Kyrkfönstret April 2020

Kyrkfönstret DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN BODEN NR 1 2020

Porträttet: Jon Henrik Fjällgren ”Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa”

Tema: Berättelser

Hanna Öberg: Mitt hem var min kyrka

Jag berättar – alltså finns jag.

Det är när vi delar våra berättel­ ser som vi blir människor. Genom dem skapar vi vår historia, framtid och gemenskap – de hjälper oss att förhålla oss till det som varit, det som är och det som ska bli.

Ny serie: Yrken inom Svenska kyrkan

Tommy Persson, präst:

”Jag kände att här vill jag stanna” ODR SAMHÄLLSINFORMATION

20am3213_omslag_22117.indd 1

2020-03-20 11:03:48

Redaktören har ordet

U

nder en livskris för 15 år sedan upp­ levde jag tydligt hur Gud knuffade mig i en riktning, som i förlängning­ en innebar att jag kom att lämna mitt dåvarande yrke för att vidareutbilda mig inom kommunikationsområdet. Efter en del märkliga turer landade jag slutligen på den post jag har idag som kommunikatör i Svenska kyrkan. Nu i efterhand kan jag se hur de små omständigheterna som ledde mig hit har påverkat hela min tillvaro. Det var Guds mening att jag skulle vara just här under just de här åren av mitt liv. Resan hit var oerhört betydelsefull, och jag är nu så tacksam för den.

I DETTA och kommande nummer av Kyrk­

fönstret kommer vi med hjälp av skribent Johan E Skoglund att få stifta närmare bekantskap med Svenska kyrkans fyra profil­ yrken: diakon, präst, kyrkomusiker och för­ samlingspedagog. Först möter vi prästen, vars yrke man ofta säger är både ett kall från Gud och ett jobb. Kanske är det så, men personli­ gen tror jag att många människor är kallade till sina yrken. Jag tänker att vi ofta är ämna­ de att befinna oss på vissa platser vid vissa tidpunkter för att utföra vissa uppgifter eller, som i mitt fall, ta emot vissa gåvor.

Ibland kallar livet oss långt hemifrån. Då kan det kännas skönt att möta andra svenskar i liknande situation, som i Svenska kyrkan på Teneriffa. I vintras var mor och dotter Pretty på besök i denna oas för både turistande och

FOTO: MARIA ÖSTLIN

Små omständigheter ledde mig hit utflyttade svenskar, och i artikeln skriven av Joakim Nordlund får vi en liten inblick i deras upplevelse av Svenska kyrkan i utlandet.

SÄLLAN FÖRSTÅR vi meningen med våra upplevelser precis när vi är mitt uppe i dem. I artikeln ”Mitt hem har fått vara min ­kyrka” berättar Hanna Öberg för skribent Anna Bergström om de erfarenheter som har f­ ormat henne till den hon är, och om hur hon nu vill vara någon som står upp och ska­ par förståelse för människor med liknande erfarenheter. Genom att vara en förebild för unga människor idag kanske det ändå kan komma något gott ur den till synes menings­ lösa särbehandlingen som Hanna har fått utstå. Kanske är det en uppgift ämnad just för henne?

På sistone har jag återigen börjat uppfatta små, nästan obetydliga, vinkar från Gud. Det är något Gud vill säga mig, men jag lyckas inte riktigt tyda ut vad det är. Det verkar inte vara något stort och livsomvälvande den här gång­ en, men något är definitivt i görningen…

CAMILLA ARVIDSSON kommunikatör 0921-775 32 camilla.arvidsson@svenskakyrkan.se

”Jag tänker att vi ofta är ämnade att befinna oss på vissa platser vid vissa tidpunkter för att utföra vissa uppgifter.”

14

Innehåll

4 Intervju: Hanna Öberg, kyrkvärd 6 De besökte SKUT på Teneriffa 8 Att sörja online 10 Tema: Berättelser 14 Porträtt: Jon Henrik Fjällgren 18 Påskens drama – som en Hollywoodfilm 25 Serie – yrken i Svenska kyrkan: Prästen 28 Hela påskdramat

i ett påskägg 31 Korsord

4

2

20am3213_ledare_innehall_22432.indd 2

N VA

ENMÄRK

E T

Redaktör: Camilla Arvidsson Adress: KYRKFÖNSTRET, Strandplan 25, 961 34 BODEN Mejladress till redaktören: camilla.arvidsson@svenskakyrkan.se Telefon: 0921-77 532.

Upplaga: 13 300 exemplar Foto, förstasida: Camilla Arvidsson Webbplats: svenskakyrkan.se/boden Ansvarig utgivare: Sara Grant, sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Distribution: PostNord Tryck: Stibo Complete 2019

S

Kyrkfönstret

EN DEL AV Trycksak 5041 0004

April 2020

2020-03-20 11:03:43

FOTO: PIQSELS.COM

Dags att teckna avtal för gravskötsel FÖR DE allmänna ytorna på kyrkogården ansvarar Kyrkogårds­ förvaltningen. Gravar­ na sköts av gravrätts­ innehavarna. I Boden finns det möjlighet att anlita kyrkogårdsper­ sonalen för tjänster som: Vattning Plantering Ogräsrensning Riktning av gravsten Insåning av blomlåda

För aktuella taxor, kontakta våra församlingsexpeditioner:

Rutin för en god morgon MORGONANDAKT ELLER en stund

egentid på bussen? Varje ny dag ger Gud till oss i nåd, men hur tar vi vara på dem på bästa sätt? Här finns några tips på hur man kan få rätt riktning i livet.

Slå på radion. En psalm, en sång, en tanke och en bön. Allt på max tio minuter. Varje vardag sänds morgonandakten i radions P1 kl 05.45.

Lyssna i app. I gratisappen ”Pray as you go” går det att välja en tid för påminnelse om dag­ lig andakt. Andakten på 12–13 minuter är i ignatiansk anda med

Psaltaren 143:6

April 2020

20am3213_plock_22433.indd 3

armbandets skapare Martin Lönne­bo, som tillägger: ”Frälsar­ kransen och du kommer att finna er egen väg.”

Tänd ett ljus. Passerar du en kyrka dagligen? Gör det till en vana att gå in och tända ett ljus.

Det går att också sitta ner i kyrk­ bänken och be eller bara andas några andetag. Eller tänd ett ljus hemma som stilla stund, kanske dopljuset som en påminnelse om att du inte är ensam.

ULRIKA LJUNGBLAHD, TIDNINGEN SPIRA

FASTEAKTIONEN 2020

l e s g i v

DROP IN

STÅ PÅ MODETS SIDA För alla människors rätt att leva i frihet från våld.

Foto: Deborah Rossouw / Ikon

”Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig.”

klockringning, gregoriansk sång, bibelord, bön och reflektion.

Läs en andaktsbok. Andakts­ böcker är en särskild genre. Ofta innehåller de ett bibelord och en kort reflektion. Välkända titlar är ”Bönens trädgård” av Martin Lönne­bo och ”Från hjärta till hjär­ ta” med bland andra Ylva Egge­ horn och Lena Bergström.

Känn på frälsarkransen. Det finns gott om förslag på hur man kan be med radbandet Frälsar­ kransen i både böcker och på webben. Börja och avsluta and­ akten med Gudspärlan, föreslår

Boden: 0921-77 500, Gunnarsbyn: 0924-527 70 Harads: 0928-108 50 Eller gå in på www.svenskakyrkan.se/ boden/gravskotsel

6 JUNI KL 12-18 ÖVERLULEÅ KYRKA

3

2020-03-20 11:03:30

Intervju

Hanna Öberg, kyrkvärd:

Mitt hem har fått vara min kyrka Inom Svenska kyrkan finns en mängd viktiga människor och uppgifter som är avgörande för att verksamheten ska fungera.

Möt Hanna Öberg, som nyligen har blivit kyrkvärd och brinner för allas lika värde, såväl i kyrkan som i samhället i stort.

TEXT: ANNA BERGSTRÖM FOTO: PRIVAT ”HEJ OCH välkommen”, säger Hanna Öberg

glatt och öppnar dörren till ett hem fyllt av ljus och änglar, fantastiska dockhus och glada hundar. Hon dukar fint och tänder ljus.

– För mig är hemmet lite som jag tycker att en kyrka ska vara – alla ska vara välkomna precis som de är, jag vill vara snäll och gäst­ vänlig och det ska finnas omsorg och med­ mänsklighet.

Dessa egenskaper försöker Hanna Öberg ha med sig överallt i livet, även i sitt uppdrag som kyrkvärd.

– Jag tycker om att vara i kyrkan, och att vara kyrkvärd är en stor uppgift. Vi välkom­ nar och möter kyrkobesökarna. Vi hjälper till vid nattvarden, läser söndagens text, tänder ljus och hjälper prästen. Vi finns också där som stöd för personer som behöver hjälp fram till nattvarden eller in och ut i kyrkan.

Det görs mycket i bakgrunden som inte syns, förklarar Hanna.

Hon är uppvuxen i Småland, i en familj som var med i Svenska kyrkan. Hanna var tidigt med i kyrkokören i Ökna församling som den enda i sin ålder.

– Mitt andliga hem fann jag i missionskyr­ kan i Kvillsfors och där fanns också kompisar­ na. På ett scoutläger 1982 tog jag emot Jesus.

Hon brann för sången och musiken, sjöng i ungdomskören och var solist på gudstjäns­ terna. Senare i tonåren var hon med i Pingst­ församlingen i Vetlanda, och var både barn­ ledare och ingick i lovsångsteamet där.

Yrkeslivet tog henne till ett arbete inom vården, bland annat på BB och förlossning 4

20am3213_dockhem_22434.indd 4

Idag lever Hanna precis så som hon vill, och skapar bland mycket annat dessa vackra dockhus fyllda av värme, ljus och fina detaljer, precis som hennes eget hem.

som barnsköterska, på operation och så småningom koordinator, sektionsledare och biträdande enhetschef på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm.

VART ÄN livet har tagit henne så har Hanna Öberg alltid funnit en trygghet i sin tro, sång­ en och kristna värderingar.

– Jag har varit med om mycket som har for­ mat mig till den jag är, men också saker som jag önskar att jag hade sluppit, saker som har sårat mig väldigt djupt. Men jag tror på kärlek och förlåtelse och att vara stöttande. Om jag ser människor som mår dåligt vill jag hjälpa till. Jag har länge velat bli diakon och skulle så gärna vilja jobba mer inom kyrkan med att möta människor där människorna är, och även finnas där för ungdomar som har det jobbigt.

När Hanna pratar om allas lika värde och utanförskap talar hon av egna erfarenheter från sin egen livsresa. Det tänder en låga, en energi och ett driv som hon försöker använ­ da till att hjälpa andra genom att berätta sin historia.

När hon föddes, tre månader för tidigt, var det oklart att bedöma om hon var pojke eller flicka. Läkarna bestämde att det var ett gosse­barn och det var som pojken Henrik hon växte upp och fostrades. De fantastiska dockhusen som Hanna bygger och dekorerar idag, kunde Henrik bara drömma om. Den oklara könstillhörigheten, som hon senare fick veta kallas intersexuell, föds cirka 20 personer med i Sverige varje år.

– Jag kunde ha fötts med någon sjukdom som diabetes, eller ett fysiskt handikapp, som jag kunde fått hjälp med. Men jag föddes med en kromosomförändring som hölls hemlig av mina föräldrar, även för mig. Det har påver­ kat hela mitt liv.

Henrik som lekte med flickor och dockor var udda. Tonårskillen som fick bröst när de andra pojkarna fick grov röst var fel. Att anses

April 2020

2020-03-20 11:03:42

Hanna Öberg är kyrkvärd i Överluleå kyrka, här med kollegan Irene Gustafsson och Luleå stifts förre biskop Hans Stiglund.

Under Pride Boden 2019 var Hanna en av före­ läsarna och gick även med i den färgglada ­paraden genom stan.

vara pojke och gilla killar var i den tidens frikyrkokretsar helt förkastligt. Att visa sig i killarnas omklädningsrum var otänkbart under högstadietiden och det förekom mycket mobbning och förnedring. När denna vilsna tonåring insåg att han egentligen var tjej och till sist vågade ifrågasätta att allt hållits hemligt för honom, kastades han ut ur hemmet, 16 år ung. Han blev omhändertagen av socialen och försökte ta sitt liv flera gånger i sitt sökande efter en mening med allt som skedde.

IDAG LEVER Hanna sitt rätta jag som kvinna,

hon har funnit kärleken, som tog henne ända till Boden. Hon har man och villa, kör kombi, och har hundar precis som vilken annan kvinna som helst i hennes ålder. Men hon möter fortfarande mycket okunskap och fördomar, hat, hot och utfrysning. ­– Det har inte varit någon dans på rosor

April 2020

20am3213_dockhem_22434.indd 5

”Min Gud är en kärlekens Gud som inte straffar, det är människor som är fördömande.” sedan jag kom hit till Norrbotten, min bakgrund har orsakat mycket tissel och tassel och kränkande särbehandling. Jag och min man har varit med i flera frikyrkor men inte tagits emot med öppen famn. Vi har stått väldigt ensamma och det har varit slitsamt på många sätt. Under perioder har vårt hem fått vara vår kyrka. Men i Svenska kyrkan fann jag en öppen gemenskap och jag har börjat sjunga i kör igen.

Det enda Hanna vill är att bli accepterad och älskad som den person och människa hon är.

Hon föreläser om sina erfarenheter och vill vara den medsyster som hon ibland har saknat, någon som står upp, säger stopp och skapar förståelse. Hon talar i kyrkor, politiska partier, för gymnasieelever och för sjukvårdspersonal. Hon har även synts i TV4 Nyhetsmorgon och medverkan i fler TV-program är under planering.

– Jag skriver även på en bok, en form av självbiografi baserad på min historia. Och i somras var jag med på en kvinnohelg i Småland där en barndomskompis är pastor nu, där de bad mig om förlåtelse och välkomnade mig hem. Det kändes lite som en revansch faktiskt.

Jag kommer aldrig att släppa min tro som har burit mig genom allt jag har upplevt i livet.

Min Gud är en kärlekens Gud som inte straffar, det är människor som är fördömande. Man kan inte gå omkring och vara bitter. Förlåtelse är viktigt för att orka leva och gå vidare.

5

2020-03-20 11:03:44

Svenska kyrkan i utlandet SKUT-ombud från hela Luleå stift samtalar med församlingsbor i Svenska kyrkan i Los Cristianos på Teneriffa.

FOTO: PRIVAT

”I utlandet är tröskeln in i kyrkan lägre” Under senhösten fick Emma-Maria och Ann-Christin Pretty känna varm sand under fötterna när de besökte Los Cristianos på Kanarieön Teneriffa. Nu är de tillbaka i den svenska vintern, fulla av intryck från besöket där de följde Svenska kyrkan i utlandets (SKUT:s) verksamhet på nära håll.

DET KNARRAR under skorna när Ann-Chris-

tin Pretty och hennes dotter Emma-Maria Pretty går ut på gårdsplanen utanför Råeks hus i Gunnarsbyn. De har hunnit smälta intrycken från sin resa till Los Cristianos på Kanarieön Teneriffa i Spanien 7–12 november.

Tillsammans är de ombud för Svenska kyr6

20am3213_skut_22435.indd 6

kan i utlandet (SKUT) och i höstas gjorde det en resa dit tillsammans med en grupp andra från stiftet.

– Vi kändes oss så välkomna. Det var fint att på nära håll få ser hur de arbetar och finns till för de svenskar som både bor och vistas där, säger Ann-Christin och drar in lite av den klara vinterluften.

Hon har sina rötter i Kiruna och har bott i Gunnarsbyn sedan 2004. När hon kom till sin nya hemby kände hon inte många i bygden.

Hon har heller inte varit särskilt ”kyrklig” av sig, men hon upplevde att församlingen var ett sätt att få kontakt med andra människor i byn.

– För mig blev kyrkan ett sätt att lära känna andra och på så sätt komma in i gemenskapen. Jag lärde känna väldigt många tack vare det och jag lärde mig också mycket om byn, säger hon.

Hon tror att SKUT kan ha samma samman­svetsande effekt för människor som vistas utanför landets gränser. Det är en av anledningarna till varför hon i dag väljer att engagera sig genom att vara ombud.

– I Kiruna hade jag bott i fyrtio år men jag vet inte särskilt mycket om den platsen.

Här känner jag till varje hus och nästan alla människor. Engagemanget i kyrkan blev på så sätt en fin väg in i det här samhället, säger hon.

ANN-CHRISTINS EFTERNAMN P ­ retty för-

knippas däremot inte med Kiruna. Hon har även bott sex år i Cobar, som är ett litet australiensiskt samhälle som ligger cirka 70 mil rakt in i landet från Sydney. Där var hon gift och där föddes också dottern Emma-Maria.

– Men Gunnarsbyn har blivit hem för mig.

April 2020

2020-03-20 11:03:37

Besöket hos församlingen i Los Cristianos har gett minnen för livet, och som ombud vill Ann-Christin och Emma-Maria nu sprida mer kunskap om den så viktiga verksamheten.

FOTO: JOAKIM NORDLUND

Jag tycker att det här är en fin liten by, säger hon.

Både Ann-Christin och Emma-Maria är i dag engagerade inom kyrkopolitiken i Boden. De sitter med i både kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Kyrkorådet utser ombud för bland annat Svenska kyrkan i utlandet, och det var då Ann-Christin och Emma-Maria blev tillfrågade.

– Det är ju också väldigt skoj att vi gör det här tillsammans, jag och Emma-Maria. Vi åkte också till Teneriffa tillsammans med flera andra från stiftet, så det var ju roligt att bli bättre bekant med alla de människorna, säger hon.

VERKSAMHETEN I Los Cristianos påminde i mångt och mycket om det arbete som pågår inom de flesta andra svenska församlingar.

– Det är gudstjänster, barngrupper och

April 2020

20am3213_skut_22435.indd 7

”Svenska kyrkan i utlandet är jätteviktig, det är den förlängda armen från Sverige ut i världen. De gör ett jättejobb.”

Emma-Maria Pretty

körer. De hade verkligen en livlig verksamhet, säger hon.

De fick möjlighet att träffa några av de människor som bor där.

– De är också engagerade i den här kyrkan på ett eller annat sätt. Alla är inte aktivt kristna utan det har blivit en samlingsplats där man träffar andra människor, berättar hon.

Som ombud ska man verka för att samla in pengar till Svenska kyrkan i utlandet, och berätta och upplysa om verksamheten som bedrivs där.

– Svenska kyrkan i utlandet är jätteviktig, det är den förlängda armen från Sverige ut i världen. De gör ett jättejobb. Till deras kyrkor kommer människor som kanske aldrig skulle ha sökt sig till en svensk kyrka. Men där är tröskeln lägre, säger Emma-Maria.

Ann-Christin ler och nickar instämmande: – Det låter märkligt, men det kan vara så att det är först utanför landets gränser som de kommer i kontakt med Svenska kyrkan. Åker du hem med riktigt bra minnen så har vi plötsligt öppnat upp en väg, som kan göra att den här människan kanske hittar till kyrkan även hemma i Sverige.

JOAKIM NORDLUND

7

2020-03-20 11:03:39

Sorgearbete

F

örr i tiden hade de som förlorat en när­stående ett sorgeår. De hade på sig ett sorgband för att folk skulle vara införstådda med deras tillstånd och det fanns en enda publikationskanal – dödsrunan i tidningen.

Idag har våra vanor och sätt att kommunicera kring sorg och död förändrats, inte minst med internet.

– På ett sätt låter vi inte sorgen ta det utrymme den behöver. Vi jobbar och har knappt tid att gå på begravningar. Å andra sidan är det svårt att säga att döden är tabu när det pratas så mycket om det i media, i reportage, på hemsidor, bloggar, minnessidor, Facebook-grupper, säger Anna Davidsson Bremborg, präst och docent i religions­sociologi.

Hon menar att tillgängligheten har skapat en demokratisering. När sorgen synliggörs på nätet blir det lättare att hitta information och berättelser man kan känna igen sig i när man drabbas.

I HUVUDSAK är hon positiv till den ökade tillgängligheten. Tid och rum löses upp via internet, man kan prata när man vill. Och ett mail som uttrycker stöd och medkänsla kan

8

20am3213_sorja_online_22438.indd 8

fylla samma funktion som ett telefonsamtal, med skillnaden att tröskeln till att skicka det kan vara mindre än att ringa samtalet.

– Det är bra att vi pratar mer om både döden och livet. När man pratar om sina svårigheter och får höra om andra som gått igenom och klarat av samma saker får vi perspektiv och det blir oftast lite lättare.

Allt är inte heller offentligt, bara för att det sker på nätet, menar hon. Det finns öppna såväl som slutna eller privata forum. Och på Facebook kan man välja olika inställningar för vad man vill berätta och för vem.

Vilken dimension går förlorad när man kommunicerar sin sorg på nätet istället för ansikte mot ansikte?

– Kroppsspråk och tonfall försvinner. Då är det bra att kunna lite om digital kommunikation för att det ska bli rätt djup och lagom nivå på intimitet.

Ett hjärta står för den inkännande blicken, kramen eller ”jag tänker på dig”. Det fungerar alltid om man inte vet vad man ska skriva, säger Anna Davidsson Bremborg. Och vissa ord som man skulle säga passar inte lika bra att skriva. ”Vad fruktansvärt” till exempel blir hårt i text och personen kan känna sig avkrävd

FOTO: ASTROSTAR /SHUTTERSTOCK

Att sörja online

Sörjer du hellre på nätet än vid graven?

Möjligheterna att söka stöd och bearbeta en förlust framför datorn är idag enorma. Men vad händer när sorgen förflyttas till nätet? Är det till exempel okej att meddela ett sorge­besked på Facebook? Vi har frågat Anna Davidsson Bremborg, präst och docent i religionssociologi.

på en fråga hen kanske inte vill svara på.

En risk är att nätet kan ge utrymme åt dem som tenderar att fastna i ett akut sorge­ beteende, ältar sin sorg på olika forum och har svårt att komma vidare.

– Men den här problematiken har alltid funnits och det är svårt att säga om det verkligen är så. Sorgen måste få ta längre tid än vad vi i vår kultur i allmänhet tycker att den ska få ta.

GENERELLT TYCKER Anna Davidsson Bremborg att kommunikationen på nätet blir bättre och bättre. Hon har inte stött på samma problematik när det gäller sorg som i andra samhällsdiskussioner, då det kan bli hätskt, missförstånd och en hel del troll.

Går det bra att meddela att någon är död via Facebook?

– Den närmsta familjen ska naturligtvis kontaktas innan det läggs ut på Facebook.

Men annars är det är ett väldigt vanligt, och nästan det bästa, kommunikationsmedel för att nå många på kort tid. Man slipper ringa runt och få frågor och du får styra själv vad du vill säga. Berättelserna om sorg tillhör livet och vi måste våga prata om det, även på Facebook.

April 2020

2020-03-20 11:03:29

Pärlor för reflektion och eftertanke Den kallas ibland för livbojen. För liksom en livboj finns Frälsarkransen till hands när du behöver den.

Den påminner om att det finns en mening.

Hela du får ta plats, hela du behövs, hela du ryms.

Frälsarkransen tillåter och omfamnar. Du hör till.

Frälsarkransen är ett modernt radband och armband, med 18 pärlor i olika färger och av olika betydelser.

Den har under 25 års tid hjälpt otaliga människor till fördjupad bön och en innerligare Gudskontakt.

1.

2.

1. Gudspärlan påminner om att det finns någon som alltid är med oss.

3.

2. Tystnadspärlorna finns där för stillhet och lugn.

3. Jagpärlan riktar tanken inåt, till den vi är när yttre roller skalas bort.

10.

4.

4. Doppärlan manar oss att våga börja om på nytt. Det är aldrig försent.

5. Ökenpärlan symboliserar motgångar. De är okej och kan besegras.

9.

6. Bekymmerslöshetspärlan är livets rastplats. Här finns inga krav.

7. Kärlekspärlorna finns för de människor vi älskar och de som älskar oss.

5.

8. Hemlighetspärlorna rymmer det vi döljer och den gröna även medmänsklighet.

9. Nattens pärla står för mörker. För att uppleva dagen måste man utstå natten.

8.

10. Uppståndelsepärlan flödar av ljus och liv. Den är hoppet som övervinner oro och rädsla.

6.

Frälsarkransen av glas tillverkas Tara Projects i New Delhi, i Indien, och uppfyller bestämmelserna för Fair Trade. Varje pärla görs för hand.

7.

Fråga efter Frälsarkransen i din kyrka.

FK_230x300.indd 1 20am321_annons_21580.indd 9

2020-03-16 15:00 2020-03-20 10:15:48

Jag alltsü berättar finns jag 10

20am321_tema_berettelser_21581.indd 10

April 2020

2020-03-20 10:16:01

TEMA BERÄTTELSER Genom att berätta gör vi oss sårbara. När vi för en stund lämnar tryggheten och låter berättelsen skava och prövas utvecklas vi. Berättandet gör oss till människor.

i mötet, i direkt samspel med en annan människa, som berättelsen gör avtryck.

– Först när jag börjar berätta gör jag anspråk på min historia, men också den möjliga framtiden. Jag osäkrar berättelsen. Den landar hos en annan människa, vi smakar på orden och kan utmanas med frågor som skapar en osäkerhet. När jag berättar blir en utveckling möjlig, säger Ulrika Tajthy.

Hon är logoped och kursföreståndare för afasilinjen på Sundsgårdens folkhögskola utanför Helsingborg. Där möter hon dagligen människor som har svårigheter med språket. En av hennes uppgifter är att hjälpa dem uttrycka sina egna berättelser. Att berätta stärker jaget.

AV MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ROBERT HILMERSSON ”NARRATIV” SÄGER forskarna. ”Stories” heter det på sociala medier, ”storytelling” i reklamen. I en värld med överväldigande mängder information blir berättelser allt viktigare. Ju mer vi stressas av det oavbrutna flödet av fragmentiserade budskap, desto mer behöver vi sitta ned och lyssna på någon som berättar.

Och låta någon höra mig.

Alla har vi berättelser, även om de kan se väldigt olika ut och framföras på många olika sätt: med eller utan ord, i tal eller i skrift, som musik, dans, teater eller film. Men det är framför allt

April 2020

20am321_tema_berettelser_21581.indd 11

EN MÄNNISKAS berättelse rymmer inte bara historien, utan också den möjliga framtiden. Men att bära den själv inom sig är inte nog, förklarar Ulrika Tajthy.

– Det är jätteviktigt att både berätta och ta del av andras berättelser! En berättelse som inte berättas är statisk, och den som inte tar del av andras berättelser kan inte utvecklas. Då sker något även i mig. Om jag lyssnar ordentligt tar jag emot den och låter den bli en del av min egen berättelse.

Hon talar om ”ubuntu”, ett uttryck som blev känt genom fredspristagaren Desmond Tutus kamp mot apartheid i Sydafrika. Innebörden är ungefär ”främmandevänlig”, att man är nyfiken och vänligt inställd även mot dem man inte förstår. Det skapar möjlighet att utvecklas.

Tutu ville inte ställa apartheidregimen inför rätta utan samarbeta för framtiden. ”Jag är för att du är för att vi är”, var hans måtto.

Ulrika Tajthy har jobbat länge med personer med afasi, som behöver hjälp att uttrycka sina berättelser. Hon har lärt sig samspela med människor som bättre läser av andra bortom orden än de flesta av oss, som märker nyanser som vi andra inte lägger märke till. Det triggar vår lyhördhet.

– Jag kunde inte gå in i rummet utan att vara närvarande och autentisk, det märkte de direkt. Jag fick gå ut och samla mig, sen gå in igen. Skorrar det illa, att det yttre och det inre inte stämmer överens – som en ostämd gitarr – kalibreras vi av människor som de här. De sätter oss på prov, säger hon.

– Vi bär alla på en sårbarhet i olika grad, men jag som har språket är aldrig lika utsatt som de här i klassen. Om jag kan ta in vidden av det kan jag växa som människa. Att möta sårbarhet kräver mina resurser.

FORTS.

11

2020-03-20 10:16:03

Tema Berättelser

Antropologen Don Kullick vid Uppsala universitet, som länge forskat om utsatta människor i olika miljöer, anser att vi inte ska se utsatthet som en brist och kostnad för samhället, utan en resurs som lär oss bli bättre. De ställer krav på att människor runtikring engagerar sig och tar ansvar, i verkliga möten.

Greta Thunberg ­utanför Sveriges riksdag.

FOTO: MIKAEL M JOHANSSON

LIKA SVÅRT som att sakna språket kan vara att sakna en historia att berätta. Inga i en Stockholmsförort växte upp med en tystnad kring sig, som det tog henne många år av terapi att förstå och acceptera.

– Jag insåg att jag inte hade någon sammanhängande historia, som andra. Kompisar berättade om somrar på landet, om ställen de besökt och saker de gjort. Jag insåg att min historia mest bestod av anekdoter och luckor. Jag kunde ibland se en vägskylt till någon plats som kändes bekant, men jag visste inte vad vi gjort där. Mamma sade aldrig ”Kommer du ihåg när vi var där?

Då hände det och det”, säger Inga.

Det som fastnade i minnet var ofta incidenter, händelser där hon gjort illa sig, blivit rädd eller ledsen. Men hon vågade aldrig bli arg, vara till besvär, utan kände skuld för att hon var lat och slarvig.

– Jag trodde att jag var ett dåligt barn. Men när jag var i 20-årsåldern sade min bästa vän: ”Så får man inte göra mot ett barn”. Jag började fatta att det inte var mig det var fel på, utan att min mamma var konstig.

”En berättelse behöver inte vara någon solskenshistoria, något att visa upp på sociala medier. Det som skaver kan också vara det som utvecklar.”

Kring Inga fanns även en självupptagen mormor och en snäll moster, medan pappa tidigt försvann ur sikte, utan att mamma förklarade varför. Morfar lämnade också mormor. Som tur var hade mamma en pojkvän som förstod Inga. Genom att i vuxen ålder fråga honom, mostern och andra i omgivningen kunde hon börja rekonstruera sin historia.

Förutom att få detaljer kring luckor kunde Inga också börja förstå vilka människor mamma, moster, mormor och hon själv var.

– Alla var oerhört kapabla människor, mormor var en problemlösare av rang. Mamma var estetisk och duktig praktiskt, hon kunde förklara komplicerade saker. Hon och morfar sporrade mig att läsa – när jag var elva gav han mig Eddan – de väckte min kunskapstörst, gav mig viljan att veta, ifrågasättandet.

Samtidigt var det stopp när det gäller känslor och berättande – troligen fanns någon diagnos i botten, gissar Inga. Men läsandet av andras berättelser har gett henne styrka genom åren. Författare som skrivit de episka berättelserna: Margaret Atwood, Donna French, Selma Lagerlöf, ­Göran Tunström, Robertson Davis.

Tegelstenar som Carl Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia hade allt det som hon saknade – gedigna sammanhållna berättelser där trådar knöts ihop i slutet och ... är berättelser som allt får sin förklaring. Samma med serierna ­format mänskligheten. på tv och senare nätet.

Världens myter skiljer – Jag älskar Tunströms Juloratoriet, där sig inte mycket åt. väldigt mycket förklaras, och han beskriver vad människor känner och varför.

Ingas berättelse har blivit hennes egen rekon-

SAGOR

12

20am321_tema_berettelser_21581.indd 12

struktion, analys och förklaringen till varför mamma, moster och mormor blev som de blev. I dag är hon tillfreds med det.

DET ÄR när vi delar våra berättelser som vi blir människor.

Genom dem skapar vi vår historia, framtid och gemenskap – de hjälper oss att förhålla oss till det som varit, det som är och det som ska bli. Hade vi bara varit här och nu skulle vi inte haft några berättelser.

En berättelse behöver inte vara någon solskenshistoria, något att visa upp på sociala medier. Det som skaver kan också vara det som utvecklar. Just det bär de uråldriga arketypiska berättelserna med sig, draman som får sin upplösning på gott och ont. De destillerar våra känslor, är symboler för trygghet, hot, skönhet.

I trygghetszonen där allt går på automatik är det svårt att utvecklas, resonerar Ulrika Tajthy.

– Men hamnar man i det väldigt obekanta får man panik.

I utvecklingszonen finns både trygghet och lite skav.

Vår tid är utmätt och vi bär alla på en beredskap inför annalkande katastrofer. Som tur är bär vi också på skrattet, som är ett sätt att släppa på garden. Det utlöser en lättnad, befriar oss och vi får slappna av.

I en för många så inrutad och stressad värld är det inte märkligt att efterfrågan på berättelser är så stor, anser Ulrika Tajthy.

Människor som Greta Thunberg och fredspristagaren Malala Yousafzai från Pakistan får ett sådant genomslag för att de är autentiska och bär ett äkta engagemang med etik och moral.

Därför skapar deras berättelser ett hopp.

– Jag tror vi är på väg mot ett samhälle där vi förstår de här sakerna.

April 2020

2020-03-20 10:16:04

Berättelser om svenska berättare Att memoarer får kröna en författar­gärning är inte ovanligt. Men några av de största berättarna får aldrig tillfälle att berätta sin egen historia. Då är det fint när andra kan göra det åt en. Här är några spännande porträtt och självporträtt av människor som ägnat sitt liv åt att skildra andras öden – påhittade eller verkliga.

Staty av författaren Astrid Lindgren på Stora torget i Vimmerby.

FOTO: MICHAEL ERHARDSSON/MOSTPHOTOS

AV SARA GRANT

Ett jävla solsken

Den besvärliga Elin Wägner

Astrid och jag: 50 års arbetsliv

Den som utmanar sin samtid – och samtidigt är kvinna – kunde dömas hårt för inte så många år sedan. Elin Wägner kämpade för rösträtten, freden, kärleken och miljön, men skrev även några av de största klassikerna i svensk litteratur. Hennes hjärtefrågor är minst lika aktuella idag som för drygt 100 år sedan.

Kerstin Kvint jobbade som chefssekreterare på Rabén & Sjögren förlag och blev Astrid Lindgrens personliga sekreterare när författaren inte riktigt orkade själv längre. En ny bild av den folkkära sagoberätterskan träder fram när Kerstin Kvint berättar om resor, möten och samtal ända fram tills Astrid Lindgren gick bort.

Sladdisen

Mannen i skogen

Jag vill sätta världen i rörelse

Hon har givit oss många böcker för både barn och vuxna, inte minst den älskade serien om invånarna på Saltön, men särskilt mycket om sin egen uppväxt har Viveca Lärn inte berättat. Förrän nu. Här skildras en barndom i en konstnärlig och fritänkade familj där förmågan att berätta en god historia alltid slog högre än att hålla sig till sanningen.

Många har läst Utvandrar-eposet om Karl Oskar och Kristina, men Vilhelm Moberg var mer än författare. Han var opinionsbildare och drama­ tiker, en folkbildare och kulturikon. Och samtidigt mycket kontro­ versiell för sin samtid.

Fatima Bremmer Forum

Ester Blenda Nordström slog igenom när hon wallraffade som piga på en bondgård. Senare levde Sveriges första undersökande reporter med samer i Lappland, med tredjeklasspassagerare till Nordamerika och i Sibiriens kargaste landskap. Hon trotsade alla bilder av hur en kvinna skulle vara i början av 1900-talet, men fick betala ett högt pris.

Viveca Lärn Albert Bonnier Förlag

April 2020

20am321_paheng_berettelser_21589.indd 13

Ulrika Knutson Historiska Media

Jens Liljestrand Albert Bonnier Förlag

Kerstin Kvint Astrid Lindgren Text

Anna-Karin Palm Albert Bonnier Förlag

Belönad med Nobelpriset, och samtidigt sagotant.

Bilden av Selma Lagerlöf är komplex. Hon var engagerad i kvinnokampen och många andra av tidens samhällsfrågor. Här får vi en bild av en sökande, tänkande och älskande kvinna med enorm styrka.

13

2020-03-20 10:16:06

Porträtt Jon Henrik Fjällgren

”Jojken är ett sätt att få ur mig mina känslor” Jon Henrik Fjällgren har alltid gått sin egen väg. Gjort det han själv tror på. Det har kostat på. Men samtidigt har han aldrig haft något annat val.

AV ANNA-MARIA STAWREBERG FOTO: MARIA ÖSTLIN

JON HENRIK Fjällgren höjer volymen på bilstereon samtidigt som han mer eller mindre sladdar fram över grusvägen som slingrar sig över fjället. I baksätet sitter hans bästa vän och arbetskamrat, hunden Ranne, och väntar ivrigt på dagens första arbetspass.

Ur högtalarna strömmar tonerna av Jon Henriks senaste jojk. Högt, klart och innerligt.

Det är som om något inombords sätts i svängning.

Kanske är det själen som berörs. Det är åtminstone så Jon Henrik förklarar känslorna som uppstår. Det är svårt att hålla sig oberörd inför en jojk.

– Jojken står för alla ting. Allt levande. Man kan jojka glädje och man kan jojka sorg. Den finaste gåvan man kan få, det är att någon skriver en jojk till en, säger Jon Henrik.

Då, 2014, när han var 27 och fick juryn i Talang att brista i tårar genom sin Daniels jojk, en hyllningssång till nära vännen Daniel som några år tidigare begått självmord, vann han svenska folkets hjärtan.

– För oss samer betyder jojken allt. Den står för allt levande och är ett sätt för mig att få ur mig mina känslor. Vi samer är nämligen ganska

14

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 14

”När jag får komma ut i naturen, sitta vid en tjärn och tända en eld blir jag lugn. Då kan jag samla tankarna och få perspektiv på tillvaron.” dåliga på att prata känslor, säger Jon Henrik allvarligt.

HAN SVÄNGER in på en nästan igenvuxen

skogsväg. Framför oss breder hagar ut sig. Hit kommer renarna innan det är dags för vinterbete. Här skiljs de som ska slaktas från de som ska leva vidare ytterligare några år, och här märks de nya kalvarna i öronen med renägarnas unika märkning.

Jon Henrik visar runt. Lagar en del av stängslet som omgärdar platsen. Pekar mot slakteriet nedanför backen som alla renägare i samebyn delar. Visar ut över vidderna och

försöker förklara varför han aldrig kommer att flytta från Härjedalen.

– När jag får komma ut i naturen, sitta vid en tjärn och tända en eld blir jag lugn. Då kan jag samla tankarna och få perspektiv på tillvaron.

Då är det som om jag påminns om vad som är viktigt här i livet.

HAN GER ett allvarligt intryck. Då och då tränger ett hastigt leende fram, men lika snabbt som det kommit försvinner det. Han är en gammal själ i en 33-årig kropp. En person som upplevt mycket, som vågar stanna i de svåra känslorna och som har modet att vara annorlunda.

– Jag lärde känna Maret när jag under en period bodde på SANKS, ett samiskt behandlingshem i Norge för personer som lider av psykisk ohälsa. Maret skrev till mig på Facebook, och efter ett tag bestämde vi oss för att träffas, berättar Jon Henrik.

Han minns första gången han klev in hemma hos familjen Nystad i den nordnorska samebyn där Maret bodde. En bullrig och stor familj där han direkt kände sig välkommen, om än lite omtumlad.

Jon Henrik, som nyligen slagit igenom, hade

April 2020

2020-03-20 10:15:57

Trots framgångar med sin musik tänker Jon Henrik Fjällgren aldrig att flytta från Härjedalen. Närheten till naturen är viktig för honom. Och här kan han leva ut sin samiska identitet.

April 2020

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 15

15

2020-03-20 10:15:59

Porträtt Jon Henrik Fjällgren

precis diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom och depression. Han hade avslutat en lång turné omgärdad av stor uppmärksamhet. Haft dagliga ångestattacker, men lyckats genomföra alla sina framträdanden.

Han har i flera intervjuer berättat att han levt under konstant stress sedan barndomen.

Att han varken passat in i skolan eller i samebyn, att han varit annorlunda från den dag han landade i Sverige.

– Men jag är den jag är. Många jag träffar försöker förställa sig. Jag ser ingen poäng i att vara någon annan, även om det har gjort att jag ibland har råkat illa ut och blivit rejält mobbad i skolan.

Jon Henrik är adopterad från Colombia, och när han växte upp hörde han dagligen glåpord som ”neger” eller ”indianen”.

1

SORGEN, RÄDSLAN och ångesten stängde han in inom sig. På fjället bland renarna kunde han koppla av.

– Jag vet inte hur många nätter jag tillbringat på fjället. Att vara renskötare är hårt arbete, men det är värt allt. Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa. Deras lugn gör mig lugn. När jag tittar in i deras ögon, hör deras andetag och hör deras klövar mot snön, då Född: Den 26 april 1987. försvinner all stress och Familj: Sambon Maret Nystad, 28 år. all oro, förklarar Jon Gör: Är renskötare och musiker.

Henrik.

Bor: Mittådalens sameby i Härjedalen.

Men inför Maret Drömmer om: Att fortsätta med musiken och vågade han vara sig han var barn. renarna. Jon Henrik planerar även att hålla själv. Under en av deras Visserligen är han föreläsningar mot mobbning. Tillsammans första träffar gick de på född utomlands, med Maret vill Jon Henrik starta eget bio. Där brast allt och Jon i storstaden Cali i inom turistnäringen, där de kan Henrik minns att han grät sig Colombia, men sedan föra det samiska kulturarvet igenom hela filmen. han adopterades av vidare.

– Så om Maret trott att hon mamma Ulla och pappa Jan träffat någon samisk machoman förstod som baby, har han ogärna lämnat hon ganska snart att hon hade fel, säger Jon hemtrakterna.

Henrik med ett snett leende.

– Nej, varför skulle jag det? Här finns allt jag Det blev början på ett långt och kärleksfullt behöver. Här har jag naturen och här har jag förhållande. När vi ses tar Jon Henrik och renarna, säger Jon Henrik.

Maret emot det lilla hus paret lånar av hans föräldrar. Huset, där farmodern tidigare bott, TROTS ATT han slagit igenom stort, ser han sig ligger i Mittådalens sameby i Härjedalen, mitt själv främst som renskötare. emellan en dånande fors och föräldrarnas Hans farfar var renskötare. Pappa Jan likaså. souvenirbutik.

Att Jon Henrik skulle ta över var underförstått, och aldrig något som ens diskuterats. Han började vara med sin pappa och de andra rensköDE HAR satt på kaffe och lagt fram renfärs till lunchen på tining. På köksbordet brinner ett stearinljus. Ranne ligger och sover under köksbordet. Familjens nytillskott, huskyvalpen Arrú, har däremot lite svårare att komma till ro, snor runt och vill leka.

– Arrú var Marets idé. Hon ville prompt ha en hund, förklarar Jon Henrik, och ser inte helt missnöjd ut.

Här i samebyn har Jon Henrik bott sedan

JON HENRIK FJÄLLGREN

tarna redan som mycket liten.

Att enbart satsa på artistkarriären är inget alternativ. Inte heller att vara enbart renägare. Som det är nu får han lite av varje, och Jon Henrik trivs med kontrasterna.

Han säger att han varit andlig så länge han kan minnas, och för honom är jojken ett sätt att uppleva en kontakt med det andliga.

– Förr hade samer trolltrummor, jojk och vissa andliga ritualer. Sedan tvingades vi bli kristna och övergav både jojk och trolltrummor.

För oss samer har naturen alltid betytt mycket.

Det är den vi lever av och därför vördar vi den, säger han enkelt.

När Svenska kyrkan i mars 2001 arrangerade en försoningsgudstjänst i sydsamiska Undersåkers kyrka talades det både sydsamiska och jojkades. Biskopen i Härnösand bad officiellt om ursäkt för övergrepp i kyrkans namn, men

”Jag vet inte hur många nätter jag tillbringat på fjället. Att vara renskötare är hårt arbete, men det är värt allt. Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa.”

16

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 16

April 2020

2020-03-20 10:16:00

1. Här trivs Jon Henrik Fjällgren som bäst – med sin arbetskamrat hunden Ranne vid en eld i skogen.

3

2. Tillsammans med sambon Maret bor Jon-Henrik i sin farmors gamla hus i Mittådalens sameby. Han har bott i byn sedan han var barn.

3. Jon-Henrik och Maret i traditionella samiska dräkter tillsammans med sina hundar. Valpen Arrú är nytillskottet.

2

bad också om förlåtelse för att kyrkan varit passiv när samer behandlats illa.

NÄSTAN EXAKT 14 år senare gjorde den då 14-årige Jon Henrik sitt första officiella framträdande i en annan kyrka, Funäsdalens kyrka, knappt 30 mil därifrån. I publiken satt kungaparet, och Jon Henrik insåg den dagen att han aldrig skulle överge musiken. Ändå kommer han inte från något musikaliskt hem. Varken föräldrarna eller syskonen har spelat instrument eller sjungit. Att han var musikalisk upptäcktes av pedagogerna på förskolan.

– Jojkandet bara kom till mig en dag, och är egentligen inget jag lärt mig.

Tv-programmet Talang blev hans stora genombrott. Sedan dess har han, vid sidan om renarna, komponerat nya låtar och gjort turnéer.

De senaste åren har han engagerat sig mycket i kampen mot mobbning, bland annat genom organisationen Orange Day MC. – Om jag kan hjälpa en enda individ genom att berätta om mina erfarenheter har jag gjort stor nytta. Jag önskar ingen samma barndom som jag har haft, men jag vill samtidigt visa att det går att komma ut på andra sidan och få ett liv som är värt att leva.

April 2020

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 17

17

2020-03-20 10:16:02

Dramaturgi

Påskens drama är som en riktig ­Hollywoodfilm

INTENSITET

Anslag, upptrappning, klimax och avrundning – med en riktig cliffhanger ut i framtiden. Påskens dramaturgi går från djupaste moll till triumfe­ rande dur, i en historia om svek och död men även hopp och liv.

AV SARA GRANT

Palmsöndagen Presentation

Skärtorsdagens kväll

l Lärjungarna och Jesus har samlats till kvällsmat. Men Jesus uppför sig märkligt. Han börjar med att tvätta lärjungarnas fötter, något som egentligen är en uppgift för en tjänare, inte för någon som är ledare för en grupp.

Sedan bryter han brödet

l Jesus rider in Jerusalem där förberedelserna för det judiska firandet av pesach pågår för fullt. Han rider på en åsna, och folket breder ut palmblad på hans väg och hyllar honom som

den som ska befria dem från förtrycket.

För Jesus själv är det en allvarligare ton över dagen. Han vet att hans svåra uppdrag nu är inlett, det finns ingen återvändo längre.

Skärtorsdagens natt och häller upp vin och talar om hur lärjungarna ska fortsätta dela vin och bröd för att minnas honom. l Allra sist händer det märkligaste. ”En av er ska förråda mig”, säger han. Alla stirrar bestört på varandra, men för en av dem, Judas, brister det helt. Han känner sig utpekad och rusar därifrån.

l När gruppen går ut efter kvällsvarden och vandrar till Olivberget händer det. En grupp människor kommer emot dem, ledda av Judas, som kliver fram och ger sin mästare en kyss. Det är tecknet. Han har pekat ut Jesus, som grips.

Långfredagen

l Jesus ställs inför rätta inför Pontius Pilatus. Han döms till döden, torteras av soldater och tvingas själv bära sitt kors till Golgata där han ska dö. In i det sista väntar lärjungarna på en mirakulös vändning – när ska Guds hand komma ner från himlen och stoppa det här? Men inget händer, och i den nionde timmen dör deras mästare på korset.

Konfliktupptrappning

Fördjupning

FOTO: ZVONIMIR ATLETIC /MOSTPHOTOS

VÄNDPUNKT 1 18

20am321_paskens_dramaturgi_21585.indd 18

# X 2016

2020-03-20 10:54

Påskafton

l Förtvivlan är total bland de som följt och älskat Jesus. Vart ska de ta vägen nu när deras mästare inte finns längre? Då var han alltså inte Guds son, för inte skulle en sådan kunna bli dödad som en simpel brottsling? Dessutom måste de nu gömma sig, för soldater är överallt i staden, beredda att gripa de som varit med och spridit Jesus lära. För Petrus blir det riktigt svårt, när han pekas ut som en av Jesus lärjungar. Han förnekar sin mästare flera gånger, och skäms sedan något oerhört för det.

Påskdagen

l Några sörjande kvinnor är på väg till graven för att se till den.

Men något är mycket märkligt.

Den stora stenen är undanrullad från gravens öppning och utanför sitter en väldig ljusgestalt som hävdar att Jesus inte är där. De tittar inne i graven och mycket riktigt – här ligger bara delar av svepningen kvar.

Ljusgestalten säger åt dem att Jesus har uppstått från de döda, och att de ska gå och berätta detta för lärjungarna.

l När de börjar springa mot staden möter de också Jesus som låter dem känna på honom för att de verkligen ska kunna vara säkra på att han lever. Senare visar sig Jesus även för lärjungarna. Döden har övervunnits, och ljuset har segrat över mörkret. En riktigt bra finalscen i en film!

Klimax

Kristi Himmelfärd

l Efter 40 dagar som återuppstånden på jorden meddelar Jesus att det är dags att ge sig av igen – och i en spektakulär scen stiger han upp till himlen.

Lärjungarna fylls av helig ande och börjar tala världens alla språk.

Pingsten avslutar påsktiden, men historien är inte slut här heller. Som en cliffhanger ända in i vår tid får vi nu se lärjungarna gå ut i världen, för att berätta om Jesus och sprida hans lära. Det uppdraget pågår än i dag.

Avtoning

FOTO: VLADGANS/ GETTY IMAGES

VÄNDPUNKT 2 # X 2016

20am321_paskens_dramaturgi_21585.indd 19

TID 19

2020-03-20 10:54

Arbetstid & fritid

Forkarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén:

”Vi behöver en ny syn på arbetet” Har du jobbet på hjärnan? Det är normalt. Kraven i arbetslivet ökar snabbt och vi springer allt fortare för att klara vad vi ska. Många av oss tänker på arbetet i princip dygnet runt. Forskarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén anser att vi behöver prata om förutsättningarna för arbetet, och de normer som styr hur vi hanterar våra arbetsliv.

På kontoret glor väggarna stumt, åtta långa timmar om dagen. Här går inte att tänka.

Dags att ta en paus på en halvtimme och promenera fram lite idéer.

Men vänta nu – är det en paus, om jag går ut i parken och löser jobbproblem? Och jobbar jag egentligen om jag sitter och tomglor på en skärm? Hur ska jag göra med arbets­tiden om jag tänker bättre på min fritid än på jobbet?

Vi måste börja prata om normerna i arbetslivet, anser Charlotte Petersson, doktorand inom urbana studier på Malmö Universitet, och Lisbeth Rydén, doktorand i företagsekonomi på KTH. Deras respektive forskning har öppnat för både stora och inte så väl utforskade frågor om normer, identitet, mening och organisation.

NÅGOT CHARLOTTE Petersson har slagits av är att många av oss tycks jobba mer än vi är medvetna om. Enligt den tidsbaserade norm för ersättning för arbete som gäller för många, så är ”arbete” per definition det som görs på arbetstid.

– Jag misstänker att vi jobbar mycket mer än vi själva tror. Jag blir mer och mer övertygad om det när jag analyserar mitt forskningsmaterial, säger Charlotte Pettersson.

Hennes forskningsprojekt ”Stick ut” har

20

20am321_arbete_ny_syn_21587.indd 20

våra arbetsplatser, trots att så många fler av oss än tidigare har kunskapsintensiva jobb.

Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss, utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Då får vi dessutom mycket effektiv återhämtning. Och ändå är det inte riktigt okej att göra så.

Och om själva arbetsplatsen är illa lämpad för tankearbete, kanske en del av förklaringen kan ligga i att själva tänkandet förutsätts redan vara gjort. ­Charlotte – ”Tänket” förväntas finnas på ­Peterssons plats redan. Lite tillspetsat kan och Lisbeth Rydéns forskning har öppnat man säga att arbetstiden främst för en diskussion om vänt upp och ned på hur deltycks vara till för produkten av hur vi ser på arbetet. tagarna ser på hur de arbetar, tänkandet: ett beslut kan fattas, FOTO: MARIKA inte minst på idén om när arbeett problem lösas eller en rapport ­SIVERTSSON tet utförs. Ett antal tjänstemän i skrivas. Om det är så vi ser på det Malmö Stad deltog i studien, som måste vi göra själva tänkandet på gick ut på att de skulle sticka ut och ­bussen, under gympasset eller i duschen, arbeta i naturen istället för på kontoret. om vi ska klara jobbet.

Men i projektet diskuterades också normer VI HAR enligt Charlotte Petersson inte mycket grundligt. Inledningsvis fick deltatillräckligt diskuterat allt som krävs av oss garna reflektera över vad de gjorde på jobbet, under arbetsdagen, givet hur samhället och vilka aktiviteter, var de utförde dem och hur arbetslivet förändras. det fungerade. För flera innebar det en stor – Helt plötsligt kan vi ta reda på vad som aha-upplevelse. Om de har diskuterat arbetet helst, bara en sådan sak. För några år sedan en hel fikarast, har man haft rast då? var jag tvungen att fysiskt ta mig till ett uni– En stor del av ”Stick ut” handlar om förversitetsbibliotek… Men nu finns inga ursäkutsättningarna för att arbeta utomhus: Vad ter, allt finns på internet. Har jag inte fått fatt kan hindra det, vad kan vi behöva för att göra i en uppgift så är det bara jag som inte gjort det? Det visade sig att det största hindret för tillräckligt, eller som inte kan tillräckligt. att arbeta ute var känslan av att smita från Lisbeth Rydén instämmer. Hon kan lätt jobbet, berättar Charlotte Petersson. se anledningar till att så många av oss ägnar DELTAGARNA VITTNAR i studien om att de hela livet åt arbetet: det är som hon ser det en jobbar bättre ute, men att de ändå känner sig del i ett identitetsarbete som under den snabskyldiga när de gör det. Normerna om var ba samhällsutvecklingen har blivit alltmer arbete ska utföras – och kanske också om hur intensivt. Särskilt olyckligt är det när organihärligt man får ha när man utför det – sitter sationer inte ger förutsättningar för anställda djupt. Det är till men för effektiviteten såväl att göra vad som enligt den egna yrkeshedern som för återhämtningen. är ett bra arbete.

– Vi är dåliga på att stötta tankearbetet på – Om arbetet är en viktig del av ens iden-

April 2020

2020-03-20 10:16:09

”Det visade sig att det största hindret för att arbeta ute var känslan av att smita från jobbet.”

Charlotte Petersson

titet blir ju frågan ”gör jag ett bra arbete?” egentligen en fråga om ”duger jag?”. Det är en existentiell fråga. Inte undra på att vi springer benen av oss för att känna att vi gör ett tillräckligt bra jobb.

Charlotte Petersson ser det knappt som ett alternativ att inte känna mening i arbetet i dag: – I dag blir det nästan som ett krav att göra det, vi klarar inte av jobbet annars i den komplexitet som råder. Och för många kan det också finnas någonting väldigt positivt i att arbetet kan bidra till en stor del av identiteten. Men vi måste reflektera över både hur vi ser på arbetet och hur det går till i praktiken.

BÅDA FORSKARNA är själva bekanta med situ-

Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss. Utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Kanske dags att utmana normerna om var arbete ska utföras?

FOTO: ROBERT DALY/GETTY IMAGES

ationen att ha en kurs att undervisa och minimalt med timmar för att genomföra undervisningen. Men, som Lisbeth Rydén påpekar: ingen av dem skulle drömma om att gå in till studenterna och säga ”i dag blir det bara en halvtaskig föreläsning eftersom jag inte fått tillräckligt betalt för att hinna göra den bra.”

– Samtidigt har system för att mäta resultat och styra kvalitet tillkommit. Tiden vi får på arbetstid att ägna oss åt vad vi egentligen ska göra blir allt mindre. Det är ett av huvudproblemen, säger Charlotte Pettersson.

Hon gör en djupandning. Varje dag arbetar hon med sin del av lösningarna på de problem utvecklingen i arbetslivet har skapat. Men hon diskuterar inte forskning och resultat, just nu, utan de tankar som hennes och andras forskning har väckt. Om hur livet skulle kunna vara.

– Jag kan inte förstå att vi har en värld där vi har rätt till arbete. För mig är det helt upp och ned. Ska man ha rätt till något borde det vara till återhämtning och vila. Och till mat, värme och trygghet. Till sammanhang och mening. Kan man ha rätt till mening? Man kan önska att det vore så.

MARIKA SIVERTSSON

Mars 2020

20am321_arbete_ny_syn_21587.indd 21

21

2020-03-20 10:16:12

Äventyr

”Jag har insett att paradiset är där du befinner dig”

Arnold driver ­Kannibalmuseum i Önneby.

Arnold Wernersson, 62, har vigt sitt liv åt att resa. Han har träffat kannibaler, blivit arresterad av säkerhetspolis och liftat genom Afrika med en säck och en dunk vatten. Och lärt sig en och annan livsvisdom längs vägen.

– Det viktigaste är att vara vänlig mot människor.

AV JACOB HÄRNQVIST FOTO: JOI GRINDE DET ÄR kallt i luften när vi träffar Arnold Wer-

nersson på hans gård i Önneköp utanför Hörby. Gårdsbyggnaden från 1800-talet utstrålar lugn och ro liksom Arnold själv. Stress och rastlöshet verkar vara okända begrepp här.

Men allt är inte stilla. Under den lugna ytan finns en nyfikenhet och äventyrs­lust som tagit Arnold på otaliga äventyr jorden runt. Vid 62 års ålder kan han konstatera att han han varit på resande fot halva livet. Han har besökt 171 länder, blivit förhörd i fuktiga källare, träffat medicinmän, kannibaler, mambor och giftspindlar och lurat döden med en hårsmån ett otal gånger. Uppväxten var dock allt annat än äventyrlig. Snarare trygg och ombonad.

– Jag växte upp på den här gården där jag fortfarande bor med min fru Anne-Britt. Jag hade ett väldigt naturnära liv som barn. Vi var en småbrukarfamilj med ardennerhästar.

Man tog sig fram genom att cykla, rida, gå eller ta bussen. Pappa dog alldeles för tidigt så jag skötte gården tillsammans med min mamma Carla. Hon lever fortfarande och är 101 år gammal nu.

22

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 22

Det naturnära livet har betytt mycket för Arnold.

– Som barn var jag ofta ute i skogen och hjälpte till. Jag tog hand om djuren och hämtade korna på morgonen inför mjölkningen.

Självklart var det inte helt frivilligt alltid.

Men det var en sund uppväxt.

En uppväxt som tidigt hade ett stråk av sökande. Till en början var det dock inte äventyr och exotiska platser som lockade.

– Som barn brukade jag följa med mamma till kyrkan. Jag grät när jag inte fick följa med.

Och i femårsåldern brukade jag ställa mig på en stol i köket och predika för mina systrar.

Och så tog jag kollekt. De tröttnade rätt fort på det.

MÖJLIGEN BLEV systrarna lättade den där

dagen då Arnold upptäckte något mer spännande än improviserade predikningar och envis kollekt.

– Jag var fem år när jag hörde upptäckts­ resanden Sten Bergman på radion. Han berättade att han blivit adopterad av kanni-

baler. Det gjorde ett enormt intryck på mig.

När man är född på landet låter det ju helt fantastiskt att gå runt i djungeln och träffa urbefolkningen. Så jag började fantisera om det. I samma veva blev jag intresserad av folkliv och geografi. Jag läste snabbt ut alla böcker om främmande länder och upptäcktsresanden i vårt lilla bibliotek i Önneköp.

Som fjortonåring var det äntligen dags. Då gjorde Arnold sin första riktiga äventyrsresa.

Den gick till Österrike och Italien.

– Jag tog en bussresa på egen hand. Några år senare började jag arbeta på sjön och i flottan och sedan gjorde jag FN-tjänst som sambandsbefäl i Sinaiöknen. Sedan bodde jag ett tag vid Röda havet i ett hippiekollektiv och bestämde mig för att resa för alla pengar jag tjänade i mitt liv.

Det tog inte lång tid förrän planerna sattes i verket. Arnold gjorde sin första riktiga långresa som tjugoåring. Han och två vänner var på resande fot i nästan ett och ett halvt år.

– Vi var tre grabbar som bestämde oss för att resa jorden runt. Vi tog oss genom hela USA

April 2020

2020-03-20 10:16:01

Arnold Wernersson har hunnit med det mesta under sina många år på resande fot. Simma bland hajar är en av sakerna han kan checka av.

med bil och tältade längs vägen. Sedan tog vi oss genom Sydamerika och så småningom runt hela klotet. Efter det visste jag att det var det jag ville göra för resten av livet. Jag var fast.

UNDER SINA många resor har Arnold sett

mycket som vidgat hans perspektiv. Och han har gjort många ovanliga bekantskaper. Bland annat med ett antal schamaner och medicinmän som gjort stort intryck. Och tydligen var det ömsesidigt i minst ett av fallen.

– En medicinman i norra Panama ville att jag skulle stanna i några år. Han hade ingen som kunde bevara hans kunskap och ville att jag skulle göra det. Han tyckte att jag verkade lämplig. Jag hade nog stannat om jag inte haft familj.

Ordet medicinman låter kanske som något ur en Tintin-berättelse. Men naturligtvis är begreppet mer komplicerat och nyanserat än så.

– Medicinmän kan vara själasörjare som botar sjukdomar via dina förfäder. De kan också bota akuta och fysiska sjukdomar med ört-

April 2020

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 23

Arnold Wernersson Ålder: 62 år.

Gör: Äventyrare, samt driver Arnolds Kannibalmuseum i Önneköp.

Familj: Frun Anne-Britt och barnen Odin, Victor och Shanti.

Bor: I Önneköp utanför Hörby.

mediciner. De kan även vara väldigt duktiga på att bota psykiska problem. En läkare i Sydafrika som inte kan hjälpa dig med dina neuroser kan utan vidare skicka dig till en medicinman.

Det är helt öppet och normalt där.

Men alla människor är förstås inte konstruktivt lagda. Arnold har träffat personer som jobbar på motsatta sättet också.

– Jag har mött ett antal jujumän, eller folk som jobbar med svartkonst mot betalning.

Vill man någon illa kan man gå till dem och förklara vad man vill ska hända personen man vill hämnas på. Ofta får man betala stora pengar för det, ibland en hel årslön. Häxdoktorn använder sedan sina kontakter för att förstöra någons karriär eller rykte eller vad det nu kan vara. Ibland räcker det med att folk får veta att den här personen har fått en förbannelse på sig för att det ska gå illa. Folk börjar ju undvika den här personen då. Hen blir isolerad och det hela blir en självuppfyllande profetia. Ingen vill ju jobba med någon FORTS.

23

2020-03-20 10:16:03

Resor

I Arnolds kannibalmuseum i Önneköp utanför Hörby finns minnen från alla hans resor.

som fått onda ögat på sig av en häxdoktor.

Och ibland är detta kopplat till kannibalism.

– Man sluter pakten genom att äta en hjärna eller lever från någon människa som försvunnit. Det är inte helt ovanligt i vissa afrikanska länder.

ETT LIV av resande har förstås en hel del strapatser och obehagliga upplevelser. Men också ett stort antal varma möten. Som med urbefolkningen i Madagaskar.

– Jag tog mig fram genom ett sumpmarks­ område med kanaler och vandrade genom gyttja och regn. När jag nådde byn var jag fruktansvärt nerkyld och våt och riktigt mise­ rabel. Hela byn var uppbyggd runt ett torg och allting var gyttja och husen stod på pålar.

Till saken hör att Arnold var i stort behov av att gå på toaletten. Och att det inte fanns någonstans att göra det privat.

– Jag skulle just sätta mig bakom ett träd när 50 barn ställde sig runtomkring och titta­ de. Alla skrek och skrattade.

Det var inte mycket att göra än att bjuda på sig själv.

– Jag hade en dosa luktsnus i fickan och jag bjöd allihop efteråt. Hövdingen också. Alla provade och vi fick riktigt bra kontakt. Sedan kom natten och det var fullmåne och regnet slutade äntligen falla. Det var stjärnklart och trolskt. Och plötsligt hörde jag folk sjunga utanför mitt hus. Jag gick ut och såg dem gå

24

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 24

”Hundra personer stod på flodstranden och vinkade av mig medan de sjöng ’Helan går’ för full hals.”

I Ecuador fick Arnold köpa ett krympt människohuvud, för att magin i det ”ändå hade tagit slut”.

där i rader längs torget. Hövdingen förklara­ de att de sjöng välkomstsånger för mig.

Varpå alla stannade upp och tittade på Arnold.

– Och jag förstod att det var min tur att sjunga. Jag blev helt tyst och kom inte på nånting alls. Det enda som dök upp i skallen var ”Helan går”. Så jag sjöng så högt jag kun­ de, om och om igen. Så småningom började hela byn sjunga med. Det var helt surrea­ listiskt. När jag åkte båt nästa dag för att ta mig därifrån stod hundra personer på flod­ stranden och vinkade av mig medan de sjöng ”Helan går” för full hals.

SÅ HÄR långt har Arnold varit i nästan samt­ liga länder på jorden. Han saknar bara sex länder i Afrika och två i Sydamerika och ett i Europa samt några söderhavsländer och någ­ ra arabstater.

Kommer han någonsin att kunna bocka för världens samtliga länder?

– Jag vet inte om jag klarar av att se alla länder i världen. Det är inte så viktigt.

Det är resan i sig som är poängen. Jag är mer intresserad av att träffa folk och prata. Det som berört mig under mina resor är mina möten med människor.

Det är den direkta kontakten som är fin.

Något som kan kännas som en brist­ vara i vårt uppkopplade och prestationsin­ riktade samhälle.

– Alla stressar och försöker förverkliga sig själva genom att jobba dygnet runt och ingen hinner nånting. Det finns inte tid till barnen eller ens till att laga riktig mat. Många är fast i en cirkel som är väldigt ond. De lever på heloch halvfabrikat som är sockrat och förgiftat och hinner inte ge varandra den där tiden som alla behöver. Och vi är inte ute i naturen mycket heller.

Den tidiga fascinationen över att upptäcka och se världen har kanske gradvis omvandlas till en vilja till mening här och nu.

– När jag var ung ville jag hitta paradiset.

Nu har jag insett att paradiset är där du själv befinner dig. Det är där du måste skapa det.

April 2020

2020-03-20 10:16:06

Yrken i Svenska kyrkan

FOTO: JOHANNES FRANDSEN

PRÄSTEN Inom Svenska kyrkan arbetar många präster, diakoner, kyrkomusiker och församlingspedagoger. Men vad gör en diakon egentligen? Och hur blir man kyrkomusiker?

I en serie artiklar kommer vi nu att få stifta närmare bekantskap med Svenska kyrkans fyra profilyrken: diakon, FORTS. präst, kyrkomusiker och församlingspedagog.

April 2020

20am3213_yrken_22442.indd 25

Del 1 Att arbeta som präst

25

2020-03-20 11:03:31

Yrken i Svenska kyrkan

Prästen Tommy Persson:

”Man vill inte att jobbet ska ta slut” Tommy Persson är Bollnäsbon som blivit Bodensare. Han berättar entusiastiskt om varför och hur han blev präst.

– JAG LÄSTE teologi i Umeå och kom i kon­ takt med Svenska kyrkan genom Ålidhems­ kyrkan, som är en studentkyrka.

Efter besök i kyrkan blev Tommy så små­ ningom kyrkvärd och sedan kände han att han ville vidareutvecklas och bli präst. Att vara präst ser han både som ett kall och som ett yrke, men är noga med att poängtera att själva kallet inte nödvändigtvis behöver vara något stort och omvälvande. Det ser olika ut för olika människor. Precis som det är med prästerna själva. En del har vetat om att de vill bli präster ända sedan de konfirmerades.

Andra har valt att slå sig in på prästbanan senare i livet. Alla vägar är möjliga.

För att få bli präst i Svenska kyrkan måste först den sökande bli godkänd som prästkan­ didat. När du har skickat in din ansökan kom­ mer en kallelse till en antagningskonferens.

– Jag studerade på Umeå universitet och då blev kontakten med Luleå stift lämpligast för mig, men det är annars inte bundet till inom vilket stift universitetet ligger.

Tommys antagningskonferens ägde rum på Stifts­gården i Skellefteå.

DET GÅR alldeles utmärkt att läsa de univer­

sitetskurser som Tommy läste utan ett ja som prästkandidat. Däremot måste man ha en examen i teologi och vara godkänd som präst­ kandidat för att få gå prästutbildningen. I grundkursen i teologi får studenterna lära sig om olika religioner, för att senare fördjupa sig i olika teologiska områden inom kristendo­ men. Tommy har läst teologi i fem år och tagit ut en kandidatexamen, men i realiteten har 26

20am3213_yrken_22442.indd 26

han läst poäng motsvarande en magisterexa­ men. Året efter att Tommy tog examen kom också kravet på att även ta ut en magisterex­ amen, så idag är det vad som krävs för att bli präst, en magisterexamen i teologi. Nästa steg i prästutbildningen är ett år på pastoralinsti­ tut som finns i Uppsala eller Lund. Tommy läste i Uppsala där man tar in klasser om cirka 20 personer vid två tillfällen per år. Där varva­ des teori med praktik, då deltagarna fick öva på kyrkans olika ceremonier.

EFTER ATT ha klarat av prästutbildningens slutår var det så dags för prästvigningen som skedde i Luleå domkyrka i juni 2017 av stif­ tets dåvarande biskop, Hans Stiglund. Tom­ my minns dagen med glädje. Han var klädd i en mässhake från Nederluleå församling i Gammelstad, där han sedan tillbringade det följande året som pastorsadjunkt.

I församlingen fick Tommy en erfaren präst som mentor. Dennes uppgift var att hjälpa och vägleda honom in i prästyrket. Året som pastorsadjunkt är obligatoriskt för nyblivna präster, och det är då stiftet som står för adjunktens lön.

Efter adjunktsåret sökte och fick Tommy en tjänst som präst i Svenska kyrkan i Boden.

– Jag har blivit så väl bemött här uppe i Norrbotten att jag kände att här vill jag stanna.

Han tjänstgör främst i Mikaelskyrkan och Edefors kyrka, men du kan stöta på honom inom hela Svenska kyrkan i Boden. Han har skaffat ett hus i Bredåker, och läget vid Lule­ älven är något som inspirerar.

– Tänk att få fira gudstjänster i en sådan miljö, säger Tommy.

Han bär så gott som alltid prästkrage när han är i tjänst och tycker att det är ett bra visitkort. Folk, oavsett sammanhang, ska veta

”Svenska kyrkan är en bred gemenskap där alla är välkomna oavsett bakgrund och ålder.”

Vid bikt och enskild själavård har prästen ­absolut tystnadsplikt, och från den finns inga undantag.

FOTO: CAMILLA ARVIDSSON

April 2020

2020-03-20 11:03:33

Prästen möter människor i livets alla skeden; som dop, konfirmation, bröllop och begravningar.

FOTO: CAMILLA ARVIDSSON

Samtala med andra – en stor del av yrket VILL DU följa människor från livets bör­

jan till dess slut? Fira gudstjänst, döpa, konfirmera, viga och begrava? Möta, samtala med, och undervisa människor kristen tro? Prästyrket är omväxlande och engagerande.

I församlingen är gudstjänsten cen­ trum och det som ger pulsen. Här sker ett möte mellan Gud och människor.

Som präst ger man vidare och gör Guds ord levande. Prästen leder gudstjänster och andakter på egen hand eller tillsam­ mans med kollegor och andra i försam­ lingen. Att döpa, konfirmera, viga och begrava hör till prästens unika uppgifter.

I prästyrket möter man människor i alla åldrar och från alla delar av sam­ hället. Du samtalar med dem och delar lek, allvar, glädje och sorg. Hur kan vi göra världen mer rättvis och bygga en hållbar framtid? Vad ger glädje och mening i livet?

att det är en präst de möter. Tommy upplever att Svenska kyrkan har ett stort förtroende­ kapital, och att man som präst kan göra skill­ nad i människors liv genom att på bästa sätt förvalta detta. Här får alla växa utifrån sina egna förutsättningar.

DET BÄSTA med att vara präst är enligt Tom­

my det varierande och roliga arbetet. Att få möta olika typer av människor i livets alla skeden, från dop och konfirmation vidare till bröllop och begravningar. Präst är verkligen ett mångsidigt yrke understryker Tommy.

Allt ifrån att planera gudstjänster till att med­ verka vid bibelsamtal. ­– Det är bredden och variationen som berikar, och gör att man inte vill att jobbet ska ta slut. Och inte minst kamratgemen­ skapen i arbetslaget. Svenska kyrkan är en bred gemenskap där alla är välkomna oav­ sett bakgrund och ålder. Vid exempelvis en gudstjänst bidrar alla de olika deltagarna med det som gör just dem unika. Här krävs inga förkunskaper.

En unik sak med prästyrket är den absoluta

April 2020

20am3213_yrken_22442.indd 27

tystnadsplikten. Det som sägs i ett samtals­ rum mellan dig och prästen får inte föras vidare till någon annan under några som helst omständigheter.

Yrket som präst innebär en hel del helg­ arbete, men då har man i stället möjlighet att vara ledig på vardagar. Fem veckors semester och en möjlighet att söka ledarskapsutbild­ ning och gå vidare till att bli kyrkoherde ingår. Men Tommy Persson känner just nu att han bara vill fokusera på sitt uppdrag som präst, och på att finnas där för alla fantastiska människor han får möjlighet att möta runtom i Svenska kyrkan i Boden.

JUST ATT samtala med andra är en stor del av att vara präst. Enskilda samtal är en av prästens självvårdande uppgifter.

Som präst har man absolut tystnads­ plikt, något som är en stor trygghet för dem de möter.

Att vara präst är mer än bara ett yrke, det är ett kall som handlar om livshåll­ ning och personlig tro. Präst är man hela tiden. Det är inte en funktion som upphör när arbetsdagen är slut.

En präst är verksam i en församling, men kan också arbeta utomlands, på sjukhus, militärförläggningar, fängelser, skolor, universitet eller andra arbets­ platser. Möjligheterna är många.

I rollen som kyrkoherde är prästen arbetsledare och chef med en hel del administrativa uppgifter. I samråd med församlingens styrelse, kyrkoråd eller församlingsråd, arbetar kyrkoherden med planering, ekonomi och med stra­ tegier för framtiden.

PÅ FRÅGAN om präst är ett framtidsyrke sva­

Så blir du präst

rar Tommy Persson ett oreserverat ja. Pen­ sionsavgångar gör att det finns ett stort behov av nya präster. Och vilken annan arbetsgivare finns representerad i alla Sveriges kommu­ ner? Det är ett yrke han verkligen vill rekom­ mendera till dig som vill växa och ständigt utvecklas. För som präst är man aldrig färdig­ lärd. Och ingen dag är den andra lik.

För att bli präst krävs att du har en magister­examen i teologi eller religions­ vetenskap, och att du antas som präst­ kandidat i ett stift. Därpå följer ett års avslutande studier vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut.

Läs mer: www.svenskakyrkan.se/­ utbildningsinstitutet/­att-bli-prast

JOHAN E. SKOGLUND

27

2020-03-20 11:03:34

Vinjett

HELA PÅSKDRAMAT I ETT PÅSKÄGG Vad har påsken gemensamt med chokladmynt och geléfiskar?

Jo, i de söta och sura godisbitarna ryms hela påskberättelsen från skärtorsdag till påskdagen.

TEXT: HELENA ANDERSSON HOLMQVIST FOTO: LINA ERIKSSON/TIDNINGEN SPIRA

Delar bröd och dryck

Jesus samlar sina lärjungar till en sista fest, påskmåltiden. De äter bröd och dricker vin som Jesus ger en särskild innebörd. Sedan dess firar kyrkan nattvard, som sägs ­skapa gemenskap mellan Jesus och de som deltar.

Älska varann!

Jesus inleder måltiden med att tvätta sina vänners fötter.

Sedan uppmanar han dem: ”Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.” Måltiden inspirerade den tidiga kyrkan att ordna knytkalas som kallades kärleksmåltider.

Säljer sin vänskap

När Jesus och lärjungarna ätit går de till Getsemane, en trädgård utanför Jerusalem, där Jesus har ångest, svettas och ber. Då kommer en beväpnad styrka och för bort honom. Lärjungen Judas har förrått honom för 30 silvermynt.

Så dör han

ETT SÄRTRYCK UR TIDNINGEN SPIRA

28

20am3213_paskegget_22451.indd 28

Jesus förhörs och döms som upprorsman. Han hånas, ­misshandlas och korsfästs sedan på Golgota, som betyder skallen. Efter sex timmar dör han. En högt uppsatt man tar hand om Jesus kropp och lägger den i en klippgrav.

Mars 2020

2020-03-20 11:03:31

Bumlingen är borta

Efter helgen går flera närstående kvinnor till graven tidigt på morgonen för att smörja Jesus kropp. I evangelierna berättas att den stora stenen är bortrullad och en ängel talar om för dem att Jesus uppstått från döden.

Fred, frid och helhet Bjuder på fisk

Enligt evangelierna möter Jesus sina lärjungar igen efter att han uppstått. Det berättas att han vid Genesarets sjö ger råd om var de ska få mycket fisk och sedan bjuder på bröd och glödstekt fisk på stranden.

”Frid över er” hälsar Jesus efter uppståndelsen. Shalom betyder fred och frid, men också helhet.

Enligt kristendomen gör Jesus död och uppståndelse människans relation till Gud, andra människor och skapelsen hel igen.

UPPLEV PÅSKEN I KYRKAN WWW.SVENSKAKYRKAN.SE Mars 2020

20am3213_paskegget_22451.indd 29

29

2020-03-20 11:03:34

Kyrkogårdar

Carl-Sören Edfast har tillträtt på den nya tjänsten som omfattar arbetsledarskap för kyrko­ gårdarna samt IT och fastigheter.

FOTO: ANNA BERGSTRÖM

Nya fastighetsförvaltaren:

Kyrkan behöver mer än präster Carl-Sören Edfast är ny arbetsledare för kyrkogårdspersonalen i Svenska kyrkan i Boden. Tjänsten är en del av en ny organisation och innefattar även ansvar för fastigheter och IT. BEGREPPET FASTIGHETSFÖRVALTARE, som

Carl-Sören Edfast tituleras sedan i höstas, omfattar allt från kyrkogårdar till fastigheter och IT. Till skillnad från sin föregångare är Carl-Sörens tjänst helt administrativ medan Ingvar Öberg, som tidigare var arbetsledare på kyrkogårdarna, samtidigt arbetade operativt ute i verksamheten.

Carl-Sören Edfast är ny i Boden men bakom sig har han över 30 år i kyrkans tjänst.

– Kyrkan har funnits med hela mitt liv egentligen. Jag växte upp med Svenska

30

20am3213_kyrkogardar_22453.indd 30

k­ yrkans barntimmar och kyrkans ungdom och blev tidigt ungdomsledare själv.

Yrkesvalet blev församlingspedagog.

Under hans första yrkesverksamma 15 år i Lycksele var det främst på ungdomssidan han arbetade. Därefter följde ytterligare 15 år som kyrkvaktmästare, även det i Lycksele. Med två präster i familjen, hans bror och hans fru, konstaterar han med ett milt leende på frågan om han aldrig funderat på att bli präst, att ”kyrkan behöver mer än präster”.

Tjänsten i Boden ser han fram emot att fortsätta hitta formerna för.

– Kyrkan kan jag utan och innan, och det är en väldigt bra kunskap att ha med sig. Arbetsledare har jag varit informellt och jag tycker det är roligt att få bidra till att locka fram det bästa hos medarbetarna så de får blomma ut i sitt jobb.

Även IT ligger honom varmt om hjärtat, ett ansvar som han delar med kommunikatören Camilla Arvidsson.

Men hur hamnade han då i Boden?

– Jag och min fru kände att vi ville flytta till Luleå. Vi insåg att vi hade fler vänner där än i Lycksele och vi var redo för något nytt. Så vi sa upp oss, båda två, och flyttade.

Hon fick jobb som präst i Luleå och han sökte egentligen först en annan tjänst inom kyrkan i Boden. ­– Den fick jag inte, men de ringde och ville träffa mig för att förutsättningslöst diskutera en annan tjänst, och det var alltså den här, säger Carl-Sören.

När han hörde beskrivningen och fick känna efter lite blev svaret ja. Men eftersom det är en helt ny tjänst i en omorganisation är den inledningsvis tidsbegränsad till elva månader. ­– Jag trivs väldigt bra. Jag åker med pendeltåget varje dag, det är jättesmidigt. Och arbetskamraterna är ett härligt gäng, både här på församlingsgården och ute på kyrkogårdarna i Boden, Edefors och Gunnarsbyn.

För församlingsborna kommer den nya organisationen på kyrkogårdarna inte märkas nämnvärt förutom att det är en annan röst som tar emot kyrkogårdsfrågor på telefon och att den tidigare rösten som brukade svara nu hörs mer ute på kyrkogårdarna.

ANNA BERGSTRÖM

April 2020

2020-03-20 11:03:44

Korsord

I SLOTT VID HAVET

DATUMFLYTTARE

MARIAS MOR GRÄSMÅNAD

HUVUDSTAD I SYRIEN

HAR TAPPAT HAKAN

WATSON KAFEMMETIO RA

HETTE MÅNGA ANTIKA STÄDER

STIG CLAESSON SES MED KANIN

KASSE DANS SOBELSLÄKTING

HAMMARDEL FLOTT HUS VIKT

FÖRMÄLNING BURGEN

KAN BLI MYCKET GAMMAL KRONLJUD

RÄKNAS BRYTER ISEN MÅLAS TILL HELGEN

VIKTIGA VOKALER

MAYDAY

FICK JAKOB FÖRST HÅR

KAN MAN SORTIS MOTSATS VARA SPEL GÅR TILL UTE PÅ MED PET CENTRAL

BLIVIT NERSATTA

SES FÅR PÅ VÅREN

BETESMARK

FICK BREV FRÅN PAULUS

SMÖRA . . . MYGG OCH SVÄLJA KAMELER

BAK OCH FRAM

SLAPP

ÅKALLA GUD MÅ DET SÅ SKE

DEN KAN BÄRA EN KRONA

STOR

FÅR DRA FJÄDSÖDERRAR TILL ÖVER PÅSK

SVÄNGBOKSTAV

P SA L MEN

"Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv.

Mig att förlossa aaaaaa aaa aaa , då han på korset dör ock för mig."

KÄGLA

NATIONALPARK

BOK 2001

EN VAR FRÅN KYRENE

STUK OCH SNITS

Sänd in lösningen till: FÖRSAMLINGSEXPEDITIONEN, Strandplan 25, 961 34 BODEN senast den 26 april. De tre först öppnade rätta lösningarna vinner en presentcheck till en kyrklunch. Vinnarna får besked per post, och sina namn publicerade i nästa nummer av Kyrkfönstret.

Namn.................................................................................................................................................................................................................................................................

Adress...............................................................................................................................................................................................................................................................

Postadress .......................................................................................................................................................................................................................................................

Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: Kjell Andersson på Barrgatan, Stig Lundgren på Kommendörsgatan och Ingrid Bondesson Sahlin i Ubbyn.

April 2020

20am3213_korsord_22454.indd 31

31

2020-03-20 11:03:48

En dag ska du komma fram till

Emmaus T

änk när du kommer fram till Du går redan med en främling förstås.

Emmaus. Innan dess kommer du Men den här nya främlingen är liksom extra att ha blivit dammig, trött, sliten. främmande. Han går med er. Ni delar med Du kommer att vara i sorg. er av nyheter och resonemang. Han känner Du går planlöst, mest för att du behöver inte till nyheterna, men resonerar ändå. göra det, behöver gå: röra på dig, lyfta fötHan har tankar och idéer, verkar veta vad terna, gå framåt. Men du går inte längre åt han pratar om. något speciellt håll. Det gör man inte när så Era steg faller in i samma takt. Det blir så många mål har visat sig omöjliga att nå. när man går. Era tankar går i samma spår.

Så nu bara går du. Ibland med någon Det blir så när man pratar. annan, oftast själv. Men går, det gör du. För Och så säger han det: Kan det vara ett det gör livet: Livet går. Framåt, steg för steg. underverk? Nej, säger ni, bestämt. Kanske, Du tänker inte lika mycket på det nu som du viskar era inre. Och nu viskar de högre, gjorde en gång, det där att livet tar steg och otåligare, mer enträget. KANSKE. Kan ske. att du mest följer med. Du tänker Kan. Ske. inte längre på om livet springer Vad har hänt? Vad gör att hopframför dig, går vid din sida pet har grott i ert inre? Måste eller följer efter dig. Du går vara något så vardagligt som och går. Och livet med. Och hunger. ni kommer aldrig någonsin Så ni stannar, delar matDu hittar texten om de två till dörren. säckar med varandra. Han lärjungarna på vägen till Men tänk ändå, när du har bröd. Ni har vin. Det som Emmaus i Bibeln: kommer fram till Emmaus. behövs finns där. Tag och ät.

Du kommer att se teckHan bryter brödet. Och Lukasevangeliet nen innan. Du kommer att få allt förvandlas.

Han förvandlas 24: 13-35 sällskap på färden. En annan, inför er, ni förvandlas inför er som har samma ursprung och mål själva. Hoppet, som dolde sig i era som du. Det vill säga: ditt sällskap kommer hjärtan, bryter ut som en ljusstråle ur ett från ingenstans och ska inte till något särmörker. JA! skriker det i er. Döden är beseskilt ställe. grad. Livet har vunnit. Kraften bär.

Och ändå är Emmaus målet.

Han ler mot er, lite finurligt, nästan blygt.

Fast det vet ni inte. Ni träffas, och ni går Nu vet ni, säger han. Nu vet ni att hoppet tillsammans. Ni pratar, som man gör, när vinner. Tron vinner. Kärleken vinner. man delar en bit väg. Pratar om det hemska Och det vet ni sannerligen. som hänt. Mannen som dog, kroppen som Och det är Emmaus. är försvunnen, ryktena som florerar. Ni Mer dramatiskt än så är det inte. Mindre enas om att det är obegripligt, fruktansvärt. livsomvälvande än så är det inte heller.

Eller? Kan det vara ett under? Kan han ha Och från den stunden ska dina fötter ha besegrat döden? ett mål, dina steg ett syfte, ditt hjärta en Nej, säger ni bestämt till varandra. längtan.

(Kanske, viskar ni ohörbart i ert inre). Nej, Från den stunden ska hoppet bo i dig, upprepar ni, och möter varandras blick. tron leda dig, kärleken lysa ur ditt hjärta.

Det finns gränser som inte kan upphävas.

Och därför kommer du en dag att komma Döden är en sådan gräns. fram till Emmaus.

CHARLOTTE FRYCKLUND Nu är ni rätt så nära Emmaus.

Nätpräst i Svenska kyrkan Och då kommer han. Främlingen.

LÄS TEXTEN

FOTO: PIQSELS.COM

20am3213_kronika_22444.indd 32

2020-03-20 11:03:37