Amos Jönköping 3-2020

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | JÖNKÖPING | HÖSTEN 2020

PETRA MEDE:

”Nu när jag blivit äldre kan jag göra vad jag vill” SEBASTIAN OCH NOA, ORGANISTER OCH LIKA SOM BÄR:

”Det enda som skiljer oss åt är åldern”

Så har vi firat ALLHELGONA genom tiderna Antje Jackelén efterlyser FÄRRE HINDER för dopet

TEMA

5

BÖCKER OM LIVET OCH DÖDEN

GRÄNSLAND

Livet och uppbrottet som ingen slipper

ODR SAMHÄLLSINFORMATION SOMMAREN 2020

01_Omslag_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 1

3

2020-09-11 10:06

LEDARE

Artrikedomen är större i gränsland P å långt håll är de tydliga och skarpa. När man kommer nära är de ofta diffusa och svåra att identifiera. Jag tänker på alla de gränser som vi rör oss med. De gränser som vi själva och andra drar. De gränser som finns i vår omvärld och de gränser som är mentala och som finns inom oss.

Inför såväl yttre som inre gränser är jag ambivalent. Vi behöver dem. Gränser hjälper oss att sortera.

Där är du och här är jag. Men hur ofta blir de inte till onödiga hinder, inte minst i vår strävan efter gemenskap? De har en förunderlig förmåga att ge näring åt spekulationer, osäkerhet och i förlängningen alstrar de inte sällan rädsla.

!

GRÄNSER ÄR SVÅRFÅNGADE; för när övergår sömnen i vaket tillstånd och var mer exakt går gränsen mellan Torpa och Söder? Coronapandemin, kan vi alls räkna med att vi kommer över den och förbi? Många gränser löses upp när vi kommer dem riktigt nära.

Och handlar det om människor är det sannolikt att vi i mötet får upptäcka att det som är botten i mig är botten också i dig.

Den tidigare biskopen i Luleå stift, Hans Stiglund, själv uppvuxen vid en gräns på den svenska sidan av

Torneälvens strand, gjorde mig uppmärksam på att artrikedomen är större i gränsland. I områden där fjällen övergår i hedlandskap och där skogsområden övergår i öppna landskap, där är artrikedomen, där är mångfalden större.

TÄNK OM ARTRIKEDOMEN är större också i gränslan-

det mellan människor. I gränslandet mellan tider, mellan språk och mellan olika sätt att leva och tänka.

Tänk om gränslandet är platsen där nya möjligheter formas. Tänk om här växer fram, det som vi inte i vår vildaste fantasi hade kunnat föreställa oss. Insikten om artrikedomen i gränsland inspirerar till en öppen och nyfiken hållning. Dem ska vi närma oss och inte fjärma oss ifrån.

Allhelgonahelgen ligger framför. Helgen då vi rör oss i gränslandet mellan levande och döda. Vi påminns om döden i livet och livet i döden. Vi kommer att tända ljus på våra gravar, minnas, sörja och känna tacksamhet. Jesus talar om sig själv som världens ljus. Han är ljuset som sätter gränser för världens och livets mörker och i ljuset från honom kan vi röra oss tryggt också i gränslandet dem emellan.

Ann Aldén Kyrkoherde

NY FORM! »» Välkommen

till din försam­ lings­tidining i ny skrud! Vi vill höra vad du tycker om nya Amos. Hör gär­ na av dig med din feedback på: kom@ svenska­kyrkan­ jonkoping.se

2

Artrike­domen är större i gränsland, som vid Torne älv där gränsen ­mellan Finland och ­Sverige går.

Foto: LENA S/­ MOSTPHOTOS

HÖSTEN 2020

02-03_Ledare/Innehåll_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 2

2020-09-11 11:32

Din församling 4 Notiser 6 Jönköpings­ porträttet Musiker som är lika som bär 25 Allhelgona I skuggan av ­pandemin 28 Smittskyddsläkare Vi kanske får leva i ett coronasamhälle 30 På besök

Ärkebiskopen

om dopet Tema gränsland 10 Uppbrottet som ingen slipper 15 Philip de Croy, ­thanatolog Porträttet 18 Petra Mede, ­programledare

Foto: GETTY IMAGES

INNEHÅLL

”I Sverige tror vi att vi avskaffat ­döden”, ­säger Philip de Croy, thanatolog.

Foto: MARCUS GUSTAFSSON

»» För den som vill låta döpa sig eller sitt barn blir det möjligt i Gräshags­ kyrkan och Kristine kyrka lördag den 14 november. För de giftas­ sugna blir det tillfälle att gifta sig den 10 oktober i Slottskapellet.

30 På besök Ärkebiskop Antje Jackelén

Vill du veta mer?

»» För mer information, se:

svenska­kyrkan.se/jonkoping ... eller ring församlingsexpeditio­ nen: 036–30 35 50

N VA

ENMÄRK

Foto: PER-AXEL SVENSSON

E T

S

10

VIGSEL OCH DOP ERBJUDS VIA DROP-IN

REDAKTION EN DEL AV Trycksak 5041 0004

Varsågod!

»» Här kommer ett nytt nummer av

tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping. Om du har syn­ punkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. www.svenskakyrkan.se/jonkoping kom@svenskakyrkanjonkoping.se Telefon: 036–30 35 00, växel Omslagsfoto: Christer Wagman

Lokalredaktion: Monica Sandsvik Svensson, Josefine Setterström, Pär Sjöstrand, Martin Ahlqvist, Bengt Olsson och Eva Stråth.

Erik Lindfelt, extern skribent.

Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete Katrineholm Annonser: Display i Umeå AB, 090–71 15 00, info@display-umea.se HÖSTEN 2020

02-03_Ledare/Innehåll_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 3

3

2020-09-11 11:32

?

NOTISER DIAKONIMOTTAGNING ÖPPNAR I ­SOFIAKYRKAN »» I höst öppnar en diakonimottag­ ning i Sofiakyrkan. Dit kan den som är i behov av ekonomisk hjälp och stöd vända sig. Diakonimottag­ ningen kommer att bemannas av församlingens diakoner efter tids­ bokning. Syftet med mottagningen är att samordna och kvalitetssäkra stödverksamheten. Satsningen sker i samverkan med andra aktörer som Hela människan, kommunens social­tjänst och Region Jönköpings län.

En ny lokal byggs i Sofiakyrkan men fram tills att den är färdig­ byggd kommer möten ske i sakris­ tian. Invigningen av mottagningen kommer att äga rum i samband med gudstjänsten i Sofiakyrkan den 27 september klockan 11.

VISSTE DU ATT...

»» ... Svenska

kyrkan Jönkö­ ping sänder digitala guds­ tjänster hela hösten, på sön­ dagar klockan 11. Du hittar oss på YouTube. »» Från och med den 1 septem­ ber firar vi åter­ igen gudstjänst i alla våra kyr­ kor. I skrivande stund max antal deltagare 50 personer – i de mindre kyrkorna mins­ kas antalet deltagare ytter­ ligare.

För mer information och ­tidsbokning: Ring: 036–30 36 70 Mejla: diakonimottagning@­ svenskakyrkanjonkoping.se Läs mer på vår webb: svenskakyrkan.se/jonkoping

FÖLJ OSS!

»» Läs mer

om vad som ­händer i Svens­ ka ­kyrkan ­Jönköping på vår webb och i sociala medier: Webben: svenska­kyrkan. se/jonkoping Instagram: @@svenska­ kyrkanjkpg Facebook: Svenska ­kyrkan ­Jönköping YouTube: Svenska ­kyrkan Jönköping (prenumerera gärna!)

4

Elmiadalen fick ersätta inställt Almedalen »­» Svenska kyrkan Jönköping med­ verkade i Elmiadalen i Jönköping 29–30 juni, ett alternativ till ett inställt Almedalen. Elmiadalen var en satsning för erfarenhetsutbyte och möjlighet att tillvarata inno­ vationskraft i Sverige. Samhälls­ frågor belystes, diskuterades och

debatterades av företrädare för näringslivet, organisationer och politiker. Satsningen var öppen för alla och gick att följa via nätet. Ärkebiskop Antje Jackelén höll ett uppskattat sommartal och kyrkoherde Ann Aldén deltog i ett panelsamtal som handlade om

psykisk ohälsa bland unga. Svens­ ka kyrkan är en samhällsaktör som vill delta i det offentliga samtalet.

Vill du se debatten?

»» Ingen fara, den finns tillgänglig fram till den 30 september på: www.elmia.se/elmiadalen/program/

HÖSTEN 2020

04-05_På gång_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 4

2020-09-11 11:29

”

å som Kristusmosai­ken i kyrksalen ska S rengöras så vill Gud också restaurera oss.

Branden ­startade i Dalviks­ kyrkans källa­ re, men hela byggnaden är rökskadad.

Foto: TOMMY ­HVITFELDT

Virtuella välsignelser under Pride »Svenska » kyrkan Jönköping har deltagit i Jönköping Pride sedan starten 2013. Varje år går försam­ lingsmedlemmar och personal i paraden och regnbågsflaggan är hissad vid kyrkor och församlings­ hem.

När coronapandemin slog till blev även Pride annorlunda och projektansvariga tvingades hitta nya sätt att fira Pride. Flaggorna hissades i vanlig ordning men i stället för parad publicerades ett antal virtuella välsignelser på ­sociala medier. Bakom välsignel­ serna stod representanter från några kyrkliga samfund i Jönkö­ ping.

Dalvikskyrkan saneras ­efter branden

Pride på Instagram:

»» Ta del av samtliga välsignelser på Instagram: @svenskakyrkanjkpg

516 tusen kronor

»» ... eller för

Kyrkoherde Ann Aldén längst till Foto: HENRIK R ­ OSEN/ELMIA vänster.

att vara exakt 515 941 kro­ nor, samlades in till Världens Barn under Elmiadalen.

»Natten » då juli övergick i augusti började det brinna i källaren i Dalvikskyrkan och räddnings­ tjänsten var på plats strax efter midnatt. Branden gick att stoppa men skadorna i källaren blev stora och hela byggnaden drabba­ des av rökskador. Det finns inga brottsmisstankar, branden verkar istället ha uppkommit på grund av ett tekniskt fel.

SANERINGSARBETET PÅGÅR I flera

månader. Under tiden kom­ mer våra gudstjänster att firas i Järstorps kyrka kl 09.30 och 11.00, där den tidiga gudstjänsten också rymmer söndagsskola. För övrig verksamhet se information på vår webb eller hör av dig till Dalviks­ kyrkans personal.

Helgen efter branden samlades

ett fyrtiotal människor utanför Dalvikskyrkan för att fira guds­ tjänst. Mitt i vår sorg över en brandskadad kyrka och i längtan efter att åter få fira gudstjänst i vår lokal, påminde gudstjänstens innehåll oss om att Kristi kyrka består av människor som samlats i Jesu namn snarare än en byggnad med väggar och tak.

Och så som den fantastiska Kristusmosaiken i kyrksalen ska rengöras så vill Gud också restau­ rera oss så att Jesus blir tydligare i våra liv och vi blir mer och mer de vi är tänkta att vara. Det arbetet blir klart den dagen då vi får möta Jesus ansikte mot ansikte. Troligtvis får vi möjlighet att mötas till guds­ tjänst i Dalvikskyrkan innan dess.

Martin Fredh

Präst i Dalvikskyrkan

HÖSTEN 2020

04-05_På gång_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 5

5

2020-09-11 11:29

6

HÖSTEN 2020

06-08_Lokalrep_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 6

2020-09-11 10:41

JÖNKÖPINGSPORTRÄTTET Sebastian Johansson och Noa Edwardsson vid läktarorgeln i Kristine kyrka.

Musikerna Noa ­Edwardsson och Sebastian ­Johansson är lika som bär:

VILKA?

Det enda som skiljer oss åt är åldern Text: Erik Lindfelt Foto: Christer Wagman

»Lika » som bär skulle man kanske kunna säga. Dagen då vi träffas – i Kristine kyrkas svalka, undan en av sommarens hetaste dagar – har de till och med klätt sig nästan identiskt, Sebastian Johansson och Noa Edwardsson.

–Det enda som skiljer är väl egentligen åldern, Sebastian är fyra år äldre, skrattar Noa. Jo, likheterna är många. Båda unga musiker med förankring i den Jönköpingska kyrkomusiken. Båda mottagare av Svenska kyrkan Jönköping musik­ stipendium (Noa i år, Sebastian 2014).

– Men Noa fick mer pengar än jag… noterar Sebas­ tian.

Noa ler glatt; stipendiesumman har höjts.

Sedan spelar båda orgel. Båda har dessutom plug­ gat musik på Per Brahegymnasiet. Och i höst kommer de att studera musik på akademisk nivå. Då börjar Noa på Musikhögskolan i Malmö. Där har Sebastian gått tidigare. Nu läser han vidare på masterprogram­ met vid Musikhögskolan – men den i Stockholm.

RIKTIGT KUL BLIR det när reportern frågar om favorit­ psalm: – 298, kommer det direkt från Noa. – Min också, svarar Sebastian, Gud, ditt folk är vandringsfolket.

Och på frågan om favoritkompositör: – Avicii! svarar båda i kör.

Kanske något oväntat från organister.

Nå, vissa olikheter förutom åldern (och att den

298 är favorit­ psalmen... »» ... för både

Noa och Sebastian, Gud, ditt folk är vandringsfolket.

» HÖSTEN 2020

06-08_Lokalrep_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 7

7

2020-09-11 10:41

JÖNKÖPINGSPORTRÄTTET Noa ­Edwardsson har 30 titlar på Spotify med 25 000 lyssningar i månaden.

äldre är något mer lurvig i ansiktet än den yngre) finns där också.

Noa tycker om att komponera: – Jag gillar att utforska nya grejer. Modern house till exempel.

Just nu har han hela 30 titlar på Spotify med runt 25 000 lyssnare i månaden. Hans mer andliga musik har hörts i P2. Onekligen imponerande för någon som ännu inte fyllt 19.

Sebastian är mer inne på improvisationer. Ett slags komponerande det också; att utnyttja orgelns alla möjligheter.

– Men jag är för lat för att skriva ner det jag spelar.

Det finns en andra skillnad också. Noa är uppvuxen med kyrkomusik – kanske till och med bokstavligen med modersmjölken. Mamma heter nämligen Karin i förnamn och är musiker i just kyrkan där vi sitter.

Hon var också den som vägledde Sebastian in i orgel­ spelets värld (han bodde granne med Kristine kyrka).

Intresserad blev han efter ett studiebesök under mellanstadiet med skolan.

Noas musikaliska släktrötter sträcker sig dock ännu längre bak. Morfar Harry Franksson var mång­ årig kantor i Månsarps kyrka. Också mormor Gun var utbildad musiker (de två morföräldrarna möttes på en dirigentkurs). Hon har puffat på barnbarnet på hans musikbana. I Månsarp kommer Noa också vikariera. Han bor i Taberg.

AV NATURLIGA SKÄL har Sebastian hunnit med mer konserterande. Två sticker ut: – Till Stockholms konserthus kom 390 för en orgelmatiné. Lätt stressande med tanke på att rikets bästa organister nog satt i publiken… Jag var väldigt trött efter.

8

Sebastian Johansson har spelat för Sveriges bästa ­organister i Stockholms konserthus.

”

På programmet stod Bach, improvisation över glassbilens enerverande trudelutt (!) och Avicii.

I Hedvig Eleonora kyrka på Östermalm i Stockholm ordnades just en hel gudstjänst med Aviciimusik.

Uppmärksammad bland annat i New York Times (samma slags temagudstjänst ordnades för övrigt i Ljungarums kyrka).

Runt 6 000 mötte upp, kyrkan blev full direkt och de flesta fick stanna utanför.

ag är för lat för att skriva ner J det jag spelar.

Sebastian Johansson

Foto: TIM UR/ GETTY IMAGES

SEBASTIAN HAR INGA kyrkliga engagemang, men deltar regelbundet i gudstjänster. Då är Noa mer inne i det kyrkliga, bland annat som styrelseledamot i Svenska kyrkans unga i Växjö stift. Dessutom är han aktiv i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. Några olikheter var det alltså allt mellan de två lovande unga kyrkomusikerna. Jobb lär de få. Kyr­ kan lider brist på unga musiker. Och utbildningen är bred. Förutom orgel, också piano och sång – i kör och solo.

Sebastian Johansson planerar att stanna i Stock­ holm, åtminstone tills vidare. Möjligheterna är större i huvudstaden.

En liten skillnad till: intervjuaren nöjer sig inte med Avicii som svar på favoritkompositör, där de båda ju var eniga. Något namn till?

– Bach, svarar Sebastian.

Noa Edwardsson väljer Wilhelm Peterson-Berger.l

HÖSTEN 2020

06-08_Lokalrep_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 8

2020-09-11 10:41

PROFILEN KORT OM...

Lotta ­Lundgren Ålder: 49 år.

Yrke: Författare, programledare och matskribent.

Bor: I Stockholm.

Familj: Partnern Erik Haag, barn och bonusbarn.

Aktuell: Nya projekt under hösten för bland annat TV4 och Coop.

”Mat är liv – bildligt och bokstavligen”, ­säger Lotta Lundgren.

Foto: TALARFORUM

LOTTA LUNDGREN Matprofilen saknar måltidskultur för ensamma

»Måltiderna » ger dagen värdighet, säger Lotta Lundgren, som gärna lägger ner både tid och kärlek i sin matlagning. Om det finns någon att bjuda på mat, vill säga. Är hon ensam är ätandet inte intressant.

Hon lagar aldrig mat om hon inte har någon att laga den till.

Oväntat att höra från en sådan matprofil som Lotta Lundgren, men det är helt sant, försäkrar hon.

– Det är meningslöst för mig att laga mat om det bara är jag. Då värmer jag upp lite kikärter eller äter yoghurt. Å andra sidan gör jag desto mer när jag väl lagar mat för andra.

När hela familjen är hemma direktmer, blir måltiderna extra viktiga.

– Vi är en stor familj, och att laga och äta maten ger struktur och dramaturgi åt dagarna, de här dygnen när det inte händer så mycket annat. Att laga mat och låta det ta tid ger dagen dess glans och värdighet. Det blir en tröst är

09_Profilen Lotta Lundgren_Hösten 2020.indd 9

så många andra nöjen har ryckt ifrån oss.

LOTTA LUNDGREN HAR tänkt mycket

på de som inte har någon att laga maten för eller äta den med. Vad sker i alla singelhushåll när många undviker restauranger och man avråds från fester och middagar?

– Hur ska man orka ställa sig och laga mat när man är helt ensam, vare sig man är äldre eller yngre?

Jag tror det går rätt dåligt. Det är en matkultur vi aldrig hör något om. Det är den hemliga maten. Och jag tror inte den är så rolig.

Ibland drivs det friskt med trenden att visa upp måltider i sociala medier, även om är en enkel middag hemma vid köksbordet.

– Men då delar du ändå din

”

matupplevelse med någon, på något vis. Då tror jag man äter bättre, det är lättare att skrapa ihop energin att laga en måltid då.

VÅRDEN ÄR VÄLBEKANT med bristande matlust hos äldre som lever ensamma. Lotta Lundgren tror att det snarare är brist på livslust som drabbar dem när de inte får mat de kan njuta av.

– Om maten är en symbol för liv, så är kanske det som de får i vården inte bilden av ett rikt liv, direkt.

Lotta Lundgren ser inga problem med att använda maten som belöning och tröst när livet är jobbigt.

– Inte alls! Det är fullständigt naturligt, det enklaste bonnatricket man kan tänka sig!

m maten är en symbol för liv, så är kanske O det som de äldre får i vården inte bilden av ett rikt liv, direkt.

HÖSTEN 2020

9

2020-09-10 09:31

DÖDEN Uppbrottet som ingen slipper

Det är gränsen vi alla måste gå över en gång. Men i minnen och tankar finns de kvar, de som gått bort. I det gränslandet kan vi både sörja döden och fira livet.

Text: Göran Tonström Illustration: Robert Hilmersson

10

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 10

2020-09-10 10:28

Hร STEN 2020

10-17_Tema dรถden_Hรถsten 2020.indd 11

11

2020-09-10 10:28

d TEMA GRÄNSLAND

et är den ultimata jämlik­heten och det mest oundvikliga i hela vår tillvaro. Ändå är döden så svår att prata om.

Vi som är vana att kunna styra och ställa i våra liv blir nästan förnärmade när döden uppenbarligen inte bryr sig om vad vi vill. Men kanske kan virushotet ha öppnat dörrar för oss att börja våga tala om det svåraste.

Plötsligt gjorde döden entré i våra liv. Slog följe med oss, blev till en skugga av livet, ett ressällskap.

Dag för dag nämndes det tal och siffror, allt högre och högre. Det som brukar sägas, att döden pratar vi inte om, stämde plötsligt inte alls. Om det nu någonsin gjort det.

För om döden pratar vi, vi, och om döden är vi synnerligen med­vetna.

”

F

ör mig svepte dödsinsikten in som en isvind trots att inget särskilt hände. Den blåste genom sommaren 1956 och fortsatte långt in på hösten. Jag var sex år och har ingen aning om varför döden plötsligt ville presentera sig för mig.

öden är den optimala jämlik­ D heten eftersom vi alla ska dö, rik som fattig.

12

Men campingsemestern på Öland blev ett helvete.

Då solen sjönk i Kalmarsund fräste den DÖD, DÖD, DÖD medan den försvann i havet. Och låten som tonade i valstakt från bilradion i den duvblåa PV:n,

var sorglig och löjlig på samma gång.

Jag grät som det barn jag var och jag borrade in mitt huvud i mammas mage. Livet var förändrat. Och förgängligt. Plötsligt visste jag att döden var reell och skulle drabba också mig.

Döden är den optimala jämlikheten eftersom vi alla ska dö, rik som fattig. Sedan spelar det ingen roll om vår aska sprids för vinden eller om stoftet grävs ner i ett mausoleum, stort som ett Attefallshus. Döda blir vi alla en gång.

Så vi har ett enda val: att lära oss leva med döden.

Ett livslångt åtagande som kan vara nog så knepigt att förlika sig med.

M

an kunde tänka sig att pandemin gjorde tanken på döden lättare. Vi delar den ju med så många och delad skräck kan, precis som delad glädje, göra tillvaron mindre hotfull.

I själva verket har det blivit tvärtom: delad skräck är dubbel skräck.

Den moderna människan som är van att styra och ställa i sitt liv, planera och bestämma, har i skuggan av döden blivit förolämpad av det som sker. Vad är detta? Så här var det inte tänkt? Vi hade andra planer!

Samtidigt har vi kommit varandra närmare, trots uppmaningar om social distansering. För ingenting kan sammanföra människor som en stor katastrof.

Det är enbart döden som är tillräckligt stor för att förena oss. Genom ett statsministermord, en naturkatastrof eller ett större terrordåd.

För några år sen for jag till Paris och träffade dramatikern Lars Norén för en intervju. Ämnet för vårt samtal var just Döden.

– Döden är det som ger mitt liv värde, slog han fast den där septemberdagen, som var den elfte, ett ödesmättat datum.

– Jag har kommit en bra bit in i sista akten, sa han, och vet att döden närmar sig. Jag ser den tydligare och tydligare. Jag hoppas få höra slutackordet och

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 12

2020-09-10 10:28

ha det klingande så att jag kan forma avklingandet, inte bara bli ett offer för det.

För döden är bra för mig. Den tvingar mig att ifrågasätta allt jag gör, att diskutera mina moraliska motiv och se konsekvenserna. Det hade jag knappast gjort om inte döden varit så återkommande i mina tankar.

Lars Norén har levt med döden, som människa och som författare. Och det finns många som har döden som jobb. Riitta Kauppila är rättsläkare och när jag träffade henne undrade jag förstås om hennes eget förhållande till döden.

– Jag funderar ofta, sa hon. Undrar över om jag är rädd eller ej och hur jag själv skulle vilja dö. Tidigare tänkte jag som många andra att jag skulle föredra den där plötsliga varianten när man bara ramlar ihop.

Men jag har sett vad det gör med anhöriga. Det är inte lätt för dem att acceptera och förstå. Jag skulle vilja bli så sjuk att jag är trött och bara vill somna. Det vore skönt. Tillsammans med anhöriga att hålla i handen.

Efter alla år är det den lösningen jag kommit fram till.

Inte ens för den som har döden som jobb är frågorna enkla.

D

Finns det något som väntar efter döden?

– Nej, jag tror inte på det. Fast vem vet, ingen har ju kommit tillbaka och berättat.

O

Per-Anders Lindfeldt

ckså för proffs kan döden vara omskakande och förändra livet. Brandmannen Per-Anders Lindfeldt var en av de första på plats vid den stora diskoteksbranden i Göteborg 1998 där 63 ungdomar miste livet.

– De flesta av oss har säkert insett att vi ska dö, sa han när vi träffades några år efteråt. Jag kanske tidigare än många andra eftersom jag så ofta kommer i kontakt med döden i jobbet. Det gör det extra viktigt för mig att leva. Vi har en begränsad tid och jag försöker omsätta döden till livet, göra så mycket som möjligt av det enkla.

– Känner man inte sorg kan man inte heller känna glädje. För att kunna leva måste man vara medveten om att man ska dö. Döden får aldrig bli rutin.

Men medvetenheten om vår dödlighet kan vara förlamande, även om oron inte är någon psykisk sjukdom utan en helt normal reaktion på insikten om att livet är ändligt.

Läkaren Ulla Zachrisson, som arbetar med palliativ vård, berättar i Claes Brittons bok Min mamma är död att i stort sett alla lider av dödsångest: – De patienter som inte känner dödsångest är lätt räknade – de som är så klara att de kan möta lidandet och döden med lugn. Jag skulle säga att det rör sig om en på hundra eller ännu mindre, kanske en halv på hundra, säger hon. et går inte att bota dödsångest, men man kan bearbeta den. Ett sätt är att intala sig att själva livet har en fortsättning och går vidare utan mig och min medverkan. Att livet inte är min exklusiva angelägenhet med full äganderätt.

I boken Min mamma är död säger Claes Brittons dödssjuka mamma, just när hon har det som svårast, att vad är väl tre månaders lidande mot 800 månaders bra liv?

När jag läser det inser jag att det är på mig och oss som tillhör den minoritet som faktiskt lever, som ansvaret vilar.

Filosofen Torbjörn Tännsjö berättar för Anna Lindman i hennes bok Den där jävla döden, att han försonat sig med döden.

– En minskad koncentration på den egna personen kan ge plats för en omtanke om andra, hävdar han.

Om man fokuserar på att det finns andra individer som tar över efter mig så känns det bättre med den egna döden… Jag vill att vi ska göra oss lite mindre HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 13

» 13

2020-09-10 10:28

TEMA GRÄNSLAND

”

ag tror att det är en gåva att J någon gång få vara nära att dö.

Göran Skytte, journalist

rädda för att vi därmed ska kunna leva lite bättre.

Eller med psykiatrikern Åsa Nilsonnes ord ur samma bok: Att för en kort tid få hålla stafettpinnen och sedan ge den vidare gör det lättare att acceptera döden som en del av livet.

M VISSTE DU ATT...

»» ... traditionen

att ta porträtt av avlidna familje­ medlemmar blomstrade kring sekel­ skiftet 1900.

Seden över­ levde inte in i det moderna Sverige, men vittnar om att en människas död och begrav­ ning sågs som minnen värda att bevara.

14

ånga har under senaste halvåret varit svårt sjuka i covid och svävat mellan liv och död.

Hur kan den närheten ha påverkat inställningen till vår dödlighet? För journalisten Göran Skytte blev dödsmedvetenhet en livsmedvetenhet.

– Jag tror att det är en gåva att någon gång få vara nära att dö. I bästa fall ökar det känslan av värdet i att leva. Det självklara är inte längre självklart, skriver han i boken Förvandlingar – från död till liv.

Och jag tror att han har rätt. Själv har jag varit död i tre kvart. Så lång tid tog det att byta ut blodådror från mitt hjärta mot liknande från min vad. Under tiden doktorerna klippte och sydde skötte en maskin om mitt blodomlopp. ”Jag känner av intimiteten i att mänskliga händer varit inne och rört vid min hjärtmuskel. Att någon stängt av och kopplat bort och anslutit det till en maskin som hållit mig vid liv. Att jag tekniskt sett har varit död”, skrev jag strax efter operationen. ”Hjärtat är en del av kroppen som brukar hållas skild från själen. Åtminstone i resonemang som rör själsliga angelägenheter. Fast jag blir alltmer övertygad om att de är intimt sammanfogade. Att det ena är den andras förutsättning och vice versa. Tillvaron rinner på men hinnan mellan liv och död är tunn. Jag lägger örat mot dörren för att försöka höra om någon rör sig bakom den, om där finns något. Men det är tyst.”

S

ociologen Norbert Elias har lagt märke till vår förlägenhet inför döden. Vi vet inte riktigt vad vi ska säga, ordförrådet blir torftigt och en känsla av pinsamhet hejdar våra ord. Och det beror på att civilisationen har höjt skamtröskeln, tror Elias. Att vi känner avsky för sånt vi sagt oss inte finns och därför anser det omöjligt att tala om. Sådant som döden.

För egentligen tror vi inte att den finns.

Inte på riktigt och i varje fall inte för mig.l

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 14

2020-09-10 10:28

VEM? Philip de Croy, thanatolog, som skrivit en bok för alla som någon gång ska dö:

Vi förlorade något när vi städade bort döden från folkhemmet Philip de Croy är thanatolog och har förmodligen studerat mer kring döden och döendet än de flesta. Nu kommer hans bok om döden, en bok för alla som en gång ska dö. Men någon expert vill han inte säga att han är.

– Nej, vi får treva oss fram tillsammans här.

Boken för dig som en dag ska dö Philip de Croy Verbum

Begreppet thanatologi föddes ur en vanlig fråga: Vad är döden?

Det var mitt emellan två förödande världskrig, där döden skördat otroligt många människor och ingen var oberörd. Döden drabbade alla, hög som låg i alla länder. Och man behövde svar på alla svåra frågor, de som egentligen saknade svar.

En thanatolog är expert på frågor som rör döden, så vilken plats är mer passande för vårt möte med Sveriges enda thanatolog Philip de Croy, än en kyrkogård?

Galärkyrkogården bakom Vasa­ museet på Djurgården i Stockholm är en av landets vackraste. Och här kommer han strosande mellan gravstenarna med sitt långa, svarta hår gungande i den ljumma sommarvinden.

PHILIP DE CROY ägnar sina dagar åt religionsvetenskap i allmänhet och läran om döden i synnerhet.

Han ansvarar för religion- och livsåskådning på Historiska museet och han far land och rike runt

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 15

”I Sverige tror vi att vi avskaffat döden”, säger Philip de Croy.

Foto: MARCUS ­GUSTAFSSON

och förläser för gamla och unga om döden. Och nu har han skrivit en bok om den också. Boken för dig som en dag ska dö (Verbum), heter den.

En bok för alla med andra ord.

– Den hette först Handbok för dig som en dag ska dö, men vi ändrade det eftersom handbok lät så instrumentellt, som en instruktionsbok, vilket det ju inte är, säger han.

Nej, hans bok innehåller i stället berättelser om döden genom tid och rum, handlar om våra riter

och är full av tips och råd. Både handfasta och reflekterande. Och den blandar den allmänna döden genom historien med den konkreta i Philips eget liv.

Där var han först lite osäker: Skulle han verkligen berätta om sina personliga erfarenheter?

Kunde det inte bli för smetigt?

– Så kände jag att vi ska treva oss fram tillsammans här, säger han. För här finns kunskap, studier och ett sökande där jag pratar med läsaren och då måste jag blottlägga

»

HÖSTEN 2020

15

2020-09-10 10:28

TEMA GRÄNSLAND

”

avsett trosuppfattning och vad man O tänker sig ska hända med kroppen dör vi likt förbaskat och vi måste hantera det.

och dela mina egna reflektioner kring vad döden har varit för mig.

När den varit som värst och när den var som bäst.

Philip berättar om sin farfars död som ett exempel på hur det kan vara när döden är som den ”ska” vara.

– Man är gammal och mätt på livet och somnar lugnt in, man känner sig färdig.

Det är förstås sorgligt men samtidigt fint och döden är egentligen mest ett problem för de efterlevande.

Det andra exemplet handlar om hans far.

– Där var det svårare och jag kan ärligt säga till alla, att jag vet hur det är. Jag var en av er.

Min far dog för tidigt i en sjukdom och jag var inte med när det hände.

Så mycket handlar om dåligt sam­ vete, om ilska och sorg. Och jag kan konstatera att det finns inget bäst före-datum för sorgen.

DEN TREDJE AV Philips erfarenheter är kanske också den svåraste.

Den handlar om en människa och vän som stod honom nära, Zaida Catalán, som mördades under ett uppdrag som FN-jurist i Demokratiska republiken Kongo.

– Zaida blev bara 36 år, skriver Philip i boken. Egentligen skulle Kongo ha blivit hennes sista insats på ett tag. Svenskan, chilenskan och världsmedborgaren var på väg hem. Hem från övergrepp, massgravar, hetta och Pukka-te.

Hem till yoga och jordgubbar på Öland. Hem till mamma Maria och lillasyster Elizabeth. Hem till vännerna som längtade och till en helt annan vardag.

Men så blev det inte. Kongolesisk milis mördade Zaida och hennes kollega Michael. Dessutom filmade de det ofattbara med sina mobilkameror. Så småningom hittades kropparna i en grav nära byn Moyo Musuila.

– När vi tog farväl av Zaida i Kal16

”Det finns inget bäst ­före-datum för sorgen”, ­säger Philip de Croy som förlorade sin vän Zaida Cata­lán på ett brutalt sätt.

Foto: PRIVAT

mars vackra barockkatedral kunde sorgen bara mätas i den stolthet vi alla kände över en dotter, syster, vän och kollega som i varje andetag försökt lappa och laga en trasig värld, avrundar Philip de Croy i sin bok.

Vi sitter tysta ett tag där under den blå himlen på bänken på Galärkyrkogården.

– Den händelsen är förstås extrem, konstaterar Philip till sist. Men den är en konstrastyta.

Så här kan det också vara och många av våra migranter som har flytt från krig och förföljelse kan säkert känna igen sig i den våldsamma döden.

FÖR DÖDEN HAR många ansikten på olika håll i världen.

– I Sverige tror vi att vi avskaffat den, konstaterar Philip. Vi har flyttat den, vi har botat vissa sjukdomar, vi har lindrat andra. Vi har ökat livslängden, vi har världens lägsta barnadödlighet – vi är ett superfolk när det gäller välfärdsbygge med en sjukvård tillgänglig för alla. Och visst, det har vi gjort bra. Men vi har förlorat något på vägen: vår närhet till döden.

– Döden har berört människor i alla tider. Oavsett trosuppfattning och vad man tänker sig ska hända med kroppen dör gör vi likt förbaskat och vi måste hantera det. Ta tag i vår ångest, vår rädsla, vår längtan och våra tankar kring det. Vad vi tror kommer att hända sedan och vad tror vi hände innan.

Så hur hanterar du din egen dödsångest?

– Oavsett om man kallar det ångest eller stark rädsla inför det förgängliga, så berör det mig också. Ibland när man kallar mig ”vår enda expert på döden” brukar jag tänka: Vadå expert? Jag kan ju ingenting. För så är det ju.

– Jag vet lika lite som någon annan om vad som faktiskt händer efteråt. Man kan tro, hoppas och

Philip de Croy brukar kallas ”vår enda expert på döden”, ett attribut han tycker är knepigt. ”Jag vet lika lite som ­någon annan om vad som faktiskt händer ­efteråt”, säger han.

Foto: MARCUS GUSTAFSSON

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 16

2020-09-10 10:28

vilja men vetandet ligger bortom vår förmåga. Vi trevar oss framåt i ett gemensamt vi-sökande, söker efter något vi inte förstår, inte vet.

Vi försöker sätta ord på det och skapa riter för tröst. Vi kan flytta fram döden, minska och pressa tillbaka den, men inte avskaffa den. Inte än så länge i alla fall. Vetandet ligger bortom vår förmåga.

Och ändå har du nu skrivit en bok om döden?

– Tanken var den att runt omkring oss finns råd och tips om precis allt.

Utom om döden. Döden som är det mest självklara som finns och som förenar oss alla, oavsett kön, läggning, hudfärg, klass, ålder. För förr eller senare kommer vi alla att dö.

Så det där vi behöver greppa varandras händer och undersöka den.

Där finns så många frågor och man vet inte riktigt vem man ska ställa dem till. Så var finns svaren samlade? Var kan man slå upp, vad ska jag göra?

– Jag har jag tagit hjälp av experter, samtalat med läkare, jurister och psykologer för att få svar på de frågorna. Jag har kanske inte svar på allt, men ingångar som kan fungera som en brygga och öppna dörrar. Och så kan jag förstås ställa de lite obekväma frågorna.

Detta är verkligen en bok för alla.

En samlingsbok för den som är i döden, som ska stötta någon i döden.

– Jag hoppas täcka så mycket som bara går. Och det som återstår skulle kunna leda till samtal.

DÖDEN HAR BLIVIT väldigt närva-

rande under det här året i skuggan av den pågående pandemin.

Kyrkorna har vanligtvis ett språk för döden, men har ibland saknat redskap och beredskap för den död vi upplever nu. Den är unik och pandemin har chockat alla, inklusive kyrkorna.

– Döden har kommit närmre och vi måste lära oss att stå inför den tillsammans. Det är viktigt eftersom det kanske hämtar tillbaka något av allt som vi en gång tappade bort när vi städade undan döden från folkhemmet.l

Ringen är special­gjord för Philip. Den innehåller gravstenar – en ­liten kyrkogård i klackrings­ format.

Foto: GÖRAN TONSTRÖM

KORT OM...

Philip de Croy Ålder: 36 år.

Yrke: Religions­ vetare med inriktning thana­tologi (läran om döden).

Bor: Söder­ malm i Stock­ holm.

Familj: Maken Max och hun­ den Prins Hatt.

Aktuell: Med Boken för dig som en dag ska dö och programkvällar på Historiska museet, där Philip jobbar.

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 17

17

2020-09-10 10:28

PORTRÄTTET

Petra Mede, programledare:

Att bli mamma blev min räddning Hon var 39 när hon slog igenom. Då hade hon en karriär som ­balett­dansös, en guideutbildning och en skadad rygg i bagaget.

Sedan dess har Petra Mede synts överallt, även i predikstolen.

Men Gud letar hon fortfarande efter.

Text: Anna-Maria Stawreberg Foto: Maria Östlin

”

»Att » det skulle bli en bok var inte alldeles självklart. Ändå sitter vi nu här på anrika bokförlaget Norstedts. Framför oss på det långa bordet ligger den: Petra Medes debutbok Skam och högmod i Säve­ dalen.

Boken, som är så nytryckt att man nästan kan känna doften av trycksvärta, samsas med ett fruktfat, några klädombyten och en salladsbytta.

Vi har redan kommit överens om att Petra ska äta samtidigt som vi pratar, men hon ber ändå först artigt om ursäkt för det.

I dag tycker jag fortfarande att jag hade mina bästa år mellan fem och tolv.

18

– Nej, att skriva bok var inte självklart. Jag är ganska rädd för att skriva och har respekt för litteraturen, även om jag som person har gott självförtroende, säger Petra.

Att det blev en bok har flera orsaker: Petra är nyfiken som person och efter att ha varit sommarvärd i P1 år 2018 märkte hon att lusten att skriva mer bubblade inom henne.

– Det har varit ett hårt arbete. Den här boken har tagit ett helt år att skriva, konstaterar hon nöjt.

Boken handlar om henne själv. Men hon vill absolut inte kalla det memoarer.

Som läsare får man följa med på vindlande färder i hennes barndom. Hon är en lillgammal flicka.

Samtidigt är hon en flicka som inte vill bli stor. En flicka som vill vara barn så länge som möjligt. En late bloomer, som man säger.

– Jag kommer fortfarande ihåg vilken sorg det var när de andra kompisarna plötsligt ville sluta leka – när de tyckte att de var för stora! I dag tycker jag fortfarande att jag hade mina bästa år mellan fem och tolv, säger Petra ivrigt och lutar sig fram över bordet, så långt så att vår sociala distans nästan rubbas.

BOKEN TAR OCKSÅ upp en dag i hennes vuxna liv. Mötet

mellan barnet Petra Mede och den vuxna Petra Mede ger en förståelse i varifrån hennes självkänsla och arbetsdisciplin kommer. Tidigt började hon dansa balett, och snart blev dansen hela hennes liv. Det var inom baletten hon hade sin framtid och hon var talangfull.

Hon fick uppdrag både i Sverige och utomlands och framtiden såg ljus ut. Tills det en dag, när Petra var 20 år, knäckte till i ryggen.

Petra tvingades flytta hem till föräldrarna och blev mer eller mindre sängliggande med svåra smärtor i tio år.

– Jag hade kronisk värk och åt starka smärtstillande mediciner. Var sjukskriven och började tappa

»

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 18

2020-09-10 10:29

Petra Mede har fyllt 50 och funderar som bäst på vad hon nu ska bli. ”Jag skulle kunna tänka mig att jobba på fritids”, säger hon.

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 19

19

2020-09-10 10:29

PORTRÄTTET hoppet om att någonsin kunna leva ett normalt liv.

Tack vare en ABF-kurs för långtidssjukskrivna kvinnor fick Petra ork att börja fundera på vad hon var bra på mer än dansen. Hon talade ju franska flytande och gillade historia. Utbildade sig till guide.

Började känna att hon var värd något igen. Hittade tillbaka till glädjen.

Hemifrån hade hon en rejäl dos humor, och nu ­fattade hon mod och anmälde sig till en amatör­ tävling i ståuppkomik och så småningom även till en kurs i ståuppkomik.

Resten är historia, som man säger.

I DAG ÄR hon ett känt ansikte i tv-rutan och har setts

både i rollen som Katja i Bonusfamiljen och som programledare i Helt sjukt. Hon leder med rutinerad hand stora galor, och har varit konferencier ett oräkneligt antal gånger för Guldbaggegalan, lett Mello och Eurovision Song Contest både 2013 och 2016, där hon också har dansat och sjungit på scen tillsammans med Måns Zelmerlöw inför miljoner människor.

Dessutom har hon, tillsammans med Graham Norton från BBC, varit konferencier när Eurovision Song Contest fyllde 60 år. För att bara nämna några av de uppdrag hon haft sedan hon slog igenom på allvar som 39-åring.

Nu har hon fyllt 50, och är lite orolig för boken som ligger framför oss på bordet.

– Å andra sidan, min ryggskada har gjort mig modigare. Jag har redan fått ändra riktning i livet och vet att jag kan göra det igen.

Hur har du det hemma, finns glasbordet med guldkant kvar?

– I dag pendlar det mellan kitsch och det gedigna hantverk som min mamma står för…

Måns Zelmerlöw och Petra Mede ledde Eurovision Song ­Contest när tävlingen hölls i ­Sverige 2016.

Måns hade året innan kammat hem segern med ”­Heroes”.

Foto: EBU

”

fter att ha tillbringat en tid E i kloster kände jag att det livet verkade ha sina ljuspunkter.

Självförtroendet har hon med sig hemifrån. Hon växte upp med två föräldrar som trodde på henne och stöttade henne. Då, som barn, hade hon gärna levt ett mer excelarksordnat och förutsägbart liv, och inte fullt så bohemiskt som det var hemma hos familjen Mede. Hon ville ha det som grannarna, med finrum där vitrinskåpen var fulla av vackra porslinsfigurer.

Hemma i Sävedalen fanns det visserligen inget finrum men det var högt i tak och gedigna material. I dag har Petra vett att uppskatta det hon fick med sig.

– Men just då, när jag var barn, tänkte jag att ”Gud, vad fint de andra har det”. Då ville jag väldigt gärna bo i ett sånt där välordnat och välstädat hem som mina klasskamrater hade. Hemma hade vi ett helt rum där vi slängde in skräp och vi hade hundfåtöljer som var så fulla av päls att det inte gick att sitta i dem, säger Petra och skrattar.

När Petra flyttade hemifrån var ett glasbord med guldkant och ett vitrinskåp de första möblerna hon köpte.

Nu lever hon varannanveckasliv med dottern och är nybliven husägare.

20

KORT OM...

Petra Mede Ålder: 50 år.

Yrke: Komiker, skådespelare och programledare.

Bor: Bromma i Stockholm.

Familj: Varannanveckasliv med dottern Adeline, 8.

Aktuell: Med debutboken Skam och högmod i Sävedalen.

DÄR HEMMA I Sävedalen fanns också en kyrka och dit gick flera av grannarna regelbundet. Det var tidigt en miljö Petra längtade efter, men eftersom föräldrarna var icke-troende, blev det inte särskilt många kyrkobesök under uppväxten.

– Sävedalen kryllade av missionsförbundare och jag försökte gå på så många av kyrkans aktiviteter som möjligt, minns Petra.

I vuxen ålder hade Petra en period av existentiella funderingar. På en bekants bröllop började hon prata med prästen och hennes grubblerier kom upp.

– Den här prästen tipsade mig om Alpha-kursen och några dagar senare anmälde jag mig, berättar Petra.

På kursen, som enklast kan beskrivas som en introduktionskurs i kristen tro, kom Petra i kontakt med Allhelgonakyrkan och sinnesrogudstjänsterna.

På sinnesrogudstjänsterna används tolvstegsmodellen och gudstjänsterna är lite friare och ger deltagarna möjlighet till större delaktighet än traditionella gudstjänster.

Det passade Petra bra. Hon började hänga allt ­oftare i Allhelgonakyrkan på Söder i Stockholm och det hände till och med att hon höll gudstjänst ibland.

– Jag trivdes bra. Det var en stark sammanhållning och det blev lite av en community. Samtidigt är jag en stor individualist som trivs med att göra saker själv.

Därför kände jag att det här med en församling kan bli lite kvävande, säger Petra.

TROTS ATT PETRA kunde känna sig lite instängd i för-

samlingen fortsatte hennes religiösa sökande. Under en period var hon hos Mariasystrarna och levde klosterliv.

– Det finns något tilltalande med klosterlivet. Nunnorna har alla sin uppgift, och efter att ha tillbringat en tid där kände jag att det livet verkade ha sina ljuspunkter, konstaterar Petra.

Samtidigt är hon en rastlös själ. Och även om hon letade tyckte hon inte att hon hittade Jesus.

– Jag skulle väldigt gärna vilja kalla mig själv troende. Vem vill inte det? Men tyvärr, jag kan inte räkna mig själv som troende i dag.

Petra säger att, trots att hon ägnat år åt att leta efter Gud, är det närmaste en religiös upplevelse hon någonsin haft när hon blev mamma för åtta år sedan.

– Att bli mamma blev min räddning. Det har haft en enorm effekt på mig. Jag blev förvånad över hur jag reagerade när jag fick barn. Jag blev biologistisk,

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 20

2020-09-10 10:29

”Det känns som om vad som helst kan hända nu”, säger Petra Mede.

kände så starkt att jag ville vara nära min dotter, och så känner jag fortfarande. Det var känslor som jag inte kunde föreställa mig, säger Petra allvarligt.

Hon beskriver sig som en individualist. Säger att hon odlar ett utanförskap, och att hon är en person som frivilligt ställer sig utanför olika sammanhang.

Samtidigt tär coronasituationen även på henne, eftersom den begränsar allas möjligheter till socialt umgänge. Det där umgänget vi själva väljer och som ger oss ny energi och nya influenser.

– Jag har både ett enormt behov av sociala kontakter och ett starkt behov av att få vara ensam. Visst har jag några nära vänner som jag känt sedan jag var barn, men i övrigt är det mest bekanta och vänner som byts ut med jämna mellanrum, säger Petra.

PETRA MEDE GILLAR att träffa nya människor och se-

dan hon fyllde 50 i våras har något hänt inom henne.

Det är som om tiden har blivit mer värdefull.

– Det känns som om vad som helst kan hända nu.

Kanske utbildar jag mig till något nytt? Kanske börjar jag jobba med barn? Det är en lust som växt fram de senaste åren. Jag skulle kunna tänka mig att jobba på

Skam och högmod i Sävedalen Petra Mede Norstedts

fritids, eftersom jag fortfarande känner mig så nära den åldern, funderar Petra.

Hon är fortfarande en late bloomer. Men i dag är 50 det nya 30, och när Petra tittar tillbaka på hur hennes egen mamma var när hon var mellan 50 och 60 minns hon att mamma ”gjorde massor”.

– På något sätt är det som om jag, nu när jag blivit äldre, kan göra vad jag vill. Jag kan till exempel tillbringa långa perioder i Frankrike, något som jag alltid velat göra.

När vi ses har tusentals svenskar förlorat sina jobb på grund av viruspandemin. Petra är inte ensam om att gå i nystartartankar. Visserligen har hon precis släppt en bok och visserligen har hon kontrakt på att spela in en fjärde säsong av Bonusfamiljen. Samtidigt har inspelningsstarten skjutits upp.

– Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra den närmaste tiden. Jag har blivit med trädgård, så nu ska jag börja lära mig lite om trädgårdsarbete.

Salladen är uppäten. Petra börjar packa ihop klädombytena i olika påsar. Det är dags att hämta dottern på fritids. Och vem vet, kanske blir det just på fritids vi får se Petra Mede i framtiden.l HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 21

21

2020-09-10 10:29

SPANING

Naturens roll i kristider – hett ämne för forskare »När » alla gamla invanda sätt att umgås försvann, och många samtidigt började jobba hemifrån, blev naturen vårt vardagsrum. Det gav nya utmaningar till de som sköter våra små och stora grönytor, men sam­ tidigt hoppas många på ett större intresse för miljö och natur. Nu vill forskarna ta reda på varför naturen blir så viktig i en kris.

Det märktes redan under våren att det skulle bli en speciell tid. När många arbetsplatser och skolor ställ­ de om till distansarbete och klasser online, började svenskarna plötsligt röra sig utomhus som aldrig förr.

Att promenera i naturen blev ett sätt att umgås och koppla av, när mycket annat inte var möjligt.

TILL SLUT BLEV det nästan trångt även i skogen. Flera

”

naturreservat och nationalparker kunde rapportera en ökning av antalet besökare med upp till 75 procent.

I Tyresta nationalpark söder om Stockholm, som i vanliga fall har upp emot 400 000 besökare om året, var alla besökare inte bara en positiv upplevelse.

tt ökat tryck på naturområden E kan leda till en större påverkan än de klarar av.

Andreas Skriver Hansen, forskare i kulturgeografi

22

– Det blir otroligt mycket mer avfall och det är ofta fullt på parkeringarna. Vi försöker hänvisa till andra ingångar till parken, men det har hänt att folk parkerar på trottoarer, i bussens vändslinga och till och med i våra planteringar. Trycket på ved har också ökat. På de öppna eldplatserna försöker vi fylla på

med ved för att folk inte ska få för sig att ta ved från skogen, vilket inte är tillåtet. Vi hinner inte riktigt med, berättade nationalparkschefen Jonas Ekstrand för Natursidan.se.

I Huddinge kommun utanför Stockholm gick man till och med ut med en guide till de minst populära utflyktsmålen i kommunen – trots att här finns stora ytor naturreservat och grönområden blev det helt enkelt för trångt på de mest besöka platserna.

Men faktum är att alla faktiskt får plats, om man bara sprider ut sig och visar lite hänsyn. Och fördelar­ na med de nya friluftsvanorna är många.

Och nu vill man vid Göteborgs universitet under­ söka dels hur coronapandemin ändrade människors friluftsvanor, men även i förlängningen försöka få en bättre bild av vilken roll naturen spelar för människor i kristider. − Det finns indikationer på ett kraftigt ökande in­

HÖSTEN 2020

22-23_Spaning friluftsliv_Hösten 2020.indd 22

2020-09-10 10:33

Forskning ­visar att naturen kan vara bra för både fysisk och psykisk hälsa.

Foto: WELCOMIA/ GETTY IMAGES

tresse för natur och friluftsluftsliv, en situation vi inte befunnit oss i tidigare och som flera medier också har rapporterat om. Det är på många sätt positivt, men är samtidig en utmaning eftersom ett ökat tryck på naturområden kan leda till en större påverkan än de klarar av, säger Andreas Skriver Hansen, forskare i kulturgeografi och ansvarig för studien.

TIDIGARE FORSKNING HAR pekat på att friluftsliv kan

vara bra för såväl den fysiska som mentala hälsan. I en tid av isolering och social distans är det därför intres­ sant att se på hur naturen kan erbjuda en möjlighet att lämna hemmet för att få energi och återhämta sig. Det kan också handla om att använda naturen som ett sätt att socialisera utan att vara rädd för att bli smittad. − Resultatet från studien kommer förhoppningsvis visa på betydelsen av friluftslivet för oss alla, samt naturens roll under en kris. Dessutom kan kunskapen

75 procent

»» Så mycket

kan antalet besökare i Tyresta nationalpark ha ökat i år jämfört med i fjol, enligt preliminär besöksstatistik.

Källa: Natursidan.se

vara med till att öka förståelsen för hur förvaltning av naturområden behöver anpassas till de utmaningar som ett ökat besökstryck innebär.

Detta gäller såväl skyddade områden som natur­ reservat och nationalparker, men även offentliga gröna områden och stadsparker. Mer långsiktigt kommer resultaten från studien också att bidra till forskning för bättre planering av våra friluftsområ­ den samt transport, folkhälsa och tillgång till natur. − Det här är en situation vi inte befunnit oss i tidiga­re och det är därför extra viktigt att ha koll på nya utvecklingar, speciellt de som händer plötsligt och går fort. Kan vi dessutom peka på betydelsen av friluftslivet och naturen, då kanske båda kan kom­ ma få en större roll i framtiden, framför allt inom den kommunala fysiska planeringen, säger Andreas Skriver Hansen.

Källa: Forskning.se HÖSTEN 2020

22-23_Spaning friluftsliv_Hösten 2020.indd 23

23

2020-09-10 10:33

5

BOKTIPSET

HISTORIER OM LIVET OCH DÖDEN

Dödenboken Pia Stalfelt Rabén & Sjögren

»En » rolig och allvarlig bok som kom redan för 20 år sedan, och som sedan dess blivit avstamp till otaliga fantastiska samtal med både små och stora.

Det är djupt tänkvärt och ibland dråpligt på ­samma gång. Med fina bilder och en nyfikenhet på hur olika människor i olika kulturer och tider faktiskt kan tänka och har tänkt kring döden, möter författaren det faktum att allt som lever förr eller senare faktiskt kommer att dö med en fakta, fabulering och medkänsla. De stora frågorna tas på allvar: Vem kan dö? Vad händer när någon dött? Var hamnar man sedan?

Både unga och gamla har funderingar. En bra bok kan sätta ord på våra tankar. I de här historierna är döden inte slutet, utan början på ­något annat. Ibland om och om igen.

Text: Sara Grant

Adjö herr Muffin Ulf Nilsson & Anna-Clara Tidholm Bonnier Carlsen

Liv efter liv Kate Atkinsson Massolit förlag

»Lilla » Ursula föds en februaridag 1910. Snön ligger tjock och läkaren hinner inte i tid. Ursula dör med navelsträngen om halsen. Men hon får en chans till.

I det här livet hinner doktorn fram och hon över­ lever – bara för att kvävas av husets katt några dagar senare. Så får hon en chans till. Och lever lite längre, innan hon drunknar. Men det blir ett liv till, lite längre än det förra.

Så fortsätter det, i en vindlande historia genom 1900-talets England, där Ursula får leva liv efter liv och hinner se mer och mer för varje gång.

Den stora skilsmässan C. S. Lewis Libris förlag

»En » buss med en brokig skara resenärer är på väg från helvetet till himlen, och alla har de hamnat här i olika stadier av det jordiska livet. C.S Lewis bok kom ut första gången 1946, och på ett sätt som är typiskt för honom försöker han reda ut frågan om livet efter detta med liknelser, humor och allvar i en väldig blandning när passagerarna försöker reda upp sina frågeställningar och problem. Vem får följa med på resan? Vem vill följa med? Och vad händer när de kommer fram?

24

VISSTE DU ATT…

»» ... Adjö herr Muffin har översatts till arabiska, kore­ anska, japan­ ska, turkiska, polska och tyska – bland annat.

»Den » belönades med Augustpriset när den kom ut 2002, och den här boken måste redan räknas till en klassiker bland svenska bilderböcker. Marsvi­ net herr Muffin tänker tillbaka på sitt liv. En gång kunde han bära hur många gurkor som helst, men nu är han trött och grå. Ändå har han haft det bra, vilket han också gör en lista över. Men en onsdag får han ont i magen.

Berättelsen om hur det kan vara när ett älskat ­marsvin dör har hjälpt många barn att sätta ord på tankar kring sorg, saknad och det stora slutet.

De sju morden på Evelyn Hardcastle Stuart Turton Modernista förlag

»På » godset Blackheath har tiden hakat upp sig. Släk­ ten Hardcastle samlas till maskeradbal, men kvällen slutar med att dottern Evelyn, nyss hemkommen från Frankrike, mördas. Det är bara det att festkväl­ len upprepar sig, och Evelyn går samma våldsamma öde till mötes gång på gång. Enda sättet att bryta cirkeln är att lösa mordmysteriet. Men hur ska det lyckas, när berättaren Aiden Bishop varje dag föds in i en ny festdeltagares kropp. Vem vill hålla kvar honom i tiden?

HÖSTEN 2020

24_Boktipset_Hösten 2020.indd 24

2020-09-10 10:05

?

HÖGTIDER Allhelgonafirande på Skogskyrkogården i fjol.

Foto: PER-AXEL SVENSSON

HUR BLIR DET I ÅR?

»» Vi kommer

förstås att fira allhelgona även i år, men hur beror på hur coronapandemin utvecklar sig. Aktuell information hittar du i lokalpress och på vår webb: svenskakyrkan. se/jonkoping

Allhelgona i skuggan av coronapandemin

”

»Det » var en stor glädje när vi åter kunde börja fira offentliga guds­ tjänster i några av kyrkorna den 28 juni, efter att ha tvingats göra uppe­ håll sen i början av april på grund av coronapandemin. Självklart har vi följt Folkhälso­myndighetens riktlinjer och restriktioner.

lanen är att fortsätta P med de webbsända gudstjänsterna i höst.

Pär Sjöstrand, biträdande kyrkoherde

Några söndagskvällar har också musikandakter ägt rum, där gratis­ biljetter delats ut halvtimmen före utsatt tid för att ha god kontroll på att maxantalet inte överskrids.

Från september månad firas gudstjänst i alla våra kyrkor.

EN AV HÖSTENS allra största högtider är allhelgonahelgen, då människor brukar strömma till kyrkor, kyrkogårdar och kapell. Vi kommer förstås att fira allhelgona även i år, men hur vet vi i skrivan­ de stund inte. Allt beror på hur situationen med coronapandemin utvecklar sig.

På vår webb och i lokalpress hittar du aktuell information hur det blir.

På radio och i tv sänds söndag­ ligen gudstjänster för den som inte har möjlighet att ta sig till en kyrka. Svenska kyrkan Jönköping har under coronapandemin också sänt gudstjänster via webben.

– Det har slagit väldigt väl ut,

så planen är att fortsätta med det också i höst, säger biträdande kyr­ koherde Pär Sjöstrand. Även om vi kan fira offentliga gudstjänster är det fortsatt många som inte har möjlighet att komma till kyrkan.

Då är webbsända gudstjänster ett gott komplement.

DET FINNS ANLEDNING att också påminna om att det är fullt möjligt för den som vill, att fira en enkel gudstjänst hemma. På vår webb finns en ordning att följa.

Om du har tillgång till en psalm­ bok kan det vara bra att veta att den oftast har både en bönboksdel och söndagarnas bibeltexter i slutet. Ett tips är att göra i ordning en särskild plats i hemmet för bön och gudstjänst – en plats som andas stillhet.

HÖSTEN 2020

25_Allhelgona genom tiderna_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 25

25

2020-09-11 10:45

HÖGTIDER

Alla helgons dag genom tiderna »I» bondesamhället markerade alla helgons dag slutet på sommarhalv­året och att vintern tog vid. Det var en ganska naturlig brygga till ritualer kring död och döendet när man såg att jorden gick in i sin träda.

Antagligen var detta en tradition som fanns redan under hednisk tid, som kyrkan tog över och införlivade i kyrkoåret.

Under medeltiden fanns en mängd helgondagar i kalendern men efterhand behövdes det rensas och de helgon som inte hade en egen dag fick firas på alla helgons dag. Alla själars dag firades dagen efter. Då uppmärksammades alla familjemedlemmar som gått bort.

Vid reformationen togs alla helgondagar bort men högtiden som sådan behölls eftersom den stämde med evangeliets ”rena och sanna” lära. Alla helgons dag är en dag när man uppmärksammar förebilderna i tro och sin egen livsföring. Alla själars dag är på samma sätt en dag för högtidlighållandet av döda släktingar och vänner samt också en påminnelse om den egna dödligheten vilket även gör att dagen handlar om livet.

FÖR DEN VANLIGE svensken har helgen mer och mer kommit att handla om en möjlighet att hedra de döda.

Gravlyktan plockas fram och man lägger granris runt gravarna där de nära och kära har fått sin slutgiltiga vila. Ofta planterar man ljung och inför helgen tänder man ett gravljus i lyktan vid graven. Vid flera tillfällen anordnas det andakter i kapellen och kyrkorna och kyrkogårdsarbetarna bjuder på kaffe. Det finns möjlighet att sitta ner en stund och prata och inte så sällan kommer samtalet in på de eviga frågorna.

En tradition som kommit till Sverige de sista 25 åren är Halloween. Halloween kommer från det engelska uttrycket ”all hallows eve”. Aftonen innan firade kelterna ”Samhain” och det var en fest som markerade brytpunkten i naturen med onda makter i rörelse.

Man tände eldar för att skrämma det onda på flykten men också för att vägleda de döda till sin sista vila. Ofta förekom det tiggerier och det utvecklades lite skämtsamt till att man klädde ut sig. Framför­allt i USA spred sig traditionen att åka runt och tigga efter godis i husen.

FRÅN USA HAR vi importerat traditionen med pumpan även om traditionen först uppkom på de brittiska öarna. Pumpan kalls för ”Jack-o-lantern” och ska påminna om sägnen om en man som sålde sin själ till Djävulen för något starkt att dricka. När Djävulen 26

DÅ FIRAS HÖGTIDEN

»» Alla helgons

dag infaller ­alltid på lörda­ gen mellan den 31 oktober och den 6 novem­ ber.

förvandlade sig till ett mynt lade Jack myntet tillsammans med ett silverkors i fickan vilket hindrade den onde från att förvandla sig tillbaka. Jack lovades att helvetet inte skulle göra anspråk på hans själ.

På grund av sitt oredliga leverne vägrades Jack inträde i himlen och blev därför förvisad att vandra på jorden i all evighet med en lykta gjord av en pumpa som enda vägledning.

Ifrån de brittiska öarna och USA ser man ingen motsats mellan alla helgons och Halloweens budskap utan menar att ljuset och elden främst handlar om att leda de döda rätt.

Det blir allt­ mer populärt att tända ljus på kyrko­ gården under ­allhelgona­.

Foto: KICKI ALM

LÄSTIPS Tradition och liv Martin Modéus Verbum Perspektiv på kyrkans år Stephan ­Borgehammar Artos & ­Norma Bokförlag

På den europeiska kontinenten har dock traditionerna krockat mer och man har framförallt från katolskt håll sett en motsats mellan Halloweens intention att skrämmas och all helgons mer eftertänksamma budskap att högtidlighålla de döda och att tänka på sin egen förestående bortgång. Många har också vänt sig mot den kommersialism som följer i firandet av Halloween.

FRÅN KYRKLIGT HÅLL är kanske Halloween en för-

vanskning av budskapet men å andra sidan har vi ju tomtar vid jul och påskkärringar vid påsk som båda är traditioner som inte tillhör det kristna. Det viktigaste ur kyrklig synvinkel är att vi firar tillsammans, gamla och unga. Kyrkan står för gemenskap och kan vi hitta former för gemenskap i den tid som vi upplevt det senaste året kan vi säkert klara av både tomtar, påskkärringar och pumpor kring våra kristna högtider.

Martin Ahlqvist

HÖSTEN 2020

26-27_Allhelgona_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 26

2020-09-11 10:50

» Här en enkel ordning för att ensam el-

ler tillsammans med andra i ditt hem fira gudstjänst i allhelgona. » Har du tillgång till en psalmbok så kan

det vara bra att veta att du finner bönboksdel och söndagarnas bibeltexter i slutet. P ­ salmer kan alltid sjungas – och läsas – tyst eller högt.

Enkel o ­ rdning för bön i hemmet Söndagen efter Alla helgons dag eller Alla själars dag I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.

Amen.

Psalm 303 Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem, den vägen är den helga tron på Jesus Krist, Guds egen Son. Det finns en väg till Herrens bön, som Jesus själv den strålar skön.

Vad ingen sett, vad ingen hört, det har Han in i tiden fört.

Och vill du själv den vägen gå, så är Hans ord att lita på, men tvivla ej, allenast tro det går en bro från tro till ro.

Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem, den börjar här, den börjar nu, var än den går, den går till Gud..

Dagens bön Gud, som omsluter både levande och döda, till dig sätter vi vårt hopp och ser fram mot den dag då vi skall få möta dig sådan du är. Ge oss del av det liv som aldrig dör. Genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Amen.

Evangelium (Lukasevangeliet 20:37-38) Jesus sade: ”Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törn­ busken, där han kallar Herren för ­Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.”

Förbön Be för det som ditt hjärta är fullt av. Be för världen, för kyrkan, för människor du särskilt vill omsluta med din förbön.

Bönen kan avslutas med följande eller andra ord: Jesus, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land.

Fast jag inte kan ta emot din kropp och ditt blod i altarets sakrament, mätta ändå min hunger efter din när­ varo, du som, ensam kan fylla min tomhet, och låt de människor jag möter idag [denna kommande vecka] märka att du är i mig och jag i dig. Amen.

Herrens bön Vår Fader, du som är i himlen.

Låt ditt namn bli helgat.

Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.

Ge oss i dag det bröd vi behöver.

Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.

Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. Amen.

Slutbön Må Faderns omsorg, Sonens kärlek och den heliga Andens tillgivenhet omsluta mig/oss under dagens timmar, när natten kommer och när uppståndelsens morgon gryr.

Amen.

Ljungen sätter färg på hösten.

Foto: JOSEFINE SETTERSTRÖM

Foto: GETTY IMAGES

Psalm 172 De skall gå till den heliga staden, de skall samlas i himlen en gång.

De skall häpna gå in genom porten till en okänd värld, / till ett annat liv.

De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång.

De skall minnas den grönskande jorden och de somrar som blommade där.

De skall glömma det onda och svåra i en gammal värld, / i ett svunnet liv.

De skall sjunga...

TIPS!

»» Gör i

ordning en särskild plats i hemmet för bön och gudstjänst – en plats som andas stillhet.

De skall möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång.

De skall leka med änglar och helgon i Guds paradis. / De skall dansa där.

De skall sjunga...

De skall möta den levande Herren, de skall se honom sådan han är och förvandlas i ljus till hans likhet.

Deras hopp han var, / deras liv han är.

De skall sjunga...

HÖSTEN 2020

26-27_Allhelgona_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 27

27

2020-09-11 10:50

CORONAPANDEMIN VEM? Smittskyddsläkaren och prästen Per-Erik Åbom:

Vi kanske får leva i ett coronasamhälle

Vilka blir effek­ terna av att ­äldre ­isoleras, frågar sig ­Per-Erik Åbom.

Foto: RYAN J LANE/ GETTY IMAGES

Text: Erik Lindfelt

”

»– Det » är lätt att bli avtrubbad av nyhetsrapporteringens siffror, ”68 döda det senaste dygnet…”

– Kusligt, för vi kan glömma att bakom varje siffra finns en medmänniska.

Det säger Per-Erik Åbom, tidigare smittskyddsläkare i Jönköpings län samt präst i Svenska kyrkan.

an får ödmjukt M konstatera att det är svårt att säga att man skulle gjort si eller så.

Foto: GETTY IMAGES

28

Vi sitter ute. Med Tegnellsk distans. Fattas bara annat. Inget problem i den värmande försommarsolen.

Per-Erik drar dödlighetsprocent. I Spanska sjukan avled mellan 2 och 2,5 procent av de smittade (en del norrländska byar drabbades särskilt hårt). För den vanliga säsongsinfluensan ligger antalet på några tiondelar. Värst var sars och mers. Dödligheten var hög i båda fallen: runt var tionde

i sars, hela 30 procent för mers.

Men som väl var orsakade inte dessa corona­virus några globala pandemier. Var dödligheten för covid-19 kommer att ligga är ännu för tidigt att säga.

– Att sjukdomsbilden är väldigt blandad är inget unikt, konstaterar Per-Erik Åbom.

– Vissa drabbas väldigt illa, andra märker knappt av smittan. Men så är det med många sjukdomar.

Vad som däremot förvånat Per-Erik Åbom är hastigheten: – Spridningen gick ganska fort.

Så rör vi oss också mer i den globaliserade världen än förr. På ett dygn kan vi ta oss långt över klotet. Det första fallet i Sverige upptäcktes just i Jönköping, den sista januari. En ung person från Kina som nu ska ha tillfrisknat.

EFTER ANDRA VÄRLDSKRIGET har vi

haft tre stora influensapandemier.

Asiaten på 50-talet, Hongkong tio år senare. Och svininfluensan en bit in på det nya millenniet. Då fanns antibiotika på plats. Penicillin biter nu inte på virus – men på följdsjukdomar som orsakas av

bakterier. Som lunginflammation, tidigare en dödlig åkomma.

Hur var det med asiaten och Hongkong? Nedstängda länder?

Reseförbud? Krigsrubriker?

Inte vad Per-Erik Åbom kommer ihåg: – Hela min familj låg sjuk i asiaten, minns jag. Man gjorde det bästa av situationen. Några drastiska åtgärder var det inte.

VAD SÄGER DÅ Per-Erik Åbom om

den svenska, mjukare, linjen idag?

– Jag tror den är rätt. Den är i överensstämmelse med hur vi brukar agera i Sverige.

– Men det gäller att hålla i. Risken finns att människor ”tröttnar” och börjar slappa med sin försiktighet.

Han ser med oro på vad som kan komma i höst.

– Jag lutar mer och mer åt att vi kanske får leva i ett ”coronasamhälle”. Smittan kommer att finnas kvar. Det vi kan hoppas på är ett bra vaccin.

Men Norge, invänder jag. Det land som liknar Sverige mest i hela världen och som valt en hårdare

HÖSTEN 2020

28-29_PE Åbom_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 28

2020-09-11 10:57

FARSOTER I HISTORIEN KORT OM...

linje. Och med klart färre avlidna: några hundra jämfört med Sveriges (när detta skrivs) närmare 6 000.

– Ja, det är ju svårt att förneka.

Det är mycket vi inte vet. Skillnader inom landet till exempel. Varför har Skåne inte drabbats mer?

Under sommaren har ökningstakten i både antal avlidna och intensivvårdade bromsat in i Sverige. Samtidigt märks konsekvenserna i bland annat arbetslöshet.

– Kanske kommer det att visa sig att det kostar minst lika mycket som de medicinska effekterna. Jag tycker att det finns anledning att vara minst lika rädd för dessa konsekvenser som för viruset självt.

– Och vilka blir effekterna av att äldre isoleras? Man får ödmjukt konstatera att det är svårt att säga att man skulle gjort si eller så.

Under svininfluensan var Per-Erik Åbom mitt i hetluften.

– Jag är glad att inte vara den som sitter i toppen idag och ska ge goda råd, säger han och skrattar.

PER-ERIK ÅBOM ÄR alltså inte bara läkare, utan också präst. Någon tjänst har han aldrig haft, utan

rycker in som vikarie i närområdet där det behövs. Det har blivit en del i Mullsjö, Habo och Skillinga­ryd.

Vika blir kyrkornas roll? Han är lojal mot Svenska kyrkans officiella linje med mer digitala än fysiska gudstjänster.

– Men det är komplicerat.

Mänsklig gemenskap är ju något som kyrkan både bör och ska ägna sig åt. Ett besök på seniorboendet kan vara en ljuspunkt i tillvaron för många äldre och det är ju något som alldeles uteblir nu under dessa tider.

– Säkert kan det komma något gott ur detta med mer digitalisering. Men alla är inte uppkopplade mot nätet.

– Sedan tycker jag själv att en gudstjänst som sänds via tv, radio eller internet utan gudstjänstdeltagare i tom kyrka är väldigt konstigt.

Att hålla mänsklig kontakt med församlingsmedlemmarna blir än mer viktigt.

Per-Erik Åbom Ålder: 75 år.

Bor: Med hustru ­Gunnel i radhus i Vätters­näs.

Bakgrund: Östgöte, uppvuxen i Gusum.

Yrkesliv: Blev läkare 1973. I Jönköpings län var han smittskyddsläkare 2002–2010.

Prästvigd 2000, men veniat (rätt att predika) från 1986.

Böcker: Kom med boken Farsoter och epidemier 2015, snart släpper han Jeremia – den gråtande profeten.

Intressen: Mycket intresserad av tåg och tågresor.

»» Mänskligheten har drabbats av

många farsoter genom historien. Från pest (som brutit ut flera gånger) via kolera, malaria och smittkoppor, till mer nutida som ebola och aids. För att ta några välbekanta exempel. Inte sällan har djur varit inblandade när sjukdomarna uppstått och spridits.

De olika influensapandemierna har fått populära namn. Årtalen är när de bröt ut.

Ryska snuvan: 1889.

Spanska sjukan: 1918.

Hur många som dog är oklart, mellan 50 och 100 miljoner nämns. Men så var det också brinnande världskrig och ännu ett par årtionde till antibiotikan.

Uppstod inte i Spanien – men fick först publicitet där.

Asiaten: 1957.

Cirka fem miljoner döda. Att få äldre drabbades i Sverige kan ha att göra med att många bar på antikroppar från Ryska snuvan.

Hongkonginfluensan: 1968.

Runt en miljon döda.

Svininfluensan: 2009.

Här fanns effektivt vaccin. Men – visade det sig – med biverkningar. Många drabbades av narkolepsi, ”sömnsjuka”.

»» Utöver detta sprids årligen säsongs-

influensa. Äldre och andra riskgrupper uppmanas att vaccinera sig. Ändå dör många. Vissa år är flunsan farligare än andra.

»» Covid-19 är ett annat slags virus än

influensa­virusen – ­corona.

Ett namn vi fått lära oss. Men andra coronavirus har förekommit. Sars (2002) drabbade Kina och ett antal andra asiatiska länder, men också Kanada. Samt mers (2012) som framförallt slog mot Saudiarabien.

»» Med all säkerhet kommer naturen

att överraska oss med nya pandemier.

Per-Erik Åbom är glad att inte vara den som sit­ ter i toppen idag. Foto: ERIK

­LINDFELT

Farsoter och ­epidemier – en ­historisk odyssé från pest till ebola Per-Erik Åbom Atlantis 2015

HÖSTEN 2020

28-29_PE Åbom_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 29

29

2020-09-11 10:57

PÅ BESÖK I JÖNKÖPING

Ärkebiskopen vill se färre hinder för dopet »En » regnig dag i slutet av juni hade jag förmånen att få trettio minuter med ärkebiskopen Antje Jackelén. Hon hade precis hållit sommartal ”Ut ur pandemins skugga” vid evenemanget Elmiadalen och behövde en kontorsplats för att avrunda de sista arbetsuppgifterna och ett möte före semestern. Då passade Klockaregården strax intill Kristine kyrka bra och där har jag mitt kontor. Ärkebiskopen hade med sig maken Heinz då de skulle resa söderut för semester när dagen var slut. Jag var nyfiken på männi­skan Antje, på hennes resor och utlandsvistelser, hennes uppdrag idag samt hennes sommartal… men jag hade bara trettio minuter till mitt förfogande – så jag bestämde mig för ett ämne: dopet.

Dopgudstjänsten är glädje och allvar i perfekt förening; den är ett välkommen till familjen, till församlingen och till den världsvida kyrkan men, före allt, välkommen till Gud. Vad betyder dopet för ärkebiskopen?

– Dopet är att beröras av Guds kärlek, en samhörighet med Gud. Det är en trygghet som ger mening och uppgift i livet, Gud har hört ditt namn och gett dig sitt förtroende och dopet kan ge dig ett gott självförtroende, svarar ärkebiskopen och fortsätter: – Du kan tvivla, du kan till och med förlora din tro men dopet kan aldrig tas ifrån dig.

Heinz Jackelén, Antjes man, som är präst önskar ge en bildlig beskrivning.

– Om livet är som mittgången i en kyrka så är dopet den lilla dörren in till bänkraden, dörren öppnar upp för vidare funderingar och tankar. När du väl tagit klivit in har bänkplatsen mycket att 30

ning? Säkert har flera föräldrar vaknätter eller kanske amningsstunder då önskan om att boka tid för dop dyker upp eller önskan att lämna en intresseanmälan för att bli uppringd och kunna ställa frågor kring dopet.

SVENSKA KYRKAN SES i mångt och

Ärkebiskop Antje Jackelén och hennes make, prästen Heinz Jackelén, i Klockaregårdens soffa.

Foto: MONICA SANDSVIK SVENSSON

!

MISSA INTE..

Drop-in-dop 14 november i Gräshags­ kyrkan och Kristine kyrka.

Drop-in-­vigsel 10 oktober i Slotts­ kapellet.

erbjuda. Det börjar med dopet och fortsätter med en inre resa, ett resonerade med dig själv, ditt inre landskap. Det ger en inre trygghet och en andlig styrka som ger dig möjlighet att möta det yttre landskapet. Andras åsikter, motgångar, livets vedermödor men även glädje och nya erfarenheter.

2011 SKEDDE ETT historiskt skifte

– det var första året som färre än hälften av alla nyfödda barn i Sverige döptes i Svenska kyrkan, därefter har siffrorna dalat neråt.

2018 döptes 37 procent i Svenska kyrkan, enligt tidningen Dagen (30/8 2019).

Av de som är medlemmar väljer två av tre att döpa sina barn och det inger hopp. Ett av uppdragen för oss inom kyrkan är att berätta om dopet för att i förlängningen få fler som döper sina barn eller döper sig som vuxna.

Vad beror minskningen på tror ärkebiskopen?

– Det finns onödiga hinder för barnfamiljer som vill döpa sina barn.

Antje berättar att bland annat begränsade telefontider för bokning kan bli ett hinder.

– Varför inte ha online-bok-

mycket som en medelklasskyrka och vid barndop dominerar bilden mamma, pappa och barn, påpekar Antje, och om du är ensamstående kanske du skräms av den bilden?

– Vi måste visa att vi är en kyrka för och med alla, betonar hon.

Kyrkan ska kunna erbjuda lån av dopklänning, lån eller hyra av samlingslokal efter dopet för fest och gemenskap samt ha samtal före och efter dopet. Det är viktigt att ta vara på goda erfarenheter och ta till sig det som kan förbättras. Dop av äldre barn, ungdomar och vuxna i alla åldrar behöver bli mer självklart än det hittills varit.

Har pandemin påverkat antalet dop?

– Ja, vi lever i orons tid, en del har ställt in dop eller har skjutit dem på framtiden. Drop-in-dop, utan att tumma på dopets heliga allvar och glädje, är en väg att gå för att fånga upp de som fått ändra sina planerade dop på grund av coronapandemin. Det har visat sig att vuxna personer som länge funderat på att låta döpa sig i Svenska kyrkan kan tilltalas av drop-in-dop.

Mina trettio minuter är slut, min nyfikenhet på Antje Jackelén är inte släckt men jag har fått hennes, och till viss del hennes mans, syn på dopet. Förhoppningsvis blir det fler tillfällen till samtal?

Jag känner mig glad att Svenska kyrkan Jönköping planerar både drop-in-vigsel och drop-in-dop i höst.

Monica Sandsvik Svensson

HÖSTEN 2020

30-31_Antje Jackelen/Korsord_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 30

2020-09-11 10:58

KORSORD UPPVAKTA BYGGMATERIAL

SE UPP! DOTTER TI LL LOVIS

KONTANTA MEDEL

DRAGHJÄLP FÖRHÄNGE

PÅ RIKTIGT SKRIVER UPP BÄVER OCH MARSVIN DJÄRV ÄGNAR SIG ÅT HÖGT

LOGISK FÖLJD

FYLLD MATRÄTT SNABB SÄNKNING STÄLLINTRES- HÖGST NINGSSERAD VINNER I SEDETAGANDE LÄRA ÄR IDEL TENNIS

BYXOR

HELST INTE

FÅRLÅT SES MED GRAF KVALSTER

GRATTIS!

Konstruktör: hanna.fredholm@gmail.com

BOPLATS KAN RYSS HETA STOPPA OM

GATA I LYON BEHÅLLARE

HÅLLER MATVRAK GÄRNA TILL I OKONSTLAD RÖD TRÅD ÄRVA GAMMAT ONDSKEFULLA

KVARLÅTENSKAP

KÖR TILL INGEN OM DET GÅR I ETT

FÖRÄLDER CIRKELRÖRELSE ROVFÅGEL

TA UTAN LOV

ANDEFATTIG

!

OSTÖRD- BRUTEN HET

Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: »» Solveig ­Milling, Gunnel Björk, Ann-­ Cathrine Alm Rosén, Britt-­ Sofie Friberg och Jennifer Bark. »» Rätt kors­ ordssvar i juni­ numret: Du är värdefull.

MOTSATS TILL DUKA AV

UPPRIVEN

EN MODERN ÄR PLATT

FÅNGST

HÖSTKRYSSET GÖR SÅ HÄR »» Lös korsordet och skicka in meningen du får fram

i de färgade rutorna. Fem vinnare får två biobiljetter var.

Sänd in lösningen till: Östra Storgatan 45, 553 21 Jönköping ... eller mejla lösningen till: korsord@svenskakyrkanjonkoping.se Vi vill ha ditt svar senast den 20 oktober.

Namn:

Adress:

Postadress: HÖSTEN 2020

30-31_Antje Jackelen/Korsord_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 31

31

2020-09-11 10:58

KRÖNIKA

Så länge vi lever finns möjligheten att förändra

J

ag kör mot Skogskyrkogården, stannar bilen en bit ifrån, kliver ur, stänger igen bildörren och stiger ut i höstmörkret. Där börjar vandringen tillsammans med de andra som drivs av samma tanke som jag. Det är mörkt och kyligt, jag huttrar till. Vi har samma mål men vi går med ett avstånd mellan oss, var och en går i sina egna tankar.

Vi dras mot ljusen lite längre bort av en gemensam längtan, att för en stund stanna till för att minnas dem som vi sörjer och saknar.

Jag ser ljusen mellan träden och går närmare. Jag rör mig mot ljusen som blir fler och fler, fram till minnes­lunden. Där möts jag av ljus, hundratals ljus på en kulle, så vackert och så omtumlande. Jag går fram för att tända ett nytt ljus och tänker på dessa som ”fattas mig”.

Filosoferar över de som nu vilar på kyrkogården, de som under året gått bort. Deras liv som blev kort eller långt och som alla påverkat sin omgivning på något sätt. Funderar över dem som lyckats i livet och de som till synes misslyckats i människors ögon men självklart inte i Guds. Tänker på dem som älskats och på dem som inte upplevt någon kärlek alls i livet.

Tänker på barn som föds in i familjer där man av olika orsaker inte kan ta hand om sitt barn, kanske på grund av sjukdom eller missbruk.

DÄR VAR JAG själv en gång, utkastad, långt efteråt får

jag veta att min biologiska mor upplevde att hon inte hade något val och att jag lämnades för att få en chans till ett bra liv, vilket jag fick. Vid 11 månaders ålder fick jag byta barnhemmet mot ett varmt kristet hem och möta föräldrar som älskade mig för den jag var.

Min far tog mig tidigt i handen och jag fick följa med honom till kyrkan, varje söndag. Jag följde med glädje och förväntan med, visste ju att han hade en gräddkola i sin ficka om det skulle bli för svårt att sitta still. Just där i min fars närhet i kyrkan fick jag min barnatro, tron på en stor och mäktig Gud. Min mor lärde mig att be i vardagen, att bönen finns lika nära som mina andetag under allt som möter i livet. En enkel och trygg tro som fortfarande bär mig genom allt. Mina föräldrar har nu varit borta sedan flera år. Just där på kyrkogården, stirrande in

32

i ett av ljusen, sänder jag dem en stor varm och tacksamhetens tanke.

Ett annat barndomsminne dyker osökt upp. Kvinnan som hade ortens lanthandel var mycket omtyckt av oss barn, hon bjöd oss alltid på polkagriskarameller. Det var inte bara för godiset som vi tyckte om henne, utan för att hon verkligen såg oss. Därför var det naturligt att vi barn fick sjunga Tryggare kan ingen vara under hennes begravning.

Allhelgona, en tid att minnas de vi sörjer och saknar.

DET VAR SÅ jag växte upp, det fanns en trygghet och

Foto: FRUGAN/ MOSTPHOTOS

”

omsorg i samhället, från vaggan till graven. Detta som vi idag kallar civilsamhälle fungerade på alla plan, allt kändes tryggt och säkert. Men alla har inte samma erfarenhet och livet blev inte vad som förväntades. Idag ser vi ett samhälle som istället ofta exkluderar och ensamheten ökar. I samband med att vi drabbades av coronapandemin ökade den ofrivilliga ensamheten för flera av oss.

är vi drabbades av corona­ N pandemin ökade den ofrivilliga ensamheten för flera av oss.

Att ge varandra en andra chans, att inbjuda till gemenskap, insikten sjunker sakta ner i mig, så länge som vi lever finns det en möjlighet att förändra. Jag tar ett nytt beslut om att ringa det där telefonsamtalet, eller kanske ta en promenad utomhus med en vän eller varför inte möta släkt och vänner genom Facetime eller Skype.

Att stanna upp, att pausa mitt i livet för att än en gång kunna lyssna till och se mina medvandrare på livets väg, att själv inbjuda till ett möte trots social distans. Möjligheten till hopp och gemenskap finns ju så länge vi andas.

Och just där vid minneslunden där skenet från alla ljus får sjunka in djupt i mig, andas jag en ny, klar och ren luft.

Eva Stråth

Ledamot i kyrkorådet och i arbetsutskottet

HÖSTEN 2020

32_Krönika_JÖN_HÖSTEN 2020.indd 32

2020-09-11 11:06