Amos Boden sep 2017

Kyrkfönstret DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN BODEN NR 3 2017

Sjukhusclownen Eva lockar till skratt Porträttet: Elaine Eksvärd: ”Min dotter hjälper mig till läkning”

Gud är oändligt intresserad av dig

Barnens sorg är randig

Ja,

må de leva

Mikaelskyrkan i Heden jubilerar

Redaktören har ordet

”Vi har en händelserik höst framför oss!” FÖRST UT är kyrkovalet den 17 september.

Då kan alla vi som är medlemmar i Svenska kyrkan påverka de närmsta fyra årens färdriktning för Sveriges största medlemsorganisation. Biskop Hans Stiglund skriver i sin text ”Din röst gör skillnad” att du som enskild människa är värdefull och att ditt liv och dina erfarenheter är betydelsefulla för kyrkan. Just därför är det också oerhört viktigt att du tar vara på möjligheten att rösta i höstens kyrkoval. Lite senare i höst firar vi sedan två väldigt omtyckta jubilarer som genom åren, för kortare och längre perioder, har varit hemvist för många människor i olika åldrar. Matteuskyrkan på Torpgärdan fyller 40 år, och bara ett par veckor senare, fyller Mikaelskyrkan i Heden 30 år. Kyrkfönstrets skribent Joakim Nordlund har pratat med ett par av dem som arbetar i dessa distriktskyrkor idag, och på uppslaget som följer efter hans artikel bjuder vi sedan på några bilder ur minnenas arkiv.

Hans Johansson. Den 17 oktober genomförs det så kallade Nomineringsvalet för att få fram alla kandidater, och då får vi se om Hans fortfarande är aktuell för biskopsvalet. SOM OM nu detta inte vore nog, så stundar en högtidlig återinvigning, med gudstjänst och andra festligheter, av Överluleå kyrka, vars renovering beräknas vara helt klar till den första advent. Vill du veta mer om vad som händer i kyrkan under renoveringen? Missa då inte Johan E. Skoglunds artikel ”Överluleå kyrka får en välbehövlig uppfräschning”. Biskop Hans Stiglund har meddelat att han kommer på invigningen. Och visst kommer väl du också? CAMILLA ARVIDSSON, KOMMUNIKATÖR 0921-775 32 CAMILLA.ARVIDSSON@SVENSKAKYRKAN.SE

I HÖST SKA det även utses en efterträdare till

10 Innehåll 4

Mikaelskyrkan i Heden fyller 30 år

6

Våra begravningsplatser

10

Tema: Utsatthet Elaine Eksvärd Funktionsvarianter blir tillgångar Sjukhusclownerna hjälper med det svåra

25

Korsord

26 30

”Barnens sorg är randig” Gud är oändligt intresserad av dig Din röst gör skillnad

Luleå stifts biskop Hans Stiglund som lägger ner biskopsstaven i maj nästa år. En av dem som har blivit tillfrågad av Stiftsstyrelsens beredningsgrupp för biskopsvalet, om han är beredd att kandidera till biskopsvalet i Luleå stift, är Svenska kyrkan i Bodens kyrkoherde

”Just därför är det också oerhört viktigt att du tar vara på möjligheten att rösta i höstens kyrkoval.”

32

32

Kyrkfönstret Redaktör: Camilla Arvidsson Adress: KYRKFÖNSTRET, Strandplan 25, 961 34 BODEN Mejladress till redaktören: camilla.arvidsson@svenskakyrkan.se Telefon: 0921-77 532. Fax: 0921-77 548 Upplaga: 13 300 exemplar Foto, förstasida: Joakim Nordlund Webbplats: Svenska kyrkan i Boden: svenskakyrkan.se/boden Ansvarig utgivare: Sara Grant, sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Distribution: Posten Tryck: Sörmlands Printing Soltions 2017

2

En del av AMOS

September 2017

FOTO: BROESIS /PIXABAY

Bildgåta

Gissa psalmen! Vilken psalm söker vi här? Svaret hittar du på sista sidan.

Närhet i vardagen med kaffevagnen i Svenska kyrkan i Boden, öppet för alla.

Konfirmandsök I mitten av april lanserades en digital söktjänst för blivande konfirmander. Där kan du som vill konfirmera dig lätt och smidigt få en överblick över vilka alternativ som erbjuds där du bor, såväl som i resten av Sverige, och hitta det som intresserar just dig. Du hittar konfirmandsök på svenskakyrkan.se/konfirmation

Du som väntar på den fjärde och sista delen i Maare Tamms serie om människans förhållande till krig får vänta ett tag till. Del 4: De nya krigen publiceras i julnumret av Kyrkfönstret, som kommer ut den 1 december.

September 2017

Vad vill du att Svenska kyrkan ska göra? Rösta i kyrkovalet 17 september. svenska kyrkan.se/kyrkoval

3

Jubilarer

Mikaelskyrkan har naturen alldeles inpå knuten.

Mikaelskyrkan i Heden är en doldis bland Bodens små kyrkor. I år fyller den fina, lilla tegelkyrkan 30 år. Även Matteuskyrkan fyller jämnt, och i höst ska det också firas.

Ja,

må de leva!

I ÅR är det 40 år sedan Matteuskyrkan bygg-

des, och 30 år sedan Mikaelskyrkan sattes upp. Under årens lopp har vi besökt de flesta av Bodens kyrkor men av någon anledning har Mikaelskyrkan fått leva lite i skymundan. Men det finns verkligen hjärtan som bultar för den här fina, lilla tegelkyrkan. Prästen Ivar Sundström bor bara en bit från Mikaelskyrkan, där han nu arbetar sedan 2,5 år tillbaka. – Det är en liten promenad genom skogen, sedan är jag här, säger han och ler. Efter 32 år som yrkesofficer satte han sig i skolbänken och nu har han bytt grön mili-

4

täruniform mot vit prästkrage. Han har bott i Heden sedan 2005, och år 2009 prästvigdes han, så i dag arbetar han i sin egen hemkyrka. – Och jag känner mig väldigt stolt över att få göra det, säger han. IVAR BERÄTTAR också att han precis har besökt Edefors församling. – Den församlingen kommer att bilda ett nytt pastorat ihop med de andra församlingarna i Boden under nästa år. Då tänker man sig också att personalen i Edefors och Mikaelskyrkan ska samarbeta, och eftersom jag är född där uppe i Bodträskfors blir det ytterli-

gare ett steg i att komma hem, säger han. Samtidigt är det många bodensare som aldrig har besökt den lilla tegelkyrkan i Heden. – Jag vet inte varför det är så. Kanske är det för att det är en utpräglad byakyrka. De som har anledning att hitta hit gör det. Men det stämmer, det är många som säger ”vi har aldrig varit här förut”, säger han. ANNA KARLSSON är församlingspedagog

och hon konfirmerade sig här 1987/1988, så hon har vistats i Mikaelskyrkan ända sedan den invigdes för 30 år sedan. – Till hösten byter jag tjänst och ska prova

September 2017

Ivar och Anna tittar på några av alla de foton som har tagits i Mikaelskyrkan under de 30 år som har passerat sedan kyrkan byggdes.

på att arbeta inne i stan, men jag tycker ändå att det här är min kyrka. Jag är uppvuxen på Kristallvägen här i Heden, säger hon. Hon tycker att Mikaelskyrkan har varit, och är, en fantastisk arbetsplats. Vi ligger ju liksom i skogen. Det är lugnt och harmoniskt. Det passerar också väldigt många barn här under en vecka, så det är ändå liv och rörelse, säger hon. MIKAELSKYRKAN HAR även blivit en populär dopkyrka och Anna har en teori om varför det är så: – Det blir ganska intimt. Det är en speciellt skön stämning här när allt liksom sitter ihop.

September 2017

När kyrkan invigdes i oktober 1987 hade konfirmandträffarna redan startat. Sedan deltog hon och de andra konfirmanderna på en gudstjänst varannan vecka – och på den vägen är det. – Jag känner oerhört starkt och varmt för den här kyrkan. Det är en fantastisk arbetsplats, och framförallt är det alla fina människor som man möter här som gör det. Sedan råder det ett skönt lugn här inne, som inte heller avtar i takt med att vi fyller kyrkan med människor. Jag känner väldigt mycket för den här kyrkan. Det har varit en jättefin arbetsplats, säger hon. Även Matteuskyrkan fyller jämnt. Den

invigdes 1977, och där arbetar bland annat Carina Westbrandt som församlingspedagog. Hur ska ni markera det här jubileet?

– Första veckan i oktober kommer vi att fira det här extra mycket. Då börjar vi med en jubileumsgudstjänst med barnkör och sedan lunch. Det låter trevligt?

– Ja, visst gör det. Vi kommer också att avsluta veckan med en musikgudstjänst. Men hela den veckan, alltså den 1-8 oktober, kommer att bjuda på någonting extra. TEXT & FOTO: JOAKIM NORDLUND JOAKIM@PRESSPRO.SE

5

Jubilarer

Ja,

må de leva!

Invigning av Matteuskyrkan.

MATTEUSKYRKAN När villaområdet i Södra Svartbyn byggdes ut under 1960- och 70-talen, uppstod ett behov av både kyrklig och kommunal verksamhet i området. Bodens kommun och Överluleå församling kom då överens om att samordna behoven. Bygget påbörjades 1976 i kommunens regi och färdigställdes året därpå. Invigningen av huset skedde 30 september 1977, och huset gavs namnet Torpgärdangården. Då de olika aktiviteterna i huset ibland störde varandra, genomfördes en uppdelning av byggnaden mellan kommun och kyrka under våren 1994. Den del som kyrkan förfogade över efter delningen, var väl liten och resulterade i en tillbyggnad som påbörjades i januari 1996. Församlingsmedlemmar deltog frivilligt i arbetets slutskede. 1996 förrättade biskop Rune Backlund en vigning av lokalerna som då gavs namnet Matteuskyrkan. År 2000 skänktes en kyrkklocka till Matteuskyrkan. Det var en av frivilliggrupperna, Grabbhörnan, som skänkte klockan. Det är också Grabbhörnan som ligger bakom bodan som byggdes sommaren 1998. Kyrksalen i Matteuskyrkan fick sitt nuvarande utseende under våren 2003. Då genomfördes en renovering, där den konstnärliga utsmyckningen gjordes av Marianne Öqvist från Luleå.

6

September 2017

MIKAELSKYRKAN Mikaelskyrkan byggdes för att kunna fungera som ett allaktivitetshus, med plats för olika aktiviteter. Mikaelskyrkan ser därför inte ut som en traditionell kyrka, och från början hette den Hedgården. Två år innan kyrkan stod klar räknades platsen för altaret ut med hjälp av ritningen. Ett kors av björkslanor spikades samman, och kyrkoherde Leo Esko Johansson välsignade vid en friluftsgudstjänst platsen där Hedgården skulle byggas. Kyrksalen invigdes av biskop Gunnar Weman den 18 oktober 1987. I fonden hänger fem vackra ikoner, alla skapade och skänkta av Uno Öhlund. År 2000 skänktes en klockstapel med kyrkklocka till Mikaelskyrkan av byåldersmännen i Heden och frivilliggrupper i kyrkan. Samtliga foton är hämtade från arkiven. September 2017

7

Våra kyrkogårdar

Får vi flytta en grav? I TAKT med att livet och utbudet förändras

har frågan väckts om du som gravrättsinnehavare får flytta en urna mellan olika platser och begravningsformer på våra kyrkogårdar. Kring detta råder strikta regler. Viktigt att betänka är att gravarna i kolumbariet klassas precis som andra stängda gravar som det har lysts frid över. Inom Svenska kyrkan i Boden finns flera olika sorters begravningsalternativ att välja mellan – minneslund, askgravlund, kist- och urngravar med gravsten samt kolumbarium och ett muslimskt gravfält. (Se beskrivningar i faktarutan intill.) I takt med att alternativen har blivit fler har frågor om flyttning av urnor blivit vanligare. Tidigare vilade beslutet på kyrkogårdarnas ansvarige som från fall till fall fick bedöma skäl och rimlighet för en flytt. Idag måste varje flyttningsärende istället upp i kyrkogårdsnämnden. – Det vi kan säga är att det krävs särskilda skäl för att få flytta en grav och det är inte så lätt att få tillstånd, konstaterar Ingvar Öberg, kyrkogårdsansvarig i Svenska kyrkan i Boden.

UNDANTAGET SOM kan ge tillstånd är om det

gäller sammanförande av makar eller sammanförande av barn och föräldrar. Den vanligaste förfrågan om flyttning är inom församlingen, främst från kolumbariet till den nya askgravlunden. Beträffande kolumbariet, där urnor med stoft förvaras i förseglade nischer inomhus, kan det vara lätt att tro att det är en enkel sak att flytta en

Gravarna i kolumbariet är att betrakta som förseglade gravar med griftefrid precis som gravarna ute på kyrkogården. I Boden finns kolumbariet i Överluleå kyrka.

välbevarad urna: ”det är ju bara att skruva lös luckan”. Men denna typ av gravöppning och gravfrid lyder under precis samma bestämmelser som för att öppna en grav ute på kyrkogården. Även tidsaspekten är densamma i kolumbariet. – ÄVEN I KOLUMBARIET är det gravrätt på 25 år som gäller. Det innebär att om graven

Dessa begravningsplatser finns i Boden Kist- eller urngrav med gravsten – Finns på alla våra kyrkogårdar. Gravrättsinnehavaren ansvarar för graven, kan plantera blommor och utsmycka själv. På stenen finns fullständigt namn med datum för födelse och bortgång. Minneslund – finns på Lundagårds kyrkogård och Skogskyrkogården i Boden, samt i Gunnarsbyn. Det är en anonym gemensam gravplats där du får tända ljus i en ljusbärare och lämna snittblommor. Askgravlund – finns vid Överluleå kyrka. I askgravlunden är inte gravplatserna anonyma, men namnbrickor med tilltalsnamn och efternamn samt årtal för födelse och bortgång sätts på en stor gemensam sten. Blommor och utsmyckningar hänvisas till en gemensam plats.

8

Kolumbarium - en begravningsplats i kyrkan där stoftet vilar i små, enskilda och slutna nischer där namn, födelse- och dödsår ingraveras i en nischplatta. På varje platta finns en liten vas med plats för blommor. Ljuständning får endast ske i gemensam ljusbärare. Marschaller är inte tillåtna då gravplatsen är inomhus. Muslimskt gravfält – finns vid Skogskyrkogården. Vill du veta mer om vad som gäller i gravfrågor? Läs mer i Begravningslagen, www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/ dokument/svensk-forfattningssamling/ begravningslag-19901144_sfs-1990-1144 Kapitel 6 behandlar frågan om flyttning av gravsatt stoft eller aska.

överlåts till kyrkan får vi ändå inte öppna den förrän 25 år har gått efter att sista stoftet är satt där, förklarar Ingvar Öberg. Till minneslund som är en anonym gravplats får man över huvud taget inte flytta stoft som redan är begravt en gång och identifierat. TEXT OCH FOTO: ANNA BERGSTRÖM NORDSKRIBENTEN@GMAIL.COM

På gång på kyrkogårdarna

Under en sommar som kom igång flera veckor senare än vanligt, har en rad insatser gjorts på våra kyrkogårdar. På Skogskyrkogården har ena infarten asfalterats om, vilket tidvis skapade en ovanligt stökig och guppig infart. Vi tackar alla besökare för visad förståelse och hänsyn. På Lundagård har nya träd planterats. Vi följer den trädvårdsplan som har antagits och fortsätter ta bort gamla björkar och tallar. Arbetet fortlöper årligen. Nya namnplattor har monterats vid askgravlundens minnessten. De tidigare missfärgades efter kort tid, men de nya ser ut att hålla bra. Inför Allhelgonafirandet i höst påminner vi om att inte tända marschaller inne i kolumbariet, då det medför stor brandfara och sotar ner lokalen. Använd gärna de gemensamma ljusbärarna för att hedra minnet av era nära och kära.

September 2017

öppenhet och

framtidstro Centerpartiet går till val med engagemang och hjärta för kyrkans framtid Vi vill se en lokalt förankrad folkkyrka i hela landet. Från den lilla församlingen på landsbygden till katedralen i storstaden. Kyrkan ska vara öppen för alla. Inte minst för de som är utsatta, ensamma eller på flykt. Genom omsorg om människor är kyrkan en trygg famn i en orolig värld. Men kyrkan ska också våga höja rösten för öppenhet och allas lika värde i tider när främlingsfientligheten växer. För oss är människors olikhet en rikedom. Vi vill att kyrkan ska präglas av framtidstro. För oss är kyrkan en kraft för en bättre värld, en brygga mellan människor och en plats för gemenskap. Vi tänker göra allt vi kan för att det ska fortsätta vara så. Läs mer på www.centerpartiet.se/kyrkoval

Tema: Utsatthet

”Det var bra för mig att få Evelyn” Hon är retorikexperten som kom ut som barnrättsaktivist. När Elaine Eksvärd bröt tystnaden och berättade om pappans sexuella övergrepp, fick andra offer äntligen någon som ställde sig upp och talade för dem. Men det är dottern Evelyn som hjälpt henne själv mest på vägen mot läkning. TEXT: GÖRAN TONSTRÖM FOTO: MIKAEL M JOHANSSON

E

laine Eksvärd är retorikern som är med i TV och kommenterar politikers fikonspråk. Som analyserar vad de egentligen säger, antingen de heter Stefan Löfven eller Donald Trump. Hon åker land och rike runt och föreläser, och lär människor att ta retoriken ”från talarstolen till deras vardag”, som hon själv formulerar det. Och hon har skrivit flera bästsäljare i ämnet. Men när den självbiografiska Medan han lever (Forum) kom för ett år sedan väckte boken mycket stor uppmärksamhet eftersom den gick långt utanför hennes vanliga sfär. Medan han lever är en djupt personlig, smärtsam och självutlämnande berättelse om att växa upp med en pappa som systematiskt förgriper sig sexuellt på henne från det hon bara är ett par år gammal. Där det avvikande var det normala och porrfilmer ständigt rullade på tv:n. Men det är också en bok om kärlek och längtan och om att hon ville att han skulle erkänna vad han gjort och säga förlåt. – Det skulle varit så skönt för barnet i mig, för den lilla

10

Elaine, men det kommer aldrig att hända, säger hon. Han har erkänt det som inte går att förneka men allting annat säger han bara är lögner. Att det är jag som har fantasier om honom. Det är han nästan stolt över, så han är en mycket sjuk människa. Vi sitter på ett storstadsfik där kaffemaskinen fräser och spottar och där verkligheten utspelar sig i vars och ens mobil; djupt försjunkna stirrar gästerna i lokalen på sina skärmar och våra röster är i stort sett de enda som hörs. – En av fem här inne på fiket är ett offer för sexuella övergrepp, konstaterar Elaine. Tre barn i varje klass. Det är så det ser ut, inte bara här i Sverige utan också enligt FN:s statistik. Och 90 procent av förövarna är en anhörig. OCH HON är en av de drabbade. En av dem som vet av egen

dyrköpt erfarenhet. – Blod är inte tjockare än vatten. Tyvärr är många mor-och farfäder förövare. Det är tråkigt att vuxna män inte alltid kan få vara med barn, men det är tråkigare att vuxna män förgri-

September 2017

Elaine Ekvärd – retoriker som kom ut som barnrättsaktivist

”En av fem är ett offer för sexuella övergrepp. Tre barn i varje klass. Det är så det ser ut, inte bara här i Sverige utan också enligt FN:s statistik. Och 90 procent av förövarna är en anhörig.” September 2017

11

Tema: Utsatthet

per sig på barn. Sedan får gärna alla män rikta sin frustration mot pedofilerna, för det behövs fler som höjer rösterna mot dem. I boken skriver hon: ”Är det inte märkligt att pappa inte ens kom i närheten av det dåliga samvetet när det gällde hans eget barn? Många säger att övergreppen smyger sig på. Jag minns inte när det började smygas på. Jag minns bara att det förekom, varannan helg, hemma hos pappa”. Visste han att du skrivit en bok?

– Ja, förlaget skickade ett exemplar till honom en vecka innan den kom ut. Han har inte kommenterat men sagt att vissa saker är ljug och att jag bara är ute efter att tjäna pengar. Vilket är märkligt eftersom jag donerar inkomsterna från boken till Rädda barnen. Jag hade ingenting att vinna, bara en massa att förlora. MYCKET HAR förändrats, tycker hon och många världar har

öppnat sig för henne sedan boken kom ut. Hon hade börjat bli väl etablerad i sin yrkesroll, men att bara sitta och kommentera politiker i tv-soffor räckte inte. Hon ville bli politisk men inte i något parti, utan barnpolitisk. Så varför inte använda retoriken för att synliggöra de här sakerna? I synnerhet för dem som levt i tystnad och tigit. – De har ju inte haft någon som har talat för dem, men nu har de det. Och är skönt att vara den personen! säger hon. Pedofiler är ofta psykopater som förnekar tills de blir påkomna. I andra länder publicerar man bilder och berättar för barnfamiljer att det bor en pedofil i området eftersom återfallsrisken är mycket hög om de kommer i närheten av ett barn. Så skulle Elaine vilja att det var här också för hon tycker att vi har helt fel fokus i Sverige. – Det finns de som anser att offentlighet förstör pedofilens liv. Men han har ju förstört sitt eget liv, ingen annan kan ta ansvar för det. Det går inte att bota pedofiler. I dag är de tyvärr så skyddade att de i princip kan göra vad de vill. Samtidigt är självmordsstatistiken för de sexuellt utnyttjade skyhög.

Känner du dig själv hel numera?

– Nej, absolut inte. Det är en sak att bryta tystnaden, men man lever ju vidare med resterna av sin barndom. Senast i helgen drabbades jag av ett posttraumatiskt stressyndrom. Vi var några vänner som satt och kollade på en film för vuxna där det förekom sexscener. Samtidigt for barnen omkring i rummet och lekte. Så jag fick panik och blev helt hysterisk. – Sånt där händer väldigt

ELAINE EKSVÄRD

Ålder: 36 år. Bor: Söder om Söder i Stockholm. Familj: Maken Gustav och barnen Matheo, Evelyn och en nyfödd bebis. Yrke: Retorikexpert, föreläsare och författare. Har skrivit fem böcker om retorik utöver ovan nämnda Medan han lever, om faderns sexuella övergrepp. Grundare av Tre ska bli noll, som ger idrottsföreningar och förskolor verktyg i kampen mot övergrepp. Även engagerad i att upplysa om Williams syndrom.

12

”Det går inte att bota pedofiler. I dag är de tyvärr så skyddade att de i princip kan göra vad de vill. Samtidigt är självmordsstatistiken för de sexuellt utnyttjade skyhög.” sällan numera, men jag är krigsskadad på sätt och vis och kan reagera utan att i förväg förstå varför. Nu kan jag ju styra det genom att aldrig kolla på vuxenfilmer när barnen är i närheten och alltid ha koll på fjärrkontrollen. Elaine har nyligen startat ett icke-vinstdrivande bolag som heter Tre ska bli noll där Patrik Sjöberg, själv ett offer för övergrepp, sitter i styrelsen. De har lanserat Idrottsbrevet för att ge föreningar verktyg att motverka övergrepp. De har även tagit fram Förskolebrevet som gör samma sak för alla förskolor i Sverige. Många företag har redan villkorat idrottsföreningar att följa riktlinjerna för att man ska skänka pengar. – Genom att prata om det som ingen pratar om gör vi skillnad. Det måste finnas undervisning på förskolan där man lär barnen integritet om deras privata delar. Idrottsföreningar måste ta brottsutdrag på ledare och tränare och ska ha en genomtänkt policy för omklädningsrummen, säger Elaine vars fokus är barnen. Förövarna kommer långt ner på hennes prioriteringslista. – Jag har ingen medmänsklighet över för dem. Jag kan skydda barn, sen får andra ta sig an pedofilerna. Man kan aldrig begära av en utnyttjad eller ett våldtäktsoffer att sätta sig in i ett psyke som har förstört ens eget psyke. Empatin för dem existerar inte hos mig. Jag tycker att de är rovdjur. Men det handlar om många lager av känslor?

– Ja, barn älskar ju sina föräldrar villkorslöst, därför blir de hjärntvättade. Grunden är att man vill bli älskad och få älska. Barn är ju fantastiska små kärleksklumpar. Hur har allt som varit påverkat dig som mamma?

– På många olika sätt. Evelyn, vår dotter hade ont i magen en natt och jag smekte hennes mage men var väldigt noggrann att det är ner till naveln och inte längre. Jag är väldigt mån om mina barns okränkbarhet. Jag pratar inte med dem om pedofiler, jag lär dem bara om integritet. Tvekade du att själv bli mamma?

– Absolut! Myten säger ju att ifall man blir utnyttjad så blir man själv pedofil. Men det är bara ett argument man använder i rättegångar för att få sympatier. 90 procent av de som blir drabbade är kvinnor och ifall det vore sant skulle ju pedofilerna vara kvinnor och det är de sällan. ÄVEN OM KAMPEN mot pedofiler upptar en

stor del av Elaine Eksvärds tid så finns det annat som också engagerar henne. För ett år sedan fick hennes nu tvååriga dotter Evelyn diagnosen Williams syndrom. – Det är en kromosomavvikelse som gör att de saknar upp till 27 gener, vilket ger dem vissa karaktäristiska drag, berättar Elaine. Som ett krokigt lillfinger, skelning, hjärtfel. De kan också ha muskelsvaghet, gå och tala senare.

September 2017

När dottern fick diagnosen Williams syndrom föll Elaines version av sig själv där allt skulle vara perfekt.

Nu är han här! Den 19 augusti föddes Elaines tredje barn, en pojke som vägde 3 910 gram och var 51 cm lång.

Fast de blir ofta verbalt överbegåvade när de väl börjar tala, så det är lite roligt att Evelyn kom till en retoriker. Hur reagerade du när ni fick diagnosen?

– Först så föll världen sönder och samman. Men även en gammal version av mig själv där allting skulle vara så jäkla perfekt föll ihop. Nu känns det ganska perfekt att vi är olika. Hon är fantastisk och jag är så lycklig. Jag tycker att det världens bästa diagnos. Problemet är att hon litar på precis alla och hon dras till män. Det är väldigt gulligt men det krockar ju med mina traumatiska upplevelser. Ibland tänker jag att det var bra att hon fick mig, men också att det var bra att jag fick henne. Hon ser världen i ett ljus och jag i ett mörker och då kan vi ju mötas på mitten. OCH NU är ett tredje barn på väg. Elaine är i sjätte månaden

när vi möts och har en stor rund mage som hon sitter och rör händerna över. Har hon funderat över hur det skulle vara om det barnet också fick en diagnos? – Visst finns det en förväntansångest. Nu kan vi ju hantera Williams syndrom, men skulle det vara något annat vore det jobbigt, säger hon. September 2017

Williams syndrom Williams syndrom kännetecknas av ett typiskt utseende och beteende, vissa fysiska symtom samt en utvecklingsstörning med en karaktäristiskt ojämn begåvningsprofil. Syndromet har fått sitt namn efter en av de läkare, J C P Williams från Nya Zeeland, som 1961 beskrev syndromet. Ett år senare kompletterades beskrivningen av den tyske hjärtläkaren Alois Beuren. Williams syndrom förekommer hos 5-10 per 100 000 personer. En ungefärlig uppskattning för Sveriges del är att det föds 5–10 barn med syndromet varje år. Williams syndrom är lika vanligt hos pojkar som hos flickor. Orsaken till syndromet är att det saknas en liten bit (deletion) av den långa armen på en av de två kromosomerna i kromosompar 7. Personer med Williams syndrom har därför inte, som normalt, den dubbla uppsättningen av fungerande arvsanlag (gener) inom det deleterade området. Källa: Socialstyrelsen

– Däremot skulle det vara kul att få en unge som ser ut som jag och är brun. Jag är halvbrasilianska och då får ens barn antingen den svenska eller den brasilianska genen. Halvsvart eller halvvit alltså. Mina kusiner med svensk man har ett brunt och ett vitt barn så det är jättespännande vad det blir. När jag är med Matheo och Evelyn som är blonda, tror folk ibland att jag är deras nanny. Min man säger att jag inte får prata om det för att det låter rasistiskt. Men det vore kul att slippa vara nanny till sina egna barn. 13

Tema: Utsatthet

Att de starka ska hjälpa de svaga låter som en självklarhet, men lika viktigt är att låta alla slags funktionsvarianter få ta plats. Speciellt i kyrkan, både bland anställda och besökare. — Det är på tiden att vår kompetens tas tillvara, säger Anna Tenlén, diakon i Orsa.

Funktionsvarianterna

blir viktiga tillgångar

14

September 2017

FOTO: JOHAN LUNDAHL

MOTSTÅNDET I vardagen för en som tar sig fram på elmoped är Anna Tenlén van vid. I arbetslivet har det varit vårare: som nyutexaminerad diakon nekades hon först inträde, och när hon väl pressat sig in visade sig priset bli högt. Hon kan räkna upp många sätt som man kan exkludera på en arbetsplats, alla gör ont i själen och de flesta minskar hennes förutsättningar att använda sin kompetens. Hon fick diagnosen CMT vid fyra års ålder. Den innebär att hennes muskler är försvagade och balansen nedsatt. Hon kan gå kortare sträckor, men har svårt att gå i trappor och svårt att sitta i stolar utan armstöd. För det mesta tar hon sig fram med sin elmoped. Hon lider också av fatigue, behöver återhämtning och blir trött lättare än andra. Anna Tenlén har dock en fil kand i statsvetenskap, socionomutbildning och diakonutbildning. Hon har en magister i handikappkunskap och talar förutom engelska även franska samt hyfsat bra tyska och spanska. När det var dags att söka jobb kände hon sig välmeriterad. Det hjälpte inte. Först kom hon aldrig ens på intervju: – I början försökte jag lyfta fram min funktionsnedsättning som något som är positivt för församlingsmedlemmarna. Jag ville inte tro att funktionsnedsättningen var anledningen att jag valdes bort, men så snart jag slutade informera om den i ansökningarna fick jag komma på intervju, berättar hon. MÅNGA INTERVJUER blev det, 23 stycken

Det skulle krävas 23 intervjuer innan en arbetsgivare vågade satsa på Anna Tenlén – ett tecken på stor okunskap om funktionsnedsättningar, menar hon.

över stora delar av Sverige – Umeå, Dalarna, Stockholm. – Och då kom jag systematiskt på andra plats. Det hände att jag var på tredje eller fjärde, men för det mesta tvåa. Frågorna jag fick på intervjuerna visade tveksamheter inför funktionsnedsättningen. Det första jobbet var ett vikariat på ett halvår, där allt gick bra tills en fast tjänst skulle tillsättas. Då blev det knepigare. ”Du kan ju inte sitta på golvet och leka med barnen” fick hon höra. För Anna Tenlén är dock fördelarna med en anställd med en funktionsnedsättning solklara och många. Bara att medvetenheten om funkisfrågor ökar, gynnar hela församlingen. Dessutom har Anna Tenlén utvecklat strålande projektledaregenskaper: FORTSÄTTNING

September 2017

15

Tema: Utsatthet – Med den funktionsnedsättning jag har måste jag planera väldigt noga. Ingenting kan lämnas åt slumpen, jag behöver förutse alla hinder som kan komma att uppstå. Jag märker att jag har lätt att få kontakt med församlingsmedlemmar, och jag förstår hur det är att leva med svårigheter. BISKOPEN I Stockholm, Eva Brunne, är

medveten om bristerna, men arbete pågår. I Stockholms stift har man exempelvis ett tillgänglighetsprojekt i fem pilotförsamlingar. Den erfarenhet hon har av arbetet med hbtq-frågor är att det blir svårt att bryta normtänkandet gentemot församlingsmedlemmar, om man inte samtidigt gör det i kyrkan som arbetsplats. – Det betyder jättemycket att vi är arbetsplatser som speglar den omgivning vi arbetar i. Det är ett sätt att hjälpa varandra att bryta normtänkandet. Vad utesluter vi? Vad saknar vi om vi inte ser den här människan som en hel människa med alla sina egenskaper? Anna Tenlén håller med om att kyrkan lyckats bra med hbtq-frågorna, så hon vet att det går att förändra, men inte utan ansträngning. Det handlar dock inte om att ”hjälpa” den funktionsnedsatta. En hjälpande person kan vilja hur väl som helst, men i själva verket tvärtom försätta den som söker hjälp i en situation där personen bara upplever underläge, menar Steve Sjöquist, som är sjukhusdiakon i Stockholm. I stället måste kyrkan skapa en miljö där alla möts på lika villkor. STEVE SJÖQUIST själv

har en mycket stor, om än informell kompetens på grund av att han har levt med hiv i 30 år, de första åren innan bromsmedicinerna kom. Under ett helt år var han så svårt sjuk att han var inlagd på sjukhus. – Jag vet hur det är att Sjukhusdiakon ligga där. De jag träffar i Steve Sjöquist. dag känner sig sedda och förstådda. Och jag har fått respekt för den kompetensen. Jag använder min erfarenhet också när jag undervisar om vårdetik. Mina studenter får veta att de som ligger där observerar dem, vet vilka de är och vad de går för. MARIA WESTLUND är diakon i Umeå, och skulle vilja uppnå det som Steve Sjöquist gjort. I dag upplever hon att det är svårt att bidra med all den kompetens hon har. – I kyrkan finns bilden att vi är starka och friska och ska ge till församlingsmedlemmar som behöver det. Jag med min funktionsnedsättning ställer det där på huvudet. Jag

16

Förståelsen för hur det är att leva med olika svårigheter är en tillgång i arbetet.

”Den som själv söker hjälp blir lättad vid åsynen av kryckor eller en rullstol.” står mittemellan. Jag är personal med funktionsnedsättning som kan utföra kvalificerat arbete, säger hon. Maria Westlund lever med ett antal diagnoser. Den som påverkar henne mest är Klieppel Feil syndrom. Det är en ovanlig diagnos som bland annat innebär att nackkotorna är ihopväxta, och att balans, finmotorik, och reflexer påverkas. Hon är dock övertygad om att de förmågor Maria Westlund kan bi- som behövs i hendra med unika insikter. nes arbete inte är fysiska: – Jag möter församlingsbor i sorg och kris och stöttar människor i andlig utveckling. Jag håller andakter på sjukhem och leder gudstjänst, bland annat. Det är inte de motoriska funktionerna som jag använder. Och en del kompetens hon skulle vilja få

bidra med står inte i arbetsbeskrivningen: – Jag har vissa kvalifikationer och insikter som jag skulle vilja kom församlingen till del. Enkla saker, som dörröppnare som inte fungerar och trösklar som är i vägen. Att man kan ta bort några kyrkbänkar så den som har rullstol inte behöver sitta mitt i gången och sticka ut. Att det ska vara möjligt att ta sig in och ut ur kyrkan utan hjälp, självständigt. Hon påpekar samtidigt att det kan följa ett utpekande av att det alltid är normbrytaren som ska vara den som ökar kunskapen på arbetsplatsen – hon skulle vilja se att församlingarna sätter av tid och pengar på funkisfrågor på samma sätt som exempelvis miljöfrågor. Kyrkans anställda möter funktionsnedsättningar och hinder i församlingarna och behöver kunskap för att ge bra stöd och service. SOM DIAKON delar Maria Westlund samma upplevelse som Anna Tenlén: Får en människa möta en företrädare för kyrkan som själv har en svaghet, uppstår en lättnad i mötet. Det blir helt enkelt enklare för en hjälpsökande att tala och att anförtro sig till någon som faller utanför den traditionella maktpositionen i relationen mellan hjälpare och hjälpt. De som söker stöd känner att möjligheten att bli sedd och förstådd ökar när de får se kryckor eller rullstol. – När vi arbetar med andlig fördjupning har vi en bild av en kanna som är sönderslagen och ihoplimmad, men sätter man ett ljus i kannan är det just genom sprickorna som ljuset strålar fram. Det är den synen på människan, kyrkan och anställda som behöver få ta plats. MARIKA SIVERTSSON

September 2017

i Svenska kyrkan

TET OMÖ

RK L KY L TIL

VA

lövslä

rä ge, p

st

a tersk

ö ensk , Träs nsson llesås, röntg r Sve t unna nbäck, Fri lndal, präs G l r 1. Ka ianne Kro lsson, Mö , truckförare ar På berg 2. M -Gunnar Anne re rs son, , lära 3. La ael Svens n, Varekil siklärare so mu ik 4. M illa Svens , Skottorp, rs.ass. n n , fö 5. Gu Johansso n, Lysekil rg, lärare so vi be 6. Le beth Lars on, Falken lhavare a s fä s stare s 7. Eli bet Sven o, Hönö, be nsfejarmä a b s rste 8. Eli n Hamne Hålta, sko , ha 9. Jo n Nyblom nto 10. A

ts alkre a kyrkan k ifts v gs st et Svens r o b Göte samfund Tros

Rösta för en levande kyrka

2706

» som är en kyrka för hela familjen » som verkar för Kristi kyrkas enhet » som står upp för alla människors unika, lika och okränkbara värde

www.enlevandekyrka.se

E-post: bertil.olsson@enlevandekyrka.se Tel. 070-675 46 46

En stödförening för dig som utsatts för sexuella övergrepp/är anhörig till utsatta barn eller vill lära dig mer om ämnet. Vi erbjuder: Föreläsningar, filmvisning, stödsamtal enskild eller i grupp. OBS! Vi är stödpersoner, inte terapeuter. Bli stödmedlem för 100 kr/år Bg 359-5709 eller Swish 1234991840 Lämna din e-postadress, så får du nyhetsbrev om våra aktiviteter. Vi finns på Viktoriagatan 6 i Helsingborg även i sommar.

Se: www.atsuskane.se

Sveriges Kristna Handikappförbund, SKrH är ett ekumeniskt förbund som arbetar utifrån en kristen människosyn och ett miljörelaterat handikappbegrepp. Vi vill göra församlingar och samfund medvetna om att människor med funktionsnedsättning är en naturlig del av den kristna gemenskapen.

www.skrh.se

Tro utan tanke är som ett brev utan porto. Tanke utan tro är som ett brev utan adressat.

250 kr för 8 nr* Mejla oss på adm@signum.se eller ring 018-580 07 10. Se även www.signum.se *Gäller för nya prenumeranter.

Läs mer på hemsidan

Ange ”Amos” som kod.

www.skrh.se

Den katolska kulturtidskriften

7"$,3" 4+"-"3 5*-- %*( ,½3&/

Tryck en kinesisk bibel för en tia! Kinas kristna behöver biblar. Din gåva bidrar till bibelpapper. Tack! Swish 123 900 62 63 Bg 900-6263

4KBMBS J SFHOCÌHFOT BMMB GÊSHFS BW öOB OBUVSNBUFSJBM 7J IBS 4WFSJHFT TUÚSTUB TPSUJNFOU BW LWBMJUFUTTKBMBS

#FTÚL WÌS XFCCVUJL 4OBCCB -FWFSBOTFS

www.sjalbutiken.se 0739-53 34 38

Fengersfors Bruk

Tema: Utsatthet

”Får jag vara stolt över min hjälp?”

Camilla Lif är präst i Svenska kyrkan, författare och medverkar ofta i radio. Du kan ställa dina frågor om kyrkan, tron och livet i stort till Camilla på fragaprasten@verbum.se

Är det skryt att vara nöjd med sina goda gärningar? Varför drabbas vissa av olyckor och hur mycket tycker Gud att vi ska vila? Camilla Lif svarar på frågor om prestation och tvivel.

1

Fråga prästen

En bekant sa att om man inte känner ”frälsningsvisshet” är man inte kristen. Jag tror, även om jag inte går i kyrkan, men vet inte om jag känner något särskilt. Måste man det?

– Det finns ingen manual för vad man måste känna som kristen. Frälsningsvisshet låter härligt, men det är knappast något som drabbar alla. De flesta jag känner tvivlar och tror om vartannat. För dem och för mig är tron en process, ett kontinuerligt samtal med det gudomliga och med andra människor. Ibland stark tro. Ibland starkt tvivel. Det finns i själavårdens historia en mängd beskrivningar av hur en troende människa måste gå igenom perioder av tvivel. Det ingår i en mogen människas väg i tron. Tillvaron slår då in på en mörk och slingrig väg. Denna vägsträcka går under många namn: öknen, misströstans dy, andens fattigdom. Men detta räknas också som en plats där man oväntat faller i Guds armar. Och jag tycker inte att någon har rätt att döma ut en annans tro!

2

Ända sedan flyktingarna började komma har jag varit med i olika hjälpprojekt. Det får mig att må bra i magen, men jag undrar: är det fel att känna sig nöjd? Man ska ju inte skryta?

”Utan balans mellan aktivitet och vila går vi sönder.”

– Det finns en ställe i Bibeln där Paulus skriver att vi har lagen skriven i våra hjärtan Med ”lagen” menar Paulus Guds vilja. Alltså: Guds vilja att vi ska göra gott och värna våra medmänniskor, den viljan finns inpräntad i oss. Därför känns goda handlingar bra. Det ger en känsla av att vi är på rätt spår. Att känna sig nöjd och glad med något gott är ett kvitto på att man gjort något bra. Att skryta är något annat. Det är att tävla med sin godhet, och blåsa upp sitt eget ego.

3

Jag har hört att Gud inte ger oss mer att bära än vi orkar med, och att vi orkar allt med Jesus. Men nu när så många blir utbrända – vad säger kyrkan om vila?

– Det finns de som får mer än de orkar bära, så det finns goda skäl att fundera på hur vi ska leva, arbeta ocjh vila och behandla våra medmänniskor. I kyrkan talar vi ofta om tystnaden som återhämtning, och i Bibeln står det om hur Jesus drog sig undan från folkmassorna för att vila och be. Att vara för sig själv, att ordlöst umgås med Gud, att stilla sina hungriga sinnen och att helga vilodagen är naturliga inslag i ett kristet liv. Balans mellan aktivitet och vila är en förutsättning för att vi inte ska gå sönder. Så är det för varenda en av oss människor.

September 2017

Hela poängen med kristet liv är frihet, säger Camilla Lif.

4

Varför verkar det som Gud utsätter vissa för mycket mer än andra? Min kompis förlorade jobbet och fick operera bort gallan samma månad som barnet blev svårt sjukt.

– Detta har människor brottats med i alla tider. Om Gud är god och allsmäktig – varför finns det då lidande? På teologiskt språk kallas det för teodicéproblemet. Jag har ingen lösning, men jag tror inte att Gud vill att vi ska plågas av meningslösa lidanden. Att bli av med sitt arbete tänker jag inte har så mycket med Guds vilja att göra, utan är något som händer mellan människor. Jag tror inte heller att Gud gör barn sjuka, utan lider med varje sjuk människa. Gud vill liv – det är min övertygelse.

5

Förr trodde många att utvecklingsstörda stod närmare Gud på något vis. Hur är synen på funktionsnedsatta nu?

–Varje människa, med sin unika erfarenhet, är ett uttryck för Guds längtan efter liv. Jag tror att Gud lever genom oss, att det gör ont i Gud när det gör ont i oss, att våra skratt gör Gud glad, att de dofter vi känner också känns av Gud. Den som har funktionshinder förser Gud med helt unika erfarenheter. Jag vet inte om en sådan människa står närmare Gud, men när jag var ung kände jag en flicka som hade Downs syndrom. Hennes syn på livet lärde mig massor om ärlighet, uppriktighet, livsglädje, ömhet och medmänsklighet. 19

Tema: Utsatthet

Skratt som öppnar upp De lockar till skratt och ger barnen en paus från sjukdom, slangar och mediciner. Men skratten är inte viktigast. Det är kontakten. Utan att rygga för deras känslor, för rädsla eller föräldrarnas oro, möter sjukhusclownerna barnet, här och nu. – JAG VILL VARA ärlig i mitt bemötande, i

blicken och hela min närvaro, säger Eva Westerling. Hon sitter framför spegeln i ett källarrum på sjukhuset i Malmö. Duttar vita prickar under ögonen och målar en centimeterbred röd mun på läpparna. Kollegan Jerker Heijkenskjöld blåser såpbubblor runt henne medan hon sätter lösnäsan av gummi på plats. När hon började jobba i Clownronden, för 13 år sedan, var näsorna så hårda att hon fick en arbetsskada. – Det är sant! Jag fick blodkärlsbristningar, säger Eva Westerling och pekar på ena näsvingen. Dagens första rond är på Barnmedicinen, som de besöker två gånger i veckan. Eva och Jerker ger varandra en peppande kram, öppnar dörren och kommer ut som Bönan och Jack, två clowner som snart trampar sig fram i sjukhuskulvertarnas underjordiska gångar. De visslar och hejar till höger och vänster, alla vet vem de är. På Barnmedicinen får Alva Nilsson syn på Bönan och Jack så fort de kliver in genom dörren. Hon är två och ett halvt år och har tillbringat långa perioder på sjukhus sedan hon föddes. Nu kikar hon försiktigt på de knasklädda figurerna, i skydd av sin mammas axel.

– Hon är jätterädd för clowner, säger mamman Frida Nilsson. Det hör varken Bönan eller Jack. Ändå är det uppenbart att de har läst av Alvas rädsla. Med små, samspelta gester, utan att komma för nära, börjar de improvisera. Har Alva sett deras bortsprungna hund Ludde? De letar bakom dörrar och under bord. Alva följer dem med stora, runda ögon. Bönan trollar fram en avlång ballong ur fickan och vips har den knutits till en vovve. Ett litet leende anas i flickans mungipor och när sjuksköterskan kommer för att ge dropp, får både vovven och clownerna följa med och hjälpa till. ALLA BARN blir inte glada av att se dem. Det är heller inte deras mål. De är inte klichéclownerna som gör knasiga grimaser och de är absolut inte skräckfigurerna i stela masker som skrämmer. Tvärtom, deras mål är det mänskliga mötet, att nå fram till individen. En kontakt improviserad i stunden. – Det gäller att vara nollställd inför varje möte. Barn känner direkt när det finns en värdering av något slag hos den vuxne. Men går du in utan tvivel och möter dem med positiv blick, så går det, säger Eva Westerling. En del barn träffar de bara en gång, vissa har de träffat i flera år. Någon har ett gipsat ben, andra en allvarlig infektion. Vissa barn är så sjuka att de kommer dö. – Det handlar om att se det friska i en människa och möta personen med respekt och humor, säger Eva Westerling. Ali Al-Kartawi, 5 år, har blodförgiftning Eva Westerling och och har legat Jerker Heijkenskjöld inlagd i flera jobbar med Clown-

veckor. Bönan och Jack sticker in sina röda näsor i hans rum för att känna av stämningen. Snart sitter både Ali och hans pappa, som först såg lite hålögda ut, fnissande vid sängen med varsin slips om halsen – av toalettpapper. MEDAN EN del barn nästan omedelbart bör-

jar bubbla av skratt, behöver andra tid på sig för att öppna upp, som den avvaktande 13-åringen som håller emot för att smilbanden inte ska synas. Ibland träffar de suicidala ungdomar, och får jobba hårt för att dörren alls ska öppnas på glänt. – Vi kommer från ett annat håll, och det är viktigt. Vi är varken den oroliga familjen eller personalen som måste behandla det sjuka. De är ett komplement, med en fri roll i sjukhuskorridorerna. Samtidigt har de möjlighet att dra in personalen i improvisationerna och hjälpa till att göra vårdsituationer lekfulla. Och minst lika viktigt, menar Eva Westerling, är att de kan möta och stötta personalen, få också dem att skratta. – Personalen är superviktig. De är där alltid, vi bara några timmar. Jag ser det som en skicka vidare-grej, att lämna något positivt också för dem. Är de glada sprids glädjen. SOM SJUKHUSCLOWN jonglerar

du med känslor. Kastar upp dem och ser till att de fångas på ett bra sätt. Det är inget enkelt jobb. Men det mest meningsfulla Eva kan tänka sig. – Energin ryker, efter en dag på jobbet är du helt slut. Samtidigt får du så mycket tillbaka. Det svåraste är att möta den som snart ska dö, särskilt

ronden i Malmö.

20

September 2017

– Det handlar om att se det friska i en människa och möta personen med respekt och humor, säger sjukhusclownen Eva Westerling

”Det handlar om att se det friska i en människa och möta personen med respekt och humor.” när det är ett barn. Eva berättar om sin första erfarenhet, ett hembesök hos en pojke med obotlig cancer. – Han var sex år och lärde mig mycket. Föräldrarna ville inte, eller klarade inte, att pratade med honom om att han skulle dö. Skenet skulle hållas uppe, rädslan och sorgen motas. – Men jag såg ju att han visste, barn vet alltid så mycket mer än vad vi tror. Men eftersom det var förbjudet att benämna i familjen frågade jag honom istället om han tänkte resa. ”Ja”, svarade pojken. Samtalet var öppnat. September 2017

De pratade om vad han skulle ta med sig när han for, och om vem som skulle möta honom när han kom fram. – Det var fint, vi hittade ett sätt för honom att benämna det som skulle komma. Och det är lugnande. Livet är brutalt. Men rädslan för döden och sorgen är oftast som starkast hos de anhöriga, menar hon. Och förtvivlan över att ett barn inte ska få bli äldre än sex, ses ur den vuxnes perspektiv. – Att aldrig få ta examen, aldrig få barn…, tänker vi vuxna. Men en sexåring får ju leva sitt liv, deras sex år långa liv är ett helt liv för dem. Det är en insikt som jag tycker är lindrande. På Barnmedicinen kommer nu Alva Nilsson rullandes på en brits. Hon ska in på operation. Jack tar fram sin ukulele och spelar en melodi, Bönan vinkar. Alva sätter sig upp i sängen, ler och skickar en slängpuss till sina nyvunna rödnästa vänner.

FOTO: JOI GRINDE

Jobbar på fem sjukhus Clownronden är en grupp speciellt utbildade artister som arbeta med sjuka och funktionshindrade barn och ungdomar och äldre. Clownronden drog igång 2001 och är baserad i Malmö, och är idag även en del av barnklinikernas verksamhet på fem skånska sjukhus. Liknande verksamheter finns runt om i landet. Namn: Eva Westerling Ålder: 49 Familj: Två söner och pojkvän i Österrike. Bor: Lund Gör: Arbetar som sjukhusclown på Skånes universitetssjukhus för Clownronden och som improvisatör för Kunskapskabarén. Är också skådespelare och har medverkat i humorserien HippHipp! och SVT:s barnprogram Vid Vintergatans slut och i Pax jordiska äventyr.

HANNA WELIN

21

Mänskligt: Organdonation

”Du har fått en jäkla Syskonkärlek - på liv och död. Therese Jarmo behövde en ny njure för att överleva. Hon fick en av sin bästa vän och konstnärskompanjon: storebror Casper Jarmo. SIDA VID sida i var sin sjukhussäng. Oroliga

och lättade på en och samma gång. Äntligen är det dags. Casper Jarmo lyfter han sin hand i v-tecknet och rullas in i operationssalen. Therese Jarmo ler från sin säng, snart är det hennes tur. Ett par timmar senare vaknar de upp ur narkosen. Storebror har en njure mindre, lillasyster har fått ett nytt liv. Det är lördag förmiddag och syskonen Jarmo har bestämt träff i deras andra hem, en konstnärsstudio i industriområdet Gåsebäck

i Helsingborg. Det har gått två månader sedan operationerna och de långa ärren över buken har läkt. – Det gör inte ont längre, som det gjorde efter operationen. Vi låg i samma rum och fick varandra att skratta hela tiden. Och det gjorde ont. Jag minns att jag sa till dig att om du säger något roligt igen så dödar jag dig, säger Therese Jarmo och ger sin storebror en lätt knuff. – Fast allvarligt, när jag såg dig där i sängen på uppvaket kände jag bara kärlek. – Men jag gjorde det ju lika mycket för min egen skull, säger Casper Jarmo. Det är jag som har vunnit som har fått dig tillbaka. THERESE OCH Casper Jarmo har inte bara vuxit upp tillsammans. De är bästa vänner och ses eller rings varje dag. Folk brukar kommentera deras relation, säger de, för att de

påminner om enäggstvillingar som kan varandra utan och innan och tycker och tänker nästan samma sak. Sedan flera år driver de också gemensamma projekt och skapar film, konst och musik tillsammans. – Många undrar hur det känns att ha någon annans organ i sin mage. För mig är det inte en så stor sak i sig. Det viktiga är att jag förhoppningsvis fått minst femton år till, så att jag och brorsan kan fortsätta med vårt arbete, säger Therese. Casper nickar. – För mig finns kärleken i skapandet som vi gör ihop. På bordet i studion, bland sprayburkar, rekvisita och termoskaffe ligger manuset till en kortfilm som de har spelat in. Scenerna kom till liv i Caspers huvud i sjukhussängen. Den kom ur ångesten jag kände över att kunna förlora Therese. I filmen dör huvud-

Therese och Casper Jarmo är bästa vänner och ses eller rings varje dag. Och syskonen har dessutom en njurdonation gemensamt.

22

September 2017

bra njure, syrran” personens syrra i en bilolycka, och det är brorsan själv som kör. Efter det bestämmer han sig för att ta sitt liv, säger Casper. DÖDSSCENEN I den brinnande bilen spe-

lade syskonen in för en månad sedan. Med ärr som fortfarande ömmade och fejkblod i ansiktet agerade de ut sina roller i flammande lågor. – För mig är den här filmen ett sätt att bearbeta allt som varit, säger Casper. – Och jag ville så snabbt som möjligt få skapa. Slippa vara Therese, den sjuka, och bli Therese, konstnären, igen. Nästan allt de gör bygger på dramatik och smärta. På liv och död. Men så har också Therese levt med de stora och tunga frågorna ända sedan hon var en liten flicka. Sju år gammal, på väg till När Therese var barnkören, kollapsade 15 fick hon sin hon. Hjärnan visade sig första nya njure vara svullen av vätska och – av pappa. behövde öppnas akut. Hon har inte glömt upplevelsen i ambulansen på väg till sjukhuset i Lund. Hur smärtan plötsligt försvann, hur hon såg ett ljus och allt blev vitt. – Nu vet jag att läkaren sa att familjen skulle förbereda sig på att ta farväl av mig.

TROTS ATT njurfelet som hade fått hjärnan

att svullna, upptäcktes sent klarade hon sig utan allvarliga komplikationer. Men den sjuåriga flickan tvingades lära sig vad dialys är. Åren som följde kämpade Therese med att leva ett så normalt liv som möjligt, trots mediciner och noggrann kosthållning. Hon tränade basket och jobbade hårt i skolan. – Jag ville bara vara vanlig och pratade inte så mycket om allt det här. Men jag fick ett keyboard och när jag klinkade på det fick jag ut mycket av allt jag bar på. Men när Therese var 12 och Casper 20 kom nästa slag. Mamman fick en hjärnblödning. Hon klarade sig förhållandevis bra, men det var ändå tungt att hantera. Döden hade kommit nära igen. – Jag och brorsan bondade mycket när September 2017

”Det var sjukt att vakna efteråt. För första gången upplevde jag hur det är att vara frisk.” mamma var så dålig. Jag började också umgås med hans vänner. Jag hade nära jämnåriga kompisar, men kände samtidigt att det var lättare att relatera till dem som var äldre. Livet blev ännu tuffare åren som följde. När Therese var 15 räckte de egna njurarna inte till längre och hon behövde en ny för att överleva. Det blev pappans. – Det var sjukt att vakna efter operationen. För första gången upplevde jag hur det är att vara frisk. Jag föddes med njurproblemet. Från att ha haft kronisk migrän, varit illamående och orkeslös, studsade jag ur sängen. OCH HON studsade längre än så, rakt ut i livet

för att ta tag i sina drömmar. Äntligen hade hon kraft att göra det hon ville. – Jag insåg tidigt hur viktigt det är att jaga drömmarna man har. För mig handlar de om att få använda min egen kreativitet. Livet snurrade på, intensivt, precis som hon ville. Tills för två år sedan. Therese hade precis flyttat ihop med pojkvännen Christian när beskedet kom. Hon behövde en ny njure, igen. Och fram tills en transplantation kunde genomföras krävdes dialysbehandling var femte timme, dygnet runt. En förälskad 22-åring vill inte ha en slang i magen. Hon vill inte vara konstant trött och illamående och hon vill absolut inte behöva tänka på döden mest hela tiden. – Jag hade sådana fruktansvärda ångestattacker. Och ju sämre jag blev desto mer bitterhet, ilska och sorg kände jag. Utredningen av en donator som passade tog lång tid. Först prövades sambon Christian, därefter var det Caspers tur. Hans njure var kompatibel med Therese, men var han

alldeles säker? undrade läkarna. Casper och hans fru har ett barn, och är gravida med det andra. Tänk, rent hypotetiskt, om någon av dem skulle behöva hans njure i framtiden? – Men jag kände att jag inte kan tänka så, säger Casper. Om det brinner just nu kan du ju inte strunta i att släcka elden för att det kan börja brinna någon annanstans senare. Transplantationen gick över förväntan. Direkt efter operationen hade Therese skyhöga njurvärden sjunkit från 800 till 80. – Det var en jädrans bra njure du fick av mig syrran. Trots att jag festade så vilt förr. Lillasystern ger honom en storasysterblick. – Han är så jäkla mallig. Och en riktig dramaqueen. JUST NU är hon nästan euforisk över allt hon

äntligen kan göra igen. Som att dricka hur mycket vatten hon vill och gå på toaletten som vem som helst. Eller att få ta en fika på stan med Christian. – I kväll ska vi bada tillsammans hemma i vårt eget badkar. Det har vi aldrig kunnat göra. Det är så sjukt underbart att kunna vara den person jag faktiskt är. Första året är alltid det mest riskabla eftersom kroppens immunförsvar gör sitt bästa för att stöta ifrån sig det nya organet. Men alla värden ser bra ut och förhoppningen är att njuren ska hålla i 20 år. – Mörkret finns alltid där i bakhuvudet och lurar, det är min lott i livet. Samtidigt, man kan välja hur man vill leva. Det finns ju också något bra i det här. Jag har en jävla piska på mig att se till att göra det jag vill i mitt liv.

Therese & Casper Jarmo Namn: Therese Jarmo Ålder: 25 Familj: Sambon Christian, föräldrar och bror med familj. Bor: Helsingborg Gör: Olika typer av konst, samt vikarierar som administratör på företaget Assa Abloy i Landskrona. Namn: Casper Jarmo Ålder: 33 Familj: Sambo och ett barn, det andra barnet är på väg. Föräldrar och systern. Bor: Helsingborg Gör: Olika typer av konst, pluggar visuell kommunikation på Malmö högskola.

23

Mark Levengood är än en gång programledare för Tro, hopp och kärlek. I september börjar tredje säsongen.

Ser du fram emot en tredje säsong? Mark Levengood är än en gång programledare för Tro, hopp och kärlek – dokusåpan där präster söker kärleken. I september börjar tredje säsongen. – Ja! De höga tittarsiffrorna avgjorde, men jag ville också gärna göra det igen, för vi lär oss så väldigt mycket, alla i redaktionen, under vår resa. Jag får tackla min programledarroll på nya sätt nästan varje dag. Grundpremissen att jag ska hjälpa dem är ganska fånig, jag gifte mig för 30 år sedan och är väldigt dålig på att ragga. Men vi samtalar mycket, det blir en nerv. För mig har det aldrig varit målet att de ska gifta sig, det viktiga är diskussionerna. Får du lägga band på dig för att inte hjälpa för mycket? – Jag går över gränsen hela tiden. Jag förväntas vara mycket mer neutral, men ibland är det så uppenbart att folk ska passa ihop.

Då är det min kristliga plikt att göra det klart för dem. Och det är hemskt att se folk som inte passar ihop. Jag är inte sutenör utan programledare, även om det kan vara svårt att märka skillnaden … Är präster svårare att dejta än andra, mer krävande? – Präster är som psykologer, de har nästan alltid en sökande bakgrund. De har gjort samma resa, men även tagit in Gud som en faktor. På film framställs prästen som en svart kråka av ondska, det är Ingmar Bergman som spökar. Kyrkan får alltid stå för inskränkthet och elakhet. Men Svenska kyrkan är ju tolerantast på jorden! Och präster är öppna och ganska gränslösa människor. Jag kan tänka mig att det är stimulerande att leva med kyrkans folk, det är ofta människor som inte fastnar i slentrian. Bidrar det till att avdramatisera prästrollen?

– Men är den inte ganska dramatisk? Det handlar ju om liv och död. Det har varit för-

svinnande lite kritik om att det blir för glättigt. Men skapade inte Gud både ljus och mörker? Vi gör det med respekt för deras ämbete och identitet. Vi är väldigt noga med att inte kränka deras yrkesidentitet, hur vi klipper och vad som kommer med. De ska kunna förrätta en begravning dagen efter att de varit med på teve. Vad är så lockande med dejtande präster?

– Jag tycker det är så intressant att de är så valhänta. Många är familjerådgivare och förstår så mycket, men de kan inte applicera det på sig själva. Hur vi agerar styrs så mycket av det undermedvetna. En av våra deltagare var på dejt med en tjej som behövde checka av allt mot sin bild av den hon ville gifta sig med. Men sedan kommer kärleken från ett helt annat håll. Som min gamla konfirmationspräst sade: ”Vi blir bönhörda, men aldrig på det sätt vi tror”. MATS KARLSSON

FOTO: STELLAN HERNER

Hallå där! Mark Levengood

Korsord KLÄTTRADE SACKEUS UPP I

SOVER ÖVER

NERVSJUKDOM

KORNUMMER SADE ELVA FLODEN

VAR EN MARIA IFRÅN

DRAS ORNE TILL

KONDENSEN

LITEN PRISLÅDA KRÄM

VRÅNG

FIRAS I NOVEMBER

BLIR DRAGEN HÖGRYGGAD STOL MOR TILL HERMES

ÄLDRE BETYG LOTION

BRASA FÄBOD ÄR OMKRING SJU

ÅTSMITANDE

SYNTETMATERIAL

SEG OCH SÖT

LÄPPLJUD

USELT

GÅ UPP

JÄMNA MED MARKEN

HAR SINA SPÅR

TUNNA

HAR SIN KURIR

K R BYTO TA M

BOR

VINNA FJÄLLFRUKT GIGANT

BLIR VRIDEN

SPELAS BRÄNNBOLL

FICK SAV I STAV

PSALMEN ”Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus. Från dem han hjälpen sänder aaa aaaaaaa aa aaaa ljus. Mig Herrren alltid leder, som jord och himmel gjort. Han hör mig när jag beder och skyddar mig alltfort. ”

SJÖVÄSEN FÖR DELSTAT DEN ÄR I USA FINGERBLADIG TJEJ I OCH ANNONS KOMMER FRÅN JAPAN

IVÄG SJU ÅRS LÖN

LANDTUNGAN

BOK

KOM TILL HJÄLP

F63

SVAVEL

Sänd in lösningen till: FÖRSAMLINGSEXPEDITIONEN, Strandplan 25, 96134 BODEN senast 20 oktober. De tre först öppnade rätta lösningarna vinner presentcheckar till kyrkluncher. Vinnarna får besked per post – förutom att namnen publiceras i Kyrkfönstret, vilket väl är en ära i sig – eller hur? Namn................................................................................................................................................................................................................................................................. Adress............................................................................................................................................................................................................................................................... Postadress ....................................................................................................................................................................................................................................................... Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: Joanne Åström på Kungsgatan, Vera Elming på Stenhuggaregatan och Joakim Lundbäck i Kalix.

September 2017

25

Sorg och saknad

I vår artikelserie om hur kyrkan möter sorg vänder vi denna gång blicken mot barnen. Som vuxen nära ett sörjande barn är det viktigt att förstå att sorgen har en uppgift och att barnen går ut och in i sin sorg, att våga prata om den som har dött och att inte själv dölja sin vuxensorg.

”Barnens sorg är randig” ATT ETT BARN kan bli en pajas när en nära anhörig har dött, börja sjunga glatt vid graven eller leka dödslekar på dagis, är helt normalt i deras sätt att hantera sorg och död. Precis som att sorgen över en närstående människa kan komma ut som en hjärtslitande utåtriktad sorg flera år senare när ett husdjur dör och barnet är i en annan mognadsfas. Oavsett vad som hänt och händer, så är det viktigt att låta barnen sörja, och förstå att deras sorg kan yttra sig annorlunda än för oss vuxna, och vara både djupare och längre. – Barns sorg är randig – de går in och ut i den. Leken är läkande och hjälper dem i sorgen. Det är jobbigt att sörja, och det sliter. Men det är inte farligt, säger Anna Grenholm, präst i Svenska kyrkan i Boden. FRÅN SVENSKA kyrkan finns hon som en

resurs både förebyggande i barngrupper, skolor med mera, och kan tas in som stöd när något akut har hänt i ett sorgehus eller en grupp där barn och ungdomar är berörda. I egenskap av bataljonspastor har hon mött tragiska händelser och hon har även lång erfarenhet från arbete i Sjukhuskyrkan i Sunderbyn. Annas råd till vuxna runt barn och unga i sorg är, förutom att vara ärliga och öppna 26

både med vad som har hänt och med sin egen och barnets sorg, också att svara på barnens frågor (inte på det de inte frågar) och att ta frågorna på allvar. ATT FÅ veta om mormor har en kudde i kis-

tan, eller vem som har nyckeln när kistan är låst, kan vara väldigt viktiga frågor i barnens sorgeprocess. Att barnet strax efteråt glatt trallar och skrattar betyder inte att det inte har förstått allvaret eller inte bryr sig. – Jag brukar alltid, där det är möjligt, uppmuntra till att låta barnen vara med vid sorg och död. All forskning visar att det är bättre ju mer ärlig närvaro och korrekt information barn får. Det är också viktigt med normalisering, den helar. Att få gå på ett barnkalas, eller ut och shoppa, kan vara det allra mest naturliga när en närstående har dött. Det blir en andningspaus för att fortsätta sorgearbetet, säger Anna. Sorgen är viktig och måste få finnas. Anna beskriver sorgens uppgifter i fyra punkter: Att förstå och reda ut vad som har hänt. Att möta de tankar och känslor som sorgen skapar. Att bevara och hedra minnet av de liv som levts. Att lära sig att fortsätta leva och älska.

”Jag brukar alltid, där det är möjligt, uppmuntra till att låta barnen vara med vid sorg och död.” Våga prata med barnet om personen som dött, om roliga minnen. Och om barnet har förlorat en förälder, var inte rädd att berätta om du tycker barnet är lik personen i fråga, eller ”tänk din mamma älskade också den här pajen”, om det är så. Sådana kommentarer och bekräftelser kan betyda mycket mer än vuxna anar. För barnen spelar åldern och mognadsfaser en viktig roll i hur deras sorg yttrar sig. Barns sorg är ofta både djupare och längre än vuxnas.

September 2017

Vad tänker du om döden? EMIL 9 ÅR: Jag tänker svart. Vissa människor som har varit snälla i sitt liv kommer till vitt i himlen. Och dom dumma till djävulen. Jag känner flera som har dött men jag tänker inte så mycket på det längre. Men jag saknar vår hund. OSKAR 9 ÅR: Nu måste jag tänka… Vår hund dog, och min farfar och min morfar. Det var länge sen. Jag tror inte jag tänker så mycket på det nu. Men man blir ju lite ledsen när dom dör. Och ibland blir jag ledsen när jag tänker på dom.

Sorgen över en närstående kan väckas kraftfullt flera år senare när barnet är i en annan mognadsfas och exempelvis ett kärt husdjur dör. Låt barnen vara med, välkomna sorgen och hjälp dem i den, oavsett vad som hänt eller hur det yttrar sig.

– Barnens sorgereaktioner liknar vuxnas, men det är en skillnad i tankesättet, menar Anna. Barn under fem år förstår inte att döden är för alltid. Att säga att farfar som har dött sover kan därför i all välmening bli jättefel – vilket barn vågar sova då? Ljug aldrig om döden. För kan du ljuga om en så stor och viktig fråga i barnets liv, hur ska barnet kunna känna förtroende sen? FÖR SMÅ barn är kroppskontakt extra viktig under sorgen. Barn mellan fem och tio år börjar gradvis förstå att döden är oåterkallelig och att det innebär att livsfunktionerna upphör. Runt sju års ålder börjar barnet förstå att döden finns överallt och att den är oundviklig för alla. Tonåringar ska dessutom hantera sorgens alla faser och känslor tillsammans med allt annat som rör sig i deras utveckling. De kan

September 2017

både bli utåtagerande och kapsla in sin sorg. – Barn kan reagera med ilska mot den som har dött, mot Gud, mot en förälder. De kan få ångest och depression och känna skuld, säger Anna. HON FÖRKLARAR också att reaktionerna kan komma långt efter en händelse, och utlösas av något nytt som väcker känslorna från en gammal sorg som nu hanteras på ett nytt sätt. – Döden kommer för oss alla och vi kan inte skydda våra barn mot verkligheten. Men vi kan stötta dem i den verkligheten och hjälpa dem, så att inte sorgen tar fel vändning. Och det är ingen prestigeförlust att ta hjälp utifrån, det är tvärtom bra, att sitta tillsammans med någon som även kan ge den vuxne stöd i att trösta barnet, säger Anna Grenholm. TEXT OCH FOTO: ANNA BERGSTRÖM NORDSKRIBENTEN@GMAIL.COM

ADINA 8 ÅR: Jag tänker ledsen, fast egentligen är det väl inte så. Egentligen borde man fira, för att dom får ha det festligt där uppe i himlen. Jag tror dom gör kul saker där. Men när dom dör i den världen blir det läbbigt. Då smälter dom bort. ALICIA 5 ÅR: Jag tänker att man kan bli ett spöke eller en ängel när man dör. Min mormors mamma har dött. Och våra två hundar. SIGNE 4 ÅR: Jag tänker att det är sorgligt med döden. Min katt Bellas ungar har dött. Det kändes inte bra. Det är också sorgligt om någon människa försvinner. Min farfar har dött. Och min kompis Raha har flyttat till Stockholm. Jag saknar dom. Men mormor skickade en bild på mig till Raha när jag var skojig, och då skickade Raha en puss till mig. Då blev jag glad.

27

Gud är oändligt in HUR ÄR DIN TRO? Kanske blir svaret på frå-

gan: ”Jag hoppas att min tro är stark nog”, ”Hur ska man kunna tro på det kyrkan predikar?” eller ”Kyrkan borde göra saker bättre, så att människor tror på Gud”. Ibland är det som om vi famlar när det gäller tron. Trots att några av oss är präster, andra är anställda i kyrkan, och ytterligare några har levt hela eller delar av sitt liv i kyrkan, så är det som om vi inte riktigt vet om vi tror, om den tro vi har duger, eller vad tro till sitt innersta väsen är. Som goda lutheraner har vi under generationer fått höra om katekesen och om kravet på kunskap för att tro. Vi ska kunna böner som Vår Fader, vi ska kunna trosbekännel-

sen och vi ska ha bibelkunskap och känna till de viktigaste personerna i Bibeln. Även när det gäller gudstjänsten finns det många åsikter. En av dem är att riktigt kristna ska gå i gudstjänst. Men för att det ska räknas, så är det bara gudstjänsten på söndag förmiddag som verkligen gäller. Och de riktigt kristna är följaktligen de som känner igen varandra vid denna gudstjänst. Vid sidan av dem finns sedan alla de andra, de som inte har förstått eftersom de inte har en tillräcklig tro … MEN OM det är så är jag också en av alla de andra, för då har nog inte jag heller begripit vad det handlar om. För tänk om tro i grun-

den inte alls har med kunskap att göra? Tänk om tro inte kan mätas i antalet gudstjänster jag bevistat på söndagarna? Tänk om tro inte kan definieras som stark eller svag hos mig, utan att tro har en helt annan grund? Visst känns det sättet att tänka på lite skrämmande, och visst pirrar det i magen på oss när vi i så fall inte vet hur vi tror, eller ens om vi tror... När vi som anställda möter människor utanför kyrkans gemenskap, så möter vi oftast en sammanblandning mellan tron på Gud och tron på kyrkan: ”Jag tror inte - inte på det kyrkan säger”, ”Jag tror inte på Bibeln och de

”Tro är att ge utrymme för Jesus i sitt hjärta och i sitt liv, inte bara när det passar utan alltid.”

FOTO: ALEX & MARTIN

28

September 2017

tresserad av dig sagor som går att läsa där”, ”Jag har inte tid att tro, gå i kyrkan och göra allt det där som de kristna gör”. Ska jag vara riktigt ärlig, så tror inte jag heller på kyrkan och på allt det som kyrkan gör, eller att det som kyrkan gör och anser är bättre och mer rätt än det alla andra organisationer gör. Inte heller tror jag på allt det som prästerna, inklusive mig själv, har predikat. Vi ska förvisso lita på präster och kyrkan, men vi ska tro på Gud. Däremot kanske det ligger lite sanning i detta med tid. Aldrig någonsin tidigare har människor i vår del av världen behövt lägga så lite tid på att överleva, det vill säga att arbeta för att få mat på bordet. Det betyder å andra sidan, att vi har mer tid än våra förfäder någonsin hade till annat. Till träning, sociala medier, tv och resor för nöjets skull, till oro och ångest. Så borde vi då inte ha tid för tro? Jo, om man med tro menar att avsätta en timme här och där för att bli frälst, för att döva själen, eller för att skapa bilden av oss själva som den fromma som vi vill att andra ska se. MEN FUNGERAR det på det sättet? När vi

hör det sägas, eller då vi läser det, känns det instinktivt som att det är något fel i påståendet – tid för tro ... Om man med tid istället menar utrymme i livet, så börjar vi nog närma oss vad tro är. Vem eller vad är trons innersta hemlighet? En dogm, ett etiskt förhållningssätt, några välformulerade trossatser? Är det att leva rätt, göra goda gärningar, att undvika att synda som är att tro? Eller är tro något passivt som vi gör utan att aktivt göra det? Är tro detsamma som att vara eller existera? Vi har en Gud som är oändligt intresserad av oss, vad vi gör, vad vi tänker, vad vi brottas med, vad vi känner och vad vi önskar. Kort sagt är Gud intresserad av att ha en relation med var och en av oss. Dödligt intresserad skulle man till och med kunna säga, då han faktiskt dog för sin kärlek till oss och sin skapelse. Ja, för varje människa som har levt, lever och kommer att leva. Att tro är alltså att vara intresserad av att ha en relation med Jesus, en relation där vi även är beredda att vara tysta och lyssna på det Jesus vill säga oss. Tro är att ge utrymme för Jesus i sitt hjärta och i sitt liv, inte bara när det passar utan alltid. Och vad händer då när vi ger Jesus utrymme, när vi börjar lära känna och lyssna till Jesus? Ja, vad händer när vi ger en god vän utrymme, när vi börjar lära känna honom och September 2017

när vi lyssnar till honom? Då ökar vårt intresse. Vi vill vara med honom, vi vill veta mer om hur han tänker och om vad han vill. För den riktigt goda vännen ger vi upp en del av vårt liv för att vi ska kunna vara tillsammans. Och Jesus är inte en vän som kräver av oss att vi bara ska vara med honom. Han är inte som de kontrollerande gemenskaperna som kräver att allt kanaliseras till dem, eller som de vänner, om man nu kan kalla dem det, som kräver odelad uppmärksamhet. Det är däremot andra krafter som vi möter i livet. Ofta handlar det om pengar, droger, osunda relationer eller kanske karriären eller arbetet. Visst är det viktigt för många att vara i sammanhang som ger god lön, karriär eller bekräftelse i arbetet. Men det är alltid så mycket roligare att vara med de som uppskattar en, de som är verkligt intresserade av mig och mitt liv. HUR SER då den Gud ut som tror på mig och

som vill ha med mig att göra? Ja, inte är det en Gud som hela tiden dömer mig för det jag inte klarar av, inte förmår och som därefter klassar mig som syndare. Om det är den bilden jag har av Gud – vill jag då vända mig till honom och få veta att jag inte duger? Vilka rädslor skapas inom mig inför det mötet? Vilken ovilja orsakar det – en ovilja som kanske gör mötet om intet? Och vart vänder jag mig då? Det finns otaliga andra ”gudar” som vi kan vända oss till, pengar, makt, saker, som alla utlovar att ge oss den status och den känsla som vi hungrar efter. Bara en klänning till, bara ett glas vin till, bara en lite nyare bil, bara få ligga med en kvinna till, bara få bli chef för en lite större firma ... Men tänkt om Jesus istället för att påpeka all min brist stället frågar vad jag längtar efter. Vad längtar jag då efter som skulle ge verklig tillfredställelse? Mening, närhet, kärlek, sanning. Ger ett extra glas vin något av det? Ger en nyare bil eller en sexuell relation utanför äktenskapet det? Ibland tror vi kanske det, eller åtminstone hoppas vi på att finna meningen, kärleken och sanningen i saker utanför oss. Vi har räknat bort att finna det hos Gud – och ändå är det just därifrån allt gott kommer.

JAG SKULLE kunna beskriva den kärlek som Jesus har till var och en av oss, jag skulle kunna ge olika bilder för det, bilder som är mer eller mindre sanna, bilder som du med ditt intellekt skulle kunna ta till dig. Men tro är ingen teori, precis som inte heller kärlek är en teoretisk övning mellan två förälskade.

Bara den som har blivit förälskad och känt kärleken i sin egen kropp vet vad det handlar om. Bara den som gett kärlek och själv blivit älskad vet vad det innebär att leva i ett kärleksförhållande. Och bara den som vågat språnget och upplevt tro vet vad tron ger för frukter. Min syn på tro är att det inte handlar om kunskap, det som vi brukar kalla teologi, eller om något som vi kan läsa oss till, eller ta till oss genom andras berättelser. Det betyder ytterst att det är vi själva som utgör kärnan när det gäller vår egen tro på Jesus. Konsekvensen av detta är att bönen, den närvarande existensen med Gud, är efterföljelsens viktigaste startpunkt. Och att bönen är den källa där vi får hämta kraft och gemenskap med honom som håller hela universum i sin hand. Böcker och föreläsningar kanske kan lära oss hur andra tänker om Gud. Men utan ett eget samtal med Jesus om mitt liv, hans liv, och inte minst vårt gemensamma liv, blir tron aldrig tro i enlighet med evangelierna, där tro är efterföljelse. DET FÅR till sist en avgörande betydelse för

oss i vår tid. En tid där man allt för ofta lägger tron inom sig – en tro som stavas efterföljelse kan aldrig levas ut i vårt intellekt eller skiljas från livet i övrigt som om Gud inte vore intresserad av hela oss. För om jag och Jesus delar liv tillsammans, så är även det jag inte gör i kyrkan en del av det livet. Efterföljelse handlar också om arbete, vila, relationer till familjen, livskamraten och vännerna. Efterföljelse handlar om hur vi förhåller oss till pengar, jobbet, naturen, makten, sexualiteten, kulturen, politiken – ja, listan skulle kunna bli oändlig beroende på vilka intressen som du eller jag har.

OM EFTERFÖLJELSE handlar om hela vårt liv så är det samma sak med tron. Tron på Gud är vår relation till en levande och kärleksfull Gud som älskat oss före vi visste vad kärlek var, och som längtar efter att få komma nära oss och dela hela vårt liv. För vi har en Gud som är oändligt intresserad av hur vi faktiskt har det, och vi kan lita på att i mötet med Gud kan vi alltid vara helt och fullt sanna.

HANS JOHANSSON DIN KYRKOHERDE I SVENSKA KYRKAN I BODEN HANS.JOHANSSON@SVENSKAKYRKAN.SE 0921-775 43

29

Vinjett xxxxxx

Kyrktornet kläddes snabbt in i byggnadsställningar när renoveringsarbetet startade i början på maj.

Överluleå kyrka får en välbehövlig uppfräschning Det har väl knappast undgått någon att Överluleå kyrka på sistone fått en lika rejäl som välbehövlig uppfräschning. Kyrkfönstret låter kyrkoherde Hans Johansson guida oss runt mitt i byggstöket. Häng med! VI BÖRJAR vårt samtal i Hans arbetsrum i

församlingsgården. Han berättar entusiastiskt om det stora renoveringsprojektet som för tillfället pågår i Överluleå kyrka. Först utvändigt fram till första september, och sedan invändigt fram till första december. Hans är byggansvarig och deltar regelbundet i de byggmöten som pågår allt medan projektet fortskrider. Det är Svenska kyrkan i Bodens högsta beslutande organ, det politiskt

30

styrda kyrkorådet, som har beslutat att renoveringen ska genomföras. – Vi har budgeterat med egna medel från pastoratet men vi har också kunnat söka pengar centralt, berättar Hans. En sådan här omfattande renovering genomförs cirka en gång vart trettionde år, senaste gången var 1980. Så nästa blir 2047. Fast då är nog inte jag med, konstaterar han vidare. Men en kyrka är en levande byggnad och som sådan

görs det ständiga förbättringar. Exempelvis installerades både centraldammsugare och fjärrvärme i kyrkan 1999. EN BYGGNAD från 1831 som är kulturminnesmärkt kan man inte bara reparera lite hur som helst. Länsstyrelsens sakkunniga inom byggnadsminnesvård har haft ett finger med i spelet och godkänt planerna. Kyrkan har under hela renoveringsprocessen med sig en särskilt anlitad konsult som är expert och ser till att de historiska värdena bevaras. Från det första beslutet om renovering till att det hela startade den 15 mars i år har det tagit två år. De som jobbar i kyrkan, både präster och vaktmästare, har fått vara med och tycka till om vad som behöver göras. Kyrkan är ju

September 2017

”En sådan här omfattande renovering genomförs cirka en gång vart trettionde år, senaste gången var 1980. Så nästa blir 2047.” både en publik byggnad och många anställdas vardagliga arbetsmiljö. Byggnadsarbetet som utförs har upphandlats och glädjande nog har ett lokalt företag fått uppdraget, säger Hans Johansson stolt. Vi lämnar Hans rum och beger oss till den gamla damen, det vill säga kyrkan, för att på plats få veta vad som kommer att ske. Kyrktornet är redan inklätt i byggnadsställningar, men när vi besöker byggarbetsplatsen en tisdagsförmiddag i slutet av maj är det lugnt och stilla. UTVÄNDIGT SKA kyrkan beläggas med ett vattentätt ytskikt, så att putsen inte flagnar och så att den håller värmen bättre än idag. Hans Johansson visar hur lätt han kan peta bort flagande puts från den bakre ytterväggen innan vi beger oss in i den tomma kyrkobyggnaden. Det är kyrktornet som främst behöver åtgärdas. Där kommer även den spöklika fläcken att försvinna. Inne i den stora kyrksalen kommer all målning att tvättas. Detta görs av specialutbildade konservatorer. Man använder nuförtiden moderna metoder, och inte franskbröd som tidigare. – Se hur svart det är, säger Hans Johansson, samtidigt som han stryker med fingret längs väggen och visar upp sitt smutsiga finger. Tittar man på den 90 m2 stora muralmålningen, som visar Lukasevangeliets femtonde kapitel, ser man högst upp i det vänstra hörnet en brun ruta. Den visar hur smutsbrun målningen var innan den tvättades senast. – Även nu kommer vi att behålla referensrutan, så du kan se hur fint det blir när mål-

Den främsta bänkraden på vardera sidan om kyrkans mittgång har tagits bort. I mitten av bilden skymtar Mariakoret, vilket tillkom vid den förra stora renoveringen av Överluleå kyrka 1980.

ningen har rengjorts. De främsta kyrkbänkarna flyttas bak en rad så att mer plats frigörs vid koret. Då kan till exempel en kista rymmas på golvet nedanför trappan. Golvet i den främre halvan av kyrkan kommer också att slipas och lackas om. – Kyrkobesökare har börjat gå med skor med dubbar om vintern, säger Hans, samtidigt som han pekar och visar de märken som uppstått i golvet. ÄVEN DEN målning och det bladguld som behöver bättras på kommer att fixas. Vaktmästaren kommer att få ett helt nytt manöverbord för ljud och ljus mitt i salen. På tal om ljus så kommer också orgelläktaren att få belysning, så kyrkobesökarna bättre kan se organisten när denne spelar. Viktigt för synen i kyrkan är naturligtvis också dess fönster. Sex av dem har redan fått ett extraglas för ökad

vintervärme. Nu ska sex ytterligare få det. Under renoveringstiden hänvisas dop, bröllop och begravningar till Svenska kyrkan i Bodens övriga kyrkor. Den enda större aktivitet man inte kommer att flytta på är årets konfirmation. Konfirmanderna kommer att få ha sin gudstjänst i kyrkan, även om det sinkar bygget några dagar med ett uppehåll. Vi avslutar vår inre vandring i sakristian där man kommer att byta ut diskbänken mot en ny och fräsch i gummimaterial, så att de värdefulla kärlen som används vid bland annat nattvard inte skadas lika lätt om de tappas vid rengöring. KYRKFÖNSTRET HAR även fått en pratstund med Anders Boström på Anderssons bygg som är det byggföretag som utför själva byggnadsarbetet. Företaget har sin bas i Luleå, men flera av delägarna och medarbetarna kommer från Boden, så anknytningen hit är väldigt tydlig. Upprustningen av Överluleå kyrka är inte företagets första kyrkojobb. Man har tidigare gjort arbeten åt både Pingstkyrkan och åt Mormonkyrkan i Luleå. Det senare jobbet var ungefär lika stort som detta. Fast detta är förtagets första arbete med ett kulturminnesmärkt hus. Något som Anders Boström känner extra mycket för. – Även om jag inte själv är religiös, så känns det väldigt starkt att få jobba med en så gammal, anrik byggnad som Överluleå kyrka är. Det är jätteroligt och kul att få vara med och värna och förvalta vår kulturhistoria, avslutar byggherren vårt samtal. Den som är nyfiken på hur den nyrenoverade och restaurerade Överluleå kyrka kommer att se ut kan redan nu boka in första advent 2017 i kalendern. Då kommer man att ha invigningsgudstjänst och stora festligheter med uppträdande av Överluleå kyrkokör och kyrkkaffe efteråt. Biskopen har redan meddelat att han kommer. Visst kommer du? TEXT: JOHAN E. SKOGLUND JOHAN.SKOGLUND@AMSAB.ORG

Sverige mellan stolarna ”För en tid sedan arbetade jag med en föräldrautbildning. Gruppen var blandad men stämningen var öppen och inbjudande. En dag mot slutet av kursen kom en av mammorna, som hade ett hårt och långvarigt missbruksliv bakom sig, lite tidigare. Hon strålade. – Vet du vad? sa hon. Vet du vad som har hänt? – Nej? – Jo, förra gången frågade Karin (en annan mamma) om jag ville komma hem

September 2017

till henne och fika i veckan! – Jaha..? – Och igår var jag där. I deras fina villa … – Jaha … – Och vet du vad? Hon hade dukat med kopp och servett för mig… – Jaha … (Jag kände mig som ett fån … vadå?)

– Det är det aldrig någon som gjort tidigare. Hon såg på mig som på vem som helst. Vet du …? Någon som hon ville vara vän med! På riktigt! Fattar du?”

Under 2016 samlade man in berättelser om Svenska kyrkans diakoni. Berättelserna finns nu samlade i boken Sverige mellan stolarna och speglar både vardagsnära omsorg och livsavgörande möten.

31

Kyrkovalet

Din röst gör skillnad FOTO: MAGNUS ARONSON

Den 17 september är det kyrkoval. Då kan du som är medlem i Svenska kyrkan påverka färdriktningen de närmsta fyra åren för Sveriges största medlemsorganisation. Din röst i kyrkovalet ger dig inflytande över hur Svenska kyrkan sköter sitt liv och sin verksamhet under den kommande mandatperioden. FÖRVÄNTNINGARNA ÄR höga på kyrkan: Gudstjänster och riter som tolkar livets mening från födelse till död, diakonalt arbete, stöd i kriser. Den är en fristad som ger andrum och en plats för undervisning och kultur. Djupast sett handlar kyrkans uppdrag om att göra Guds kärlek synlig och igenkänd. Om Gud som blir människa och som delar vår mänskliga vardag, både i utsatthet och livsglädje. Det är i vardagen som människors tro och längtan blir synlig, mitt i livet med dess sorg och lycka. DIN RÖST påverkar inte bara vardagen där du bor, du är med och påverkar hur kyrkans arbete bedrivs på alla nivåer, även internationellt. Som medlem i Svenska kyrkan ingår du både i din lokala församlings gemenskap och i en världsvid kyrka. Kyrkan har genom sin långa historia levt med två tydliga rörelseriktningar i sin identitet och sin verksamhet: Inåt mot ett tydligt centrum där människor har fått erfara Gudsnärvaron i helighet, tystnad och nattvardens Kristusmöte. Utåt i ett tydligt uppdrag att leva i världen för att i ord och handling arbeta för att kristen tro väcks och fördjupas och rättvisa och fred blir verklighet. Hela tiden med den fattiga och utsatta människan i centrum. Att vara kyrka är att stå i ett uppdrag från Gud, ett uppdrag som omfattar hela skapelsen. I denna kyrka är du som enskild människa värdefull och ditt liv och dina erfarenheter betydelsefulla. Svenska kyrkan behöver fler människor som med sin tro och sitt engagemang vill ta ansvar för sin kyrka. Det är viktigt att de som väljs både vill, kan och får ta ansvar och har medlemmarna bakom sig. SVENSKA KYRKAN är en demokratiskt styrd

32

organisation där ledamöterna i beslutande organ utses genom fria val. Här finns utrymme för ett brett spektrum av uppfattningar i olika frågor. Kyrkan är en trosgemenskap, inte en åsiktsgemenskap. Det som förenar oss är dopet och tron. DIN NÄRMASTE kyrka är en av hundratals

kyrkor i Luleå stift. Dessa kyrkor utgör ett viktigt kulturarv. Hur vi bäst fyller detta arv med liv även i framtiden påverkar du också

Rätt svar på bildgåtan på sidan 3 är psalm 333: Änglarna sjunger i himlen.

genom att rösta i kyrkovalet. Demokrati överlever inte av sig själv. Det krävs att vi som får rösta också använder oss av vår rösträtt. Så ta vara på möjligheten att rösta i kyrkovalet! Det behövs många människor som bärare av tro och engagemang. HANS STIGLUND BISKOP I LULEÅ STIFT

September 2017