Gloria Strängnäs vintern 2023

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | STRÄNGNÄS DOMKYRKOFÖRSAMLING MED ASPÖ | VINTERN 2023

HEIDI ANDERSSON:

”Den största resan jag gjort de senaste åren är den inom mig”

5

BILDRIKA BÖCKER I JUL

BIRGITTA RUBENSON, DOCENT I FOLKHÄLSA:

”För mig har det alltid varit självklart med en andlig dimen­sion i livet”

DAVID THURFJELL om bilden av kyrkan

TEMA

BILDER

Konsten att vara öppensinnad ODR SAMHÄLLSINFORMATION

LEDARE

Gud som är osynlig har gett oss sin bild i Jesus

B

En ikon av ­Jesus. Ikon ­betyder just bild eller avbild.

Foto: TARAS ­YAKOVYN/ MOSTPHOTOS

ilder är kraftfulla. De talar till oss direkt, omedelbart och djupt. Länge har synen ansetts dominera över de andra sinnena. Även om nyare forskning visar att doften ibland kan påverka våra synintryck, så har det vi ser (om vi inte har en kraftig synnedsättning) avgörande betydelse för hur vi uppfattar och orienterar oss i världen.

Det vi tar emot genom synen ger ofantligt mycket information, såväl på ett medvetet plan som på ett omedvetet. Därför är bilder inte oförargliga. En bild säger mer än tusen ord. Därför skapar manipulerade bilder en osäkerhet i grunden. Och just därför behöver vi vara varsamma med bilderna.

ATT BILDER, SYNEN, är grundläggan-

”

de för hur vi uppfattar världen blir tydligt genom hur vi talar om detta.

Vi använder ord som världsbild eller livsåskådning.

Till det mänskliga hör inte bara de konkreta bilderna, utan också förmågan till en inre bildvärld och till bildspråket. Vi kan drömma i bilder, vi gör oss med fantasins hjälp och föreställningsförmåga inre bilder av sådant vi inte sett. Vi kan ha visioner av sådant som ännu inte är verklighet.

I skönlitteraturens, poesins och religionens språk målas bilder med

et viktigaste med de bilder vi D möter i våra kyrkor är vilket innehåll de förmedlar.

orden som färg och pensel. Somligt beskrivs bäst med bildspråk, det kan vara starka känslor som kärleken, det kan vara erfarenheter som rör sig vid gränsen för vad vi alls kan beskriva. Då är bildspråket nödvändigt för att kunna säga något meningsfullt.

I DEN KRISTNA traditionen är bilder betydelsefulla.

Våra kyrkor har smyckats med bilder i valven och på väggarna. I domkyrkan och i Aspö kyrka har vi fantastiska altarskåp med illustrationer av bibelberättelser, eller representationer av helgon.

Bilderna har inte alltid varit självklara i kyrkans historia. En av de mest kritiska perioderna var på 700–800-talet när många argumenterade mot bilderna. Man menade att det heliga inte kan avbildas.

Men i debatten segrade en annan hållning: bilderna är inte bara godtagbara, de är viktiga. Avgörande var det vi firar under julen: Gud som är osynlig har gett oss sin bild i Jesus, Gud har på det sättet avslöjat sig, gjort sig själv synlig. Och därför kan vi också framställa bilder av honom.

Ikonernas Kristusbilder är kanske det främsta exemplet. Ordet ikon betyder just bild eller avbild.

Det viktigaste med de bilder vi möter i våra kyrkor, oavsett om det är i altarskåp, ikoner eller väggmålningar, är inte om de är korrekta framställningar av hur något eller någon faktiskt sett ut, utan vilket innehåll de förmedlar. Julkrubborna påminner om Jesu födelse, om än ofta i pastellfärger, de hjälper oss att reflektera över julens mysterium.

Detta nummer av Gloria har temat Bilder. Jag hoppas du ska finna berikande perspektiv som kan vara till glädje. Jag önskar dig en välsignad adventstid och jul!

Christofer Lundgren

Domprost

Foto: CATHARINA BÖÖS

10

INNEHÅLL Din församling 4 Lokalporträttet Birgitta Rubenson, docent i folkhälsa 7 Aktuellt Tema bilder 10 Konsten att vara ­öppensinnad

?

VISSTE DU ATT...

»» ... detta

julmotiv från en bok tryckt i Köln 1498 finns på Strängnäs Domkyrko­ bibliotek.

Porträtt 16 Heidi Andersson, armbryterskan från Ensamheten

ba. Resultaten blir fantastiska och fantasifulla julkrubbor som sedan ställs ut i domkyrkan.

Välkommen in och titta, krub­ borna står kvar till och med den 10 december.

Domkyrkomust direkt till dörren

N VA

ENMÄRK

»» Här hittar du formuläret för att boka E T

S

Vill du köpa domkyrkomust?

Trycksak 5041 0004

EN DEL AV

»I» november inbjuds alla försko­ leklasser i Strängnäs att bygga en egen julkrubba tillsammans med pedagoger från domkyrkan.

Barnen får höra julens berättelse och sedan pyssla en egen julkrub­

»I» trädgårdarna som hör till domkyrkoförsamlingens fastig­ heter växer massor med äppelträd. Äpplena plockas av frivilliga och skickas till musteri.

Domkyrkomusten säljs ­sedan till förmån för diakonernas hjälp­ kassa i domkyrkan, med start un­ der julmarknaden. Det går också att få domkyrkomust hemkört av domprosten själv.

Reportage 26 Bildkonst som ett sätt att läka 20 Bilden av kyrkan Övrigt 8 Korsord 24 Boktips 25 Ordet 31 Recept 32 Symbolen

Barnen gör egna julkrubbor

Domprostens hemkörda: svenskakyrkan.se/strangnas/­ domkyrkomust-2023

Dignande äppelträd har gett massor av must. Intäkterna går till diakonernas hjälpkassa.

Foto: CATHARINA BÖÖS

REDAKTION Varsågod!

»» Gloria ges ut av Strängnäs Domkyrko­församling med Aspö.

Telefon: 0152–245 00 E-post: strangnas.domkyrkoforsamling @svenskakyrkan.se Webb: svenskakyrkan.se/strangnas

Post- och besöksadress: Biskopsgränd 2, 645 30 Strängnäs Produktion: Verbum AB Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se Tryck: Stibo Complete, Katrineholm, 2022. Distribution: Postnord Omslagsbild: Magnus Aronson VINTERN 2023

3

LOKALPORTRÄTTET VEM? Birgitta Rubenson, 76, docent i folkhälsa som jobbat i många konflikthärdar – men aldrig känt sig rädd:

En ­skyddsängel är alltid med mig Text: Hillevi Wahl Foto: Magnus Aronson

”

»Birgitta » Rubenson, docent i folkhälsa, har haft hela världen som arbetsplats. Drivkraften att göra något konkret fick hon med sig från Etiopien, där hon växte upp som missionärsbarn.

– Jag såg mycket fattigdom, svält, sjukdom och effekterna av våld och dödande.

– Men jag fick också bo hos en missionärssjuksköterska på landsbygden som tonåring, och såg vilken skillnad hon kunde göra med ganska små medel.

Birgitta har precis kommit hem från en pedagogisk allhelgonavandring med en grupp 11-åringar i Strängnäs domkyrka.

– Vi pratade om döden och begravningar och hur man kan tänka om himlen. Barn har ofta spännande frågor kring himlen, skyddsänglar och att mamma kanske använder uttryck som ”Är

du en ängel och hämtar mjölken”, säger Birgitta.

– Andliga funderingar finns hos många barn och unga, men de saknar ofta ord för att tala om det.

BIRGITTA UTBILDADE SIG till, barnsjuksköterska, vårdlärare och folkhälsovetare.

– Mitt initiala mål var att resa ut och arbeta med fokus på barns hälsa. Jag arbetade först på landsbygden i Etiopien och sedan i Nordjemen och upptäckte snart att mitt intresse inte i första hand var att bota och lindra sjukdom, utan att arbeta förebyggande både på individ- och samhällsnivå.

I olika uppgifter inom Rädda barnen, Kyrkornas världsråd och Svenska kyrkans mission, liksom på Uppsala universitet och Karolinska institutet har Birgitta Rubenson ägnat sitt yrkesliv åt att

en mer vetenskapliga nyfikenheten på D varför vi människor gör som vi gör, har jag nog fått från min pappa.

4

VINTERN 2023

utbilda andra och att forska om global folkhälsa.

Hon har varit kursledare för svenska biståndsarbetare inom hälso- och sjukvård i Uppsala och för läkar- och sjuksköterskestudenter på Karolinska institutet.

Hon har, tillsammans med sina doktorander, forskat kring arbetande barn och minderåriga sexarbetare i Vietnam, kvinnliga barnsoldater i Uganda, barnaga och barns rättigheter i Tanzania, gifta kvinnors möjligheter att bestämma över sin egen fertilitet och kropp i Pakistan, förlossningsskador i Uganda, hiv-positiva gravida i Kenya och självmord hos ungdomar i Sverige.

Det du valt att arbeta med är sådant som har ansetts skamligt, inte minst i religiösa sammanhang. Du verkar så icke-fördömande. Hur har du blivit sån?

– Ja, hur har jag blivit sån? skrattar Birgitta.

– Den mer vetenskapliga nyfikenheten på varför vi människor gör som vi gör, har jag nog fått från min pappa. Han reste till Etiopien som missionär 1947, men lämnade missionen 1958 och anställdes på universitetet i Addis Abeba, där han blev professor i etiopisk historia.

– Tack vare det umgicks vi i en större krets av människor med olika bakgrund och fick därmed en

vidgad världsbild. Bemöter man alla människor med värdighet och respekt, så öppnas många dörrar.

NÄR BIRGITTA ANSTÄLLDES på Kyrkornas världsråd i Geneve i mitten av 1980-talet, fick hon ansvaret att starta Kyrkornas världsråds program för hiv och aids, samtidigt som Världshälsoorganisationen startade sitt globala program.

– Världen var då i början av aids-pandemin som gick som en farsot över världen. Vi hade liten kunskap om viruset och hur det spreds. Det blev tidigt tydligt att smittan framför allt var sexuell, vilket gjorde den svår att tala om.

I länder söder om Sahara spred sig

”Andliga fun­ deringar finns hos många barn och unga, men de saknar ofta ord för att tala om det”, säger Bir­ gitta.

sjukdomen snabbt och många kvinnor och barn blev sjuka. Alla var rädda för varandra, precis som vid covid-pandemin, och vi såg behovet av information till hälso­vården och samhällena i fattiga länder.

– Jag skrev en liten enkel handbok för hälsoarbetare i framför allt Afrika, Vad är aids?, och berättade hur sjukdomen smittar och inte smittar, hur man kan skydda sig och vårda den som blivit sjuk.

Boken översattes till 53 språk och spreds i miljoner exemplar över hela världen.

– Det är såklart väldigt roligt att den fick ett sådant genomslag.

Min kollega Hans Rosling var en gång på uppdrag i Tanzania.

»

VINTERN 2023

5

LOKALPORTRÄTTET » Han berättade att han gått in på en

KORT OM...

­ irgitta B ­Rubenson Ålder: 76.

Bor: Radhus i Ulvhäll i Sträng­ näs.

Familj: Maken Jonas Jonson, tidigare biskop i Strängnäs, och dottern Karin, som är präst­ vigd och lektor i praktisk teo­ logi i Göteborg.

Gör: Docent i internationell folkhälsa, leda­ mot i Kyrkorå­ det och Kyrko­ fullmäktige i Strängnäs dom­ kyrkoförsamling med Aspö. Bro­ derar gärna, och är inventarie­ ansvarig kyrkvärd för domkyrkans inventarier, framförallt ­textilierna.

”

lokal bar i en liten by för att ta en öl. Där såg han en bok på swahili hänga i ett band över bardisken.

Han frågade barägaren vad det var för bok. ”Ingen får köpa öl av mig om de inte har läst den där boken först”, svarade barägaren. Hans tog boken och upptäckte till sin förvåning att jag skrivit den under min tid i Geneve.

– Det var också då som konven­ tionen om barnets rättigheter skrevs. Jag var med i det arbetet som representant för Kyrkornas världsråd och lärde mig då om de övriga FN-konventionerna och den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Den internationella rätten har sedan följt mig och genomsyrat mitt arbete, säger Birgitta.

GENOM SIN FORSKNING har Birgitta

visat att människor har en fantastisk förmåga att överleva trauman och känna framtidstro, om de känner att deras liv har en mening, att de har en tillhörighet.

– I studien med unga sexarbetare i Vietnam fann jag att en tydlig skillnad mellan dem som valt sitt arbete, såg en mening med sitt liv och en tillhörighet, till exempel hade ansvar för yngre syskons utbildning eller föräldrars sjukvård, och de som skyllde sin situation på andra och inte tog något ansvar själva.

Birgitta menar att just känslan av sammanhang och meningsfullhet är grundförutsättningar i allt folkhälsoarbete.

– Just detta, att kunna se att det jag gör faktiskt spelar roll. Att det betyder något för någon annan att jag tar mig samman och gör någon livsförändring, det ger oss kraft att klara av svåra saker, säger hon.

Tillsammans med en doktorand har Birgitta också studerat förebyggande hälsovård för en alltmer åldrande befolkning.

– När pensionsåldern infördes

”Min över­ tygelse är att jag alltid har en skyddsängel med mig”, säger Birgitta.

i Sverige så var medellivslängden 65 år. Nu är den 85. Och när vi nu lever längre, så måste vi ta vara på den resurs och de erfarenheter som finns.

– Titta bara på covidvaccinationerna, Sverige hade aldrig klarat det utan alla pensionerade sjuksköterskor som ryckte in, säger Birgitta, som själv hunnit fylla 76 och är en av dessa vaccinerande sjuksköterskor.

KROPPEN ÅLDRAS OCH hjärnan åldras, ju längre vi lever. Men hur är det med tron, åldras den?

– Ja, den mognar i alla fall, även

tt kunna se att det betyder något för någon A annan att jag tar mig samman och gör någon livsförändring, det ger oss kraft att klara av svåra saker.

6

VINTERN 2023

om det är väldigt individuellt, beroende på vad tron bottnar i. Om vi talar om hälsa och helande, så är tron en viktig aspekt av att känna sig hel.

– För mig har det alltid varit självklart med en andlig dimen­ sion i livet, som går utöver mig själv, som är större än det jag förstår. Jag har aldrig varit en särskilt rädd människa, eller fått panik, trots att jag har levt i miljöer som många skulle ha upplevt som skrämmande: i revolutionens Etiopien, de västsahariska flykting­lägren i Algeriet, inbördes­ krigets Angola eller på den ockuperade södra Västbanken.

– Jag har alltid känt mig omsluten och trygg och kunnat fokusera på att lösa situationen, just där och då. Min övertygelse är att jag alltid har en skyddsängel med mig, säger Birgitta Rubenson.

AKTUELLT

»Den » 16 december är det julmarknad i Strängnäs. Då fylls staden med julstämning och förväntan inför julen. Passa på att komma upp till domkyrkan, här kan du köpa domkyrkomust, hembakat, inlagd sill, handarbeten, med mera. Alla intäkter går till behövande.

I Domherren – Kyrkans Hus serverar Domherrarna traditionsenligt jultallrik och fruktkaka.

Senare samma dag går årets luciakonserter av stapeln. Medverkar gör barnkörerna, ungdoms­kören, domkyrkokören samt körer och stråkensemble från Kulturskolan.

Konserterna är kl 16.00 och 18.00 och det finns gratisbiljetter att hämta i domkyrkan från och med den 9 december. Det finns ett begränsat antal biljetter.

Foto: KRISTIN LIDELL/IKON

Julmarknad, luciatåg och konserter

FIRA JUL MED OSS! Sitt inte ensam i jul! »» Kom och fira med oss i Domherren – Kyrkans Hus! Här umgås vi och äter ett enkelt julbord tillsammans.

För anmälan: Ring oss på 0152–24500 senast den 20 december.

Kom på marknad i domkyrkan.

Foto: LELLE_J/ MOSTPHOTOS

Brinner du för att hjälpa andra?

»I» en församling som Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö fyller ideella medarbetare en viktig uppgift. En ideell medarbetare ger av sin tid och sin erfarenhet och sina kunskaper. Vi behöver fler ideella medarbetare, främst inom det diakonala arbetet och diakonimottagningen Lilla stugan. Vi söker dig som har erfarenhet av att arbeta med människor i behov av hjälp och stöd och som vill ge av din tid och dina kunskaper.

För mer information

»» Kontakta diakon Maria Mibson på 0152–24521 eller maria.mibson@svenskakyrkan.se

Vårplantering, sommarblommor, höstplantering – du väljer vad du vill ha hjälp med.

Vi kan hjälpa dig att sköta om graven »Du » som gravrättsinnehavare kan välja mellan att sköta gravplatsen själv eller att vända dig till kyrkogårdsförvaltningen och välja den skötsel som passar just dig. Till gravrabatten kan du välja vårplantering, sommarblommor och höstplantering – antingen alltihopa ­eller någon av dem. Alternativt kan du välja att ha perenna växter vid graven, dessa återkommer år efter år.

Vid plantering av perennrabatt väljer kyrkogårdsförvaltningen ut vilka sorts växter som passar bäst.

Det kan vara till exempel stäpp-

salvia, jättedaggkåpa eller funkia.

Oavsett om du väljer säsongsplantering eller perennrabatt behöver du teckna ett grundskötselavtal. Det innebär att gravplatsen sköts om och hålls i ett värdigt och vårdat skick. I grundskötsel ingår bland annat gräsklippning, ogräsrensning och borttagande av vissna blommor och utbrunna ljus.

Mer information

»» ... om gravskötsel och plantering hittar du på: svenskakyrkan.se/strangnas/­ gravskotsel

VINTERN 2023

7

KORSORD B I LD: PIXABAY

STAD I NORDAFRI KA

1 6 DECEMBER I DOMKYRKAN

DEL UNDER YTAN

LUCIA FÖDDES OCH DOG I ?

DRA NÅGON VID NÄSAN

HAR LÅNG ARM

KORTSPEL

HÖGT LÄTE

ÅTERGE ORDAGRANT GETING SILVER PÅ ITALI ENSKA TÄVLING BRINNANDE DEL

SKYMMER SIKTEN HUVUDPROBLEM

KRÄLDJUR

V I LL VÄL BOTA?

GRATTIS!

FJÄRDE STÖRST AV ALLA FÅGLAR

PRINSESSA SOM ÄR BEGRAVD I DOMKYRKAN

NEDSÄTTANDE SIFFRA ÄR EN PARASIT

KÖR I VIND !

STRATEGI CHEF

MENADE

SKEPP

OMFÅNGSRIK

SÄLJS OCH KÖPS HJÄRNSKÅL MATT 6:22 KROP PENS ..... ÄR ÖGAT FÖRFOGAR ÖVER

SES MED LÄTT

GUNGNING DJURHÅR MYCKET GAMMAL

ÖDSLIG

BLI VERKLIGHET

JÄTTEDÅLIG

BRITTISK GREV E

FRUKTRESTEN DÅLI GT VÄDER

UNDERSÖKA I FÖRVÄG TIDI G SAMLING

VARENDA EN S LÖ NÄRINGSRI K JORD

SKA VARA SPRÖDA

GNAGARE ÖMKLIG

ÄR TITUSBREVET DEL AV

RÖNTGEN

MÅN E OCH SOL ÄR EN DEN BAKRE DELEN

ANNAN DOMKYRKOSTAD EN URBAN MI LJÖ

JULKRYSSET Märk kuvertet ”Korsord” och sänd in lösningen till: Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö Biskopsgränd 2 645 30 Strängnäs Vi vill ha ditt svar senast den 6 februari. »» Bland de inskickade rätta lösningarna lottar vi fram två vinnare som får domkyrkans egen teblandning.

Lycka till!

8

VINTERN 2023

SOM SIFFRA MEN KORT SVUNNEN TI D

GÖR SÅ HÄR

Namn: Adress: Postadress: Telefonnummer:

!

Av alla rätta och inskickade lösningar har två vinnare lottats: »» Agneta ­Eriksson »» Ulla-Britt ­Pettersson Välkomna till Domherren ­Kyrkans Hus för att hämta vinsten, som denna gång är ett praktiskt sitt­underlag.

Du som inte kan komma till Strängnäs, mejla din postadress så kommer vinsten i brevlådan: strangnas. domkyrko forsamling@ svenskakyrkan. se

JUST NU VISSTE DU ATT

»» ... i norden

Kalkmålningarna i Risinge ­gamla kyrka, av Risingemästaren, vittnar om 1400-talets vardagsliv med mat, möbler och husgeråd i detaljer.

NYFIKEN PÅ

utfördes målningarna al seco, på torr puts, då det passar vårt kalla klimat bäst. Men på kontinenten målade man oftast al fresco, vått i vått, vilket egentligen håller bättre, enligt antikvarie Pia Bengtsson Melin.

KALKMÅLNINGAR Bilderna i kyrkornas valv en riktig konstskatt Det är lätt att förtrollas av vackra detaljrika kalkmålningar i medeltida kyrkor. Men vad är det för motiv och vem målade dem?

»– » Jag tror att Albertus Pictor och hans målarkollegor skulle bli väldigt förvånade om de såg att bilderna finns kvar, säger konsthistoriker Pia Bengtsson Melin, som är glad över att många medeltida kalkmålningar är så välbevarade.

Många av dem överkalkades under 1700-talet när nya liturgiska och estetiska ideal tog vid. Först vid slutet av 1800-talet återfick målningarna den uppmärksamhet de förtjänar, och knackades fram.

ALBERTUS PICTOR ÄR för övrigt

ett bra namn att lägga på minnet, då han står bakom flera kalkmålningar i Uppland, Sörmland och Västmanland under denna tid.

– Det var en lång resa från lärling till etablerad målare. Det krävdes ofta att en befintlig målare dött eller flyttat. Albertus Pictor hade tur som gifte sig med änkan till en avliden målare, och lyckades på så vis etablera sig i storstan, ­berättar Pia, som skrev sin av-

handling om just Albertus Pictor.

Skapandet var en noggrann process som krävde både tålamod och skicklighet. Man skissade med kol på kalkputsen och fyllde sedan i med kalkfärg. Målandet skedde under sommaren, när det var ljust och varmt. Lärlingarna höll till i vapenhuset medan mästaren fick skapa framme i koret.

– Ju längre fram mot altaret man kommer, desto bättre kvalitet och heligare motiv, förklarar Pia. DET ÄR STOR variation i bildvalen.

Ofta bibliska berättelser, men även motiv kopplade till sagor, traditioner, döden och själens välfärd.

Ibland varnande motiv, häxmotiv, som syftade till att avskräcka från att ge sig i lag med djävulen.

– Varningar av olika slag finns mest i kyrkornas vapenhus, synliga när människor kom och gick.

Livshjulet är också vanligt där. Det visar männi­skans resa till toppen, för att sedan falla av. Längst ner

”

står döden och gräver en grav, en påminnelse om att högmod går före fall, berättar Pia. INGEN KYRKA ÄR den andra lik.

– Man anpassade sig till kyrkans förutsättningar och önskningar från prästen, kyrkvärden och även andra sockenbor. Ibland hade adelsmän finansierat, då förekommer deras adelsvapen. Eller så hade man förkärlek för något särskilt helgon i en socken. I vissa kyrkor finns smådjävular eller lustiga små gubbar målade, så det var nog mycket tycke och smak.

Hur läste folket bilderna?

– Folk kunde sin bibel på ett helt annat sätt då. På medeltiden hade man inte dagens ständiga flöde av nya bilder. Det var en annan magi där. Ett mörkt kyrkorum, bilder i lysande färger, vaxljus och rökelse.

Man rörde sig också mer och hade en aktiv dialog med kyrkorummet.

KORT OM...

Pia Bengtsson Melin Ålder: 53 år.

Gör: 1:e antikvarie inom medeltidseran på Statens historiska museer.

Motto i livet: Vara snäll och professionell.

Sophie Ekman

u längre fram mot altaret man kommer, J desto bättre kvalitet och heligare motiv.

VINTERN 2023

9

TEMA

BILDER Konsten att vara öppensinnad

10

ÅRSTID 20XX

Vi har alla stereotypa bilder och fördomar om andra. Men se upp så att de inte blir för starka, för då kan din värld bli väldigt trång och styras av rädsla.

Här är tipsen på hur du blir en mer öppensinnad person – och får ett intressantare liv som bonus.

Text: Linda Newnhamn Illustration: Sophie Ekman

ÅRSTID 20XX

11

n TEMA BILDER

”

är Katarina Tingström var präst inom Försvarsmakten träffade hon en pluton där en av de värnpliktiga be­ rättade hur gruppen reagerat när en kille, vi kallar honom Lasse, tog fram Bibeln på kvällen, och låg i sängen och läste den innan sovdags. Vilken tönt! Varför tror man ens på Gud? Den värnpliktiga erkände att de inte alltid hade varit så schyssta mot Lasse. Men så hade de sin första övning ute i fält, och då visade det sig att Lasse var uppvuxen på landet, och visste hur man byggde skydd i skogen, slaktade en älg och grävde latrin­ gropar.

ag kan gå runt och hata alla, men J om jag alltid agerar humant så spelar det ingen roll vad jag tycker.

Mikael Hjerm, professor i sociologi vid Umeå universitet

Minns att du inte vet allt Påminn dig själv att du inte vet allt, det hjälper dig att vara mer öppen­

VINTERN 2023

I

samhället finns det en mängd generaliserade bilder, som vi påverkas mer eller mindre av – som den tystlåtna norrlänningen, den kaxiga 08:an, den hårdhudade motorcykelsnubben, den fjolliga bö­ gen, den hysteriska kvinnan, den kriminella invand­ rarkillen, män med mancolds…

I samtal med människor ser Karin Tingström vilka konsekvenser dessa bilder kan få.

– De kan få oss att avfärda människor, bli rädda eller misstänksamma. Ja, vi generaliserar för mycket och nyanserar för lite, vilket drabbar olika grupper.

Så varför gör vi då det? Jo, genom historien har det gynnat människan att snabbt kunna bedöma andra.

TRE VÄGAR TILL ETT MER ÖPPENSINNAT LIV

1 12

– När de förstod vilken kunskap han besatt, och vilken nytta de därmed hade av honom, ändrades deras bild av Lasse. Efter det var de helt okej med att han läste Bibeln också. Jag tyckte det var modigt av killen att erkänna detta, hur fördomsfulla de först varit och hur de sedan ändrat sin åsikt när de lärde känna Lasse bättre, säger prästen och psykoterapeu­ ten Katarina Tingström.

sinnad. Genom att också förstå att du aldrig kan veta säkert varför vissa personer uppför sig som de

gör, blir du mindre negativt inställd och mer empa­ tisk. Kanske hade kvinnan en hemsk morgon, och snä­

ser därför av dig nu. Kanske gjorde någon ett riktigt dumt val på grund av extrem stress och utsatthet.

2

Fråga Du kanske blir irriterad på att dina grannar har en högljudd fest med halva släkten

varje söndag.

Eller så irriteras du av att någon i bostadsrättsför­ eningens styrelse alltid sopar saker

– Vi behövde kunna skilja på dem som tillhörde den egna gruppen och alltså var vänligt sinnade, från farliga perso­ ner, för att kunna undvika de senare, säger Karin Tingström.

Baksidan av detta är förstås att erfarenhetsbanken inte är hundraprocent tillförlitlig.

– Det klassiska är när du träffar en helt ny p ­ erson, och instinktivt känner en motvilja. Skulle du ana­ lysera känslan så kanske personen till utseendet eller ­sättet påminner om din dominanta pappa, eller någon annan som har gjort dig illa. Hjärnan vill att vi ska överleva, så den lägger ihop ett och ett och sig­ nalerar fara, trots att informationen den här gången inte alls är tillförlitlig.

I

nformationen kan även komma utifrån. Säg att ni ska få en ny kollega till arbetsgruppen. Om Viola dagen innan han kommer utbrister att ”åh nej, Nisse har jag stött på förut, han är skitjobbig”, så bör­ jar du genast tolka Nisse utifrån den informationen.

– Om kollegan i stället säger ”vad kul, Nisse är un­ derbar! Det kommer att bli fantastiskt”, så kommer

under mattan för att undvika kon­ flikter. I stället för att anklaga, fråga hen varför hen gör så. Fråga också

dig själv varför du triggas så mycket av detta. Kanske handlar det om en oro eller rädsla, eller känner du

stygn av avund över en gemen­ skap du inte har (men som om du ber snällt kanske får ta del av).

Våga le mot någon i buss­ kön och visa dig välvilligt inställd, för en hjälpsam, glad och god­ hjärtad per­ son får oftare vänlighet till­ baka.

du att vara mycket mer positivt inställd när ni väl möts, säger Karin Tingström.

Vad är faran med detta? Jo, olika intressenter kan påverka folk i en viss riktning, och ofta jobbar de då med rädsla som är en stark känsla. Exempelvis kan man sprida att ”män från Norrland är bara ute efter våra pengar.” Eller desin­ formationen vi har sett spridas det senaste året om att ”svenska myndigheter tar våra barn”, vilket gjort vissa invandrargrupper rädda för svensk myndighets­ personal.

– Det bygger murar och skapar konflikter. Vi dömer ut varandra på förhand, vilket får en massa konse­ kvenser för både samhället och i mindre kretsar, säger Katarina Tingström.

M

ikael Hjerm, professor i sociologi vid Umeå universitet, har i över 20 år studerat attity­ der, stereotypa uppfattningar och förutfat­ tade meningar.

– Förenklat kan man säga att en fördom innebär att du ogillar personer enbart baserat på deras grupptill­ hörighet. Det kan vara ”alla golfare är snobbiga.” Du

3

Sök ­mångfald Möt nya männi­ skor, lär dig om andra religio­ ner, testa mat

från andra kök.

Genom att aktivt söka mångfald, kommer du att bli mer accepte­ rande gentemot

»

olikheter och uppskatta rike­ domen i omväx­ ling.

VINTERN 2023

13

TEMA BILDER

”

n hjälpsam, glad och godhjärtad E person får oftare vänlighet tillbaka.

Katarina Tingström, präst och psykoterapeut

7

TECKEN ... på att du är en öppen­ sinnad ­person:

»» Du är nyfiken på att höra vad andra tycker.

»» Du tål att dina åsikter ifråga­ sätts.

»» Du blir inte arg när du har fel.

»» Du hyser empati för andra.

»» Du tar hän­ syn till andras åsikter.

»» Du är ödmjuk kring din egen kunskap.

»» Du tror att andra har rätt att uttrycka sina tankar och åsikter.

14

» gillar inte snobbiga människor, så därför gillar du inte

golfare.

Han säger att över tid har våra fördomar gentemot andra minskat. I jämförelse med 50-talet är vi mycket mindre fördomsfulla i dag, exempelvis mot invand­ rare, homosexuella och kvinnor, även om främlings­ fientligheten tycks ha planat ut de senaste tjugo åren.

Man ser också att högutbildade tenderar att vara mindre fördomsfulla än lågutbildade.

– På sätt och vis är det logiskt att samhällen blir mer inkluderande, för det är dumt att vara exkluderande, samhället fungerar bättre när det är mer öppensinnat.

Mikael Hjerm lägger sedan till att egentligen är en persons attityd irrelevant.

– Jag kan gå runt och hata alla i hela världen, men om jag alltid agerar humant och snällt så spelar det ingen roll vad jag tycker. Problemet är att människor tenderar att agera utifrån sina föreställningar om andra och därmed behandla vissa sämre.

O

ch här kan man se en viss spridningseffekt.

Om någon tar sig rätten att uttrycka sin nega­ tiva attityd gentemot transpersoner, så kan fler upptäcka att ”jaha, fler känner som jag”, också vokalisera sin åsikt, och så sprids den. Och ja, det har betydelse.

– Om jag springer runt och skriker okvädesord åt folk på stan, så drabbar det mottagaren hårt. Vi vet att personer som utsätts för upprepad diskrimine­ ring har ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa, säger Mikael Hjerm.

Katarina Tingströms erfarenhet är att trångsynta eller felaktiga bilder av andra även drabbar en själv.

– En konsekvens kan vara att man får ett väldigt instängt och snävt liv. I stället för att jag träffar många olika typer av människor, lär mig nya saker och blir berikad av fräscha intryck och idéer, blir min värld väldigt liten och styrs i hög grad av rädsla – och det tror jag ingen mår bra av i förlängningen.

S

å om en mer fördomsfri attityd ger mig ett glada­ re, mer intressant liv, vad kan jag då göra för att bli mer öppensinnad? Mikael Hjerm berättar om

kontakthypotesen, som innebär att kontakt med olika typer av människor gör dig mindre fördomsfull. Kata­ rina Tingström plockar upp den tråden och uppmanar dig att utmana dig själv. Börja med att försöka sätta fingret på vilka bilder du har, för att sedan undersöka om de faktiskt stämmer med verkligheten. Här kan du söka fakta, men också stresstesta hypotesen genom att möta personer från den gruppen.

– Att öppna upp mot världen kan vara så lätt som att du går fram till en människa du normalt inte gått fram till och fråga om vägen. Våga le mot någon i busskön och visa dig välvilligt inställd, för en hjälp­ sam, glad och godhjärtad person får oftare vänlighet tillbaka, säger hon.

Eller minns vad föreläsaren och den före detta bud­ distmunken Björn Natthiko Lindeblad lärde oss: ”Jag kan ha fel.” Vi vet inte allt – inte om andra heller.

!

VISSTE DU ATT

... det finns många sätt att träffa nya människor. Här är tre sätt: Svenska ­kyrkans ­grupper »» Kyrkan arrangerar på olika håll stick-café, språk-café, au pair-café etcetera, där människor i olika åldrar och med olika bakgrunder får chans att mötas. Kolla vad som finns i just din församling.

Nya kompis­ byrån »» Länkar sam­ man nya och etablerade svenskar för roliga möten i vardagen.

Mer info: nyakompis-­ byran.se Yrkesdörren

»» Kopplar ihop etablerade svenskar med personer som är nyare i lan­ det. På så sätt kan ni båda bredda ert nät­ verk, vilket är viktigt eftersom sju av tio jobb i Sverige tillsätts via kontakter.

Mer info: yrkesdorren.se

VINTERN 2023

15

PORTRÄTTET

Heidi Andersson, armbrytarinstruktör:

Det är en ­befrielse att leva sina värderingar Som idrottare är det vanligt att jobba mot en tydlig målbild.

När Heidi Andersson slutade tävla i armbrytning började hon i stället jobba mot målet ”en bättre värld”.

Text: Linda Newnham Foto: Theresia Köhlin

Heidis make Björn Ferry är tidigare skidskytt, med bland annat ett OS-guld i bagaget.

Foto: SARA BERGLUND

16

”

VINTERN 2023

»Många » som lägger av med elitidrottandet brukar unna sig att trappa ner. Men när Heidi Andersson, elvafaldig världsmästarinna i armbrytning, slutade började hon i stället jobba mot en ny målbild: att förändra världen.

– Jag är en passionerad person som brinner för saker, skrattar hon. Den energin verkar vara medfödd.

Och rätt kanaliserad är den en tillgång, så varför inte använda den till något bra, säger Heidi Andersson.

Heidi, som ibland kallas för ”armbryterskan från Ensamheten” efter en dokumentär om henne, var bara elva år när hon skrev i sin dagbok att hon ville bli planetskötare i världsklass

om jag minns det var det S Björn som införde kramarna i Ensamheten, tidigare kramades vi mest när någon tog VM-guld.

– eller bäst på armbrytning. Hon kom att realisera det sistnämnda först – och det med råge.

Men i slutet på 2015 var det så dags att ta tag i nästa stora livsdröm. I samband med att både Heidi och hennes man Björn Ferry, också tidigare världsmästare men då i skidskytte, lade av med elitidrottandet bestämde de sig för att sätta upp en ny målbild: att bli fossilfria till 2025.

– Björn fångade upp min barndomsdröm om att bli planetskötare och föreslog detta, och jag nappade direkt. Jag tänkte kanske inte så mycket på vad det skulle innebära i praktiken, men det kändes och lät bra, skrattar hon.

SÅ VARIFRÅN KOMMER då denna passion och starka

vilja att förändra och förbättra? Heidi växte upp i byn Ensamheten, strax utanför Storuman i Lappland.

Hon säger att som mest var det 18 personer som bodde i byn – alla släkt med varandra.

– Det var fantastiskt att växa upp där, en riktig bullerbykänsla. Det fanns alltid någon som hade tid, och

»

Heidi Andersson hade två drömmar som barn: att bli bäst på armbrytning och att bli en planetskötare i världsklass. Den första drömmen har hon gjort verklighet av, den andra jobbar hon målmedvetet på.

ÅRSTID 20XX

17

PORTRÄTTET » alltid någonstans att hänga. Vi lekte järnet och hade

obegränsat med utrymme.

Men uppväxten gav henne också skinn på näsan.

Jargongen kunde vara tuff, och tålamod var inte släktens starka sida.

– Du fick ofta bara en chans på dig att klara något nytt, fixade du det inte då så gavs du inte chans att testa igen. Det var tufft, men lika för alla, ingen blev särbehandlad. Som jag minns det var det också Björn som införde kramarna i Ensamheten, tidigare kramades vi mest när någon tog VM-guld. Vid idrott var det tillåtet.

Ord som solidaritet, jämlikhet, jämställdhet var tydliga ledstjärnor. Att farfar bytte blöjor var inga konstigheter, liksom att Heidi tidigt fick lära sig att jaga. Kanske inte så konstigt att de på vissa håll kal�lades kommunisterna i Ensamheten.

– Farfar och hans bror ville inte stycka upp skogen mellan barnen, utan startade en ekonomisk förening som ägs av medlemmarna, och medlem blir man när man fyller 18. Där fattar vi beslut om skogen och marken gemensamt. Den lever än i dag och vi hjälps åt att utföra arbetet, som att plantera skog.

Heidi med några av de viktiga saker­ na i ­livet: ­familjen – och låd­ cykeln.

Foto: SARA BERGLUND

Vad fick du med dig från allt detta?

– Jag ser ansvar som något stort, starkt, och superviktigt. Att ta ansvar för helheten.

Hon säger att det var en jordnära, pragmatisk uppväxt.

– Jag och min ena bror är konfirmerade. Jag röker inte, snusar inte och konfirmerade mig – och i Ensamheten var det att göra revolt, skrattar hon.

KANSKE VAR DET närheten till naturen och känslan för helheten – i kombination med den passionerade personligheten – som gjorde att hon tidigt ville bli miljöaktivist, bo i ekohus och rädda världen.

– Redan på högstadiet gillade jag att ha begagnade kläder. Jag tyckte snarast synd om dem som hade märkesplagg de hade betalat dyrt för. Där gick de runt med en stor logga på magen, som värsta reklampelaren, utan att få betalt. Grattis, vilken affär!

Hon tvekade alltså inte när Björn föreslog att de skulle kavla upp och bli koldioxidneutrala till 2025.

– Han menade på att om Sverige har beslutat om nettonollutsläpp till 2045, så borde enskilda individer kunna bli fossilfria innan dess.

Som tidigare elitidrottare gillar hon att ha tydliga målbilder även i vardagen. Hon säger sig må bra av det.

– Att ha mål ger en känsla av fokus och riktning.

Det hjälper mig att prioritera och hålla mig motiverad. Och både jag och Björn vet hur man bryter ner stora mål i delmål för att ta sig mot slutdestinationen.

DE BÖRJADE MED att kartlägga sina utsläpp på klimatkontot.se. Den genomsnittliga svenskens utsläpp är cirka åtta ton per person och år, men det här paret

”

KORT OM...

Heidi ­Andersson Ålder: 42 år.

Familj: Maken Björn Ferry och sönerna Dante, 12 år, och Simon, 2 år.

Bor: Stor­ uman.

Gör: Före­ läsare, arm­ brytarinstruk­ tör och skogs­ brukare.

Bakgrund: Sveriges mest framgångsrika armbryterska genom tider­ na. Världs­ mästarinna i armbrytning elva gånger.

ag röker inte, snusar inte och J konfirmerade mig – i Ensam­ heten var det att göra revolt.

18

VINTERN 2023

låg på nästan det dubbla, 15 ton per person och år.

– När jag fick staplarna framför mig blev det tydligt, det gick inte längre att blunda, säger hon.

En stapel stack ut, och det var transporter. Båda hade flugit till tävlingar världen över, framförallt Björn när han kajkade runt med världscup-cirkusen. Transporter var därför en av de saker paret först tog tag i. De slutade flyga och började resa fossilfritt, med tåg och buss. De införskaffade en lådcykel som är användbar när barn ska lämnas och hämtas eller ärenden utföras nere på byn.

– Och vi gjorde oss av med bensinbilen och skaffade en Tesla. Vi var först i Storuman med elbil, och många ojade sig över att batteriet inte skulle klara den norrländska vintern. Men det har inte varit några problem. Vi överbevisade skeptikerna, på så vis kan man sprida ringar på vattnet. Nu är det många som har elbil, och vi har ett helt gäng med snabbladdare på orten.

Man brukar prata om de tre B:na, bilen, biffen och bostaden, tre saker som är bra att börja med om man som enskild individ vill bidra till omställningen mot en hållbar framtid. Familjen Andersson/Ferry bor i en bostadsrätt och har solceller.

– Vad gäller mat är vi är självförsörjande på potatis, viltkött, svamp och bär. Nötkött från affären väljer vi bort, vi försöker äta efter årstid, och minimera mat­ svinnet. Restfest är ett av mina favoritord! Inte sällan ställer vi fram en buffé av rester, där alla får välja vad de är sugna på just den dagen.

I BÖRJAN GICK det snabbt att minska utsläppen, men nu är de nere på så låga nivåer, cirka två ton per person och år, att det börjar bli svårt.

– Vi vill ju bo i det fantastiska landet Sverige, och vara en del av det här samhället, men många viktiga funktioner som vård, skola och brandförsvar är fossilbaserade.

Hur känns det att ni därmed kanske inte når målet till 2025?

– Det innebär inte att jag lägger mig ner och ger upp, utan då engagerar jag mig i att försöka förändra saker på ett samhällsplan, säger hon och berättar att hon exempelvis ringt och ”tråkat ut” Storuman energi i flera år nu för att de tillsatt olja vid produktion av fjärrvärme.

– För inte så länge sedan hörde de av sig och sa att nu ska de sluta blanda i olja, säger hon och gör segertecknet.

Ja, koldioxidbantaren här i soffan i fotografens studio har en optimistisk ton.

”

”Den största resan jag gjort på senare år är inom mig”, ­säger Heidi.

estfest är ett av mina favoritord! Inte sällan ställer vi fram R en buffé av rester, där alla får välja vad de är sugna på just den dagen.

– Jag älskar ju att göra research och testa nya saker, som: Finns det bättre bränsle för motorsågen och klimatsmarta mobiler? Vilka är de mest hållbara löpar­ skorna? Björn kan bli tokig på mig ibland, han vill ha nya löparskor nu, inte om tre månader, skrattar hon.

Vad har du fått offra?

– Jag ser det inte som en uppoffring. Det här har ju varit min vilja och strävan sedan jag var liten, så för mig är det snarare en befrielse. Jag lever mina värderingar, vilket är vad jag vill. Det får mig att sova gott om natten, säger hon och lägger till att hennes tweenie Dante, 12 år, inte alltid håller med om detta när han vill få något som ”alla andra” har, men mamma kommer med en lång nej-motivering.

Jag tror att många skulle sakna att kunna semestra på soligare breddgrader?

– För det första kan man åka tåg söderut, men nej, jag behöver inte åka på solsemester. Jag tycker man ska fundera på vad det är man vill ha ut av resandet egentligen. Är det ledigheten? Att vara tillsammans?

Samla på minnen? Det kan man ju göra även här, säger hon och lägger till: – Den största resan jag gjort på senare år är inom mig, säger Heidi och berättar att hon för ett tag sedan var på en tio dagars meditationsretreat.

– Jag hade aldrig tidigare mediterat, och precis innan jag åkte på retreat var jag med på en ”strong­ woman-tävling”, så första dagarna var jag så stel att jag inte ens kunde sitta på golvet, och jag somnade när vi skulle meditera. Men så småningom var det en fantastisk upplevelse, jag njöt av att vara i mig själv.

Så ska du göra ditt livs resa, gör den inom dig. Även för relationen tycker hon att det här projektet har varit bra.

– Det är alltid bra att ha en gemensam strävan och uppnå mål tillsammans. Det för oss närmare varandra.

Och som sagt – det har varit helande även för henne själv.

– För mig är natur en andlig upplevelse, så att ta hand om den känns bra.

VINTERN 2023

19

SPANING

Bilden av kyrkan Den vackra kyrkan tornar upp sig i vinterskrud.

I fönstren lyser tända ljus och dörrarna står på glänt. Den känns så varm och inbjudande – men är dörrarna öppna för alla? Är det bara att gå in? Även om man inte är säker på vad man tror på?

Text: Sophie Ekman

”

»– » Osäkerheten handlar om att man tvivlar på sin rätt att vara en del av kyrkan, säger religionshistorikern David Thurfjell.

Han menar att många har svårt att finna tid för kyrkobesök i sina liv, och tvivlar kanske på om de passar in i kyrkans gemenskap.

Samtidigt hoppas många, trots detta, att det är okej att ha kyrkan som ett slags ramverk i livet. Vid dop, vigslar, begravningar eller när barnen sjunger.

– De flesta medlemmar besöker kyrkan kanske femtio gånger under ett liv. Det är alltså väldigt sällan. Men, de femtio gångerna är de tillfällen som man kanske skulle värdera högst.

Och därför vill man ha kyrkan där. Det är en livslång men extremt lågintensiv relation till detta samfund, för de flesta, säger David.

Han påminner om att man inte behöver besöka folkkyrkan i Sverige regelbundet för att få lov att känna en tillhörighet.

– Ändå kan det finnas en känsla av att man inte riktigt är välkommen, vilket skapar en märklig situation.

HUR HAR DET då blivit så här? Vi

har en folkkyrka i Sverige med 5,8 miljoner medlemmar, men vad har svenskarna för bild av Svenska kyrkan och kristen tro egentligen?

rundbudskapet är att alla är välkomna.

G Och det är inte så många platser i samhället där alla är välkomna.

David Thurfjell, religionshistoriker

20

VINTERN 2023

David berättar att bilden var och en har är mångfacetterad och beror på människors bakgrund och erfarenheter. Vi påverkas också av hur kristendom framställs i populärkulturen, filmer och i litteratur.

En del känner sig hemma i kyrkan och har en klar förståelse för dess verksamhet, medan andra som är nya i Sverige, kan projicera tidigare kyrkoerfarenheter från andra länder.

Bland majoriteten, som inte är kyrkoverksamma svenskar, finns det också förutfattade uppfatt-

ningar om vad Svenska kyrkan borde vara, enligt David.

– I den gruppen är det vanligt att man har en bild som är färjad av frikyrkliga traditioner, snarare än av Svenska kyrkan. Och saknar man intresse för religion, har man ofta en begränsad kunskap och tenderar att tro att alla kyrkor är ganska likvärdiga. Men det är enorma skillnader förstås mellan olika kyrkoinriktningar. Ideologiskt och teologiskt, vad man har för verksamheter, vad man lägger i orden ”kristen tro”, säger David.

Ekerö kyrka ligger vid Kyrkfjärden i Stockholm, och har anor från 1100-­talet.

Foto: KENNETH BENGTSSON

Svenska kyrkan välkomnar även de som inte har någon trosövertygelse. Det kan handla om att vilja vara en del av en tolkningsgemenskap och en tradition.

– Om du kommer till Svenska kyrkan och säger ”jag kan inte tro på Gud, men jag behöver en meningsgemenskap med mitt liv, får jag vara med här?” Då kommer Svenska kyrkan säga: ”Det här är din kyrka. Vi finns här för dig.”

David menar dock att det inte är en sådan folkkyrka folk tänker på.

– Snarare något snävare, mer in-

tensivt, engagerat och kanske lite mer trosintensivt. Och den bilden har man fått från de starkaste, högljudda kristna rösterna i Sverige, vilket är olika frikyrkor, som drivs av en stark trosövertygelse.

Så det finns ett slags missförstånd här.

FOLKKYRKAN, NÄR DEN är som bäst,

är öppen och inkluderande.

– Den kräver ingen motprestation. Du behöver inte vara en lyckad person för att bli älskad. Grundbudskapet är att alla är välkomna.

»

VINTERN 2023

21

SPANING KORT OM…

David Thurfjell Ålder: 50 år.

Bor: Uppsala och Stockholm.

Familj: Dot­ tern Molly, 20, sonen Sten, 18, flickvän Nina Hemmingsson, två bröder, för­ äldrar, katten Miaov, hunden Brorsan.

Gör: Religions­ historiker.

Motto i livet: ”Älska din fas”.

”Det är ett tydligt tecken i tiden att folk inte organiserar sig kring sina idéer och övertygelser i samma utsträckning som förr”, säger David Thurfjell.

Foto: MIKAEL M ­JOHANSSON

22

VINTERN 2023

» Och det är inte så många platser i

samhället där alla är välkomna.

Kanske borde vi se på Svenska kyrkan på samma sätt som judar ser på sina synagogor eller katoliker ser på sina katolska kyrkor.

Att det är en del av vår historia och vår kultur, oavsett våra tvivel och övertygelser. Detta tankefrö vill David gärna plantera.

– Man är med där liksom, man råkar komma från den där religionen. Den har sina fördelar och nackdelar, och ibland är man jättetrött på det, skiter i den oftast.

Men det är där man hör hemma, det är ett familjearv.

I JULTID FYLLS kyrkbänkarna i Svenska kyrkan i samband med alla musikgudstjänster. I december månad förra året besökte 1 251 767 svenskar någon form av gudstjänst. Som kulturell institution är kyrkan den största i Sverige.

– Och det är inte någon extra­ grej utan det är en bärande del av det här samhället. Och det kan man vara stolt över och odla, tycker David.

Just musiken – men också konsten, litteraturen och filmen – är i dag viktiga forum där existentiella frågor får ta stort utrymme, och som är alternativ till kyrkan för många. För enligt David är intresset för existentiella frågor större än det någonsin varit. I vår tid, där individualismen är mer utbredd, upplever människor också ett ökat behov av en privat tro.

– Det är ett tydligt tecken i tiden att folk inte organiserar sig kring sina idéer och övertygelser i samma utsträckning. Förr var man mer organiserad och gick samman, hela det landskapet är något som har förändrats.

MEN FÖR ATT fortsätta vara rele-

vant tror inte David att kyrkan behöver genomgå så stora förändringar. Den har unika tillgångar, så som närvaro i varje liten by och en stark koppling till lokalsamhällen.

– Fortsätta vara kyrka, hålla på med de unikt kyrkomässiga sakerna, konstaterar han.

Och viktigt att kyrkan kommunicerar att alla har hemortsrätt.

”Det är inget hinder för dig att komma till kyrkan med den tro du har, eller med de frågor du har”, säger kyrko­ herde Anita Elweskiöld.

Foto: EWA ­LINNROS

”

ag skulle inte ens säga att vi finns här för J dig, jag skulle säga att du är en del av oss.

Anita Elweskiöld, kyrkoherde

Att människor är välkomna att ha sina festligheter där, precis som deras föräldrar och deras förfäder har gjort i århundraden.

– Oftast är det också den vackraste byggnaden på en plats. Så det är bara att berätta att man på riktigt är välkommen, oavsett hur man tror.

EN VINDPUST FRÅN Mälaren letar sig fram vid Kyrkfjärden och hjälper snällt stegen över tröskeln. Ekerö kyrka, med anor från 1100-talet, och kyrkoherde Anita Elweskiöld, tar emot med värme.

Är alla välkomna in i Svenska k ­ yrkan?

KORT OM…

Anita Elweskiöld Ålder: 50 år.

Bor: Bromma.

Familj: Stor.

Gör: Kyrko­ herde i Ekerö pastorat.

Motto i livet: ”Den nåd som bar mig intill nu, skall bära ända fram.”

– Ja, alla människor är välkomna. Du får se ut hur som helst, vara hur som helst och också ha vilken tro som helst. Du får må dåligt, känna dig ovärdig eller bära på skuld för något du gjort. Du är en del av den här kyrkan med de tankar och den vilja du har, där du befinner dig. Jag skulle inte ens säga att vi finns här för dig, jag skulle säga att du är en del av oss, säger Anita.

Hon tillägger att det finns tillfällen då man kan bli avvisad.

– Du får inte bete dig hur som helst. Och då menar jag om du tillexempel är hotfull, kränker andra eller vill inskränkta på andras möjligheter att vara sig själv, då

kan vi säga till dig. Du blir inte avvisad direkt, men vi är måna om att kyrkan är ett skyddat rum där man inte råkar illa ut, där man är trygg.

Men om man inte är säker på sin tro?

– Man har en föreställning om vad det är att tro, men den som bjuder in är så mycket större än våra ramar för vad tro är. Det är alltid Gud som bjuder in till kyrkan. Många säger ”jag tror, men inte som kyrkan”. Jag tänker som jag sa innan, du är en del av kyrkan. Det är inget hinder för dig att komma till kyrkan med den tro du har, eller med de frågor du har, ­eller med den känsla av tillhörighet du vill ha. Svenska kyrkan står för en tro och kommer fortsätta göra det, men som enskild människa får man gärna komma och vara en del av helheten, med en liten eller stor, välformulerad eller oformulerad tro.

Kyrkoherde Anita Elweskiöld tror kyrkan behöver fortsätta kommunicera vad den gör.

– Men också vad vi är. Att vi är en öppen folkkyrka och en gemenskap. Också viktigt då att vi inom kyrkan pratar med varandra och hela tiden strävar mot detta, påminner varje aktiv kyrko­ medlem. Att när vi säger att alla är välkomna också välkomnar när människor kommer in.

VINTERN 2023

23

5

BOKTIPSET

BILDRIKA BÖCKER SOM PASSAR I JUL

Text: Sophie Ekman

Granen som längtade Sofia Hedman Illustrationer av Emelie Gårdeler Speja förlag

»Granen » som längtade är en gripande saga om en liten skogsgran som drömmer om att utforska världen, bortom tallarna och granarna som omger den.

När vinden erbjuder en chans till äventyr, vill granen inte missa den. Det blir början på en häftig resa.

Men sagan utforskar också temat att längta hem och finna sin rätta plats i livet. En hjärtevärmande och vacker bilderbokssaga med julstämning, som berör både unga och vuxna läsare.

Korsdragspoesi. Till dig som famlar Pia Eriksson Illustrationer av Stina Wollter Bazar

»I» poesiform utforskar Pia Eriksson de utmanande stunderna i sitt liv för att hitta läkning och ordning i sitt inre kaos. Hon har själv mått dåligt i perioder och sökt svar på hur man ska leva. Det blev tydligt att det handlar om att omfamna sig själv snarare än anpassa sig till normer. Genom trösterika texter inspireras du som läser att utforska och sätta ord på dina egna känslor. Tillsammans med Stina Wollters illustrationer når hon fram till den som kan behöva orden, när det känns mörkt och kallt.

24

VINTERN 2023

TÄNK PÅ ATT

Foto: EKATERINA ZAKHAROVA/GETTY

Läs en saga om en äventyrlig gran, lär dig stöpa egna ljus eller sjunk ner i trösterik poesi när allt känns mörkt och kallt. Här är fem böcker som värmer själen i vinter.

Min barndoms jul – Astrid Lindgrens julkokbok Recept av Fredrik Eriksson Nordstedts

»En » rikt illustrerad julkokbok i sann Astrid Lindgren-anda, som fyller hjärtat med värme och nostalgi.

Låt oss börja med pepparkaksbak ihop med Bullerbybarnen vid första advent, och sluta med Pippis legendariska julgransplundring. Förutom goda recept skapade med hjälp av kocken Fredrik Eriksson, får vi en inblick i Astrids barndomsjular och småländska jultraditioner. En rikt illustrerad kokbok om drömmen om julen, att ha framme i juletid eller ge bort som present.

»» ... du kan lysa upp mörkret och själen genom att tända dina egna hemmagjorda ljus.

Här kommer en bonusbok som lär dig stöpa, gjuta, bygga, forma och färga ljus av bivax och stearin.

Ljus: stöpa, gjuta, forma och färga Anna Dykhoff Natur och Kultur

Snöfall över Paris Karolina Schützers LB Förlag

»I» debutromanen Under stjärnorna i Paris går journalisten Sophia miste om sitt drömjobb samtidigt som hon ärver en bar i Paris. Vågar hon lyssna på sig själv och släppa andras förväntningar? Nu är uppföljaren här, Snöfall i Paris, och mitt i uppladdningen för en magisk jul nystas hemligheter från det förflutna upp. Karolina Schützers utforskar stora frågor i sina romaner och styr skickligt läsarens inre bilder. Härlig feelgood som får dig att vilja byta jobb och flytta till Paris, mitt i vintern.

Lyckomanualen Casandra Brunstedt och Therésia Franklin LB Förlag

»”Lyckomanualen” » inspirerar dig till att stanna upp och ta tag i lyckan, mitt i en kanske hektisk vardag.

Författarna och småbarnsföräldrarna Cassandra Brunstedt och Therésia Franklin, har dykt djupt in i lyckoforskningen och pratat med olika experter för att hitta svaret på den eviga frågan: Hur blir man lycklig? Boken är deras personliga resa mot att förstå och praktisera lycka. Fylld med insikter och de senaste rönen inom ämnet, erbjuder den kanske samma möjlighet till dig. Eller en vän. Det är också den perfekta boken att ha liggande framme, vacker och redo att påminna dig om din väg till ett meningsfullt liv.

ORDET PROMPT »» Generativ artificiell intelligens (AI) är en teknik som revolutionerar olika områden just nu. Genom avancerade algoritmer och maskininlärning gör generativ AI det möjligt för datorer att skapa unikt innehåll som bilder, text och musik. Något som tidigare varit begränsat till mänsklig kreativitet.

Med utvecklingen har vi numera en uppsjö av verktyg, så kallade AI-chatbottar, som kan hjälpa oss.

En prompt är, enkelt förklarat, en instruktion eller förfrågan som du ger till ett AI-system för att få ett specifikt svar eller resultat.

Det är inget registrerat nyord (än), men används flitigt även som verb (prompta, promptat, promptade).

Att bemästra konsten att effektivt prompta är en viktig del av att framgångsrikt använda AI-tekniken.

Foto: AI-GENERERAD BILD SKAPAD I MIDJOURNEY

VINTERN 2023

25

LIVSBERÄTTELSEN

Här skapas bildkonst som ett sätt att läka På den ideella föreningen Ny gemenskap träffas en grupp människor varje onsdag för att skapa tillsammans. Över färgburkar, papper och pannåer utför de storverk samtidigt som de pratar om livets allvar.

Text: Anna-Maria Stawreberg Foto: Mikael M Johansson

”

»Det » är kallt utomhus. Men inne i Ny gemenskaps gamla herrgård i Västberga är det varmt. Ett trettio­tal personer har stått ute i kylan och väntat på att dörrarna ska slås upp för dagen och att frukosten ska serveras. Nu skramlas det med skedar och porslin och det doftar himmelskt av nybryggt kaffe.

Men gänget på övervåningen har inte tid att äta frukosten. De har samlats för veckans höjdpunkt, konstkursen under ledning av bildläraren Niina Kulgavaja som hålls varje onsdag klockan 10.30. Hon lägger fram en trave konstböcker på det stora bordet.

För även om det är fri målning,

skadar det inte med lite inspiration.

FÖRST IN I den ljusa ateljén är Lotta Olsson. Hon har gått i konstgruppen i tre år och i dag har hon som projekt att måla ett verk inspirerat av en konstnär hon hittat på internet.

Medan hon tar fram det material hon behöver, berättar hon om hur hon hittade till Ny Gemenskap.

– Jag började plugga till journalist, men har i hela mitt liv haft olika psykiska diagnoser. Att måla blev ett sätt att försöka bota mig själv, och jag har målat på heltid i 25 år, säger hon.

Det där med heltid är inte riktigt

et här är min terapi, min meditation. När D jag målar glömmer jag tiden.

26

VINTERN 2023

sant, visar det sig. För Lotta arbetar med att sälja Situation Stockholm, och när hon tar fram senaste numret visar hon flera publicerade illustrationer.

– Länge stod jag hemma och målade ensam. Grupper har aldrig varit något för mig. Men så tipsade redaktionen mig om Ny gemenskap, och nu har jag varit med i en grupp i sex terminer och det går ju jättebra.

DEN FÖRE DETTA snickaren Risto Heikkinen klämmer ut en rejäl klick blå färg på en palett och börjar måla en mörkt blå himmel på den stora kartongskiva han lagt upp framför sig. Han håller med Lotta om att den kreativa verksamheten kan kännas lugnande.

– Det här är min terapi, min meditation. När jag målar glöm-

»

”När man målar kommer man in i en annan tankevärld och alla problem läggs åt sidan”, säger Ann-Marie Skoglund, som hittade Ny Gemenskap av en slump.

ÅRSTID 20XX

27

LIVSBERÄTTELSEN

Överst: ”Här inspirerar vi varandra”, säger ­Eduard Melnikov, son till bildläraren Niina Kulgavaja.

Till vänster: Lotta Olsson inspireras av en konstnär hon hittat på nätet.

Till höger: Risto Heikkinen med två av sina verk.

» mer jag tiden. Jag glömmer att äta.

Ann-Marie Skoglund hittade Ny Gemenskap för första gången 2011, av en slump.

– Jag skulle lämna kläder, och då tipsade någon mig om konstgruppen en trappa upp, minns Ann-Marie.

Hon gick uppför trappan, och sedan dess har hon dykt upp varje onsdag.

– När man målar kommer man in i en annan tankevärld och alla problem läggs åt sidan.

Ann-Marie är uppväxt med att måla, och målade mycket med de egna barnen när de var små. Nu händer det att hon målar med barnbarnen.

28

VINTERN 2023

”

I bland kommer det folk som bara är med någon enstaka gång. De är också välkomna.

Skriv det!

– Men jag målar aldrig när jag är ensam. Det måste vara en gemenskap. Det finns inget som går upp emot att sitta och måla i sällskap av någon annan som man kan utbyta sina tankar med.

– För mig är det precis som med Ann-Marie. Jag har försökt måla hemma, men jag får inte samma känsla då. Här inspirerar vi varandra, säger Eduard Melnikov som med säkra penndrag tecknar en blombukett i blyerts.

Han är son till Niina, och sedan han blev av med jobbet i skogen har han varit en trogen medlem i konstgruppen.

NÅGON BÖJER SIG fram för att kommentera en bild, Lotta skrattar till och utbrister att ”risken med att måla i grupp är att man inspireras för mycket av varandra. Som när jag började måla träd på samma sätt som Sixten.”

– Ja, numera både känner och

KORT OM...

”Att måla blev ett sätt att försöka bota mig själv”, säger Lotta Olsson, här tillsammans med Ann-­ Marie Skoglund.

inspirerar vi varandra. Under många år höll jag ju på med olika kurser överallt, men här blir det en annan gemenskap, konstaterar Ann-Marie och avslöjar att hon även sjunger i kören Gatans röster tillsammans med Niina och Eduard, också det en kreativ och social syssla som ger mening åt tillvaron.

Det rasslar till i dörröppningen.

En stilig herre i motorcykelmundering gör entré och hälsas med glada tillrop. Det är tydligt att han är efterlängtad.

Det är Sixten Strömberg, han som är så duktig på att måla träd.

Han sökte sig till Ny gemenskap efter en ekonomisk krasch för några år sedan.

– Jag hade ont om pengar, var ensam och ville träffa människor i samma situation som jag. Här kan jag äta i gemenskap och en dag hittade jag konstgruppen. För mig betyder det jättemycket, att ha ett ställe att gå till en bokad tid varje vecka, säger Sixten.

I ett tidigare liv arbetade han som översättare, och han talar såväl rumänska som tyska, grekiska, japanska, lite makedonska och albanska. Vid sidan av intresset för politik och religion, finns ett stort intresse för konst, något som funnits med ända sedan han som skolpojke drömde om att studera konstvetenskap.

– För mig blir de här timmarna

Ny gemenskap

»» Den ideella

med konstgruppen och Niina ett slags oas i den mörka tiden vi lever i. Här får jag en form av vila i det jag gör, och det får mig att må bra.

föreningen Ny gemenskap bildades för 25 år sedan.

Då, precis som nu, var målet att ingen ska behöva vara ensam och att alla ska få plats i vårt samhälle.

Föreningen är både politiskt och ekonomiskt oberoende och här, på den gamla herrgården i Västberga ordnas aktiviteter, serveras måltider och erbjuds plats för hemlösa så att de får möjlighet att tvätta sina kläder och ta en varm dusch. »» De volontärer som arbetar på Ny gemenskap jobbar ideellt, och föreningen har nära samarbete med bland annat Stockholms stad, flera församlingar, Frälsningsarmén, Stockholms Stadsmission, Sociala Missionen, Svenska kyrkan och Hela Människan i Stockholms län.

NUMERA ÄR GRUPPEN ett sam-

mansvetsat gäng som lärt känna varandra väl. Samtalen flödar över färgburkar, pennor och block.

Niina bläddrar bland de många bilder på katter hon tecknat, och vandrar mellan gruppdeltagarna för att ge råd.

– Ibland kommer det folk som bara är med någon enstaka gång.

De är också välkomna. Skriv det!

Till oss är alla välkomna, och jag lovar, man behöver varken ha målat eller tecknat tidigare, säger Niina.

VINTERN 2023

29

HÅLLBARHET Så skapar du stärkande...

HÅLLBARA VANOR Nytt år, nya små vardagsvanor – som kan stärka och göra livet mer hållbart och meningsfullt. Prästen Marit Norén guidar dig till bättre kontakt med ditt andliga rum.

Text: Marit Norén

Kärlek Vana: Be för andra »» Att visa kärlek handlar om att foku­ sera på andra människor och försöka se dem med kärleksfulla ögon. Testa att be för dina medmänniskor, även om du har svårt för vissa av dem. Genom att göra detta tränar du dig själv i att bry dig om människor runt dig och ökar din samhörighet med dem.

Glädje Vana: Sök förundran

»» Känslan av förundran är starkt

Tålamod Vana: Ta små steg

»» Ofta innebär nyårslöften att sätta upp mål. Det är inte fel att ha mål, men min uppmaning är att inte fokusera på ett slutmål eller resultat.

Ta för vana att i stället fråga dig själv: ”Vad kan jag göra just nu, just i dag, som hjälper mig och andra?”. Att ta små steg med stor självmedkänsla övar dig i att ha tålamod med dig själv och kanske också med andra.

Vänlighet Vana: Hälsa vänligt på människor du möter »» Vardagliga samtal med andra har visat sig öka människors livslängd.

Genom att småprata vänligt skapas fred i det lilla. En enkel och viktig vana är att hälsa vänligt på grannen, kas­ sören eller förskolebarnen du möter.

Testa att se varje medmänniska genom ”Jesus-glas­ögon”, det vill säga med helt och hållet kärleksfull blick.

Marit Norén

Att ha kontakt med ditt andliga inre märks både på in- och ut­ sidan. I Bibeln beskrivs det som att den inre kontakten bär frukt, och det nämns nio så kallade Andens frukter.

Här tipsar Marit om små vardagsvanor som kan ge näring för frukterna att växa i ditt liv, och stärka dig under svåra dagar.

LÄS MER!

»» Nyfiken på

att läsa mer om Andens frukter som Marit utgått från?

Läs i Bibeln Galater­brevet 5:22–23.

kopplad till att minska stressnivåer och stärka inre glädje. Förundran är den där ”wow”-känslan du kan upple­ va till exempel i naturen, när du ser på konst, lyssnar på musik eller leker. Ta för vana att för en stund lyfta din blick från skärmen eller det du håller på med, och lägg märke till skönheten i små och stora saker runt omkring dig.

VINTERN 2023

om de är små eller stora, stärker för­ mågan till omtanke och empati. Oav­ sett tid och utrymme i ditt liv kan du alltid göra något – allt från att enga­ gera dig ideellt till att göra små saker i din vardag som stärker en annan människa. Se var du kan odla godhet i ditt liv, genom att göra något för en annan människa.

Trofasthet Vana: Öva tillit genom bön eller medi­tation »» Att tro är att ha tillit – tillit till livet självt, kanske till Gud eller till en mening som är större än oss själva.

Tillit stärker banden mellan människor och skapar en större trygghet i livet.

Att hitta stunder för bön och/eller meditation hjälper dig att bli grundad och vara mer stadig i din tillit. Med andra ord, det ger näring till din tro­ fasthet.

Ödmjukhet Vana: Ta del av berättelser och kunskap »» Ödmjukhet hänger ihop med en ärlig nyfikenhet, en insikt om att varje människa har något att lära dig. Det är också livsnödvändigt att öva upp ödmjukhet gent­ emot vår vackra planet och dess ekosystem. Att med ärligt intresse läsa eller på andra sätt ta del av männi­ skors livsberättelser och kunskap vid­ gar din värld och gör dig mer ödmjuk.

Vana: Lägg märke till ditt inre brus

Vana: Rensa bort något

»» Självbehärskning handlar inte om

»» Livet kan vara hektiskt eller stres­

30

Vana: Gör något för någon annan

»» Att utföra goda gärningar, oavsett

Självbehärskning

Frid sande på olika sätt. Skapa lite mer luft omkring dig genom att rensa i hemmet och i kalendern. Välj bort något. Sök korta stunder av tystnad och stillhet och tillåt dig själv att ha lite tråkigt – det kan räcka långt med en minut här och där. Mer enkelhet både i tiden och rummet ger mer plats för frid.

Godhet

Känslan av förundran kan minska stressnivåer och stärka inre glädje.

Foto: TIJANA87/ GETTY IMAGES

att trycka undan dig själv och det du vill, utan om att söka inåt och förstå dig själv bättre. Vi har alla ett inre brus, en röst som söker bekräftelse och kommenterar, som oroar sig över det som ska komma och som ältar det som varit. Den rösten är inte du, utan ditt ego. Att ta för vana att stanna upp, ta några djupa andetag och lägga mär­ ke till det inre bruset, är befriande och ger en klarare blick.

RECEPTET

RG SÄT T FÄ RN! E PÅ VINT

Vacker och god teaterkonfektyr Teaterkonfektyr är klassiskt marsipangodis som inte bara är gott, utan också en fröjd för ögat. Bjud dina gäster i vinter.

Recept: Sophie Ekman Foto: Eva Hildén Ca 60 stycken Ingredienser: 50 g smör 1 1/2 dl vispgrädde 1 1/2 dl vetemjöl 3 1/2 dl mandelmjöl 6 dl florsocker 2 tsk vaniljsocker 1 krm bittermandelarom Hushållsfärg (karamellfärg, gärna tre olika färger) Strössel

Gör så här:

»» Dela degen i tre delar och

tillsätt grädde, sjud upp.

Rör i vetemjöl tills det lossnar från kanter. Låt svalna. »» Lägg blandningen i en bunke och tillsätt mandelmjöl, florsocker, vaniljsocker och bittermandelarom.

Blanda ihop till en smidig deg.

färga in varje del med valfri hushållsfärg. Kavla ut varje del mellan två bakplåtspapper. Lägg ihop delarna och strö över strössel. Kavla lite lätt på dem så att de fästs samman. »» Skär degen i 2 cm stora kuber. Låt torka i rumstemperatur. Förvara i burk med lock.

»» Smält smör i en kastrull,

VINTERN 2023

31

”Sistine Madonna” hänger på Gemäldegalerie Alte Meister, i Dresden, Tyskland.

SYMBOLEN

Foto: PUBLIC D ­ OMAIN/WIKIPEDIA

Varifrån kommer de ­rundnätta änglabarnen? »Tänk » på en målad bild av änglar.

Sannolikheten att du tänker på en bild av italienska konstnären Raphael Sanzio är ganska stor. En av de mest kända skildringarna är hans så kallade ”Sistine angels”, två små änglar bland molnen.

De flygande rundnätta barnen kallas även putto, eller putti i plural, kommer från antikens 32

VINTERN 2023

konst och får sin höjdpunkt under renässansen och barocken.

Visste du att ”Sistine angels”, som ofta förekommer i reproduktioner, egentligen är en del av ett ännu större konstverk? ”The Sistine Madonna” är en stor oljemålning skapad av Raphael 1513 på uppdrag av påven Julius II. På bilden svävar änglarna på

varsin sida om Jungfru Maria och Jesusbarnet.

Raphael fortsatte måla änglar i flera kända verk. De är inte bara vackra med sina gracila kroppar, ädla ansiktsdrag och glittrande ögon. Deras närvaro ger målningarna en andlig dimension och förstärker känslan av mystik och helighet. Änglarna har inspirerat generationer av konstnärer och har en speciell plats i konsthistorien som en av de mest älskade och ikoniska framställningarna av änglar. De personifierar en tid av stor kreativitet och skönhet inom konsten.

VISSTE DU ATT...

»» ... det sägs

att när Raphael målade Maria, kom barnen till hans modell in för att titta på.

Han målade då in dem i verket.

Enligt en annan historia ska han ha inspirerats av två barn som längtansfullt såg in i ett bageri.