Tillvaro nr 4

tillvaro EN TIDNING OM TRO, LIVET OCH VÄRLDEN NR 4 2018

Vuxna förebilder — hur då?

Välkommen till våra kyrkor i advent och jul!

Tema: Stjärnor De tre vise männen hade Betlehemsstjärnan. Vilka ledstjärnor följer du? Möt en artist som aldrig ger upp, inspirerande influencers och helt vanliga människor som gör något stort.

Porträttet: Louise Hoffsten Så mycket bättre var bland det tuffaste och roligaste jag gjort.

Rektor Christin Lund

Inspirerar till lärande ODR SAMHÄLLSINFORMATION

December 2018

1

Ledare

Har du någon ledstjärna?

IBLAND UNDRAR jag om vi nu för tiden har

några ledstjärnor. Någon som är en förebild eller någon som man verkligen inspireras av.

En person vars idéer och tankar man vill följa.

Eller är det så att vi i vårt individualistiska samhälle är våra egna ledstjärnor. Där ingen ledstjärna behövs därför att det inskränker bilden av mig själv och den som jag vill visa för andra. Jag hoppas och tror att det inte är så. För visst behöver vi förebilder och ledstjärnor.

Det svåra i dag är kanske att det finns så många att välja på och många är kortlivade, en stund i rampljuset för att sedan försvinna.

Hur ska jag då hitta eller hinna inspireras av någon? Gamla förebilder tycks för många vara något som gällde då men som man inte tycker passar in i mitt liv eller dagens samhälle.

MEN JAG tror som sagt att ledstjärnor är

viktiga. Någon som inspirerar oss, visar på möjligheter där man ibland inte trodde att det fanns några, personer som kan visa på att det som de gjorde betydde något. Dessa förebilder kan ge oss en större tilltro både till oss själva och att det som jag gör kan betyda något. Läs en biografi eller se en film under julledigheter med eller om någon som kan vara en inspiration.

I kyrkan har vi en förebild, en ledstjärna sedan 2000 år tillbaka. Den person som är grunden till att vi firar jul, eller som det sägs i Karl-Bertil Jonssons jul: ”Karl-Bertil Jonssons ömma moder fick något religiöst i blicken, ty denna saga utspelar sig på den tid då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.”

Ledstjärnan för kyrkan är Jesus Kristus.

Den som vi bygger vår kyrka på och som är

grunden för kyrkans tro. En ledstjärna som säger att det viktigaste du kan göra är att älska andra människor som dig själv. Något som verkligen inte känns som ett förlegat föredöme utan som känns mer aktuellt än någonsin och som gäller i alla tider.

DET VAR ju också en stjärna som ledde de vise männen till Jesusbarnet, en stjärna som pekade på den viktigaste av alla ledstjärnor.

Barnet som föds där Gud vill visa på att han vill ha gemenskap med varje människa. För detta är grunden för julens budskap.

Denna stjärna lyser för varje människa på jorden julen 2018. Och hur din situation än ser ut så finns det en som verkligen bryr sig om dig, vår ledstjärna.

Med en önskan om God jul och ett Gott nytt år!

Och ett varmt välkommen till våra kyrkor i advents- och jultid.

”I kyrkan har vi en förebild, en ledstjärna sedan 2000 år tillbaka. Den person som är grunden till att vi firar jul.”

DENNIS HAGBERG TF KYRKOHERDE

18 Innehåll 3

4 Inspirerar till lärande 7 Vuxna förebilder — hur då?

8

Porträtt: Lousie Hoffsten

Alla vovvar är värda ett riktigt hem

25 Yrke i kyrkan: Diakon 26 Nyårspizzan — modern tradition eller PR-kupp?

28 Rymd utan slut 30 Smartaste granen

har ett liv efter jul 32

50 år av bön och ljus

32 S

N VA

ENMÄRK

E T

2

Lukas lärjungar

10 Tema: Stjärnor Influencern vår tids ledstjärna

tillvaro Redaktör: Charlotte Winroth Mejladress: charlotte.winroth@svenskakyrkan.se Foto, förstasida: Charlotte Winroth Webbplats: Svenskakyrkan.se/huskvarna Telefon: 036-13 94 00 (växel).

Ansvarig utgivare: Sara Grant, sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete 2018

En flicka är född

En del av AMOS Trycksak 5041 0004

December 2018

FOTO: : HELEN GOLDON/IKON

Svenska kyrkans julkampanj

En flicka är född

Swisha din gåva till 9001223.

Tack!

VI KAN aldrig acceptera att flick-

or föds in i förtryck och orättvisor – bara för att de är flickor.

Att fattigdom och normer gör att flickor får sämre möjligheter till utbildning, sjukvård eller försörjning. Att de utsätts för sexuellt våld eller könsstympning. Eller att flickor får äta sist och minst.

Det är en ständig kamp om liv

och död, som vi måste ta tillsammans. I årets julkampanj har vi den stora möjligheten att tillsammans kämpa för att ingen flicka ska hotas, utnyttjas eller kränkas.

För varje barn är skapad till Guds avbild och har samma värde – oavsett kön.

Förälder och hemma med ditt barn?

VET DU om att vi har öppen förskola i både Huskvarna församlingsgård och Hakarps församlingshem? Välkommen hit för att fika och träffa andra föräldrar.

All information och tider finns på vår hemsida: svenskakyrkan.se/huskvarna

I Svenska kyrkans julkampanj, som pågår från första advent 2018 till trettondedag jul 2019, samlar vi in pengar till Svenska kyrkans internationella arbete – för varje människas lika värde och makt över sitt eget liv.

Välkommen till våra kyrkor i advent och jul SÖNDAG 2 DECEMBER, 1:A ADVENT 10.00 Gudstjänst i Hakarps kyrka.

Kyrkokören medverkar. Efteråt julmarknad i hembygdsgården med servering, försäljning och pyssel.

10.00 Mässa i Öxnehagakyrkan.

Kyrkokören medverkar.

11.00 Mässa i Huskvarna kyrka. Sång av kyrkokören och ungdomar.

18.00 Adventskonsert i Huskvarna kyrka med kyrkokörerna från Öxnehaga och Huskvarna. Var med och lyssna till och sjung med i våra älskade adventssånger.

LÖRDAG 8 DECEMBER 17.00 Adventskonsert i Hakarps kyrka. Med gamla Tonetter och Qvinntetter. Gittan Glans, piano.

FOTO: DAN KOSMAYER/SHUTTERSTOCK

SÖNDAG 9 DECEMBER, 2:A ADVENT 10.00 Högmässa i Hakarps kyrka.

10.00 Luciamässa i Öxnehaga kyrkan.

Luciatåg med kyrkans barngrupper.

16.00 Luciagudstjänst i Huskvarna kyrka. Julfest i församlingsgården efteråt. Fika, lotteri och långdans.

Tomten kommer.

18.00 Engelsk gudstjänst i Hakarps kyrka. Christmas carols.

TORSDAG 13 DECEMBER, LUCIA 12.15 Musik vid lunchtid i Huskvarna kyrka. LEWE-kvartetten bjuder på ett stämningsfullt och roligt program som andas jul.

December 2018

LÖRDAG 15 DECEMBER 18.00 Julkonsert i Hakarps kyrka. ” Joy to the world” med Hakarps kyrkokör, 2ofakind, Karin Seiborg – sång och Daniel Jarl – piano.

SÖNDAG 16 DECEMBER, 3:E ADVENT 10.00 Högmässa i Hakarps kyrka 10.00 Mässa i Öxnehagakyrkan 11.00 Mässa i Huskvarna kyrka 16.00 Lucia i Hakarps kyrka.

Barnkören medverkar.

SÖNDAG 23 DECEMBER, 4:E ADVENT 10.00 Högmässa i Hakarps kyrka 10.00 Mässa i Öxnehagakyrkan.

Kyrkokören medverkar.

11.00 Mässa i Huskvarna kyrka MÅNDAG 24 DECEMBER, JULAFTON 10.00 Samling vid krubban i Öxnehagakyrkan 11.00 Samling vid krubban i Hakarps kyrka 11.00 Samling vid krubban i Huskvarna kyrka 17.00 Julbön i Huskvarna kyrka.

John-Arne Pettersen, trumpet och Emma Pettersen, piano.

23.00 Midnattsmässa i Hakarps kyrka. Kyrkokören medverkar.

23.00 Julnattsmässa i Öxnehagakyrkan. Talar Seferian, sång.

TISDAG 25 DECEMBER, JULDAGEN 07.00 Julotta i Hakarps kyrka. Anna Sjödin och Jenny Almqvist, sång.

Fackeltåg från Fagerslätts förskola kl. 06.15.

07.00 Julotta i Huskvarna kyrka ONSDAG 26 DECEMBER, ANNANDAG JUL 10.00 Temagudstjänst i Hakarps kyrka: Julens berättelser. Katarina Clarin, sång.

17.00 Gudstjänst i Huskvarna kyrka.

Julens psalmer och sånger. Kyrkokören medverkar.

SÖNDAG 30 DECEMBER 10.00 Högmässa i Hakarps kyrka.

10.00 Mässa i Öxnehagakyrkan 11.00 Mässa i Huskvarna kyrka MÅNDAG 31 DECEMBER, NYÅRSAFTON 18.00 Nyårsbön i Huskvarna kyrka.

Jill Svensson, sång.18.00 Nyårsbön i Hakarps kyrka. Musikmedverkan av Mart Hallek med flera.

TISDAG 1 JANUARI, NYÅRSDAGEN 16.00 Högmässa i Hakarps kyrka.

Jill Svensson, sång. Kyrkkaffe i hembygdsgården.

SÖNDAG 6 JANUARI, TRETTONDEDAG JUL 10.00 Mässa i Öxnehagakyrkan.

Ann Esborn, sång.

11.00 Mässa i Huskvarna kyrka 18.00 Ljusgudstjänst i Hakarps kyrka

3

Lärande&undervisning

Rektor Christin Lund

Inspirerar till lärande Vi har bestämt träff klockan tio en blåsig förmiddag i oktober. När vi kommer till rektorsexpeditionen förstår vi att vi kommer få vänta några minuter. En lärare behöver låna en liten stund av Christin Lunds tid. Som rektor för Alfred Dalinskolan i Huskvarna väntar nya utmaningar varje dag. Det är också det som gör jobbet så roligt berättar Christin. Hon är ganska ny i rollen som rektor här men har lång erfarenhet av skolvärlden i bagaget.

CHRISTIN BERÄTTAR att hon tidigare arbetat som rektor i 10 år, och dessförinnan som lärare i 15 år. Med lite snabb huvudräkning förstår man att det ger en gedigen erfarenhet på 25 år. Att hon trivs med sitt jobb är det ingen tvekan om, entusiasmen smittar verkligen av sig när Christin berättar om sitt jobb.

– Jag gillar att gå till jobbet varje dag. Jag gillar utmaningar! Människor tycker och tänker och det får man ta, där är min erfarenhet en stor trygghet. Jag tycker det är viktigt att kunna lyssna in kritik. Det är så roligt att lära sig nya saker, allt är föränderligt. Jobbet får mig ofta att tänka till kring mina egna värderingar och vad jag tycker. Att jobba med människor är en utmaning.

JAG BER Christin att berätta lite mer om vad jobbet som rektor innebär.

– Det är mycket av allt! Allt från snabba samtal till större beslut om renovering av lokalerna till exempel. Jag leder det pedago-

4

giska arbetet tillsammans med lärarna.

Samtidigt fungerar jag som en garant för eleverna. Jag är chef för lärarna och arbetar för att de ska ha en bra arbetsmiljö. Trivs lärarna så gör de ett bra jobb, och det resulterar i att eleverna trivs. Jag tycker det är viktigt med tillit och ”frihet under ansvar”. Jag vill inte vara kontrollerande. Sedan är jag ju också ambassadör för skolan och en offentlig person. Jag vill att AD ska ha ett gott rykte och att eleverna ska trivas, det är viktigt!

CHRISTIN PEKAR på en folder på bordet där man kan läsa ”Alfred Dalinskolan – Tillsammans för ditt bästa”.

– Det här jobbar vi mycket med nu. Materialet är precis nytt, vi hade fotografen här i förra veckan. Konceptet är inget nytt, det har man använt sig av flera år tillbaka, men vi har plockat upp det nu och pratar mycket om det.

Att det är ”Vi tillsammans”. Det handlar om

”Jag tycker det är viktigt med tillit och ’frihet under ansvar’.

Jag vill inte vara kont­rollerande.

Sedan är jag ju också ambassadör för skolan och en offentlig person.” värdegrundsarbete, något jag brunnit mycket för tidigare men som fått stå tillbaka för annat, till exempel fokus på att eleverna och skolan ska lyckas betygsmässigt. Men vi behöver jobba mer systematiskt med

December 2018

FOTO: CHARLOTTE WINROTH

CHRISTIN LUND Yrke: Rektor på Alfred Dalinskolan i Huskvarna Drivkraft: Att möta människor och utmana dem att växa

ALFRED DALIN-SKOLAN Alfred Dalinskolan (AD) är en 7-9-skola belägen i Huskvarna centrum. Det är en skola med gamla anor sedan 1896. Skolan har ca 500 elever och 60 anställda.

FORTS SID 6

December 2018

5

Lärande&undervisning

FOTO: CHARLOTTE WINROTH

”Det handlar om att kunna lyssna in och möta olika behov, och att inspirera till att lära.

Jag tror på att variera undervisningen, att det är viktigt att använda olika metoder för att lära ut.” trygghetsarbetet, och det är ju också något som diskuteras nationellt.

Genom det fria skolvalet har alla elever och föräldrar rätt att välja grundskola. Christin berättar om något som kallas för ”Huskvarnaspåret” som innefattar alla förskolor och skolor i Huskvarna.

– DÅ ÅKER VI ut och är med på föräldra­möten

Karl Christensen är skolpräst och finns på

plats på AD varje onsdag. och berättar om Alfred Dalinskolan. Vi är tydliga med att det är ett fritt val, att man får välja skola och presenterar sedan oss. Vi vill – Att vara en god kontakt för eleverna och att man tänker till innan valet så det inte blir en bra vuxen. Det handlar om att kunna lyssfel. Det är trots allt tre års tid na in och möta olika behov, och att inspirera det rör sig om och väljer man fel och ångrar till att lära. Jag tror på att variera undervissig så kan det påverka mycket, till exempel ningen, att det är viktigt att använda olika betyg. Vi vill vara en bra skola som metoder för att lära ut.

Dagens högstadieungdomar, vad möter satsar på eleverna. Nu håller dem för utmaningar? vi på och renoverar loka– Det är mycket press och fokus lerna, vi vill erbjuda en KYRKAN på att prestera. Samhället har fin och vacker arbetsPÅ SKOLAN blivit individualistiskt, du ska bli miljö.

En gång i veckan finns Så, vad är det bästa något, synas, vara någon. Antingen präst på plats på AD. med jobbet som en ska du sticka ut eller så ska du Här finns ytterligare en rektor? formas in i en färdig mall. Det vuxen att vända sig till – Det är mötet med är också press på att få bra betyg, och prata med, om stort människor, och ungfrån olika håll. som smått. domarna. Här möter du SLUTLIGEN ÄR jag nyfiken på Chrisalla, det är en stor mångtins tankar om hur man inspirerar till fald vilket är spännande. lärande.

Alla har olika förutsättningar.

Och den största utmaningen?

– Som lärare måste du visa glädje till ditt – Att alla ska känna att man blir sedd. Det ämne och koppla ihop det till omvärlden är dit vi vill nå, och jag tror verkligen på det och vad som händer här och nu men också vi jobbar för. varför samhället ser ut som det gör och vad Vi lämnar pratet om själva jobbet som reksom har lett fram till det. Att förmedla en tor och fokuserar på lärandet en stund. Jag förståelse för hur det ser ut i världen. Vi har frågar Christin vad hon tycker kännetecknar ju elever från andra länder där det absolut en bra lärare. inte är någon självklarhet att man kan eller

6

Historia Wilhelm Tham (1839-1911) var som framgångsrik företagare i Huskvarna mycket intresserad av bildning och utbildning. Han reste till Stockholm för att finna en lärare till skolan i Huskvarna. Han kom då i kontakt med Alfred Dalin (1855 – 1919) som sommaren 1879 flyttade till Huskvarna som folkskollärare.

Då Alfred Dalin tillträdde tjänsten var det gamla brukskapellet fortfarande den enda skollokalen. Samarbetet mellan Dalin och Tham resulterade i att Vapenfabriken bekostade uppförandet av tre skolhus under en tjugoårsperiod.

Dessa benämndes ”Lilla stenhuset” uppfört 1881 och ”Stora stenhuset” uppfört 1899 - 1900. Tillsammans med ”Stora trähuset”, som stod färdigt 1893, fick Huskvarna en modern skola som fick namnet Centralskolan. 1966 byttes namnet till Alfred Dalinskolan.

Dalins och Thams målmedvetna satsning på undervisningen resulterade i att Huskvarna skola kom att betraktas som en mönsterskola. Som skolledare ställde Alfred Dalin stora krav både på sig själv och andra. Han var en person med stark vilja, som ibland hade svårt att underordna sig andra, och han var övertygad om att människan genom utbildning och uppfostran kunde bygga en bättre värld.

Informationen hämtad från Jönköpings kommun

får gå i skolan. Här är skolan en självklarhet med skolmat, läromedel och till och med en egen dator.

– DET ÄR VIKTIGT att visa att det finns olika

sätt att lära på. Det finns stort utrymme att välja olika metoder, inte bara det klassiska i att läsa en bok och svara på frågor. Vi brukar prata om att vi ”tillgängliggör” undervisningen. Som rektor har jag en stor tillit till lärarna. Jag sätter ramarna, till exempel att alla lärare ska samla in mobilerna innan lektionen eller att varje lektion börjar med ett så kallat ”startblock” där läraren redogör ramarna för dagens lektion, och det ska alla följa. Utöver det har de stor frihet. Läraren är ledaren i klassrummet, det är viktigt att man vågar visa det! Jag vill ge möjligheter för lärarna att växa i sitt uppdrag, att de får utmanas och känna att jag gärna lyfter goda tankar och idéer.

CHARLOTTE WINROTH

December 2018

Så ska vuxna vara Några tips från ungdomar till dig som vuxen. Vi frågade årets konfirmander hur de vill att vuxna ska vara.

Här är listan: Lyssna på mig.

Lyssna in vad vi unga tycker och var öppen för det.

Var dig själv.

Var inte stel utan var som du brukar vara.

Var förstående.

Ha tålamod och överseende.

Jag behöver dig.

Ge utrymme för frihet.

Låt mig ta ansvar och kontrollera mig inte. Lita på mig.

Vuxna förebilder — hur då?

I ARBETET med ungdomar är det viktigt att

vara sig själv och inte göra sig till. Det är bra när vi är flera ledare i ungdomsarbetet. Det behövs olika slags människor för då är det lättare för alla ungdomarna att hitta förebilder. Ärlighet uppskattas i allt arbete med människor.

Barn och ungdomar är snabba på att avslöja om vi spelar någon som vi inte är. Att vara en vuxen förebild är viktigt eftersom flera ungdomar behöver det, de behöver flera olika vuxna i sina liv.

De pratar om olika saker med sina föräldDecember 2018

rar, lärare, tränare och oss vuxna i kyrkan.

En god egenskap för att ”hitta” till ungdomarna är att lyssna på vad de säger. Inte komma med färdiga svar utan lyssna och dela det som de har i sina liv just nu.

Eftersom samhället utvecklas så ändras ungdomars levnadsätt hela tiden, därför behöver vi lyssna på hur det är att vara ung just nu.

UNGDOMSARBETET ÄR långsiktigt det tar tid

att lära känna varandra och bygga upp förtroenden. Det är viktigt att visa att vi finns här

när de vill komma och prata. Samtidigt måste vi sätta gränser och uppmuntra dem att prata med varandra och andra vuxna. Vi kan inte vara samtalspartners dygnet runt och vi kan inte ersätta kompisrelationer.

Att vara nyfiken på ungdomars vardag är ett bra sätt att lära sig vad som är ”inne” just nu. Vi försöker göra roliga saker tillsammans och samtidigt prata om livet och ungdomars vardag. Det är klokt att inse att ens egens ungdomstid inte ser likadan ut som idag.

SANNA JARL OCH MATTIAS WALLENTIN FÖRSAMLINGSASSISTENTER

7

Söndagsskola

Lukas lärjungar En egen stund för barnen VI VILL att alla ska känna sig välkomna till våra gudstjänster, unga som gamla och alla däremellan. Barnen behöver en alldeles egen stund där vi kan förmedla söndagens budskap på ett sätt som är anpassat för just barn.

Går barnen iväg på sin stund så kan prästen under den tiden koncentrera sig på att läsa texter och predika för de vuxna. Det är viktigt att både små och stora får med sig en bra känsla från gudstjänsten.

Hej Anna, församlingsassistent i Huskvarna som ansvarar för söndagsskolan i Huskvarna kyrka!

Berätta, vad är Lukas lärjungar?

– Lukas lärjungar är en söndagsskola för barn 2-12 år varje söndag kl.11 i Huskvarna kyrka, i samband med gudstjänsten.

8

Varför har ni startat den?

Vi hoppas på detta sätt göra det lättare för barnfamiljer att fira gudstjänst här när barnen får sin egen stund i gudsVisste du att vi har tjänsten. söndagsskola i Vad gör ni för något?

– Vi jobbar med ett material som heter Lukasgatan, där man varje gång får hälsa på och lära känna en person från bibeln.

Ibland kan det hända att denna person dyker upp under gudstjänsten. En söndag

kom kung Dareios och var så orolig och ångerVarje söndag i samband med gudstjänsfull efter att ha kastat ten kl. 10 samlas vi med Barnens kyrka.

Daniel i lejongropen.

Under ordets del i mässan går vi ut och En annan söndag fick har söndagsskola med alla barn 4-14 år. Vi vi träffa Sackeus som hittar på olika saker som passar till sönsatt och tog betalt vid dagens tema. Det kan t.ex. vara pyssel, lek stadsporten, och efter eller bibelgestalter. Ta med ditt barn eller att ha träffat Jesus blev barnbarn och fira mässa tillsammans i så glad att han bjöd hem Öxnehagakyrkan, vi hoppas att det alla barnen till sitt hus. ska passa alla åldrar.

Öxnehagakyrkan också?

Välkommen!

December 2018

METROPOLIT ANTHONY BLOOMS SISTA FÖREDRAG!

KONST AV LARZ LINDQVIST Jesusmotiv sprayade på gamla Trasmattor 6.000:-

Metropolit Anthony av Sourozh höll 2001–2002 en serie föredrag som nu översatts till svenska.

En underbar skatt att ösa ur!

Utkommer i slutet av november.

Tel. 042–37 48 10 | www.gaudete.se

www.passionart.se

Tema Stjärnor

Influencern vår tids ledstjärna

10

December 2018

Kändisar och ledare är inte längre självklara förebilder för hur vi ska se ut eller leva våra liv. När frågorna förändras behöver inte svaren komma från auktoriteter.

Vi lyssnar lika gärna å vanliga människor på sociala medier.

De kallas influencers.

TEXT: MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ROBERT HILMERSSON

A

NGELIQA MEJSTEDT älskar skogen. Det

har hon gjort ända sedan hon var liten och gick med mormor i naturen kring Sala.

– Det som betyder mest är de där skogsstigarna som jag vandrat tusentals gånger, där jag kan varje krökning på stigen, där jag gått i alla väder med alla tankar som fått surra klart, där steg efter steg är som att komma hem. Det vill jag förmedla.

Och på den stigen är det, nu i form av Vandringsbloggen. Där ger Angeliqa tips och råd om vandringar – allt från en tur bakom knuten till långa pilgrimsvandringar i andra länder. Med åren har den utvecklats och finns nu som en community på Facebook, en bild- och filmblogg på Instagram, filmer på Youtube, i korthet på Twitter och i radioformat på poddcast. Totalt når hon 50 000 unika besökare i månaden.

VEM LEDER DIG?

COMMUNITYN PÅ Facebook med 15 000

medlemmar har ynglat av sig med bokklubb, köp och sälj för friluftskläder och utrustning. Det har bildats lokala grupper där vandrare söker tips, vänner att ge sig ut på tur med eller en livskamrat.

– För mig är det otroligt hedrande att det blivit en samlingsplats där medlemmar vågar bjuda ge sig ut med människor de inte känner. Det är det modigaste jag vet!

I stort sett vem som helst kan i dag bli en förebild. Stora skaror människor kan följa vad du skriver och visar på sociala medier, i kanaler som Facebook, Youtube, bloggar och Instagram. Om du har något att säga.

Brinner du för något och för fram det på rätt sätt kan du efter idogt arbete plötsligt ha 100 000 följare. De känner igen sig i dig och

Utan självklara auktoriteter eller heliga rättesnören, var hämtar du då riktning och inspiration? En ung människa som kommit igen efter en tragedi, en artist som vägrar ge upp eller en influencer som står upp på nätet?

FORTS. December 2018

11

Tema Stjärnor

” Tomma fraser och visdomsord i flott förpackning går inte längre hem, utan mer det vardagliga, även det solkade och trasiga.” inspireras av dig; vad du skriver och berättar får betydelse för många. Du har blivit en influencer.

DET VIKTIGA är inte att materialet presenteras

proffsigt eller ens snyggt, utan att du är äkta och övertygande. Tomma fraser och visdomsord i flott förpackning går inte längre hem, utan mer det vardagliga, även det solkade och trasiga. Vi vill inte tillbe lyckoprofeter och veta hur vi ska bli framgångsrika och lyckas – vi vill peppas i vardagen, få praktiska tips eller kanske förstå varför vi mår dåligt. Vi söker stöd från andra i samma sits, som vågar berätta.

Vi kan också dela ett intresse som influencern engagerar sig i, det kan vara allt mellan himmel och jord: mode, mat, politik, friluftsliv och miljö. Det kan också vara en mix, en blandning av allvar och trams. Det viktiga är din röst, att du är en kompis som andra kan följa i vardag, fest och rent av ned i svarta hål.

NÄR VI mådde dåligt i tidernas gryning vände

vi oss till högre makter. När vi var villrådiga och inte visste på råd sökte vi svar i heliga skrifter, i myter och hos orakel. Svaren på våra viktigaste frågor kom från allvetande makter.

Vägen bort från auktoriteter har varit lång.

De heliga skrifterna var våra enda rättesnören innan andra medier gav oss bilder av omvärlden. Sanningarna förmedlades av lärde som präster och sedan vetenskapsmän.

I början på förra seklet kom kändisar som artister och filmstjärnor in i bilden.

Efter andra världskriget trädde statsmän och politiska ledare som Mahatma Gandhi och senare Nelson Mandela fram. Religiösa förebilder som Moder Theresa och Dalai Lama inspirerade många. Delvis i deras spår trädde starka personligheter inom new age fram, inom näringslivet inspirationstalare. De talar till oss, men från en upphöjd position.

Först nu har vi, på gott och ont, fått rätt till vår egen sanning. Det medielandskap som likställt fakta med åsikter, gett oss nättroll

12

Engagemang, mod och äkthet, det är vad vi kräver av en förebild i dag.

och fake news, har ju även skapat influencern. Den som talar till oss från samma nivå, mitt ibland oss.

Kanske begär vi inte längre svar, vi vill mer ha någon att prata med. Men den som söker en ledstjärna ställer ungefär samma krav som på de upphöjda oraklen: engagemang, mod och äkthet. Men helst någon som också utmanar makten och invanda föreställningar, som gör det osynliga synligt.

Där hittar vi våra förebilder i dag. En Therese Lindgren, som modigt berättar om sin psykiska ohälsa och har 100 000-tals följare, en Linnéa Claeson, som tar strid mot män som trakasserar kvinnor på nätet.

En överväldigande del av alla influencers är unga tjejer som skriver för unga tjejer. De som säger det man själv skulle vilja våga säga till den som begår övergrepp eller allmänt beter sig illa mot kvinnor. De som berättar om sociala fobier, psykiska problem, mens och annat skamfyllt. De som jobbar för miljön eller bara visar sin vardag. Med mycket mera.

MÄNNEN ÄR än så länge få. Bland pojkar är

fotbollsstjärnor och andra idrottshjältar – mycket förenklat förstås – fortfarande gångbara som ledstjärnor, där är det få som gett sig ut på sociala medier och pratar om till exempel psykisk ohälsa och annat känsligt.

Av de 500 medlemmarna i Influencers of Sweden är bara en bråkdel män. Branschorganisationen arbetar för att öka mångfalden och visa att även män, äldre och personer med annan etnisk bakgrund har något att förmedla. Med etiska regler vill man också motverka

schablonbilden av att en influencer är en kvinna under 25 som skriver om mode för att få gratis kläder.

De flesta medlemmar har egna hemsidor eller bloggar där de för fram sina budskap.

Det kan handla om i stort sett vad som helst, men livsstil, resor och miljö är stora nischer. Och de har genomslag, enligt organisationens ordförande Caroline Frankesjö som är bloggande fotograf.

– Vi vet att det är framför allt många unga som lyssnar. Det går tydligt att se i vad de köper, vad de lyssnar på eller vad de tar ställning för – även om det är svårare att mäta. Äldre har ju redan bildat sin uppfattning om det mesta.

DE KANALER som medlemmarna använder för att marknadsföra sina bloggar är framför allt Facebook, Instagram och Youtube. Facebook tappar bland yngre, det blir alltmer ett medium för medelålders. Däremot använder de unga snapchat, och alla under 26 tittar på Youtube, där många influencers lägger ut filmsnuttar. Även poddar ökar, enligt färsk statistik från Internetstiftelsen som kartlägger våra nätvanor.

Influencers of Sweden arbetar aktivt för att medlemmar ska få schyssta villkor och inte skriva utan att få betalt åt företag som skänker bort saker. De som bara hyllar produkter för att de är gratis tappar snart förtroende bland följarna – och gör företagen en otjänst, framhåller Caroline Frankesjö.

– Våra medlemmar ska kunna tjäna pengar och företag ska inte få gratis publicitet. Vi tror att man kommer att se mer seriöst på branschen i framtiden.

ANGELIQA MEJSTEDT har med sitt idoga

arbete, på slingriga stigar i sol och regn, nått en position där hon kan försörja sig på sitt bloggande. Hon har fått en ny umgängeskrets med trogna följare ”kring den digitala lägerelden”, men når även en bredare krets.

Numera är hennes största intresse ett heltidsjobb. Det finansierar hon med att leda workshops, hålla föredrag, skriva krönikor och artiklar, samarbeta med sponsorer och nätannonsörer. I våras kom boken Vandra.

– Mycket av det jag gör är ren service som jag aldrig kan ta betalt för, att ha så många plattformar igång är mer än ett heltidsjobb – det är en livsstil. Men i dag har jag full frihet att leva det liv jag vill, på mina villkor,

December 2018

AKTUELLT FRÅN VOTUM FÖRLAG

295:-

129:-

Stefan Edman & Jan Töve

Jesper Lundqvist & Marcus-Gunnar Pettersson

Världens sjunde skönhet

Rädslorna

Bohuskusten förr och nu är den första stora boken på fyrtio år som ger en bred skildring av denna makalösa kustremsa. Stefan Edman är på sitt allra bästa berättarhumör och serverar mängder av nyttiga, spännande och roliga kunskaper på ett lättsamt och poetiskt språk. Jan Töves mästerliga fotokonst skildrar Bohuskusten från perspektiv och vinklar du aldrig tidigare upplevt – storm och stiltje, sol och snö; människorna, kulturen, naturen.

Henrik är trött på Rädslorna. Kanske skulle det bli bättre om någon ny flyttade in hos dem? Någon som inte är Ängslig, Ilsken eller Rädd för allt. När Ordning och Reda dyker upp verkar allt lovande, men en dag ber de Henrik att göra sig av med Rädslorna. Allt blir tomt och tråkigt. Det känns inte alls bra.

Ska Henrik våga göra som han själv vill och släppa in Rädslorna igen?

Rädslorna är en skruvad och samtidigt varm och tänkvärd bilderbok. Vilka är vi egentligen utan alla våra känslor?

inbunden, 215×265 mm, 304 sidor

inbunden, 190×240 mm, 40 sidor

Bohuskusten

Beställ på order@votumforlag.se eller 054-15 16 18 Se alla böcker på www.votumforlag.se Frakt 39:-/beställning.

Ren näsa, helt enkelt!

Näskannan RHINO HORN™

Nytt kyrkoår!

Evangeliebokens samtliga 223 GT-texter finns kommenterade i böckerna Ett ljus på min stig och Budbärarens fotsteg. Skicka e-post eller ring om du vill veta mer och för att beställa.

250 kr

150 kr

Paketpris för båda böckerna 300 kr. e-post: fred.stig@telia.com Telefon: 042-14 03 49 eller 070-250 59 62. www.stigfred.se

Personliga möten Personliga möten med omtanke med omtanke

• fri andning • hälsosamma bihålor • tar bort pollen och damm • tar bort slem • miljövänlig www.begravningstjanst.com tel 036-71 02 50

Finns även för barn 4-12 år www.casellsbegravningsbyra.se

www.casellsbegravningsbyra.se tel 036-100 600

www.lindstromsbegravningsbyra.se

Beställ via butik.yogacentrum.com eller på apotea.se

www.yogacentrum.com

www.begravningstjanst.com

www.lindstromsbegravningsbyra.se 036-71 02 50 tel 036-13 70 11

En del av Klarahill

Porträtt Louise Hoffsten

”Jag återska mig själv h 14

December 2018

Dagarna med de andra i Så mycket bättre blev ett fredsprojekt i det lilla, tycker Louise, där de kunde mötas tvärs över alla genre- och åldersgränser.

Karriären har varit långt ifrån spikrak, Louise Hoffsten har tagit ut svängarna och trampat stigar mellan ljus och mörker, från blues till visa till pop till Mello. Ändå tycker hon att Så mycket bättre är bland det tuffaste hon varit med om som artist.

par ela tiden” TEXT: MATS KARLSSON FOTO: MARCUS GUSTAFSSON

December 2018

FORTS.

15

Porträtt: Louise Hoffsten

F

ör fem år sedan gick hon till final i Melodifestivalen med låten Only the dead fish follow the stream. I fjol kom plattan Röster från mörkret, en samling nattsvarta skillingtryck skrivna för hundra år sedan av sjuka och lytta, utstötta och marginaliserade. Louise Hoffsten har aldrig väjt för svåra karriärval.

Nu är hon aktuell i Så mycket bättre. Att stå framför de andra artisterna och framföra deras låtar, det var såå nervöst! Vi spelade in under en och en halv vecka, och sömn kunde man bara glömma. Det var också tufft, men vägdes upp av den goda stämningen, det var mycket kärlek och omtänksamhet, säger Louise Hoffsten.

Engagemang som Stjärnorna på slottet, Så mycket bättre och Melodifestivalen kan tyckas stå i skarp kontrast mot den blues och de visor som Louise Hoffsten blivit känd för.

Men hon ser ingen motsättning, även om fans rynkade på näsan när hon ställde upp i Mello.

Men Only the dead fish follow the stream – titeln lånad från ett klotter i tunnelbanan – är ingen kompromiss, hon står helt och hållet för låten och budskapet. För Louise Hoff­sten triggas av utmaningar och har aldrig gjort det lätt för sig.

Någon perfektionism har hon aldrig sökt, vare sig musikaliskt eller privat.

– Det är lönlöst att söka det perfekta i livet, det finns inte. Varför ska man jaga efter det? Tittar man på det musikaliskt är det också lönlöst. Och så har jag min ”funktionsvariation”, som det heter nu, Gör: sångerska, musiker, författare. och har vant mig vid att Född: I Linköping, jobba med människor den 6 september 1965. som är bra på de teknista mig fram. Men alla Familj: Maken Dan Bratt och snart ka bitarna, så att vi kan har det knöligt då och 15-årige sonen Adrian. skapa tillsammans med då. Jag är tacksam att jag Aktuell: Medverkar i nya säsongen det som står till buds. Där lever i Sverige, den bästa av Så mycket bättre, och med hjälper min envishet. av världar, där det är lätt en ny Sverigeturné. att få hjälp. Titta på hur det TVÅ BÖCKER har hon skrivit, ser ut i världen – hjälp! först Blues 1998 om hur hon drabBåde i livet och musiken har bades av MS som 30-åring, och hur hennes Louise Hoffsten vandrat rejält slingriga man lämnade henne. För fyra år sedan kom stigar mellan mörker och ljus. En dag blev En näve grus, om hur det gått sedan dess. hon kontaktad av prästen Lars Cederlöf vid Hon skriver om sprickorna och gruset, det Svenska kyrkans pilgrimscenter i Vadstena, som skaver i livet, om utmarkerna där hon som undrade om hon ville komma dit och hellre vandrar än i den breda mittfåran. prata och sjunga.

Det är bara att tugga i sig. Väljer man bara – Han hade läst om att jag har en egen kyrde enkla alternativen i livet så möter man ka i ett hörn av trädgården. Egentligen är det aldrig sig själv på allvar. en friggebod, men där kan jag sitta och tänka – Jag tror att alla har sitt kors att bära och skriva. i livet, det är oundvikligt. Livskontraktet FRÅGAN ÖVERRUMPLADE henne. Även om innehåller svårigheter som alla ska ta sig an.

Louise Hoffsten är skeptisk till strukturer Man kan inte fly, med droger eller på annat som kyrkan och religion så fanns något locksätt, man kan inte gå sin väg, säger hon. ande. Efter viss tvekan tackade hon ja, och – Jag känner mig väldigt lyckligt lottad. det ångrar hon inte i dag. Det blev dagar av Visst är det knöligt ibland, men jag försöker

LOUISE HOFFSTEN

16

långa samtal och mycket skratt, hon glömde helt bort att spela.

Efter dagarna fortsatte de ha kontakt och Lars Cederlöf blev en god vän. Av honom fick hon armbandet Frälsarkransen, som skapats av Martin Lönnebo och har pärlor i olika färg, form och storlek. Det finns Gudspärlan, kärlekspärlor, en sorgepärla med flera, som ska inspirera till bön och eftertanke.

Men det var något fel med det hon fick. Det fanns två blå pärlor i stället för en, upptäckte hon. Bluespärlan!

Lars Cederlöf undrade också om hon inte är en pilgrim i själ och hjärta.

– Ja, kanske är jag en sökande människa men det är med andlighet är svårt. Vad är det? För mig är det något andligt att vara artist också, det är ett sökande.

ATT UMGÅS med de andra artisterna i Så

mycket bättre tycker hon var ett bra exempel.

De knöt starka band med varann under de tio dagar inspelningarna pågick, över åldersoch genregränserna, med stor ödmjukhet.

December 2018

”Ja, kanske är jag en sökande människa men det är med andlig­ het är svårt. Vad är det? För mig är det något andligt att vara artist också, det är ett sökande.”

Ett fredsprojekt i det lilla som gjorde världen en smula bättre, tycker Louise Hoffsten. Att musiken förenar.

Tidigare har hon varit med i Stjärnorna på slottet, där också en artist i taget står i centrum och det kan bli ganska självutlämnande.

Glädje och tårar om vartannat, som under de omtumlande dagarna i Vadstena.

Men det var inte första gången hon försökte sig på en sorts andlig retreat. Många år efter att hon blivit sjuk kontaktades hon av en gammal kärlek. Han hade farit till Israel, där hans syster blivit nunna i ett kloster. Louise nappade, och det blev fina dagar med både skratt och djupa samtal med nunnorna, även om Louise aldrig seriöst övervägde att stanna.

– Jag frågade henne, syster Maria, om inte jag kunde bli med i kören, men hon genomskådade mig direkt. Hon förstod att den här tjejen aldrig kommer att gå i kloster, skrattar Louise.

– De andra nunnorna bad mig sjunga och jag försökte komma på något som passade i ett kloster. Till sist blev det några snälla folkDecember 2018

visor. Men då skrek en av nunnorna: ”No, Louise! We wanna hear the blues!”

I samband med Så mycket bättre ger sig Louise Hoffsten ut på turné igen. Det är inte ett självklart val, eftersom hennes sjukdom kan sätta käppar i hjulet.

Men hon vill bara ställa in i yttersta nödfall. Publiken får ta henne som hon är, resonerar hon.

Med åren har hon blivit både långsammare och känsligare, medan musikbranschen blivit både snabbare och hårdare, skrev hon i En näve grus.

– Men jag kämpar på i min takt. Saker förändras, jag är över 50 och känner inga behov av att söka det jag gjorde när jag var 20. Ingen förväntar sig längre något, och det är jätteskönt!

Hennes drivkrafter har skiftat genom åren och viktigast nu är familjen – maken Dan Bratt och snart 15-årige sonen Adrian.

Ett viktigt mål är också att kunna fortsätta sjunga. Något annat har hon inte, ingen annan utbildning. Det är också ett skäl till att hon med åren blivit bredare som artist, och inte hållit sig bara till den älskade bluesen.

HENNES FAR och främsta förebild, jazzmusi-

kern Gunnar Hoffsten, rådde henne att inte lägga alla ägg i samma korg, utan skaffa sig en bredd.

– Det är tack vare det jag har överlevt. Jag återskapar mig själv hela tiden, på olika sätt, med de få redskap jag har.

En annan drivkraft är att hålla sig vid liv.

Det kan låta drastiskt, men med sjukdomen följer tunga depressionsperioder och självmordsfrekvensen bland MS-sjuka är hög.

– Det är också ett val, men jag vill leva. Jag tycker om livet! Man får göra det bästa av det.

Jag har en familj, ett ansvar. Har man satt barn till världen har man det, jag vill inte vara en mamma som sviker. Men jag är inte unik på något vis, alla har sitt att kämpa med.

Att sjukdomen får sådan plats i medierna

Den blå pärlan Radbandet Frälsarkransen skapades av den förre biskopen Martin Lönnebo. Den blå pärlan, som Louise Hoffsten hade en extra av på sitt armband, är kallas för Bekymmerslöshetspärlan. ”Vi sveper in oss i bekymmerslöshetens blå kappa, tunn som ljuset, stark som kärleken.

Våra ögon speglar lek och äventyr, vi är barn av jorden och himlen”, skriver Martin Lönnebo.

Bekymmerslöshet och blues kan tyckas motsäga varandra, men kanske säger de två blå pärlorna intill varandra något om vikten av att släppa fram båda.

kan vara tungt, men det är också något Louise Hoffsten själv valt och tar konsekvenserna av. När hon blev sjuk för över 25 år sedan var medvetenheten låg och det fanns inga mediciner. Det pratades mycket om aids, men ingen visste något om MS. Louise valde därför att gå ut och berätta i tv.

– Det skulle inte gå att mörka, det skulle ju komma ut ändå förr eller senare. Det är klart att jag utnyttjade mitt kändisskap. Jag hade möjligheten att kunna berätta och påverka situationen för alla med sjukdomen, berättar hon.

– Det finns stunder när jag ångrar det, att jag i första hand inte längre är artisten Louise utan sjuka Louise. Det har ett pris, men människor är tacksamma att det finns någon som pratar om det.

Att det skulle finnas någon outgrundlig mening med att hon drabbats, som en del kring henne sagt, reagerar Louis Hoffsten kraftigt emot. Det finns ingen mening med lidande och olycka, men däremot kan man själv skapa mening genom att gå ut och berätta, menar hon. På så vis kan hon bidra till ökad medvetenhet och forskning som hjälper andra.

SJUKDOMEN DRABBAR hjärnan och centrala nervsystemet. Den är kronisk och degenerativ, nedbrytande. Även om den inte kan botas har det under åren kommit fram bromsmediciner, som Louise tar. Hon framhåller gång på gång den svenska vården och all den bästa hjälp man kan få, som gör det möjligt för henne att leva ett så normalt liv som möjligt.

– Man är inte bara en diagnos, man är inte mindre värd utan alla är värdefulla. Jag ser inte mig själv som sjuk, utan försöker se mig själv som väldigt frisk. Det slog mig när vi gjorde Så mycket bättre: ”Hjälp! Alla har sin diagnos”.

17

Oni var knappt kontaktbar när han först kom till Hundstallet. Nu vågar han lita på både människor och andra hundar igen.

”När man ser hur människa och hund verkligen klickar blir man så himla glad och varm i hela kroppen.”

Hundstallet

EDNIRG IOJ :OTOF

Hundstallet tar emot, vårdar och omplacerar hundar som farit illa eller saknar hem. Hundstallet Skåne drivs av den ideella föreningen Hundstallet – Svenska Hundskyddsföreningen i Åkeshov i Stockholm, som sedan starten för över hundra år sedan har tagit emot tiotusentals hundar och hjälpt dem att hitta nya hem.

Skåne är den första filialen, men långtgående planer finns för att även öppna ett stall i Göteborg.

Svenska hundskyddsföreningen är en ideell organisation, beroende av ekonomiska bidrag och annan volontärhjälp.

Gå in på www.hundstallet.se för att se hur du kan hjälpa till.

18

December 2018

Hitta hem

Alla vovvar är värda ett riktigt hem Alldeles för många hundar far illa, lämnas vind för våg eller står utan hem när en sjuk eller gammal ägare inte längre kan ta hand om dem.

Hos Hundstallet får fler och fler omplaceringshundar får en andra chans. Fler och fler människor ser också värdet i att adoptera en omplacerad hund till ett riktigt hem och ofta också ett helt nytt liv.

VINDEN ÄR hård. Men de två kompisarna

Easy och Oni bryr sig inte det minsta. De är på väg till den inhägnade rastplatsen.

– De här två har blivit riktiga bästisar, det är fantastiskt att se dem tillsammans, säger hundskötaren Alexandra Bojsen.

När Easy kom till stallet för fem månader sedan var han knappt kontaktbar. Han hade levt instängd i olika rastgårdar i flera år, släpptes aldrig ut på promenader och var till slut så apatisk att han ofta bara satt och stirrade in i gallret. Nu bor han i en box intill kompisen Oni, som en av åtta hundar som stallet för tillfället har hand om. Fem bor här i stallängan, två är hemma på prov hos eventuella nya ägare, en är placerad i ett jourhem.

– Målet är att hitta nya hem till dem alla.

Och att hitta rätt person till rätt hund, säger Alexandra Bojsen.

HUNDSTALLET SKÅNE drivs av den ideella föreningen Hundstallet – Svenska Hundskyddsföreningen i Stockholm. Sedan starten har 15 hundar kommit hit och fem av dem har hunnit flytta till nya permanenta hem. I nyrenoverade lokaler, en stallänga som delas med föreningen Djurens vänner, ryms nu nio rejäla boxar med rastgårdar och en extra box för tikar med valpar eller för den som är sjuk.

– Vi gör allt för att de ska ha det bra här och få så mycket uppmärksamhet som bara är möjligt, säger Alexandra Bojsen.

Tre ordentliga promenader om dagen, mat, lek och gos. Boxarna rengörs, filtarna och mattorna tvättas. Klorna klipps, pälsarna duschas och veterinären ser till att de är friska. Dagarna går i ett för de fem anställda

December 2018

och de viktiga volontärer som regelbundet kommer hit och hjälper till. Det är inget glidarjobb, men det bästa tänkbara, säger Alexandra Bojsen. Tidigare jobbade hon som djurskyddsinspektör på Länsstyrelsen och hon är både utbildad hundinstruktör och hundproblemsutredare.

– Men att jobba med omplaceringshundar har länge varit min dröm. Jag älskar mitt jobb, säger hon.

På sikt hoppas hon och kollegerna kunna ta emot bortsprungna hundar och hundar som polisen behövt omhänderta för att de vanvårdats eller anses samhällsfarliga. Men än så länge är alla hundarna i stallet privata omplaceringar, där ägaren eller någon närstående själv hört av sig.

– Det har handlat om dödsfall, om separationer eller att det kommit in barn i familjen.

Och om levnadsförhållanden, att ägaren blivit bostadslös, säger Carolin Lenart, som är utbildad djurvårdare.

Något som kräver tid, och tålamod.

– Många är inte särskilt kontaktsökande i början. Promenad, tycker de, är att släpa runt på människan.

Men ingen hund är för gammal för att lära och lära om, betonar hon.

– Vi hade en hund som var rädd för män.

Nu är hon så nöjd med livet – hos en äldre herre.

ALEXANDRA BOJSEN har följt upp de ompla-

ceringar som Skånestallet hittills har gjort.

Och de verkar ha gått bra, allihop.

– När man ser hur människa och hund verkligen klickar blir man så himla glad och varm i hela kroppen.

Ute på rastplatsen har Oni och Easy rullat runt, lekbitits och jagat varandra kors och tvärs. Det är dags för dem att gå in och låta de andra hundarna få busa och nosa på alla spännande dofter vinden för med sig.

– Easy drog som en tok när han kom. Nu kan man gå med kopplet runt ett enda finger utan bekymmer.

Alexandra tittar stolt på de lekande hundarna.

– De är verkligen värda att få ett riktigt bra hem. Det är de alla.

PÅ GRINDEN till boxarna är lappar uppsatta som talar om ifall det är fritt fram att gå in, också för volontärerna.

– Vissa kan vara otrygga i början. Innan vi lärt känna hunden är det bara personalen HANNA WELIN som går in till dem, säger Alexandra Bojsen.

Alla hundar är olika, med egna erfarenheter i bagaget. Blandraserna Tindra och Stjärna delar box och är oskiljaktiga. Små, busiga och gosiga, men osäkra. Amstaffen Castro tycker om alla människor, medan Emil – en stor, vit amstaffblandning – gärna vill umgås, men inte gillar att vem 7-9: Alla hundarna får komma ut på varsin kortare som helst kommer in i hans box. morgonpromenad, de som får vänta på sin tur släpps ut på sin rastgård så länge. Alla får ett mål mat. Boxarna – Han har varit här länge. Det rengörs, mattor och filtar tvättas. är svårare att hitta nya hem till en 9-12: Promenad med varje hund på minst en halvtimme. amstaff, vet vi av erfarenhet. Precis som 13-16: Promenad med varje hund på minst en halvtimme. med Easy skär det 17: Andra målet mat. i mitt hjärta att 18-21: Dagens sista promenad. De hundar som går han fortfarande utförst får komma ut på en sista kvällskiss innan är kvar här efter lampan släcks för kvällen. så många månaHela dagen: Gos, lek och träning. Tvätt, der, säger Alexkloklipp och pälsvård. Träffar med andra. eventuella intressenter, veterinärEn av hennes besök, volontärutbildningar och arbetsuppgifter är att träna administration. de nyinflyttade vännerna.

EN DAG I HUNDSTALLET

19

Vägen vidare

Christoffer Lindhe vaknade upp till beskedet att båda hans ben och ena armen var borta. Han var 17 år – men vägrade knäckas. Två år efter olyckan simmade han i Paralympics. Idag är han småbarnsförälder och har utvecklat en fotprotes som gett både honom och hundratals andra ett friare liv.

Olyckan väckte tävlingsinstinkten EN SMÅKYLIG julinatt, 2006. Christoffer

Lindhe och hans kompisar hängde på en bilutställning i Varberg. Christoffer, som vaknat tidigt, ville gå och lägga sig före de andra. På väg tillbaka till tältplatsen la han märke till tre killar som tycktes följa efter honom. Han tog vägen över järnvägsspåret och ökade takten.

En timme senare ligger Christoffer raklång över spåret. Pannbenet är spräckt, troligen har han snubblat och slagit huvudet i rälsen.

Lokföraren hinner inte bromsa. Benen kapas direkt, vänster arm när kläderna fastnar i hjulen.

Det kunde ha varit slutet. Statistiskt borde det också ha varit det. När tre kroppspulsådror är av förblöder du snabbt.

– Det känns fortfarande overkligt att tänka på. En av läkarna sa att det är en procents chans att överleva under de här omständigheterna, säger Christoffer Lindhe.

MEN PROGNOSER och sannolikhet har bara

haft bäring på ett enda sätt för Christoffer: som faktorer att motbevisa.

Det är bråda dagar. Christoffer Lindhe har lämnat sin nyförlösta sambo, sin två veckor gamla dotter och tvååringen hemma i Halmstad, för en protesmässa i Köpenhamn.

Han är klädd i skjorta och shorts. Långbyxor är bökiga att dra på, men framförallt döljer de proteserna. Och varför skulle han inte vilja visa dem?

– Det är bättre att låta alla se varför jag haltar. Då ger de mig också mer space så jag slipper riskera att någon råkar stöta till mig.

Nu sicksackar han mellan föreläsningar, kundmöten och montern där han visar proteserna från egna företaget Lindhe Xtends.

– För mig är det viktiga att efterlikna människokänseln, och det gör den här foten på ett

20

helt annat sätt än andra, säger han och tar upp ett provexemplar ur kartongen.

Christoffers egen frustration över stela och oböjliga protesfötter tog honom hit. Redan under utbildningen till civilingenjör började han jobba med att ta fram material och tekniker för större flexibilitet och böjlighet i sidled, som gjorde det möjligt att balansera på ojämn mark. 2015 blev prototypen godkänd och sedan dess har hundratals proteser sålts både i och utanför Europa.

– Mitt mål är att se till att alla får chans att testa dem. Du ska inte behöva leva med begränsningar som du inte hade behövt ha.

Mot slutet av den halvårslånga rehabiliteringen fick Christoffer, som tävlingssimmat på elitnivå, hoppa i sjukhusbassängen. Än i dag kan han inte förklara hur, men redan under det där första doppet behärskade han de fyra simsätten. Han var i sitt rätta element.

– Kroppen visste direkt hur den skulle kompensera. En kille som var där sa på skämt ”Det blir Paralympics nästa för dig.”

Det var förstås omöjligt. Just därför bestämde han sig. Två år efter olyckan tävlade Christoffer Lindhe i OS i Peking.

– Det här var startskottet för min ”det går”inställning. Så länge jag tror på det så går det.

NÄR 17-ÅRIGE Christoffer verkligen förstod vad som hade hänt, att hans ben var kapade över låren och armen en bit nedanför axeln, såg han sig själv som ett kolli. Han kunde inte ens rulla över på sidan i sjukhussängen. Det fanns inget annat än smärta och förlorade drömmar – och brutala begränsningar Hoppet kom genom en film om amerikanen Cameron Clapp som varit med om en nästan identisk tågolycka och nu både kunde gå, springa och åka skidor med sina proteser. Kanske fanns det trots allt fortfarande ett liv där ute?

– Min tävlingsinstinkt vaknade.

Kunde han så kunde jag.

CHRISTOFFER HAR en klar blick, rösten är mjuk och leendet stort. Han utstrålar den framgångssaga han berättar om. Den verkliga historien rymmer förstås också smärta, hinder och ständig motvind. Men för Christoffer betyder motgångar problem som måste lösas.

– Egentligen har det varit tufft hela tiden.

Men det som verkligen betyder något är hur du hanterar det, en insikt jag hade med mig från idrotten. Inte ens när det var jättejobbigt gav jag mig, och det gjorde ju att jag blev bra. Jag fortsätter helt enkelt tills jag löster problemet.

Kanske har kampviljan och den mentala inställningen också med Christoffers pappa att göra. Han genomgick en hjärttransplantation när Christoffer var sju.

– Jag såg tidigt hur pappa fick kämpa. Han klagade aldrig utan var den som bet ihop och körde. Själv är jag dessutom mer positivt lagd än vad han är. Jag är optimist ända in i själen.

Men ensam är sällan stark, hur driven och optimistisk man än är. Vännerna vek aldrig från 17-åringens sida. Dåvarande flickvännen var en stor trygghet, liksom kompisgänget hemma i Ulricehamn. Det spelade ingen roll vad de hade i kikaren, Christoffer skulle med.

Var helgens fest på tredje våningen utan hiss, då bar de helt enkelt upp honom i rullstolen.

”Kroppen visste direkt hur den skulle kompensera. En kille som var där sa på skämt ’Det blir Paralympics nästa för dig’”.

December 2018

FOTO: JOI GRINDE

Han borde inte ha kunnat överleva. Och det borde ha varit omöjligt att lyckas ta sig till OS i Peking. Men för Christoffer Lindhe är motgångar bara problem som måste lösas.

– Jag tror inte att de förstod hur avgörande de var för mig. Än i dag är de mina närmsta vänner.

Att han bodde i en liten stad spelade roll, menar han. Så gott som alla i samma ålder kände varandra och när han kom tillbaka till gymnasiet i rullstol visste de också varför.

– För mig var det jätteviktigt att människor kände till vad som hänt. Att jag var som de, jag hade bara råkat ut för en olycka.

MEN MÅNGA i skolan var osäkra på hur de

skulle bemöta honom.

– Kort före min olycka gick en av mina kompisars pappa bort i cancer. Jag påminde mig om hur jag själv var då, att jag inte heller visste vad jag skulle säga.

Christoffer gjorde upp en strategi: Han December 2018

skulle ta initiativet. Det fungerade. Efter en vecka släppte den stela stämningen och folk vågade prata med honom igen.

– Det var väldigt skönt för mig, en trygghet jag sedan hade i ryggen. Utifrån den kunde jag växa och vara den här öppna killen.

I DAG har Lindhe Xtend fem anställda. Chris-

toffer kör bil och flyger till möten, och tack vare proteserna går det att promenera i skogen med familjen. Med en specialdesignad och mjukstoppad arm kan han byta blöjor på sina döttrar. Men även för honom är det svårt att hitta lösningar på allt. Det är småsaker som ställer till det, som när dottern skriker efter nappen, när han själv krupit till sängs utan sina proteser.

– Det tar tjugo minuter att ta på sig dem

Allt måste ligga nära så att jag kan nå det med högerarmen. Jag får mycket hjälp av min sambo för att det ska fungera.

MARTINA OCH Christoffer träffades på Ulricehamns enda nattklubb ett år efter olyckan.

Sedan dess har de stått vid varandras sida.

– Jag klarar mig inte helt själv, särskilt inte utomhus. Nedförsbackar är särskilt svåra.

Men jag har både Martina och en grupp andra personer som hjälper mig, sådär obemärkt att jag knappt ens märker det.

Bitterheten har aldrig getts chans att gripa tag. Men han minns det destruktiva ältandet den första tiden innan han såg filmen.

– Det som Cameron Clapp betydde för mig hoppas jag nu kunna betyda för andra.

HANNA WELIN

21

Många härliga pepparkaksbak önskar vi dig och dina nära!

formina.se - Sveriges roligaste pepparkaksformar

fr 14 kr/st

Amos - 97×63 mm.indd 1

3. 11. 2018 22:36:02

Ge hopp till kyrkan i Syrien

”Vi arrangerar inte begravningar, vi skapar vackra avsked”

www.jensenstoltz.se 042 - 13 09 88 Jour dygnet runt

”När vi ger bröd till någon är Kristi kärlek skrivet på det.”

GHASSAN, KYRKOLEDARE, SYRIEN

BG 900-3054 Swish 900 30 54 Märk din julgåva: ”Hopp18A”

Patientavgift 200 kr, frikort gäller.

Alla patienter är välkomna oavsett var du är listad.

Allmänläkare, Privatläkare 18-11 AMOS "Julkampanj" 97x130.indd 1

042-12 40 90

Telefontid måndag till fredag 08.00-13:00 samt måndag, tisdag och torsdag 14:00-16:00.

DOKTOR SPANGSBERGS MOTTAGNING Roskildegatan 4.

252 21 Helsingborg www.spangsberg.se

DROP IN 8.00-10.00 www.spangsberg.se

2018-11-07 17:31

• Vi har god samverkan med privata och offentliga specialister.

• Naturligtvis har vi modern utrustning såsom ultraljud, EKG, provtagningsanalys och vi utför vaccinationer.

• Läkarintyg utfärdas till körkort/ trafikkort, sjöfartsintyg/ manilaintyg och försäkringar.

Yrke i kyrkan Diakon

”Det känns i hjärtat att få ett kvitto” Patrik Filipsson är diakon i Köpings pastorat, som ligger i Västerås stift. Här jobbar han med barn och unga, trots att han själv aldrig var i kyrkan som liten.

Vad gör du på jobbet?

– Jag är enhetschef för barn, ungdom och diakoni i pastoratet. Så det blir en hel del personalärenden och verksamhetsfrågor. Dessutom är jag diakon med inriktning på barn, ungdom och krishantering. Jag jobbar mycket på högstadieskolorna och gymnasiet. Där har jag både det jag kallar för “drälllverksamhet” och stödsamtal och så jobbar jag med ART, aggression replacement training. I församlingen jobbar jag med konfirmander och kyrkans LAN, som är en del av ungdomsverksamheten.

Hur blev du diakon?

– Jag kommer inte från en kyrklig familj eller

December 2018

så och hade inte alls tankar på att bli diakon.

Jag gick naturteknisk linje på gymnasiet. Men jag började hänga i kyrkan efter konfirmationen. Jag, som var van vid en ganska hård miljö, tyckte om sättet man var mot varandra. Jag gick jag Svenska kyrkans grundkurs och då fick jag inblick i vad en diakon gör och tänkte: det är jag! Nu har jag varit diakon i 18 år.

Vad är roligast?

– Att jag känner att jag gör skillnad. Mest till min rätt kommer jag i krisarbete. Jag har fortbildat mig mycket i krispsykologi. Det är så mycket här och nu. Varje ord och varje gest vägs på guldvåg. Man måste vara totalt närvarande och lyhörd.

Vad är svårast?

– När barn och ungdomar far illa. Det kan handla om övergrepp eller mobbing. När jag möter det gör det ont i mig. För att klara det har jag med åren utvecklat ett slags tillstånd som jag går in i. Mina närmaste kan märka när

jag gått in i den rollen. Det är en överlevnadsstrategi för mig. Jag har alltid diakonskjorta på mig, den är som en slags rustning i de lägena.

Och det blir tydligt varför jag är där.

Finns det nåt ögonblick i jobbet du aldrig kommer glömma?

– Mitt jobb är ju inte som att bygga ett hus eller så, jag vet inte i skeendet om det jag gör faktiskt gör skillnad. Men efter en tid kan jag ibland få ett kvitto. Nån säger till mig att om jag inte hade gjort det jag gjorde för dem skulle de inte ha orkat fortsätta. Och det känns i hjärtat.

För 18 år sedan drog jag igång en ungdomsfestival här i Köping. De vuxna hade nåt som kallades för grisfesten, med öltält och sånt, men barn och unga hade ingen plats där. Så vi startade en barn- och ungdomsfestival. Den lever vidare och varje år har den 15-20 000 besökare. Den är jag väldigt stolt över.

HANNA WALLSTEN

23

Finnåkers kursgård

som hemma fast bättre läger, möten, vila och måltid tel. 0581-62 60 00 • e-post:info@finnaker.se • www.finnaker.se

Traditioner

Nyårspizzan modern tradition eller PR-kupp? ”Stora pizzadagen” kallas den.

Nyårsdagen, när svenskarna uppenbarligen inte vill göra något annat än att sitta hemma framför tv:n med en kebabpizza och titta på backhoppning eller den unge Ivanhoes äventyr. Men andra hävdar att traditionen bara är ett påhitt från pizzabranschen.

VI ÄTER oerhörda mängder pizza på nyårs-

dagen. I snitt tre gånger så många beställningar läggs den 1 januari, jämfört med en vanlig söndag när som helst på året. Och det är inte bara i storstäderna, utan hela landet sätter i sig lika mycket pizza.

Pizzeriorna vet vad som gäller på nyårsdagen, och laddar upp med extrapersonal.

Degar sätts flera dagar i förväg, och man förbereder skinka och ost i stora kvantiteter.

För den som vill slippa vänta länge finns det knep – undersökningar visar att det finns två toppar i beställningstrycket under dagen, klockan 13-15 och sedan klockan 17-19.

MEN VAD är hönan och vad är ägget, egentli-

December 2018

RIDDARDRAMA FÖRBRYLLAR Sedan 1982 är det också tradition att filmen Ivanhoe” visas på tv. Något som förbryllar skådespelaren Sam Neill, som spelar den skurkaktige tempelriddaren Brian De Bois-Guilbert. ”Svenskarna, Gud välsigne dem, har återigen bevisat att, trots att de är bland de mest rationella av människor, en gång om året ÄR galna – när de ser på Ivanhoe”, skrev han på Twitter när han fick höra talas om traditionen. ”Jag vet inte något annat land som ens kommer SARA GRANT ihåg filmen.”

ES

SEDAN FÖLJS detta upp med företagets egen undersökning Pizzarapporten som skickas ut som ett pressmeddelande i december 2008 då nyårsdagen benämns som pizzaätarnas

FOTO: GETTY IMAG

gen? Mattias Axelsson, som driver bloggen Högtider och traditioner, skrev för ett par år sedan ett mycket uppmärksammat blogginlägg där han hävdade att pizzaätandet fått en rejäl knuff framåt av smart reklam från ett internetbaserat pizzautkörningsföretag. ”I januari 2008 beskriver Sydsvenskan för första gången pizzaätande på nyårsdagen som en tradition. En av grundarna till Onlinepizza ger också en intervju ungefär samtidigt i en annan tidning där nyårsdagen sägs vara en av dagarna då de säljer bäst.

högtidsdag”, skrev han på sin blogg.

Oavsett ursprung, vår nya pizzatradition är definitivt här för att stanna. Bäst går kebabpizzan, tätt följd av klassikern Vesuvio.

Efter nyårsdagen är annandag jul, midsommardagen och första maj svenskarnas största pizzadagar.

25

Ett ljus i mörkret

”En del av mitt hjärta Fängelsepräst? Aldrig i livet. Det låter farligt. Anita Waernqvist första reaktion när hon ombads att söka tjänsten i Södra Tjust var skeptisk, milt talat. Sex år senare har hon lämnat fängelset för en tjänst som kyrkoherde.

Erfarenheterna bär hon med sig för livet.

I KÄLLAREN, längst ned i kulverten under Norra anstalten i Västervik, finns samtalsrum, andaktsrum och ett litet kontor. Det är här några av de finaste stunderna i Anita Waernqvists yrkesliv har utspelat sig.

På denna anstalt finns många som är dömda för bland annat våld i nära relationer, för mord, väpnat rån eller skattebrott. En del av brotten är mycket grova och vissa avtjänar livstidsdomar. Det är kanske inte så konstigt

att Anita Waernqvist behövde fundera ett bra tag innan hon tog tjänsten som fängelsepräst. Men väl på plats upplevde hon dagliga mirakel.

– Det är vad Jesus säger att vi ska göra: ”jag var i fängelset och ni besökte mig.” Det var det uppdraget jag fick.

Ett fängelse kan vara en kall miljö med mycket ensamhet. De personer man skulle kunna anförtro sig till är samma människor som har nycklarna, som har makten över besök och permissioner. Och allt en intern säger övervakas och registreras.

Tillsammans med fängelseprästen blir världen vänligare. I andaktsrummet skapade Anita Waernquist en atmosfär där hjärtan kunde öppnas och böner, om än aldrig så ovana, kunde bes.

– Det var en fredad zon, där man fick vara bara sig själv. En del kom ganska motvilligt, de sa att de inte var troende men ville prata lite. Ta en fika, men inte snacka Gud och

sådant. De mest motvilliga var ofta de som sedan satt där med sin Bibel varje vecka i ett par års tid.

I EN DEL av sitt hjärta är hon kvar på anstal-

ten. Hon återkallar hur stökiga och bröliga interner följde henne till andaktsrummet, och hur magi skapades så snart orden ”dämpa er” yttrades framför dörren. På den andra sidan fanns stilla musik och tända ljus. Ingen avlyssning, inga kameror: – ”Det bara vi – jag, Gud och ni. Här får ni vara er själva. Ta av er alla masker. Är ni beredda? Då går vi in.” Och när jag hälsat dem välkomna på det viset blev det knäpptyst. Vi tände ljus, många gånger rann tårarna på någon av dem. Vi läste bibelord, sjöng en psalm. Och som de sjöng! Många av dem hade aldrig förr tagit en ton…

När Anita Waernqvist tände ett ljus och bad, för var och en av dem, var det på riktigt.

Hon valde bibelord efter atmosfären, ofta

FOTO: REBECCA FORSGREN MALMSTRÖM

”Tänk om alla förstod hur lite som behövs för att göra livet bättre.” Många av de trasiga människor Anita Waernqvist mött har aldrig någonsin fått bli sedda.

26

December 2018

är kvar på anstalten” fick tystnaden lämna utrymme för känslorna att tala.

– Många har adhd. Men i andaktsrummet kan de sitta stilla längre stunder. Blickstilla.

Och alltid är det någon som vill stanna i den stillheten när vi bryter för kaffe. Så snart vi gör det är det skråligt och stökigt igen, och som regel vill de komma tillbaka nästa vecka.

Men gudstjänster kan vara svåra att genomföra. En av anledningarna är att man inte får blanda avdelningarna på Norra anstalten. En annan att det krävs så lite för att all planering ska gå över ända.

– I början erbjöd jag regelbundet varje avdelning gudstjänst, alltså tio eller tjugo killar åt gången. Men så kunde det gå ett larm och vi fick ställa in – eller något annat hände. Så vi övergick till att ha gudstjänst när det efterfrågades.

I FÄNGELSET har hon arbetat tillsammans med kolleger från Svenska kyrkan. Där finns DE ENSKILDA samtalen domineras ofta av också andra kyrkor, som Anita Waernqvist den oerhörda last av skam och skuld som haft ett bra samarbete med kring frälsarså många bär på. När någon frågar hur han kranskurser, bibelstudiegrupper och gudsska kunna leva med att han har dödat sina tjänster. barns mamma, hur han ska kunna leva med – Gudstjänsterna har vi alltid haft tillatt aldrig någonsin få barnens förlåtelse, då sammans eftersom vi behöver vara två. Det kanaliserar Anita Waernqvist den smärtan. brukar bli stojigt vid kaffet, samtidigt som Hon tar inte på sig den, men hon är ventilen det kan uppstå starka känslor och någon kan för läkning. må dåligt och behöva lite mer – Naturligtvis finns sådant som uppmärksamhet. smärtar mig. Men jag ska varken I andaktsrummet finns förlåta eller bära deras smärta, larm, men hon har inte ANDLIG VÅRD I jag ska lyssna. När vi sedan varit med om hotfulla tänder ett ljus och lägger allt situationer. Norra KRIMINALVÅRDEN i Guds händer, då är det där anstalten är en så Cirka 150 präster, pastorer, imamer det ligger. kallad klass tvåoch diakoner arbetar vid häkten För många känns det som anstalt. De som och anstalter i Sverige. De ansvarar redan har avtjänat för enskild själavård och gudsmånga år på Kumla tjänster, men kan också vara ett eller på Hall kommer stöd för personalen. hit. Då har de varit drogfria i flera år och redan haft möjlighet till bearbetning av mycket svårt.

För Anita Waernqvist öppnade det möjligheter att nå fram.

– Jag kunde ta de riktigt goda samtalen, prata om allt på djupet. Och det fanns ett stort behov av enskilda samtal.

Anita Waernqvist Ålder: 44 Bor: Utanför Södra Vi. Arbetar numera: som kyrkoherde i Södra Vi-Djursdala församling.

Viktigaste lärdomen från fängelset: Många, men detta tänker jag ofta på: Att ta till vara på det goda som vi har i livet och uppskatta det till fullo då ingenting är självklart och att livet inte är svart eller vitt utan det mesta befinner sig mitt emellan det vi vet och ser, i det dolda och gråa.

”Jag kunde ta de riktigt goda samtalen, prata om allt på djupet.

Och det fanns ett stort behov av enskilda samtal.” om brottet är för svårt, det är för sent. Till dem ger hon hopp: det är det svarta fåret som Gud vill ha i sin flock, om något. Det säger hon till människor som i andras ögon har begått brott för vilka ingen förlåtelse finns.

För Anita Waernqvist är det okomplicerat.

– Om du med ett öppet hjärta och sinne ber Gud och offret om förlåtelse blir du förlåten. Det är nåden. Det går inte att förklara den. Man får ta emot den som en gåva och förvalta den väl.

DE SVARTA får hon träffar har som regel

mycket trasighet, oseddhet och kärlekslöshet i sina livshistorier. Övertygelsen att det goda i människan hittar vägen ut och fram när människan blir sedd har varit betydelsefull för hennes sätt att arbeta med internerna, och hon känner sorg för hur länge det har dröjt för många av dem att få bli sedda, utan att dömas.

– Tänk om alla kunde förstå hur lite som krävs av oss för att livet ska bli bättre. För mig är Gud kärlek. När jag träffar de här killarna kan jag känna kärleken Gud har till alla människor. Och jag kan se när någon känner att jag menar det, när jag säger att Gud älskar honom. Det är stort att känna. Det är en ljusglimt som skjuts in i hjärtat och jag kan se när det händer. Det är fantastiskt!

HON HAR mycket hon skulle kunna berätta – knasigt, underbart eller tragiskt. Sådant som hör till livet utanför det normala. Men alla berättelser hon fått ta del av stannar hos henne.

Fast just på grund av allt hon vet, önskar hon sig förböner för alla dem som har berättat och för dem som inte har gjort det. Hon vill bidra till att de som sitter inlåsta och de som jobbar där inte blir bortglömda.

– Glöm inte att Jesus går omkring även i den miljön.

MARIKA SIVERTSSON

December 2018

27

Universum

Rymd utan slut Det är inte bara oändligt.

Universum verkar dess­utom bara bli större och större ju mer forskarna upptäcker.

En svindlande och ibland lite skrämmande tanke – och var får Gud plats i allt här?

28

HUR KAN man tänka sig Gud i ett ständigt

expanderande universum där forskarna verkar hitta nya planeter och okänd materia varje dag?

Till att börja med råder det i dag faktiskt ingen totalkonflikt mellan religion och vetenskap, som man kanske tror.

Ulf Jonsson, professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet i Uppsala, menar tvärtom att dialogen är mer intensiv, öppen och respektfull än någonsin.

– ”Den vetenskapliga världsbilden” som man pratade om på 50- och 60-talet finns inte längre. I dag är vetenskapen en ständig process av omprövning, och de flesta är överens om att det vi tycker oss veta inte är något annat än den bästa förklaring vi har just nu.

Ulf Jonsson menar att teologin snarast gör vetenskapen en tjänst, genom att påminna om att det finns frågor som inte har några svar.

– Det finns annars en risk med att isolera religion från vetenskap, och det är att tron förlo-

rar all koppling till den värld människor lever i. Då blir tron irrelevant.

Traditionellt har det alltid funnits fler troende fysiker och astronomer än exempelvis biologer. Det är något med det storslagna och oändliga i universum som snarast bekräftar Gud än gör religionen till något besvärligt för det vetenskapliga. Faktum är att till och med Big Bang-teorin från början lanserades av en katolsk präst, belgaren George Lemaître.

PÅ MEDELTIDEN var det något av en självklar-

het. En allsmäktig Gud kunde naturligtvis skapa ett oändligt universum om han ville, och så var det med den saken. I dag kan vi få så mycket mer konkreta bevis än så.

Den del av universum som vi kan observera, det som kallas Hubbleuniversum, är 46 ljusår stort (på ett ungefär, men hur som helst väldigt, väldigt stort). En vanlig uppfattning är sedan att den del vi inte kan se, med teleskop eller blotta ögat, är minst 20 gånger större än så. Vad som finns bortom det, kan forskarna bara gissa sig till. Det är mycket möjligt att det finns något utanför detta område. Ännu mer universum bortom det vi kan se, alltså. År 2008 upptäckte forskare nämligen att galaxerna rör sig genom universum som om de påverkades av gravitation från något mycket, mycket långt borta. Genom att studera denna så kallade dark flow, kanske

December 2018

FOTO: GETTY IMAGES

forskare kan komma närmare ett svar.

Ju mer vi lär oss, desto fler blir dock frågorna. Och det gäller även de som vet allra mest. Just nu kan fysiker sägas veta mindre än någonsin, menar Ulf Jonsson, talar om att fysiken är i mitt uppe i en total omprövningsperiod. Efter alla nya upptäckter inser forskarna att de inte alls vet så mycket som de trodde.

– En bekant, som är fysiker vid CERN (Europeiska organisationen för kärnforskning) beskrev det som att få ett knytnävsslag i ansiktet, när hon insåg att 90 procent av materien är okänd för oss.

”Gud är ju någon, inte något. Gud övergår oss, men är någon du kan säga du till.”

ANDRA FORSKARE har sagt att vi i dag inte

IBLAND FRAMSTÄLLS universums oändlighet som något obehagligt i sin ogripbarhet.

I Douglas Adams humoristiska rymdepos ”Liftarens guide till galaxen” möter vi det påhittade tortyrredskapet Vidgade-VyerVortex (Total Perspective Vortex i det engelska originalet), där personer drivs till vansinne genom att få en skymt av sig själva, satta i relation till universums gränslöshet.

Insikten om vår egen obetydlighet blir helt enkel för stor att bära.

Att tala om Gud som oändlig är dock något helt annat, menar Ulf Jonsson.

– Gud är ju någon, inte något. Gud övergår oss, men är någon du kan säga du till. Då blir det en annan sak, och oändlighetsaspekten inte otäck på det viset.

Känns det svindlande?

Var bara lugn, det är som det ska. ”Om du kan greppa det, är det inte Gud”, hälsar Augustinus genom årtusendena.

ens kan vara säkra på att universum hade en början.

– Att det i dag finns så mycket vi inte vet ger förstås både forskare och teologer ett annat spelrum, säger Ulf Jonsson.

Det finns dock en viktig skillnad den oändlighet som förknippas med rymden, och den som kan beskriva Gud. Det handlar om tid och rum. I Isaac Newtons (1643-1727) lagar är tid och rum givna, och oberoende av allt annat i universum. Albert Einstein (18791955) visade istället på en världsrymd tid och rum är relativa och inte kan existera som oberoende begrepp.

GUDS OÄNDLIGHET, däremot, står utanför

tid och rum, förklarar Ulf Jonsson. Redan Augustinus (354-430) talade om en värld skapad ur intet och om Guds eviga nu.

– En fysiker eller astronom kan aldrig ställa sig utanför universum. Universum är något givet, och måste därför alltid skildras i ett inifrånperspektiv. Men vi talar om Gud som allvetande, att han står utanför tiden

December 2018

och är framtid och nutid på samma gång.

Det är möjligt att universum inte har någon begränsning och kan beskrivas som oändligt, men det finns en kvalitativ skillnad där.

Hur mäts universum? År 1929 upptäckte den amerikanska astronomen Edwin Hubble att galaxerna rörde sig bort från oss, och att hastigheten dessutom ökade med avståndet. Detta, insåg Hubble, måste bero på att själva universum faktiskt utvidgas och växer. Upptäckten kallas i dag Hubbles lag, och gav ett sätt att beräkna universums ålder. Genom att mäta med vilken hastighet universum expanderar, kunde han få fram hur länge universum måste ha expanderat sedan det skapades – ungefär som att säga att en bil som kör med en hastighet av 100 km/h, och som kommit 200 kilometer måste ha varit på väg i två timmar.

Så bara för att universum är knappt 14 miljarder år gammalt, betyder den inte att det har en radie på 14 miljarder ljusår. Eftersom universum expanderar sändes ljus som når oss i dag ut från de mest avlägsna platserna när de var mycket närmare, men under tiden ljuset färdats mot oss har sträckan blivit längre. Samtidigt har de objekt från vilka ljuset sändes ut avlägsnat sig från oss på grund av expansionen.

SARA GRANT

29

Granen

En grön och grann julgran är för de flesta en självklarhet. Men vilket träd ska du välja om du vill vara klimatsmart och tänka på miljön? Och efter det beslutet kommer den stora frågan: Vad gör du med granen när julen dansats ut?

Smartaste granen har ett liv efter jul En modern historia JULGRANEN BLEV vanlig i svenska hem under senare hälften av 1800-talet. Att ha julgran var tidigare en sed för de finare hemmen och den kom ursprungligen från Tyskland, där julgranar fanns redan i slutet på 1600-talet.

Den första svenska julgranen som finns omnämnd stod år 1741 på Stora Sundby i Södermanland, hos familjen Wrede-Sparre.

Först efter 1800-talets mitt började den förekomma mera allmänt. De tidigaste julgranarna var ofta små och ställdes på bord eller hängdes i taket.

TRADITIONEN BÖRJADE – precis som seden med julklappar – hos högre ståndsfolk i städerna och på landsbygden. I Agnestorps socken i Västergötland noterade man att den första julgranen fanns på herrgården. Snart hade man också en i prästgården, och så småningom blev den nya seden allmän. I Hällestad i Östergötland stod den första julgranen år 1844 i socknens prästgård, och efter julottan var församlingsborna mycket nyfikna på att få se granen.

I Bettna prästgård i Södermanland fanns julgran omkring år 1870, men till bönderna kom den först senare. I Österfärnebo i Gästrikland började man ha julgran på Gysinge herrgård på 1850-talet, i bruksgårdarna på 1860-talet och ute i socknen lite senare än så. I en by i Offerdal i Jämtland var den första som hade julgran en kvinna som hade sett liknande granar inne i staden. I Bjuråker i Hälsingland kom julgranen i mer allmänt bruk under 1860-talet – seden kom från präst- och bolagsfolk.

Källa: ”Våra folkfester” av Julius Ejdestam

30

Stockholmarnas gamla julgranar blev lekplatser för Riddarfjärdens fiskar förra vintern.

Klimatsmarta träd VARJE JUL bärs omkring tre miljoner julgranar in i svenska hem. Det kan vara de svenska hushållens mest klimatvänliga insats under hela året. En svensk julgran är i snitt 2,3 meter och medelvikten omkring 12 kilo. Det innebär att de svenska julgranarna binder hela 9 miljoner kilo kol i de svenska hemmen i jul.

Omräknat betyder det 33 miljoner kilo koldioxid. Det kan jämföras med att varje svensk i snitt står för cirka 4 600* kilo koldioxidutsläpp per år, enligt statistik från SCB. TRÄDEN HAR under hela sin uppväxt

fångat koldioxid ur atmosfären och för-

December 2018

FOTO: JANERIK HENRIKSSON/TT

3 sätt att återvinna en julgran

Hungriga getter Egentligen är tall en gets absoluta favoriträtt, men det går bra med gamla granar också.

Kaniner, hästar, får och marsvin är andra djur som inte har något emot att tugga i sig både bark och barr från din gamla gran. Runt om i landet tar 4H-gårdar och bönder emot granar, men tänk på att de måste vara obesprutade och helt fria från pynt när du ger bort dem!

VISSTE DU…

… att en gran kan omvandlas till el som räcker till att köra fyra maskiner tvätt eller hålla en adventsljusstake tänd i en månad? Ett par hundra granar kan driva en vanlig kyl och frys i ett helt år. Om alla kasserade granar i hela landet gick till energiåtervinning i en förbränningsanläggning skulle det bli energi nog att värma 1 200 villor i ett år.

vandlat den till stam, grenar, rötter och barr. Koldioxid gör att träd kan växa, och julgranens ursprung är alltså främst atmosfären och inte jorden som annars är lätt att tänka sig.

Varje medelstor julgran har under sin runt tioåriga livstid avlastat atmosfären med cirka elva kilo koldioxid.

Den vanligaste granen i svenska hem är rödgranen, samma typ av gran som används i skogsbruket och det vanligaste trädet i de svenska skogarna.

December 2018

Lekplats för fiskar Att anlägga risvassar på botten av ett vattendrag eller sjö är ett urgammalt sätt att ge fisken platser att leka, växa upp och skydda sig i. Här kan vuxna fiskar lägga rom, och ynglen skydda från att bli uppätna. En gammal julgran är en alldeles utmärkt risvase när den gjort sitt i våra vardagsrum.

MILJÖVÄNLIGHETENS 4 I TOPP

1. Permanent gran i trädgården.

2. Egen huggen gran som burits hem 3. Köpt svensk rödgran som transporterats kort väg.

4. Ädelgran.

5. Plastgran.

Källa: Naturskyddsföreningen

De börjar växa i plantskolor som driver upp dem från frö. När de växt i en skyddad miljö i tre-fyra år och blivit 25-30 centimeter höga säljs de till julgransodlare i landet som oftast planterar dem på åkermark och låter dem växa i fem till åtta år.

VI SVENSKAR köper helst ”vanliga” granar och inte så ofta ädelgranar som kungsgran som putsats och formats under uppväxten för ett mer perfekt utseende.

När granarna är åtta-tio år gamla, och

Trädgårdsgödsel På återvinningscentralen Högdalen i södra Stockholm var man först ut med en särskild anläggning som förvandlar trädgårdsavfall och uttjänta julgranar till biokol.

Bikolet använder man sedan som jordförbättringsmedel. Det binder också kol i marken i tusentals år och gör på så vis sitt för att stoppa klimatförändringar.

helst när de redan gått i vinteride efter någon veckas frost på hösten, huggs de ner, rullas in i nät och fraktas till gathörn och torg för att så småningom stå som glittrande kolsänkor i svenska vardagsrum.

En viktig detalj är att granarna ska ha hunnit ”stänga ner” och gå i vinteride innan de huggs. Risken är annars att de snabbt torkar och börjar barra. Detta gäller särskilt rödgranen.

SARA GRANT

Källa: LRF

31

Traditioner Den första ljusbäraren, ”Folkförsoningens träd”, skapades inför Kyrkornas världsråds världsmöte 1968. I Uppsala domkyrka ställdes en stor ljusstake där man kan tända sitt lilla ljus och placera det nära ”urljuset”.

50 år av bön och ljus Du tror att de alltid har funnits där, de älskade ljusgloberna i våra kyrkor.

I själva verket är de inte mer än 50 år gamla. Den första skapades till minne av medborgarrättskämpen Martin Luther King, som sköts ihjäl en kort tid innan han skulle tala i Uppsala domkyrka på ett stort världsmöte.

Vem kom på den första ljusgloben?

– Det var Martin Lönnebo, senare biskop, författare och skapare av Frälsarkransen, armbandet som är ett modernt radband. Då, 1968, var han domkyrkokaplan i Uppsala och förberedde ett jättestort möte med Kyrkornas Världsråd, som är en samarbetsorganisaion för nästan 350 kyrkor runt om i världen.

Vad är kopplingen till Martin Luther King?

– Martin Luther King mördades i Memphis i USA den 4 april 1968. ”Det grep oss mycket. Vi hade stora förhoppningar på det som hände i Amerika, med Martin Luther King i spetsen”, har Martin Lönnebo berättat. Martin Luther King skulle ha talat vid Kyrkornas världsråds möte, och Martin Lönnebo ville göra något för att hedra honom.

Vad tyckte folk om ljusbäraren?

–Helt lätt var det inte. Några år tidigare hade en teolog föreslagit att man skulle ha små ljushållare i ändarna på varje kyrkbänk, för att få in mer ljus i kyrkan, men det ansågs lite för katolskt. ”Men är man lite slug och tiden är mogen, så går det”, säger Martin Lönnebo i dag. Han samlade in pengar, fick konstnären att göra en skiss – och då kunde ärkebiskopen inte säga nej.

Men sedan gick det undan, va?

–Ja, verkligen! Invigningsgudstjänsten vid Kyrkornas värlsdråds möte sändes över hela Europa, och här kunde alla se hur patriarker, biskopar, präster och pastorer tände ljus sida vid sida. Tio år senare fanns ljusbärarna i kyrkor över hela landet. De spreds sedan vidare till de nordiska länderna och ner över Europa. Även införandet av dopljus kom som en följd av detta.

Hur många ljus tänds varje år?

– Bara i landets domkyrkor tänds 600 000 ljus om året. Lägg sedan till de ytterligare 3 000 kyrkor som finns över hela landet. Det blir en hel del vackra lågor som tillsammans symboliserar och bär människors tankar och böner.

SARA GRANT