Amos Boden nr 3 2016

Kyrkfönstret NR 3/2016

Messy Church Ambulerande präst i Asien

Vill du läsa Amos? Vänd på tidningen!

t t

Svenska kyrkan för hela Boden

Redaktören har ordet SVENSKA KYRKAN I Boden utgörs idag av

Överluleå, Sävasts och Gunnarsbyns församlingar. Själv växte jag upp i Sävast. Det var visserligen inte en egen församling då, men det var ändå där, vid skolavslutningar, jul och påsk, som jag först stiftade bekantskap med kyrkan genom prästen Erik. Då fanns det inte heller en stökig kyrka, men det gör det idag, och Johan Skoglund berättar mer om den i artikeln Messy Church.

Kyrkoherdarna Lennart Åström, Edefors församling, och Hans Johansson, nuvarande Bodens pastorat, har en gemensam samsyn på ett nytt pastorat där kyrkan kan bli en förebild som bygger broar.

SOM TONÅRING FLYTTADE jag till centrala

Boden. Där blev Överluleå församling och kyrkans ungdomsverksamhet navet i min relation med kyrkan. Tillsammans åkte vi på läger, ordnade luciaspel och funderade över tron och livet tillsammans med våra ledare, precis som Elisabet Holmberg nämner i Vad? Var? När?

Hur? Varför?

När jag sedan blev vuxen och flyttade ihop med min man bosatte vi oss inom Gunnarsbyns församling. Där har vi blivit kvar. Prästen Mogens, som ni möter i Joakim Nordlunds reportage Ambulerande präst i Asien, har varit på besök, döpt yngste sonen och lett alla mina killar i församlingens scoutkår.

JAG HAR ALLTSÅ bott i alla församlingar som idag bildar Svenska kyrkan i Boden. Och den erfarenheten delar jag nog med fler bodensare.

De flesta har bara inte varit medvetna om att vi har rört oss mellan församlingarna när vi har flyttat runt i Boden. Kanske blir du därför förvånad av att läsa Anna Bergströms Svenska kyrkan för hela Boden, där kyrkoherdarna för Edefors församling och nuvarande Svenska kyrkan i Boden berättar om församlingarnas önskemål om att bilda ett pastorat tillsammans.

Du trodde kanske att de redan var en enhet, för självklart borde väl Svenska kyrkan i Boden inkludera alla människor i Boden, både dem i glesbygd likväl som dem i innerstan. Och jag håller med dig. Starka tillsammans kan vi ju uträtta så mycket mer för alla delar av Boden, eller hur?

Och kanske betyder det att jag så småningom borde flytta till Edefors…

CAMILLA ARVIDSSON, KOMMUNIKATÖR 0921-775 32 CAMILLA.ARVIDSSON@SVENSKAKYRKAN.SE

Kyrkfönstret

nr 3 • september 2016

Redaktör: Camilla Arvidsson Ansvarig utgivare: Inger Wallin, Hans Johansson Adress: KYRKFÖNSTRET, Strandplan 25, 961 34 BODEN Mejladress till redaktören: camilla.arvidsson@svenskakyrkan.se Telefon: 0921-77 532. Fax: 0921-77 548 Upplaga: 13 300 exemplar Grafisk form och repro: Verbum AB Tryck: Sörmlands Printing Solutions AB 2016. Distribution: Posten Foto, förstasida: Camilla Arvidsson Webbplats: Kyrkfönstret och Amos: amosmagasin.se/boden Webbplats: Svenska kyrkan i Boden: svenskakyrkan.se/boden

2

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

Reportage: Svenska kyrkan för hela Boden

Mer rörlig personal, mindre sårbarhet, större ekonomiska resurser och bred tillgång till kom­ petens, teknik, service och arbetsmetoder i alla församlingar. Det är förhoppningarna med ett nytt gemensamt pastorat för Överluleå, Sävasts, Gunnarsbyns och Edefors församlingar.

Ansökan är lämnad till stiftsstyrelsen och kan bli verklighet under 2018.

SVENSKA KYRKAN SKA bedriva gudstjänst,

undervisning, diakoni och mission. I takt med att befolkningsdemografi, ut- och inflyttningar påverkar vårt samhälle ändras också förutsättningarna för Svenska kyrkans arbete och behoven både i stad och på landsbygd. Svenska kyrkan i Boden och Edefors

möter denna utveckling med att ta ett samlat grepp med en önskan om att bilda ett pastorat som inrymmer alla Svenska kyrkans församlingar inom kommunens gränser. Sävasts och Gunnarsbyns församlingar ingår sedan tidigare i Bodens pastorat tillsammans med Överluleå. Det som blir nytt är att Edefors

församling också kommer med på skutan.

Med detta följer flera fördelar för alla berörda, där varje församling kan ge och få utifrån sina styrkor och behov. ­– Frågan är inte på något sätt ny, vi har pratat mycket om det här och har en gemenFortsättning nästa sida Kyrkfönstret nr 3 • 2016

3

Kyrkan är en stor kulturbärare och vårt arbete kan också vara gynnsamt för kommunal kunskap i sin förmåga att bygga broar och se till en helhet där man inte ställer landsbygd mot stad. sam grundsyn att göra det med medlemmarnas bästa för ögonen. Nu känner vi att tiden är mogen och att det är ett naturligt steg att ta, konstaterar Lennart Åström, kyrkoherde i Edefors församling, Harads.

TILLSAMMANS MED KYRKOHERDE Hans

Johansson i nuvarande Bodens pastorat ser han positivt på det som nogsamt påtalas inte är en sammanslagning, utan ett nybildat pastorat, med en förhoppning om att skapa något som blir ännu bättre för alla berörda.

–­Ett pastorat för hela Boden innebär både ett personellt och ekonomiskt större grepp som ger tillgång till mer resurser, större ekonomiska muskler och fördelar för oss alla, säger Hans Johansson. ­– Till exempel har vi i glesbygden inte möjlighet att ha en hel tjänst för alla delar inom kyrkan. Att kunna nyttja en diakon vissa dagar eller i perioder i ett gemensamt större pastorat skulle betyda mycket för oss, säger Lennart Åström.

De som jobbar i de mindre församlingarna kan å sin sida bidra med sina spetskompetenser på flera orter, ingå i ett större kollegialt utbyte, och ansvara för vissa administrativa insatser för hela pastoratet. Inom kyrkogårdarna kan gemensamma investeringar göras för stora och dyra maskiner, fastighetsfrågor kan samordnas och så vidare.

­– Det finns tillgångar på alla ställen med bärkraftiga församlingar. Vi är överens om att det inte finns ett geografiskt administrativt centrum, utan att vi har möjlighet att skapa nya centrum beroende på den kompetens som finns i de olika församlingarna, menar Lennart Åström.

Tillsammans benar Hans Johansson och Lennart Åström ut de erfarenheter och styrkor som olika typer av församlingar kan ge och få av varandra.

En liten församlings förmåga att bidra med sin närvaro vid stora händelser i en bygd och ett starkt lokalt ekumeniskt samarbete kan vara en nyttig erfarenhet att ta med in i en större organisation. Den stora arbetsplatsens analysverktyg och möjlighet att organisera på ett större plan kan bli en tillgång i den lilla församlingen. Samverkan kan ske naturligt mellan körer, integrationsarbete, konfirmationsundervisning med mera.

HANS JOHANSSON OCH Lennart Åström

talar om kyrkan som en framtida motor och faktor, inte sektor.

Om förslaget om ett nytt pastorat beviljas kan förberedelserna påbörjas under 2017 för att träda i kraft i skarpt läge 2018. Exakt hur det ska se ut och byggas upp kommer att arbetas fram under förberedelseprocessen.

–­Kyrkan är en stor kulturbärare och vårt

Tidigare i år beslutade de respektive kyrkofullmäktige för Edefors församling och nuvarande Bodens pastorat att skicka ärendet till Luleå stiftstyrelse för beslut.

4

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

FAKTA Kyrkorådet i Edefors församling och kyrkorådet i Bodens pastorat skrev i vintras till Luleå stift med en önskan om att få bilda ett pastorat för hela Bodenområdet. Kyrkofullmäktige har beslutat att lämna frågan vidare till stiftsstyrelsen för Luleå stift.

Beslutet fattas av Luleå stift under hösten 2016. Blir beslutet positivt kan förberedelserna påbörjas under 2017 och ett nytt pastorat träda i kraft 2018.

Konkret innebär ett nytt pastorat en ny ledning för hela pastoratet. Istället för små enskilda kyrkoråd blir det ett stort kyrkoråd med ansvar för hela pastoratets framtidsfrågor. Lokalt kommer det att finnas församlingsråd.

Målet är att samla Svenska kyrkan för hela Boden, med fokus på medlemmarna och det kyrkliga uppdraget att bedriva gudstjänst, undervisning, diakoni och mission i Överluleå, Sävasts, Gunnarsbyns och Edefors församlingar.

arbete kan också vara gynnsamt för kommunal kunskap i sin förmåga att bygga broar och se till en helhet där man inte ställer landsbygd mot stad. Där tror jag kyrkan kan vara en förebild, säger Lennart Åström. ­– Vi äger inte frågan men har en samsyn.

Ansvaret nu ligger på förtroendevalda som kan se både problem och möjligheter och har kompetens att bygga upp det på bästa möjliga sätt, säger Hans Johansson.

TEXT OCH FOTO: ANNA BERGSTRÖM NORDSKRIBENTEN@GMAIL.COM

Edefors församling kompletterar Sävasts, Gunnarsbyns och Överluleå församlingar i det nya föreslagna Bodens pastorat.

man brukar ställa sig när man tänker på kyrkan. Eller på hur vi som församlingar är organiserade. Men ändå är det den frågan som vi behöver ställa oss i Bodens pastorat och i Edefors församling. På ett plan har det ingen betydelse. Det är lokalt som kyrkan konstitueras. Det är i det lokala sammanhanget som vi firar gudstjänst och sjunger i körer och det är vid det lokala altaret som vi döper våra barn.

Det viktiga, det som betyder något och det som utgör grunden för kyrkan, sker alltid i det nära sammanhanget.

På ett annat plan handlar det om strukturer, om ekonomi och om personal. Det handlar om hållbara församlingar, där människor är beredda att ta ansvar för kyrkan genom att bli förtroendevalda, ideella, anställda och inte minst medverkande och deltagare i det som kyrkan erbjuder. Och för att få täckning för dessa delar behövs fler människor, mer pengar och inte minst klara strukturer som kan ge tillväxt åt det livet handlar om.

FÖR MÅNGA GÅR detta tvärt emot det som vi dagligen möter. Ofta hör vi att det viktiga i livet är att se om sitt eget hus, att se till sitt och strunta i hur andra har det. Det är det som är vår tids melodi. Samhället som vi lever i är mer individuellt än någonsin.

Barn och unga, men också vi vuxna, fostras i att se till oss själva och våra närmaste, på den egna karriären och den egna välfärden.

Bristen som uppstår är att ingen eller alldeles

för få tänker på helheten. Kanske är det för utmanande och svårt för oss att utvidga perspektiven. Men att se bortom oss själva är en av våra utmaningar oavsett om det gäller familjen, idrottsklubben, jaktlaget och givetvis också när det kommer till kyrkan.

DEN VÄG VI, Edefors och Boden, nu slår in

på genom att bli större handlar ytterst om att bevara det lilla. Det är en paradox, men ack så viktigt att påminna sig om. För tillsammans kan vi göra och klara mer. Vi kan dra nytta av resurser och kompetenser. Vi kan nå ut till fler.

Ett av områdena som är särskilt viktiga är barnen och ungdomarna. Genom vårt kommande samarbete kan vi på ett tydligare sätt följa och stödja barnen och arbeta aktivt tillsammans med skolorna på alla stadier. Det kommer att kräva mer av oss som är anställda, men så måste det få vara. Jag har exempel från andra organisationer där man hävdar barnens bästa, men där det egentligen handlar om att göra det så bekvämt som möjligt för sig själv som ledare. Där man inte ser till ”dessa minsta” kommer man att förtvina och försvinna, förr eller senare. Jag vill inte att det ska ske med allt gott som händer runt om i Svenska kyrkan i Boden. Istället ser jag det som en stor utmaning för oss att se bortom vår egen bekvämlighet, våra invanda sätt att arbeta, och hitta var vi kan göra den största skillnaden och därefter sedan göra det.

/FLICKR

DET KANSKE INTE är en fråga som

FOTO: ULRICA TÖRNIN G

HAR STORLEKEN BETYDELSE?

FÖR GUD HAR knappast storleken på för-

samlingen eller pastoratet av någon större betydelse. Inte heller har storleken någon större betydelse för bönen och lovsången eller när vi firar gudstjänst lokalt. Men för att inte bara fungera idag eller i år så krävs det att vi rustar oss för framtiden. Utmaningen är att se framåt. För tillsammans står vi stärkta, tillsammas kan vi göra mer och tillsammans gör vi det bättre. Med medlemmarna i fokus kan Bodens nya pastorat bli något bra för oss alla. Så vem vet – kanske har storleken ändå betydelse …

Kristus, du som fört oss samman i en helig syskonrund, låt i oss den helga flamman brinna till vår sista stund.

Låt din kärlek ständigt verka i vårt liv och sätta spår, så att världen klart kan märka: vi är dina, du är vår!

Sv. ps. 58:3

Med önskan om en välsignad höst!

HANS JOHANSSON DIN KYRKOHERDE I SVENSKA KYRKAN I BODEN 0921-775 43 HANS.JOHANSSON@SVENSKAKYRKAN.SE

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

5

Svante Öberg är kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare och i bakfickan har han en utbildning till trädgårdsmästare. Det är också han som är den stora eldsjälen och motorn i församlingens strävan mot en hållbarare bygd.

Gunnarsbyn är Bodens gröna församling. Och Svante Öberg har ett finger med i det mesta.

– Miljöarbetet är ju lite av kicken i jobbet, säger han.

Bodens gröna församling I 28 ÅR har Svante Öberg arbetat inom

Gunnarsbyns församling. Han är kyrko- och kyrkogårdsvaktmästare och i bakfickan har han också en trädgårdsmästarutbildning.

Församlingen har tillsammans med Råek och Älvskolan i byn arbetat för miljö- och hållbarhetstänkande i tio år nu. Svante Öberg sitter också med i stiftets miljöråd, och i Gunnarsbyns församling har han varit en motor när det handlar om hur de här frågorna ska genomföras rent praktiskt. ­– Ja, men jag har många med mig. Det här är inte något man gör på egen hand, tillägger han.

Han säger att han trivs med friheten som arbetet ger, och med att han har fått vara med och prägla sättet som byn arbetar på ur miljöperspektiv. Något som också har bidragit till att han efter 28 år fortfarande trivs väldigt bra på jobbet. ­Sedan känner jag ju varenda unge i skolan till exempel. När de kommer ropar de ”Hej Svante” och många kommer fram och vill prata, säger han och ler.

ÅR 2005 GICK man i Gunnarsbyn in i det

rikstäckande nätverket Hållbara bygder som drevs av Jordbruksverket. Målet med projektet var att församlingens upptagningsområde skulle ställa om mot en hållbarare utveckling, och Gunnarsbyn blev sedan valt till ett av de tio distrikt som fick gå vidare till nästa fas

6

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

i projektet. I samband med det gick Svante Öberg och ytterligare två personer från Gunnarsbyn en inspirationskurs vid Sätra Brunn, och efter det skapades en miljögrupp i byn där nu kyrkan finns med tillsammans med Råek och skolan.

Sedan har både miljöveckan och Grön marknad vuxit fram och man har också skapat en rättvisehandel i Folkets Hus. Grön marknad, som hålls under hösten, har vuxit från år till år och för två år sedan fick man beskedet att den då hade gått förbi Bondens marknad i Luleå. För att få sälja på marknaden måste produkterna vara antingen ekologiska, rättvisemärkta eller lokalproducerade.

MILJÖINTRESSERADE LÄRARE HAR också fortplantat intresset ned till eleverna på skolan och det tycker Svante är något av det allra finaste i byn. Bland annat finns det i dag en miljösortering på skolan som inte fanns där före projektet. ­– De kommer som ett litet lämmeltåg med sina grejor till återvinningen. Det är jättefint att se och de är så duktiga, berättar han.

Hela Bodens pastorat är miljöcertifierat sedan 2007, så det är inte bara i Gunnarsbyn som man strävar mot ett hållbarare samhälle.

Men i ärlighetens namn måste man säga att Gunnarsbyn är den församling som har hunnit i särklass längst. Man har bland annat bytt ut direktverkande el till jordvärme och sedan

används vatten från älven vid bevattningen, något som är både bättre och billigare än att använda kommunalt klorerat vatten.

Kyrkogårdarna i Boden har köpt in elbilar, så nu rattar Svante en nästan ljudlös bil. ­– Men den går så tyst, särskilt när man kör på gräset på kyrkogården, så man får nog passa sig så man inte skrämmer livet ur någon. Man hör ju den inte alls på samma sätt som en vanlig traktor, säger han.

Bilen laddas en gång i veckan och då räcker det för att köra åtta mil innan man måste ladda den på nytt.

Nu försöker man också att skapa en barnvänlig kyrkogård och man har börjat med att köpa in små skottkärror och små krattor. ­– Vi vill skapa sociala mötesplatser där människor i alla åldrar kan träffas, och det här är en sådan plats där det även ska finnas plats för de minsta. Annars blir det ofta så att de får vara hos en granne, släkting eller någon annan medan de vuxna åker till kyrkogården, uppger han.

MEN DESSA SAKER är långt ifrån de enda som händer på miljöområdet i Gunnarsbyn. Där har man i dag en gemensam byaodling med totalt 14 stora odlingslådor som är cirka 5 x 1,5 meter, vilket ger en riktig odlingsbädd. I fjol var det ingen privatperson som nappade, men kyrkan, skolan, förskolan och Råek hade varsin låda. I år ser intresset större ut och nu har man också utvidgat och byggt ihop flera lådor. I kyrkans låda odlas bland annat örter och kryddor, och när församlingsvärd Åsa Nyman lagar mat går hon gärna dit och skördar. Svante menar att det finns ett behov av en byaodling i en by som Gunnarsbyn, trots att så många ändå har relativt stora tomter. ­– Många har aldrig odlat själva och det här är en plats där man ska få kunskap och inspiration av varandra. Dessutom är det ju en mötesplats, säger Svante.

I dag finns det även många unga asylsökande och de har också en plats där, så han hoppas att projektet ska vara en del i integrationen av dessa. ­– En del stannar kanske bara i några månader, men några kommer från länder och områden där man har odlat i flera tusen år så de kan lära oss jättemycket, berättar Svante.

Till sist får Svante Öberg i uppgift att spana in i önskekikaren för att blicka fram på Gunnarsbyn om tio år, och hur miljöarbetet då har utvecklats. ­– Då vill jag bland annat att byaodlingen ska vara självgående. Och inte bara med odling i lådor utan med en frilandsodling där man odlar potatis, grönsaker och… you name it. Sedan ska kyrkogården vara en plats där alla, även barnen, känner sig hemma

TEXT & FOTO: JOAKIM NORDLUND JOAKIM@PRESSPRO.SE

FOTO: ULLA LARSSON

Ulla bjuder på matgästernas favorit:

grekisk pytt i panna 4 portioner Pytt: 1 kg potatis i klyftor samt olivolja 800 g fläskfilé i skivor 2 paprikor i klyftor 1 rödlök i skivor 2 tomater i skivor 100-150 g fetaost Marinad: 2 dl matolja 4-6 pressade vitlöksklyftor 2 tsk sambal oelek 3 msk kinesisk soja 1 tsk salt, 1 tsk svartpeppar, ½ tsk ingefära

Sås: 2 dl crème fraiche 1-2 pressade vitlöksklyftor ½ pressad lime ½ krm svartpeppar, 1 krm salt Såsen kan med fördel göras dagen innan servering.

Lägg det skivade köttet i marinad dagen innan tillagning.

Lägg potatisen i en långpanna, blanda med olivolja och grädda i 15-20 minuter i 200 grader.

Tillsätt paprika, lök, tomater, fläskfilé med marinad och smula sist över fetaosten. Grädda i ytterligare ca 20 minuter i ugnen.

Servera pytten med sås, oliver, sallad och grekiskt bröd.

Våra församlingsvärdar Namn: Ulla Larsson, 52 år Bor: I centrala Boden.

Arbetar: Sedan -07 i Mikaelskyrkan, Heden, som församlingsvärdinna. Jag tycker att mitt jobb passar mig oerhört bra, eftersom jag gillar att träffa människor i alla åldrar och är serviceinriktad. Jag vill skapa en trevlig och inbjudande atmosfär där alla ska kunna känna sig hemma. Miljön ska också vara funktionell och spegla kyrkan. Jag vill att alla ska känna sig välkomna även till lunch och fika. Därför jobbar jag alltid för att det ska finnas alternativ för dem som är intoleranta mot vissa livsmedel. Det bästa med mitt jobb är när jag kan göra det lilla extra, till exempel skapa en trivsam och positiv miljö, både för besökare och för arbetskamrater.

Fritid: Då åker jag när möjlighet ges och kopplar av i stugan och njuter av tystnaden och naturen.

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

7

Vad får man om man blandar tacos, pyssel, ett drama och en gudstjänst?

Läs vidare så får du svaret.

MESSY CHURCH – en ny typ av familjegudstjänst MESSY CHURCH ÄR ett koncept utvecklat

av bland andra Lucy Moore i den anglikanska kyrkan i England. Ett nytt sätt att fira familjegudstjänst på som sprider sig runt om i världen. I Sverige finns det på flera platser. Kyrkfönstret besöker den sjätte gången Messy Church anordnas i Mariakyrkan i Sävast.

När vi stiger in i kyrkan strax före femsnåret fredagseftermiddagen den 13 maj håller församlingsvärden Eveliina Joensuu och hennes medhjälpare som bäst på att förbereda kvällens taco-måltid. Diakonen Annika Berglund hackar lök. Köttfärs, olika såser, grönsaker och mjuka och hårda tacos dukas fram. Ute i kyrksalen håller barn på och leker eller pysslar medan de vuxna pratar med varandra. Församlingspedagogen Mikael Dapefrid håller ett vakande öga på det som sker.

Mer och mer folk börjar droppa in. Olika åldrar och bakgrunder blandas friskt. Prästen Luisa Landewall ber om tystnad och sedan sjunger alla bordsbön innan det är dags att hugga in på måltiden. Man betalar en förutbestämd summa för maten, eller så mycket man har råd med – alla ska kunna delta. Det går lika bra att betala med kort som med kontanter. Det är alltid tacos på menyn.

Alltid betyder i det här fallet de fyra tillfällen under våren 2016 och de två gånger under 2015 då man bjudit in till Messy Church i Mariakyrkan. Hösten 2016 är redan tre till-

8

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

Församlingspedagogen Mikael Dapefrid och hans arbetskamrater hoppas att allt fler barnfamiljer ska hitta till Mariakyrkan.

fällen inplanerade, se separat ruta. Efter tacosen bjuds på dessert. Glass, maränger, chokladsås, kakor och kaffe.

MIKAEL OCH ANNIKA berättar att Mikael

på sitt håll, och Annika ihop med Luisa på ett annat håll, länge hade funderat på hur man skulle kunna locka fler barnfamiljer till kyrkan. När de slutligen pratade ihop sig så dök Messy Church plötsligt upp som ett gudomligt svar på det man sökte. Annika är med i olika mejlinglistor där Messy Church-

anordnare både i Sverige och utomlands utbyter erfarenheter med varandra. Bland besökarna denna fredag syns anställda i andra församlingar och Mikael berättar att han ibland får komma med tips och råd till andra intresserade som vill veta hur man jobbar med Messy Church i Mariakyrkan.

När maten intas uppstår även trevliga samtal runt borden om allt mellan himmel och jord. Precis som det ska vara när människor möts. Det är ett välbesökt arrangemang, borden är nästan fulla. Efter middagen finns möjlighet att pyssla. Det är tre olika pyssel som erbjuds: att leka med en speciell sand som kan modelleras i en låda, att klippa ut,

FOTO: CAMILLA ARVIDSSON

Tacobuffén är väl tilltagen och allt är framdukat när deltagarna kommer till Messy Church.

Boktipset av musiker Kjell ”Instrumentens drottning: Orgelns historia och teknik” Författare: Hans Hellsten Förlag: Gehrmans musikförlag

MOZART UPPMÄRKSAMMADE ORGELN som

instrument och benämnde den som Instrumentens drottning. Med all rätta.

Men jag är kanske något jävig i den frågan, eftersom orgeln är mitt allra förnämsta arbetsredskap som kyrkomusiker.

DET HAR SKRIVITS

mycket om instrumentet genom tiderna. Hur gammal är orgeln? Orgeln kom till västerlandet genom att kejsaren i Konstantinopel gav den frankiske kungen Pippin den Lille en orgel som gåva på 700-talet. Från början hade den bara några enstaka piprader, men försågs med tryckluft enligt samma principer som nu egentligen. Men då användes ett vattenkrus för att alstra tryckluften, den så kallade vatten­ orgeln.

HÖSTENS MESSY CHURCH I MARIAKYRKAN 30 september kl 17-19 Tema: Brann inte våra hjärtan?

28 oktober kl 17-19 25 november kl 17-19

Annika Berglund som är diakon i Mariakyrkan lyckas även involvera barnen i kvällens drama.

vika ihop och färglägga ett hus av papper, eller att rita en teckning. Några barn hänger sig med liv och lust åt pysslet medan andra väljer att leka fritt på golvet eller i kyrkans lekrum.

MIKAEL SJÄLV BRINNER för återbruk, och

vid tidigare tillfällen har man använt sig av återvunnet material då man bland annat tillverkat stålblommor. Tanken är att pysslet ska vara något kreativt som barnen kan ta med sig hem. På tal om barn. Även om Messy Church främst är tänkt att locka barnfamiljer till kyrkan så är givetvis alla åldrar välkomna.

Mor-, och farföräldrar eller den som inte har några barn. I Messy Church finns det plats för alla. Under pysseltiden fortsätter

de vuxna med sina samtal.

Medan leken pågår börjar Mikael och Annika öva på det drama de ska framföra.

Efter att Mikael har fått alla, ung som gammal, att samla sig framför altaret tänder Luisa ett ljus. Församlingspedagogen hänger på sig sin gitarr och leder en rörelsesång som både barn och vuxna deltar i med liv och lust.

Sov Gud någonsin i tält? Det är frågan i den pjäs som sedan spelas upp och som Mikael arbetat fram ihop med Annika. Han spelar tältköpare och hon tältförsäljare. Även barnen involveras på ett fint sätt i pjäsen och när den är färdig får vi veta svaret på frågan om Guds tältsovande.

SEDAN ÄR DET dags för gudstjänst och för Kyrkfönstret att låta deltagarna få avsluta kvällen utan nyfikna reportrar och fotografer.

Avslutningsvis kan vi konstatera att Messy Church verkar vara ett populärt koncept som är här för att stanna.

TEXT: JOHAN E. SKOGLUND JOHAN.SKOGLUND@AMSAB.ORG

OM VI GÅR till Överluleå kyrka i Boden, kan vi ställa fler frågor. Hur tung är orgeln som står på läktaren?

Orgelbyggarna nämnde att läktargolvet är förstärkt med en stålram som fördelar tyngden av orgeln och att läktaren klarar hela 18 ton.

Instrumentens drottning, orgeln, har utvecklats under århundradena, fram till våra dagar. Från små orgelpositiv fram till den flermanualiga orgeln.

Barocken var orgelns verkliga storhetstid med tonsättare som Buxtehude och Bach. Andra kända tonsättare av orgelmusik är Franck, Widor och Mendelssohn.

ORGELPROFESSOR HANS HELLSTEN

har sammanställt en bok som jag verkligen kan rekommendera för den som är intresserad av brilliant arkitektur och inte minst bildhuggarkonst. Boken innehåller illustrativa bilder på orgelns konstruktion och hur den funkar, för den som speciellt är intresserad av teknik och fysik ...

KJELL LINDSTRÖM kjell.lindstrom@svenskakyrkan.se

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

9

FOTO: CAMILLA ARVIDSSON

Församlingens diakoner bemannar vagnen ihop med volontärer. Idag är det Henrik som hjälper diakonerna Charlotte och Annika på turen runt stan.

Kaffevagnen

– en gå-ut-kyrka på stan Det är en solig varm dag den första torsdagen i juni. Inne på Ria sjuder som alltid aktiviteten. Härifrån utgår den kaffevagn som diakonerna Annika Berglund och Charlotte Unée går runt med på stan i Boden. Kyrkfönstret följde med för att få veta mer om denna verksamhet.

ANNIKA BERGLUND HAR redan varit på Ria

en stund denna förmiddag när Kyrkfönstret kommer på besök klockan elva. Halv elva har det varit andakt som Annika lett. Nu sitter hon inne i en soffa och pratar med flera av Rias gäster.

Vi går ut och slår oss ned i skuggan på den sommarvarma altanen för ett samtal och vi avbryts ofta av stammisar här på Ria som vill hälsa och prata med Annika. Hon är ett välkänt och kärt ansikte för många av dem som brukar besöka Ria. Det var för tre år sedan som idén om en mer synlig gå-ut-kyrka som skulle visa upp sig ute på stan kläcktes. Församlingens dia-

10

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

koner bemannar vagnen ihop med volontärer. Man brukar befinna sig på Bodens gator varje torsdag, mellan påsk och allhelgona, då de inte regnar eller är semestertider. ­ ­– Vagnen som vi drar runt med oss klarar tvåhundra kilos last men så mycket kaffe har vi inte med oss, säger Annika samtidigt som hon skrattar gott.

VOLONTÄREN HENRIK HAR redan plockat

fram vagnen. Innan det är dags för att fylla den med kaffe, te, saft och kakor passar Annika på att äta lunch på Ria. Idag serveras sill, potatis och ägg för fyrtio kronor. De som besöker vagnen kan klaga över hur tråkigt

det är att äta lunch ensam och Annika kan då tipsa om Rias luncher. Rias föreståndare Kjell Edlund är väldigt glad över kaffevagnens verksamhet och säger att den bidragit till att Ria fått många nya välbehövliga besökare.

Utan besökare inget Ria. KLOCKAN HAR PRECIS slagit tolv när Annika, Charlotte och Henrik tar med sig vagnen och med bestämda steg styr kosan bort mot Gågatan. De börjar utanför Systembolaget och hälsar glatt på folk de brukar stöta på.

Många som har staden som sitt vardagsrum besöker regelbundet vagnen för en kopp kaffe och ett samtal. Oavsett bakgrund, var du kommer ifrån, om du är nykter eller påverkad – alla som vill får smaka när kaffevagnen passerar. Annika berättar om när någon som inte kunde svenska ringde upp släktingar som kunde och de fick agera tolk över telefonen.

Utanför Systembolaget träffar vi någon från LP-kontakten som ska gå ut på stan och

servera fika i morgon. Något som Annika är mycket glad över. ­– Ju fler som finns ute på stan, desto bättre.

Vagnen drar vidare. Där sitter ju den och den, säger Annika. Hon känner väl till de personer som ofta befolkar våra parkbänkar och de känner till henne. Som utomstående betraktare känner man sig verkligen drabbad när man hör hur de öppnar upp inför diakonerna och öppenhjärtigt delger såväl fysiska som psykiska krämpor. Ibland har det hänt att folk vill prata mer, och därför har Annika visitkort till hands om någon behöver boka en tid för ett enskilt längre samtal med en diakon.

Sävasts kyrkokör firar 40 års jubileum!

Bilden är tagen vid en tidigare konsert med Sävasts kyrkokör i Mariakyrkan.

VANDRINGEN PÅGÅR UNDER cirka två tim-

”Om vi inte finns ute bland folket som Jesus gjorde, hur ska vi då veta vad de behöver av oss.” är möjligt att prata med flera intresserade samtidigt. Arbetet med kaffevagnen har sammanfattats i något som diakonerna valt att kalla kärrans teologi. Den finns att läsa på Svenska kyrkan Bodens hemsida under fliken Diakoni, stöd och samtal.

Vagnen har stannat till utanför Enter galleria. Saften börjar ta slut och volontären Henrik får snart gå tillbaka till Ria och hämta mer. Det är dags för Kyrkfönstret att lämna vagnen och dess dragare så att de får fortsätta ostört.

När Annika Berglund får frågan vad syftet med vagnen är kommer svaret blixtsnabbt. ­– Att minska trösklarna mellan Svenska kyrkan och samhället. Om vi inte finns ute bland folket som Jesus gjorde, hur ska vi då veta vad de behöver av oss. Samtidigt återkommer Annika till det hon tidigare sagt, att detta är det absolut roligaste hon vet bland sina olika arbetsuppgifter som diakon. Efter att ha följt med kaffevagnen och sett hur mycket både vagndragarna och de som tar emot kaffe och samtal får och ger varandra förstår man henne till fullo.

KAFFEVAGNEN SÖKER ALLTID nya volontä-

rer som vill följa med.

Kontakta Annika Berglund på annika. berglund@svenskakyrkan.se, 0921-775 42 eller Charlotte Unée på charlotte.unee@ svenskakyrkan.se, 0921-775 71 vid intresse.

TEXT: JOHAN E. SKOGLUND JOHAN.SKOGLUND@AMSAB.ORG

Sävasts kyrkokör bildades som grupp den 15 oktober 1976. Det var den dåvarande prästen i Sävast, Gunnar Lindqvist, och Kjell Lindström, biträdande kyr­ komusiker i Överluleå församling, som kom överens om att de skulle starta en kör i Sävast.

PÅ DEN TIDEN hade Svenska kyrkan sin verksamhet, som mestadels bestod av byagudstjänster och församlingsaftnar, i församlingsgården i gamla Sävast. Men parallellt bedrevs också verksamhet i ”nya Sävast” med Brönjaskolan och en lägenhet på Mandelvägen som lokaler.Där startades också en barnkör av dåvarande församlingspedagogen Jeanette Wårgren, och därmed började även familjegudstjänsterna komma igång.

Sävastkören, som den då kallades, bestod av fyra damer: Febe Rönnqvist, Olga Stenqvist, Aina Holmgren och Edith Andersson. De träffades varje vecka under terminerna och medverkade på julottan och vid församlingsaftnarna.

FRÅN STARTEN OCH fram till början av

80-talet var det de fyra damerna och ledaren Kjell Lindström som troget verkade.

Några år in på 80-talet utökades sedan antalet sångare, och så småningom kunde de sjunga 4-stämmigt.

1985 hade Sävastkören sin första konsert på församlingsgården tillsammans med en stråkorkester. Det var då kyrko-

JUBILEUMSFIRANDE Jubileumskonsert: Lördag den 15 oktober kl 16 i Mariakyrkan Sävasts kyrkokör under ledning av Kjell Lindström Jubileumsgudstjänst: Söndag den 16 oktober kl 10 i Mariakyrkan Sävasts kyrkokör under ledning av Kjell Lindström

FOTO: BENGT SVEDER

mar och man har en fast runda från Gågatan till Coop och Kvarnängen som man hinner gå några varv beroende på hur långa samtalen blir. Vissa vill bara ha kaffe och inte prata.

Andra vill bara prata och inte alls ha något fika. Målet är absolut inte att konkurrera med de caféer som redan finns så man går exempelvis inte in i galleriorna. Vagnen ska finnas utomhus, där folket är. Det är alltid flera personer som är ute med den så att det

musikens år och de hade övat in Händels ”Dagen är nära”, med flera sånger.

Den 26 oktober 1986 sjöng de på invigningen av ”Kyrkans kvartersgård”, som var en profan samlingslokal, som byggts om med en kordel där det var högt i tak.

Gudstjänster började nu hållas varje söndag.

DÅ VERKSAMHETSGRUPPERNA fortsatte

att växte och bli fler och fler, tog kyrkopolitikerna med tiden ett beslut om att en kyrka skulle byggas på Sävastön och den 28 augusti 1994 invigdes den av biskop Rune Backlund. Kören kunde nu flytta in i Mariakyrkan och blev Sävasts kyrkokör under ledning av kantor Kjell Lindström.

Verksamheten har fortsatt oavbrutet sedan 1976 fram till dagens datum och Sävasts kyrkokör är idag bland annat med på musikcaféer, musikgudstjänster, orgelaftnar och konserter.

TEXT: KJELL LINDSTRÖM KJELL.LINDSTROM@SVENSKAKYRKAN.SE

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

11

Ena månaden arbetar han med traditionellt församlings­arbete i Gunnarsbyn. Nästa månad har han världen som arbetsfält.

– Intressant och spännande men också otroligt slitsamt att färdas över en hel kontinent, säger prästen Mogens Amstrup.

Ambulerande präst i Asien ETT OCH ETT halvt år har gått sedan prästen Mogens Amstrup från Gunnarsbyn fick förmånen att ingå i ett mycket spännande projekt som Svenska kyrkan har sjösatt. I det har han och ytterligare två präster från Sverige arbetat bland svenskar som bor utomlands.

Alla fick geografiskt stora områden att ansvara för och för Mogens del handlar det om Indien, Nord-Korea, Japan och Filippinerna.

Han nämner städer som Osaka, Tokyo, Seol, New Delhi och Manilla när han ombeds ge exempel på större platser som han har besökt och i Tokyo centrum bor det i dag cirka åtta miljoner människor och i hela StorTokyo bor det ungefär 35 miljoner.

– Så det är andra förhållanden än i Gun­ nars­­byn kan man säga, berättar han och ler.

Samtidigt finns det också likheter mellan en så liten ort som Gunnarsbyn och en jättelik stad som Tokyo där mellan tusen och femtonhundra svenskar bor i dag.

– Gunnarsbyn är ju stiftets minsta församling och man vet vad andra gör och har någon form av koll och kunskap om varandra. De

som bor i Tokyo har också ett nätverk så om något skulle hända med någon så får jag ofta besked och då brukar jag åka ut, säger han.

Den här lilla flickan döpte Mogens i Bangalore i Indien.

I uppdraget ingår bland annat gudstjänst­ firande. Det här är en adventsgudstjänst på residenset i Seoul i Sydkorea.

12

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

FÖRSÖKET MED AMBULERANDE präster ska

pågå i två år och under den här perioden har han arbetat halvtid som präst i Gunnarsbyn, medan den andra halvan har gått åt till arbetet i Asien. Att få ha ett internationellt uppdrag och resa och verka relativt fritt och sedan kunna kombinera det med det lilla och nära hemma i Gunnarsbyn låter som en riktigt bra kombination. ­– Det är spännande och varierande men det är också väldigt slitsamt, säger han.

Sedan fortsätter han: ­– Dels måste jag resa väldigt mycket, jag har kanske 80 resdagar per år. Sedan har jag många människor som jag måste förhålla mig till. Det är lite som att ha en församling som jag ser två till fyra gånger per år på varje plats, och några personer kan vara borta när jag kommer tillbaka nästa gång och då måste jag bygga upp nya relationer, så det är ett jobb

som kräver mycket av en.

Modellen med ambulerande präster har man hämtat från den norska kyrkan där den funnits i snart tio år.

– ­Det handlar hela tiden om att trampa nya stigar, om att vara utåtriktad och den som hittar vägarna och även går nya vägar. Det är otroligt spännande, men det tar också väldigt mycket kraft, säger han.

DET ÄR EN hel kontinent som han ska röra sig över och var och en förstår ju att man då tvingas prioritera. Han berättar att han har försökt att arbeta tillsammans med ambassader, konsulat, den svenska handelskammaren, den svenska skolan och föreningen för svenskar i utlandet. ­– Då blir även inriktningen utifrån deras önskemål, berättar han.

Han ger exempel på svenska företag som kanske vill fira gudstjänst någon eller några gånger om året eller svenska skolan där han också kan medverka vid till exempel skolavslutningar.

– När det gäller ambassader och konsulat gäller det att man också finns med i deras beredskapsteam om något skulle hända som till exempel en jordbävning, tsunami eller ett annat krisläge, säger han.

Genom de svenska ambassaderna har han också valt att ta kontakt med några av de 195

”Det handlar hela tiden om att trampa nya stigar, om att vara utåtriktad och den som hittar vägarna och även går nya vägar.”

svenskar som sitter fängslade i utlandet och som i många fall sitter av fängelsestraff från 30 år och upp till livstid.

– De har själva fått frågan om de vill träffa en svensk präst och i stort sett alla har tackat ja. Jag har också försökt att prioritera den gruppen lite eftersom många inte har någon som helst kontakt med svenskar där de sitter.

När jag kommer kan det vara första gången på väldigt länge som de får prata sitt modersmål, säger han.

Det varierar väldigt i vilken utsträckning han får tillfälle att prata med fångarna.

I Japan har man till exempel en väldigt restriktiv hållning där fången bara får ha besök högst 30 minuter. ­– Vi pratar och jag kanske sjunger en psalm eller så kanske vi sjunger tillsammans.

När jag frågar om de har något önskemål så vill nio av tio att vi sjunger ”Tryggare kan ingen vara”, säger han.

I Filippinerna får han tillbringa en hel dag tillsammans med fångarna och finns möjligheten så brukar han bland annat äta tillsammans med den dömde.

–­Det är en symbolisk handling. Det här är

SIGNE, EBBA OCH AGDA SJÖSTRANDS MINNESFOND

FOTO: JOAKIM NORDLUND

Mogens Amstrup från Gunnarsbyn kombinerar livet som församlingspräst med en halvtids projektanställning som ambulerande präst i Asien.

ju ofta den enda kontakten de har med någon utifrån, säger han.

I år arbetar han varannan månad i Asien och varannan månad är han hemma i Gunnarsbyn och tjänsten som präst där.

När han är hemma håller han i gudstjänster, bibelgrupper, dop, scouter, begravningar och gudstjänster och allt annat som hör församlingsarbetet till. Det innebär samtidigt att det varannan månad inte finns någon präst i Gunnarsbyn och den modellen tycker han inte är optimal.

– Det bästa om man nu är ambulerande präst är kanske att man är i en församling där det också finns andra präster så att de andra kan gå in och fortsätta med bibelstudier, scoutverksamhet och allt annat som pågår, säger han.

TILL HÖSTEN ÄR den två år långa försöksperioden till ända och då ska man ta beslut om man ska fortsätta med ambulerande präster.

– Jag och de andra som har arbetat med det, har fått frågan om vi kan tänka oss att fortsätta och jag måste vara ärlig och säga att det beror på hur man utformar tjänsten, säger han.

Hur tycker du att det har gått att vara ifrån din hustru och era två små barn i månadslånga perioder? ­– Det är ett ensamt jobb men vi skypar varje dag, och ibland till och med två gånger om dagen, och kan hålla kontakten på det sättet.

TEXT: JOAKIM NORDLUND JOAKIM@PRESSPRO.SE

Ny ansökningsperiod Syftet för systrarna Sjöstrands fond är att inom Överluleå och Sävasts församlingar främja vård av barn, åldersstigna, sjuka eller på annan sätt behövande, samt att främja barns, särskilt sjuka eller föräldralösa, fostran och utbildning eller ungdomsvård genom personliga kontanta bidrag till de behövande eller deras vårdnadshavare/förmyndare.

Ansökningsblankett för ansökan om medel från Sjöstrands minnesfond kan hämtas från Församlingsexpeditionen, Strandplan 25, Boden eller laddas ned från www.svenskakyrkan.se/boden/fonder.

Sista ansökningsdag är 30 september 2016.

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

13

DIAKONI I PRAKTIKEN Diakoni är kyrkans sociala stöd till människor i behov.

Det kan handla om ett samtal, en gemenskap, öppen förskola, att få sällskap till handläggare och mycket annat.

"Det doftar kaffe och jag slår mig ner bredvid en vän. Så skönt att få ses varje vecka, prata både väder och viktigheter.

Vardagslyx men också livsluft.

När jag inte dykt upp är det alltid någon som ringer och hör hur jag mår."

"Jag har inte vågat berätta om hur det är hemma. Men i det här rummet stannar alla ord.

Här finns ingen journal, ingen tar betalt eller ber mig visa legitimation."

"Orkade knappt upp ur sängen idag.

Det kändes omöjligt. Att få prata om hur det känns gör det inte bra igen, men det är en tröst att någon orkar lyssna och inte byter samtalsämne."

"Vi var hos min handläggare idag.

För första gången satt någon mer än jag på min sida av skrivbordet."

"Budgeten räcker nästan till det nödvändiga.

Men det vore fint att kunna ge mina barn lite mer av semester, någon utflykt eller annat som kan bli ett minne för livet – ett minne av annat än extrapriser och kuponger."

"Jag tror inte direkt på Gud, men att någon ber för mig känns ändå märkligt trösterikt."

"Inatt blev det nästan ingen sömn alls.

Att få prata vaknätter, trotsålder och amning med en annan vuxen gör att jag känner mig lite mindre ensam och lite mer som alla andra älskande men dödströtta småbarnsföräldrar."

14

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

"Dukade fram en extra tallrik idag igen. Glömde att du var borta.

Tur att jag ibland får prata om dig med andra, som också saknar."

DJÄRV OCH STOLT

ÄRKEÄNGEL BUDBÄRARE

BLERASAR KINGE OM LÄN HÖSTEN

GÖR SOMLIGA MED SINA LÄPPAR

MAN I KÅKEN

FÖR- H PACK- U NING N D

KVAR I SIKTEN PÅ ANKARAÅK

BÖRJA TRIVAS MED SIG MISSHUSHÅLLNING

FEMTIO DIPLOMATISK ÅSTRÖM

KANTEN PÅ VÄVNADEN SKER I SEPTEMBER

BLIR TILL SET HÖGRÖSTAD

FÅR VI LÄGERKANSKE PLATS STÅ PLATSTILL FRÅGA

SMISK

PYSSLAÄR DE MED UNDER MOTO- LASTEN RER

BLÅBLODIG BRITT UPPFATTAR GRIPA

SLOGS VANER MED RESE I PARKEN

VAR SKUM I KONSTEN

HÖRS BÄCKEN

DUKTYG

TILLFRÅGAD BLODBRISTEN

ANGIVNA

ÖKÄNT NORSKT FÄNGELSE

KAN BLI GÖK OCH DUVA NÄST SIST

HOPPAS VI KRYSSET SKA ROA

SKAL

P SA L MEN ACK, HERRE JESUS, HÖR MIN ROST : GÖR DIG ETT TEMPEL I MITT BRÖST. UTI MITT HJÄRTA BLIV OCH BO, SÅ HAR JAG TRÖST OCH EVIG RO.

TUR

UPPLEVA

HÖRS BLODSUGARE SAKNAR LOJ

BEVAKAR VÄRLDEN

JOK F63

Sänd in lösningen till: FÖRSAMLINGSEXPEDITIONEN, Strandplan 25, 961 34 BODEN senast 14 oktober. De tre först öppnade rätta lösningarna vinner presentcheckar till kyrkluncher. Vinnarna får besked per post – förutom att namnen publiceras i Kyrkfönstret, vilket väl är en ära i sig – eller hur?

Namn................................................................................................................................................................................................................................................................

Adress................................................................................................................Postadress..........................................................................................................................

Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: Arne Gustafsson på Åkargränd, Eila Fredriksson på Nipvägen och Ruth Nilsson på Bodforsvägen.

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

15

Till sist

Vad? Var? När?

Hur? Varför?

MÅNGA FRÅGOR KRÄVER svar, säger vi ibland. Men är det egentligen svaren som är viktiga? Vi vet också att alla frågor inte kan besvaras, särskilt de frågor som handlar om hur vi lever vårt liv och de funderingar vi har inför de stora livsfrågorna. Hur hanterar vi då dessa frågor? Blir det för flummigt så att vi inte ids, eller blir det för stort och ohanterligt så att vi tröttas ut bara av att nudda vid tanken?

Självklart behöver vi tydlighet och gränser i vissa frågor! Ibland måste vi fatta beslut som inte alla är nöjda med för att det finns regelverk eller annat vi måste förhålla oss till. Men, jag tror ändå att eftersom vi ända från barnsben är fostrade till att ifrågasätta, reflektera, analysera och kritiskt granska, så vill vi gärna göra just det. Det reflekterande förhållningssättet är en del av oss och vi mår, för det mesta, bra av att processa de frågor vi möter på vår livsvandring.

I MITT ARBETE har jag och mina kollegor

förmånen att få möta människor i alla åldrar och tillsammans med dem få samtala om de livsfrågor vi var och en bär på. Särskilt i mötet med konfirmander så känns det viktigt och fint att få vara med en stund på deras livsresa och ge möjlighet för funderingar och reflektion. Ibland brukar vi kalla oss för medvandrare. Att få sitta ner, samtala, ge tid och utrymme för de frågor som finns hos de 14–15-åringar som vi möter är en ynnest!

Då och då går mina tankar till Emmaus­ berättelsen i Lukasevangeliet, där Jesus med sina frågor hjälper lärjungarna att ta till sig och få förståelse för vad som hänt i Jerusalem.

Självklart måste det ha varit svårt för lärjungarna att ta in händelserna kring Jesu död och uppståndelse. De känner inte ens igen Jesus.

Men i samtalet och när Jesus bryter brödet så förstår lärjungarna, och man kan ana att det ögonblicket blir väldigt starkt för dem. Visst kan vi också minnas sådana ögonblick!

Så låt oss, på riktigt, fortsätta att fundera tillsammans över allt det som livet bjuder oss på. Vem är jag? Vad är viktigt? Finns Gud? Vad betyder det att Gud älskar mig? Vad händer efter döden? Vad är kärlek?

SNART ÄR DET dags för oss att välkomna

BILD: ALEX & MARTIN

16

Kyrkfönstret nr 3 • 2016

årets konfirmander. Om det är så att du inte är konfirmerad eller om du har lust att fundera tillsammans med andra, är du varmt välkommen till någon av de samtalsgrupper eller samtalskvällar som erbjuds. Det är aldrig försent. Välkommen!

TEXT: ELISABET HOLMBERG, 0921-775 36 ELISABET.HOLMBERG@SVENSKAKYRKAN.SE