8 minute read
Krönika
Julens under finns bakom lucka 24 i kyrkstallarna
När man vandrar förbi de gamla rödmålade kyrkstallarna i Arnäs vid jul är det lätt att föreställa sig hur ljudet av hästhovar och klangen från slädarnas bjällror förr kunde eka mellan byggnaderna.
Ett av stallarna blir under jultiden omgjord till en adventskalender och här kan du få glänta på dörren till lucka 24 och bli påmind om julens under. Det är både stämningsfullt och lite högtidligt.
JULEN 2020 FANNS inte möjligheten att bjuda in till ett julspel i Arnäs kyrka på julafton. Det är alltid tråkigt att bryta en bra tradition och för att ändå ge alla församlingsbor möjlighet att få uppleva och bli påminda om julens budskap om hopp och kärlek skapades en adventskalender med bara en enda lucka i ett av de gamla kyrkstallarna.
DEN VIKTIGASTE LUCKAN i hela kalendern – och den som jag själv som barn mest av allt såg fram emot att öppna – är lucka nummer 24.
Efter alla positiva kommentarer förra julen kommer återigen alla som vill kunna komma förbi och öppna den. Och vem vet, kanske blir det en ny positiv tradition att glänta på dörren till lucka 24.
Lucka 24 är öppen från färde advent till och med den 9 januari, alla dygnets timmar.
Malin Hägglöf
Foto: ROBERT BOH M A N
Lucka 24 är öppen från fjärde advent.
”Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.
Psaltaren 139: 5
HÄR SAMLAS VI FÖR SÄLLSKAP I TYSTNADEN
»I Arnäs erbjuds tystnad i gemenskap med andra utan krav.
På söndagskvällar kl 18 samlas vi till meditation i Kärlekens kapell och två gånger per termin inbjuds till stilla dagar/retreatdagar där vi i tystnad och stillhet får vila, be, tänka, skapa, promenera, meditera och njuta av mat som serveras och att dela den goda tystnaden.
Vill du veta mer eller vara med? På hemsidan för Svenska kyrkan Arnäs finns mer information och kontaktuppgifter.
Släpp allt och låt tystnaden tala
TYST! Det är sån’t ljud att jag hör ingenting!
Ljud – och oljud – strömmar över oss. Ständiga intryck från alla håll, högt tempo och stora krav. För många blir längtan efter stillhet, tystnad och ro alltmer påtaglig. Allt fler ser i dag ett behov av att emellanåt få stanna upp, hämta andan och tänka efter – ta en paus i god, fridfull tystnad. Landa i den man är i enkelhet, trygghet och kärlek.
Ibland kan vardagen bli förmycket av jobb, bekymmer och sociala kontakter. Känner du en längtan efter att få vila och bara vara? Kanske behövs en dag med Gud? Inga ringande mobiler, flimrande skärmar eller kommentarer om än det ena än det andra. Allt som är får vara och man får söka sig till en lugn glänta i den brusande tillvaron.
TYSTNADEN ÄR GRUNDEN, det som finns utan att vi gör något, omslutande. Ljud – och oljud – är det som kommer till. Man behöver inte skapa tystnad. Den finns där. Väntande. Möjlighet. Frihet. Det enklaste av allt – och ändå ibland så svårt att få till.
Att bara låta tystnaden omsluta, läka och fylla en från tårna och hela vägen upp till hjässan. Alla måsten och borden får rinna av. Allt pockande på uppmärksamheten lämnas utanför. Här och nu är det bara du. När tanken lättar och tycks sväva fritt. När den utan motstånd finner sina egna vägar och kroppen fylls med ett behagligt lugn. Frid.
EN TYSTNAD KAN vara så mycket mer än den totala tystnad som man oftast och lättast tänker på och associerar med ordet tystnad. En tystnad behöver inte vara total. Det kan vara att lyssna till ett behagligt musikstycke som lägger en matta över skrap och slammer, eller att befinna sig i tillståndet mitt mellan vakenhet och sömn för en stund. I tystnaden kommer andra ljud. Vinden utanför fönstret, vatten som droppar, elementens knorrande, skornas tramp mot grus och kvistar... och stilla brinner ljusen.
Ibland behöver vi hjälp med att ge oss själva tid att tanka kraft och energi, ta sig tid till tystnad, att lyssna på livet. Kanske känna igen tilltalet inifrån av liv och kärlek?
Kristina Widmark
Foto: GETYY IMAGES
Åtgärder för att stabilisera gravstenen åligger gravrättsinnehavaren.
Foto: JENNY SIGEM
Gravstenar testas för säkerhet under våren
Det inträffar varje år olyckor runt om i Sverige med gravstenar som inte står stadigt. Olyckorna har lett till att en Gravvårdskommitté bildats.
Kommittén har utarbetat nationella riktlinjer för hur säker en gravsten egentligen ska vara och på vilket sätt detta ska kontrolleras. Riktlinjerna gäller för alla kyrkogårdar i hela landet.
Inom vårt pastorat är arbetet med gravstenssäkerhet ett återkommande arbete där kyrkogårdspersonalen gör fortlöpande provtryckningar för att säkerställa att gravstenen håller för de krav och riktlinjer som finns uppsatta.
SOM GRAVRÄTTSINNEHAVARE har du ansvar för att graven hålls i ett ordnat och värdigt skick, men även för att den inte ska utgöra en fara för andra.
Under våren 2022 kommer delar av gravstenarna på våra kyrkogårdar att provtryckas. Om just din gravsten inte klarar provet kommer en skylt att placeras på graven och vi meddelar er per post att gravstenen behöver åtgärdas. Om en gravsten bedöms som en akut säkerhetsrisk kommer den att läggas ned för att ingen olycka ska inträfa.
Anledningen till att några gravstenar inte klarar det föreskrivna belastningsprovet är många. Inte sällan har dubben mellan sten och sockel rostat bort och behöver ersättas med nya. Eller så har sprickor och försvagningar i sockeln och grundgjutningen gjort montaget instabilt och det behöver därför bytas ut.
ÅTGÄRDER FÖR ATT stabilisera gravstenen åligger gravrättsinnehavaren. I vårt område finns flera aktörer, som stenhuggerier och andra företag, som kan hjälpa dig om du själv inte har möjlighet med att säkra gravstenen.
Har du frågor är du alltid välkommen att kontakta våra kyrkogårdar för mer information eller läsa mer om dom aktuella föreskrifterna på centrala gravvårdskommitténs hemsida.
Jonny Engström
BRA ATT VETA!
»Snöskottning på pastoratets kyrkogårdar sker i vinter endast på de större genomfarterna. De vägar som snöröjs under vintern är framför allt till för att det ska blir lättare att ta sig fram när gravsättning sker.
Foto: PRIVAT
Inspektera det nya huset efter nyår
»Under sommar och höst har den nya kyrkogårdsbyggnaden vid kyrkstallarna och sockenstugan vid Arnäs Kyrka uppförts. Huset, som det tidigare har skrivits om i Amos, har som primär funktion att förvara våra avlidna i väntan på begravningsceremoni. Byggnaden rymmer en kylanläggning, urnförvaring, kontorslokaler och en ofentlig toalett som kommer finnas tillgänglig för kyrkogårdsbesökarna även under kvällstid.
Den nya byggnaden gör även att de gamla kylanläggningarna kommer att avvecklas i pastoratet och det innebär ett stort lyft för kyrkvaktmästarnas arbetsmiljö.
Är du eller din förening nyfiken på hur den nya byggnaden ser ut är du välkommen att efter årsskiftet kontakta oss för ett studiebesök.
TRÄFIGURERNA PÅ PLATS
»Kyrkskogen mellan Alne församlings gård och Alneskolan har fått sina träskulpturer. Det är bildhuggaren och motorsågskonstnären Bengt-Erik Nilsson från Västerbotten som med stämjärn och motorsågar snidat figurerna på tallrot. Figurerna som snidats – en duva, en ros, en orm och en fisk – återfinns i Bibeln. Ta gärna en promenad runt skogen med en fikakorg.
”Det är fint att ha ett sådant här jobb”, säger Steve Sjöquist.
Foto: MARCUS GUSTAFSSON
KORT OM...
Steve Sjöquist
Ålder: 65 år Familj: Man och många kära vänner Bor: Stockholm Aktuell med: Kyrkokalendern 2021–2022 (Verbum)
STEVE SJÖQUIST
Sjukhusdiakonen som vill vara en röst för andra
»Hans engagemang till livet och till andra människor började redan vid konfirmationen. Han var ett tänkande barn och den vänliga konfirmationsprästen lyssnade till hans frågor, och tron växte. Steve Sjöquist blev själv konfirmandledare och senare församlingsassistent. Som 25-åring flyttade han till Göteborg, där han fick ett arbete på habiliteringen och började jobba med barn med fysiska handikapp. –Jag har alltid varit en röst för dem som inte kan prata för sig själva, säger Steve.
DET VAR 80-TAL och i Göteborg mötte Steve en kyrklighet som han tidigare inte hade stött på. Där fanns ett motstånd till kvinnliga präster och till homosexualitet. Men Steve hade aldrig känt att han hade behövt dölja den han var eller tiga för sin existens. Han stod upp för sig själv och för andra. –Jag har varit trygg i mig själv och det har i grunden med min kristna tro att göra. Ingenting som är mänskligt är farligt. Jag brukar säga ”Vad skulle Jesus ha gjort? Jo, han skulle protestera mot oförrätterna”. Så för att överleva måste jag engagera mig.
Och engagera sig har han alltid gjort. Under Pride 2021 fick Steve Sjöquist ett pris. Nomineringen handlade om att han ”varit en röst för andra” under sitt mångåriga engagemang i hiv-frågor.
När hiv och aids härjade som mest, på 80-talet, så visste Steve att han måste testa sig. Han drog sig in i det längsta och bestämde sig för att göra hiv-testet i Stockholm, där ingen inom vården kände honom. Så en novemberdag fick han vad som då var att se som en dödsdom. –Jag hade varit så nervös innan, men när jag fick beskedet så blev jag lättad. Då visste jag vad som skulle hända, säger han.
Många av Steve Sjöquists vänner överlevde inte sjukdomen, han förlorade många de åren. Han själv tog sig igenom några riktigt kämpiga år med sjudomen.
I DAG JOBBAR han som diakon på Sjukhuskyrkan på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Också här har han med sig den tillit och den kristna människosyn som har präglat honom i livet. –Mycket av mitt jobb handlar om att bara komma, lyssna och vara närvarande. Och även om vi lever i ett sekulariserat samhälle så betyder min krage något. Patienterna vet att de kan säga vad som helst till mig, utan att det hamnar i någon journal. Det är fint att ha ett sådant jobb, tycker jag.
