, violin och Eva Johansson, piano/orgel.

Präst: Martin Fredh.

17.00

Andakt Präst: Martin Fredh.

Ljungarums kyrka 14.00–18.00 Kyrkan öppen Möjlighet till ljuständning.

Skogskapellet 10.00–18.00 Kapellet öppet Ljuständning och stillhet i kapellet. Servering.

18.00 Andakt i kapellet med avslutande ljuståg till stora korset

Körsång med After Work.

Präst: Fredrik Hollertz.

Slottskapellet 10.00–18.00 Kapellet öppet Möjlighet till ljuständning.

Servering.

17.00

Andakt

Östra kapellet/Östra kyrkogården 10.00–18.00 Kapellet öppet Möjlighet till ljuständning.

Servering vid både kapell och ekonomibyggnad.

17.00

Musikandakt Karin Edwardsson, sång.

Lördag 2 november Alla helgons dag Dalvikskyrkan 18.00 Musik i allhelgonatid Carina Nylund sjunger och spelar piano. Emelie Fjertorp läser dikter och delar tankar ur sin nyutgivna andaktsbok ”Det enda som bär dig”. Andakt: Jonas Fjertorp.

Dunkehalla kapell 12.00–20.00 Kapellet öppet Möjlighet till ljuständning.

Servering.

17.00 Minnesgudstjänst Körsång. Martin Ahlqvist, präst och Christina Dittschlag, diakon.

Ekhagskyrkan 18.00 Minnesgudstjänst med ljus­ tändning och namnuppläsning Jill Svensson, sång och Håkan Sparf, piano. Präst: Nina Palmgren.

Järstorps kapell 12.00–16.00 Kapellet öppet för ljuständning 16.00 Minnesgudstjänst med ljus­ tändning för de avlidna under året

Martina Stenman, flöjt.

Präst: Claes Dahlquist.

Kristine kyrka 11.00 Högmässa

Kristine kyrkokör. Präst: Erik Dreier.

Ljungarums kyrka 12.00–20.00 Kyrkan öppen Möjlighet till ljuständning.

Servering.

18.00 Minnesgudstjänst med ljus­ tändning och ­namnuppläsning

Julia Blomgren, sång, och

Maria S Anefur, piano.

Diakon: Sara Carlsson.

Präst: Cecilia Sjöberg.

Skogskapellet och krematoriet 12.00–20.00 Kapellet och krematoriet öppet Ljuständning och stillhet i kapellet. Servering vid både kapellet och krematoriet.

14.00 Musik Stråkkvartett.

17.00 Musikgudstjänst i kapellet

Stråkkvartett och ­Agneta Björck,sång. Präst: Fredrik ­Hollertz.

15.00–18.00 Musik på kyrkogården vid ­dammen Per-Åke Wennerberg och ­blåskvintett.

Slottskapellet 12.00–20.00 Kapellet öppet Möjlighet till ljuständning. ­Servering.

11 .00

Högmässa Präst: Per Green.

Sofiakyrkan 20.00 Musik till tröst och glädje

Cantata Memoria. Jönköpings Kammarkör. Kören Nova och ­Jönköpings orkesterförening.

Ove Gotting, dirigent, och Sanna Holmgren Jonsson, koreografi.

Präst: Per Green.

FOTO: BORCHEE/GETTY IMAGES

26

19am3252_kalendariet_20340.indd 26

Oktober 2019

2019-10-03 08:49:01

Östra kapellet/Östra kyrkogården 12.00–20.00 Kapellet öppet Möjlighet till ljuständning. ­Servering vid både kapell och ekonomibyggnad.

16.00 Musikandakt Jill Svensson, sång och Håkan Sparf orgel och piano.

Präst: Nina Palmgren.

18.00 Musikandakt Emily Bjurenstedt, sång och ­Fredrik Sjöblom, orgel och piano.

Söndag 3 november Alla själars dag Bymarkskyrkan 10.00 Högmässa

Anne Sjödin, violin.

Präst: Martin Ahlqvist.

Dalvikskyrkan 10.00 Gudstjänst ”People get ready”, gospel med Dalvikskyrkans kör, Jesper Carlsson och musiker.

Präst: Martin Fredh.

19.30

Enkel mässa Präst: Martin Fredh.

Ekhagskyrkan 09.30 Gudstjänst

Kyrkokören.

Präst: Nina Palmgren.

13.00

Dövgudstjänst Präst: Nina Palmgren.

Järstorps kyrka 11.00 Gudstjänst

Kyrkokören. Präst: Rebecca ­Jansdotter Hultqvist.

Kristine kyrka 11.00 Högmässa Karin Edwardsson, sång.

Präst: Erik Dreier.

18.00 Ett ljus i mörkret

Stilla musik i allhelgonatid med Kristine Kammarkör under ledning av Karin Edwardsson. ­Möjlighet till ljuständning.

Präst: Erik Dreier.

Ljungarums kyrka 18.00 Ro för själen

Fredrik Wiklund, trombon, och Anders Andersson, piano.

Präst: Cecilia Sjöberg.

Råslätts kyrka 11.00 Mässa

Präst: Fredrik Hollertz.

Slottskapellet 16.00 Minnesgudstjänst

Präst: Per Green.

Sofiakyrkan 11.00 Högmässa Sofia kyrkokör.

Präst: Per Green. Österängskyrkan 16.00 Mässa Präst: Kjell Danors.

Gräshagskyrkan 16.00 Minnesgudstjänst

Kyrkokören.

Präst: Fredrik Hollertz.

Järstorps kapell 12.00–16.00 Öppet för ljuständning

Oktober 2019

19am3252_kalendariet_20340.indd 27

Med reservation för ändringar.

FOTO: MONICA SANDSVIK SVENSSON

VÄLKOMMEN! Claes Sandström, ny kantor i Sofiakyrkan, hälsas välkommen.

Claes kommer närmast från en utlandstjänst som kyrkomusiker i Berlin.

27

2019-10-03 08:49:04

Hela människan

Frivilliga sökes ”Hela människan” behöver bli fler, men det blir allt svårare att hitta volontärer VI TRÄFFAS i Hela människans hus vid Tändsticksområdet i Jönköping. En pampig trätrappa möter, kakelugnarna magnifika.

I huset bodde en gång bryggardisponenten Wetell.

– Här producerades nog mest alkohol i hela Jönköping, säger Gunnar Dahlqvist och skrattar.

– Bryggeriarbetarna fick delvis betalt i öl.

Ja, nog är det litet av ett ödes ironi att huset i dag är till för människor med bland annat missbruksproblem. Där finns tio akutplatser för människor som saknar tak över huvudet.

Gunnar Dahlqvist har sett hur gruppen som söker sig till Hela människan förändrats. Det är fler med psykiska problem som kommer, fler kvinnor och fler med invandrarbakgrund.

Akutboendet – som går under namnet Bojen – drivs med hjälp av volontärer. Två stycken varje natt. Man förbinder sig att ställa upp en natt i månaden.

– Vi skulle egentligen behöva 60 volontärer till boendet, i dag är vi 40 och måste stötta med anställd personal.

Just till Bojen har det varit svårt att hitta tillräckligt med frivilliga. Folk är litet rädda.

– Men när de väl kommer hit inser de att det är farligare att gå genom Rådhusparken en kväll.

På 20 år har man faktiskt inte haft en enda händelse där någon volontär råkat illa ut.

Men visst kan det bli stökigt ibland.

Många som sover över mår dåligt, en del

är påverkade, och ibland blir det gruff mellan dem.

ANLEDNINGEN TILL att det blivit svårare att

locka frivilliga är många, enligt Dahlqvist: – Det är lite ”slagsmål” om volontärer i dag, säger han.

– Många yngre vill heller inte binda upp sig, men gör gärna tillfälliga insatser.

En ny situation Hela människan måste förhålla sig till.

Med Svenska kyrkans diakoner har Hela människan ett tätt samarbete. Genom sin matbutik kan behövande få hjälp. Till affären har det också varit lättare att rekrytera frivilligarbetare.

Det som med finare myndighetssvenska kallas ”civilsamhället” har blivit allt viktigare.

Inte minst eftersom delar av det svenska välfärdssamhället blivit något mindre finmaskigt.

– Vi möter fattiga pensionärer som kommer till oss i dag.

NÅGON SOLSKENSHISTORIA? Det finns många. Gunnar Dahlqvist berättar om en störig person som var missnöjd med det mesta hos Hela människan (inte minst att verksamheten drivs på kristen grund; varje morgon håller man en kort andakt). Men han kom på rätt köl och hörde så småningom av sig: – ”Tack för att ni stod ut med mig”, sa han, berättar Gunnar Dahqvist.

ERIK LINDFELT

”Det är lite ’slagsmål’ om volontärer i dag. Vi skulle behöva 60 volontärer till boendet.”

Gunnar Dahlqvist, verksamhetschef 28

19am3252_hela_menniskan_20345.indd 28

Det här är Hela människan Driver en bred verksamhet i Jönköping.

Bland annat tre stycken boenden för bostadslösa i Jönköping och Huskvarna.

God man-verksamhet och besök på häktet är två andra exempel.

Sedan 2017 har man butiken DeLa mellan Sandagymnasiet och Österängen (samma hus där Erikshjälpen finns) där det säljs skänkt mat till lågt pris. Nästa år kommer butiken att permanentas.

En helt ny verksamhet hoppas man kunna starta inom kort: en hälsocentral, tillsammans med Region Jönköpings län, där utsatta människor kan träffa läkare och sjuksyster några timmar i veckan.

Runt 100 personer får hjälp av Hela människan i Jönköping varje dag. Till det kommer dem som handlar hos DeLa. Har i vår kommun 14 anställda och totalt cirka 85 frivilliga.

Jönköpings kommun samarbetar nära med Hela människan och stöder verksamheten ekonomiskt.

Bakom Hela människan står Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, Pingströrelsen, Equmeniakyrkan, Evangeliska frikyrkan, Svenska Alliansmissionen och Frälsningsarmén.

Finns på 60 platser i landet, varav fem i Jönköpings län.

Bytte namn från Ria center för 20 år sedan.

Läs mer på: helamanniskan.se/jonkoping/

Oktober 2019

2019-10-03 08:48:48

”Många tror nog att vi är ett ställe där gamla fyllgubbar sitter och dricker kaffe – men Hela människan i dag är så mycket mer.”

Gunnar Dahlqvist, verksamhetschef

Bildtext

I en vacker byggnad vid Tändsticksområdet har Hela människan sin verksamhet.

FOTO: ERIK LINDFELT

oktober 2019

19am3252_hela_menniskan_20345.indd 29

29

2019-10-03 08:48:50

Barn & unga Går du i åttan? Är du nyfiken på konfa, men har svårt att hinna med under terminstid? Är du intresserad av dem som gått före oss? Tycker du att det är roligt att se nya platser?

Då är Pilgrimskonfirmation ett bra alternativ för dig!

Vi träffas första gången söndagen den 24 november, några helgtillfällen under våren, varav ett läger i mars. Sen blir det intensivläsning de tre första veckorna på sommarlovet!

Vecka 26 gör vi en resa till något nordiskt eller nordeuropeiskt grannland. Förra året var vi i Skottland och norra England. Vi var på Lindisfarne där vikingatiden började, lärde om katedralen i Durham och träffade en franciskanerbroder från Småland.

SAGT OM ... ungdomsgrupper och konfirmation: ”Gemenskapen, känslan av att kyrkan är en trygg plats där man kan vara sig själv och inte bry sig så mycket om vad andra tycker.” ”Det är en plats där man kunde få ställa de svåra ­frågorna.” ”Det fanns vuxna som lyssnade och tog oss på allvar.” ”Det var där jag kunde hänga, träffa mina vänner och bara vara mig själv.”

FOTO: SMÅLANDSBILDER

Pilgrimskonfirmation

Läs mer på: svenskakyrkan.se/jonkoping ... eller kom till upptaktsträffen den 24 november klockan 11 i Kristine kyrka.

En kyrka för barn och unga Barnverksamhet, ungdomshäng, sångkörer eller konfirmationsläsning – Svenska kyrkan Jönköping har något för alla.

Lillebror John berättar att det finns många djur att leka med – till och med en krokodil!

Vid samma bord sitter Britta, som fyller två år i december, och hennes mamma Rebecca.

De började gå på Öppna förskolan förra året.

De trivs väldigt bra med pedagogen, som de tycker bryr sig och är välkomnande.

ÖPPNA FÖRSKOLAN måndag förmiddag.

Den här dagen är det nio vuxna och 12 barn som besöker verksamheten. Det är dags för fika och runda mackor. John, 2, uppskattar margarinet allra mest.

Både John och storasyster Maja, 5, var med på Öppna förskolan redan som bebisar, då med sin mamma. Nu är pappa Petrus med, han är ledig på måndagar så de kan fortsätta komma. Pappa Petrus tycker det bästa med verksamheten är att barnen trivs och är trygga, att de vågar börja leka direkt.

När jag frågar Maja vad hon tycker är bäst pekar hon på den lilla affären vid den motsatta väggen: – Leka affär, svarar hon och glider ner från stolen och sätter iväg.

30

19am3252_oppna_forskolan_20346.indd 30

I EN RÖD SOFFA sitter Sandra med dottern

Sandra och Noomi besöker gärna Öppna förskolan.

FOTO: SOFIA ROSENQUIST

Noomi, snart fem månader. Sandra skrattar och säger att Öppna förskolan är jättebra för att ”överleva” småbarnstiden. När Noomis storasyskon var små växte de närmast upp i huset. Sandra tycker att barnen lär sig mycket på Öppna förskolan, både socialt och språkligt genom sångerna man sjunger.

Svenska kyrkan har verksamhet både för barn och ungdomar. Noomis storebror är nyfiken på konfirmation, men har inte anmält sig. Vilken tur då att flera av grupperna fortfarande är öppna för anmälan!

SOFIA ROSENQUIST

Oktober 2019

2019-10-03 09:05:45

Korsord

BILD: PIXABAY.COM

BÄRHJÄLP

HAMNAR SENFÄRDIG

GRUS ÄR SMÅ

EN SORTS ÅTGÄRDER

NEDTRYCKT

MATT 3:11 HELIG ANDE OCH ...

HÖNSNAMN LÖVTRÄD

EFTERGIVEN

LUKTORGAN SÖTT TILLBEHÖR

SA NICKE SVÄNGEN SON TILL AFRODITE SCHÄFER

FRÅNSLAGEN INSIKTSFULL RESONANS

VÄTSKE- REGERANSAM- INGSLING MEDLEM

TRÅCKLA STAD I NEDERLÄNDERNA

FARKOST VILL HA SKJUTS

BESVÄRLIG TILLTALSORD DONERA TOXIN FÖRSMÄDLIGT LEENDE

Konstruktör: hanna.fredholm@gmail.com

PÅ HUGGET KAVIAR KLIMATSMART FORDON

MYCKET HÅRD KRITIK

BADPLATS

TILLSTÄLLNING URMODER

EN SORTS ANKA FLÖDE AV LJUD

GÅR ENVIS SAGOVÄSEN

ÄR BRA NOG

STAKAR UT VÄGEN FISKOLJA

KRÅKFÅGEL

GUILLOU

CAFÉ DRÖMSÖMN

ÄR ÄTBARA RÅTTOR

Nytt korsord och vinnare Lös korsordet så får du fram en mening i de färgade rutorna.

Skicka in ditt svar till korsord@svenskakyrkanjonkoping.se Det går också bra att skicka in svaret till: Svenska kyrkan Jönköping Östra Storgatan 45 553 21 Jönköping Glöm inte uppge ditt namn och adress. Fem vinnare får två biobiljetter var.

Senast den 6 november 2019 vill vi ha ditt svar.

Oktober 2019

19am3252_korsord_20347.indd 31

Rätt svar i Amos nummer 4/2019 var Rika örtesängar.

Grattis säger vi till dessa fem som vinner två biobiljetter var: Rune Dahlqvist, Bettina Engelmann, Hjördis Svensson, Tom Berggren och Gunnie Axell.

31

2019-10-03 08:48:39

Krönika Helena Jonsson

Meningsfulla sammanhang är en viktig del av kampen för det goda

N

HÖSTEN 2015. Media rapporterar dagligen om hundratusentals flyktingar som rör sig genom Europa. Många av dem på väg mot Sverige för att söka skydd och en fristad undan krigets fasor. På länsstyrelsen håller man möte med representanter för det som brukar kallas för civilsamhället. I ett fönsterlöst konferensrum i källaren samlas representanter för simklubbar, fotbollsföreningar och inte minst för kyrkorna.

Tiden som följde efteråt visade sig bitvis vara en påfrestning för samhället. En påfrestning som hade varit betydligt större om inte civilsamhället hade ställt upp. I dagsläget har kyrkor och föreningslivet en viktig del i integrationen av dem som kom för några år sen.

Allt detta skedde före min tid som landshövding, men jag har fått historierna berättade för mig av kollegor här på länsstyrelsen.

Och jag har flera gånger sett med egna ögon hur länsborna ställer upp för varandra när vårt samhälle utsätts för olika former av prövningar. Under förra sommarens torka och bränder är det mitt starkaste minne hur alla goda krafter sattes i rörelse.

OFTA GÅR kyrkorna i spetsen. Här i länet har

vi en lång tradition av en stark kyrka. Jag tror att den traditionen också har avspeglat sig

32

19am3252_kronika_20348.indd 32

FOTO: LÄNSSTYRELSEN

yligen gästades vi av hela regeringen som höll sitt regeringssammanträde på länsresidenset. Det var intressant att få träffa så många ministrar på en gång, presentera vårt län och vårt arbete. Statsministern frågade mig under dagen hur det kom sig att Jönköpings län ofta utmärker sig så positivt när det kommer till samverkan och samarbete. Mitt svar blev på temat kampen för det goda.

”Att samla människor och skapa en gemenskap, mål och mening är något grundläggande i ett välmående samhälle.”

i vårt starka föreningsliv. Det finns en vana av att organisera sig och arbeta tillsammans, mycket tack vare den långa kyrkliga traditionen här i Jönköping. Att samla människor och skapa en gemenskap, mål och mening är något grundläggande i ett välmående samhälle.

Jag tror nämligen att det finns en oerhörd kraft när många människor tillsammans drar mot ett gemensamt mål. Den kraften kan användas till så mycket gott.

VAD ÄR då något ”gott”? Temat på det här numret av tidningen du just nu håller i din hand, eller läser på en skärm, är ”kampen för det goda”. På den frågan får man nog olika svar beroende på vem man frågar. För mig handlar det till stor del om att skapa ett meningsfullt sammanhang för människor, om känslan av att tillhöra något.

Jag nämnde i början av den här texten det arbete som bland andra kyrkorna gjorde i samband med flyktingströmmarna och hur betydelsefullt det är när frivilliga krafter ställer upp då samhället utsätts för olika prövningar. Jag vill dock hävda att det är minst lika viktigt att ställa upp när det inte är kris, katastrof och ansträngt läge. Jag pratar om alla de tillfällen när kyrkan är med och skapar ett sammanhang – en tillhörighet. Alla de aktiviteter som anordnas för både barn, unga och vuxna.

Att skapa en gemenskap som är öppen, varm och välkomnande är ett av de säkraste sätten att bygga ett starkt samhälle. Uthålligheten i det arbetet är verkligen en kamp för det goda. Det var vad jag svarade statsministern.

HELENA JONSSON Landshövding

Oktober 2019

2019-10-03 08:48:57