Frihetsförmedlingen

Här förmedlas frihet att

Vi går till jobbet varje dag. Vi går dit oavsett det känns meningsfullt eller ej. Men tänk om vi fick bygga om hela systemet med frihet som grund? Tänk om Arbetsförmedlingen ersattes av Frihetsförmedlingen? Konstnärerna Lars Noväng och John Huntington har drivit den senare i fem år, som ett vänligt arbetskritiskt utforskande.

AV MARIKA SIVERTSSON FOTO: FRIHETSFÖRMEDLINGEN

FRIHETSFÖRMEDLINGENS hemsida dyker upp mitt i en googling, under ett trist och ändlöst arbetspass framför datorn. För en tröttögd informationsknegare ser den precis ut som Arbetsförmedlingens sida. Och med samma myndiga stämma som Af förmedlar arbete, förmedlar Frihetsförmedlingen frihet. ”Möt Sveriges största förmedlare av frihet. Vi finns där behoven finns.” ”Ny som sökande? Att öka sin frihet är inte alltid enkelt. Läs mer om hur du kommer igång”.

Klart jag vill spränga mina bojor. Några dagar senare sitter jag i ateljén i Göteborg där de båda konstnärerna bakom Frihetsförmedlingen har sitt epicentrum. Lars Noväng och John Huntington har sedan 2014 drivit Frihetsförmedlingens hemsida som en permanent installation, och under åren har de skapat en serie performances med anknytning till den. Ibland poppar kontor upp på olika platser i landet för frihetssökare och frihetsgivare, exempelvis. Och så finns möjlighet till frihetsövningar.

Parafrasen på Arbetsförmedlingen är ett sätt att åstadkomma en utifrånblick på arbetssamhället. Det är lite av ett trick. Frihetsförmedlingen speglar förhållningssättet till arbete: frihet måste tillhandahållas till varje pris, utan någon reflektion över varför det ska vara så. –Frihetsförmedlingens budskap går igenom på grund av vårt förhållande till byråkratier. Hela ritualen med blanketter och webbformulär, och hemsidan med utformning som Arbetsförmedlingens, inger människor respekt. Konstnärligt är det spännande att utforska den typen av maktutövning, den påverkar oss mycket, berättar Lars Noväng.

Så samma typsnitt och byråkratiska språk som annars uppmanar mig att söka arbete, uppmanar mig i deras tappning att söka frihet. Och åtminstone min reflex är att omedelbart vilja langa in en ansökan. Men sen då? Till vad syftar allt detta? –För oss handlar det om att ställa frågan om politiska processer och förändringsarbete på samhällsnivå, säger Lars Noväng.

Han påpekar att politiska förändringar de senaste typ 200 åren har varit maktskiften, medan inte mycket som är grundläggande i samhällets konstruktion har förändrats. Vi är i stort och smått marinerade i övertygelsen om att lönearbetet måste vara centralt:

Här förmedlas frihet att utforska

Vad händer om vi spegelvänder synen på arbete och frihet? En provocerande fråga när många har blivit av med jobben i den ekonomiska krisens spår, men Frihetsförmedlingen vill få oss att tänka.

–Mot den bakgrunden, hur ska vi bära oss åt för att problematisera lönearbetet? Hur sjutton gör vi för att tänka och tala i de sammanhangen? Med Frihetsförmedlingen utforskar vi de frågorna, ibland lekfullt och ibland allvarligt.

NYCKELORDEN ÄR utforskande och frihet. Inte frihet att göra vad man vill, utan snarare frihet att ta ansvar. Hur kan vi ta ansvar för samhället tillsammans, hur kan vi bygga nya strukturer tillsammans, hur kan vi ge varandra förutsättningar till frihet? Alldeles i början fick KRIS, Kriminellas revansch i samhället, hjälpa till. –Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet. Tanken var att de på grund av inlåsningen kunde lära ut sin expertis i att handskas med ofrihet, säger John Huntington.

I samtalen kom överraskningar. Att sitta inlåst i fängelse var inte lika dramatiskt som att vara instängd i missbruk, exempelvis. Och de kriminellas erfarenhet av att frigöra sig från missbruk visade sig stämma fint överens med Frihetsförmedlingens uppfattning om frihetsbegreppet: de klarade det via gemensamt ansvarstagande och avstående från livsstilen som missbrukande kriminell.

John Huntington och Lars Noväng.

”Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet.”

–Den livsstilen påminner mycket om idealet i arbets- och konsumtionssamhället – den är egoistisk, och innefattar massor av konsumtion. Det pekar på en medberoendeproblematik på samhällsnivå, säger Lars Noväng.

Han talar i ungefär samma termer när det gäller klimatförändringarna. Vi har skapat ett försörjningssystem som hotar vår egen överlevnad. Men vill vi ens leva våra liv så här? Eller är vi inlåsta i det? –Vår grundkritik är frågan om huruvida arbete är rätt sätt att fördela resurserna, börjar John Huntington.

Sedan tar Lars Noväng vid (de tycks vara överens om att ständigt ta ordet från varandra): –Det är alltså den tankemodell som används. Men i realiteten är det ägande som ger ekonomiskt utfall nu, precis som det var på 1800-talet. Här finns en mytologisk aspekt som är väldigt intressant. Och så mycket i arbetssamhället är taget för givet på det viset, det är osynligt för oss. Det ifrågasätts inte och det blir därför ideologiskt väldigt kraftfullt.

IFRÅGA OM ideologier bråkar Frihetsförmedlingen med dem alla, eftersom de uppfattar de ideologier som manifesterar sig i våra politiska sammanhang som del av problemet. De bidrar till maktskiften men inte systemförändring. Arbetslinjen ligger alltså fast genom alla dessa maktskiften. –Men den innebär dålig resursallokering. För att det ska fungera måste människor ägna enormt mycket tid åt att resa, sitta instängda FORTS.

Frågan om konsumtion och lönearbete har blivit än mer aktuell de senaste månaderna.

”Vi är inlåsta i en produktion som verkar väldigt över jobbet, behöva två bilar för logistiken och knappt hinna träffa barnen: avlägsen våra grundläggande behov i samhället. Som ett –Vi vill inte detta som människor, men teaterstycke, skulle man kunna säga.” där är vi. Det är på det viset man blir upp skattad, tar sig vidare. Den formen av retorik styr oss; man jobbar mycket och ställer upp på kontor, kanske hålla på med metaprodukArbetskritiken är fortfarande grundläggande, för sin arbetsplats. Och alla är överens om tion istället för att uppfinna, odla, ta hand om men de vill också förändra inifrån. att så här måste det vara. Men många jobb gamla, ägna oss åt konst – vad det nu kan vara –De byråkrater som har anslutit sig till nätbehöver kanske inte ens finnas. Tittar man vi vill och behöver, fortsätter Lars Noväng. verket har ofta hudnära erfarenheter av att bli från utsidan så känns det ju som … ”jamen

I utforskandet använder Frihetsförmedinstängda i NPM, New Public Management, varför då?” lingen mycket konkreta metoder. Vid frihetsalltså i ett administrativt helvete som Ju fler som ser utifrån, desto större övningarna finns en tid och en plats, men tvingar dem bort från vad de kan och möjlighet till förändring. Med Friinget program. Ingenting händer, i alla fall bör ägna sig åt i sin yrkesverksamhet. hetsförmedlingen tycker sig Lars inget som syns utifrån. I själva verket är hän Det här fenomenet tycks ostoppbart, Noväng och John Huntington ha delsen en modernitetskritik: idén om framådet har drabbat människor på bred hittat en fungerande strategi. Och triktning och problemlösning genom aktivitet front, förklarar Lars Noväng: förmedlingen använder sig av självgenomsyrar hela det moderna tänkandet. Att –Vi är inlåsta i en produktion som rekrytering. Vem som vill kan anmäla under tjugo minuter göra absolut ingenting, verkar väldigt avlägsen våra grundsig som frihetssökande. Eller frihetsatt avstå från görande, kan så sett innebära läggande behov i samhället. Som ett Cecilia givare. att göra plats för något helt nytt. Lars Noväng påminner om ett väl använt citat från Einste in: ”Det går inte att lösa problem med samma tänkande som har skapat problemet.” teaterstycke, skulle man kunna säga.

Konstnärerna exemplifierar med forskning om kreativa yrken i den digitala sektorn: Idén om att värdet på Jonasson – Sveriges friaste byråkrat. –I den traditionella moderna formen av konst är det konstnären som autonomt subjekt som gör den här positionsförflyttningen… men vi vill arbetet har med tidsåtgång att göra fördemokratisera positionen, säger Lars I EN MER beständig performance anställdes mår de anställda att sitta länge på konNoväng. förra året Cecilia Jonasson som Sveriges toret för att motivera sina ofta mycket höga Han är inte lite stolt och skulle nog gärna friaste byråkrat, med uppgift att under ett år löner. De har visat sig jobba extremt mycket ha fortsatt prata, men avbryts. John Huntingerbjuda frihet till landets övriga byråkrater. tid. Om de hade jobbat extremt mycket resulton har just fått ett sms från en frihetsgivare Hennes verksamhet har fått en fortsättning tat hade de ofta kunnat utföra samma arbete som rapporterar att hon sätter upp ett pop i nätverket ”Sveriges fria byråkrater”. Insikpå ett par timmar i hemmet. up-kontor igen. Hon har gjort det tidigare, terna under anställningen och den input hemma hos sig själv. som kom från nätverket väckte frågan om FRÅGAN SOM borde ställas, påpekar John Lars Noväng lyssnar uppmärksamt. Båda meningsförlust i arbetslivet, vilket har lett till Huntington, är följande: Vad behöver vi som konstnärerna gläds. Självbemyndigande är att Frihetsförmedlingen numera gör inspeksamhälle, vad borde vi göra när vi arbetar? ett annat nyckelord, vid sidan av utforskande tioner på arbetsplatser, inbjudna eller ej. Uppenbart vill vi inte vara sönderstressade och frihet.