Tjugofyra enkla tips för skärmvila !
PÄR JOHANSSON, GLADA HUDIK:
”Att hänga med Ida är som balsam för själen”
SVEN AXELSSON
FYLLER 81 – MEN
LÄGGER SIG INTE PÅ SOFFLOCKET
vila
Att finna ro i sorgen
Behovet av vila är gudomligt bekräftat
Vila är nödvändigt för liv. För allt levande finns det med som ett ofrånkomligt villkor. Sömn, stillhet, återhämtning. Utan vila kommer orken att ta slut. Växlingen mellan anspänning och avkoppling lever vi med. Ansträngningen kan vara av olika karaktär: fysisk eller psykisk, trötthet kan bero av intensivt arbete eller av gnagande oro. Belastningen kan vara hög under kort tid eller pågå envist under lång tid. Förr eller senare behövs vilan. Det är en grundläggande mänsklig erfarenhet.
DET ÄR INTRESSANT med tid och rytm. Vi mäter tid utifrån skeenden i naturen, men det finns ett undantag. Året är den tid det tar för jorden att fullborda ett varv runt solen; månaden har sin grund i månens gång runt jorden; dygnet definieras av jordens rotation kring sin egen axel; timmar, minuter och sekunder är indelningar av dygnet.
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.
Ett mått för tid som inte hämtats från naturen och himlakropparnas rörelser är veckan med sina sju dagar. I en av de bibliska skapelseberättelserna (det finns flera) byggs berättelsens rytm upp genom att den delas in i dagar. Varje dag har sitt tema. Om den sjunde dagen sägs att Gud vilade sedan han utfört sitt skapelseverk. En av poängerna med berättelsen är att vilan är viktig, att den till och med är välsignad. Behovet av vila är gudomligt bekräftat. Ingen behöver ha dåligt samvete för att man behöver vila.
När man inom fysiken talar om vila menar man att ett föremål behåller samma läge, är stilla och inte i förflyttning. För oss som människor handlar vila om kropp och själ. Vila kan finnas i såväl stillhet som aktivitet. Vila kan finnas i att följa en rutin, avkoppling från psykisk anspänning kan finnas i fysisk aktivitet
I kyrkan finns olika platser och stunder för vila.
men också i bön eller meditation. Vila kan finnas i avskärmning från andra men också i gemenskap, i stillhet men också i lustfylld aktivitet. Vad är vila för dig? Hur ser rekreation (som ju betyder ”återskapande”) ut för dig?
I KYRKANS SAMMANHANG finns olika platser och stunder för vila. Kyrkogårdarna är inte bara vilorum för dem som gått före oss, det är också vilsamma platser för oss som besöker dem tillfälligt. Kyrkorummet är en plats för vila, inte minst i samband med de kvällsretreater som församlingen bjuder in till. Och vi påminns om Jesus ord till oss: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Detta nummer av Gloria har temat Vila. Jag hoppas du finner vila när du behöver det. Jag önskar dig en välsignad advents- och jultid!
Christofer Lundgren Domprost
Innehåll
Din församling
4 Lokalporträtt
Sven Axelsson, ”marknadsgeneral”
8 Nya askgravplatser på kyrkogården
Tema vila
9 Kan vi nå en punkt där vi kan finna ro i sorgen?
18 Nyfiken på Vad hände med vilodagen?
20 Tankar om tro Vila i tron
30 Tips för skärmvila
Mötet
16 Ida och Pär Johansson, Glada Hudik
Övrigt
24 Boktips
26 Församlingsliv Stickcafé
29 Recept
31 Korsord
visste du att
◗ ... Strängnäs alla förskolebarn blir inbjudna till domkyrkan under november månad för att bygga egna julkrubbor. Välkommen att se dessa fantasifulla konstverk! De kommer att vara utställda i domkyrkan fredag 29 november till söndag 8 december.
Julkrubbans historia
◗ Julkrubban har en lång och fascinerande historia som sträcker sig tillbaka till medeltiden. Den första dokumenterade krubban tros ha skapats av den helige Franciskus av Assisi omkring år 1223. Han ville förmedla Jesu födelse på ett mer konkret och lättförståeligt sätt, så han satte upp en krubba i en grotta i Greccio, Italien. Här samlade han folk för att fira jul och återskapa den heliga natten.
EFTER FRANCISKUS intro duktion spred sig traditionen med julkrubbor snabbt över hela Europa. De tidiga krubborna var ofta mycket enkla, med enbart några figurer och ett par djur, men med tiden började man att inkludera fler detaljer och figurer, såsom de tre vise männen, herdar, och olika djur.
den tidens konstnärliga stil och hantverk.
I SVERIGE KOM julkrubban i bruk på 1700-talet, och den blev snart en viktig del av jultraditionen. Ofta placerades den under granen eller på en särskild plats i hemmet. Traditionellt inkluderar en svensk julkrubba Jesus, Maria, Josef, änglar, herdar och djur, och den kan variera i storlek och detaljer beroende på familjens traditioner.
En julkrubba gjord av förskolebarn i Strängnäs.
Under renässansen blev krubborna alltmer konstnärliga och utsmyckade, vilket speglade
Dags för årets domkyrkomust
◗ I trädgårdarna som hör till domkyrkoförsamlingens fastigheter växer massor med äppelträd. Äpplena plockas av frivilliga och skickas till musteri.
Domkyrkomusten säljs sedan till förmån för behövande här hemma och ute i världen.
Under 1800-talet började även små figurer av trä, plast eller keramik bli populära, och dessa används fortfarande idag. Många familjer samlar på julkrubbor som en del av sin julpyntning, och det finns idag ett brett utbud av stilar och teman att välja mellan. Julkrubban fortsätter att vara en symbol för julens budskap om fred och kärlek, och dess historia är ett bevis på hur traditioner kan utvecklas och anpassas över tid.
Du kan köpa domkyrkomusten på julmarknaden den 14 december. Det går också att få domkyrkomust hemkört av domprosten själv.
HÄR HITTAR DU FORMULÄRET
◗ ... för att boka domprostens hemkörda: svenskakyrkan.se/strangnas/ domkyrkomust-2024
REDAKTION
Varsågod!
◗ Gloria ges ut av Strängnäs Domkyrkoförsamling med Aspö.
Telefon: 0152–245 00
E-post: strangnas.domkyrkoforsamling @svenskakyrkan.se
Webb: svenskakyrkan.se/strangnas
Post- och besöksadress: Biskopsgränd 2, 645 30 Strängnäs
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2024.
Distribution: Postnord
Omslagsbild: Magnus Aronson
SVEN AXELSSON,
Strängnäs tidigare ”marknadsgeneral”, har inga planer på att lägga sig på sofflocket, bara för att han råkar fylla 81 i november.
”Jag är väl inte känd för att vila”
TEXT: Hillevi Wahl FOTO: Magnus Aronson
◗ Sven Axelsson är fortfarande aktiv styrelseordförande i två bolag och programansvarig för Strängnäs Rotaryklubb.
– Eftersom jag tycker saker, så blir jag lätt inblandad i olika sammanhang. Jag har nog aldrig kunnat gå på ett möte utan att bli vald till något, säger han med ett stort skratt.
Strängnäsprofilen, som innan pensioneringen var försäljningschef på Hemglass, bor tillsammans med hustrun Catharina i en lägenhet på Lasarettsgränd, i gamla sjukstugan i Strängnäs.
– Vi har tjugo meter till Mälaren, och eget bad. Från köksfönstret ser vi Domkyrkan, denna fantastiska skapelse, som vi gärna går till. Det är en underbar miljö att få leva och bo i, med både kultur och vatten.
SVEN AXELSSON FÖDDES 1943 i
Norra Råda i Värmland, som mellanbarn i en syskonskara av tre. Mamma Astrid var lärarinna och pappa Ingvar tjänsteman.
mycket som de andra för att få samma betyg. Drivkraften och envisheten hos Sven märktes tidigt.
– När jag var åtta år, så blev jag svårt sjuk. Blindtarmen gick sönder, sedan fick jag lunginflammation, tarmvred och andra komplikationer. Jag låg på Torsby lasarett i sju månader. När jag kom hem så fick jag hjälp av mamma att läsa in det jag tappat i skolan. Jag ville absolut inte behöva gå om ett år, och byta klasskamrater.
– Det var en hård tid, men jag lyckades läsa in allt och slapp gå om, vilket var en stor lättnad, säger Sven Axelsson.
1958 GICK FLYTTLASSET till Strängnäs, när fadern fick jobb som stadskamrer i staden. Tack vare sitt stora fotbollsintresse hittade Sven snabbt nya kompisar i IK Viljan. Efter ett antal år som aktiv spelare gick han över till ledarsidan och var ledare i 53 år, varav ordförande i 19 år.
!visste du att
– Redan då var jag väldigt intresserad av fotboll och ville hellre spela boll än att läsa läxor. Men eftersom mamma var lärare, och rädd för att få stämpel på sig att favorisera sina egna barn, så tvingades jag läsa dubbelt så
– Det var ett sätt för mig att ge tillbaka lite av allt det fina som idrotten och föreningen gett mig.
”I 48 år har jag gått upp halv fem varje marknadsmorgon och jobbat. I år gick jag upp kvart i sju”, säger Sven Axelsson som släppt ansvaret för Strängnäs Marknad. »
Har du själv haft några förebilder, som ledare?
– Min gamle vän, Bernt ”Jompa” Jonsson, 96 år, som jag hälsade på
◗ ... Sven Axelsson har fått ett eget pris uppkallat efter sig av IK Viljan, ”Sven Axelssons pris”, som årligen tilldelas en ideell kraft, som gjort extraordinära insatser för föreningen.
Sven Axelsson
Ålder: 81 år
Familj: Hustru Catharina, egenföretagare, dotter Catharina, som är ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs, svärsonen Michael, barnbarn samt min frus barn och barnbarn. ”Det är tur att både fru och dotter heter Catharina, det blir mycket lättare för mig att hålla reda på”.
Bor: I lägenhet på Lasarettsgränd, i gamla sjukstugan i Strängnäs.
Gör: Strängnäsprofil. Fram till 2023 Strängnäs ”marknadsgeneral” under 18 år. I dag aktiv styrelseordförande och verksam i två bolag.
i söndags, har lärt mig många bra saker om hur man får en grupp att fungera tillsammans, och få alla individer att göra sitt bästa.
– Som kuriosa kan jag nämna att jag ersatte ”Jompa” som ordförande i fotbollssektionen 1975, fyra år senare tog jag över efter ”Jompa” som ordförande i huvudstyrelsen och 2005 lämnade han över till mig som ”Marknadsgeneral”, säger Sven Axelsson
LAGANDAN HAR ALLTID varit viktig inom föreningen, det gäller både spelare och ledare.
– Viljan har inte satsat på några få toppspelare. Vi har velat ha en bredd, med balans mellan senioroch ungdomsverksamheten.
IK Viljan har en slogan som lyder, ”Hellre på plan än på stan”.
– I ett lag är det viktigaste att man har respekt för varandra och tar hänsyn till andra. Det är ingen slump att Viljan i dag är ett av de största integreringsprojekten i kommunen med drygt 600 killar och tjejer, under 16 år, som en del av en stor gemenskap.
– Tack vara det får många av ungdomarna både lära sig språket och det här med respekt och hänsyn, säger Sven Axelsson.
Han tycker att fler vuxna och erfarna människor borde engagera sig i både sina egna och andra ungdomars väl och ve.
– Det är väldigt lätt att sitta hemma i finsoffan och dricka gin och tonic och ha åsikter – i stället för att engagera sig och hjälpa till på olika områden.
– Det är synd. För man blir glad av att engagera sig, och alla behöver inte nödvändigtvis engagera sig i idrotten, säger Sven Axelsson. 2023 instiftade IK Viljan ett speciellt ”Sven Axelssons-pris” som ska delas ut varje år, till någon ”som gjort extraordinära insatser för föreningen”.
– Jag sitter i juryn och kan fortsätta att stimulera bra insatser för föreningen. Precis som Bernt ”Jompa” Jonsson en gång i tiden gjorde för mig, säger Sven Axelsson.
Temat för det här numret av Gloria är ”vila”. Vad är det för dig?
– Jag är väl inte känd för att vila.
Om vi människor ska få lite i balans i livet måste vi lära oss att se det positiva, som garanterat finns där, menar Sven Axelsson.
Men när man jobbar så hårt som jag har gjort, så tror jag att det är ännu viktigare att ha förmågan att hitta de där små pauserna för att kunna ladda batterierna.
– Vila behöver inte innebära att man går och lägger sig. För mig har återhämtning varit att göra någonting helt annat, något som bryter av mönstret i vardagen. Som att bara sitta i tv-fåtöljen och lösa korsord, läsa eller umgås med goda vänner och äta en god middag, säger Sven Axelsson.
– Man måste se upp så det inte blir för mycket elände och gnäll i
vår ålder. Det är lätt att hamna i diskussioner som utvecklas till en enda lång orgie i krämpor och sjukdomar. Och tittar du på Rapport på kvällen, så är det alltid en orgie i elände. Det där eländet äter in sig i kroppen, säger Sven Axelsson. Om vi människor ska få lite i balans i livet, så måste vi också lära oss att se det positiva, som garanterat finns där, menar han.
– Som min husläkare säger: ”Du har lite småkrämpor, Sven, men det kompenserar du med ett gnistrande intellekt”. Jag tyckte i alla fall att hon sa det.
”Vi har tjugo meter till Mälaren, och eget bad”, säger Sven Axelsson, som tycker att Strängnäs är en underbar miljö att få leva och bo i.
”För mig har återhämtning varit att göra någonting helt annat, något som bryter av mönstret i vardagen.”
Humorn och nyfikenheten har han gemensamt med hustrun Catharina som han har varit lyckligt gift med i 14 år.
Kommer du ihåg vad det var som du föll för, hos henne?
– Absolut. Catharina var så vänlig och omtänksam. Dessutom såg hon bra ut, vilket hon fortfarande gör. Jag brukar säga att hon är väldigt nöjd med mig också, men frågar du Catharina så är det väl si och så med det, skrockar han.
Egentligen hade de tänkt sig ett litet och enkelt bröllop, när giftermålet bestämdes, 2010.
– Men dåvarande domprosten Johan Dalman, sa ”nej, nej, det här ska vara i Domkyrkan!” Han ställde upp på sin lediga dag och vigde oss, och det kom 53 gäster till kyrkan, trots att bara den närmaste släkten var inbjuden.
– Efter vigseln, när jag tackade
honom för att han ställt upp, så sa han: ”Självklart ställer jag upp, jag kommer på dopet också.” En karakteristisk kommentar, med glimten i ögat, av vår fantastiske biskop Johan Dalman, säger Sven Axelsson.
JARGONGEN TYCKS LIKA hjärtlig och skojfrisk, oavsett om det är husläkare, knallar eller biskopar som Sven Axelsson pratar med. Samtidigt har han ett stort kontrollbehov och är känd bland knallarna på Strängnäs Marknad för att vara ”hård men rättvis”.
– När jag gick runt förra året och sa tack och adjö, så var det många som kom fram och ville tacka för ett bra jobb. ”Vi knallar är lite vildvuxna, men i Strängnäs, där har vi alltid vetat vad som gäller, det gillar vi!”
– Många tror att man tappar poäng när man är tydlig och
pekar med hela handen. Men ordning och reda skapar respekt. Huvudsaken är att man tror på människor, och ger dem förutsättningar att göra sitt bästa, säger Sven Axelsson.
Strängnäs Marknad har varit en stor del av ditt liv. I år var första gången på många år som du inte var ansvarig. Saknar du det?
– Nej. När jag väl har bestämt mig för något, så är det det som gäller.
– I 48 år har jag gått upp halv fem varje marknadsmorgon och jobbat. I år gick jag upp kvart i sju. Det kändes väl lite konstigt, men min fru sa att ”det är första året på otroligt länge som du är kontaktbar veckorna innan marknaden.” Jag brukar vara så grinig. Nu slipper hon det.
– Min efterträdare Magnus Löfberg och hans kollegor skötte sig fantastiskt bra. Catharina och jag var där som besökare och marknadsdagen var en vacker och solig höstdag, mycket folk, och ordning och reda, precis som det ska vara, säger Sven Axelsson.
Södra kyrkogården får nya askgravplatser
I mitten av oktober invigdes 28 nya askgravplatser på Södra kyrkogården, där varje plats rymmer upp till fyra askor.
◗ I mitten av gravplatserna har perenner som prydnadsgräs, iris, stäppsalvia, sockblomma och höstsilverax planterats, och runt om varje gravsten finns ljung. Till våren kommer ljungen att bytas ut mot påskliljor, följt av sommarblommor.
Askgravplatserna är tillgängliga både på Södra och Gamla kyrkogården och erbjuder ett alternativ för dem som önskar en namnmärkt grav där gravskötsel ingår i 25 år. Varje askgravplats har en gravvård med en namnplatta och upplåts med gravrätt som kan förnyas efter den initiala perioden.
EN ASKGRAVPLATS KAN rymma mellan 1 och 4 askor, och det krävs en gravrättsinnehavare. Askan gravsätts i tygurna, och anhöriga har möjlighet att närvara vid gravsättningen.
Församlingen svarar för en kollektiv plantering i anslutning till askgravplatsen.
För askgravplatsen tar församlingen ut en avgift, där gravsten,
namnplatta inklusive montering och skötsel ingår.
Gravrättsinnehavarna får medverka till utsmyckningen med snittblommor och ljus, krukväxt ställd ovan mark och granrisdekoration över vintern. Däremot är planterade växter, prydnadssaker tillverkade av plast, trä, metall, keramik, sten med mera inte tillåtna.
OM YTTERLIGARE EN aska gravsätts förlängs gravrätten automatiskt så att gravrätten blir 25 år från senaste gravsättningen. Vid förlängningen tas en ny avgift ut för namnplatta samt en skötselkostnad för tiden som gravrätten förlängs med.
!visste du att
För att bli kandidat till kyrkovalet behöver du:
◗ tillhöra Svenska kyrkan.
◗ vara döpt eller vara eller ha varit förtroendevald.
◗ ha fyllt 18 år senast på valdagen och
◗ vara kyrkobokförd i en församling i Sverige.
Var med och påverka Svenska kyrkans framtid. Ställ upp som kandidat. I kyrkovalet!
◗ 2021 ställde 27 000 personer upp som kandidater. Kyrkovalet är viktigt eftersom Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka som är beroende av människors engagemang. I kyrkovalet har du och andra möjlighet att påverka.
NÄR DU BLIR vald inom Svenska kyrkan är du med och bestämmer vad kyrkan ska göra de kommande fyra åren. Det handlar framför allt om tre olika områden:
• Vad kyrkan ska göra – den strategiska inriktningen.
• Vad det får kosta – budgeten och resursfördelning
Vill du kandidera i kyrkovalet? kontakt
POSK (partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan): Niclas Fournér Winghamre, ordförande för POSK lokalförening i Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö. niclas.fourner @outlook.com
Arbetarpartiet
Socialdemokraterna: Annika Hedengren, gruppledare för nomineringsgruppen Arbetarpartiet Socialdemokraterna. a_hedengren @hotmail.com
• Hur den grundläggande uppgiften ska bedrivas – att följa upp och utvärdera den grundläggande uppgiften: att fira gudstjänst, undervisa i och berätta om kristen tro, och att möta och hjälpa utsatta människor.
Om du blir invald gäller det en hel mandatperiod, alltså fyra år. Det är tiden fram till nästa val. Om du inte blir invald på valdagen kan det hända att du utses till ledamot eller ersättare vid ett senare tillfälle, till exempel för att ersätta någon som flyttat.
UPPFYLLER DU KRAVEN för att ställa upp i kyrkovalet är nästa steg att antingen kontakta en befintlig nomineringsgrupp att kandidera för, eller att bilda en ny nomineringsgrupp.
LÄS MER
◗ ... om att kandidera i kyrkovalet på svenskakyrkan.se/kyrkoval/ kandidera-i-kyrkovalet
vila
Kan vi nå en punkt där vi kan finna ro i sorgen?
TEXT & ILLUSTRATION: Sophie Ekman
högtider som julen brukar vara glädjefyllda, men de kan också påminna oss om det som saknas. Den tomma platsen vid pepparkaksbaket, eller så är det första julen utan barnen efter en skilsmässa.
– Sorg är en förlust av något, och det handlar inte alltid om att förlora någon närstående.
Den kan också handla om andra förluster i livet, som förlorade drömmar, en förändrad livssituation eller en barndom som inte blev som man hade hoppats. Sorg är stort och komplext, och vi bär ofta på mer än vi tror, säger Åsa Tomczyk, samtalsterapeut, lärare och föreläsare inom sorg.
Hon träffar ofta människor som inte själva är medvetna om sin sorg.
– Många är rädda för att möta sina känslor och flyr hellre ifrån dem, förklarar Åsa. Vissa går in i undvikande och låtsas som att allt är bra, vilket ger en tillfällig lättnad. Andra kan reagera med ilska, få
När vi tillåter oss att känna alla känslor kan läkningen börja. Åsa Tomczyk, samtalsterapeut
vredesutbrott eller börja agera på sätt de inte känner igen sig själva i. Förändrade matvanor, sömnproblem eller självstraffande beteenden kan vara tecken på att sorgen finns där, även om vi inte alltid förstår det.
För ja, sorgen får oss ofta att stänga av eller fly från känslorna, men en viktig del av att må bättre i sorgen är att acceptera den, och ge den utrymme.
– Att sopa sorgen under mattan kanske fungerar för stunden, men förr eller senare kommer den ikapp. När vi vågar möta sorgen blir den oftast lättare att bära.
Det gör vi genom att prata om sorgen. Hur den känns – i både kroppen och i huvudet.
– Sorgen är inte farlig, den är inte bara mörker och förtvivlan. Den kan också ge oss insikter om oss själva och våra känslor. När vi lär känna sorgen blir den inte lika hotfull, säger Åsa, och betonar vikten av att låta känslorna komma, även om det kan vara läskigt.
Hon berättar om sina egna upplevelser efter att ha förlorat sina föräldrar, som hon stod mycket nära.
– Jag kunde bryta ihop plötsligt, helt utan förvarning. Men det är okej att vara ledsen och gråta, det betyder att det vi sörjer är viktigt för oss. Att acceptera det är en del av läkandet.
Ofta klarar man ett sorgearbete själv, men ibland kan man fastna och då finns hjälp.
– Det finns verktyg som gör skillnad. Det finaste i mitt arbete som terapeut är när jag ser någon börja förstå sig själv och sin sorg, och pratar om den på ett
”Julen är en extra tuff tid eftersom den är så starkt förknippad med familj, traditioner och gemenskap”, säger Åsa Tomczyk.
nytt sätt. Det gör att mitt arbete känns så värdefullt, säger Åsa. Kan man vila i sin sorg?
– När vi tillåter oss att kän na alla känslor, kan läkningen börja. Då kan vi nå en plats där vi kan minnas och känna glädje, och där saknaden inte längre hindrar oss från att leva vidare. Det är en plats där vi kan vila i sorgen, förklarar Åsa.
Gbehöver tid.
– Sorg är den långsammaste av alla känslor. Om man blir arg går det över ganska snabbt, eller om man skrattar åt något.
Men du kan inte trösta någon snabbt.
Sorgen läker i sin egen takt och behöver sin egen omsorg. Den viktigaste omsorgen är tid.
Han liknar sorgen vid ett sår som läker.
öran Larsson, präst och psykoterapeut, har också arbetat med människor i kris på olika sätt och under många år. Hans egen sorg efter att ha förlorat sin yngste son, Isak, som tog sitt liv, har haft en djup inverkan på honom.
– Den akuta, sönderslitande sorgen är som en varg som river runt, en oerhörd smärta. Den kan vara så sönderslitande att det nästan inte går att sörja. Det är svårt att hitta någon vila där. Men så småningom tror jag det går att komma till en vila i sorgen, säger Göran.
Liksom Åsa, betonar Göran vikten av att möta alla känslor. Han ogillar begrepp som ”sorgebearbetning” eller ”att hantera känslor”.
– För mig handlar det om att tillåta känslor, snarare än att försöka hantera dem. Det är inte de känslor vi uttrycker som gör oss sjuka, utan de vi gömmer inom oss, förklarar han.
Göran delar Åsas syn på att sorg är en process som
– Du kan inte skynda på läkningsprocessen, men du kan se till att såret är rent och luftigt, ge de bästa förutsättningarna för att läka. Samma gäller för ett sorgesår.
En sorg kan läka ut, men saknaden kan bestå.
Göran berättar hur han ibland överväldigas av saknaden efter sin son Isak, trots att det gått många år.
– Saknaden triggas ibland av små saker, som att jag ser några unga killar i fotbollströjor från hans klubb. Då måste jag stanna bilen och bara gråta. Men även om saknaden aldrig helt försvinner, är den något annat än den första, sönderslitande sorgen.
När hans mamma nyligen gick bort vid 97 års ålder, var sorgen annorlunda.
– Det var mer som ett lugnt vemod. När jag tänker på henne känner jag att vi båda är omslutna av något större, och det ger mig en känsla av vila i sorgen, säger han.
Åsa Tomczyk
Ålder: 49 år.
Familj: Man och två barn.
Gör: Certifierad handledare i sorgbearbetning, samtalsterapeut (ACT) och lärare i sorg.
kortom
Göran Larsson
Ålder: 71 år.
Familj: Fyra barn, tre på jorden och ett i himlen.
Gör: Präst och psykoterapeut.
En osörjd sorg kan leda till depression om man fastnar i den och inte kommer vidare.
Göran Larsson, präst
Göran vill påpeka att sorg i sig självt inte är samma sak som depression, men liksom Åsa menar han att det finns tillfällen när man kan behöva ta professionell hjälp.
– En osörjd sorg kan leda till depression om man fastnar i den och inte kommer vidare. Det är viktigt att hålla ett öga på sina känslor och söka stöd om man upplever det som att man inte kan sörja på ett sätt som för en framåt.
Både Åsa och Göran betonar vikten av att inte bära sorgen ensam. Att dela sina känslor med andra är en viktig del av sorgeprocessen.
– Sorg är väldigt tungt att bära ensam, säger Åsa. Om du har vänner omkring dig, våga prata med dem. Och om du inte har det, finns det andra du kan vända dig till, som terapeuter eller stödgrupper.
Göran instämmer:
– Vi är inte gjorda för att bära svåra förluster på egen hand. För att kunna vila i sorgen, behöver du minst en annan människa att vila tillsammans med.
Han berättar om hur ovärderligt det var att ha en vän som ringde honom en gång i veckan efter Isaks död.
– Ibland sa jag att jag inte orkade prata mer för dagen, och då sa han bara: ”Okej, jag ringer nästa vecka”.
Kan högtider som julen förstärka känslan av sorg och saknad?
– Julen är en extra tuff tid eftersom den är så starkt förknippad med familj, traditioner och gemenskap, säger Åsa. Det kan hjälpa att förbereda sig mentalt inför högtiden och tänka på hur man kan ta hand om sig själv.
Göran berättar hur hans familj hanterade julen efter Isaks död.
– Vi firade inte jul alls ett år, vi reste bort i stället. Det tog tid innan vi kunde återuppta traditionerna igen, men när vi gjorde det skapade vi en minnesstund för Isak, vilket hjälpte oss att finna vila i sorgen även under högtiden.
Han tillägger:
– Ibland behöver man också få vila från sorgen. Att göra något helt annat, resa bort eller fokusera på något som ger glädje, kan vara nödvändigt för att orka möta nästa sorgevåg.
Kan tro vara en tröst i sorgen?
– Tro kan vara både ett stöd och en börda under sorg. När Isak dog kunde jag inte längre vara präst. Jag hade inget att säga om Gud eller Jesus längre. Men paradoxalt nog har jag aldrig känt mig så nära Gud som just då. Det var som att vara buren och omsluten, trots att jag inte kunde predika längre. Jag tror inte på Gud som något ”där ute’”, utan mer som en verklighet vi alla är en del av, något som omsluter både mig och Isak. Jag tror i Gud, inte på.
Åsa, som inte definierar sin tro, finner också tröst i något större.
– Jag går ofta till kyrkogården och sitter vid minneslunden där mina föräldrar är begravda. Där känner jag en starkare närvaro som ger mig ro.
Trots att sorg ofta känns överväldigande, tror både Åsa och Göran att den kan leda till personlig utveckling.
– Ju mer du lär känna din sorg och smärta, desto bättre lär du känna dig själv. Du blir starkare i dig själv och vågar uttrycka vad du behöver, säger Åsa.
– Sorgen kan ge oss en djupare förankring i oss själva. Vi blir lite starkare, lite lugnare och lite klokare av det vi går igenom, om vi får möjlighet att bearbeta det på ett läkande sätt, säger Göran.
Att finna vila i sorgen är en personlig resa som kräver tid, acceptans och medkänsla med sig själv. Genom att tillåta alla känslor att finnas, söka stöd hos andra och ge sig själv tid att läka, går det så småningom att hitta en plats där sorgen inte längre dominerar ens liv.
– Sorgen är en del av livet, och även om den kan kännas övermäktig, finns det vägar att hitta vila och ro mitt i det smärtsamma. Det handlar om att vara snäll mot sig själv och våga känna det man känner, säger Åsa.
– Man kanske inte kan skapa vilan, men man kan underlätta för den och ge förutsättningar för att den ska infinna sig. Genom att acceptera sorgen kan man så småningom finna ro, och kanske till och med tacksamhet för det man haft, avslutar Göran.
... sätt att ta hand om din sorg
1 Tillåt dig att sörja
Det är lätt att vilja undvika smärtan, men för att läka behöver vi våga känna sorgen. Det är okej att vara ledsen.
3 Ge sorgen tid
Sorg har ingen tidsram. Den tar den tid den tar. Försök att inte stressa fram läkningen, utan låt den komma i sin egen takt.
2 Prata med någon
Att dela din sorg med någon annan kan vara en stor lättnad, och hjälpa dig att förstå dina känslor.
4 Var snäll mot dig själv I sorgen kan vi ibland vara hårda mot oss själva och känna att vi ”borde” må bättre eller komma vidare snabbare. Kom ihåg att ge dig själv den omsorg du behöver – små, enkla saker kan göra stor skillnad.
... sätt att stötta en vän i sorg
1 Lyssna utan att lösa
Var närvarande och låt din vän sätta ord på sina känslor. Försök inte komma med lösningar eller säga att ”allt blir bra”.
3
Undvik att säga ”nu är det väl bättre!” Alla sörjer olika. Istället för att anta något, låt din vän känna det hen behöver känna.
2 Våga fråga ”hur mår du?” Fråga hur din vän känner och var redo att lyssna. Att visa att du bryr dig betyder mycket.
4 Erbjud hjälp i vardagen
Enkla saker som att laga mat eller bara vara där kan göra stor skillnad när allt känns tungt.
IDA JOHANSSON OCH PÄR JOHANSSON SKÅDESPELARE I GLADA HUDIK-TEATERN
”Vi vill visa att alla är olika och att vi bör ta vara på det”
Det började med en dans på en regnig parkeringsplats. Sedan kom genombrottet med Catwalk och nu syns Pär och Ida på vita duken igen. När livet snurrar på, finner de lugn i varandra.
TEXT: Anna-Maria Stawreberg FOTO: Magnus Glans
I höstas gick
Det kunde ha varit vi upp på biograferna.
◗ Säters nedlagda mentalsjukhus. Ida Johansson storgråter och känner ångest. Hon har precis besökt Rasbiologiska institutet i Uppsala, och sett outhärdliga bilder. Nu sitter hon i en tom sjukhussal och ringer hem till sin pappa i Mölndal. Frågar det oerhörda. Tanken som hon knappt orkat snudda vid: – Hade ni tänkt lämna bort mig? När jag föddes. På ett typ sjukhus eller barnhem eller något?
Sådana tankar har han aldrig haft, försäkrar han. Förstås.
Men egentligen är det inte så självklart. För hade Ida, som har Downs syndrom, fötts för 60 år sedan hade hennes liv säkerligen sett annorlunda ut.
BÅDE PÄR JOHANSSON och Ida Johansson har varit igång sedan i ottan. Pär har kört 30 mil från Hudiks
Jag är väl medveten om att det jag
utsatte Ida för under filminspelningen
var extremt tufft.
Pär Johansson
vall och Ida har rest ännu längre, 40 mil från Göteborg. Trots det ser de båda nästan oförskämt pigga och utvilade ut när vi träffas på Glada Hudikteaterns stamhotell i Stockholm.
Det har gått några månader sedan inspelningen av deras nya film Det kunde ha varit vi. För Ida var inspelningen känslomässigt tung. Filmen tar upp ett mörkt kapitel i Sveriges historia, då funktionshindrade människor sågs som mindre värda, gömdes undan på institutioner och till och med användes i experiment.
– Jag är väl medveten om att jag utsatte både Ida och Emma Örtlund, Idas motspelerska, för något tungt och tufft. För precis som filmens titel antyder, det kunde ha varit de som utsattes, om de levt i en annan tid, säger Pär och tittar på Ida.
– Ja, i slutet ville jag inte fortsätta. Jag mådde psykiskt dåligt, säger Ida.
Men Ida härdade ut och genomförde inspelningen. Så är hon proffs också. Ida har spelat teater sedan barnsben. Redan när hon var i förskoleåldern framförde hon stycken som Djungelboken och Klas Klättermus.
– Jag tycker om att spela teater, eftersom jag tycker om att överdriva mina känslor, förklarar Ida.
»
Ida har spelat teater sedan hon var sju år. Pär började med teater som 26-åring. I dag är de båda välkända ansikten för den svenska publiken.
Pär påpekar att Ida ibland kanske är för bra på att uttrycka känslor.
– Du kan leva dig in så starkt i olika situationer att det blir jobbigt för dig, säger Pär.
Ida tystnar en stund. Klappar Pär tålmodigt på axeln och suckar djupt, nästan lite teatraliskt, innan hon svarar.
– Ja, jag är bra på att uttrycka kärlek. Du är också bra på det, Pär, men inte lika bra.
DE KÄNNER VARANDRA väl. Faktum är att de varit vänner i 14 år. En vänskap som resulterat i filmer som Catwalk, där Ida och de andra i Glada Hudikgänget drog till New York, men också i föreställningar som Trollkarlen från Oz, en föreställning som dragit fulla hus runt om i Sverige.
– Jag glömmer aldrig första gången jag träffade Ida. Vi hade spelat föreställningen Elvis på Lorensbergsteatern i Göteborg, berättar Pär.
Kort
Den då 20-åriga Ida hade suttit i publiken. Fylld av drömmar om att få dansa, spela teater och sjunga inför en publik. Hon var väl förberedd. Och hon hade en djärv plan.
– Hon väntade utanför teatern, och när jag kom stoppade hon mig och framförde en liten dans och ett teaterstycke. Jag kände direkt: ”Henne ska vi ha!”, säger Pär och skrattar.
Ida ser nöjd ut. För så blev det. Och sedan dess har Ida gjort stor succé såväl med sin dans och sin sång som med sitt skådespeleri. För att inte tala om hennes enorma talang som komedienne.
– Hon är en komisk drottning, säger Pär.
om
Ida
Johansson
Ålder: 34 år.
Familj: Pojkvän, syskon och föräldrar.
Bor: I Mölndal.
Gör: Skådespelare och jobbar i daglig verksamhet.
Dansen är mitt liv. Då känner jag mig fri från allt annat. Då känner jag hur magiskt och underbart det är.
Ida Johansson
Den som sett henne programleda serien Idas träningsskola på Youtube kan bara instämma. Likt en svensk Bridget Jones visar hon övning efter övning. Och även om det inte alltid går perfekt, är hon ständigt lika värdig. Ett stoneface som slutför uppgiften, kosta vad det kosta vill.
FÖR PÄR KOM genombrottet på ett annat sätt. Det har gått nästan 30 år sedan den då arbetslösa Pär öppnade dörren till dagcentret i Hudiksvall. I bagaget hade han en kraschad fotbollskarriär. Han hade delat lägenhet med Tomas Brolin och framtiden såg ljus ut. Men han höll inte hela vägen. Och nu var han alltså 26 år och tvingad att ta ett ALU-jobb på ett dagcenter. Pär hade en vag aning om att han var intresserad av teater. Han visste också att han definitivt inte var intresserad av att låta ett gäng ungdomar med funktionsvariation sitta och träna på att knyta skorna hela dagarna. Den som har sett filmen Hur många lingon finns det i världen? vet hur det gick.
För Pär tog med sig gänget till närmaste köpcentrum, köpte skor med kardborreband och i stället började de spela teater. Det blev succé.
– I dag har vi 14 utvecklingsstörda skådisar och sex normalstörda. Och vi har auditions precis som alla andra teatrar. De som är med måste ha någon form av talang, säger Pär.
Förutom att Glada Hudikteatern är en viktig del av Kultursverige, finns det ett underliggande budskap i allt de gör.
– Vi vill få hela världen att ändra sitt sätt att se på utvecklingsstörda, och sedan vi började har det hänt massor. Se bara på ICA-Jerry, som jobbar hos oss och blev en stor karaktär i ICA:s reklamfilmer. I dag har ICA anställt 1 750 personer med någon form av utvecklingsstörning, säger Pär.
Sedan genombrottet har det gått i ett för Pär. Under de senaste åren har han rest runt både i Sverige och utomlands för att hålla föredrag om Glada Hudik-teatern och arbetet med integration.
– Vi vill visa att alla är olika, och att vi ska värdesätta och ta vara på de där olikheterna i stället för att se dem som ett hinder, säger Per.
Det är extra viktigt i dag, när det blåser snåla vindar, dras in på bidrag och talas allt mer om ekonomisk effektivitet. Lägg därtill att fosterdiagnostistiken som blivit allt mer utvecklad gör att det föds färre och färre barn med Downs syndrom.
OCKSÅ IDA HAR haft fullt upp. Ibland har det till och med snurrat lite för fort, erkänner hon.
– Det är underbart att vara känd. Men ibland känner jag ”hur ska jag orka bära runt på allt det här jag måste göra”, säger hon.
Då laddar hon om genom att lyssna på musik, bowla och umgås med människor hon tycker om, som sin pojkvän.
Och du, Pär, hur orkar du?
Kort
om
Pär
– Jag omger mig med väldigt bra personer. Dessutom har jag ett andningshål hemma i Hudiksvall. Och att bara hänga med Ida, som i dag, är som balsam för själen, säger han.
Johansson
Ålder: 54 år.
Familj: Två vuxna barn, sambo och hunden Nellie.
Bor: I Hudiksvall och i Stockholm. Gör: Verksamhetsledare, manusförfattare, teaterproducent och regissör. Grundade Glada Hudik.
Pär trivs med sitt jobb, är något av en arbetsnarkoman och konstaterar att arbetslivet ibland känns enklare än privatlivet. Hemma i Hudiksvall finns barnen Hannes, 24, och Elsa, 20 år. Efter skilsmässan från barnens mamma, i efterdyningarna av sonens återfall i leukemi, levde Pär ensam i många år.
Men inte längre. Han har träffat en ny kvinna och pendlar nu mellan huset i Hudiksvall och lägenheten i Stockholm. Med i boet har även den vita japanska spetstiken Nellie flyttat in.
Nellie, som är med under intervjun, låter sig villigt klappas av Ida. ”Hon är duktig på hundar”, säger Ida, medan Nellie blundar njutningsfullt.
Själv har Ida ingen hund, men eftersom hon älskar djur har hon börjat rida och anmält sig till dansskola. Även om hon redan är en naturbegåvning när det kommer till dans, vill hon ändå utveckla sin ytterligare. – Dansen är mitt liv. Då känner jag mig fri från allt
annat. Då känner jag hur magiskt och underbart det är. Och det viktigaste av allt: kärlek.
BÅDE IDA OCH Pär har lyckats med långt mer än vad de någonsin vågat drömma om. Men än finns det många drömmar kvar att uppfylla. Åtminstone för Idas del.
– Om fem år gör jag ännu mer musik än vad jag gör nu. Men jag vill också jobba mer som komiker.
Pär däremot duckar frågan. Kanske beror det på att han är mer fatalistisk.
– Jag tror att långsiktiga mål kan hindra en från att se möjligheterna här och nu. Därför sätter jag aldrig några framtidsplaner.
När Ida blir ombedd att beskriva sig själv svarar hon blixtsnabbt:
– Jag är glad, positiv, kärleksfull, romantisk och omtänksam. Jag är lite av en drömmare och har två dåliga sidor. Jag kan inte joddla och jag är dålig på att jonglera.
”Att bara hänga med Ida, som i dag, är som balsam för själen”, säger
Pär Johansson.
Pär är inte lika snabb på att beskriva sina egenskaper, men efter en stunds fundering säger han:
– Jag är energisk och målmedveten. Envis och pratar i halva meningar. Och så är jag snäll …
Ida håller med. Drar efter andan som för att säga något.
– Okej, nu kommer det, säger Pär nästan lite ängsligt.
Han behöver inte vara orolig.
– Pär är bra på att säga kloka ord och på att ge oss nya upplevelser. Han gör mig glad, och faktiskt kan ingen ersätta dig, Pär.
Pär ser genuint lycklig ut över att höra Idas ord.
– Jag vet att jag utsatte Ida för mycket under inspelningen av Det kunde ha varit vi. Men hon är en otroligt stark kvinna. Och utan hennes och Emmas insatser hade det inte blivit någon film. Därför är jag otroligt tacksam.
Vad hände med vilodagen?
I en tid där prestation och effektivitet styr vår vardag har vilodagen hamnat i skymundan. Men det finns en oväntad kraft i att stanna upp ibland. Prästen Olle Liljefors reflekterar över vila och hur stillheten kan vara vår mest radikala handling i dag.
TEXT: Karin Cedronius FOTO: Maria Wiig, Roberth Björk
Hej Olle Liljefors, präst i Maria Magdalena församling i Stockholm. Varför har vilodagen tappat sin betydelse för så många?
– Det är en bra fråga. Som trebarnspappa är jag själv en del av denna stressiga samtid. Men det är intressant att se hur vila har blivit något av det mest radikala du kan göra i dagens prestationssamhälle.
Är det skärmarnas och teknikens fel?
– Ja, delvis. Teknikens löfte var ju att underlätta för oss, men vi är mer stressade än någonsin. Jag tror dock det är de existentiella frågorna som stressar oss på djupet. Den stressen kan inte motas genom att vi stänger av skärmarna, sätter oss i soffan och tittar rakt fram. Vi behöver sammanhang där våra funderingar tas på allvar. Kyrkan är ett sådant ställe och det är så spännande att se att fler och fler hittar tillbaka hit.
Borde vi återinföra vilodagen?
för övriga dagar, jag tror mer på att skapa små vilostunder varje dag, så vi kan hitta balans i livet.
Hur kan det fungera i praktiken?
– Jag önskar att det vore så enkelt att vi kunde ha en dag helt utan måsten. För en del kanske det funkar – då är det fantastiskt. Men för egen del, som förälder till tre barn med massor av aktiviteter, skulle det vara svårt att ägna en hel dag enbart åt vila.
– Vilodagen känns lite missvisande för mig. Jag tror inte på en dag för att ta igen all stress vi utsätts
Olle Liljefors
Ålder: 41 år.
Gör: Präst i Maria Magdalena församling i Stockholm, föreläser om kristen mystik och skriver en bok om ämnet.
”Vi måste få tillåta oss själva att bara ligga på soffan och äta skumtomtar ibland.”
– Precis som med träning är det bättre att ha vardagsmotion än att köra på hårt en gång i veckan och sen vila resten av tiden. Samma gäller för vila, små stunder av stillhet och eftertanke varje dag gör stor skillnad. Kanske en kort bön under tandborstningen eller några minuter meditation före läggdags eller på bussen. Boka in en skogspromenad med dig själv eller en kaffe med en vän – före alla måsten. Så försöker jag göra för att få en stunds eftertanke i min vardag. Det handlar om att medvetet skapa utrymme för kontemplation. Det påminner om hur det varit traditionellt i kyrkan och kloster: man hade bestämda tider för bön och lade in arbetet utifrån det, inte tvärtom.
Lever du själv som du lär?
– Inte alltid, men jag har blivit bättre. Jag stänger av telefonen varje kväll, läser inte jobbrelaterad litteratur i sängen och kollar inte mejlen när jag är ledig. Jag tror att denna vila gör mig till en bättre människa och präst.
Julen är snart här. Hur kan vi hitta frid mitt i alla måsten?
– Vi måste få tillåta oss själva att bara ligga på soffan och äta skumtomtar ibland. Vila ger oss inte bara inre lugn, den är också en plats där vi samlar kraft för att sedan gå ut med ljuset i en alltför ofta väldigt mörk värld. Vila föder både kontemplation och aktion.
VILA I TRON. Att lägga sina bekymmer i Guds händer och lita på att allt kommer att ordna sig. Det är inte alltid så lätt. Vad innebär det att vila i tron och hur kan vi göra det? Hur kan tron ge oss styrka och trygghet? Vi lät tre unga, nyblivna präster dela med sig.
Hanna Pierre Nilsson, präst:
”Jag
har bara mina händer – resten får Gud fixa”
◗ Som tioåring ifrågasatte hon hela idén med Gud. Hur kan en gud finnas med tanke på allt elände i världen? I dag förtröstar prästen Hanna Pierre Nilsson på att Gud har koll och hon tycker det är helt okej – till och med viktigt – att tillåta sig att tvivla. Och att få bli arg på Gud.
– Jag var sex år när jag fick en barnbibel av församlingen hemma i Norra Nöbbelövs församling i Lund. Jag och mamma läste högt ur den om kvällarna varpå jag började ställa en massa frågor som varken hon eller pappa kunde svara på. Då tänkte mamma att henne skickar vi till kyrkans Miniorerna, ”de kanske kan reda ut det”.
Hur visste du att du ville bli präst?
– Mycket hände under och efter konfirmandåret. Jag började engagera mig mer i kyrkan och startade bland annat upp söndagsskolan. När jag sedan insåg att man som präst både får jobba med människor och sin egen tro var det en pollett som trillade ner. Att få möta Gud på jobbet – vad fantastiskt!
Hur möter du Gud på jobbet?
– I möten med människor. Det är svårt att förklara men vissa möten är utöver det vanliga. Något klickar och jag kan känna gudsnärvaro. Det finns ju ett spår av Gud i oss alla.
Att vila i sin tro, vad innebär det för dig?
– För mig handlar det om att lägga allt i Guds
händer. Många saker går bortom mitt förstånd som människa, då är det en tacksamhet att förtrösta på att Gud har koll.
– Jag arbetar i en församling i ett socialt utsatt område där barnfattigdomen är väldigt hög. Jag vill hjälpa dem som kämpar men har bara mina händer, resten får Gud fixa. Det är en form av förtröstan.
Har du ifrågasatt tron?
– Ja verkligen. När jag var tio år började jag ifrågasätta hela idén med Gud. ”Om Gud finns, varför finns det då så mycket elände i världen?” Det är inte alla tioåringar som dealar med teodicéproblemet men jag gjorde det. Senare, i konfirmationsgruppen, pratade vi om Gud på ett annat sätt som jag kunde ta till mig.
– Sedan tror jag – å andra sidan – att det är viktigt att tvivla ibland, att få bli arg på Gud.
Varför det?
– All världens jävligheter kan vara svårdefinierade. Det kan vara skönt att ha någon att frustrerat fråga varför.
Hur kan du som präst och medvandrare hjälpa andra att vila i sin tro?
– Än så länge är jag ny i min roll, att bygga relationer tar tid. Men jag tror att det handlar om att vara närvarande. Jag kanske inte alltid kan komma med råd men jag kan alltid lyssna.
Hanna Pierre Nilsson är pastorsadjunkt i Perstorps församling i Lund. Foto: LISA WIKSTRAND
Julia Insulander, pastorsadjunkt i Torshälla församling i Eskilstuna:
”Jag vandrar aldrig ensam, Gud är med”
◗ Det är i mötet med församlingsborna som det blir extra tydligt, att Gud finns nära och att han bär. Där och då får prästen Julia Insulander en glimt av Gud.
– För mig var konfirmationstiden viktig. Det betydde mycket att få samtala kring och utforska kyrkan, tron och Gud och vem jag själv var i allt det här. Efter konfirmationen fortsatte jag som ung ledare och insåg rätt snart att det var mitt kall, att bli präst.
Vad innebär det för dig att vila i tron?
– Jag kommer ofta tillbaka till löftet i dopet, löftet om att Gud är med oss alla dagar. Det är verkligen något att vila i. Att jag aldrig vandrar ensam, det finns en gud som är med oss.
Vad gör det med dig, den vissheten?
– Det ger en trygghet att kunna luta sig mot Guds kraft och jag tycker det blir extra tydligt i mässan. Där får vi ta emot kraft i nattvarden, musiken och gemenskapen. Gudnärvaron blir för mig väldigt tydlig i mötet med andra människor.
På vilket sätt?
– Som präst möter jag många församlingsbor och i samtalen kan jag ibland få en tydlig känsla av att något förde oss samman. Det kan handla om små ord som jag märker landar helt rätt och jag får en gudsglimt. Sen hamnar jag i olika situationer där jag efteråt känner att jag inte fixade det själv utan att Gud bar och tog vid där jag som människa inte räckte till. Varför är det viktigt att få känna sig buren?
– I en tid när vi ska klara oss själva, prestera och visa upp saker och ting behöver vi bli påminda om vad som är viktigt på riktigt. Få återkomma till Guds kärlek och överlämna, släppa allt, lägga dagen i Guds händer och lita på att han är där.
– Återigen, jag återkommer till löftet i dopet och vetskapen om att någon har älskat mig först. Det ger mig styrka att ta mig an världen utanför.
Lucas Fornander Rosell, pastorsadjunkt i Kolmårdens församling i Norrköping:
”Aha! Det är
Gud jag har pratat med”
◗ Lucas Fornander Rosell var säker på att bli ingenjör, men livet tog en annan väg – han blev präst. Tron för honom handlar om att våga bli berörd och överraskad, vilket kan vara utmanande.
– Det var så självklart att jag skulle bli ingenjör. Jag hade betygen och fixade ämnena. Men så insåg jag hur otroligt tråkigt det var och tänkte, vad är motsatsen till matematik? Jag provar teologi i stället. Hur kom du i kontakt med kyrkan?
– Jag halkade med mina kompisar på konfirmationen och kände direkt att kyrkan bekräftade min syn på livet. Dessutom har jag alltid bett. Det har inte alltid varit riktade böner, men jag har alltid längtat och sökt efter något mer. Under konfirmationen blev det som ett aha, det är Gud jag har pratat med! Allt stämde. Att vila i sin tro, vad innebär det för dig?
– För mig handlar det om att hålla mina händer öppna. Att låta mig beröras och överraskas. Och det kan vara utmanande. Jag, som många andra, vill gärna beräkna och förstå livet, kunna kontrollera det. Det gäller att inte bygga upp en vägg mot det som kan överraska mig.
På vilket sätt vilar du i din tro i dag?
– Nu, i mitt nya jobb, berörs jag av möten med människor på ett sätt jag inte hade kunnat föreställa mig. Ofta uppstår en magisk känsla, det är Kristus själv som sitter med oss i rummet. Det vet jag, annars skulle vi inte kunna nå varandra på det sättet vi gör, gång på gång. Då känner jag att jag vilar i tron.
När brottas du med tron?
– Rätt ofta. Jag kan brottas mycket med Gud, med att saker är oförståeliga. Då kan det bli en irritation rent av. Samtidigt, under mina bästa dagar, är det exakt det som är min källa till tro. Att saker är oförståeliga visar på att livet är mer än vad vi ser och förstår och det är ju något stort att vila i.
himmelskt goda
Saffransstjärnor med vit choklad
Saffran, vit choklad och apelsin är fantastiskt fina kompisar. Det är svårt att sluta äta dessa söta, spröda saffranskakor.
RECEPT OCH STYLING: Sophie Ekman FOTO: Eva Hildén
30 kakor
Ingredienser:
½ g saffran
4½ dl vetemjöl
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
200 g smör, rumsvarmt
100 g vit choklad
1 apelsin, rivet skal
Gör så här:
◗ Mortla saffran med 1 tsk strösocker.
◗ Blanda mjöl, strösocker och vaniljsocker i en bunke. Häll i smör och saffran, arbeta samman till en deg. Låt vila i kylen 30 minuter.
◗ Sätt ugnen på 175 grader.
◗ Kavla ut degen cirka 5 mm
tjock. Tryck ut stjärnor med mått. Lägg dem på plåt med bakplåtspapper. Strö på pärlsocker.
◗ Grädda i mitten av ugnen, 8-10 minuter.
◗ Smält vit choklad i vattenbad. Ringla över stjärnorna. Strö över rivet apelsinskal.
5 boktips för en vilsam jul
Böcker som kan hjälpa oss att hitta vila och tröst, oavsett om det handlar om att bearbeta sorg, ta en paus från vardagsstressen eller finna ro i julens stillhet.
STICKAT FRÅN KUST OCH STRAND
Erica Åberg
Bokförlaget Semic
◗ Sticka dig genom vintern med 20 inspirerande projekt. I denna bok guidar Erika Åberg dig genom vackra, värmande plagg som tröjor, västar, strumpor och vantar. Stickningarna är inspirerade av naturen, med motiv som Vintergatan och färger från sillgrisslans ägg. Boken innehåller både enkla och avancerade projekt för alla typer av stickare. Med stämningsfulla bilder och tydliga instruktioner är detta boken för den som vill skapa och vila samtidigt under vinterns lugna stunder.
STILLHET & RÖRELSE
Jonas Parandian Nordstedts
◗ I sin nya bok utforskar Jonas
Parandian hur vi kan uppnå balans i livet genom att kombinera rörelse och stillhet. Med en bakgrund som naprapat guidar han oss att lyssna inåt, lita på kroppens signaler och skapa trygghet i nervsystemet. Han förklarar hur närvaro är lika viktigt för hälsan som fysisk aktivitet, och hur vi kan läka och bli starkare genom små, medvetna förändringar i vardagen. Fin läsning för dig som vill hitta lugn och återhämtning i julstressen – och kanske börja det nya året med både kropp och själ i harmoni.
FYRA KLASSISKA JULNOVELLER II
Elisabeth Beskow, Selma Lagerlöf, Chales Dickens, Johannes V Jensen Novellix
◗ I en vacker julask ligger fyra utvalda noveller, alla med julens tidlösa budskap om medmänsklighet, drömmar och mirakel. I Julgästen av Elisabeth Beskow förmedlas julens kanske viktigaste budskap – att öppna sitt hjärta för andra. Charles Dickens klassiker En julsaga lär oss vikten av generositet och medkänsla. Selma Lagerlöf lyfter med Luciadagens legend fram ljusets och hoppets betydelse genom Lucias uppoffrande handlingar för att sprida värme till de mest behövande. Slutligen påminner Sjusovarna av Johannes V Jensen oss om vikten av vila och drömmar. Denna samling noveller ger både värme och eftertanke i vinter.
Novellen i P1
◗ Novellen i P1 är en ny poddserie från Sveriges Radio Play som presenterar specialskrivna noveller.
Varannan lördag släpps en ny novell, i uppläsning av skådespelare eller författarna själva.
Lyssna här: sverigesradio. se/novellen-i-p1
LILLA FÖRLUSTBOKEN
Christa Mickelsson
Fontana Media
◗ Lilla förlustboken är en personlig och reflekterande bok om livets förluster och hur vi kan möta dem. Christa Mickelsson, som själv drabbades av en allvarlig hjärnblödning som ung vuxen, skriver med insikt och värme om förluster av olika slag – från sjukdom och förlorade förmågor till sorg och död. Genom sin egen resa vill hon inspirera oss alla att bearbeta förluster och hitta lindring i sorgen. Det är en bok för dig som vill sluta fly från sorgen och istället lära dig att hantera den. Här får du en påminnelse om att förlust är en del av livet, men att det går att finna vila i den.
FÖR DIG SOM VILL FINNA RO
Charlotte Frycklund
Verbum
◗ Livet kan ibland kännas långt ifrån harmoniskt, med mycket som händer runt omkring och en överväldigande mängd känslor och tankar. Hur hittar man då lugn och ro? I denna bok delar Charlotte Frycklund med sig av berättelser om personer i Bibeln och vardagen som lyckats ta sig igenom tuffa utmaningar. Texterna är korta och enkla att ta till sig på bara några minuter. De är tänkta att ge en paus från det kaos som kanske just nu dränerar dig på energi och kreativitet.
ANDRUM
◗ Ordet andrum har funnits länge i vårt språk. Det kommer från sammansättningen av ”and” som syftar på andning, och ”rum” som betyder utrymme eller plats. Det handlar bokstavligen om att skapa utrymme för andning, vilket ofta tolkas som en paus eller vila i livet med tid för återhämtning. En stund av lättnad, fri från stress och krav. En möjlighet att andas fritt och hämta ny kraft.
Det vackra ordet bär på en känsla av stillhet och reflektion. En stund för att återfinna sig själv, kanske fundera över något som nyss inträffat eller en situation man befinner sig i.
I vissa sammanhang kan andrum också kopplas till en andlig paus, där man får tid att vara i kontakt med sitt inre och med något större än sig själv.
Foto: MAGNUS ARONSON
STICKCAFÉ.
Det finns sy- och stickföreningar i Svenska kyrkan som är över 100 år gamla, men det startas faktiskt också nya. Som stickcaféet på Väddö som kyrkan drog igång under pandemin, och då allra först som en uppmaning på Facebook.
TEXT: Linda Newnham FOTO: Peter Knutson
”Man
kan inte sticka något avancerat för vi
skrattar så mycket”
◗ – Jag pratade med en väninna om att det måste finnas flera som jag som stickar och stickar. Och hur många par raggsockar kan man använda egentligen? Man kanske vill skänka sina handarbeten till välgörande ändamål, säger Camilla Karlsson, församlingspedagog på Väddö. Så Camilla skrev ett inlägg på
Facebook där hon frågade om några kunde bidra med saker att sälja till förmån för ACT, alltså Svenska kyrkans internationella biståndsverksamhet.
– Vi började med att samla in disktrasor, jag kallade dem Väddötrasan. Ibland fick jag frågor om hur den skulle stickas, men det var ju ett påhitt, den kan stickas
”Ibland fick jag frågor om hur Väddötrasan skulle stickas, men det var ju ett påhitt, den kan stickas
och virkas lite hur som helst.”
och virkas lite hur som helst, skrattar Camilla.
Man uppmanade också alla som hade garnrester till övers att lämna in dem. Intresset för att delta var över förväntan så snart breddades utbudet, det kom in raggsockar, vantar, mössor…
Och när pandemin började klinga av bjöd man in folk till att ses för att handarbeta tillsammans.
– Första gången satt vi utspridda och fick prata väldigt högt. Men oj, så glatt det var att få möta alla dem som engagerat sig, och få
dricka lite kaffe tillsammans, säger Camilla.
VARANNAN MÅNDAG eftermiddag möts gruppen. När vi besöker är det åtta deltagare på plats, såväl rookies som veteraner. Någon stickar mormorsrutor som till slut ska bli en väska, en annan broderar en duk. Vi får se exempel på avundsvärt jämnstickade strumpor, nätkassar, handvärmare i glada färger, och söta tröjor till små barn.
– Fast man kan inte sticka några avancerade mönster här för vi
skrattar så mycket, då får man bara repa upp när man kommer hem, säger Barbro Mattsson, 67, från Toftinge som är på gång med en värmande, grågrön sjal. Barbro säger att sticka är en typ av meditation, och flera av deltagarna vittnar om sambandet mellan hantverk och själ. Men att tro på Gud är inget inträdeskrav för att få delta. Ann-Marie Fogelberg, 77, från Älmsta, berättar att när hon gick i pension behövde hon fylla tiden med något, så hon frågade dåvarande präst om det fanns sysslor åt henne i försam- »
Bitte Genberg stickar på en lila poncho och Inger Melander på en röd, medan Anette Ek nystar garn och AnnMarie Fogelberg serverar bullar. Fika och gemenskap är en viktig del av stickkafét.
SYFÖRENINGAR
◗ Syföreningar och andra arbetskretsar i Svenska kyrkan bidrar till ett bättre samhälle. Totalt samlade de in närmare 600 miljoner kronor till välgörande ändamål 2000–2021.
År Antal
Källa: Svenska kyrkan
lingshemmet. Och när stickcaféet startade hängde hon på.
– Jag känner mig hemma i huset och trygg i gruppen. Jag är inte direkt religiös, men tycker om människorna här.
Bitte Genberg, 78, från Grisslehamn, berättar medan hon stickar på sin rosa poncho att hon tidigare var med i kyrkans syförening.
– Men det blev som ett åtagande. Här behöver man inte binda upp sig, utan kan komma sporadiskt, när det passar, säger hon och lägger till att det passar ganska ofta:
– Vi har en fin gemenskap. Jag blev änka för sju år sedan, och stickcaféet blev ett sätt att lära känna nya människor.
JA, DEN HÄR gruppen kallas för stickcafé och är en öppen grupp. Man kommer när man har lust, gör det man vill och skänker saker på eget initiativ. Ny för dagen är Gunilla Bråkenhielm, 73, från Utanå.
– Det börjar bli mörkt och ensligt där jag bor, och jag kände mig sällskapssjuk, så jag frågade om jag fick komma även om jag bara har ett litet broderi, säger Gunilla.
Sällskap och samhörighet är återkommande ord. Det är lätt att prata när man stickar. Lyfta maskor lyfter även samtalet. Med åren har kvinnorna lärt känna varandra väl. Ibland är det ett knä som trasslar, då kan det vara skönt att både få prata om det, men också babbla om annat för att glömma smärtan en stund. Camilla berättar att hon har varit sjukskriven efter en cancerbehandling som ledde till reumatiska besvär.
– Flera av oss har gått igenom saker de senaste åren, och det är fint att få ventilera. Det som sägs runt det här bordet stannar här.
Det är alltså inte bara mösssor som skapas här, utan även vänskapsband. Inger Melander, 78, saknades i några månader, ”det var mycket som trasslade”, men har nu flyttat till ett servicehem i närheten och är till allas glädje nu tillbaka i gruppen.
– Nu kan jag gå hit på bara någon minut, det är därför jag kan ha med mig ett så stort projekt som
Dagens stickgrupp består av Inger Melander, Älmsta, Camilla Karlsson, Björkö, Ann-Marie Fogelberg, Älmsta, Barbro Mattsson, Toftinge, Gunilla Bråkenhielm, Utanå, Anette Ek, Mälby, Eva Sigg, Älmsta, och Bitte Genberg, Grisslehamn.
”Lätt ska det vara, och fort ska det gå”, tycker Anette Ek som framför allt gör svampar, blommor och små luvor.
”Flera av oss har gått igenom saker de senaste åren, och det är fint att få ventilera. Det som sägs runt det här bordet stannar här.”
en poncho, säger hon och visar oss mönstret.
Och är det någon som inte kommer på en vecka eller två, ringer man och frågar vad som står på.
– Vi ser till att du kommer hit. Eller hur, Anette? säger Camilla.
ANETTE EK, 59, från Mälby, säger att som sjukpensionär är det lätt att tappa självkänsla och egenvärde.
– Det var Camilla som drog hit mig, för att jag inte skulle bli sittandes framför tv:n. Det känns bra att skriva stickcafé i kalendern, då har jag något att se fram emot. Det finns också en glädje i att få hjälpa
till. Själv tycker jag inte att det jag gör är särskilt fint. Jag är inte lika duktig som de andra damerna. Jag gör mest små svampar, blommor och nu små luvor. Lätt ska det vara, och fort ska det gå.
Nej, Anette tycker inte att hennes blommor går att mäta med exempelvis Eva Siggs vackra tröjor, men de har blivit en bärande del av gruppens arbete. Två gånger om året har gruppen nämligen ett lotteri utanför Ica. Själva lotten är en blomma på våren och en liten luva på hösten, alla producerade av Anette.
– Vi är inte dyra, en lott kostar kanske 20 kronor, och vi har
många vinster. Jag minns en man här om året som köpte lotter för kanske en hundring och gick hem med fem par raggsockar. Gissa om han var nöjd, säger Camilla.
LOTTERIET ÄR NUMER en begivenhet på byn som lockar mycket folk. Det innebär också att gruppen samlar in bra med pengar till ACT. Förra omgången fick de in nästan 5 000 kronor. Gruppen har även en basar på hösten och ett bord i kyrkan där man säljer sina alster. Totalt fick man förra året in närmare 150 000, men då räknar man även in intäkter från konserter och kollekt.
– Men ju mer vi syns desto mer vill folk skänka och handla, så det ger ringar på vattnet, säger Camilla.
– Det känns fint att kunna bidra till människorna i Gaza och Ukraina. På så sätt behöver jag heller inte bry mig om alla andra ”tiggar-
brev” som dimper ner i postlådan, säger Eva Sigg, 78, från Älmsta.
Eva Sigg går under epitetet storproducent: ”Hon är enastående, jag förstår inte hur hon hinner” och ”Vad vore livet utan Eva”.
– Det började med att jag ville skänka garn. Då visste jag inte ens vad ACT var, men Camilla berättade, vilket lockade mig att delta. Det var under pandemin, och maken hade nyligen gått bort, så det var fint att komma till ett ställe där jag både fick prata om sorg, skratta och känna att jag gjorde en insats för andra, säger Eva medan hon lyfter ännu en maska på nästa projekt, en vit, glest stickad tröja.
– Fast vi vet ju inte om du vill skänka den där tröjan, säger Camilla.
– Äh, det är klart jag vill. Jag ska ju flytta från mitt stora hus snart, så vad ska jag med fler saker, skrattar Eva och stickar vidare.
En historia om kvinnor
Sy- och stickföreningarnas historia är kvinnornas historia. En kvinnorörelse som varit alldeles för osynlig, tycker Cecilia Wejryd, professor i kyrkohistoria vid Uppsala universitet.
◗ – Män satt länge på nästan alla ledningspositioner i kyrkan, men syföreningarna var och är kvinnornas arena. Där har kvinnor fått både ekonomiskt inflytande och beslutskraft genom att de dragit in jättemycket pengar, för det är svårt att ringakta dem som gör det, säger Cecilia Wejryd, som skrivit forskningsrapporten Svenska kyrkans syföreningar 1844–2003. Syföreningarna startade 1844 och hade sin storhetstid på 1950-talet. I början av 1900-talet stod de för en fjärdedel av kyrkans missionsverksamhet. Men de senaste åren har de kämpat i motvind. År 2000 hade de 55 000 medlemmar spridda över landet och man samlade in 47 miljoner kronor till välgörande ändamål. År 2023 var antalet 8 000 och insamlingen 5,5 miljoner. Förklaringarna är flera:
– På 50-talet fanns många hemmafruar som kunde delta, men när kvinnor började lönearbeta blev det svårare att hitta tid. I dag har man till och med svårt att rekrytera pensionärer. De är för aktiva, man vill inte binda upp sig, säger Cecilia Wejryd.
På 1800-talet var handarbete också ett sätt att ”göra pengar”, men i dag är materialkostnaden ofta högre än intäkterna.
– Handarbetet har därför fått en ny roll, som terapi och självförverkligande. Att sticka är nu en identitetsmarkör snarare än ett sätt att göra pengar.
Vad behövs för att få fart på syföreningarna igen?
– Att det är frivilligt är viktigt tror jag. Kanske låta det vara ett sätt att tradera hantverkskunnande, där yngre lär av äldre. Lite mer som en studiecirkel.
Cecilia Wejryd, forskare i kyrkohistoria.
enkla tips för skärmvila
Att alltid vara uppkopplad och nåbar kan kännas som normen, men skärmfri tid är faktiskt en bra grej – för kropp och knopp.
Här får du 24 enkla tips på hur du kan ta en paus från skärmarna i vinter och hitta tillbaka till kreativitet, närvaro och lugn.
ILLUSTRATIONER: Getty Images
1 Skapa skärmfria zoner Gör vissa platser i hemmet skärmfria, som sovrummet eller matbordet. Bättre sömn, bättre fokus och närvaro.
5
Skapa mikroretreat hemma
Skapa en avkopplande zon hemma. Tänd ljus, ta fram dina mysigaste filtar och slappna av. Gör kanske lite yoga eller meditation.
Skriv dagbok
9
Ta en penna och ett block och skriv ner dina ärliga tankar för dagen.
13
Bygg en koja
Bygg ett mysigt fort av filtar och kuddar – perfekt för en skärmfri dag.
2
Byt skärmtid mot kreativ tid
Släpp telefonen och gör något med händerna – måla, baka, eller skapa musik. Kreativitet ger oväntad energi.
6
3
Ta en promenad i naturen
Ta en skärmfri promenad och låt naturen lugna. Perfekt för att minska stress och tanka ny energi.
Lev som på sten åldern för en dag
Utmana dig själv med en dag utan teknik – laga mat utomhus och bygg stentorn.
10
Fixa en skärmfri nödlåda Fyll en låda med aktiviteter som kortlekar, pyssel eller böcker att dyka ner i vid skärmfrestelse.
14
17 Designa ditt eget spel Om du är på det kreativa humöret – varför inte skapa ett helt nytt brädspel!
Plantera något
21
Plantera en blomma eller odla något i köket, kanske en gurkgardin! Att se något växa är rogivande.
Ha en skärmfri kväll
4
Kör en skärmfri kväll i veckan och bjud över vänner eller samla familjen för en middag eller spelkväll – utan mobiler.
11
7
Ha pysselmaraton
Plocka fram material och skapa. Ett smycke, flätade servettringar eller kanske ett glittrigt grattis-kort.
18
Stjärnskåda Släpp skärmarna och tillbringa en kväll med att titta på stjärnorna. Du kommer förmodligen att se fler än du tror.
22
Ge dig själv en liten ansiktsmassage Massera ditt ansikte med cirkelrörelser i några minuter. Använd lite ansiktsolja om du har. Skönt och avslappnande!
Ha en poesikväll
Skriv lite poesi, för dig själv eller med andra. Dela dina tankar, utan att något måste vara perfekt.
Gör en tidsresa
Lev som på 50-talet: läs en papperstidning, skriv ett brev eller laga ett retrorecept.
15
Berätta en egen saga Hitta på en helt egen berättelse, kanske inspirerad av något du upplevt, och skriv ner den.
19
Tillaga något nytt Kasta dig in i köket och testa ett nytt recept. Kanske färska vårrullar?
Lär dig något nytt
Testa en ny hobby eller ett nytt hantverk. Sy eller snickra – helt utan skärm.
8
Känn in nuet
leva nuet – dofta på kaffet, känn vinden, njut av varje tugga mat.
12
Ordna en skattjakt med ledtrådar på papper och skatter som väntar.
Gör ett naturbingo
16
Gör en bingobricka med saker att hitta ute – olika träd, djur, stenar. Ta en promenad och se vad du hittar.
Läs högt
20
Hitta en bok du gillar och läs högt, för dig själv eller för någon annan. Lite som en podcast, fast utan teknik.
Chilla aktivt
24
Bara sitt och var. Inga måsten, inget att prestera. Skärmfri tid kan vara så enkelt som att bara... inte göra någonting.
ETT ANNAT SÄTT I VERKLIGA LIVET
SÅGS PÅ LINJEN
KRAFTLÖS
VÄRMEKÄLLA
STANNAR STUGSITTAREN SOM SIFFRA MEN KORT
ANVÄNDS DEON UNDER
FÅR KRITIK
VASSBÅT
LETAR VISSA IVRIGT I HÅRT TRÄSLAG
HA TILLSAMMANS
EN BILLGREN MUNCIBEDDU
GULD, MYRRA OCH?
KAN SKRIVAS PÅ MÅTT
LIGGER PÅ VÄSTKUSTEN
PROBLEMATISK
TV-HASSE
HÅLLA HÅRT SLANTARNA
EN SÅDAN VISADE VÄGEN
JÄMRAR SIG BLIR LYSANDE MED STÅENDE
FÖLJDE NOOMI ARMOD SKA HELST VARA FYNDIG
STAD I ÖSTRA TYSKLAND
SANDJORD ÄLDRE GEMENSKAP
BAKVÄND REKLAM ÅTER KORT SKURMEDEL
HAVSNYANS
TÄTT INTILL STARK BETONING
GENAST ELLER MED?
TID FÖR EFTERTANKE YTMÅTT EN BRORSON BIFALL MADRID
FÖRSÖKA FÅ TAG I EN FRÅGA OM PLATS
FÖRFOGAR ÖVER
LOKAL FISK MED VÄNNER
FÖRSVINNER VID NAPP
SES MED VALE
FÖRE HELGONNAMN FÅGEL
SKREV TILLBAKA
INSIKTSFULL FRISPRÅKIG
SVARTA FINNS RYMDEN
Vinterkrysset
GÖR SÅ HÄR
TVÄTTA FÖRR
BIBELDEL EN FÖRMÅGA
NÄVERSAK FÖLL 1989
HÖRS FRÅN UPPTAGEN
PRONOMEN
TJOCKARE ÄN KVIST
◗ Märk kuvert eller mejl med ”Korsord” och sänd in hela krysset till:
Postadress: Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö Biskopsgränd 2, 645 30 Strängnäs Mejladress: strangnas.domkyrkoforsamling@svenskakyrkan.se
◗ Vi vill ha ditt lösta korsord senast onsdag 15 januari 2025 Bland de inskickade rätta lösningarna lottar vi fram två vinnare som får domkyrkans egen teblandning. Lycka till!
Namn:
Adress:
Postadress:
Telefon: E-post:
Av alla rätta och inskickade lösningar har två vinnare lottats:
◗ Eva-Lis Gregebo
◗ Inga-Maj Eklund
Välkomna till Domherren –Kyrkans Hus för att hämta vinsten, som denna gång är domkyrkans egen teblandning. Du som inte kan komma till Strängnäs, mejla din postadress så kommer vinsten i brevlådan (se mejladress under rubriken Gör så här). grattis
visste du att
... kyrkan hjälper utsatta i jul?
Hej, diakon Anna Moilanen! Hur jobbar Svenska kyrkan för att sprida värme och stöd under julen?
– Julen är tyvärr en tuff tid för många, inte minst ekonomiskt. Kyrkan delar ut matkassar och presentkort i samarbete med lokala butiker och ibland finns fondmedel att söka. Julklappsinsamlingar finns också i en del församlingar, för att ge barn gåvor. Många ordnar julfirande eller bjuder in till julbön och mässor, till vilka alla människor såklart är välkomna.
Varför är det viktigt att kyrkan stöttar människor i juletid?
109 000
◗ ... hembesök av präst eller diakon gjorde Svenska kyrkan förra året.
– Ofta förknippas julen med umgänge med nära och kära, men för många är ensamheten extra påtaglig. Här behövs kyrkans diakonala arbete där vi erbjuder gemenskap för människor och motverkar känslan av utsatthet.
Hur får ni kontakt med dem som behöver stöd under julen?
– Det diakonala arbetet i församlingar handlar mycket om relationer som byggs genom guds-
Är du medlem i Svenska kyrkan?
Då är du med och bidrar till att människor med behov av stöd under julen kan få det.
För mer information, se svenskakyrkan.se
tjänster och andra möten under året. Det blir ofta tydligt vilka som känner sig ensamma och utsatta under julhelgerna, och vi i kyrkan kan då förhoppningsvis erbjuda olika former av stöd.
Vilka utmaningar kan ni möte vid julinsatserna?
– Julhelgerna är en tid då ordinarie verksamheter ofta har ledigt, vilket kan göra det svårt med öppettider. Samtidigt firar vi fler gudstjänster än vanligt där det alltid finns personal på plats som människor kan prata med och uttrycka eventuella behov av stöd.
Hur kan man hjälpa till med kyrkans julinsatser?
– Gå in på din församlings webbsida och kontakta diakonen via mejl för att höra hur du kan vara volontär under julen.
Sophie Ekman
Kyrkan delar ut matkassar och presentkort i samarbete med lokala butiker i jul. Foto: MAGNUS ARONSSON