Amos Helsingborg nr 2 2020

Helsingborg JUNI 2020

Tema: Skatter De skatter vi moderna människor samlar på oss tar ofta formen av upplevelser. Inte minst resor. Vad blir den nya statusprylen när vi inte längre kan flyga jorden runt på grund av coronaviruset?

Att vara 70 plus våren 2020

Porträttet: Siavosh Derakhti

”Jag var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien”

20am3221_omslag_23381.indd 1

Pia-Lotta Bylund:

Jag vet att man kan hitta ljuset igen 2020-05-29 11:08:59

Ledare Kristian Lillö

Så som jag har älskat…

MED MINA drygt 20 var jag klart yngst. Det

var en bibelstudiegrupp – vi samtalade om texterna som skulle läsas kommande söndag i gudstjänsten. Med varandra delade vi tankar kring dem – utifrån våra olika livshorisonter.

Och det hände ofta att samtalen blev personliga. Och jag upplevde det då – och har upplevt det många gånger sedan dess, att Bibelns texter öppnar upp en dörr, och någon kommer oss till mötes med helighet, samtidigt som människor bjuds in i rum av mening och sammanhang, till platser för att odla hopp.

– Jag och mina syskon blev kallade till min mamma en av de sista dagarna i hennes liv, så inledde en av deltagarna i gruppen.

Och där mitt i samtalet om texten från Johannesevangeliet, fortsatte hon genom att berätta att hon och hennes syskon hade samlats vid mammans sängkant – och det var på kvällen, de var tillsammans. Och det var så där tyst som det bara kan vara på sjukhus på kvällarna, när allt går till vila. När människor blir stilla i väntan och närhet, tidlöshet och nakenhetens tomhet.

– Då viskade mamma våra namn, och sedan sade hon att hon alltid älskat oss så, och att hennes största önskan hela livet hade varit att vi skulle älska livet och ha tilltro till människor – och sedan vilade mamma rösten, innan hon avslutade med orden: Och jag har inget att förebrå er för, det finns inget som ni har gjort eller sagt, som ni behöver ångra för min skull. Jag känner bara kärlek från er och till er. Jag kan se er i ögonen och min blick kommer aldrig att vika, för det finns inget som ni behöver ångra.

DÄR SATT vi, i ett vanligt församlingshem på den skånska landsbygden, med en berättelse om hur koncentrerat och sant livet kan vara.

Att få höra och känna att det inte finns något att bygga en förebråelse på, och att få veta att inget behöver ångras. Inget att backa från, ta avstånd från, ursäkta, skämmas eller känna skuld för. Inget behöver döljas, bortförklaras eller skyllas på någon annan, eller något annat.

Två år senare var jag kallad till grannförsamlingen, men innan jag slutade åkte jag i tur och ordning hem till några av dem som stått mig nära under dessa mina första år som

Sommaren är här! Även om väldigt mycket inte är sig likt så är i alla fall sommaren här. Och med den ett nytt nummer av Helsingborg Amos där du

2

20am3221_ledare_23382.indd 2

”Vi förstår oss själva i ljuset av den Människoson som bara några dagar innan han skulle bli sviken, tillfångatagen och misshandlad och dödad, samlade sina vänner till en förbundsmåltid.”

FOTO: ALEXKICH/STOCK.ADOBE.COM

präst. Hon som hade berättat om sin mammas ”testamente” mötte mig på sin yttertrappa med ord som gav mig ett hopp med kraft.

Hon hade sett vad jag brottades med, och vad jag längtade efter – och hon kunde sätta fingret på det. Med lagom, avvägda, varma ord, men litet sorgsna.

Våra liv, våra kämpande liv vävs in i, och gifter sig med Bibelns uppbrotts- och existentiella texter. (Särskilt kapitlen 13–17 i Johannesevangeliet). Och vi förstår oss själva i ljuset av den Människoson som bara några dagar innan han skulle bli sviken, tillfångatagen och misshandlad och dödad, samlade sina vänner till en förbundsmåltid. Och där vid bordet blir de ombedda att alltid hoppas för andras skull, att alltid älska människor så som han själv under tre år med dem, och redan före världens skapelse, har älskat: – Så som jag har älskat er ska ni älska varandra – härma mig, så att världen ser er kärlek.

hopp med kraft, framtidstro och en förlåtelse som upprättar. Ett hopp som aldrig förebrår.

Du Oändliga: Ge oss det hopp som har kraft att öppna vår famn för dig i hela världen, för där på vår trapp står ju nu hela mänskligheten och hoppas på oss. På oss som är döpta i hoppets initialer: JK KRISTIAN LILLÖ

OCH NU, sommaren 2020 och ett bra tag

framöver, behövs det hopp som är mer än en prognos, det hopp som tar gestalt mitt i världen, det hopp som är en skatt, för det är ett

får ­träffa Pia-Lotta Bylund och hennes familj som hittar ljus i mörkret, du får veta mer om ­Mariakyrkans namn och hemliga skatter, lösa

psalmquiz och mycket mer. Trevlig sommar!

Nästa nummer kommer ut den 25 september.

Juni 2020

2020-05-29 11:08:57

Innehåll 6/20

9

14 26

FOTO: LINDA GUSTAFSSON

4 På gång i Helsingborg 6 Intervju: Pia-Lotta Bylund 9 Existens: Pandemin som ­förändrade allt 12 Tema: Skatter 16 Porträttet: Siavosh Derakhti 20 Ting som bär minnen 22 Frihetsförmedlingen 25 Hopp i pandemins spår 26 Att vara 70+ våren 2020 28 Helsingborgs kyrkor: S:ta Maria kyrka 30 På gång i Helsingborg 31 Korsord

25

Redaktion

Juni 2020

20am3221_innehall_23477.indd 3

S

Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Annonser: Display i Umeå AB, 090-71 15 00, info@display-umea.se EN DEL AV

N VA

ENMÄRK

E T

Redaktionen: Kontraktsprost Kristian Lillö, Linda Gustafsson och Josefine Sjöqvist.

Hemsida: svenskakyrkan.se/helsingborg E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se Foto omslag: Linda Gustafsson Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete, 2020.

Trycksak 5041 0004

3

2020-05-29 11:09:13

På gång i Helsingborg FOTO: ANNETTE LINDFORS/MOSTPHOTOS

Spontankör sjöng utanför äldreboenden UNDER VÅRENS pandemi fick vi i Svenska kyrkan ställa om. Nya aktiviteter och konstellationer skapades, bland annat flyttades Raus församlings andakter på vårdhemmen ut och blev till

­ ppna sångstunder i vårdboenö denas trädgårdar. En aktivitet som kommer att fortsätta även under de flesta av sommarmånaderna på onsdagar på eftermiddagen.

Vandra till Råå från Hilleshögs dalar.

Pilgrim Helsingborg Sugen på en vandring i vår vackra natur? Häng med Pilgrim Helsingborg. Här kommer några tider framöver då de ger sig ut på pilgrimsvandring.

Lördag 13 juni

Fredag 10 juli

Tema: Dit du går, går också jag.”

Vi vandrar med några av Bibelns alla kvinnor.

Tema: Pilgrimsnycklarna Frihet och Bekymmerslöshet.

10.00– Vi vandrar från 16.00 Eline­bergskyrkan via Råådalen till ­All­helgonakyrkan.

10.00– Vi vandrar från och till 16.00 Allhelgonakyrkan på Råå.

Lördag 27 juni Tema: Förlorad och återfunnen.

10.00– Vi vandrar från och till 16.00 Den Gode H ­ erdens ­kyrka.

HAR DU MISSAT...

... att anmäla dig till konfirmationen?

Digitala andakter och gudstjänster DET HAR varit en alldeles

Sista anmälningsdag för konfirmation 2020–2021 var den 7 juni, men om du har missat att anmäla dig så går det faktiskt ­fortfarande ett tag till. Som konfirmand får du möjlighet att upptäcka och prova på k ­ risten tro. Här finns stort utrymme för ditt liv och dina frågor.

s­ peciell vår, och även om vi har kunnat fira gudstjänster, men utifrån rådande regler och riktlinjer så spelades många andakter och gudstjänster in. Dessa finns fort­farande samlade på vår webbsida att titta på nu i efterhand.

Gå in och anmäl dig på: www.svenskakyrkan.se/­ helsingborg/konfirmation

Du hittar dem på: www.svenskakyrkan.se/­ helsingborg/gudstjansteroch-andakter-fran-svenskakyrkan-helsingborg

4

20am3221_plock_23426.indd 4

Juni 2020

2020-05-29 11:09:09

FOTO: JOSEFINE SJÖQVIST

Sommarmusik Nu när sommaren är här längtar vi efter konserter och musik igen. Om inget förändras sen maj månad då den här tidningen trycktes så hoppas vi kunna erbjuda ett härligt sommarmusikprogram i Svenska kyrkan Helsingborg. För att riktigt vara säker på vad som gäller så kolla alltid vårt program i kalendariet på: www.svenskakyrkan.se/helsingborg

OBS!

Kolla alltid kalen på vå darie rw t svens ebbplats : kakyr kan.s /hels e ingbo rg

Lunchmusik S:ta Maria kyrka

Sommarmusik i juli, S:ta Anna kyrka

Sommarmusik i Gustav Adolfs kyrka

Onsdagar 17/6 till och med 26/8 12.00 Lunchmusik med kort middagsbön.

Tunnbrödsrulle med kaffe serveras för 50 kronor.

Onsdag 1 juli 19.07 Une heure en France Onsdag 8 juli 19.07 Stormsonaten – pianoafton

Onsdag 10 juni 19.00 Konsert i GA-kyrkan

Orgelfestival i S:ta Maria kyrka

Onsdag 15 juli 19.07 Trio Wolski

Innergården vid Allhelgonakyrkan, vid regn flyttar man in.

Onsdag 22 juli 19.07 Sommarlängtan Hallonkvartetten

Måndag 29 juni 19.00 MaJoy

Onsdag 29 juli 19.07 Från Haydn till The Beatles

Måndag 13 juli 19.00 KRITA

Tisdag 18 augusti 19.00 Beethovensafari

Måndag 27 juli 19.00 Happy heartaches

Sommarmusik i Adolfsbergskyrkan

Måndag 3 augusti 19.00 Carlmans Finest

Söndag 2 augusti 19.07 Maurice Clerc, orgel Söndag 9 augusti 19.07 Lisa Hummel, orgel Söndag 16 augusti 19.07 Aart Bergwerff, orgel och Helena Ek, sopran Söndag 23 augusti 19.07 Peter Van de Velde, orgel Söndag 30 augusti 19.07 George Chittenden, orgel

Onsdag 17 juni 19.00 Impressionism på gitarr Onsdag 24 juni 19.00 Från polska till riguadon

Sommarmusik på Råå

Måndag 10 augusti 19.00 Maria Sandell och Jonathan Alfredsson

FOTO: BORUT TRDINA/GETTY IMAGES

Juni 2020

20am3221_plock_23426.indd 5

5

2020-05-29 11:09:13

Intervju Pia-Lotta Bylund

GUD ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden Sinnesrobönen är en kristen bön skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926. Boken Du måste tala om för barnen att jag älskar dem avslutas med S ­ innesrobönen.

6

20am3221_att_hitta_ljuset_23384.indd 6

Juni 2020

2020-05-29 11:09:06

Hittade ljuset när livet var som mörkast På bara några dagar förändrades Pia-Lotta Bylunds hela tillvaro.

Hennes man Henrik gick från att vara fullt frisk till att kämpa för sitt liv. Ett smärtsamt sjukdomstillstånd hade utlösts av ett receptfritt läkemedel. Vi träffar Pia-Lotta för att prata om Gud, livet och meningen med allt.

AV LINDA GUSTAFSSON FOTO: LINDA GUSTAFSSON & STEFAN LINDBERG VI HAR bestämt träff nere vid Gröningen i Helsingborg, och trots att vi aldrig har mötts tidigare vinkar vi till varandra på långt håll.

Jag träffar en färgstark och livsbejakande Pia-Lotta Bylund och vi sätter oss på en bänk i solen för att prata.

Under våren 2017 drabbades Pia-Lottas man Henrik av ett livsfarligt och mycket smärtsamt sjukdomstillstånd. På bara några dagar förändrades hans tillvaro från att vara fullt frisk till att kämpa för sitt liv. Henrik fick till slut den ovanliga diagnosen T ­ oxisk Epidermal Nekrolys som utlöstes av ett receptfritt läkemedel. Med brännskador på 85 procent av kroppen, sår på alla slemhinnor och i ögonen var han nära att mista livet. Hela familjen kastades in i en tillvaro av ångest, rädsla och sjukdom. Men också en tillvaro av medmänsklighet, kärlek och hopp.

Idag kämpar Henrik fortfarande med sviterna av reaktionen. Men livet har fått ett annat filter. Ett filter som i alla fall hans fru Pia-Lotta tror kan ge livet mer hopp och mening.

Behovet av mänsklig värme

När Henrik lades in på sjukhus var han övertygad om att någonting var allvarligt fel och försökte förmedla det men sjukvårdspersonalen lyssnade inte utan sa att han nog Juni 2020

20am3221_att_hitta_ljuset_23384.indd 7

”När man inte tar någonting för givet så har man mycket att vara tacksam för. Det är verkligen en gåva som vi fått.” skulle vara på benen snart igen. Känslan av att inte bli trodd var hemsk.

– Det var en förnedrande upplevelse för honom att hans panik och dödsångest inte togs på allvar. Det blev en känsla av bristande människovärde som gjorde att han till slut kapitulerade inför det faktum att han inte skulle få hjälp utan troligtvis skulle dö.

Pia-Lotta tänker att vården har mer att lära om medmänsklighet och människovärde i de fruktansvärt utsatta situationer som det är när man är svårt sjuk och totalt beroende av sjukvård.

– Jag känner så starkt för alla människor som under den här våren fått lida under de

förutsättningar som getts med isolering och brist på fysisk kontakt.

Om Gud finns, varför hjälper han inte oss?

Det är inte konstigt att fråga sig när sådant här händer var Gud är, om han nu finns.

Varför tillåter han sjukdom och lidande, och hjälper det att be? Pia-Lotta berättar att även om hon och Henrik har olika syn på tro så undrade de båda var Gud var i allt det här. De upplevde det som hände som ett straff, de kände ilska och tyckte att det var orättvist.

– Jag vet inte vad Gud är men jag tänker att det kanske är Gud vi får vara arga på när något sådant här händer. För mig var det en viktig del i läkningsprocessen att få uttrycka min ilska och sorg. När jag kunde göra det så övergick ilskan i någon slags acceptans, och därifrån var faktiskt steget inte långt till tacksamhet.

Mycket av det som tidigare tagit plats i livet kändes plötsligt ytligt och oviktigt och kvar fanns bara livet i koncentrerad form.

Det fanns mörker och lidande, men också ljus, hopp, kärlek och glädje.

– När man inte tar någonting för givet så har man mycket att vara tacksam för. Det är verkligen en gåva som vi fått.

Men Pia-Lotta tror att man kanske ändå behöver jobba med sin tacksamhet. FORTS. 7

2020-05-29 11:09:09

Intervju Pia-Lotta Bylund FOTO: STEFAN LINDBERG

­Henriks sjukdom gör att det är svårt för oss att göra planer för framtiden. Vi försöker i stället hitta sätt att leva en dag i taget och ta vara på de stunder som Att vi behöver hjälpa varandra, upplevelse, och när han sa det är bra, säger Pia-­ påminna om att se livet med tackhär till sin bror, ett väldigt avgöLotta.

samhet. Att tänka på att vi egentligen inte har så mycket koll som vi tror utan behöver lära oss att leva med osäkerhet och i det kunna känna hopp och tillit. Och hitta sätt att lämna över det mörka och oron till något utanför oss själva.

– Henriks sjukdom gör att det är svårt för oss att göra planer för framtiden. Vi försöker i stället hitta sätt att leva en dag i taget och ta vara på de stunder som är bra.

Pia-Lotta berättar om glädjen och tacksamheten för skratten i vardagen, för de små framstegen, för människor runt omkring dem som visat kärlek och medmänsklighet, för att Henrik fortfarande lever.

I ett gränsland

Under flera perioder under sjukdomsförloppet hallucinerade Henrik. Många gånger mycket obehagliga och overkliga upplevelser.

Han kände det som att han befann sig i något slags gränsland. Vid ett tillfälle träffade han sin döda bror, och för Henrik var det mötet väldigt verkligt. De pratade och hans bror sa att det kanske var dags för honom att lämna, men Henrik hade svarat att han inte var färdig med livet än.

– För Henrik var det här en väldigt stark 8

20am3221_att_hitta_ljuset_23384.indd 8

rande ögonblick. Han upplevde att han gjorde att val, där och då.

Flera som hört honom berätta det här, eller läst om det i boken har känt tröst i just den upplevelsen, att det kanske finns en koppling till de som gått före oss, berättar Pia-Lotta.

Medmänsklighet och kärlek avgörande

Att Henrik gick igenom många faser av dödsångest och ångest är inte så konstigt. Både han och familjen har på olika sätt fått eller blivit erbjudna hjälp och samtal, men det allra viktigaste tycker Pia-Lotta är medmänsklighet, att ställa upp för varandra. Även om det fungerade bättre med sjukvården efterhand så har vänner och familj, framförallt Pia-Lottas syster, varit ovärderliga för dem genom den här händelsen.

– Det var helt avgörande för hur vi tog oss igenom det här. Och det behövs inte så mycket. Att fråga hur någon mår, bry sig om och bara vara där och lyssna betyder så mycket.

Varje utsträckt hand betyder något, både i det stora och det lilla.

I vår arbetar Pia-Lotta med ett projekt för PART (Preventivt arbete tillsammans) om existentiell hälsa för ungdomar.

– Det känns otroligt viktigt och givande.

Jag tror att alla har ett behov av att prata om livets stora frågor och nu i coronatider är det kanske viktigare än någonsin att ge ungdomarna verktyg för att hitta hopp, mening och framtidstro. Att jag själv kunnat känna hopp mitt i det mörkaste mörka är en bra erfarenhet. Jag vet att man kan hitta ljuset igen.

Du måste tala om för barnen att jag älskar dem Pia-Lotta Bylund, Marika Rasmusson Idus Förlag, 2020

Pia-Lotta Bylund har tillsammans med journalisten Marika Rasmusson skrivit boken ”Du måste tala om för barnen att jag älskar dem” där hon berättar om Henriks sjukdom och hur familjen tog sig igenom den svåra tiden. Så här skriver Pia-Lotta i bokens förord: ”För den här resan har lärt oss att ensam inte är stark, och att vi människor behöver varandra. Jag hoppas att vår historia kan ge hopp och tröst till någon som kämpar. På så sätt ger vi vidare av det vi fått.”

Juni 2020

2020-05-29 11:09:11

PANDEMIN som förändrade allt Våra händer blir allt narigare och vårt inre uttorkat på mänsklig närkontakt. Coronaviruset har inte bara trängt sig in i drabbade lungor utan smittat av sig på hela samhället. På tankar, känslor och hela existensen. Farsoten har satt ljuset på vår skörhet och rädsla för ovisshet – och omsorg om varandra.

AV HANNA WELIN FOTO: GETTY IMAGES

Juni 2020

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 9

9

2020-05-29 10:22:56

Existens Att leva i ovisshet

”Covid-19 är vare sig ett tredje världskrig eller klimat­för­ändringarnas crescendo. Det är bara ett virus. Och just detta bara och till synes helt meningslösa, är djupt skrämmande för oss.”

V

åren lyser och grönskan är skir. Sällan har ljuset och kraften i knoppar som brister varit lika hänförande som nu. Tillvaron har legat i coronaskugga sedan i mars, men naturen har haft sin gång. Det känns nästan overkligt.

Världen har bommat igen och hela befolkningar satts i karantän. Rymdklädd sjukvårdspersonal kämpar dygnet runt för att rädda liv. Länder slåss om respiratorer och skyddsmasker. Flygplatserna ligger öde. Uppskjutna bröllop och inställda studentfester. Begravningar som måste följas via länk. ­Konkurser och massuppsägningar. Börsmiljarder försvunna i intet.

Det är diagrammens och dödsstatistikens vår. Jämförandet av staplar och tabeller.

Tidens gång har slutat att traska på. I stället följer den en kurva som till varje pris inte får bli för brant. När vi får fast vardagsmark under fötterna igen vet vi inte. Vi svävar i ovisshet. Och det är svårt.

– Hur vi påverkas av allt som händer vet vi ännu inte. Det här är något helt unikt som inte går att jämföra med något annat. Väldigt många har fått sin tillvaro förändrad och bara det i sig är nog för att väcka stress och oro, säger Elisabet Wasteson, lektor i klinisk psykologi vid Mittuniversitetet.

Hon och några kollegor har inlett en studie om hur svenskarnas psykiska hälsa påverkas av epidemin och dess följder.

Det är de inte ensamma om. Forskare i hela världen är intresserade av coronatidens verkningar. Redan nu har Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm konstaterat att epidemin kan påverka den psykiska hälsan hos många, och att intensivvårdspatienter och vårdpersonal löper risk för posttraumatiskt stressyndrom.

– Dessutom vet vi att ekonomiska kriser, att bli av med jobbet eller stressen över att inte kunna betala hyran, inte är bra för det psykiska måendet, säger Elisabet Wasteson.

– Men än så länge är mycket höljt i dunkel.

FIENDEN ÄR osynlig, men gör sig påmind överallt. Inte minst

i de två meter av tomrum som påbjuds denna luftkramarnas och digitala hjärtanas vår. Social distansering går på tvärs mot mänskliga instinkter och behov. Ändå är det just vad som krävs av oss. Och detta är något alldeles nytt. I kriser ska vi gå samman, kavla upp ärmarna och kämpa sida vid sida, men i stället är det passiv isolering som gäller.

Att avstå umgänge är att visa solidaritet. För de flesta är det ingen liten prövning. De sociala relationernas avgörande roll för människans välmående är välkända. Vad gör den frivilligt påtvingade ensamheten med oss?

– Många drabbas av social ensamhet när de rent fysiskt inte kan träffa kollegor, skolkamrater, vänner eller släktingar. Det är jobbigt, men samtidigt något som förhållandevis enkelt går att lindra, säger Helena Larsson, sjuksköterska och lärare vid högskolan i Kristianstad, som just disputerat med en avhandling om existentiell ensamhet inom vården.

10

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 10

Röst- och videosamtal har aldrig betytt så mycket som nu, inte minst för riskgrupper som inte ens bör träffa sina närmaste. För en del äldre tror Helena Larsson att den digitala, sociala livlinan till och med har gjort att det känts mindre ensamt än förut. Barnbarn har insett hur viktigt det är att slå morfar en signal eller bjuda in faster till en spelrunda över Skype.

Grannar tar kontakt för att hjälpa till med matinköp och förskolebarn håller konsert på gräsmattan utanför äldreboendet.

– Att andra visar omsorg om de äldre, inte bara de egna barnen eller syskonen, betyder väldigt mycket för måendet. Den typen av omsorg ser vi nu runt om i landet, säger Helena Larsson.

MED DEN EXISTENTIELLA

och mer djupgående ensamheten och inre oron, är det svårare, menar hon. Den som det är svårt att sätta ord på och sällan pratas högt om.

– Vi vet att den existentiella ensamheten ökar under kriser och dramatiska händelser, och när vi inte känner att vi har kontroll, säger Helena Larsson.

Vi matas med dödstal och skrämmande berättelser.

Och det finns inget vi kan göra.

– Svenskar är generellt ett praktiskt folk, men nu är vi i en situation som vi inte kan lösa genom att agera. Vi måste gå från ett görande tillstånd till ett varande. Många av de gamla är redan där, i varandet, så kanske är de bättre rustade än vi yngre. Vi uppmanas vara passiva, och vilka är vi då?

Pandemin har ställt saker på sin spets. Varför är vi beredda att skjuta till hundratals miljarder för att rädda människor från covid-19, men låter barn dö i kolera och flyktingar ­drunkna i Medelhavet? Hur kan det vara en självklarhet att nu offra tillväxt och sänka BNP, när det ansetts omöjligt att göra det för att hindra en klimatkatastrof ?

På våra sjukhus ställs vårdpersonal – och vi som samhälle – inför plågsamt svåra val när prioriteringarna hårdnar.

Fienden är osynlig, och det gör oss rädda. Men oron har väckt en motrörelse av omsorg.

Juni 2020

2020-05-29 10:22:58

– Hur ser vi på mänskligt värde? Det är så många etiska frågor nu. Och de finns där i vår vardag och de val vi gör för att skydda varandra.

En som inte kan låta bli att nästan slaviskt ta del av nyheter, presskonferenser och debatter, är författaren Maria Küchen.

– Jag följer allt, uppmärksamt och hjälplöst.

Jag kan ju inte påverka eller förändra det som sker.

Covid-19 är vare sig ett tredje världskrig eller klimatförändringarnas crescendo.

Det är bara ett virus.

Och just detta bara och till synes helt meningslösa, är djupt skrämmande för oss, menar Maria Küchen.

Vi vill inte bara ha kontroll över tillvaron, i västvärlden är vi också marinerade i individualism, tron på att vi är unika individer med rätt att styra och forma våra egna liv. Vi har, menar hon, fått lära oss att ett gott liv bygger på våra personliga val, att ålder bara är en siffra och att vi kan träna oss friska. Plötsligt dyker det upp en osynlig liten livsform och reducerar oss till organismer i en biologisk population.

– Det här blev särskilt tydligt när 70-plusarna protesterade mot att de skulle behöva hålla sig hemma. De var ju så friska, pigga och alerta. Men viruset tar inte hänsyn till att 70 är det nya 50. Våra kroppar är de åldrande organismer de är.

I någon mån går vi kanske alla igenom en sorts identitetskris, menar Maria Küchen. Pandemin har visat hur tillvaron kan förändras i ett nafs, något som de flesta som är födda här i landet förskonats från att erfara.

– Jag tror också att det slumpartade har varit svårt att hantera. Att några råkade vara på den där festen och blev smittade eller hade sportlov en vecka senare när smittan kommit igång i Italien. Att det inte finns någon att skylla på. Det bara är som det är. Vissa drabbas, andra inte. Livet är orättvist.

Men även om slumpen spelar roll för vem som smittas och Juni 2020

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 11

insjuknar, löper vissa högre risk. Riskgrupper, vårdpersonal med bristande skyddsutrustning och, som så ofta, de mindre priviligierade. Alla kan inte jobba hemifrån eller undvika kollektivtrafik. Statistiskt sett har den fattigaste delen av befolkningen redan sämre fysisk och psykisk hälsa. Och de som har osäkra anställningsvillkor är de första att förlora jobbet. Vi sitter måhända i samma båt, men med olika bagage och utrustning.

SAMTIDIGT HAR coronapandemin visat att vi är beredda att

göra stora uppoffringar för att skydda de äldre och sköra – att rädda liv är viktigare än vinstmaximering. Många har fått tid att reflektera över världen så som den var i februari, vart den nu är på väg och vad som egentligen är av värde.

– Är verkligen välfärdssektorn tärande? Är konsumtionssamhället nödvändigt? En rad existentiella frågor har dykt upp och jag tror att det finns en möjlighet i det här. Att vi får andra perspektiv.

Det säger Margareta Kristensson, professor emeritus vid institutionen för hälsa, vård och omsorg vid Linköpings universitet, som ingår i en forskargrupp som ska studera pandemins verkningar på allt från hälsa till brottslighet.

– Vi ser en motrörelse i samhället av omsorg, engagemang och tillit. Det skapas grupper som syr virusskydd och handlar åt de äldre. Det skickas blommor och roliga filmer. Människor går samman och visar att de bryr sig om varandra. Det är fantastiskt.

Hon tvekar en kort sekund.

– Det kan låta naivt, men jag hoppas och tror att vi börjar reflektera över andra sätt att leva.

För vissa grupper i samhället krävs mer än någonsin. Men för många andra har tempot gått ner. Det är ett undantagstillstånd utan slutdatum, fyllt av osäkerhet. Men det kan också ses som ett andrum. Den polska författaren och Nobelpristagaren Olga Tokarczuk reflekterade i en text i DN i april: ”Är det möjligen inte så att vi har återvänt till livets normala rytm? Att det inte är viruset som är en störning av normen, utan precis tvärtom – att den där hektiska världen före viruset var onormal?”

Oavsett om vi håller med eller inte, är det här en vår då fler har tid att fundera över saken.

– När vi inte lever i det vardagliga bruset kan det vara lättare att ta vara på våra andra existentiella dimensioner, som inte handlar om att göra utan om att vara. Lyssna på musik och gå ut i naturen, precis som vi har sett att människor också gör, säger Helena Larsson.

– Det, liksom att ha en tro, hjälper och lindrar den existentiella ensamheten.

Maria Küchen berättar att hon försöker finna ett slags ­sinnesro i ovissheten.

– Det finns något mycket skrämmande i att inte veta och inte kunna påverka, men om man försonas med ovissheten ger den också vila. Det blir som det blir. Jag kan släppa det.

11

2020-05-29 10:22:59

TEMA: SKATTER De skatter vi moderna människor samlar på oss tar ofta formen av upplevelser. Inte minst resor. Vad blir den nya statusprylen när vi inte längre kan flyga jorden runt? Kanske kommer coronaviruset lära oss att det verkligt värdefulla finns i relationerna till varandra.

Flest prylar när den dör vinner, sägs det ibland om den som söker materiell status. Nu jagar vi också upplevelser – efter listor med allt vi vill hinna innan vi dör. Vi fortsätter samla skatter på jorden, bara formerna förändras.

Prestation ger statuspoäng AV MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ANNA GUNNESTRÖM DET KALLAS ”bucketlist”, en lista över sådant som man ska

göra innan man trillar av pinn – eller ”kick the bucket” på engelska. De är vanligast på sociala medier, där det ibland kommer inlägg som ”Yes, nu har jag klarat en punkt till på min bucketlist!” intill en bild med personen på toppen av Kebnekaise.

Det har också blivit en genre i bokbranschen, en störtflod utlöst av boken 101 saker du ska göra innan du dör från 2005.

Den har fått efterföljare som 1001 golfhål du måste spela innan du dör. Tidningsrubriken ”30 saker du måste ha på din bucket­list inför sommarlovet” innehåller också ett av de

12

20am322_tema_skatter_22266.indd 12

magiska orden ”ska” och ”måste”. En bucketlist kan uppfattas som att man gör livet till ett dataspel, som Pokemon Go – man måste besöka vissa platser, utföra bedrifter och samla så mycket poäng som möjligt. Men en sådan lista behöver inte enbart vara till ondo, anser psykologen Fredrik Sandin.

– Det beror på vad man jagar, det kan finnas många fördelar med att sätta upp mål. Det kan hjälpa dig att ta steg på vägen mot något du vill uppnå, som hjälper dig att leva ett bättre liv.

Men jagar man bara materiella statusmarkörer finns det en risk att det blir ytterligare en stressfaktor än att du utvecklas som person, säger han.

Den generation som växte upp efter andra världskriget har fått uppleva ett ekonomiskt uppsving utan motstycke i svensk

Juni 2020

2020-05-29 10:23:06

historia. För många av dem blev det viktigt att deras barn skulle ”bli något”, det vill säga läkare, ingenjör eller ekonom. Många ville visa sitt välstånd med en fin villa och ny bil varje år.

I dag är det upplevelser som visas upp – vid sidan av ett oklanderligt hem, som fortfarande är viktigt. Det är status att visa upp bilder från resmål. Inte från fjärran stränder som föräldrarna for till för att koppla av, utan från berg som bestigits, forsar som har ränts eller långlopp som sprungits.

I stället för att skaffa sig ett statusyrke, presterar man genom att klara självförverkligande utmaningar. Ju större utmaning, desto högre poäng i sociala medier.

Men nu som då finns ett aber: Oavsett hur stora skatter vi samlar blir vi sällan nöjda.

Juni 2020

20am322_tema_skatter_22266.indd 13

– Lyckoforskningen visar att en ny bil eller en större lägenhet ger en ganska kortvarig boost av välbefinnandet. Ganska snart är man tillbaka på samma grundnivå igen. Därmed inte sagt att det är fel att skaffa ny bil eller nytt boende, men det är ganska ytligt att tro att det är vägen till lycka, säger Fredrik Sandin.

SKILLNADEN MELLAN i dag och förr är att sociala medier ger oss närmast oändliga möjligheter att jämföra oss med varann.

Många följer influencers som talar om vilka saker och upplevelser som vi ”måste” skaffa oss.

– Det är viktigt att skilja på interna och externa motivationsfaktorer. De externa är sådant vi kan ta på, köpa. De interna kan vara att bli en bättre förälder, att våga be chefen

FORTS.

13

2020-05-29 10:23:08

Tema Skatter

”Forskning visar att hjärnans lyckocentrum stimuleras mer när man ställer upp för andra än om man gör något för sig själv.”

om högre lön, att prata inför en grupp, att bli mer känslomäs­ sigt öppen. Sådana mål kan man också sätta, tipsar Fredrik Sandin.

Han hjälper bland annat människor som har prestations­ inriktade jobb, och ibland försöker prestera lika mycket på sin fritid, att sakta ned. Ett sätt är att visa sig själv medkänsla, att ge sig själv råd man skulle ge en stressad vän: ”Strunt i det, sätt dig och ta en kopp te”. Att acceptera sig själv och fokusera på det som är viktigt i livet.

DEN SOM fortsätter överprestera riskerar att till sist gå in

i väggen. Då blir listorna annorlunda. Journalisten Tanja Dyreland drabbades av stroke efter år av stress. Hon saktade ned, blev mindfulnesscoach och gjorde en ny ”bucketlist”. En av punkterna var att tomglo, att stanna upp och bara glo på ingen­ting några minuter. Att för en stund släppa fokus.

Att tillbringa mer tid med sina barn och sin familj skulle också kunna vara en punkt på en bucketlist. Inte så flashigt att visa upp i sociala medier, men bättre för både det egna och omgivningens välbefinnande.

Just det är en av de vanligaste sakerna människor ångrar på sin dödsbädd: att de inte tillbringade mer tid med sina barn och närmaste. Detta enligt boken Top five regrets of the dying från 2012, av sjuksköterskan Bronnie Ware som jobbade inom palliativ vård.

Många ångrar också att de jobbat för mycket och att de inte varit tillräckligt sanna mot sig själva. Att man inte tjänat mer pengar, skaffat mer prylar eller varit med om tillräckligt häfti­ ga upplevelser tillhör däremot inte topp fem.

Upplevelser är inte av ondo, så länge de inte går ut över vik­ tigare saker. I stället för att jaga spektakulära upplevelser att pricka av på en lista kan målet vara att tillbringa mer tid med barnen, och på köpet uppleva saker tillsammans.

bok Lyckans verktyg.

Skälet är att vi vänjer oss vid nya omständigheter och faller tillbaka till en grundnivå. Hela 50 procent av vår upplevda lycka beror på generna, bara 10 procent på omständigheter kring oss. Resterande 40 procent beror på medvetna hand­ lingar och val vi gör.

Något vi kan välja enligt Lyubomirsky är att göra fler goda gärningar (det räcker inte att vara snäll i största allmänhet), vilket ger oss energi och på sikt förändrar vår självuppskatt­ ning. Att vårda nära relationer ger en robustare lycka, inte snabba kickar som vi vänjer oss vid och tröttnar på. Att lära sig förlåta och ta hand om kropp och själ, är två andra råd hon ger.

Och att sätta upp rimliga mål, som är ens egna och meningsfulla. Aktiva mål bör inte fokusera på en prestation, utan sådant som sätter igång en process: att gå med i en för­ ening, att börja ge blod, att lära sig mer om konst. Det innebär nya utmaningar men ger oss också positiva erfarenheter som stimulerar oss att gå vidare.

Prylar, ­pengar och prestationer ger ett kort rus, men allt känns snabbt som vanligt igen.

FOTO: NASTCO/ GETTY IMAGES

PSYKOLOGEN OCH författaren Alf B Svensson, som föreläser om familjeliv och relationer, jämför den moderna lyckoforsk­ ningens rön med kristen etik: – Det viktigaste är att man vårdar sina relationer, särskilt dem inom familjen. Att älska sin nästa som sig själv, det är något man får jobba med hela livet. Forskning visar DET HAR sagts i minst två tusen år, och det är att hjärnans lyckocentrum stimuleras mer när fortfarande rykande aktuellt: ”Samla inte man ställer upp för andra än om man gör skatter här på jorden, där mal och mask något för sig själv.

I stället för att sätta upp en bucketlist förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. kan man tänka på vad man skulle vilja Samla skatter i himlen, där varken mal bli hågkommen för efter sin död, av sin eller mask förstör och inga tjuvar bry­ äkta hälft, sina barn och sina arbets­ ter sig in”, säger Jesus i Matteusevan­ ... som ger varaktig lycka: kamrater, tipsar han. Har man för­ geliet.

Relationer – att ta hand om våra nära verkligat sina drömmar men försakat Prylar, pengar och prestationer ger ger robust glädje familjen har man inte prioriterat rätt. kickar, men de är i allmänhet kort­ Goda gärningar – att göra något – Man kan visst ha en lista, bara man variga och vi triggas att hela tiden att ­konkret för andra sätter upp mål som är meningsfulla, söka mer. Ingen blir i det långa loppet Mål som kan nås – utmaningar inte bara sådant som är roligt. Man kan lyckligare av att förändra sina levnads­ som peppar och stimulerar inte söka lyckan, den uppstår som en bief­ omständigheter, visar ”ett imponerande fekt av att man reflekterar över sitt liv och stort forskningsmaterial”, skriver den ame­ gör något meningsfullt, säger Alf B Svensson. rikanska psykologen Sonja Lyubomirsky i sin

TRE SAKER

14

20am322_tema_skatter_22266.indd 14

Juni 2020

2020-05-29 10:23:09

FOTO: GETTY IMAGES

Skattletarnas otroliga fynd Böcker och filmer är fulla av dem – hemliga skatter som gömts av pirater eller människor på flykt.

Skeppsvrak på havets botten med skattkistor i lasten, eller sjörövarskatter på pyttesmå öar dit bara en mystisk karta visar vägen. Men de finns på riktigt också. Än i dag händer det att människor snubblar över rikedomar som varit försvunna i hundratals år.

AV SARA GRANT

FOTO: MOSTPHOTOS

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

Moskén i hamnstaden Caesarea i Israel.

Metalldetektor – god hjälp vid skattletande.

Lämningar av Sandby borg på Öland.

Mynt i hamnen

Gemensamt offer

Kvarglömd slant

År 2015 hittades ett par tusen guldmynt, minst tusen år gamla, i den gamla hamnen Caesarea mellan Haifa och Tel Aviv i Israel.

Sportdykarna som hittade skatten trodde det var leksaker först, men experter kunde konstatera att de var från Fatimidynastin, som styrde i Mellanöstern åren 909–1117. Förmodligen kommer de från ett fartyg som var på väg hem efter att ha tagit upp skatt i riket.

England är fullt av amatörskattletare, och ibland gör de verkliga fynd. Dave Crisp sökte av ett fält i Somerset med metalldetektor år 2010 när den plötsligt gav utslag. Han grävde och fick syn på en lerkruka och under den ett litet mynt. Arkeologer fick gräva vidare och fick fram 52 000 mynt från 200-talet, som vägde 160 kilo tillsammans. Forskarna tror att krukan och mynten är ett offer till gudarna som ett helt samhälle gått ihop om.

För 1 600 år sedan inträffade en massaker på Sandby borg på Öland. Gärningsmännen stal allt de kunde komma över, men missade uppenbarligen en del. Sommaren 2014 hittades ett guldmynt nere i ett stolphål, en så kallad solidus, som var den lön som romerska staten betalade ut till de som tjänstgjorde som legosoldater på 400- och 500-talen.

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

Shree Padmanabhaswamy-templet i Indien.

Guldtackor kan ha olika vikt och storlek.

Vikingaskatten hittades utanför Harrogate.

Heliga diamanter

Guld på toaletten

Silver från vikingar

Shree Padmanabhaswamy-templet i Trivandrum, Indien, byggdes på 1500-talet. År 2011 bestämde sig myndigheterna i staden för att inventera vad som fanns i de många ­hemliga kamrarna i den stora byggnaden.

I ett rum hittades en skatt värd flera miljarder: guldhalsband, guldrep, antikviteter i silver och hela säckar fulla med diamanter.

De indiska städarna trodde knappt sina ögon när de öppnade säckarna som lämnats kvar på toaletten på ett plan som landat i Kolkata år 2013 – där låg 24 guldtackor. De vägde omkring ett kilo styck och värdet var närmare 8 miljoner kronor. Hur guldet hamnat på toan har ingen helt rett ut.

David Whelan och sonen Andrew är två andra engelska skattletare som faktiskt hittat en gömd förmögenhet. Sommaren 2007 hittade de en hel vikingaskatt i silver – 617 silvermynt och 65 andra föremål. Skatten har daterats till 900-talet, och innehållet kommer från England, Frankrike, Tyskland och även Asien.

Juni 2020

20am322_paheng_skatter_22269.indd 15

15

2020-05-29 10:23:14

De två ­bästa vännerna ­under uppväxten var en judisk och en romsk ­kille. ­Siavosh ­fascinerades djupt av båda kulturerna.

16

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 16

2020-05-29 10:22:58

Porträttet Siavosh Derakhti

Siavosh Derakhti, social entreprenör:

Det var unikt att ­engagera sig för en annan folkgrupp Han är stolt över allt han åstadkommit, men framgången har haft sitt pris. Siavosh Derakhti var killen som sågs som omöjlig i skolan, men lyckades vända allt. Drivkraften har varit att få unga att se allas lika värde, tvärs över olikheter och gränser. Det arbetet tar aldrig slut.

AV HANNA WELIN FOTO: JOI GRINDE HAN ÄR hyllad och mångfaldigt prisad, men har också fått ta emot hat och hot. I snart tio år har den unga malmöiten Siavosh Derakhti kämpat mot antisemitism, antiziganism, islamofobi och intolerans i alla dess former.

– Det är så mycket vi mot dem i dag. Inte bara svenskar och invandrare utan turkar mot kurder, sunni mot shia, muslimer mot homosexuella. Och all antisemitism och allt hat mot svarta.

Det säger Siavosh Derakhti, som 2010 startade föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, UMFA, fast då under namnet Unga muslimer mot antisemitism.

Vägen dit var inte självklar. Siavosh, killen som tidigare hade varit nära att sumpa skolan, som varit aggressiv och ansetts omöjlig, arrangerade en klassresa till Auschwitz under sitt sista år på gymnasiet. Efter att ha sett hur judar hotats och trakasserats hemma i Malmö, bestämde han sig för att se till att

Juni 2020

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 17

”Jag var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien.

Så när jag hörde hatiska kommentarer om judar visste jag vad det handlade om.” fler ungdomar fick göra samma resa.

– Jag var den första unga personen som engagerade mig för en annan folkgrupp. Det låter ego, men då var det unikt.

Nu står han mitt i ett hav av kartonger. Föreningen ska flytta till en mindre lokal i Västra

hamnen. I lådorna trängs papper och kontorsprylar med en lång rad priser, diplom och tidningsartiklar, Siavosh har ett imponerande antal. Han har tilldelats Raul Wallenbergpriset och utsetts till en av världens trettio mest inflytelserika personer under trettio av Forbes. 2013, när USA:s dåvarande president Barack Obama var på Sverige­besök, bad han om ett personligt möte med en enda person: Siavosh Derakhti.

Han är stolt, men engagemanget och uppmärksamheten har också haft ett pris.

– I flera år var det mycket glitter och glamour. Men jag var ung och allt gick så snabbt att jag tappade bort mig själv på vägen. Jag har växt upp i en machokultur där du inte får visa dig svag. Det fanns så mycket i mig som jag inte visade utåt och ibland vaknade jag upp på natten och bara grät. I dag, efter säkert femtio terapitimmar, mår jag bättre.

FORTS.

17

2020-05-29 10:22:59

Porträttet Siavosh Derakhti

Siavosh fick ta emot det första Raoul Wallenberg-priset 2013, för att ha grundat Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet.

Samtidigt som han stod i strålkastarljuset möttes han också av hat, särskilt på hemma­ plan. Gamla kompisar vände sig emot honom.

Han tar fram telefonen och visar upp inlägg där han kallas för en smutsig råtta och ”äcklig sionist”. Ett av dem är ett direkt dödshot.

– Vissa har jag konfronterat direkt på stan när jag mött dem. Men det är klart att det varit jobbigt, det är ju människor jag delat tallrik med.

STARTPUNKTEN FÖR Siavoshs egen resa var

egentligen varken besöket i Auschwitz eller antisemitismen han blev vittne till. Den bör­ jade med vänskap. Muslimen ”Sia” växte upp med två kompisar – den ena jude, den andra rom – och de tre var som bröder.

– Jag identifierade mig med dem och var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien. Så när jag hörde hatiska kommentarer om judar visste jag vad det handlade om.

Det är det långt ifrån alla ungdomar som gör. Antisemitismen, men även antiziganis­ men, är i dag spridd, menar han, inte minst i högerextrema grupper och bland personer med rötter i Mellanöstern.

– De kommer från diktaturer och länder med många islamister där du ska hata Israel och USA. De blir matade med myter och kon­

18

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 18

En resa till Auschwitz förändrade allt. Men egentligen hade Siavosh egen resa börjat långt tidigare.

– Alla som har flytt från ett helvete har ju kommit hit för att Sverige är en demokrati.

Precis som mina föräldrar KOMPISEN FRÅN upp­ som var helt traumatise­ ..., unga mot antisemitism växten, han som är jude, rade. Då måste vi också & främlingsfientlighet, jobbar aktivt är stolt över Siavoshs respektera varandra. genom skolbesök, föreläsningar En av föreningens vik­ arbete. Men själv vågar och utbildningar av unga. De som tigaste åtaganden är att han inte vara öppen med ­rekryteras som ambassadörer varje år utbilda ett stort sin tillhörighet. Det är hör ofta själva till utsatta gäng ungdomar, som däref­ han inte ensam om. grupper.

– Många judar i Malmö ter blir ambassadörer för för­ eningen och dess budskap. De och Sverige känner sig otrygga rekryterar medvetet unga från helt och judiska församlingen har stora olika områden i stan, som naturligt inte problem med hot, trakasserier och ska­ degörelse. möts, med olika bakgrund, läggning, religi­ I en globaliserad värld, med krig och sto­ on, kultur och politisk åskådning. Under ett ra flyktingströmmar, är också konflikterna år får de stötas och blötas mot varandra. De gränsöverskridande. Den som flytt till Sverige utbildas i historia och konflikthantering, lär kan hamna i samma trappuppgång som någon sig samarbeta och diskutera, får besök av från motståndar­sidan. Konfliktytor, intole­ talare och gör studieresor. Den längsta går rans och rasism måste därför både fångas upp till ett av nazisternas koncentrationsläger hos befolkningen i stort och hos dem som eller, som förra året, till Srebrenica i Bosnien kommer nya till landet, menar han. där de bland annat träffade mödrar till några spirationsteorier och ser dess­ utom alla judar som ansvari­ ga för Israels politik.

UMAF...

”Mest av allt är jag trött på den politiska sandlådenivån.

Visst behövs det hårdare lagar, men det är bara en del av lösningen. Det riktiga arbetet måste byggas underifrån.”

Juni 2020

2020-05-29 10:23:01

Siavosh är tacksam för alla priser och utmärkelser, men medger att det gick för fort ett tag.

av dem som mördades i de jugoslaviska folk­ morden.

– Att grannar kunde ge sig på varandra på grund av etnicitet, och så nära i tiden, fick dem att tänka att det skulle kunna hända igen, om vi inte jobbar aktivt emot.

DEN SENASTE tiden har det varit tufft att

vara Malmöbo, säger han. Det råa våldet, avrättningarna på öppen gata, skrämmer långt ned i själen. Samtidigt är han, liksom så många andra i stan, trött på slentrianbilden av Malmö som den livsfarliga gangster­ staden.

– Men mest av allt är jag trött på den poli­ tiska sandlådenivån. Visst behövs det hårdare lagar, men det är bara en del av lösningen. Det riktiga arbetet måste byggas underifrån.

För det krävs långsiktiga resurser och före­ byggande insatser.

– Barn och ungdomar måste bli sedda och supportade.

Han tar sig själv som exempel. Det var först när han fick en lärare som uppmärksam­ made honom på allt det där som fanns bakom hans jargong och bråkiga attityd, som Siavosh började tro på sig själv och sin förmåga.

I dag håller han långsamt på att minska sin egen betydelse i föreningen UMAF. En av anledningarna är att han inte längre orkar Juni 2020

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 19

Arbetet mot antisemitism är viktigt, men nu vill ­Siavosh att även ­romerna bli sedda.

Siavosh Derakhti Ålder: 28 Bor: Malmö Familj: Flickvän, de är förlovade.

Föräldrar, syskon och två hundar.

Gör: Social entreprenör och föreläsare.

Driver den politiskt och religiöst obundna föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet.

fara land och rike runt och föreläsa. Med en blinkning, men samtidigt ett allvar i rösten, förklarar han att han är utled på att vara den lyckade invandrarkillen som ska komma med inspiration och snabba lösningar.

– Alla klappar mig på axeln. Men jag vill inte ha den rollen längre.

Siavosh är en social entreprenör med ett stort kontaktnät och en lång rad framtida idéer att förverkliga. Men i minst tre år till har han lovat att fortsätta arbetet i Malmö.

För att det behövs. Men till skillnad från 2010 görs det åtminstone en hel del i dag, konsta­ terar han. Malmö stad ska just dra igång en stor satsning mot antisemitism tillsammans med Judiska församlingen och sedan flera år driver rabbinen och en av stadens imamer dialogprojektet Amanah.

– Nu hoppas jag att även romerna ska få mer stöd. Det får de knappt i dag.

Kunskapen om den nationella minoritets­ gruppen är alldeles för låg, menar han.

– Vi måste börja på gräsrotsnivå, alltså i skolorna, med undervisning om romernas historia i Sverige och en fördjupning om allt som Europas romer tvingats gå igenom före, under och efter andra världskriget.

För nyckeln till förändring är, som alltid, kunskap, understryker han. Och mänskliga möten.

19

2020-05-29 10:23:03

Bok Föremålen berättar

”Sakerna är viktiga för våra identiteter” De miste allt, deras värld utplånades under kriget. Varje sak som påminner dem om förlusten är därför laddad av saknad men också varma minnen.

Minsta ting från tiden kan bära en skatt för Dina och Jovan Rajs.

EN PAPPERSLAPP. Något vi har i fickan och

kastar bort när vi inte längre behöver den för minnet. En golvplatta. Som vi trampar på utan att ägna den minsta uppmärksamhet.

Men de kan också bära minnen av människor, platser, händelser – skärvor av en utplånad värld.

Dina och Jovan Rajs överlevde båda Förintelsen. Jovan miste hela sin familj och Dina förlorade sin barndom då hon levde med falska id-handlingar i ett främmande land. Det är upplevelser som bara kan förstås av dem som varit med, minnen som etsats fast, saknad som alltid finns kvar.

– Vår svenska svärson träffar sin släkt en gång om året – över hundra personer! Vi har ingen. De vi har lever bara i oss. Vi älskar våra släktingar som inte längre finns, säger Dina Rajs.

Historier bleknar, människor glider med tiden in i den stora glömskan. Men finns minsta lilla sak att fästa minnen på kan även de som för länge sedan försvunnit bevaras.

Därför har Dina och Jovan blivit samlare.

– Kastar jag bort saker, så kastar jag också bort tiden, säger Jovan.

BÅDA FÖDDES i norra Jugoslavien före andra

världskriget, Jovan i staden Petrovgrad och Dina i staden Ruma. 1941 invaderade Nazityskland med allierade landet och började genast avrätta och deportera judar. Jovan var åtta år när hela hans familj fördes bort: pappa Hugo, mamma Enci, brodern Djurica, morfar, mormor och hennes systrar, Jovans mostrar

20

20am322_ting_som_ber_minnen_22270.indd 20

och fastrar, farfar och farbröder. Alla.

Jovan hade av sin mamma lämnats över till en moster i Belgrad som var gift med en kristen man och därmed hade ett visst skydd. Men de vågade inte hålla Jovan i den naziockuperade staden utan skickade honom till Szeged i Ungern. Två år senare intogs staden och judarna fördes iväg, i Jovans fall till slavarbete och sedan koncentrationslägren Bergen-Belsen och Theresienstadt, där han fritogs vid krigsslutet.

Dinas närmaste familj hade turen att klara sig med livet i behåll, men splittrades. Pappa Miša togs till fånga och sattes som jugoslavisk reservofficer i krigsfångeläger i stället för utrotningsläger. Mamma Lea, farmor, farfar och treåriga Dina varnades av en tysk officer om att stadens judar skulle dödas och hann fly till ungerskockuperade Novi Sad. Där togs Dina om hand av en moster medan mamma och farföräldrarna for till Budapest för att se om det fanns bättre chanser där. Dina, mostern och morbrodern klarade sig med nöd och näppe undan razzior och Dina återförenades med mamma i Budapest.

Där stannade de till krigsslutet, och kunde återvända till Novi Sad som befriats av Röda armén. Dit kom också pappa, märkt av sin fångenskap – men vid liv.

MINNENA LÄMNAR aldrig Dina och Jovan.

Ändå är tingen viktiga, de saker som de fått med sig på flykt under krigsåren eller återvänt för att hitta. De gifte sig 1958 och bosatte

Ting som bär våra minnen – en berättelse om överlevnad Dina och Jovan Rajs

Bonnier Fakta, 2020

sig i Belgrad, för att tio år senare flytta till Sverige. Nu finns alla skärvor i deras hem, de föremål som utgör deras fysiska påminnelser om allt.

– Sakerna är viktiga för våra identiteter. Ju fler vi hittar, desto fler luckor fylls i våra liv.

Jag är lycklig för golvplattan från mitt barndomshem, jag tittar på den varje dag. I den staden hade jag kunnat leva, och sen studerat i Belgrad. Jovan också, säger Dina.

Den trekantiga biten i tegelröd sten hämtade Dina till Sverige när hon 2003 för första gången efter kriget besökte hemstaden Ruma. Familjens hus fanns kvar, men var tomt och förfallet. Altangolvet var sprucket, och Dina plockade upp en bit som hon tog med sig. Det är nu allt som finns kvar av barndomshemmet.

På Jovans papperslapp stod namn och adress till en man som skulle hjälpa hans tant Irma att fly, och som Jovan skulle söka upp.

Men moster Irma fick inte hjälp utan fördes bort för att aldrig återvända. Trots sveket och tragedin har Jovan sparat lappen, som minner om att hon har existerat och vem hon var.

Om dessa och 27 andra föremål berättar paret i den i vintras utkomna boken Ting som bär våra minnen. Var för sig har de tidigare skrivit flera böcker, men denna skrev de tillsammans. Den är resultatet av frågor de fått av elever i samband med föreläsningar i skolor: ”Dina, har du din docka kvar?” eller ”Jovan, har du sparat din gamla ryggsäck?”

Allt sedan de blev pensionärer har Dina och Jovan Rajs rest runt och berättar om sina minnen i skolor. Det viktiga är inte bara att vittna om Förintelsen, utan även att berättelserna om flykt och förföljelse är allmängiltiga.

Under skolträffarna och den frågestund de avslutar med brukar de tala om ryggsäckar, i form av minnen och trauman som människor bär på. Genom att få berätta, lämna över sin historia till andra och bli lyssnad på kan den som bär tunga trauman få hjälp att läka.

Juni 2020

2020-05-29 10:23:05

Sedan de blev pensionärer reser Jovan och Dina Rajs runt i skolor och berättar om sina erfarenheter av Förintelsen. ”Vi berättar inte det här för att någon ska tycka synd om oss, utan för att ge perspektiv.”

Alla har ryggsäckar, men vissa är tyngre än andras. Många bärs av dem som kommer till Sverige i dag, 50 år efter Jovan och Dina Rajs, på flykt undan krig och förföljelse.

Judar har inte ensamrätt på lidande, betonar Dina: – Efter en skolträff kom två afghanska pojkar springande efter oss och lämnade över sina brev, som de hade skrivit med stor möda.

De var 16 år och bästisar, en av dem skulle få stanna i Sverige och den andre skulle skickas tillbaka. De visade sina familjefoton från hemlandet. Jag grät hela tiden. Vad de barnen har tunga ryggsäckar!

Under skolträffarna och pratstunderna har ibland lärare bett barn att skriva dikter eller rita teckningar av det som griper dem under Dinas och Jovans berättelser. Under åtta år har de samlat ihop över 800 teckningar.

– Två, tre hundra har visats i utställningen Barns blick på Förintelsen på Forum för levande historia, resten har vi hemma. Vi ska Juni 2020

20am322_ting_som_ber_minnen_22270.indd 21

”Jag är lycklig för golvplattan från mitt barndomshem, jag tittar på den varje dag.” skänka dem alla till Barnteckningsmuseet i Eskilstuna, säger Dina.

DET VAR långt ifrån självklart att börja berätta. Jovan Rajs fokuserade på sitt arbete som rättsläkare och Dina på sitt som arkitekt.

Deras barn fick inget veta, de skulle få en normal uppväxt och leva sina liv på sitt eget sätt, resonerade paret. Först när äldsta dottern var 40 år fick hon läsa alla de minnen som de tecknat ned.

– Hon sträckläste. ”Jag visste allt”, sade hon sen. Redan när hon var fyra sade hon: ”Pappa, det är kriget på tv!” Hon hade förstått att det var något som inte stämde, berättar Jovan.

Två barnbarn fick var sin av två ringar som Dina hade kvar. Ett av barnbarnen, nu poet och konstnär, är mycket intresserad och skriver dikter om bland annat Jovan, Dina och deras upplevelser.

Det tänker de fortsätta att berätta om i skolor och för andra så länge de kan. Minnen de lever med och som inte får förvinna med dem, i en tid med krafter som förnekar att det hänt. I en tid då flyktingar åter söker sig till Sverige och den rika världen, med trauman som många av oss inte kan föreställa sig. Det sammanhanget är Dina och Jovan Rajs noga med att förklara: – Vi berättar inte det här för att någon ska tycka synd om oss, utan för att ge perspektiv.

MATS KARLSSON

21

2020-05-29 10:23:08

Arbete och fritid

Här förmedlas frihet

Vi går till jobbet varje dag. Vi går dit oavsett det känns meningsfullt eller ej. Men tänk om vi fick bygga om hela systemet med frihet som grund? Tänk om Arbetsförmedlingen ersattes av Frihetsförmedlingen?

Konstnärerna Lars Noväng och John Huntington har drivit den senare i fem år, som ett vänligt arbetskritiskt utforskande.

AV MARIKA SIVERTSSON FOTO: FRIHETSFÖRMEDLINGEN FRIHETSFÖRMEDLINGENS hemsida dyker upp mitt i en googling, under ett trist och ändlöst arbetspass framför datorn. För en tröttögd informationsknegare ser den precis ut som Arbetsförmedlingens sida. Och med samma myndiga stämma som Af förmedlar arbete, förmedlar Frihetsförmedlingen frihet. ”Möt Sveriges största förmedlare av frihet. Vi finns där behoven finns.” ”Ny som sökande? Att öka sin frihet är inte alltid enkelt. Läs mer om hur du kommer igång”.

Klart jag vill spränga mina bojor. Några dagar senare sitter jag i ateljén i Göteborg där de båda konstnärerna bakom Frihetsförmedlingen har sitt epicentrum. Lars Noväng och John Huntington har sedan 2014 drivit Frihetsförmedlingens hemsida som en permanent installation, och under åren har de ska-

22

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 22

pat en serie performances med anknytning till den. Ibland poppar kontor upp på olika platser i landet för frihetssökare och frihetsgivare, exempelvis. Och så finns möjlighet till frihetsövningar.

Parafrasen på Arbetsförmedlingen är ett sätt att åstadkomma en utifrånblick på arbetssamhället. Det är lite av ett trick. Frihetsförmedlingen speglar förhållningssättet till arbete: frihet måste tillhandahållas till varje pris, utan någon reflektion över varför det ska vara så.

– Frihetsförmedlingens budskap går igenom på grund av vårt förhållande till byråkratier. Hela ritualen med blanketter och webbformulär, och hemsidan med utformning som Arbetsförmedlingens, inger människor respekt. Konstnärligt är det spän-

nande att utforska den typen av maktutövning, den påverkar oss mycket, berättar Lars Noväng.

Så samma typsnitt och byråkratiska språk som annars uppmanar mig att söka arbete, uppmanar mig i deras tappning att söka frihet. Och åtminstone min reflex är att omedelbart vilja langa in en ansökan. Men sen då?

Till vad syftar allt detta?

– För oss handlar det om att ställa frågan om politiska processer och förändringsarbete på samhällsnivå, säger Lars Noväng.

Han påpekar att politiska förändringar de senaste typ 200 åren har varit maktskiften, medan inte mycket som är grundläggande i samhällets konstruktion har förändrats. Vi är i stort och smått marinerade i övertygelsen om att lönearbetet måste vara centralt:

Juni 2020

2020-05-29 10:57:18

t att u ­ tforska Vad händer om vi spegelvänder ­synen på arbete och ­frihet? En provocerande fråga när många har blivit av med jobben i den ekonomiska krisens spår, men Frihetsförmedlingen vill få oss att tänka.

– Mot den bakgrunden, hur ska vi bära oss åt för att problematisera lönearbetet?

Hur sjutton gör vi för att tänka och tala i de sammanhangen? Med Frihetsförmedlingen utforskar vi de frågorna, ibland lekfullt och ibland allvarligt.

NYCKELORDEN ÄR utforskande och frihet.

Inte frihet att göra vad man vill, utan snarare frihet att ta ansvar. Hur kan vi ta ansvar för samhället tillsammans, hur kan vi bygga nya strukturer tillsammans, hur kan vi ge varandra förutsättningar till frihet? Alldeles i början fick KRIS, Kriminellas revansch i samhället, hjälpa till.

– Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet. Tanken var att de på grund av inlåsningen kunde lära ut sin expertis i att handskas med ofrihet, säger John Huntington.

I samtalen kom överraskningar. Att sitta inlåst i fängelse var inte lika dramatiskt som att vara instängd i missbruk, exempelvis. Och de kriminellas erfarenhet av att frigöra sig från missbruk visade sig stämma fint överens med Frihetsförmedlingens uppfattning om frihetsbegreppet: de klarade det via gemensamt ansvarstagande och avstående från livsstilen som missbrukande kriminell.

Juni 2020

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 23

John ­Huntington och Lars Noväng.

”Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet.”

– Den livsstilen påminner mycket om idealet i arbets- och konsumtionssamhället – den är egoistisk, och innefattar massor av konsumtion. Det pekar på en medberoendeproblematik på samhällsnivå, säger Lars Noväng.

Han talar i ungefär samma termer när det gäller klimatförändringarna. Vi har skapat ett försörjningssystem som hotar vår egen överlevnad. Men vill vi ens leva våra liv så här?

Eller är vi inlåsta i det?

– Vår grundkritik är frågan om huruvida arbete är rätt sätt att fördela resurserna, börjar John Huntington.

Sedan tar Lars Noväng vid (de tycks vara överens om att ständigt ta ordet från varandra): – Det är alltså den tankemodell som används. Men i realiteten är det ägande som ger ekonomiskt utfall nu, precis som det var på 1800-talet. Här finns en mytologisk aspekt som är väldigt intressant. Och så mycket i arbetssamhället är taget för givet på det viset, det är osynligt för oss. Det ifrågasätts inte och det blir därför ideologiskt väldigt kraftfullt.

IFRÅGA OM ideologier bråkar Frihetsförmedlingen med dem alla, eftersom de uppfattar de ideologier som manifesterar sig i våra politiska sammanhang som del av problemet. De bidrar till maktskiften men inte systemförändring. Arbetslinjen ligger alltså fast genom alla dessa maktskiften.

– Men den innebär dålig resursallokering.

För att det ska fungera måste människor ägna enormt mycket tid åt att resa, sitta instängda

FORTS.

23

2020-05-29 10:57:20

Arbete och fritid Frågan om konsumtion och löne­arbete har blivit än mer ­aktuell de senaste månaderna.

över jobbet, behöva två bilar för logistiken och knappt hinna träffa barnen: – Vi vill inte detta som människor, men där är vi. Det är på det viset man blir uppskattad, tar sig vidare. Den formen av retorik styr oss; man jobbar mycket och ställer upp för sin arbetsplats. Och alla är överens om Arbets­kritiken är fortfarande grundläggande, att så här måste det vara. Men många jobb men de vill också förändra inifrån.

– De byråkrater som har anslutit sig till nätbehöver kanske inte ens finnas. Tittar man verket har ofta hudnära erfarenheter av att bli från utsidan så känns det ju som … ”jamen instängda i NPM, New Public Management, varför då?”

Ju fler som ser utifrån, desto större alltså i ett administrativt helvete som möjlighet till förändring. Med Fritvingar dem bort från vad de kan och hetsförmedlingen tycker sig Lars bör ägna sig åt i sin yrkesverksamhet.

Noväng och John Huntington ha Det här fenomenet tycks ostoppbart, hittat en fungerande strategi. Och det har drabbat människor på bred förmedlingen använder sig av självfront, förklarar Lars Noväng: – Vi är inlåsta i en produktion som rekrytering. Vem som vill kan anmäla verkar väldigt avlägsen våra grundsig som frihetssökande. Eller frihetsCecilia läggande behov i samhället. Som ett givare.

Jonasson teater­stycke, skulle man kunna säga.

– I den traditionella moderna for– Sveriges men av konst är det konstnären som Konstnärerna exemplifierar med ­friaste byråforskning om kreativa yrken i den autonomt subjekt som gör den här krat. digitala sektorn: Idén om att värdet på positionsförflyttningen… men vi vill arbetet har med tidsåtgång att göra fördemokratisera positionen, säger Lars mår de anställda att sitta länge på konNoväng. toret för att motivera sina ofta mycket höga Han är inte lite stolt och skulle nog gärna löner. De har visat sig jobba extremt mycket ha fortsatt prata, men avbryts. John Huntingtid. Om de hade jobbat extremt mycket resulton har just fått ett sms från en frihetsgivare tat hade de ofta kunnat utföra samma arbete som rapporterar att hon sätter upp ett pop på ett par timmar i hemmet. up-kontor igen. Hon har gjort det tidigare, hemma hos sig själv.

FRÅGAN SOM borde ställas, påpekar John Lars Noväng lyssnar uppmärksamt. Båda Huntington, är följande: Vad behöver vi som konstnärerna gläds. Självbemyndigande är samhälle, vad borde vi göra när vi arbetar? ett annat nyckelord, vid sidan av utforskande Uppenbart vill vi inte vara sönderstressade och frihet.

”Vi är inlåsta i en produktion som verkar väldigt avlägsen våra grundläggande behov i samhället. Som ett teaterstycke, skulle man kunna säga.” på kontor, kanske hålla på med metaproduktion istället för att uppfinna, odla, ta hand om gamla, ägna oss åt konst – vad det nu kan vara vi vill och behöver, fortsätter Lars Noväng.

I utforskandet använder Frihetsförmedlingen mycket konkreta metoder. Vid frihetsövningarna finns en tid och en plats, men ­inget program. Ingenting händer, i alla fall inget som syns utifrån. I själva verket är händelsen en modernitetskritik: idén om framåtriktning och problemlösning genom aktivitet genomsyrar hela det moderna tänkandet. Att under tjugo minuter göra absolut ingenting, att avstå från görande, kan så sett innebära att göra plats för något helt nytt. Lars Noväng påminner om ett väl använt citat från Einstein: ”Det går inte att lösa problem med samma tänkande som har skapat problemet.”

I EN MER beständig performance anställdes förra året Cecilia Jonasson som Sveriges friaste byråkrat, med uppgift att under ett år erbjuda frihet till landets övriga byråkrater.

Hennes verksamhet har fått en fortsättning i nätverket ”Sveriges fria byråkrater”. Insikterna under anställningen och den input som kom från nätverket väckte frågan om meningsförlust i arbetslivet, vilket har lett till att Frihetsförmedlingen numera gör inspektioner på arbetsplatser, inbjudna eller ej.

24

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 24

Juni 2020

2020-05-29 10:57:21

Hope for Children in Ethiopia

HFC driver förskola i ett av Addis Abeba slumområden. Här får ett 80-tal barn en möjlighet till en bra start i livet.

Barnen drabbas i pandemins spår Pandemin har drabbat hela vår värld på olika sätt. För våra vänner och samarbetsparter i Etiopien har följderna av restriktioner och nedstängningar drabbat många barn och unga.

Under flera år har Svenska kyrkan Helsing­ borg samverkat, samarbetat och ekonomist stöttat ett par organisationer i Etiopien som verkar för att ge nytt hopp åt familjer, barn och unga. Bland dessa finns Hope for Children in Ethiopia (HFC). En organisation som både imponerar och inspirerar med sitt engage­ mang.

Med förankring hos myndigheter, social­ tjänst och polis verkar de med både konkreta åtgärder och förebyggande arbete mot män­ niskohandel, fattigdom och utsatthet.

I ETT AV Addis Abeba slumområden finns

deras förskola där ett 80-tal barn går. De här barnen kommer från mycket utsatta förhål­ landen, men har nu fått en möjlighet till en bra start i livet. HFC har också gruppboen­ den för barn och unga som levt på gatan, eller levt ett liv i slaveri. De driver yrkesutbildning och ger utbildning och vägledning i livskun­ skap till unga människor, och håller själv­ hjälpsgrupper för kvinnor där de uppmunt­ ras, utbildas och stöttas till att kunna försörja Juni 2020

20am3221_hjelp_etiopien_23427.indd 25

sig. En bokstavligt livsavgörande verksamhet för många barn och unga.

MEN VÅREN 2020 blev som vi alla vet väldigt

annorlunda. Även Etiopien nåddes av den världsomfattande pandemin. I ett samhälle där många är väldigt trångbodda, där möjlig­ heterna till tvål och rent vatten inte är själv­ klara, där många lider av undernäring och underliggande sjukdomar och där tillgången till kvalificerad läkarvård för vissa i stort sätt är obefintlig slår det här hårt.

Myndigheterna stängde, helt enligt de direktiv som vi också känner till, ner förskolor och skolor tidigt. Möjligheterna till uppsö­ kande verksamhet drogs in, och hårda restrik­ tioner infördes för resor och transporter. Allt detta förändrade tillvaron drastiskt för många av de barn och unga som finns i verksamheten.

Förutom inställd undervisning uteblir också den frukost och lunch som barnen van­ ligtvis får. För många är alternativet att tigga.

Med rese- och transportrestriktionerna blev det också svårt att få leverans av mat till Addis Abeba, och som en följd av det steg priserna på mat drastiskt. Hope for Children in Ethio­ pia har så långt det är möjligt ändå försökt att leverera mat till de berörda familjerna och tillhandahålla skyddat boende under ett år till de unga kvinnor som varit indragna i den kommersiella sexindustrin.

Du kan hjälpa till

Svenska kyrkan Helsingborg har löpande kontakt med Hope for Children in Ethiopia, HFC, och har under våren också haft möjlighet att ytterligare stötta organisationen ekonomiskt, bland annat för inköp av en transportbil.

Fortfarande behövs hjälp för de här barnen och familjerna, och för att Hope for Children in Ethiopia ska kunna upprätthålla sin verksamhet framöver. Varje krona är betydelsefull.

Om du vill stötta Hope for Children in Ethiopia kan du swisha till följande ­nummer: 123 3880 598

Vill du hålla dig uppdaterad på Hope for Children in Ethiopia så lägger de regelbundet ut nyhetsbrev och information via sin Facebooksida: www.facebook.com/ hopeforchildreninethiopia

25

2020-05-29 11:08:58

Att vara 70 plus våren 2020

”Vi gärna i Råå-dalen och in i Raus kyrka för att tända ett ljus”, säger Monica Karlsson, här tillsammans med maken Ronny.

”Man får göra det bästa a Aldrig tidigare har vi väl hört begreppet 70 plus som under detta år. En grupp som vi särskilt ska skydda, men också en grupp som vi ska hålla borta från oss. Vi har pratat med Monica Karlsson från Helsingborg och hennes man om tillvaron för dem under coronapandemin.

Text & foto: LINDA GUSTAFSSON Du hör till den under våren väldigt omtalade gruppen 70 +, hur har våren varit för dig?

– Det här har varit omvälvande för alla, min mans föräldrar blev smittade av corona på sitt äldreboende och hans far gick bort på

26

20am3221_70_ar_varen_2020_23392.indd 26

långfredagen. Så det har varit tufft, men vi försöker ta en dag i taget. Min man och jag gör dagliga promenader för att komma ut, och eftersom vi bor i Raus går vi gärna i Råå-dalen och in i Raus kyrka för att tända ett ljus.

Har mycket förändrats i er tillvaro?

– Ja, absolut. Allt i vår almanacka har tagits bort, och vi är båda mycket engagerade på olika sätt och i olika sammanhang. Det är svårt när vi måste hålla på de regler och restriktioner som finns. Men vi har under den här tiden haft en så positiv kontakt med Raus församling, och framförallt diakonen Lis. Det tänker på en, hör av sig och bryr sig om.

Det värmer verkligen.

Hur har ni gjort för att ändå finnas med i något sammanhang?

– Jag tittar ofta på Facebook och såg då en andakt från Elinebergskyrkan. Det var väldigt fint. Sen har ju kyrkorna varit öppna, vilket är fantastiskt. Man har kunnat gå in, tända ett ljus och få prata några ord med prästen, på avstånd. Kyrkan gör så mycket, för alla. Äldre och ensamma, för barn som har det svårt, det är så bra.

Juni 2020

2020-05-29 11:09:06

”Det är vi som är mest drabbade. Då måste man ju accep­tera det och leva efter det”, säger ­Monica Karlsson.

a av situationen” Har ni varit rädda?

– Ja, man har fått sig en tankeställare. Vår son blev dålig och vi visste ju inte om vi vågade träffa honom, men han kollade sig och det var halsfluss. Men vi får ju vara försiktiga.

Raus ­kyrka.

Har ni känt er utsatta när man pratat så ­mycket om att ni ska hålla er undan?

– Nej, vi tillhör ju gruppen och har förstått att det är vi som är mest drabbade. Då måste man ju acceptera det och leva efter det. Sen får man hela tiden tänka om man kan göra det ena och andra. Vi måste ju handla, kan man gå vid sju på morgonen eller när är det bäst. Det här förändrar så mycket i ens liv.

Hur håller ni kontakt med era nära?

– Det känns viktigt att få hålla kontakt, att ringa barn och barnbarn och få höra deras röster. Det är inte samma, men ändå fint.

Vad har kyrkan betytt i allt det här?

Juni 2020

20am3221_70_ar_varen_2020_23392.indd 27

”Jag har mer och mer känt ju äldre jag blivit att kyrkan är ett stöd och en trygghet.

Att det finns något mer för oss här.”

– Jag har inte varit särskilt engagerad i kyrkan, men jag har mer och mer känt ju äldre jag blivit att kyrkan är ett stöd och en trygghet. Att det finns något mer för oss här.

Det är verkligen en trygghet i svåra tider.

Den kyrka vi har närmst är ju Raus, men i går var vi uppe vid Adolfsberg där vår son bor och då gick vi in där och tände ljus. Sen åkte vi till Elinebergskyrkan, där vi aldrig har varit, och då tände vi ett ljus där. Det är ju en helt annorlunda kyrka. Det är något speciellt att få gå in i en kyrka, de är fantastiska, var och en på sitt sätt.

Tror du att det här kommer förändra oss?

– När vi hade begravningen i Småland fick vi ha kamera med uppkoppling så att de som inte kunde vara med fick se. Det var ju fantastiskt. Man får göra det bästa av situationen. Kanske kommer vi göra saker på annat sätt efter det här.

27

2020-05-29 11:09:09

Helsingborgs kyrkor

S:ta Maria kyrka Rummet böra vi älska och ära I vår serie om kyrkornas namn här i Helsingborg har vi kommit till S:ta Maria kyrka, kyrkan mitt i Helsingborg på det vackra Mariatorget.

Vår kyrkguide och informationsassistent Annika Lindfors berättar om kyrkans namn.

R

edan på 1100-talet fanns en föregångare till S:ta Maria kyrka byggd på samma plats, en gammal romansk kyrka. Då låg största delen av Helsingborg uppe på landborgen. Den nuvarande kyrkan i Baltiskt tegelgotik stod färdig runt 1450. Anledningen till att man byggde en ny kyrka var att den gamla blev för liten allteftersom staden runt den växte.

S:ta Maria kyrka byggdes som en katolsk kyrka i Danmark. På 1500-talet blev den luthersk och på 1600-talet också svensk.

Både den gamla kyrkan och den nya kyrkan fick namnet S:ta Maria kyrka.

Namnet Maria kommer från Jungfrun, modern, Jesu mor. Mariakulten var stor inom den katolska kyrkan och här i Helsingborg var kyrkan katolsk fram till år 1536.

DET ÄR framför allt under

medeltiden som vördnaden om Maria växte och då kom även många böner i hennes namn.

Jungfru Maria är kristendomens främsta helgon och många kyrAnnika kor bär namn efter henne.

Lindfors.

Hon är ofta avbildad med blå FOTO: JOSEFINE huvudduk, den blå färgen som SJÖQVIST finns i S:ta Maria kyrkas tak precis i entrén. Den kallas ”Mariablå”.

S:ta Maria kyrka i Helsingborg kallades, i folkmun, Vårfrukyrkan. (Vår fru, vår jungfru, vår moder…) Så här skrev S:ta Maria kyrko­ råd år 1951 om sin kyrka: Rummet, som nämns med Herrens namn, Böra vi älska och ära.

Såsom för själen ljuvlig hamn, Ja, såsom hemmet det kära.

Härliga ting ha talats där.

Himmelens rike är oss när, Då i dessa portar vi träda.

28

20am3221_sta_maria_kyrka_23391.indd 28

Mariablått tak i S:ta Maria kyrkas entré.

FOTO: LINDA GUSTAFSSON

Juni 2020

2020-05-29 11:09:21

FOTO: LINDA GUSTAFSSON

Tycho Brahes minnestavla över sin dotter I S:ta Maria kyrka. Om man förenar mittpunkterna på minnestavlans sidor med de motstående hörnen så uppstår en stjärnformig figur, ett oktogram.

… och när vi ändå är i Mariakyrkan PÅ TEMAT skatter så finns det mycket av det i våra kyrkor i Helsingborg. I S:ta Maria kyrkas storslagna inre döljer sig en speciell minnes­ tavla med modernt tänkande, ledsamhet, kär­ leksfullhet och en spännande historia.

Den är inte helt lätt att se men den finns på kyrkans nordöstra vägg, i koromgången.

De flesta känner igen namnet Tycho Brahe.

Denne berömde danske astronom som upp­ täckte en supernova i vår galax, Vintergatan.

Tycho Brahe föddes 1546 på Knutstorps borg i Skåne under den tid då Skåne tillhör­ de Danmark. Den 11 november 1572 under en vistelse på Herrevads kloster upptäckte Tycho den Stella Nova i stjärnbilden Cassio­ peja som han kom att bli världsberömd för.

1573 blev Tycho förälskad i Kirstine Bar­ bara Jörgensdotter som man tror var dotter till prästen i Kågeröd. De gifte sig så små­ ningom och fick sju barn till men de hann få en dotter utanför äktenskapet, en dotter som hette Kristina. När Kristina föddes var hen­ nes far världsberömd. Åter innan hade han upptäckt supernovan vars ljus började falna i mars 1574. Två år senare syntes den inte längre och då inträffade också en tragedi.

Pesten tog hans kära dotters liv.

TYCHO BRAHE var astronom, astrolog och

alkemist. Han var före sin tid i respekt, tänk­ ande, social orättvisa och andlig storhet. Han har, med största sannolikhet, sett en gudom­ lig koppling mellan sin dotters liv och den supervova han upptäckte.

I S:ta Maria kyrka satte han, efter dottern död, upp en minnestavla i hennes namn.

Själva tavlan är av brons och smälter nästan in i väggen av sandsten och tegel. Tycho har räknat ut sin dotters exakta tid i livet och varit väldigt kärleksfull i den mycket vackra latinska texten.

Där står:

Juni 2020

20am3221_sta_maria_kyrka_23391.indd 29

Hit lämnade Kristina, när hon gick bort, sin helt späda kropp.

Hon som fordom var Tycho Brahes dotter.

Hon var förvisso inbyggare på jorden under en ringa tid.

Men under denna tid ägde hon likväl inte ringa, goda egenskaper.

Hon överträffade med sitt förstånd sitt kön, med sina seder sina levnadsår, genom behaglig färdighet att tala med sina jämnåriga.

Sålunda återtog naturen hastigt den hon hade givit för att hon som vuxen inte skulle bli något utöver det vanliga.

Men hon lever likväl och har övervunnit naturens hinder.

I stället för en ringa tid äger hon evig tid, och sedan hon vunnit det himmelska goda föraktar hon det jordiska.

Genom Kristus en rättmätig medborgare i himlen.

Hon avled till följd av pesten i herrens år 1576 den 24 september.

Hon levde 2 år, 11 månader, 11 dagar och 11 timmar.

DÖDEN JU SNARARE DESTO LJUVARE JU SENARE DESTO BITTRARE Till Kristina den lilla ljuva dottern utöver sin ålder duktig och välartad.

OM MAN förenar mittpunkterna på minnes­

tavlans sidor med de motstående hörnen så uppstår en stjärnformig figur, ett oktogram.

Kopparplattan kan på så sätt anses ha stjärn­ form och det finns inget tvivel om att Tycho Brahe har satt sin vetenskapliga signatur på minnestavlan på ett sätt som var typiskt för honom eftersom hans valspråk var ”Non haberi sed esse” – icke synas men vara.

ANNIKA LINDFORS

29

2020-05-29 11:09:24

På gång i Helsingborg

”Psalmboken är en skattkammare” Hej, Sofija Pedersen Videke,

teologi har en fantastisk sprängkraft, de bär varandra och förenar tro och liv. Sjungen bön!

försam­lings­ herde i Gustav Adolfs för­ samling – och psalmnörd.

Någon särskild favorit? Och ­varför just den/dem?

Hur kommer det sig att du är så intresserad av psalmer?

– Jag vet inte hur det började, men kombinationen musik och

Psalmquiz!

– Jag har så många, och får ständigt nya. De växlar efter året och livet. Såhär i sommartid finns det många fina psalmer, som ­Harry Martinsons De blomster som i marken bor, sv. ps. 202 och från tilläggen 754 När dagen fylls av fågelsång.

Varför tror du vi brukar prata om psalmer som skatter?

– Psalmboken är en skatt­ kammare med ständigt ”nya” pärlor att upptäcka och det skrivs hela tiden fler. Orden och tonerna blir tillsammans nycklar, till tron och till våra hjärtans innersta rum. Vi har sjungit psalmer vid livets alla stora högtider, och minnena kommer tillbaka när vi sjunger dem igen.

Försam­lings­herde Sofija Pedersen Videke bjuder på ett litet quiz med temat psalmer.

SPOTIFYLISTAN: PSALMER Spotifylistan i vårt juninummer kommer just från den stora skattkistan Den Svenska psalmboken med tillägg.

1 Psalm 769 Gud i dina händer med Irma Schultz-Keller & Toni Holgersson

1. Känd svensk psalmförfattarinnas första efternamn.

2. Sv. ps. 235 Som en härlig ­gudoms­källa är mer känd som...

3. B iskopen Nathan som skrev ­musiken till 200 I denna ljuva­ ­sommartid.

2 Psalm 510 Innan natten kommer med Tommy Körberg

4. Namnet på den judiska staten betyder Gud strider, men är även förnamnet på Kolmodin som skrev Den blomstertid.

3 Psalm 200 I denna ljuva sommartid med Anders Widmark 4 Psalm 297 Härlig är jorden med The Real Group

5. Psalmboken innehåller även ­denna lilla undervisningsbok, ­skriven av Martin Luther.

5 Psalm 779 När livet inte blir som vi har tänkt oss med Irma Schultz-Keller & Toni Holgersson

6. Den mest kända svenska psalmen O store Gud har spelats in på engelska av Elvis, vars efternamn ska in här.

6 Psalm 189 Bliv kvar hos mig med Gemenskap

7. D e blomster som i marken bor är skriven av denne Nobelpristagare från Blekinge (förnamn).

8. Den mest kände danske psalmförfattaren, tillika grundaren av folkhögskolor (efternamn).

9. Detta djur tror en del är att dop­ psalmen Tryggare kan ingen vara handlar om.

10. V ar inte rädd, det finns ett hemligt tecken, sv.ps. 256 är skriven av den svenska poeten Ylva (efternamn).

11. I tillägget, nr 791, finns en psalm som många konfirmander sjungit: Du vet väl om att du är ….

12. Annat ord för psalm, som används på engelska, finns även i andra versen av 201 En vänlig grönskas rika dräkt.

Svaren kommer i nästa nummer av Amos.

30

20am3221_plock_23393.indd 30

7 Psalm 249 Blott en dag med Freddie Wadling

En butik i världsklass

8 Psalm 210 Jag lyfter ögat mot himmelen med Västermalms församlings körer

Har du varit i Världsbutiken på Bruksgatan i Helsingborg än?

Butiken är en del av Fair Trade-­rörelsen som arbetar för att öka medvetenheten om arbetsvillkoren för producenter runt om i världen. Varorna i butiken måste vara till 80 procent antingen Fairtrade-mäkta eller köpta från importörer som är med i WFTO. Vårens världsomfattande pandemi har drabbat många av butikens producenter och leverantörer runt om i världen.

igen och bidra till en verksamhet som arbetar för en bättre fördelning av väldens resurser och en mer rättvis handel.

GENOM ATT handla på Världsbutiken kan du vara med och hjälpa dem komma på fötter

Följ Världsbutiken på: facebook.com/varldsbutiken­ helsingborg

9 Psalm 606 Det gungar så fint med Svenska kyrkan Hägersten 10 Psalm 190 Bred dina vida vingar med Sonja Aldén 11 Psalm 21 Måne och sol med Carola 12 Psalm 202 Den blom­ ster som i marken bor med Åsa Jinder

Juni 2020

2020-05-29 11:09:04

Korsord

Korsordsdags Nytt år och nya möjligheter att vinna biobiljetter i vår korsordstävling. Vi fick in många fina mejl och vykort med rätta svar, och de som de här gången hade tur i utlottningen bland de rätta svaren är Johan och Sandra. Biljetterna kommer med posten. Facit finns på vår webbsida svenskakyrkan.se/helsingborg/amos.

Tävla om biobiljetter

Sista datum för att vara med i utlottningen av biobiljetter för det här numrets ordfläta är den 15 augusti. Glöm inte att ange er postadress för att vi ska kunna skicka ett eventuellt pris. Svaret på ordflätan mejlar ni till helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se eller skicka via vanlig post till Helsingborg Amos, Box 1453, 251 15 Helsingborg.

B ILD : P IX A B A Y. C O M

HAR ELEGANT VATTENVÄG

ORDS 17:17 EN VÄN VISAR ALLTID ...... ?

FEST PLATS FÖR MÅLTID

OMOGEN FRUKT ANDLIG ISLAMSK LEDARE I SAKTA

REGIONAL ENHET STÅ PÅ ÖRONEN

SYNS PÅ BILDEN RÖR INTE EN MIN

FILO PÅ GREKISKA OCH ...... PÅ LATIN?

BEGE SIG

BYRÅ NÖDTORFTIG SVALKANDE DRYCK FÖRVIRRING PRIMAT

HELA HÖGEN

BADPLATS KAN DET KATT

KÄRL GÖRA GLANSIG

STRÅLNING

GNÄLL DEGKNYTE WEBBEN

PÅ TORRA FOTLAND BEKLÄD- EFTERNAD RÄKNING

1 MOS 1:5 MÖRKRET VARVA KALLADE NER HAN ....

AMPER

OFÖRFALSKAD KALLA PÅ

DATA OCH TELEKOM

VIRKE

DÄRHÄN

ARYTMI

ETT ELEMENT

JOB 2:11 SÅ MÅNGA VAR JOBS VÄNNER INLÄRNING

KVISSLOR LÄKARE KENZABURO

KVISTAR

RÖR PÅ LÄPPARNA

VRIST I PLURAL

ASAGUD

ORDS 7:4 KALLA VISHETEN DIN SYSTER OCH ........ DIN VÄN MÅNGA KAN MAN TRÄD SIG I GÖR GLANSEN TILLSIG

TILLTALA

GRACIL SPJUTSPETS

PRICKIG FÅGEL

GÅR UPPRÖRD KANSKE I

KÖKSÅNGA SES MED SÖKA OCH RINGA

SKJUTS MED KANON

BÖRJAN

INTE IGÅNG

Juni 2020

20am3221_korsord_23422.indd 31

HEJ

FRAMÅTANDA

FLINA

KLAPPJAKT

HAVSDEL GULDMEDALJÖR

FÖRA BAKOM LJUSET

TYGSTYCKE

BRUTEN VAXBLEK

HELIGT LÖFTE ÄR FRÄTANDE

BÄTTRE ÄN BRA

KOMMISSARIE SYNCELL

BYTA KANAL

JAG OCH DE ANDRA

ILLASMAKANDE

VARUHUS I STOCKHOLM ELÄNDIG

BLODSUGARE HAR OPTIMIST

SAGOFIGUR

MIDDAGSREST

MARIA FRÅN ?

SOM VAR JESUS VÄN

FRÅN MITTEN FRÅN VETTET

UPPREPAR SIG

ARVSMASSA

STÅR BESLUTSAM

DJURHÅR

KÖLDMEDIUM

FÖRBITTRAD

EN TYP AV FLASKA

ICKE STOPPA OM

31

2020-05-29 11:08:57

Du vet väl att vi finns här också?

www.svenskakyrkan.se/helsingborg www.facebook.com/svenskakyrkanhelsingborg www.instagram.com/svenskakyrkanhbg/

Vi ses!

20am3221_egenannons_23425.indd 32

2020-05-29 11:09:16