Amos Helsingborg nr 4 2016

Helsingborg LIVSFRÅGOR Q SPANINGAR Q REPORTAGE Q KULTUR Q KRÖNIKOR Q TRO

SEP 2016

15 år

5

Amos ju

bi

ar ler

Järnvägssjuka och skärmtid

SPECIAL: Kris för religionen i skolan

tecken på skadeglädje

Kul på S:t Olof

Vägens folk Programledaren KAKAN HERMANSSON:

”Alla är

frälsta”

TACK OCH RESPONS

Gränslös kärlek DET ÄR MIDSOMMARAFTONS morgon. Dagens pusselbitar ska läggas på plats: sill och jordgubbar på Eskilsminne, lite kompletterande flytthjälp åt släktens allra yngsta som lämnat stan och blivit villaboende, Amostankar som enligt planerna ska handla om pastoratets fortsatta utmaningar, midsommardagens texter – och så kommer budet om Brexit … I tv:s nyheter blandas chockreaktioner med jubelskrin och David Cameron använder en retorik som inte ligger långt efter Churchill. I detta ögonblick hittar jag ytterst få sakliga svar bland exit-anhängarna. Det handlar bara om att återfå ära, stolthet, traditioner, sjukvård och kolgruvor. Fast en och annan tycks redan fått kalla fötter och börjat ändra sig.

Det är förstås en tillfällighet att omröstningen sker på det svenskaste av alla dagar.

Tankarna kommer… jag är djupt tacksam för allt jag fått av mitt land, men inte kan det vara meningen att allt detta jag fått, bara ska bevaras åt mig. Det må vara småländska småbrukare, sydskånska målare eller tyska invandrare på 1600-talet – alla har de slitit och byggt upp. Jag finns med i en kedja och efter mig kommer en ny generation.

Stämmer det som forskningen påstår, så bär jag som kvinna med mig en gen som jag delar med alla andra kvinnor på jordklotet, en gen från ett ursprungligt afrikanskt par som en gång för länge, länge sedan kunde definieras som människor (och därmed inte längre apor).

Denna historia är inget som jag kan kräva, den har bara getts åt mig, för att ge vidare. Solen går upp över oss alla – onda och goda. Har vi fått allt detta, vilka är vi att bara behålla det och bygga gränser åt oss själva?

BREXIT, FLYTTHJÄLP, sill och Små grodorna– och så det ofrånkomliga kravet att koncentrera sig på midsommardagens text där Paulus predikar för filosoferna på Stora torget i Aten. Han har hittat ett altare ”åt en okänd Gud”. Han anknyter till det närliggande i en genial slutsats att vi alla lever och delar samma Gud: ”I honom är det som vi lever, rör oss och är till.” Av en enda människa har Gud skapat alla folk, hävdar han.

Kan det vara så att han kände till genen som löpt vidare från det afrikanska paret!?

Men sedan kommer orden om att ”Gud har fastställt tider och gränser för var vi ska bo …”

Vilken praktmening för de som vill avgränsa

2

sig, bygga murar runt sitt land och stoppa rörligheten! Har verkligen Gud gett oss gränserna? De som skapar konflikter, skiljer människa från människa, som hindrar oss att nå varandra, förenas och försonas.

GRÄNSERNA I VÅRT Europa har ju mest skapats

genom krig – med strävan efter makt, pengar eller, fördomar som underliggande kraft. De må gälla gränsen mellan Skåne och Småland, på Gazaremsan eller på Krim. Eller mellan norr och söder i Helsingborg? Eller resonerar

Har verkligen Gud gett oss gränserna? De som skapar konflikter, skiljer människa från människa, som hindrar oss att nå varandra, förenas och försonas.

Paulus mer utifrån ett allmänt konstaterande, att såhär ser verkligheten ut? Begränsningar hör till livets villkor, till vår otillräcklighet som människor. Ibland som en nödvändig möjlighet kanske, men alltför ofta som ett uppenbart hinder för gemenskap.

TACK FÖR ALLA goda idéer ni

förser oss med genom att rosa och risa tidningen. Tidningen delas ut till alla hushåll 6 gånger/år och är samhällsinformation. Därför får alla tidningen, oavsett om man är medlem i kyrkan eller inte.

Utan tvekan var det korsordet som genererade flest brev och kommentarer i förra numret. Roligt att det är populärt och vi fortsätter med ett nytt korsord på sidan 30. Var med i utlottningen om två stycken biobiljetter.

Lycka till!

I det här numret har vi glädjen att kunna publicera en text av Elza Dunkels. Hon forskar om barn och ungas nätkulturer och är docent i pedagogiskt arbete. Vi har även med ett boktips som riktar sig till unga.

Spotify-listan är den här gången gjord av trettonåriga Elia.

Fortsätt gärna höra av er till oss. Ni hittar vår mailadress i spalten intill, på nästa sida.

NÄSTA NUMMER kommer ut 21 oktober

HÖSTENS PERSPEKTIV: Gränser, begränsningar

och otillräcklighet … vår gränslösa möjlighet är att ”i Gud är det som vi lever, rör oss och är till”, denna livets djupaste tillhörighet och ursprung. På midsommarafton reste vi våra midsommarstänger. Vi klädde dem i vacker, men förgänglig, grönska. Därmed blev de uppenbara uttryck för skapelsens begränsningar. När allt hade vissnat ned stod stommen kvar som ett enkelt träkors. Den gränslösa och gränsöverskridande kärleken försvinner aldrig, den utmanar och inspirerar bland vanliga människor som vi, vi som alla är berörda av den där genen.

GUDRUN ERLANSON

KONTRAKTSPROST

AMOS # 4 2016

amos

Ansvarig utgivare: Inger Wallin I redaktionen: Kontraktsprost Gudrun Erlanson Kent Kvist, Josefine Sjöqvist, Jacob Sunnliden Hemsida: svenskakyrkan.se/helsingborg e-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se Produktion: Verbum AB Tryck: Sörmlands Printing Solutions 2016.

Helsingborg 7 10 32

12

4

4/16

Järnvägssjuka och skärmtid Det finns många likheter mellan järnvägssjukan, då experter varnade för faran med att åka tåg, och skärmtid. Idag har vi vår tids experter som varnar för barn och ungas tid vid sina telefoner och plattor. Men debatten måste nyanseras, menar Elza Dunkels.

Ett nytt liv med mening En stökig ungdomstid med mycket alkohol och fester och upplevelsen av tsunamin 2004 fick Nathalie att tänka om. Ungdomsgruppen i kyrkan blev viktigare och viktigare för henne och nu lever hon ett helt annat liv fullt med mening.

Tillsammans kan vi förändra

Kyrkan kan förändra och vi är en del av den. Att stå tillsammans även med andra kyrkor är avgörande, skriver Björn Kjellström. Påvens besök i Lund är en viktig markör för detta.

Viktigast i livet? Gud och feminismen. Kakan Hermansson har kompassen klar.

PÅ STAN

Vad går du och längtar till?

Lars Hansson, 66, Beddinge: – Nöjd med det mesta faktiskt, men kanske en riktigt bra golfrunda. Ska snart till Tjeckien en vecka, hade inte varit fel då.

AMOS # 4 2016

Markus Gustavsson, 24, Hjärnarp: – Svensexa. Ska hålla en för min lillebror nu i sommar. Känns riktigt bra. Precis fått bokat allt, så hoppas han tycker om det.

Catarina Widtfeldt, 46, Helsingborg: – Jag längtar till min semesterresa till Sicilien nu i sommar. Känns spännande. Ska åka med familj och vänner för första gången.

Kerstin Niléhn, 77, Helsingborg: – Svårt att precisera bara en grej, men fortsatt hälsa. Och så ser jag fram emot varje träff med mina barn och barnbarn.

3

På gång i Helsingborg

BILD: YOUTUBE – ARK ENCOUNTER

Noas ark DEN HAR byggts efter beskriv-

ningarna i Bibeln, är nästan 160 meter lång och har kostat motsvarande 850 miljoner kronor. Nu öppnar ”The Ark Encounter”, en kopia av Noaks ark i den amerikanska delstaten Kentucky, för allmänheten.

Den kristna gruppen som står bakom arken är kreationister och säger att arken kommer att visa att berättelserna i Bibeln är sanna, rapporterar nyhetsbyrån AP på sin webbplats.

Projektet är kontroversiellt, dels för att det delvis bekostats

av skattepengar men också för att det, enligt kritikerna, motverkar den mer vetenskapliga synen på livets uppkomst.

HUR SOM HELST skulle arken knappast klara en ny syndaflod, konstaterar brittiska The Guar-

dian: Eftersom dess bas består av betong skulle den sjunka som en sten.

Byggandet har pågått sedan 2010, och gruppen uppskattar att 1,4 miljoner människor kommer att besöka arken bara under det första året, skriver dn.se.

Svenska kyrkan skickar eget OS-lag SVENSKA KYRKAN kommer att finnas på plats i Rio de Janeiro under de olympiska spelen. Kyrkans lag leds av halmstadprästen Olof Olsson. Olof Olsson, präst i Halmstad och med flera års utlandstjänst bakom sig, bland annat i Brasilien, räknar med att få an­ledning att assistera flera svenska – och nordiska – OS-besökare: – Vi har gjort en riskinventering, och högst kommer risken för rån samt trafiken. Dessutom finns en politisk turbulens sen presidenten nyligen avsatts. Det är klart att det händer någonting och då är det gott att vi är på plats.

Svenska kyrkans OS-lag ska hålla till i en restaurang intill Copacabana. Man ska också stötta ett par lokala hjälpprojekt: – Vi ska ”marknadsföra” de här projekten och kommer att samla in pengar, som vi sen skänker till dessa, säger Olof Olsson.

Källa: Sveriges radio

4

AMOS # 4 2016

Noterat

Svenska kyrkan har ca 6,2 miljoner medlemmar som alla bor i någon av de 1364 olika församlingarna. Kyrkan finns över hela vårt land. Varje församling är unik på sitt sätt men ändå en del av den stora kyrkan. Det händer väldigt mycket runt om i kyrkorna som är värt att notera. l Religion viktig för nyanlända – medlemsantal i samfund ökar Kristna och muslimska medlemmar i trossamfund från Mellanöstern har ökat mest de senaste åren. Den kristna syrisk-ortodoxa kyrkan har ökat från cirka 2 000 betalande medlemmar till 11 000 på fem år.

Källa: Svenska dagbladet. l Bevarar kulturarvet med hjälp av bidrag från staten.

Fördelningen av den kyrkoantikvariska ersättningen är klar. Svenska kyrkans församlingar får dela på 460 miljoner kronor för att bevara kulturarvet.

Källa: Skaraborgs allehanda

l Diakon slår larm om unga hemlösa.

I takt med sommarens intåg har antalet hemlösa som söker sig till Svenska kyrkan i Hässleholm mer än fördubblats. Diakon Jenny Magnusson ser att en oroväckande stor del är unga.

Källa: Norra Skånes tidning l Kyrka i Lund vill locka pokémonjägare.

Det är inte bara Gud folk söker i kyrkan, utan även Pikachu, Eeve och Slowpoke eftersom kyrkor är vanliga pokéstops. Då byter Allhelgonakyrkan i Lund psalmerna mot pokémonmusik och bjuder på fika med ”lures” och extra laddare.

Källa: Sydsvenskan l Kyrkligt tramp i solskenet.

En cykelrunda mellan fem kyrkor. Det står på dagordningen när Löderup församling anordnar kyrkotrampet för alla som vill och kan.

Källa: Ystads allehanda

l Kyrkan gav upp efter år av usel mobiltäckning. Byggde egen mast

i Undersvik.

Svenska kyrkan gav upp förhoppningarna att mobiltäckningen skulle förbättras i Undersvik och satsade i stället på egna master och iår har man också satsat på ett eget nät för surfing och uppkoppling.

Källa: P4 Gävleborg l Kyrkoherden varnar för falsk insamling.

Svenska kyrkan i Hällefors har ingen insamling på gång till Balkan. Likafullt har Hälleforsbor fått besök av personer som påstår detta och ber om kläder och pengar. Nu går kyrkoherden Per Schmidt ut med en varning för bluffmakarna.

Källa: Filipstads tidning

Recension: Styx märke DE TVÅ syskonen Sofia och Leo blir jagade av Styx soldater. I flykten hittar de en gammal ihålig ek där de söker skydd. Plötsligt sluter sig eken kring dem och det blir mörkt. De lyckas undkomma soldaterna.

Plötsligt öppnar sig eken igen och de båda syskonen befinner sig i en helt annan värld. Det blir början på ett spännande äventyr. De träffar Tilia som ger dem en liten nyckel av guld. Nyckeln passar till ett lås som kommer stoppa mörkrets utbredning. För att ta sig till låset får de en karta. Sofia och Leo får hjälp av enhörningen Månstråle att ta sig vidare ut i den nya världen.

UNDER SITT äventyr utsätts de för allehanda faror och inte minst frestelser av olika slag. De erbjuds stor makt och rikedom. Evig ungdom och lycka.

Frestelser som är svåra att motstå och som många gånger sätter dem i klistret. För varje händelse som sker, god som ond, faller en pjäs i det stora schackspelet som pågår någonstans. De blir snart medvetna om att deras agerande och val under äventyret har en direkt påverkan i det stora spelet.

Så plötsligt står de öga mot öga med den svarta kungen. Allt de varit med om kokas ned till detta ögonblick som kan förändra tid och rum.

BERÄTTELSEN ÄR perfekt för 9-12 åringar och fylld

med rik symbolik som anstår en riktig fantasy.

Boken är skriven av Hanna Blixt och går att köpa via bornelings.se

”Många fantasyberättelser är spännande, men i mitt tycke lite väl mörka i dag. Det här är ett ljusare och snällare alternativ, med flera skikt. Boken har fått flera positiva recensioner från läsare mellan 8 och 85, så jag tror och hoppas att alla ska få med sig något, oavsett om det är en spännande lässtund eller tankar om vad vi värderar i livet.

Styx märke är den första boken i en serie.”

HANNA BLIXT

AMOS # 4 2016

5

På gång i Svenska kyrkan

Avgörande beslut SVENSKA KYRKANS högsta beslutande organ

heter kyrkomötet. De sammanträder två gånger om året. Till kyrkomötet är det direktval och alla medlemmar som fyllt 16 år kan få rösta. Mötet hanterar frågor som först och främst gäller kyrkoordningen, alltså de riktlinjer som gäller för hela Svenska kyrkan. Frågor som rör enskilda församlingar är inte kyrkomötets ansvar.

Till kyrkomötet läggs ett antal motioner.

Samtliga motioner går att läsa på deras hemsida. Och i dessa frågor beslutar sedan den 249 valda ledamöterna. Bland annat föreslås att man ska utforma en ceremoni för de som blivit medlemmar i Svenska kyrkan. En annan föreslår en särskild legitimation för präster och diakoner. Att bära svart skjorta med prästkrage är inget olagligt och för att människor inte ska kunna bli lurade föreslås en särskild legitimation. Förslag att stärka det ideella arbetet finns också. Som att man i kyrkoordningen lägger till en formulering som gör att församlingarna måste befrämja ideellt arbete.

FÖLJ KYRKOMÖTET på Facebook (sök kyrkomötet) och Twitter (@kyrkomotet).

Eller läs motioner och följ arbetet via svenskakyrkan. se/kyrkomotet

2016 års kyrkomöte hålls 27–30 september och 21–23 november på Uppsala Konsert & Kongress.

Nu ska ”världens viktigaste bok” bli mer lättläst HALLÅ DÄR ...

Anders Blåberg generalsekreterare på Svenska Bibelsällskapet som initierat nyproduktionen av en bibel på lättläst svenska.

Varför är det viktigt att ha en bibel på lättläst svenska?

– Vi har som en övergripande vision bland Bibelsällskapen i världen att Bibeln är för alla. Det kan gälla alla språkgrupper, då blir översättningsarbetet viktigt. Men det kan också handla om att röja undan hinder för den som har svårt att läsa en text.

En lättläst Bibel på svenska gör det möjligt för de med svagare läskapacitet att få tag i det vi kallar ”världens viktigaste bok”. Vi kommer också att under lång tid framöver

6

ha en stor befolkningsgrupp med svenska som andra eller tredje språk.

mat vår kultur och vårt tänkande i 500 år.

Det är ett arv vi har med oss och något som fortsätter att prägla oss.

Vad hoppas Svenska bibelsällskapet att den här versionen av bibeln ska bidra med?

Blir det en annan bibel än den som redan

– Den kommer att bidra till att utanförskapet minskar, det vill säga lässvårigheter behöver inte hålla mig borta från moment i gudstjänsten som förutsätter läskunnighet, eller samtal kring livets frågor som baseras på Bibelns berättelser, för att nämna några exempel. Främst ska man ändå säga att grupper av människor får tillgång till Bibeln ”på sitt språk”, det vill säga ett lättläst språk. Varje gång Bibeln bryter en barriär och blir tillgänglig för bredare grupper är det positivt för allt vårt bibelarbete.

Bibeln är inte bara en kyrkans bok. Den har sin givna plats i samhälle och skola, har for-

finns?

– Arbetet kommer att utgå från den officiella bibelöversättningen, Bibel 2000. Översättningen sker vers för vers och det är viktigt. Den som läser ska kunna orientera sig utifrån det system med kapitel och verser som Bibeln normalt indelas i. På så vis är det inte en främmande Bibel. Men språkligt blir den annorlunda. Antalet använda ord är begränsat.

Jag tror också att många vill köpa en lättläst Bibeln av ren nyfikenhet, att läsa på ett annorlunda sätt.

JACOB SUNNLIDEN

AMOS # 4 2016

JÄRNVÄGSSJUKA OCH SKÄRMTID

I

mitten av 1800-talet gav den medicinska tidskriften Lancet ut ett temanummer om riskerna med järnvägstrafik. Forskningsartiklarna handlade om skakningarnas påfrestning på kroppen, rökens inverkan på lungorna och för tidigt åldrande framkallat av tågåkande. Under samma tid skrevs böcker om hur folk skulle undvika att bli stressade av nyheter som att navigera i stora städer och att läsa en tidtabell.

I dag kan vi avfärda sådan forskning som irrelevant. Inte för att den är felaktig utan för att vi har förstått att det visserligen kan finnas risker med järnväg, tidtabeller och stora städer, men att dessa risker faktiskt är acceptabla. Vi förstår att vinsterna är större än förlusterna och att livet vore bra mycket krångligare, kanske även farligare, utan den infrastruktur som växer fram.

ÄNDÅ SER VI exakt samma sak i dag, alarmistiska

forskningsartiklar och böcker om samtidens framväxande infrastrukturella element. I dag handlar det om skärmar, men argumentationen är densamma. ”Människan är inte gjord för detta! Det måste få ett slut!”

Det finns påhittade tester för att se om du är beroende av din skärm och det finns studier som visar på negativa effekter om barn använder skärmar.

Det finns psykologer som menar att föräldrar som använder skärmar påverkar sina barn negativt. Det finns till och med ett särskilt ord för att beskriva företeelsen; man kallar det skärmtid. Att sedan skärmar kan möjliggöra så vitt skilda saker som att sprida rasistiska lögner och skajpa med mormor, är inte relevant för alarmisterna. Likheterna med järnvägssjukan är alltså mycket stora. En oro över utvecklingen plockas upp av forskare och livsstilscoacher.

Dock måste såväl järnvägssjuka som skärmtid tolkas utifrån de sammanhang där de uppstått. Studierna har genomförts med människans bästa för ögonen och utifrån rimliga antaganden. Rimliga just vid tillfället, åtminstone. Att det senare visade sig vara just antaganden, eller rent av fördomar, är en annan sak.

vad det nya kan vara bra för, medan vuxna är bättre på att se avigsidorna. Det kan delvis förklaras med att förmågan till konsekvenstänkande ökar med åren, men det är långt ifrån hela förklaringen. För att helt kunna förstå oron för skärmtid måste vi även blanda in synen på unga.

VI AGERAR OFTA som om unga vore mindre kunniga och

deras intressen oviktiga. Vi är dåliga på att ta in ungas perspektiv när vi diskuterar teknisk utveckling, vilket kan bidra till att faror blåses upp till orimliga proportioner. Om vi i stället kan inkludera unga i debatten om samtiden, ökar våra chanser att utveckla en djupare analys. Så att vi kanske redan i dag kan prata om att skärmar är viktiga, till och med omistliga, infrastrukturella element. Med fördelar och nackdelar, som det mesta i livet.

”

ELZA DUNKELS

Vi är dåliga på att ta in ungas perspektiv när vi diskuterar teknisk utveckling, vilket kan bidra till att faror blåses upp till orimliga proportioner.

MEN HUR KAN vi lära oss något av dåtiden så att vi inte hamnar i samma situation, om och om igen? Jag tror att det delvis handlar om hur vi tänker om unga. För att generalisera är ungdomar bra på att plocka upp nyheter och förstå

AMOS # 4 2016

7

Reportage: Öppen förskola När klockan närmar sig nio på förmiddagen börjar föräldrar och barn att så sakteliga droppa in. Då blir det tid till frukostfika i ungefär en timme.

När sen klockan plingar hörs barnens jubel – alla vet vad som är på gång – och det går inte att ta miste på att de ser fram emot det!

TEXT OCH FOTO: MIKAEL CARLSSON / DINBILD.COM

Lek, bus och nya vänner på S:t Olof – MAMMA, VI SKA sjunga nu! Kom! säger en liten flicka i fin sommarklänning samtidigt som hon steppar iväg raskt över golvet. Sen hörs från lekrummet in i kyrkan där man samlats för sångstund, hur kören med både barn och vuxna tar sats ända från tårna ...

– Nu rullar våran sång igång ...

Sången och musiken upprepas, samtidigt som den lilla uppstoppade gossehunden går runt och hälsar på alla barnen.

– Jag blir så glad när jag ser dig, voff voff!

Och både barn och vuxna stämmer tillsammans in i körsången.

Det är en helt vanlig dag i S:t Olofs församling där kyrkan arrangerar öppen förskola. Måndagar och torsdagar hålls dörrarna öppna för föräldrar och barn som vill komma på en trevlig stund. Tillsammans bjuder man på sig själv. Både personalen, föräldrarna och inte minst barnen har en riktigt trevlig stund tillsammans.

EN AV DEM som gått på den öppna förskolan länge är Johanna Keidser från Laröd, med sina två barn Liwa, 3,5 år och Tuwa, 1,5 år.

– Jag började gå hit med den stora tjejen för ungefär tre år sedan. Då följde jag med en annan mamma från min BVC-grupp.

Jag gick hit mest för att ha något att göra, annars blir det ofta att man bara sitter hemma. Det blir en lite ensidig vardag, förklarar Johanna och fortsätter; – Det är skönt att ha någonstans att gå och träffa andra vuxna och där samtidigt barnen får träffa andra barn och utvecklas med andra i sin egen ålder innan de börjar dagis.

8

Liwa måste hålla det lite hemligt för storasyster, för hon vill hellre följa med hit än att gå på dagis.

Mamma Johanna gick under ett och ett halvt års tid på den öppna förskolan innan det var dags att börja jobba igen och då den äldsta dottern Liwa fick börja på dagis igen hemma i Laröd. Så då blev det paus från öppna förskolan ett tag. Men så fort det blev klart att det var dags för ”nummer två”, så var Johanna snabbt på plats på S:t Olof igen!

– Jag gick hit så snart det bara gick. Det blev väldigt tidigt. Men det var betydligt roligare för Liwa att vara här och leka med sina kompisar än att gå hemma med mig och en liten bebis hela dagarna, berättar

Johanna och fortsätter: – Nu går jag hit med båda tjejerna på måndagarna, men på torsdagarna är det bara jag och lillasyster Tuwa. Vi måste hålla det lite ”hemligt” för storasyster, för hon vill egentligen hellre följa med hit än att gå på dagis hemma i Laröd.

Men det borde väl finnas andra ställen betydligt närmre att gå till än att ta sig hela vägen från Laröd in till Helsingborg och S:t Olof ? Varför gör hon det egentligen?

– Visst gör det det. Men min mammagrupp är inne i Helsingborg så de flesta är AMOS # 4 2016

”

Man kan droppa in när som helst och dessutom är det en bra mix med lek, sång och fika som gör att det känns extra bra.

fantastisk och väldigt varma, det är trevligt och familjärt. Sen att man kan droppa in när som helst och dessutom är det en bra mix med lek, sång och fika som gör att det känns extra bra – det är inte så uppstyltat som det kan vara på andra ställen. Jag tycker det är trevligt att kyrkan gör en sån här sak som kan spräcka de förutfattade meningar en del människor ibland kan ha.

Det var betydligt roligare för Liwa att vara här och leka med sina kompisar än att gå hemma med mig, säger Johanna

inne i stan så då blev det att vi utifrån tog oss in i stället, berättar Johanna och fortsätter: – Och så känns det väldigt tryggt att komma hit igen eftersom vi hade det så fint här med Tuwa när hon var liten. Vi känner personalen och har lärt känna massor med nya vänner. Sen är det bra med blandade åldrar på barnen, så man inte begränsar någon från att komma hit utan alla är välkomna. Det tycker jag är bra.

JUST NU ÄR Johanna föräldrarledig från sitt

arbete på Solid försäkringar fram till sepAMOS # 4 2016

tember. Pappa i familjen har tyvärr ingen möjlighet att ta ledigt. Men det är inget som bekommer Johanna särskilt mycket.

– Jag tycker det är ganska skönt att vara hemma mammaledig faktiskt.

Att det kan finnas människor som har förutfattade meningar om verksamheten för att den drivs i kyrkans regi, tror Johanna säkert att det finns. Men det är inget hon fäster någon större vikt vid.

– Man kan tänka sig att folk säger ”jaha, där sitter ni och ber hela dagarna” – men så är det verkligen inte. Personalen är helt

ÄVEN OM DET inte alltid går att få låna familjens bil för att ta sig in till förskolan, så försöker Johanna alltid lösa det – även om det skulle innebära att åka kollektivt.

– Det blir lite bökigare med bussen, men vi vill gärna hit ändå. Kyrkligt eller annat, oavsett så tycker jag att fler borde komma till öppen förskola. Det är nyttigt för både barn och föräldrar att träffa andra än bara sin familj och inkörda vänner – inte minst för att lära sig möta nya människor.

– Det finns ingen som sitter och trycker i ett hörn. Alla pratar med alla. Barnen blir en naturlig ”ice breaker” – när de leker med varandra blir det att föräldrarna också tar kontakt och börjar prata med varandra.

Medan vi får en pratstund med mamma Johanna styltar Tuwa rundor och utforskar helt på egen hand. Hon tycks leka mest med alla. Och lite extra spännande verkar rutschkanan vara som hon ganska nyligen upptäckt. Men mamma tar dotterns utforskningsexpeditioner med ro.

– Jag tycker det är bra om hon får gå runt lite själv och utforska och upptäcka så hon lär sig att bli lite mer självständig. Jag känner att jag lugnt kan släppa henne, och är det något så vet hon precis var jag är.

9

Mitt i virveln av festande och alkohol fann sig Nathalie Bencic plötsligt desperat ropande på hjälp. Och hennes uppriktiga bön öppnade vägen till ett helt nytt liv och äventyr.

TEXT: DIANA PADUCH ABRAHAMSSON FOTO: KARIN NYTOMT

Bönen som förändrade allt ÄR DET NÅGOT Nathalie Bencic älskar så är det ungdomar. Hon älskar tempot, stojet, leken och de galna upptågen, men precis lika mycket de ärliga frågorna, sökandet efter det äkta i livet och stunderna då hon själv får dela med sig av sitt liv och sin historia. Efter flera år som lägeransvarig på Elida kombinerar hon numera engagemanget ombord med studier för att bli högstadielärare. Och hon tar gärna varje tillfälle som ges att berätta om sin tro.

Så var det definitivt inte för tio år sedan.

Då var hon snarare partypinglan framför andra, där vännerna och alkoholen stod i centrum och kyrkan mest var en dammig, död institution.

– Hemmafesterna med kompisgänget drog igång redan på högstadiet, berättar Nathalie.

– Till en början var det i all enkelhet, som för de flesta som sysslar med sånt. Men ju längre tiden gick så började man tåla mer och mer alkohol och det blev stora mängder väldigt ofta. En fest i veckan eskalerade till flera, och snart var festandet det som helt uppfyllde tankar, snack och helger.

NATHALIES ETT ÅR äldre syster hade valt att konfirmera sig och fortsatte sedan hänga i en ungdomsgrupp i kyrkan. När hon berättade hur kul de hade det, var inte Nathalie sen att följa efter; allt som stavades roligt väckte hennes intresse, även om hon hyste viss skepsis till detta med kyrka. Till sin för-

10

våning trivdes hon riktigt bra, särskilt tack vare prästen, som med kärleksfull attityd lät alla sorts frågor få plats.

– Det var högt i tak, men han var samtidigt väldigt rak när det gällde vad Bibeln stod för.

Vi tyckte det var lite knasigt ibland, men han utstrålade så mycket kärlek och omtanke mot oss hela tiden. Vi kände heller aldrig att han dömde oss vad vi än sa eller gjorde.

UNDER JULHELGEN 2004 åkte hela familjen till Thailand för att fly den svenska vintern, och de hade en fin semester tillsammans.

Någon dag innan hemresan låg Nathalie på stranden när hennes pappa kom ner och kommenterade att havet såg så konstigt ut; vattnet hade liksom sjunkit undan onormalt mycket.

– Vi såg hur vågorna kom och gick och hur det blev kraftiga strömmar som drog med grejor ut i havet. Folk på stranden blev oroliga, men samtidigt fanns det också en nyfikenhet. Det blev stökigt och oroligt, minns Nathalie.

– När mamma kom ner till vattnet ställde hon sig att titta ut mot horisonten, och plötsligt skrek hon, ”Spring!”. Då sprang vi för våra liv, och fick även med oss min syster som legat kvar i bungalowen och sovit, fortsätter hon.

– Jag minns att jag vände mig om en gång medan jag sprang och såg då en enorm, blå vägg. Det var faktiskt det enda jag såg.

Mamma har efteråt sagt att den skräck hon

Nathalie Bencic var på semester i Thailand när tsunamin slog till. Då bad hon till Gud från djupet av sitt inre – och kände att han lyssnade.

såg i mina ögon inte går att beskriva. Det kan jag förstå, för jag trodde verkligen att vi skulle dö.

Familjen lyckades ta sig i säkerhet upp på ett berg, och väl där uppe kom Nathalie att tänka på en av sina vänner som befann sig i Phuket. Där hade tsunamin slagit till än värre, fick de berättat, och hon kunde inte sluta oroa sig över hur det gått för sin vän.

– Då bad jag till Gud för Johanna. Visst hade jag kastat iväg någon bön tidigare. Men detta var på riktigt, från djupet av mitt inre.

– Plötsligt bara visste jag att Gud faktiskt lyssnade på mig. Jag fylldes av en oförklarlig frid och en visshet om att Johanna var okej, fortsätter Nathalie.

Strax därefter fick de också bekräftat att vännen och hennes familj klarat sig. Nathalie hade fått ett bönesvar.

Nathalie fortsatte att gå till ungdomsgruppen i kyrkan, men parallellt levde hon ett helt annat liv.

AMOS # 4 2016

”

På studs kände jag hur ångesten rann av mig, och jag bara visste, där och då, att detta är sant. Jesus är verkligen på riktigt. Och jag bestämde mig för att följa honom.

– Livet snurrade på allt fortare, med fler fester, mer sprit och allt mindre minne av vad som verkligen hände under festkvällen, minns Nathalie.

– En höstkväll under sista året på gymnasiet var vi ute och festade, men för mig blev hela kvällen en enda stor blackout. När jag vaknade upp, i en för mig helt främmande, riktigt dålig situation morgonen efter, insåg jag att jag höll på att tappa kontrollen över mitt liv.

– Jag tog mig hem och in på mitt rum och väl där brast det för mig. Jag storgrät och fick panikångest, över både den här händelsen och många tidigare.

RUNT, RUNT GICK hon på sitt sovrumsgolv och

visste varken ut eller in, tills hon plötsligt fann sig stående framför sin bokhylla. Utan att riktigt veta varför tog hon ner sin, i princip oanvända, konfirmationsbibel.

– Jag kommer inte ihåg vad jag slog upp, AMOS # 4 2016

men jag läste kapitel efter kapitel, och så bad jag en enkel men verkligt uppriktig bön: ”Gud, om du hjälper mig nu, så gör jag vad du vill”, berättar Nathalie.

– På studs kände jag hur ångesten rann av mig, och jag bara visste, där och då, att detta är sant. Jesus är verkligen på riktigt. Och jag bestämde mig för att följa honom.

ALLT VAR INTE lätt att ändra i en handvänd-

ning, men även om hon ibland verkade tappa greppet och föll tillbaka, visste hon hela tiden inom sig att det var annorlunda nu.

– Den stora vändningen i mitt sätt att leva kom i och med att jag hösten efter studenten, mönstrade på segelbåten Elida, säger hon.

Hon hade tidigare varit där fyra olika läger med sin ungdomsgrupp men nu var hon där som besättning. Där fylldes dagarna av ungdomar, som hon fick berätta för om Guds kärlek och sin väg till honom.

– Men det var också en utmaning, eftersom jag tvingas ta itu med mig själv och min tro. Så fort jag kom åt diskuterade jag med besättningen och ifrågasatte mycket. Men de hade ett enormt tålamod med mig, säger Nathalie och skrattar.

– Livet ombord var så annorlunda mot allt annat jag upplevt dittills, och det som jag tänkt som ett år ombord på heltid blev sju.

Jag fick se så många ungdomar göra samma inre resa som jag.

Trots nuvarande studier är hon forfarande är engagerad i Elida på deltid och är där och arbetar så ofta hon kan.

När Nathalie ser tillbaka på sitt liv kan hon konstatera att livet med Jesus har växt och format henne på ett positivt sätt.

– Jag ångrar aldrig att jag bad den där ärliga bönen hemma på mitt rum. Det blev början till ett fullständigt nytt liv. Och numera festar ”partypinglan” Nathalie loss på ett helt annat sätt.

11

Porträttet: Kakan Hermansson

Viktigast i livet? Gud och feminismen. Kakan Hermansson har kompassen klar. Men hon vet också att ingen tro i världen skyddar mot skammen över att inte passa in.

TEXT: KRISTINA LINDH/AMOS MAGASIN FOTO: THRON ULLBERG

KAKAN utan socker

k

LARA KYRKOGÅRD i Stockholms city. Klock-

an är ett och Kakan Hermansson äter ost.

Inte som lunch utan som frukost.

Det är tråkigt att äta ensam så hon har sparat sig. Hon drar isär nätpåsen med Babybel, skalar av det röda ytterhöljet från en portionsbit och blickar ut över gravarna. Stenblocken är enorma.

– Är det bara viktiga personer som ligger här? Jag trodde det skulle vara lite mer vanligt folk.

Vi sitter på en trappavsats med ryggarna mot kyrkväggen. Kakan Hermansson har valt platsen. Man kunde tro att andra ställen låg närmre till hands för en folklig, aktivistisk, lesbisk konstnär med passionerat sminkintresse och omedelbar närhet till gapflabb. Men icke. Kyrkan och gravarna fick det bli.

Eller som man också skulle kunna säga: Tron och Döden.

– Jag har haft mycket död i mitt liv, vänner och anhöriga som gått bort. Jag skräms inte av det. Vi pratade ofta om döden när jag växte upp, om att inte vara rädd för den.

Senast idag frågade en döende bekant om Kakan Hermansson, som är keramiker och redan på Konstfack iscensatte sin egen begravning, ville göra hens urna. Hon fick

förklara att en urna i keramik inte är så hållbar – tänk om man tappar den! – och slussade vännen vidare till en person som gör urnor i lämpligare material.

Samtidigt står även den som lärt sig att inte vara rädd för döden handfallen när det gäller.

– Varje död är vidrig eftersom den väcker sorg. Döden är som när någon gjort slut.

Tron har däremot inget slut och frågan är om den ens har en början. Inte i Kakan Hermanssons fall. Den har alltid funnits.

För att familjen gick i kyrkan? Nej, det gjorde de inte.

För att familjen läste Bibeln? Nej, det gjorde de inte heller.

Utan för att ”Gud valde mig”.

– Herregud, jag låter helt hippiefrikyrklig! Men jag har aldrig valt att tro. Det är som med feminismen. Tron och feminismen är två väldigt naturliga grejer i mitt liv, med den skillnaden att feminismen måste man kämpa för medan Gud bara är där.

TRON ÄR ett tyst samtal och en känsla av att vara skapad för att kämpa mot orättvisor. Varje kväll ber hon. Ingen har lärt henne, det är något hon byggt upp själv. Många gånger har hon tänkt att ”det är nu min tro på Gud tar slut”. Som när lillasyster blev sjuk i cancer eller när vänner dött. Men det har blivit tvärtom; med åldern blir tron stabilare.

FORTSÄTTNING

12

AMOS # 4 2016

Kakan Hermansson

AMOS # 4 2016

Född: 1981 i Lund.

Bor: I Stockholm.

Familj: Mamma, pappa, lillasyster, flickvän och vänner.

Yrke: Programledare, komiker, konstnär, skönhetsbloggare.

Aktuell: Med boken Hela Kakan.

Bakgrund: Har examen från Konstfack, jobbar främst i keramik. Gjorde humorprogrammen Locash på ZTV 2008, samt talkshowen Kaka på kaka för SVT 2010. Har varit sidekick i Idol och värd för Sommar i P1 2014.

13

Porträttet: Kakan Hermansson De senaste åren har hon umgåtts mycket med troende som inte är födda i Sverige. Muslimer, kristna och judar. Självklarheten inför religionens vardag är väsensskild från den hon annars möter.

– För många svenskar är religion ENBART maktmissbruk. Så är det inte för mig. Jag är uppvuxen med att Gud är god, solidarisk och älskar alla.

Många förknippar tro med föreställningen om att man ständigt påminns om sin synd.

– Jag tror att tröskeln till Gud handlar väldigt mycket om klass och förutfattade meningar. Under min tid på Konstfack, där det mest går medel- och överklass, fanns en tjej som jobbade med Gud som tema i sin konst. Det var så tydligt att INGEN av mina lärare visste hur de skulle hantera det. De hade inga referenser. Vissa var väldigt föraktfulla.

KAKAN HERMANSSON skalar ännu en ost och morrar. Det där

50-talsarvet från ett folkhem där någon annan hela tiden skall ta hand om en och där man aldrig får lära sig att ta sig själv på existentiellt allvar! Hur ska man kunna möta en tro då?

– Jag hatar sossarna nu. Eller, det gör jag förstås inte. Skriv inte det, mina mor- och farföräldrar var sossar och kommunister hela bunten. Och visst har sossarna åstadkommit enormt mycket gott. Men de har också gjort svenskarna identitetslösa och rädda för att sticka ut. Klart man inte vågar vara kristen i ett sånt land – då tror folk att man är ett freak!

En grön pumpflaska plockas fram ur väskan. Vill jag testa? Jag får en ansiktsdusch. Och en till. Och ännu en. ”Vårdande och uppfriskande för hyn”, förklarar Kakan Hermansson och hejar på en förbipasserande obekant bög.

Ibland har man sådana dagar. Dagar då man hälsar särskilt, homosar emellan. För att man känner sig mindre rädd än vanligt. Eller för att man tvärtom känner sig extra utsatt.

Kakan Hermansson tog sina första steg på mediescenen med humorprogrammet Locash på ZTV. Det var 2008 och hon var 27 år. Sedan dess har det blivit musikvideor, talk show, side kickuppdrag, sommarprat i P1 och en plats såväl i julkalendern som i På spårets tågvagn tillsammans med pappa Jan. Det är en rörelse från periferi till centrum. Längs resan har hatet mot hennes person långsamt klingat av, även om hennes medverkan i julkalendern renderade ett antal anmälningar från de som har svårt att glömma hur hon twittrat om att ”alla poliser är svin” (något hon bett om ursäkt för) samt andra

KAKAN HERMANSSON OM: FRÄLSNING. ”Alla är frälsta även om de inte vet om det.”

SYND. ”Extremt normativt. En konservativ kristen tycker

förmodligen att mitt liv som lesbisk feminist är synd. För mig är synd att döda, våldta och förgripa sig på barn. Ömsesidig kärlek är aldrig synd.”

FÖRLÅTELSE. ”Möjligheten att bli förlåten hör till det mest grundläggande i en människas liv. Det är förutsättningen för att känna sig accepterad.”

KÄRLEK. ”Den är så viktig och så jobbig. Kärlek är relation.

Jag var besatt av ensamma människor när jag var liten för jag tyckte så synd om dem. Guds kärlek är okonstlad och ställer inga krav på motprestation.

OMVÄNDELSE. ”Man behöver inte omvända sig. Gud är en så stark force att även de som vänder ryggen mot Gud eller som inte ens vet att man kan göra det ändå får ta del av Gud.” ögonbrynshöjande formuleringar.

Som hon själv säger: ”Nu vet folk att den där sura feministen finns”.

Sur eller ej, nu kommer denna feminist med en bok om sin uppväxt. Hela Kakan heter den. Med tanke på att tron – den som vid sidan av feminismen är själva grunden – bara nämns i ett kort kapitel på slutet, kan man reservera sig mot titeln.

Det hindrar inte att boken är en mycket öppen skildring av barndomen i Lund. Om pappa religionspsykologen och mamma undersköterskan. Om morbror som satt inne och mormor som missbrukade, och om hur detta varit nedsänkt i den goda viljans tysthet.

Det är en berättelse om ADHD, tjockisförtryck, sexuella trakasserier och socialt arv.

Vad har du fått syn på under skrivprocessen?

– Att jag är helt besatt av mina föräldrar. En kort tid var jag på Palma för att skriva. Jag messade min syster: ”Alltså, jag är helt besatt av våra föräldrar!”. Hon bara: ”Jag med!”. De är så fantastiska. Jag vill hela tiden veta mer om dem, om deras barndom, tankar och känslor. Är det för att du vill veta vem du själv är?

FOTO: BO HÅKANSSON/TT

– Inte alls. Jag vet vem jag är. Min besatthet handlar om att de är intressanta människor som inspirerar. Det är inte alla som tycker så om sina föräldrar. Men kulturen i vår familj handlar mycket om att ge och ta. Mamma och pappa säger att de har lärt sig jättemycket av mig och min syster. Det tycker jag är så fint.

Att man kan växa av sina barn.

I boken vänder du till dig själv som 14-åring. Vad är den största skillnaden på 14-åringen du var då och 34-åringe du är nu?

– Att jag förstått att jag är en smart person. Det tyckte jag inte då. Jag var ADHD-tjejen som inte kunde vara tyst och som blev hårt straffad för det.

Det är bara några år sedan hon fick diagnosen. Den har förändrat livet. Nu tar hon hand om sig själv, försöker sova mycket.

HON ÄR kritisk till diskussionen om ADHD. Oftast syns bara de

2015 tävlade Kakan Hermansson och pappa Jan i På spåret.

14

framgångsrika fallen. Kändisar som lyckats använda diagnosen som motor i en kreativ karriär. Man pratar sällan om baksidorna: missbruk, beroende, självmedicinering.

Kolla på Sveriges fängelser, säger hon. Där kan vi snacka om AMOS # 4 2016

”För många svenskar är religion ENBART maktmissbruk. Så är det inte för mig. Jag är uppvuxen med att Gud är god, solidarisk och älskar alla.”

AMOS # 4 2016

15

Porträttet: Kakan Hermansson ”Gud har satt oss här på jorden. Men vi får figure shit out själva. ” baksidor. Den som har ADHD blir tidigt utpekad och straffad i skolan för vredesutbrott och koncentrationsproblem. Inget av det kan barnet hjälpa eller kontrollera. Men självbilden man får då följer med hela livet. Och den är en direkt biljett till självdestruktivitet.

Hur har din egen självdestruktivitet sett ut?

– Jag har haft sån ångest! Jag har rökt gräs för att komma ner i varv. I dag äter jag antidepressiva och mår bättre. Jag pratade med en kille i går natt om detta. Om hur det är omöjligt att förklara för människor hur det känns när hjärnan är igång dygnet runt. När det bränner i huvudet! Inombords brukar jag ha fyra samtal och sjunga på en sång. Samtidigt.

Vad fan ska man göra när man är så utmattad hela tiden?

Har tron något att bidra med i de stunderna?

– Bara självförtroendemässigt: ”Så här är jag skapad och det är inte mer med det”.

ADHD:n har ju också gjort mig till en fantastisk person. Jag älskar min skitsnabba hjärna. Även feminismen har hon ADHD:n att tacka.

Varför blev just hon utkastad och fick kvarsittning men inte Putte eller Vahid, trots att de pratade mer? Skammen har förföljt henne hela livet, säger hon. Skammen över att inte kunna vara den kvinna som samhället vill att man ska vara: Lydig, tyst och tillgänglig.

ETT ANNAT starkt tema i Kakan Hermanssons liv är klass. Varför lyckas ingen prata om det på riktigt, undrar hon. Vänstern gör det inte. Och högern gör det absolut inte. Hon saknar ett samtal om vad klass gör med människor.

– Min mamma har jobbat som undersköterska i 40 år och väldigt sällan har någon läkare hälsat på henne. Det är klassförtryck och det gör något med självförtroendet. När vi var små köpte mamma aldrig något till sig själv för att hon på något sätt inte tyckt att hon varit värd det. Att vara kvinna, låginkomsttagare, invandrare, flykting … alla de sakerna gifter sig.

Vad är rättvisa för dig?

– Det är när det är demokratiskt. Ska det vara så att tjejer på sju till åtta år måste skaffa sig överlevnadsstrategier för att killar tafsar? Det är inte rättvisa.

Rättvisans drivkrafter är två. Dels bitterheten över en barndom utan pengar, dels ansvaret att ta reda på andras orättvisor.

Hon är uppvuxen med synen att religion och politik ska blandas; hur skulle den som är troende kunna exkludera tron från resten av livet? Och hur skulle den som har en politisk övertygelse kunna göra det? Den som vill skilja dem åt har

16

varken förstått tro eller politik. Det är därför hon aldrig skulle drömma om att säga ”Ta Jesus i hand så kommer det rädda dig”. Kakans religiösa metod lyder ”Skaffa dig en genusanalys”.

– Gud har satt oss här på jorden. Men vi får figure shit out själva.

Du har kämpat för din egen rätt och du kämpar för andras. Är det viktigt för dig att vara stark?

– Jag vet inte ens vad det betyder. Stark är att vara ärlig och känna efter. För mig är det viktigt att vara stark nog att våga ta konflikter. Samtidigt är jag en riktig bölare. Jag har väldigt nära till gråt.

Berätta om ägget.

– Haha! Jag borde ta patent på det! För länge sedan gjorde jag ett keramikägg i skolan. Vi använder det varje gång vi äter middag. Det är enormt mycket snack hemma. Den som håller i ägget får prata till punkt och alla andra måste lyssna. Ägget är en symbol. Det säger ”Dina åsikter är viktiga. De kommer från någonting, de spelar roll i vår familj och de spelar också roll utanför vår familj”.

AMOS # 4 2016

Vi är den första generationen som upplever att varje land har sin egen lokala kyrka.

Men det kostar.

Kristenheten i Mellanöstern utsätts just nu för ett folkmord. Över hela världen marginaliseras, fördrivs och dödas kristna för sin tro.

I 60 år har vi arbetat i tjänst för världens förföljda kristna.

Vill du hjälpa oss i detta arbete?

Bankgiro: 900-3054 PlusGiro: 90 03 05-4 Swish: 900 30 54

www.open-doors.se 16-05 AMOS 198x130.indd 1

2016-04-27 14:47

Nyheter från Artos & Norma

Peter Halldorf

Doften av rykande vekar

Danskt band 80 s. (ord pris 180:-)

Danskt band 443 s. (ord pris 342:-)

Erbjudande 125:-

Erbjudande 235:-

Att älska sin nästas kyrka som sin egen Manifest för kristen enhet och ett ekumeniskt perspektiv på Petrusämbetet

Reformationen ur folkets perspektiv Fredrik Heiding S.J. & Magnus Nyman (red.)

www.artos.se | info@artos.se | 076 779 35 03

Evangeliets ljus Evangeliets gryning Evangeliets kraft Olof Andrén (övers.)

Danskt band 476, 298, 336 s. (ord pris 342:-, 304:-, 323:-)

Erbjudande 235:-, 210:-, 225:-

Special: Religionen i skolan

Ny termin. Nya kunskaper. Om det inte handlar om religion, vill säga. För att dagens elever ska klara framtidens samhälle krävs en förändrad undervisning och en ny syn på tro i skolan. Amos har mött dem som lagt om kurs.

TEXT: MATS KARLSSON/AMOS MAGASIN FOTO: MARCUS GUSTAFSSON

DET RINGER

för religio

IN

 nen

Special: Religionen i skolan

S

verige är ett av världens mest sekulära länder.

Minst hälften av befolkningen – över tre fjärdedelar enligt en undersökning – ser sig själva som ateister eller agnostiker. Samtidigt uppfattar många att det andliga intresset ökar. Här finns en klyfta som tyder på att vår självbild är skev och att statistiken inte säger hela sanningen.

Tre frågor är tabu i Sverige: Vad tjänar du? Vad röstar du på?

Tror du på Gud? I stället för religion pratar vi därför om kultur, i stället för tro säger vi andlighet. Men vi har inte bara tappat språket, vi har även mist kunskap och förståelse för vad religion kan vara för andra.

– Den bild som förmedlas i skolan är ofta att en sekulär uppfattning är normal och objektiv, medan en religiös är gammaldags och avvikande. En modern människa är ateist och sekulär, religionen anses ha spelat ut sin roll, säger Karin Kittelmann Flensner procent av Sveriges som nyligen doktorerat på hur lärare och invånare är med i elever pratar om religion och religioner i Svenska kyrkan ämnet religionskunskap.

(Sv kyrkan 2015) När religion diskuteras som något föråldrat och irrelevant osynliggörs elever med tro, även

63 20

kristna med svensk bakgrund. De kan avskräckas från att vara öppna med det av rädsla för att inte bli förstådda eller för att bli förlöjligade. Skolans sätt att tala om religion kan också göra det svårare för barn att självständigt ta ställning till sin egen och andras tro.

MAJORITETSSVENSKAR I gemen ser religion som tro och en

samling dogmer, medan den för många med annan bakgrund är vardagen. Ändå utgår undervisningen i religionskunskap ofta från dogmer och historia, inte vad religionen betyder för människor här och nu.

Men det håller på att förändras, tror Karin Kittelmann Flensner.

– Segregationen i skolan är stor, framför allt ur ett klassperspektiv. Men jag tror den kommer att minska för att vi fått så många nyanlända elever. När fler elever med olika bakgrund möts blir det svårare att vidmakthålla ett oproblematiserat ”vi”. Lärare och elever kan inte längre prata som om ingen är troende, att alla är sekulära eller priKarin Kittelmann vat troende.

Flensner.

AMOS # 4 2016

Den bild som förmedlas i skolan är ofta att en sekulär uppfattning är normal och objektiv, medan en religiös är gammaldags och avvikande.

”Segregationen i skolan är stor, framför allt ur ett klassperspektiv. Men jag tror den kommer att minska för att vi fått så många nyanlända elever.”

Att det ändå blir så många gånger kan bero på rädsla för att heta dagsfrågor; ämnen som ”skakar inte muslimska män hand med kvinnor?” kan utlösa konflikter. Men det kan också vara dåliga kunskaper, framför allt om skillnader inom religioner. Det blir lätt schablonbilder, och lärare undervisar hellre om religion ur ett historiskt perspektiv.

Eftersom den svenska skolan enligt lag är icke-konfessionell finns även en rädsla för att ta in företrädare för olika religioner.

Detta skapar utrymme för andra aktörer, som Fryshusets projekt Tillsammans i Sverige. Det går ut på att unga människor med olika religiös bakgrund åker runt i skolor och berättar.

– Vi kommer inte som företrädare för en religion. Jag representerar inte en miljard muslimer i världen, utan berättar om mitt liv i Afghanistan och varför jag flydde. Jag hade själv fördomar mot judar och kristna, för jag hade aldrig träffat några.

Nu berättar jag i skolor om islam, för medierna ger inte den enda sanningen, säger Nematullah Rohid.

föredrag till”. Sedan sitter de som ljus i två timmar och vill höra mer när det är slut, säger Joakim Friberg, som läser till präst.

– Och lärarna frågar: ”Hur gjorde ni?

Kan ni komma tillbaka?”

Det elever frågar mest om är HBTQoch genusfrågor. Där är elevernas kunskaper svaga också om var kristendomen procent av invånarna uppger sig inte står, till exempel att Svenska kyrkan kämtro på Gud (SOMpade för samkönade äktenskap innan det institutet 2010) blev lag eller att vi har en lesbisk biskop.

ÄVEN OM LÄRARE gör sitt bästa är ett problem föråldrade lärome-

PROJEKTET BESÖKER tre till fem skolor i veckan,

del som inte engagerar. En elev som haft alla rätt på provet förklarade efter en berättarstund att hen insett att en hel del var fel.

– När vi kommer till en klass suckar elever ”Ånej, inte ett

de flesta i och omkring Stockholm. 10–15 unga är med och berättar. Ibland hinns tre klasser med på en dag, vilket gör minst ett tiotal klasser eller 200– 300 elever per vecka.

AMOS # 4 2016

45 21

Special: Religionen i skolan ”Vi kommer inte som företrädare för en religion. Jag representerar inte en miljard muslimer i världen, utan berättar om mitt liv i Afghanistan och varför jag flydde.”

Hur ska man då förändra skolan så att religionskunskapen engagerar och fångar upp de frågor som unga har men kanske inte vågar ställa i den sekulära omgivningen?

Karin Kittelmann Flensner lyfter fram arbete i mindre grupper som ett sätt att lättare diskutera frågor som kan bli stigmatiserande för vissa elever inför helklass. Exempelvis kan muslimer i en klass känna att de måste stå till svars för vad IS eller andra extrema grupper gör.

I Sverige talar man om religion som tro. Men i stora delar av världen är den mer det vi kallar kultur – vad du äter och vilka högtider du firar.

Gånger de sju år som projektet pågått. Plus samma upplägg i Malmö och Göteborg.

Intresset från skolorna bara ökar, uppger samordnaren Sudhagar Raghupaty som själv är med och berättar om sin hinduiska tro.

– Det är viktigt att visa att människor som har en tro inte är hjärntvättade, att man kan vara religiös och tro på vetenskap samtidigt. Det skulle behövas i andra ämnen också.

SEGREGATIONEN ÄR ett problem, anser de unga berättarna.

Svårast är det i svennehomogena innerstäder där den sekulära synen är stark, medan unga i förorterna är mer öppna och stolta över sina identiteter.

– Det handlar om möten, annars kan jag inte ta emot andra kulturer. Jag kan inte misstänka Rohid för att vara terrorist när jag träffat honom. Integration är inte möjlig om man inte möts, säger Naima Welin Grossmann.

Hon förvånas över hur lite svenskar och andra kan om judars tro och situation. Till exempel att judiska skolor och synagogor alltid har vakter på plats, vilket inget annat samfund i allmänhet har.

– Det är svårt för det svenska samhället att ta ställning, ofta ställer man sig på en sida och ger en fiendebild av procent av invånarna den andra parten. Till exempel förlöjliber till Gud gas antisemitism, många anser att mus(SOM 1987-2014) limer förtrycks mer och man ska hålla på underdogen. Det är väldigt komplicerat och det måste man jobba med.

16

JENNY BERGLUND, docent vid institutionen för historia och samtidsstudier på Södertörns högskola, forskar om olika typer av religionsundervisning. Hon framhåller att lärarnas kunskaper om religiös mångfald varierar väldigt mycket.

– Det finns ett neutralitetsideal som är ganska oreflekterat, att majoritetssynen är neutral. Om man frågar vem som helst vad religion är så säger enorm majoritet att det är tro. Men det är Luthers bild, att nå frälsning genom tro. Det är vår historia, så inpräntad att vi tror att det är en neutral objektiv position.

Man tar sig an de andra religionerna efter protestantisk mall, ser andra religioner med våra glasögon.

Jenny Berglund har skrivit arbetet Svensk religionsundervisning, objektiv eller marinerad i luthersk protestantism? utifrån en tjeckisk forskares syn när hon kom hit för att studera svensk skola, som förebild för neutral undervisning. Hon blev chockad.

– Forskaren sa att undervisningen var ett mecka för lutherforskare! Alla talar om religion som tro, men i stora delar av världen är den mer det vi kallar kultur – vad du äter, vad du har på dig, vilka högtider du firar. Vi kallar det för kultur och äter våfflor på våffeldagen men tänker inte på jungfru Maria.

Vi i Sverige behöver sätta oss själva mer i relation till resten av världen och Europa, tycker Jenny Berglund.

– Vi är ganska konstiga. Sverige är ett av de få länderna i Europa som har icke-konfessionell undervisning där alla går till samma klassrum. Vi är sekulära men det har protestantiska rötter. Vi är ”protestantiska ateister”, i Frankrike finns ”katolska ateister”. Iran har ”shiamuslimska ateister”. Det man tycker ställs i relation till något annat.

Jenny Berglund anser att även andra lärare, inte bara de i religionskunskap, skulle behöva mer kunskap om religion. I till exempel idrott kan det dyka upp frågor om dans, fasta, kläder, simning och annat. Då krävs kunskaper i stället för en vag bild om till exempel ”hur muslimer gör”.

FRÅN KATEKESFOSTRAN TILL RELIGIONSFRIHET

Ämnet Kristendom står på schemat när folkskolan införs. Barnen ska fostras i den evangelisk-lutherska läran, med katekesläsning som grundbult.

22

Ämnet byter namn till kristen­ domsunder­visning.

Katekesläsningen tas bort.

Ämnet byter namn även i läroverken.

AMOS # 4 2016

”Våga visa var du står” FOTO: PRIVAT

Vården kan vara en förebild i sättet att möta människor från andra kulturer och religioner. Det är viktigt att våga visa var man själv står, anser sjukhusprästen Daniel Brattgård.

I VÅRDEN KAN MAN inte, som ibland i skolans religionsundervis-

ning, ha en alltför teoretisk syn utifrån dogmer och heliga skrifter.

Som vårdanställd måste man utgå från individen, hennes behov och värderingar, om exempelvis kosthåll, smärtlindring och inte minst i livets slutskede.

För att få en patients förtroende kan en läkare inte tala i allmänna termer, utan måste visa att hen har respekt för patientens tro och värderingar, förklarar Daniel Brattgård. Han har i 42 år varit sjukhuspräst och utbildat vårdpersonal i hur man bemöter patienter av olika bekännelser.

Det sker bland annat genom rollspel, till exempel om organ­ donationer där vårdpersonal tillsammans med anhöriga ska utreda den avlidnes vilja.

– En läkare förklarade för en ”anhörig” att organdonationer är etablerade internationellt, att alla stora religioner säger ja, och att 80 procent av alla i Sverige är positiva. ”Men det är ointressant nu, det avgörande är vad din son ansåg”. Han hade förstått vikten av att vara tydlig med var han stod och att samtidigt visa respekt för andras uppfattningar.

– I vården står individen och den konkreta situationen i centrum, säger Daniel Brattgård.

livsåskådningsfrågor. Att ta med barnen till kyrkan, be bords- och aftonbön med dem påverkar åt ett håll, att lämna Gud utanför uppfostran påverkar åt motsatt håll.

I ETT MÅNGKULTURELLT samhälle måste man lära sig att hantera olika traditioner och religioner, framhåller han och nämner diskoteksbranden i Göteborg 1998. Där dog 63 ungdomar och ett par hundra skadades. Där fanns unga från fyra världsdelar, 21 länder och 9 religioner. Hälften av de döda kom från andra kulturer. Som en följd bildades ett interreligiöst råd, som ännu finns kvar.

Ett problem i Sverige, anser Daniel Brattgård, är ”neutralitetsfundamentalismen” – att väldigt många tror att de kan ha ett neutralt förhållande till religion.

– Men det är en myt. Du kan inte vara neutral i värderings- och

HÄR SKULLE SKOLAN kunna ta till sig att man som lärare måste

visa var man står, men att samtidigt ha respekt för vad ungdomarna tycker och tänker. Då måste läraren ha en trygghet i sig och veta var hen står, förklarar han.

– Är man osäker blir varje ifrågasättande hotfullt, vare sig du är kristen, muslim eller ateist.

Nu finns ett större intresse för andlighet. I en klass här finns alltid några som är tydligt kristna, det finns några med muslimsk eller ortodox kristen bakgrund, ett antal tydliga ateister. Men därutöver är det en stor grupp elever som är ganska öppna, säger Clara Englund på Värmdö gymnasium.

En finsk gästforskare besökte skolor i Stockholmsområdet och diskuterade mångkultur med lärare och rektorer. Det första många förklarade var att det är bra att vi har ett mångkulturellt samhälle med elever från olika länder.

– De sade ”Vi kan lära oss så mycket av dem”. Vad lär ni er då, frågade forskaren. Då fick hon väldigt ofta inget svar.

Men bilden håller på att förändras, suget efter kunskap är stort i yngre generationer. Om det vittnar Tillsammans för Sverige och inte minst religionskunskapslärare landet runt.

– Jag ser en klar förändring sedan jag började som lärare 1999. Då fanns fler hardcore-ateister, det var mer uttalat.

13

procent av invånarna kallar sig ateister (WIN-Gallup 2012), vilket gör Sverige till ett av världens mest ateistiska länder.

Rätten för elever från andra samfund än Svenska kyrkan att befrias från undervisning i religionskunskap upphör.

Källa: Wikipedia

AMOS # 4 2016

Samma förändring i grundskolan, som ersätter folkskolan.

avhandling om att det talas om religion som något omodernt och förlegat känner hon inte igen. På skolan arbetar man mycket FOTO: JEPPE GUSTAFSSON/TT

Ämnet ersätts på gymnasiet med ickekonfessionell Religionskunskap.

BILDEN I Karin Kittellmann Flensners

23

Special: Religionen i skolan ”Om man frågar vem som helst vad religion är så säger enorm majoritet att det är tro.”

Samhället behöver troende och icke-troende som förstår varandra.

De kanske aldrig har stött på religion, ingen hemma har pratat om det. Det är inget krav att göra det, men de behöver förstå att människor älskar sin religion.

De religiösa måste också förstå ateister – att man kan bygga idéer om ett gott samhälle och en god procent av invånarna besöker gudstjänst/religiöst möte människa på andra principer.

8

(SOM 1987-2014)

FÖR ATT FÖRSTÅ andra är det nöd-

med dagsaktuella händelser, vilket utgår ifrån och tar tillvara elevernas engagemang.

– Motståndet mot religionsundervisning som jag upplevde när jag började jobba finns inte längre. Som religionslärare måste man titta på tendenser i vår tid men också gå tillbaka till våra rötter och se vårt protestantiska arv. Att för oss är religion tro, säger Clara Englund.

JENNY BERGLUND poängterar att vi inte ska överge den ickekonfessionella undervisningen: – Vi bör ha den neutrala utgångspunkten, det är bra att gå till samma klassrum. Men vi måste också reflektera över majoritetssamhället och de elever som har en icke-religiös syn.

Fotnot: Statistik om religionstillhörighet är osäker eftersom det är förbjudet att registrera sådan i Sverige.

vändigt att klara ut var man själv står, att inte se sin egen position som ett neutralt facit. Majoritetssvenskar kan inte bara ställa krav på att invandrare ska assimilera sig i en sekulär kultur.

Vi måste även ändra vår självbild av att vi lever i världens mest sekulära land och att ateism är en neutral ståndpunkt.

– Vi har religionsfrihet i Sverige. Den innebär att jag ska slippa bli påverkad av religion, men också att människor ska ha rätt att utöva sin tro. Då måste den få finnas i det offentliga rummet, Jenny Berglund. säger Karin Kittelmann Flensner.

Frågan

Hallå där!

DAVID QVISTRÖM, journalist och författare som romandebuterar med Tio lektioner i manlighet (Brombergs), och samtidigt kommer med ytterligare två böcker.

FOTO: JOHANNES FRANDSEN

Är det ett utslag av din manlighet att slänga ur dig tre titlar på en gång?

– Ha, ha! Snarare ett utslag av hur nervöst det är att vara frilans och egen företagare och resultatet av planering som jag inte riktigt kunnat överblicka. De bägge reportageböckerna var förnuftigt välplanerade medan arbetet med romanen hamnade ovanpå allt annat.

Berätta om romanen.

– Där finns fyra berättelsetrådar. Den första startar i paniken över ännu en relation som håller på att spricka.

Berättarjaget, som händelsevis är journalist, får upp-

24

draget att skriva om manlighet för ett kvinnomagasin.

Lektionerna inleds med lätt hand men blir allvarligare allteftersom. Tredje tråden är en barndomsskildring från när jaget var tolv och manligheten började formas och den fjärde tråden berättar om en destruktiv relation ett tiotal år tillbaka i tiden. Alla dessa vävs samman med varandra.

Så detta är en riktig mansroman?

– Den handlar om manlighet, det gör den, men egentligen är den nog mer allmänmänsklig. Om behovet av att välja berättelsen om sig själv och sitt förflutna med omsorg för det är vad man tar med sig in i framtiden. På så sätt är det faktiskt en bildningsroman.

Hur nära sig själv kan en journalist som skriver skönlitterärt om en journalist gå?

– Det här är fiktion även om det finns stoff som i någon mening har hänt. Här finns en blandning av minnen av klasskamrater som jag uppfunnit och som kanske har funnits i någon mening. Men det är ingen nyckelroman.

Och så länge man använder romanformen finns en överenskommelse med läsaren om vilka spelregler som gäller.

De bildar också en ram för mig hur jag kan skriva och det är inom den som jag rör mig.

GÖRAN TONSTRÖM

73 procent av de brittiska männen identifierar sig inte med begreppet ”grabb”, som de associerar med partybeteende och brist på mognad.

Källa: Joe Media, en digital kanal som vänder sig till män under ledordet ”Men Unmasked”

AMOS # 4 2016

När de stora livsfrågorna gör sig påminda Vare sig det handlar om meningen med livet, etik, kunskapens gränser eller olika författares, konstnärers och filmskapares verk kan det vara bra med ett intellektuellt bollplank, som kan fungera som uppmuntran eller kreativ utmaning. I Signum får du djuplodande artiklar inom teologi, filosofi, litteratur, konst och film, samt informationer från hela den världsvida katolska kyrkan. De flesta av artikelförfattarna är knutna till olika universitet över hela världen. Specialpris för Amos läsare:

250 kr för 8 nr (ord.pris 400 kr)*. Ange koden Amos.

Mejla oss på adm@signum.se eller ring 018-580 07 10.

Se även vår hemsida www.signum.se *Gäller för nya prenumeranter t.o.m. 31/12 2016.

katolsk orientering om kyrka, kultur & samhälle

NYHETER FRÅN VOTUM FÖRLAG Ida Dicksson

Lars Nordström

Färgfotografiets genombrott i svensk reklam.

Ta del av ett stycke svensk fotohistoria.

En unik svensk utvandringshistoria.

Studio Wezäta Gunnar Granberg

Franciskus av Assisi En ny, uppdaterad och mer rättvis bild av helgonet.

Det romantiska skimret har skalats av och fram träder den personlige Franciskus.

189:-

179:-

inb, 173x220 mm, 192 sidor

inb, 240x270 mm, 192 sidor

Skogshuggarna i Fjärran västerns skogar

249:-

inb, 250x225 mm, 136 sidor

Beställ på order@votumforlag.se eller 054-15 16 18 Frakt 39:-/beställning.

Se alla våra böcker på votumforlag.se

13 nya böcker i höst

TOMSING fyller 25 år och firar med att sänka priserna på 180 produkter till bara 25 kr!!

Läs mer i vår nya katalog som finns på hemsidan!

www.tomsing.se

info@tomsing.se 0582-15757 0707-575357

西

Gisela Trapp - unik men känd av få!

Gisela Trapp, 1873-1958, var konstnär, aktiv i bevarandet av Helsingborgs medeltida kärna och filantrop. En rikt illustrerad bok berättar om hennes liv och gärning.

Möte mellan öst och väst

Kinakurs – studera ett läsår i Asien hyllieparkfolkhogskola.se

Snabbt Billigt Enkelt

Tre spår: Kultur Språk Diakoni

www.gaudete.se

ILLUSTRATION: ANDERS WESTERBERG

Ha, där fick du!

Skadeglädje botar avund och avslöjar vem du är

26

AMOS # 4 2016

Din paranta grannfru snubblar omkull.

Du flinar. Hennes dyra strumpbyxor går sönder. Du njuter. Var kommer din skadeglädje ifrån?

NÄR VI GLÄDS åt någon annans olycka börjar det röra på sig i hjärnans lustcentrum, samma plats som hanterar njutningen av god mat, fysisk beröring och sex. Det har forskare i Japan kunnat scanna av med magnetkamera.

Forskarna lät först försökspersoner tänka på någon som de kände sig underlägsna. Åh, den jädra apan! När avundet blommade upp ökade aktiviteten i den del av hjärnan som hanterar smärta. När försökspersoner sen fick information om att den överlägsna apan avslöjats som fuskare. Haha!

Då byttes snabbt avund mot skade­ glädje och magnetkameran visade att belöningssystemet i hjärnan tickade igång. Ju större smärta av avund, desto större njutning av skadeglädjen.

– Det här är en förbjuden känsla men samtidigt ser vi den som ofarlig.

Det säger Agneta Lilja, etnolog på Södertörns högskola utanför Stockholm.

– Skadeglädjen kräver inte att du själv gör något. Det är slumpen eller ödet som griper in och skipar rättvisa.

VAD DÅ för rättvisa? Agneta Lilja talar om män-

niskans föreställning om”The limited good”.

En traditionell världsbild om att det bara finns en begränsad mängd av allt. En viss mängd lycka, en viss mängd framgång och rikedom.

Avund, missunnsamhet och skadeglädje bottnar alla i känslan av att den begränsade mängden är uppdelad på fel sätt.

Du har fått för lite av den goda kakan medan andra har fått för mycket.

– Det skapar frustration. En frustration som dämpas när man själv får tillbaka på skatten medan någon annan får kvarskatt. Vi får utlopp för våra asociala känslor och kan gnugga händerna utan att någon ser.

Skadeglädje är låg status, en lycka vi bör njuta av i smyg. För i samma ögonblick som man flashar ett skadeglatt flin har man avslöjat vem man är – vem man känner sig underAMOS # 4 2016

lägsen. I dag är det tvärtom hög status att vara lagom ”amerikansk”. Att signalera självförtroende. Det kan gränsa mot en subtil överlägsenhet. Man har så mycket bra att man minsann kan kosta på sig att strö ut beröm till andra.

– Snygg kofta, klädsam lugg! Du och din man ser ut att passa varandra!

Synd bara att vi i Sverige är så dåliga på att ta emot såna här komplimanger.

– Åh, jag blir så irriterad när jag hör det där! Det är inte alls bara svenskar som är så! protesterar Agneta Lilja.

Bilden av ”The limited good” är starkt förankrad i flera kulturer världen över. Och enligt gammal bondetradition är det helt naturligt att bli obekväm när man får beröm av människor man inte känner så väl. Agneta Lilja minns själv hur hennes mormor, född 1904, berättade om kvinnor som drog upp kjolen och visade rumpan när folk kom med lovord. ”Vilka fina kor du har, vilka vackra barn!”

SMICKER AV den här sorten var ett uttryck för

avundsjuka, något mörkt och farligt som måste besvärjas med fula tecken, hårda ord eller andra obscena gester. Ut med röven bara! Den som påpekade att man hade det bra antydde att man hade fått en för stor del av livets goda och att ödet borde göra en omfördelning.

Det finns fortfarande ett par tydliga gränser för hur vår avundsjuka och skadeglädje får visa sig. För det första bör vi bara visa begriplig skadeglädje. Du kan dela den med dina vänner som känner dina goda sidor och vet bakgrundsstoryn. De som kan förstå varför den där grannfrun förtjänar ett par trasiga strumpbyxor. Ah, den snorkiga kärringen!

Hon kan gott ha ett blodprickigt knä! Ett lagom hårt straff är nämligen skadeglädjens regel nummer två.

– Ja, skadeglädjen får inte bli för stor. Den måste stå i proportion till orättvisan man upplevt, förklarar Agneta Lilja.

Fem tecken på skadeglädje

1 2

Du njuter när det blir regeringskris.

Att det är dåligt för Sverige skiter du i.

Du skriver löpande ut bilder av dina ex från Facebook och fyller i deras nya rynkor med tuschpenna.

3 4

När du går på fotbollslagets borta­ match ställer du dig i motståndarklacken och tänder bengaler.

Du hör att grannarna separerat och ringer på dörren: ”Är du och frugan intresserade av att komma över på middag ikväll?”

5

Din arbetskamrat berättar bekymrat att han fått en hög kvarskatt. ”Ja, jag hörde att Skatteverket gjort en satsning på att jobba mer professionellt med de här frågorna i år”.

(Om något av påståendena ovan stämmer in på dig rekommenderar Amos en snabbkurs i empati. Enligt forskningen är det bara genom att förstå, och leva oss i in i andras smärta som vi kan dämpa vår skadeglädje.)

”Skadeglädjen kräver inte att du själv gör något.

Det är slumpen som griper in och skipar rättvisa.” roffa åt sig mer än vad som är rätt. Då kan ödet slå tillbaka på en själv.

Men ibland får skadeglädjen flöda mer fritt.

Om den riktar sig mot offentliga personer med makt. Representanter för en regering som du inte röstat fram, kungahuset, någon som stuckit ut hakan i den allmänna debatten eller andra i samhällets toppskikt.

– Då finns nästan inga gränser för hur skadeglad man får vara.

Men skadeglädjen måste fortfarande vara begriplig. Annars riskerar du själv att bli den person som andra vill visa arslet.

ERICA DAHLGREN/AMOS MAGASIN

NJUTER MAN överdrivet mycket av andras

olycka är man plötsligt själv den som stör balansen i fördelningen av livets goda. Man måste ha på fötter för sin skadeglädje. Inte

27

Instagram, Spotify och Muralgranskaren

#Svenska kyrkan

@FruEmilia Dödssiffror. Våld. Skräck. Du, Gud, går med igenom allt. Herre förbarma dig över oss alla. Amen. #Istanbul #svenskakyrkan @AnnikaBorg1 Jag väntar fortf på svar fr biskopar i #svenskakyrkan : Vad vill ni med era realpolitiska utspel i #migpol frg? @Limhamnskyrka På Ö:a kyrkogården i Malmö är 96 lindar hopvuxna till en enda organism, Europas längsta lindallė. Dör ett träd, dör alla. #svenskakyrkan @BiskopEva ”We can not be christians, without being global”. Heikki Huttunen, vid Kyrkornas Världsråds möte. #wcc #svenskakyrkan @rickardbon Gårdagens @DNDebatt av biskoparna har över 6000 Facebook-interaktionen. Dagens om bostadspolitik 1400. #svenskakyrkan @anderswitt ”Den av er som är fri från synd ska kasta första stenen” ett gott råd i bedömning av medmänniskan #4etrefaldighet #svenskakyrkan

Missa inte Elias favoritmusik – Jag har valt de här låtarna för Än kan man kanske minnas att jag tycker att dom är bra och de ljuva sommarkvällarna för att dom passar till sommaoch dagarna som varit. ren, säger Elia.

Dagarna blir kortare och mörkret längre. Sommarlovet är slut och något nytt har tagit sin början. Kanske något man känner oro inför eller något riktigt spännande. Hur som finns här en spellista som fungerar i alla lägen. Det här numret hyllar vi barnen och ungdomarna.

Elia, 13, har gjort spellistan. Mycket nöje! Ni kan följa alla våra spotifylistor.

Sök på Hbg redaktion och lägg till oss. Dela gärna dina favoritlåtar med oss.

One Dance Drake, Wizkid, Kyla The Ocean Mike Perry, Shy Martin Too Good Drake, Rihanna We are Peg Parnevik Let’s Do It Again J Boog Catch & Release Matt Simons Heatwave Wiley, Ms D Don’t Mind Kent Jones Fick Feeling Samir & Viktor Don’t Let Me Down The Chainsmokers Wonderful Life Matoma Ride Twenty One Pilots Work Rihanna, Drake, R3hab Roses The Chainsmokers Ghetto Superstar Pras To Good Drake, Rihanna

@SvenskakyTjorn Runda upp när du handlar på Intersport och hjälp barn i flyktingläger! #svenskakyrkan #svkint #flykting @regnlund Gud. Bär oss i ditt hjärta.

Amen #bön #svenskakyrkan @Berghelenamaria Jag är glad att få tillhöra ett bristfälligt o guddomligt sammanhang som är från begynnelsen till evigheten #svenskakyrkan #minkyrka @jacobsunnliden Är glad över att @svenskakyrkan s instakonto ligger under CC licens med tanke på veckans bilder. Oerhört vackra! #instagram #svenskakyrkan @SvenMilltoft HKH Prinsessan Madeleine närvarade vid Järvsömässan i Hedvig Eleonora kyrka den 5 juni 2016 #svenskakyrkan

28

MURAL ”Combinathionen av Ängla-Wisitation och Thorner-Spel Giorde Mycket Litet för att Underlättha Constantins Natt-Sömn.”

AMOS # 4 2016

Aktuellt i korthet

Mansklubbar i Danmark

Truls Bernholds kloster med kristen inriktning får godkänt.

Tummen upp för kloster på fängelse Truls Bernhold, dåvarande stiftsadjunkt och vikarierande domprost i Karlstad, blev tillfrågad om att ansvara för landets första kloster i ett fängelse. Han sa ja, på två villkor. Det första att det skulle vara en tydlig kristen inriktning och för det andra att de intagna som ville vara med skulle ägna minst trettio dagar i verksamheten.

Nu har Kriminalvården utvärderat klostret och gett tummen upp.

En av vårdarna säger också att det kristna inslaget ger en ”solid grund på något sätt, att det är förankrat i något djupare, någonting utanför mig själv”.

– Det här är något som överraskade mig, säger Lena Roxell, en av de tre forskare som har gjort studien, till tidningen Dagen.

Vilka effekter klosterverksamheten har på antal återfall har studien inte tittat på. Det blir nästa steg uppger Lena Roxell.

Flera kyrkor har startat mansklubbar i södra Jylland, skriver Kristeligt Dagblad. Domkyrkan i Haderslev hade från början tre medlemmar i mansklubben, men redan efter ett halvår var man 12–14 män med i klubben.

– Män är inte så bra som kvinnor på att ta sig ut och skaffa sig social samvaro. Så jag tror att det finns många som behöver ett socialt nätverk, säger Poul Erbs.

Från början var det tänkt att mansklubben främst skulle vara en samlingsplats för ensamma män. Men snart tänkte man om, och nu gör mansklubben också utflykter till muséer och liknande.

– Behovet är stort, och därför säger vi nu att mansklubben är till för alla. På skoj brukar jag säga att den också är till för män som har en fru, men som behöver en paus, säger Poul Erbs.

I Kvaglunds kyrka utanför Esbjerg har det funnits en mansklubb länge. Här samlar den 24 män, som träffas för att prata, sjunga och ta en öl ihop. Klubben växer hela tiden.

– Jag tror det beror på att samvaron är så fri, säger en av medlemmarna, Kai Kaus.

Källa: Dagen

Källa: Dagen

Ditt stöd är viktigt Trossamfundens demokratiska värderingar måste granskas mer noggrant innan de får statsstöd, anser regeringen som tillsätter en särskild utredare, statsvetare Ulf Bjereld. Utredningen ska vara klar under 2018.

– Det är hög tid för en översyn så att vi framöver kan kombinera religionsfriheten med samhällets krav på grundläggande demokratiska värderingar om jämställdhet, demokrati och alla människors lika värde, säger kulturminister Alice Bah Kuhnke.

Genom att vara medlem i Svenska kyrkan bidrar du till ett arbete kopplat till jämställdhet, demokrati och alla människor lika värde.

Men du bidrar också till att bevara en rik kulturskatt som vi tillsammans har tillfälle att bevara. En av Svenska kyrkans utmaningar och uppdrag är att förmedla livsmod och framtidshopp – i grunden inspirerat av en tro på Gud – till unga människor.

AMOS # 4 2016

... har högt förtroende Medieakademin gör varje år förtroendemätningar. I den senaste undersökningen hamnade Svenska kyrkan på sjätte plats över de samhällsinstitutioner som människor har högst förtroende för.

1: Universitet och högskolor 2: Polisen och sjukvården 3: Riksbanken 4: Radio och tv 5: Kungahuset 6: Svenska kyrkan 7: Staten 8: Riksdagen

29

Korsord

Hjärngymnastik. Förra numrets korsord var det många som klarade. Bra jobbat!

Grattis till Hans Holst, Karin Jönsson och Ingeborg Larsson.

Var med och tävla om två stycken biobiljetter Här kommer en ny chans för hjärngymnastik.

Maila orden som blir i de färgade rutorna till; helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se eller skicka till Helsingborg/amos, Box 1453, 251 15 HELSINGBORG

ÄR ROSKILDE MÅNGA GODA SAKER ÄGNAR SIG ÅT VETENSKAP

INTE NÅGON IMITATION FALLENHET

MUSKELFÄSTEN

GENER

RUTINEN

GER INTE UPP

LEJER TA UTAN LOV

EN TYP AV SLÖJD

ÄLDRE MÅTT LIDELSE BESTÄMMELSE

LXXX MODERN TEKNIK

KULISS NICKEL

SES MED SIDA OCH SIDA

CENTRUM

SYRESÄTTER

IBLAND DOLD

MOTOR VID TVEKAN

TA UPP KOMMER DEN SOM TILL KOMMER DISKUSSION IGEN

ETT FALL

KOMPIS INSTRUERAR

SNÖHYDDAN

PÅ BIL FRÅN DANMARK

PRATAR STRUNT

SAKNAR SAKNAR STORM GODA MOTINTEN- STÅNDS- ROLLSTIONER KRAFT ROYCE RYMDVARELSE MÅL FÖR BUDDHIST

FOGA SAMMAN

VILL FÅNGE

MISSTAG

ÄLDST I SIN KRETS

HÄRMAPOR

DÅ FIRAR VI IRENE OCH INGVAR VILL ALTRUIST INTE SÅ MÅNGA

TRÄGEN TAR NYA

UNDERHÅLLER

PÅ KNOPPEN

FLYGER HÖGT

NÖT PROVINSPELNING

DEL AV KUVERT

INTAKT FATTAR UTAN VINST I RIO DE JANEIRO

SES VAJA I VINDEN

SMÄLL

30

HAR HÄST EN DEL ORGAN

VERB SKYDD

HÖRS FRÅN LÄKTARE

ARBETA TRÄGET

INGEN GLÖMD

DUMBURK

KLISTERMÄRKEN

GICK NER PÅ KNÄ

GÖRA SIG AV MED

AVSLUTAR STADIUM

OMRÅDE

GÖR KANSKE SKADA

HAR FILATELIST

SLARV UTTRYCKER MISSNÖJE TOPPEN

POPULÄRA

SMILA

TRÄD

VÄLKLINGANDE

ALHANKO RASKATT

VILL VINNARSKALLE

SEGERTECKEN

PRESTATIONSFÖRMÅGA

AMOS # 4 2016

Helsida Amos NYA2014XX-222x270_Layout 1 2014-11-13 13:07 Sida 1

Funderar du på att skriva testamente?

A

tt skriva testamente är för många ett bra och enkelt sätt att berätta vad man vill. Att tala om hur man önskar att de efterlämnade tillgångarna ska användas när man själv inte finns och kan bestämma längre.

Många skriver in Hjärt-Lungfonden i sitt testamente för att de vill ge sitt stöd till svensk hjärtlungforskning. De vet att hjärtsjukdom är vår tids stora folksjukdom. Ibland är de själva drabbade. Ofta har någon släkting eller nära vän

drabbats och kanske räddats till livet av forskningens framsteg.

Om du också vill bestämma över din kvarlåtenskap och tycker att hjärt-lungforskning är viktigt så kanske ett testamente är en bra idé för dig också?

Beställ vår handledning med kupongen här eller ring 08-566 24 230.

Du får den helt kostnadsfritt och kan läsa hur du gör för att ditt testamente ska bli rätt och riktigt.

Ja, skicka mig kostnadsfritt ”Testamentshandledningen” som informerar om

✁

hur jag upprättar ett testamente och hur jag kan testamentera till forskningen. namn adress

✁

postnr

p o s ta d r e s s

Posta kupongen till Hjärt-Lungfonden, 110 05 Stockholm. Skriv FRISVAR på kuvertet så slipper du portokostnader.

Beställ eller läs mer på vår hemsida www.hjart-lungfonden.se

tillsammans r äddar vi liv pg 90 91 92-7 www.hjar t-lung fonden.se

BETRAKTAREN

Att vara vägens folk är att vandra tillsammans FRÅN ALLRA FÖRSTA BÖRJAN var de kristna ett vandringsfolk.

Jesu radikala kärleksbudskap och den tomma gravens bekräftelse av att en ny tidsålder hade grytt tvingade de första lärjungarna till uppbrott. Behovet av att berätta och att förmedla hopp till alla människor drev dem ut på ofta farofyllda resor i det romerska imperiet. De mötte motstånd, förföljelse och hat, men de tände också eldar i människors hjärtan. Och elden spred sig från människa till människa och blev så småningom till den kyrka om vilken Jesus sagt: att ”dödsrikets portar aldrig skall få makt över den.”

Genom seklerna har Vägens folk blivit Kristi världsvida kyrka. En bräcklig och på gott och ont djupt mänsklig organism som genom segrar och nederlag, splittring och enhet bär på samma uppdrag som de första lärjungarna, budskapet om frälsning, fred och försoning för alla i Jesus Kristus.

DEN 31 OKTOBER, reformationsdagen, kommer påven Franciskus

till Lund med anledning av högtidlighållandet av 500-årsminnet av reformationen. I Lunds domkyrka skall påven leda en ekumenisk gudstjänst och påven skall också ha samtal med företrädare för de lutherska kyrkorna. Det är ett historiskt tillfälle att staka ut en ny väg för Guds vandringsfolk. Det är ett historiskt tillfälle att söka gemenskap, samsyn och en gemensam röst för en tid som behöver brinnande hjärtan mer än någonsin.

Kyrkans splittring är en synd och en tragisk följd av världens ”bortvändhet från Gud”. Vår gemensamma kallelse är alltid att söka den enhet som Jesus talar om i Johannesevangeliets 17 kapitel där Han ber att vi lärjungar skall vara ett för att världen skall tro.

Varje tid har sina utmaningar. Vår tid är inget undantag. Klimathot som kräver handling nu för att livet skall vara möjligt för våra barnbarn, människor på flykt i en omfattning vi inte sett sedan andra världskriget. Gryende nationalism och starka främlingsfientliga krafter som sliter i Europas gemensamma väv och präglar det kommande amerikanska presidentvalet. I det lilla livet härhemma är det många människor som inte längre vågar lita på att det ”goda samhället” är till också för dem.

Vår tids människor behöver mer än något annat hopp inför

framtiden och tro på att världen, både den stora och den lilla, kan förändras. Detta är vårt viktigaste uppdrag som Jesu vänner i vår tid, att vara bärare av detta hopp och denna tro. Och det är i grunden samma uppdrag som de första av Vägens folk hade, att tända hoppets eld i människors hjärtan.

EKUMENIK OCH KYRKLIG enhet kan vara stort och svårt när det skall ske runt de stora förhandlingsborden där den teologiska luften kan vara tunn. Kanske kan ett frö till en ny reformation sås i all enkelhet genom att vi som kommer från olika traditioner och kyrkor, men som har det gemensamt att vi delar just detta stycke väg och tid med varandra, helt enkelt vill varandra väl, talar och tänker väl om varandra, gläds åt varandra gåvor och arbete för medmänniskan och framför allt ber för varandra.

Det hade varit stort och underbart om påve Franciskus besök i Lund kunde vara början på ny frimodighet och ny inspiration för alla oss som gemensamt går på den väg som Jesus själv stakat ut med orden: ”Jag är vägen sanningen och livet.”

”Det hade varit stort och underbart om påve Franciskus besök i Lund kunde vara början på ny frimodighet och ny inspiration för alla oss som gemensamt går på den väg som Jesus sjäv stakat ut.”

AMOS # 4 2016