VÅREN 2026
Så kan du göra för att lära dig lyssna på Gud !
LOUISE ÅKERBLOM SVENSSON DRIVS
AV ATT VARA MED OCH PÅVERKA
MOA HERNGREN:
”Jag försöker att inte lyssna för mycket på min inre kritiker”
Vad händer när vi verkligen lyssnar?
Inför vem vill vi böja knä?
Det kommer att bli fred när våra monologer byts i lyssnande och vi böjer knä inför den sårbara mänskligheten i andra.
Orden är fritt översatta från en av påve Leos julpredikningar och visar på en annan logik än den som just nu bestämmer samtalsklimat och världsordning. Allt för ofta blir det som sägs till ett avstamp för egna inlägg, men freden blir möjlig först när vi lyssnar på varandra. Lyssnar med en uppriktig önskan att verkligen förstå.
Freden blir möjlig först när vi lyssnar på varandra. Lyssnar med en uppriktig önskan att verkligen förstå.
På engelska talar man om deep listening.
Påve Leo talar också om att böja knä och det han säger speglas i julens evangelium. De vise männen sökte först efter Jesusbarnet i Herodes palats. Därefter begav de sig till platsen där barnet, det utlämnade och sårbara, låg lindat i en krubba. De föll på knä, inte för makten, inte för Herodes, utan för den sårbara mänskligheten i ett litet barn.
VALSITUATIONEN SOM DE vise männen stod inför, är dagligen också din och min. Inför vem vill vi böja knä? Makten eller den sårbara mänskligheten i en annan. Jag har svårt att se hur freden kan bli möjlig genom att allt fler böjer knä inför makten.
Ann Aldén Kyrkoherde
Inför vem vill vi böja knä? Makten eller den sårbara mänskligheten i en annan.
Foto PRESSMASTER/
porträttet
Louise Åkerblom Svensson, lärare och förtroendevald
25 Sorgesamtalet bearbetar
26 Kalendarium
28 Kyrkans roll i krig
Tema lyssna
9 Vad händer när vi verkligen lyssnar?
Mötet
14 Moa Herngren Journalist och manusförfattare
Övrigt
18 Nyfiken på tro Hur lyssnar man egentligen på Gud?
... i Svenska kyrkan!
◗ Verksamheten i Svenska kyrkan Jönköping är möjlig tack vare alla medlemmar.
◗ Vill du bli medlem eller veta mer? Välkommen att kontakta oss!
Webb: svenska kyrkan.se/ medlem
Telefon:
036–303550 Mejl: jonkopings. forsamling@ svenskakyrkan. se
QRkod:
”Här
ska det vara möjligt att tänka djupa tankar”
◗ Diakon Helena Borgenback är ny föreståndare från 1 mars för Wettershus retreatgård vid Öland, intill Vättern. Hur känns detta?
– Det känns fantastiskt. Det är med stor glädje, entusiasm och ödmjukhet som jag går in i detta uppdrag, säger Helena Borgenback, som tidigare varit sjukhusdiakon i Motala.
Man kan inte råka passera Wettershus. Den som tar sig fram på den slingrande vägen ner mot Vättern vid Öland, strax norr om Vätterleden, har denna retreatgård som mål.
Hit kommer såväl grupper som enskilda personer till retreat.
Helena Borgenback tillträder dessutom som föreståndare året då Wetterhus fyller 60 år. Det ska bland annat firas med stor jubileumshögtid i augusti.
ATT TJÄNSTEN VAR ledig fick hon veta när maken Rickard, ny kyrkoherde i Skärstad Ölmstad församling, kontaktade Wettershus för att inleda samarbete.
– Vi är båda väldigt glada att hamna i det här området och kunna stötta varandra, säger maken Rickard, som varit föreståndare för pilgrimscentrum i Vadstena.
De ser fram emot att tillsammans arbeta för en utveckling av Wettershus.
– En fantastisk möjlighet öppnade sig. Vi har ju båda våra hjärtan i retreatrörelsen, trons
REDAKTION
VARSÅGOD!
◗ Här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping.
◗ Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. Hör gärna av dig! www.svenskakyrkan.se/jonkoping jonkoping.kom@svenskakyrkan.se Telefon: 036–30 35 00, växel
Helena Borgenback.
fördjupning och själavård, säger Helena Borgenback.
Som föreståndare är det fokus på att möjliggöra allt det ideella engagemang som finns i verksamheten och bibehålla och utveckla retreater.
– Min roll är att förvalta allt det fina som finns, skapa program och värva retreatledare, tillsammans med kollegorna och husmödrarna Karina och Susanne.
PLATSEN VAR URSPRUNGLIGEN
sommarbostad och ateljé för Jönköpingskonstnären Gunnar Zilo, som avled 1958 och invigdes i mars 1966 som retreatgård, den andra i Sverige.
– Många längtar efter tystnad idag och här har tystnaden hög verkningsgrad. Det ska vara möjligt att få tänka de djupa tankarna, säger Helena Borgenback.
Mikael Bergström
◗ Läs mer om Wettershus – följ qr-koden.
Lokalredaktion: Jonas Almkvist, Mikael Bergström, Erik Lindfelt, Bengt Olsson och Maja Karin Lindahl.
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2026
Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Mikael Bergström
ett brev från oss
Läs nyhetsbrev om Svenska kyrkan Jönköping!
◗ Visst vill du veta mer om allt som händer i Jönköpings församling!
◗ På www. svenskakyrkan/ jonkoping finns puffen ”Reportage från församlingen”. Där hittar du artiklar och reportage om församlingens breda verksamhet.
◗ Sedan våren 2025 publicerar vi också vårt nyhetsbrev på samma sida, med smått och stort som händer i församlingen. Tipsa oss gärna på jonkoping. kom@svenskakyrkan.se
LÄS MER ... genom att följa qr-koden!
Konfirmander sätter upp musikal om Josef i det gamla testamentet
På Jönköpings teater den 9 och 10 april är det dags för en rejäl show när kören Nova, musikalkonfirmanderna, samt några handplockade ungdomar bjuder in till musikal.
◗ Under våren har kören Nova, musikalkonfirmanderna, repeterat för att uppträda med musikalen Josefs drömrock av Andew Lloyd Webber och Tim Rice. Det är en av världens mest uppsatta musikaler, och enligt kyrkomusiker Edward Eklöf finns det en god anledning till det.
– Det är för att den är så fantastiskt bra att sätta upp exempelvis i skolan. Den kanske inte når de största scenerna. Den har ett lättillgängligt bibelbudskap, spännande historia och en bra uppbyggnad, säger han.
Musikalen handlar om Josef i det gamla testamentet. Han skulle mördas av sina bröder då de var avundsjuka på honom, men till slut bestämde de sig för att sälja honom som slav i Egypten. Men Josef blev så upplyft av alla som mötte honom, så till sist blev han Faraos högra hand och drömtydare. När bröderna till slut också kommer till Egypten för att tigga om mat då svälten slagit hårt mot
Musikalkonfirmanderna (sittandes) omringad av kören Nova och de övriga i musikalen. I april ska de uppträda.
Kaanans land, så försonas Josef med dem snarare än att utkräva hämnd.
NÄR AMOS VAR på plats under repetitionerna var det imponerade hur engagerade ungdomarna var i att sätta sig in i koreografin och musiken. Redan efter tre repetitioner av en låt satt koreografin så bra att det kunde tolkas som att de redan var färdiga för scenen.
– De är så väldigt snabba. De jobbar väldigt intensivt med varandra med alla möjliga saker. De
sjunger ihop, vi åker och uppträder tillsammans och annat. Det är väldens bästa jobb att få jobba med dem, säger Edward Eklöf. Biljetterna till Josefs drömrock släpptes redan den 1 februari, och kostar 150 kronor styck.
Jonas Almkvist
LÄS MER ◗ ... om konfirmation och vilka grupper som finns genom att följa qr-koden.
Fåglar, fladdermöss och insekter får nya hem
◗ På församlingens kyrkogårdar finns det gott om fåglar och insekter. På Östra kyrkogården har medarbetarna i vinter tillverkat och satt upp 2025 fågelholkar, samt två insektshotell och två fladdermusholkar.
Vi gör det vid behov. Vi tillverkar nya när det finns tid, som på morgnarna när det är mörkt och kallt tills det är möjligt att gå ut och jobba. Detta är bra satsning för miljön. Det finns gott om insekter som kryper in i springorna på insektshotellen och bygger bo,
Kyrkogårdsarbetare Oliver Rödin justerar ett av de insektshotell som medarbetarna på Östra kyrkogården har byggt och satt upp tillsammans med två fladdermusholkar och 20–25 vanliga fågelholkar. Foto MIKAEL BERGSTRÖM
säger Magnus Blick, arbetsledare på Östra kyrkogården.
Insektshotellen är något helt nytt. Google har fått ge svar på hur de ska utformas och placeras, vilket innebär lagom höjd, lämpligt väderstreck och utom räckhåll för kyrkogårdens vattenspridare.
– Här har vi en del för fjärilar, fylld med bark och löv, en del för insekter och hålen är till för vildbin. Vi har bränt träet för att få en yta, för insekter gillar tydligen inte färg, säger kyrkogårdsarbetare Oliver Rödin.
Foto: JONAS ALMKVIST
Ekumenisk överenskommelse
◗ På nyårsdagens gemensamma traditionella gudstjänst mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan/EFS förnyades den ekumeniska överenskommelsen kyrkorna emellan.
Undertecknade var representanter från Jönköpings församling, EFS Dalvikskyrkan och Immanuelskyrkan, Andreasförsamlingen/Fjällstugan och Ansgariikyrkan.
Utgångspunkten för den eku
Emil Fröding, församlingsassistent, är initiativtagare till gaming-gruppen.
meniska överenskommelsen finns att hämta i bibelordet från Johannesevangeliet kapitel 17 vers 21:
”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.”
Bengt Olsson
LÄS MER i spalten till vänster.
Kyrkan startar gaminggrupp
Kyrkan vill vara där människor här. Därför har Jönköpings församling startat en trygg gaming-grupp på nätet för barn.
◗ – Jag hoppas att jag ska kunna ge barnen en samlingsplats på nätet som jag upplever inte riktigt finns, säger Emil Fröding, församlingsassistent i Jönköpings församling.
Emil Fröding har på sin tidigare arbetsplats i Falköping haft en grupp för ungdomar som vill spela datorspel tillsammans, och nu för han idén till Jönköping.
I mitten av januari startade han den digitala ungdomsgruppen Pax, där han hoppas att ungdomar kan samlas och umgås, primärt över nätet.
– Det är en grupp för årskurs 4 till 7 och är riktad mot dem som har ett intresse för den digitala världen, oavsett om det skulle vara att de vill spela datorspel eller är intresserade av något kreativt som foto och film. Här ska allt finnas, säger han.
Fokus är att skapa en trygg zon på nätet där ungdomarna kan umgås tillsammans utan att oroa sig för hårt och kränkande språk. Hela servern, där spelen kommer spelas, är låst för utomstående och kommer modereras.
EMIL FRÖDING SÄGER att de kommer börja med gaminggrupper där spelen som kommer spelas inte bara följer åldersgränserna, utan dessutom är gratis och så kallade cross platformspel, som är oberoende av vilken konsol du använder. Allt för att det ska vara så inkluderande som möjligt.
– På sikt är ju målet att vi också ska kunna träffas fysiskt kanske en gång i månaden och äta lite gott och spela sällskapsspel tillsammans. För många är det en stor tröskel att gå över att umgås med några fysiskt, och jag hoppas att det här kan bli en trygg plats.
Jonas Almkvist
läs mer
Några punkter ur ekumeniska överenskommelsen:
Vi bejakar
◗ varandra som delar av Kristi kyrka
◗ vårt nationella och internationella ekumeniska engagemang
◗ att Kristus är närvarande och verkar i sakramenten i våra kyrkor
◗ varandras vigningar respektive ordinationer för tjänst som gåvor från Gud
◗ att den kollegiala tillsynen utövas i respektive kyrka för att tjäna kyrkans enhet
◗ varandras dop
Genom avtalet bekräftar vi vår vilja:
◗ att utveckla och fördjupa gemenskapen mellan församlingarna till gemensamt ansvarstagande
The Fellowship – en plats för gemenskap och tro
◗ The Fellowship är en levande och öppen gemenskap för unga vuxna (18+) i Svenska kyrkan Jönköping. Varje fredag kväll möts de i Gräshagskyrkan för att umgås, ha roligt tillsammans och fördjupa sig i den kristna tron. Kvällarna rymmer gemensam middag, samtal om livet och tron, bibelläsning, bön och tid för gemenskap – ofta med lovsång, spel, skratt och nya vänskaper som växer fram. Gruppen är internationell och består av unga vuxna och studenter från olika delar av världen och Sverige. Här möts olika erfarenheter, språk och perspektiv i en varm och inkluderande miljö där alla är välkomna, oavsett bakgrund eller var man befinner sig i sin tro.
En viktig del av The Fellowship är lovsångsmässorna som regelbundet firas i Gräshagskyrkan. Lovsångsmässorna firas på engelska för det mesta. De är öppna för alla och utgör en naturlig samlingspunkt där gemenskapen får ta plats inför Gud.
The Fellowship vill vara en plats där tro och vardag möts –och där du får dela och fördjupa dig inom din tro med andra. Välkommen!
Alex Muresan
Foto: JONAS ALMKVIST
LOUISE ÅKERBLOM
SVENSSON
är småbarnsförälder, lärare och förtroendevald i kyrkofullmäktige. Intresset för att vara med och påverka driver hennes engagemang. ”Vad är syftet?”, är hennes viktigaste fråga.
”Kyrkan har alltid varit öppen för mig”
TEXT OCH FOTO: Mikael Bergström
◗ Louise Åkerblom Svensson, 29, har välfyllda dagar med att kombinera rollen som förälder med lärarjobbet i engelska på högstadiet. Trots det väljer hon att engagera sig som förtroendevald i Jönköpings församlings kyrkofullmäktige.
– Jag blev tillfrågad om jag ville kandidera, säger hon som förklaring, men tillägger att det var i en tid när hon tyckte att olika ungdomsgrupper inte behandlades likvärdigt, vilket var något som hon ville göra något åt.
Det är drygt fyra år sedan hon klev in i kyrkofullmäktige första perioden. Hon hann också med kyrkorådet under två och ett halvt år innan deras betydligt fler sammanträden blev övermäktigt att kombinera med utbildning till lärare, nybliven förälder och extra jobb.
”Jag har gått i alla grupper i kyrkan som man kan tänka sig.”
– Vi har så intressanta diskussioner i min nomineringsgrupp POSK och jag tycker att det är så kul att diskutera. Samtidigt brottas jag med vad som egentligen är mitt uppdrag. I en så här stor församling blir det väldigt övergripande och ibland kan jag
Louise Åkerblom Svensson är lärare i engelska på ett högstadium i Jönköping. I lärarrummet kan hon bolla tankar kring undervisningen med sina kollegor.
uppleva att jag inte får min röst hörd av alla.
Kopplingen till Svenska kyrkan har alltid funnits där. Att från Ljungarums kyrkskola (dagens Strömsbergsskola) smita över till kyrkans juniorer var självklart, och när barnkören Lux bildades ingick hon i första gruppen, en kör som hon sedan följt under många år, till slut som ung ledare.
– Jag har gått i alla grupper i kyrkan som man kan tänka sig, säger hon med ett skratt.
DET ÄR LJUNGARUM och dess kyrka som har varit hennes bas i alla år. Hon pratar med värme om den fina känsla hon har upplevt där,
med verksamheten, kompisarna och ledarna. Om hur kyrkan blev en oas i kontrast till skolvärldens mobbing, om de djupa existentiella samtalen som vuxen, och om hur kul det varit – inte minst alla läger!
– Det är en så härlig känsla att åka på läger – skitkul! Alla familjer har inte heller råd att åka på semester, säger Louise och beskriver sommarkollo och familjeläger som hon varit på, både som ung deltagare och som ledare.
Vissa läger finns kvar, andra är nedlagda. Men Louise skulle gärna se mer satsning på sommarläger. – Sommarlovet är långt och det finns många barn som tycker att
”Jag har inte stängt dörren till diakonyrket. Men läraryrket är lättare att kombinera med familjeliv”, säger Louise Åkerblom Svensson, förtroendevald i Jönköpings församlings kyrkofullmäktige.
mer om !
Louise Åkerblom
Svensson
Ålder: 29 år.
Familj: Sambon Daniel och sonen Sigge, 3 år. Tillökning i sommar.
Bor: Lägenhet på Söder.
Gör: Lärare i engelska, ledamot i kyrkofullmäktige.
Bakgrund: Uppvuxen på Ljungarum, varit med i alla tänkbara barnoch ungdomsgrupper där, som deltagare och senare som ledare. Under en period ledamot av kyrkorådet.
Intressen: Matlagning, musik (spelar piano), vara ute i naturen. Älskar brädspel och är filmnörd.
Favoritförfattare: Jojo Moyes.
Brädspel är en favoritsyssla.
”Jag vill att kyrkan ska få vara en trygg plats oavsett vem du är och var du kommer ifrån”, säger Louise Åkerblom Svensson.
”Vi vände och vred verkligen på frågan om Guds existens och min slutsats är att det är helt orimligt att han inte finns.”
det är jobbigt att vara hemma. Det positiva med kyrkan är också att läger inte kostar något, eller väldigt lite.
LOUISE ÅKERBLOM SVENSSON konstaterar att den egna tron växte fram av egen kraft under alla barn och ungdomsåren i Ljungarums kyrka. I bakgrunden fanns föräldrar som stöttade, utan att själva delta i mer än högtider.
– Jag satt med på andakter och blev själv nyfiken och började ifrågasätta. Det var så transparent och bra. Jag fick fråga vad jag ville, så mycket jag ville, fick tänka högt och svar på mina frågor om till exempel sex innan äktenskapet utan att hamna i helvetet, om hur Gud ser på människor och om man får festa på krogen innan man är 18, säger hon och fortsätter:
– Svaret är enkelt, Gud finns och jag förstod att jag var kristen. Det är så kul med kunskap och jag älskade att plugga religionskurserna på högskolan. Vi vände och vred verkligen på frågan om
Guds existens och min slutsats är att det är helt orimligt att han inte finns.
EFTER TRE MÅNADER som utbytesdeltagare i Tanzania inom Ung i den världsvida kyrkan – ”en av mitt livs viktigaste upplevelser”, konstaterar hon – blev det ett år i Frankrike som aupair med uppgift att lära familjens barn engelska. Från Frankrike hörde hon talas om något nytt i Växjö stift som hette trainee. Så hon sökte och kom med i den allra första kullen.
Tanken fanns att bli diakon. Men det blev i stället utbildning till gymnasielärare i engelska och religion.
– Jag har inte stängt dörren till diakonyrket. Men läraryrket är lättare att kombinera med familjeliv och jag har alltid gillat att stå inför människor och prata och lära ut, konstaterar hon.
Samtidigt är det ett utmanande yrke som hon valt.
– Jag känner mig bekväm i
lärarrollen. Detta är ju den åldersgruppen som jag jobbat mycket med som konfaledare och ungdomsledare. Men nu känner jag mig ibland mer som mamma och kurator än som lärare. Det finns så mycket problem och psykisk ohälsa bland unga, konstaterar hon. Men ljusglimtarna är också många.
– Det är väldigt kul. Särskilt att se elever som inte tror på sig själva lyckas. Eller när en elev säger ”att vad bra du förklarade” samtidigt som det kan vara rörigt i klassen. Det är också viktigt att motivera elever som har låg motivation.
NU FÅR HON kombinera jobbet med småbarnslivet och arbetet med Jönköpings församling. Att ungdomsgenerationen får en röst genom Louise är självklart. Samtidigt är hennes viktigaste fråga alltid ”vad är syftet?”.
– Jag vill ha en tydlig bild av vad vi gör och varför. Vi behöver väl inte heller dela upp så mycket i ålder. Jag vill att kyrkan ska få vara en trygg plats oavsett vem du är och var du kommer ifrån. Det ska vara öppna dörrar, utan att du behöver ha en superstark tro, säger Louise Åkerblom Svensson.
TEXT OCH ILLUSTRATION: Sophie Ekman
tema
I en värld där samtalen ofta går för fort kan ett genuint lyssnande bli ett andrum. När någon verkligen hör oss händer något både i mötet och i oss själva.
har du försökt berätta något viktigt men märkt att den du pratar med verkar försvunnit bort i tankarna? Kanske känner du dig, just i den stunden, inte så viktig. Eller, handen på hjärtat, har du själv nickat och hummat när någon pratar, samtidigt som du i huvudet planerat morgondagens möten, funderat på middagen eller sneglat på mobilen som blinkar på bordet?
Vi lever i en tid där så mycket pockar på vår uppmärksamhet – mejl, notiser, vardagslogistik. Att vara helt närvarande i ett samtal kan kännas som en omöjlighet. Ändå är det kanske just det vi längtar mest efter, att någon verkligen hör oss.
”För mig är lyssnande både en övning och en kärlekshandling.”
Annika Telléus, författare
För Annika Telléus, författare till Konsten att lyssna, är lyssnandet långt mer än en social färdighet. – För mig är lyssnande både en övning och en kärlekshandling. Det är ett sätt att visa att jag ser dig och vill förstå dig, säger hon.
Att vara närvarande i ett samtal är inte alltid enkelt. När någon berättar något är vi ofta snabba att svara med våra egna erfarenheter: ”Ja, det där känner jag igen!” Vi vill visa att vi förstår, men istället riskerar vi att krympa den andres utrymme. Fokus glider från personen framför oss till oss själva. Annika beskriver det hon kallar för lyssnarskalan. I ena änden finns icke-lyssnande, i den andra finns läkande lyssnande. Vi rör oss hela tiden längs skalan. I vissa relationer räcker det att bara finnas, men ibland behöver vi vara fullt närvarande, öppna och empatiska.
– Att bli medveten om var man befinner sig är ett första steg. Man kan komma på sig själv mitt i samtalet: Oj, nu tog jag över. Det är helt okej att säga det högt. Det visar självinsikt och öppnar rummet för den andre igen.
Och om man själv blir avbruten?
– Då kan man vänligt men tydligt säga: Jag vill gärna berätta klart. Det kan kännas ovant, men det är ett sätt att värna sin berättelse.
Annika berättar att det inte handlar om att den andre inte är
– Jag säger det för att jag vill kunna vara helt närvarande när vi väl pratar.
Varför är det då så svårt att lyssna i vår tid?
– För att vi inte tränar på det, menar Annika och förklarar:
– Vi lever i ett tempo som hyllar snabbhet. Hela samhället premierar att ha många bollar i luften, men lyssnande kräver motsatsen: stillhet och fokus.
Hon använder ibland en enkel symbol när hon föreläser, den så kallade lyssnarmössan.
– Jag har till och med stickat riktiga lyssnarmössor som jag brukar ha med mig, säger hon glatt och tar fram ett par mössor från sin väska.
– Mössan är en påminnelse om att vara medveten. När är min mössa på? Och när är den av? Om jag är stressad, hungrig eller tänker på min deadline är den av. Det är mänskligt. Men då kan jag säga: Jag vill gärna lyssna på dig, men jag kan inte just nu. Kan vi ta det klockan tre?
Annika inleder ibland samtal och poddinspelningar med några samlande ord:
”Låt mig vara öppen, äkta och nära. Låt samtalet bli varmt, utforskande och fullt av tillit. Låt oss ta fram det bästa i varandra och välkomna det som sker.”
Att erkänna när man inte kan lyssna är också en del av lyssnandets etik.
– Det finns något väldigt mänskligt i att våga säga: Jag vill, men jag orkar inte just nu. Det är mycket mer kärleksfullt än att låtsas.
Mobiler, smartklockor och ständiga notiser är några av vår tids största lyssnarfiender.
– När din klocka burrar eller mobilen blinkar bryts inte bara ditt fokus. Den som pratar känner sig också mindre viktig. Vår vilja att vara tillgängliga hela tiden gör att vi inte är närvarande någonstans, och därför inte tillgängliga alls.
För att hitta tillbaka till närvaron använder Annika kroppen.
– Kroppen vet ofta före tanken när vi är på väg bort. Jag brukar sätta mig lite längre fram på stolen, luta mig framåt, söka ögonkontakt. Bara det hjälper mig att bli närvarande igen. Och om tankarna vandrar
Annika Telléus:
Varje människa är en skattkista. Men för att upptäcka det måste vi vara nyfikna.
”Att ge någon annan plats är inte att förlora sin röst. När vi lyssnar på riktigt händer något mellan oss. Vi blir sedda, hörda och kanske lite mer mänskliga.”
Albin Tanke, präst och psykoterapeut
iväg, för det gör de ibland, då kan jag le åt det och hämta hem mig själv.
Hon berättar om en vän som hamnade mellan två pratsamma män på en middag.
– De pratade oavbrutet om basket och ledarskap. Hon ställde massor av frågor,t men fick inga tillbaka. Efter flera timmar sa en av männen plötsligt: Du ställer så initierade frågor, varför då? Då visade det sig att hon själv spelat basket på landslagsnivå och
Albin Tanke: Det är i mötet, i att någon lyssnar, som våra berättelser får kontur. Det kan vara oerhört läkande.
satt i företagsledning. Först då såg de henne.
Annika ler åt minnet.
– Det är en så talande bild. När vi inte öppnar upp för den andre går vi miste om människor, om hela världar. Varje människa är en skattkista. Men för att upptäcka det måste vi vara nyfikna.
För Annika är närvaro också en motståndshandling.
– I ett samhälle som rusar fram blir lyssnande nästan revolutionärt. Att lägga undan mobilen, stilla tankarna och säga: Nu är du viktigare än allt annat, det är en kärlekshandling.
Hon berättar om den tidigare amerikanske hälsoministern Vivek Murthy som, efter en turné runt om i USA, upptäckte att ensamhet låg bakom många av vår tids stora problem såsom psykisk ohälsa, missbruk och våld.
– Han sa: Att lyssna är ett av de mest kraftfulla sätt
Så övar du dig i att lyssna på riktigt
◗ Lägg undan mobilen Din närvaro är den största gåvan.
◗ Våga vara ärlig Säg när du inte orkar lyssna just nu.
◗ Sätt på ”lyssnarmössan” Fråga dig själv: Är jag verkligen här nu?
◗ Var tyst lite längre än det känns bekvämt Ofta kommer något mer.
◗ Ställ följdfrågor ”Berätta mer”, i stället för ”Jag har också …”.
◗ Använd kroppen Luta dig fram, sök ögonkontakt, visa med hela dig att du är med.
Foto: MARCUS GUSTAFSSON Foto: JOHAN BÄVMAN
vi kan hjälpa människor att känna sig mindre ensamma. Och det är så sant. Lyssnande säger: Du finns, du betyder något.
Lyssna inåt, till din kropp, din längtan och rösterna omkring dig.
– Men det finns också en annan sorts tystnad, den som är fylld av oro eller rädsla. Då behöver man hjälpa till att bryta den varsamt, kanske genom att ställa en enkel fråga: Hur känns det just nu? eller bara visa att man finns kvar. Det handlar inte om att ge svar utan om att skapa trygghet nog för att orden ska kunna
Han berättar hur mycket som kan ske i ett rum där någon får tala utan att bli avbruten.
– Vi talar fram oss själva. Det är i mötet, i att någon lyssnar, som våra berättelser får kontur. Det kan vara
Precis som Annika betonar Albin vikten av att vara ärlig när man inte kan eller orkar vara närvarande.
– Jag försöker alltid välja ärlighetens väg. Jag kan säga: Jag hinner inte nu, men jag vill verkligen höra dig. Kan vi prata senare?
Det är mycket bättre än att låtsas lyssna medan jag tittar på klockan.
– Att lyssna kräver mod, säger han. Modet att ge plats åt någon annan, att stå kvar i det svåra och att låta sig beröras. Jag har varit präst i över tjugo år, och jag behöver fortfarande öva varje dag.
ör Albin handlar det också om demokrati och människovärde.
– Om människor slutar våga tala därför att de inte blir lyssnade på, då tystnar vi som samhälle. Det är en fara. Lyssnande är ett sätt att värna människovärdet och varandra.
Han menar att grunden i denna hållning är just detta: att se och bekräfta den andra.
– Vi läker i relationer. Och vi lyssnar fram oss själva genom andra. När jag möter en människa med empati och tid händer något med båda. Lyssnandet säger: Du
I en tid där så mycket handlar om att höras mest, blir det motsatta en stillsam motkraft.
Att ge någon annan plats är inte att förlora sin röst. När vi lyssnar på riktigt händer något mellan oss. Vi blir sedda, hörda och kanske lite mer mänskliga.
MOA HERNGREN
JOURNALIST OCH MANUSFÖRFATTARE
Alltid på lyssnarplats
Relationer och perspektiv har alltid drivit Moa Herngren. Hon lyssnar tills hon hittar kärnan i det som skaver – och det som binder oss samman.
TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Kölin
kort om
Moa Herngren
Ålder: 56 år.
Familj: Maken
Tomas, vuxna sonen Max och barnbarnet Harry, bonusbarnen
Wille, Nelly och Leia och bonusbarnbarnen
Axel, Signe och Ivar.
Bor: Gröndal, Stockholm.
Gör: Författare och manusförfattare.
Aktuell med: Boken Syskonfejden och huvudförfattare till tvserien
Halva Malmö består av killar som dumpat mig tillsammans med Tove Eriksen Hillbom.
◗ Hon är manusförfattare till tv-serier som Bonusfamiljen och har elva böcker i ryggen, som succéromanerna Skilsmässan och Syskonfejden. Ändå, när hon sitter där vid datorn och skriver på sin nya bok, så kan den lilla elaka rösten inom henne säga saker som:
Dåligt! Är du helt säker på att du kan skriva?
Försäljningssuccé, ja tjena, du kanske bara har haft tur.
Har du ens något att säga? Vem vill läsa det där, liksom?
Bluff!
– Jag har alltid burit med mig en inre kritiker som är rätt högljudd. Det är en av mina värsta fiender i arbetet, ja, i livet överlag. Just den här gången har den inre kritikern varit extra högljudd. Ibland kan den sporra, jag vill överbevisa den, men på senaste tiden har den bara varit hindrande.
Så hur hanterar du den inre kritikern?
– Jag försöker att inte lyssna för mycket på den, utan bara fortsätta framåt. Samtidigt vill jag ju lyssna när den har något viktigt att säga, och våga göra stora omskrivningar.
Ja, det är ett konststycke att veta när man ska lyssna, både på andra och på den där inre rösten, och när man i stället behöver stå stadigt i sig själv. Moa säger att så länge som hon själv försöker bilda sig
”Jag har alltid burit med mig en inre kritiker som är rätt högljudd.”
en uppfattning kan hon vara ganska lättpåverkad åt olika håll.
– En person kanske säger något klokt och bra, sedan kommer nästa och säger något diametralt motsatt som också låter smart. Då kan jag svänga i mina åsikter.
Hur gör du för att vaska fram vad som är rätt beslut för dig?
– I skrivprocessen försöker jag ibland skärma av mig. Jag åker iväg och skriver, för jag är en introvert person som lätt blir invaderad av andras åsikter.
– I övrigt försöker jag lyssna till människor i min omgivning, samla på mig klokskap och synpunkter. I den processen kan jag svaja. Men sedan låter jag allt detta landa tills jag känner att jag bottnar i något.
Och om du ändå känner dig osäker?
– Då brukar jag återgå till ett råd jag fick av en god vän om att sitta lugnt i båten. Ibland, i svåra livssituationer, behöver man göra det för att så småningom ta sig fram till en punkt där man är redo. Jag säger inte att det är lätt, men med åren har jag blivit bättre på det.
VI SES ÖVER en kopp te i den sneda, rödmålade lilla skrivstugan i Vitabergsparken på Södermalm i Stockholm där hon har sitt kontor. Hon säger att även om hennes vanligaste arbetsställning är att ligga ner och skriva så sitter hon gärna vid skrivbordet här, för det är så vilsamt att titta ut på det gröna.
Moa fick kreativiteten med sig hemifrån. Uppvuxen
”Jag älskar att höra om människors olika livsöden och världar. Ja, jag är patologiskt nyfiken på andra.”, säger Moa Herngren.
» på Östermalm med en mamma och pappa som gjorde revolt mot sin bakgrund genom att låta barnen åka rullskridskor inomhus och måla på väggarna. De var också uttalade ateister.
– Jag har ingen uttalad gudstro, men redan som barn uppsökte jag på eget initiativ kyrkan, det är en så fridfull plats. Och jag har alltid funnit stor tröst i bönen. Jag tycker mycket om såväl sinnesrobönen som Franciskusbönen, och det finns mycket att hämta i flera religioner, tankar om respekt, förståelse och omtanke.
Som lillasyster till två kvicka storebröder, Felix och Måns, blev hon tidigt betraktaren.
– Vi åker på syskonresa då och då, och nu senast insåg jag en kväll hur mina bröder babblade på och jag blev den där tysta betraktaren igen, skrattar hon.
– Men som journalist har jag haft stor glädje av den sidan. Jag älskar att höra om människors livsöden och världar. Ja, jag är patologiskt nyfiken på andra.
JOURNALISTIKEN JA. VIA Jan Stenbeck-ägda TV1000 hamnade hon i mediabranschen, där hon efter att ha producerat program för TV3 och TV4 blev headhuntad som chefredaktör till tidningen Elle.
– Där vaknade mina skrivdrömmar från barndomen till liv igen.
I sitt skrivande har hon ofta hämtat stoff ur det som ligger henne nära. Så blev det också med intresset för bonusfamiljen, som väcktes när hon 2009 träffade sin man Tomas, som precis som hon hade barn sedan tidigare. Hon ett och han tre.
– Vi blev pangkära och kastade oss in i bonusfamiljen med en otrolig energi. Och som ensamstående mamma på heltid hade jag en dröm om att få den där sammansvetsade familjen.
Hon trodde att en bonusfamilj skulle påminna om kärnfamiljen hon själv växte upp i, visserligen inte problemfri, men…
... från Moa hur man kan lyssna för att förstå:
1 Släpp dina förutfattade meningar
Vi har ofta redan bestämt oss för vad någon ska säga innan de ens öppnat munnen.
Försök i stället att låtsas att ni aldrig har träffats. Var nyfiken och ställ öppna frågor..
2 Spegla den du lyssnar på Säg tillbaka vad du tror att personen menar och fråga om det stämmer. Det är en övning ni med fördel kan turas om att göra.
3
Snälltolka Utgå ifrån att den som pratar vill dig väl – inte illa. Den inställningen kan förändra hela samtalet.
”Olyckskorparna sa att det var början på slutet, och jag fick jobba en del med bilden av vad som är en ’riktig familj’.”
– Familjen Herngren var som en liten bubbla som gjorde allt tillsammans, så jag hade en ganska rosaskimrande bild av hur det skulle bli, men kom in i något som var större och mer svårnavigerat. Och när man försöker trycka in bonusfamiljen i en kärnfamiljsbox blir det skitdåligt.
Hon insåg att hon måste försöka förstå för att lösa, vilket hon delvis gjorde genom att påbörja arbetet med Bonusfamiljen och boken Fältguide för bonusfamiljen.
– Det var mycket spänningar och jag hamnade i en diplomatroll som innebar ständig medling.
Efter fyra år bestämde sig paret för att flytta isär men fortsätta vara gifta.
– Olyckskorparna sa att det var början på slutet, och jag fick jobba en del med bilden av vad som är en ”riktig familj”. Men det räddade vår relation, säger Moa, som sedan något år tillbaka bor ihop med Tomas igen.
– Men nu är det bara en 19-åring kvar, så frågor kring uppfostran och liknande är inte längre lika aktuella. Det är inte samma spänningar.
ERFARENHETERNA FRÅN BONUSLIVET satte spår, inte bara i skrivandet, utan också i hennes sätt att möta andra. Med åren lärde hon sig vikten av att lyssna på andra för att försöka förstå varifrån den personen kommer.
– I en bonusfamilj, där man kanske kommer från vitt skilda familjekulturer, gäller det att försöka förstå den andras perspektiv, varifrån du kommer, varför du känner som du gör och vill det här. Kan man förstå varandra, även om man inte håller med, så blir man inte lika irriterad och arg.
Det här med att ha olika perspektiv på samma situation har lett till böckerna Svärmodern, Skilsmässan och Syskonfejden. Och nu skriver hon alltså på en fjärde bok i vad hon kallar ”perspektivsviten”, där hon berättar historien ur flera personers synvinkel.
– Jag är fascinerad av fenomenet, hur människor kan ha så olika upplevelser av en relation eller händelse. Jag intervjuar många människor inför varje bok och har exempelvis träffat syskon där den ena tycker sig ha haft en harmonisk barndom med en härligt spontan mamma, medan den andra uppfattar uppväxten som traumatisk och mamman som en gränslös osäkrad pistol.
Varför är det så?
– Dels tror jag att vi föds med olika personligheter, dels har vi erfarenheter med oss som gör att vi tolkar situationer på vårt sätt. Men det leder inte sällan till missförstånd och konflikter.
Vi pratar om en nyckel till goda relationer: förmågan att snälltolka varandra.
– I stället för att direkt anta det värsta är det bra att försöka tänka ”okej, vad menade personen egentligen?” Att utgå ifrån att den andra menar väl även om ord inte uppfattades så. För det som du upplevde som ett påhopp kanske bara var ett välvilligt tips. Snälltolkandet kan förändra hela dynamiken i relationen.
Moa föredrar liggläge när hon ska skriva.
”Jag har ingen uttalad gudstro, men redan som barn uppsökte jag på eget initiativ kyrkan, det är en så fridfull plats. Och jag har alltid funnit stor tröst i bönen”, säger Moa Herngren.
”Att gå tillbaka till ett liv där allt inte kretsar kring barnens vardag känns spännande.”
Hon säger att skriva de här böckerna, där hon behövt sätta sig in i flera olika ”sanningar”, har varit lite som att gå i terapi.
– Böckerna handlar om psykologiskt utforskande hos människor, och enda sättet att göra det är att parallellt titta inåt själv. När man gör det kan man upptäcka mindre trevliga sidor hos sig själv, säger hon och ler snett.
Som vad?
– När jag skrev Skilsmässan började jag fundera på vissa av mina osköna beteenden därhemma, och hur de kan uppfattas som kontrollerande och dominerande. Exempelvis är det alltid jag som styr upp semestern, tar tag i, bokar och fixar. Jag har ofta tänkt ”att jag alltid ska behöva…”, men om jag ska vara helt ärlig finns det ett egensyfte i det också, jag får ju som jag vill.
Moa säger att försöka förstå en annan person också handlar om att försöka förstå sig själv.
– Att försöka se sig själv ur den andras filter kan vara nyttigt.
Moas och Tomas liv och relation är på väg att förändras igen, när yngsta barnet inom en snar framtid flyttar hemifrån.
– När min son Max flyttade tyckte jag att det var jättejobbigt, men jag har också varit väldigt mycket förälder i mitt liv. Det är 30 år sedan jag själv fick barn. Att gå tillbaka till ett liv där allt inte kretsar kring barnens vardag känns spännande. Bara en sådan sak som att inte behöva förhålla sig till varannan vecka-livet eller ha svar på frågan ”vad blir det till middag?” känns befriande även om man såklart kommer att sakna att ha barn hemma, säger hon.
Så vad bär framtiden med sig?
– Jag vet inte säkert. Men livet känns mer öppet än på länge. Känslan av att ”allt” är möjligt är tillbaka, vilket känns kluvet, lustfyllt och omtumlande på en och samma gång.
”Längtan efter en påse bilar, det är nog inte Gud.”
Johan Garde, präst.
Hur lyssnar man på egentligen? Gud
Det är en fråga många bär, men kanske få vågar uttala högt. Här är prästen Johan Gardes bästa tips för den som vill börja lyssna.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Zandra Erikshede
Hur vet man att det är Gud man lyssnar på, och inte bara sina egna tankar?
– Vi måste börja med att erkänna att det är svårt, säger Johan.
– Vi tänker ofta att Gud ska tala som en röst i rummet, men så fungerar det nästan aldrig. Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något.
– Nej, jag tror Gud oftare talar i det som rör sig inom oss: i längtan, samvetet eller en intuition. Längtan efter gemenskap, kärlek och mening ligger nära Guds röst. Men längtan efter en påse bilar… då är det nog inte Gud, säger han med ett skratt.
Kan man lyssna på Gud även om man inte är säker på att man tror?
– Ja! Bön kräver ingen färdig tro. Man kan börja i det mänskliga: i tystnaden, i sin längtan, i det som känns viktigt. Och om Gud finns – vilket jag tror – då kan Gud använda just de platserna för att nå oss. Det räcker att säga: ”Jag vet inte om du finns, men om du gör det så är jag här.” Det är en helt tillräcklig början.
Varför behövs tystnad?
– Vi fyller ständigt på med intryck, lever med poddar, musik, eller någon annans röst omkring oss. Men Gud talar ofta i det tysta. I Bibeln berättas det att Elia hörde Gud i ”den lilla viskningen”. Och för att höra viskningar måste man vara tyst. Vi tror att vi har tystnad i vardagen, men ofta är det noll minuter.
Är lyssnande samma sak som bön?
– Det överlappar. Men bön är inte bara att ”säga saker till Gud”. De flesta ber genom att prata, prata, prata. Om en fika med en vän varar i en timme och jag pratar i 59 minuter, då lyssnar jag inte.
– Lyssnande i bön handlar om att ge plats. Kanske låta tystnaden vara en del av samtalet. Inte för att det
ska kännas ”andligt”, utan för att Gud också måste få ordet ibland.
– Men tystnaden löser inte allt. Om jag bara gnäller i bönen kanske jag inte behöver mer tystnad, utan mer tacksamhet. ”Det är pissigt väder, men jag har tak över huvudet. Jag är trött, men jag har två ben som bär mig.” Den typen av perspektiv skapar också lyssnande.
Om man aldrig har bett, hur börjar man?
– Börja med ärlighet. Sitt eller gå en stund och fråga dig: vad längtar jag efter? Där talar Gud ofta. Man måste inte göra det ensam, tillägger han.
– Prata med någon. Det behöver inte vara en präst, bara ingen elak vän, som jag brukar säga, skrattar han. Att dela sina tankar hjälper oss att urskilja vad som är viktigt och vad som bara är brus.
”Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något.”
Är naturen ett sätt att lyssna på Gud?
– Absolut. Naturen hjälper oss att bli tysta, så vi hör den där viskningen inom oss. Gud använder det vardagliga. En blomma vid vägkanten, fågelsång i mars… Allt som öppnar oss inåt. Om naturen får dig att stanna upp, känna tacksamhet eller få syn på din längtan.
Vilka tecken missar vi i vardagen som kan vara Guds närvaro?
– Det är nästan omöjligt att se Gud när man är mitt i allt. Därför kan det vara hjälpsamt att ge sig själv tid för en återblick. Mot slutet av dagen, fråga dig: ”Var fanns något gott i dag?” Ett leende, en kopp kaffe, något vackert. Gud finns ofta där, vi märker det när vi blickar tillbaka.
HUR TAR VI TILL OSS ORGELSPEL OCH PSALMER?
Musik har alltid haft en självklar plats i kyrkan. Men kan en gammal psalm tala till oss i dag? Kan orgeln beröra även den som är ovan?
TEXT: Anna Jonasson FOTO: Mikael M Johansson
Robert Bennesh, organist och körledare i Uppsala domkyrka:
”Orgeln är kyrkorummets starkaste röst”
◗ Redan som pojke i Lunds domkyrkas gosskör fascinerades Robert Bennesh av att stå i det enorma kyrkorummet och höra kyrkorgeln brusa.
– Kyrkan var, och är, en plats där man verkligen kan växa musikaliskt. Jag hade ledare som lät mig sjunga och testa olika instrument, berättar Robert.
Orgeln är hjärtat i Roberts arbete, och han beskriver den som en av kyrkorummets starkaste röster.
– Orgeln ramar in gudstjänsten. Den kan vara festlig, tröstande eller dramatisk och ange tonen för hela dagen.
Många tycker det är svårt att sjunga när orgeln låter mycket. Hur ska man tänka?
– Våga sjunga ut! Orgeln är inte där för att dränka, utan för att bära. Samtidigt är det organistens ansvar att registrera klokt, så att samspelet fungerar. Jag sjunger alltid själv när jag spelar, det hjälper både mig och församlingen att hitta en gemensam puls.
Hur vill du att människor ska känna när de hör orgeln i kyrkan?
– Upplyfta, berörda, fria att andas. På en begravning vill jag skapa en atmosfär som öppnar ett rum inåt. På en festdag vill jag att orgeln ska understryka
det pampiga och majestätiska. Orgeln kan gestalta och förstärka varje känsla.
Har du något tips för den som vill lyssna mer på orgelmusik?
– Gå på orgelkonsert! Många kyrkor erbjuder kortare konserter varje vecka. Där får orgeln vara helt fri och färgsätta musiken som en hel orkester. Många fastnar också för minimalistisk musik, så som Arvo Pärt, Philip Glass eller musiken från Interstellar. Den är repetitiv, lugnande och lätt att ta till sig. Men vill man upptäcka instrumentets fulla kraft tycker jag man lyssna på romantisk orgelmusik. Där hör man hela spektrat: tydliga melodier, solostämmor och stora klanger som växer fram och transformeras. Det är en perfekt ingång till hur mäktig orgeln faktiskt kan vara.
Vad tänker du att kyrkomusiken kan ge människor i dag?
– Ett sätt att landa. Musik gör något med oss som orden sällan kan. Folk som bara tänkt titta in en minut sätter sig ofta ner när de hör en ton. Musik öppnar upp för mötet både med oss själva och med något större.
När Roberts pappa dog när han var tolv fick han låna nyckeln till sin kyrka i Bjärred. Efter skolan satt han där och spelade allt möjligt. ”Det var som om rummet och klangen höll ihop mig. Det blev en del av min sorgebearbetning”, säger Robert.
Susanne Wiggort tar gärna en löptur, och inte sällan nynnar hon på en passande psalm.
Susanne Wigorts Yngvesson, psalmförfattare:
”Psalmerna rymmer hela livets rikedom”
◗ Av en slump började Susanne Wigorts Yngvesson skriva psalmer när hon för tio år sedan tilldelades ett stipendium för Anders Frostensons stiftelse Psalm och sång. Sedan dess har psalmpassionen följt henne i både forskning och arbete med Svenska kyrkans psalmbok.
Vad är det som gör att vissa psalmer överlever genom seklerna?
– Det är kombinationen av melodin som går in i hjärtat och en poesi som bär över tid. De psalmer som lever kvar uttrycker något grundläggande mänskligt, samtidigt som de rymmer de stora teologiska frågorna.
Många tycker att vissa psalmtexter kan kännas gamla. Hur kan man närma sig dem?
– Det är en fråga varje generation brottats med. Man ska bevara det poetiska och teologiska, men språket får inte bli obegripligt. Samtidigt behöver vi inte förstå varje ord, ibland får vi växa in i psalmerna. Därför behöver vi både de gamla och de nya.
Är det viktigt att sjunga med, även om man är osäker?
– Ja, det tycker jag. Psalmen är inte en föreställning
utan en gemensam bön. Det handlar inte om skönsång, utan om att låta våra röster få plats i liturgin. Även en svag eller trevande röst bär något viktigt.
Har du någon psalm som betyder extra mycket för dig?
– Just nu är det När mina dagar är slut ur psalmbokstillägget. Det var min svärmors favorit, och den sjöngs vid hennes begravning. Och även när jag löptränar dyker psalmer upp i huvudet. Du signade dag är en utmärkt löparpsalm, den funkar både i långsamt tempo och i nerförsbacke, säger Susanne och ler.
Vilken psalm kan vara bra för någon som vill börja sjunga?
– Guds kärlek är som stranden och som gräset av Anders Frostenson. Den är varm, lätt att ta till sig och ändå existentiellt djup. En fin ingång i psalmsången.
Vad önskar du att människor upptäcker när de lyssnar till psalmer?
– Livets rikedom. Psalmerna rymmer allt. Sorg, glädje, kärlek, tvivel, hopp. Det finns ingen fråga som psalmerna inte berör. Människor i alla tider har speglat sina liv i dem. Det kan vi fortfarande göra.
Att lyssna till naturen ger hopp
hallå där
... Pella Thiel, ekolog och utbildare i ekopsykologi, som lyfter lyssnandet på naturen som en väg tillbaka till det levande sammanhang vi alltid tillhört.
Varifrån kommer ditt engagemang för naturen?
– Jag växte upp på en liten gård i Stockholms skärgård, nära djur och landskap. Det präglade mig tidigt. Med åren har jag också sett konsekvenserna av vårt samhälles dövhet för naturen, som om den vore något utanför oss.
Du arbetar med ekopsykologi. Vad handlar det om?
– Ekopsykologin ser psyket som en väv av relationer vi deltar i, snarare än något vi bär inom oss. Vårt inre liv formas av de relationerna, eller bristen på dem. När vi ser oss som en del av en större helhet förändras både vår självbild och hur vi vill leva.
Vad betyder det att lyssna på naturen?
– Många av oss märker ju att vi mår bra när vi är ute, och forskning bekräftar det. Lyssnandet handlar också om att använda fler delar av oss än tanken, ett mer sinnligt och känslomässigt förhållningssätt. Då kan vi bli mer mottagliga för det som händer omkring oss, men också inom oss. Det är ett sätt att lära känna sig själv.
Vilka signaler hör du starkast just nu?
– Jag bor vid Östersjön, som ropar högt. Den mår inte bra, och det känns när man tar in det. Samma sak händer på många håll. Nyligen kom nyheten att fjällugglan är utrotad från Sverige, exempelvis.
– Det är inte alltid bekvämt att lyssna. Om vi låter sådant hända utan att låta det beröra oss, vilka är vi då?
– Samtidigt upplever jag något fint, nästan som att naturen saknar oss och vill att vi ska komma tillbaka, att relationen faktiskt går åt båda håll.
Vad kan en vanlig människa göra?
– Tillbringa mer tid ute och lägg märke till det levande omkring dig. Hitta gärna en plats nära hemmet och återvänd regelbundet. Tacka för maten du äter och tänk på var den kommer ifrån, vem som producerat den. Det är också viktigt att våga känna det som känns, även maktlöshet. Det behöver inte genast bli handling, men det påverkar vem vi är, och därifrån kan förändring växa.
Vad ger dig hopp?
– Människors längtan. Jag möter så många som vill något annat, som söker en djupare relation till naturen. Den längtan tror jag kommer att föra oss vidare, även om vi inte ser resultatet direkt.
Sophie Ekman
”Jag upplever det nästan som att naturen saknar oss och vill att vi ska komma tillbaka”, säger Pella Thiel, ekolog och utbildare i ekopsykologi.
Foto: MIKAEL M JOHANSSON
tips
... från Pella Thiel för att lyssna på naturen:
1 Ta en kort stund ute varje dag och lägg märke till det levande omkring dig.
2 Låt sinnena få plats: ljud, dofter, hur platsen känns i kroppen.
3 Våga bli berörd av det som känns, därifrån växer förändring.
4 Tacka för maten och fundera över landskapet som burit den.
5 Föreställ dig hur ett friskt ekosystem skulle kunna se ut. Fantasin hjälper oss att hitta riktning. 5
3 sätt att lyssna
HUR LÅTER
DJUREN?
Clara
Dackenberg
Natur & Kultur
◗ Vem vet hur grodan, blåsfisken eller den jättestora tigern låter? I denna färgstarka och fnissiga bilderbok bjuds läsaren in att lyssna, gissa och förundras över djurens oväntade läten.
En rolig högläsningsfavorit som tränar både fantasi och lyhördhet. En bok som verkligen påminner om att stanna upp och lyssna.
hur mår din hörsel?
◗ Hörseln följer oss hela livet och förtjänar samma uppmärksamhet som resten av kroppen. I dag finns teknik, som moderna hörlurar och appar, som gör det möjligt att göra enkla hörseltester hemma och samtidigt skydda öronen mot höga ljud, till exempel på konsert eller i bullrig miljö. Att kolla hörseln då och då kan vara ett enkelt sätt att ta hand om ett sinne som ofta tas för givet.
Styrka handlar om mer än om muskler, menar Petra Malm.
Foto: MARCUS GUSTAFSSON
”När vi är i balans är det lättare att hantera kriser”
Moderna hörlurar och appar, som gör det möjligt att göra enkla hörseltester hemma.
Foto: UGUR KARAKOC/GETTY
Petra Malm
Max Ström
◗ I boken Stark vill Petra Malm visa att styrka handlar om mer än muskler. Med träning, stillhet och reflektion som utgångspunkt uppmuntrar hon till att lyssna inåt, hitta balans och ta hand om både kropp och psyke. – Genom att vara mer medveten och närvarande, kan vi få mer kvalitet, säger Petra.
Du skriver om att lyssna mer på sig själv i en tid full av brus. Vad betyder det för dig?
– Det handlar om att reflektera och vara i kontakt med sig själv. Mobilen och alla intryck konkurrerar med vårt inre, och vi följer ofta andra i stället för oss själva. När vi stannar upp och reflekterar blir det lättare att se energitjuvar och vad som behöver förändras för att livet ska bli mer hållbart.
Hur märker man om man behöver bättre balans i livet?
– Jag brukar se hälsa som ett bord med fyra ben: rörelse, kost, vila/sömn och mental hälsa. När
alla ben är stabila står bordet stadigt. Om ett ben sviktar, till exempel om du sover för lite, kan balansen ändå fungera. Men ju fler ben som försvagas, desto större är risken att allt faller. När något skaver brukar jag därför se över vilka ben som är starka och vilka som är svaga. Det visar var jag behöver börja lägga min tid och energi.
Du har levt i extrema miljöer men också sett vardaglig styrka. Vad har du lärt dig om mod när livet inte går enligt plan?
– Mod hänger ofta ihop med hur vi mår. När vi är i balans är det lättare att hantera kriser och sådant vi inte kan påverka. Är vi i obalans ligger känslorna mer på utsidan, och livets svårigheter blir svårare att bära.
Om du fick ge läsarna en sak att börja med redan i dag – något litet som kan göra stor skillnad –vad skulle det vara?
– Prioritera sömnen. Sätt en påminnelse på kvällen som hjälper dig att varva ner, avsluta skärmtid och annat som stör sömnen. Lämna telefonen utanför sovrummet och se till att du får de timmar du behöver varje natt.
STARK
Hur ser sorgen ut, vilka faser består sorgen av, vilka minnen finns och hur går man vidare?
Diakoniassistent Lena Bok och diakon Ulla Svensson leder sorgesamtalsgrupp varje termin, öppen för alla som mist en närstående.
Sorgesamtal i grupp: Ett sätt
att bearbeta och gå vidare
Hur ska man hantera sorgen efter en partner eller nära anhörig som har avlidit? Jönköpings församling bjuder regelbundet in till sorgesamtalsgrupper, ett stöd i hur man lever vidare med sin sorg.
◗ – Sorg är ingen sjukdom, men man kan bli sjuk av sorg, säger Anders, som varit med i samtalsgruppen om sorg i Kristinagården hösten 2025.
Hans hustru avled i början av 2025 och livet förändrades totalt.
– Hon var på äldreboende den sista tiden. En personal som vakade över henne tipsade mig om att prata med en diakon, vilket jag gjorde. Att gå med i gruppen var sedan ett sätt att gå vidare, säger Anders.
Madeleine miste sin man i februari 2025, efter nästan 57 års äktenskap.
– Vi fick tre dagars avslut tillsammans, vilket jag är mycket tacksam för och det har burit mig. Min man var lugn tills han tog sitt sista andetag, vilket också gjorde
mig lugn. Han tyckte att han levt ett rikt liv och var nöjd med det, säger hon.
Barbro har mist både sin man och sin dotter.
– Min dotter blev sjuk ungefär samtidigt som min man gick bort, så det blev inte mycket tid att sörja honom. Det blev mest omsorg om min dotter, som gick bort vid 65 års ålder. Hon kunde ha fått vara med lite till, säger hon.
DE KONSTATERAR ALLA att samtalsgruppen varit bra, en grupp där de fått både ge och ta:
– Det har betytt mycket för mig att vara med här, säger Barbro.
Rollen för samtalsledarna är tydlig:
– Vi lyssnar och ser till så att alla i gruppen får det utrymme som de behöver. Man får säga precis det man orkar, kan och vill och allt som sägs stannar i rummet. Vi vet ju aldrig hur gruppen kommer att utformas, så vi inleder med att deltagarna får berätta lite om sig själva, säger Ulla Svensson, diakon och samtalsledare.
– Det är väldigt berikande att dela med varandra, även när man har olika perspektiv, säger Lena Bok, diakoniassistent och samtalsledare.
SAMTALSGRUPPERNA VÄNDER SIG till alla som mist någon närstående och som känner behov av att prata om sin sorg – oavsett tro.
mer info ... om sorgesamtalsgrupper
◗ Jönköpings församling bjuder in till två grupper med sorgesamtal per termin.
◗ Varje grupp träffas 1,5 timme varannan vecka fem gånger, samt en uppföljningsgång. Samtalen sker utifrån olika teman, allt ifrån den tid man haft tillsammans till begravningen, minnen och hur man går vidare.
Vill du delta i en grupp?
◗ Kontakt daggrupp (startar 9 mars): Lena Bok: 036-313562
Ulla Svensson: 036-303561
◗ Kontakt kvällsgrupp: Susanne Svanberg: 036-397243
Erik Dreier: 036-313541
”Här i gruppen är alla känslor tillåtna och vi ’vandrar’ fram och tillbaka på en bro mellan minnen och framtid.”
Ulla Svensson, diakon och samtalsledare
– Det finns så många som går med sorg och som inte vågar ta kontakt. Här i gruppen är alla känslor tillåtna och vi ”vandrar” fram och tillbaka på en bro mellan minnen och framtid, säger Ulla Svensson.
Mikael Bergström
Välkommen till kyrkan i påsk
Måndag 30 mars
Råslätts kyrka
12.00 Passionsandakt
Kristine kyrka
18.00 Passionsandakt
Sofiakyrkan 18.00 Passionsandakt
Tisdag 31 mars
Kristine kyrka
18.00 Passionsandakt
Sofiakyrkan
18.00 Passionsandakt
Onsdag 1 april
missa inte
... tårtfest!
◗ På påskdagen den 5 april blir det högmässa med efterföljande tårtfest i Kristine kyrka, kl 11.00.
LÄS MER
◗ ... på Svenska kyrkans webb för den senaste informationen och om allt som händer i påsk.
Kristine kyrka
18.00 Passionsandakt
Sofiakyrkan
18.00 Korsvägsvandring
Skärtorsdagen 2 april
Ekhagskyrkan
18.00 Skärtorsdagsmässa
Järstorps kyrka
18.00 Skärtorsdagsmässa
Ljungarums kyrka
18.00 Skärtorsdagsmässa Sång av Vox.
Österängskyrkan
18.00 Skärtorsdagsmässa
Dalvikskyrkan
19.00 Skärtorsdagsmässa
Gräshagskyrkan
19.00 Skärtorsdagsmässa Gräshagskyrkans kyrkokör medverkar.
Råslätts kyrka
19.00 Mässa med vaka
Sofiakyrkan 19.00 Skärtorsdagsmässa
Kristine kyrka
20.00 Skärtorsdagsmässa Kristine kammarkör medverkar.
Långfredagen 3
Bymarkskyrkan
10.00
april
Långfredagsgudstjänst
Dalvikskyrkan
10.00 Samling vid korset
Råslätts kyrka
11.00
Ekumenisk korsvägsvandring
Kristine kyrka
11.00
Långfredagsgudstjänst
Sofiakyrkan
11.00
Långfredagsgudstjänst
Råslätts kyrka
15.00
Ekumenisk bön vid korset
Sofiakyrkan
15.00
Långfredagsmusik
Österängskyrkan
16.00
Långfredagsgudstjänst
Ekhagskyrkan
18.00
Långfredagsgudstjänst
Judith Fors, cello och sång, Pernilla Cederblad, orgel och piano.
Gräshagskyrkan
18.00
Långfredagsgudstjänst
– Stabat Mater
Con Spirito. Mari Wall Söderhjelm, cello.
Kristine kyrka
18.00
Långfredagsmusik med sångensemble
Ljungarums kyrka
18.00
Ro för själen
Stilla musik.
Påskafton 4 april
Kristine kyrka
23.00
Påsknattsmässa
Sofiakyrkan
23.00
Påsknattsmässa
Påskdagen 5 april
Ekhagskyrkan
09.30
Påskdagsmässa
Ekhagskyrkans vuxenkörer medverkar.
Bymarkskyrkan
10.00
Järstorps kyrka
11.00 Påskdagsmässa
Kristine kyrka 11.00 Högmässa med efterföljande tårtfest Kyrkokören & trumpet.
Ljungarums kyrka
11.00 Påskdagsmässa med små och stora
Körerna Lux, Aqua och Viva med solister. Trumpet, Linnea Gustafsson.
Råslätts kyrka 11.00 Påskdagens mässa med doperinran
Knytkalas – bring and share!
Sofiakyrkan
11.00 Påskdagsmässa
Gräshagskyrkan
16.00 Påskdagsmässa
Österängskyrkan
16.00 Påskdagsmässa
Annandag påsk 6 april
Sofiakyrkan
Påskdagsmässa
Dalvikskyrkan
10.00
Påskdagsmässa
11.00 Gemensam högmässa på Väster
Foto: MAGNUS ARONSON/IKON
Kom och upplev påsken i din kyrka!
Körmaraton i kyrkan
◗ Välkommen att lyssna på Jönköpings första körmaraton som kommer pågå mellan klockan 18.00 till 22.00 i Kristine kyrka den 29 maj. Här kommer allt från skol- och kyrkokörer till fristående körer att delta. Alla kommer få sjunga i 20 minuter innan de avlöses av nästa kör på tur.
Det är fritt inträde, och ingen föranmälan krävs.
Njut av en stilla stund med Söndagstoner
LÄS MER
Hela reportaget om Söndagstoner hittar du på svenska kyrkan.se/ jonkoping eller genom att scanna qr-koden.
Det är många som vet det redan. Att om man vill få en stund av stillhet i en kyrka och samtidigt avnjuta musik av högsta klass, så är det få saker som slår Söndagstoner i Kristine kyrka.
◗ 2016 sjösatte organist Fredrik Sjöblom konceptet Söndagstoner. En konsertserie i sin enkelhet som skulle erbjuda folk att komma till kyrkan och få en lugn stund. Nu, 2026, är det alltså tioårsjubileum för konserterna.
– Jag vill att det ska vara lite blandning för de som kommer. De som vill ha Bach ska få det. Det som vill ha lite modernare toner ska få det med, säger han och fortsätter:
– Jag brukar alltid också göra en improvisation där jag får dra en lapp från en skål där besökarna har lagt sina förslag. Det är med skräckblandad förtjusning, men det brukar gå bra att landa melodierna som är där.
Fredrik låter fingrarna dansa vant mellan tangenterna på klaviaturen medan han visar vad de olika reglagen gör på orgeln. Musiken rinner ut likt ett vattendrag utan några hinder.
Kristine kyrka kommer i flera timmar att fyllas av körsång den 29 maj.
Foto: MAGNUS ARONSON/IKON
VI VAR PÅ plats i Kristine kyrka under höstterminens avslutning för Söndagstoner vid den andra advent i fjol. I salen satt runt 150 människor och lyssnade. Det speciella här var att när man i smyg tittade runt på åhörarna i salen satt det stora flertalet av dem och blundande, som om de lät sig komma till ro via musiken. Fredrik Sjöblom säger att det är just den känslan han vill förmedla med Söndagstoner.
– Jag slås ofta av det när jag sitter här i kyrkan och övar. Att människor kommer och är här en stund. Vissa tänder ljus. Vissa sätter sig ner och låter sig tröstas av tonerna. Det är väldigt gott att kyrkan får bli det öppna rummet. Fredrik sätter sig vid den stora orgeln uppe på läktaren i Kristine kyrka och ska visa hur den fungerar. Det är något visst med att bevittna en bra musiker spela på sitt instrument. Harmonin som uppstår mellan människa och objekt som ska mynna ut i musik.
– Koordinationen är det svåraste att lära sig. Det finns övningar där man ska klappa sig på magen med ena handen medan den andra ska röra sig upp och ner. För många är det jättesvårt att göra, men man måste lära sig att separera armarna så de kan göra två olika saker samtidigt. Jag brukar säga att vi organister nog är rätt bra på att flyga helikopter, säger han.
Söndagstoner fyller tio år i år. Är det något du ska förändra?
– Jag tror jag behåller det inslagna konceptet. Jag har fått förslag att man ska köra på ett visst tema och så, men jag gillar blandningen. Och så gillar jag improvisationerna. En gång fick jag en lapp där det stod Amazing Grace på. Det var någon som sa till mig efteråt att han trodde det skulle bli platt och att man inte kunde göra något speciellt en så enkel melodi. Men det gäller att smycka ut och disponera melodin så kan man få liv i allt. Precis som med ett tal gäller det att ha en tydlig början, mitt och slut, säger han.
Jonas Almkvist
Fredrik Sjöblom i Kristine kyrka, hemmakyrkan för Söndagstoner.
Foto: JONAS ALMKVIST
PRÄSTERSKAPET I MILITÄREN
I en värld fylld av hat och krig ställs kyrkans budskap om fred på sin spets. Vad blir Svenska kyrkans roll om Sverige dras in i en väpnad konflikt?
”Fienden är också en människa”
TEXT: Jonas Almkvist
◗ När kriget i Ukraina går in på sitt femte år är förlusterna av mänskligt liv vid fronten enorma.
Om konflikten skulle eskalera ytterligare finns risk att Sverige dras med i kriget. Vad skulle då vara kyrkans roll? Budskap om fred och kärlek är kärnan i kristendomen, och juridiskt är kyrkans roll i ett totalförsvar att fortsatt administrera begravningar och således ta höjd för att fler sådana kan komma att behöva göras.
Men det tar inte slut där. Idag har Svenska kyrkan många präster i Försvarsmakten som ska ombesörja själavård för de soldater som
eventuellt skulle behöva ingripa vid ett krig.
En av dem är militärpräst Magnus Hedin i region Syd där Jönköping ingår. Han ser det som en självklarhet att det andliga ska få en plats inom det militära.
– Vi inom prästerskapet i militären ska bidra till en andlig balans och existentiell hälsa. Vi måste hålla den etiska kompassen rätt i pressade situationer. Människovärdet måste behållas och man måste minnas att fienden också är en människa, säger han.
UNDER FÖRSTA HALVÅRET 2025 var han på en NATO-övning med en
”Om det är naivt att välja bort dödande som metod för att möta ondskan i världen, så är det ju just en sådan naivitet som Jesus lyfter fram som förebildlig.”
Jonas Löhnn, kyrkoherde i Nybro pastorat
svensk bataljon i Lettland, precis invid den ryska gränsen. Han umgicks då med ungdomarna dygnet runt i tält, i fordonen och i fält. Han säger att han uppfattade att ungdomarna i gruppen var väldigt öppna för det kristna budskapet och att de kände en längtan efter tro och tradition. Han berättar också om en händelse med en ung man som en dag kom fram till honom.
– Han sa till mig, ”om det värsta skulle ske nu så vill jag ha en riktig begravning, men jag är inte döpt. Kan du döpa mig?”
Magnus Hedin tackade såklart ja, och med hjälp av kompaniet hade de fått upp ett provisoriskt altare av en låda, en altartavla av en matta med ett Jesus-motiv på och kandelabrar inköpta på Ikea. – Det är något med dopet som är så påtagligt. Det är samma sak med barn som med vuxna. Tre vattenösningar i Faderns, Sonens
och den Helige andes namn, säger han.
Vi pratar vidare om vilken roll präster har i krig. Går det verkligen att vara präst och predika om fred, samtidigt som man är inom det militära? Magnus tycker det, och säger att det handlar om att just bevara freden.
– Vi har en försvarsmakt i Sverige. Ingen krigsmakt. Vi har vårt land med våra värderingar, våra lagar, vår demokrati och vårt sätt att leva. Det tycker jag vi ska försvara. Det sista man ska ta till för att försvara detta är vapen, men nu kallas våra unga ut i detta och jag tycker att de har rätt till en andlig balans och existentiell hälsa och kyrkans uppgift är att finnas till för de som efterfrågar det, säger han och fortsätter:
– Vi finns även inom kriminalvården. Inte för att vi stödjer brottslighet, utan för att ge själavård åt dem som behöver det.
Magnus Hedin är så kallad ickekombattant inom Försvarsmakten och säger att han inte bär tjänstevapen. Han förstår att det finns de som tycker att präster bör hålla sig borta ifrån det militära, som exempelvis den kristna fredsrörelsen, men säger att man måste väga det mot verkligheten.
– Vad säger fredsrörelsen till soldaten som står i skyttegraven i Ukraina? Att denne ska lägga ner sina vapen? Jag har pratat med soldaterna i Ukraina och frågat dem varför de gör detta, och de säger alltid samma sak: att de gör detta för att deras barn ska få växa upp i ett fritt land, säger han.
PÅ ANDRA SIDAN spektrumet inom det kyrkliga finns dem som tycker att kyrkan spelar en oerhört viktig roll i oroliga tider, men att den rollen handlar om att predika och leva ut fredsbudskapet. En av dem är Jonas Löhnn. Han är
Stora bilden: En matta med Jesusmotiv fick bli altartavla under det militära dopet.
Foto: PRIVAT
Längst upp till vänster: Magnus Hedin i sin roll som militärpräst. Hans uppgift är att ge själavård samt hålla den etiska kompassen i pressade situationer.
Foto: PRIVAT
Längst ner till vänster: Jonas Löhnn anser att kyrkan inte kan stanna i teorin när det kommer till synen om människovärde. Fredsbudskapet måste praktiseras.
Foto: JAN STENQVIST.
Kyrkoherde i Nybro pastorat, samt initiativtagare till att fredsdiplomera församlingar genom den Kristna Fredsrörelsen. Vi ringde upp honom för att höra om vad han anser att kyrkan ska göra när orosmolnen kryper närmare.
– Vi kan som kyrka och enskilda leva mer som vi lär och vara profetiska. Det handlar om att förkunna Jesu syn på människan, att stå för värderingar som stämmer med evangeliets kompassriktning och att visa modet att avslöja vår tids härskare som vill utnyttja människors liv för makt och pengar. Alltså att försöka göra som Jesus gjorde, säger han.
Han talar vidare om att vi som grupp blir bra på det vi övar på. Övar vi på att möta våld med våld, så blir vi bra på det. Övar vi på att möta angrepp utan våld så kommer vi hitta sätt att hantera konflikter på som har visat sig vara mer effektiva för att skapa fred, menar han.
PÅ FRÅGAN OM det inte är naivt att tänka att vi kan möta ett eventuellt angrepp med fredsbudskap, så säger Jonas Löhnn absolut nej. Det är tvärtom naivt att tro att mer vapen leder till fred, säger han och hänvisar till historien.
– Om det är naivt att välja bort dödande som metod för att möta ondskan i världen, så är det ju just en sådan naivitet som Jesus lyfter fram som förebildlig. Präster inom det militära bär pistol, men man kan ju inte döda någon bara lite. Ingen tror väl egentligen att Jesus någonsin skulle välja att göra det, säger han.
Jonas Löhnn säger att han inte anser att kyrkan bör verka inom det militära.
LÄS MER
Läs hela debatten på svenskakyrkan. se/jonkoping eller scanna qr-koden.
– När Svenska kyrkan blir oproportionerligt glad åt att efterfrågas av samhälle och myndigheter måste vi vara medvetna om att vi riskerar att utnyttjas för att bedöva friska samveten. Även om vi erbjuder själavård bör vi som samfund inte ingå i samarbeten som legitimerar dödande av egna eller andra nationers unga eller att bidra till opinion för ökad väpnad försvarsvilja.
LÄS MER
◗ ... om Erik
Gemheden:
LÄS MER
◗ ... Stina K
Johansson:
+ vill du bidra?
◗ Läs mer om hur du anmäler dig för att engagera dig ideellt i kyrkan genom att följa qr-koden.
Foto : MIKAEL
Stina K Johansson, som arbetar natt på gruppboende i Huskvarna, brinner för att hjälpa andra människor. Hon har skickat in intresseanmälan för att jobba ideellt för Södra Munksjöstaden/Skeppsbron.
Stina och Erik engagerar sig ideellt i Svenska kyrkan
Det behövs ständigt nya ideella krafter inom Svenska kyrkan Jönköping för att driva den breda verksamheten till glädje för invånarna i Jönköping. Stina Johansson har valt att engagera sig i Södra Munksjöstaden/Skeppsbron, medan Erik Gemheden vill arbeta i Österängskyrkan.
◗ Gudstjänstvärd, internationellt arbete, Hela människan, fika och servering i kyrkan, eller vara med att starta verksamhet i nya stadsdelar.
Behovet av tänkbara ideella insatser är stort och Svenska kyrkans webbsida för ideella insatser är under ständig utveckling.
”Jag sökte ett bra sammanhang att hitta min plats i och Österängskyrkan ligger bara en kort bit från där jag bor.”
Via den har Stina Johansson och Erik Gemheden skickat in en intresseanmälan, för Södra Munksjöstaden/Skeppsbron, respektive Österängskyrkan.
– Jag tycker att det låter spännande och jag brinner för att hjälpa andra människor. Jag känner inte till så mycket om området idag, men är öppen för olika insatser och jag är beredd att lägga så mycket tid som jag kan för området, säger Stina som arbetar natt på gruppboende i Huskvarna.
ERIK GEMHEDEN BOR på Österängen och är en regelbunden besökare i Österängskyrkan.
– Jag har en personlig kristen tro och sökte ett bra sammanhang att hitta min plats i och Österängskyrkan ligger bara en kort bit från där jag bor. Där vill jag nu gärna bli gudstjänstvärd, säger Erik Gemheden.
Han har en frikyrklig bakgrund
i Pingstkyrkan, men har nu fokus på Svenska kyrkan.
– Jag har gjort en andlig resa över till Svenska kyrkan, även om jag inte varit aktiv på flera år. Men nu vill jag gärna återupptäcka de familjerötter som finns. Min morfar var under många år kyrkoherde i Säby kyrka i Tranås, så där var jag mycket som barn.
SÅ GÖR SOM Stina och Erik om du känner att du har tid över för ett engagemang för andra människor.
– Som ideell medarbetare i Svenska kyrkan Jönköping får du del av en varm och inkluderande gemenskap där vi lär av varandra och tillsammans får uppleva att det vi gör är meningsfullt, säger Bernt E Isacson, tidigare ordförande i kyrkorådets församlingsutskott som driver arbetet med ideella insatser.
Mikael Bergsröm
Olof ber aftonbön för nära och kära
Olof G Hedengren, bankir, jurist och författare, bad alltid aftonbön som barn tillsammans med sin pappa. Som senior har han återupptagit den rutinen:
”Gode Gud, tack för den dag som gått. Jag ber Dig Gud att förbarma Dig över NN som är svårt sjuk och hennes/hans familj (Om så är fallet). Jag ber för hela min familj. Låt de undkomma svårare sjukdomar och allvarliga skador. Jag ber att de skall få leva ett bra liv, bli älskade och själva förmås älska. Jag ber att de skall inse att livet är en Gudagåva som skall tas på allvar i tacksamhet. Jag ber att de skall förmå sig att efter bästa förmåga
SKRIV EN EGEN BÖN
◗ Kanske har du redan en egen bön, eller är sugen på att formulera den? Skicka in den till Amos redaktion senast 10 april 2026. Vi kommer sedan att publicera ett urval i tidningen och på webben.
◗ Redaktionen utgår ifrån att du inte använder internet/AI för att formulera din bön.
leva ett liv i Jesu Kristi efterföljd. Amen”
– Detta är min aftonbön varje kväll innan jag somnar. Jag ber inte för världens alla svältande eller för att önska mig något själv, utan jag ber i huvudsak för närstående som är sjuka eller nedstämda. Jag har alltid haft en tro på Gud, olika intensiv i olika perioder. Numera går vi till Sofiakyrkan ibland. Jag är ganska kritisk till Svenska kyrkan som institution, men jag uppskattar kyrkorummet, säger Olof G Hedengren.
LÄS MER
◗ ... om Olof G Hedengren via qr-koden.
Mejla till: jonkoping.kom@svenskakyrkan.se
... eller posta till: Svenska kyrkan Jönköping
Box 280 551 14 Jönköping
Märk kuvertet ”skriv din bön”.
Olof G Hedengren är bankiren och juristen som sedan blev författare, med ett tiotal böcker på meritlistan hittills. Varje kväll ber han sin egen aftonbön av omsorg om sina närstående.
Lotta Nordling har arbetat som förskollärare för döva och hörselskadade barn hela yrkeslivet. På Amos uppmaning formulerade hon sitt livs första bön i skrift.
Foto MIKAEL BERGSTRÖM
Lotta formulerade sina tankar i en bön
Lotta Nordling nappade på uppmaningen i Amos att skriva sin egen bön.
”Tack Gud för att du finns med oss från början till slutet i både med- och motgång.
Förlåt för att jag ofta glömmer att du alltid finns med oss, att jag alltid kan lita på dig och lämna min oro och mina bekymmer till dig.
Hjälp mig att möta varje dag och varje människa med glädje, förhoppning och tro på det goda. AMEN”
–Den här bönen sammanföll i tiden med sjukdom i familjen och i stället för att bara oroa mig formulerade jag en bön. Det sammanföll också med att jag skulle skriva en förbön med jultema till en gudstjänst vi skulle ha i den teckenspråkiga verksamheten.
LÄS MER
◗ ... om Lotta Nordling:
Rose-Marie
skrev för att
tacka Gud
Rose-Marie Andersson i Jönköping formulerade sin bön så här:
”Tack för att jag har någonstans att bo och kan äta mig mätt varje dag.
Tack för att bor i ett land som har fred.
Tack för att jag får be om stort och smått.
Du hjälper mig och finns alltid med mig.
Amen”
Jönköpings nya kyrkoråd – ett gäng med erfaret
Bengt Olsson från Partipolitiskt obundna i Svensk kyrkan, POSK, fortsätter som kyrkorådets ordförande och får därmed ännu en mandatperiod det tyngsta kyrkopolitiska uppdraget i Jönköping.
◗ Vid sin sida får Bengt Olsson socialdemokraten Anders Bertling som första vice ordförande och Bert-Åke Näslund som andre vice ordförande. Han representerar Borgerlig kristen samverkan, BKS.
– Det är ett stort förtroende att ytterligare en mandatperiod få leda detta kyrkoråd. När jag ser de som är med i kyrkorådet blir jag glad och lycklig över vilken kompetens som finns, säger Bengt Olsson.
Vilka blir de stora frågorna under mandatperioden?
– Vi ska bli klimatneutrala till 2030. Vi gör redan mycket för det, till exempel satsning på solceller, nu senast på Ekhagskyrkan. Vi kommer också att se flera byggnationer framöver och upprustningarna av våra kyrkoparker, konstaterar Anders Bertling och Bengt Olsson tillsammans.
Kyrkorådet har elva ordinarie ledamöter. Fyra från vardera POSK och S samt två från BKS. Dessutom ingår kyrkoherde Ann
Vandra till pilgrimsmässan på Vidablick
Kyrkorådets nya ledning: BertÅke Näslund, Bengt Olsson och Anders Bertling.
Aldén som självskriven ledamot. Det finns också sex ersättarplatser. Genom att SD, Frimodig kyrka och Öppen kyrka får varsin av dessa är samtliga nomineringsgrupper i kyrkofullmäktige representerade i kyrkans lokala ”regering”.
Också ledningen för kyrkofullmäktige, alltså den lokala ”riksdagen” – som valdes vid kyrkovalet i september – har utsetts. Inger Gustafsson, numera POSK, fortsätter som fullmäktigeordförande.
– Jag är tacksam för förtroendet. Det är roligt att leda fullmäktige så jag är glad för uppdraget, säger hon. Alla val genomfördes enhälligt utifrån valberedningens förslag. Däremot blev det diskussion om vilka arvoden som de som sitter i kyrkofullmäktige skall ha. Den frågan kommer nu att utredas vidare.
Mikael Bergström
Erik Lindfelt
”När jag ser de som är med i kyrkorådet blir jag glad och lycklig över vilken kompetens som finns.” Bengt Olsson, ordförande
◗ ... pilgrimens sju ledord är delande, andlighet, långsamhet, bekymmerslöshet, tystnad, enkelhet samt frihet.
Foto: HENRIK BODIN/IKON
◗ På annandag påsk, i år 6 april, blir det för fjärde året i rad pilgrimsmässa på Vidablick i Bankeryd. Som tidigare år erbjuds möjlighet att vandra till Vidablick i grupp från en rad startpunkter i Habo och Jönköping på förmiddagen, men också ett spår runt Vidablick för de som kommer med bil. På Vidablick inleds mässan klockan 15.00, där kontraktsprost Karin Grännö Engkvist leder mässan, biskop Fredrik Modéus är huvudtalare och Bankeryds Brass står för musiken under ledning av Ulrika Holm.
– Vi är ett väl sammansvetsat gäng som planerar detta. Nu hoppas vi bara på bra väder den 6 april, säger Bertil Warell på KFUM Jönköping.
I slutet av januari träffades en ekumenisk grupp på Vidablick för att spika programmet för årets pilgrimsmässa: Bertil Warell, Elisabet Larsmark, KlasPeter Suneson, Emelie Wettermark, Susanne Svanberg, LarsBertil Florén, Agne Josefsson samt Cristina Virdung.
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM
Mässan genomförs för att manifestera pilgrimsvandring, där det finns flera leder att välja på i Södra Vätterbygden, för en vandring utifrån pilgrimens sju ledord delande, andlighet, långsamhet, bekymmerslöshet, tystnad, enkelhet samt frihet.
Det är KFUM Jönköping som tillsammans med kyrkorna i Habo och Bankeryd samt Jönköpings kristna samarbetsråd som står för arrangemanget.
Mikael Bergström
Foto: MIKAEL BERGSTRÖM