Amos Boden nr 1 2016

Kyrkfönstret NR 1/2016

FLITIGA FINGRAR I MATTEUSKYRKAN

Frida har siktet inställt på hela människan

Vill du läsa Amos? Vänd på tidningen!

t t

Kristen djupmeditation – en ordlös bön

Redaktören har ordet TEMAT FÖR DETTA nummer är tid – hur vi upplever tiden och vad vi väljer att lägga vår tid på. När vi startade det redaktionella arbetet i början av januari hade jag aldrig kunnat ana vilken betydelse tiden skulle få i mitt eget liv under de kommande veckorna.

Precis som för Mikael Dapefrid som skrivit ”Nu är Guds tid” spelar tiden alltid en viktig roll i mitt liv. Vardagen är tämligen inrutad av arbete, min egen träning och barnens aktiviteter. Och mitt arbete som kommunikatör är tydligt utstakat av verksamhetskalendrar, manusstopp och inlämningsdatum till olika medier.

För att balansera upp detta, kanske i ett försök att uppnå den ”Inre harmoni” som Maare Tamm berättar om i sin artikel, försöker jag alltid att ha en så tom agenda som möjligt under helgerna. I sina funderingar kring ”Var tar tiden vägen … ” delar Hans Johansson in det vi gör med vår tid i tre områden - det nödvändiga, det viktiga och det som är intressant eller spännande. På helgerna försöker jag att ge mig själv alla dessa saker och, precis som pastor Frida Nyberg som Joakim Nordlund mött, ställer jag då in siktet på hela mig som människa.

På helgerna ska både kroppen, anden och själen få näring och tid till rekreation och återhämtning.

När då vinterns influensa och magsjuka slog till med bara några dagars mellanrum och drabbade både mig och min familj så orsakade det en kraftig oreda och obalans både på jobbet och hemma. Arbetsdagen började handla om hur jag skulle hinna, medan resten av tiden handlade om hur jag skulle orka. Arbetet med detta nummer av Kyrkfönstret har därför inneburit många tankeställare och mycket reflektion kring min relation till tid. Vad är verkligen viktigt och vad väljer jag att lägga tid på?

Vad väljer du?

Just nu hoppas jag förstås att du väljer att ge lite av din tid till detta mycket tänkvärda nummer av Kyrkfönstret – glad påsk!

CAMILLA ARVIDSSON, KOMMUNIKATÖR 0921-775 32

Frida har siktet inställt på hela människan Nämner man ordet frikyrkopastor för någon som sällan går i kyrkan, och ber honom eller henne beskriva hur man uppfattar en sådan, ja då är det knappast en beskrivning av Frida Nyberg som man får.

Sedan cirka två år tillbaka är hon pastor i Pingstkyrkan i Boden och parallellt med det arbetar hon även som gyminstruktör, där hon också koreograferar och utbildar andra instruktörer.

KOMBINATIONEN ATT VARA kvinna, gym-

instruktör och pingstpastor gör henne unik.

I alla fall vet hon inte av någon kollega som kombinerar de två jobben.

–­Det är någon i södra Sverige som är deltidsbrandman och som tränar en hel del, och flera andra som är fysiskt aktiva, men ingen som kombinerar de två jobben, säger hon..

Hennes väg till pastorsämbetet har varit allt annat än spikrak, och hon hade faktiskt ingen formell utbildning när hon för sex år sedan fick frågan om hon kunde tänka sig att börja i församlingen. ­– Det finns utbildningar men väldigt mycket bygger på om man upplever sig kal�lad, att församlingen bejakar den kallelsen, och att man kliver in i pastorssällskapet och är med på de årliga träffarna och den utbildning som sker där, säger hon.

CAMILLA.ARVIDSSON@SVENSKAKYRKAN.SE

I BAGAGET HAR hon däremot en fyra och

ett halvt år lång universitetsutbildning till grundskolelärare, och hon har också arbetat

Kyrkfönstret

som högstadielärare i två år. I tillägg till det läser hon också kurser på pastorsutbildningen på distans. ­– I och med att jag har vuxit upp inom församlingen har jag ju fått en grund därifrån. Där har man också mycket gratis, säger hon.

Hur kände du att du ville bli pastor?

­– Det ville jag inte alls.

Berätta mer om det?

­– De ringde från församlingen och frågade om jag kunde tänka mig att bli barn- och ungdomssamordnare. Vi har mellan 80-100 barn och cirka 50 ungdomar, vilket innebär

”I och med att jag har vuxit upp inom församlingen har jag ju fått en grund därifrån.”

nr 1 • mars 2016

Redaktör: Camilla Arvidsson Ansvarig utgivare: Ewa Wirén, Hans Johansson Adress: KYRKFÖNSTRET, Strandplan 25, 961 34 BODEN Mejladress till redaktören: camilla.arvidsson@svenskakyrkan.se Telefon: 0921-77 532. Fax: 0921-77 548 Upplaga: 13 300 exemplar Grafisk form och repro: Verbum AB Tryck: Sörmlands Printing Solutions AB 2016. Distribution: Posten Foto, förstasida: Joakim Nordlund.

Webbplats: Kyrkfönstret och Amos: amosmagasin.se/boden Webbplats: Svenska kyrkan i Boden: svenskakyrkan.se/boden

2

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

Reportage: Frida Nyberg

FOTO: JOAK IM

FOTO: CAMILLA ARVIDSSON

NORDLUND

I Boden finns kanske land ets mest vältränade pi ngstpastor.

När Frida Nyb 34, inte arbe erg, tar i församlin gen har hon upp med att fullt hålla i tränin gspass på St rand.

struktör om gymin I sin roll s red i sitt b erkligen v a d ri F r ä n hjälper e, och ho kunnand ktörer att u dra instr n a å s k c o bättre. s och bli utveckla

Frida Nyberg Frida, som talade kring ämnet ”Hela människans evangelium”, var även en av föreläsarna på årets evangelium.nu den 5-7 februari.

att man har ansvar för ungefär femtio ideella ledare. Det kräver sin samordning. Just då hade vi varken barnpastor eller ungdomspastor, så då ringde de och frågade om jag kunde tänka mig att arbeta som barn- och ungdomssamordnare på 50 procent, vilket jag sa nej till. För jag hade aldrig sett mig själv kunna jobba i en kyrka, för då ska man ju vara ”sån”.

Vad hade du för bild av någon som arbetar i en kyrka?

­– Det är svårt att sätta ord på vad jag hade för bild, men det var som ”nä, det är inte jag för jag är ju inte så, jag är ju bara jag”.

Hon berättade om erbjudandet till sin man

Samuel Nyberg, som inte alls tyckte att idén lät så tokig. ­– Han sa ”du kan ju testa i alla fall”, och då var det lite som ”ja, varför inte”, säger hon.

Att prova på att predika och att ta ett så kallat andligt ansvar, till det sa hon blankt nej till att börja med. ­– Jag tänkte ”jag vet ju att jag kan prata och står inför grupp gör jag ju väldigt ofta.

Men då vill jag att det ska vara en andlig kallelse att Gud vill att jag ska vara där”, så det sa jag nej till.

Sedan trivdes hon riktigt bra, och började arbeta samtidigt som hon hade ett öga mot

Namn: Frida Nyberg Ålder: 34 Familj: Maken Samuel och barnen Olivia, 10, John, 8.

Bor: I ett hus i Svartbjörnsbyn Yrke: Pastor i pingstförsamlingen i Boden och gyminstruktör och koreograf på Strand Fysiocenter Arbetsfördelning: 75 procent som pastor och resterande som instruktör.

skolan för att se om det dök upp något intressant där. ­– Men mer och mer fick jag lite mer andliga uppdrag, och genom den pastorsgemenskap som jag har fått vara med i från början, Fortsättning nästa sida Kyrkfönstret nr 1 • 2016

3

”Men till en början hade jag jättesvårt att kalla mig själv pastor.” så började jag bejaka att Gud kanske har tänkt något med det här, säger hon.

För fyra år sedan kom en människa som hon knappt känner och ville prata med henne. ­Han sa att Gud har ju något som han har lagt ned i ditt liv som du inte använder, just i det att predika och förkunna ordet.

Och då hade det kanske också börjat gro en liten längtan, och när han sa det var det något i mig som kände ”ja, det kanske är tid för det nu”, säger hon.

HON FICK SEDAN prova på, och sakta bör-

jade hon växa med uppgiften. ­– Men till en början hade jag jättesvårt att kalla mig själv pastor, berättar hon.

Nu har församlingen ändrat hennes titel, så i dag är hon pastor. ­– Ja, det skulle jag inte ha kallat mig för två år sedan. Sen kände jag först att det ligger så mycket i det ordet som inte är jag.

Men det har vuxit och i dag är det självklart, det är klart att det är jag.

Och parallellt med det här arbetar hon alltså som gyminstruktör. Men hon leder inte bara pass, utan hon koreograferar också pass till sig själv och andra, och hjälper andra mindre erfarna instruktörer att utvecklas och bli bättre. I sin roll som instruktör är hon verkligen bred i sitt kunnande, där hon instruerat en rad olika pass; aerobic, step, afro power dance, zumba, bodystep, bodypump, core och senior­ träning. Några pass med församlingen har det däremot inte blivit.

– ­Nej, inte med dem, men på lägren och med barnen i kyrkan så brukar vi ibland köra pass.

Har du fått med dig någon från gymmet till kyrkan?

­– Det kan kanske vara så att de har lättare att komma till kyrkan för att de känner mig. Jag har också haft föräldrar på pass som jag har hållit i, vars barn också har funnits i någon av de barn/ungdomsgrupper som vi har haft. Det är kul att ha relationerna på båda platserna.

TEXT: JOAKIM NORDLUND JOAKIM@PRESSPRO.SE

Frida Nyberg mot väggen Vad är det fulaste ord du vet?

– Oj, det fulaste ord jag vet. Nej och aldrig är två ord som jag inte gillar för det stämmer oftast inte. Jag är rätt bra på att säga nej och sätta gränser, men vi säger också nej till så många möjligheter i våra liv. Det finns så mycket att vinna på att säga ja i våra liv istället.

Vilket ord tycker du bäst om?

– Det blir lätt så klyschigt. Jag vet inte. Kärlek är ju fantastiskt, det kommer man aldrig ifrån. Salig är fantastiskt, det säger jag.

Vilken är din största fobi?

– Oj. Jag har inte så mycket fobier faktiskt.

Jag tycker att det är lite jobbigt att prata engelska i Sverige, alla förväntas låta som en fullblods-amerikan, men det gör inte jag.

När grät du senast?

– Det var nu när vi var på den årliga pingstpastorskonferensen. Det var ett andligt ögonblick, en stund av riktig gudsnärvaro.

4

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

UNDER NÄSTAN EN hel vecka i januari fick jag möjlighet att vara på retreat. En retreat är en chans att ägna sig åt bön, bibelläsning och regelbundna gemensamma bönestunder. Kort sagt, att få tillfälle att både tala och lyssna till Gud – att få säga det jag behöver få sagt och att lyssna till det Gud vill säga mig.

Under en retreat lämnar man omvärlden utanför. Telefon, tv, radio, och sociala medier låter man bli, för att istället fokusera på mötet med sig själv och på mötet med Gud. Jag tror att många känner en längtan efter att lägga tid på att möta Gud och sig själv. Andra kanske känner en oro i kroppen bara de hör talas om vad en retreat är.

Dagarna på retreaten fick mig att reflektera och tänka på vad vi gör med all vår tid.

Tiden kan vi givetvis fördela på många olika sätt. Man skulle kunna dela in det vi gör i tre områden – det nödvändiga, det viktiga och det som är intressant eller spännande. Men vad börjar vi då med när vi fyller våra liv? Börjar vi med det som är absolut nödvändigt och det som måste göras?

Eller börjar vi med det vi finner intressant, kanske inte alls nödvändigt men ack, så spännande?

RANNSAKAR VI OSS själva så lägger nog

När har du varit närmast döden?

– Det har jag varit många gånger faktiskt.

Jag hade klippkort på akuten när jag var liten. Jag har druckit arsenik när jag var 4-5 år. Det gick bra, jag fick dricka någon slags jod-lösning och ligga på sjukhuset i en vecka för observation. Jag har också varit med om skidolyckor och jag har haft sju benbrott. Det var full gas som liten, jag var helt orädd.

Var tar tiden vägen …

Det får dig att byta tv-kanal?

­– Jag ser väldigt lite på tv, så det vet jag inte. Jag ser någon film någon gång, men det blir väldigt lite tv.

Vad önskar du dig mest av allt i livet just nu?

– Det är svårt. Jag har ju så fantastiskt mycket.

I vilket annat land skulle du vilja bo om du inte bodde i Sverige?

– Jag skulle kunna tänka mig att bo i USA, men jag har aldrig varit där. Jag skulle nog kunna tänka mig att bo i Norge också, det skulle nog funka bra.

Vilken är din största last?

– Godis. Alla former av godis.

många av oss ganska mycket tid - lite här och lite där – på att se efter om det skrivits något intressant i de sociala medier vi följer.

Vi vill gärna veta hur många ”likes” vi får på bilden vi la upp på Instagram eller på inlägget vi skrev på Facebook. Men är det verkligen nödvändigt att se det varje gång vi håller i vår telefon? Är det egentligen inte bara vårt behov av bekräftelse som gör det intressant? På fikarasten tystnar pratet och istället söker vi på internet efter de där billiga resorna till utlandet, för om vi råkar missa dem så kostar det ju alldeles för mycket och då kanske vi inte ens kan åka utomlands de där fyra eller fem gånger per år som vi önskar …

Ibland hör jag mig själv och andra föräldrar säga till varandra och framför allt till våra barn: ”Det där har vi faktiskt inte tid med”.

Men handlar det verkligen om att vi inte har tid? Vi har alla 24 timmar om dygnet, 720 timmar i månaden, 8 760 timmar om året och om vi får leva ett långt liv har vi kanske uppåt 700 000 timmar under vår livstid. Så frågan är – har vi verkligen inte tid?

Jag tror och anser att vi har tid. Vi har

FOTO: GUSTAF HELLSING

FOTO: MARITA ELIASSON

När upplever du att tiden står stilla?

Kristina Wallbing, Luleå: När vi, under några dagar, vakade vid en nära anhörigs dödsbädd, och var så helt närvarande hos varandra och hos honom, som vi hade så kär. Jag kan fortfarande minnas hans ansikte, detaljer i rummet och ljuden. Då ville jag verkligen att tiden skulle stanna.

till och med det vi kallar fri tid, ”fritid”.

Uttrycket skiljer på något sätt den tiden från den bundna tiden, alltså den tid som redan är intecknad på ett eller annat sätt av det vi kallar arbete eller sysselsättning. Den fria tiden äger vi lite mer än annan tid. Den kan vi sova bort, använda till att göra det där som ger extra krydda i tillvaron, eller ge bort till barn och barnbarn – nästan som om vi skämmer bort dem med extra mycket tid. Vi kan investera tid, men en timme är ändå bara en timme, även om den investerade timmen kan ge avkastning på annat sätt.

JAG TROR ATT vi borde sluta säga att vi inte

har tid, och istället börja säga som det är - att vi vill göra något annat, något som ibland kanske också är viktigt eller nödvändigt.

Den avgörande frågan vi behöver ställa oss är om vi har tid för Gud. Har vi tid för Gud i våra liv? Till vilken del av livet hör då Gud? Till det som är absolut nödvändigt eller till det som vi ser som viktigt och intressant? Är Gud så viktig att vi avsätter två eller kanske tre söndagsförmiddagar till honom i månaden? Räcker det? Är vi nöjda då?

Och hur gör vi med andra som är viktiga för oss? Våra barn, våra föräldrar, våra vänner, våra själsfränder? Avsätter vi tid för

dem? Eller låter vi tiden gå när vi är med dem som är verkligt viktiga – är det kanske då vi säger att ”det får ta den tid det tar!”

VÅR GUD LÄNGTAR efter var och en av oss.

Han avsätter inte tid och han delar inte upp tiden i den med oss och i den utan oss. För Gud finns bara en tid – den tiden är alltid med oss. Det finns ingen ”Gudstid” som inte vi får del av. Däremot kanske det finns tid då vi väljer bort Gud, men det beror i så fall på oss.

En person sa ganska nyligen till mig: ”I en fungerande relation kan man finna hur mycket tid som helst för varandra”. Så är det för Gud, och så vill i alla fall jag att det ska vara i mitt liv när jag tänker på den tid jag ger Gud och dem jag älskar och håller av.

Säg därför inte att du inte har tid. Säg som det är, till andra och till Gud, att du lägger tiden på det som är intressant, kanske ibland på det som är viktigt och någon gång på det som faktiskt är alldeles nödvändig för dig.

Och det är du själv som väljer!

I fastetiden med Guds välsignelse över dig

Glenn Gabrielsson, Umeå: Jag upplever att tiden står stilla när jag är på retreat med Svenska kyrkan i Tavelsjö två gånger per år.

Denna känsla återkommer också ofta när jag tar mig tid att måla tavlor i främst akrylfärg och när jag sår, planterar och pysslar om min gröna oas på balkongen.

Veronica Svalenström, Boden: När jag tar mig ut på en ridtur efter en stressig dag med alla ”måsten”. Att få rida ut i skogen och bara vara. Det kanske precis har snöat, hästen plumsar i snön. Det är alldeles vitt och tyst. Allt som hörs är mina och hästens andetag. Då står tiden stilla för mig.

HANS JOHANSSON DIN KYRKOHERDE I SVENSKA KYRKAN I BODEN 0921-775 43 HANS.JOHANSSON@SVENSKAKYRKAN.SE Kyrkfönstret nr 1 • 2016

5

Kristen djupmeditation – en ordlös bön FOTO: CAMILLA ARVIDSSON

Tid är temat för detta nummer av Kyrkfönstret. Ett sätt att använda sin fria tid som både tar tid men också ger tid – tid för eftertanke och reflektion – är till kristen djupmeditation. Diakon Charlotte Unée, meditationsledare i Överluleå kyrka satte sig ned för en lugn pratstund som ger fördjupande kunskaper i detta spännande ämne. Du är också välkommen att delta.

JÄMFÖRT MED TIDIGARE tillfällen då jag

träffat Charlotte Unée för Kyrkfönstrets räkning, är det en annan Charlotte jag möter denna gång. Hon erkänner själv - när vi slår oss ned i hennes arbetsrum i församlingsgårdens källare - att så fort hon sätter sig i sin arbetsstol och börjar visa hur man ska sitta vid meditation så uppnår hon ett inre lugn. Något som tydligt hörs och märks under samtalets gång.

Hennes egen meditationsresa började då hon och Sittpositionen en annan diakon blev är en viktig erbjudna att gå en kurs grundförutsättning i kristen djupmeditavid kristen tion på St. Davidsgården djupmeditation. utanför Rättvik. Där fick kursdeltagarna lära sig meditation enligt en teknik som kallas Zazen, vilket ungefär betyder att sätta sig i stillhet. Efter utbildningen har Charlotte sedan lett meditationsgrupper i Mariakyrkan i Sävast, i kryptan i församlingsgården och nu senast i Överluleå kyrkas Mariakor.

VARJE MEDITATIONSTILLFÄLLE INLEDS

med att man står upp för att på så sätt hitta sin lodlinje, den optimala hållningen för kroppen. Du ska helst inte blunda. Som tidigare nämnts så är sittpositionen en viktig grundförutsättning vid meditation. Man kan sitta på en pall eller stol, eller på en speciell meditationskudde som Charlotte hämtar och visar hur hon använder. Ställningen med böjda ben gör att blodtillförseln minskar och 20 minuter är lagom innan kroppen behöver en paus. Man ska ha som mål att inte tänka på någonting alls och hålla händerna i en lugn position. Varje meditationstillfälle tar 6

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

Då meditationsgruppen fortsätter att växa har de nu övergått till att använda högkoret i Överluleå kyrka.

cirka en timme. Då ingår två 20-minuterssittningar och en paus emellan när deltagarna går en meditativ vandring runt i kyrkan. Charlotte inleder och avslutar med några korta ord, samt plingar i en klocka när 20 minuter gått. I övrigt sker det hela under stillhet och tystnad. Det förekommer inte musik, bedjande eller andakt och deltagarna behöver inte dela med sig av något till varandra. Även om Charlotte har en hel del att dela med sig av som deltagarna berättat för henne, mer om det senare.

En meditationsomgång består av sex träffar, 6 torsdagar i rad klockan 19.00. Det ges en omgång per termin, alltså både vår och höst. När denna tidning kommer ut så är vårens omgång redan avslutad. Det kostar ingenting att delta.

FÖR NÅGRA ÅR sedan blev det så många anmälda till den kristna djupmeditationen att församlingsgårdens krypta helt enkelt blev för liten. Charlotte ville inte neka någon att delta i gruppen så hon fattade beslutet att flytta tillfällena till Överluleå kyrka.

– Den känns ibland ganska stor, men vi har i Marikakoret lyckats hitta en mindre, passande plats i kyrkorummet. I kyrkans ljusbärare kan deltagarna tända ljus om de vill och det går att få till rätt stämning.

Även om, vilket tidigare nämnts, målet med meditationen inte är att dela något med varandra så har Charlotte fått flera vittnesmål av deltagare hur meditationen påverkat dem.

– En kvinna som är konstnär berättar att hon ser bilder under meditationen som hon sedan målar. En annan deltagare sover mycket bättre då hon mediterat. Även vittnesmål om att Gud känns ännu tydligare efter meditationen förekommer.

I PRINCIP ALLA kan prova på kristen djup-

meditation och skulle det visa sig att det inte passar just dig så går det att sluta i förtid.

Charlotte Unée fortsätter med sina meditationsgrupper, närmast till hösten 2016. Vill du anmäla dig, eller har några frågor så når du henne på charlotte.unee@svenskakyrkan. se, 0921-775 71.

Charlotte Unée har en bön som hon brukar inleda meditationen med. Tänkvärda ord som får avsluta vårt avslappnade samtal om kristen djupmeditation – den ordlösa bönen.

Herre, låt det bli tyst och stilla inom mig.

Tack, Herre för att jag alltid lever i din blick.

Ge mig tankens vila, i visshet om att det är du som styr allt. Ge mig hjärtats vila, i visshet om att inget kan skilja mig från din kärlek.

TEXT: JOHAN E. SKOGLUND JOHAN.SKOGLUND@AMSAB.ORG

FOTO: BIRGITTA RYÅS

Flitiga fingrar har även medverkat vid en gudstjänst i Matteuskyrkan där de berättade om sitt arbete och visade sina alster.

Flitiga fingrar i Matteuskyrkan GRUPPEN, SOM BESTÅR av daglediga, främst pensionärer, startades för fem år sedan och har successivt vuxit. Deltagarnas bakgrunder är vitt skilda, här finns allt från farmaceuter till barnskötare, sjuksköterskor, slöjdlärare och chefer. Den gemensamma nämnaren är att de alla tycker om att umgås över sitt handarbete. Här delas livets alla funderingar, minnen, betraktelser, böcker och mycket annat. Alla är välkomna, oavsett var man bor, vad man gör eller om man är engagerad i kyrkan eller inte. ­Från början hade alla med sig sitt eget handarbete. Nu har vi köpt in och även fått garn som vi stickar av till gemensamma insamlingsmål. Förra året gjorde vi saker till flyktinghjälp. I år har vi än inte hunnit bestämma vad vi ska göra. Vi brukar försöka skänka det vi gör till något i närområdet, berättar Susanne Markström.

HON ÄR DIAKON i Matteuskyrkan och sam-

ordnar och deltar i träffen. Till kaffet kommer även prästen Birgitta Ryås för en pratstund med damerna.

Det är fortfarande fritt fram att ta med egna arbeten. Flera i gruppen sitter just

denna torsdag med beställningsjobb till familj och vänner som inte kan eller tar sig tid att sticka. Vilket osökt leder samtalet in på hur man stickar här, där, förr och nu.

Att det stickas över hela världen men att sättet man stickar på varierar både inom landet och ute i världen. Att förr somnade barnen till ljudet av handarbete, i dag sitter många föräldrar istället lutade över sina mobiler. Att det är en fördel att man kan sticka och umgås samtidigt. Men också att det har blivit mode i att sticka, och att även killar stickar och virkar i dag. Och inte minst, att det är ett rent friskvårdsarbete att sticka. ­20 minuters stickning motsvarar ett yogapass, har Laila Kohkoinen hört.

HON ÄR HÄR för första gången, medbjuden

av väninnan Eila Hämäläinen, och ibland byter de något ord på finska mellan varandra.

Förutom trivsel och välgörenhet har träffarna med Flitiga fingrar också lett till produktutveckling och design av Matteusvanten och kyrkvanten. ­Med Matteusvanten utgick vi från kyrkorummet här i Matteuskyrkan. Vattnet i kyrkfönstret blev ränderna, och vi tog med den

Ingrid Norberg inspirerades av färgerna i Matteuskyrkan när hon designade Matteusvanten. Kristina Bergstedt har även gjort en vante med Svenska kyrkans färger och symbol.

mörkare blå färgen i predikstolen och det gröna i mattan, berättar Ingrid Norberg som designade den.

Kristina Bergstedt har också gjort en ”kyrkvante” i den gula och röda färgen från Svenska kyrkans vapensköld och med korset i mönstret.

Gruppen åker ibland också på gemensamma resor i närområdet, med koppling till handarbete och garnbeställningar.

Orsakerna till att just dessa damer väljer Matteuskyrkans dagträff för handarbete är enligt de flesta att det är trevligt, lättillgängligt och en bra tid. Framförallt att det är roligt att träffa nya människor och komma ut när man har varit pensionär ett tag.

TEXT: ANNA BERGSTRÖM NORDSKRIBENTEN@GMAIL.COM Kyrkfönstret nr 1 • 2016

7

FOTO: MAGNUS ARONSSON

Vedugnen ger skjuts ut ur fattigdomen

I den burmesiska byn Pale är mat ingen självklarhet. Ma Naing Naings familj är inget undantag. De svälter inte, men äter ofta för lite. Nu har de fått lära sig att tillverka effektiva vedugnar som de kan sälja och på så vis skapa ett bättre liv.

Det ryker från spisen. Ma Naing Naing lagar lunch, wokad vattenkrasse med chili.

Den yngsta, tvååriga barnbarnet Khine Wut Hmone Kyaw gnyr. Idag räcker maten, men det är ingen självklarhet i Pale, en isolerad by på den burmesiska lands­bygden.

Ma Naing Naing drömmer om att barnen ska få utbildning. ”Jag tror att nästa generation kommer att få det bättre.”

dinator Salai Aung Tun Min. Ma Naing Naing och hennes make har fått utbildning i att tillverka effektiva vedugnar som gör att såväl matlagning som vedinsamling går enklare. Ugnarna säljer de.

– Vi vill föda upp ankor. Men vi behöver ett startkapital för att komma igång. Vi funderar på att ta ett lån från fonden. Problemet är bara att lånet ska betalas tillbaka inom två månader, och att föda upp en anka tar sex månader. Så vi sparar på annat sätt.

TEXT: ANNA WAHLGREN

– Vi hankar oss fram, säger Ma Naing Naing.

Burma är ett land med underutvecklad landsbygd. Här lever många isolerat med få möjligheter att försörja sig. Svenska kyrkan stödjer sedan 2008 projekt i Burma och Ma Naing Naings familj deltar i ett projekt som Lutherska världsförbundet driver.

– Det kan handla om ett lån, om att starta en kvinnogrupp, om att sätta upp en sparfond i en by. En skjuts för att ta sig ur den mest akuta fattigdomen, säger projektkoor-

Nytt tema i årets fastekampanj!

foto: magnus aronson/ikon

MATRÄTTEN – FÖR allas rätt till mat – utgår från varje människas rätt till mat och försörjning. Rätten till mat är ett av de viktigaste stegen i hållbar utveckling.

Fastekampanjens symbol består av en tallrik.

Tallriken står för de skålar, kastruller, sädessäckar och matförråd som för

miljoner människor är tomma för ofta.

Symbolen ramas in av en krans av blad för att visa att vi tillsammans kan förändra framtiden.

– för allas rätt till mat Khine Wut Hmone Kyaw är två år gammal. Hon är en av 795 miljoner människor som ofta äter för lite, för näringsfattigt och för sällan. Trots att mat är en mänsklig rättighet. Trots att jordens resurser skulle kunna föda oss alla. Var med och bekämpa en av världens största orättvisor!

SMS:a MAT till 72905 och ge 100 kr

FÖR ALLAS RÄTT TILL MAT Swisha valfritt belopp till 9001223 | PG 90 01 22-3 | BG 900-1223

8

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

FOTO: GUSTAF HELLSING

Boktipset av förtroendevalda Irene ”Britt-Marie var här”.

Författare Fredrik Backman.

Förlag: Partners in stories.

FREDRIK BACKMANS DEBUTROMAN

Svenska kyrkan får ny webbplats DEN 25 APRIL aktiveras Svenska kyrkans nya webbplats. Anledningen till uppdateringen är att människors förväntningar på en webbplats i dag skiljer sig jämfört med 2007, när den nuvarande versionen av svenskakyrkan. se lanserades.

I dag vill besökarna uträtta ärenden och efterfrågan på olika typer av service ökar.

Dessutom har antalet besökare på svenska-

kyrkan.se som använder mobiler ökat dramatiskt och alla trender visar på att den utvecklingen kommer att fortsätta. Den nuvarande versionen av webbplatsen är krånglig att använda i mobiler och läsplattor, vilket även sökmotorer som Google tycker illa om.

Svenskakyrkan.se, med alla dess lokala delar, har därför byggts om för att bättre tillgodose besökarnas krav och förväntningar.

SEDAN TIDIGARE INGÅR Överluleå, Gunnarsbyns och Sävasts församlingar i Svenska kyrkan i Boden. Nu har samtal även börjat föras mellan representanter för Edefors församling och representanter för Svenska kyrkan i Boden kring en framtida samverkan i ett gemensamt pastorat för hela Bodenområdet. ­ – Vi har haft ett första möte och samtalen kring det gemensamma ansvar vi har för

svenska kyrkans verksamhet i Boden har varit goda och positiva. Det känns hoppfullt inför ett fortsatt arbete, säger Hans Johansson, kyrkoherde för Svenska kyrkan i Boden.

Eventuella beslut kring en sådan sam­ verkan, en så kallad indelningsförändring, tas emellertid av stiftstyrelsen för Luleå stift.

Mer information om hur samtalen fortskrider kommer att presenteras löpande, bland annat här i Kyrkfönstret.

”En man som heter Ove” blev en dundersuccé liksom ”Min mormor hälsar och säger förlåt”.

I den nya romanen ”Britt-Marie var här” får vi möta 63-åriga BrittMarie som har fått höra att hon är en passiv, aggressiv, ältande gnällkärring. Britt-Marie är präglad av att hon aldrig känt sig sedd och älskad varken som barn eller vuxen. Hon har lämnat sin otrogne make efter 40 års äktenskap och ger sig ut i tillvaron för att söka arbete. Hennes möten med den unga flickan på arbetsförmedlingen är kvickt och roligt skildrade.

Hon klarar sig förstås, allt annat vore omöjligt, och får nya vänner i det udda finansdrabbade lilla samhället Borg. Där blir hon fotbollstränare för ungdomslaget – hon som alltid avskytt fotboll. Hon blir både älskad och behövd. Det är en bok som är glad och rolig, lätt bisarr, humoristisk och även smått ironisk kring oss svenskar och vårt beteende. Det är en berättelse om andra chanser men framför allt är det en berättelse om en kvinna som väntat ett helt liv på att hennes ska börja.

Läs och le – det kan också behövas ibland.

IRENE GUSTAFSSON IRENE-GUSTAFSSON@BREDBAND.NET

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

9

FOTO: JOSEFIN CASTERYD

Varför kan inte påsken hålla sig på sin plats?

Påskdagen kan infalla när som helst mellan den 22 mars och den 25 april. Det är så här, att påskdagen alltid infaller den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. Men varför gör den det?

Den kringvandrande påsken I BIBELN BERÄTTAS i andra Mosebok att Israels barn brukar fira en vårfest till Herrens ära. Farao vill inte tillåta det och det misshagar Herren. Därför skall hans ängel gå från hus till hus och döda allt förstfött, både människor och boskap. Men Israels barn skall ta ett årsgammalt lamm och den fjortonde dagen i månaden, vid fullmåne, slakta det och stryka litet av dess blod på sin dörrpost. Då skall Herrens ängel gå förbi det huset. Detta blodbad får Farao att släppa Israels barn som snabbt beger sig på flykt.

Denna befrielse från slaveriet är något som sedan aldrig får glömmas bort. Uttåget ur Egypten gav den gamla vårfesten både ett nytt namn och en ny innebörd. Festen kom att kallas pasach som betyder ”gå förbi” och som senare har blivit vårt ord ”påsk”.

DET FINNS TVÅ möjliga kalendrar och en

omöjlig. Den ena kalendern är en så kallad solkalender som bygger på solens rörelse.

Det är den vi använder oss av. Dess grundläggande enhet är året och ett visst datum infaller alltid vid samma årstid. Däremot är den inte sammankopplad med månen. Året är

10

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

visserligen indelat i månader, men nymånen kan inträffa när som helst under en månad.

Den andra kalendern är byggd på månen och dess faser. Muslimernas kalender är en månkalender. Varje ny månad börjar i och med nymåne. Eftersom ett månvarv är 29,5 dygn, blir månaderna, som ju måste vara ett heltal antal dagar, omväxlande 29 och 30 dagar långa. Ett år är 12 månader, vilket blir 354 dagar. Det är 11 dagar kortare än ett solvarv. Därför kommer månkalendern att förflytta sig runt de naturliga årstidernas år med en hastighet av ett varv på 33 år så som den muslimska kalendern gör.

DEN TREDJE MÖJLIGHETEN är att samman-

smälta en sol- och en månkalender, vilket egentligen är omöjligt. Men israelernas kalender är en sådan. Varje månad börjar i och med nymåne. Men judarna kan inte til�låta kalendern att vandra året runt som den muslimska kalendern gör. Moses har ju kun­ gjort att månaden Nisan, den månad då de släpptes ut ur Egypten, skall vara en vårmånad. Därför stoppar man ungefär vart tredje år in en extramånad före månaden Nisan,

så att Nisan skall behålla sitt läge på våren.

Denna regel att året ibland har tolv månader, ibland tretton iakttas fortfarande, vilket kan ge märkliga effekter. Så till exempel förklarade sig staten Israel självständig den 14 maj 1948. Enligt den judiska kalendern var det den 4 Ijar, och följaktligen är den 4 Ijar Israels nationaldag. År 1999 motsvarade det den 21 maj och år 2000 den 10 maj.

I NYA TESTAMENTET är de tre synoptiska

evangelierna eniga om att nattvarden instiftades vid den måltid då påskalammet åts, det vill säga den 13 Nisan. Senare samma kväll häktas Jesus och nästa dag förhörs han och korsfästs. Den 14:e är det fullmåne, liksom det är fullmåne den 14:e i varje månad i den judiska kalendern.

Redan samma kväll tar man ner Jesu kropp från korset och lägger den i en grav. Enligt judarna kunde den inte hänga kvar eftersom dagen därpå det året var en sabbat. På morgonen nästa dag upptäcks att graven är tom.

Detta innebär alltså att nattvarden instiftas på en torsdag, att Jesus korsfästs på en fredag och att han uppstår natten till sönda-

gen, och denna söndag kommer efter fullmånen i vårmånaden Nisan.

Johannes evangelium skiljer sig något i dateringen, vilket har gett upphov till oändliga svårigheter. Enligt 19 kapitlet korsfästs Jesus på tillredelsedagen, det vill säga en dag tidigare än vad de tre övriga evangelierna anger. Denna datering har getts en teologisk tolkning. Eftersom Jesus då offras samma dag som påskalammet offras, kan han uppfattas som Guds offerlamm som dör för världens synder. Paulus uttrycker den tanken i första brevet till Korint: ”vårt påskalamm, Kristus, är slaktat”. Man kan jämföra med psalmen ”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktat”. Uppståndelsen skulle då ha skett den 14 Nisan, som inte var en söndag.

DET DRÖJDE INNAN de kristna församlingarna började fira påsk. Ett sådant firande omtalas ingenstans i Apostlagärningarna.

I stället blev det så att varje söndag blev en dag då man högtidlighöll Herrens uppståndelse. Det var på så sätt som de kristna kom att ersätta judarnas sabbat på lördagen med sin egen helg på söndagen. Många menar att om inte detta brott mot traditionen ägt rum, hade kristendomen aldrig blivit något annat än en judisk sekt.

Så småningom växte dock ett påskfirande fram som i slutet av andra århundradet var allmänt utbrett – dock inte på samma dagar överallt. Kyrkorna i Mindre Asien kom att fira påsken enligt Johannes evangelium den 14 Nisan, alltså samtidigt som judarnas pasach. De västliga kyrkorna kom att fira påsken enligt de synoptiska evangelierna, alltid på en söndag och efter fullmånen i vårmånaden. Till skillnad från kyrkorna i Mindre Asien så fanns en regel att påsken inte fick firas samtidigt med judarnas pasach. Om dessa helger sammanföll så måste påsken skjutas fram en vecka.

ETT FÖRHÅLLANDE SOM bekymrade många kristna var att man inte på egen hand kunde bestämma tidpunkten för påsken, utan var tvungna att avvakta Högsta Rådet i Jerusalems beslut om när månaden Nisan skulle börja. Det var ju Högsta Rådet som avgjorde om det skulle inskjutas en extra månad eller inte. Många församlingar löste det problemet så, att eftersom Nisan var en vårmånad och våren kunde anses börja i och med vårdagjämningen, kunde man säga att första fullmånen efter vårdagjämningen var månaden Nisans fullmåne.

I och med det var den krångliga regeln för påskens placering klar - första söndag efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Man avvaktar vårdagjämningen, man observerar därefter månen och konstaterar när det blir fullmåne. Nästa söndag är påskdagen. Den här metoden är inte för den moderna människan, som vill planera långt i förväg. Här får man reda på påsksöndagens datum högst en vecka i förväg.

Värre är dock att regeln har en inbyggd källa till flertydighet. Både fullmåne och vårdagjämning inträffar – inte en hel dag – utan ett visst ögonblick. Anta att det ett visst år blir fullmåne i Rom en lördagskväll strax före midnatt, vilket gör att påsken skall firas dagen därpå som är en söndag. I Jerusalem har lokal tid redan hunnit bli några minuter in på söndag, och det innebär att påsken där inte skall firas förrän nästa söndag, en vecka senare. Om nu alla kristna skall fira påsk samma dag, vem skall då ha tolkningsföreträde – Rom eller Jerusalem?

DEN LÖSNING MAN valde var, att fastslå att

”Uttåget ur Egypten gav den gamla vårfesten både ett nytt namn och en ny innebörd.” simas” flyttade då påven Gregorius XIII 4 dagar på fullmånen och tog bort 10 dagar i almanackan, så att naturens vårdagjämning åter skulle infalla den 21 mars. Samtidigt minskade han årets längd med 11 minuter genom att dra in på antalet skottår. På det sättet hindrade han vårdagjämningen att fortsätta att vandra iväg från den 21 mars.

Detta är den berömda Gregorianska kalenderreformen och den enda orsaken till den var påskens placering!

vårdagjämningen inträffar den 25 mars.

Varför just den 25 mars? Caesar hade bestämt att vårdagjämningen inträffade det datumet i den Julianska kalendern – och detta oberoende av när den astronomiskt VÅRDAGJÄMNINGEN ANSES ALLTSÅ numeinträffar. År 325 samlades kyrkofäderna ra alltid inträffa den 21 mars, även om den under kejsar Konstantins ledning till ett ibland, som i år 2016, infaller den 20 mars. mycket berömt möte i Nicaea. På dagordSverige försökte ett antal år att, ensamt i ningen stod bland annat att bestämma om Europa, beräkna påsken astronomiskt korpåskens placering. Dessutom flyttade man rekt. Detta ledde år 1818 till den märkliga tillbaka vårdagjämningen från den 25 mars situationen att, trots att Sverige och Norge till den 21 mars med motiveringen att den var i personalunion, så firade vi inte påsk faktiskt hade flyttat sig och nu inträffade på samtidigt utan med en veckas mellanrum. himlen den 21 mars. Det är märkligt att man Numera räknar även Sverige med de av inte misstänkte att den skulle fortsätta sin makliga vandring i almanackan, utan fastlade människan fastlagda data för vårdagjämning och fullmåne i stället för de observerbara. den till den 21 mars för all framtid.

Man erinrar sig historien om fanjunkaren Genom beslutet i Nicaea blev det nu möjsom undervisade inkallade beväringar i kartligt att räkna ut i förväg när påsken skulle läsning. ”Kom ihåg”, sade han, ”att om kartan inträffa. Det fordrades dock kunskap om hur och verkligheten inte stämmer överens, så är man skulle tolka olika tabeller, vari det fanns det kartan som gäller!” söndagsbokstav och gyllental med mera.

TEXT: LOTTIE RASMUSSON Under nästan tusen år förde matematiken i URS11ULA@GMAIL.COM västerlandet en tynande tillvaro. Det fanns egentligen bara ett enda matematiskt problem som behandlades och det var frågan om när påsken skulle infalla. Det latinska ordet computus, som egentligen betydde att göra beräkningar i största allmänhet, fick under denna tid den Kyrkans firande av Jesu lidande, död och betydligt snävare innebörden ”att uppståndelse har sedan gammalt kombinerats göra upp tabeller för påsken”. med flera andra traditioner.

I varje kloster och i varje stift Påskriset skulle det finnas åtminstone Påskriset har sin bakgrund i berättelsen om någon som kunde upprätta och tortyren av Jesus. I dag är ris med fjädrar eller tolka sådana tabeller. pappersblommor en påminnelse om livets återkomst.

Påsktraditioner

SÅDAN VAR SITUATIONEN

genom hela medeltiden och renässansen, men allt eftersom seklerna gick avlägsnade sig den kyrkliga och den astronomiska vårdagjämningen ifrån varandra, liksom även den kalendariska och den himmelska fullmånen. Man blev mer och mer klar över att påsken firades vid fel tidpunkt. Något måste göras. År 1585 låg vårdagjämningen 10 dagar fel och fullmånen på himlen kom 4 dagar senare än den skulle.

I sin berömda bulla ”Inter gravis-

Måla och äta ägg Ägget symboliserar livet och får vid påsken symbolisera nytt liv, både kopplat till Jesu uppståndelse, men också till att vi firar påsken på våren, tiden för nytt liv. Äggen har kommit att bli påskdekoration i olika former, inte minst godisfyllda ägg som barnen får men som vi också ger varandra som påskpresent. Att äta ägg vid påsk är en av våra mest inter­nationella traditioner. Seden att måla ägg och äta ägg vid påsk är vanlig både i Sverige och i stora delar av Europa. Den fyrtio dagar långa fastan tog slut när påskdagen inträdde.

Då var det tillåtet att äta det man avstått från under fastan.

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

11

Artikelserie: Det goda livet

I denna serie beskriver Maare Tamm olika aspekter av det goda livet. Serien består av fem delar. I förra numret av Kyrkfönstret avhandlades Del 3: Religiös tro I detta nummer kommer fokus att ligga på inre harmoni och belyser hur vår längtan efter lycka och förnöjsamhet är en grundpelare till ett gott liv.

Del 4: Inre harmoni

Det goda livet:

Inre harmoni DET GODA LIVET har många aspekter. En av

dessa är att befinna sig i harmonisk balans. En människa som upplever harmoni i sitt känsloliv anses vara lycklig. Men vad är harmoni och lycka? Vi strävar alla efter dessa positiva förnimmelser av harmoni och lycka, men upptäcker att de inte alltid är närvarande. De kan komma till oss när vi minst anar det, bara för att försvinna igen innan vi hunnit njuta av dem. Inte heller är dessa förnimmelsen likadana för alla. För några är harmoni och lycka att gå barfota över en daggvåt äng, för andra att läsa en bok eller att hålla sitt späda barn i famnen. Sex kan göra vissa människor lyckliga, för andra är det lyssnandet på Mozarts konsert som ger dem lycka.

Oavsett hur vi når den inre harmonin ser vi att den inte är gratis, utan något som vi måste bemöda oss för att nå. Motsatsen tycks däremot komma alldeles av sig självt.

Erfarenheter av oro, sorg och otillfredsställelse väger tyngre än lyckans njutning. Vi blir snabbare irriterade, arga eller nedstämda än glada. Vi kan konstatera att generellt sett upplever en människa negativa känslor intensivare och oftare än positiva. Det verkar som om människan har en förkärlek för det tragiska i tillvaron.

DENNA EGENHET HAR att göra med evo-

lutionen och har visat sig vara mycket bra under evolutionens gång. Rädsla, sorg och vrede fick våra förfäder att vid hotande fara glömma allt och sätta sig i säkerhet. Än i dag undviker vi hot och risker i högre grad än vi söker lycka och harmoni. Dåliga nyheter får större rubriker i alla tidningar än goda. Och glädjen vi finner i våra relationer kan inte mäta sig med sorgen vid förluster. Detta arv från evolutionen, hur livsnödvändigt den än må vara i kritiska situationer, förklarar varför vi ofta råkar ut för det negativa i tillvaron. Ända från urminnes tider har människan velat vara harmonisk, känna frid och glädje i stället för missmod och nedslagenhet. Redan

12

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

de antika filosoferna i det gamla Grekland sysselsatte sig med dessa frågor. I deras tankevärld fanns det ett bestämt samband mellan lyckan och det rätta handlandet. Lyckan kommer inte av en händelse och är inte någon gudagåva, säger Aristoteles, utan kommer den till del som optimalt utnyttjar sina möjligheter. En vis människa tar vara på sina anlag och nyttjar dem så fort tillfällen ges.

Hemligheten bakom glädjen och tillfredsställelsen ligger enligt Aristoteles i ett aktivt och medvetet liv.

AV DESSA INSIKTER drog antikens filosofer följande slutsatser: Om lyckan består i att människor tar vara på sina möjligheter måste det finnas tämligen allmänt gällande regler för att uppnå lycka. Följaktligen kan man lära sig att vara lycklig genom att följa dessa regler. Vi är således varken utlämnade till vårt humör eller vår omgivning. Lycka och harmoni är något som människan måste bemöda sig om. Bara den som kan varsebli, styra och förutse sina känslor kan leva ett harmoniskt och klokt liv.

Mycket av den filosofin står också bakom modern psykologi. I dag är psykologerna övertygade om att en av hemligheterna bakom lycka och harmoni ligger i konrollen av negativa känslor. Forskare har kunnat konstatera att det finns ett nära samband mellan sättet att reagera på tråkigheter och det psykiska allmäntillståndet. Negativa och positiva känslotillstånd är förenade på så sätt att en positiv känsla kan hindra negativa känslor och tvärtom. Irritation på kvällen över någon tråkighet under dagen kan fördärva tillfredsställelsen över en helt lyckad dag. Och lite glädje kan jaga bort stor nedstämdhet. Vi kan således välja att bli harmoniska och lyckliga eller jagas av missmod och tröstlöshet.

I dag söker många människor efter inre harmoni i olika meditationsrörelser.

Meditation är en systematiskt använd teknik som innebär fokusering och koncentra-

tion kombinerad med avspänning. Andra uttryck för det som sker vid meditation är ”stilla begrundan”, ”att lyssna inåt”, ”försjunkenhet”. Det finns en rad olika former av meditation, men gemensamt är att man ska stilla sitt sinne. Syftet är att man ska bli mer harmonisk och få större insikt i vem eller vad man är. Meditation finns i många kulturer.

De fenomen som åtföljer meditationen är desamma över hela världen, men formuleringarna på olika religioners och kulturers symbolspråk skiljer sig.

En människa som är nöjd med livet och tillfredsställd med sig själv upplever att livet är gott. Det har man vetat om i kristendomen under många hundra år. Och vägen till denna harmoni har gått genom det vi kallar andens frukter. Uttrycket kommer från Paulus som i Galaterbrevet 5:22–23 räknar upp följande nio frukter: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet, självbehärskning. Dessa har i det närmaste en universell giltighet.

EN MÄNNISKA UTAN kärlek är en människa

på drift. På många områden har troende och icke-troende motsatta åsikter, men det finns något där alla är överens, nämligen att det viktigaste i livet är kärlek. Utan kärlek är livet inte värt att leva. Kärlek är liv, glädje och mening. För den som saknar kärlek i sitt liv blir allting dött, trist och meningslöst. Denna konsensus kring kärleken förenar alla och gör att vi mitt i konflikter, stridigheter och kolliderande trosläror kan tala med varandra och till och med förstå varandra.

Kristendomen anknyter till denna grund­ erfarenhet och bekräftar den. Den gyllene regeln ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”, sammanfattar kärlekens budskap. Den som inte lever efter denna regel lever i mörker. De flesta människor, troende eller icke-troende, känner igen sig i det. I kärleken sammanfattas allt, den överbrygger alla motsättningar

”En människa som är nöjd med livet och tillfredsställd med sig själv upplever att livet är gott. ” FOTO: ALEX & MARTIN

och utplånar alla skillnader. Kärlek är den kristna markören för ett gott liv, den som ger oss inre harmoni och lycka. Kärlek ger människor ett ankare, en länk till en högre verklighet.

GLÄDJE ÄR ETT känslotillstånd av tillfreds-

ställdhet. När man är glad är man lycklig eller nöjd, det är en positiv känsla. Vid glädje pulserar blodet litet snabbare i ådrorna och hudens temperatur stiger med en tiondels grad, säger forskarvärlden. Människor uttrycker ofta glädje genom att le. Leendet är likartat i alla kulturer och tycks vara medfött. Enligt svenska glädjeforskare är det inte endast leendet som ger glädje utan också givandet. Att ge av sina tankar, känslor och handlingar till ens omgivning är en stark anledning till glädje. De flesta av oss kan konstatera att vi blir glada när en människa visar oss en smula vänlighet och kärlek. Omvänt blir vi själva glada när vi är de givande.

I kristendomen är glädje något mycket vitalt. Kristendomen är ett glädjebudskap och själva ordet evangelium betyder glatt budskap. Evangeliet skulle inte vara ett glädje-

budskap om det inte hade kraften att övervinna sorg och bedrövelse. Ändå tror vi inte alltid på det. De kristna har ofta en benägenhet att göra lycksaligheten till något som hör himlen till, här på jorden tycks vi leva i en evig tåredal. Men evangeliet säger något annat. Det säger att vi redan nu är hemma i himlen, dvs. bör känna glädje över vårt jordeliv.

MEN DEN NUTIDA människan, oavsett om hon är troende eller inte, har svårt att uppleva glädje. I en vardag präglad av stress och tidsnöd, i nätter fyllda av oro, sömnlöshet och mardrömmar, i ständig oro för olycka och ohälsa, är det inte lätt att finna glädje. Den nutida människan är inte nöjd med talet om evangeliets glädje, hon vill må bra och finna glädje i sin vardag, inte i framtiden utan just nu. Hur kan vi hjälpa henne? Att i sina tankar ständigt kretsa kring det negativa ger ingen plats för glädje. I stället bör den lidande människan lära sig att hantera det svåra och framför allt att byta de negativa och destruktiva tankarna mot positiva. I dag vet forskare att positiva tankar och känslor kan utplåna de negativa och med övning och tålamod

kan det lyckas. Positiva känslor leder i sin tur till en uppåtstigande spiral vilket med tiden leder till nöjsamhet och glädje.

GLÄDJE KAN FÅS på många olika sätt. Ett av dem är tacksamhet, som sägs vara en kungsväg till glädje. Tacksamhet är en positiv känsla inför något som någon har gjort.

Den kan också vara en känsla av tillfredsställelse över något man har, till exempel familj, hem eller arbete. Vill man leva i glädje finns det knappast någon bättre väg än att lära sig att tacka i livets olika förhållanden.

Tacksamheten är den bro som leder från det negativa till det positiva, till kärleksfulla känslor. Otacksamhet är inte bara en brist på tacksamhet utan kan även vara en egen negativ attityd.

Tacksamhet är fundamental i den kristna tron. I kristen tro skiljer man inte mellan det goda och det onda när det gäller tacksamhet.

Man tackar för allt. Att tacka Gud för allt, också för det som är mörkt och smärtsamt, anses karakterisera en mogen tro. Så länge den troende enbart tackar Gud för glädjande

Fortsättning nästa sida Kyrkfönstret nr 1 • 2016

13

Artikelserie: Det goda livet, forts

”Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårig­heter med bibehållet lugn.” händelser är tron ännu inte fullödig.

Frid är ett begrepp som används oftast i religiösa sammanhang. Det innebär att man har ett inre lugn eller ett lugn i själen.

Frid används som en motsats mot stress och ångest. En inre frid uppnås genom lugn, självbehärskning, kunskap och förståelse. I vissa kulturer räknas inre frid som en grad av medvetande eller upplysning, vilket kan uppnås genom utövande av exempelvis bön, meditation, tai chi eller yoga. Ofta betraktas strävan efter inre frid som en process att lära känna sig själv.

ORDET FRID KOMMER från latin där det heter

pax. Översätts pax till svenska betyder det två saker – fred och frid. När det handlar om relationen mellan stater som inte är i krig med varandra betyder ordet pax fred. När vi däremot vill beskriva ett inre tillstånd av lugn, stillhet och harmoni använder vi ordet frid. Man kan säga att när vårt väsen och vårt liv är i ordning, finns harmoni och därmed också frid. Frid är djupare än en känsla, den är ett själstillstånd där man känner sig på ett djupt sätt i harmoni med allt.

Bibeln lär människan på nästan varje sida att hon kan finna ro hos Gud, att han är en tillflykt och en borg, och att han är en fridens Gud. Tror man på det kommer ångest och oro, kval och stress, bekymmer och disharmoni, undan för undan förvandlas till en inre

frid. Ju mer den troende låter sig ledas av Gud desto mer kommer hennes inre värld att genomsyras av frid. Men frid är ingen övergående känsla, som lyckan är, inte heller är den som en spegelblank sjö, absolut orörlig, där ingenting händer. Snarare är den ett tillstånd där alla ens känslor har kommit till sin rätt.

Tålamod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap. Tålamod är förmågan att kunna utstå väntan, förseningar eller svårigheter med bibehållet lugn. En tålmodig person kan hantera yttre stress utan att komma i okontrollerade känslosvall.

MEN I DAGENS värld har tålamod blivit en bristvara. Dagens människa lever i en värld där allt skall ske snabbt. Att slippa vänta har blivit näst intill en mänsklig rättighet.

Snabbheten hyllas som aldrig förr och denna mentalitet präglar hela samhället. Vårt livstempo har ökat kraftigt de senaste 10 till 15 åren. Med denna tempoökning har tålamodet försvunnit. I allt större utsträckning kräver vi omedelbar tillfredsställelse av våra behov.

Tålamod är en av andens frukter i den kristna läran, en dygd som är eftersträvansvärd. Som de flesta andra dygder arbetar den inte ensam. Tillsammans med de andra av andens frukter arbetar den för det goda såväl i människan som i världen. Tålamod är något som inte endast människan besitter. Också Gud har tålamod. Gud har inte bråttom när han skapar världen. Han våldför sig inte på det han skapar utan låter saker och ting växa och mogna i sin egen takt. Det har tagit flera miljoner år innan någon planet i universum har blivit människans hem. Likaså har det tagit hundratusentals år innan människan har blivit till den person vi känner i dag.

Varje blomsterart har utvecklats enligt sitt

speciella tidsmönster, varje sädeslag har följt sin egen rytm, varje fågel eller fjäril har fått växa enligt sitt eget program. Det är att ha tålamod. ”Allt har sin tid”, säger Predikaren. Det är ingen abstrakt tanke utan den säger oss att vi inte kan skynda på saker och ting utan behöver ha tålamod för att vänta på den rätta stunden. Men har vi det? I dagens värld där nyheter på några sekunder sprids över hela världen, då höghastighetståg förkortar restider och där våra mejl besvaras omedelbart är det svårt att ha tålamod. Allt måste gå fort så att vi inte missar något. Ändå är det just tålamod som gör att vi kan känna frid och harmoni. Frånvaron av tålamodet slänger oss in i stressens uppskruvade verklighet som skapar oro, rastlöshet och en obestämd fientlighet och vrede.

SAMMANFATTNINGSVIS KAN VI konstatera

att fast inre harmoni är ett eftersträvansvärt tillstånd är det inte enkelt att komma i förfogande av. Den innehåller en mångfald komponenter som inom kristendom benämns andens frukter. Dessa komponenter är bräckliga och utsatta för många faror. Man tror att man har förvärvat någon av dessa men upptäcker att så inte är fallet, eller att de inte är beständiga i ens inre. Frågan är om man överhuvudtaget kan komma i förfogande av en inre djup harmoni genom ansträngning och erövring? Är det inte snarare så som kristendomen säger att den djupaste harmonin är en gåva. Det enda man behöver göra är att vara öppen och ta emot. Och det är här som det svåra ligger, i vår ständiga oförmåga att släppa kontrollen.

TEXT: MAARE TAMM MAARE.TAMM@TELIA.COM

Våra kyrkogårdar

Nya björkar vid kyrkan

Tänd ljus – på rätt plats

I ENLIGHET MED kyrkans trädvårdsplan ska

MÅNGA ÄR DE kyrkogårdsbesökare som vill tända ett ljus för sina nära och kära. Det har genom åren förekommit allt från marschaller till olika sorters lyktor både här och där. Det är vackert och tanken är god, men fel ljus på fel plats kan förstöra både stenar och brickor.

Vid den nya askgravlunden vid kyrkan har redan brickor på de stora gemensamma minnesstenarna förstörts av värme från lyktor och ljus. Brickorna måste nu successivt bytas ut. Samma sak gäller stensättningen i minneslundarna där ljus och marschaller på kanterna har skapat mörka missfärgningar.

För att underlätta för alla som vill tända ljus i minneslundarna och i askgravlunden har kyrkogårdspersonalen ställt i ordning kombinerade

mittallén vid Överluleå kyrka tas bort i vår och ersättas med nya björkar.

De stora björkarna vid Överluleå kyrka är mellan 80 och 100 år gamla. Eftersom de kan vara en säkerhetsrisk för både människor och byggnader om de blåser ner ska de därför tas bort. Kyrkan ska återplantera nya träd på samma ställen. Vi ber om besökarnas överseende under tiden arbetet med fällningen pågår.

Gamla björkar vid Överluleå kyrka ska tas ner och återplanteras med nya.

14

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

vashållare och ljusbärare. Dessa kan användas året runt och passar för vanliga gravljus.

Använd dessa anvisade ljusbärare. Allt annat kommer personalen att ta bort för att inte stenar och plattor ska förstöras.

Vid minneslundar och askgravlund är det endast dessa anvisade och nytillverkade ljushållare som ska användas. Sommartid kan de även fungera som vashållare.

Asfaltering

SÅ SNART BARMARKSÄSONGEN börjar

återupptas arbetet med asfalteringen på Skogskyrkogården. Under tiden kan det medföra lite problem med framkomligheten.

TEXT OCH FOTO: ANNA BERGSTRÖM NORDSKRIBENTEN@GMAIL.COM

Korsord ÄR JU FRIDA I I SJÖBERGS VISA GÖRS LIN

TECKNING EFTER LEVANDE MODELL

DE ÄR AV KUNGLIG SLÄKT DE HAR BREDA TILLPLATTADE NÄBBAR MYCKET NÄRA

ÄR NÄRA SLÄKT

FÖRBINDS MED RAMA

BLIR LÄNSAD

ÄR TEXTERNA I HÖGA VISAN

ALERT

HJÄLPORGAN

PENTRY

FALSKT YTTRE BILDERBURK

PÅ BIL FRÅN BERGEN

PARTI

SES MED KUPOL

LJUSRÖD

WARHOL

VASS EUFORISK

STORMCENTRUM

TECKEN OVAN VOKAL

HADE BRÅTT

LÄCKA SALIV

ÄR JU DYSTERGÖKAR

DE LOCKAS FRAM AV APRILSOLEN

KAMMAS IBLAND

NÄST SIST

I PAR MED HOLME I TRÄGUDARS LAND

JOK

TRIGGAT

F61

SKÄKTA

P SA L MEN HAN STOD MITT IBLAND DEM SOM FÖRUT. BLAND STENARNA BRANN DET EN GLÖD. HAN LÄT DEM FÅ FISKAR I NÄTEN OCH GAV DEM BRÖD.

GER PROBLEM MED SPRÅKET

HAR MAN SOPPAN

RYMMA

VAR HAR SIN TID

BAKVATTEN

TYP AV TRYCKTEKNIK GJORDE VÄL BETTET ÄR DE FLESTA I BONN

Sänd in lösningen till: FÖRSAMLINGSEXPEDITIONEN, Strandplan 25, 961 34 BODEN senast 6 april. De tre först öppnade rätta lösningarna vinner presentcheckar till kyrkluncher. Vinnarna får besked per post – förutom att namnen publiceras i Kyrkfönstret, vilket väl är en ära i sig – eller hur?

Namn................................................................................................................................................................................................................................................................

Adress................................................................................................................Postadress..........................................................................................................................

Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: Henrik Larsson på Brännagatan, Karin Olsson i Örebro och Zigrid Bäckström på Margaretagatan.

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

15

Till sist

”GUD, VILKEN TID det tar! Jag har inte tid med det här. Jag måste ju…”

Har du tänkt så någon gång? Det har jag.

Mer än en gång.

I mitt liv spelar tiden en viktig roll. Jag måste kliva upp en viss tid. Jag lämnar och hämtar på skola och förskola i tid och jag ska vara på jobbet på bestämda tider. Jag behöver gå och lägga mig i tid, även om just den tiden är mer flytande, för att orka upp på morgonen. Sedan vill jag ha tid med min familj, tid att fördjupa mig i min tro. Jag vill ha tid till intressen och husrenoveringar och tid att umgås med mina vänner. Ibland har jag önskat att jag hade två liv vid sidan om varandra, för att hinna med det som måste göras och det som jag verkligen vill göra. Men den tanken försvinner lika snabbt som den kommer – av naturliga orsaker.

Jag tänker också att tid, eller rättare sagt vad jag lägger min tid på, och ork hänger ihop. För min del handlar det om att försöka se till att det jag lägger tid på inte tar mer kraft än det ger. Det är inte alltid så lätt, för det finns en hel del måsten, men så långt det nu går. Och det blir en hel del prioriteringar i allt detta som kallas mitt liv. Det är nödvändigt. Att tro att man har tid med allt är många gånger ett självbedrägeri, och att inte prioritera är en fallgrop.

DEN STÖRSTA UTMANINGEN för mig - och för många andra skulle jag tro – är att vara närvarande i det som sker just nu. Jag är en mästare på att tänka på det som varit och på det som ska komma. Det händer ibland att det grumlar det som sker vid varje givet tillfälle. Å ena sidan är det som hänt och det som jag planerar för någon slags summa av mitt liv - bagaget som jag bär med mig och min strävan efter erfarenheter som jag vill fylla bagaget med framöver. Å andra sidan gör jag mig själv och andra en otjänst genom att inte leva här och nu. För oavsett hur det har sett ut eller hur vi vill att det ska se ut i framtiden, så är vi instängda i ett nu. Nu är den enda tiden vi kan leva i.

Men när livet rusar på i 120 km/h och jag inte riktigt lyckas med att vara här och nu, är det gott att veta att det finns någon som ser mig nu, som såg mig då och som kommer att se mig imorgon. Jag tänker att Jesus mest är intresserad av den tid som är nu. Ja, vi är vad vi har blivit tack vare det vi har varit med om, och det både kan och vill Jesus bära, förlåta och använda. Vi får lägga vår framtid i Jesus händer och lita på att han faktiskt kommer att vara med oss med orden ske Din vilja.

MEN NU, DET är nu vi lever, det är nu vi är

ledsna eller glada. Det är nu vi har smärta,

16

Kyrkfönstret nr 1 • 2016

Nu är Guds tid

”Men nu, det är nu vi lever, det är nu vi är ledsna eller glada. Det är nu vi har smärta, det är nu vi oroar oss. Det är nu vi lever.” det är nu vi oroar oss. Det är nu vi lever. Att leva i nuet är att ansvarsfullt se på det som varit, planera ödmjukt för framtiden, se till hur det är nu och låta allt genomsyras av att Jesus finns med i allt. Jag tror att Jesus vill,

om vi låter honom, vara med i allt. Jesus vill vara med när vi är med familjen och vännerna, när vi snickrar och målar, när vi gråter och skrattar och eftersom Jesus vet hur det är att vara människa och har varit ledsen, oroad, arg och glad har han också förståelse för nuet – att det är nu du lever och det är nu han vill vara med. Inte sen, inte då, utan nu. I Guds eviga nu. ”Nu är Guds tid, nu ska vi be och se vad Gud har att ge.”

TEXT: MIKAEL DAPEFRID, 0921-775 76 MIKAEL.DAPEFRID@SVENSKAKYRKAN.SE