Amos Jönköping hösten 2023

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | JÖNKÖPING | HÖSTEN 2023

INGVAR CARLSSON:

”Det är viktigt att drömma – det gör livet roligare”

5

BÖCKER SOM VÄCKER TANKAR OM TIDEN

VERDIS REQUIEM Allhelgonakonsert i Kristine kyrka

TEMA

TIDEN

VICTOR EGERBO, GRAFFITIKONSTNÄR:

”Många unga mår dåligt – graffiti blir ett sätt att uttrycka sig”

Tidsbrist – bara en föreställning ODR SAMHÄLLSINFORMATION

LEDARE

Bilderna är fönster mot evigheten B

”

ibeln ger ingen entydig bild av vad som händer när vi dör. Bilderna pekar åt olika håll och i sin mångfald ropar de: Gud är större! Jag har kommit att hämta tröst och hopp ur dem alla. Olika bilder för olika tider, för olika människor och tillfällen.

Inte i din vildaste fantasi kan du människobarn omfatta höjden och djupet och bredden och vidden av det som väntar; när Gud gör allting nytt. Och till dess du är där, vila i den bild och det språk som ger hopp och tröst. Som hjälper dig att leva. Bilderna är fönster mot evigheten. Var inte rädd!

ibeln ger ingen entydig bild av B vad som händer när vi dör. Bilder­ nas mångfald ger tröst och hopp.

2

HÖSTEN 2023

EFTER ETT LÅNGT och ibland mödosamt liv kan vi med Jobs och Daniels bok tänka på döden som en sömn. Mätt på att leva, försonad och färdig får vi ibland säga hej då med orden: Sov gott! Vila till uppståndelsens morgon då Gud gör oss levande och vi kan gå ut ur våra gravar, utvilade och tillsammans igen.

Men döden är oftast inget vi välkomnar. Den kan vara både ond och brutal. På mindre än en sekund har allt förändrats och vi måste bära smärtan, tomheten och rädslan in i en framtid av ovisshet. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

I dag ska du vara med mig i paradiset, sa Jesus till rövaren på korset. Och även om jag vet att en dag för

Vila till upp­ ståndelsens ­morgon då Gud gör oss levande...

Foto: JOSEFIN CASTERYD/IKON

Gud är som tusen år och tusen år som en enda dag – så är det en tröst att du är hos Gud, när du inte kan vara hos mig och oss. En omedelbarhet som möjliggör ett ögonblick i sänder.

BIBELN GER INGEN entydig bild av vad som händer när vi dör. Bildernas mångfald ger tröst och hopp. De drar åt olika håll och förkunnar en Gud som är större.

Ett vet jag dock. Vi läggs i jorden när vi dör – och jorden är Herrens.

Gud, låt ditt eviga ljus lysa över levande och döda.

Amen.

Ann Aldén Kyrkoherde

Foto: MARIANNE LUNDVALL HELGESSON

LÄS MER

»» ... och boka

INNEHÅLL Din församling 4 Notiser 6 Jönköpings­ porträttet Victor Egerbo, kristen graffitikonstnär 26 Kalendarium 28 Birgitta Sandgren, begravningsombud Tema tiden 10 Dags att sluta ­stressa och om­ värdera tiden Porträtt 16 Ingvar Carlsson Tidigare stats­ minister

”Jag hade funderat på att sluta, men planerna på utvidgning till en stor kyrkogård tyckte jag var spännande”, säger Birgitta Sandgren, som fortsätter som begravningsombud ett tag till. Foto: ERIK­

LINDFELT

N VA

ENMÄRK

HALLÅ DÄR! ... Sara Carlsson, diakon, som möter människor i Svenska kyrkan Jönköpings nya samtalsmottagning mitt i stan.

”Samtal ger ­perspektiv på trassel­ suddet i dig” Vad är samtalsmottagningen i Svenska kyrkan Jönköping för något?

– Hit kan du vända dig om du är i behov av någon att prata med. Vi är två diakoner och en präst som jobbar här som alla är utbildade inom samtal och själavård. Vi har tystnadsplikt och samtalen är gratis. Vi för inga journaler och gör inga anteckningar.

Bland de som besöker er, vad vill många prata om?

– Många som kommer till oss bär på en sorg, antingen över något eller någon som tagits ifrån dem eller att något inte blev som det var tänkt. Här kan man också lyfta tankar om exempelvis tro,

existentiella frågor, relationer och identitet.

Det är oroligt i världen med krig och klimatproblem. Märker du och dina kollegor av det på de som besöker er?

– På samtalsmottagningen märks inte det mer än vanligt.

Vi ser mer en trend som visar att människor har lättare till hands att söka hjälp genom samtal.

Skamstämpeln på att gå till någon för att prata har mer eller mindre försvunnit.

Varför är det bra att ta tid för samtal? På vilket sätt kan det hjälpa?

– Att sätta ord och få uttala det som rör sig inombords kan vara mycket läkande. Dessutom får du själv syn på mycket samtidigt som du berättar. Du får andra perspektiv på trasselsuddet inom dig. Vi som lyssnar gör just inte mycket mer än lyssnar och i vår prestationsinriktade och tidspressade värld är det en bristvara. Du kan söka oss för samtal när krisen kommer, men också mitt i vardagen för att få en egen stund för dig och din själ.

Marianne Lundvall Helgesson

E T

Övrigt 9 Nyfiken på fika 31 Korsord

Välkommen att höra av dig!

S

10

tid på sam­ talsmottag­ ningen: svenskakyrkan. se/jonkoping/ samtalsmottagningen ... eller via telefon: 036–39 62 80 »» Du hittar oss på Präst­ gränd 1 vid Kristine kyrka på Öster.

REDAKTION VARSÅGOD!

EN DEL AV Trycksak 5041 0004

»» Här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping. »» Om du har synpunkter eller önske­ mål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. Hör gärna av dig! www.svenskakyrkan.se/jonkoping jonkoping.kom@svenskakyrkan.se Telefon: 036–30 35 00, växel.

Lokalredaktion: Marianne Lundvall Helgesson, Monica Sandsvik Svensson, Erik Lindfelt, Bengt Olsson, Frida Olsson Sandahl.

Produktion: Verbum AB Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se Tryck: Stibo Complete, Katrineholm, 2023.

Distribution: Postnord Omslagsfoto: Anna Hållams HÖSTEN 2023

3

NOTISER

695

Foto: PEAX

20

Tre små grisar värmer upp för årets första kyrkogårdsvandring utanför Slotts­kapellet.

besökare »» ... kom på

kyrkogårdsvandringarna i somras. Tyvärr kunde den sista, på Skogskyrkogården, inte genomföras på grund av ovädret Hans.

Så här många personer kom till ... Östra: 110 Slottet: 250 Ljungarum: 150 Dunkehalla: 185 Totalt: 695

FÖLJ OSS!

»» Läs mer

om vad som ­händer i Svenska ­kyrkan Jönköping på svenskakyrkan. se/jonkoping 4

HÖSTEN 2023

Kyrkogårdsvandringar blev en sommarsuccé »Sommarkvällen » är varm och vindstilla. Försommaren var ju synnerligen solig. Utanför Slotts­ kapellet i Jönköping värmer loka­la bandet Tre små grisar upp på omisskännlig Jönköpingsdialekt.

Det är dags för kyrkogårdsvand­ ring än en gång.

Birgitta och C-O Magnusson är tidigt på plats: – Det här är folkligt och bra, säger C-O. – Och så får man reda på väldigt mycket, fyller Birgitta i.

När grisarna är klara tar kyrko­ gårdstekniker Benny Andersson till ordet från kapellets trappa.

Han kan då hälsa över 200 perso­ ner välkomna. De bärbara pallarna som delas ut räcker inte till.

– Jag ska beställa fler i mor­ gon, lovar Andersson, som också presenterar alla de som jobbar på Slottskyrkogården.

SNART ÖPPNAS DÖRREN bakom Andersson. Den pensionerade och folkkäre kyrkogårdschefen Lennart Angselius stiger ut.

Vandringen börjar med ett

mörkt kapitel i Jönköpings histo­ ria: koleraepidemin. Året var 1834, i augusti. Varma dagar även då.

Ett teatersällskap hade anlänt från Göteborg. Stjärnskådespe­ laren, den omtalat vackre Anders Collberg, kände sig inte helt kry.

Han blev kvar i Jönköping och dog efter ett par dagar. Till råga på eländet stod Collberg lik.

Jönköpings­borna vallfärdade för att se snyggingen. Det sägs att unga damer klippte hårtestar från liket. ÖVER 600 PERSONER, en betydan­

de del av Jönköpings befolkning, strök med på kuppen. Staden var bland de värst drabbade i Sveri­ ge. Historien om epidemin och Collberg, som ligger begravd på kyrkogården, är förstås omöjlig att gå förbi.

Angselius pekar över folksam­ lingen mot en hög minnessten en bit bort. ”Hedvig Christina Ryd­ berg 1795–1834.” Detta koleraoffer hade knappast fått en sten rest över sig om det inte varit för hen­ nes son. Viktor var nämligen hans

namn, en av 1800-talets främsta kulturpersonligheter. Från fattig och föräldralös uppväxt i Jönkö­ ping slutade han i både riksdag och akademi.

FOLKSAMLINGEN SKRIDER VIDARE i sommarkvällen, ledda av Angse­ lius och Andersson. Stoppen blir många. Inte bara kring gravar från äldre tider. Den fotbollsfrälste Benny Andersson håller en utlägg­ ning om Issa Iskander, död 2017 bara 40 år gammal. Som sportchef för Huskvarna FF var han med och förde laget till Superettan.

Kyrkogårdsvandringar är också ett bra tillfälle att informera om begravningsverksamheten och vil­ ka regler som gäller. Självklart tar Benny Andersson tillfället i akt.

Snart är det dags för fika. Köer­ na ringlar långa till kaffetältet. De tre små grisarna har återigen tagit ton. Man har kommit halvvägs.

– Följ högtalarbilen och mig, dånar Lennart Angselius.

Och de församlade sätter sig i rörelse.

Erik Lindfelt

Foto: MONICA SANDSVIK SVENSSON

Foto: CHRISTER BROSCHE

VÄLKOMMEN!

... Karin Ahlqvist, diakon, ny bas för Hela Människan.

»Karin » Ahlqvist, diakon på Växjö stift, har blivit ny verksamhetschef för Hela Människan. Organisatio­ nen driver ett brett socialt arbete bland annat i samarbete med Jön­ köpings kommun. Svenska kyrkan i Jönköping är tillsammans med flera andra kristna församlingar huvudman för verksamheten.

Karin Ahlqvist tog över efter mångårige chefen Gunnar Dahl­ kvist, som går i pension. Under hela 28 år basade han för Hela Människan. Gunnar slutar den sista oktober och Karin började den första september.

Midsommarfirande vid Sofia prästgård i somras.

Uppfinnarens hem som blev prästgård öppnar upp på nytt

På gång i höst 15 oktober Dalvikskyrkan 10.00

Högmässa och föredrag

»» Den 15 oktober kommer författa-

21 oktober Österängskyrkan 18.00 Konserten Respect – rätten att vara den jag är

»» Lördagen den 21 oktober blir det konsert i Österängskyrkan med artisten Faith Kakembo och kören Vox Populi. Temat är Respect – rätten att vara den jag är, med utgångspunkt i Aretha Franklins låt med samma namn och tongångarna är soul och pop.

Peter Halldorf

ren och pastorn Peter Halldorf till Dalviks­kyrkan. Han predikar i högmässan klockan 10, och i samband med kyrklunchen har han sedan ett föredrag om att fördjupas i sin tro, Gudstjänst som himlen på jorden.

Anmäl gärna ditt lunchdeltagande: martin.fredh@svenskakyrkan.se

»I» somras kunde Sofia prästgård återigen öppnas efter en behövlig yttre och inre renovering. Invig­ ningen skedde i samband med ett midsommarfirande där ett 100-tal församlingsbor, både unga och äldre, mött upp för en trivsam trädgårdsfest.

Musik, tal och servering ramade in evenemanget. Det högtidli­ ga klippande av bandet gjordes av kyrkorådet presidium och besökarna passade på att titta in i prästgården, som varit i försam­ lingens ägo i många år.

REDAN PÅ 1920-TALET hyrde den då kyrkliga samfälligheten i Jönkö­ ping villan och i mitten av 1930talet förvärvade kyrkan fastig­ heten. Den kom att fungera som Sofia församlings prästgård fram till 1971.

Där har kyrkoherdarna Johan Aron Åberg, Anders Blomqvist och

Olof Thulin bott med sina familjer.

Ursprungligen uppfördes huset som privatbostad år 1875 till upp­ finnaren vid Jönköpings tänds­ ticksfabrik, Alexander Lagerman.

Från början kallades huset Villa Emilielund efter Emilia Lager­ man, ingenjörens hustru. Alexan­ der uppfann en komplettmaskin 1892, vilken kom att förändra tillverkningen av tändstickor helt och hållet.

EFTER 1971 NÄR siste kyrkoher­

den flyttade från prästgården användes huset under flera år av sällskapet Länkarna och därefter blev det ungdomsgård. Under en period användes även prästgården för Yalla Jönköping med sitt soci­ ala företag. Nu kommer återigen den nyrenoverade gula villan att användas av församlingens olika grupper.

Bengt Olsson HÖSTEN 2023

5

JÖNKÖPINGSPORTRÄTTET VEM? Victor Egerbo, kristen graffiti­konstnär som brinner för att hjälpa unga att ­uttrycka känslor:

Graffiti är lite av konstens punk Text: Erik Lindfelt Foto: Anna Hållams

Victor visar ett av sina verk. ”Jag har sålt jättemånga tavlor under våren”, säger han.

”

»Det » är en lätt jagad Victor Egerbo vi träffar vid Syret på Kämpe­vägen i Jönköping. Det är där, i ett av husen som rymmer personer med olika kreativa intressen, som han, graffitikonstnären, har sin ateljé.

Tidigare höll han till på gamla bruket i Norrahammar.

Våren har näm­ ligen varit hektisk för Victor. Fast jobb på Erikshjälpen, småbarn hemma, en radda konstpro­ jekt – och så har han nu fått snurr på försäljning av sin konst.

Telefonen ringer. En kund som ska ha en tavla levererad. Han skyn­ dar ut med verket under armen.

– När jag började måla tavlor för tre år sedan trodde jag inte att någon ville köpa, men nu har det

lossnat, konstaterar han glatt.

– Jag har sålt jättemånga tavlor under våren.

Det råkar vara den internatio­ nella punkdagen då vi ses.

– Graffiti är ju litet av konstens punk. Alla kan använda en spray­ burk.

MÅNGA SPRAYBURKAR BLIR det.

Ateljén är ett sammelsurium av staplade tavlor, staffli, morfars gamla skrivbord, fåtöljer, konst­ böcker – och sprayburkar. Tomma och mer eller mindre fyllda.

Men också en del som kanske inte direkt förknippas med graffiti: en teckning av Moder Teresa. En ikon. Porträtt av Lina Sandell, psalmdiktaren från Fröderyd utanför Vetlanda. Hon står staty på Kålgården i Jönköping.

Jo, den kristna tron finns

är jag började måla tavlor för tre år sedan N trodde jag inte att någon ville köpa, men nu har det lossnat.

6

HÖSTEN 2023

där. Victor Egerbo är medlem i Barnarps frikyrkoförsamling, Furubackskyrkan. Den är dubbel­ ansluten till Alliansmissionen och Pingströrelsen.

Hur ser då frikyrkligheten på graffitivärlden?

– Den har varit öppnare än den omvända, svarar han spontant.

Men korrigerar sig sedan snabbt: graffitifolket har nog mest varit ointresserade av det kyrkliga.

Under årens lopp har han jobbat med många kyrkor. Mest frikyrko­ församlingar, men även några inom Svenska kyrkan. I vår bygd församlingshemmet i Hakarp. På referenslistan finns också många fritidsgårdar, restauranger och festivaler.

ATT HAN NU är etablerad framgick i somras då fyra av hans verk visa­ des på Länsmuseet. Tre inomhus och ett gigantiskt på museets vägg mot gatan. Museet bad honom hämta inspiration i dess samling av naivister. Det blev Jönköpings­ konstnären Gusty Olsson och

»

”Graffitifolket har nog mest varit ointres­ serade av det kyrkliga”, säger Victor Egerbo, som är med­ lem i Barnarps frikyrkoför­ samling, Furu­ backskyrkan.

ÅRSTID 20XX

7

JÖNKÖPINGSPORTRÄTTET KORT OM...

Victor Egerbo Ålder: 37 år.

Bor: I Barnarp.

Rötterna finns i Värnamo.

Familj: Hustru och två barn.

Gör: Anställd på Erikshjälpen med att hand­ leda de som arbetstränar där. Tidigare har Victor jobbat hos Hela Männi­ skan, där han arbetade med DeLa-butiken.

Intressen: Löpning och fjällvandring (ett foto från Sarek hänger i hans ateljé) är två stora intres­ sen förutom konsten.

”

ånga unga, inte minst killar, mår dåligt.

M Graffiti blir ett sätt att uttrycka sig.

Väggarna i Victors ateljé talar.

8

HÖSTEN 2023

» Albert Ernfrid Persson, möbel­

konstnär och målare som bodde en stor del av sitt liv i Tånnö söder om Victors egen födelsestad.

Han har annars tre förebilder. Den amerikanske grafitti­ nestorn Seen, i dag en gammal farbror.

Banksy, anonym och politiskt engagerad gatumålare, samt Claude Monet, frans­ mannen, kanske mest känd för sina näckrosor. Monet målande ibland i sto­ ra format. Det gillar också Victor Egerbo att göra: – Jag målar med hela kroppen!

Och så berättar han om hur han vinglat hög upp på stegar.

– Får dra ut mina armar, det är

en fördel att vara lång, skrattar han. (Victor är 1,90.)

ALLT BÖRJADE I de unga tonåren

hemma i Värnamo. En del inte helt lagliga saker. Några högst opas­ sande.

– Jag sögs in i subkulturen.

När han var 19 arbetade han som ungdomsledare i pingstkyr­ kan i Värnamo.

– Jag blev ganska snabbt laglig, förstod skillnaden mellan konst och klotter.

– Men visst finns det gråzoner.

Många unga, inte minst killar, mår dåligt. Graffiti blir ett sätt att uttrycka sig.

– I dag verkar det som om intresset för graffiti minskat. Kil­ larna hänger vid datorer, men de vilsna känslorna är detsamma.

Att hjälpa unga att uttrycka

känslor har varit vägledande i de många projekt han varit inblandad i. I kommunen har det varit work shops på Österängen och Öxne­ haga. Och senast Råslätt.

– Jag ville arbeta mer långsiktigt för att kunna utveckla. Så har det blivit just på Råslätt, vi har haft tio träffar och kommer att fortsätta nu till hösten.

RÅSLÄTTSPROJEKTET SKER I sam­ arbete med fritidsgården Under­ ground, som drivs av Råslätts för­ samlingsgemenskap. Det är också där, i källaren på Stadsgården, som man håller till samt med Vätter­ hem och studieförbundet Bilda.

På Råslätt skulle han gärna vilja ha en permanent studio. För snart ska husen där Syret finns rivas. Liksom närliggande kultur­ huset Ödlan. Den nya stadsdelen Skeppsbron växer ju i snabb takt.

Victor är undrande: – Vill man ha kultur? Ateljéer som folk har råd att hyra?

JUST NU

?

KAFFEKOPPENS TEOLOGI »Möt alla människor

där de är – som Jesus möter lärjungarna

»Möt alla i ögonhöjd

VISSTE DU ATT

– som Jesus möter kvinnan vid brunnen

»Möt alla människor

»» ... ordet fika

med respekt – som Jesus möter Sackeus

Kyrko­herde Daniel Jansson Brasks ­kaffekopp.

NYFIKEN PÅ

FIKA

Därför är svenska fenomenet viktigare än många tror Fika handlar inte bara om kaffe och kakor. Det handlar om att ta sig tid för paus och prata lite med varandra.

»Kaffe » är något många gillar och särskilt vi svenskar, vi är ju ändå ett av världen mest kaffedrickande folk. Från mitten av 1800-talet, när kaffepriserna blev vettiga, har vi träffats i ”kaffehus”. Med tiden kom ordet fika att betyda mer än en kopp kaffe. Runtom i världen uppmärksammas ”swedish fika” och många undrar vad det egentligen innebär?

– Det är ett kulturellt ­fenomen som är djupt rotat hos oss och som vi värnar så mycket om, säger ­Henrik Scander, forskare i måltids­ kunskap vid Örebro universitet.

Vi bjuder gärna in vänner på fika, och på våra arbetsplatser fikas det flera gånger om dagen.

Det är stunder för avkoppling och uppladdning, där vi träffas bortom hierarkin, som jämlikar.

– Den svenska fikan är väldigt inkluderande, på arbetsplatser är fikabordet en öppen miljö för människor. Det är då vi löser många av de informella beslu-

ten eller fördelar mycket av den generella arbetsbördan. Det är något som inte ingår i jobbet på något annat sätt, säger Henrik, som menar att vi får en kollektiv sammansvetsning genom fika och skulle gå miste om mycket om vi tog bort fikarasten helt.

– Då tar vi bort det där kittet som gör en arbetsplats effektiv. På sikt skulle vi nog till och med få ett mer individualiserat samhälle, där vi individualiserar vår arbetsinsats, till skillnad från i dag när fikastunden är en central sak vi gör tillsammans. Där och då bygger vi också en idé om att vi samverkar på jobbet och jobbar mot samma mål, säger Henrik.

I LJUSNARSBERGS FÖRSAMLING har kyrkoherde Daniel Jansson Brask ofta sin kaffekopp i handen. Han tycker man löser saker snabbare genom att prata om dem över en kopp kaffe.

”

Foto: NADINE MINNER

– På så vis sparar man tid. Och blir gladare av det, säger Daniel som även myntat begreppet ”kaffe­koppens teologi”. För det finns flera värdefulla funktioner med hans kaffekopp.

– När du sätter dig och pratar och dricker kaffe med någon kan många problem som är stora kännas lite mindre. Det blir mer avdramatiserat. Och det gör att man kan ha det där jättejobbiga samtalet. Det hjälper att ha något att hålla i, kunna ta en slurk, kunna titta ner i kaffet på ett naturligt sätt i stället för att undvika någons blick, säger Daniel, som också brukar skämta lite med folk kring kaffet.

– ”Jaså har du mjölk i kaffet”, utan att folk blir sura förstås. Men det blir en rolig grej och samtalet som följer blir mer avslappnat, säger han.

DANIEL TYCKER GUDSTJÄNSTENS

kyrkkaffe är en av de viktigaste delarna.

– För då diskuterar vi gudstjänsten men också andra saker. Jag får frågor om det jag pratat om. I stället för att folk går direkt hem med funderingar kan vi prata vidare medan vi fikar.

bygger på stavelserna i kaffi, som är en äldre form av ordet för kaffe? Man flyttade helt enkelt om bokstäverna.

KORT OM …

Henrik ­Scander Ålder: 46 år.

Gör: Forskar i måltidskunskap vid Örebro universitet.

Motto i livet: Njutning kommer genom strävan.

Daniel Jansson Brask Ålder: 48 år.

Gör: Är kyrkoherde i Ljusnarsbergs församling.

Motto i livet: Se Jesus i alla.

Blir vi lyckligare av att fika tror du?

– Ja absolut. Bara vi inte äter för mycket kakor, säger Daniel och skrattar.

Sophie Ekman

et hjälper att ha något att hålla i, kunna D Daniel Jansson Brask, kyrkoherde titta ner i kaffet.

HÖSTEN 2023

9

TIDEN Tidsbrist – bara TEMA

en ­föreställning Många av oss lever i en pågående stress. Men bara genom att omvärdera tiden kan du minska stressen, enligt tidsgurun Bodil Jönsson.

Text: Linda Newnham Illustration: Sophie Ekman

10

ÅRSTID 20XX

ÅRSTID 20XX

11

s TEMA TIDEN

KORT OM …

Bodil Jönsson Ålder: 80 år.

Familj: Sambo, tre vuxna barn, fem barnbarn och två barn­ barnsbarn.

Bor: Ensligt utanför Lund.

Gör: Pensio­när som tänker, känner, skriver, lagar mat och cyklar.

Aktuell med: Boken Guldkorn.

12

HÖSTEN 2023

tressen håller många av oss i ett fast grepp. Det är ju så mycket du ska hinna. På jobbet.

I hemmet. Med barnen. För att inte tala om alla roliga, självutvecklande saker som lockar. Och så snurrar du runt där mellan hämtningar, lämningar, tvätt, digitala möten och pastakastruller som kokar över för att mejl skulle besvaras samtidigt. Att torka upp pastavattnet har du egentligen inte tid med heller, för snart börjar yin-yogan du så väl behöver för att varva ner. Barnen måste bara få i sig mat först.

Hjälp! Varför känns det som att tiden aldrig räcker till? Tänk om du bara hade mer tid!

Du har tid, menar fysikprofessorn, författaren och tidsgurun Bodil Jönsson.

– Att vi har ont om tid är ett hjärnspöke, en föreställning, som vi måste vända på, säger hon.

Hon förstår att det kan låta provocerande, men förklarar sig snart.

D

et är nu 24 år sedan Bodil kom ut med sin bok Tio tankar om tid, som lästs av 650 000 svenskar. Sedan dess har hon kommit med en rad böcker, där den senaste heter Guldkorn, och lärt

oss om begrepp som ställtid (tid att ställa om mellan saker) och att se upp för tidstjuvar.

Hennes kloka tankar till trots har den upplevda stressen i samhället bara ökat. I dag kan den närmast betecknas som ett normaltillstånd, framför allt bland unga och kvinnor. Den senaste folkhälsoenkäten visade att nästan fyra av tio unga kvinnor (16–29 år) känner sig stressade. Men Bodil vill att vi stannar upp en stund, och försöker syna tidsbristen.

– Det där med att jaga tid, förutom när man håller på att missa tåget, är urbota dumt. Men det förvränger dessvärre många människors liv och förhindrar mycket av deras lycka. Vill man hänga upp sig på tidens gång gäller det att fokusera på hur den bara kommer till dig. Hela tiden. Den är faktiskt det mest generösa jag vet. Diktatoriskt generös till och med, för man kan ju inte hindra den från att komma.

O

ch det här spelar roll, för din känsla av tidsbrist påverkar hälsan. Den kan yttra sig som panik, det vill säga fasans fasa. Men även den kroniska känslan av tidsbrist sliter.

– Kopplingen mellan upplevd tid och hälsa är mycket stark. Upplever man att man inte har tid

BODILS FEM TANKAR OM TID SOM KAN MINSKA STRESSKÄNSLAN

1

Sluta skylla på tiden Den är inte knapp, du har gott om den! Det går inte att ändra tidens gång, men man blir lugnare av att byta förhållnings­

sätt till den. Se den som något som kommer i stället för något som försvinner.

Den synvändan går inte över en natt, utan kräver övning.

2

Syna din självbild Du liksom andra sprider idealbil­ der av dig själv och ditt liv. Men din bild av hur ditt liv borde vara kan kännas stressan­

de, för den är svår att hinna med att leva upp till.

3

Kör stress­ avvänjning Du har lärt dig och din kropp att det ofta är

bråttom. Som när du ska iväg på morgonen eller bara måste kolla mejlen. Du bär alltså runt på en påfrestande förväntans­ stress. Försök att

syna detta, och påminn dig själv om att ”i detta nu är jag inte stres­ sad”. Vi kan även hjälpa varandra, genom att bli antistressinspira­ törer.

är det ju som att man heller inte har tid att leva. Jag tänker ofta på Gadamers hälsodefinition, ”hälsa är att i glädje vara upptagen med sina livsuppgifter”, vilket ju är totalt omöjligt om man är stressad.

Bodil ber oss därför ha lite perspektiv på känslan ont om tid, och ger oss ett tankeexempel: Anta att du träffade en av dina förmödrar, Una, som levde på tidigt 1800-tal, och ska berätta för henne att du har ont om tid. Då står du alltså framför en Una vars samtida i genomsnitt levde i 35 år. I dag får de allra flesta uppleva sin 70-årsdag. Det vill säga jämfört med Una-­tiden får människor i dag två liv.

Hon arbetade och arbetade, med uppgifter som i dag till stor del utförs av teknik. Bara att tvätta innebar att hon behövde släpa iväg all tvätt några kilometer, ligga och tvätta vid sjön en dag, för att sedan släpa hem den igen. Du behöver bara trycka på en knapp på maskinen så gör den jobbet.

– Kort sagt, att vi inte förstår bättre, utan snurrar runt i detta hjärnspöke, beror på att vi har förblindats av tidsandan. Själv tycker jag att det är genant.

4

Gör upp med tids­ tjuvarna Tidstjuvar kan vara människor som i onödan förhindrar det du vill göra. Det kan också vara energi­

ätare som drar mer än de tillför.

På jobbet kan det vara möten som inte tillför något meningsfullt i förhållande till den tid de tar, eller onödigt omständi­

ga arbetsrutiner.

Du kan själv producera tids­ tjuvar, exempelvis genom dåligt underhåll, som sedan kräver mer tid när du måste göra om allt från

Vi har det så väldigt bra, men ändå inte eftersom vi har fastnat i ett tankemönster.

S

När vi unnar oss mellan­ rum, stunder utan press, kan livets vä­ sentligheter bryta igenom.

”

å vad är det då i tidsandan som gör att vi upplever oss ha så ont om tid?

– Människan har ett antal defekter.

En är vår omättliga ha-galenskap. Den gjorde ingen skada så länge som vi var jägare och samlare, vi kan bara bära omkring på en viss mängd. Men sedan vi blev bofasta har vi kunnat explodera i ”jag vill ha mera, mycket mera.”

Ha-galenskapen omfattade först bara det materiella, men sedan internet och smartphone kom finns nästan allt, även kunskap och nöjen, på en knapplängds avstånd. »

iden är det mest generösa jag T vet. Diktatoriskt generös till och med, för man kan ju inte hindra Bodil Jönsson den från att komma.

grunden. Gör upp med tidstjuvarna.

Ofta oskadliggörs de så snart du pekat ut dem, ”titta en tidstjuv!”, men ibland får du jobba på utrot­ ningen.

5

Unna dig mellanrum Det tar tid att ställa om, även vad gäller inre omställningar av tankar och känslor. Därför behöver vi unna

oss ställtid, mellanrum. Som stunden i hissen eller när du sitter på tåget och uppkopplingen är så dålig att du inte nås av åter­ kommande med­

delanden. När du varken pressar dig själv eller pressas av någon annan kan livets väsentligheter bryta igenom hjärnmyllret.

HÖSTEN 2023

13

TEMA TIDEN

»

– Man kan bli rent matt av allt man skulle ha kunnat göra om man bara ”hann”, om det bara inte var för tiden…

Men det ligger också i tidsandan att man ska vara jäktad och stressad, för alla andra verkar ju vara det.

– Det är banne mig inte lätt att vika av från mönstret. Det är däremot lätt att fastna i tron att det är så det ska vara.

S

jälv förstod Bodil i 30-årsåldern, när hon var mitt i karriären och hade tre små barn, att hon behövde ett annat sätt att förhålla sig till tid. En äldre kvinna talade om för henne att tiden är en existerande ström som inte låter sig påverkas ett dugg av hur du lever ditt liv. Den låter sig heller inte tänjas, det är dig själv du tänjer när du lyckas ”hinna allt”. Hon insåg att vardagsstressen hade satt klorna i henne, och bestämde sig därför för en två månaders timeout.

– Då hittade jag min inre Bodil som tar över i mig vid kris. Hon var herre på täppan i dessa två månader. Jag var inte sjukskriven, men försökte göra det mesta (utom att vara mamma) på rutin, och ägnade mig i stället åt att ändra min inre känsla av att tiden sprang ifrån mig.

Vad gör du i dag när stressen griper tag i dig?

– Akut försöker jag ta mig ut så mycket som möjligt och lite till, och sätter mig sedan i bastun. Stressen kommer igen förstås efter någon timme, men inte lika starkt. Långvarigt har jag som sagt min inre Bodil som styrande skyddsängel. Så helt immun mot stress är jag inte, men nästan.

Vad kan vi andra göra för att omvärdera tiden och därmed minska stressen?

– Den egentliga tiden, klocktiden, låter sig inte omdefinieras. Sekunden är låst med tio siffrors noggrannhet. Får du för dig att du vill omdefiniera tiden är du nära en sanning, men bara nära. För det du egentligen vill göra är att omvärdera livet.

14

HÖSTEN 2023

”Det är lätt hänt att låta andra, som kollegor, grannar och fotbollsklub­ ben, fylla ens liv med en massa ­saker.

Men du äger ditt liv och din tid, på­ minn dig om att du kan och får be­ stämma hur du vill ha det”, säger Sandra.

Foto: DUO STUDIO

Sandra ville maxa tiden – tills kroppen sa stopp För några år sedan gick Sandra Furulunds dagar ut på att skynda sig, och hon sprang ända in i väggen. I dag förhåller hon sig till tid på ett annat sätt.

– Om man vågar pausa klarnar tankarna.

»Är » det något Sandra Furulund har blivit bättre på, så är det att ta vara på tiden. Egentligen kunde hon det redan som ung. Men när Sandra var 23 år hände det som inte fick hända: hennes lillebror Robert dog i en bilolycka.

– Han var en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Händelsen innebar att Sandra insåg att livet när som helst kan ta slut.

– Effekten blev att jag ville leva så mycket det bara gick. Jag ville maxa livet och tiden jag har här på jorden.

ENERGISK OCH AMBITIÖS hade hon nog alltid varit, men nu skruvades tempot upp ytterligare. Livet fylldes av görande och aktivitet. På jobbet var hon snabb och visade gärna framfötterna, allt för att kunna göra karriär som kommunikationsstrateg. På fritiden umgicks hon med vänner, gick på fester, tränade, reste …

– Att vänta till sen existerade inte.

Dagarna gick ut på att skynda sig, för att hinna med mycket.

– Jag skippade ofta frukost för att komma till jobbet så fort som möjligt. Fixade jag en macka så åt

jag den i farten. Jag skyndade mig i trafiken, och väl vid skrivbordet försökte jag maxa. Det fanns inga ställtider, utan det var ett race genom hela dagen. Och när jag till slut satte mig i soffan framför tv:n på kvällen hade jag tankarna på morgondagen, berättar Sandra.

I förlängningen höll det inte.

DET BÖRJADE MED en smärtande huvudvärk som sedan kröp ner i nacke och axlar. Så småningom fick hon migrän, och till slut skrek kroppen stopp allt den kunde genom yrsel och ångest.

– Jag försökte hålla fasaden uppe så gott det gick, men mådde sämre och sämre. Till slut kunde jag inte köra bil mer än en kvart i taget.

2012 konstaterade en läkare att hon var utmattad. Sandra ville inte bli sjukskriven, av rädsla för att inte få förlängt vikariat, men tog en extra lång semester.

– Under de månaderna ändrades min upplevelse av tid. Tiden gick extra långsamt när jag hade smärta i kroppen. Då tänkte jag: Ska det aldrig ta slut?

Sedan dess har hon fått omvärdera sin syn på tid totalt. Hon började väva in små pauser, då hon

”

gick iväg och vilade i några minuter. Och i stället för att skynda iväg på morgonen gav hon sig utrymme att yoga och äta i lugn och ro.

– På så sätt saktade jag in tempot redan på morgonen. Och mellanrummen, som jag lärde mig att tycka om redan då, har jag sedan dess varit noggrann med. När man stressar får man en typ av tunnelseende. Om man tar sig tid att pausa mellan varven klarnar tankarna, så i förlängningen kan jag producera mer och bättre med pauser.

MEN ALLT ÄR inte bara jobb. Sandra

har funderat mycket på vad hon behöver för att leva, inte bara överleva, och är noga med att få in fritid i kalendern. Sedan 2016 driver hon eget, som coach. Innan hon startade upp var det många som varnade henne för att man som egenföretagare måste jobba jämt.

– Men jag gjorde en deal med mig själv om att vara ledig kvällar, helger och ta mina sommarveckor, och så byggde jag upp företaget utifrån det. Det har gått utmärkt.

Min huvudpoäng är att jag väljer själv vad jag vill investera min tid i, och det kan du också göra.

Linda Newnham

KORT OM …

Sandra ­Furulund Ålder: 39 år.

Familj: Sam­ bon Magnus och hunden Ronja.

Bor: Strax utanför Jön­ köping.

Gör: Coachar ambitiösa människor till att leva håll­ bart.

Aktuell med: Boken Planera och reflektera – livskalender för ambitiösa.

Planera och reflektera – livskalender för ambitiösa Sandra ­Furulund, Anna von Kraemer People Stories

iden gick extra långsamt när jag hade T smärta i kroppen. Då tänkte jag: Ska det Sandra Furulund aldrig ta slut?

SANDRAS TIPS FÖR NY SYN PÅ TID OCH MINSKAD STRESS Utvärdera din tid Börja och avsluta dagen med att reflektera, för att utvärdera din tid.

På morgonen, ­innan arbetet, frå­ ga dig följande:

»» Vilka är mina tre viktigaste uppgifter i dag?

(Svaret hjälper dig att vara min­ dre splittrad, och fokusera på rätt saker.)

»» Hur mår jag i dag? Vad behö­ ver jag säga till mig själv i dag?

»» Vad känns stressande och svårt i dag, och

hur hanterar jag det?

»» Vad ser jag fram emot?

(Fokusera på annat än oros­ moln.)

Mot slutet av dagen, fråga dig: »» Vad har jag åstadkommit i dag? Vad är jag stolt över? (Det är lätt att ta sig själv för given, kom

ihåg att klappa dig på axeln.)

»» Vad är dagens insikt eller lärdom?

»» Vad är jag tack­ sam för?

HÖSTEN 2023

15

PORTRÄTTET

Ingvar Carlsson, tidigare statsminister:

Pappas död gjorde mig bättre rustad för svåra situationer Med tiden kan traumatiska händelser, som döden, även stärka en som person. Det insåg Ingvar Carlsson vid ett slags bokslut över sitt liv.

Text: Linda Newnhamn Foto: Theresia Köhlin

”

»Tiden » tar oss närmare slutdestinationen, även om många av oss helst inte vill tänka på det. Så var det även för Ingvar Carlsson, tills pandemin slog till och han insåg hur nära döden låg och lurade.

– Fick jag viruset skulle jag statistiskt sett troligen inte överleva, som äldre man med hjärtmedicin. Var det alltså min tur nu? Först försökte jag tränga undan tanken. Det gick inte. Då vände han på det och reflekterade över dödens betydelse i sitt liv. Han mindes sin morfars första fru, som dog när hon skulle rädda barn som gått genom isen. En tragedi man sällan talade om i släkten.

m olyckan inte inträffat hade jag O inte funnits. Det fick mig att tänka på hur stor roll både döden och tillfälligheter spelar i våra liv.

16

HÖSTEN 2023

– Morfar gifte om sig och fick sju barn till, där ett av dem var min mamma Ida. Så om olyckan inte inträffat hade jag inte funnits. Det fick mig att tänka, på ett filosofiskt plan, hur stor roll både döden och tillfälligheter spelar i våra liv.

Vi ses i Albert Bonniers förlags lokaler, hem åt flera välkända författare. Nu även den tidigare statsministern Ingvar Carlsson, som är aktuell med boken I sällskap med döden. Han fick nyligen ryggproblem och har svårt att sitta still längre stunder, ”så ni får ursäkta om jag står upp och svarar ibland”, men i övrigt är det svårt att tro att Ingvar fyller 90 år om ett år.

DÖDEN ÄR NÅGOT han kom i kontakt med tidigt, när han som 12-åring fann sin pappa liggandes vid kafferosteriets stora maskin. Pappans liv gick inte att rädda.

– Under skrivandet insåg jag att händelsen påverkat mig mer än jag tidigare förstått. Jag har stora minnesluckor från den här perioden, och gick inte på begravningar i många år efter det.

Han såg ett samband med den ångest han alltid känt över att något allvarligt skulle hända de närmaste.

– Men så plågsamt som det var att erkänna kom jag även fram till att pappas död också gjorde mig bättre rustad för de svåra situationer jag skulle råka på längre fram, som när Olof mördades. Och jag lärde mig tidigt att ta ansvar, med min mamma som föredöme, säger Ingvar.

I boken beskriver han sin mamma som en räddande ängel.

»

”Under ett skede av mitt liv trodde jag att religionernas ­betydelse successivt skulle minska. På den punkten hade jag fel”, ­säger Ingvar Carlsson.

ÅRSTID 20XX

17

PORTRÄTTET »

– När jag senare i livet mötte personer som talade om kvinnor som det svagare könet skrattade jag bara.

Efter pappas död slog vardagen till direkt, men min mamma var urstark och tog ansvar. Tre veckor senare arbetade hon på textilfabriken, hon jobbade även extra med att städa trappor, förutom att fixa allt hemma. Det är inte för inte som jag 1994 bildade världens första jämställda regering, konstaterar han.

KANSKE VAR DET det tydliga ansvarstagandet som gjorde att Ingvar så tidigt sågs som en ledargestalt.

Först i scouterna, sedan som SSU-ordförande i Borås, och när han flyttade till Lund för att plugga tillsammans med kärleken Ingrid valdes han till ordförande för den socialdemokratiska studentföreningen.

– Jag lärde mig som sagt tidigt att ta ansvar, och tyckte att det var roligt. Jag kände stolthet när jag var uppe på morgonen och skottade snö innan skolan.

Jag uträttade saker. Men det är klart att det var ett samspel mellan mig och omgivningen som såg något i mig och valde mig.

Han kom att träffa Olof Palme redan 1956. En ung Ingvar fick i uppdrag att möta Olof på tågstationen i Borås, då den senare skulle vara med på SSU-­ distriktets årskonferens. På promenaden in mot stan påbörjades ett samtal som kom att pågå i 30 år. Olof var inte ens 30 fyllda, men redan statsminister Tage Erlanders närmaste medarbetare. Snart kom de även att fånga upp Ingvar, som nu säger att Erlander blev som en andra pappa, en vägledare.

”

Annie Lööf, tidigare Center­ledare, är också på förlaget för att ge intervjuer. ”Vi har faktiskt aldrig setts. Vi tillhör ju olika politiska generationer”, säger hon och ber Ingvar Carlsson att signera ett ex av sin bok.

är man väl tar steget över N till äldreboendet så kommer personen inte tillbaka hem. Det steget är oerhört svårt att ta.

– Utan att Tage själv visste om det lärde han upp två statsministrar till. Sammantaget var vi tre statsministrar i 40 år. Han lärde mig och Olof allt om politik, från de stora ideologiska frågorna till hur det dagliga arbetet skulle skötas, och hur viktigt det var att vara ute i landet och lyssna på människor.

Vad tog du med dig av honom?

– Jag har aldrig träffat någon annan som var så totalt oförstörd av makten. Det är lätt hänt att makt korrumperar, man försöker skaffa sig fördelar, men Tage lärde mig att man i stället ska vara ödmjuk och tacksam inför att man får makt att göra saker.

1969 TOG OLOF Palme över som statsminister, och

Ingvar Carlssons utsågs till utbildningsminister.

Ja, ”Erlanders pojkar” fortsatte hänga samman.

Samtalen och förtroendena dem emellan var många och djupa, på både personlig och politisk nivå – tills den dag då Palme mördades. Man brukar säga att alla svenskar minns var de var och vad de gjorde när nyheten briserade – inte minst Ingvar.

– Det var fredag, jag var trött och gick och lade

18

HÖSTEN 2023

KORT OM...

Ingvar ­Carlsson Ålder: 89 år.

Familj: Frun Ingrid, två döttrar, tre barnbarn och ett bonusbarnbarn.

Bor: Tyresö.

Gör: Pensionär. Före detta statsminister (S), som tog över efter Olof Palme 1986.

Aktuell med: Boken I sällskap med döden”, Albert Bonnier förlag.

mig tidigt. Efter ungefär en halvtimme ringde telefonen.

På fredagskvällar brukade det vara berusade typer som ringde och ville läxa upp stats­rådet, så jag svarade lite vresigt hallå. Det var Ulf Dahlsten som sa att Olof Palme hade skjutits på Svea­ vägen. Är han död, frågade jag. Ja, det är han, svarade Ulf. För Ingvar var det två besked i ett: En av hans allra närmaste vänner var död.

Och som vice statsminister låg ansvaret för landet nu på honom.

– I taxin in mot stan funderade jag mycket över detta på ett personligt plan, men från det att jag steg ur bilen vid Rosenbad och upptäckte att polisen inte hade säkrat området fick jag ägna mig åt att ta ansvar som officiell person. Jag fick egentligen aldrig möjlighet att bearbeta sorgen.

Vad händer med en sorg när den inte får utrymme att finnas?

– Det finns en lärorik skillnad för mig mellan mordet på Olof och det på Anna Lindh, som också var en djupt tragisk händelse. Anna var en lysande person och politiker, jag är övertygad om att hon annars hade blivit Sveriges första kvinnliga statsminister. Men mordet på Anna klarades upp, vi vet vad som hände, mördaren fångades in och dömdes.

Då kan man bearbeta händelsen. Med Olof är det annorlunda, det är svårt att komma till ro med det.

Mordet tas upp om och om igen, och det kommer ständigt nya konspirationsteorier, vilket faktiskt är ganska plågsamt. Jag har fortfarande svårt att se bilderna från Sveavägen med blodet på gatan. Det river upp sår.

Men livet stannade inte, tiden fortsatte ticka, och Ingvar Carlsson fick kavla upp ärmarna och ta ansvar.

Igen. Precis så som han lärt sig som ung.

– Praktiskt var jag väl förberedd, men mentalt var jag helt oförberedd. Jag hade aldrig haft en tanke på att ta över som statsminister. Den dag Olof slutade med politiken, hade även jag tänkt att gå.

1995, EFTER NÄSTAN tio år som statsminister, bestäm-

de sig Ingvar Carlsson för att avgå.

– Jag har inte ångrat en minut att jag lade det politiska livet bakom mig. Förutom olika uppdrag har vi kunnat resa, åka till fjällen, Gotland och bila i Europa.

Resandet slutade dock när hans älskade fru Ingrid, som han träffade redan 1956, fick diagnosen alzheimer. Och här kommer han till den riktiga smärtpunkten i boken. Ingvar berättar att han funderade länge innan han bestämde sig för att ha med detta kapitel.

– Vi har alltid haft vårt privatliv för oss själva. Det sista jag vill är att lämna ut henne. Samtidigt tänkte jag att det kanske kan hjälpa någon annan att se lite klarare.

För om Ingvar många gånger i livet mött den plötsliga, brutala döden, följer han nu den långsamma

”Mamma ville gärna gå i kyrkan på söndagar, men jag hade mitt fotbollsintresse. Vår kompromiss var att om jag gick i söndagsskolan och hon på högmässa, så fick jag klockan 12.25 sätta mig på cykeln och dra till planen för att se Elfsborg spela. Men jag fick med mig många värderingar från kyrkan”, säger Ingvar Carlsson.

vägen. De första minnesstörningarna ville de båda vifta bort.

– Jag såg, men hade svårt att förlika mig med det, även om jag innerst inne visste vad som pågick. Bättre dagar är det lätt att hoppas, men den här sjukdomen tar inte paus. Den fortsätter ta ifrån människan förmåga efter förmåga. Ibland vilar den på en platå, men sedan tar den fart igen.

Du vittnar om hur ångestfyllt det var att fatta beslutet att Ingrid skulle få komma till ett hem. Det var nästan så att du själv gick under av oro och sömnbrist innan ni bestämde er. Varför?

– Jag tror inte jag är ensam om de här känslorna: Förnuftet sa att det var nödvändigt, men det kändes samtidigt som ett svek, för när man väl tar steget över till äldreboendet så kommer personen inte tillbaka hem. Det steget är oerhört svårt att ta, för båda. Men i dag vet jag att det finns en risk med att vänta för länge, för man kan som enskild person aldrig ge den omvårdnad som utbildad personal på boendet kan, kvaliteten på den vården är helt överlägsen.

MEN TIDEN DE fått tillsammans sedan Ingrid flyttade har också varit värdefull.

– Vi har fått många fina dagar tillsammans, kunnat

gå ut på promenader, sitta på bänken i parken, titta på fåglar och lekande barn och samtalat. Hade du mött oss på en av våra promenader hade du sett ett vanligt, äldre par. Men när vi kommer tillbaka till hemmet säger hon ”vad är det här för hus?”. Och nu är det nog slut på den tiden. Nu är vi inne i en svår period.

Hur känns det för dig?

I sällskap med döden Ingvar ­Carlsson Albert Bonnier förlag

– Jag har i tio år vetat att det blir värre, så jag är mentalt förberedd. Man kan vända på det och säga att i tio år har vi lyckats klara sjukdomen ganska bra.

Vad tror du händer efter döden?

– Jag tror att det är slutet, jag tror alltså inte att jag kommer att leva vidare på något annat sätt. Men jag vill gärna leva vidare i andras minne.

Du har nu gjort ett slags bokslut över ditt liv. Har det varit ett bra liv?

– Ja, det har det. Ett mycket bra liv.

Vad drömmer du om nu?

– Varje år sätter jag mig på nyårsafton och funderar över året som gått, och på nyårsdagen tänker jag på vad jag vill göra framåt. Det kan vara alltifrån resor till saker jag vill göra annorlunda. Nu för tiden är det av förklarliga skäl inte så vidlyftiga saker. Men jag tror det är viktigt att drömma, planera och ha visioner, ta vara på tiden. Det gör livet roligare att leva.

HÖSTEN 2023

19

LIVSKUNSKAP VEM? Lovisa Andersson, 29, som med varsam hand och återbrukskärlek renoverat den gamla sekel­skifteskolan utanför Kalmar tillsammans med sambon Daniel Fisch:

Vi ville ha ett hus med själ Text: Sophie Ekman Foto: Lovisa Andersson

”

»Förmodligen » var Lovisa Anders­ son och hennes sambo Daniel Fisch ensamma om att se hur fantastisk den fallfärdiga skol­ byggnaden från 1896 var. Lovisa hade hittat huset på Hemnet, som ett bihang till ett mer beboligt hus i Ölvingstorp, en liten by 1,5 mil söder om Kalmar.

– Vi hade letat länge efter ett hus som inte hade renoverats sönder, som hade mycket historia kvar. Vi ville ha ett hus med själ, berättar Lovisa.

Så en höstdag 2019 letade sig ljuset in genom de höga spröjsade fönstren och väckte både damm och drömmar till liv. Det var här de ville bo. Lovisa och Daniel fick köpa den 300 kvadratmeter stora skolbyggnaden för en billig peng.

Därefter har all ledig tid hand­

lat om att renovera drömhuset.

Tillsammans med dottern Nomi kunde de äntligen flytta in tre år senare, julen 2022.

– Det kanske låter klyschigt men en sådan här grej handlar väldigt mycket om resan. Vi kan titta tillbaka och tänka ”hur orkade vi?” och ”hur kunde vi tycka att det var härligt?”, säger Lovisa som nu kan förstå att folk tyckte de var ”lite knäppa i huvudet”.

– Men jag tror vi hade samlat på oss en så stor längtan för att ta oss an ett sådant här projekt.

BESLUT ATT KÖPA och renovera

ett gammalt hus kan i många fall vara betydligt mer emotionellt än rationellt, men Lovisa och Daniel hade både kunskap och erfarenhet. Tillsammans hade

et kanske låter klyschigt men en sådan här D grej handlar väldigt mycket om resan. Lovisa

20

HÖSTEN 2023

de renoverat två äldre lägenhe­ ter och redan som 19-åringar byggde de ett litet hus bredvid Lovisas föräldrars sommarstuga på Öland. Byggnadsintresset var stort och Lovisa jobbade då heltid med inredning och styling hos en mäklarfirma.

Nötta trösklar som vittnar om tidigare generationers flit. En hög bröstpanel som dammats av så många gånger att det satt spår i boaseringen. Knarrande golv­ plankor och slitna golv, allt sådant är bevarad charm i Lovisas och

Daniels ögon – spår av liv som ger huset sin själ.

– Och det är mycket därför vi ville ha ett gammalt hus byggt med gamla metoder. Jag anser att an­ vänder man rätt material får man inte slitage, man får i stället liv och patina på ett sätt som är vackert, säger Lovisa.

I stort sett har de gjort all reno­ vering själva, med hjälp av Lovisas pappa som är byggmästare och rörmokare och elektriker när det behövts. För att kunna bo i skolan har planlösningen anpassats, till

NU & DÅ Den fallfärdiga skolbyggnaden från 1896 har målats om med linoljefärg och blivit bostad åt L ­ ovisa Anders­son, Daniel Fisch och deras dotter Nomi.

» HÖSTEN 2023

21

LIVSKUNSKAP » exempel har ett klassrum blivit

vardagsrum, gymnastiksalen har delats upp i sovrum och bibliote­ ket är numera badrum. Genom hela resan har husets själ fått visa dem vägen. De har inte rivit saker om de inte måste och tagit vara på allt de kunnat och byggt om.

– I vårt hus finns det lister som är skarvade flera gånger. Så gör man egentligen inte i dag. Men det är fint i mina ögon, säger Lovisa, som är noga med vilket material de plockar in.

– Blir det en repa i vårt massiva träbord blir jag inte ledsen, för det är vackra spår av livet som händer.

Det blir så mycket lättare att leva i ett sådant hus också, påminner hon.

– Det får hända saker, för det gör inget. Det blir en del av historien i huset.

EN GÅNG I tiden var skolhuset byg­ dens stolta mittpunkt. Efter reno­ veringen är det kanske vackrare än någonsin där det står, nymålat i ljusgrå linoljefärg och med nykittade fönster, mellan åkrar, stengärdsgårdar och hundraåriga träd. Det hade tur som försiktigt blivit återställt av människor som värnat om husets historia.

– Hela vinden och hallen är full med meddelanden. Om jag är i källaren och röjer hittar jag alltid något nytt som folk ristat in i put­ sen, säger Lovisa.

Det är små handskrivna häls­ ningar från alla som bott eller jobbat i skolan, byggherrar och inte minst barnen som gått där.

– Det är så sjukt att tänka på att de hopp­ ats att någon kommer hitta deras meddelande i framtiden.

Ett fönster i vardags­ rummet stod länge öppet under renoveringen och hon återkom ofta dit av olika anledningar. Så en dag när de skulle sätta på fodren igen ser hon plöts­ ligt att det sticker ut en liten lapp.

– Det är en pytteliten hopvikt lapp som det står ”minne” på.

I lappen går det att läsa vem som byggt huset, vilket år och vad det kostat. Det är såklart en väldigt betydelsefull lapp.

22

HÖSTEN 2023

Med gediget material från olika bortskänkeskök och några gamla garderober byggde Lovisa och Daniel sitt drömkök i en av skolsalarna.

Nu sker bokläsning här.

Spår av ett annat liv.

På lappen som satt inkilad i ett av fönstren står detaljer om huset att läsa.

En annan historia handlar om skolflickan Vallis som ristade in sitt namn på väggen år 1925.

– Det var ett ovanligt namn så jag sökte på det på en släktforsk­ ningssida i kombination med årtalet.

Det visade sig att Vallis och hen­ nes tvillingbror Kurt varit elever i skolan och Lovisa lyckades senare få kontakt med hennes son som gärna vill hälsa på.

– Jag gillar att kolla tillbaka i ti­ den, jag tycker man gjorde mycket bättre förr.

I LOVISAS OCH Daniels värld är det inte mycket som är ”gammalt skräp”.

– Det är så kul att utmana sig själv att ta tillvara på saker. Finns det lite spill sätter tankarna igång, ”vad kan man göra? en skärbrä­ da?”, säger Lovisa som alltid haft lätt för att se potential i gamla saker. Som liten fick hon pyssla med sin pappas spillvirke. Han har varit och är en stor inspira­ tionskälla.

– Det handlar nog mycket om kreativitet. Jag tycker det är fruktansvärt kul. Och på något vis blir världen roligare när den är lite begränsad. När jag vet att jag har lite gammal klinker till ett projekt blir det en lek av det hela, en rolig utmaning, säger hon och lyfter stolt upp armarna.

Klassrum har blivit vardagsrum.

5

STEG MOT ÅTERBRUK 3

Så här får du in mer återbruk i ditt liv, tipsar Lovisa:

Vad gör något till skräp? Bara för att det inte behövs där och då behöver det inte ses som skräp. Sälj, skänk eller hitta en ny funktion.

1

Steg ett är att få in ett nytt tänk i hjärnan.

Det finns fler alternativ än att slänga och köpa nytt.

4

Laga det som går sön­ der. Och se till att det som kommer in i ditt hem är av hållbara material som faktiskt går att laga.

2

Behöver du köpa något?

Få in rutinen att kolla på säljsidor­ na på nätet först.

Eller lägg ut en efterlysning. Allt går att både sälja och köpa på Market­ place. Verk­ ligen allt!

5

Leta bland grejerna du har hemma och se om du kan hit­ ta en ny funktion eller utseende med hjälp av lite kreativitet.

Hål? Fram med tråd och nål!

”

Foto: ANSONSAW/ GETTY

lir det en repa i vårt massiva träbord blir jag inte ledsen, B för det är vackra spår av livet som händer.

– Den här blusen sydde jag i dag av en gammal duk.

Lovisa tycker det är sorgligt hur vi förhåller oss till det vi äger.

– Jag vet inte hur det kunnat bli så fel, detta slit och släng. Man kan köpa en tröja för 49 kronor och då ser man inte värdet i att sätta sig ner och laga ett hål. Jag hoppas kläder kommer kosta lite mer i framtiden, då kanske vi försöker laga mer. Vi har ett skevt sätt att tänka kring vår konsumtion, vi måste lära oss att tänka annorlun­ da, tycker Lovisa som har svårt att köpa något nytt numera.

– Det kan vara lite jobbigt. Men jag köpte nya skor till Nomi för ett tag sedan.

Alltmer har miljöaspekten blivit en drivkraft och via hennes Instagramkonto inspirerar hon dagligen till återbruk. Hon försö­ ker få fler att se alla möjligheter.

– Varför skulle någon lyssna på mig om jag säger ”behåll dina gamla fönster”? Men jag hoppas och blir jätteglad om någon tar till sig av det, säger hon ödmjukt.

FÖRUTOM MER ÅTERBRUK i världen drömmer Lovisa om ett orangeri och en lummigare trädgård. Och att renovera klart lärarbostaden på vinden.

– Daniel drömmer om fler djur.

Vi har bin och kaniner, så det blir kanske även ankor och höns.

KORT OM

Lovisa Andersson Ålder: 29 år.

Bor: Ölvings­ torp utanför Kalmar.

Familj: Sambo Daniel Fisch, dotter Nomi, 6 år.

Gör: Fotograf, inredare och kreatör.

Motto i livet: Stanna alltid vid alla loppis­ skyltar.

Instagram: Lovisafurubo

Sedan saknar vi en lada, och hade egentligen velat ha större tomt, säger hon.

Det var huset i Ölvingstorp som fick bestämma vart de skulle flytta. Då hade de ingen aning om platsens och framför allt männi­ skornas betydelse.

– Vi förväntade oss inte att den här byn skulle vara så fantastisk.

Det finns en så fin gemenskap, och nu börjar vi bli som alla andra här och vill verkligen vara kvar.

Hade det inte varit för det hade vi kunnat titta efter ett nytt projekt, för vi älskar att ha att göra. Men känslan är att det inte blir bättre än så här. Det har för många rätt, säger Lovisa.

HÖSTEN 2023

23

5

BOKTIPSET

BÖCKER SOM VÄCKER TANKAR OM TIDEN

Vad sägs om att ta sig lite tid att läsa en bra bok? Här är fem ­berättelser som alla ger olika perspektiv på tiden och väcker många spännande tankar.

Text: Sophie Ekman

Hundra år av ensamhet Gabriel García Márquez Wahlström och Widstrand

»I» Hundra år av ensamhet bryts tidens regler och generationers öden flätas samman. Denna roman, som vunnit Nobelpriset, tar oss med till den fiktiva staden Macondo. Här får vi följa familjen Buendías livsresa och samtidigt de större historiska och sociala förändringarna som sker i Colombia och Latinamerika. Världar kolliderar, händelser upprepas och öden vävs samman på sätt som får oss att ifrågasätta om tiden verkligen är linjär. En bok som får oss att tänka på tidens komplexitet och dess påverkan på mänskliga öden.

Färskt vatten till blommorna Valérie Perrin Éditions J

»I» en fransk by lever kyrkvaktmästaren Violette Toussaint ett lugnt liv, med en intressant filosofi: ”Efter att grindarna stängts tillhör tiden mig. Det är en lyx att vara ägare till sin egen tid. Det kanske är den största lyx en människa kan unna sig.” Besökare och lokala invånare samlas gärna i hennes kök för en pratstund. Violette är bra på att lyssna. Hon är också bra på att dölja sitt förflutna. När hon börjar hjälpa en poliskommissarie att reda ut mysteriet med sin bortgångna mamma kommer hennes tragiska historia fram. En känslosam skildring om att trots svåra förluster hålla fast vid tron på glädje. Men också om att ta konsekvenser, för är det så enkelt att man kan skaffa sig ett nytt liv?

24

HÖSTEN 2023

VISSTE DU ATT…

»» ... Solvej

­ alle, född B 1962, för­ svann från ramp­ ljuset sedan hon skrivit ett av den danska litteraturens mest lov­ prisade verk, Enligt lagens bokstav: fyra berättelser om människan (Trevi 1994).

Det ryktades dock länge om att Solvej Balle skrev på den stora romanen.

Nästan trettio år senare utkom så den första delen i en planerad septologi, Om uträkning av omfång.

Foto: ASMUS OLIVER LEWIS

Där pendeln har sitt fäste Mikael Kurkialas Verbum

»Mikales » Kurkialas första bok När själen går i exil har fått många att reflektera över religionens betydelse över tid. Här berättar Mikael om människans behov av en tro, inte minst i vårt moderna samhälle med ekologiska och existentiella kriser. Den fristående fortsättningen Där pendeln har sitt fäste handlar om den goda och hoppfulla platsen, eller tillståndet, dit själen kan återvända. I stället för att tänka kortsiktigt och mest på oss själva, kan vi hitta vårt personliga uppdrag och ta ansvar för den värld vi under en kort tid är en del av. Det skapar hopp om en meningsfull och hållbar framtid.

Om uträkning och omfång 1 Solvej Balle Wahlström & Widstrand

»Tara » Selter lever en lycklig tillvaro med sin man Thomas på franska landsbygden. Men så vaknar hon upp den 18 november, dag efter dag. För henne går tiden, men inte för någon annan. Människor omkring henne beter sig exakt likadant, om och om igen. Men Taras inre landskap förändras, hur hon förhåller sig till sin situation. Hon tröttnar på att återge för Thomas vad de sagt och gjort.

Till slut gömmer hon sig i ett rum och skriver boken vi läser. Hur ska hon kunna ta sig ur upprepningen, kan vi som läser hjälpa henne? En hisnande berättelse av danska författaren Solvej Balle, om tiden som gått sönder.

Sanningen om ostrondykerskan Caroline Säfstrand Forum

»En » relationsroman som pendlar mellan nutid och dåtid. Vi får följa författaren Inez som efter att hennes granne gått bort bestämt sig för att döstäda sitt hus och skriva sin sista bok. Men när Inez ramlar och får problem med höften tvingas hon anlita städerskan Meja för att hjälpa henne rensa. Samtidigt som Inez på ålderns höst måste försonas med sitt förflutna, famlar Meja vilset efter en framtid. En udda vänskap uppstår som förändrar bådas liv. Caroline Säfstrand väcker känslor genom att skriva om sådant som skaver i våra liv och gör det svårt att gå vidare.

KRÖNIKA

Åh, vad svårt det är att leva – och att försöka göra rätt

FÖR DET SPELAR roll vad jag äter, hur jag reser och vad jag väljer att konsumera. Dessutom är valet att inte göra något, också ett val. Kanske är passivitet den största och mest aktiva motståndshandlingen? Men passivitet när rättigheter kränks är att legitimera det som sker.

Världen är komplex. Vart ska vi utkräva ansvar för ekonomiska kriser, flyktingkriser och klimatkrisen när få globala organisationer är demokratiskt uppbyggda? De flesta styrs av representanter från alla länder, utan att vi fått rösta fram den som ska representera oss? Det lämnar oss i en situation där vi vet att det krävs globalt ansvarstagande, men hur?

Ingen människa kan någonsin leva utan att finnas i relation till andra människor. Vi är alla del i samma värld och vetskapen om orättvisa gör något med oss. Det gör ont, vi blir medvetna om vår egen situation. Om vi på allvar tar in kunskapen om hur det ser ut i världen så kan vi förstå att det finns ett arbete att göra.

Pandemin visade hur fort en omställning kan gå.

Hur livet snabbt och plötsligt kan förändras. Mänskligheten har kapacitet till stordåd och jag vill tro att vårt hopp ligger i närheten till andra människor. Vi förfinar råvaror, lyfter fram den vackra naturen, delar med oss av resurser.

Foto: ANDREY POPOV/MOSTPHOTOS

M

änskliga rättigheter är kampen för ­varje människa i hela världen. Och därmed är det en fråga om makt. Det är ett ord som för många upplevs som negativt, men jag vill att vi ska våga tänka på annat sätt. Därför att varje individ behöver ha makt över sitt liv. För om jag inte har makt eller använder den på ett klokt sätt, vad händer då? Utan makt är jag maktlös.

Visserligen finns det många situationer där vi önskar att någon annan kunde fatta beslut åt oss, eftersom valen är många och konsekvenserna oöverskådliga. Men vi behöver självständighet och möjlighet att påverka vårt liv.

Makt över mitt liv handlar om att fatta beslut om kropp, tid, sätt att leva och de relationer och traditioner som jag önskar ha. Samtidigt är makt över mitt liv också i viss mån makt över andras liv eftersom vi inte är självständiga öar. Att maktfullkomligt strunta i gemensamma regler, lagar och avtal är – omöjligt!

Vi hör samman och jag vill tro att det är hela poängen.

”

et spelar roll vad jag äter, hur D jag reser och vad jag väljer att konsumera. Dessutom är valet att inte göra något, också ett val.

Vi tar också alldeles för mycket plats, vi gör åt alldeles för mycket energi och i jämförelse med många andra levande varelser lämnar vi världen med minusresultat på resurskontot. Det förbinder oss till ansvar och det ger oss en uppgift.

GLOBALISERING SKAPAR PÅ många sätt en komplex

värld utan tydliga ansvarstaganden, men det skapar också mänskliga kopplingar på individnivå. Där vi vet mer, kan känna mer och därmed också ta ansvar för den del som vi kan påverka. Vi hör samman och jag vill tro att det är hela poängen. Ingen är fri förrän alla är fria. Och det är tillsammans som vi kan förändra både små och stora saker.

Frida Olsson Sandahl

Präst i Svenska kyrkan Jönköping HÖSTEN 2023

25

KALENDARIET

Välkommen i allhelgona Fredag 3 november Dunkehalla kapell och kyrkogård 10.00– Kapellet öppet 18.00 Möjlighet till ljuständning.

?

VISSTE DU ATT

»» ... requiem, rekviem eller dödsmässa, även anniversa­ rium eller själa­ mässa, är en katolsk mässa över en död.

Själva ordet requiem är latin och betyder vila, och mässan kallas så efter inlednings­ orden Requiem aeternam dona eis Domine (”Giv dem evig vila, Herre”).

Mässans fokus ligger på bön för de avlidna.

Källa: Wikipedia

15.00

Andakt

17.00

Andakt

11.00– 18.00

Fika vid kapellet

Ljungarums kyrka och kyrkogård 10.00– Kapellet öppet 18.00 Möjlighet till ljuständning.

11.00– 18.00

Fika vid kapellet

Skogskapellet och skogskyrkogården 10.00– Kapellet öppet 19.00 Möjlighet till ljuständning.

18.00 Musikgudstjänst Gräshagens kyrkokör under ledning av Edward Eklöf.

11.00– 16.00

Fika vid huvudentrén

Slottskapellet och slottskyrkogården 10.00– Kapellet öppet 16.00 Möjlighet till ljuständning.

11.00– 18.00

Fika vid slottskapellet

Östra kapellet och Östra kyrkogården 10.00– Kapellet öppet 18.00 Möjlighet till ljuständning.

17.00

Andakt

11.00– 18.00

Fika vid ekonomibyggnaden

Lördag 4 november Alla helgons dag Dalvikskyrkan 18.00 Musikgudstjänst Dunkehalla kapell och kyrkogård 11.00– Kapellet öppet 19.00 Möjlighet till ljuständning.

16.00

Andakt

11.00– 19.00

Fika vid kapellet

Ekhagskyrkan 18.00 Minnesgudstjänst Med musik och ljuständning.

26

HÖSTEN 2023

Järstorps kyrka 18.00 Minnesgudstjänst Kristine kyrka 11.00 Högmässa Kristine kyrkokör medverkar.

18.00

Verdis requiem Läs mer här bredvid.

Biljetter: Smot.se

Ljungarums kyrka och kyrkogård 11.00– Kapellet öppet 19.00 Möjlighet till ljuständning.

18.00 Minnesgudstjänst

Med musik, ljuständning och namnuppläsning.

11.00– 19.00

Fika vid kyrkan

Skogskapellet och skogskyrkogården 11.00– Kapellet och krematoriet 19.00 öppet Ljuständning och stillhet i kapellet. Stråkmusik under eftermiddagen i kapellet från 14.00.

17.00 Musikgudstjänst i kapellet Stråkkvartett, Lena Robért, sång.

11.00– 19.00

Fika vid både kapellet, krematoriet och huvudentrén

Slottskapellet och slottskyrkogården 11.00– Kapellet öppet 19.00 Möjlighet till ljuständning.

14.00

Andakt

16.00

Andakt

11.00– 19.00

Fika vid slottskapellet

Sofiakyrkan 11.00 Högmässa 19.00 Musik till tröst och glädje Medverkande: Sofia kyrko­ kör under ledning av Claes Sandström. Östra kapellet och Östra kyrkogården 10.00– Kapellet öppet 19.00 Möjlighet till ljuständning.

14.00

Andakt

16.00

Andakt

11.00– 19.00

Fika vid både kapellet och ekonomibyggnaden

Tänd ett ljus i en av våra öppna kyrkor.

Söndag 5 november Alla själars dag Bymarkskyrkan 16.00 Mässa för själen Dalvikskyrkan 10.00 Gudstjänst Ekhagskyrkan 09.30 Mässa Gräshagskyrkan 16.00 Minnesgudstjänst Kristine kyrka 11.00 Högmässa Jönköpings oratoriekör.

... Verdis requiem Datum: Lör­ dag och sön­ dag 4–5/11.

Tid: 18.00.

Plats: Kristine kyrka.

Biljetter: Endast via smot.se Speltid: 1,5 timme utan paus.

Medverkande: Jönköpings sinfonietta; Ewa Strusin­ ska, dirigent; Hanna Schön, skådespelare; Mathias Lith­ ner, skådespe­ lare.

Solister: Julia Sporsén, sopran; Elisa­ beth Jansson, mezzosopran; David Danholt, tenor; Johan­ nes Weisser, baryton.

Körer: Jön­ köpings kammarkör under ledning av Annica Sjö­ strand; Kristi­ ne kammarkör under ledning av Karin Edwardsson.

Foto: GUSTAF HELLSING/IKON

18.00

Verdis requiem Läs mer här bredvid.

Biljetter: Smot.se

Ljungarums kyrka 11.00 Gudstjänst Råslätts kyrka 11.00 Minnesmässa Sofiakyrkan 11.00 Högmässa Österängskyrkan 16.00 Mässa med ljuständning

Konserten genomförs i samarbete med Smålands musik och teater

Foto: MATS BÄCKER

FAKTA OM

HALLÅ DÄR! ... Mellika Melouani Melani, regissör för allhelgonakonserten i Kristine kyrka den 4 och 5 november:

”Kontrasterna gör Verdis requiem oerhört starkt” Varför föll valet på Verdis requiem?

– Det kändes självklart när ­Marit Strindlund, tidigare konstnärlig chef för musik på Spira, lade fram förslaget. Musiken är så oerhört stark. Vissa partier, som Dies Irae, är verkligen omskakande och fångar lyssnaren i sitt grepp utan att släppa taget. Andra väcker mer förtröstan, och kontrasten som uppstår blir en upplevelse som bara musik kan skapa. Dessutom är det ett djupt personligt verk – Verdi skrev det till minne av en älskad vän, så känslorna som förmedlas är verkligen äkta.

Hur skiljer sig det här verket mot andra kompositioner av Verdi?

– Han hade kommit långt i sitt konstnärskap när han skrev den. Många av hans operor har berättelser och tydliga scener, men med åren jobbade han mer med att skapa helheter, på samma sätt som exempelvis Wagner. Här finns ingen berättelse som sådan.

Snarare är det en musikalisk uttolkning av den katolska begravningsritualen.

Som operaregissör har du ofta vävt in människors personliga berättelser i klassiska operor. Får publiken uppleva det även nu?

– Ja, men inte på samma sätt. En

konsert har andra förutsättningar än en hel operauppsättning. Dessutom ger verket inte så mycket utrymme för att lägga till saker. Men vi har samlat in en del upplevelser från människor i Jönköpings län, om att själv vara nära döden eller att förlora någon anhörig. De finns med som inspiration i de berättelser som skådespelarna framför under konserten. Men det handlar om korta, kärnfulla stycken som kompletterar musiken på ett symboliskt plan och bidrar till konsertens relevans här och nu.

Vad hoppas du att publiken tar med sig?

– Förhoppningsvis en känsla av tröst, och en närhet till människor man förlorat. Ett rekviem är ju inget hemskt, snarare något fantastiskt – ett sätt att närma sig erfarenheter som inte riktigt går att sätta ord på. Jag är otroligt glad över att få vara med och ge liv åt den här musiken.

Mats Fäldt

Fotnot:

»» Texten tidigare är publicerad i maga­ sinet Scen som ges ut av Kulturhuset Spira. Konserten arrangeras av Kultur­ huset Spira i samarbete med Svenska Kyrkan i Jönköping.

HÖSTEN 2023

27

BEGRAVNINGSOMBUD VEM? Birgitta Sandgren tycker ­att ­jobbet som begravningsombud är för ­spännande för att sluta:

Det verkar som kommunen inte tror att vi dör Text & foto: Erik Lindfelt

»Vi » har slagit oss ned på fika­ platsen utanför kyrkogårdsför­ valtningens byggnad vid Östra kyrkogården. Ibland får vi avbryta samtalet när någon av kyrkogår­ dens stora maskiner dånar in.

Flera av de anställda kommer fram och hälsar: som begravningsom­ bud är Birgitta Sandgren känd på kyrkogårdarna.

Begravningsombud? De flesta ser nog ut som fågelholkar …

– Ja, få känner till vad det hand­ lar om. Litet märkligt, funderar Birgitta Sandgren som försöker förklara så gott det går.

Vad handlar det om då?

Jo, begravningsombuden ska ta tillvara intresset hos dem som inte är medlemmar i Svenska kyrkan.

Alla som har inkomst – oavsett om man är kyrkomedlem eller ej – betalar ju en särskild begrav­

ningsavgift. De pengarna går till Svenska kyrkan som har ansvar för begravningsverksamheten i alla landets kommuner utom två.

Staten har lagt ut verksamheten på entreprenad kan man säga.

Kyrkomedlemmarna kan vara med och påverka genom kyrko­ valen som avgör vilka som ska styra över bland annat kyrkogår­ darna.

– Jag ska som ensam person före­träda alla andra, över hälften av befolkningen i Jönköping för­ samling, konstaterar Birgitta.

ATT VI VALT Östra kyrkogården

är ingen tillfällighet. Här ligger Jönköpings enda muslimska begravningsplats. Alla gravar är vända mot Mekka. Men platserna håller på att ta slut. Bland annat därför har Jönköpings församling

DET HÄR GÖR ETT BEGRAVNINGSOMBUD »» Kontrollerar att begravnings­ avgiften går till begravningsverk­ samheten och inte används till övrig verksamhet.

Begravnings­ avgiften är i år drygt 25 öre per intjänad hund­ ralapp för alla 28

HÖSTEN 2023

utom i Stock­ holms stad och Tranås kommun (där sköter inte kyrkan begrav­ ningsplatserna, utan är av his­ toriska skäl en kommunal ange­ lägenhet). »» Granskar hur begravningar

fungerar för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. »» Undersöker önskemål från dem som inte tillhör Svenska kyrkan. »» Informerar om verksamheten till dem inte tillhör Svenska kyrkan.

»» Håller kontakt med andra trossamfund och berörda parter. »» Utses av Läns­ styrelsen. »» Ska finnas i alla församlingar, utom då i Stock­ holms stad och Tranås kommun.

Birgitta Sandgren, 78, kontrollerar verksamheten för begravningsplatserna i Jönköpings församling och ytterligare de fyra församlingar som finns i Jönköpings kommuns västra del.

planerat för en utvidgad kyrkogård vid Järstorp där kyrkan äger mark.

Men i somras sa Länsstyrelsen nej efter att grannar överklagat. Med andra ord kommer det att ta tid innan den blir verklighet, om den ens någonsin blir det.

– Jag hade funderat på att sluta, men just planerna på utvidgning till en stor kyrkogård tyckte jag var spännande.

– Det finns inga andra planer, trots att kommunen växer. Det verkar som kommunledningen inte tror att vi dör, skrattar hon.

Birgitta är själv 78. Hon blev begravningsombud vid millennie­ skiftet – alltså när Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka.

Det var då som funktionen med begravningsombud infördes. Hon ringde själv till Länsstyrelsen och anmälde sitt intresse.

– Det är en spännande uppgift, säger hon.

Birgitta lägger ner ett par hundra timmar om året på att vara begravningsombud. Betalt får hon från respektive församling (via begravningsavgiften). I Jönköping har hon varje månad möte med församlingens kyrkoherde och kyrkogårdschef.

– Jönköpings begravningsplat­ ser är bland de mest välskötta i landet. Personalen är så professio­ nell på att möta allmänheten.

– Service är ju A och O. ÖVERLAG VERKAR ORDNINGEN med

att Svenska kyrkan sköter begrav­ ningsplatserna fungera väl. Men det hindrar inte att det finns kri­ tiska synpunkter. Principiella. För hur rimligt är det att ett enskilt samfund har hand om något som gäller alla?

– Jag hör fler och fler som ifrågasätter, det verkar jäsa, menar Birgitta.

– Är det förenligt med religions­ frihet och demokrati? På vissa platser – som Råslätt och Öxne­ haga – är ju bara en liten minoritet med i kyrkan.

Kritiken kommer dock främst från annat håll: engagerade de icketroende. Förbundet Humanis­ terna har länge drivit frågan.

– Man kan undra om ordningen är hållbar i längden.

HÖSTEN 2023

29

SORGEARBETE

I sorgen kan även liv och glädje bo BRA ATT TÄNKA PÅ För dig som möter någon i sorg finns fyra ”H” att tänka på:

1

Håll tyst: Att finnas där är det viktiga, inte att du säger de rätta orden.

Håll om: En hand på armen eller axeln kan vara stöttande, men fråga först om det är okej såklart.

Häll i: Ge gärna något att äta och dricka. Det är viktigt för alla – även den som drabbats av sorg.

Håll ut: Stanna kvar och dela den svåra situa­ tionen och uthärda den till­ sammans med den som sörjer.

2

3

4

Joacim Anders­son, familje­ rådgivare, och ­Beatrice ­Yngvesson, sjukhuspräst.

Foto: MARIANNE L HELGESSON

30

HÖSTEN 2023

Ordet ”sörjande” kan lätt föra tankarna till en person som förlorat en anhörig eller nära vän.

Men det kan finnas mycket att sörja över under ett liv och olika förluster som kan drabba en.

»– » Sorg är en del av livet och kan finnas i alla stora livsomställningar, säger familjerådgivare Joacim Andersson, som möter par och enskilda i samtal när det kärvar i relationen.

I samtalen hos familjerådgivningen finns sorgen med på olika sätt och i olika omfattning, som hos ett par som funderar på att gå skilda vägar. Sorgen finns där, samtidigt som allt det praktiska kring föräldraskapet och barnens vardag ska lösas.

– Det kan vara en som vill lämna och en som vill reparera. Att bli lämnad i en relation blir en förlust och sorg. Även den som lämnar kan uppleva sorg över att relationen inte blev som hen tänkte sig, fortsätter Joacim.

– SORG ÄR att mista något, förlusten av kärlek eller förlust av hälsa till exempel, säger Beatrice Yngvesson, som sedan i våras är anställd som sjukhuspräst på Länssjukhuset Ryhov.

Hon tycker att man ofta tänker kring sorg utifrån personer som sörjer att någon dött. Men hon tycker det är viktigt att se att sorgen ju även finns hos den som själv blivit sjuk.

– Den som är döende har en sorg över att den ska dö, att man är tvungen att lämna barn, make ­eller maka, föräldrar, vänner, arbete, sig själv och sin kropp.

En svår sjukdom kan också innebära förlusten av den egna

Sorg kan finnas i alla livsomställningar.

Foto: SMILEUS/GETTY IMAGES

självbilden och ge en känslan av att man är satt åt sidan. Man är inte längre kollegan på jobbet eller den förälder som man varit tidigare.

OCH DET FINNS olika sätt att visa

sorg på. Känslor av ilska, ledsamhet, frustration och oro kan finnas där. Och i stället för att verka ledsen utåt kan andra uttryck ta över.

– Orkar man inte med sorgen blir man förbannad i stället eller kanske rationell och upprepar att ”det är som det är”. Fast egentligen är man ledsen och sörjer inombords. Vi sörjer på många olika sätt beroende på hur vi är som personer och vad vi varit med om tidigare, säger Joakim.

– Det finns inget rätt eller fel sätt att sörja på, konstaterar Bea­trice, och berättar att det kan vara en försvarsmekanism att verka oberörd efter en svår händelse. En del visar sorg väldigt offentligt medan andra bara vill dela den med vissa.

När det handlar om barn brukar man säga att deras sorg är randig – att barnet kan gå in och ut ur sorgen och de jobbiga känslorna. Ena

stunden kan de vara väldigt ledsna men en stund senare skrattar och leker de.

VARKEN JOACIM ELLER Beatrice tror att det går att bota sorg, men den går att bearbeta. Och även om inte tiden läker alla sår så kan sorgen bli annorlunda och förändras med tiden.

– Sorgen är kärleken. I sorgen finns kärleken till den som är borta, resonerar Beatrice.

Att efter en begravning kunna sitta och skratta och skoja under en minnesstund kanske kan verka konstigt men i sorgen kan det även bo liv och glädje.

– Prat, skratt och skämt är också en del av sorgen, konstaterar Beatrice.

Marianne Lundvall Helgesson

Läs mer ... om vilket stöd som finns att få: svenskakyrkan.se/jonkoping/­ samtalsstod-och-familjerådgivning ... om hur du kan stötta någon som är i sorg: svenskakyrkan.se/sorg/­­ forsta-hjälpen-vid-sorg

KORSORD BILD: PIXABAY

KÄNNER I NVOLV- FÖRSTÅ- BENDEL ERAD ENDE

KÄNNER RÖVARBAND STARK GÅR FÖRRÄDSLA SIKTIGT

FÅGEL

SPIS SAKNAR INNEHÅLL

LAND I VÄSTAFRIKA

!

MÅNGORDIG BLOMMA

KOMMER FÖRST

HAR V ISSA AV STÅL

MARKOMRÅDE FIX IDÉ KARNEVALSSTAD

BOKSTAVERA BYTER ÅSIKT

DÅLIGT BETYG

DJURHÅR LIGGER I TÄTEN

Konstruktör: hanna.fredholm@gmail.com

LOCKAR FYNDSUGEN

MILNEFIGUR

SÄGA EMOT OCH KRÅNGLA

VARBILDNING HALVGRÄS

SÄNDER PROGRAM

MÄRR OJÄMNHET

VARENDA MÅL FÖR FIKAFLICKA EN SUGEN

TILLREDA

ordssvar i förra numret: Här får vi leva

DAMBAS BERGSMASSIV SJÄTTE TONEN

TONÅRSDRÖM

SYNS MITT I HALL FÖRE EU

VÄRDEHANDLING HÅRT VATTEN

ÄTVERKTYG PRATSJUNGA

Tack till alla som ­skickade in svar! Vi ­gratulerar vinnarna i korsord nr 2, 2023: »» Ulla Niander, Else-Britt Karlsson, Ulf Modig, Lars Arell och Ulf M Mattsson.

»» Rätt korsHEDRA

FINGERFÄRG HÖRS FRÅN BRITT I NÖD

GRATTIS!

BETER SIG YNKRYGG

BIFALL I OMSK

HÖSTKRYSSET

Foto: FLOORTJE/ GETTY

GÖR SÅ HÄR »» Lös korsordet och skicka in meningen du får fram i de lila rutorna.

Kom ihåg att ange din adress så att vi kan skicka eventuell vinst.

Fem vinnare får varsin tygkasse med Svenska kyrkan Jönköpings budskap ”ett gott liv för alla”, illustrerad av Helen Sjöström.

Namn:

Sänd in lösningen till: Östra Storgatan 45, 553 21 Jönköping ... eller mejla lösningen till: jonkoping.korsord@svenskakyrkan.se

Adress: Vi vill ha ditt svar senast den 10 november

Postadress: HÖSTEN 2023

31

MEDLEMMAR Bli medlem i Svenska kyrkan Var med och värna kulturarvet! Som kyrkomedlem är du med och ser till att det händer. Kyrkan har i över tusen år burit upp kulturen i Sverige.

Att vårda och värna detta kulturarv är en viktig uppgift för Svenska kyrkan i Jönköping.

Foto: ANNA HÅLLAMS

KULTUR­ ARVET I SIFFROR Svenska ­kyrkan i ­Jönköping ... »» Svenska ­kyrkan i ­Jönköping äger totalt ett tjugotal kyrkor, kapell och församlingsgårdar.

Alla byggnader bär på olika historier. »» Staten ger Svenska kyrkan en årlig ersättning för att bevara kulturarvet. När Sofiakyrkan fick nytt tak användes sådana pengar.

Men ersättningen räcker inte till allt. »» Årligen satsar församlingen cirka 20 miljoner på sina fastigheter. Genom kyrkoavgiften är du med och värnar historien.

Helena Isfeldt visar en mässhake från mitten av 1800-­talet.

”Varje sak bär på en berättelse om vår historia” »Ljungarums » kyrka har rötter tillbaka till 1200-talet. Under århundradenas lopp har den byggts till och om många gånger. I dag samsas medeltida minnen med nya inslag, som de målade relieferna på predikstolen.

Tillsammans med Helena Isfeldt, som arbetar med kyrkans inventarier, tar vi en titt i textilkammaren. Helena plockar fram en mässhake – det mantelliknade plagg som prästerna bär – från mitten av 1800-talet.

– Det här är ju egentligen inte kyrkans föremål, utan allas. Det är vårt kulturarv och varje sak bär

på en berättelse om vår historia, säger hon.

DET FINNS MÅNGA kulturarv. Det kyrkliga hör till de äldre. Byggnader och föremål vittnar om traditioner. Förr i världen hade ju kyrkan också ansvar för saker som utbildning och fattigvård, och för inte jättelänge sedan var man en del av Myndighetssverige.

Vi greppar också en kyrkstöt.

En lång stav med bullig ände som användes för att puffa till kyrkobesökare som somnat (predikningarna kunde vara långa). Den är från 1600-talet.

Verksamheten i Svenska kyrkan Jönköping är möjlig tack vare alla medlemmar!

32

HÖSTEN 2023

Helena har haft som uppgift att inventera alla viktiga föremål i Jönköpings församling. Ett hästjobb som snart är klart. Vi talar om runt 2 000 saker.

LJUNGARUMS KYRKA ÄR försam-

lingens äldsta. Yngst är den på Ekhagen med knappt 30 år på nacken. Mellan dem finns bland andra Kristine (som fyllde 350 i våras), den stora Sofiakyrkan från 1800-talets slut och efter­ krigs­tidens moderna förorts­ kyrkor som Råslätt, Gräshagen och Öster­ängen.

Erik Lindfelt

VILL DU BLI MEDLEM I SVENSKA KYRKAN ELLER VILL DU VETA MER? Välkommen att kontakta oss!

Webb: svenskakyrkan.se/medlem Telefon: 036–303550 Mejl: jonkoping.info@svenskakyrkan.se