Amos Arnäs, Gideå & Trehörningsjö 3-2020

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | ARNÄS, GIDEÅ & TREHÖRNINGSJÖ PASTORAT | HÖSTEN 2020

EVA FORSBERG:

Retreaten är en ­kravlös oas i vår tid

5

BÖCKER OM LIVET OCH DÖDEN

PETRA MEDE, ­PROGRAMLEDARE:

”Nu när jag ­ blivit äldre kan jag göra vad jag vill”

Kontraktet RUSTAR för framtiden

TEMA

GRÄNSLAND

Livet och uppbrottet som ingen slipper ODR SAMHÄLLSINFORMATION

Amos_Arnäs nr 3_2020.indd 1

2020-09-10 16:28

LEDARE & INNEHÅLL

Vi är tillsammans i gränslandet A

” !

tt vara vid gränsen av det kända kan vara spännande, inspirerande men också obehagligt och skrämmande. Ett gränsland är det som är mellan två tillstånd. Det är inte en geografisk plats, tänker jag, utan ett tillstånd mellan olika gränser där jag inte helt lämnat ett och inte helt gått in i ett annat men är vänd mot det som ska komma. Det är ett tillstånd som vi ofta befinner oss i i livet; i stort och smått. Att lämna sömnen för

n förändring är en process E där vi vandrar från det kända till något nytt.

NY FORM!

vakenhet, ledighet för arbete, hungrig för mätt, vänta barn och få barn, höst för vinter, jobb till nytt jobb, arbetstagare till pensionär.

Hur vi upplever att befinna oss i gränslandet beror ofta på vilka erfarenheter vi har av förändring. Om vi upplevt att förändring gett oss positiva livgivande

erfarenheter och upptäckter eller om förändring har varit smärtsam och svår. Ingen förändring är endast det ena. En förändring är en process där vi vandrar från det kända till något nytt och beroende på vilken förväntan vi har så påverkar det vår upplevelse av gränslandet; processen.

I kristen tro lever vi i gränslandet ”redan nu men ännu inte”. Vi lever i tro på Jesus Kristus som kommit till oss men som vi också väntar ska komma åter.

På samma vis tänker jag kring den nya pastoratsbildningen där vi är fyra församlingar som kommer att bilda ett gemensamt pastorat men vi är redan goda vänner och samverkar, men ännu inte fullständigt. Vi befinner oss nu i gränslandet och blickar mot den 1 januari 2022 då vi blir ett. Processen ser jag fram emot med förväntan om livskraft, inspiration och gemenskap!

Redan nu, men ännu inte.

Camilla Nordström

Kyrkoherde

Hur vi upplever att befinna oss i gränslandet beror ofta på vilka erfarenheter vi har av förändring.

Foto: GETTY IMAGES

»» Välkommen

till din försam­ lings­tidining i ny skrud! Vi hoppas att du ska uppskatta den nya for­ men, men ändå känna igen dig.

Trevlig läsning!

2

HÖSTEN 2020

Amos_Arnäs nr 3_2020.indd 2

2020-09-10 16:28

Foto: MALIN HÄGGLÖF

8

INNEHÅLL

HALLÅ DÄR! ... Iva Strandberg, 24 år, sjuksköterska och förtroendevald:

”Jag är intresserad av gemenskapen som finns”

Din församling 4 På gång 6 Aktuellt Ny församlingsindelning

Porträttet 18 Petra Mede, ­programledare

Foto: MARCUS GUSTAFSSON

– Grannarna frågade om jag ville ställa upp i kyrkovalet och varför inte? Jag är intresserad av den gemenskap som finns inom kyrkan och genom att vara förtroendevald kan jag bidra till att skapa den gemenskapen. Jag trivs i kyrkans miljö. Det är lugnt, stilla och fridfullt och festligt vid högtider.

– Genom att jag varit både konfirmand och ung ledare känner jag till vad kyrkan är och står för.

Vad är det bästa med att vara kyrkopolitiker?

– Jag har lärt mig mycket. Det var en helt ny värld med formen på möten och alla olika termer. Att kunna hur ett möte går till är bra

N VA

ENMÄRK

Trycksak 5041 0004

E T

Övrigt 22 Spaning Naturens roll i kristider 26 Hållbarhet Downshifting 28 Livshistorien Charbel Gabro, föreläsare

”I Sverige tror vi att vi avskaffat ­döden”, ­säger Philip de Croy, thanatolog.

S

Tema Gränsland 10 Uppbrottet som ingen slipper 15 Philip de Croy, ­thanatolog

Hur kom det sig att du blev engagerad inom kyrkan?

KONTAKTA OSS!

»» Pastoratsexpeditionen har öppet

mån, tis, tor och fre 9–12 samt mån 13–15.30. Telefon: 0660-37 50 01.

E-post: arnas.gidea.trehorningsjo. pastorat@svenskakyrkan.se

i det dagliga livet. Jag får mycket nya lärdomar genom att se hela processen och allt arbete som ligger bakom varje beslut. Eftersom jag sitter med som ledamot i både kyrkofullmäktige, kyrkoråd och församlingsråd får jag verkligen se hela beslutsprocessen.

– Det har varit fascinerande att ta del av allt som berör begravningsverksamheten. Att se hela kedjan, allt som händer inför, under och efter en begravning. Det har jag också nytta av i mitt arbete som sjuksköterska.

Det är kyrkoval nästa år. Vad tänker du om det?

– Jag ser fram emot nästa mandatperiod och allt vi kan åstadkomma tillsammans.

Aktuell information hittar du på svenskakyrkan.se/arnas Bokningar av våra församlingslokaler sker via pastoratsexpeditionen.

Kyrktaxi 40 kr/enkel resa bokas hos Landsjö taxi 0660-25 31 41, 25 30 51.

REDAKTION EN DEL AV

Varsågod!

»» Den här tidningen delas ut av

­ venska kyrkan till alla hushåll inom S Arnäs Gideå Trehörningsjö pasto­ rat. Eftersom vi även informerar om ­begravningsverksamheten delas den

även ut till de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan.

Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete, Katrineholm Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se HÖSTEN 2020

Amos_Arnäs nr 3_2020.indd 3

3

2020-09-10 16:28

PÅ GÅNG

NYTJÄRAT SPÅNTAK »» Trehörningsjö kyrktorn med sitt

gamla spåntak fick en ny omgång med tjära under sommaren. Erfarna målare utan höjdrädsla utförde arbetet utan att spilla en droppe på den i övrigt ben­ vita fasaden.

Projekt Kyla »Under » sommaren har arkitekter, konstruktörer från företaget Afry AB samarbetat med pastoratet för att utforma en ny byggnad på 300 kvadratmeter med primär uppgift att förvara avlidna i kista eller urna.

Byggnaden planeras strax öster om Arnäs sockenstugan och rymmer bland annat en offentlig toalett och kontorslokaler.

Planerna på byggnaden har funnits länge och fortsätter arbetet enligt schema väntas byggstart påbörjas redan under våren 2021.

Titta vad som händer »Mötesplatser » för stora och små, promenad med prat, meditation eller skördeauktion. På hemsidan ser du vad som händer i pastoratet.

Kalendariet hittar du på svenskakyrkan.se/arnas/ titta-vad-som-hander 4

Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära.

Närvaron finns där.

En kraft som vill bära, ja, öppna det rum som står låst djupt inom dig.

Barnet som bor där och stumt skriker: ”Hör mig!”

Du är en bön, Gud är din bön.

Svensk psalm 762, text och musik Ingmar Johansson

?

VISSTE DU ATT...

»» ... i Arnäs

och Gideå Trehörningsjö församlingar kontaktar en diakon sör­ jande make/ maka/sambo en tid efter begravningen för samtal.

De som vill erbjuds att delta i en ”Livet går vidare-grupp”, en sorgegrupp som träffas vid sex tillfäl­ len. Varje träff har ett tema, för att under­ lätta samta­ lets riktning.

Att göra ingenting – kan det vara någonting? »Är » du trött på stress och ständiga intryck som flödar från alla håll?

Undrar du ibland vart du själv tog vägen i livskampen och jakten på ständigt något mer?

Att meditera kan vara ett sätt att uppleva en stilla stund i vardagen och finna balans mellan yttre aktivitet och inre stillhet. Meditation kan hjälpa oss att vara mer närvarande i våra egna liv och hantera de situationer vi befinner oss i. Detta kan vara till särskild hjälp i perioder av omställning, kanske vid förluster och ändrade perspektiv på livet.

För många är redan det enskilda meditationstillfället en fin upplevelse. På sikt kan meditation ge en grundläggande känsla av balans, lugn och samling, ökad stresstålighet och koncentrationsförmåga.

I Arnäs använder vi inga ord eller bilder under meditationen utan sitter i tystnad. För att bli stilla i det yttre likaväl som i det

Foto: EVA ERIKSSON

PSALMEN

inre använder vi kroppen och särskilt sittställningen samt andningen och ett förhållningsätt till tankarna där allt som varit eller ska komma bara får passera.

Du behöver inte prestera något.

Meditationen handlar om att bara vara här och nu.

Meditation är också en del i kyrkans liv och ett stöd för den som söker och längtar efter djup och mening i livet. Den är en form av ordlös bön, en vilja att rikta sig mot Guds kärlek utan färdiga formers och formuleringars begränsningar.

Gemensam tyst meditation

»» Varje vecka i Arnäs med introduk­

tion för nya deltagare. Ingen anmälan behövs. Meditationerna leds av utbil­ dade ledare och det finns möjlighet till samtal om så önskas. För tid och plats se hemsidan eller annons i tidningen 7.

Samtal om livet »Mötet » och samtalet är viktigt på många sätt. I kyrkan erbjuds samtalsstöd i olika former, vilket då kallas själavård. Man kan säga att det är kyrkans omsorg om den enskilda människan och hennes andliga välbefinnande. Den som kommer för samtal måste inte vara troende eller samtala kring sin andlighet. Utgångspunkten är alltid behovet hos den enskilde, och man kan prata om allt som rör livet. I mötet med varandra reflekteras både tro och tvivel, men framförallt hopp. Samtalen kan vara enskilda eller ske i grupp.

I församlingen har diakonen och prästen som uppgift att ha enskilda samtal och samtalsgrupper

av olika slag, exempelvis sorgegrupp. De som kommer ska känna sig trygga i att den de möter har den kunskap och erfarenhet som behövs. Både präst och diakon har tystnadsplikt, där prästen har absolut tystnadsplikt och får inte under några omständigheter berätta vad som framkommit vid själavårdsamtal.

Den som vill ha ett samtal tar kontakt med präst eller diakon och kommer överens om tid och plats. Alla samtal är kostnadsfria.

HÖSTEN 2020

Amos_Arnäs nr 3_2020.indd 4

2020-09-10 16:28

i har alla åsikter om musik: Vilken musik vi tycker om, vilken musik som passar att spela i olika sammanhang, till och med vilken musik vi tycker att våra barn ska eller framför allt inte ska lyssna på. Musiken är ofta en stor och känslig fråga för oss. Så också inom kyrkan, där den ibland till och med kan orsaka infekterad strid. Vad är det med musiken som orsakar detta?

Musiken är ofta antingen eller.

Den kan gå oss obemärkt förbi, eller så upplever vi den mer eller mindre starkt. Ibland kan en låt till och med förändra våra liv.

Musiken är bärare av innebörder.

Den är kommunikation, förmedlare av känslor och stämningar.

Dess budskap kan vara tydligt men filtreras alltid genom den lyssnandes förståelser, uppmärksamhet och känslor.

I SVENSKA KYRKAN liksom de flesta

andra kyrkor har musiken en central plats för att den är så viktig för oss människor och våra gemensamma förehavanden. Kyrkomusiken ska vara betydelsebärande och funktionell för olika gudstjänsters olika skeenden.

Tänk på kyrkomusiken som en slags filmmusik som gestaltar och förstärker det som sker. Därför måste den fungera för många olika människor för att stämma samman våra sinnen så vi kan engagera oss både kroppsligen och känslomässigt i det vi deltar i.

”

Den gemensamma psalmsången är nog den musik som definierar Svenska kyrkan mest.

usik är också skönhet M bara för skönhetens egen skull.

Amos_Arnäs nr 3_2020.indd 5

Men musik är också skönhet bara för skönhetens egen skull. En gudomlig skönhet utan praktisk grund, som vi ibland upplever som en hälsning från en annan värld.

DEN GEMENSAMMA PSALMSÅNGEN

är nog den musik som definierar Svenska kyrkan mest. Sång förstärker en texts budskap, ger ett stöd för minnet och den gemensamma sången skapar starka band mellan dem som sjunger och stämmer människor samman för en gemensam uppgift eller mål.

Från folkrörelserna, politiska sammanhang och reklamen känner vi igen detta. Men även hejarklackens ramsor har samma funktion. I körsången blir detta tydligast: en grupp människor – unga och gamla, rika och fattiga – som i gemensam andning och puls, med sina kroppar och röster kollektivt gestaltar händelser, idéer och känslor. Det är en idealbild

Foto: PIXABAY

Musiken stämmer samman våra sinnen V

av en mänsklighet som strävar mot ett gemensamt mål.

Sånger och musikstycken kan definiera vissa situationer och hållplatser i våra liv. Du har säkert exempel ur ditt liv. Kyrkomusiken försöker göra detta på ett kollektivt plan utifrån de kunskaper och erfarenheter som generationer av kyrkomusiker har skapat. Tradition men också nyskapande är viktigt.

FRÅGORNA SOM OFTA väcker debatt

utgår från konflikten mellan de personliga idéerna och den kollektiva erfarenheten: Hur gestaltar vi som kyrkomusiker i dag liv och död, smärta och läkedom, förtvivlan och hopp? Hur kan vi med musik nå till människors hjärtan och väcka deras längtan?

Kyrkans musik står ständigt i gränslandet mellan det beprövade och det experimentella.

Sven Edsfors HÖSTEN 2020

5

2020-09-10 16:28

NYTT I PASTORATET VAD? Ny indelning av kontraktet från 2022

Rustar för framtiden med ny organisation Som församlingsbo kommer man troligen inte att märka någon större skillnad, säger kyrkoherde Camilla Nordström.

»Arnäs » Gideå Trehörningsjö pastorat, Örnsköldsvik församling samt Grundsunda församling kommer att bilda ett nytt pastorat med namnet Örnsköldsviks norra pastorat. Målet med indelningsförändringen är att långsiktigt säkra att den lokala kyrkliga verksamheten kan bedrivas i hela Örnsköldsviks kontrakt, när de ekonomiska förutsättningarna förändras.

Det är Härnösands stift som, efter samråd med företrädare för församlingarna i området, låtit utreda hur den lokala organisationen bäst kan möta framtiden.

Bakgrunden finns i landsbygdens negativa befolkningsutveckling

och Svenska kyrkans medlemstal som än mer pekar åt samma håll. Det här påverkar redan nu församlingarnas ekonomiska förutsättningar, som bygger på medlemmarnas kyrkoavgifter, och det kommer att märkas ännu mer i framtiden.

– Samtidigt vet vi att Svenska kyrkan är viktig och betyder mycket för många människor, säger Camilla Nordström kyrkoherde i Arnäs Gideå Trehörningsjö pastorat. Svenska kyrkan har en viktig uppgift även i framtiden och kyrkan behöver rusta sig för att möta de kommande utmaningarna. Den kristna tron ger oss hopp och framtidstro.

Utredningen har utmynnat i ett förslag kyrkofullmäktige lämnat synpunkter på. Förslaget innebär att Svenska kyrkans elva församlingar i norra Ångermanland, det vill säga i Örnsköldsviks kontrakt, organiserar sig i två nya pastorat.

ETT PASTORAT ÄR en organisation där flera församlingar samverkar om förvaltning, ekonomi, arbetsgivarskap och andra kompetensoch resurskrävande uppgifter. Det kan frigöra resurser till att säkra och utveckla den grundläggande kyrkliga verksamheten i varje församling som ingår i pastoratet.

Den föreslagna förändringen rör alltså i huvudsak det interna

ELVA FÖRSAMLINGAR BILDAR TVÅ PASTORAT »» Den utredning som Härnösands stift låtit göra föreslår att Örnsköldsviks kontrakt ska innehålla två pastorat som bildas 1 januari 2022.

Örnsköldsviks södra pastorat kommer bestå av sju församlingar: Nätra församling, Sidensjö försam­ ling, Anundsjö församling, Skorpeds församling, Björna församling, Mo församling och Själevads församling.

I dag består församlingarna tillsam­ mans av cirka 24 000 medlemmar.

6

Örnsköldsviks norra pastorat kom­ mer att bestå av fyra församlingar: Grundsunda församling, Arnäs för­ samling, Gideå Trehörningsjö försam­ ling och Örnsköldsviks församling. I dag består församlingarna tillsam­ mans av cirka 16 000 medlemmar.

»» Storleksmässigt blir de nya pasto­

raten jämförbara med andra enheter i Härnösands stift, som Östersunds församling (20 400 medlemmar) eller Sundsvalls församling

(17 500 medlemmar). Örnsköldsviks södra pastorat kommer att bli det största pastoratet i Härnösands stift sett till antalet kyrkotillhöriga.

Ett pastorat styrs av ett kyrkoråd och ett kyrkofullmäktige med ledamö­ ter som väljs i kyrkovalet vart fjärde år. Kyrkorådet är arbetsgivare för alla anställda och kyrkoherden är chef i pastoratet. I varje församling som ingår i ett pastorat ska det finnas ett församlingsråd med uppgift att värna om den lokala kyrkliga verksamheten.

HÖSTEN 2020

Amos_Arnäs nr 3_2020.indd 6

2020-09-10 16:28

Förslaget innebär att Svenska kyrkans församlingar i norra Ångermanland organiseras i två pastorat, för samverkan kring administration, förvaltning och arbetsgivarskap. Alla församlingar kommer att vara kvar med lokal identitet och verksamhet.

... Eva Forsberg Lundkvist, ny diakon i pastoratet.

”Jag hoppas att vi ska kunna förmedla tro och liv” Eva Forsberg Lundkvist kommer senast från en kuratorstjänst på kvinno- och barnkliniken vid Örnsköldsviks sjukhus, men är sedan februari verksam som diakon med placering i Arnäs. Där kommer Eva att finnas tillgänglig för samtal men kommer även att ta över många av de arbetsuppgifter och grupper som diakon Ann-Kristin Enberg varit aktiv i då Ann-Kristin är nybliven pensionär.

Foto: EMMA FORSLUND

n: atio str Illu

S GE IMA TY T GE

VÄLKOMMEN

En av dessa verksamheter är den välbesökta träffen för seniorer ”Vardagsträff med silverglans”, kommer den att vara sig lik?.

och administrativa arbetet, inte den utåtriktade verksamheten.

Församlingarna ska finnas kvar som i dag, med lokal verksamhet och personal samt lokala församlingsråd.

– Som församlingsbo kommer man därför troligen inte att märka någon större skillnad, säger Camilla Nordström. Församlingen kommer även fortsättningsvis att prioritera att bedriva barn- och ungdomsverksamhet, verksamhet med ensamma, äldre och utsatta, samt att fira gudstjänst i olika former.

DEN 16 JUNI fattade stiftsstyrelsen beslut i frågan. Beslutet är enligt utredningens förslag vilket innebär att Arnäs Gideå Trehörningsjö pastorat, Örnsköldsviks församling samt Grundsunda församling kommer att bilda Örnsköldsviks norra pastorat. Avsikten är att den nya organisationen ska träda i kraft 1 januari 2022.

– Vi kommer att ha drygt ett år på oss att förbereda för den nya organisationen säger Camilla Nordström. Det kommer att bli ett intensivt och spännande år där vi gemensamt behöver tänka utifrån vad det är att vara kyrka i dag och hur vi bäst kan rusta oss för att möta framtida utmaningar.

– Jag hoppas kunna skapa trevligt innehåll på Silverglansen så det känns fortsatt roligt att komma till Arnäs församlingshem och att det får fortsätta vara en levande mötesplats för seniorer.

Att kyrkan ska vara en välkomnande miljö är viktigt för Eva. Det ska vara bekvämt att komma till kyrkan och vara låga trösklar för att delta. Samtidigt måste det finnas mening och substans i det som man som församlingsbo möts av.

– Jag hoppas också att vi ska kunna förmedla tro och liv. Det ska finnas plats för trosfrågor, det existentiella, förklarar Eva.

Eva Forsberg Lundkvist vill att kyrkan ska vara en välkomnande miljö med låga trösklar.

I SIN ROLL som diakon kommer Eva

också att vara med i att utveckla retreatverksamheten som bedrivs i Arnäs församlingshem där man under en heldag får vara i tystnad med tid för eftertanke. Under en retreatdag erbjuds även meditation, mässa, samt enskilt samtal med vägledare.

Vad har retreaten för betydelse i ditt eget liv?

– Jag har själv satt värde på att få ta ett steg ut ur min vardag och få vara i stillhet och tystnad. Speciellt när det varit stressigt. Så har det varit en gåva att få vara med i sådana sammanhang. Jag har själv

KONTAKTA OSS! »» Vill du ha kon­ takt med en diakon eller präst i pastora­ tet, se kontakt­ uppgifter på svenskakyrkan. se/arnas/ personal

hittat det som överlevnad. Jag har hittat den vägen som en kravlös oas i vår tid. En beprövad vandring som gett mig styrka, berättar Eva. Det finns också funderingar på att utveckla nya träffpunkter och där har Eva församlingsgården i Alne i åtanke. Både för gruppboendet som finns i närheten och kanske en träff för filmintresserade.

FÖR EVA ÄR det självklart att kyrkan ska vara med i samhällets insatser för att bryta ensamhet och isolering men kyrkan ska inte enbart vara för de som känner sig utsatta.

Hur ska man göra det?

– Kyrkan måste också kunna möta de som mår bra, det måste finnas ett perspektiv att man kan få må bra men ändå leva i tro, tron exkluderar inte. Samtidigt har nog alla har sina ökenvandringar, kärleksbekymmer kanske, ingen går fri.

HÖSTEN 2020

Amos_Arnäs nr 3_2020.indd 7

7

2020-09-10 16:28

BEGRAVNINGSVERKSAMHETEN KONTAKTA OSS! »» Har du frågor

Foto: KATARINA GONDOVA/GETTY IMAGES

eller fundering­ ar som rör just er grav är du all­ tid välkommen att läsa mer om våra olika avtal på vår hemsida eller kontakta våra kyrko­ gårdsvaktmäs­ tare via växeln 0660-37 50 01.

Tillsammans vill vi skapa en trivsam miljö

”

»Begravningsplats, » kyrkogård eller körgår’n. Det finns många namn för den plats där de döda vilar. De flesta besökarna på kyrkogårdarna har olika anledningar att besöka graven. Kanske behöver blomlådan ses över inför vintern eller så fanns det tid över för att besöka den plats där ens nära nu vilar.

I någras tycke är kyrkogårdarna som allra vackrast just nu.

När sommarmånadernas värme tagit slut och höstens frostiga nätter tar vid påbörjas en ny period på pastoratets kyrkogårdar. I någras tycke är kyrkogårdarna som allra vackrast just nu, i gränslandet mellan sommar och höst, då träd och häckar skiftar i oändliga färgskalor.

KYRKOGÅRDSFÖRVALTNINGEN har tydliga uppdrag där en lagstiftning ligger till grund för delar av verk-

8

samheten. Tillsammans i arbetslaget försöker vi skapa trivsamma miljöer som känns värdiga för de som redan levt sitt liv, och för de som fortfarande lever.

För att förvalta en kyrkogård behövs ständig skötsel och underhåll. Delar av vår verksamhet på kyrkogårdarna benämns serviceverksamhet och syftar till den service som utförs till gravrättsinnehavare. Svenska kyrkan som begravningshuvudman förvaltar inte själv alla gravplatser på våra kyrkogårdar men kan på uppdrag av gravrättsinnehavare utföra skötsel, underhåll och plantering.

DET FINNS OLIKA sorters service-

avtal som tillhandahålls av kyrkogårdsförvaltningen. Ett avtal är grundskötselavtal där skötsel av gravens gräs och grus utförs av förvaltningen. För många som har övertagit en grav, inte sällan då redan befintlig innehavare har avlidit, är den här informationen ibland ny och vi försöker därför med jämna mellanrum informera om våra avtal.

Ett grundskötselavtal gäller endast för gravar med gravrätt.

Det vill säga de gravar där det finns en gravrättsinnehavare.

OM DU ÄR gravrättsinnehavare har du både rättigheter och ansvar.

Gravrättsinnehavaren bestämmer vem eller vilka som ska gravsättas i graven och vilka avtal som ska tecknas, men är också ansvarig att hålla graven i ett ordnat och värdigt skick. Innehavaren kan själv klippa och trimma gräset på sin grav, räta stenen eller rensa bort ogräs från grusgraven.

Många väljer dock att teckna ett grundskötselavtal och anlitar då kyrkogårdsförvaltningen för uppdraget. Kostnaden för ett grundskötselavtal är skrivande stund 350 kronor per år och indexuppräknas med jämna mellanrum.

Gravar som inte sköts löpande betraktas som vanvårdade och kan i förlängningen innebära att kyrkogårdsförvaltningen återtar gravrätten.

Jonny Engström

kyrkogårds- och fastighetschef

HÖSTEN 2020

Amos_Arnäs nr 3_2020.indd 8

2020-09-10 16:28

PROFILEN KORT OM...

Lotta ­Lundgren Ålder: 49 år.

Yrke: Författare, programledare och matskribent.

Bor: I Stockholm.

Familj: Partnern Erik Haag, barn och bonusbarn.

Aktuell: Nya projekt under hösten för bland annat TV4 och Coop.

”Mat är liv – bildligt och bokstavligen”, ­säger Lotta Lundgren.

Foto: TALARFORUM

LOTTA LUNDGREN Matprofilen saknar måltidskultur för ensamma

»Måltiderna » ger dagen värdighet, säger Lotta Lundgren, som gärna lägger ner både tid och kärlek i sin matlagning. Om det finns någon att bjuda på mat, vill säga. Är hon ensam är ätandet inte intressant.

Hon lagar aldrig mat om hon inte har någon att laga den till.

Oväntat att höra från en sådan matprofil som Lotta Lundgren, men det är helt sant, försäkrar hon.

– Det är meningslöst för mig att laga mat om det bara är jag. Då värmer jag upp lite kikärter eller äter yoghurt. Å andra sidan gör jag desto mer när jag väl lagar mat för andra.

När hela familjen är hemma direktmer, blir måltiderna extra viktiga.

– Vi är en stor familj, och att laga och äta maten ger struktur och dramaturgi åt dagarna, de här dygnen när det inte händer så mycket annat. Att laga mat och låta det ta tid ger dagen dess glans och värdighet. Det blir en tröst är

09_Profilen Lotta Lundgren_Hösten 2020.indd 9

så många andra nöjen har ryckt ifrån oss.

LOTTA LUNDGREN HAR tänkt mycket

på de som inte har någon att laga maten för eller äta den med. Vad sker i alla singelhushåll när många undviker restauranger och man avråds från fester och middagar?

– Hur ska man orka ställa sig och laga mat när man är helt ensam, vare sig man är äldre eller yngre?

Jag tror det går rätt dåligt. Det är en matkultur vi aldrig hör något om. Det är den hemliga maten. Och jag tror inte den är så rolig.

Ibland drivs det friskt med trenden att visa upp måltider i sociala medier, även om är en enkel middag hemma vid köksbordet.

– Men då delar du ändå din

”

matupplevelse med någon, på något vis. Då tror jag man äter bättre, det är lättare att skrapa ihop energin att laga en måltid då.

VÅRDEN ÄR VÄLBEKANT med bristande matlust hos äldre som lever ensamma. Lotta Lundgren tror att det snarare är brist på livslust som drabbar dem när de inte får mat de kan njuta av.

– Om maten är en symbol för liv, så är kanske det som de får i vården inte bilden av ett rikt liv, direkt.

Lotta Lundgren ser inga problem med att använda maten som belöning och tröst när livet är jobbigt.

– Inte alls! Det är fullständigt naturligt, det enklaste bonnatricket man kan tänka sig!

m maten är en symbol för liv, så är kanske O det som de äldre får i vården inte bilden av ett rikt liv, direkt.

HÖSTEN 2020

9

2020-09-10 09:31

DÖDEN Uppbrottet som ingen slipper

Det är gränsen vi alla måste gå över en gång. Men i minnen och tankar finns de kvar, de som gått bort. I det gränslandet kan vi både sörja döden och fira livet.

Text: Göran Tonström Illustration: Robert Hilmersson

10

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 10

2020-09-10 10:28

Hร STEN 2020

10-17_Tema dรถden_Hรถsten 2020.indd 11

11

2020-09-10 10:28

d TEMA GRÄNSLAND

et är den ultimata jämlik­heten och det mest oundvikliga i hela vår tillvaro. Ändå är döden så svår att prata om.

Vi som är vana att kunna styra och ställa i våra liv blir nästan förnärmade när döden uppenbarligen inte bryr sig om vad vi vill. Men kanske kan virushotet ha öppnat dörrar för oss att börja våga tala om det svåraste.

Plötsligt gjorde döden entré i våra liv. Slog följe med oss, blev till en skugga av livet, ett ressällskap.

Dag för dag nämndes det tal och siffror, allt högre och högre. Det som brukar sägas, att döden pratar vi inte om, stämde plötsligt inte alls. Om det nu någonsin gjort det.

För om döden pratar vi, vi, och om döden är vi synnerligen med­vetna.

”

F

ör mig svepte dödsinsikten in som en isvind trots att inget särskilt hände. Den blåste genom sommaren 1956 och fortsatte långt in på hösten. Jag var sex år och har ingen aning om varför döden plötsligt ville presentera sig för mig.

öden är den optimala jämlik­ D heten eftersom vi alla ska dö, rik som fattig.

12

Men campingsemestern på Öland blev ett helvete.

Då solen sjönk i Kalmarsund fräste den DÖD, DÖD, DÖD medan den försvann i havet. Och låten som tonade i valstakt från bilradion i den duvblåa PV:n,

var sorglig och löjlig på samma gång.

Jag grät som det barn jag var och jag borrade in mitt huvud i mammas mage. Livet var förändrat. Och förgängligt. Plötsligt visste jag att döden var reell och skulle drabba också mig.

Döden är den optimala jämlikheten eftersom vi alla ska dö, rik som fattig. Sedan spelar det ingen roll om vår aska sprids för vinden eller om stoftet grävs ner i ett mausoleum, stort som ett Attefallshus. Döda blir vi alla en gång.

Så vi har ett enda val: att lära oss leva med döden.

Ett livslångt åtagande som kan vara nog så knepigt att förlika sig med.

M

an kunde tänka sig att pandemin gjorde tanken på döden lättare. Vi delar den ju med så många och delad skräck kan, precis som delad glädje, göra tillvaron mindre hotfull.

I själva verket har det blivit tvärtom: delad skräck är dubbel skräck.

Den moderna människan som är van att styra och ställa i sitt liv, planera och bestämma, har i skuggan av döden blivit förolämpad av det som sker. Vad är detta? Så här var det inte tänkt? Vi hade andra planer!

Samtidigt har vi kommit varandra närmare, trots uppmaningar om social distansering. För ingenting kan sammanföra människor som en stor katastrof.

Det är enbart döden som är tillräckligt stor för att förena oss. Genom ett statsministermord, en naturkatastrof eller ett större terrordåd.

För några år sen for jag till Paris och träffade dramatikern Lars Norén för en intervju. Ämnet för vårt samtal var just Döden.

– Döden är det som ger mitt liv värde, slog han fast den där septemberdagen, som var den elfte, ett ödesmättat datum.

– Jag har kommit en bra bit in i sista akten, sa han, och vet att döden närmar sig. Jag ser den tydligare och tydligare. Jag hoppas få höra slutackordet och

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 12

2020-09-10 10:28

ha det klingande så att jag kan forma avklingandet, inte bara bli ett offer för det.

För döden är bra för mig. Den tvingar mig att ifrågasätta allt jag gör, att diskutera mina moraliska motiv och se konsekvenserna. Det hade jag knappast gjort om inte döden varit så återkommande i mina tankar.

Lars Norén har levt med döden, som människa och som författare. Och det finns många som har döden som jobb. Riitta Kauppila är rättsläkare och när jag träffade henne undrade jag förstås om hennes eget förhållande till döden.

– Jag funderar ofta, sa hon. Undrar över om jag är rädd eller ej och hur jag själv skulle vilja dö. Tidigare tänkte jag som många andra att jag skulle föredra den där plötsliga varianten när man bara ramlar ihop.

Men jag har sett vad det gör med anhöriga. Det är inte lätt för dem att acceptera och förstå. Jag skulle vilja bli så sjuk att jag är trött och bara vill somna. Det vore skönt. Tillsammans med anhöriga att hålla i handen.

Efter alla år är det den lösningen jag kommit fram till.

Inte ens för den som har döden som jobb är frågorna enkla.

D

Finns det något som väntar efter döden?

– Nej, jag tror inte på det. Fast vem vet, ingen har ju kommit tillbaka och berättat.

O

Per-Anders Lindfeldt

ckså för proffs kan döden vara omskakande och förändra livet. Brandmannen Per-Anders Lindfeldt var en av de första på plats vid den stora diskoteksbranden i Göteborg 1998 där 63 ungdomar miste livet.

– De flesta av oss har säkert insett att vi ska dö, sa han när vi träffades några år efteråt. Jag kanske tidigare än många andra eftersom jag så ofta kommer i kontakt med döden i jobbet. Det gör det extra viktigt för mig att leva. Vi har en begränsad tid och jag försöker omsätta döden till livet, göra så mycket som möjligt av det enkla.

– Känner man inte sorg kan man inte heller känna glädje. För att kunna leva måste man vara medveten om att man ska dö. Döden får aldrig bli rutin.

Men medvetenheten om vår dödlighet kan vara förlamande, även om oron inte är någon psykisk sjukdom utan en helt normal reaktion på insikten om att livet är ändligt.

Läkaren Ulla Zachrisson, som arbetar med palliativ vård, berättar i Claes Brittons bok Min mamma är död att i stort sett alla lider av dödsångest: – De patienter som inte känner dödsångest är lätt räknade – de som är så klara att de kan möta lidandet och döden med lugn. Jag skulle säga att det rör sig om en på hundra eller ännu mindre, kanske en halv på hundra, säger hon. et går inte att bota dödsångest, men man kan bearbeta den. Ett sätt är att intala sig att själva livet har en fortsättning och går vidare utan mig och min medverkan. Att livet inte är min exklusiva angelägenhet med full äganderätt.

I boken Min mamma är död säger Claes Brittons dödssjuka mamma, just när hon har det som svårast, att vad är väl tre månaders lidande mot 800 månaders bra liv?

När jag läser det inser jag att det är på mig och oss som tillhör den minoritet som faktiskt lever, som ansvaret vilar.

Filosofen Torbjörn Tännsjö berättar för Anna Lindman i hennes bok Den där jävla döden, att han försonat sig med döden.

– En minskad koncentration på den egna personen kan ge plats för en omtanke om andra, hävdar han.

Om man fokuserar på att det finns andra individer som tar över efter mig så känns det bättre med den egna döden… Jag vill att vi ska göra oss lite mindre HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 13

» 13

2020-09-10 10:28

TEMA GRÄNSLAND

”

ag tror att det är en gåva att J någon gång få vara nära att dö.

Göran Skytte, journalist

rädda för att vi därmed ska kunna leva lite bättre.

Eller med psykiatrikern Åsa Nilsonnes ord ur samma bok: Att för en kort tid få hålla stafettpinnen och sedan ge den vidare gör det lättare att acceptera döden som en del av livet.

M VISSTE DU ATT...

»» ... traditionen

att ta porträtt av avlidna familje­ medlemmar blomstrade kring sekel­ skiftet 1900.

Seden över­ levde inte in i det moderna Sverige, men vittnar om att en människas död och begrav­ ning sågs som minnen värda att bevara.

14

ånga har under senaste halvåret varit svårt sjuka i covid och svävat mellan liv och död.

Hur kan den närheten ha påverkat inställningen till vår dödlighet? För journalisten Göran Skytte blev dödsmedvetenhet en livsmedvetenhet.

– Jag tror att det är en gåva att någon gång få vara nära att dö. I bästa fall ökar det känslan av värdet i att leva. Det självklara är inte längre självklart, skriver han i boken Förvandlingar – från död till liv.

Och jag tror att han har rätt. Själv har jag varit död i tre kvart. Så lång tid tog det att byta ut blodådror från mitt hjärta mot liknande från min vad. Under tiden doktorerna klippte och sydde skötte en maskin om mitt blodomlopp. ”Jag känner av intimiteten i att mänskliga händer varit inne och rört vid min hjärtmuskel. Att någon stängt av och kopplat bort och anslutit det till en maskin som hållit mig vid liv. Att jag tekniskt sett har varit död”, skrev jag strax efter operationen. ”Hjärtat är en del av kroppen som brukar hållas skild från själen. Åtminstone i resonemang som rör själsliga angelägenheter. Fast jag blir alltmer övertygad om att de är intimt sammanfogade. Att det ena är den andras förutsättning och vice versa. Tillvaron rinner på men hinnan mellan liv och död är tunn. Jag lägger örat mot dörren för att försöka höra om någon rör sig bakom den, om där finns något. Men det är tyst.”

S

ociologen Norbert Elias har lagt märke till vår förlägenhet inför döden. Vi vet inte riktigt vad vi ska säga, ordförrådet blir torftigt och en känsla av pinsamhet hejdar våra ord. Och det beror på att civilisationen har höjt skamtröskeln, tror Elias. Att vi känner avsky för sånt vi sagt oss inte finns och därför anser det omöjligt att tala om. Sådant som döden.

För egentligen tror vi inte att den finns.

Inte på riktigt och i varje fall inte för mig.l

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 14

2020-09-10 10:28

VEM? Philip de Croy, thanatolog, som skrivit en bok för alla som någon gång ska dö:

Vi förlorade något när vi städade bort döden från folkhemmet Philip de Croy är thanatolog och har förmodligen studerat mer kring döden och döendet än de flesta. Nu kommer hans bok om döden, en bok för alla som en gång ska dö. Men någon expert vill han inte säga att han är.

– Nej, vi får treva oss fram tillsammans här.

Boken för dig som en dag ska dö Philip de Croy Verbum

Begreppet thanatologi föddes ur en vanlig fråga: Vad är döden?

Det var mitt emellan två förödande världskrig, där döden skördat otroligt många människor och ingen var oberörd. Döden drabbade alla, hög som låg i alla länder. Och man behövde svar på alla svåra frågor, de som egentligen saknade svar.

En thanatolog är expert på frågor som rör döden, så vilken plats är mer passande för vårt möte med Sveriges enda thanatolog Philip de Croy, än en kyrkogård?

Galärkyrkogården bakom Vasa­ museet på Djurgården i Stockholm är en av landets vackraste. Och här kommer han strosande mellan gravstenarna med sitt långa, svarta hår gungande i den ljumma sommarvinden.

PHILIP DE CROY ägnar sina dagar åt religionsvetenskap i allmänhet och läran om döden i synnerhet.

Han ansvarar för religion- och livsåskådning på Historiska museet och han far land och rike runt

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 15

”I Sverige tror vi att vi avskaffat döden”, säger Philip de Croy.

Foto: MARCUS ­GUSTAFSSON

och förläser för gamla och unga om döden. Och nu har han skrivit en bok om den också. Boken för dig som en dag ska dö (Verbum), heter den.

En bok för alla med andra ord.

– Den hette först Handbok för dig som en dag ska dö, men vi ändrade det eftersom handbok lät så instrumentellt, som en instruktionsbok, vilket det ju inte är, säger han.

Nej, hans bok innehåller i stället berättelser om döden genom tid och rum, handlar om våra riter

och är full av tips och råd. Både handfasta och reflekterande. Och den blandar den allmänna döden genom historien med den konkreta i Philips eget liv.

Där var han först lite osäker: Skulle han verkligen berätta om sina personliga erfarenheter?

Kunde det inte bli för smetigt?

– Så kände jag att vi ska treva oss fram tillsammans här, säger han. För här finns kunskap, studier och ett sökande där jag pratar med läsaren och då måste jag blottlägga

»

HÖSTEN 2020

15

2020-09-10 10:28

TEMA GRÄNSLAND

”

avsett trosuppfattning och vad man O tänker sig ska hända med kroppen dör vi likt förbaskat och vi måste hantera det.

och dela mina egna reflektioner kring vad döden har varit för mig.

När den varit som värst och när den var som bäst.

Philip berättar om sin farfars död som ett exempel på hur det kan vara när döden är som den ”ska” vara.

– Man är gammal och mätt på livet och somnar lugnt in, man känner sig färdig.

Det är förstås sorgligt men samtidigt fint och döden är egentligen mest ett problem för de efterlevande.

Det andra exemplet handlar om hans far.

– Där var det svårare och jag kan ärligt säga till alla, att jag vet hur det är. Jag var en av er.

Min far dog för tidigt i en sjukdom och jag var inte med när det hände.

Så mycket handlar om dåligt sam­ vete, om ilska och sorg. Och jag kan konstatera att det finns inget bäst före-datum för sorgen.

DEN TREDJE AV Philips erfarenheter är kanske också den svåraste.

Den handlar om en människa och vän som stod honom nära, Zaida Catalán, som mördades under ett uppdrag som FN-jurist i Demokratiska republiken Kongo.

– Zaida blev bara 36 år, skriver Philip i boken. Egentligen skulle Kongo ha blivit hennes sista insats på ett tag. Svenskan, chilenskan och världsmedborgaren var på väg hem. Hem från övergrepp, massgravar, hetta och Pukka-te.

Hem till yoga och jordgubbar på Öland. Hem till mamma Maria och lillasyster Elizabeth. Hem till vännerna som längtade och till en helt annan vardag.

Men så blev det inte. Kongolesisk milis mördade Zaida och hennes kollega Michael. Dessutom filmade de det ofattbara med sina mobilkameror. Så småningom hittades kropparna i en grav nära byn Moyo Musuila.

– När vi tog farväl av Zaida i Kal16

”Det finns inget bäst ­före-datum för sorgen”, ­säger Philip de Croy som förlorade sin vän Zaida Cata­lán på ett brutalt sätt.

Foto: PRIVAT

mars vackra barockkatedral kunde sorgen bara mätas i den stolthet vi alla kände över en dotter, syster, vän och kollega som i varje andetag försökt lappa och laga en trasig värld, avrundar Philip de Croy i sin bok.

Vi sitter tysta ett tag där under den blå himlen på bänken på Galärkyrkogården.

– Den händelsen är förstås extrem, konstaterar Philip till sist. Men den är en konstrastyta.

Så här kan det också vara och många av våra migranter som har flytt från krig och förföljelse kan säkert känna igen sig i den våldsamma döden.

FÖR DÖDEN HAR många ansikten på olika håll i världen.

– I Sverige tror vi att vi avskaffat den, konstaterar Philip. Vi har flyttat den, vi har botat vissa sjukdomar, vi har lindrat andra. Vi har ökat livslängden, vi har världens lägsta barnadödlighet – vi är ett superfolk när det gäller välfärdsbygge med en sjukvård tillgänglig för alla. Och visst, det har vi gjort bra. Men vi har förlorat något på vägen: vår närhet till döden.

– Döden har berört människor i alla tider. Oavsett trosuppfattning och vad man tänker sig ska hända med kroppen dör gör vi likt förbaskat och vi måste hantera det. Ta tag i vår ångest, vår rädsla, vår längtan och våra tankar kring det. Vad vi tror kommer att hända sedan och vad tror vi hände innan.

Så hur hanterar du din egen dödsångest?

– Oavsett om man kallar det ångest eller stark rädsla inför det förgängliga, så berör det mig också. Ibland när man kallar mig ”vår enda expert på döden” brukar jag tänka: Vadå expert? Jag kan ju ingenting. För så är det ju.

– Jag vet lika lite som någon annan om vad som faktiskt händer efteråt. Man kan tro, hoppas och

Philip de Croy brukar kallas ”vår enda expert på döden”, ett attribut han tycker är knepigt. ”Jag vet lika lite som ­någon annan om vad som faktiskt händer ­efteråt”, säger han.

Foto: MARCUS GUSTAFSSON

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 16

2020-09-10 10:28

vilja men vetandet ligger bortom vår förmåga. Vi trevar oss framåt i ett gemensamt vi-sökande, söker efter något vi inte förstår, inte vet.

Vi försöker sätta ord på det och skapa riter för tröst. Vi kan flytta fram döden, minska och pressa tillbaka den, men inte avskaffa den. Inte än så länge i alla fall. Vetandet ligger bortom vår förmåga.

Och ändå har du nu skrivit en bok om döden?

– Tanken var den att runt omkring oss finns råd och tips om precis allt.

Utom om döden. Döden som är det mest självklara som finns och som förenar oss alla, oavsett kön, läggning, hudfärg, klass, ålder. För förr eller senare kommer vi alla att dö.

Så det där vi behöver greppa varandras händer och undersöka den.

Där finns så många frågor och man vet inte riktigt vem man ska ställa dem till. Så var finns svaren samlade? Var kan man slå upp, vad ska jag göra?

– Jag har jag tagit hjälp av experter, samtalat med läkare, jurister och psykologer för att få svar på de frågorna. Jag har kanske inte svar på allt, men ingångar som kan fungera som en brygga och öppna dörrar. Och så kan jag förstås ställa de lite obekväma frågorna.

Detta är verkligen en bok för alla.

En samlingsbok för den som är i döden, som ska stötta någon i döden.

– Jag hoppas täcka så mycket som bara går. Och det som återstår skulle kunna leda till samtal.

DÖDEN HAR BLIVIT väldigt närva-

rande under det här året i skuggan av den pågående pandemin.

Kyrkorna har vanligtvis ett språk för döden, men har ibland saknat redskap och beredskap för den död vi upplever nu. Den är unik och pandemin har chockat alla, inklusive kyrkorna.

– Döden har kommit närmre och vi måste lära oss att stå inför den tillsammans. Det är viktigt eftersom det kanske hämtar tillbaka något av allt som vi en gång tappade bort när vi städade undan döden från folkhemmet.l

Ringen är special­gjord för Philip. Den innehåller gravstenar – en ­liten kyrkogård i klackrings­ format.

Foto: GÖRAN TONSTRÖM

KORT OM...

Philip de Croy Ålder: 36 år.

Yrke: Religions­ vetare med inriktning thana­tologi (läran om döden).

Bor: Söder­ malm i Stock­ holm.

Familj: Maken Max och hun­ den Prins Hatt.

Aktuell: Med Boken för dig som en dag ska dö och programkvällar på Historiska museet, där Philip jobbar.

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 17

17

2020-09-10 10:28

PORTRÄTTET

Petra Mede, programledare:

Att bli mamma blev min räddning Hon var 39 när hon slog igenom. Då hade hon en karriär som ­balett­dansös, en guideutbildning och en skadad rygg i bagaget.

Sedan dess har Petra Mede synts överallt, även i predikstolen.

Men Gud letar hon fortfarande efter.

Text: Anna-Maria Stawreberg Foto: Maria Östlin

”

»Att » det skulle bli en bok var inte alldeles självklart. Ändå sitter vi nu här på anrika bokförlaget Norstedts. Framför oss på det långa bordet ligger den: Petra Medes debutbok Skam och högmod i Säve­ dalen.

Boken, som är så nytryckt att man nästan kan känna doften av trycksvärta, samsas med ett fruktfat, några klädombyten och en salladsbytta.

Vi har redan kommit överens om att Petra ska äta samtidigt som vi pratar, men hon ber ändå först artigt om ursäkt för det.

I dag tycker jag fortfarande att jag hade mina bästa år mellan fem och tolv.

18

– Nej, att skriva bok var inte självklart. Jag är ganska rädd för att skriva och har respekt för litteraturen, även om jag som person har gott självförtroende, säger Petra.

Att det blev en bok har flera orsaker: Petra är nyfiken som person och efter att ha varit sommarvärd i P1 år 2018 märkte hon att lusten att skriva mer bubblade inom henne.

– Det har varit ett hårt arbete. Den här boken har tagit ett helt år att skriva, konstaterar hon nöjt.

Boken handlar om henne själv. Men hon vill absolut inte kalla det memoarer.

Som läsare får man följa med på vindlande färder i hennes barndom. Hon är en lillgammal flicka.

Samtidigt är hon en flicka som inte vill bli stor. En flicka som vill vara barn så länge som möjligt. En late bloomer, som man säger.

– Jag kommer fortfarande ihåg vilken sorg det var när de andra kompisarna plötsligt ville sluta leka – när de tyckte att de var för stora! I dag tycker jag fortfarande att jag hade mina bästa år mellan fem och tolv, säger Petra ivrigt och lutar sig fram över bordet, så långt så att vår sociala distans nästan rubbas.

BOKEN TAR OCKSÅ upp en dag i hennes vuxna liv. Mötet

mellan barnet Petra Mede och den vuxna Petra Mede ger en förståelse i varifrån hennes självkänsla och arbetsdisciplin kommer. Tidigt började hon dansa balett, och snart blev dansen hela hennes liv. Det var inom baletten hon hade sin framtid och hon var talangfull.

Hon fick uppdrag både i Sverige och utomlands och framtiden såg ljus ut. Tills det en dag, när Petra var 20 år, knäckte till i ryggen.

Petra tvingades flytta hem till föräldrarna och blev mer eller mindre sängliggande med svåra smärtor i tio år.

– Jag hade kronisk värk och åt starka smärtstillande mediciner. Var sjukskriven och började tappa

»

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 18

2020-09-10 10:29

Petra Mede har fyllt 50 och funderar som bäst på vad hon nu ska bli. ”Jag skulle kunna tänka mig att jobba på fritids”, säger hon.

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 19

19

2020-09-10 10:29

PORTRÄTTET hoppet om att någonsin kunna leva ett normalt liv.

Tack vare en ABF-kurs för långtidssjukskrivna kvinnor fick Petra ork att börja fundera på vad hon var bra på mer än dansen. Hon talade ju franska flytande och gillade historia. Utbildade sig till guide.

Började känna att hon var värd något igen. Hittade tillbaka till glädjen.

Hemifrån hade hon en rejäl dos humor, och nu ­fattade hon mod och anmälde sig till en amatör­ tävling i ståuppkomik och så småningom även till en kurs i ståuppkomik.

Resten är historia, som man säger.

I DAG ÄR hon ett känt ansikte i tv-rutan och har setts

både i rollen som Katja i Bonusfamiljen och som programledare i Helt sjukt. Hon leder med rutinerad hand stora galor, och har varit konferencier ett oräkneligt antal gånger för Guldbaggegalan, lett Mello och Eurovision Song Contest både 2013 och 2016, där hon också har dansat och sjungit på scen tillsammans med Måns Zelmerlöw inför miljoner människor.

Dessutom har hon, tillsammans med Graham Norton från BBC, varit konferencier när Eurovision Song Contest fyllde 60 år. För att bara nämna några av de uppdrag hon haft sedan hon slog igenom på allvar som 39-åring.

Nu har hon fyllt 50, och är lite orolig för boken som ligger framför oss på bordet.

– Å andra sidan, min ryggskada har gjort mig modigare. Jag har redan fått ändra riktning i livet och vet att jag kan göra det igen.

Hur har du det hemma, finns glasbordet med guldkant kvar?

– I dag pendlar det mellan kitsch och det gedigna hantverk som min mamma står för…

Måns Zelmerlöw och Petra Mede ledde Eurovision Song ­Contest när tävlingen hölls i ­Sverige 2016.

Måns hade året innan kammat hem segern med ”­Heroes”.

Foto: EBU

”

fter att ha tillbringat en tid E i kloster kände jag att det livet verkade ha sina ljuspunkter.

Självförtroendet har hon med sig hemifrån. Hon växte upp med två föräldrar som trodde på henne och stöttade henne. Då, som barn, hade hon gärna levt ett mer excelarksordnat och förutsägbart liv, och inte fullt så bohemiskt som det var hemma hos familjen Mede. Hon ville ha det som grannarna, med finrum där vitrinskåpen var fulla av vackra porslinsfigurer.

Hemma i Sävedalen fanns det visserligen inget finrum men det var högt i tak och gedigna material. I dag har Petra vett att uppskatta det hon fick med sig.

– Men just då, när jag var barn, tänkte jag att ”Gud, vad fint de andra har det”. Då ville jag väldigt gärna bo i ett sånt där välordnat och välstädat hem som mina klasskamrater hade. Hemma hade vi ett helt rum där vi slängde in skräp och vi hade hundfåtöljer som var så fulla av päls att det inte gick att sitta i dem, säger Petra och skrattar.

När Petra flyttade hemifrån var ett glasbord med guldkant och ett vitrinskåp de första möblerna hon köpte.

Nu lever hon varannanveckasliv med dottern och är nybliven husägare.

20

KORT OM...

Petra Mede Ålder: 50 år.

Yrke: Komiker, skådespelare och programledare.

Bor: Bromma i Stockholm.

Familj: Varannanveckasliv med dottern Adeline, 8.

Aktuell: Med debutboken Skam och högmod i Sävedalen.

DÄR HEMMA I Sävedalen fanns också en kyrka och dit gick flera av grannarna regelbundet. Det var tidigt en miljö Petra längtade efter, men eftersom föräldrarna var icke-troende, blev det inte särskilt många kyrkobesök under uppväxten.

– Sävedalen kryllade av missionsförbundare och jag försökte gå på så många av kyrkans aktiviteter som möjligt, minns Petra.

I vuxen ålder hade Petra en period av existentiella funderingar. På en bekants bröllop började hon prata med prästen och hennes grubblerier kom upp.

– Den här prästen tipsade mig om Alpha-kursen och några dagar senare anmälde jag mig, berättar Petra.

På kursen, som enklast kan beskrivas som en introduktionskurs i kristen tro, kom Petra i kontakt med Allhelgonakyrkan och sinnesrogudstjänsterna.

På sinnesrogudstjänsterna används tolvstegsmodellen och gudstjänsterna är lite friare och ger deltagarna möjlighet till större delaktighet än traditionella gudstjänster.

Det passade Petra bra. Hon började hänga allt ­oftare i Allhelgonakyrkan på Söder i Stockholm och det hände till och med att hon höll gudstjänst ibland.

– Jag trivdes bra. Det var en stark sammanhållning och det blev lite av en community. Samtidigt är jag en stor individualist som trivs med att göra saker själv.

Därför kände jag att det här med en församling kan bli lite kvävande, säger Petra.

TROTS ATT PETRA kunde känna sig lite instängd i för-

samlingen fortsatte hennes religiösa sökande. Under en period var hon hos Mariasystrarna och levde klosterliv.

– Det finns något tilltalande med klosterlivet. Nunnorna har alla sin uppgift, och efter att ha tillbringat en tid där kände jag att det livet verkade ha sina ljuspunkter, konstaterar Petra.

Samtidigt är hon en rastlös själ. Och även om hon letade tyckte hon inte att hon hittade Jesus.

– Jag skulle väldigt gärna vilja kalla mig själv troende. Vem vill inte det? Men tyvärr, jag kan inte räkna mig själv som troende i dag.

Petra säger att, trots att hon ägnat år åt att leta efter Gud, är det närmaste en religiös upplevelse hon någonsin haft när hon blev mamma för åtta år sedan.

– Att bli mamma blev min räddning. Det har haft en enorm effekt på mig. Jag blev förvånad över hur jag reagerade när jag fick barn. Jag blev biologistisk,

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 20

2020-09-10 10:29

”Det känns som om vad som helst kan hända nu”, säger Petra Mede.

kände så starkt att jag ville vara nära min dotter, och så känner jag fortfarande. Det var känslor som jag inte kunde föreställa mig, säger Petra allvarligt.

Hon beskriver sig som en individualist. Säger att hon odlar ett utanförskap, och att hon är en person som frivilligt ställer sig utanför olika sammanhang.

Samtidigt tär coronasituationen även på henne, eftersom den begränsar allas möjligheter till socialt umgänge. Det där umgänget vi själva väljer och som ger oss ny energi och nya influenser.

– Jag har både ett enormt behov av sociala kontakter och ett starkt behov av att få vara ensam. Visst har jag några nära vänner som jag känt sedan jag var barn, men i övrigt är det mest bekanta och vänner som byts ut med jämna mellanrum, säger Petra.

PETRA MEDE GILLAR att träffa nya människor och se-

dan hon fyllde 50 i våras har något hänt inom henne.

Det är som om tiden har blivit mer värdefull.

– Det känns som om vad som helst kan hända nu.

Kanske utbildar jag mig till något nytt? Kanske börjar jag jobba med barn? Det är en lust som växt fram de senaste åren. Jag skulle kunna tänka mig att jobba på

Skam och högmod i Sävedalen Petra Mede Norstedts

fritids, eftersom jag fortfarande känner mig så nära den åldern, funderar Petra.

Hon är fortfarande en late bloomer. Men i dag är 50 det nya 30, och när Petra tittar tillbaka på hur hennes egen mamma var när hon var mellan 50 och 60 minns hon att mamma ”gjorde massor”.

– På något sätt är det som om jag, nu när jag blivit äldre, kan göra vad jag vill. Jag kan till exempel tillbringa långa perioder i Frankrike, något som jag alltid velat göra.

När vi ses har tusentals svenskar förlorat sina jobb på grund av viruspandemin. Petra är inte ensam om att gå i nystartartankar. Visserligen har hon precis släppt en bok och visserligen har hon kontrakt på att spela in en fjärde säsong av Bonusfamiljen. Samtidigt har inspelningsstarten skjutits upp.

– Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra den närmaste tiden. Jag har blivit med trädgård, så nu ska jag börja lära mig lite om trädgårdsarbete.

Salladen är uppäten. Petra börjar packa ihop klädombytena i olika påsar. Det är dags att hämta dottern på fritids. Och vem vet, kanske blir det just på fritids vi får se Petra Mede i framtiden.l HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 21

21

2020-09-10 10:29

SPANING

Naturens roll i kristider – hett ämne för forskare »När » alla gamla invanda sätt att umgås försvann, och många samtidigt började jobba hemifrån, blev naturen vårt vardagsrum. Det gav nya utmaningar till de som sköter våra små och stora grönytor, men sam­ tidigt hoppas många på ett större intresse för miljö och natur. Nu vill forskarna ta reda på varför naturen blir så viktig i en kris.

Det märktes redan under våren att det skulle bli en speciell tid. När många arbetsplatser och skolor ställ­ de om till distansarbete och klasser online, började svenskarna plötsligt röra sig utomhus som aldrig förr.

Att promenera i naturen blev ett sätt att umgås och koppla av, när mycket annat inte var möjligt.

TILL SLUT BLEV det nästan trångt även i skogen. Flera

”

naturreservat och nationalparker kunde rapportera en ökning av antalet besökare med upp till 75 procent.

I Tyresta nationalpark söder om Stockholm, som i vanliga fall har upp emot 400 000 besökare om året, var alla besökare inte bara en positiv upplevelse.

tt ökat tryck på naturområden E kan leda till en större påverkan än de klarar av.

Andreas Skriver Hansen, forskare i kulturgeografi

22

– Det blir otroligt mycket mer avfall och det är ofta fullt på parkeringarna. Vi försöker hänvisa till andra ingångar till parken, men det har hänt att folk parkerar på trottoarer, i bussens vändslinga och till och med i våra planteringar. Trycket på ved har också ökat. På de öppna eldplatserna försöker vi fylla på

med ved för att folk inte ska få för sig att ta ved från skogen, vilket inte är tillåtet. Vi hinner inte riktigt med, berättade nationalparkschefen Jonas Ekstrand för Natursidan.se.

I Huddinge kommun utanför Stockholm gick man till och med ut med en guide till de minst populära utflyktsmålen i kommunen – trots att här finns stora ytor naturreservat och grönområden blev det helt enkelt för trångt på de mest besöka platserna.

Men faktum är att alla faktiskt får plats, om man bara sprider ut sig och visar lite hänsyn. Och fördelar­ na med de nya friluftsvanorna är många.

Och nu vill man vid Göteborgs universitet under­ söka dels hur coronapandemin ändrade människors friluftsvanor, men även i förlängningen försöka få en bättre bild av vilken roll naturen spelar för människor i kristider. − Det finns indikationer på ett kraftigt ökande in­

HÖSTEN 2020

22-23_Spaning friluftsliv_Hösten 2020.indd 22

2020-09-10 10:33

Forskning ­visar att naturen kan vara bra för både fysisk och psykisk hälsa.

Foto: WELCOMIA/ GETTY IMAGES

tresse för natur och friluftsluftsliv, en situation vi inte befunnit oss i tidigare och som flera medier också har rapporterat om. Det är på många sätt positivt, men är samtidig en utmaning eftersom ett ökat tryck på naturområden kan leda till en större påverkan än de klarar av, säger Andreas Skriver Hansen, forskare i kulturgeografi och ansvarig för studien.

TIDIGARE FORSKNING HAR pekat på att friluftsliv kan

vara bra för såväl den fysiska som mentala hälsan. I en tid av isolering och social distans är det därför intres­ sant att se på hur naturen kan erbjuda en möjlighet att lämna hemmet för att få energi och återhämta sig. Det kan också handla om att använda naturen som ett sätt att socialisera utan att vara rädd för att bli smittad. − Resultatet från studien kommer förhoppningsvis visa på betydelsen av friluftslivet för oss alla, samt naturens roll under en kris. Dessutom kan kunskapen

75 procent

»» Så mycket

kan antalet besökare i Tyresta nationalpark ha ökat i år jämfört med i fjol, enligt preliminär besöksstatistik.

Källa: Natursidan.se

vara med till att öka förståelsen för hur förvaltning av naturområden behöver anpassas till de utmaningar som ett ökat besökstryck innebär.

Detta gäller såväl skyddade områden som natur­ reservat och nationalparker, men även offentliga gröna områden och stadsparker. Mer långsiktigt kommer resultaten från studien också att bidra till forskning för bättre planering av våra friluftsområ­ den samt transport, folkhälsa och tillgång till natur. − Det här är en situation vi inte befunnit oss i tidiga­re och det är därför extra viktigt att ha koll på nya utvecklingar, speciellt de som händer plötsligt och går fort. Kan vi dessutom peka på betydelsen av friluftslivet och naturen, då kanske båda kan kom­ ma få en större roll i framtiden, framför allt inom den kommunala fysiska planeringen, säger Andreas Skriver Hansen.

Källa: Forskning.se HÖSTEN 2020

22-23_Spaning friluftsliv_Hösten 2020.indd 23

23

2020-09-10 10:33

5

BOKTIPSET

HISTORIER OM LIVET OCH DÖDEN

Dödenboken Pia Stalfelt Rabén & Sjögren

»En » rolig och allvarlig bok som kom redan för 20 år sedan, och som sedan dess blivit avstamp till otaliga fantastiska samtal med både små och stora.

Det är djupt tänkvärt och ibland dråpligt på ­samma gång. Med fina bilder och en nyfikenhet på hur olika människor i olika kulturer och tider faktiskt kan tänka och har tänkt kring döden, möter författaren det faktum att allt som lever förr eller senare faktiskt kommer att dö med en fakta, fabulering och medkänsla. De stora frågorna tas på allvar: Vem kan dö? Vad händer när någon dött? Var hamnar man sedan?

Både unga och gamla har funderingar. En bra bok kan sätta ord på våra tankar. I de här historierna är döden inte slutet, utan början på ­något annat. Ibland om och om igen.

Text: Sara Grant

Adjö herr Muffin Ulf Nilsson & Anna-Clara Tidholm Bonnier Carlsen

Liv efter liv Kate Atkinsson Massolit förlag

»Lilla » Ursula föds en februaridag 1910. Snön ligger tjock och läkaren hinner inte i tid. Ursula dör med navelsträngen om halsen. Men hon får en chans till.

I det här livet hinner doktorn fram och hon över­ lever – bara för att kvävas av husets katt några dagar senare. Så får hon en chans till. Och lever lite längre, innan hon drunknar. Men det blir ett liv till, lite längre än det förra.

Så fortsätter det, i en vindlande historia genom 1900-talets England, där Ursula får leva liv efter liv och hinner se mer och mer för varje gång.

Den stora skilsmässan C. S. Lewis Libris förlag

»En » buss med en brokig skara resenärer är på väg från helvetet till himlen, och alla har de hamnat här i olika stadier av det jordiska livet. C.S Lewis bok kom ut första gången 1946, och på ett sätt som är typiskt för honom försöker han reda ut frågan om livet efter detta med liknelser, humor och allvar i en väldig blandning när passagerarna försöker reda upp sina frågeställningar och problem. Vem får följa med på resan? Vem vill följa med? Och vad händer när de kommer fram?

24

VISSTE DU ATT…

»» ... Adjö herr Muffin har översatts till arabiska, kore­ anska, japan­ ska, turkiska, polska och tyska – bland annat.

»Den » belönades med Augustpriset när den kom ut 2002, och den här boken måste redan räknas till en klassiker bland svenska bilderböcker. Marsvi­ net herr Muffin tänker tillbaka på sitt liv. En gång kunde han bära hur många gurkor som helst, men nu är han trött och grå. Ändå har han haft det bra, vilket han också gör en lista över. Men en onsdag får han ont i magen.

Berättelsen om hur det kan vara när ett älskat ­marsvin dör har hjälpt många barn att sätta ord på tankar kring sorg, saknad och det stora slutet.

De sju morden på Evelyn Hardcastle Stuart Turton Modernista förlag

»På » godset Blackheath har tiden hakat upp sig. Släk­ ten Hardcastle samlas till maskeradbal, men kvällen slutar med att dottern Evelyn, nyss hemkommen från Frankrike, mördas. Det är bara det att festkväl­ len upprepar sig, och Evelyn går samma våldsamma öde till mötes gång på gång. Enda sättet att bryta cirkeln är att lösa mordmysteriet. Men hur ska det lyckas, när berättaren Aiden Bishop varje dag föds in i en ny festdeltagares kropp. Vem vill hålla kvar honom i tiden?

HÖSTEN 2020

24_Boktipset_Hösten 2020.indd 24

2020-09-10 10:05

ORDET

PETRICHOR »» Det doftar alldeles särskilt om

regn på sommaren, och doften har ett namn: petrichor. Hemligheten heter geosmin (från grekiskans geo, jord, och osme, doft). Det är ett flyktigt organiskt ämne som produceras av jordbakterier, och i sommarregnet släpper dessutom alla växter ifrån sig aerosoler, doftpartiklar. Är det varmt ute blir doften extra stark, dels för att många växter blommar och dels för att doft sprids lättare i varm luft.

Foto: ARTMARIE/GETTY IMAGES

HÖSTEN 2020

25_Ordet Petrichor_Hösten 2020.indd 25

25

2020-09-10 10:10

HÅLLBARHET

DOWN Att jaga pengar och materiell standard skapade bara stress och tomhet. Per och Therese Appelqvist hoppade av ekorrhjulet och valde mer tid i stället.

Med coronakrisen har ännu fler insett att det går att byta spår.

»Hoppa » av ekorrhjulet kan man göra av flera skäl: stress och omsorg om miljön är de vanligaste.

Allt fler lockas av downshifting, eller frivillig enkelhet: att jobba mindre och sänka sina behov och utgifter – i stället för att sträva efter högre lön i jakt på ökad materiell status. Ett ständigt behov av mer pengar skapar inte bara stress, det belastar också jordklotet mer.

Tricket är växla pengar mot livskvalitet, som Per och Therese Appelqvist. De valde att lämna storstaden och flytta till den gotländska landsbygden, där de nu driver Ekegården på Sudret med restaurang och boende.

– Om jag tjänar 60 000 i månaden ser jag till att leva efter det.

Nu tjänar jag 15 000, men lever ett mycket rikare liv på många plan.

Jag kan i högre grad styra över min egen tid, känner mig inte jagad. Jag har aldrig känt mig så fri, säger Per. Att flytta till Gotland kan låta som ett lyxliv för en fastlänning som besöker ön på sommaren.

Men att klara försörjningen resten av året är en utmaning för många bofasta. Det gäller att ha många 26

– frivillig enkelhet för plånbok, miljö och själ

SHIFTING

Therese och Per Appelqvist hyser konfirmationsläger på Ekegården på Gotland.

Foto: MATS KARLSSON

järn i elden om man inte har en anställning i Visby. Men ändå är det mindre stress, tycker Per och Therese Appelqvist.

Gården från 1800-talet som de köpte hade 1962 byggts ut för konfirmationsläger i EFS regi, men underhållet var eftersatt.

– Det tar en faslig massa tid med allt som ska göras, men det är något helt annat än i staden.

Det är en annan slags stress än om du har ett jobb i näringslivet med kommersiella krav på budgetar och vinsthemtagning, säger Per. När de träffades 2010 var både Per och Therese mitt uppe i karriären, han vd på ett bemanningsföretag och hon ledarskapskonsult. Tillsammans startade de ett eget företag med ledarskapscoaching. Men vad de saknade var en djupare mening, att bidra till att skapa sammanhang för andra människor – inte bara se vinsten nästa kvartal.

På Ekegården har de fortsatt att hysa konfirmationsläger.

– Höjdpunkten på året är när ungdomar och präster kommer hit. Det ger en meningsfullhet, det betyder något för framtiden. Vi mådde bra ända in i själen när vi upptäckte ett sammanhang där vi inte tjänar stora pengar, utan fann andra värden.

PER OCH THERESE Appelqvist är inte ensamma. Det finns två trender som hakar i varandra. Den ena är att växla ned av individuella skäl, som stress, utbrändhet eller ”bara” kampen att få ihop livspusslet med karriär och familjeliv.

Den andra är att jobba för en

omställning av samhället där tillväxt inte är målet, utan ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet.

– Många tänker att de ska flytta till större och flottare bostad hela tiden. Men alltfler börjar ifråga­sätta vår livsstil – särskilt i samband med coronakrisen tänker många att saker kanske kan göras på annat sätt, säger Denice Fallsdalen, före detta ekonomisk rådgivare som driver bloggen Plånboks­smart.

När Denice Fallsdalen blev utbränd 2015 beslöt familjen att hoppa av ekorrhjulet. De flyttade från Stockholm till Nyköping och hon bytte jobb till löneadministratör. Som bloggare ger hon helt andra ekonomiska råd än på banken.

Många undrar ”kan man verkligen göra såhär?” – bryta mot normen om ständig tillväxt och mer pengar. Men att downshifta betyder inte att allt måste förändras över en natt. Att bryta slentrian behöver inte vara svårt om man tar det steg för steg.

– Utgår man från att behålla det man har i dag kör man fast direkt. Många frågar hur man ska kunna gå ned till deltid om man har en dyr bostad och det kostar att pendla. Men om man byter till ett billigare boende, kan odla mer själv, slipper städhjälp och kanske klarar sig med en bil i stället för två finns mycket att spara, säger Denice Fallsdalen.

DOWNSHIFTING ÄR INTE en ny grön våg, även om miljön är ett viktigt skäl för många som ställer om.

Inte heller handlar det bara om

HÖSTEN 2020

26-27_Hållbarhet Downshifting_Hösten 2020.indd 26

2020-09-10 10:35

matvanor, de äter ensidigt och köper i stunden utan att tänka framåt.

Om kylskåpet ofta är ganska fullt, men det känns som att man inte har något hemma är det en ögonöppnare om att man lägger pengarna fel.

HUR SKA MAN då börja kapa ned på

onödiga utgifter och ställa om?

Denice Fallsdalen tipsar om en hushållsbudget, som hjälper en att se var de stora kostnaderna ligger.

Det ger en ekonomisk ram där det man kan avvara har strukits, som onödigt dyra abonnemang, för dyra försäkringar eller för höga elkostnader.

Hanna Olvenmark tipsar om matlådor, veckomenyer och köplistor, som alla minskar både kostnaden och svinnet, och som kan hjälpa oss välja bra råvaror: – Vi behöver verkligen fundera på vad vi behöver i våra liv. Det är lätt att ryckas med av bloggar där det ska vara så lyxigt hela tiden och som visar upp ”guldkant” – varje dag!

Vill vi äta billigare ska vi inte välja falukorven för 30 kronor, utan billiga råvaror som vi äter för lite av, påpekar hon. Råvaror som är bra för hälsan och planeten är ofta också bra för plånboken: baljväxter, spannmål, grönt, rotfrukter. Kött är okej, men inte för ofta.

Allt detta kräver planering, vilket inte låter särskilt inspirerande.

– Det var min största fördom, det lät så tråkigt att planera. Men om jag har en tydlig ram så vet jag vad jag kan kosta på mig. Då kan jag njuta utan att det kommer surt efter, säger Denice Fallsdalen.

Per Appelqvist lämnade vd-jobbet och startade restaurang och boende på Gotland.

Foto: MATS KARLSSON

”

eller de som gör billiga kläder i tredje världen.

Därför gäller det att inte bara ersätta en vara med en billigare av samma sort, förklarar Hanna Olvenmark, dietist och författare av boken Portionen under tian med uppföljare.

Att köpa kött för 15 kronor kilot är inte rimligt, påpekar hon.

Lockpriser lär oss att gå in i en nedåtgående spiral där vi köper fel saker. De flesta av oss är extremt omedvetna om vad vi lägger pengar på, anser Hanna Olvenmark.

– Jag har träffat så många människor med dåliga och dyra

Denice Fallsdalen

självhushållning utan även lokal samverkan, att bygga nätverk för till exempel samåkning eller samodling. Allt detta kan lika gärna göras i staden, även om många omställare föredrar det lugnare livstempot på landet.

Om en del av vårt välstånd bygger på att andra tvingas göra uppoffringar blir det svårt att nå ett mål som miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet. Även den som downshiftar genom att bara köpa det billigaste riskerar att bidra till ökade klyftor. Någon betalar alltid priset för de billigaste varorna, exempelvis svenska bönder pressade av livsmedelskedjor

an måste ha ett par rosa glasögon M i fickan. Omställningen har tagit mycket Per Appelqvist längre tid än jag trodde.

26-27_Hållbarhet Downshifting_Hösten 2020.indd 27

ATT LÄMNA EKORRHJULET och börja vänja sig vid att spara i stället för att slösa kan låta präktigt, men samtidigt riskabelt – att kasta sig ut i det okända. Det kan också innebära en massa jobb. Man får inte vara rädd att misslyckas, påpekar Per Appelqvist: – Man måste ha ett par rosa glasögon i fickan. Omställningen har tagit mycket längre tid än jag trodde, fem år nu, och vi blir aldrig klara. Men det är det värt, när jag går ut på morgonen, tänder en eld och tar en kopp kaffe.

Mats Karlsson HÖSTEN 2020

27

2020-09-10 10:35

LIVSHISTORIEN VEM? Charbel Gabro, 38, ­f öreläsare som skakar om för att nå in:

En del bryter ihop – men jag har med mig servetter Han kunde ha varit död. I stället har Charbel Gabro blivit en hyllad och eftertraktad talare. Men helst vill han hjälpa ­andra att ta fram sina berättelser för att kunna gå vidare.

I gränslandet kring brytpunkterna föds något nytt.

Text: Mats Karlsson

”

»Hans » väg från den lilla byn i Syrien till Norrköping har varken varit given eller enkel. Tvärtom.

Charbel Gabro har berättat om den i snart 15 år, privat, i kyrkan och på scener landet runt. Det är det ena benet som han står på, att hjälpa svenskar och invandrare att förstå varandra bättre.

Det andra är att hjälpa ungdo­ mar som riskerar att hamna snett.

Som han var på god väg att göra.

Det är det han brinner mest för, att samtala snarare än tala.

– Jag är trött på min berättelse, säger Charbel Gabro.

När Charbel Gabro talar inför publik, ofta övervägande svensk, är hans budskap enkelt: Att vi alla är här tillsammans, att vi behöver

förstå varandra om integrationen ska fungera. Men att göra det är så oerhört mycket lättare sagt än gjort.

Som tack för att Sverige ställde upp för honom och hans familj när de kom hit för 30 år sedan vill han ge något tillbaka. Hans metod är att grabba tag i publiken och skaka om var och en.

– Jag är ganska rå, och talar utan filter. Det skrämmer folk, fram­ för allt de som inte har kontakt med sig själva. De tycker att jag är obekväm.

OM HAN UPPLEVS som provoce­

rande är det för att han samtidig utmanar sig själv, förklarar han.

Hämtade han inte orden och

ag är ganska rå, och talar utan filter. Det J skrämmer folk, framför allt de som inte har kontakt med sig själva.

28

känslorna djupt inifrån skulle det inte fungera. Det är något som en svensk publik sällan är van vid, det känslosamma och bitvis poetiskt avskalade utspelet. Som trycker på ömma punkter.

Och så lappen!

– Utan den hade jag inte suttit här och blivit intervjuad, utan den hade jag inte belönats med priser och blivit känd, säger Charbel.

Lappen!

På varje stol ligger det en. Men inte lika många pennor, de måste åhörarna samsas om och dela på. På lappen ska de skriva de tre saker som betyder mest för dem i livet. Barnen, kärleken, jobbet, vad det kan vara. Sedan ber han dem att vandra omkring i lokalen som vanligt, sedan blunda och kasta bort den.

Han ber publiken sätta sig ned på golvet, intill andra som de inte känner. I skydd mellan stols­ raderna. En ytterst förenklad bild

»

HÖSTEN 2020

28-31_Livshistorien Charbel_Hösten 2020.indd 28

2020-09-10 10:40

Charbel Gabro vägrar stå på scen bara för kickarnas skull.

Om budskapet inte rotas i någon annan har han bara ersatt ett missbruk med ett annat, menar han.

HÖSTEN 2020

28-31_Livshistorien Charbel_Hösten 2020.indd 29

29

2020-09-10 10:41

LIVSHISTORIEN av livet på flykt och vad det inne­ bär att tvingas lämna sitt hemland.

– En del bryter ihop. Men jag har med mig servetter och säger att det är okej. Tänk om vi hade fått en servett när vi kom till Sve­ rige? Vi fick mycket annat: hjälp från samhället och myndigheter, från snälla människor. Men det var få som frågade hur vi mådde.

CHARBEL GABRO VÄXTE upp i en liten by i Syrien, med föräldrarna, mor- och farföräldrarna och sex syskon: en storebror och fem syst­ rar. Näst yngst av dem är Charbel, som bara var fyra år när familjen tvingades lämna sin by och fara längre bort än han ens kunde föreställa sig.

Han minns sista dagen i Syrien, hur hela byn hade samlats. Alla tog farväl, ingen visste om de skulle ses igen.

– Jag kunde känna sorgen i luften men var för liten för att förstå. Vi satte oss i bilen och jag såg människorna bli mindre och mindre och mindre – sedan var vi i Sverige. Vi landade som blinda änglar, klev ur flyget och de kom med en stol på hjul. De satte min mamma i den och jag fick sitta i hennes knä. Jag minns min mam­ mas skratt.

PÅ GRUND AV corona har Charbel

tvingats att lägga sina framträdan­ den för organisationer, myndig­ heter och företag på is. I stället fokuserar han på enskilda samtal.

Charbel startade för tre år sedan en ideell organisation, Samtals­ ringen. Där möter han unga killar mellan 15 och 21, varje vecka. Från början gjorde han det inte alls professionellt, men har utvecklat det till en samtalsmodell.

Grunden är densamma som på scen, att få den som lyssnar att tänka till. Men det handlar om att ställa frågor, inte leverera en föreställning.

Ofta är det frågor som de unga aldrig vågat ställa sig själva. Enkla att formulera men svåra att besva­ ra: Vem är jag? Vem vill jag vara?

Vad saknar jag?

– Jag vill hjälpa dem att komma närmare sina hjärtan. Jag försöker tänka på vilka frågor jag hade be­

30

Charbel ­Gabro vann Stora Talarpriset i fjol.

”

”Scenen har ­blivit min psykolog och förändrat mig”, säger Charbel Gabro.

Vi landade som blinda änglar, klev ur flyget och de kom med en stol på hjul. De satte min mamma i den och jag fick sitta i hennes knä. hövt få när jag var ung. Jag frågade en kille vad han saknade. Han sva­ rade: ”Att umgås med min pappa.

Han har inte varit där i mitt liv.”

Och så insåg han att han hatade sin pappa. Det var en befrielse för honom, det var helande.

HADE INTE CHARBELS familj rest till Sverige skulle hans mamma inte ha varit vid liv i dag. Hon drabba­ des av en stroke, men där de bodde var det omöjligt att få rätt vård.

Ett halvår senare for familjen till Sverige.

Kontrasten till byn kunde inte vara större. Familjen fick bo hos en farbror, dit en mängd släktingar kom för att vara med dem – det

blev som ”rena flyktingförlägg­ ningen”. Efter någon månad fick de dock en egen lägenhet.

I Syrien var tryggheten famil­ jen och släkten med flera hundra ­kusiner och mer avlägsna ”kusi­ ner”. I Sverige fanns tryggheten i myndigheter och försäkrings­ system.

– Svenskar är individualister, har inte lojaliteten till gruppen.

Ni är inte tvingade, men det är jag. Men lika mycket som familjen och släkten är en trygghet, så styr och begränsar den. Att växa upp i en gruppcentrerad livsstil och komma till Sverige är en gigantisk kulturkrock, säger Charbel.

Klyftan mellan livet i Syrien och

HÖSTEN 2020

28-31_Livshistorien Charbel_Hösten 2020.indd 30

2020-09-10 10:41

en god person och försöka hjälpa andra, säger han.

i det nya landet gjorde Charbel osäker. Han förstod inte och hamnade i utanförskap. Som tur var fanns fotbollen, som räddade honom. Utan den hade han inte varit vid liv, tror han.

– Då hade jag knarkat. Men som tur är började jag aldrig använda droger: Jag har inte ens rökt en cigg, jag hade fotbollen.

FÖRÄLDRARNA VISSTE ALDRIG hur dåligt han mådde, de var upptagna med sitt kaos. Charbel vände sig till fotbollen och den blev hans liv, på gott och ont. Han fick kompi­ sar, han fick något vettigt att göra.

Men ändå kände han sig samtidigt utanför. Han ville vara som de svenska kompisarna i laget.

– Jag hade mycket ilska i mig.

Jag var alltid arg, ofta nojig. Men i det fanns mycket sorg, över mam­ mas sjukdom och flykten.

Inuti kände han tomhet. Där

fanns ett stort hål, ett sådant som en del fyller med alkohol, andra med droger, sex eller något annat.

För Charbel blev det spel.

En baksida i fotbollsvärlden var att det alltid fanns spel med, man tippade, man slog vad. När Char­ bel var i 20-årsåldern började han driva spelbutik.

– Det var som att ställa tänd­ vätska och tändare intill en bomb, säger han.

Charbel fastnade i spelmiss­ bruk. Som tur var hade han egna pengar tack vare butiken, och slapp hamna i klorna på fel perso­ ner. I tre år var han fast.

Räddningen kom när Charbel blev frälst och fick en andra chans.

Det har inte gett honom alla svar.

Frälsning är ingen genväg till lyckan, men ger ett nytt förhåll­ ningssätt till livet, högre makter, sig själv och medmänniskorna.

– Jag bestämde mig för att vara

KORT OM...

Charbel Gabro Ålder: 38 år.

Yrke: Före­ läsare och inspiratör.

Bor: Norr­ köping.

Familj: Sex syskon, 15 syskonbarn, två föräldrar.

Aktuell: Med sina föreläs­ ningar om integration och samtals­ grupper för unga killar.

CHARBEL BÖRJADE LÄSA teologi och han gick i bibelskola, levde flera år på nästan ingenting. Med den känsla av rotlöshet som han burit på ville han göra något för ungdo­ mar med liknande bakgrund. Han jobbade tre år som fältassistent.

Samtidigt pratade han i tio år inom kyrkan om sina upplevelser – ”en ökenvandring” – bearbetade sig själv och skrev mycket. Sakta byggde han upp ett självförtroen­ de och fann till sist mod att möta en större publik. Nu har det varit hans jobb i fem år.

Charbel Gabro blev inte läkare, som föräldrarna ville. Men när han 2018 vann priset Årets talare, i ka­ tegorin Genombrottet – och sedan Stora Talarpriset i fjol – acceptera­ de de hans val. Han är fri, han går sin egen väg.

– Scenen har blivit min psykolog och förändrat mig. Jag vill visa att det går, men du måste jobba stenhårt.

Att föreläsa om utanförskap, integration och jämställdhet blev Charbels sätt att tacka för att Sverige ställt upp. Han vill ge fler chansen, hjälpa svenskar och invandrare på var sin sida om kultur­krockarna att förstå varandra.

Förr var det kyrkan och präs­ terna som hade sanningarna. I dag har inspiratörerna och talarna er­ satt prästerskapet, anser Charbel.

Men han vill inte vara en positivi­ tetskonsult som säljer ett ”Yes!”, han vill så ett tvivel, få lyssnaren att sänka sin gard och sätta ord på sina känslor.

– Om det inte landar i en person blir det här bara en kick, om bud­ skapet inte rotas i någon annan ersätter man bara ett missbruk med ett annat.

EN DAG EFTER en föreläsning kom en kille fram till Charbel. En snygg kille, som uttryckte sig vårdat.

Han sade: ”Jag var tuff, jag hade stor jacka, jag sålde knark. Så kom det en kille till skolan och berätta­ de om sitt liv, han hette Charbel.

Jag tänkte: jag måste förändra mitt liv.”l HÖSTEN 2020

28-31_Livshistorien Charbel_Hösten 2020.indd 31

31

2020-09-10 10:41

SYMBOLEN Det här kyrkskeppet hänger i Rönnängs kyrka i Tjörn.

Foto: PICASA

Vad gör skeppet i kyrkan? »En » modell av ett segelfartyg som hänger i taket är inte ett ovanligt inslag i svenska kyrkor, särskilt de som ligger nära kusten. De kallas för votivskepp eller kyrkoskepp, och förekom redan på 1500-talet.

32

Votiv kommer av votum, som betyder infriande.

Sjömän som var tacksamma för att ha överlevt ett skeppsbrott eller strapatsrik resa skänkte en fartygsmodell till kyrkan som tack för att

Gud infriat sitt löfte om beskydd.

Skeppets symbolik kan dock vara viktig även för landkrabbor.

Ofta används det som en ingång till berättelsen i Bibeln om hur Jesus stillar en storm när lärjungarna ligger skräckslagna i båten, en påminnelse om hur vi kan få lugn även när livet stormar.

VISSTE DU ATT...

»» ... en votiv­

gåva ges med bön om bistånd eller som tack, och kan vara av många slag?

HÖSTEN 2020

32_Symbolen kyrkskeppet_Hösten 2020.indd 32

2020-09-10 10:14