Issuu

Helsingborg NOV 2017

Black A ngels följer t ill s ista vila

Välkommen till våra begravningsplatser i allhelgona

Kyrkoval 2017

– vad händer nu?

Jeanette

En riktig eldsjäl i kyrkan

Möt äventyraren och inspiratören Aron Anderson

Aron tog revansch på livet

Ledare Gudrun Erlanson

Hoppfullhet trots allt I TV:S ANTIKRUNDA dyker det numera upp kända personers autografer med påstått antikvärde. Det gäller bara att påvisa äktheten. Jag har bara ägt en enda autograf och den var garanterat äkta. Det måste vara drygt femtio år sedan Hans Alfredson deltog i en studentafton på Helsingkrona nation i Lund i samband med revyn ”Åh vilken härlig fred”. Via min bror fick jag en hälsning ”Hej, hej Gudrun – en sån härlig fred! Hans Alfredson”. Ungefär 30 år senare träffades vi å tjänstens vägnar. Han påstod att han förstås mycket väl kom ihåg hälsningen! Jag är inte säker på att jag tror honom … November brukar upplevas som årets mörkaste. Men i slutet av månaden smygstartar decembers ljusflöde. Och i början infaller alltid allhelgonahelgen, detta veckoslut så präglat av dubbelhet. Vemod och saknad, kanske till och med en sorg som fortfarande gör ont – och samtidigt så många ljus, hoppfulla flämtande strålkastare som liksom tar udden, åtminstone lite, av kvällsmörkret. En del av oss anar framtidsperspektiv och en okänd verklighet bakom alla dessa lyktor. Inte som en flykt från något, men som en påminnelse om att det är värt att våga se framåt, våga hoppas och våga stå upp för det som är gott, trots tillvarons komplexitet på alla sätt och vis. Man får känna det man känner i allhelgonatid. För allt har verkligen sin tid – inte minst att trösta och stödja varandra. HASSE ALFREDSON tillhör skaran som inte

längre är med i livet. Några sörjer honom personligt och nära, för andra var han något alldeles särskilt, oersättligt, som varje människa är unik. En tröstare på ett annorlunda vis. Hans förmåga att se glädjen, ljuset och djupet och samtidigt inte blunda för tillvarons mörka sidor. Ibland fick han ta till satiren för att det skulle nå in. Inga förenklade lösningar

”Om än allting är för j-t måste man ändå försöka vara glad, för det är ens skyldighet att inte öka världens sorg.” som att bara vi satsar på snällheten och blir lite snälla så blir allt bra. Vi vet ju allihop att så enkelt är det inte. Så mycket annat styr oss och ställer till det för oss. Någonstans mitt i allt detta har vi att leva, dela och bära, sona och försonas – och le, trots allt. Hasse Alfredson lär ha sagt ”Om än allting är för j-t måste man ändå försöka vara glad, för det är ens skyldighet att inte öka världens sorg.” Inte alla människor klarar att leva upp till den utmaningen. Frågan är om det ens är möjligt. Men det ligger gömt något tänkvärt och värdefullt i hans ord. Något som handlar om vad det är att vara människa och därmed också medmänniska. Och jag anar ett stråk av bakomliggande tacksamhet.

FN-dagen 1982 framförde han ”Råd till ett nyfött barn angående i vilken ordning det bör skaffa sig sina övertygelser”. Talet inleds med orden ”Innan du blir kapitalist, kommunist, monetarist, anarkist… ja, rent av folkpartist”. Och avslutas med ”….Alla –ismer där vi stannat, är sekunda, inte störst. Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän. Kommer inget efter den.” OM KNAPPT två månader kommer det att

talas om freds-och fridsfurstens närvaro i vår värld. Lite oväntat i gestalten av ett litet barn. Furstar brukar ju annars inte vara särskilt barns-lika av sig, utan måna om sin värdighet och sin makt. Framför allt är de vana att använda stora ord och tillämpa tvång och till och med våld. Ibland rent pinsamt löjeväckande figurer i all sin storslagenhet. Gud avväpnar på annat sätt. Genom ett litet barn med ett ljus i handen och inte ens den starkaste, stöddigaste och mäktigaste kan motstå honom, utan måste gå ned på marknivå och le. GUDRUN ERLANSON KONTRAKTSPROST

TÄNDA LJUSGLIMTAR i novembermörkret.

Hoppfullhet trots allt. Det är fullt möjligt att Gud nog hittar någon liten hörna också för honom i glädjehimlen. Jag kan nämligen inte tänka mig den tillvaron utan glimtar i ögonen, humor och stor värme. Den himmelska inredningen rår vi inte över. Den är Guds sak. Kumpanen Tage Danielsson delade Hasses passion för fred, medmänsklighet och mänsklig värdighet. På

FRÅN REDAKTIONEN Hösten har så många färger. Kanske är det mest ljusa, klara färger för dig? För andra kanske hösten är mer mörkt och dyster? I detta nummer av Amos är temat Revansch och hopp, även i mörker kan man hitta ljuset. På samma tema kommer vi också att fördjupa oss i diakonalt arbete, där du bland annat ska få

träffa Anette och Maria, två av våra 10 diakoner i Svenska kyrkan Helsingborg. I förra numret annonserade vi om läsare som kunde tänka sig att tycka till, och fungera som referensgrupp, för Amos. Vi är glada för er som har hört av sig och vill vara med. Har du funderat en runda till och vill hänga på,

skicka ett mejl till oss på redaktionen. Amos Helsingborg klassas som samhällsinformation och skickas till samtliga hushåll i Helsingborg, oavsett medlemskap i Svenska kyrkan. Nästa nummer är vårt sista för året och kommer ut den 1 december.

November 2017

Innehåll 5/17 3

På gång i Helsingborg. 4 på stan: Vad gör du för att sprida ljus och glädje omkring dig? En stund av stillhet mitt i vardagen Trädgårdstipset Händer under Allhelgonahelgen

Välkommen till våra begravningsplatser

Utströende av aska i hav eller natur Jeanette — en riktig eldsjäl

10 Tema: Revansch Aron Andersson tog revansch på livet Eugenia och Nachum Manor var på Schindlers lista Black Angels följer till sista vilan

25 En utsträckt hand

26 Alexandrus berättelse 28 Andlig vård i hemmet 29 Är kyrkovalet klart nu? 31 Korsord 32 Betraktaren

Redaktion

Redaktionen: Kontraktsprost Gudrun Erlanson, Kent Kvist, Linda Gustafsson och Josefine Sjöqvist. Hemsida: svenskakyrkan.se/helsingborg E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se Produktion: Verbum AB

November 2017

Tryck: Sörmlands Printing Solutions, 2017. Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Annonser: Display i Umeå AB, 090-71 15 00, info@display-umea.se

En del av AMOS

På gång i Helsingborg

PÅ STAN

Pablo Bartley, 53 – Varje dag när jag går upp ur sängen säger jag till mig själv – wow vilken dag det ska bli! Så tänker jag varje dag, sen är det snart fredag – och då blir man glad av det.

Vad gör du för att sprida ljus och glädje omkring dig?

Linnea Sarkar, 20 – Det måste vara att jag går runt med ett leende på läpparna – det smittar av sig. Och att skratta högt – det är viktigt!

Jan Banestig, 75 –Ställer upp för familjen, för barn och barnbarn, på alla sätt. Skjutsar och andra små saker.

Gustaf Larsson, 23 – Har märkt att det ofta räcker med att bara möta människor med ett leende. Och när man inte alltid följer ett mönster, utan folk blir lite förvånade.

Ge dig själv en stund av stillhet mitt i vardagen I FÖRRA numret kunde du läsa om Anna som

mötte Gud genom Yogan. I Svenska kyrkan Helsingborg erbjuds en rad möjligheter till både meditation och retreater där du kan få möjlighet att finna ro och stillhet. Ett tillfälle att vila från vardagens stress och krav, en tid att bara få vara.

TILLFÄLLEN UNDER HÖSTEN

Meditation - Livets växtplats, S:ta Anna kyrka

En meditation i tystnad med inledande meditationstext. Kyrkorummet inbjuder till ro och avslappning, meditationstext och tystnad. Måndag 13/11 och 18/12 klockan 18:30-19:30. Meditationen leds av Cecilia Westerholm.

Ignatiansk inlevelsemeditation, Gustav Adolfs kyrka.

Vi låter en bibeltext bli levande genom att du är med i berättelsen och genom din egen inlevelse får uppleva berättelsen på ett nytt sätt. Tisdag 31/10 och 28/11 klockan 18:30-19:30. Porten till kyrkan är öppen från 18:15-18:30 för insläpp. Meditationerna leds växelvis av Anna Eliason, Elna Andersson, Riikka Westerholm och Ida Wäreborn En dag retreat, Solfångaren på Maria Park

Det blir en dag i tystnad och eftertanke. För 50 kronor ingår soppa och fika. Lördag 11/11 klockan 10:00-17:00. Retreaten leds av Cecilia Westerholm och Anette Wiklund. Anmälan/frågor till: Cecilia Westerholm 042-18 91 12 eller cecilia.westerholm@svenskakyrkan. se senast den 7 november.

November 2017

Detta händer på kyrkogårdarna

Trädgårdstipset HÖSTEN BETYDER inte bara att allt vissnar ner, många växter är som finast denna tid på året. Många av de utplanteringsväxter som kyrkogårdsförvaltningen traditionellt använder på senhösten klarar ofta någon minusgrad. Här presenteras tre av dessa vanliga och tåliga utplanteringsväxter. LJUNG finns i olika varianter. På kyrkogårdar-

na använder vi den perenna ljungen då den står fin längre än den starkare färgade klockljungen. Vi väljer färgerna vit och rosa. Gärna i kombination med silverek.

SILVEREK kan vid första anblicken tyckas

De fl sta löv har nu fallit, men ännu finns det några som singlar ner. På gräsmattorna klipps löven sönder med gräsklippare, på så sätt underlättas nedbrytningen och mikrolivet gynnas. Detta gör att gräsmattan en tid under hösten kan se lite skräpig ut, men det är för en god sak! I Till Allhelgonahelgen sätter vi av tradition mest vita krysantemum, men även vit ljung och vit cyklamen, eller andra höstväxter kan fortfarande sättas. Likaså går det att beställa granriskransar till Allhelgona, 1:a advent eller till jul. (se vår webbsida) Efter Allhelgona påbörjas granrisläggning. Ett alternativ på mindre gravplatser, eller för täckning framför stenen är granrisdekoration. Dessa läggs ut senast till 1:a advent.

vara en ganska intetsägande, lite gammalmodig växt. Tillsammans med andra gör den dock ett mycket gott jobb som kontrast. Silverekens blad är ludna och ger ett mycket mjukt intryck.

vid plantering av cyklamen är att en del av knölen får sticka upp över jordytan, annars blommar den sämre och riskerar att ruttna.

CYKLAMEN är en höstväxt som bidrar både med färg och vackra blad. Den finns i färgerna vitt till rött, med många olika rosa nyanser. Blommorna lägger sig ner när temperaturen närmar sig nollan, men reser sig villigt upp igen om inte kylan blir för sträng. Viktigt

TÄNK PÅ att en höstplantering bör planteras

tätt eftersom växterna inte växer till sig och ökar i storlek. Även höstväxter behöver vatten, men tycker inte om att stå blött om fötterna.

ANNA BLUM

Händer under Allhelgonahelgen Har du tänkt besöka en kyrka i helgen? Här kommer en lista på vad som händer hos oss i Svenska kyrkan Helsingborg under Allhelgonahelgen. Tänk på att programmet kan komma att ändras, kolla in vår webbsida för uppdaterat program: svenskakyrkan.se/helsingborg Alla helgons dag 4 november Högmässa S:ta Maria kyrka, kl. 11:00 Tröstevisor Råå kapell, Holger Danskesgata 3, kl. 13:00, 14:00 och 17:00

November 2017

Musikgudstjänst Allhelgonakyrkan, Rååvägen 99, kl. 15:00

Blåkullagatan 7 kl. 16:00

Tvåspråkig minnesmässa (fins a och svenska) S:ta Anna kyrka, Johan Banérs gata 65, kl. 16:00

Musikgudstjänst Elinebergskyrkan, Elinebergsvägen 13, kl. 18:00

Musikgudstjänst S:t Olofskyrkan, Jönköpingsgatan 23, kl. 16:00 Stilla musik Kapellet Nya kyrkogården, Prins Kristians gata, kl. 16:00 Minnesgudstjänst Den Gode Herdens kyrka,

Minnesgudstjänst Gustav Adolfs kyrka, kl. 18:00

Alla själars dag 5 november Högmässa Gustav Adolfs kyrka, kl. 10:00 Högmässa Den Gode Herdens kyrka, Blåkullagatan 7 kl. 10:00 Högmässa S:ta Maria kyrka, kl. 11:00

Minnesgudstjänst S:ta Anna kyrka, Johan Banérs gata 65 kl. 17:00 Musikgudstjänst Adolfsbergskyrkan, Södra Hunnetorpsvägen 47, kl. 17:00 Minnesgudstjänst Raus kyrka, Kyrkvägen 1, kl. 18:00 Minnesgudstjänst S:ta Maria kyrka, kl. 19:07 Kanske vill du också besöka någon av våra begravningsplatser under Allhelgonahelgen? Mer om det kan du läsa på sid 6.

Våra begravningsplatser och kyrkogårdar Många av kapellen är öppna under Alla helgons dag. Vid kapellet på Nya kyrkogården och i Ceremonihallen på Pålsjö Västra begravningsplats bjuder kyrkogårdsförvaltningen på värmande glögg. Håll utkik på vår webbplats för aktuella tider och platser. svenskakyrkan.se/ helsingborg/kyrkogardsforvaltningen

LJUS PÅ GRAVAR VID ALLHELGONA Den folkliga traditionen att tända ljus på gravar i samband med Alla helgons dag växte sig stark under Andra världskriget. Redan i slutet av 1800-talet hade man i storstäderna börjat tända ljus på avlidna barns gravar, men då på julafton. Bruket spred sig i landet och ökade i början av 1900-talet. Under 1940-talet influe ades svenskarna av katolska länder och då blev allhelgonahelgen istället den tidpunkt då ljus tändes på gravar. Vid denna tid var det inte bara barngravar som fic ljus utan alla anhöriga vars minne man ville hedra lystes upp. 1953 återinfördes Alla helgons dag som en officiel helgdag i Sverige och den lades då på första lördagen som infaller 31/10 – 6/11. I almanackan står Allhelgonadagen kvar den 1 november – en dag som uppmärksammas över hela världen.

inför och under själva helgen. Det städas och putsas för att göra platserna fina, ofta med fallande löv som en tillsynes oändlig motståndare. Inte så konstigt att veckan innan Alla helgons dag går under namnet ”lövveckan” bland de som jobbar ute med skötsel; när ett kvarter är färdigstädat är det i princip bara till att börja om igen. FÖRUTOM ATT kratta, blåsa och samla in

Välkommen till våra begravningsplatser under Allhelgonahelgen!

Allhelgona bjuder på ljus i höstmörkret och är en tid att minnas och uppmärksamma bortgångna nära och kära genom ett besök vid graven. ATT STILLA promenera genom en begravningsplats i skymning eller mörker erbjuder ofta en magnifik upplevelse under denna helg. Gravljusen på de enskilda gravarna ger ett mjukt ljus och blir en påminnelse om vilande själar och tidigare liv. Detta är

förvisso något man ständigt påminns om på begravningsplatser, men känslan förstärks i mörker vid allhelgona där varje ljuspunkt representerar ett tidigare liv. Som mest ljusintensivt blir det vid minneslundarna där många ljus tänds på en avgränsad yta. Ett besök på begravningsplats eller kyrkogård under allhelgonahelgen rekommenderas starkt även om man själv inte har för avsikt att tända något ljus eller besöka någon specifik grav. ALLHELGONAHELGEN ÄR den enskilt största

besökshelgen för kyrkogårdsförvaltningen och den innebär ett intensivt arbete både

löv så sätts extra behållare för gravljus ut i minneslundarna. På vissa ställen placeras även extra sopkärl ut. Under lördagen, och på vissa platser även fredag kväll, finns personal på plats i våra minneslundar för att hjälpa besökare med allt från att tända ljus till att hitta rätt. De många och vackra ljusen innebär dock brandrisk. Personalen som finns på plats är utrustade med både brandsläckare och brandfilt. Det har hänt en och annan olycka under årens lopp. En vädjan från kyrkogårdsförvaltningens sida är därför att vara försiktiga när ni tänder ljus, ställ dem inte för nära varandra. Att gravljus som regel är tillverkade av palmolja är en annan baksida med allhelgonahelgen. Om möjligt köp gravljus utan palmolja eller fråga åtminstone efter dem i butikerna.

TÄND ETT SLOCKNAT LJUST!

Gravljus som slocknar brukar rensas ut för att ge plats åt nya. I år kommer minneslundsvärdarna att ta tillvara på slocknade ljus som ej brunnit ner mer än till hälften. De självslocknade ljusen ställs i en låda så att någon annan kan tända dem igen. Mer om vad som händer i Svenska kyrkan Helsingborg under helgen hittar du på sid 5. HELENE BÅTSHAKE

November 2017

Gravskick: Utströen de av aska i hav el ler natur I FÖRRA NUMRET av Amos inledde vi en

artikelserie som beskriver de olika gravskick som erbjuds vid Helsingborgs kyrkogårdsförvaltning. I den första artikeln togs minneslund, askgravlund och askgravplats upp. Tre gravskick som alla kräver kremering. I detta nummer tar vi upp ett gravskick som även det kräver kremering men där kyrkogårdsförvaltningen faktiskt inte har någon inblandning, nämligen utströende av aska i hav eller naturmark. Att strö ut aska efter avliden i hav eller naturmark är ett gravskick som har ökat kraftigt under 2000-talet. Tanken på att bli ”fri” och ett med naturen, gärna på en plats som man har stark anknytning till, lockar säkert många. Kanske ekonomi spelar in för vissa, att November 2017

sprida aska är ett billigare alternativ än en grav på en begravningsplats. Just detta gravskick är det länsstyrelsen och inte kyrkogårdsförvaltningen som hanterar. Man måste lämna in en ansökan om spridning till länsstyrelsen där bland annat dödsfallsintyg och karta/sjökort över tänkt plats ska bifogas. Sju av landets länsstyrelser beviljar lov och ansökan sker till den länsstyrelse i det län askan ska spridas. TILLSTÅND ATT sprida aska i natur eller hav

beviljas endast för avlidna personer. Det går alltså inte att ordna med sin egen framtida spridning. Däremot bör man skriftligen, t.ex. genom ett testamente, meddela eftervärlden sina önskemål kring spridning. Att meddela eftervärlden önskemål kring

begravning gäller naturligtvis alla former av begravning. Begravningslagen säger att spridning av aska måste ske pietetsfullt, den får inte spridas var som helst. Det är därför länsstyrelsen bedömer varje ansökan individuellt. Som regel är det enklare att få tillstånd att sprida aska över hav och vatten än över land. Detta beror på att det på land finns fler faktorer att ta hänsyn till. Askan får inte spridas i närheten av där människor bor eller rör sig. LÄS MER på länsstyrelsens hemsida om

ansökan om tillstånd för askspridning efter avliden, där själva ansökan finns som en e-tjänst: lansstyrelsen.se/skane/Sv/ manniska-och-samhalle/begravningar HELENE BÅTSHAKE

”Det är nog det roligaste jag gjort — jag har aldrig varit iväg och sovit borta förut. Nu blev det tre nätter. Det var spännande.” fall har det blivit så bra anpassat att hon själv säger att hon skulle vilja ”stanna här för alltid”.

Jeanette

en riktig eldsjäl

Kyrkan har många eldsjälar. Människor som brinner för sina uppgifter. Ofta jobbar de i det dolda och syns nästan aldrig utåt – men är de inte där så märks det genast. Jeanette Freiberg är en av dem. HON BOR i en lagom stor lägenhet på Blåkul-

lagatan, bara fem minuters promenad ifrån Den Gode Herdens Kyrka. I tre rum och kök samsas hon om platsen med sambon Stefan som hon är förlovad med sedan tio år - och de två katterna Sion och Ronja – den ena mer svart än vit och den andra mer vit än svart. De är lite som Yin och Jang. Katterna alltså. – Sion är den busigaste av dem. Ronja är mer kelig och lugn som en filbunke, berättar Jeanette Freiberg. Sedan två år tillbaka är Jeanette, som hon själv uttrycker det, ”en i gänget” i kyrkan. Det var då hon påbörjade sin SIA praktik som hon fått genom Vård- och omsorgsförvaltningen i Helsingborgs stad. En SIA praktikplats, Steget Innan Arbete, kan man få av flera olika anledningar. Jeanette var tidigare på en annan praktik, men kände sig aldrig riktigt accepterad där. Hon kom inte tillrätta helt enkelt. Blyg och lite tillbakadragen har hon alltid varit. Men sedan hon kom till kyrkan så trivs hon som fisken i vattnet.

– Förut var jag jätteblyg, men nu har jag blivit starkare, tuffare och modigare, förklarar hon och fortsätter; – Jag har varit här i snart två år, men det känns längre eftersom jag trivs så bra. Jag har jätteroligt på jobbet – det är helt underbart! Måndag till fredag är Jeanette iväg på jobbet som många andra. Då springer hon runt och vattnar blommorna, tar undan disken i köket, kör diskmaskinen, förbereder fika, brer mackor och kokar kaffe till många av de olika arbetsgrupperna som kommer till kyrkan. Alltid med den där lilla glimten i ögat. DET GÅR INTE att ta miste på att hon är

omtyckt av alla – och att hon trivs med sina uppgifter som ”allt i allo” eller ”fikavärdinna”. Jobbet inom ramen för SIA är individuellt anpassat för varje deltagare – i Jeanettes

Jeanette Freiberg trivs jättebra som ”allt i allo” eller ”fikavärdinna”.

NÄR DET INTE är olika uppgifter i kyrkoköket, så händer det att hon är inne och hjälper till på den öppna förskolan med att förbereda mellanmål till barnen. Eller så är hon delaktig i baket till Herdens Café som hålls en gång i veckan. Eller så blir det någon utflykt eller uteaktivitet där det behövs en hjälpande hand – och vips! Då är hon plötsligt där! I sommar har det även fixats både grillkvällar och café under semestermånaderna, liksom utflykter till Skånes Djurpark och Bonbon land, där Jeanette varit en hjälpande hand. – Nu har jag precis kommit hem från ett fyra dagars läger som kyrkan hållit i Arild. ”Sköna dagar” är ett avbrott i vardagen för lite äldre som kan få komma bort några dagar på lite avkoppling och bo på kyrkans lägergård ”Mor Cilla i Arild”, berättar Jeanette och fortsätter; – Där hjälpte jag till med dagens alla måltider. Sen efter maten umgicks jag med människor och fick höra många av deras berättelser om levnadsöden och ursprung. Det är nog det roligaste jag gjort – jag har aldrig varit iväg och sovit borta förut. Nu blev det tre nätter. Det var spännande. ATT DET STÄNDIGT är fart på Jeanette går

inte att ta miste på. Ändå så säger hon att det är just ”lugnet och det stillsamma tempot” som gör att hon trivs så bra i Den Gode Herdens kyrka. – Det är skönt med det lite lugnare tempot, säger hon med buset skinande ur ögonvrån. När Jeanette är ledig från jobbet så finns det flera fritidssysselsättningar som hon gärna ägnar sig åt. Förutom att umgås med sambon Stefan, så är att cykla långa rundor på cykel och att fotografera de givna favoriterna – och hon kombinerar gärna de båda så ofta det går. – När jag är ute och cyklar hittar jag ibland jättefina ställen som är bra att fotografera. Då stannar jag och har mobilen redo. Jag älskar att fotografera havet och solen. Det ger en speciell känsla! TEXT OCH FOTO: MIKAEL CARLSSON/DINBILD.COM

November 2017

MOT ALLA ODDS? – när hjärnan tvivlar men hjärtat vill tro

Stefan Edman

NY BOK!

I sex personliga essäer – med utblickar mot vetenskap och idéhistoria – belyser Stefan Edman några av vår tids svåra frågor. Han landar i att tro djupast sett RASTLÖS SÖKARE måste få handla om mogna till kärlek OCH TROENDE att TVIVLARE och ansvar för medmänniskan och jorden. – existentiella frågor i filmer av Ingmar Bergman Och att i förundran ana en tanke bakom Caroline Krook universum och evolutionens myller.

var ns personliga tro e Ingmar Bergma na stunden kund E . er ls ge sä ot m v full aINTE! MISSA ART NR: 52636978 Boken vänder sig till alla som fascineras av gudstro tt han var utan a ga PRIS: FRÅN 199:-/st filmkonst eller kan ses som sä n a Ingmar Bergmans h Författarsamtal nare berätta om se k ic bl on en introduktion till hans verk och arbete. mellan Göran ög t et för att Greider n aftonbön. Det är livsfrågorna som står i centrum. och Stefan han nämnde i si roline Krook vilka Edman a Caroline Krook belyser Ingmar Bergmans i Immanuelskyrkan personliga frågor som Varför är Gud så tyst? mån  okt, kl ! Hur kan Gud tillåta? Vem är jag egentligen? Fri entré! men också livet, lusten och musiken genom att guida läsaren genom filmer som till exempel Det sjundeEdman inseglet, och Fanny och Stefan är Persona biolog och teknologie hedersdoktor, Biskop Caroline Krook har i hela föreläsare och författare till drygt  böcker, bland annat Alexander. sitt liv varit intresserad av olika

Om författaren

Jordens sång, Världens chans och Förundran. Han har mottagit konstnärliga uttrycksmedel och Harry Martinsons jubileumspris och kungens silvermedalj. hon menar att livsfrågorna

En tro för hjärtat trots att hjärnan kanske tvivlar.

PRIS: 249:-/ST

mycket ofta blir tydligare i konsten.

Foto: Johanna Norin

ART NR: 52637159 Utk. november

NU DRAR JAG PÅ MIG LÖPARSKORNA IGEN OCH SPRINGER/GÅR STORSJÖN RUNT! MIN MÅLSÄTTNING ÄR ATT SAMLA IN 1 000 000 KRONOR FÖR ATT: 1. Ge rättssäker hjälp till asylsökande som hamnat i kläm, orsakat av svagt advokatarbete och oerfarna asylutredare. 2. Fortsatt yrkesutbildning för asylsökande som ger arbete. 3. Inspirera asylflyktingar till att utveckla demokrati, jämlikhet och företagande i sina hemländer. 4. Stötta politiker att arbeta för integrations- och migrationsarbete som ger resultat. 5. Körkortsutbildning som ger möjlighet för asylsökande att komma till jobbet med anpassad undervisning till språk och livsöde.

17am325_annons_13240.indd 9

2017-10-12 09:18:03

Att få en rullstol som tioåring blev vändningen för Aron – plötsligt kunde han ju göra allting!

17am325_portrett_aron_12831.indd 10

2017-10-12 09:18:14

Tema: Revansch

Varje nederlag blir en utmaning Aron Anderson var sju år när han fick cancer och hans liv förvandlades. Från att vara en normalfrisk liten kille blev han förlamad i halva kroppen. Men han kom igen och har fått sin revansch på livet som professionell äventyrare och inspiratör. AV GÖRAN TONSTRÖM FOTO: MARCUS GUSTAFSSON

et var slutet på en karriär som ledde Aron till toppen av nästa. Den högsta toppen i landet faktiskt: Kebnekaise, drygt 2 000 meter över havet. Att ta sig upp där är i och för sig en prestation, men att göra det i rullstol är en bedrift. Aron Anderson fixade det och blev kändis på kuppen. Idag är han en professionell äventyrare, inspiratör, föreläsare och insamlare av pengar till Barncancerfonden. Och han ser ständigt nya mål framför sig.

VI TRÄFFAR Aron hemma i hans kök en tidig morgon i början av hösten. Regnet piskar rutorna och på hans dator följer vi Ö till ö, ett extremlopp som kombinerar simning och löpning från Sandhamn till Utö i Stockholms skärgård. Nästan 75 km totalt: 65 km löpning och närmare en mils simning i tiogradigt vatten. – I dag är det skönt att sitta här hemma i köket, konstaterar Aron, som dock håller koll

November 2017

17am325_portrett_aron_12831.indd 11

”För en fullt frisk människa är väl att hamna i rullstol det värsta som kan hända. Men för mig blev det bara det bästa. Jag kan ju göra nästan allting i den.” på sina kompisars framfart där ute i vätan. – Jag skulle aldrig fixa den där tävlingen på tiderna som de gör, säger han. Men om jag fick ett lopp mer anpassat efter min förmåga vore det kul att testa. Han vet vad han talar om, för Aron Anderson har under sina 29 år testat flera gränser än vad en fullt rörlig person gör under en livstid. Men låt oss backa tillbaka till där allt började. Han var som vilken liten kille som helst,

Aron Anderson, fram tills dess han fyllde sju. Han sparkade boll, han hoppade runt och han lekte som alla andra. Men så kom den där julen 1995 då allt skulle förändras. – Vi var på väg ner till västkusten, till mormor och morfar för att fira jul, minns han. Mina föräldrar, mina bägge bröder och jag. Men efter att ha åkt i några timmar fick jag helt plötsligt fruktansvärt ont i rumpan och det blev bara värre och värre. DET GICK inte över och några veckor och flera

undersökningar senare konstaterades, att Aron drabbats av cancer. En tumör, stor som ett äpple, växte i korsbenet nere i ländryggen. Prognosen visade sig dock vara god och på åttaårsdagen fick han den första av flera jobbiga behandlingar. En stentuff tid följde av cellgifter, strålning och starka mediciner. Av smärta, lidande och gråt, och av nålstick och illamående. Tumören blev dock mindre och allt gick åt rätt håll, men det behövdes även en operation för att slutligen avlägsna den visade det sig.

2017-10-12 09:18:16

Tema: Revansch

– Efter den började den kanske tuffaste tiden i mitt liv, berättar han. För att läka måste han ligga helt stilla i en säng i sex veckor och efter det fick han inte sitta på baken under ett års tid. – Tänk dig det! Du är nyopererad, du kan knappt använda benen och får till på köpet inte sitta ner. Hur fixar man sånt? Svaret blev idrott. Och Aron fick som tioåring en ny bästa vän: sin rullstol. – För en fullt frisk människa är väl att hamna i rullstol det värsta som kan hända. Men för mig blev det bara det bästa. Jag kan ju göra nästan allting i den, säger han. HAN SEGLADE, han friidrottade och han spe-

lade kälkhockey och det gick bra för honom, mycket bra. Han vann det första sprinterlopp han ställde upp i och fick blodad tand. Och med mycket vilja och massor av träning spände han bågen mot de allra högsta målen. Fyra paralympics blev det. Men 2012 slog sjukdom till igen, även om det inte var cancer den här gången. – Under flera månader hade jag haft ont i höften och det blev bara värre. Till sist upptäckte de att den var ur led och jag måste göra en ny operation. Bye bye till London-OS och till hela min elitidrottssatsning, konstaterar han. Och det är nu som Sveriges högsta fjälltopp gör sin entré i handlingen. – Jag var väldigt deppig och hade ingen aning om vad jag skulle syssla med, när en

17am325_portrett_aron_12831.indd 12

träningskompis, äventyraren Johan Ernst Nilson, föreslog att vi skulle bestiga Kebnekaise tillsammans, berättar han. Först slog jag bort det och sa att det var omöjligt, men han peppade mig med att vi var ju två och att vi skulle hjälpas åt. Och till sist så insåg jag att det kanske skulle gå. Och det gjorde det. Den 1 augusti 2013 nådde de toppen, en bragd som ingen i rullstol utfört innan, och snart insåg Aron hur resten av hans liv skulle kunna gestalta sig. Tillvaron som professionell äventyrare har egentligen inga avgörande begränsningar; allting tar bara lite längre tid och måste göras på ett annat sätt. 2014 genomförde han en Svensk Klassiker. Det vill säga löpning, simning, cykelåkning och skidor. Eller med andra ord: Lidingöloppet, Vansbrosimmet, Vätternrundan och Vasaloppet. Som mål för projektet satte han upp att samla in en halv miljon till Barncancerfonden, vilket han lyckades med. DÄREFTER HAR de spektakulära äventyren

avlöst varandra. Han har bestigit Afrikas högsta berg Kilimanjaro och norska Galdhøpiggen, han har simmat över Ålands hav, har färdats magsjuk över Antarktis till Sydpolen och kört sin rullstol i Dubais öknar till förmån för forskningen av ryggmärgsskadade. Om mycket av detta berättade Aron i sitt Sommarprogram i radion i augusti. Där berättade han även om hur han reser runt och håller föredrag, träffar unga människor

”Mentalt är jag stark, men vad kroppen hittar på kan jag ju inte styra över.” ute i skolorna och försöker peppa dem att sätta upp mål att kämpa för och inte ge upp. Programmet gav en häftig uppåtkänsla som varade länge efteråt. Men så infann sig också frågan, som denna gråregniga förhöstdag känns än mer adekvat: Hur klarar man av att alltid tänka positivt? – Det är klart att man inte alltid gör det utan att jag också har dagar som är jobbiga och svåra, erkänner Aron. Dagar när jag är låg på energi, när jag är trött och känner mig sliten och då det är svårare att vara glad och positiv. Även jag behöver ju peppas men jag har tur som har kompisar som ställer upp. Man orkar ju inte själv ständigt vara en peppare. Men att dra iväg på ett hårt träningspass med mina bästa polare brukar hjälpa upp den värsta deppighet. Det är faktiskt den bästa metoden för mig att rensa skallen på. EN AV ARONS STARKASTE drivkrafter är att fortsätta sätta upp mål som ger honom energi. Som att hjälpa genom Barncancerfonden till exempel. Han vet ju vad ungdomarna går igenom och har lätt att identifiera sig med dem. – Och att föreläsa gillar jag verkligen, säger

November 2017

2017-10-12 09:18:17

På väg itll Sydpolen hann han tänka en hel del. Nu vet han att det som betyder mest är att låta äventyren inspirera andra, främst ungdomar som behöver en kick.

ARON ANDERSSON ÅLDER: 29 år. BOR: I Täby. FAMILJ: Flickvännen Anja, föräldrar och syskon. YRKE: Professionell äventyrare, föreläsare och inspiratör.

han. Att stå på scenen och möta en publik ger mig en oerhörd kick. Det finns ständigt nya saker att prova på. I höst ser han fram emot Iron Man på Hawaii: 3 800 meter simning, 18 mil cykling och 42,2 km löpning. – En rätt lång dag, konstaterar han torrt. Eller att bestiga Mont Blanc kanske? 4 810 meter och Europas högsta berg utanför Kaukasus. Följt av Mount Everest? – Näe, det är för farligt och för dyrt. Det är inte värt det. Fast visst kittlar tanken. Tänk att stå på toppen av världen! Det är stort det. ARON TRÄNAR väldigt mycket, i princip varje

dag, men han är dålig på att vila, erkänner han. – Jo, det skulle jag behöva bli bättre på. Det är lätt att träna mycket och försaka sömn, men att sova är viktigt för det är under sömnen som man bygger upp sig. Så jag försöker att lägga in sömn i mitt schema. Fast det är så tråkigt att sova. Jag vill ju göra saker hela tiden. Aron Anderson har vid 29 års ålder levt fri

November 2017

17am325_portrett_aron_12831.indd 13

från cancer och metastaser i 16 år. Han fick tillbaka sjukdomen några gånger och tvingades till flera operationer. Men nu är han frisk och säger att han inte funderar så mycket över risken för återfall. – Jag försöker leva så bra jag kan. Äter rätt, tränar, röker inte förstås. Jag fick ju en rätt rejäl smocka då när jag var liten, men livet har gett mig en andra chans känns det som. ÄNDÅ, ERKÄNNER han, att det finns en viss rädsla för att kroppen ska ”börja djävlas” med honom. – Mentalt är jag stark, men vad kroppen hittar på kan jag ju inte styra över. På väg mot Sydpolen blev det mycket tid över till att tänka och en av frågorna som Aron ställde sig var vad han mår själsligen bäst av. Han kom fram till två saker: – Att få vara med om äventyr och att göra någonting för andra, för ungdomar i första hand. De som verkligen behöver en riktig inspirationsbomb i sina liv. Resultat av tankarna blev en rejäl kickoff

Kebnekaise 2013 blev inledningen på en ny bana.

för Stockholms alla niondeklassare inför årets skolstart. Förhoppningen med en show i Globen var att inspirera de unga till att sätta sig upp emot sina inneboende negativa röster och följa sina drömmar. – Ja, för resan blir ju så mycket roligare ifall vi vågar följa våra drömmar, sammanfattar Aron. Även om det faktiskt tar emot ibland.

2017-10-12 09:18:18

Tema: Revansch FOTO: JOI GRINDE

Den 9 november är det 79 år sedan Kristall natten, då 1 000 synagogor brändes, tusentals judiska butiker plundrades och över 30 000 arresterades. Eugenia och Nachum är två av de få överlevande som kan berätta om förföljelserna än i dag.

”Det var ett mirakel att vi överlevde” Transporterna till koncentrationslägren gick på löpande band. Mitt i den förlamande skräcken, på Oskar Schindlers fabriksgolv, möttes två judiska tonåringar, Eugenia och Nachum Manor. De gav varandra ett kärlekslöfte: överlever vi, då gifter vi oss. I dag har nummer 282 och 582 på Schindlers lista varit gifta i 66 år. PÅ EUGENIA MANORS FINGER blänker en

metallring, värd mer än den dyrbaraste ädelsten. 18-årspresenten från killen som fick hennes hjärta att banka, ringen som tillverkats i smyg på Oskar Schindlers emaljfabrik. Den sitter hårt på Eugenias finger. Det gjorde den också hösten 1944, när hon stod inför en skrikande lägervakt i Auschwitz. – Han slet och drog för att få loss den. Han lyckades aldrig. Beer Chevat i södra Israel är en blommande oas i öknen. Här bor Eugenia, 90, 14

17am325_revansch_schindler-paret_12833.indd 14

och Nachum, 92, i dag. I deras bokhylla ett inramat foto. En inramad Oskar Schindler. Samme man som gestaltas i Steven Spielbergs film ”Schindlers list”, han som räddade 1 300 judiska liv. Filmen är förenklad, men verkligheten, den sitter inpräntad i varje cell hos paret som nu tar sats för att orka berätta. – Vi kommer båda från Krakow i Polen. Jag var en av de bästa i skolan, men 1939 blev jag och alla judarna utslängda, säger Nachum. Föräldrarna blev av med jobb och bostad, och de placerades ett av Krakows ghetton.

Där hamnade också Eugenias familj. Nachum hade tur och fick jobb som mekaniker på en ny emaljfabrik – Schindlers. Eugenias storebror fick jobb där året därpå. Oskar Schindler var en slipad affärsman. När Polen ockuperades bestämde hans sig för att utnyttja situationen för att sko sig ekonomiskt. Och judiska arbetare behövde han bara betala en spottstyver för. – Han var verkligen inget helgon. Han älskade pengar, vackra flickor och att spela. Och vi var hans största spelinsats, säger Nachum. I OKTOBER 1942 började deportationerna. Alla i gettot beordrades till torget för att skickas till koncentrationsläger. Schindler, som hade hört rykten, höll kvar arbetarna på fabriken. Men Nachums föräldrar och tre syskon fördes bort. Först efter kriget fick han veta: hälften dog i Auschwitz, hälften i Belzec.

November 2017

2017-10-12 09:18:01

”Av alla tyskar runt oss fanns det en enda med ett mod och ett hjärta som hans. En ensam människa, och han kunde rädda livet på 1 300 människor.” Eugenia och hennes familj visste att de som inte infann sig på torget skulle skjutas. – Men mamma sa åt mig att krypa ner i en tvättkorg på vinden. De överlevde, men ett halvår senare flyttades de till lägret Plaszow.

– När jag såg människorna där tänkte jag att de bara inte kunde vara levande. De var vandrande skelett.

EUGENIAS BESKRIVNING av lägret stämmer med hur det skildras i filmen ”Schindlers list”. Den ökände lägerchefen Amon Göths stod och sköt nyckfullt mot fångarna. – Det gick aldrig att förutse hur du skulle bete dig för att inte bli mördad, säger Nachum. Oskar Schindler lyckades få flytta arbetarna till säkrare baracker intill fabriken. Kvinnor och män levde åtskilda, men det fanns en gång där alla fick passera. I den möttes Nachum och Eugenia. Nachum hade kommit över böcker som skulle brännas. – Det var min skatt. Tur för mig gillade hon böcker, säger Nachum med ett leende. Två tonåringar som stängt av sina känslor, kände nu hur något varmt växte fram. – Han hade morotsrött hår då, säger Eugenia och pussar honom på tinningen. Men pussas gjorde de inte då, de var ju inte trolovade! Och på det mest brutala sätt visste de att de inget kunde lova. Denna dag levde de. Men imorgon? – Jag berättade att jag hade släkt i Palestina och såg till att hon präntade in adressen i minnet. För om vi överlevde skulle vi hitta varandra, säger Nachum. Det var där Eugenia fick sin present: ringen, det enda hon ägde.

HUVUDENA RAKADES och smycken beslag-

1944 VAR tyskarna hårt trängda. Schindler fick muta och lobba för att hans arbetare ska få flytta med fabriken till Brünnlitz i Tyskland. Men något gick fel. Kvinnornas tåg körde raka vägen till Auschwitz.

November 2017

17am325_revansch_schindler-paret_12833.indd 15

togs – utom Eugenias ring som vakten inte kunde få av. De föstes in ett duschrum. Stod där och skakade. Vad skulle komma ur kranarna? – Det var vatten! Den gången. Eugenia gestikulerar när hon berättar. Det är omöjligt att ta in den ondska hon stått inför. I tre veckor kände Eugenia lukten av död i Auschwitz, innan Schindler lyckades köpa dem fria. – Bara ett mirakel kunde rädda oss. Och han gjorde det på egen hand! säger Eugenia. Ett halvår senare stod Schindler på fabriksgolvet i Brünnlitz och sa att kriget var över. De hade överlevt. – Han önskade oss lycka och försvann i en bil. Han stod på ryssarnas dödslista, säger Nachum. Överlevarna hade dock ingenstans att ta vägen. De var inte välkomna i Krakow. – Har inte Hitler utrotat er? sa folk. Många judar blev mördade efter kriget, säger han. De fick sova på bekantas golv. Eugenia stannade med sin mamma i hemstaden, medan Nachum reste runt i de sönderbombade länderna i jakt på sin familj. – Det tog tid innan jag gav upp, innan bilden av Förintelsen klarnat, säger han. Han försökte få pass av britterna för att resa till sina släktingar i Palestina. Det fick han inte. I stället gick han med en sionistisk rörelse. Han jobbade till sjöss med att illegalt skeppa judar till Palestina.

Ovan t v: Nachum 15 år på scoutläger. Inte någon annan från hans familj överlevde. Ovan t h: På besök vid Oskar Schindlers grav i Jerusalem. Mitten: Eugenias ring av metall.

Eugenia hämtar två tjocka pärmar. I dem finns kärleksbreven de skrev, fyllda av längtan och hopp om återförening i Israel. I januari 1950 återsågs de äntligen, när Eugenia kom med båt till Haifa. – Hur underbart det var när vi såg varandra? Hur du än föreställer dig det var det mer! säger Nachum. En vecka senare firades bröllopet. – Jag var lycklig! säger Eugenia. I 64 ÅR HAR de varit gifta. De har fått en son och en dotter, flera barnbarn. Nachum har jobbat som teknisk chef, Eugenia som konstnär. Länge handlade tillvaron om att bygga ett nytt liv. Inte prata om det som varit, bara framåt, framåt, framåt. – Men på nätterna, då kom våra mardrömmar. De kommer fortfarande. Jag har provat alla tekniker och strategier för att få bort dem. Det går inte, säger Nachum. Oscar Schindler dog 1974 och är begravd i Jerusalem. Än i dag känner de hans närvaro. Som en osynlig gäst vid middagsbordet. – Av alla tyskar runt oss fanns det en enda med ett mod och ett hjärta som hans. En ensam människa, och han kunde rädda livet på 1 300 människor, säger Eugenia. En av hennes ringar blänker till i solljuset från fönstret. En ring av metall.

HANNA WELIN

2017-10-12 09:18:03

Tema: Revansch

Hoppet måste vinna över hoten Den bästa hämnden är att leva väl, sägs det. Och den skönaste revanschen i livet är kanske att ständigt ta nya tag när livet delar ut smockor, fortsätta leva när allt ser omöjligt ut eller förvandla det svåra till en erfarenhet som kan hjälpa andra. DET FINNS anledningar att oroa sig. Det ser

mörkt ut för mänskligheten. På Chalmers tekniska högskola i Göteborg samlades till och med ett tjugotal forskare under september och oktober för att diskutera vilka de hoten mot människan är och identifiera de allra största. Kärnvapen, bioteknologisk krigsföring, artificiell intelligens, svarta hål, överbefolkning och pandemier hamnar högt på listan. – Vi drunknar i mänskligt skapade hot. Därför får vi skjuta lite på de icke akuta hoten från asteroider och supervulkaner, för när det gäller att skydda oss från existensiella hot gäller det främst från våra egna teknologier, säger Olle Häggström, som är professor i matematisk statistik och en av arrangörerna. Men vi som inte är forskare då? Hur kan vi ta revansch på hoten mot vår egen överlevnad, både genom att rent praktiskt försöka leva hållbart, men också genom att trotsigt bevara hoppet om livet? Stefan Edman är författare och biolog har arbetat i drygt 40 år med miljö och hållbar

17am325_revansch_inledning_12832.indd 16

” Ju mer vetenskapen lär oss förstå hur universum och livet är uppbyggt, desto mer häpna, förundrade och ödmjuka tror jag vi blir.” utveckling. Nu har han skrivit boken Mot alla odds?, om att fortsätta tro och hoppas även när det verkar som om allt håller på att gå åt skogen. Forna tiders människor kunde ofta skylla på Hin håle när något dåligt hände. Har det blivit svårare för oss att hantera motgångar och hemskheter i världen när vi inte längre tror på en konkret, ond makt?

– Nej, egentligen tvärtom tror jag. Etiket-

Förundran inför naturen, kan hjälpa oss känna hopp för världen, tror Stefan Eddman.

ten ”ondska” hjälper oss ju knappast att på djupet begripa och råda bot på det som är destruktivt för våra relationer, freden, miljön etcetera. För det krävs snarare mer analys, kunskap, erfarenhet, ofta vetenskap. Och,

November 2017

2017-10-12 09:18:11

FOTO: GETTY IMAGES

förstås, en vilja att göra det goda i stället. I sin bok, som har underrubriken ”När hjärnan tvivlar men hjärtat vill tro”, skriver Stefan Edman att vi inte ska vara rädda för naturvetenskapen. Han tror tvärt om att den kan stärka vårt hopp.

– Ju mer vetenskapen lär oss förstå hur universum och livet är uppbyggt, desto mer häpna, förundrade och ödmjuka tror jag vi blir. Och därmed blir vi stärkta i att det finns en Tanke, en kärlek bakom allt. Det ger hopp och glädje. Dessutom hjälper vetenskap och teknik oss att göra samhället mindre tärande på den jord vi fått som gåva att förvalta, för kommande generationer människor och för övriga organismer.

Stefan Edman beskriver hur det finns tecken på att universum utvecklats för att just vi människor ska kunna leva här, och att homo sapiens har utvecklats på ett sätt så att ju vi har en unik potential att göra gott. Det kan kännas svindlande, och kanske är det vad vi behöver för att våga fortsätta hoppas.

– Ja, och teologer och präster skulle av

November 2017

17am325_revansch_inledning_12832.indd 17

det skälet ha stor glädje av att lära sig mer naturvetenskap. Universum balanserar på naturlagar som tycks avstämda för att liv och sådana som vi ska bli till. Vi, Homo sapiens, är religiösa däggdjur, gudarna kom tidigt in i evolutionen. Jag ägnar två kapitel i min bok åt detta eftersom jag vet att det fascinerar nästan alla. Behöver vi släppa fram hjärtat och känslan mer?

– För hjärnan och intellektet, är tron, och särskilt kyrkans läror om tron, ofta svårknäckt. Ta till exempel treenighetsdogmen från 300-talet. Vägen för mig – och som jag beskriver i boken – handlar därför om två saker: Att inspireras av Jesus i hans vardagsnära kärlekslära, och att ana Guds ”hjärtslag” bakom naturlagarna, universum och livet. Det räcker, det är det enda nödvändiga. Hur kan vi öva oss på att bli bättre på den förundran, som du lyfter fram som så viktig för att vi ska finna en känsla av helighet i tillvaron?

– Gå en – tyst? – sväng i stadsparken eller

skogen, sitt en stund vid pelargonian på din balkong, läs poesi, titta på ”Vetenskapens värld”, njut av kärleken du kan ge och får från andra medmänniskor. Ingenting av det här är självklart, allt är egentligen osannolikt, förunderligt. Heligt i ordets breda mening. Är det en förutsättning för hoppet i världen att vi hittar den där samhörighetskänslan som en gemensam tro på något slags godhet kan ge?

– Ja, vi behöver, och är på väg, att mogna till en global, gemensam syn på varandra och våra möjligheter att fortsätta skapa en bättre värld. Det finns inom oss, rent evolutionärt – jag tror det är ”nedlagt” av Skaparen – ett ljus, en potential att göra gott. Samtidigt som vi ju vet att vi, beroende på omständigheterna, är förmögna till egoism och våld. Religionerna utvecklades tidigt i evolutionen som ett socialt kitt, viktig för överlevnad på savannen. Kanske kan religionens humanistiska kärna kunna spela en liknande roll i dag, för att ena och försona? SARA GRANT

2017-10-12 09:18:13

Tema: Revansch

Ångesten fick Mårten att vilja hjälpa Mårten trodde han var en kille som var öppen med allt, men när han drabbades av ångest i gymnasiet skämdes han och gömde det svåra. Först när han fic prata öppet började han må bättre. Nu vill han få fle män att våga prata känslor och utmana machokulturen.

DET BÖRJADE i gymnasiet. Mårten Granlund, i dag 21 år gammal, hade alltid haft nära till sina känslor. Alla som kände honom skulle säga att han var en öppen kille som både kunde gråta och prata om allt. Men när livet blev jobbigt var det inte självklart att visa det. – När jag kom till gymnasiet och fick svår ångest som varade från ettan till trean, så skämdes jag så mycket. Jag gick omkring i en bubbla av att det bara var jag som mådde så där, har han berättat. Ångesten höll i sig hela gymnasietiden. Mårten Granlund dolde den så gott han kunde, stängde in sig på skoltoaletten när attackerna kom, vilade i timmar innan om han skulle gå på fest och spelade en massa datorspel för att slippa känna. Till slut insåg han att situationen var ohållbar, och sökte hjälp. Genom ungdomsmottagningen fick han kontakt med en kurator. Och på bara ett par månader, efter några träffar med kuratorn, hade allt vänt. Allt han hade behövt var egentligen att få prata med någon. NÅGRA MÅNADER senare, i början av 2016, åkte han bil med en kompis han trodde han kände riktigt väl. Plötsligt berättade kompisen att han mått riktigt dåligt en tid, och till och med funderat på att ta sitt liv. Det var då Mårten Granlund insåg att han ville hjälpa andra. För att lyckas med det

17am325_revansch_marten_12834.indd 18

Att börja prata om känslor och våga erkänna att man mår dåligt, är vägen till bättre psykisk hälsa även för killar, säger Mårten Granlund.

måste han, och alla andra killar, försöka få till en förändring på djupet. – Killar måste våga vara känsliga. Det finns en machokultur som säger att killar som pratar känslor är mesiga. Men det är så fel. Han skrev ett långt inlägg på Facebook bara några dagar efter att ha pratat med kompisen där i bilen, och det blev startskottet för föreningen Under kevlaret. Syftet med föreningen är att ifrågasätta machokulturen, driva stödjande verksamhet för killar och att sprida budskapet att under ytan är alla precis lika mycket människor,

”Killar måste våga vara känsliga. Det fin s en machokultur som säger att killar som pratar känslor är mesiga. Men det är så fel.” med samma mänskliga behov. Responsen blev enorm, och i dag har föreningen växt till ett team på 16 personer som tillsammans driver en webbsida där killar kan dela sina berättelser, ett diskussionsforum, en stödchatt två kvällar i veckan och en podcast där man pratar om tankar, känslor och mående. Mårten Granlund och andra från Under kevlaret är dessutom är ute och föreläser i skolor, föreningar och på arbetsplatser.

Läs mer: www.underkevlaret.se

November 2017

2017-10-12 09:18:16

ARCUS

www.arcusforlag.se

Däck & Fälgcenter

Kampanjpriser på vinterdäck och fälgar! Kvalité till lägsta pris

www.100200.se DÄCK & FÄLGCENTER AB Skruvgatan 1, Jönköping 036-100 200 info@036100200.se

2021

SLUTET FÖR KRISTNA I INDIEN?

I Indien har regeringspartiet BJP uttalat ett mål: Att Indien ska vara ”befriat från kristna” år 2021. Samtidigt ökar våldet och förtrycket mot kristna i hela Asien i takt med att religiösa nationalismen växer sig starkare. De behöver vår hjälp. Tack för din gåva.

BG 900-3054 Swish 900 30 54 Märk gåvan: ”Asien 2017”

www.open-doors.se

17-10 Amos "Indien" 198x130.indd 1

17am325_annons_12837.indd 19

2017-10-05 12:10

2017-10-12 09:18:04

Black Angels kör begravningskortege på motorcykel, och den döde får sällskap hela vägen.

17am325_black_angels_mc_12906.indd 20

November 2017

2017-10-12 09:18:10

Tema: Revansch

Vrålande motorer, svarta västar och Harley Davidson med dödskallemärken. Ett mc-gäng på väg att ta över? Nej, det är Black Angels som kör begravningskortege.

Svarta änglar följer till sista vilan SOLEN SKINER och vädret är varmt när vi

möter Black Angels i Kävlinge. Ett tjugotal svartklädda kvinnor har slutit upp över kaffe och kaka på Kävlinge Begravningsbyrå för att berätta om varför de så gärna kör motorcykel efter begravningsbilar. Och varför de en gång rullade in två motorcyklar i kyrkan under en begravning. Och varför gänget bara inkluderar kvinnor i sina bästa år. Som dessutom gladeligen kör tvärs över Skåne för att få vara med på kortegerna. Och varför så mycket rör sig kring svart. För precis som själva namnet antyder är rätt mycket svart i Black Angels universum. Eller åtminstone på Kävlinge Begravningsbyrå, där vi träffar VD Catharina Lindell. Rummet vi sitter i är möblerat med svarta stolar runt ett svart bord. Svarta inredningsdetaljer bryter av mot grått och vitt. Kaffet är svart som natten och till och med Catharina själv är stöpt i svart, åtminstone om man bortser från det långa blonda håret.

FÖRKLARINGEN KUNDE förstås vara att svart

är en given kulör i begravningsbranschen. Men med Catharina är det inte alltid så enkelt. Och hon är inte alltid den som följer branschens traditioner och fördomar. Färgvalet har alltså inget med jobbet att göra egentligen. Det är både enklare och mera personligt än så. – Svart är min favoritfärg. Min mc är också svart, konstaterar hon. Att tycka om svart är kanske inte så ovanligt. Att vara kvinnlig mc-förare är troligen mera sällsynt. Intresset för motorcyklar

kommer från farmor, som körde mc redan på femtiotalet och var en stark kvinnlig förebild. Om även farmor gillade svart vet vi inte. Men vi vet att även Catharinas intresse för begravningsbranschen ligger i generna. – Det var morfar som startade företaget en gång i tiden. Sedan tog mamma över. Efter att ha extraknäckt under några år insåg jag att jobbet passade mig, så jag fortsatte. Nu har jag drivit byrån i sex år. Jag är upplärd efter alla konstens regler och har gjort mängder av traditionella begravningar. Den biten kan jag utan och innan. Det var just den samlade erfarenheten som fick Catharina att vilja ta ut svängarna. Och att köra mc visade sig vara en framkomlig väg. STARTSKOTTET TILL Black Angels kom för

ungefär ett år sedan när Catharina deltog i en mc-kortege för prostatacancerns offer. För att uppmärksamma dem skrev hon ner förnamnen på alla cancerdrabbade som begravningsbyrån tagit hand om genom åren. Sedan spred hon ut namnen på små lappar under kortegen. Upplevelsen återuppväckte hen-

”I stället för att följa traditioner kan man lika gärna anpassa begravningen efter den döde.”

nes tankar på den gängse uppfattningen om begravningsbyråer och begravningar. – Många kunder brukade fråga hur man gör på begravningar. Jag brukade svara att det finns vissa tumregler men inga strikta regler, och att man inte alls måste göra som förväntat. Istället för att följa traditioner kan man lika gärna anpassa begravningen efter den döde. Varför inte, det handlar ju trots allt om ett helt människoliv som passerat. Begravningen är väl det allra sista tillfället att börja fundera på vad andra tycker. Det ska helt och hållet vara familjens och den dödes stund. DE HÄR TANKARNA malde i Catharinas

huvud. Eftersom hon just tagit mc-kort funderade hon samtidigt på hur hennes mc-intresse skulle kunna integreras i jobbet. Så småningom kom hon på att en mc-kortege skulle kunna bli ett fint inslag i samband med en begravning. En tilläggstjänst, helt enkelt. – När familjen gått efter ceremonin är ju den döde ensam med begravningsentreprenören. Ingen följer med under den där sista färden från kapellet till krematoriet. Min tanke var att fylla ut det tomrummet. På det sättet blir det den avlidne som lämnar sina anhöriga istället. Och får sällskap hela vägen. För att pejla intresset ställde Catharina frågan i en mc-grupp på Facebook. – Det var en grupp bara för tjejer. Jag skrev att jag jobbade på begravningsbyrå och undrade om någon ville ställa upp och köra frivilligt. Gensvaret blev enormt. Jag fick massor med fina kommentarer. Sedan drog det igång fort. Katarina startade en intern grupp på FaceFORTSÄTTNING

November 2017

17am325_black_angels_mc_12906.indd 21

2017-10-12 09:18:11

Tema: Revansch

I skånska Kävlinge kör kvinnorna i Black Angels begravningskorteger. Motorcyklarna ger ofta en avväpnande och personlig känsa enligt begravningsentrepenören Catharina Lindell.

book och sammankallade till ett första möte. – Vi diskuterade och bestämde oss för att köra mc för de familjer som ville. Sedan började vi göra logotype och västar. Och en officiell Facebook-sida bara för Black Angels. Sedan var det full fart framåt. Första kortegen gick förra våren. Då var ett tjugotal personer med från hela Skåne. – Det var en fantastisk uppslutning och en familjemedlem till den avlidne körde med själv i kortegen. Det var starkt. Naturligtvis var det en väldigt tung dag för familjen men jag tror att det blev en varm sista färd för den avlidne. Familjen skrev väldigt fint på vår Facebook-sida om sina upplevelser och reaktioner. KVINNORNA I Black Angels har förstås sina

egna historier. Catharina berättar att många av dem har erfarenhet av dödsfall i familjen och bär på olika slags sorg. Ofta har de önskat att en sådan här grej hade funnits när personen avled. Att någon kunde visat alternativ som var lite mer individuella. En av dessa kvinnor är Eva Larsson från Helsingborg. Hon har varit med ända från starta och alltså även på den allra första kortegen. För henne var det en stark upplevelse. Hon hade nyligen gått igenom samma sak som den drabbade familjen. – Den begravningen handlade om en ung kille som gått bort. Samma sak har hänt mig. Min son dog för två år sedan, när han var trettioett. Då märkte jag att vanliga begravningsbyråer inte har något särskilt att erbjuda unga människor. Så jag nappade omedelbart

17am325_black_angels_mc_12906.indd 22

”Stress och krav känns väldigt avlägset när man möter döden hela tiden.” när jag fick höra talas om det här. Jag hade en egen mc-grupp på nätet kallad Ladybikers, och jag gick omedelbart med i Black Angels. En annan veteran är Runa Alfvén. – Jag har varit med på tre körningar och gillar nytänket. Folk har lite fördomar mot mc-folk men det är kanske lite mindre hotfullt att vi bara är tjejer. OCH HUR har utvecklingen sett ut sedan starten? Jo, under det senaste året har Black Angels Facebook-sida blivit långt mer populär än begravningsbyråns sida. Och den involverar många personer som kanske aldrig annars hade velat prata om begravningar, menar Catharina. – Kortegerna gör faktiskt att folk börjar prata om de här frågorna. En del inser att de kan börja planera sina egna begravningar utan dramatik. Frågan väcks eftersom det är ett fräscht och nytt forum. Många har ju fördomar om begravningsbyråer annars. De tror att det är stelt och högtidligt och befolkat av äldre män. Men min erfarenhet är att de som verkar i branschen är väldigt varma och omhändertagande människor. Just på grund av fördomarna försöker Catharina avdramatisera det hela genom

att berätta och informera så mycket som möjligt. Och här spelar Black Angels en stor roll, eftersom motorcykelkortegen ger en avväpnande och personlig känsla. Något som verkar behövas, menar Catharina. Många är rädda för att prata om döden. – I VÅR KULTUR ska man ju varken åldras eller dö. Man ska bara vara stark hela tiden. På så sätt är jag tacksam över det här yrket eftersom det hela tiden påminner mig om vad som är viktigt. Jag inser att jag måste prioritera rätt saker. Det finns så mycket som folk stressar över och bråkar om. Stress och krav känns väldigt avlägset när man möter döden hela tiden. Det är inte så dumt att veta att livet tar slut och att man får göra det bästa av det. Och det är just därför Catharina ser begravningen som något fint. Något som är värt både ansträngning och eftertanke. – För mig är begravningen en hyllning till livet. HANNA WELIN

Catharina Lindell. Ålder: 31 år Fritidsintresse: Motorcykeln så klart! Och måleriet, när jag har tid och ro i själen. Familj: Dottern Jasmin, 8 år. Livsmotto: Ärvt av farmor: ”Det enda hinder vi har för att skapa en verklighet för morgondagen, är vårt tvivel.”

November 2017

2017-10-12 10:09

Fråga prästen

”Hur ska jag orka fortsätta hoppas?” Kan en kristen äta kött och träna mycket, straffar Gud synder och hur ska man tänka när världen verkar gå rakt utför? Camilla Lif svarar på frågor om hopp och framtid.

Hur viktig är en begravning? Jag förstår att det är vidskeplighet att man blir ett spöke utan en ”kristlig begravning” eller ”vigd jord”, men spelar det religiösa i ceremonin någon roll?

Jag tänker att begravningsgudstjänsten är till för de anhöriga – för att de i ritualens form ska få hjälp att ta avsked från den som har dött. Vad som händer efter döden vet ingen – det är en hemlighet mellan den som dött och Gud själv, men i det mötet tror jag inte att det är begravningsgudstjänsten som räknas, utan hur man levt sitt liv.

Blir man straffad för synder? Antingen att något dåligt händer direkt för att man har syndat, eller att man hamnar i något slags helvete efter döde. Finns det tänket kvar i kyrkan idag?

I början av 1900-talet levde en filosof och mystiker som hette Simone Weil. Hon skrev: ”Allt som är utan värde flyr ljuset. Här nere kan vi gömma oss för ljuset bakom köttet. I döden kan vi inte längre det. Nakna överlämnas vi åt ljuset. Och ljuset är, allt efter omständigheterna, helvete, skärseld och paradis.” Jag har tänkt mycket på Weils ord. Att alla kommer till Guds ljus efter döden. Om man levt sitt liv i ljuset och varit sann så känner man sig hemma i Guds ljus, men om man levt sitt liv i mörkret och gömt sig, upplever man nog Guds ljus som avslöjande och brännande.

”Alla kommer vi hamna i Guds ljus efter döden.”

Svenska kyrkans unga vill äta mer vegetariskt. De tänker mycket på miljön, men jag undrar om en kristen kan äta kött och utan att bryta mot budet att man inte ska döda?

I Bibeln ägnas många sidor åt att reglera vad människan ska äta och vad hon ska låta bli. Många menar att det som på Bibelns tid räknades som orent var hälsovådligt – att man skulle undvika vissa födoämnen av det skälet. Det finns inga påbud i Bibeln som säger att vi ska vara vegetarianer, men det finns goda skäl att vara det ändå. I vår tid när jordklotet är så febrigt och ansträngt är det en god idé att äta på ett sätt som belastar jorden mindre.

Jag är rädd för hur världen ser ut, för miljöhot och för vad människor gör mot varandra. Hur ska man orka fortsätta med ett vanligt liv när allt ändå verkar gå utför?

Det är ibland svårt att hålla sitt hopp vid liv. Jag brukar tänka på att människor i alla tider har tänkt att det går utför och att undergången är nära, men världen har ändå fortsatt. Kanske är det den flödande informationen i vår tid som gör att vi får

November 2017

17am325_fraga_presten_12836.indd 23

Välj en fråga, och fokusera på den. Då kan världens oroligheter bli mer hanterbara, menar Camilla Lif.

se mer elände än vi orkar härbärgera. För en tid sedan fick jag rådet att välja en fråga som oroade mig (miljön, flyktingarnas situation, tonläget i politiken, våldet…) och försöka påverka den, och inte tänka så mycket på alla de andra frågorna. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Fråga prästen Camilla Lif är präst i Svenska kyrkan, författare och medverkar ofta i radio. Du kan ställa dina frågor om kyrkan, tron och livet i stort till Camilla på fragaprasten@verbum.se

Är det fel att vilja träna mycket, eller tycker Gud att vi borde ägna oss mest åt insidan i stället? Jag tycker att jag mår bra både i kroppen och själen av att träna.

I Bibeln står det så här om kroppen: ”Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? /../ Ära då Gud med er kropp”. Om kroppen är andens och själens bostad så är det bra och rätt att se till att kroppen mår bra. Men själen har också behov – den behöver stillhet, sanning, eftertanke och kontakt med det som är större än människan. Kanske kan man se kyrkan som en slags träningslokal för det inre i människan? 23

2017-10-12 09:18:09

Personliga möten med omtanke

Tro utan tanke är som ett brev utan porto. Tanke utan tro är som ett brev utan adressat.

250 kr för 8 nr* Mejla oss på adm@signum.se eller ring 018-580 07 10. Se även www.signum.se *Gäller för nya prenumeranter.

www.begravningstjanst.com 036-71 02 50

II have have a a dream dream 9 9 november november

17.00 Seminarium “Religion och 17.00 Seminarium och fred” fred” Jakob Olofsgård pastor och“Religion Hamza Terzic Imam - Elmia Jakob Olofsgård pastor och Hamza Terzic Imam - Elmia

19.30 “I 19.30 “I have have a a dream” dream” En musikalisk föreställning med 100-mannakör En musikalisk föreställning med 100-mannakör Skådespelare och Kompband Skådespelare och Kompband Entré 150 kr (Ej förköp) - Immanuelskyrkan Entré 150 kr (Ej förköp) - Immanuelskyrkan

Ange ”Amos” som kod.

Den katolska kulturtidskriften

Inga konstigheter! Näskannan RHINO HORN* • förebygger och lindrar nästäppa vid förkylning, bihåleinflammation och allergi • utformad så att saltvattnet rinner lätt genom näsan • är producerad i okrossbar, miljövänlig PEHD-plast

119:-

• verkar för en hållbar miljö

NYHET! Nu också i barnstorlek, 4-12 år!

* NasoKlar har bytt namn till RHINO HORN

Beställ via butik.yogacentrum.com eller på tel. 031-13 22 52

Immanuelskyrkan Immanuelskyrkan Jönköping

www.yogacentrum.com

Jönköping

17am325_annons_12838.indd 24

2017-10-12 09:17:59

Diakonen Anette Wiklund är en av de som engagerat sig i paret från Rumänien.

En utsträckt hand Kanske har du läst eller hört om honom och hans fru i lokalmedia. Kanske har du passerat dem när de för flera år sen satt utanför din matbutik. Kanske undrar du hur det har gått för Alexandru och hans fru Cristina? Två människor bland många som sträckt ut sin hand till oss. DIAKONERNA VID S:ta Annas kyrka har följt det unga paret under flera år. Alexandru och Cristina kommer från Rumänien och liksom många andra har de sökt sig hit för att söka arbete för att på så sätt hitta en bättre tillvaro för sig och sin familj. Anette Wiklund är diakon i Svenska kyrkan Helsingborg och en av dem som engagerat sig i paret från Rumänien. De har setts utanför matbutiken runt hörnet, och så småningom har de pratat med varandra mer och mer. Under hösten 2016 håller Anette i en hantverksgrupp inför en marknad till det internationella arbetet i kyrkan. Samtidigt kan hon

November 2017

inte släppa tankarna på det unga paret och deras situation. – Tankarna spann vidare, och så småningom väcktes idén om att hanterverk kunde vara något att engagera Alexandru och hans fru Cristina i, berättar Anette. IDÉN STANNADE kvar men det blev aldrig

riktigt tillfälle för att få den i hamn. Men en dag dyker Alexandru upp på expeditionen i S:ta Anna kyrka och är ledsen. Myndigheterna hemma i Rumänien ska ta deras dotter, som nu är 6 år, och placera henne på ett barnhem på grund av föräldrarnas situation. Alex-

andru är förtvivlad och vill prata med någon. Det blev ett bra tillfälle att göra något konkret för familjen. – JAG FRÅGADE OM Cristina vill lära sig att sy grytlappar i lapptäcksteknik. De sa ja direkt, säger Anette och ler. Janet, en av de ideellt engagerade i kyrkan, lärde Cristina att sy och klippa. På två halvdagar hade hon lärt sig att sy trots att hon aldrig ens rört vid en symaskin innan. Inom kort kunde de återvända hem till Rumänien igen med allt material. De kom överens om att Svenska kyrkan skulle köpa leveranser av

En utsträ ckt hand

”Även om vi inte kan rädda alla så kan vi hjälpa någon. Den här familjen är på gång med sitt liv hemma i Rumänien igen.” dem för att kunna sälja vidare på bokbord, skänka som tack till musiker och använda som julklappar och gåvor. INOM KORT fick Anette besked om att de hade fått möjlighet att hyra ett hus hemma i Rumänien. När myndigheterna såg att mamman arbetade och hade ett fungerande samarbete med Svenska kyrkan avskrev de ärendet med barnhemmet. Flickan fick bo kvar hos sina föräldrar. Samarbetet med paret blev till ett projekt kallat Aroma, och har nu utvecklats till att även Alexandru arbetar med hantverk. Han tillverkar nya smycken av gamla second-handfynd. I smyckena stansar han in små bibelord och pilgrimshälsningar. De säljs och används på samma sätt som grytlapparna. Anette är glad över hur projektet har gått. – Det gläder mig så att det har stabiliserat sig för familjen. De har till och med fått börja betala av huset de bor i för att själva kunna äga det. Och det senaste jag hörde var att de har börjat odla egna grönsaker i sin trädgård och också kunnat skaffa sig två grisar. BÅDE SMYCKENA och materialet till grytvantar är antingen skänkta eller inköpta på second-hand. Anette berättar att det redan fanns sökta pengar från Crafoords stiftelse för det diakonala arbetet i församlingen, och de hoppas nu att fler kyrkor intresserar sig för att köpa in produkterna. – Jag tänker att vi som diakoner ska finnas till förfogande för vår nästa, för våra bröder och systrar, för människor som står helt utan skyddsnät. Kan man hjälpa en familj – då ska vi göra det. ANETTE BESKRIVER diakonin som kyrkans

sociala arbete, och här har en familj blivit erbjuden sysselsättning och ett hantverk för att kunna komma tillbaka till sitt hemland och till sin familj. – Även om vi inte kan rädda alla så kan vi hjälpa någon. Den här familjen är på gång med sitt liv hemma i Rumänien igen. Hemmet är viktigt för att få vara någon, för att få ha ett liv. Och det har den här familjen fått tillbaka.

LINDA GUSTAFSSON

Alexandrus berättelse

itt liv sedan jag var liten har varit tufft. Mina föräldrar kom inte så bra överens. Vad jag vet hade vi ett hus när jag vad liten som tillhörde kommunen. Vi fick bo i huset eftersom båda mina föräldrar jobbade där. Men det var bara min mamma som drog in pengar till familjen, pappa la sina pengar på andra kvinnor. De bråkade mycket och år 1999 lämnade pappa oss. Mamma klarade inte av det så bra och fick sen en mindre hjärtinfarkt. Mamma blev sjuk och kunde inte jobba mer. Läkarna berättade för oss att hon hade skolios. Efter en tid tog kommunen tillbaka vårt hus eftersom mamma inte kunde jobba mer och pappa hade berättat för ägarna att han inte bodde där längre.

MAMMA TOG mig och mina syskon hem till sina föräldrar där vi alla fick bo i ett rum. Det var väldigt jobbigt för ingen hjälpte oss och vi var inte riktigt välkomna där. Jag begav mig ut då och då för att fråga människor om de hade mat att ge oss. Med Guds hjälp kunde vi klara oss med mat för dagen under en tid. Den 11 december 2006 hamnade min mamma i koma. Vi tog henne till sjukhuset och efter några undersökningar visade det sig att hon hade cancer. Läkarna berättade att de var tvungna att göra en biopsi för att ta reda på vad det var för cancer. Jag förstod inte vad det betydde och minns att jag frågade min morbror om min mamma skulle överleva. Men morbror sa att hon skulle klara det. Jag åkte hem och mina syskon frågade mig var deras mamma var. Då började jag gråta men jag sa till dem att hon kommer hem snart. Så småningom fick jag hämta hem min mamma men hon mådde dåligt och kunde inte gå till toaletten själv. Jag sov bara två timmar om nätterna under den perioden och under dagarna så letade jag efter jobb så att vi skulle klara oss. DEN 8 MARS 2007 var det mors dag. Jag gav

min mor en blomma och begav mig till jobbet. Men jag kom aldrig fram till jobbet. Min syster sprang efter mig och sa att de hade tagit min mamma till sjukhuset. När jag kom till sjukhuset hade min mamma dött. Jag blev förtvivlad och chockad och visste inte vad vi skulle göra nu. Men jag tänkte att ”nu måste jag vara stark och ta hand om mina syskon”.

Efter en tid lämnade vår morbror oss och vi hade ingenstans att ta vägen. Vi blir alla placerade på ett barnhem. När jag fyllde 18 år tog jag vårdnaden över mina syskon. Jag började jobba och kunde då hyra ett hus. Jag träffade Cristina, min fru, som även hon flyttade hem till mig. År 2012 träffade jag en man som berättade att han jobbade i Sverige. Han frågade mig om jag ville följa med och berättade att det fanns många jobb där och att man fick bra betalt. Jag undrade vad jag skulle kunna göra där och då berättade han att han jobbade på en restaurang. Mannen säger att han ska prata med sin chef och fråga om jag också kan få jobba där. Jag tyckte det lät bra, så jag sa ja till att följa med. Jag fick låna pengar för att kunna följa med honom till Sverige. NÄR JAG KOM till stationen i Helsingborg sa

mannen att jag skulle vänta där medan han hämtade sin chef, men han återvände inte på två dagar. Jag visste inte vad som hände och vad jag skulle göra nu. En annan kille på stationen frågade vad jag gjorde där och var jag kom ifrån. Jag berättade för honom vad som hänt och hur jag hade kommit dit. När han hörde min berättelse bad han följa med honom så att

November 2017

”När jag kom hem så åkte jag till barnhemmet och kunde visa att min fru hade jobb så att vi kunde försörja oss. De sa att det var bra och att vi fi k behålla vår dotter hos oss.”

jag kunde få något att äta. Vi satte oss vid ett bord och jag frågade honom hur han klarade sig här? Han berättade att han tigger men att han nu skulle åka hem igen. Han sa att om jag ville kunde jag få stanna på hans plats, men i så fall var jag tvungen att skicka honom 1 000 svenska kronor nästa vecka. Jag hade ingen aning om pengarnas värde, men jag sa ja och frågade honom var jag skulle sova. Han hämtade ett tält till mig. För att kunna försörja familjen hämtade November 2017

jag så småningom Cristina till Sverige och sa att hon kunde vara vid Stattena och tigga. Efter en tid dog Cristinas mormor och vi var mycket ledsna. DEN DAGEN träffade jag Anette. Vi pratade men jag visste inte hur vi skulle prata eller vad vi skulle prata om. Vi träffades ibland och undan för undan började vi kunna prata på engelska och även lite på svenska. Jag hade väldigt stora problem med min

dotter Nicoletta. Min svärmor tog hand om henne men myndigheterna ville ta henne till barnhemmet, och jag hade inga pengar för att kunna resa hem. Men när jag träffade Anette och berättade allt så tog hon direkt tag i att hjälpa mig. Hon sa att hon kunde ge min fru jobb om vi ville. Jag tackade Anette som även gav mig pengar så att jag kunde åkta tillbaka till Rumänien. NÄR JAG KOM HEM så åkte jag till barnhem-

met och kunde visa att min fru hade jobb så att vi kunde försörja oss. De sa att det var bra och att vi fick behålla vår dotter hos oss. När jag kom tillbaka till Sverige så ordnade även Anette arbete till mig.

CRISTINA GÖR grytlappar och jag gör smycken där jag stansar verser från Bibeln. Med hjälpen vi fått har vi nu kunnat köpa ett hus som vi betalar på avbetalning. Just nu är min fru sjuk och kan inte göra grytlappar. Jag har försökt att hjälpa henne men det blir inte bra när jag gör det. Grytlapparna blir för små, men jag fortsätter med att göra smycken. Mitt liv är helt förändrat och jag vill tacka de som har hjälpt mig, av hela mitt hjärta. Detta var min berättelse. /ALEXANDRU

Maria Bengtsson är en av våra cirka 10 diakoner i Svenska kyrkan Helsingborg. Hon är precis diakonvigd och finns i en av våra fyra församlingar i Helsingborg. Diakonen Maria berättar om andlig vård i hemmet.

Andlig vård i hemmet MARIA BENGTSSON är en av våra cirka 10

diakoner i Svenska kyrkan Helsingborg. Hon är precis diakonvigd och finns i en av våra fyra församlingar i Helsingborg.

Hej Maria! Vem är diakonen Maria Bengtsson?

– Jag ingår i den grupp av präster och diakoner som arbetar med det vi kallar andlig vård i hemmet. Det innebär att sjuka och deras närstående kan få besök i hemmet av en präst eller diakon för att samtala om livets frågor. En söndag när jag för några år sedan körde till kyrkan blev jag plötsligt klar över min kommande funktion i kyrkans tjänst. Jag kände en uppgift att som diakon arbeta med och utveckla kyrkans stöd till svårt sjuka och deras närstående. När det blev en tjänst ledig i Gustav Adolfs församling med inriktning mot andlig vård så sökte jag mig hit och har jobbat i pastoratet sedan hösten 2016. Min bakgrund är distriktssköterska, vårdlärare och teolog. Jag har de senaste åren arbetat med utbildning och fortbildning för vårdpersonal inom bland annat palliativ vård, etik och existentiellt stöd och även skrivit böcker för vårdpersonal inom dessa områden. Som distriktssköterska har jag uppmärksammat människors behov av att någon finns till stöd vid sjukdom både för den som är sjuk och dennes närstående. Det är inte alltid lätt för vårdpersonal att räcka till för det samtalsstöd som kan behövas. Varför ska kyrkan ha en utökad roll vid sjukdom?

– Kyrkan har historiskt haft stor omsorg om sjuka. Det finns flera exempel i Bibeln på detta, till exempel i Matteus 14:35 och 1 Korinthierbrevet 12:28. Tidigare vårdades människor i större utsträckning på sjukhus där det finns och har funnits sjukhuspräster och diakoner. Men nu vårdas allt fler hemma och möjligheten att ta kontakt med en diakon eller präst är inte lika känd. Vi i gruppen ”Andlig vård” vill arbeta för att kyrkan bygger ut denna verksamhet och att människor i Helsingborg blir medvetna om att kyrkan vill vara till stöd för sjuka, ensamma och närstående även ute i församlingarna. Knappt 75 % av Sveriges befolkning begravs enligt svenska kyrkans ordning 28

och många är med i kyrkans ”Leva vidare grupper” till stöd i sorg. Att som kyrka få finnas med till stöd även innan döden inträffar är viktigt. Hur får man andlig vård i hemmet och vad innebär det?

– Den sjuke, dennes närstående eller vårdpersonal tar kontakt med kyrkan enklast genom pastoratets växel. Någon av oss kan då bestämma tid för antingen ett besök i hemmet eller att den som vill prata kommer till våra expeditioner. Samtalen kan röra allt det som hjärtat är fullt av. När man blir svårt sjuk och livets förändras så kommer både för den som är sjuk och dennes närstående frågor som rör meningen med livet, varför vi drabbas och hur livet ska bli. Det kan finnas rädslor för sjukdom och förestående död. Någon kanske vill ha hjälp med att planera sin begravning. Det kan kännas skönt att få samtala kring trasiga relationer och hur man ska kunna försonas. Våra präster kan komma med nattvard i hemmet om man önskar det. Vi präster och diakoner har tystnadsplikt och vana att samtala kring denna typ av frågor och ser det som en viktig uppgift att som kyrka kunna bistå med hjälp när livet känns svårt.

Diakoni Ordet diakoni har sitt ursprung från ett grekiskt ord som betyder tjänst. Diakoni är kyrkans uppdrag att möta människor i utsatta livssituationer som befinne sig i kroppslig och själslig nöd. Det beskrivs ofta som kristen tro omsatt i handling. Vem kan få andlig vård i hemmet?

– Detta är ett stöd som erbjuds alla som bor och vistas i Helsingborgs pastorat. Man behöver inte vara troende eller bekänna sig till kyrkans lära för att få prata med någon av oss. Vi ser oss som medmänniskor som har tid för lite extra stöd när livet är svårt och vi kan vandra med en bit på vägen. Om du vill ha andlig vård i hemmet kan du ta kontakt med oss. Ring vårt växelnummer så hjälper vi dig att komma i kontakt med rätt person, telefon 042-18 90 00. Vid akuta behov går det att ringa sjukhuskyrkan på kvällstid och helger via lasarettets växel. Du kan också besöka våra församlingsexpeditioner: Maria församling, Södra Storgatan 22 Gustav Adolfs församling, Södergatan 39 Filborna församling, Blåkullagatan 7 Raus församling, Kielergatan 25

November 2017

Är kyrkovalet klart nu?

KYRKOVALET ÄR gjort och rösterna räknade. Nu sätter processen igång för att förbereda den nya mandatperioden. Så här svarar kandidater från nomineringsgrupperna i Helsingborg på frågor om kyrkovalet.

1. Hur skulle du vilja kommentera valet? 2. Vad innebär valet för er nomineringsgrupp?

Aina Modig Lindell, Arbetarepartiet Socialdemokraterna: – Först och främst vill vi lyfta fram det stora valdeltagandet. Det var helt fantastiskt, med stundtals långa köer till vallokalerna. Svenska kyrkan har fått en välförtjänt uppmärksamhet. Vi vill också ge en eloge till ett gott och proffsigt utfört valarbete i god anda och där allt i stort sett fungerade mycket smidigt. – Vi är naturligtvis också glada och tacksamma för det goda valresultatet för vår socialdemokratiska nomineringsgrupp, och att väljarna så tydligt visat oss fortsatt förtroende för Helsingborgs pastorat. Vi är beredda att positivt möta de framtida utmaningar som kyrkan står inför och fortsätta verka för en öppen och välkomnande folkkyrka. Erling Hansson, Trygghetspartiet: – Valresultatet är en spegling av den bild som väljarna fått från pressen och till mindre del från de grupper som deltog i valet. – För Trygghetspartiets del så blir det att komma tillbaka vid nästa val och hoppas på att vi kan få väljarnas röst. Fredrik Sievert, Frimodig kyrka: – Det är glädjande med ett ökat valdeltagande, och Frimodig kyrka fick fler röster

än någonsin tidigare. De stora partipolitiska nomineringsgrupperna har förstås vunnit ännu mer på det stora valdeltagandet. Antagligen för att de är mer kända bland dem som inte röstat i kyrkovalet tidigare, och det får vi respektera. Frimodig kyrka har också blivit representerad i kyrkofullmäktige i många pastorat och församlingar där vi tidigare inte funnits med tidigare. Det är vi mycket glada för. – Vi får lite färre mandat, men det kommer inte innebära någon dramatisk skillnad. Frimodig kyrka fortsätter på samma sätt som tidigare, att verka för en kyrka fri från partipolitik, med Jesus i centrum. Vi är vana vid att vara väldigt aktiva trots att vi är en relativt liten nomineringsgrupp. En stor del av kyrkomötets motioner kommer från oss, och lokalt i pastorat och församlingar försöker vi påverka positivt med vårt engagemang.

Johan Vesterlund, Centerpartiet: – Vi i Centerpartiet är otroligt glada för det stöd vi fått som nomineringsgrupp i kyrkovalet. Vi är glada att så många röstade för en fortsatt öppen folkkyrka med framtidstro, som satsar på en bred verksamhet, och som når fler målgrupper. – Valresultatet innebär att Centerpartiet för första gången är representerade som nomineringsgrupp i Helsingborgs pastorat. Det är glädjande, vi ställde upp i kyrkovalet för att vi är övertygade om att den öppna Centerpolitiken behövs i folkkyrkan och nu har många väljare gett oss sitt stöd. Det innebär att vi för första gången kan vara med och utveckla en folkkyrka öppen för alla i Helsingborg.

Kyrkofullmäktige Helsingborgs pastorat 35,09% 33,87%

Arbetarepartiet - Socialdemokraterna

2013

23,62% 33,51%

Borgerligt alternativ Centerpartiet

10,12%

Frimodig kyrka

9,23% 10,55% 20,84% 13,61%

Sverigedemokraterna Trygghetspartiet i Svenska kyrkan

2017

1,10%

Valdeltagande 16,47 % 11,31 %

Mer information om mandatfördelning och ledamöter, se svenskakyrkan.se/kyrkoval

November 2017

... och vad händer nu i Helsingborg? I kyrkovalet har du som medlem gjort lokalt val till det som heter kyrkofullmäktige. Kyrkofullmäktige beslutar i principiella ärenden och andra ärenden av större vikt, exempelvis mål, riktlinjer och budget. Kyrkorådet är styrelsen för pastoratet. De fattar beslut utifrån fullmäktiges ramar och inriktningar. Kyrkorådet tar fram förslag på budget och ser till att verksamheten kan följa den. Till kyrkorådet finns utskott för olika områden knutna. Oktober: Röster och förtidsröster är räknade och mandaten till kyrkofullmäktige är klara. November: Den 19/11 nominerar församlingsmedlemmar kandidater till församlingsråden. December: Möte med nuvarande och kommande kyrkofullmäktige. Kyrkoråd samt församlingsråd utses. Januari 2018: Ny mandatperiod startar med nytt kyrkofullmäktige, kyrkoråd och församlingsråd.

Karin Forsell, Sverigedemokraterna: – Vi tackar för förtroendet i kyrkovalet där vi gick från drygt 13% till drygt 20 % med en dubblering av rösterna till pastoratets kyrkofullmäktige. Då vi kampanjade inför kyrkovalet, uppmanade vi folk att verkligen rösta på valdagen och vi kände då ett ökat intresse och stöd från allmänheten. – Det positiva valresultatet har ytterligare ökat intresset för kyrkofrågor i vår SD-grupp, vilket gläder oss som arbetar med dessa frågor i kyrkoråd, kyrkofullmäktige mm. Vi får nu 7 ordinarie och 4 ersättare i kyrkofullmäktige, vilket stärker vårt kyrkoarbete. Samuel Lilja, Borgerligt alternativ: – Vi vill inte ha partipolitik i Svenska kyrkan. Tyvärr visar valresultatet att kyrkan tagit ett stort steg i fel riktning. Normeringsgrupper som kommer från politiska partier med stora ekonomiska resurser har gått fram i valet. De fristående nomineringsgrupperna med små ekonomiska möjligheter har haft svårt att nå ut med sitt budskap. Sakfrågorna försvinner i bruset av valfilmer och annan propaganda. – Som borgerlig icke politisk grupp står vi för att utveckla och inspirera vår svenska kyrka genom en vilja att lära och tillägna oss den grund som den kristna tron står för. Det får vi genom utbildning i den kultur som demokratin vilar på oavsett ideologi. Vår nomineringsgrupp kommer att fortsatt ta ansvar för Kyrkans arbete. Vi har därför lagt stor vikt på att våra förtroendevalda har kunskap, engagemang, erfarenhet och inte minst ett stort ansvarstagande. 29

Aktuellt & Sociala medier

Tema Luther ÄN ÄR DET reformationsår och det finn mer att lyssna till och lära om vår Martin Luther och hans liv och leverne. Mellan den 30 oktober och 20 november arrangerar Lekmannakåren följande träffar: VILL DU MÖTA FRU LUTHER? - Råå EFS (Arrangeras av EFS-kyrkan på Råå och Raus församling) Catharina Segerbank dramatiserar. Tid: 30/10 kl 19.00 Plats: EFS-kyrkan på Råå, Missionsgatan 8

Spotify i november KENT Söndag den 19 november klockan 18:00 kan alla fans av rockgruppen KENT avnjuta en Kentmässa i Gustav Adolfs kyrka. För er som vill värma upp lite innan, eller vill lära känna Kent, kommer här vår spotifylista på samma tema. Varsågod, Amos - best of Kent: 747 – Isola Utan dina andetag – B-sidor 95-00 Jag vill inte vara rädd – Kent Taxmannen – Röd La Belle Epoque - Tigerdrottingen Sjukhus – Röd Förlåtelsen – Då som nu för alltid Jag ser dig – Jag är inte längre rädd för mörkret En timme en minut – Verkligen Sverige – Vapen och ammunition

Filmkväll Lutherfilmen del 1 Raus församlingsgård Vi ser första hälften av filmen om Martin Luther och samtalar om filmen över en enkel fi a. Tid: måndag 6/11 kl 18.30 Plats: Raus Församlingsgård Kielergatan 25. Filmkväll Lutherfilmen del 2 – Raus församlingsgård Vi ser andra hälften av filmen om Martin Luther och samtalar om filme över en enkel fi a.

Hur du kommer åt listan enklast? Har du inte haft möjlighet eller tyckt det varit lite besvärligt att scanna våra tidigare QR-koder för att få listan? Nu erbjuder spotify en ny funktion där du kan scanna en bild direkt i appen spotify för att få en spellista. Gör så här: 1. Gå in på din Spotify-app i telefonen 2. Tryck på Sök och sen på kameran till höger om sökfältet som dyker upp 3. Tillåt Spotify att komma åt kameran (om du gör det här för första gången) 4. Håll kameran över spotifybilden på listan 5. Tada – du har listan direkt i din Spotify!

Hjälp till att förverkliga julens önskningar Vad önskar du dig i julklapp? Kanske den vanligaste frågan till barn i juletid. Alla barn önskar, men alla inte har samma möjlighet att få. Genom swish for a wish kan du vara med och förverkliga en önskan i jul hos en behövande familj. Hur fungerar det? Vi i Svenska kyrkan Helsingborg tar inför julen 2017 emot bidrag genom swish. För pengarna köper vi presentkort till familjer som på så sätt får uppleva både glädje av att få och att ge. Presentkorten förmedlas genom det diakonala arbetet. Swisha din gåva till: 123 568 1705 eller scanna

*Swish for a wish* Swisha din julgåva till: 123 568 1705 eller scanna koden direkt i din swish.

Tid: måndag 13/11 kl 18.30 Plats: Raus Församlingsgård, Kielergatan 25 Martin Luther och musiken – Raus församlingsgård Organisten Lars Vahlén berättar om Luthers påverkan på den rika kyrkomusikaliska traditionen och ställer frågor om huruvida vi ”alltid gjort såhär”. Tid: 20/11 klockan 18.30 Plats: Raus församlingsgård, Kielergatan 25 Har ni frågor? Kontakta Magnus Wittgren, 0725-35 10 80 eller Cecilia Karlén, 042-19 90 35.

Allhelgonahelgen, alla helgons dag eller allhelgonadagen? NU ÄR DET DAGS FÖR den förvirrande helgen som egentligen består av tre olika delar. Eller kanske fyra, lite beroende på hur förvirrad man är … Alla helgons dag och allhelgonadagen har sitt ursprung i katolska kyrkan som under medeltiden införde dagen för att vi skulle fi a våra helgon. Det gjorde man den 1 november. Men under 1000-talet dök Alla själars dag upp, eftersom man tyckte att det inte var bara helgonen vi skulle fi a utan även skänka en tanke på våra döda släktningar. Det gjorde man den 2 november. Så småningom försvann den dagen från kalendern. År 1953 beslutades att alla helgons dag skulle bli en helgdag och fi as på den första lördagen mellan den 31 oktober och 6 november. Namnet allhelgonadagen hängde kvar med det gamla datumet, 1 november. År 1983 dök plötsligt Alla själars dag upp igen och så bestämdes att den dagen skulle fi as efter Alla helgons dag, det vill säga på söndagen. Så – Alla helgons dag och Alla själars dag är således två kyrkliga helgdagar som vi kallar Allhelgonahelgen. Allhelgonadagen infaller alltid den 1 november, men är inte längre en helgdag. Halloween är inte en kyrklig helgdag utan har sitt ursprung i Irland, Skottland och USA. Dagen fi as alltid den 31 oktober, dagen före Allhelgonadagen, men inte nödvändigtvis under Allhelgonahelgen. Med det önskar vi en fin och lite mindre förvirrad helg! Källor: www.svenskakyrkan.se/allhelgona www.minnenasjournal.nu/allhelgona-eller-allahelgons-dag/sv.wikipedia.org/wiki/Halloween

svenskakyrkan.se/helsingborg/swish-for-a-wish

QR-koden direkt i din swish-app. Har du inte swish finns det möjlighet att betala in till plusgiro: 11 41 64-7.

OBS! Märk betalningen med Julgåva så hamnar pengarna rätt. Läs mer på: svenskakyrkan.se/helsingborg/swish-for-a-wish

”Gud sköter sitt höga ämbete på ett underligt sätt. Guds kraft framträder alltid i den största svaghet.”

Martin Luther

Läs mer om Luther på www.svenskakyrkan.se/vem-var-martin-luther

November 2017

Korsord

Korsordsdags Stort grattis till alla som svarat rätt på förra numrets korsord. Rätt svar var ”Var dag går han med dig”. Av de rätta svar som kommit in till redaktionen var det två som hade turen i vår dragning av vinster. Grattis säger vi till Bernhard och Isa! Facit finns nu på vår webbsida svenskakyrkan.se/helsingborg/amos.

Tävla bi obi ljet ter

Sista datum för att vara med i utlottningen av biobiljetter för det här numrets ordflä a är den 13 november. Glöm inte att ange er postadress för att vi ska kunna skicka ett eventuellt pris. Svaren mejlar ni till helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se eller skicka via vanlig post till Helsingborg Amos, Box 1453, 251 15 Helsingborg. NÄR MAN RÄKNAR GÅNGER

STÄLLDE BANAL BILDEN

CITERA

KARTONGARK BLADLÖSA

BETYDELSEFULLA

SLAG I LUFTEN

I TRAVE

VAR GIFT MED TOR FULLBORDAS I VEUM

INOM KORT TONFÖLJD

JULBRÖD

TÄMLIGEN

BILD: PIXABAY.COM

TVÄR GÅR MOT SITT SLUT HÅLLER TAMBURLEDNING MAJOR

SVÅRSTARTADE ANSTÅ PICEA ABIES

ÄGNAR SIG ÅT ESKAPISM

VINER

ATT ÄTA TILL MED SKÄNKS

FIKTIV VALUTA

FRÅN MEJERI

TROLLE

LÄNDA TILL FÖRFÅNG

KRÄFTDJUR

FLER ÄN EN

IDROTTSFÖRENING INNERSTAD SES MED SÄCK

KOMMER FÖRST

MOT MARKEN GÖR DEN SOM KLARAR SIG REMSA

EN TYP OSJÄLVISK PERSON

.....

MÖBELJÄTTE RÖRA IHOP SKÄRSKÅDA

HAR LEDARE JORDART

DITO

VAXBLEK

BESTÄMD MÄNGD

REKORD VASS KANT

SKREV “MOR GIFTER SIG”

KURANSTALT

LIKGILTIG ÄR KNATTE

HÖRS SKRÄVLARE

HEUREKA

AVRUNDAD

SINGULAR

November 2017

EN SORTS RÅTTA

PJÄS SES MED KALL HAR KOTTAR

VINTERPLAGG OSTÖRDHET

ÄR EN DEL AV RIKTNING

GNUGGA OCH POLERA

STRESSA

FLÖDE

GJORDE SIG AV MED

VILSELEDD VÄLMÅENDE

EN FÖRMÅGA

LÖFTE

TIERGARTEN

UTROT- I BASTUN NINGSHOTAD EXTAS FÖRÄNDRING

HELA BUNTEN

KURIR DYSTER STÄMNING

LIGGER INTE PÅ LATSIDAN 2 MAC 5:8 SITT FOLKS

RYSLIGA

VÄDERSTRECK

DÖR ALLA GENOM

I DIVISION ETT

Betraktaren Björn Kjellström

Hopp för en självdestruktiv värld

ET SKALL VILLIGT erkännas att jag inte

kände till konstnären Gustav Metz ger, skaparen av den Autodestruktiva konsten, när han med anledning av sin död dök upp i ett av kulturradions program signerat Pontus Kyander. Däremot kände jag desto bättre till The Whos legendariske gitarrist och låtskrivare Pete Townshend som på 60-talet ägnade sig åt att slå sönder sina gitarrer och förstärkare under bandets extatiska konserter. Nu fick jag lära mig att Townshend var en av Metz gers elever vid sina konststudier i London och inspirerades starkt av just dennes autodestruktiva konst. Uttrycket autodestruktiv konst anspelar på Metz gers reaktion på sina upplevelser som judiskt barn under naz ismens dödskult och förhärligande av krig. Han själv undkom genom att han fick hjälp att ta sig till London 1939 där han växte upp bland krigets ruiner. Vad han också bar med sig var de tidigare konstyttringarna som Kubism och Dadaism med dess bejakande av sönderfall och upplösning. Över allt detta låg också hotet från atombomben vars förstörelsekraft världen fick se i Hiroshima och Nagasaki. METZGERS SVAR på detta var att skapa konst som bar fröet

till sin egen förstörelse inom sig. Det kunde variera mellan timmar och år men så småningom var verket förstört och skulle så transporteras bort som skrot och skräp. Hans konst blev en protest mot hotet om förintelse och ett utryck för en radikal icke-våldsprincip. När sedan Pete Townshend svingade sin gitarr blev rockkonserten ett uttryck för samma protest mot samtidens galenskap och destruktivitet. Att jag lyssnade så förhäxat på Pontus Kyanders radioessä om denne konstnär jag inte tidigare kände till beror nog på att jag instinktivt och omedelbart förstod Metzgers relevans för just den tid som är vår. Rovdriften på vår livsmiljö, förnekande av vetenskapens sanningar om klimatförändringar, våldets och hatets retorik från Vita huset, Nordkorea och Moskva, Islamistisk dödskult och nazister som ogenerat vandrar på våra gator och hotar och hatar människor som ännu bär på minnet av förintelsen känns som ett eko från det sammanhang vari Metzger skapade konst som protest och väckarklocka.

”Nu vill jag kanske inte ge uttryck för en syn på kyrkan som autodestruktiv konst eller skapa en autodestruktiv teologi, även om orden känns spännande.” NU VILL jag kanske inte ge uttryck för en syn på kyrkan som autodestruktiv konst eller skapa en autodestruktiv teologi, även om orden känns spännande. Mer vill jag förmedla den inspiration som bekantskapen med Gustav Metz ger har ingett. Det handlar om varje individs ansvar att i någon språkdräkt ge uttryck för såväl oron inför tidens anda och hoppet och viljan att tala för förnuftet, och människovärdet och för Guds folk att visa på Guds vilja som vi möter den i Jesu gestalt. DET KÄNNS som om Metz ger är ganska nära besläktad med gamla testamentets profeter när de naket och osminkat låter sin samtid spegla sig själv i Gudsrikets kontrast. Som kristen kan jag inte undgå att se parallellen i hur Jesus lät den fallna skapelsens frö få gro i sin egen kropp till dess den sönderföll på korset. Men ur förstörelsen och döden växte det liv och det trotsiga hopp som fortfarande är vår skatt och vårt ärende till världen.

November 2017