Skip to main content

Amos våren 2026_Helsingborg

Page 1


VÅREN 2026

MOA HERNGREN:

”Jag försöker att inte lyssna för mycket på min inre kritiker”

Så kan du göra för att lära dig lyssna på Gud !

THÉRÈSE ANDRÉE KJELLSTRÖM LÄSLUSEN SOM ÄR FÖRSAMLINGSHERDE I GUSTAV ADOLF

Det här med att lyssna

Vi önskar att vår partner, familj, våra vänner lyssnar, eller att de borde ha lyssnat. När det gäller jobbet så är det väl rätt vanligt att vi känner att de andra inte lyssnar.

Ibland uttrycker vi att vi vill bli lyssnade till försiktigt och i dialogens form. Andra gånger tydligare, rätt bestämt och rakt på.

Alla har vi känt att andra borde ha lyssnat eller borde lyssna nu.

Det här som handlar om relationerna mellan olika människor i den privata sfären eller på skola, jobb och i andra offentliga sammanhang känner vi alla till. För alla har vi känt att andra borde ha lyssnat eller borde lyssna nu.

Det som däremot handlar om vad vi på individuell nivå borde ha lyssnat på i relation till det egna jaget,

alltså lyssnat in dolda möjligheter och litet gömda oformulerade eller kodade utmaningar, står väl inte högst på personlighetsagendan. Introspektionen, den hälsosamma, kring vad den egna självbilden har fört oss och leder oss till är lågprioriterad.

HÄR NU EN praktisk bön: Hjälp mig att lyssna in, lyssna på, lyssna genom och i mellanrummen, lyssna efter i det övertagna såväl som i det stolt självpåtagna, i allt det osagda som sagda. Lyssna jargonglöst, självkritiskt och med varsam kärlek i mitt inre samtal med mig själv. Öppen för nya horisonter som växer ihop. För jag vill verkligen leva med hopp utan att äventyra världens, klimatets och framtida generationers liv. Leva som Jesus Kristus, född och uppväckt till liv, ja kort sagt: som i alla dimensioner vi känner till och i några till, lyssnade på Gud och var ett med Gud själv.

Kristian Lillö Kyrkoherde

Kanske behöver vi lyssna mer inåt? Bilden är ett montage. Foto: MICHAELHEIM/ ADOBE STOCK

Din församling

4 Kalendarium

6 Intervju Thérèse

Andrée Kjellström, församlingsherde

25 Här testas de nya psalmerna

28 Våra historiska begravningsplatser

30 Kulturarv

Orgeln – ett vittne för Gud

Tema lyssna

9 Vad händer när vi verkligen lyssnar?

Mötet

14 Moa Herngren

Journalist och manusförfattare Övrigt

18 Tankar om tro Hur lyssnar man egentligen på Gud?

31 Korsord

”Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något”, säger prästen Johan Garde.

Foto: ZANDRA ERIKSHEDE

SVANENMÄRKET

Trycksak

På väg mot påsk

◗ Vi är mitt i fastetiden på väg mot påsken, en av våra största högtider. Temat för det här numret är som du kanske redan upptäckt ”LYSSNA”. Här får du bland annat lära känna Gustav Adolfs församlingsherde Thérèse Andrée Kjellström. Vi kollar av med Raus,

REDAKTION

Redaktion: Kontraktsprost Kristian Lillö, Linda Gustafsson, Johan Sundqvist, Fredrik Torstensson och Josefine Sjöqvist.

Webb: svenskakyrkan.se/helsingborg

E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se

Telefon: 042-18 90 00

en av våra tre församlingar, hur det går att testa de nya psalmförslagen och du får veta mer om ett samarbete mellan kyrkogårdarna och Helsingborgs Museer. Vi från redaktionen önskar en fortsatt fin fastetid och så småningom Glad påsk.

Produktion: Verbum AB

Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Tryck: Printagon, Helsingborg, 2026

Distribution: Postnord

Omslagsfoto: Linda Gustafsson

På drop in­dop kan du komma själv eller med ditt barn.

Foto: MAGNUS ARONSON/IKON missa inte

Earth hourkonserten

◗ ... i Allhelgonakyrkan lördag den 28 mars klockan 20.3021.30.

◗ Dopet är för alla åldrar. På drop in-dop kan du som vuxen bli döpt eller låta döpa ditt barn. Du kan ta med dig den närmaste familjen som dina gäster och det går så klart bra att ha en eller flera faddrar vid dopet. Innan själva dopet får ni ett dopsamtal med prästen då vi går igenom hur dopet går till. Och självklart bjuder församlingen på fika efteråt.

Välkommen

på vigselkväll i Raus kyrka

◗ Går ni i giftastankar? Undrar ni hur det fungerar att gifta sig i kyrkan? Kom på en inspirerande vigselkväll i Raus kyrka och få svar på era frågor.

Där får ni möjlighet att träffa präster, musiker och vaktmästare som ger tips kring kyrklig vigsel. Ni får också lyssna på psalmer och musik i olika genrer och lära känna kyrkorummet. Alla är välkomna även om vigseln inte är planerad till Raus kyrka och oavsett om vigseldatum är bokat än. Vänner och bekanta till er får gärna följa med. Välkomna.

VIGSELKVÄLL

Tid: 18 mars kl. 18.00

Plats: Raus kyrka

En timme för jorden

Drop in-dop under våren 2026 i Svenska kyrkan Helsingborg hålls den 9 maj i Den Gode Herdens kyrka kl 13.00–15.00.

Det går naturligtvis bra att boka ett dop också. Det gör du enklast på webbplatsen www.svenskakyrkan.se/helsingborg/bokadop Här kan du se tider och skicka en bokningsförfrågan. Du kan alltid ringa oss på pastorsexpeditionen på 042–18 90 10.

◗ Vi uppmärksammar Earth Hour i en konsert fylld av ljus med Raus Vokalensemble. Earth Hour är en världsomspännande rörelse som organiseras av Världsnaturfonden (WWF). Mellan 20.30 och 21.30 släcks de elektriska lamporna. En finstämd konsert där vi tillsammans skapar en medvetenhet om global uppvärmning och klimatförändring.

EARTH HOUR-KONSERT

Datum: Lördag 28 mars. Tid: 20.30-21.30.

Plats: Allhelgonakyrkan, Kielergatan 25.

MAGNUS ARONSON/IKON
Raus kyrka.

Pilgrimsretreat i påsktid

◗ Följ med Pilgrim Helsingborg på vandring. Vi startar med en långfredagsgudstjänst i S:ta Maria kyrka. Fredagen avslutas med vesper i Elinebergskyrkan kl 19.00, varefter vi skiljs åt för en natts sömn.

Lördag startar med middagsbön klockan 13.00 i Elinebergskyrkan och slutar ca 00.30 i och med påsknattsmässan i Elinebergskyrkan (som startar kl 23.30).

NYFIKEN PÅ ATT VARA MED?

◗ Kolla in Pilgrim Helsingborgs program för mer information: svenskakyrkan.se/helsingborg/ pilgrimhelsingborg

Ekumenisk långfredagsvandring

◗ Den traditionsenliga ekumeniska långfredagsvandringen är ett annat tillfälle att vandra tillsammans. Arrangör är Helsingborgs kristna råd.

Följ med i Jesu fotspår och långfredagens bibeltexter. Vi startar vid Kärnan och avslutar vid Gustav Adolfs kyrka. Vi vandrar tillsammans i bön, psalmsång och textläsningar.

LÅNGFREDAGSVANDRING

Datum: Fredag 3 april. Tid: 13.00-14.45.

Handboken i psalmsång riktar sig till pedagoger och personal som arbetar med konfirmander.

Foto: ALEX

GIACOMINI/IKON

”Psalmer

är en enorm skatt att förvalta”

... Sofija Lazic Pedersen, snart aktuell med en ny handbok i psalmsång för konfirmandledare.

Sofija Lazic Pedersen.

Vad är det här för bok?

– Det är en handbok främst riktad till pedagoger och personal som arbetar med konfirmander, och den ska ge inspiration till psalmsång och ny kunskap om Den Svenska Psalmboken.

Varför behövs den här?

– Psalmboken är ett av kyrkans bekännelsedokument och riktlinjerna är att man när man konfirmeras ska få en bibel och en psalmbok. Detta märker vi på många håll tappas bort mer och mer, det är ett generellt problem inom Svenska kyrkan. Den här handboken ska vara en hjälp till alla de som arbetar med konfirmander för hur de kan introducera och jobba med psalmboken.

Vad innehåller boken?

– Jag har utgått från biskopsbrevet om lärande och undervisning och den psalmkanon som presenteras i den. Dessa psalmer får man bakgrund till, vi tittar på ord som man kan behöva förklara, vilka tider på året och inom vilken tematik just den psalmen passar

för. Sen finns där böner och bibelord kopplade till varje psalm och även lite praktiska övningar och aktiviteter som man kan göra med konfirmanderna.

Du har ju forskat länge om psalmer på olika sätt, varför är psalmer så viktiga?

– Psalmer är fantastiska, vi har sjungit dem i generationer, i olika åldrar och genom olika livshändelser och tider. Det är en enorm skatt att förvalta som också berättar så mycket om oss som människor.

När kommer handboken ut?

– Det är planerat att den kommer ut på Verbum i maj, så den tidplanen hoppas jag vi ska hålla.

Var kan man få veta mer?

– Bor man i Helsingborg så kommer jag att vara i S:t Olofs kyrka den 16 april för att berätta om det här och lite annat som är på gång.

Linda Gustafsson

Sofija Lazic Pedersen är präst och tidigare församlingsherde i Gustav Adolfs församling i Helsingborg. Just nu är hon tjänstledig för forskarstudier och har bland annat forskat om doppsalmer och deras betydelse.

Följ med på pilgrimsvandring i påsk. Foto: MAGNUS ARONSON/IKON
hallå där
”Vi

THÉRÈSE ANDRÉE KJELLSTRÖM

församlingsherde i Gustav Adolfs församling i Helsingborg.

alla, oavsett tro eller bekännelse, är kallade till att göra gott”

TEXT OCH FOTO: Linda Gustafsson

◗ Sedan ett halvår tillbaka är

Thérèse Andrée Kjellström ny församlingsherde i Gustav Adolfs församling i Helsingborg. Tidigare arbetade hon i Ängelholm och hon har under lång tid också arbetat i sjukhuskyrkan.

Nu träffas vi i Gustav Adolfs kyrka på söder i Helsingborg, en av de fyra kyrkor som finns i församlingen. Kyrkan har precis öppnat för dagen och vi sätter oss framme vid ljusbäraren för ett samtal.

Vem är Thérèse?

– Jag skulle beskriva mig som en läsande människa, säger Thérèse. Jag älskar litteratur, och konst och kultur överhuvudtaget. Musik, teater, opera, ja alla former. Det ger mig så mycket glädje. Och just att läsa är helt fantastiskt, alla dessa världar man ger sig in i.

Har du någon favoritförfattare?

– Åh, svårt. Jag läser väldigt brett, gillar många genrer, men en favoritförfattare är japanska Haruki Murakami. Han har ett

oerhört säreget språk och det är fantastiskt att få gå in i hans värld. Det är alltid en väldigt tunn hinna mellan verkligheten och den andliga världen i hans berättelser, det tycker jag är väldigt spännande.

NYFIKENHET PÅ DEN andliga världen och en tro har alltid funnits hos Thérèse, som vuxit upp med en barnatro och varit med i både barnkörer, miniorer och olika grupper i kyrkan. Men att bli präst har inte alltid varit självklart.

– Jag har tyckt att det varit alldeles underbart att vara en församlingsbo men längtan att bli präst växte och blev bara starkare och starkare. Till sist var jag tvungen att pröva min kallelse, och när kyrkan besvarade den kallelsen kändes det så rätt. Och nu är det här det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv.

Att bli kallad till en tjänst förutsätter ju både en sändare och en mottagare. Vi pratar om att ordet ”kallelse” kanske mest används i

”Jag har tyckt att det varit alldeles underbart att vara en församlingsbo men längtan att bli präst växte och blev bara starkare och starkare.”

det kyrkliga språket utifrån Guds vilja med någons liv.

Vad är ett kall tror du och hur kan man veta att det är från Gud? – Jag tänker att även om det är ett ord vi använder mycket i kyrkan är vi alla människor kallade till en mängd olika uppgifter, vi behövs alla i Guds rike. Och jag tror att Gud väcker längtan i oss alla, att göra gott och att bidra till det samhälle vi finns och lever i.

Thérèse berättar att hon länge fick pröva sin tanke på att bli präst under resans gång och att det är så Gud verkar i oss. Att vi själva behöver lyssna in och pröva tanken.

– Det kan vara svårt att lyssna till Guds röst även om man är en troende människa, men jag tänker att ett väldigt enkelt sätt att pröva sitt kall eller sin tanke är att fråga ”är det här gott för mig och andra människor”. Vi alla, oavsett tro eller bekännelse, är kallade till att göra gott och att predika evangeliet, det goda budskapet.

Kan man tänka att Guds röst och vilja finns i människan redan från början?

– Det tror jag. Om vi utgår från att människan har fått en fri »

”Jag skulle beskriva mig som en läsande människa. Jag älskar litteratur, och konst och kultur överhuvudtaget”, säger Thérèse Andrée Kjellström, församlingsherde i Gustav Adolfs församling i Helsingborg.

vilja så har vi ju alla förmågan att avgöra vad som är gott och vad som är ont. Vi kan såklart fatta olika beslut i våra liv, och det finns så många intressen som drar i oss, men att lyssna till Guds tilltal är, som Martin Lönnebo, biskop emeritus och författare, också skriver så fint, ditt hjärtats samtal med Gud.

THÉRÈSE HAR ARBETAT med att möta människor i hela sitt yrkesliv, även innan hon blev präst. Bland annat arbetade hon länge på arbetsförmedlingen med utredning och rehabiliteringsfrågor.

– Skillnaden nu är att jag på ett sätt får med en tredje person i samtalen skulle man kunna säga. Alltså att Gud nu får vara en naturlig del i de samtal jag har med människor i min uppgift som präst.

Är Gud en talare eller lyssnare i de samtalen?

– Båda delarna. Ibland talar Gud till oss på olika sätt, och ibland behöver vi att Gud lyssnar. Jag kan till exempel uppleva bönesvar väldigt tydligt, men det kan ju vara på väldigt olika sätt som man får svar. För mig är bönen ett ständigt pågående samtal inom mig.

Som präst ser Thérèse att hon kan få vara ett redskap för Gud, inte minst när det gäller just samtal och själavårdssamtal.

– Om vi ser på vår samtid så bombaderas vi av budskap hela tiden, från det att du öppnar ögonen tills du lägger dig igen, och det är svårt att veta vilken röst vi ska lyssna till av alla som talar om hur du ska tycka, tro, tänka och prioritera i ditt liv.

Framför allt pratar Thérèse om unga människor som möts av så mycket i en tid då de ska formas och växa.

– Det kan vara svårt att hitta sitt hjärtas röst i det bruset. Om jag som präst kan få vara någon som lyssnar ser jag det som en fantastisk gåva och uppgift.

NU HAR THÉRÈSE haft tjänsten som församlingsherde i ett halvår och hon tycker det känns väldigt bra i Gustav Adolfs församling.

– Jag har verkligen landat i en

”Vi behöver se varandra som resurser. Vi kan be och vi kan samverka för att göra gott.”

församling där vi väldigt konkret och praktiskt är kyrka mitt i Helsingborg. Det finns stora behov, både andliga och mänskliga, och här finns fantastiska medarbetare som verkligen är besjälade av sitt arbete och att vara kyrka i den kontext där vi verkar.

Även om det hela tiden är rörelse och saker som händer berättar Thérèse att det känns viktigt att det här första året blir en lärandeprocess för hennes fortsatta arbete framåt. Att hon får lyssna in församlingen och kollegorna. Gustav Adolfs församling har en stark diakonal prägel, och är en central mötesplats i samhället, berättar hon.

– Min längtan är ju verkligen också att vi ska vara en del av samhället, en mötesplats för människor och att vi ska fortsätta samverka med andra goda krafter, myndig-

heter, organisationer och förvaltningar som finns i Helsingborg.

ANDRA OMRÅDEN SOM ligger

Thérèse varmt om hjärtat är internationellt arbete och ekumenik, alltså möten mellan olika kyrkor och trossamfund.

– Det är fantastiskt att mötas mellan olika kulturer och traditioner, och att då inte fastna i det vi inte delar utan fokusera på våra likheter och vad vi kan åstadkomma tillsammans.

Samverkan finns både inom Helsingborgs kristna råd och i den interreligösa gruppen i Helsingborg, där olika religioner möts och arbetar kring gemensamma frågor.

– Vi behöver se varandra som resurser. Vi kan be och vi kan samverka för att göra gott. Och det gäller ju både i den världsvida kyrkan och här lokalt i vår stad.

... till Thérèse:

1

Vad är den absolut viktigaste frågan för Svenska kyrkan Helsingborg?

– Att predika evangelium; ge hopp och berätta det goda budskapet.

2

Vad är det mest utmanande för Svenska kyrkan Helsingborg?

– Sekulariseringen. Vi behöver värna vår särställning som kyrka, vi är inte ett företag.

3

Vad är det roligaste i din tjänst? – Att fira och leda gudstjänst.

4

Vad är det tråkigaste i din tjänst? – Åh, svårt… nä, jag vet faktiskt inte. Jag får nog fundera och återkomma.

5

Vad skulle vilja ge för uppmaning till helsingborgaren? – Kom till Gustav Adolfs församling!

TEXT OCH ILLUSTRATION: Sophie Ekman

tema
I en värld där samtalen ofta går för fort kan ett genuint lyssnande bli ett andrum. När någon verkligen hör oss händer något både i mötet och i oss själva.

har du försökt berätta något viktigt men märkt att den du pratar med verkar försvunnit bort i tankarna? Kanske känner du dig, just i den stunden, inte så viktig. Eller, handen på hjärtat, har du själv nickat och hummat när någon pratar, samtidigt som du i huvudet planerat morgondagens möten, funderat på middagen eller sneglat på mobilen som blinkar på bordet?

Vi lever i en tid där så mycket pockar på vår uppmärksamhet – mejl, notiser, vardagslogistik. Att vara helt närvarande i ett samtal kan kännas som en omöjlighet. Ändå är det kanske just det vi längtar mest efter, att någon verkligen hör oss.

”För mig är lyssnande både en övning och en kärlekshandling.”
Annika Telléus, författare

För Annika Telléus, författare till Konsten att lyssna, är lyssnandet långt mer än en social färdighet. – För mig är lyssnande både en övning och en kärlekshandling. Det är ett sätt att visa att jag ser dig och vill förstå dig, säger hon.

Att vara närvarande i ett samtal är inte alltid enkelt. När någon berättar något är vi ofta snabba att svara med våra egna erfarenheter: ”Ja, det där känner jag igen!” Vi vill visa att vi förstår, men istället riskerar vi att krympa den andres utrymme. Fokus glider från personen framför oss till oss själva. Annika beskriver det hon kallar för lyssnarskalan. I ena änden finns icke-lyssnande, i den andra finns läkande lyssnande. Vi rör oss hela tiden längs skalan. I vissa relationer räcker det att bara finnas, men ibland behöver vi vara fullt närvarande, öppna och empatiska.

– Att bli medveten om var man befinner sig är ett första steg. Man kan komma på sig själv mitt i samtalet: Oj, nu tog jag över. Det är helt okej att säga det högt. Det visar självinsikt och öppnar rummet för den andre igen.

Och om man själv blir avbruten?

– Då kan man vänligt men tydligt säga: Jag vill gärna berätta klart. Det kan kännas ovant, men det är ett sätt att värna sin berättelse.

Annika berättar att det inte handlar om att den andre inte är

– Jag säger det för att jag vill kunna vara helt närvarande när vi väl pratar.

Varför är det då så svårt att lyssna i vår tid?

– För att vi inte tränar på det, menar Annika och förklarar:

– Vi lever i ett tempo som hyllar snabbhet. Hela samhället premierar att ha många bollar i luften, men lyssnande kräver motsatsen: stillhet och fokus.

Hon använder ibland en enkel symbol när hon föreläser, den så kallade lyssnarmössan.

– Jag har till och med stickat riktiga lyssnarmössor som jag brukar ha med mig, säger hon glatt och tar fram ett par mössor från sin väska.

– Mössan är en påminnelse om att vara medveten. När är min mössa på? Och när är den av? Om jag är stressad, hungrig eller tänker på min deadline är den av. Det är mänskligt. Men då kan jag säga: Jag vill gärna lyssna på dig, men jag kan inte just nu. Kan vi ta det klockan tre?

Annika inleder ibland samtal och poddinspelningar med några samlande ord:

”Låt mig vara öppen, äkta och nära. Låt samtalet bli varmt, utforskande och fullt av tillit. Låt oss ta fram det bästa i varandra och välkomna det som sker.”

Att erkänna när man inte kan lyssna är också en del av lyssnandets etik.

– Det finns något väldigt mänskligt i att våga säga: Jag vill, men jag orkar inte just nu. Det är mycket mer kärleksfullt än att låtsas.

Mobiler, smartklockor och ständiga notiser är några av vår tids största lyssnarfiender.

– När din klocka burrar eller mobilen blinkar bryts inte bara ditt fokus. Den som pratar känner sig också mindre viktig. Vår vilja att vara tillgängliga hela tiden gör att vi inte är närvarande någonstans, och därför inte tillgängliga alls.

För att hitta tillbaka till närvaron använder Annika kroppen.

– Kroppen vet ofta före tanken när vi är på väg bort. Jag brukar sätta mig lite längre fram på stolen, luta mig framåt, söka ögonkontakt. Bara det hjälper mig att bli närvarande igen. Och om tankarna vandrar

Annika Telléus:

Varje människa är en skattkista. Men för att upptäcka det måste vi vara nyfikna.

”Att ge någon annan plats är inte att förlora sin röst. När vi lyssnar på riktigt händer något mellan oss. Vi blir sedda, hörda och kanske lite mer mänskliga.”

Albin Tanke, präst och psykoterapeut

iväg, för det gör de ibland, då kan jag le åt det och hämta hem mig själv.

Hon berättar om en vän som hamnade mellan två pratsamma män på en middag.

– De pratade oavbrutet om basket och ledarskap. Hon ställde massor av frågor,t men fick inga tillbaka. Efter flera timmar sa en av männen plötsligt: Du ställer så initierade frågor, varför då? Då visade det sig att hon själv spelat basket på landslagsnivå och

Albin Tanke: Det är i mötet, i att någon lyssnar, som våra berättelser får kontur. Det kan vara oerhört läkande.

satt i företagsledning. Först då såg de henne.

Annika ler åt minnet.

– Det är en så talande bild. När vi inte öppnar upp för den andre går vi miste om människor, om hela världar. Varje människa är en skattkista. Men för att upptäcka det måste vi vara nyfikna.

För Annika är närvaro också en motståndshandling.

– I ett samhälle som rusar fram blir lyssnande nästan revolutionärt. Att lägga undan mobilen, stilla tankarna och säga: Nu är du viktigare än allt annat, det är en kärlekshandling.

Hon berättar om den tidigare amerikanske hälsoministern Vivek Murthy som, efter en turné runt om i USA, upptäckte att ensamhet låg bakom många av vår tids stora problem såsom psykisk ohälsa, missbruk och våld.

– Han sa: Att lyssna är ett av de mest kraftfulla sätt

Så övar du dig i att lyssna på riktigt

◗ Lägg undan mobilen Din närvaro är den största gåvan.

◗ Våga vara ärlig Säg när du inte orkar lyssna just nu.

◗ Sätt på ”lyssnarmössan” Fråga dig själv: Är jag verkligen här nu?

◗ Var tyst lite längre än det känns bekvämt Ofta kommer något mer.

◗ Ställ följdfrågor ”Berätta mer”, i stället för ”Jag har också …”.

◗ Använd kroppen Luta dig fram, sök ögonkontakt, visa med hela dig att du är med.

Foto: MARCUS GUSTAFSSON Foto: JOHAN BÄVMAN

vi kan hjälpa människor att känna sig mindre ensamma. Och det är så sant. Lyssnande säger: Du finns, du betyder något.

Lyssna inåt, till din kropp, din längtan och rösterna omkring dig.

– Men det finns också en annan sorts tystnad, den som är fylld av oro eller rädsla. Då behöver man hjälpa till att bryta den varsamt, kanske genom att ställa en enkel fråga: Hur känns det just nu? eller bara visa att man finns kvar. Det handlar inte om att ge svar utan om att skapa trygghet nog för att orden ska kunna

Han berättar hur mycket som kan ske i ett rum där någon får tala utan att bli avbruten.

– Vi talar fram oss själva. Det är i mötet, i att någon lyssnar, som våra berättelser får kontur. Det kan vara

Precis som Annika betonar Albin vikten av att vara ärlig när man inte kan eller orkar vara närvarande.

– Jag försöker alltid välja ärlighetens väg. Jag kan säga: Jag hinner inte nu, men jag vill verkligen höra dig. Kan vi prata senare?

Det är mycket bättre än att låtsas lyssna medan jag tittar på klockan.

– Att lyssna kräver mod, säger han. Modet att ge plats åt någon annan, att stå kvar i det svåra och att låta sig beröras. Jag har varit präst i över tjugo år, och jag behöver fortfarande öva varje dag.

ör Albin handlar det också om demokrati och människovärde.

– Om människor slutar våga tala därför att de inte blir lyssnade på, då tystnar vi som samhälle. Det är en fara. Lyssnande är ett sätt att värna människovärdet och varandra.

Han menar att grunden i denna hållning är just detta: att se och bekräfta den andra.

– Vi läker i relationer. Och vi lyssnar fram oss själva genom andra. När jag möter en människa med empati och tid händer något med båda. Lyssnandet säger: Du

I en tid där så mycket handlar om att höras mest, blir det motsatta en stillsam motkraft.

Att ge någon annan plats är inte att förlora sin röst. När vi lyssnar på riktigt händer något mellan oss. Vi blir sedda, hörda och kanske lite mer mänskliga.

MOA HERNGREN

JOURNALIST OCH MANUSFÖRFATTARE

Alltid på lyssnarplats

Relationer och perspektiv har alltid drivit Moa Herngren. Hon lyssnar tills hon hittar kärnan i det som skaver – och det som binder oss samman.

TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Kölin

kort om

Moa Herngren

Ålder: 56 år.

Familj: Maken

Tomas, vuxna sonen Max och barnbarnet Harry, bonusbarnen

Wille, Nelly och Leia och bonusbarnbarnen

Axel, Signe och Ivar.

Bor: Gröndal, Stockholm.

Gör: Författare och manusförfattare.

Aktuell med: Boken Syskonfejden och huvudförfattare till tv­serien

Halva Malmö består av killar som dumpat mig tillsammans med Tove Eriksen Hillbom.

◗ Hon är manusförfattare till tv-serier som Bonusfamiljen och har elva böcker i ryggen, som succéromanerna Skilsmässan och Syskonfejden. Ändå, när hon sitter där vid datorn och skriver på sin nya bok, så kan den lilla elaka rösten inom henne säga saker som:

Dåligt! Är du helt säker på att du kan skriva?

Försäljningssuccé, ja tjena, du kanske bara har haft tur.

Har du ens något att säga? Vem vill läsa det där, liksom?

Bluff!

– Jag har alltid burit med mig en inre kritiker som är rätt högljudd. Det är en av mina värsta fiender i arbetet, ja, i livet överlag. Just den här gången har den inre kritikern varit extra högljudd. Ibland kan den sporra, jag vill överbevisa den, men på senaste tiden har den bara varit hindrande.

Så hur hanterar du den inre kritikern?

– Jag försöker att inte lyssna för mycket på den, utan bara fortsätta framåt. Samtidigt vill jag ju lyssna när den har något viktigt att säga, och våga göra stora omskrivningar.

Ja, det är ett konststycke att veta när man ska lyssna, både på andra och på den där inre rösten, och när man i stället behöver stå stadigt i sig själv. Moa säger att så länge som hon själv försöker bilda sig

”Jag har alltid burit med mig en inre kritiker som är rätt högljudd.”

en uppfattning kan hon vara ganska lättpåverkad åt olika håll.

– En person kanske säger något klokt och bra, sedan kommer nästa och säger något diametralt motsatt som också låter smart. Då kan jag svänga i mina åsikter.

Hur gör du för att vaska fram vad som är rätt beslut för dig?

– I skrivprocessen försöker jag ibland skärma av mig. Jag åker iväg och skriver, för jag är en introvert person som lätt blir invaderad av andras åsikter.

– I övrigt försöker jag lyssna till människor i min omgivning, samla på mig klokskap och synpunkter. I den processen kan jag svaja. Men sedan låter jag allt detta landa tills jag känner att jag bottnar i något.

Och om du ändå känner dig osäker?

– Då brukar jag återgå till ett råd jag fick av en god vän om att sitta lugnt i båten. Ibland, i svåra livssituationer, behöver man göra det för att så småningom ta sig fram till en punkt där man är redo. Jag säger inte att det är lätt, men med åren har jag blivit bättre på det.

VI SES ÖVER en kopp te i den sneda, rödmålade lilla skrivstugan i Vitabergsparken på Södermalm i Stockholm där hon har sitt kontor. Hon säger att även om hennes vanligaste arbetsställning är att ligga ner och skriva så sitter hon gärna vid skrivbordet här, för det är så vilsamt att titta ut på det gröna.

Moa fick kreativiteten med sig hemifrån. Uppvuxen

”Jag älskar att höra om människors olika livsöden och världar. Ja, jag är patologiskt nyfiken på andra.”, säger Moa Herngren.

» på Östermalm med en mamma och pappa som gjorde revolt mot sin bakgrund genom att låta barnen åka rullskridskor inomhus och måla på väggarna. De var också uttalade ateister.

– Jag har ingen uttalad gudstro, men redan som barn uppsökte jag på eget initiativ kyrkan, det är en så fridfull plats. Och jag har alltid funnit stor tröst i bönen. Jag tycker mycket om såväl sinnesrobönen som Franciskusbönen, och det finns mycket att hämta i flera religioner, tankar om respekt, förståelse och omtanke.

Som lillasyster till två kvicka storebröder, Felix och Måns, blev hon tidigt betraktaren.

– Vi åker på syskonresa då och då, och nu senast insåg jag en kväll hur mina bröder babblade på och jag blev den där tysta betraktaren igen, skrattar hon.

– Men som journalist har jag haft stor glädje av den sidan. Jag älskar att höra om människors livsöden och världar. Ja, jag är patologiskt nyfiken på andra.

JOURNALISTIKEN JA. VIA Jan Stenbeck-ägda TV1000 hamnade hon i mediabranschen, där hon efter att ha producerat program för TV3 och TV4 blev headhuntad som chefredaktör till tidningen Elle.

– Där vaknade mina skrivdrömmar från barndomen till liv igen.

I sitt skrivande har hon ofta hämtat stoff ur det som ligger henne nära. Så blev det också med intresset för bonusfamiljen, som väcktes när hon 2009 träffade sin man Tomas, som precis som hon hade barn sedan tidigare. Hon ett och han tre.

– Vi blev pangkära och kastade oss in i bonusfamiljen med en otrolig energi. Och som ensamstående mamma på heltid hade jag en dröm om att få den där sammansvetsade familjen.

Hon trodde att en bonusfamilj skulle påminna om kärnfamiljen hon själv växte upp i, visserligen inte problemfri, men…

... från Moa hur man kan lyssna för att förstå:

1 Släpp dina förutfattade meningar

Vi har ofta redan bestämt oss för vad någon ska säga innan de ens öppnat munnen.

Försök i stället att låtsas att ni aldrig har träffats. Var nyfiken och ställ öppna frågor..

2 Spegla den du lyssnar på Säg tillbaka vad du tror att personen menar och fråga om det stämmer. Det är en övning ni med fördel kan turas om att göra.

3

Snälltolka Utgå ifrån att den som pratar vill dig väl – inte illa. Den inställningen kan förändra hela samtalet.

”Olyckskorparna sa att det var början på slutet, och jag fick jobba en del med bilden av vad som är en ’riktig familj’.”

– Familjen Herngren var som en liten bubbla som gjorde allt tillsammans, så jag hade en ganska rosaskimrande bild av hur det skulle bli, men kom in i något som var större och mer svårnavigerat. Och när man försöker trycka in bonusfamiljen i en kärnfamiljsbox blir det skitdåligt.

Hon insåg att hon måste försöka förstå för att lösa, vilket hon delvis gjorde genom att påbörja arbetet med Bonusfamiljen och boken Fältguide för bonusfamiljen.

– Det var mycket spänningar och jag hamnade i en diplomatroll som innebar ständig medling.

Efter fyra år bestämde sig paret för att flytta isär men fortsätta vara gifta.

– Olyckskorparna sa att det var början på slutet, och jag fick jobba en del med bilden av vad som är en ”riktig familj”. Men det räddade vår relation, säger Moa, som sedan något år tillbaka bor ihop med Tomas igen.

– Men nu är det bara en 19-åring kvar, så frågor kring uppfostran och liknande är inte längre lika aktuella. Det är inte samma spänningar.

ERFARENHETERNA FRÅN BONUSLIVET satte spår, inte bara i skrivandet, utan också i hennes sätt att möta andra. Med åren lärde hon sig vikten av att lyssna på andra för att försöka förstå varifrån den personen kommer.

– I en bonusfamilj, där man kanske kommer från vitt skilda familjekulturer, gäller det att försöka förstå den andras perspektiv, varifrån du kommer, varför du känner som du gör och vill det här. Kan man förstå varandra, även om man inte håller med, så blir man inte lika irriterad och arg.

Det här med att ha olika perspektiv på samma situation har lett till böckerna Svärmodern, Skilsmässan och Syskonfejden. Och nu skriver hon alltså på en fjärde bok i vad hon kallar ”perspektivsviten”, där hon berättar historien ur flera personers synvinkel.

– Jag är fascinerad av fenomenet, hur människor kan ha så olika upplevelser av en relation eller händelse. Jag intervjuar många människor inför varje bok och har exempelvis träffat syskon där den ena tycker sig ha haft en harmonisk barndom med en härligt spontan mamma, medan den andra uppfattar uppväxten som traumatisk och mamman som en gränslös osäkrad pistol.

Varför är det så?

– Dels tror jag att vi föds med olika personligheter, dels har vi erfarenheter med oss som gör att vi tolkar situationer på vårt sätt. Men det leder inte sällan till missförstånd och konflikter.

Vi pratar om en nyckel till goda relationer: förmågan att snälltolka varandra.

– I stället för att direkt anta det värsta är det bra att försöka tänka ”okej, vad menade personen egentligen?” Att utgå ifrån att den andra menar väl även om ord inte uppfattades så. För det som du upplevde som ett påhopp kanske bara var ett välvilligt tips. Snälltolkandet kan förändra hela dynamiken i relationen.

Moa föredrar liggläge när hon ska skriva.

”Jag har ingen uttalad gudstro, men redan som barn uppsökte jag på eget initiativ kyrkan, det är en så fridfull plats. Och jag har alltid funnit stor tröst i bönen”, säger Moa Herngren.

”Att gå tillbaka till ett liv där allt inte kretsar kring barnens vardag känns spännande.”

Hon säger att skriva de här böckerna, där hon behövt sätta sig in i flera olika ”sanningar”, har varit lite som att gå i terapi.

– Böckerna handlar om psykologiskt utforskande hos människor, och enda sättet att göra det är att parallellt titta inåt själv. När man gör det kan man upptäcka mindre trevliga sidor hos sig själv, säger hon och ler snett.

Som vad?

– När jag skrev Skilsmässan började jag fundera på vissa av mina osköna beteenden därhemma, och hur de kan uppfattas som kontrollerande och dominerande. Exempelvis är det alltid jag som styr upp semestern, tar tag i, bokar och fixar. Jag har ofta tänkt ”att jag alltid ska behöva…”, men om jag ska vara helt ärlig finns det ett egensyfte i det också, jag får ju som jag vill.

Moa säger att försöka förstå en annan person också handlar om att försöka förstå sig själv.

– Att försöka se sig själv ur den andras filter kan vara nyttigt.

Moas och Tomas liv och relation är på väg att förändras igen, när yngsta barnet inom en snar framtid flyttar hemifrån.

– När min son Max flyttade tyckte jag att det var jättejobbigt, men jag har också varit väldigt mycket förälder i mitt liv. Det är 30 år sedan jag själv fick barn. Att gå tillbaka till ett liv där allt inte kretsar kring barnens vardag känns spännande. Bara en sådan sak som att inte behöva förhålla sig till varannan vecka-livet eller ha svar på frågan ”vad blir det till middag?” känns befriande även om man såklart kommer att sakna att ha barn hemma, säger hon.

Så vad bär framtiden med sig?

– Jag vet inte säkert. Men livet känns mer öppet än på länge. Känslan av att ”allt” är möjligt är tillbaka, vilket känns kluvet, lustfyllt och omtumlande på en och samma gång.

”Längtan efter en påse bilar, det är nog inte Gud.”
Johan Garde, präst.

Hur lyssnar man på egentligen? Gud

Det är en fråga många bär, men kanske få vågar uttala högt. Här är prästen Johan Gardes bästa tips för den som vill börja lyssna.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Zandra Erikshede

Hur vet man att det är Gud man lyssnar på, och inte bara sina egna tankar?

– Vi måste börja med att erkänna att det är svårt, säger Johan.

– Vi tänker ofta att Gud ska tala som en röst i rummet, men så fungerar det nästan aldrig. Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något.

– Nej, jag tror Gud oftare talar i det som rör sig inom oss: i längtan, samvetet eller en intuition. Längtan efter gemenskap, kärlek och mening ligger nära Guds röst. Men längtan efter en påse bilar… då är det nog inte Gud, säger han med ett skratt.

Kan man lyssna på Gud även om man inte är säker på att man tror?

– Ja! Bön kräver ingen färdig tro. Man kan börja i det mänskliga: i tystnaden, i sin längtan, i det som känns viktigt. Och om Gud finns – vilket jag tror – då kan Gud använda just de platserna för att nå oss. Det räcker att säga: ”Jag vet inte om du finns, men om du gör det så är jag här.” Det är en helt tillräcklig början.

Varför behövs tystnad?

– Vi fyller ständigt på med intryck, lever med poddar, musik, eller någon annans röst omkring oss. Men Gud talar ofta i det tysta. I Bibeln berättas det att Elia hörde Gud i ”den lilla viskningen”. Och för att höra viskningar måste man vara tyst. Vi tror att vi har tystnad i vardagen, men ofta är det noll minuter.

Är lyssnande samma sak som bön?

– Det överlappar. Men bön är inte bara att ”säga saker till Gud”. De flesta ber genom att prata, prata, prata. Om en fika med en vän varar i en timme och jag pratar i 59 minuter, då lyssnar jag inte.

– Lyssnande i bön handlar om att ge plats. Kanske låta tystnaden vara en del av samtalet. Inte för att det

ska kännas ”andligt”, utan för att Gud också måste få ordet ibland.

– Men tystnaden löser inte allt. Om jag bara gnäller i bönen kanske jag inte behöver mer tystnad, utan mer tacksamhet. ”Det är pissigt väder, men jag har tak över huvudet. Jag är trött, men jag har två ben som bär mig.” Den typen av perspektiv skapar också lyssnande.

Om man aldrig har bett, hur börjar man?

– Börja med ärlighet. Sitt eller gå en stund och fråga dig: vad längtar jag efter? Där talar Gud ofta. Man måste inte göra det ensam, tillägger han.

– Prata med någon. Det behöver inte vara en präst, bara ingen elak vän, som jag brukar säga, skrattar han. Att dela sina tankar hjälper oss att urskilja vad som är viktigt och vad som bara är brus.

”Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något.”

Är naturen ett sätt att lyssna på Gud?

– Absolut. Naturen hjälper oss att bli tysta, så vi hör den där viskningen inom oss. Gud använder det vardagliga. En blomma vid vägkanten, fågelsång i mars… Allt som öppnar oss inåt. Om naturen får dig att stanna upp, känna tacksamhet eller få syn på din längtan.

Vilka tecken missar vi i vardagen som kan vara Guds närvaro?

– Det är nästan omöjligt att se Gud när man är mitt i allt. Därför kan det vara hjälpsamt att ge sig själv tid för en återblick. Mot slutet av dagen, fråga dig: ”Var fanns något gott i dag?” Ett leende, en kopp kaffe, något vackert. Gud finns ofta där, vi märker det när vi blickar tillbaka.

HUR TAR VI TILL OSS ORGELSPEL OCH PSALMER?

Musik har alltid haft en självklar plats i kyrkan. Men kan en gammal psalm tala till oss i dag? Kan orgeln beröra även den som är ovan?

Robert Bennesh, organist och körledare i Uppsala domkyrka:

”Orgeln är kyrkorummets starkaste röst”

◗ Redan som pojke i Lunds domkyrkas gosskör fascinerades Robert Bennesh av att stå i det enorma kyrkorummet och höra kyrkorgeln brusa.

– Kyrkan var, och är, en plats där man verkligen kan växa musikaliskt. Jag hade ledare som lät mig sjunga och testa olika instrument, berättar Robert.

Orgeln är hjärtat i Roberts arbete, och han beskriver den som en av kyrkorummets starkaste röster.

– Orgeln ramar in gudstjänsten. Den kan vara festlig, tröstande eller dramatisk och ange tonen för hela dagen.

Många tycker det är svårt att sjunga när orgeln låter mycket. Hur ska man tänka?

– Våga sjunga ut! Orgeln är inte där för att dränka, utan för att bära. Samtidigt är det organistens ansvar att registrera klokt, så att samspelet fungerar. Jag sjunger alltid själv när jag spelar, det hjälper både mig och församlingen att hitta en gemensam puls.

Hur vill du att människor ska känna när de hör orgeln i kyrkan?

– Upplyfta, berörda, fria att andas. På en begravning vill jag skapa en atmosfär som öppnar ett rum inåt. På en festdag vill jag att orgeln ska understryka

det pampiga och majestätiska. Orgeln kan gestalta och förstärka varje känsla.

Har du något tips för den som vill lyssna mer på orgelmusik?

– Gå på orgelkonsert! Många kyrkor erbjuder kortare konserter varje vecka. Där får orgeln vara helt fri och färgsätta musiken som en hel orkester. Många fastnar också för minimalistisk musik, så som Arvo Pärt, Philip Glass eller musiken från Interstellar. Den är repetitiv, lugnande och lätt att ta till sig. Men vill man upptäcka instrumentets fulla kraft tycker jag man lyssna på romantisk orgelmusik. Där hör man hela spektrat: tydliga melodier, solostämmor och stora klanger som växer fram och transformeras. Det är en perfekt ingång till hur mäktig orgeln faktiskt kan vara.

Vad tänker du att kyrkomusiken kan ge människor i dag?

– Ett sätt att landa. Musik gör något med oss som orden sällan kan. Folk som bara tänkt titta in en minut sätter sig ofta ner när de hör en ton. Musik öppnar upp för mötet både med oss själva och med något större.

När Roberts pappa dog när han var tolv fick han låna nyckeln till sin kyrka i Bjärred. Efter skolan satt han där och spelade allt möjligt. ”Det var som om rummet och klangen höll ihop mig. Det blev en del av min sorgebearbetning”, säger Robert.

Susanne Wiggort tar gärna en löptur, och inte sällan nynnar hon på en passande psalm.

Susanne Wigorts Yngvesson, psalmförfattare:

”Psalmerna rymmer hela livets rikedom”

◗ Av en slump började Susanne Wigorts Yngvesson skriva psalmer när hon för tio år sedan tilldelades ett stipendium för Anders Frostensons stiftelse Psalm och sång. Sedan dess har psalmpassionen följt henne i både forskning och arbete med Svenska kyrkans psalmbok.

Vad är det som gör att vissa psalmer överlever genom seklerna?

– Det är kombinationen av melodin som går in i hjärtat och en poesi som bär över tid. De psalmer som lever kvar uttrycker något grundläggande mänskligt, samtidigt som de rymmer de stora teologiska frågorna.

Många tycker att vissa psalmtexter kan kännas gamla. Hur kan man närma sig dem?

– Det är en fråga varje generation brottats med. Man ska bevara det poetiska och teologiska, men språket får inte bli obegripligt. Samtidigt behöver vi inte förstå varje ord, ibland får vi växa in i psalmerna. Därför behöver vi både de gamla och de nya.

Är det viktigt att sjunga med, även om man är osäker?

– Ja, det tycker jag. Psalmen är inte en föreställning

utan en gemensam bön. Det handlar inte om skönsång, utan om att låta våra röster få plats i liturgin. Även en svag eller trevande röst bär något viktigt.

Har du någon psalm som betyder extra mycket för dig?

– Just nu är det När mina dagar är slut ur psalmbokstillägget. Det var min svärmors favorit, och den sjöngs vid hennes begravning. Och även när jag löptränar dyker psalmer upp i huvudet. Du signade dag är en utmärkt löparpsalm, den funkar både i långsamt tempo och i nerförsbacke, säger Susanne och ler.

Vilken psalm kan vara bra för någon som vill börja sjunga?

– Guds kärlek är som stranden och som gräset av Anders Frostenson. Den är varm, lätt att ta till sig och ändå existentiellt djup. En fin ingång i psalmsången.

Vad önskar du att människor upptäcker när de lyssnar till psalmer?

– Livets rikedom. Psalmerna rymmer allt. Sorg, glädje, kärlek, tvivel, hopp. Det finns ingen fråga som psalmerna inte berör. Människor i alla tider har speglat sina liv i dem. Det kan vi fortfarande göra.

Att lyssna till naturen ger hopp

hallå där

... Pella Thiel, ekolog och utbildare i ekopsykologi, som lyfter lyssnandet på naturen som en väg tillbaka till det levande sammanhang vi alltid tillhört.

Varifrån kommer ditt engagemang för naturen?

– Jag växte upp på en liten gård i Stockholms skärgård, nära djur och landskap. Det präglade mig tidigt. Med åren har jag också sett konsekvenserna av vårt samhälles dövhet för naturen, som om den vore något utanför oss.

Du arbetar med ekopsykologi. Vad handlar det om?

– Ekopsykologin ser psyket som en väv av relationer vi deltar i, snarare än något vi bär inom oss. Vårt inre liv formas av de relationerna, eller bristen på dem. När vi ser oss som en del av en större helhet förändras både vår självbild och hur vi vill leva.

Vad betyder det att lyssna på naturen?

– Många av oss märker ju att vi mår bra när vi är ute, och forskning bekräftar det. Lyssnandet handlar också om att använda fler delar av oss än tanken, ett mer sinnligt och känslomässigt förhållningssätt. Då kan vi bli mer mottagliga för det som händer omkring oss, men också inom oss. Det är ett sätt att lära känna sig själv.

Vilka signaler hör du starkast just nu?

– Jag bor vid Östersjön, som ropar högt. Den mår inte bra, och det känns när man tar in det. Samma sak händer på många håll. Nyligen kom nyheten att fjällugglan är utrotad från Sverige, exempelvis.

– Det är inte alltid bekvämt att lyssna. Om vi låter sådant hända utan att låta det beröra oss, vilka är vi då?

– Samtidigt upplever jag något fint, nästan som att naturen saknar oss och vill att vi ska komma tillbaka, att relationen faktiskt går åt båda håll.

Vad kan en vanlig människa göra?

– Tillbringa mer tid ute och lägg märke till det levande omkring dig. Hitta gärna en plats nära hemmet och återvänd regelbundet. Tacka för maten du äter och tänk på var den kommer ifrån, vem som producerat den. Det är också viktigt att våga känna det som känns, även maktlöshet. Det behöver inte genast bli handling, men det påverkar vem vi är, och därifrån kan förändring växa.

Vad ger dig hopp?

– Människors längtan. Jag möter så många som vill något annat, som söker en djupare relation till naturen. Den längtan tror jag kommer att föra oss vidare, även om vi inte ser resultatet direkt.

Sophie Ekman

”Jag upplever det nästan som att naturen saknar oss och vill att vi ska komma tillbaka”, säger Pella Thiel, ekolog och utbildare i ekopsykologi.

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

tips

... från Pella Thiel för att lyssna på naturen:

1 Ta en kort stund ute varje dag och lägg märke till det levande omkring dig.

2 Låt sinnena få plats: ljud, dofter, hur platsen känns i kroppen.

3 Våga bli berörd av det som känns, därifrån växer förändring.

4 Tacka för maten och fundera över landskapet som burit den.

5 Föreställ dig hur ett friskt ekosystem skulle kunna se ut. Fantasin hjälper oss att hitta riktning. 5

3 sätt att lyssna

HUR LÅTER

DJUREN?

Clara

Dackenberg

Natur & Kultur

◗ Vem vet hur grodan, blåsfisken eller den jättestora tigern låter? I denna färgstarka och fnissiga bilderbok bjuds läsaren in att lyssna, gissa och förundras över djurens oväntade läten.

En rolig högläsningsfavorit som tränar både fantasi och lyhördhet. En bok som verkligen påminner om att stanna upp och lyssna.

hur mår din hörsel?

◗ Hörseln följer oss hela livet och förtjänar samma uppmärksamhet som resten av kroppen. I dag finns teknik, som moderna hörlurar och appar, som gör det möjligt att göra enkla hörseltester hemma och samtidigt skydda öronen mot höga ljud, till exempel på konsert eller i bullrig miljö. Att kolla hörseln då och då kan vara ett enkelt sätt att ta hand om ett sinne som ofta tas för givet.

Styrka handlar om mer än om muskler, menar Petra Malm.

Foto: MARCUS GUSTAFSSON

”När vi är i balans är det lättare att hantera kriser”

Moderna hörlurar och appar, som gör det möjligt att göra enkla hörseltester hemma.

Foto: UGUR KARAKOC/GETTY

Petra Malm

Max Ström

◗ I boken Stark vill Petra Malm visa att styrka handlar om mer än muskler. Med träning, stillhet och reflektion som utgångspunkt uppmuntrar hon till att lyssna inåt, hitta balans och ta hand om både kropp och psyke. – Genom att vara mer medveten och närvarande, kan vi få mer kvalitet, säger Petra.

Du skriver om att lyssna mer på sig själv i en tid full av brus. Vad betyder det för dig?

– Det handlar om att reflektera och vara i kontakt med sig själv. Mobilen och alla intryck konkurrerar med vårt inre, och vi följer ofta andra i stället för oss själva. När vi stannar upp och reflekterar blir det lättare att se energitjuvar och vad som behöver förändras för att livet ska bli mer hållbart.

Hur märker man om man behöver bättre balans i livet?

– Jag brukar se hälsa som ett bord med fyra ben: rörelse, kost, vila/sömn och mental hälsa. När

alla ben är stabila står bordet stadigt. Om ett ben sviktar, till exempel om du sover för lite, kan balansen ändå fungera. Men ju fler ben som försvagas, desto större är risken att allt faller. När något skaver brukar jag därför se över vilka ben som är starka och vilka som är svaga. Det visar var jag behöver börja lägga min tid och energi.

Du har levt i extrema miljöer men också sett vardaglig styrka. Vad har du lärt dig om mod när livet inte går enligt plan?

– Mod hänger ofta ihop med hur vi mår. När vi är i balans är det lättare att hantera kriser och sådant vi inte kan påverka. Är vi i obalans ligger känslorna mer på utsidan, och livets svårigheter blir svårare att bära.

Om du fick ge läsarna en sak att börja med redan i dag – något litet som kan göra stor skillnad –vad skulle det vara?

– Prioritera sömnen. Sätt en påminnelse på kvällen som hjälper dig att varva ner, avsluta skärmtid och annat som stör sömnen. Lämna telefonen utanför sovrummet och se till att du får de timmar du behöver varje natt.

STARK

”I Raus testar vi ett nytt psalmförslag i veckans högmässa”, berättar ­musikern Sofia Bengtsson (till höger), här tillsammans med Cecilia Karlén, präst, och Fanny Hagmo, pedagog.

Här testas de nya psalmerna

TEXT: Linda Gustafsson FOTO: Linda Gustafsson & Sofia Bengtsson

Sedan mitten av 2025 och fram till slutet av 2026 provsjungs nya förslag till psalmer runt om i Svenska kyrkan. Helsingborgs tre församlingar Gustav Adolfs församling, Maria församling och Raus församling har fått i uppdrag att prova och ge ett omdöme om 48 av de utvalda psalmerna.

Anledningen till att vi nu provsjunger psalmer i Svenska kyrkan är att det planeras för en ny psalmbok som man räknar med ska vara klar runt år 2030. Kyrkostyrelsen är den instans som kommer fatta beslut om vilka psalmer som ska med, men innan dess följer en lång process, bland annat med att provsjunga förslagen.

PSALMFÖRSLAGEN ANVÄNDS under gudstjänster, i samtalsgrupper och vid olika tillfällen runt om i kyrkorna i Svenska kyrkan Helsingborg. Du som är där och provsjunger kan ge ditt omdöme, antingen via en blankett du fyller i, eller via ett digitalt formulär på svenskakyrkan.se/helsingborg

De 48 psalmförslagen som provsjungs här är utvalda utifrån 233 förslag, som i sin tur är ett urval från de nära på 10 000 förslag som skickades in från början. Urvalet har en jury bestående av präster, kyrkomusiker och studenter gjort. De har utgått från ett antal kriterier och perspektiv utifrån vad som efterfrågats i kyrkomötet, Svenska kyrkans högst beslutade organ.

Psalmerna som är utvalda är kategoriserade efter områdena Lovsång och tillbedjan, Tro och liv, Kyrkan, Treenigheten, Kyrkliga handlingar, Kyrkoåret, Dagens och årets tider, Att leva i tro, Tillsammans i världen samt Framtiden och hoppet.

NU UNDRAR DU kanske hur det går med processen i Helsingborg?

Vi träffar några medarbetare i Raus, en av Helsingborgs tre församlingar. Det är prästerna Cecilia Karlén och Per-Olof Andersson, musikern Sofia Bengtsson och pedagogen Fanny Hagmo.

– Här har vi gjort så att vi testar ett nytt psalmförslag i veckans högmässa, berättar Sofia. I början övade vi den nya psalmen med församlingen innan klockringningen så att de har hört den en gång, men

visste du att

... du kan tycka till om psalmförsla gen?

◗ Fram till den 30 november 2026 kommer församlingarna i Svenska kyrkan Helsingborg att få provsjunga 48 av psalmförslagen inför revidering av psalmboken. Psalmförslagen provsjungs under gudstjänster i Gustav Adolfs, Marias och Raus församlingar. Efter du har provsjungit psalmförslaget kan du antingen ge ditt omdöme på ett formulär i kyrkan, eller gå in på den här sidan för att lämna ett omdöme där: svenska kyrkan.se/ helsingborg/ tyckom psalmer

Läs mer om hur du tycker till om psalmförslagen under Visste du att i spalten till vänster!

den senaste tiden har vi i stället spelat igenom melodin en gång innan vi sjunger.

Psalmen som testas i högmässan får sen följa med i andra verksamheter under veckan, det kan vara samtalsgrupper där man pratar mer om texten eller olika sammanhang där man sjunger den tillsammans.

– Alla som är med och provsjunger psalmen får sen tycka till, antingen via ett formulär på papper eller via en digital enkät som man når genom att scanna en QRkod eller gå in på vår webbsida.

Hur väljer man psalm?

Att välja vilket psalmförslag man ska testa har inte varit helt lätt, men målet är att hinna igenom alla 48 förslag innan det är dags för församlingarna att lämna in det slutliga omdömet i november 2026.

– När man väljer en psalm så är det mycket man behöver ta hänsyn till, berättar Cecilia. Den behöver fungera med kyrkoårets tema och söndagens texter. Den behöver gå ihop med helheten i gudstjänsten, och allra viktigast tycker jag kopplingen ska vara med den bibeltext man ska predika över.

– Psalmerna är ett sätt att förstärka det som sägs i gudstjänsten, ett förtydligande, nästan som en liten predikan i sig, fortsätter Sofia.

”Psalmerna är ett sätt att förstärka det som sägs i gudstjänsten, ett förtydligande, nästan som en liten predikan i sig.”
Sofia Bengtsson, musiker

– Ja, håller Fanny med, och psalmerna och sångerna vi sjunger i gudstjänsten blir ju också som en form av böner.

MEN DET ÄR inte bara texten i psalmen som har betydelse, utan själva musiken är också en viktig del i helheten.

– Musiken har ju ett särskilt språk som säger något i sig, det kan väcka minnen och nostalgi, känslor, dramatik, glädje. Eftersom vi har ganska ordrika gudstjänster i vår tradition talar ju musiken på ett annat sätt i gudstjänsten, säger Per-Olof.

– För mig är melodin jätteviktig, fortsätter Sofia. Det kan ju finnas texter som passar men där melodin krockar med det man vill säga. Och psalmsången blir ju den delen av gudstjänsten där man är aktivt delaktig i ord och sång.

Psalmförslagen som testas är varierande både i melodi och text, men alla håller med om att det går att ana ett melodiskt mönster i förslagen.

– Kanske skulle man kunnat vara ännu lite modigare med melodier, det är en hel del av förslagen som är lite likartade, som om man har tänkt sig hur en psalm bör låta, ler Sofia.

– Ja, och kanske det är lite många av de nya förslagen som handlar om någons personliga tro och andlighet. Jag kan sakna mer av förkunnelse och teologi, fortsätter Fanny.

DEN SVENSKA PSALMBOKEN innehåller idag 800 psalmer. Sen finns det olika tilläggsböcker utöver det. Hur den nya psalmboken kommer att förhålla sig till nuvarande är än inte klart.

Behöver vi fler psalmer?

– Många psalmer i nuvarande psalmbok är ju redan ganska okända för många människor, mycket av psalmsången är ju kopplad till tradition och att de är omtyckta och därför används de ju mer, säger Per-Olof.

– Men det är klart att det är bra att det finns många att välja på, fortsätter Fanny. Psalmboken är ju ett av våra bekännelsedokument i

kyrkan, så här måste ju finnas ett djup och en bredd för det som vi vill och ska förkunna.

Att testa de nya psalmerna i gudstjänster och samtalsgrupper är en sak, men i Raus är man enig om att det inte varit lika lätt med de psalmförslag som är kopplade till kyrkliga handlingar.

– När vi möter dopfamiljer eller planerar en vigsel- eller begravningsgudstjänst och samtalar om psalmer är det ju ofta de välkända och omtyckta man vill ha med. Det är inte ofta man väljer något helt nytt och okänt, säger Cecilia.

DEN 18 MARS kommer Raus församling, som tidigare år, att anordna en vigselkväll då man kan få komma och veta mer om hur vigsel i kyrkan går till, och få lyssna till förslag till

ingångs- och utgångsmusik, och psalmer och sånger för en vigsel. Planen är att då också testa några av psalmförslagen där.

Vad tycker man om psalmförslagen?

Nu har ungefär ett halvår gått av provperioden. Förutom de synpunkter som kommit in kan man genom en rund tavla på väggen utanför kyrkorummet i Allhelgonakyrkan se vilka psalmer som har testats hitintills. Där kan man också via QR-kod lyssna på de olika förslagen som tilldelats Helsingborgs pastorat och tycka till via de olika formulären. Och vad tycker man om förslagen?

– Det är jätteroligt, församlingsborna har verkligen engagerat sig. Man tycker till och samtalar om förslagen på kyrkkaffet. Guds-

I Allhelgonakyrkan kan man följa psalmprovningen på en rund tavla.

tjänstdeltagarna är beredda på att varje söndag få testa ett nytt förslag, säger Cecilia.

MEN NÅGOT DIREKT mönster direkt i vilka som är bra och mindre bra är svårt att se tycker de alla.

– Både församlingsborna och vi anställda kan ju tycka helt olika om en psalm, skrattar Sofia. Så det blir inte lätt att lämna ett rättvisande omdöme.

På frågan om det finns någon favorit behöver de alla tänka en stund. De är eniga att det är många som både är fina och bra, men lite svårt med just en favorit.

– Jo, säger Fanny, jag har en!

Men det är ju inte en av dem vi ska testa här i Helsingborg, men det kanske inte gör något? Nummer 120 tycker jag mycket om, en Mariapsalm.

Läs och lyssna på Helsingborgs historia – på våra begravningsplatser

TEXT OCH FOTO: Fredrik Torstensson

◗ På Helsingborgs begravningsplatser finns en stor del av stadens historia. Där är mer och mindre kända helsingborgare, rika som fattiga, från de senaste 200 åren gravsatta. Människor som levt och verkat i staden och som en gång utgjort en del av dess vardag. Med start under våren blir det lite lättare att ta del av deras, och av stadens, historia.

Tillsammans med Helsingborgs museum har Helsingborgs kyrkogårdsförvaltning påbörjat ett projekt för att synliggöra historiskt intressanta helsingborgare. Detta kommer att ske genom att utvalda gravar förses med skyltar som i sin tur har QR-koder med länkar till artiklar Helsingborgs stadslexikon om de gravsatta. Texterna i dessa artiklar kommer även att läsas in så att de går att lyssna på, antingen vid en dator hemifrån eller direkt i mobilen när du står ute vid gravplatsen.

I PROJEKTETS PILOTFAS har förvaltningen och museet tillsammans valt ut nio gravplatser på de tre begravningsplatserna i centrala Helsingborg, Nya kyrkogården, Donationskyrkogården och Gamla kyrkogården.

En av de utvalda gravplatserna är den tillhörande folklivsforskaren och författaren Eva Wigström som verkade under andra halvan av 1800-talet. Utöver sitt eget diktande och författarskap ägnade

hon sitt yrkesliv åt att samla in och skriva ner folkvisor och sägner, som hon sedan publicerade i boken Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdanser, lekar och barnvisor samlade och upptecknade i Skåne. Hon var även en av initiativtagarna till en skånsk folkhögskola för kvinnor, som startade 1873 i Helsingborg. Eva Wigströms grav finns i Nya kyrkogårdens nordvästra hörn.

BLAND ÖVRIGA UTVALDA gravplatser finns bland annat författaren Birger Sjöberg, industrimannen Henry Dunker samt tidningsägarparet Fredrik och Kristina Borg. Kartor till samtliga skyltade gravplatser finns att hitta på kyrkogårdsförvaltningens webbplats, och i de större skyltskåpen på Nya kyrkogården.

UNDER DET KOMMANDE året ska projektets pilotfas utvärderas, och förhoppningen är sedan att fler gravar, på fler begravningsplatser runt om i staden, ska kunna skyltas upp och de gravsattas berättelser ska kunna bli mer tillgängliga. – Vi på Helsingborgs museum tycker att det är roligt att tillsammans med Kyrkogårdsförvaltningen lyfta fram lite av stadens förflutna. Vi hoppas på ett gott utfall av pilotprojektet, här finns en utvecklingspotential, säger Pelle Johansson, antikvarie på Helsingborgs museum.

Eva Wigström var folklivsforskare och författare.

Bild: GUNNAR FORSSELL/ WIKIPEDIA

Författaren Birger Sjöbergs grav på Donationskyrkogården är en av de gravar som kommer att förses med en länkad skylt.

SÅ LÄSER DU EN

QR-KOD MED DIN TELEFON

1 Du behöver en smarttelefon med kamera och QR-läsare. På nyare telefoner och surfplattor är QR-läsaren ofta inbyggd i kameran och kameraappen – i äldre smarta telefoner kan du behöva en separat app för att läsa QR-kod.

2 För att läsa QR-koden öppnar du kameran (eller den separata appen) och riktar den mot QR-koden på skylten. En länk ska då visa sig på skärmen, och när du trycker på denna hamnar du på den sida som länken pekar till.

Orgeln – ett vittne för Gud

Orgeln är det givna instrumentet i en kyrka och i Sverige finns det minst 200 bevarade orglar byggda före år 1850 och lika många från tiden därefter fram till cirka 1930. Och det har byggts många orglar i olika stilar de senaste 80–90 åren.

◗ I den Gode Herdens kyrka i stadsdelen Drottninghög, Helsingborg, finns en mekanisk orgel, tillverkad 1986 av orgelbyggarna Tomas Hansson och Per Nordman från A. Mårtenssons orgelfabrik AB i Lund.

Konstnären Pär Andersson, som var utbildad på Konstfack och Konstakademin, var den som fick uppdraget att måla orgeln, inredningen och den konstnärliga utsmyckningen i kyrkan. Bildmotivet av två olivträd, är hämtat från Joh. Upp, 11:3 och vill uttrycka att kyrkomusikens huvuduppgift är att vara ett vittne för Gud.

Orgeln i Den Gode Herdens kyrka har 21 stämmor och cirka 1 200 orgelpipor.

HUR FUNGERAR EN ORGEL?

◗ Kyrkorgeln består vanligtvis av flera olika delar som orgelpipor, klaviaturer, pedalverk och en luftförsörjningsmekanism. Enkelt kan man säga att orgeln egentligen är en samling blåsinstrument och är uppbyggd av pipverk, luftverk och regelverk. Orgelpiporna kan vara gjorda av olika metaller och av trä. Piporna utgör kyrkorgelns ljudande del. För att dessa ska ljuda behövs det dels luft samt en mekanik.

KYRKORGELNS HISTORIA

◗ Kyrkorgeln har en lång historia och sträcker sig tillbaka till

antikens Grekland och Rom men det dröjde dock fram till medeltiden innan orgeln gjorde sitt intåg i kyrkorna i Europa. Den tidigaste formen av orgel var en vattenorgel och kallades hydraulis, och fungerade med hjälp av vattenkraft och användes under det tredje århundradet f.Kr. På 1300-talet började orgeln användas i kyrkliga sammanhang, där den symboliserade det gudomliga och upphöjda. Under renässansen och barocken utvecklades orgelkonstruktionen ytterligare med komplexare pip-

I den Gode Herdens kyrka i Helsingborg finns en mekanisk orgel, tillverkad 1986.

verk och fler klaviaturer, något som gav orgeln en större klangrikedom. Idag finns det en mängd olika typer av orglar, från de stora och imponerande kyrkorglarna till mindre och mer portabla och digitala modeller som används i hem och studioinspelningar, och kan efterlikna klangen från traditionella piporglar. Orgeln används inom en rad olika musikgenrer, från klassisk musik och kyrkomusik till jazz, rock och populärmusik.

Johan Sundqvist

Källor: https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gode_herdens_kyrka,_Helsingborg • Tore Johansson, red (1988). Inventarium över svenska orglar: 1988:I, Lunds stift. Tostared: Förlag Svenska orglar. Libris 4108784 • https://kyrkoguiderlundsstift.se/resources/Den-Gode-Herdens-kyrka-Helsingborg-1_01_323.pdf • https://webbhandelsnytt.se/ kyrkorgel-ett-masterverk-av-teknik-och-tradition/

Foto: JOHAN

GÖR VI JU, FAKTISKT, NÄR VI ÄR LYHÖRDA

STAD I HÖG GRAD

GJORDE VINDEN PÅ SVENSK Ö?

SÄMRE VARIANT

GENUINT OCH

MEDVETET LÅNA

SITT ÖRA TILL EN MEDMÄNNISKA

LÖSES UNDER SVÄLLNING I VARMT

VATTEN

FRÅNSLAGEN

STÅR PER VID PORT KRAFT

VILLE JU LILL-BABS LIVET

GRÅBENTJUT

NATRIUMKLORIDFJÄRD I STOCKHOLM

GNISSELLJUDET

HEMSIDA HOVDAM

BYRON

SKRIVER SPÖKE FRÅN FINKAN? ÅTER

TAR HELIG DJUPT INNAN DYK?

TONÅRSTRAKTOR

ÄNDLÖS

CEREMONI VÄRLDSLIGA IGGY & ICONA, MEN OCKSÅ PRÄST I RYSKORTODOXA KYRKAN

SÄREGNA FRID

STAJLA MED STRUT KORT

SKÖNHETSDYRKARE

SILVER SCEN

FOTBOLLSFÖRRÅD I LONDON?

SPURTA

EUROPAFLOD FLOTT VERKTYG

ÅKER GRÅ GREVE? TAR JU FARTYG

FNATTEAVKOMMA

SOM INTE HAR EN SUSNING

STIRRA

SOM BERYKTAT SKÄR

FÖR BORT VÄRME OHÄMMAD UNDERLEVERANTÖR?

NYPA BORT

BRAGDSIMONSSON I BASSÄNG

SÅN RIT

KAN BLI

DROPPEN

FÖR HUVUDPERSONEN

LYSSNAS PÅ EFTER MATEN? KANSKE

FAR FRAM VÅRDSLÖST

GUILLOUROMAN

MED VISS IMAM? OSKICK

BEDÖVAR BYTET MED ELEKTRISK STÖT

BARRTRÄD

MAKLIGT

KASSALJUD

RÖSTRÄTTELLEN

ROMAN MED VALKA

FORNGUD

HANÖBUKTORT INSYLTADE CYLINDERN

SYFTE

KÖTTSTUVNING

Vårkrysset

GÖR SÅ HÄR

◗ Lös korsordet så du får fram en mening i de färgade rutorna. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får en biobiljett.

Glöm inte att ange din postadress!

Skicka in din korsordslösning till: Helsingborg Amos Box 1453

251 15 Helsingborg

... eller mejla korsordslösningen till: helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se

Vi vill ha ditt svar senast den 31 maj!

LYSSNAD PÅ I NEW YORK

SJÖNG BELLMAN ATT VI SEN SKULLE TA DITO EN

Namn:

Adress:

Postadress:

Telefon:

E-post:

NEON

HÄNGER FRÅN TAK

EJ EFTERLYST HASSE

Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet!

◗ Susann

◗ Guller

Facit finns på vår webbsida: svenskakyrkan. se/helsingborg/ amos

EDGAR ALLAN

SVÄNG

LEMUR-KRYSS 2026 Konstruktör: lena-holmlund.com

Ansökningstid för stiftelser

Du som är 65 år eller äldre, och är ekonomiskt behövande, kan vara berättigad att söka pengar från stiftelser förvaltade av Svenska kyrkan Helsingborg. Ansökningstiden för 2026 är mellan den 15 april och 31 maj.

Från den 15 april finns den blankett som är giltig för i år att hämta från webbplatsen eller på någon av församlingsexpeditionerna.

Där finns också mer information om vad som krävs för att du ska kunna ansöka och hur det går till. Läs mer på: svenskakyrkan.se/helsingborg

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Amos våren 2026_Helsingborg by Berling Media - Issuu