Mordmysterier

MORDMYSTERIER SPÄNNANDE LÄSNING

PÅ INSIDAN AV DE OLÖSTA MORDGÅTORNA

mordmysterier

INUTI PALME-FALLET Varför har mördaren aldrig hittats?

CATHY CESNIK: Läs om nunnans mystiska död

Måltavl

TUPAK SHAKUR:

a?

Mordet som startade gängkriget

UTFORSKA LEDTRÅDARNA, DE MISSTÄNKTA OCH BEVISEN Untitled-2 1

13.12.2018 09:31 12:32 06.11.2018

MORDMYSTERIER 2018 © Orage AS

Svensk redaktion Ansvarig utgivare: Rebecca Englund Redaktör: Sofia Lindén Översättare: Andreas Engström Grafiker: Bens Aarø Cover: Bens Aarø

Försäljningsansvarig Øystein Berg +47 909 61 959 berg@orage.no

Orage AS äger alla rättigheter till innehållet i den här boken. Det är inte tillåtet att reproducera eller kopiera innehållet. Det är inte tillåtet att lägga ut hela, eller delar av, boken på internet eller att på annat sätt reproducera innehållet elektroniskt. Tillstånd kan endast ges via redaktionen på Orage AS.

Utgiven av Orage AS Jarlsøveien 50 3124 Tønsberg, Norge +47 47 46 60 00 post@orage.no www.orage.no

Tryck Tryckt i Lettland, Artko AS Alla Orages produkter trycks av Svanenmärkta tryckerier.

Utgiven på licens från Future Plc. This publication is published under licence from Future Publishing Limited. All rights in the licensed material belong to Future Publishing Limited and it may not be reproduced, whether in whole or in part, without the prior written consent of Future Publishing Limited. ©2018 Future Publishing Limited. www.futureplc.com

Originaltitel RC Murder Mysteries © Future Publishing Limited

Untitled-2 2 SE Mordmysterier Cover.indd 2

13.12.2018 12:32

Vad är det som förmår en person att ta livet av någon?

Varför förblir så många våldsamma brott ouppklarade trots att det finns övertygande bevis?

Några mord kommer bli ihågkomna för alltid – inte för att de är ovanligt brutala, eller på grund av antalet offer, eller för att mördarna är mer avskyvärda än andra, utan för att de aldrig blivit lösta. Dessa brottsmysterier fascinerar oss just för att de inte har något svar.

Läs om det olösta mordet på Olof Palme, de mystiska seriemördarna Jack the Ripper och Zodiac, vem som mördade nunnan Cathy Cesnik och hur hela Chicago greps av panik när någon spetsade vanliga värktabletter med dödsgiftet cyanid.

Det här temanumret är fullproppat med bilder från brottsplatser, kartor över mördarnas jaktområden och presenterar alla bevis som hittats hittills. Dessa brottsmysterier kommer garanterat trollbinda dig.

Mordmysterier_v2.indd 1

29.10.2018 15:00

INNEHÅLL

04 VEM MÖRDADE DEN SVARTA DALIAN?

Elizabeth Short blev det mest berömde mordoffret i Los Angeles och än idag förblir fallet olöst.

14 S ERIEMÖRDAREN PÅ LONG ISLAND Av en ren tillfällighet hittade polisen flera omärkta gravar med kroppsdelar längs stranden.

22 V EM DÖDADE GORILLAKVINNAN? Dian Fossey gav allt för att skydda gorillorna som hon studerade – till och med sitt liv.

30 TÅRARNAS VÄG Sedan 1969 har utsatta kvinnor och tonåringar blivit mördade längs denna motorväg.

38 PILLERMÖRDAREN Läs om när hela Chicago av panik på grund av förgiftade värktabletter.

44 MÖRDAREN PÅ INTERSTATE 70 Under 30 fruktansvärda dagar år 1992 härjade en seriemördare på motorleden I-70.

52 INTRYCKT I HÄXALMEN Vi vet fortfarande inte vem den mystiska Bella vars kropp gömdes i ett ihåligt träd.

60 VEM SKÖT TUPAC? Än idag har ingen dömts för mordet som satte igång en landstäckande gängkonflikt.

64 VEM ÄR ZODIAC-MÖRDAREN? Den värsta seriemördaren sedan Jack the Ripper satte skräck i allmänheten med sina illdåd.

74 MONSTRET I FLORENCE Varför kunde inte polisen stoppa det fruktansvärda monstret i Florence från att mörda?

82 M ORDEN I STUGAN I SKOGEN Upptäckten av tre sönderslagna kroppar och ett försvunnet barn från en nöjespark.

14

90 V EM MÖRDADE CATHY CESNIK? Detta mord ledde till hur mörkläggningen av en skandal inom kyrkan avslöjades.

100 JACK THE RIPPER Seriemördaren som attackerade prostituerade i östra London på nattetid kan ha varit en läkare.

108 BLEV JILL DANDO LÖNNMÖRDAD? En svartsjuk föredetta, en lönnmördare eller en besatt beundrare kan ha skjutit programledaren.

116 S ERIEMÖRDAREN I KALIFORNIEN

30

Mellan 1976 och 1986 blev vanliga förortsbor våldtagna och mördade av en galning.

126 MORDET PÅ OLOF PALME Statsministern Olof Palme sköts ner på öppen gata, men än idag vet Polisen inte vem som gjorde det.

134 BONUS: MYRA HINDLEY & IAN BRADYS SISTA OFFER På en stor vidsträckt hed i norra England begravde kärleksparet sina unga offer.

38

22 Mordmysterier_v2.indd 2

29.10.2018 15:00

5270

90

60

126

58 108

100 33

Mordmysterier_v2.indd 3

29.10.2018 15:00

BROTTSMYSTERIER

VEM MÖRDADE

DEN SVARTA DALIAN?

HISTORIEN OM HOLLYWOODS EGEN MYSTISKA SERIEMÖRDARE MORDET PÅ ELIZABETH SHORT FICK PRESSEN ATT FROSSA I LÖSA RYKTEN. HON HAR BLIVIT DET MEST BERÖMDA MORDOFFRET I LOS ANGELES HISTORIA, MEN ÄN IDAG FÖRBLIR MYSTERIET OLÖST.

P

rovdockan låg kvarglömd på en ledig parkeringsplats nära 39 Street och Norton i Leimert Park. Betty Bersinger upptäckte den när hon gick nedför South Norton Avenue med sin tre år gamla dotter Anne, på väg till skomakaren i köpcentret. Där låg den, vit och naken. Betty såg den men tänkte inte på det som något ovanligt. Det var i hennes ögon bara en extra provdocka som någon kastat ut från en butik i en av Los Angeles fattigare stadsdelar. Det såg ut som att dockan hade delats i två delar. Den kanske hade kastats så hårt i marken att den gått sönder.

Betty trodde att det var ett skämt men när hon närmade sig drog hon andan av skräck. Det såg inte längre ut som en provdocka. Även om den som väntat var blek och livlös såg den inte äkta ut. Den hade märken som en provdocka inte ska ha. Trots det var den helt ren. För ren. Då förstod Betty vad det var som låg framför henne. Det var ett kvinnolik. Betty tog

vettskrämd tag i sin treårings hand och sprang till närmaste byggnad.

Det var ingen hemma i det första huset hon ringde på.

Men det gick bättre på det andra försöket. En kvinna kom till dörren. ”Jag har sett något konstigt”, berättade Betty medan hon försökte förstå vad det var hon hade sett. Kvinnan i huset lät Betty låna telefonen och hon bad polisen komma dit och ”ta en titt”. Betty var orolig för att ha skapat en massa uppståndelse om det trots allt skulle visa sig vara en docka.

Men Betty hade inte fel.

Ett eko frå n the Ripper

I början fick kvinnoliket namnet ”Jane Doe” alltså benämningen på en okänd död kvinna. Det tog två dagar att identifiera henne med hjälp av fingeravtryck. Det skulle visa sig att kvinnan var den 22-åriga Elizabeth Short. De kraftiga

4 Mordmysterier_v2.indd 4

29.10.2018 15:00

HON HITTADES I TVÅ DELAR, NOGGRANNT AVSKUREN I MIDJAN. HON DOG AV CHOCK OCH BLODFÖRLUST. skadorna på hennes kropp gav pressen en anledning att frossa i blodiga detaljer: Hon hittades i två delar och var noggrant avskuren vid midjan. Det fanns tydliga tecken på att hon hade blivit bunden. Hon hade märken runt hand- och fotlederna och dessutom runt halsen. Hon hade dött av chock och blödningarna från de knivstick hon blivit utsatt för. Speciellt de snitt som gick från mungiporna till öronen som skapade ett så kallat ”Chelsea-leende”. Hon hade också fått flera slag mot huvudet och blivit utsatt för all möjlig misshandel innan

OVAN Short poserade för en rad glamorösa fotografier, men skulle bli ihågkommen som en misshandlad kropp.

hon placerades – inte dumpades – på parkeringsplatsen: Armarna över huvudet i räta vinklar. Benen låg särade.

Hanteringen av Shorts kropp påminner om en rad andra historiska brott. Mord som begicks på andra sidan Atlanten drygt femtio år tidigare. Även pressbevakningen i Short-fallet liknande Fleet Street-tidningarnas rapportering av Jack the Ripper.

Jack the Ripper valde ut sina offer från den mest utsatta delen av arbetarklassen. Han hade exponerat delar av

5 Mordmysterier_v2.indd 5

29.10.2018 15:00

BROTTSMYSTERIER HÖGER Fotografier av Elizabeth Shorts lemlästade kropp blev en sensation.

kropparna och gjort allvarlig skada på dem. Till exempel skar han av Mary Jane Kellys bröst år 1888, tömde buken och förstörde armarna med ”grovtandade knivsår”. Den utstuderade misshandeln som Jack the Ripper ägnade sig åt påminner mycket om Short-fallet år 1947. Den som mördade Elizabeth ”Den Svarta Dalian” Short hade gjort sitt bästa för att vanställa sitt offer. Han hade inte nöjt sig med att skära upp hennes ansikte utan såg också till att skära henne flera gånger i låren och brösten. Han hade skurit ut hela stycken av kött. Inälvorna hade tagits ut och lagts under hennes rumpa.

Efter att kroppen skurits upp i två delar fanns det inget blod kvar i någon av kroppshalvorna.

Jack the Ripper valde att gå på jakt efter nya offer i de folktomma delarna av Londons East End – de mindre välbärgade områdena i staden där brott begicks på bakgatorna utan att någon brydde sig. Han mördade kvinnor som redan befann sig i utkanten av samhället. Kvinnor som levde ur hand i mun och som han visste inte skulle bli lika saknade som sina mer bemedlade medsystrar.

Jack the Ripper blev precis som Elizabeth Shorts mördare aldrig ställd inför rätta. Polisens fotografier av Mary Jane KelIys misshandlade kropp och obduktionsbilderna på de andra Ripper-offren är idag berömda. Bilderna på Elizabeth Shorts kropp sparades också av den LA Times-fotograf som tog dem och skulle på så sätt bli en del av kriminalhistorien.

Jack the Rippers offers liv dissekerades fullständigt av polisen och pressen. Deras hela identiteter reducerades till korta tidningsrubriker. På samma sätt skapades Elizabeth Shorts berömmelse med hennes död och de rubriker som följde i kölvattnet av det fruktansvärda mordet.

Porträtt av en kvinna

Elizabeth Short blev på flera sätt helt avhumaniserad i pressen, som skildrade fallet som en ren sensation: ”Naken, dissekerad kropp hittad på parkeringsplats”, ”sargad av en varulvsgalning”.

Sättet hon dog på samt de fruktansvärda skadorna på kroppen skapade en myt om Short som gjorde henne mindre ”verklig”. Den här mytologiseringen var så mycket enklare än att framställa Elizabeth Short som en ung och oskyldig kvinna som rycktes bort för tidigt i livet. Elizabeth var nämligen inte sådan. Hon hade haft problem med polisen på grund av sitt drickande. Hennes familj var splittrad. Pressen kunde inte få henne att passa in i bilden av den oskyldiga unga flickan, så som de gjort med i ett annat liknande fall.

Marion Parker, en 12-årig skolflicka, mördades år 1927. Hon styckades och hade sedan ”satts ihop” igen (ögonen hölls öppna med hjälp av ståltråd) så att hennes pappa skulle tro att hon fortfarande var vid liv.

Vissa försökte få det till att Elizabeth var en glamorös och anmärkningsvärd person. Reportrarna beskrev henne som en blivande filmstjärna medan hon i verkligheten snarare var typen som bara flöt med strömmen. Det finns inget som tyder på att hon hade motivation eller talang nog att kunna bli skådespelare. Som New York Times skrev: ”Det finns inget som tyder på att Elizabeth någonsin ens spelat en biroll”.

Kan det faktum att Elizabeth Short inte passade in i den typiska offerrollen ha påverkat chanserna att identifiera och ställa mördaren inför rätta? Vissa menade till och med att hon förtjänade sitt öde på grund av det liv hon levde. Många var vid den här tiden kritiska till hennes riskfyllda beteende

FALLET SEXUALISERADES FÖR ATT KROPPEN VAR NAKEN, FÖRVRIDEN OCH ISCENSATT. och det faktum att hon var sexuellt aktiv.

Ett mord på en prostituerad eller en kvinna från arbetarklassen får mindre uppmärksamhet av pressen än ett mord på en medelklasstjej, hävdas det idag. Pressen tenderar också att vara mindre objektiv och inte lika sympatiskt inställd till det förstnämnda offret. Det gick i alla fall inte att klaga på graden av uppmärksamhet Elizabeth Short fick i medierna. Fallet syntes på lokaltidningarnas förstasidor i hela två månader efter att kroppen hittats på parkeringsplatsen.

Pressen ville gärna berätta historien om Elizabeth Short i svartvitt , men hennes liv var alltför komplext och målat i många nyanser av grått. Det fanns som sagt inget som tydde på att Elizabeth Short hade några som helst ambitioner att bli skådespelare trots att ryktena hävdade det motsatta. Det fanns heller inga bevis bakom de envisa ryktena om att hon jobbade som callgirl eller prostituerad. Folk antog antagligen att en ung kvinna med hennes svåra bakgrund och sexuellt aktiva livsstil också tvingades ta betalt för sex. I 40-talets USA betraktades kvinnor med flera sexpartners fortfarande som totalt omoraliska. Short hade haft ett flertal romantiska relationer i sitt korta liv. Vissa forskare menar att hon hade varit med minst 50 män, oftast militärer, som tog ut henne på barer i området.

6 Mordmysterier_v2.indd 6

29.10.2018 15:00

DEN SVARTA DALIAN Beth Short var en ung och glamorös kvinna som hamnat på samhällets utkant.

Elizabeth Short, även kallad Betty eller Beth, var sedan tidigare känd av polisen för minderårigt drickande.

Mordmysterier_v2.indd 7

Sist men inte minst blev Elizabeth Short-fallet så sexualiserat för att hennes kropp hittades naken, förvriden och iscensatt. Trots att bristen på kläder rent krasst inte hade något med sex att göra la man fokus på hennes nakenhet.

Bilden av det nakna, tudelade liket användes i skumma och fetischerande sammanhang trots att brottet hade med våld och inte sex att göra.

Men det var kanske framför allt Shorts smeknamn som hjälpte till att skapa den idag odödliga myten. Hennes vänner kallade henne Black Dahlia, Svarta Dalian: ”För att hon älskade svarta kläder som matchade hennes hår”. Samma vänner berättade att de hittat på smeknamnet för att Elizabeth Short liknade Veronica Lake, den svartklädda skådespelaren i filmen ”The Blue Dahlia”. Pressen använde namnet för att skapa en helt ny identitet åt Elizabeth Short – hon skulle representera den vackra blomman som blivit förstörd och svart.

Den här tolkningen av namnet etablerades inte direkt. I den första rapporteringen om mordet användes en bild på en yngre Elizabeth. Det här fotografiet togs när hon greps av polisen för att hon drack alkohol som minderårig, men medierna uppgav inte var de hade hittat bilden.

I början beskrevs Elizabeth Short helt enkelt som ”mördarens offer”. Det var först senare som hon på grund av tabloiderna (som inte gjorde överdrivet mycket research) blev till Svarta Dalian – den sexuellt aktiva unga kvinnan som hittades naken på en parkeringsplats.

I en annan artikel använde man en glamorös bild på en leende och vacker Elizabeth. Tidningen menade då att hon fick smeknamnet Svarta Dalian för att hon var ”en mörk skönhet”. Senare sades det att hon älskade att gå klädd i ”nästan genomskinliga, svarta klänningar” och att hon var offer för ett ”varulvsmord”. Artikeln visar tydligt på pressens

DE HUVUDMISSTÄNKTA Utredningen av mordet på Elizabeth Short var den största som Los Angeles-polisen (LAPD) hade genomfört sedan mordet på den tolv år gamla Marion Parker tjugo år tidigare. Det var inte helt överraskande att så många utpekades som skyldiga, och än idag kommer amatördetektiver med nya teorier om vem som stod bakom dådet.

LAPD hade ungefär 25 namn på sin lista över misstänkta. Till och med den kände gangstern Bugsy Siegel blev misstänkliggjord. Dessutom tog 60 andra personer på sig mordet.

Den omsorgsfulla hanteringen av Elizabeth Shorts kropp kastade misstankarna mot flera läkare. Ett av namnen som länge befann sig på listan var dr George Hodel, specialist på sexuellt överförbara sjukdomar. Han undersöktes av polisen år 1949 efter att hans tonårsdotter anklagat honom för sexuella övergrepp. Han hölls under uppsikt under en månad år 1950, och hade under den här tiden utbrustit: ”Om jag dödade Svarta Dalian kan de inte bevisa det nu”.

Han antydde också att han hade något med sin tidigare sekreterares död att göra. Även om Hodel aldrig blev anhållen för Svarta Daliamordet hävdade hans son, som tidigare arbetat på LAPD, i en bok år 1991 att hans far hade dödat både Elizabeth Short och flera andra kvinnor.

Hans teorier är dock mycket omdiskuterade.

En annan som drog in familjen i utredningen var Janice Knowlton. Hon påstod att hon hade sett sin pappa George Knowlton döda Elizabeth Short. Problemet med Janices vittnesmål var att hon hade ”sett” händelsen under en terapisession där målet var att hämta fram ”bortträngda minnen”. Stackars George Knowlton kunde inte göra mycket för att försvara sig, då han dog år 1962.

Polisen undersökte saken men hittade ingenting som kunde styrka Janices minnesbilder. Trots det skrev Janice Knowlton boken Daddy Was The Black Dahlia Killer, där hon anklagade fadern för mordet. Janice dog år 2005 av en överdos.

Nattklubbsägaren Mark Hansen var ett mer troligt namn i utredningen. Hans adressbok skickades till pressen kort efter mordet på Elizabeth Short, då den hittades bland offrets saker.

Polisen misstänkte att Hansen ville ha sex med Elizabeth men att hon hade avvisat honom. Han gav konsekvent motstridiga uppgifter till polisen. Trots det öppnade aldrig polisen något fall mot honom, och han dog år 1962.

Läkaren George Hill Hodel var en av de huvudmisstänkta i Shortfallet, men han åtalades aldrig. Detta trots att han själv antydde att han hade med saken att göra.

7 29.10.2018 15:00

BROTTSMYSTERIER

TILL VÄNSTER Mediemogulen William Randolph Hearst ägde Los Angeles Examiner som skrev några av de mest sensationella historierna om Short-fallet.

MITTEN Svarta Dalian med sin mamma som, som efter dotterns död lurades att prata med pressen.

HÖGER Poliser plockar upp Elizabeths blodiga kläder från en brunn.

tendens att utnyttja båda Elizabeth Shorts skönhet och sexuella erfarenheter.

Trots det fick inte pressen helt och hållet grepp om Elizabeth Short. Hon förblev en mystisk person. Hon hade levt under radarn större delen av sitt liv och flyttat runt. Först från östkusten till västkusten och sedan inom Kalifornien.

Hon hade haft flera pojkvänner och jobb men inte särskilt mycket stabilitet eller någon fast bostad. Även idag beskrivs Elizabeth Short som ”ett mysterium” och ”lika vag i livet som i döden”.

Det var svårt att få grepp om Elizabeth, men pressen ville göra det mesta av fallet och var desperata efter information.

Arbetsmetoderna var kanske effektiva, men markerade inte direkt ett stolt ögonblick i pressetikens historia. Så fort Elizabeth Shorts kropp identifierats tog journalister från Los Angeles Examiner kontakt med offrets mamma Phoebe. De ville pumpa henne på mer information,och lurade i henne att Elizabeth vunnit en skönhetstävling. Först när Phoebe gett dem vad de ville ha berättade journalisterna att Elizabeth var död. Pressen fick henne dessutom att lämna hemmet i Medford, Massachusetts och följa med till Los Angeles. Tidningen sa att hon kunde vara till hjälp för polisen i utredningen. Väl i LA placerades hon på ett hotell där varken polisen eller andra tidningar kunde nå henne, men ständigt tillgänglig för The Examiner som ville vara ensamma om scoopet.

Pressen tog ingen hänsyn till Phoebe Short och hennes

fyra andra döttrar. När Phoebe kom till Los Angeles fotograferades hon tillsammans med dottern Virginia West och hennes man Adrian. De såg naturligtvis alla något förvirrade och tagna ut.

Det var också Los Angeles Examiner som tillsammans med kollegan Los Angeles Herald-Express (de båda tidningarna lanserades år 1962 och lades ner 1989) stod bakom den värsta sensationsrapporteringen om Elizabeth Short. De skrev att hon hade på sig genomskinliga toppar och tajta kjolar när hon i själva verket föredrog stilrent och skräddarsytt. På så sätt lyckades medierna framställa Elizabeth som en kvinna med dålig moral. Människor som knappt växlat ett enda ord med Elizabeth medan hon levde skulle nu kommentera hennes karaktär. En bekant beskrev henne som ”en manstokig småförbrytare”. Ett uttalandet som naturligtvis passade perfekt i mediernas berättelse om Elizabeth Short som en dålig kvinna.

De båda tidningarna tillhörde mediemogulen William Randolph Hearst som gjort sensationsjournalistiken till en konst i New York Journal. Han var alltid mer inriktad på att öka upplagorna än att leverera objektiva och välgjorda artiklar. År 1990 hävdade Martin Lee och Norman Solomon att Hearst ”rutinmässigt hittade på sensationella historier, förfalskade intervjuer och manipulerade pressbilder”. Den här sensationsjournalistiken var tydlig i fallet med Elizabeth Short.

DE SKREV ATT HON HADE PÅ SIG GENOMSKINLIGA TOPPAR OCH TAJTA KJOLAR NÄR HON I SJÄLVA VERKET FÖREDROG STILRENA OCH SKRÄDDARSYDDA PLAGG. 8 Mordmysterier_v2.indd 8

29.10.2018 15:00

DEN SVARTA DALIAN Tidningarna på USA:s östkust fick också sina 15 minuter i rampljuset. Short var nämligen från östkusten, född i Boston och uppväxt i Massachusetts och Maine. Mainetidningen Press Herald hoppade på tåget och bjöd på den rafflande rubriken: ”Short bodde på Munjoy Hill: hon besökte senare platsen”. Artikeln handlade om att offret från det uppmärksammade mordet hade bott i Portland som ung och att hennes mormor fortfarande bodde i staden. Elizabeth bodde bara ett eller två år i Portland när hon var runt tre-fyra år gammal. Det hindrade inte tidningen från att skapa stora nyheter av det hela.

Falska erkä nnanden

En annan parallell mellan Svarta Dalian-mordet och Jack the Ripper-fallet var att mördaren kan ha tagit kontakt med polisen för att behålla mediernas uppmärksamhet. År 1888 fick Metropolitan Police i London ett brev från någon som påstod sig vara Whitechapel-mördaren. Han signerade brevet med Jack the Ripper. I efterhand är de flesta kännare överens om att brevet var en förfalskning som kan ha skrivits av en journalist för att sälja mer tidningar. Oavsett vem som stod bakom signaturen så kan man i alla fall konstatera att det var ett mycket effektivt artistnamn. På samma sätt blev den alldagliga Elizabeth Short den mörka och mystiska Svarta Dalian.

Ett annat Ripper-meddelande, ”From Hell”-brevet, innehöll en halv människonjure som ska ha kommit från ett av Jacks offer. Åtta dagar efter mordet på Svarta Dalian fick redaktören på Los Angeles Examiner ett samtal. Personen som ringde erbjöd sig skicka över resten av Elizabeths saker till redaktionen. Dagen efter skickades flera saker Daniel Voorhees kom med ett falskt erkännande för mordet på Elizabeth Short år 1947.

DALIA-SHOWEN Mordet på Elizabeth Short blev känt som ”Dalia-showen” på grund av fallets berömmelse, dess särskilt hemska utförande och all den falska information som spreds efter mordet.

Två månader efter mordet visade det sig att allt från småkriminella till fyllerister använde sig av dådet för att hota sina offer. Flera våldtäktsoffer berättade att deras gärningsmän sagt att de ”skulle få samma behandling som Black Dahlia om de gjorde motstånd”.

Fyllerister som skulle slängas in i isolering på Lincoln Heights försökte slippa genom att hävda att de var medskyldiga till mordet på Svarta Dalian eller åtminstone varit vittne till dådet. Även folk med stora lån som låg efter med betalningen angavs till polisen som misstänkta mördare.

Allt för att bli av med dem som inte betalade.

Vid ett tillfälle blev en ”hemmakär företagschef” anklagad för mordet på en glamorös blondin som hade försökt utpressa honom under ett år. Men anklagelsen mot honom kom först när det blev tydligt att han

överhuvudtaget inte var intresserad av henne och hon inte skulle få en enda cent av honom.

De många falska erkännandena resulterade i ännu fler tidningsrubriker och gav polisen mer att göra. Det visade sig snart att många av dem som kom med tips och ”hjälp” till polisen inte ville hjälpa till utan bara var ute efter att hävda sig eller sabotera. Sedan var det de som faktiskt ville hjälpa till men som bara gjorde det hela värre. Till exempel den äldre damen som gick många kilometer till polisstationen för att berätta att mördaren skulle hittas inom en vecka. Detta om offret begravdes med ett ägg i handen, ”Alabama style”.

En annan amatördetektiv satsade istället på en 100 år gammal metod för att hitta gärningsmannen. Han ville att polisen skulle ge honom Elizabeth Shorts högra öga så att han kunde fotografera det Elizabeth Short såg i dödsögonblicket. Han trodde att bilden på mördaren fanns ”fastbränd på hennes näthinna”.

9 Mordmysterier_v2.indd 9

29.10.2018 15:00

BROTTSMYSTERIER

till tidningen, bland annat Elizabeth Shorts födelsebevis.

Dokumentet hade antagligen tagits från hennes handväska som senare hittades på en soptipp tillsammans med en av hennes skor.

Det saknades inte direkt misstänkta i fallet och en del av dem gjorde allt de kunde för att hamna i rampljuset.

På tisdagskvällen den 29:e januari går en 33-årig, rödhårig man till Los Angeles-polisens huvudkontor. Mannen (som i en rapport uppges vara musiker, i en annan står det att han arbetade som diskplockare på restaurang) berättar för polisen Jack Donahoe att han gärna vill erkänna mordet på Elizabeth Short.

Mannen som hette Daniel S. Voorhees hade ringt till polisen strax innan och med ynklig röst sagt: ”Jag orkar inte mer. Jag vill erkänna mordet på Svarta Dalian!” Sagt och gjort: Han lade på luren och gick raka vägen till polisen där han blev satt i förvar. Medan utredningen fortsatte förhördes Voorhees av polischefen E Barratt. Han visade honom ett papper där han hade skrivit ”Jag dödade Elizabeth Short” och sa: ”Jag är så sjuk, jag orkar inte mer.

Jag måste lyfta den här bördan från mina axlar”.

Han hävdade att han hade träffat Elizabeth två veckor tidigare och åkt med henne på en busstur. Det är bekräftat att han var på ett hotell i Los Angeles den dagen då liket hittades.

Men Voorhees anklagades aldrig för brottet. Psykologen som undersökte honom vägrade låta honom genomgå ett lögndetektortest eftersom han var desorienterad och förvirrad. Dessutom fanns det inget som knöt Voorhees till Elizabeth. Polisen lät handstilsexperter jämföra hans handstil mot ett meddelande som påstods komma från mördaren.

Ingen matchning.

Efter en natt i cellen fick Voorhees lämna polisstationen.

Tidningen Life Magazine kunde senare rapportera att han ”senare hamnade bakom galler som patient på psyket”.

Den mustaschprydde och krullhårige veteranen Joseph

Dumais blev intressant för polisen då det upptäcktes att han hade blodfläckar på kläderna och tidningsurklipp om Svarta Dalian-fallet. Dumais ville själv inte utesluta möjligheten att han var den skyldige och sa: ”Det är möjligt att jag står bakom mordet – när jag dricker blir jag ganska våldsam mot kvinnor”. Han hade däremot ett alibi (han hade varit i Fort Dix när mordet begicks). Även han skickades direkt till psykiatrin. Strax efter detta kom en kvinna som Life Magazine beskrev som en ”gänglig före detta lotta” in på polisstationen i San Diego. Där kunde hon berätta att: ”Elizabeth Short stal min man så jag dödade och styckade henne”. Kvinnan kunde dock inte svara på några av polisernas frågor om mordet så hon erkände snart att hon hade hittat på allt.

Carol Marshall (21) greps som misstänkt för bilstöld och sa under förhöret med polisen: ”Jag vet vem det var som dödade Beth Short och om jag får en belöning kommer jag berätta”.

Många andra erkände sig skyldiga till mordet, faktiskt så många att tidningarna slutade rapportera om det. En man berättade att han hade haft sex med Elizabeth Short, en annan trodde att dödade henne när han var berusad. Men han mindes ingenting. Även den här gången visade det sig att den påstådda mördaren hade ett vattentätt alibi.

En av de mest bisarra händelserna i Dalia-showen skedde bara några dagar efter att liket hittades då två utredare satt på ett café och diskuterade saken. Just då kom det in ett tips till polisens huvudkontor från en man som hävdade att han just nu tittade på mördarna. Det skulle så klart visa sig att tipsaren jobbade som servitör på caféet och trodde att de två poliserna som diskuterade mordet i detalj också var mördarna.

VÄNSTER Melvin Robert Bailey erkände brottet, men hans berättelse var full av brister.

MITTEN Shorts lik hittades i området vid Leimert Park i Los Angeles, fotograferat år 2013.

Som en film

När Svarta Dalian-mordet inträffade var Hollywood och resten av världen mycket besatt av sex, brott och polisarbete.

10 Mordmysterier_v2.indd 10

29.10.2018 15:00

DEN SVARTA DALIAN

SAKNAD I EN VECKA

EN MAN SA ATT HAN KAN HA DÖDAT HENNE NÄR HAN VAR FULL, MEN HAN KOM INTE IHÅG NÅGONTING.

Elizabeths sista romans var med den gifta säljaren Robert ”Red” Manley.

© Alamy, Getty, Corbis

Film noir var stort på den här tiden. He Walked By Night (Nattmänniskan), ett exempel från den här genren, har tagit inspiration från den sanna historien om en kriminell krigsveteran som jagades av polisen i Los Angeles.

Film noir var både erotisk och våldsam. Filmerna innehöll komplexa skildringar av gangstrar, poliser och privatdetektiver. Kvinnorna fick ofta spela femme fatales: vackra kvinnor med dåligt rykte. De dök också ofta upp som lik i filmerna. Precis som Chrystal Kingsby i Lady In The Lake (Kvinnan i sjön,1947) som är baserad på Raymond Chandlers roman.

Mordet på Elizabeth Short skulle garanterat fånga publikens intresse. Fallet var trots allt en verklighetens film noir. Ett kriminaldrama med Elizabeth Short i huvudrollen. Pressen satte henne snart i rollen som femme fatal.

Svarta Dalian-fallet filmatiserades år 2006 med ”The Black Dahlia” där Scarlett Johansson spelade en av rollerna. Mordet får uppmärksamhet än idag även om nyhetsmediernas intresse har svalnat. Orsaken till intrresset tycks vara mordets speciella karaktär: ett blodigt brott där gärningsmannen kom undan.

Det bisarra mordet blev en berättelse med ett eget liv och dramaturgi. På så sätt liknade Svarta Dalianfallet Jack the Ripper-morden från slutet av 1800-talet, där mystiken som omgav dåden gav upphov till en hel industri. Bland annat ett museum som gör underhållning av Jack the Ripper och hans offer. Det är nog ändå så att fiktionen slår verkligheten, vilket också var temat för James Ellroys bästsäljande bok som filmen bygger på.

Med tanke på att det gått 70 år sedan kroppen i Leimart Park hittades verkar det som att mördaren kom undan – och tog med sig sin hemlighet i graven.

Elizabeth Short sågs sista gången vid liv den 9:e januari 1947 och polisen trodde att hon blev mördad den 14:e januari.

Var befann hon sig de sista fem dagarna? Det kan vara så att mördaren höll henne fången någonstans. När hon hittades hade hon trots allt tydliga märken från rep runt handlederna, fotlederna och halsen. Kan hon ha legat fastbunden någonstans innan hon mördades? Polisen var säkra på att hon mördades i ett rum eller en lägenhet någonstans. Mördaren måste ha haft tillgång till vatten och någon typ av avlopp för att tömma kroppen på blod.

Det är allmänt känt att Elizabeth Short hade ett möte med en gift man den 9:e januari. Hon hade befunnit sig på ett motell med den 25 år gamla säljaren och före detta korpralen Robert ”Red” Manley. Hans fru Harriette fick nys om förhållandet strax efter Shorts död.

Manley intervjuades av den legendariska journalisten Agness Underwood och sa då: ”Jodå, jag kände Betty Short. Jag träffade henne två gånger. Jag kysste henne till och med några gånger”. Han berättade vidare att hans erfarenheter med henne hade lärt honom att gå den smala vägen i framtiden.

Den 9:e januari klockan 12:20 lämnade Elizabeth Short motellet där hon träffade Red Manley. Han körde henne tillbaka till Los Angeles och busscentralen där hon hade lämnat sitt bagage. Hon ville att Red skulle köra vidare, men han tyckte att området var för farligt och valde att vänta på henne. Sedan bad hon att få bli körd till Biltmore Hotel, där Red lämnade henne i lobbyn klockan 18:30.

Hon sågs senare på Crown Grill i korsningen Olive Street och Eight Street, inte långt från hotellet. Men trots att några av hotellets stamgäster kom ihåg att hon varit där var det ingen som såg henne lämna platsen. Efter detta finns det ingen som med säkerhet har sett Elizabeth Short. Vissa vaga vittnesmål rapporterar att hon kan ha befunnit sig i området runt Hollywood Boulevard några dagar efter mötet med Red Manley. Nästa gång hon sågs var det som lik på parkeringsplatsen i Leimert Park. Den svarta Dalians enda sällskap i döden var en näve ogräs.

11 Mordmysterier_v2.indd 11

29.10.2018 15:00

EFTERSPELET LOS ANGELES-POLISEN VAR HÅRT PRESSADE ATT LÖSA MORDFALLET. Efterforskare hos LAPD misslyckades med att fånga mördaren. De har kallats en av de mest kontroversiella polisavdelningarna i världen, under 1940-talet var de kända både för korruption och inkompetens. De lyckades aldrig knäcka det här mordfallet som de borde. Ingen ställdes inför rätta och ingen blev någonsin dömd. Beth Short och hennes anhöriga kommer aldrig få rättvisa skipad.

Med tiden blev Den svarta dalian-utredningen mindre och mindre av en prioritet för poliserna.

Det börjar närma sig 70 år sedan mordet begicks.

Det är osäkert om mördaren ens fortfarande lever idag eller att det kommer bli något stort genombrott, något anhållande eller någon fällande dom. Sedan händelserna år 1947 har tomheten mest fyllts med bedragare som söker uppmärksamhet. Berättelsen om den svarta dalian har bara växt och växt, och blivit mytomspunnen.

Mordet på Short innehåller de rätta elementen för en klassisk film noir eller deckarroman och har inspirerat amerikansk populärkultur mer än något annat mordoffer. David Lynch använde olika delar av Shorts liv och mordet på henne i sin film Mulholland Drive. Shorts spöke, som spelas av Mena Suvari, träder även fram i ett avsnitt av tv-serien American Horror Story. Författaren James Ellroy tyckte Short var ett typiskt offer och använde både hennes liv och död för att arbeta igenom sin egen personliga tragedi – hans mamma som hittades mördad på en sidogata år 1958. Ellroy var bara 10 år när han förlorade sin mamma, långt innan han skulle bli en framgångsrik författare, av bland annat boken L.A. Confidential från 1990.

Hans relation till sin mor var komplex och han beskrev i dokumänteren Feasts Of Death sin känslomässiga reaktion till nyheten om hennes död: att han betedde sig som en ”känslokall, inåtvänd, manipulativ, ondskefull, liten skitunge”.

Ellroys framgångsrika roman The Black Dahlia från 1987 gjordes till film av regissören Brian De Palma år 2006. De blandade fakta med fiktion för att framhäva den tragiska femme fatale-bilden av Beth Short i populärkulturen. Han tillägnade boken till sin mamma och skrev: ”Mor: 29 år senare kommer detta blodiga farväl”. Ellroy var besatt av den svarta dalian, trots att han idag vägrar att prata om det.

Shorts eftermäle har en grym ironi, oavsett om hon porträtteras som ett blodigt mordoffer, en myt, en varning, en författares fantasifigur eller en halloweenkostym. Tjejen som drömde om Hollywood uppnådde först kändisskapet efter sin egen död och av helt fel anledningar. Medan hon levde arbetade hon som en vanlig intendent på biografer, långt ifrån Beverly Hills glamour och faktiskt mycket närmare rännstenen.

DET MEST OTROLIGA MORDET VÅLDET SOM PÅFÖRTS BETH SHORTS STYCKADE KROPP SAKNAR MOTSTYCKE GENOM HELA KRIMINALHISTORIEN. LEIMERT PARK

LOS ANGELES

LEDTRÅD CEMENTSÄCKEN En cementsäck hittades nära kroppen.

Den hade använts för att transportera Shorts kvarlevor och lämnats på platsen.

VITTNE

BOB MEYER

Bob Meyer, som bodde i Leimert Park, beskrev för både polisen och pressen hur en svart sedan, kanske en Ford, parkerade vid vägkanten omkring klockan 6 i närheten av där kroppen hittades. Han såg inte till föraren.

HÄNDELSE DEN HEMSKA UPPTÄCKTEN SOUTH NORTON AVENUE

Betty Bersinger hittade Elizabeth Short på Norton Avenue. I en intervju 50 år senare mindes hon: ”Jag märkte det svarta håret och den bleka, vita kroppen.”

Elizabeth Short med sin trolovade Major Matt Gordon, en officer i amerikanska flygvapnet. Gordon dog kort efter att han friade till Elizabeth, medan han krigade i Indien.

12 Mordmysterier_v2.indd 12

29.10.2018 15:01

DEN SVARTA DALIAN

Dödsorsaken fastställdes av rättsläkaren som blodförlust.

Blåmärken på både ansikte och kropp visade att hon blivit svårt slagen. Näsan var bruten. Kinderna var skurna åtta centimeter från varje mungipa.

Hennes magsäck innehöll avföring, antingen hennes egen eller någon annans. Delar av hud hittades också i analen och vaginan.

LEDTRÅD FIBER En FBI rapport visade att två fiber som togs från Shorts hud var samma som de palmträd som användes för att tillverka billiga toalettborstar. De beskrivs som ”styva och tunna” och hade en vattenavstötande beläggning.

Det högra bröstet skars bort. En del över knäet hade skurits bort och flera knivstick hittades runt underlivet.

Märken runt nacken, handlederna och vristerna antyder att hon blivit fasthållen, men inte strypt.

Kroppen var delad i två och hon var placerad på rygg med armarna höjda ovanför huvudet.

Hennes ben var särade som om mördaren försökte skicka ett obscent budskap och häckla Short.

Kroppen hade blivit helt tömd på blod, förutom den lilla pölen som hittades inuti en cementsäck i närheten, som hade använts för att förflytta Short till platsen.

Att identifiera Shorts kropp gick fort tack vara LA Examiners tidiga teknologi för faxmaskiner, som möjliggjorde för FBI att identifiera Short genom hennes fingeravtryck och tidigare brottsregister.

13 Mordmysterier_v2.indd 13

29.10.2018 15:01

SERIEMÖRDAREN PÅ LONG ISLAND

AV EN REN TILLFÄLLIGHET UPPTÄCKTE POLISEN EN MÄNGD OMMÄRKTA GRAVAR UTEFTER GILGO BEACH PÅ LONG ISLAND I NEW YORK. MEN 20 ÅR SENARE HAR VARE SIG ÖDET ELLER POLISENS ARBETE KUNNAT AVSLÖJA MÖRDAREN. AV TANITA MATTHEWS

14 Mordmysterier_v2.indd 14

29.10.2018 15:01

15 Mordmysterier_v2.indd 15

29.10.2018 15:01

M

edan de milda vågorna rullade in mot stranden på Fire Island i New York år 1996 promenerade två sommargäster utefter strandkanten i närheten av Davis Park. En kuslig upptäckt som skulle komma att skrämma upp hela samhället fick dem att stanna upp och gjorde dem rentav skräckslagna. Detta var bara början på ett ytterst märkligt och obehagligt brott.

Sommargästerna hade hittat ett par människoben inlindade i plastpåsar. Tånaglarna var rödmålade, varje ben hade ett ungefär nio centimeter långt ärr på vaden och ett L-format ärr på ett skenben tydde på att offret genomgått någon form av kirurgi. Men det skulle dröja 15 år innan polisen hittade fler kroppsdelar från detta offer, liksom kvarlevorna av ytterligare nio personer längre upp längs med kusten.

Seriemördaren på Long Island, även senare känd som Craigslist-slaktaren, var på jakt efter unga kvinnor inom sexindustrin. Mördaren letade efter personer i utkanten av samhället som sålde sex för att tjäna lite pengar.

Hans offer var helt ovetandes om att de skulle sälja sina kroppar till en galen och farlig mördare.

Detta utspelade sig i början på den digitala eran och att få tag på prostituerade online hade blivit allt lättare.

På gatorna var det ofta folk i rörelse som kunde se om något misstänksamt hände. Att istället beställa en dejt med en kvinna på nätet gjorde att offret kunde väljas med omsorg. Mördaren kunde förfölja och övervaka sina offer under en längre tid och se ut rätt tillfälle att döda dem. Kvinnorna blev på så sätt allt lättare att snärja en åt gången. Mördaren hade planerat allt och han hade vad han trodde var det perfekta gömstället för kvinnornas kroppar, nämligen Long Islands södra kustlinje.

SÖKANDET EFTER SHANNAN

Maj 2010 ringde den 22-årige Shannan Gilbert till sin mor Mari för att säga att hon skulle vilja komma på besök på mors dag, bara några dagar senare. Mari sa att hon inte ville ha några presenter, hon ville bara träffa sin dotter.

När samtalet närmade sig slutet sa Shannan till sin mor att hon hade några ”jobb” att ta hand om. Modern förstod precis vad det betydde, hon visste att dottern arbetade som prostituerad. Hon bad därför sin dotter att inte gå ut utan att istället stanna hemma den kvällen. Men Shannan svarade bara: ”Oroa dig inte mamma, det är ok med mig.” Detta var de sista orden Mari hörde ifrån sin dotter innan hon försvann, vilket skulle sätta igång jakten på hennes kropp och som sedan ledde till upptäckten av flera kroppsdelar.

Shannan var en vacker, ung kvinna med ett fylligt runt ansikte. Hon hade ljuvligt kastanjebrunt hår med blonda stripor och stora rådjursögon. Som litet barn hade hon med jämna mellanrum fått flytta mellan olika fosterhem.

Under uppväxten drömde hon om att bli skådespelare och älskade att sjunga, men några sådana möjligheter dök aldrig upp.

Därför bestämde hon sig för att försörja sig som eskortflicka. Hon lade ut annonser på Craigslist, en amerikansk hemsida för annonser. Hennes chaufför Michael Pak skjutsade henne i sin svarta Ford Explorer mellan olika kunder. En varm natt i maj 2010 omkring klockan 1 släppte Pak av Shannan hemma hos Joe Brewer, en miljonär som bodde i Oak Beach, ett inhägnat

bostadsområde. Medan hon befann sig inne i huset ringde Shannan 911, numret till polisen. Hon svamlade ganska osammanhängande, men fick ändå fram meningen ”de försöker att döda mig!”.

Eftersom det var hennes chaufför som mitt i natten hade kört henne dit hon nu befann sig hade hon ingen aning om var hon var. Kunden Joe Brewer ringde därefter till chauffören Pak och bad honom komma in i huset. Han beklagade sig över att Shannon inte ville lämna hans egendom och att hon verkade upprörd. De försökte tillsammans få ut henne ur huset och tillbaka in i bilen, men hon rusade iväg mitt i den mörka natten.

Morgonen därpå när Gus Coletti stod och rakade sig hörde han hur någon bankade på dörren. När han öppnade möttes han av Shannan på verandan, skrikande och med mobilen i handen.

Det enda ord Coletti kunde urskilja var ”hjälp”.

Coletti bad henne komma in och skulle precis ringa polisen, men innan han fick möjlighet till det rusade nedför gatan och började hysteriskt att banka på andra husportar.

När hon fick se ljuset från en suv som verkade leta efter henne kastade hon sig återigen upp på Colettis veranda och in genom hans ytterdörr.

Coletti gick fram för att tala med den unge asiatiske föraren i suven. När Shannan att föraren blev uppehållen rusade hon iväg till nästa gata.

Hon fortsatte desperat att banka på andra människors dörrar och skrika att någon måste hjälpa henne. Hon försökte vidare på en annan

gata där en kvinna såg hur hon frenetiskt försökte få hjälp. Kvinnan ropade på henne, men Shannan svarade inte.

Denna morgon mottog polisen två samtal, från Coletti och från kvinnan som hade sett Shannan. De berättade hur hon betett sig och de uttryckte sin oro för den unga kvinnan som rusat runt i grannskapet. När polisen

I april 2011 påträffades fyra kvarlevor ungefär en kilometer ifrån varandra och ungefär åtta kilometer väster ifrån de kroppar som hittades i december.

16 Mordmysterier_v2.indd 16

29.10.2018 15:01

SERIEMÖRDAREN PÅ LONG ISLAND 45 minuter efter båda samtalen anlände till platsen hade den unga kvinnan försvunnit.

Sedan den natten varken hördes eller sågs Shannan någonsin mer vid liv. Hennes familj att hon var i fara och rapporterade henne därför som försvunnen. Vem var det som försökte döda henne? Vad hade så till den grad skrämt henne hemma hos Brewer att hon kände sig tvungen att fly från sin chaufför som hon alltid hade litat på tidigare.

Och var var hon nu?

FÖRSVUNNA OCH ÅTERFUNNA

Några månader senare i december befann sig en polis med sin hund på Gilgo Beach där han letade efter ledtrådar för att kunna ge Shannans familj ett svar om var hon nu befann sig. När hunden sniffade i sanden upptäcktes delar av ett skelett inlindat i en tygsäck. Först trodde man att det rörde sig om den försvunna Shannan som man sökte efter, men det var det inte. Kroppen som de hade hittat i den vilda terrängen tillhörde Melissa Barthelemy som hade anmälts försvunnen mindre än ett år tidigare.

Efter ytterligare undersökningar av platsen av länspolisen vid Suffolk hittades tre andra kropparmen ingen av dem var den försvunna Shannan. De fyra kropparna hittades i samma område, på norra sidan av Ocean Parkway, en genomfartsled vid Gilgo Beach. Offren Melissa Barthelemy, Maureen Brainard-Barnes, Megan Waterman och Amber Lyn Costello var mellan 20 och 30 år och hade lagt ut annonser på Craigslist för sina tjänster som eskortflickor eller prostituerade. Alla fyra kvinnor hade blivit strypta till döds och kropparna hade sedan dumpats i tygsäckar på samma kuststräcka.

Maureen hade inte setts sedan juli 2007, Melissa försvann i juli 2009 och de andra två kvinnorna hade anmälts försvunna bara månader emellan 2010. Megan, blott 22 år gammal, var den yngsta av de fyra offren som hittades denna dag. Några dagar efter Melissas försvinnande ringde det på hennes yngre syster Amandas telefon. På displayen stod att det var Melissa som ringde, men när hon svarade talade hon istället med en ondskefullt klingande man. Med en lågt stämma frågade han: ”Är detta Melissas lillasyster?” Efter att hon bekräftat detta sade mannen: ”Vet du vad din syster gör? Hon

VEM VAR MÖRDAREN? EN TIDIGARE MISSTÄNKT HADE SINA EGNA TEORIER OM MÖRDARENS IDENTITET. År 2011 intervjuades Joel Rifkin i Newsday, en amerikansk dagstidning, angående morden vid Gilgo Beach och offren som hade påträffats längs kusten. Rifkin intervjuades infrån högsäkerhetsfängelset, där han avtjänade sitt 203 år långa straff för att ha mördat nio kvinnor – vars kvarlevor hittades i New York City, Jersey och på Long Island. Rifkin sa: ”Min gissning är att det (mördaren) rör sig om en naturvårdare, leverantör eller fiskare.” Han tillade att han trodde att mördaren är någon bofast vars göromål som att bära tygsäckar ingen skulle uppmärksamma.

Precis som fiskarna som befann sig utefter samma sydliga kust där han som barn fiskade med sin far. Han sa också att han trodde att de fyra kvinnorna som hittades längs Gilgo Beach i december inte nödvändigtvis är kopplade till de andra kvarlevorna som påträffades i Suffolk och Nassau.

TILL VÄNSTER. I buskagen vid Ocean Parkway hittade en polishund i samband med sökandet efter Shannan Gilbert de första fyra kropparna som låg mindre än 150 meter från varandra.

OAK BEACH-LUFFAREN? EN BOK OM LONG ISLAND-STRANDEN PEKADE UT EN MISSTÄNKT. År 2012 publicerade en okänd författare under pseudonymen ”W” boken Confessions of the Oak Beach drifter, som skulle vara en berättelse om ”en ung mans prövningar och vedermödor när han försökte göra rätt för sig i livet, men på grund av olyckliga omständigheter valde ett liv kantat av kriminalitet, droger och våld.” Berättelsen redogör för en man som levde hårt i över 20 år innan han ”drogs in i ett av de största olösta mordfallen vårt land någonsin fått utstå.” Boken riktar misstankar mot en figur vid namn Damon Brooks, som enligt online-spanare har vissa likheter med Brewer, mannen som köpte Shannan för en kväll 2010. Brewer har hela tiden förnekat någon som helst inblandning i hennes död och bara erkänt att han köpt henne den kvällen. Polisen betraktar honom inte som misstänkt.

17 Mordmysterier_v2.indd 17

29.10.2018 15:01

HÄR HITTADES KVARLEVORNA POLISEN HAR FORTFARANDE INTE KUNNAT IDENTIFIERA FEM AV DE TIO OFFREN SOM HITTADES LÄNGS MED GILGO BEACH. OFFER OIDENTIFIERAD KVINNA Ett möjligt offer för seriemördaren på Long Island är kvinnan som kallades Peaches på grund av sin tatuering. Hennes överkropp påträffades i en plastbehållare vid Hampstead Lake State Park.

OFFER TANYA RUSH Polisen tror att hennes död kan kopplas till de övrigas. Hon hittades intryckt i en liten resväska i Bellmore, New York, i juni 2008.

OFFER OIDENTIFIERAD KVINNA Ett annat möjligt offer kallades Cherries på grund av hennes tatueringar. Hennes överkropp låg i en resväska i Harbor Island Park och hennes ben hittades senare separat. Hon hade knivhuggits till döds.

LEDTRÅD

GULDJUVELER

Ett guldarmband på över 18 centimeter och ett 40 centimeter långt halsband hittades på kropparna till två av offren, Jane Doe No3 och Baby Doe.

OFFER MEGAN WATERMAN 22-åriga Megan Waterman kom ursprungligen från Maine och sågs senast gå ut från ett Holiday Inn i Hauppauge, Long Island, sent på kvällen den 6 juni 2010.

OFFER MELISSA BARTHELEMY Den 24-årige aspirerande hårstylisten var den första kroppen som polisen hittade. Hon sågs senast sitta utanför sin lägenhet i Bronx den 12 juli.

OFFER AMBER LYNN COSTELLO OFFER OIDENTIFIERAD KVINNA

27-årige Amber Lynn Costello växte upp i Wilmington, North Carolina. Medan hon arbetade som eskort gjorde hennes rumskamrat Dave Schaller, vad han kunde för att hon skulle känna sig trygg.

En skalle – troligtvis en kvinnas – tillhörde samma offer som de avskurna benen som påträffades på Fire Island i april 1996. Hennes överkropp och händer saknas ännu. Hon tros vara ljus i hudfärgen, mellan 18 och 50 år, och var opererad på den vänstra vristen.

Juristen John Ray som företräder familjen Gilbert tror att Shannan sprang iväg från Brewers hem natten hon försvann och hamnade i händerna på hans granne Charles Peter Hackett.

OFFER OIDENTIFIERAD KVINNA Skelettet efter babyn Does mor hittades den 11 april 2011 i närheten av Jones Beach State Park vid Nassau. Hennes döda kropp hade styckats och delarna låg inslagna i en plastpåse.

HÄNDELSE SHANNANS FLYKT Brewer ringde Shannans chaufför ungefär klockan 5 på morgonen den 1 maj 2010 och bad honom att köra Shannan tillbaka till New Jersey. Men innan någon av dem hann göra något störtade Shannan livrädd ut genom dörren.

18 Mordmysterier_v2.indd 18

29.10.2018 15:01

OFFER JESSICA TAYLOR Den 20-åriga eskortflickan sågs senast på Manhattans gator i närheten av busstationen Port Authority år 2000. En tatuering på hennes höft hade skurits bort innan hon begravdes. Hennes händer, skalle och överarmar påträffades vid Ocean Parkway år 2011.

OFFER OIDENTIFIERAD MAN

SERIEMÖRDAREN PÅ LONG ISLAND OFFER OIDENTIFIERAD KVINNA Liftare påträffade denna nakna kvinnokropp medan de vandrade längs med Halsey Manor Road i Manorville 2000. Hennes styckade kvarlevor hittades inslagna i plastpåsar. Hon tros vara en vit kvinna mellan 18 och 40 år, ungefär 150 centimeter lång med brunt hår.

Polisen tror att han var mellan 17 och 23 år, av asiatiskt ursprung och ungefär 160 centimeter.

Han saknade flera tänder redan innan han dödades.

OFFER SHANNAN GILBERT Hennes kropp hittades en dryg kilometer från platsen där hennes kläder, plånbok och id-kort påträffades mer än ett och ett halvt år efter det att hon försvann.

OFFER OIDENTIFIERAD FLICKA OFFER NATASHA JUGO Polisen misstänker att hon är ytterligare ett offer. Hennes kläder hittades i sanden vid Gilgo Beach och hennes kropp flöt upp där några månader senare i juni 2013.

OFFER MAUREEN BRAINARD-BARNES Maureen Brainard-Barnes blev tvungen att prostituera sig när hon inte hade råd med sin hyra. Den 25 år gamla ensamstående modern sågs senast på Manhattan den 9 juli 2007.

UTREDNINGEN Polisen hade inga tydliga spår som kunde leda dem till den som mördat dessa kvinnor.

Shannans kund Brewer förhördes och hans hus genomsöktes två gånger, men polisen hittade inget som kunde koppla honom till vare sig Shannans försvinnande eller morden på de andra kvinnorna.

Polisen förmodade att mördaren var en vit man mellan 20 och 40 år gammal, med kännedom om den södra kustlinjen och Long Island. Man misstänkte att han hade ingående kunskap om rättsväsendet och kunde möjligen vara en före detta polis, även om Dormer tidigt förkastade denna teori. Men en sak var säker, mördaren var smart.

Den 6 december 2011 hittade polisen Shannans tillhörigheter i ett snår strax intill Oak Beach. Hennes kropp påträffades sedan på Gilgo Beach, inte långt från platsen hon ringt sitt sista nödsamtal mer än ett och ett halvt år tidigare. Den kriminaltekniska undersökningen kunde inte fastställa dödsorsaken, men polisen var säker på att Shannan inte dött som de andra kvinnokropparna. Shannan hade varit drogberoende och förmodades vara bipolär.

Utredarna misstänkte att hon hade upplevt Ekboms syndrom, vilket får den drabbade

Kvarlevorna efter en baby hittades inslagna i en filt öster om Cedar Beach Park. Polisen menade att kroppen inte bar spår av våld. Ett dna-test matchade sedan babyns kropp till en kvinnas kvarlevor, som påträffades 16 kilometer därifrån.

LEDTRÅD TYGSÄCKAR De fyra kropparna som hittades på Gilgo Beach hade lagts in i tygsäckar innan de grävdes ned.

SÖKANDET EFTER SHANNAN PÅGICK FORTFARANDE – SKULLE HENNES KROPP LEDA TILL ETT SVAR ELLER FLER FRÅGOR?

att tro att hon håller på att ätas levande av insekter, något som kan vara en reaktion av droganvändning.

Polisen trodde att Shannan hade rusat ut från Brewers hus under en vanföreställning för att till slut nå fram till våtmarken där hon tog av sig kläderna för att på så sätt ”göra sig fri från” de misstänkta parasiterna. Polisen trodde att Shannon hade fallit omkull och drunknat i träskmarken.

Shannons mor Mari delade inte polisens teori och hävdade att hennes dotter hade blivit mördad. I november 2012 stämde Mari länspolisen vid Suffolk för att få fler svar.

Doktor Michael Baden utförde en oberoende obduktion av Shannans kropp för att få klarhet i dödsorsaken. ”Det finns inga som helst bevis för att Shannan Gilbert skulle dött en naturlig död”, skrev Baden i rapporten och drog slutsatsen att det inte förelåg några bevis för att hon skulle dött av en överdos eller drunknat. Ändå klassificerades hennes död som en olycka.

Mari påstod att en man vid

namn Peter Hackett hade ringt henne två dagar efter att Shannan försvann, sagt till henne ”jag driver ett hem för egensinniga flickor” och att han hade skrivit in Shannan. Hackett förnekade detta, men det skulle bevisas att han hade ringt två samtal. Han erkände senare att han ringt samtalen, men förnekade att han någonsin skulle ha lagt in Shannan. Kriminalpolisen förhörde Hackett, men han åtalades aldrig.

En mördare som redan satt inspärrad för mord och styckning av nio drogberoende prostituerade i New York mellan 1989 och 1993 misstänktes vara mördaren. Joel Rifkin kunde dock uteslutas.

En annan misstänkt var Lucius Crawford, en tidigare dömd från Westchester County. Crawford efterlystes för att knivhuggit två kvinnor till döds på 1990-talet och satt i fängelse mellan 1995 och 1998. När polisen hittade honom 2012 påträffade de honom med ett tredje offer död i hans säng. Polisen tog till slut bort honom från radarn på grund av brist på bevis för Gilgo Beachfallen.

Det rapporterades att någon hade placerat fyra Time Out-dockor som gravstenar där kropparna hade påträffats. Man misstänkert att detta är seriemördarens sätt att håna polisen.

Mordmysterier_v2.indd 19

19 29.10.2018 15:01

är en hora.” Amanda visste hur Melissa försörjde sig. Det var en hemlighet som nästan bara hon kände till. Melissa hade sagt till sin mamma att hon arbetade som dansare på en strippklubb och att pengarna hon fick från det jobbet betalade räkningarna.

Mannen ringde och smsade flera gånger de följande månaderna, alltid på kvällen och han talade bara med Amanda. Samtalen varade aldrig mer än tre minuter. Han hånade den yngre systern och beskrev i detalj hur han hade torterat Melissa innan han hade dödat henne. Varje gång polisen försökte lokalisera var samtalen kom ifrån leddes de till platser med stora folksamlingar som Times Square. Han sågs inte heller på några övervakningskameror.

Efter augusti 2009 slutade samtalen plötsligt när en lokal tv-kanal i Buffalo fick nys om historien. Polisen misstänkte att mördaren hade kidnappat Melissa när hon gick ut från sin lägenhet i Bronx den 12 juli. Utan att de vetat om det hade hennes döda kropp legat bredvid fyra andra kvinnors döda kroppar som alla hade gått liknande öden till mötes mer än ett år tidigare. Efter upptäckten av kvarlevorna uttalade sig kommissarie Richard Dormer vid Suffolks länspolis: ”Att fyra kroppar hittas på samma plats talar för sig själv, det är mer än en tillfällighet. Det kan röra sig om en seriemördare.”

FALLET UTVECKLAS

När 27-åriga Amber försvann 2010 hade hon enligt utredarna gått ut på kvällen för att träffa sin kund utan att ta med plånbok eller mobiltelefon. Under ett 48 timmar långt avsnitt av en amerikansk tv-serie om brott berättade Ambers rumskamrat om att Amber känt sig ”ovanligt bekväm” med mannen hon skulle träffa. Hon kände honom väl och hon hade blivit lovad 1 500 dollar, vilket var ungefär sex gånger hennes normala pris. Det föreföll som om mördaren hade arbetat online, bett särskilt utsatta kvinnor att träffa honom och kommit med erbjudande de inte kunde motstå.

Polisen hade anledning att misstänka att mördaren inte skulle sluta efter fyra offer. Upptäckten av kvarlevorna denna decemberdag utlöste en av de största brottsutredningarna någonsin på Long Island. Under mars och april följande år hittades ytterligare fyra kroppar på en annan plats en bit ifrån genomfartsleden, vilket fick polisen att utöka sökområdet till att inkludera gränsen mot Nassau county. Polisen hittade där kvarlevorna efter ett oidentifierat offer vars överkropp hade påträffats i Manorville 2000. Även en bebis kvarlevor hittades, vilket förbryllade polisen ända tills de fann hennes mors kropp 16 kilometer längre up längs kusten. Dormer förmodade att babyn hade varit med när modern arbetade.

En manskropp som mottagit trubbigt våld mot huvudet påträffades inte långt ifrån de fyra först funna offren. Polisen misstänkte att mannen, som troddes vara asiatisk, arvetade inom sexhandeln, men han hade varit död mellan fem och tio år.

Händerna, underarmarna och huvudet av 20-åriga Jessica Taylor hittades på Gilgo Beach. Hennes överkropp påträffades nästan 80 kilometer längre bort år 2003.

Ytterligare kvarlevor hittades i april. Två veckor senare grävde spaningsteamet upp två människotänder i närheten av huvudet de hittat tidigare: båda kopplades ihop med skelettbenen som hittades på Fire Island år 1996. Den som hade mördat dessa offer hade varit aktiv i 15 år. Kropparnas antal uppgick nu till 10 ...

OVAN Att mördaren ringde sina samtal ifrån dessa offentliga platser gjorde det svårt för polisen att använda sig av övervakningskameror för att spåra mördaren.

WHO DO YOU DIDDET? IT? VEM TROR DUTHINK GJORDE

VILKA ÄR DE MISSTÄNKTA?

FALLET FÖRBLIR OLÖST, MEN BEVISEN PEKAR MOT NÅGRA HUVUDMISSTÄNKTA. JAMES BURKE I december 2016 pekade Shannans familjs jurist på ett samband mellan morden och den polis som tidigare hade dömts för att ha mörklagt att han misshandlade en man.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? JOHN BITTROLFF Vissa likheter mellan morden som utfördes av den dömde mördaren John Bittrolff och Gilgo Beach-morden ledde till att han i september 2017 misstänktes för åtminstone ett av morden. Han växte upp i Mastic Beach och kände till området mycket väl.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? JOSEPH BREWER Brewer anlitade Shannan som eskort samma kväll hon försvann.

Hon flydde från hans hem och ringde 911 och hävdade att ”de försöker döda henne”. Brewer blev senare befriad från misstankar.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

20 Mordmysterier_v2.indd 20

29.10.2018 15:01

SERIEMÖRDAREN PÅ LONG ISLAND

EFTERSPELET

OVAN I sitt sista samtal till Amanda medgav den mystiske ringaren att han hade dödat hennes syster Melissa. Han ringde aldrig igen. NEDAN Gus Coletti var tidigt vaken på morgonen för att åka till en bilmässa längre in i landet när han hörde en kvinna som senare kom att identifieras som Shannan bulta på hans dörr och ropa på hjälp.

Några av kvinnornas så kallade ”gravar”, eller minnesplatser där kvarlevorna låg, har på ett mystiskt sätt markerats med ytterst naturtrogna men ansiktslösa så kallade ”Time Out-dockor”. Dessa har samma storlek som ett litet barn, bär vardagliga kläder och liknar en liten unge som med nedböjt huvud gråter och döljer ansiktet i skam. Ingen vet varifrån de kommer eller varför de placerats där. En kvinna påstår sig känna till mördarens identitet efter att ha sett dockorna på de mördades gravar. Hon hävdar att en mekaniker från trakten hade sådana dockor hemma och att han kort efter att kropparna hittades flyttade därifrån. Polisen hävdar dock att indicierna inte bevisar någonting.

Till dags dato uppgår mängden misstänkta offer till 17. Det är möjligt att fler kommer att bli funna, men spåren som leder till mördaren verkar ha suddats ut.

Teorin om hur många förövare man letar efter delar poliskåren. Innan han gick i pension år 2011 misstänkte Dormer att det kunde röra sig om flera mördare. Han ändrade sedan sin teori och menade att polisstyrkan bör försöka få fatt i en mördare. Det faktum att vissa offer hade styckats och vissa inte menade han berodde på att seriemördaren hade förändrats och bytt taktik.

Advokaten som företrädde distriktet Suffolks, Thomas Spota, höll inte med och sa att de fakta som dittills lagts fram inte nödvändigtvis pekar mot en enskild mördare. Eftersom inte alla offer kunnat identifieras har det inte kunnat fastställas att samtliga varit involverade i sexarbete. Han berättade i media att även om den oidentifierade mannen bar kvinnokläder betyder detta inte att han var prostituerad. En sak som polisen kan enas om är att offren dödades på olika platser innan deras kroppar dumpades.

Dormer är nu pensionerad, men nya ögon tittar fortfarande på fallet och hoppas på nya bevis. I december 2015 på kvällen till femte årsdagen av det första fyndet av kvarlevor informerade länspolisen vid Suffolk att FBI nu officiellt också hade tagit sig an fallet.

Kvinnornas familjer ber varje dag att den som är ansvarig för morden ska ställas inför rätta. Det spekuleras att den ansvarige nu har flyttat från trakten eller rent av är död. När orkanen Sandy drabbade kusten 2012 höll man andan medan man inväntade om stormen skulle spola upp fler kroppar på land, men inga fler offer påträffades.

Allt som finns kvar är skräckhistorierna om monstret som drev runt utefter stranden och i nattens mörker styckade sina offers kroppar ...

© Adrian Mann, Alamy, Getty Images, Kym Winters, Suffolk County Police Dept

EFTERSOM RÄTTEGÅNGEN UTEBLIR KAN POLISEN BARA HOPPAS PÅ ATT NYA BEVIS SKA DYKA UPP ...

21 Mordmysterier_v2.indd 21

29.10.2018 15:01

22 Mordmysterier_v2.indd 22

29.10.2018 15:01

VEM DÖDADE

GORILLAKVINNAN? DEN BERÖMDA ZOOLOGEN DIAN FOSSEY BEHANDLADE GORILLORNA HON STUDERADE SOM SINA EGNA BARN. HON VERKADE VARA VILLIG ATT GE DEM ALLT HON HADE – TILL OCH MED SITT EGET LIV ...

AV TANITA MATTHEWS

D

undrande fotsteg utefter sluttningen på Virungabergen i Rwanda bröt tystnaden vid Karisokeforskningscentret på morgonen den 27 december 1985. Skrik på swahili skar genom den fuktiga atmosfären som omslöt ett plåtskjul inne i skogen. ”Dian kufa, Dian kufa”, skrek de. Ropen kan översättas ungefär till: ”Dian är död”. Vid denna avlägsna forskningsstation bortom allfartsvägarna i östra centrala Afrika var detta mord det sista någon hade kunnat föreställa sig. Men det 53-åriga offret, den amerikanska primatologen Dian Fossey, hade skaffat sig många fiender medan hon forskade om bergsgorillor i hennes egen, självfinansierade anläggning långt upp i bergen.

Oavsett om hon hade fiender eller ej var hennes död en förödande förlust för dem som beundrade Dians arbete – och det var många. Trots sitt rykte som världens främsta expert på gorillor har hennes oväntade död i Rwandas avlägsna djungel aldrig blivit löst. Den som dödade Dian var nog ute efter hämnd, men till dags dato har man inte kunnat finna något tydligt motiv och rättvisa har inte heller skipats för dådet.

En djurälskare

Redan som barn i San Francisco, Kalifornien, älskade Dian djur. Även om hon inte hade någon särskild begåvning för de ämnen som krävdes för att studera till veterinär stod det klart att hon hade en särskild talang för att vinna djurens förtroende. Som ung flicka hade hon en guldfisk, men den dog, och Dians mor Kathryn (Kitty) samt hennes andre make Richard Price tillät inte Dian att ha några fler husdjur. Detta och flera andra saker ledde till att spänningarna mellan Dian och hennes föräldrar tilltog.

Kathryn hade skilt sig från Dians far George E. Fossey III år 1935, när Dian bara var tre år gammal. Även om han försökte hålla kontakten med henne kom breven och fotona med allt glesare mellanrum tills de till slut upphörde helt, kanske för att Kathryn inte accepterade att de fortsatte ha

23 Mordmysterier_v2.indd 23

29.10.2018 15:01

OVAN Dian tog studiet av primater märkbart framåt vid sitt forskningscenter i Rwanda. Hon noterade noggrannt gorillornas dagliga aktiviteter, och erhöll en Fil. Dr. i zoologi från universitetet i Cambridge.

OVAN-HÖGER Dians avlägsna regnskogsläger Karisoke låg i Ruhengeriprovinsen, där man bedrev forskning över 65 kvadratkilometer vildmark.

OVAN-HÖGER-INFÄLLD Dians beslutsamhet att bättre förstå gorillan, av många sedd som ett blodtörstigt odjur, gjorde henne till världens främsta expert på primaters beteende.

en relation. Dian tyckte inte om sin styvfar och han gillade inte henne heller. Dian var tvungen att sitta i köket och äta tillsammans med familjens hushållerska när hennes mor och styvfar satt tillsammans vid bordet och pratade. Det verkar som om Dian tillhörde den generation när föräldrarna ansåg att barn ska synas men inte höras.

Uppväxten var ensam och därför blev djuren hennes vänner. Som tonåring var Dian längre och litet mer tillbakadragen jämfört med de andra barnen, men hon älskade ridning och ville bli veterinär trots föräldrarnas försök att få henne att göra karriär inom ekonomi.

Dian misslyckades i ämnena fysik och kemi och kunde därför inte läsa vidare till veterinär varpå hon lämnade University of California. Hon riktade istället in sig på en examen som arbetsterapeut vid San Jose University. År 1954 avlade Dian examen och tillbringade flera månader som praktikant vid ett sjukhus i Kalifornien innan hon 1955 flyttade till Kentucky. Vid 23 års ålder var hon föreståndare för avdelningen för arbetsterapi vid Kosairs sjukhus för handikappade barn. Hennes hem blev en bondgård en bra bit utanför Louisville där hon på sin fritid skötte boskapen.

Men ett liv som lantbrukare var inte vad Dian hade tänkt sig. År 1963 vid 31 års ålder tog hon sina sparpengar samt ett lån för att kunna genomföra sin resa till Afrika där hon besökte platser i Kenya, Tanzania, Zimbabwe och Kongo. På resan träffade hon den berömda antropologen Louis Leakey och hans fru Mary, som studerade afrikanska gorillor. Paret tog Dian med på en av deras resor till Virunga-bergen i sökandet efter vilda gorillor.

Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet när Dian mötte djuren, skrev hon i sin självbiografi Gorillas in the Mist från 1983: ”Jag blev omedelbart tagen av de gigantiska kolsvarta kropparnas fysiska prakt mot den gröna djungelns skiftande lövverk”. För Dian ”var det deras personlighet i

kombination med det skygga beteendet som förblev det mest fängslande ögonblicket vid detta första möte med de största av de största aporna.” Med stor motvilja återvände Dian till USA, men var angelägen om att resa tillbaka igen för att lära sig mer om gorillorna.

Väl tillbaka i Kentucky blev Dians resa föremål för flera artiklar i tidningen Courier Journal i Louisville. Louis Leakey och Dian träffade varandra igen vid en föreläsning i Louisville 1966 efter att där diskuterat den brittiska forskaren Jane Goodalls studie om chimpanser, som vid denna tid var i ett tidigt skede. Louis var övertygad om att forskning om gorillor i djungelns berg skulle kunna bidra till bättre förståelse om den mänskliga evolutionen. Han bjöd in Dian till att medverka i ett längre studieprojekt över de djur hon hade förälskat sig i invid Rwandas berg. Dian hade varken examen eller utbildning för ett sådant projekt, men Louis hade själv upplevt hennes järnvilja och beslutsamhet. Han visste att hon skulle vara den bäst lämpade för jobbet. Dian antog erbjudandet och reste till Afrika.

grundandet av Karisoke

De första dagarna av Dians nya äventyr tillbringades i Gombe, Kongo, innan hon reste vidare till Nairobi i Kenya för att införskaffa material till hennes bas i djungeln. I flera månader levde Dian och naturfotografen Alan Root tillsammans med gorillorna i Demokratiska Republiken Kongo. När inbördeskriget blossade upp blev de tvungna att resa iväg och de drog vidare mot Rwanda.

Den 27 september 1967 stannade hon efter en 3 000 meters stigning uppför Mount Bisoke i Volcanoes nationalpark.

Här grundade hon Karisoke forskningscenter, som fick namnet efter dess centralt belägna plats mitt emellan Mount Karisimbi, som i syd blickade ut över lägret, och Mount

24 Mordmysterier_v2.indd 24

29.10.2018 15:01

VEM DÖDADE GORILLAKVINNAN?

För att förhindra att tjuvskyttar skulle kom ma nära hennes älskad e gorillor, iklädde sig Dian en halloween-mask och smög på dem medan de jagade för att skräm ma dem på flykt.

Bisoke, ett mindre berg i norr.

Medan Dian studerade bergsgorillorna ägnade hon också tid åt att få en doktorstitel vid universitetet vid Cambridge, vilket hon erhöll år 1976. Hon blev känd bland lokalbefolkningen som Nyiramachabelli eller Nyiramacibiri, vilket kan översättas ungefär till ”kvinnan som bor ensam i bergen”. Till skillnad från djuren på Kongo-sidan av Virunga såg gorillorna här människan enbart som ett hot. Diana fick arbeta hårt för att närma sig dem, en process som tog flera år.

Sakta men säkert kom hon dock att accepteras av gorillorna.

National Geographics då nyanställde fotograf Bob Campbell reste till Karisoke för att dokumentera Dianes banbrytande studie av gorillorna och fångade några av de mest enastående ögonblicken i lägrets historia på bild. Trots att han redan var gift blev de två ett par. Dians vänskap med primaterna utvecklades och hon började kalla dem vid deras namn. Framför allt en av de yngre manliga gorillorna blev hennes favorit. Hon kallade honom Digit (vilket bland annat betyder finger) efter att ha sett hans finger som skadats i en fälla som satts ut av tjuvskyttar i djungeln.

Dian oroade sig särskilt för tjuvskyttar och hon tog eget ansvar för att skydda gorillorna som hon hade lärt känna och älska. Jakt var förbjudet i nationalparken, men gorillor kunde utgöra en rik inkomstkälla för många familjer när man förstod att man kunde tjäna pengar på att sälja gorillaskallar till västerlänningar eller babygorillor till djurparker för så mycket som 400 000 dollar.

Dian började förakta tjuvskyttarna. Hennes skydd av djuren och hårda behandling av de män hon såg inkräkta på området runt sitt hem och hennes nya familj hotade gemenskapen i samhället. Hennes relation med Bob tog också slut efter närmare tre års arbete tillsammans och då återvände naturfotografen till USA.

DIAN OROADE SIG SÄRSKILT FÖR TJUVSKYTTAR OCH HON TOG EGET ANSVAR FÖR ATT SKYDDA GORILLORNA SOM HON HADE LÄRT KÄNNA OCH ÄLSKA.

Dians metoder gick ibland för långt. Om hon lyckades komma på tjuvskyttar straffade hon dem.

Det sägs att hon en gång klädde av en skytt och piskade honom med knippen av brännässlor.

25 Mordmysterier_v2.indd 25

29.10.2018 15:02

”Dian är Död”

OVAN Dian uthärdade hårda och obekväma förhållanden när hon var bosatt i bergen med återkommande dålig hälsa som följd – hennes engagemang för sin sak sågs av vissa som besatthet och galenskap.

OVAN-INFÄLLD Platsen för Dians död var full av ledtrådar rörande mördarens identitet, ändå misslyckades rwandisk polis med att utreda hennes död, gjorde bevis obrukbara och vägrade säkra brottsplatsen.

Lokalbefolkningen trodde på häxkraft och svart magi. Dian såg detta som en möjlighet att skrämma dem. Iförd en Halloween-mask rusade hon genom djungeln med syfte att sätta igång rykten i de närliggande byarna om en häxa som levde uppe i bergen. Hon ville att de skulle tro att häxan var ute efter tjuvskyttar och förbannade deras sätt att ta död på djurlivet. År 1980 nådde Dians metoder att straffa tjuvskyttar ett lågvattensmärke. En polis ifrågasatte henne efter att hon påstods ha tagit ett barn från en rwandisk man som hon anklagade för att ha rövat bort en babygorilla. Det påstås att hon erbjöd den misstänkte tjuvskytten ett utbyte – hans barn mot gorillabebisen. Enligt uppgift blev hon tillrättavisad, men lyckades undvika ytterligare bestraffning tack vare att hon tagit så väl hand om barnet, gett henne mat och sett till att hon var i trygga händer tills det hon blev återlämnad. År 1978 började dåligt för Dian som på nyårsdagen blev informerad om att hennes älskade Digit hade blivit dödad när han försökt skydda sin familj från tjuvskyttar. Efteråt hade de huggit av hans huvud och en av händerna. Han identifierades bredvid sitt stympade finger och sin maka. Sex månader senare dödades en annan gorilla som uppkallats efter Dians morbror Albert och gradvis blev Dians primatfamilj allt mindre. Dian förklarade krig mot dem som dödade hennes gorillor. Om de gick in på hennes land slaktade hon deras boskap, satte eld på tjuvskyttarnas hem och satte skottpengar på deras huvuden. Efter Digits död kom Dian att leva som en eremit. Hon började också dricka och röka alltmer. År 1981 beordrade Rwandas regering henne att bege sig därifrån för att få återvända till Karisoke först år 1983.

Wayne McGuire, doktorand i antropologi vid Oklahoma-

universitetet, var ytterst angelägen om att lära sig mer om primaterna och anslöt sig till Dians forskning i juli 1985.

Många studenter före honom hade gjort samma sak bara för att åka tillbaka frustrerade över boendeförhållandena eller för att de inte tålde Dians allt mer fientliga attityd gentemot både dem och den swahili-talande grupp som hon hade anställt för att arbeta mot tjuvskytte (finansierat av den rwandiska regeringen).

Julen var vanligtvis en lugn helg även om Dian tyckte om att fira genom att bjuda de som arbetade vid lägret hem till sig. Där serverades det litervis av det lokala bananölet Urwagwa. Detta år hade hon dock skjutit upp det sedvanliga firandet till nyåret då hon inväntade en delegation naturvårdare. Hon dekorerade runt sitt hus och på juldagen bjöd hon Wayne och Joseph Munyaneza på lamm. Följande dag dristade sig Wayne ut i djungeln för att övervaka några av de 70 gorillor centret hade märkt. Han återvände till Dian samma kväll och berättade för henne att allting var ok på centret för att därefter dra sig tillbaka till sin hydda för natten.

När Wayne följande morgon väcktes ur sin djupa sömn av Dians hembiträde förstod han att något inte stod rätt till i Dians hus, som låg bara 90 meter upp i bergen längst bort i lägret. När han gick in i hyddan såg han Dian ligga med ansiktet uppåt bredvid de två sängar som hon hade ställt bredvid varandra. Dians tillhörigheter var spridda runt i hyddan, men det var hennes kropp som visade de mest våldsamma tecknen på en attack. När han böjde sig ned för att kontrollera hennes puls och andning såg han att hennes ansikte hade klyvts diagonalt av ett enda machete-slag. Dian hade dött bara några dagar innan sin 54:e födelsedag.

26 Mordmysterier_v2.indd 26

29.10.2018 15:02

VEM DÖDADE GORILLAKVINNAN? LEDTRÅD STRUNTADE I PENGAR Dians juveler, pass och pistol låg kvar inne i huset.

Hon hade också 1 200 dollar i kontanter och mer än 1 700 i resecheckar, samt rwandiska francs som låg orörda, vilket ledde till förmodan att motivet för Dians mord inte var inbrott.

LEDTRÅD FOTSPÅR Spår av barfota steg fanns i leran utanför stugan. ”En vit människa går inte barfota [genom djungeln],” sa Jean Bosco Bizumuremyi, en i Dians antitjuvskyttegrupp, i en dokumentär om hennes död, innan han tillade, ”Men rwandier – vi gör det utan problem.”

LEDTRÅD HÅL I STUGAN Det fanns ett hål på sidan av stugan nära där Dian låg. Det ansågs som märkligt att det hade gjorts i den enda väggen i stugan som inte var täckt av några möbler.

LEDTRÅD PANGA MACHETE Flera år tidigare hade Dian konfiskerat en tjuvskyttes panga machete när hon ställde honom mot väggen under hans jakt efter hennes älskade gorillor. Vid hennes kropp låg det stora vapnet slängt.

LEDTRÅD HÅR I handen hade hon en test av ljust hår som rwandiska tjänstemän skickade till laboratorium i Paris. Enligt analysen kunde det bara vara från en europeisk person. Var detta kvar efter ett slagsmål med hennes mördare eller hade det placerats där?

LEDTRÅD PISTOL OCH AMMUNITION Dians pistol låg tätt invid hennes kropp. Sedan en kort tid hade hon sovit med vapnet nära till hands för skydd, men pistolen var laddad med fel ammunituon

OFFER DIAN FOSSEY Dian låg invid hennes säng och kort från en skåra i väggen. Hon hade kluvits över ansiktet med en machete: var detta det dödande hugget?

HENNES EGNA ORD

LEDTRÅD BLOD Trots det våldsamma sätt på vilket Dian ådragit sina skador fanns påtagligt litet blod i stugan. Hade Dian huggits i ansiktet efter att hon dödats, eller hade hon attackerats någon annanstans för att sedan föras tillbaka in i stugan med syfte att få utredarna på falskt spår?

VAR DIAN FOSSEY MEDVETEN OM ATT HENNES LIV VAR I FARA INNAN HON BLEV TRAGISKT MÖRDAD? Veckor efter att hon påträffats mördad i sin hydda hittades bland Dians tillhörigheter ett utkast till ett brev hon författat till sin sedan länge högaktade vän och tropikbiolog/naturvårdare Ian Redmond. Daterat 24 november 1985, ungefär en månad innan sin död, skriver hon om sitt arbete vid Karisoke och kriget mot tjuvskyttarna. Här står: ”Den senast haffade tjuvskytten är också guldsmugglare mellan Zaïre [nuvarande Demokratiska Republiken Kongo] och Rwanda. Jag undersökte hans kläder och hittade där ett brev där han avtalat mötesplatser för guldleveranser.”

Brevet skickades aldrig utan låg bevarat bland hennes papper. Detta tyder på att Dian satt på information om betydande personer som skulle kunna förstöra deras rykte. Denna person skulle kunna ha skäl till att vilja se Dian död.

Hade Dian avtäckt en fruktansvärd sanning?

Hennes brev antydde att hon satt på information om regeringstjänstemän som skulle kunna besvära dem, vilket kan betyda att någon hade planerat hennes mord.

27 Mordmysterier_v2.indd 27

29.10.2018 15:02

UTREDNINGEN EN PERSON NÄRA DIAN ANKLAGADES FÖR MORDET, MEN VAR TROLIGTVIS BARA EN SYNDABOCK FÖR FÖRÖVAREN SOM HADE ETT BETYDLIGT LÖMSKARE SYFTE ÄN VAD DEN RWANDISKA DOMSTOLEN HÄVDADE. Trots att det rörde sig om en ytterst trängande angelägenhet vid Karisoke tog det fem timmar innan rwandisk polis, militär och myndigheter fick reda på vad som inträffat. Informationen fick de via nyheterna på radion i den närbelägna staden Ruhengeri. Polisen kunde inte finna något motiv för mordet på Dian och även om hennes hus hade blivit genomsökt hade inget viktigt eller av värde blivit stulet. Hennes kropp flyttades till en källare i ett bryggeri där den kunde hållas kall tills hon kunde begravas.

Någon obduktion genomfördes inte då det inte befann sig någon med rättsmedicinsk behörighet i Rwanda. Enligt de som var i huset under den initiala polisundersökningen noterade inte polisen något bevismaterial eller brydde sig om att skydda brottsplatsen.

Nyheten om Dians död spred sig över hela världen. Folk var chockade. ”Det är som om Moder Teresa just dött”, sa miljöforskaren och Dians före detta kollega till pressen. ”Men Mödrarna Teresa i vår värld blir inte ihjälklubbade i sina egna sovrum.” Det var knappast någon hemlighet att Dian kände stor vrede gentemot rwandierna och tjuvskyttarna blev snabbt gruppen av huvudmisstänkta. Precis som hon hade velat begravdes Dian i Karisoke bredvid Digit och Bert. På hennes gravsten står det: ”Ingen älskade gorillorna mer”.

De rwandiska myndigheterna riktade snart sin uppmärksamhet mot Wayne McGuire. Efter att i juli blivit tipsad om att myndigheterna skulle anhålla honom för mordet på Dian flydde han till USA, väl medveten om att USA och Rwanda inte hade något avtal gällande

MONSIEUR ZED EN SKUM FIGUR HAMNADE I RAMPLJUSET NÄSTAN ETT ÅRTIONDE EFTER DIANS DÖD OCH PÅSTODS VARA HENNES MÖRDARE. Enligt Nicholas Gordon, författare till boken Murders In The Mist: Who Killed Dian Fossey? från 1994, lär affärsmannen Protais Zigiranyirazo, även kallad Monsieur Zed, ha dödat Dian. Den före detta provinsguvernören i Ruhengeri och svåger till den mördade presidenten Juvenal Habyarimana skall ha dödat Dian eftersom hon hade fått reda på att han sålde babygorillor till europeiska djurparker och tänkte gå ut offentligt med att han organiserade smuggling av utrotningshotade djur och bedrev olaglig handel med guld i och utanför Rwanda.

Han var inblandad i det rwandiska folkmordet 1994 och förklarades skyldig vid sin rättegång 2008. Det rapporterades att han hade kommenderat mordet på tusentals tutsier. Han fängslades vid FN:s anläggning i Tanzania, men blev frikänd och släppt 2009 efter att domaren medgav allvarliga fel i den ursprungliga domen. Han har aldrig blivit åtalad för Dians död. utelämning. Samma månad bekräftade Rwandas justitieminister att de hade gjort en internationell efterlysning på Wayne. Hans advokat rådde honom att inte ta risken att försvara sig i rwandisk domstol.

Emmanuel Rwerekana, en rwandier Dian hade anställt och senare avskedat några månader innan sin död förhördes också av polisen. Han hade samma dag som mordet befunnit sig hemma i grannbyn, men utredarna insisterade på att den sav från bananträd som fanns på hans kläder i själva verket var blod.

Anklagelserna drogs dock tillbaka efter att han hittats hängd i sin cell vid Gikondo polisstation sommaren 1986.

De rwandiska myndigheterna påstod att Dians anställda, som de menade var goda vänner, tillsammans hade planerat att döda henne. Men efter att Waynes kollega påpekat att de två inte talade samma språk tillräckligt bra för att kunna kommunicera ordentligt riktade polisen istället fokus helt på Wayne. En rwandisk tribunal med uppgift att bistå utredningen om hennes mord hävdade att hennes forskningskollega var skyldig till mordet och i hans frånvaro dömde de honom till dödstraff genom hängning för mordet. Domen avkunnades efter en 40 minuter lång

rättegång i Ruhengeri. Inget försvar eller fysiskt bevis lades fram, inte heller hade det kallats några vittnen. Även om Wayne starkt förnekade anklagelserna mot honom från där han befann sig påstod den rwandiska regeringen att Wayne hade mördat Dian för att kunna stjäla manuset till uppföljaren av boken De dimhöljda bergens gorillor eftersom han var missnöjd med sin egen forskning.

Den anklagades advokat kallade rättegången ”en fars” och påstod att domen var ”förut­ bestämd”. I den brittiska dagstidningen The Times sa han: ”Jag tror och Wayne tror att i en rättvis rättegång skulle han frias på alla åtalspunkter”. I ett kort tal under en presskonferens i Los Angeles i augusti 1986 förnekade Wayne att han skulle varit inblandad i mordet på en kvinna som han beskrev som ”min vän och mentor”. Han ansåg att anklagelserna mot honom var ”skandalösa” medan hans advokat underströk att Dian hade gott om fiender som kan ha velat få bort henne, samt att detta också gäller personer i den rwandiska regeringen som inte gillade hennes motstånd mot att turister skulle kunna besöka gorillor, samt tjuvskyttar hon hade förnedrat och straffat när de skjutit mot gorillorna. Trots denna information har ingen åtgärd vidtagits av landets myndigheter för att gå vidare och hitta någon annan än den huvudmisstänkta.

TJUVSKYTTARNA BLEV SNABBT GRUPPEN AV HUVUDMISSTÄNKTA.

28 Mordmysterier_v2.indd 28

29.10.2018 15:02

VEM DÖDADE GORILLAKVINNAN?

NEDAN Dian Fossey begravdes tillsammans med sin gorillafamilj, som hade gett henne så mycket glädje under närmare 20 år.

NEDAN Dians grav på gorillagravplatsen, nära det ursprungliga Karisoke forskningscenter, besöks än idag av turister när de går på safari genom nationalparken.

VEM TROR DU GJORDE DET? Anhållen för att tillsammans med Wayne McGuire planera att döda Dian, Emmanuel Rwerekana hittades död i sin fängelsecell – var hans död planerad, precis som Dians?

VILKA ÄR DE FRÄMSTA MISSTÄNKTA? FALLET FÖRBLIR OLÖST MEN BEVIS PEKAR MOT NÅGRA FÅ MISSTÄNKTA.

WAYNE MCGUIRE McGuire, doktorand till Fossey, flydde till USA efter hennes död när han fick höra att han skulle hängas för mordet av rwandiska myndigheter. Han hade arbetat som Fosseys forskningsassistent under fyra månader innan hennes död. I sin frånvaro förklarades han skyldig av rwandisk domstol. Han förnekade ihärdigt anklagelserna.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? EMMANUEL RWELEKANA Rwandiske spåraren Emmanuel Rwelekana arresterades för mordet på Fossey och för att ha samarbetat med Wayne McGuire. Rwelekana hittades död i sin fängelsecell innan han kunde ställas inför rätta och antogs ha begått självmord genom hängning. Litet är känt om anledningen till hans arrestering.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? PROTAIS ZIGIRANYIRAZO Journalisten Georgianne Nienaber pekade 2006 ut en tidigare statstjänsteman som skulle planerat mordet på primatologen på grund av hennes starka ställningstagande mot tjuvskytte, hennes tjuvskyttepatruller och skrämseltaktik. Han antas också spelat en roll i det rwandiska folkmordet.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

EFTERSPELET RWANDISKA MYNDIGHETER HAR VISAT STORT OINTERESSE I FALLET OCH MÖRDAREN GÅR FORTFARANDE FRI ...

Trots att fallet ännu är ouppklarat har Dians död blivit ämne för många böcker, filmer och dokumentärer. År 1988 filmatiserade Hollywood hennes självbiografi De dimhöljda bergens gorillor. Sex år senare kom folkmordet i Rwanda att förinta stora delar av befolkningen och även det som återstod av Dians hus, som idag bara är en ruin i djungeln. De bevis som möjligen kunde löst mordet har nu gått förlorade.

Bara gorillornas gravplats där hon och djuren ligger begravda finns kvar. Eftersom Karisoke-lägret förstördes helt under det rwandiska inbördeskriget flyttades dess huvudkontor till Musanze, där frivilliga fortsätter arbetet med att kämpa för att skydda de vilda djur Dian älskade såmycket.

Dians arv lever vidare genom Dian Fossey Gorilla Fund International, tidigare the Digit Fund, uppkallad efter den mördade gorillan. Hennes 18 års studie av bergsgorillor är än idag grundläggande för primatologer och zoologer.

Hösten 2017, mer än 30 år efter Dians död, gjorde hennes berättelse återkomst på tv i mer än 170 länder när National Geographic Channel sände Dian Fossey: Secrets In The Mist. Dokumentären i tre delar fokuserar på mordet och tar upp nackdelarna i den rwandiska polisens utredning. Dokumentären framkastar idén att mordet var planerat av någon som såg henne och hennes kamp för att bevara gorillorna som någon form av hinder. Teorin att tjuvskyttar skulle vara skyldiga förkastas och de föreslår att Emmanuel inte hade hängt sig själv utan hade dödats för att inte avslöja sanningen om dem som dödade Dian.

Dian och Waynes närmaste finner det otänkbart att Wayne skulle haft något med hennes död att göra.

Wayne ansåg att dessa anklagelser var ”skandalösa” och förnekar det än idag, samtidigt som han menar att han gjordes till syndabock för en lömsk sammansvärjning.

Rwanda har lagt ned utredningen, men det har spekulerats i att myndigheterna åtalade Wayne för att de skämdes över sin oförmåga att lösa mordet på en så känd individ.

Enligt dokumentären kan Dians mördare varit en tjänsteman med stor makt som var orolig över att hon skulle ha grävt fram något smutsigt om guldsmuggling och tjuvskytte i den nationalpark hon kallade sitt hem, och dödat henne för att hindra att detta kom fram. De hårprover som togs från brottsplatsen och skickades till FBI av den amerikanska ambassaden i Rwanda förmodas vara försvunna, liksom de prover den rwandiska regeringen skickade till laboratorier i Paris.

Som följd av att ha blivit dömd för mord blev Wayne tvungen att byta karriär då han inte kunde återvända till Karisoke. Det förefaller inte troligt att någon kommer att fällas för hennes mord.

© Alamy; Ed Crooks; Getty Images; Shutterstock

MOTSATT Rwandiska polisens huvudmisstänkte, Wayne McGuire, sa att under förhöret om Dians mord blev han pressad att skriva under en bekännelse.

29 Mordmysterier_v2.indd 29

29.10.2018 15:02

BROTTSMYSTERIER

30 Mordmysterier_v2.indd 30

29.10.2018 15:02

TÅRARNAS

VÄG

KVINNOR, TONÅRINGAR OCH BARN HAR SEDAN 1969 MÖRDATS LÄNGS MED EN 724 KILOMETER LÅNG VÄG I BRITISH COLUMBIA, KANADA. ÄR DET FLERA GALNA GÄRNINGSMÄN ELLER EN ENSAM SERIEMÖRDARE SOM STÅR BAKOM DÅDEN?

H

ighway 16, som också kallas Yellowhead Highway, är en del av det trans-kanadensiska riksvägnätet som binder ihop det stora landet från kust till kust. Vägen börjar i Manitoba och korsar södra Kanada genom Saskatchewan och Alberta innan den drar norrut till British Columbia – en region som är lika stor som Frankrike och Tyskland tillsammans. Trots områdets storlek bor det bara ungefär fem miljoner människor här. Vägen slutar i Prince Rupert, en kuststad vid gränsen till Alaska.

Så fort man kör förbi storstäderna och de mer tättbefolkade områdena tornar det mäktiga fjällandskapet upp sig i all sin prakt. Enorma områden är helt otillgängliga och totalt obefolkade. Den som beger sig hit tänker direkt: ”Det här är vildmarken.”

Ray Milchalko jobbade tidigare som ridande polis i Royal Canadian Mounted Police, RCMP. Idag jobbar han som privatdetektiv och har gjort det till sitt livs uppgift att lösa mordfallen längs med Tårarnas väg. Han beskrev vägen som ”det perfekta stället att försvinna för gott” i en intervju med CBC News i maj 2015.

Den ridande polisen har undersökt 18 fall i området som med tiden har blivit klassade som ”cold cases” – brott som man inte längre lägger några resurser på att lösa och

som mest samlar damm i arkiven. Amnesty International i Kanada menar däremot att 33 kvinnor har försvunnit eller dödats sedan 1969 i området, alltså nästan dubbelt så många. Eftersom området längs med Tårarnas väg är så enormt ansågs inte fallen ha några samband fram till 1994. År 2006 sattes det igång en utredning där målet var att titta närmare på fallen i ett större perspektiv. Faktum är att den kanadensiska polisen letar efter fler än en seriemördare.

EN VÅLDSAM HISTORIA

Morden måste ses i ett historiskt perspektiv. Berättelsen om Tårarnas väg är tätt knuten till andra historier om kolonialism, social orättvisa och fattigdom bland landets urbefolkning. Bristen på kollektiva transportmedel är en av orsakerna till att det är väldigt vanligt att lifta i området.

Familjer från de många stamfolken som blivit drabbade av morden utmed den långa vägen har inte bara tvingats se sina nära och kära försvinna spårlöst. De har också blivit mötta med djupt rotad rasism och bristande intresse från myndigheternas sida.

Varje gång en familjemedlem eller vän har försvunnit har de anhöriga fått höra att flickorna antagligen stuckit till

31 Mordmysterier_v2.indd 31

29.10.2018 15:02

Vancouver eller någon annan storstad som hade mer att erbjuda än tristessen i reservaten. Regeringar har kommit och gått, men ointresset för att lägga resurser på kolonialismens offer har bestått. Sist men inte minst har urbefolkningarnas problem med alkohol och narkotika betraktats som stammarnas eget fel och resultatet av en ovilja att assimilera sig.

Att det finns en generell misstro mot myndigheterna bland de kanadensiska minoriteterna är i det här ljuset kanske inte så svårt att förstå. De flesta har föräldrar eller äldre släktingar som blivit bortförda från familjen för att sättas i skolor där målet var att få urbefolkningsbarnen att överge sin egen kultur och sitt språk för att istället anamma europeiska/kristna tradition i barnet”, var mottot.

Human Rights Watch publicerade år 2013 en 89 sidor lång rapport som beskriver att det här förtrycket inte bara hör till historieböckerna. I den ganska korta rapporten (med den desto längre titeln): ”Those Who Take Us Away: Abusive Policing and Failures in Protection of Indigenous Women and Girls in Northern British Columbia, Canada” intervjuas minoritetskvinnor i Kanada. De berättar bland annat om nästan totalt ointresse från polisens sida när de anmäler övergrepp, våld och till och med våldtäkt.

En annan rapport som handlar om försvinnanden och mord på kvinnor från urbefolkningen från sextiotalet fram till idag slår fast att 582 kvinnor har blivit utsatta.

Historiska, geografiska och sociala förhållanden har skapat en perfekt miljö för en mördare (eller flera) som inte vill bli upptäckt. ”Straffrihet är ett dubbelt mord. Det är som att den döda blir mördad ännu en gång”. Den chilenske poeten Raúl Zuritas beskrivning av övergreppen under general Augusto Pinochets skräckvälde passar lika bra här.

Uttrycket ”Tårarnas väg” myntades i mitten av nittiotalet och anspelar på den fruktansvärda behandling av urbefolkningen som skedde på 1800-talet längre söderut på den amerikanska kontinenten.

När Cherokee-stammen tvingades överge sina hemområden och flytta till reservaten kallades den här tvångsförflyttningen för ”Tårarnas stig”. Att använda sig av det snarlika ”Tårarnas väg” om andra ohyggliga brott många år senare verkar vid första ögonkastet något melodramatiskt. Men för att citera William Faulkner: ”Det förflutna är aldrig dött. Det är inte ens förflutet”.

OFFER TAMARA CHIPMAN Tamara Chipman sågs sista gången den 21:a december 2005. Hon ska ha liftat från ett industriområde i Saint Rupert. Hon hade nyligen rakat huvudet och var känd för att bära färgglada peruker.

4

I augusti 2009 sökte polisen igenom den två hektar stora tomten runt den morddömde Leland Vincent Switzers hus. Detta i samband med Nicole Hoar-fallet. Han hade själv berättat att han befann sig på platsen där Nicole försvann tidigare samma dag. Pinewood Road ligger 30 km från bensinstationen via en led från Highway 16.

SAKNAD

2

1

3

5

6 7

8

6:E APRIL 1975

OFFER MONICA IGNAS Monica Ignas sågs sist gående vid huvudvägen nära Thornhill i december 1974.

Hon sågs aldrig mer i livet. Hennes kropp hittades vid en skogsväg utanför staden. Monica hade blivit strypt till döds.

9:E APRIL 1995

SPÅR PÅSTÅENDE Lloyd sa att Tamara packades i två soppåsar och fraktades till Cloya Bay innan han bestämde sig för att köra mot Terrace. Lloyd hävdar att han begravde henne längst med Highway 16.

GLORIA MOODY: DET FÖRSTA OFFRET

Den yngsta personen på den ridande polisens lista över de arton offren är Monica Jack. Den 6:e maj 1978 försvann tolvåringen som var på väg hem från butiken med sin cykel. Hennes kvarlevor hittades 1995 i en ravin i Swakum Mountain ungefär 20 kilometer från hemmet.

Gloria Levina Moody räknas dock som det första offret längst med Tårarnas väg. På kvällen den 25:e oktober 1969 var den 27 år gamla kvinnan på väg hem från en pubrunda tillsammans med sin bror Dave. De tappade

SPÅR I OMRÅDET

OFFER RAMONA WILSON Ramona liftade från sitt hem i Smithers, BC, till Hazelton den 11:e juni 1994. Hennes kvarlevor hittades bakom flygplatsen i Smithers året därpå.

SPÅR UPPRINGD I januari 1995 ringde en man upp RCMP och berättade var Ramona Wilsons lik låg. Man hittade henne aldrig och mannen kunde inte identifieras.

32 Mordmysterier_v2.indd 32

29.10.2018 15:02

TÅRARNAS VÄG VITTNE År 2007 berättade den narkotikapåverkade och prostituerade Lorraine Lloyd för den lokale pastorn Lloyd Thomas att hon varit på plats då Tamara mördades. Hon sa att Tamara hade dödats av två knarklangare som var kända som Nic och Andre och att det hela skedde för att Tamara hade hånat dem. RCMP tog vittnesmålet på allvar men de kunde inte hitta Tamaras kvarlevor. Nic och Andre blev mördade av Hells Angels och Lloyd dog av en överdos 2010.

12

8

TJEJER, LIFTA INTE! 50 ÅR AV MORD PÅ KVINNOR HAR PRÄGLAT VÄGEN VITTNE

OFFER NICOLE HOAR

SAKNAD

En boende i området berättade att hon såg Nicole gå mot en gul bil som kördes av en man i vit t-shirt.

Nicole försvann från en bensinstation den 21:a juni 2002.

Hennes kropp hittades aldrig.

VITTNE En person på bensinstationen tror sig ha sett Nicole vända sig till en man med barn, men att hon ska ha sagt nej till att få skjuts av honom.

SPÅR I OMRÅDET

11

9 10

2:A FEBRUARI 2006 OFFER AIELAH SARIC-AUGER Tonåringen Aielah SaricAuger sågs sist när hon gick in i en svart varubil vid en bar i Prince George centrum. En vecka senare hittas hennes lik av en förbipasserande bilförare ungefär 15 kilometer från staden St. George.

13

19

År 2009 offentliggjorde RCMP en beskrivning av en man under utredningen av Nicoles försvinnande. Han beskrivs som runt 50 år gammal med axellångt brunt hår och ett tydligt ärr på vänster sida av halsen. Han beskrivs som ovårdad och rökare.

OFFER LÄNGS TÅRARNAS VÄG WILLIAMS, 24, DÖD Hittades 2 ALBERTA strypt den 25:e september 1989 vid Tyee-korsningen.

DERICK, 19, SAKNAD 4 LANA Sågs sista gången vid en bilverkstad 1995.

14 15

NIKAL, 16, SAKNAD Sågs sist 5 DELPHINE den 13:e juni 1990 när hon liftade österut från Smithers.

ANN NIKAL, SAKNAD 7 CECILIA Sågs sist 1989 nära Smithers. Kusin till Delphine.

THIARA, 15, DÖD 8 ROXANNE Hittades död den 17:e augusti 1994 vid Burns Lake.

16 17

LEAH GERMAINE, 15, DÖD 10 ALISHIA Hittades 9:e december 1994 bakom Haldi skola.

PARE, 18, DÖD 12 MICHELINE Hittades den 8:e augusti 1970 nära Hudson’s Hope.

MOODY, 26, DÖD 13 GLORIA Hittades den 25:e oktober 1969 på en ranch.

18

MACMILLEN, 16, DÖD 14 COLLEEN Hittades den 4:e september 1974 nära 100 Mile House.

WEYS, 19, DÖD 15 GALE Hittades den 6:e april 1973 nära Clearwater.

DARLINGTON, 19,DÖD 16 PAMELA Hittades den 7:e november 1973 i Thompson River.

MOSIE, 33, DÖD 17 MAUREEN Hittades den 9:e maj 1981 nära Kamloops.

JACK, 12, DÖD 18 MONICA Hittades i juni 1995 i en kanjon i Swakum Mountain.

BASCU, 16,SAKNAD 19 SHELLY-ANN Sågs sist den 3:e e maj 1983 nära Hinton

Mordmysterier_v2.indd 33

33 29.10.2018 15:02

Madison Scott trodde att det bara var hon som var vaken efter festen.

DE SÖRJANDE FAMILJERNA VAR TRÖTTA AV HALVHJÄRTADE INSATSER OCH TOMMA ORD.

Legebokoff hävdade att han hade slagit ihjäl ett rådjur med den blodiga skiftnyckeln.

bort varandra och han gick vidare till deras hotell i Williams Lake utan att reflektera över hennes försvinnande. Helgresan hade än så länge varit trevlig men den skulle snart bli en mardröm.

Mindre än 24 timmar senare gick två jägare på en viltstig ungefär 10 kilometer från Williams Lake. Det var här de kom över Gloria Moodys lik. Kvinnan var avklädd och hon hade blivit våldtagen. Hon hade många, stora märken på kroppen och hade antagligen slagits ihjäl. Hennes kläder hittades en bit bort.

1994: TRE ANMÄLS SAKNADE

Tonåringar och kvinnor hittades döda eller anmäldes som saknade längs de stora vägarna Highway 5, 16 och 97 under 70- och 80-talet. År 1994 blev Leah Germaine (15), Roxanne Thiara (15) och Ramona Wilson (16) mördade inom loppet av sex månader. Det här var en så markant ökning i förhållande till de övriga morden och försvinnandena att polisen började fundera på om det var en seriemördare som stod bakom.

Roxanne Thiara från Prince George var känd av polisen sedan tidigare. Trots sin låga ålder hade hon allvarliga problem med narkotika som hon finansierade genom att sälja sin kropp. Hon hade varit anmäld som saknad en månad innan hon den 17:e augusti hittades 227 kilometer hemifrån i ett dike vid Highway 16 nära Burns Lake. Ramona Wilson hade det bättre ställt i livet men även hon mötte en grym död. Tonåringen skulle på fest den 11:e juni och bestämde sig för att lifta de 75 kilometerna till Hazelton där festen ägde rum. Hon kom aldrig fram. Ett halvår senare, den 27:e januari 1995, fick polisen ett mystiskt samtal från en okänd man. Han berättade var Ramonas lik befann sig. De hittade flickans kvarlevor bara några kilometer från hemmet vid Railway Avenue, nära Smithers flygplats. Hon hade blivit misshandlad och sexuellt utnyttjad.

Leah Germaine, en annan prostituerad tonåring, hittades i en skola i St. George den 9:e december. Hon hade blivit knivstucken till döds.

2002: NICOLE HOARS FÖRSVINNER

Tårarnas väg nådde riksmedierna när Nicole Hoar spårlöst

försvann den 21:e juni 2002. Den 25-åriga kvinnan från Red Deer i Alberta åkte från en bensinstation utanför St. George.

Hon skulle börja plugga den här hösten och hade skaffat sig ett sommarjobb där hon planterade träd. Dagen hon försvann var det egentligen tänkt att hon skulle besöka sin syster i Smithers 370 kilometer därifrån. Hon bestämde sig för att lifta då det som tidigare nämnt är något av en norm att ta sig fram på det sättet i den här delen av landet.

Några kompisar släppte av henne vid bensinstationen på Gauthier Road som var ett populärt ställe för liftare. Det var här Nicole sist sågs vid liv. Vittnen kunde berätta att Nicole erbjöds skjuts av en man med barn i bilen, men eftersom han inte skulle åka hela vägen till Smithers valde hon att avstå.

Ett annat vittne berättade att hon såg en kvinna som passade in på Nicoles beskrivning prata med föraren av en gul bil klockan 14:50. Chauffören var en vit man mellan 20 och 35 år som var klädd i en vit t-shirt. Vittnet kunde däremot inte bekräfta om Nicole hade satt sig i bilen eller inte. Det kunde ingen annan heller. Nicoles besök hos systern skulle vara ett flera dagar långt överraskningsbesök, så varken familj eller vänner tyckte det var konstigt att hon inte hörde av sig på en vecka.

Nicole Hoar hade på sig åttkantiga stålinfattade glasögon, långärmad t-shirt och grönbruna byxor. Hon bar en svart och lila ryggsäck från Mountain Equipment och en grön axelväska med en orange broderad drake. Eftersom Nicole var en vit medelklasskvinna utan urbefolkningsblod i ådrorna fångades hennes försvinnande snart upp av medierna.

Den ridande polisen sökte igenom mer än 24 000 kvadratkilometers yta mellan Prince George och Smithers för att försöka hitta Nicole. Det var först efter fyra dagar som man avbröt letandet. Men tack vare medierna och Nicole Hoars engagerade föräldrar blev det äntligen uppmärksamhet kring Tårarnas väg. Den vackra men farliga sträckan blev känd även utanför British Columbia. Stödgrupper för urbefolkningen och andra frivilligorganisationers arbete under den här tiden gjorde att ännu mer fokus sattes på den sociala nöden längst med vägen. Allt fler krävde att gärningsmannen skulle gripas.

De sörjande familjerna var trötta på halvhjärtade insatser och tomma ord. Det var dags för förändring.

34 Mordmysterier_v2.indd 34

29.10.2018 15:02

TÅRARNAS VÄG

UTREDNINGEN Polisen började ta morden och försvinnandena på allvar först 1994 då Germaine, Thiara och Wilson mördades. År 1995 kom profileringsexperter från FBI för att hjälpa den kanadensiska polisen. Experterna trodde inte att de tre morden hade något med varandra att göra och efter en vecka drog de söderut igen. Även efter Nicole Hoars försvinnande tog det lång tid innan den ridande polisen satte in tillräckliga resurser. År 2005 bildades det stödgrupper för offren, som började glömmas bort av så många. Det arrangerades också solidaritetsmarscher under parollen ”Återerövra vägen”. Den största demonstrationen skedde 17:e september. Människor ställde upp sig längs hela den 724 kilometer långa sträckan av Highway 16 för att protestera mot myndigheternas likgiltighet. Ödets ironi skulle göra att det bara tog fyra dagar innan nästa försvinnande skakade om British Columbia. Det var då Tamara Chipman (22) spårlöst försvann från ett industriområde nära Prince Rupert.

Det hölls samma år en Tårarnas väg-konferens. Då arbetades det fram ett antal rekommendationer, och en lista med lång- och kortsiktiga mål skickades till myndigheterna. Kraven om en offentlig granskning har dock avvisats både då och senare. En våg av optimism gick genom området i samband med konferensen. Urbefolkningens talespersoner och familjerna till de mördade och försvunna kunde berätta om ändrade attityder inom RCMP. Sedan dess har dialogen och samarbetet mellan familjerna och polisen varit mycket bättre.

Det förbättrade samarbetsklimatet ledde till projektet E-PANA år 2006. Namnet kommer från en kombination av E-divisionen från insatsgruppen kriminalpolisen och den inuitiska gudinnan Pana som enligt sägnen vaktar de dödas själar i dödsriket Adlivun innan de ska reinkarneras.

I början koncentrerade sig E-PANA på nio punkter, men den 11:e oktober hade listan vuxit till 18. Punkterna valdes ut från snäva kriterier som skulle säkerställa att inte E-PANA blev helt ohanterligt för de ungefär 50 poliser som jobbade med projektet. Utredarna kom fram till att alla de upplockade offren var kvinnor som sysslat med ”riskfyllda aktiviteter”, som liftning med okända personer eller prostitution. Eventuellt också att de sist sågs inom en radie på

LELAND VINCENT SWITZER

PÅ GRUND AV DEN TID SOM FÖRLORATS HADE I ALLA FALL EN GÄRNINGSMAN LYCKATS KOMMA UNDAN. ungefär 1,5 kilometer från Highway 5, 16 och 97. Sedan lanseringen av E-PANA har gruppen samlat information om 1 413 personer av intresse. Det har gjorts 2 500 förhör, tagits 750 DNA-prover och utförts 100 lögndetektortester. Trots det har bara två av fallen blivit lösta: Colleen McMillan som blev mördad 1974 och Monica Jack som försvann år 1978.

Den rödlätta tonåringen McMillan försvann när hon liftade längs med Highway 16 från sitt hem i Lac La Hache till en kompis en bit därifrån. En månad efter försvinnandet hittades hennes kropp på en skogsväg söder om den lilla staden 100 Mile House.

I september 2012 hittades det DNA-spår på Colleen McMillan och spåren skulle visa sig tillhöra en Texas-bo. Bobby Jack Fowler var en resande byggarbetare men också Colleens tidigare dömd och känd av polisen. Han hade rykte om Jack Fow mördare Bobby varit ch ler ska ha sig att ha ett hett temperament och en förkärlek för och avv armerande amfetamin. Även om testerna visade på resultat kunde äpnande, men våldsam även bli myck var Fowler långt från lagens långa arm. Han hade . et dött av lungcancer sex år tidigare medan han satt av ett 16 år långt fängelsestraff för våldtäkt och kidnappning. Han hade satts i fängelse redan 1996. Fowler blev huvudmisstänkt efter att nittonåringarna Gale Weys och Pamela Darlington försvann. Den ridande polisen ville heller inte avskriva honom som gärningsman efter morden på Jennifer Esson och Kara Leas (båda 16 år). De två flickorna sågs senast när de liftade nära Newport. Deras kroppar hittades i ett skogsområde utanför staden en månad senare.

I december 2014 blev den tidigare dömda sexbrottslingen Garry Taylor Handlen intressant för polisen. Han anklagades för morden på Monica Jack och elvaåriga Kathryn-Mary Herbert.

Den sistnämnda hade däremot ingen koppling till Tårarnas väg.

SWITZER BLEV INTRESSANT FÖR POLISEN EFTER NICOLE HOARS FÖRSVINNANDE. HAN NEKADE TILL ATT HA NÅGOT MED SAKEN ATT GÖRA.

I augusti 2009 ryckte polisen in och sökte igenom den dömda mördaren Leland Vincent Switzers bostad. Den misstänkte hade sju år tidigare mördat sin bror i det här huset. Den två hektar stora egendomen på 31645 Pinewood Road undersöktes noga av polisens enhet för olösta mord (Unsolved Homi­cides Unit). Polisen berättade för pressen att de höll på att titta närmare på ett gammalt brott men ville inte berätta vilket. Det blev senare känt att de i själva verket letade efter kvarlevorna av Nicole Hoars. De som bodde i huset vid den här tiden var inte misstänkta för inblandning i mordet.

Switzer dök upp på utredarnas lista över ”intressanta personer” då han frivilligt tog kontakt med polisen. Han berättade att han hade varit på toaletten på bensinstationen där Nicole sågs sist. Så om hans DNA dök upp under utredningen så berodde det på detta, menade han.

Försökte Switzer komma undan polisen på ett smart sätt eller var han bara ärlig? Polishundar sökte igenom huset och det togs till och med in jordradar för söka efter eventuella hålrum under jord.

Switzer greps 2004 för mordet på sin äldre bror Irvin. Mordet

begicks i ett hetsigt bråk 2002. Syskonen var kända för att ha en mycket stormig relation. Leland hävdade efter gripandet att han bara ville skjuta ett skott för att skrämmas. Irvin fick dock kulan i bröstet och dog av skadorna. Det som gjorde att vådaskottsförklaringen blev lite mindre trovärdig var att Leland var något av en mästerskytt. Flera vittnen i målet kunde dessutom berätta att de två bröderna hade varit i luven på varandra i många år. Domaren trodde därför inte på Leland Switzers självförsvarsargument. År 2014 avslöjade tidningen Prince George Citizen att Switzer hade gjort ett lögndetektortest. När han bad om tidigare frigivning påstod han att han hade klarat testet. Han hade till och med bevis för det, menade han. Kriminalvården trodde dock inte på att brevet med testresultaten var äkta eftersom det saknade det officiella RCMP-brevhuvudet.

Switzer har efter detta fått avslag på sina ansökningar om att bli fri tidigare. Det är inte klart om myndigheterna fortfarande betraktar Switzer som misstänkt i fallen på Tårarnas väg.

35 Mordmysterier_v2.indd 35

29.10.2018 15:03

BRITISH COLUMBIA: SERIEMÖRDARNAS CENTRUM KORRUPTION ÄNDA UPP TILL REGERINGSNIVÅ HAR GJORT DEN HÄR VÄGSTRÄCKAN EN TRYGG HAMN FÖR MÖRDARE.

B

obby Jack Fowler (en amerikan som begick mord både i USA och i Kanada), Israel Keyes (en annan amerikansk mördare som i perioder höll till i Kanada och British Columbia), Clifford Olson, Gilbert Paul Jordan, Robert Pickton och Cody Legebokoff: British Columbia har huserat en samling fruktansvärda seriemördare.

Många 20-åringar har svårt att hitta väg i livet, till exempel att välja arbete eller studier. Men inte alla: Cody Legebokoff, född 1990 i Prince George, stod anklagad för morden på Loren Donn Leslie (15), Jill Stuchenko (35), Natasha Lynn Montgomery (23) och Cynthia Frances Maas (35). Legebokoff är den yngsta seriemördaren i Kanadas historia. Han greps kort efter att han hade begravt sitt senaste offer Loren Donn Leslie i en grund grav.

Det är inte ovanligt att en seriemördare startar sin blodiga karriär i låg ålder. I Legebokoffs fall är det dock många faktorer som skiljer honom från stereotypen; han var en trevlig ung man med många vänner. Den alldaglige Ford-mekanikern hade till och med en flickvän. Han hade lite småbrott på sitt samvete men inget som skulle göra honom misstänkt för en serie mord.

Det var en kall och snöig kväll den 27:e november år 2010 som en polis från RCMP tog en extra titt på en GMC Pickup som i hög hastighet svängde ut på Highway 27 från en skogsväg precis norr om Vanderhoof. Polismannen tyckte att chauffören körde märkligt och vinkade in bilen till vägkanten.

När han gick bort till pickupen fick han se att Legebokoff hade röda fläckar i ansiktet. Det såg ut att ha samlats en pöl av blod på bilens golv. Legebokoff viftade dock bort det hela och förklarade att han hade varit ute och jagat hjort: ”Jag är en redneck. Det är så vi gör”, sa han.

När polisen letade igenom bilen hittade han en ryggsäck med en flickas namn på och dessutom en blodig skiftnyckel. Så långt var Legebokoff bara misstänkt för brott mot Kanadas viltskyddslag. Polismannen kontaktade de kollegor som hade ansvar för jaktfrågor, och kort därpå var fler poliser på plats. De följde tillsammans bilens spår in på skogsvägen för att titta efter tecken på krypskytte.

Istället hittade de en grav. Nere i det mörka hålet i skogen låg Loren Donn Leslies delvis avklädda kropp. Hon hade slagits ihjäl. Den mycket synnedsatta 15-åringen hade träffat Legbokoff på internetforumet Nexopia. Hans smeknamn där var ”1CountryBoy”.

Efter att Cody Legebokoff greps och förhördes kom historien om hans dubbelliv fram. Den unge mannen tog kokain och crack i smyg och han brukade köpa drogerna av de socialt utsatta kvinnorna som höll till på gatan i St. George. RCMP sökte igenom listan på försvunna kvinnor och kvinnor som blivit mördade med slag mot huvudet.

Polisen förstod snabbt att Legbokoff med det oskyldiga barnansiktet kanske inte bara var skyldig till mordet på Loren Donn Leslie.

I oktober 2011 åtalades Legebokoff för morden på Stuchenko, Maas och Montgomery. Polisen hade hittat en mängd graverande föremål i hans lägenhet, bland annat en yxa, och DNA-spår knöt honom till de tre offren.

I rättegången som startade den 2:a juni 2014 i Prince George hade Legebokoff kokat ihop en fantasifull berättelse om att tre droghandlare stod bakom morden. Han hävdade också att den nedklubbade tonåringen Loren Donn Leslie hade begått självmord i hans bil. Men ingen trodde på hans historia. Den 11:e september 2014 dömdes han för fyra mord och 25 års fängelse utan någon möjlighet att bli benådad.

LEGEBOKOFF HADE RÖDA FLÄCKAR I ANSIKTET. DET SÅG UT ATT HA SAMLATS EN PÖL AV BLOD PÅ BILGOLVET. RCMP:s representant Gary Shinkaruk svarar på frågor under en presskonferens om Tårarnas väg år 2012.

36 Mordmysterier_v2.indd 36

29.10.2018 15:03

TÅRARNAS VÄG

OVAN ”Berätta inte för mamma att jag liftar”, sa Colleen till sina yngre bröder.

OVAN ”Hallå – Jag vill prata med polisen. Jag vet var Ramona Wilsons lik är ...”

KOMMER FALLEN NÅGONSIN BLI LÖSTA?

E-PANA:s budget har skurits ned ett flertal gånger. Av de 50 poliser som började jobba i insatsgruppen är det idag bara en handfull kvar. År 2015 kunde en tidigare anställd vid departementet, Tim Duncan, berätta för pressen om att ett dussintal e-postmeddelanden som handlade om Tårarnas väg hade raderats med flit av departementet för infrastruktur i Kanada. Det ska ha hänt efter att det kommit in en ansökan om insyn i fallet år 2014.

Dessutom försvinner det fortfarande kvinnor på Tårarnas väg. På morgonen den 28:e maj 2011 blev Madison Sott (20) bortförd från Hogsback Lake, ungefär 25 kilometer sydöst om Vanderhoof. Hon hade tillsammans med vännerna festat ordentligt den här kvällen, och bestämde sig för att övernatta i tältet vid insjön. De sista som såg Madison berättade att hon var ensam.

Mer information om festen som föregick den ödesdigra morgonen skulle snart spridas i sociala medier. Det ska ha kommit objudna gäster till festen, folk som arrangörerna inte kände.

Madisons vän Jordanne Bolduc var så full att hon ramlade in i bålet och behövde hjälp att komma hem. Jordanne bad Madison att gå tillbaka till stan tillsammans med henne, med Madison avböjde.

Polisen söker fortfarande efter spår som kan säga mer om vart Madison tog vägen den vårnatten.

Det är inte så troligt att den ridande polisen kan lösa alla brott i E-PANA, för att inte tala om alla fall som inte ansågs som allvarliga nog för att vara med i projektet. Då aktivister fortsätter att berätta om farorna med att lifta i British Columbia, är det ett faktum att myndigheterna misslyckats med att skydda sina mest sårbara invånare. En rasistisk kultur har öppnat väg för vissa av mördarna, så frågan är om Tårarnas väg någonsin kommer att sluta gråta?

© Corbis; Adrian Mann

EFTERSPELET

37 Mordmysterier_v2.indd 37

29.10.2018 15:03

PILLERMÖRDAREN HUR TAR MAN LIVET AV SJU MÄNNISKOR PÅ 15 TIMMAR OCH KOMMER UNDAN MED DET? SVARET ÄR: ANVÄND ”VARDAGSDROGEN” PARACETAMOL.

B

adrumsdörren gick igen med en smäll i huset i stadsdelen Schaumburg i nordvästra Chicago. Ett ögonblick senare hörde Dennis Kellerman en dov duns, som om någon tappade något i marken. Han ropade till sin dotter: ”Mary, är allt okej?” Han fick inget svar. Klockan var halv sju på morgonen den 29:e september 1982 och Mary var förkyld. Hon kanske inte hade hört honom? Han provade igen: ”Mary, är allt väl?” Inte heller den här gången kom det någon reaktion från badrummet.

Dennis tänkte att det var bäst att kolla läget, så han öppnade dörren och tittade in i badrummet. Där låg tolvåriga Mary i sin pyjamas, medvetslös på golvet. Dennis ringde omedelbart efter en ambulans och den duktige akutsjukvårdaren Dave Sprung var på plats bara några minuter senare. Han prövade alla möjliga återupplivningsförsök och mediciner för att Mary skulle återfå medvetandet. Ingenting fungerade. Inte heller läkarna vid Alexian Brothers Medical Center i Elk Grove Village kunde komma fram till vad det var för fel på Mary.

Strax före klockan tio samma morgon dödförklarades Mary Kellerman. Det kan omöjligen ha berott på en vanlig förkylning. De receptfria smärtstillande pillren hon tog kan heller inte ha varit dödliga.

Tylenol-terrorn

Tylenol återkallades från butiker i hela landet, vilket kostade Johnson & Johnson omkring 100 miljoner dollar.

Åtta av de extra starka Tylenol-kapslarna hade förgiftats med kaliumcyanid.

Samma dag, men i en annan del av staden – Arlington Heights – stannade Adam Janus hemma från jobbet på grund av sjukdom. Det var tidig eftermiddag och Adam hade hämtat barnen på förskolan. Den 27-årige brevbäraren kände sig dålig och tog därför ett par extra starka Tylenol (ett amerikanskt märke av paracetamoltabletter). När han gick till sovrummet för att lägga sig en stund medan pillren verkade snörde hans hals ihop sig och han ramlade in i köket med stora andningssvårigheter.

Bara någa sekunder senare låg han raklång på golvet med en knappt märkbar puls.

Adam Janus kördes i all hast in till intensivavdelningen på Northwest Community Hospital, där överläkaren Thomas Kim och hans medicinska team gjorde allt som stod i deras makt för att återuppliva Janus – utan resultat. Klockan 15:15 på eftermiddagen kunde inte doktor Kim göra mycket annat än att skriva dödsattesten, med hjärtstopp som dödsorsak.

Familjen, som hade samlats vid Adams sida, åkte sorgtyngda tillbaka till hemmet.

Det här vad dock inte sista gången doktor Kim skulle möta Janus-familjen den här sorgliga onsdagen. Mindre än två timmar senare, då Kim var på väg hem från arbetet, fick han besked om att två medlemmar av familjen var på väg

38 Mordmysterier_v2.indd 38

29.10.2018 15:03

Efter morden byttes förpackningen ut så att det inte gick att öppna burken utan att bryta förseglingen, här i händerna på James Burke, förman på Johnson & Johnson.

till sjukhuset i ambulans. Han antog att det var den avlidnes föräldrar som fått kraftiga sorgreaktioner. Naturligtvis hade både Adams mamma och pappa sett mycket nedstämda ut när de lämnade sjukhuset. ”Nej”, sa sjuksköterskan: ”Det är hans bror, och de behandlar hans svägerska också”. Kim blev mycket överraskad när han hörde detta. Båda måste ha blivit akut sjuka, trots att de verkade helt friska när de åkte från sjukhuset. Nu kämpade Stanley (25) och hans 19 år gamla fru Theresa med samma hemska symptom som Adam hade haft bara några timmar tidigare.

Något var helt uppenbart fel. Tre unga medlemmar av samma familj blir inte slumpmässigt dödssjuka.

Chefobducenten Edmund Donoghue (som tidigare samma dag blivit informerad om Mary Kellermans misstänkta dödsfall) kontaktades av polisen i Cook County. De ville ha myndighetspersoner med medicinsk kompetens på plats.

Sjuksköterskan Helen Jensen och utredaren Nick Phisos skickades direkt till Janus-familjens hem, de kom dit klockan åtta på kvällen. En kvart senare förklarades Stanley Janus död. Men i Janus-huset såg allt ut att vara i sin ordning. I alla fall vid första ögonkastet.

Chicago Board of Health satte igång en omfattande undersökning av Tylenol-piller efter morden.

En doft av mandel Sjuksköterskan började med att fråga ut Adam Janus änka.

Efter att de kommit hem runt fem den kvällen hade både Stanley och hans fru tagit två Tylenol var. Paret kollapsade strax därefter. Jensen plockade upp pillerburken och märkte att det saknades sex piller. Adam, Stanley och Theresa hade tagit två var, så det gick ihop. Det här kunde inte ses som något övertygande bevis på egen hand, då dosen ExtraStrenght Tylenol var helt ofarlig.

Jensen och Phisos åkte tillbaka till Northwest Community Hospital och pratade med doktor Kim på akutmottagningen.

Under den korta bilturen blev Jensen mer och mer övertygad om att medicinen låg bakom dödsfallen. ”Här har du den skyldiga”, sa Jensen och satte Janus Tylenol-burk på bordet.

Doktor Kim var inte helt övertygad och gick rastlöst fram och tillbaka i rummet medan han grubblade. Överläkaren funderade på alla möjliga och omöjliga förklaringar till det som hänt, men kom hela tiden tillbaka till samma tanke: cyanid.

Men hur skulle de kunna bevisa det? Det gick inte att göra sådana tester på Northwest Hospital. I så fall måste han skicka blodproverna till ett annat ställe.

Samtidigt ringde Phisos till polisen i Elk Grove och

DE RECEPT FRIA, SMÄRT­ STILLANDE PILLREN KAN OMÖJLIGEN HA VARIT DÖDLIGA.

39 Mordmysterier_v2.indd 39

29.10.2018 15:03

bad dem skicka över Tylenol-burken från Kellermans till sjukhuset. Som tur var togs tabletterna om hand som en del av bevismaterialet. När de kom kunde Phisos slå fast att både Kellermans och Janus piller hade samma kontrollnummer: MC2880.

Phisos ringde omedelbart till Donoghue och berättade om sin upptäckt. ”Öppna burkarna och lukta på innehållet”, kommenderade chefsobducenten. Phisos öppnade den första burken och hällde pillren över bordet. En tydlig doft av bittermandel strömmade in i hans näsborrar. Pillren från den andra burken luktade likadant. Både Phisos och Donoghue var nu övertygade om att det var cyanid i burkarna.

Några timmar senare, klockan ett på natten till torsdag, kom svaren från laboratoriet som hade undersökt doktor Kims blodprov. Offren i Janus-familjen hade mellan 100 och 1000 gånger den dödliga dosen av cyanid i blodet. De hade ingen chans att överleva.

Klockan ett på förmiddagen den 30:e september mötte Donoghue en advokat från Johnson & Johnson, en del av samma koncern som Tylenol-producenten McNeil Consumer Healthcare. De gick tillsammans igenom labbrapporterna. De skulle snart behöva gå ut till allmänheten med sina fynd, för att undvika fler dödsfall. Chefen för Rättsmedicinska institutet i Cook County, Roy Dames, tog kontakt med ledningen i Johnson & Johnson. Det stora läkemedelsbolaget drog sig för att gå ut med en offentlig varning, men när Dames frågade direktören för bolaget om en bättre lösning fick han inget svar.

Från himmel till helvete

Det arrangerades i all hast en presskonferens, där Dames varnade de boende i Cook County för att använda Tylenol.

Klockan 15:00 bestämde sig Johnson & Johnson för att återkalla alla Tylenol-förpackningar med kontrollnummer MC2880, som ett steg i undersökningen av dödsfallen. Tyvärr kom varningen för sent för tre personer, som dog ganska kort efter Kellerman- och Janus-dödsfallen.

Fyrabarnsmamman Mary ”Lynn” Reiner var hemma i Winfield – ungefär fem mil från Arlington Heights – tillsammans med det senaste tillskottet till familjen. Hon hade ont efter födseln och bestämde sig för att ta ett par Tylenol. Bara några sekunder senare, klockan kvart i fyra på eftermiddagen den 29:e september, kollapsade hon på golvet.

Klockan 09:30 nästa morgon kunde läkarna vid Central DuPage dödförklara 27-åringen.

Tre timmar efter att Reiner fått i sig de cyanid-täckta pillren, berättade butiksmedarbetaren Mary McFarland (35) för sina kollegor att hon behövde gå till badrummet och ta något mot sin huvudvärk. Precis som i de andra fallen hittades Mary medvetslös en kort stund senare. Hon drog sitt sista andetag på Good Samaritan Hospital i Downers Grove, klockan 03:15 natten till torsdagen.

De giftiga Tylenol-pillrens sista offer skulle bli den 35-åriga flygvärdinnan Paula Prince. Hon landade på Chicago O’Hare International Airport efter en eftermiddagsflight från Las Vegas. Hon stannade till vid ett Walgreens-apotek på North

DE HITTADE EN ÖPPEN TYLENOLBURK I BADRUMMET OCH PAULAS LIK BARA NÅGRA STEG BORT.

Chicacos befolkning uppmanades att skicka in sina Tylenol, så att Johnson & Johnson kunde ersätta dem med säkra produkter.

40 Mordmysterier_v2.indd 40

29.10.2018 15:03

PILLERMÖRDAREN Wells Street på vägen hem mot sin lägenhet i Old Town. Klockan var 21:30 när hon köpte en burk Tylenol.

Några dagar senare, fredagen den 1:a oktober, kom polisen till lägenheten på North LaSalle Street efter att Princes oroliga syster hört av sig. Paula hade inte svarat på hennes samtal och flygvärdinnan hade dessutom inte dykt upp på den returflight som hon skulle jobba på. När poliserna kom till platsen hittade de en öppnad burk Tylenol i badrummet. Paulas kropp låg bara några steg därifrån. Hon hade inte ens lyckats ta sig över tröskeln.

En återvä ndsgrä nd

Ted Kaczynski, den ökända ”Una-bombaren”, var vid ett tillfälle misstänkt i Tylenol-fallet.

HUR LYCKADES MÖRDAREN GÖRA DET? Det blev tidigt i polisundersökningen klart att cyanid inte hade tagit sig in i Tylenol-burkarna när de fortfarande befann sig i Johnson & Johnsons lager.

I början tänkte man att det kunde varit en missnöjd anställd som förgiftade pillren under produktionen eller distributionsprocessen. När man uteslutit den här teorin blev det tydligt att mördarens modus operandi var mycket grymmare än så.

Innan man började med säker paketering av mediciner var det vanligt att bara lägga en bomullstuss över pillren innan man skruvade på locket. Gärningspersonen hade antagligen slumpmässigt plockat ut Tylenol-burkar från apotek i Chicago med förorter, penslat pillren och satt tillbaka burkarna på hyllan. Sedan var det bara att luta sig tillbaka och vänta på att kaoset skulle utbryta. Övervakningskameror var inte särskilt vanliga på den här tiden, så

gärningspersonen kunde aldrig fångas på bild.

Polisen trodde att de hade hittat en ledtråd när Johnson & Johnson fick ett utpressningsbrev onsdagen den 6:e oktober, en vecka efter morden.

Brevet innehöll ett krav på att bolaget skulle betala ut en miljon dollar för att morden skulle upphöra. Brevet kunde spåras till James William Lewis. Eftersom han var bosatt i New York då de sju morden begicks (något som Lewis fru kunde bekräfta), kunde polisen inte säkra tillräckligt mycket bevis för att binda honom till morden.

Lewis blev dock åtalad för utpressning i december 1982 och dömdes till 20 års fängelse. År 1995, efter tretton år i fängelse, blev han frisläppt på prov. Intressant nog visar rättsdokumenten som släpptes 2009 att utredarna hela tiden trodde att Lewis var mördaren. Något han själv hela tiden nekat till.

NEDAN Den nya förpackningen gör det nästan omöjligt att förgifta pillren.

© Corbis, Rex, Topfoto

Det här var den första gången ett Tylenol-dödsfall skedde innanför Chicago stads gränser. Tre timmar senare, klockan 20:00, informerades borgmästare Jane Byrne och polisinspektör Richard Brzeczek om dödsfallet.

Nyheten nådde snart Donoghues folk i Cook County, där toxikologen som undersökt blodproven krävde omedelbara åtgärder. Innan klockan hunnit bli 23:00 hade borgmästare Byrne kallat till en presskonferens. Hon informerade pressen om att alla Tylenol-produkter skulle tas bort från butikernas sortiment.

Efter en lång helg kunde kommunstyret i Chicago den 4:e oktober informera allmänheten om en ny regel. Från och med nu skulle alla mediciner som såldes i staden bli säkert inpackade så att det inte gick att manipulera innehållet. Dagen efter meddelade Johnson & Johnson att alla Tylenol-produkter skulle återkallas, med hopp om att undvika fler tragedier.

Det blev ett stort pådrag för att reda ut hur det här hade kunnat ske.

Men trots noggranna undersökningar kunde man inte se att något gått fel i produktionsprocessen. Det här handlade om mord.

Trots att en insatsstyrka på 115 personer jobbade hårt med fallet gick det inte att hitta någonting som länkade en gärningsman till det fruktansvärda brottet. Paula Prince fanns med på apotekets övervakningskamera när hon betalade för Tylenolen i kassan. Det fanns däremot inget videomaterial från gångarna mellan hyllorna på apoteket. Därför gick det inte att säga om någon hade gjort något med pillerburkarna.

När oktober närmade sig sitt slut jobbade ungefär 40 personer med polisundersökningen, och kort därefter lades fallet ned. Det blev ett så kallat cold case. Det skulle hinna gå 27 år innan myndigheterna i Illinois tog upp jakten på mördaren igen. Det skedde när FBI samlade in DNAprover från kända kriminella, bland annat Una-bombaren Ted Kaczynski (som till och från bodde i Illinois 1982), i maj 2011. Det visade sig dock vara en återvändsgränd, och än idag är mördaren okänd och på fri fot.

41 Mordmysterier_v2.indd 41

29.10.2018 15:03

EN SLUMPMÄSSIG BROTTSPLATS

ADAM, STANLEY OFFER OCH THERESA JANUS

TIDIGT UNDER UTREDNINGEN TOG EFTERFORSKARNA FRAM EN SKISS AV VAR MÖRDAREN HADE LAGT UT DE FÖRGIFTADE PILLREN. Adam Janus inköp av extra starka värka tabletter från en butik i Arlington Heights för att förebygga sin förkylning, blev inte bara hans egen dödsdom, utan dödade även hans bror och svägerska en dag senare.

OFFER MARY MCFARLAND

29 SEPTEMBER 1982

Efter att ha köpt värktabletter i en butik i ett köpcenter återvände McFarland till jobbet i Lombard. Senare 90 samma eftermiddag såg hennes bror Jack hur Mary McFarland kollapsade på kontoret där de båda arbetade.

290

94

OFFER MARY REINER

294

1 OKTOBER 1982

30 SEPTEMBER 1982 190

294

LEDTRÅD OKÄND De misstänkte att mördaren rört sig från en butik till en annan på en och samma dag. Polisen skissade flera förflyttningar, med fem olika stoppställen och vilka vägar som tagits mellan dem. Den sista butiken är okänd, men man tror att den var öster om Franks Finer Foods.

29 SEPTEMBER 1982 355

290

LEDTRÅD

90

OFFER MARY KELLERMAN Mary Kellerman, en elev i sjunde klass på Schaumburg’s Jane Addams Junior High School, beklagade sig över ont i halsen. Hon hamnade till slut på bårhuset, efter att ha ätit värktabletter som köptes på Elk Grove Village.

290

OFFER PAULA JEAN PRINCE 294

88

Åtta-åriga Michelle Rosen fick bevittna sin egen mors död och minns än idag ljudet av Mary Reiners sista andetag. Hon såg sin mor skaka och sedan kollapsa, vilket är en bild Michelle aldrig kommer att glömma.

Det enda offer som fångades på film när hon köpte 55 värktabletter är Paula Jean Prince. Hon sågs på apoteket Walgreens vid 1601 N. Wells, i Chicago.

Prince var antagligen mördarens sista offer.

90

DET VANLIGA INKÖPET

Inköpet av vanliga värktabletter, som Mary Reiner gjorde på Frank’s Finer Foods blev en viktig ledtråd för utredarna. Det var bara de extra starka värktabletterna som hade blivit förgiftade med cyanid.

1 OKTOBER 1982

42 Mordmysterier_v2.indd 42

29.10.2018 15:03

PILLERMÖRDAREN

VILKA ÄR DE HUVUDMISSTÄNKTA? FALLET FÖRBLIR OUPPKLARAT, MEN NÅGRA INDICIER PEKAR MOT ETT PAR HUVUDMISSTÄNKTA ...

JOHNSON & JOHNSON

Scott Bartz, en före detta anställd hos Johnson & Johnson pekar ut tillverkarna som de skyldiga. Johnson & Johnson har systematiskt förnekat all inblandning i morden sedan de skedde.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? TED KACZYNSKI

En dömd seriemördare, känd som The Unabomber, var Theodore Kaczynksi, som frivilligt gav ett dna-prov till FBI år 2011, efter att ha blivit kopplad till pillermorden, på grund av sina kontakter i Chicago. Resultaten bevisade att han var oskyldig. Kazcynksi har förnekat att han någonsin ägt cyanide.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? JAMES WILLIAM LEWIS

Utredarna spårade ett hotfullt brev från en sinnessjuk bedragare med ett skumt förflutet.

Lewis hade skrivit till Johnson & Johnson och krävt en miljon dollar för att förhindra morden.

Han förnekade att han låg bakom brottet och sa att brevet var en bluff, men dömdes för utpressning. Polisen kunde aldrig binda honom till förgiftningarna.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

EFTERSPELET FINNS DET NÅGOT HOPP OM ATT FÅNGA PILLERMÖRDAREN IDAG, 30 ÅR EFTER ATT BROTTEN BEGÅTTS? I skrivande stund har ingen någonsin blivit anhållen eller fälld för pillermorden i Chicago och det finns ingen närliggande chans att det ska förändras heller. Johnson & Johnsons belöning på 100 000 dollar till den som anger mördaren har ännu inte givits till någon. År 2013 lade FBI officiellt ner sin utredning i pillermorden. Dessa ”perfekta” mord hände precis samtidigt som medicinska förpackningar var av det enklaste slaget, då man mest betalade med kontanter (vilket suddade ut alla officiella spår) och då övervakningskameror inte var en vanlig syn på gatorna eller i det offentliga rummet.

Ingen av butikerna där de förgiftade pillren såldes hade övervakningskameror, så den ensamma mördaren kunde aldrig identifieras genom videobevis. Det fanns inte heller några fysiska bevis som kunde koppla någon till morden, och Bartz teori kring distributionen i hans bok The Tylenol Mafia: Marketing, Murder and Johnson & Johnson, har ännu inte undersökts vidare av varken Johnson & Johnson eller FBI. Ed Reiner och Roger Arnold är namn som inte längre nämns av utredare när man diskuterar pillermördarens identitet. James William Lewis och ”Una-bombaren” Ted Kaczynski har båda varit i sökljuset under de senaste åren. År 2009 genomsökte polisen hemmet till Lewis och hans fru LeAnn i Cambridge, Massachusetts, och både lådor, dokument och en dator blev tagna av polisen. Lewis och hans fru gav frivilligt dna-prov till polisen och den dömda utpressaren förnekade återigen sin inblandning i pillermorden.

Inga åtal har väckts mot Lewis. Även Ted Kaczynski har frivilligt lämnat dnaprov under 2011 efter att FBI återigen tog upp möjligheten att Una-bombaren kan ha stått bakom morden. Men precis som med Lewis väcktes inga åtal mot honom och FBI sa att de helt enkelt ville få ur Kaczynski ur bilden en gång för alla. Om man fokuserade på Lewis and Kaczynski för att rikta uppmärksamheten bort från Bartz teori om distributionen återstår att se.

Nu leder de olika polisavdelningarna där morden skedde utredningen tillsammans. Mike Hernandez, polischefen i Arlington Heights, sade år 2013 att ”utredningen pågår och fortsätter att vara aktiv”. Det är möjligt att pillrena blev förgiftade under förpackningsprocessen eller under distributionen och det kommer bli intressant att se om polisen följer det spåret.

© Corbis, Rex, Topfoto

VEM TROR DU GJORDE DET?

43 Mordmysterier_v2.indd 43

29.10.2018 15:03

BROTTSMYSTERIER

44 Mordmysterier_v2.indd 44

29.10.2018 15:03

MÖRDAREN PÅ I-70 INTERSTATE 70 ÄR INTE FARLIGARE ÄN NÅGON ANNAN VÄG SOM STRÄCKER SIG ÖVER PRÄRIEN I DEN AMERIKANSKA MELLANVÄSTERN. MEN ÅR 1992 SLOG EN MÖRDARE TILL LÄNGS MED MOTORVÄGEN UNDER 30 DAGAR AV TERROR.

L

judet av ett pistolskott bröt tystnaden. Tim Hickman, ägare till videobutiken i Raytown i Missouri, lade undan det han hade i händerna och lyssnade. Den höga smällen kom från grannbutiken. Den brokiga affären var det senaste tillskottet i köpcentret i Woodson Village och de sex kvinnorna som ägde butiken hade slagit upp dörrarna bara en månad tidigare. Det var en alternativ butik med en härlig blandning av ekologisk mat, örter, vitamintillskott, vattenfilter, smycken och mycket annat. Det var visserligen ganska lyhört mellan butikerna, men den här smällen var ändå anmärkningsvärt högljudd. Han förstod på något sätt vad det var han hade hört, men blev ändå stående där, lamslagen. Han stod perplex kvar och lyssnade efter fler ljud som kunde bekräfta hans teori. Kanske ett bråk, någon som skrek och slogs eller i värsta fall – fler skott.

Det var oroväckande tyst. De här sekunderna skulle avgöra resten av hans liv. Han kände att det bara fanns en enda sak han kunde göra. Allt annat skulle kunna kosta honom livet.

Hickman väntade några minuter till innan han öppnade

dörren till butiken och såg att en vit man med rödbrunt hår skyndade sig ut från grannbutiken i hörnet av köpcentret.

Mannen gick obekymrat vidare de fem sista meterna till utgången. När han kom till hörnet korsade han gatan vid East 63rd Street och Woodson Avenue innan han försvann utom synhåll.

Hickman kände igen honom. Det var samma man han hade fått ögonkontakt med när han gick förbi butiken för bara en kvart sedan. Han hade på sig en grå fiskbens- eller tweedmönstrad jacka som såg alldeles för tjock ut för en varm dag som denna.

Hickman hittade Sarah Blessing i butikens bakre rum, liggande på mage. Den 37-åriga tvåbarnsmamman hade blivit skjuten i bakhuvudet. Det såg ut som en ren avrättning.

Blodet rann sakta ned längs det axellånga bruna håret och bildade en stor pöl på golvet. Polisen i Raytown kom strax efter att Hickman ringde för att rapportera brottet. De hittade en patronhylsa, kaliber .22 som de tekniska experterna senare skulle komma att koppla ihop med fem andra mord i butiker

45 Mordmysterier_v2.indd 45

29.10.2018 15:03

och shoppingcenter de senaste 30 dagarna i Indiana, Kansas och Missouri. Mördaren beskrevs av vittnen som en vit man mellan 20 och 30 år. Han var runt 1,70 lång med normal kroppsbyggnad. FBI satte igång en landsomfattande jakt på mördaren.

I dag, 23 år senare, har polisen fortfarande inte kommit närmare ett gripande av den mystiska mannen som började kallas I-70-mördaren några dagar efter den 7:e maj 1992 då Blessing blev mördad. Det här namnet var bara delvis korrekt.

Fyra av de döda blev mycket riktigt mördade i närheten av Interstate 70 men två andra hittades i en brudklänningsbutik i Wichita, Kansas som låg närmare I-35.

Resultaten från de tekniska undersökningarna, mördarens val av butiker, fysiska likheter mellan offren, sättet han sköt dem på samt signalement från vittnen – allt detta gjorde det enkelt för polisen att koppla ihop morden. Men en sak som de inte kunde bli kloka på var gärningsmannens motiv då han bara stal delar av innehållet i kassaapparaterna.

INDIANAPOLIS

(8 :E APRIL)

Strax innan klockan 13:00 kikade ägaren av en färghandel på 7324 Pendleton Pike ut genom fönstret mot gatan och såg en främmande person komma gående mot butiken från väg I-465. Vägen låg några hundra meter åt öster och fem kilometer norr om I-70. Främlingen hade på sig en grön jacka och bar på en cylinderformad, runt en meter lång väska. Innan han kom till färghandeln gick han tre varv runt byggnaden innan han tog sig till en nedlagd restaurang i lokalen intill.

Han såg ut som en liftare eller en vagabond.

Butiksinnehavaren fick en kund och behövde koncentrera sig på annat. Men när han tittade ut genom en sidodörr klockan 14:00 var mannen försvunnen. Några minuter senare fick han se personen gå tillbaka mot I-465 som går runt hela Indianapolis. Han försökte där lifta i närheten av påfarten till vägen som gick söderut mot I-70. Den smala, mörkhåriga expediten Robin Fuldauer jobbade ensam i en skoaffär i närheten. Någon gång efter 13:30 försökte butikskedjans distriktschef ringa butiken där hon jobbade men fick inget svar. Det var inte likt henne. Hon hade jobbat i butiken i tio månader och sågs som en pålitlig och ansvarsfull medarbetare. Han rinde om och om igen i ungefär en halvtimmes tid utan resultat.

Robin hittades senare med två skott i bakhuvudet, liggandes på mage i ett bakre rum i butiken. Två tomma hylsor med kaliber .22 hittades i närheten och det saknades en del pengar i kassaaparaten.

WICHITA

(11:E APRIL)

Tre dagar senare runt 110 mil därifrån gick Robin Fuldauers mördare mot ett litet L-format shoppingcenter längst med East Kellogg Drive North, bara några få kilometer från Interstate 35. Runt 18:00 tog han sikte mot en butik som hyrde ut brudklänningar och smokingar. Där inne såg han två smala, mörkhåriga kvinnor. Det var släckt i butiken och en av kvinnorna hade låst dörren och vänt på Öppet/Stängt-skylten.

Butiksinnehavaren Patricia Magers och hennes expedit Patricia ”Trish” Smith skulle precis stänga för kvällen. För en stund sedan hade en manlig kund ringt till butiken och sagt att han skulle komma in och köpa en gördel några minuter efter stängningsdags.När tjugoåriga Trish Smith såg att en man drog i dörren och knackade på fönstret räknade hon

30 DAGARS HELVETE VÅREN 1992 SATTE EN MÖRDARE SKRÄCK I SHOPPINGCENTRERNA LÄNGS MED I-70.

VITTNE

OFFER SARAH BLESSING

En butiksanställd som samlade ihop kundvagnar såg mördaren lämna brottsplatsen.

Blessing jobbade på The Store Of Many Colors, en New Age-butik som nyligen öppnats i Woodson Village Shopping Center.

37-åringen hittades liggande på magen, skjuten med en .22-kalibers kula.

VITTNE Flera vittnen såg mördaren gå österut längs med 59th Street, ungefär en halv kilometer norr om brottsplatsen och lite över tre kilometer söder om I-70.

SPÅR TECKNING Ögonvittnet Tim Hickman ger information om gärningsmannen som gör att polisen kan skapa en fantomteckning av den misstänkte.

7:E MAJ 1992

RAYTOWN, MISSOURI

WICHITA, KANSAS

VITTNE En sen kund möter mördaren ansikte mot ansikte. Mördaren siktar på honom med sin pistol och försöker lura med sig honom till butikens lager. Kunden väntar i en timme innan han ringer polisen.

1:A APRIL 1992

SPÅR TEKNISK UNDERSÖKNING Den tekniska undersökningen visar på likheter i utförandet. Trots det finns det vissa oklarheter. Det tar därför flera veckor att koppla ihop brotten.

SPÅR TECKNING Kunden som lyckades komma undan ger polisen ett signalement som gör att polisen kan skapa en enkel teckning av mördaren.

OFFER PATRICIA MAGERS OCH PATRICIA SMITH Den 32 år gamla butiksägaren Patricia Magers och hennes 22 år gamla assistent Patricia ”Trish” Smith tvingades ut i ett bakre rum i butiken och blev där skjutna. De två kvinnorna trodde först att mördaren var en sen kund som skulle komma efter stängning.

46 Mordmysterier_v2.indd 46

29.10.2018 15:03

MÖRDAREN PÅ I-70 VITTNE Strax före klockan 13:00 ser en butikschef i en måleributik gärningsmannen ägna 30-40 minuter åt att ”rota runt i sin väska och stirra på en Paylessskobutik tvärs över gatan. Han sitter och pratar med sig själv medan han småler. Han var påverkad på något sätt, eller hade psykiska problem.”

8:E APRIL 1992

OFFER ROBIN FULDAUER Den 26-åriga expediten Robin Fuldauer är ensam på jobbet i en Payless ShoeSource-butik när hon skjuts två gånger i bakhuvudet.

VITTNE Fyra eller fem personer längs den korta sträckan uppger att de sett liftaren strax före mordet på Robin.

INDIANAPOLIS, INDIANA

VITTNE

TERRE HAUTE, INDIANA

Ett vittne som bodde i ett hus bakom butiken uppmanar en man att lämna hans hem bara några få minuter efter att morden begicks. Mördaren beger sig därefter österut mot I-465.

ST CHARLES, MISSOURI

OFFER MICHAEL MCCOWN 40 år gamle Michael ”Mick” McCown jobbade i sin mammas keramikbutik. Han sköts i ryggen medan han städade de nedersta hyllorna.

27:E APRIL 1992 OFFER NANCY KITZMILLER 24-åriga Nancy Kitzmiller tar en kollegas skift på Western-butiken Boot Village. Hon skjuts bakom örat.

SPÅR TEKNISK UNDERSÖKNING Det gick ytterligare tio dagar innan den tekniska undersökningen kunde knyta mordet på McCown till de andra morden. Då förstod utredarna att gärningsmannen kan ha trott att offret var en liten brunett.

3:E MAJ 1992

SPÅR TECKNING En kvinna som passerar Boot Village-butiken ser den misstänkte och ger polisen information om gärningsmannen som resulterar i den här fantomteckningen.

47 Mordmysterier_v2.indd 47

29.10.2018 15:03

TERRE HAUTE

(27:E APRIL)

Michael ”Mick” McCown, en före detta musiker som hade spelat bas i flera band på åttiottalet, drev sin mammas

Vittnen uppger sig ha sett en vit man nära brottsplatserna. Han har rödbrunt hår.

TRISH SMITH VAR ALLVARLIGT SKADAD. PRECIS SOM TIDIGARE HADE INTE GÄRNINGSMANNEN VELAT SE DEM I ÖGONEN NÄR HAN TOG LIVET AV DEM. keramikbutik i ett shoppingcenter nära South 3rd Sreet.

Detta var mindre än en kilometer söder om I-70. Han hade örringar och långt flätat hår. Någon gång efter 14:00 var den korta 40-åringen upptagen med att sätta priser på nya varor då gärningsmannen plötsligt kom in. Av en eller annan anledning reste han inte omedelbart på sig. Han hade ryggen mot kunden och skulle precis plocka fram ett litet, vitt keramikhus från en av de nedersta hyllorna.

Vapnets mynning var bara tio centimeter från hans huvud när skottet avlossades. Mördaren tog McCowns plånbok och femtio dollar från kassan. Det fanns inga vittnen.

Keramikhuset hittades senare på golvet bara några decimeter från McCown, helt oskadat.

ST CHARLES (3:E MAJ)

Nancy Kitzmiller skulle egentligen inte jobba på morddagen.

Hon vikarierade för en annan anställd som ville ha ledigt.

Kitzmiller tyckte om jobbet på Boot Village, som sålde skor och kläder i westernstil i Bogey Hills Plaza. 24-åringen skulle snart gå mot bättre och större sammanhang. Hon hade precis gjort klart sina studier i geografi vid Oklahoma State University och skulle två veckor senare börja som karttecknare vid försvarets karttjänst.

Den här dagen öppnade den smala, mörkhåriga kvinnan butiken klockan tolv på förmiddagen. Två och en halv timme senare hittade en kund hennes lik på ett kontor längst in i butiken. Hon hade skjutits i huvudet. Ett litet belopp saknades i kassan. Mördaren behövde inte gå långt för att komma undan. I-70 gick bara 300 meter därifrån.

Vit man i sena 20-årsåldern till mitten av 30-årsåldern med normalbyggd kropp och rödbrunt hår.

170–173 cm lång

med att det var kunden som hade ringt i förväg som ville komma in.

Så fort hon öppnade dörren stack den kortväxta, vita mannen med det sandfärgade håret fram en pistol och tvingade henne och kollegan in i butikens bakre rum där han fick dem att lägga sig på mage. När de låg ner det sköt han båda kvinnorna i huvudet. Den 32-åriga Magers sköts två gånger och dog omedelbart. Smith var allvarligt skadad med ett skott i nacken. Precis som förut hade gärningsmannen inte velat se sina offer i ögonen när han tog deras liv.

Ungefär kvart över sex stod kunden som var på jakt efter en gördel utanför butiken. Han såg att ljuset var släckt och att lokalen var tom. Men eftersom han hade ringt i förväg gick han ändå in genom den olåsta dörren och ropade på personalen.

Några sekunder senare såg han rätt in i mynningen på ett ”Uziliknande” maskingevär med ett kort, böjt magasin.

Mördaren, som var klädd i en ljusbrun jacka den här gången, försökte att få honom att gå in i det bakre rummet. ”Jag har dem här inne, jag har bundit dem”, ska I-70-mördaren ha sagt till mannen. ”Jag måste bara få in dig där så att jag kan ta mig härifrån”.

Men kunden förstod vad som höll på att hända så han gick sakta mot dörren och sa att han inte hade sett något och att han inte hade något med saken att göra. De bråkade om saken och till sist bad gärningsmannen honom att gå och aldrig nämna det som hänt för någon. Kunden höll sitt löfte i en timme efter mötet med mördaren.

Runt halv åtta på kvällen svängde en av Wichita-polisens patrullbilar in på den tomma parkeringsplatsen och stannade utanför brudklänningsbutiken. Kunden hade trots allt valt att ringa polisen. Huvudingången var öppen och nyckeln satt i låset. Polisen gick in och hittade kvinnorna i det bakre rummet.

Då hade det samlats så mycket blod på golvet att polisen trodde att de blivit knivstuckna. Bara en liten summa pengar saknades från kassan.

Mördarens vapen beskrevs som ”Luger-liknande” av några vittnen.

48 Mordmysterier_v2.indd 48

29.10.2018 15:03

MÖRDAREN PÅ I-70

UTREDNINGEN K

ort efter mordet på Nancy Kitzmiller i St Charles den 3:e maj började polisen från alla de tre delstaterna jobba tillsammans med den information de gemensamt satt på. Morden hade stora likheter. Snart skulle de tekniska undersökningarna bekräfta det som de alla anade: detta var en seriemördares verk. Men ytterligare ett faktum kunde styrka teorin om att en seriemördare stod bakom det hela, nämligen att det inte fanns någon annan förklaring. Mordutredarna i de olika distrikten tittade närmare på offren och förhörde alla med kopplingar till dem men kunde inte hitta några gemensamma ledtrådar, motiv eller misstänkta. ”Inte i något av fallen fanns det någon som hade motiv att döda de här personerna”, sa en av poliserna år 1992.

Sedan var det hur gärningsmannen gick till väga. ”Det här är inte en normal typ av mord eller brott”, sa en polischef i Wichita. ”Det är ovanligt med väpnade rån mot den här typen av butiker”.

Om rån inte var det verkliga motivet kunde det bara finnas en förklaring till de meningslösa dåden, nämligen själva morden.

Men när det gäller seriemördare hade den här mannen inte mycket gemensamt med de flesta andra seriemördare. Brotten var inte sexuellt motiverade med kvävning eller knivhugg som dödsorsak och seriemördaren var inte en sadist som njöt av att se offren i ögonen när de dog. I-70-mördaren ville inte ens se sina offers ansikten. Han sköt dem i bakhuvudet. Han valde tomma butiker, begick sina brott snabbt och försvann därifrån.

Den här mannen var försiktig. Kanske rent av lite feg. En

POLISEN KOM INGENSTANS TROTS ETT DETALJERAT SIGNALEMENT PÅ MÖRDAREN. arbetsgrupp på över 40 poliser som jobbade över statsgränserna etablerades. Men de hade inte särskilt mycket att jobba med: ”Vi har ju ingen aning om vad det är vi letar efter”, sa en modstulen polischef från Terre Haute.

Bristen på spår var frustrerande. Gärningsmannen lämnade inga fingeravtryck efter sig. Inte ens ett hårstrå. Inget av offren hade gått till motangrepp, ingen av dem hade klöst honom i ansiktet eller rivit av en knapp på hans jacka. Ingen såg honom sätta sig i en bil. De få ledtrådar som fanns pekade mot att det var en och samma gärningsman som stod bakom de sex dåden, men de kunde inte fastslå vem han var.

Det hindrade dem dock inte från att göra ett gott polisarbete.

De samlade in tusentals namn från motellregister och visade fantombilder på bensinstationer och rastställen längs med motorvägarna. Handelsresande, lastbilschaufförer och liftare var de grupper som utredarna koncentrerade sig mest på.

I mitten av maj började insatsgruppen att kalla den misstänkte för I-70-mördaren. De första fantomteckningarna offentliggjordes. Hans tillvägagångssätt beskrevs. De sex offrens identiteter avslöjades. Pressen skrev om var och en av dem.

Snart väckte fallet uppmärksamhet i hela USA. Då försvann plötsligt mördaren ...

DET FANNS INGEN SOM HADE MOTIV FÖR MORDEN I NÅGOT AV FALLEN.

MORDVAPNET

En Intratec TEC-22, precis som gärningsmannen kan ha använt. Magasinet är inte ett standardmagasin.

År 2012 gick utredarna i St Charles ut med ny information om fallet i hopp om att få fram nya, konkreta ledtrådar. De sa att mordvapnet möjligen kunde vara en Intratec Scorpion, ett Uzi-liknande vapen, eller en Erma-Werke Modell ET 22, som liknar en Luger. Men polisen ville inte utesluta att det kunde röra sig om pistoler av andra märken eller modeller. Ammunitionen som användes var salongsgevärpatroner av märket CCI med kopparmantlad blyprojektil. Men den här typen av ammunition är mycket populär och .22 är den mest utbredda kalibern i USA. Polisen i St Charles berättade också att kriminalteknikerna hade hittat två ämnen på de tomma hylsorna, mineralet korund och ett rött färgämne som skulle kunnat vara rouge. De här ämnena används inom industrin som slip- och poleringsmedel till en rad olika föremål, till exempel vapen. Polisen spekulerade i om mördaren kan ha bott eller arbetat på en plats där slipning eller polering försiggick. ”Vi hoppas att detta kan få någon att tänka till och minnas något om den här tidsperioden, kanske hur mannen såg ut”, sa polischefen Pat McCarrick.

49 Mordmysterier_v2.indd 49

29.10.2018 15:03

OFFER MARY ANN GLASSCOCK

KOPPLING TILL TEXAS

Mary Ann Glasscock, ägare till en antikbutik, hittas död. Mördaren tar hennes bilnycklar och lämnar hennes delvis nakna kropp, en tom kassa och en .22-hylsa.

DÖK I-70-MÖRDAREN UPP IGEN ETT HALVÅR SENARE?

V

25:E SEPTEMBER 1993

arför slutade det plötsligt? Det har vi funderat mycket på”, sa polismästaren Kris Turnbow i Raytown, i oktober 1992. ”Mannen kan ha blivit mördad, han kan ha tagit sitt liv eller blivit tillfångatagen. Vi kan heller inte utesluta att han bara ligger lågt”.

Det är inte helt klart var mördaren befann sig eller om någon stött på honom, men det gick rykten om att mördaren dök upp på nytt 506 dagar senare. Men den här gången ska han ha spridit skräck i en ny delstat med ett nytt vapen.

FORT WORTH

(25:E SEPTEMBER)

Klockan 10:45 på lördagsförmiddagen ringde antikvitetshandlaren Mary Ann Glasscock till en reparatör som skulle komma senare under dagen. Hon meddelade att hon var försenad och att hon inte skulle hinna öppna butiken förrän klockan 11:00.

Runt klockan 11:30 kom Robert Johnson till Emporium Antiques, en exklusiv butik som bara låg en dryg kilometer från en ringled med förbindelse till I-35. Han mötte då en kund utanför butiken som berättade att ingen öppnade när hon knackade på dörren.

Efter att Johnson hade tittat i alla fönster och försökt ringa Mary Ann Glasscock från en betaltelefon i närheten märkte han att butiken var olåst och gick in. Inne i butiken låg Glasscocks halvnakna kropp i en pöl av blod.

En tomhylsa med kaliber .22 var det enda bevismaterialet polisen kunde hitta. Även om antikhandeln låg i hörnet av en trafikerad gata i närheten av en huvudled med anknytning till motorvägen, fanns det inga vittnen till händelsen, och offrets bil stod fortfarande parkerad utanför butiken.

Ingenting tydde på att det hade förekommit någon sorts kamp i butiken. Visst var offrets byxor neddragna, men det kan ha skett efter att hon blivit skjuten.

TEXAS

FALSKT SPÅR JERRY GLASSCOCK Mary Anns exman Jerry Glasscock misstänks. Han tas snabbt bort från utredningen.

FORT WORTH

ARLINGTON

OFFER AMY VESS 22 år gamla Amy Vess skjuts två gånger. En gång bakom vänster öra och en gång i bakhuvudet. Hon arbetade på Dancer’s Closet.

200 dollar tas ur kassan.

VITTNE

HOUSTON

15:E JANUARI 1994

Butiksägaren bredvid berättar att han sett en underlig man runt klockan 18:15. Mannen hade gått ensam och hade på sig en damperuk och ett vitt pannband.

VILLOSPÅR

1:A NOVEMBER 1993

DONALD PASCO

Webb pekar ut den 46-årige Donald Pasco Bracewell vid en vittneskonfrontation hos polisen.

Hon inser senare att hon gjort ett misstag och Bracewell släpps.

OFFER VICKY WEBB Vicky Webb, den enda överlevaren, för ett samtal med mannen som snart försöker döda henne. Hon beskriver honom senare som ”väderbiten” med långt och rufsigt blont hår.

ARLINGTON (1:A NOVEMBER)

Precis som Nancy Kitzmiller skulle Amy Vess egentligen ha haft ledigt den dagen hon blev mördad. I fallet med Vess begicks mordet i ett bakre rum på Dancer’s Closet, en liten verksamhet för barn som gick på dansskola. Här hade den 22-åriga studenten jobbat ideellt.

Någon gång mellan 18:15 och 18:22 kom en främmande person in i lokalen och tvingade den smala, mörkhåriga Vess in i ett bakre rum där han sedan dödade henne med två skott.

Ett bakom vänstra örat och ett i bakhuvudet. Därefter tog gärningsmannen 200 dollar från kassaapparaten och försvann.

När utredare i I-70-fallen hörde om mordet i Arlington kopplade de direkt ihop brotten. Tillvägagångssättet stämde med deras egna fall, bortsett från att märkena på .22-hylsan hade ett annat mönster. Gärningsmannen hade gjort sig av med den gamla pistolen och skaffat sig en ny.

Polisen i Arlington tyckte att likheterna mellan brotten var intressanta men var ändå skeptisk. ”Vissa omständigheter går att sammankoppla”, sa en av utredarna. ”Men det är också allt.”

50 Mordmysterier_v2.indd 50

29.10.2018 15:04

HOUSTON (15:E

JANUARI)

Det sista kända dådet som kan kopplas till I-70-mördaren bröt det mönster som etablerats i de tidigare fallen. Detta framför allt för att mördaren hade mer kontakt med Vicki Webb än något av de tidigare offren. Ännu viktigare var att hon till skillnad från de andra faktiskt överlevde.

Klockan 10:00 på lödagsförmiddagen gick en kort man in i Alternatives Gift Shop som låg en dryg kilometer söder om Interstate 69. Mannen hade långt, ljust och tjockt hår och såg ut att vara i femtioårsåldern. Han såg sig omkring i några minuter och gick ut igen med besked om att han skulle komma tillbaka strax. Klockan 11:30 kom han tillbaka till den charmiga lilla butiken i handelsstråket Rice Village vid Rice University i Houston.

Den lite underliga mannen lugnade Vicki med att säga att han väntade på sin systerdotter och att hon skulle bli överförtjust i den lilla butiken. Sedan pekade han på en kopparram och sa att han gärna ville köpa den. Webb räckte honom ramen och vände sig om för att gå bakom disken. Då sköt han henne i nacken.

Kulan gick in mellan den andra och tredje nackkotan och slog på vägen loss en benflisa som träffade hennes ryggmärg och gjorde henne förlamad från halsen nedåt. Nu hoppade gärningsmannen över disken och grabbade tag i ungefär 75 dollar från kassan. Han rullade över Webb på andra sidan och släpade henne bakom disken. Där drog han ner hennes byxor, som han hade gjort med Glasscock. Sedan satte han pistolen mot hennes panna och tryckte av.

Klick. Skottet gick inte av. Han tyckte att det var så komiskt att han skrattade. Men innan han hann få in en ny patron så hörde han en dörr slå igen i mäklarkontoret i lokalen intill.

Då gick han.

Webb räddades av ett anatomiskt drag hon inte visste att hon hade, nämligen en ovanligt grov ryggrad. Efter tre månaders rehabilitering kunde hon gå igen.

EFTERSPELET FALLET ÄR GAMMALT, MEN LÅNGT IFRÅN KALLT. Fallet med I-70-mördaren utreds fortfarande i Indianapolis, Wichita, Terre Haute, St Charles och Raytown. I varje stad får poliserna nya ledtrådar varje år, och samtliga följs upp. I-70-mördarens Texas-koppling är ganska osäker då den tekniska bevisningen inte överensstämmer och för att utredarna i Texas nekar till att fallen där har något med brotten i mellanvästern att göra. Trots att tillvägagångssättet, de dödas utseende, det faktum att brottsplatserna låg nära motorvägar och användandet av miniatyrkaliber går igen i samtliga fall så har polisen aldrig gått ut med att samma vapen användes i samtliga tre fall.

Under åren har tv-program som America’s Most Wanted, Inside Edition, Unsolved Mysteries och på senare år Dark Minds visat avsnitt som handlar om I-70-fallet.

Dessutom har lokal press följt upp morden gång på gång. All den uppmärksamhet som fallet fått de senaste 23 åren borde ha varit tillräckligt för att till sist avslöja mördaren.

Men så har det inte blivit.

Under åren har det lagts fram otaliga teorier om vad för slags person I-70mördaren egentligen var. Vad jobbade han med, varför mördade han precis vid motorvägen och varför slutade han? Utredarna har gått igenom teorierna om och om igen. Var han lastbilschaufför? Reste han i jobbet? Eller var han en vagabond som levde under radarn och utanför samhället?

Om det ligger något i idén om att seriemördare aldrig slutar att mörda, varför slutade han då plötsligt? Två gånger kan man till och med hävda. Den pensionerade polisen Mike Hennessy påpekade i en tv-intervju 2013 att seriemördare faktiskt kan bestämma sig för att sluta mörda. Han höll i spaningsarbetet som till sist ledde fram till att den så kallade BTK-mördaren greps i Wichita 2005. Dennis Rader mördade tio personer mellan 1974 och 1991 och slutade plötsligt. Men han var en självupptagen person som njöt av uppmärksamheten och började igen 2005, vilket till sist ledde till att han kunde gripas.

I dag har det gått 23 år sedan det första mordet. I-70-mannen bör antagligen vara i mitten av 50-årsåldern vid det här laget. Polisen har fortfarande inte kommit närmare ett gripande och det är svårt att veta om han är död, i fängelse eller sjuk. Kanske har han slagit sig ner någonstans och skapat ett normalt liv. Om han fortfarande lever och finns bland oss lär han vara en av de svåraste seriemördarna att få upp ett spår på i USA:s historia.

?

VÄNSTER Ordföranden i en grannförening såg en okänd person gå bort från brottsplatsen före mordet på Fuldauer.

?

© Adrian Mann; Getty; PA Images.; Zhyla

ON

MÖRDAREN PÅ I-70

51 Mordmysterier_v2.indd 51

29.10.2018 15:04

52 Mordmysterier_v2.indd 52

29.10.2018 15:04

INTRYCKT I HÄXALMEN

NAZISTSPIONER, SVART MAGI, EN GLAMORÖS KABARET­ SÅNGERSKA OCH ETT MORDMYSTERIUM SOM ALDRIG TYCKS BLI LÖST: VEM VAR DEN LILLA BRUNETTEN SOM SÅ BRUTALT TRYCKTES IN I ETT IHÅLIGT TRÄD? OCH VARFÖR HAR MAN MER ÄN 70 ÅR EFTER ATT MAN PÅTRÄFFADE HENNES KROPP FORTFARANDE INTE HITTAT HENNES MÖRDARE?

AV JOANNA ELPHICK

53 Mordmysterier_v2.indd 53

29.10.2018 15:04

Å

r 1941 rasade kriget och de boende i engelska Midlands fick uthärda regelbundna bombräder. Tyska Luftwaffe hade bombat Birmingham rejält under tre år. Ungefär 1 852 ton bomber uppskattas ha släppts över staden och kringliggande områden, vilket orsakade stor förödelse.

Tyskarna var särskilt intresserade av denna trakt, eftersom det fanns ett antal viktiga ammunitionsfabriker där.

Under hela kriget florerade olika rykten om spionkretsar i Birmingham och hemliga agenter. Varje person med utländsk brytning, ett utländskt klingande namn eller utländskt utseende bemöttes med misstanke.

De nattliga räderna kallades även Birmingham Blitz. De försvårade den brottsutredning som inleddes år 1943 efter att ett skelett hittades intryckt i en trädstam. Väldigt många män och kvinnor försvann under denna tid på grund av alla bombningar. Att matcha förlorade släktingar med det stadigt ökande antalet kroppar blev nästan omöjligt. Blitzen dödade totalt minst 2 000 personer i Birmingham.

Mer än 3 000 saknade personers akter granskades under utredningen som hade med skelettet att göra. Det var ett ytterst tidskrävande arbete och varje granskning skulle senare visa sig vara slöseri med tid. Det blev också en övermäktig uppgift att hålla ordning på dokumentationen.

Uppgifter om offrets tänder som behövdes för utredningen var svåra att få fram. Detta ledde undersökningen in i nya återvändsgränder. Offentliga byggnader som härbärgerade viktig information förstördes, vilket i sin tur ledde till nya avbrott. Denna kedja av olyckliga omständigheter, dålig tajming och otur i största allmänhet ledde till ett fascinerande ouppklarat fall som är värt att återvända till än idag.

Slamsor av ruttet skinn satt fast vid pannan och testar av långt, brunt hår hängde ned över ögonhålorna. Hennes utstående tänder skulle bli del i utredningen.

HAGLEY-SKOGEN VID SKYMNING

När solen gick ner över Clent Hills den 18 april 1943 smög sig fyra killar igenom häcken till Hagley Halls egendom och rörde sig i riktning mot Hagley-skogen i närheten av Wychbury Hill. I bästa fall var stämningen lite spöklik och öde där, men vid skymning när skuggorna blev långa och rävarna började tjuta var stämningen extra skrämmande.

Pojkarna borde inte ha varit där. För det första hade de gjort intrång på Lord Cobhams mark, för det andra var de ute efter att stjäla från egendomen. De hade egentligen inga särskilt onda avsikter. Att stjäla ägg förbjöds 1954, men vid den här tiden var det något folk bara ryckte på axlarna åt. Om de lyckades finna några vilda fågelägg eller annat den natten hade de kunnat göra sig en rätt god förtjänst. Det var upplagt för lite förbjuden spänning i skogen.

Efter en stund stötte pojkarna på en enorm skogsalm som tornade upp sig över dem med sin ihåliga stam. Platsen var sedan tidigare känd hos byborna som ytterst olycksbådande.

Mistlarna i trädtoppen sträckte sina spindelarmar upp mot den mörka himlen. Lokalbefolkningen kallade trädet för ”Wych Elm”. Detta är det engelska namnet på arten skogsalm, men på engelska uttalas ”wych” som ”witch”, alltså häxa, och det var för sina långa rötter och parasiterna som liknade en häxas hår som trädet kallades Häxalmen.

Dimman började lägga sig vid trädets stam och buskarna, vilket förstärkte den olycksbådande stämningen. Detta var inte en en lekplats för unga pojkar.

KROPPEN I TRÄDET

Robert Hart, Fred Payne och unge Tommy Willetts höll utkik.

OVAN I brist på tydliga bevis flödade teorierna om vem Bella var och vem som dödade henne. Även den långsökta teorin om att hon skulle vara ett offer åt djävulen åtnjöt viss trovärdighet.

54 Mordmysterier_v2.indd 54

29.10.2018 15:04

INTRYCKT I HÄXALMEN

NEDAN Uppifrån Wychbury Hill får man en glimt av byn Hagley och den vidsträckta egendomen där dem anonyma kroppen påträffades.

EN GÄCKANDE FRÅGA DET MYSTISKA FYNDET AV BELLA KOM MED ETT MYCKET KRYPTISKT MEDDELANDE.

HÄNDELSE

WYCHBURY HILL

Den 18 augusti 1999 hade någon målat en text på Wychbury-obelisken. Det stod ”Vem tryckte in Bella i Häxalmen?”, vilket åter skapade intresse för fallet.

OFFER BELLA

BIRMINGHAM

Skogsalmen var hårt beskuren, vilket gav den formen av en kupad hand. Det var i denna tomma hand som kroppen var lagd som i en vagga.

HÄNDELSE UPPER DEAN STREET

HAGLEY

År 1944 visade sig det första meddelandet på en vägg på Upper Dean Street, Birmingham. Det lydde: ”Vem tryckte in Bella i Häxalmen – Hagley-skogen?”. Satt någon inne med svaret?

VITTNE LYTTELTON ARMS Detta var den förmodade träffpunkten för den mystiske nederländaren Van Ralt och hans kvinnliga bekannt, som kan ha varit Bella.

HÄNDELSE

A456

I juni 2016 uppenbarade sig ett plakat fäst vid ett stängsel utefter väg A456. Det lydde: ”Vem tryckte in Bella i Häxalmen?”

Mysteriet fortsätter att fascinera oss.

ANNA-BREVEN ÅR 1953 MOTTOG JOURNALISTEN WILFRED BYFORD-JONES FLERA BREV AV EN KVINNA KÄND SOM ANNA FRÅN CLAVERLEY.

OVAN Den kanske rimligaste av alla teorierna är att Bella var berusad och inte vid medvetande när hennes två medföljare lämnade henne inuti trädet för att sova ruset av sig. Men även detta kräver att man använder en gnutta fantasi.

Under pseudonymen Quaestor skrev Wilfred Byford-Jones en utförlig artikel om fallet Bella. Det förnyade intresset ledde till att han mottog ett antal brev där det kastades fram några fascinerande påståenden. I breven förkastades de ockulta teorierna som nonsens och det hävdades att ”fallet är en intern uppgörelse och involverar inga häxor, svart magi eller månljusritualer”.

Hon gav vidare en tydlig beskrivning av både mördaren och offret. Bella tillhörde tydligen en nederländsk spionkrets medan ”den ansvarige för brottet hade dött av sinnessjukdom 1942”. Nederländaren menade hon var Van Ralt. Hennes man hade varit med när hon lämnades inuti trädet. Brevskrivaren var uppenbarligen skuldmedveten och avslutade med: ”Jag vill helst glömma bort allt det här.”

55 Mordmysterier_v2.indd 55

29.10.2018 15:04

15-årige Bob Farmerden, som var den smalaste men samtidigt modigaste av alla i gänget, klättrade upp för stammen för att klänga sig hela vägen upp till toppen. Trädet var känt för att vara ihåligt och ett typiskt tillhåll för vilda djur. Pojkarna hoppades därför att hitta fågelbon fulla med goda ägg. Vad de hittade var dock något helt annat.

Inklämd bland multnade löv och knotiga kvistar låg en vit dödskalle. Först såg det ut att vara ett ofarligt fynd, något man kunde använda för att skrämma sina vänner med, men vid närmare påseende insåg Bob att det inte rörde sig om en djurskalle. Huvudet hade tillhört en människa. Testar av musbrunt hår satt fortfarande fast vid huvudsvålen, kött hängde ned från pannan och två sneda tänder med litet tyg fäst vid sköt ut från den gapande käften som persikofärgat skum. En sko hade fallit ned genom den ihåliga gamla stammen. Han hade hittat en död kropp.

Bob blev rädd för att det var gud som straffade honom och klättrade snabbt ned för stammen. Han beskrev sedan för sina vänner det fruktansvärda fyndet. Han hade tagit med sig skallen ner ifall de inte skulle tro honom och beviset stirrade tillbaka på dem i månskenet.

Killarna var mycket skakade, men befann sig också i ett dilemma. De visste att de borde anmäla det upphittade kraniet, men samtidigt hade de ju gjort intrång på Lord Cobhams privata egendom. De insåg snabbt att ett erkännande skulle leda till tråkigheter och en mängd olika problem. Pojkarna svor därför att ingen av dem någonsin skulle berätta för någon och att skallen skulle förbli en hemlighet.

Bob Farmer klättrade åter upp i trädet och släppte skallen tillbaka till sin lövbädd i den ihåliga stammen. Det skulle dock inte dröja länge förrän hemligheten avslöjades ...

SKVALLER-TOMMY

Den yngsta av de fyra vännerna, Tommy Willetts, var däremot alldeles för upprörd för att kunna hålla hemligheten för sig själv. Redan under vägen tillbaka hem hade han bestämt sig.

Han ville såklart inte få några problem för att han hade gjort intrång på Lord Cobhams ägor och han visste att hans mor

skulle bli mycket besviken på honom. Men samtidigt kände han att denna speciella hemlighet måste delas.

Tommy Willetts berättade därför allt för sina föräldrar: om den stirrande skallen, det löst hängande håret och resterna av ruttet kött. Hans far blev arg och sa att han inte tyckte att det var ett roligt skämt. Det var rent av osmakligt med tanke på den pågående tragedien med kriget de hela tiden påmindes om.

Men snart märkte föräldrarna att Tommy var ovanligt upprörd.

Ilskan över att deras son varit ute och stulit fågelägg övergick i skräck när de insåg att han talade sanning. De satte sig tysta ner och lyssnade när han beskrev den fruktansvärda upptäckten i den gamla skogsalmen på Hagleys ägor.

Mr Willetts ringde därpå den lokala polisen som inom kort hade genomsökt den gamla almen. Precis som lille Tommy hade sagt hittade de ett mänskligt kranium, men det var inte allt som fanns intryckt i almen. Ett nästintill fullständigt skelett hade placerats inne i trädet tillsammans med några ruttna klädesplagg, en sko och en billig bröllopsring i guld. Som om dessa fynd inte var hemska nog låg även flera fingrar och en skadad hand utspridda runt trädet.

Polisen hade ingen aning om vem offret var och hur i hela fridens namn det hade hamnat i trädet mitt i skogen.

Professor James Webster, chef för inrikesministeriets juridiska vetenskapslaboratorium i West Midlands och grundare av West Midlands juridiska vetenskapslaboratorium vid universitetet i Birmingham University kallades in för att ta reda på det.

Offret kom att kallas ”Bella” under utredningen för att det klottrades ”Vem tryckte in Bella i Häxalmen?” på flera ställen i närområdet.

TESTAR AV MUSBRUNT HÅR SATT FORTFARANDE FAST VID HUVUDSVÅLEN, KÖTT HÄNGDE NED FRÅN PANNAN OCH TVÅ SNEDA TÄNDER MED LITET TYG FÄST VID SKÖT UT FRÅN DEN GAPANDE KÄFTEN.

OVAN Enligt en teori skulle Bella ha tillhört en nederländsk krets av nazistspioner och att hon skulle landat med fallskärm i England för att därefter försvinna. Denna teori har visat sig vara mindre trolig, men har ändå blivit långvarig.

En skräckslagen Bob Farmer hittade skallen, men befann sig i ett dilemma och ville inte kontakta polisen.

56 Mordmysterier_v2.indd 56

29.10.2018 15:04

INTRYCKT I HÄXALMEN

HUR LEDTRÅDARNA SATTES SAMMAN ...

HÅR Hårtester vid skalpen gjorde det möjligt för professor Webster att ge en tydlig beskrivning.

Offret hade tunnt, musbrunt hår.

UTIFRÅN SINA FYND GAV PROFESSOR WEBSTER EN BESKRIVNING AV KVINNAN, HENNES KLÄDER OCH HENNES FRISYR.

CARDIGAN Trådar med tätt virad ylle i två nyanser av blått hittades inuti det ihåliga trädet. Formen tydde på att ullen var stickad och, eftersom det fanns två nyanser, troligtvis randig.

En bild av något moderiktigt plagg för 1941 kunde presenteras för offentligheten.

LÄNGD Efter att ha lagt ut skelettdelarna på ett bord gjorde Webster uppskattningen att offret måste varit ungefär 150 centimeter lång.

SKÄRP Ytterligare material hittades som pekade på att hon hade haft ett matchande skärp.

RING En enkelt tillverkad bröllopsring i guld hittades på den kvarvarande handen. Var det så att offret var gift eller hade ringen satts dit för att skapa ytterligare förvirring?

KROPP Ytterligare analyser av skelettet, särskilt bäckenet, fick professor Webster att anta att offret hade fött åtminstone ett barn.

TYG & BLIXTLÅS Fyndet av ett stort tygstycke med ett blixtlås tydde på en kjol. Åter tittade professor Webster efter vilka stilar som gällde för att komma fram till vad hon hade på sig när hon mördades.

ÅLDER Rättsmedicinsk analys av hudfragment, hårtestar och benstruktur tyder på att offret var mellan 35 och 40 år.

TAFT

SKOR En blå sko med gummisula hade börjat ruttna, men inte tillräckligt för att stil eller storlek kunde fastslås. Skostorleken överensstämde med professor Websters uppskattning av längd.

Persikofärgad siden från underkjolen hittades inte bara inuti trädet utan också intryckt i hennes strupe. Detta var en ytterst viktigt ledtråd eftersom det visade hur kvinnan hade dött – genom kvävning.

57 Mordmysterier_v2.indd 57

29.10.2018 15:04

UTREDNINGEN FLERA LEDTRÅDAR FICK POLISEN ATT UTREDA FLERA TEORIER, INKLUSIVE SPIONKRETSAR, KULTER OCH HÄXKONST. Benen samlades noggrannt ihop och fördes till professor Websters laboratorium i Birmingham, där han sammanställde ett antal fakta.

Kvarlevorna tillhörde en kvinna mellan 35 och 40 år. Hon hade varit ungefär 150 cm lång med musbrunt hår och ojämna tänder. Hon hade fött barn åtminstone en gång. Hon hade dött för ungefär 18 månader sedan i oktober 1941 och blev inkilad i det ihåliga trädet nästan omgående innan likstelheten satte in. Detta slöt han sig till eftersom den stela kroppen aldrig hade kunnat placerats i det lilla, smala hålrummet.

Efter noggrannare undersökning upptäckte professor Webster en bit sidentyg instoppat i hennes mun. Eftersom det inte fanns några andra tecken på våld mot kroppen drog han slutsatsen att hon hade dött av kvävning. En detaljerad beskrivning kunde då överlämnas till polisen, bland annat vad hon hade haft på sig natten hon dog, vilket offentliggjordes för allmänheten. Tyvärr var det inte någon som kunde ge någon ytterligare information om den mystiska damen i trädet.

Polisen var överraskad av bristen på respons och beslutade sig för att jämföra offrets tänder med det nationella tandarkivet. Hennes sneda tänder var mycket utmärkande, men detta visade sig vara ytterligare återvändsgränd.

Beskrivningen av hennes tänder passade inte med någon på listan över saknade personer. Det verkade vara en kvinna som ingen hade saknat eller ens kändes vid. Denna ytterst sorgliga

historia kom dock snart att bli alltmer mystisk.

Sex månader in i utredningen fick polisen fatt i en ny och tämligen besvärande ledtråd. På en vägg på Upper Dean Street i Birmingham hade någon klottrat: ”Vem tryckte in Bella i Häxalmen – Hagley-skogen?”. Var Bella namnet på mordoffret och, om så var fallet, varför hade inte personen som skrivit meddelandet kontaktat polisen tidigare?

En ny utredning öppnades där man sökte efter både den som skrivit på väggen och den mystiska Bella, men än en gång ledde ledtrådarna in i en återvändsgränd. Klottraren hittades aldrig och utan ytterligare information betydde den gäckande frågan ingenting.

En prostituerad hörde av sig och menade att hennes vän, en annan prostituerad vid namn Bella, hade försvunnit ungefär samtidigt som professor Webster berättade för polisen att offret hade blivit mördat. Hon arbetade längs Hadley Road, men hade plötsligt slutat att dyka upp. Polisen undersökte uppgifterna, men eftersom det inte fanns något som styrkte detta gick även det spåret upp i rök.

När Una Mossop hörde av sig om att hennes före detta man Jack hade gömt en kvinna i ett

träd verkade det plötsligt mer lovande. Han hade hamnat i samspråk med en nederländsk man, Van Ralt, och hans dejt på puben Lyttelton Arms. De tre tog en biltur tillsammans, men kvinnan som vid det här laget var extremt berusad somnade i baksätet.

Tydligen visste inte de två männen vad de skulle göra med henne och dumpade henne i det ihåliga trädet för att hon skulle kunna sova ruset av sig. Jack hade senare drivits till galenskap av sina skuldkänslor och dog i ett mentalsjukhus i Stafford. Polisen frågade Una varför det hade tagit så lång tid för henne att höra av sig. Una Mossop hade inget svar och än en gång ledde det till ingenting. Men namnet Van Ralt och mentalsjukhuset skulle märkligt nog dyka upp igen längre fram i utredningen.

Antropologiprofessor Margaret Murray kom att grumla till utredningen genom att presentera idéer om häxkonst och svart magi.

Detta tämligen vilda antagande grundade hon helt på den skadade handen och de kringströdda fingrarna. Professor Murray gjorde en tämligen lös koppling till den uråldriga ockulta traditionen ”ärans hand”. ”Ärans hand” tillverkades av en häxa som

CLARA VAR EN NAZISTSPION SOM LANDADE MED FALLSKÄRM I WEST MIDLANDS I ENGLAND ÅR 1941 FÖR ATT DÄREFTER INTE SYNAS TILL.

VEM TROR DU GJORDE DET?

VILKA ÄR DE HUVUDMISSTÄNKTA? FALLET FÖRBLIR OLÖST, MEN SPÅR PEKAR MOT NÅGRA MÖJLIGA MISSTÄNKTA ...

TYSK SPIONKRETS

JACK MOSSOP Jack Mossops ex-fru tog kontakt med utredarna 10 år efter sin mans död. Hon hävdade att han erkänt för henne att han och hans vän hade tryckt in den berusade kvinnan i ett ihåligt träd för att skrämma henne, men istället hade kvinnan dött.

HÄXKULT

Några misstänkte att Bella hade Detta är nog den vildaste teorin ABOVE A gas station attendant served a varit ”1942 coupe” inside entan tyskChrysler nazi-spion som with a woman in dark clothing and a man in his 30s som lagts fram gällande Bellas död. hade dödats under kriget medan Några misstänkte att en häxkult hon var indragen i en operation. knuten till området hade dödat den Hennes kropp hade gömts innuti unga kvinnan. Hon skulle ha offrats trädstammen. Var Bella i själva till djävulen och att hon hade tryckts verket Clara, en nazistspion som in i skogsalmen var en del av en skulle blivit tillfångatagen och dödad ritual. Var hennes avskurna hand av engelsmännen eller av sina egna? tänkt att användas till den ockulta konsten ”Ärans hand”?

OVAN År 1999 klottrades frågan ”Vem tryckte in Bella i Häxalmen?”på sidan av den 200 år gamla obelisken uppe på Wychbury Hill, vilket ledde till förnyat intresse för mysteriet

58 Mordmysterier_v2.indd 58

29.10.2018 15:04

INTRYCKT I HÄXALMEN

Filmstjärna, kabaretsångerska och nazistspion. Men var det Clara Bauerle, Gestapo-agenten Josef Jakobs vackra älskarinna, som blev mördad?

sålde den till högstbjudande, vilket ofta var en tjuv. Häxan tog en avskuren hand från en död brottsling.

Denna grillades i ugn och av fettet från köttet tillverkades vaxet till ett levande ljus, medan hår avslitet från skalpen fungerade som veke.

Handen formades till en läskig ljusstake.

Vaxljuset gömdes sedan inne i det hus tjuven smög runt i för att plocka åt sig allt av värde.

Genom utplacerandet av handen skulle de

boende förbli sovande. Även om sådan häxkonst hade praktiserats förr i tiden sågs det som högst osannolikt att något sådant skulle pågått under andra världskriget.

Denna sensationella teori intresserade allmänheten mycket, men den var inget som man trodde seriöst på. År 1953, efter att journalisten Wilfred Byford-Jones mottog ett högst intressant brev, kom en kvinna vid namn Anna att sätta igång en märklig kedja av efterforskningar kring spionvärlden. I brevet hävdade hon att offret Bella hade varit en del av en nederländsk spionkrets och till slut blivit dödad av en av agenterna. Annas före detta man hade tillhört kretsen och var även han nederländare, vilket knöt ihop spåret med Una Mossops påståenden. Även om det var en fascinerande idé kunde dock inga indicier hittas som kunde backa upp påståendet. År 1968 flammade allmänhetens intresse för fallet upp igen när en bok publicerades med titeln Murder By Witchcraft, av Donald McCormick. I boken hävdas att Bella var

Clarabella Dronkers, en nederländsk kvinna, som var släkt med Johannes Marinus Dronkers, en spion som senare avrättades av britterna. Clara, som var hennes kodnamn, var en nazi-spion som landade med fallskärm i West Midlands år 1941 för att därefter aldrig ses igen. Denna historia visade sig dock sakna grund. Sakteliga avtog ryktena om ockultism och nazi-spioneri. Fallet förblev ouppklarat. Ända tills 30 år senare när krigsfilerna, som varit hemligstämplade av säkerhets­ underrättelsetjänsten, avslöjade något som skulle kunna stödja eller åtminstone bygga vidare på det som McCormick hävdat och namnet Clara.

Dokumenten avslöjade att år 1941 arresterades Gestapo-agenten Josef Jakobs av civilförsvaret efter att ha landat med fallskärm i Cambridgeshire. Bland hans tillhörigheter fanns ett fotografi av en kvinna Jakobs kallade Clara Bauerle, en kabaretsångerska från Stuttgart, en hemlig agent för tyskarna och hans älskarinna.

Clara lär ha landat med fallskärm i Midlands under tidig vår 1941 med syfte att samla in information om ammunitionsfabrikerna, men hon hade därefter aldrig hörts av via radio.

Kunde detta vara Clarabella i McCormicks berättelse? Tyvärr för utredarna blev Jakobs avrättad den 15 augusti 1941. Han tog antagligen Bellas sanna identitet med sig i graven.

EFTERSPELET Varje spår polisen fick ledde rätt in i ännu en återvändsgränd. Även om alla relevanta filer nu är offentliga har tyvärr inte heller amatörspanarna kommit närmare sanningen. Släppet av de hemligstämplade filerna från MI5 stöttade spionteorin och gav extra tyngd åt Anna-breven samt Josef Jakobs erkännande. Men inga konkreta bevis uppenbarades.

Det gav också trovärdighet åt Una Mossops teori och visade att en nazistspiongrupp faktiskt existerat i grannskapet. År 2009 stängde polisen i West Mercia officiellt fallet för att det inte fanns några fler spår att följa. Akterna för fallet publicerades så att allmänheten också fick möjlighet att försöka lösa brottet.

Vid något tillfälle föreslog någon ett dna-test. Hade detta i så fall kunnat säkerställa om Bella var Clara Bauerle? Det hade naturligtvis inte kunnat besvara frågan om vem som mördade henne, men hennes mystiska identitet hade kanske åtminstone kunnat klargöras.

Oförutsägbara omständigheterna gjorde ett dna-test omöjligt. Bellas ben var spårlöst försvunna. Professor Webster hade undersökt benen noggrant år 1943 och efter hans rättsmedicinska undersökning skickades

skelettet vidare till hans vän vid Birmingham University för en ickeofficiell analys.

Det antogs naturligtvis att när detta var klart skulle universitetet ha skickat tillbaka kvarlevorna till Hagley för en värdig begravning. Men när utredarna begav sig för att hämta kroppen fanns det ingen sådan grav på Hadley-kyrkogården. Bella gavs aldrig någon sista viloplats och var hennes kvarlevor nu finns är okänt. Utan kvarlevorna har frågan om vem Bella var blivit ett lika stort mysterium som det om vem som placerade henne i trädet. Skulle detta vara ett tecken på att staten försökt att dölja någonting, och om så, varför?

Klottret fortsätter att dyka upp med jämna mellanrum i närområdet.

Till en början var det en öppen gliring till polisen, troligtvis av ett vittne till brottet eller mördaren själv, men idag håller det bara mysteriet vid liv. Om än inte lika läskigt som det ursprungliga meddelandet som klottrades på väggen kort efter upptäckten så skickar också det minsta tecknet rysningar utefter ryggraden, och ställer frågan om vem det var som satte Bella in i Häxalmen?

© Alamy; Getty Images; Kym Winters; Shutterstock

TEORIER HAR LAGTS FRAM OCH FÖRKASTATS OCH SPÅREN HAR VARIT MINST SAGT VAGA. VAD HÄNDE SEN?

59 Mordmysterier_v2.indd 59

29.10.2018 15:04

VEM SKÖT TUPAC? NÄR TUPAC SHAKUR SKÖTS TILL DÖDS AV OKÄNDA GÄRNINGSMÄN PÅ LAS VEGAS STRIP BÖRJADE EN MORDUTREDNING SOM FORTFARANDE ÄR OUPPKLARAD 22 ÅR SENARE ...

M

ed en rejäl vänsterkrok gjorde Mike Tyson slut på Bruce Seldons dröm om att bli den nya tungviktsmästaren.

Det skulle bli en av de kortaste matcherna i tungvikts­ boxningens historia. Det tog bara nittio sekunder för ”Iron” Mike att golva nya boxningstalangen från Atlantic City på MGM Grand Hotel i Las Vegas. Men den här kvällen, den 7:e september 1996, skulle bli ihågkommen för något helt annat än boxning.

Bland dem som jublade högst över Tysons seger fanns rapparen Tupac Shakur. Han satt längst fram närmast boxningsringen tillsammans med vännen Marion ”Suge” Knight, chef för skivbolaget Death Row Records. Några timmar senare var det Tupacs tur att kämpa för sitt liv efter att ha blivit nedskjuten från en förbipasserande bil.

Tupac Shakur och Mike Tyson blev brevvänner när boxaren avtjänade sitt tre år långa fängelsestraff efter en våldtäktsdom 1991. Rapparen skulle själv sitta av tid då han också blivit dömd för sexbrott.

Han dömdes dagen efter att han rånades och sköts med fem kulor i lobbyn på Quad Recording Studios på Manhattan. De två männen delade ett liknande öde. De hade båda haft en tuff uppväxt och hade rykte om sig att vara våldsamma. Trots att de två stjärnorna älskades av miljoner och var rika som troll, ansågs de leva i samhällets utkant och var intensivt hatade av folk i den egna branschen.

Shakur skrev låten ”Road To Glory” till Tyson, och det var den musiken som pumpades ut ur högtalarna då tungviktsmästaren gick in i ringen på MGM den här kvällen. Efter att Tyson sopat mattan med sin motståndare bestämde boxaren och rapparen att de skulle mötas upp på Club 662 på East Flamingo Road. Ett möte som aldrig skulle bli av …

Tupac Shakur var hiphopens största stjärna när han avrättades i en drive by-skjutning 1996.

60 Mordmysterier_v2.indd 60

Bråket mellan Tupac Shakur och Orlando Anderson fångades på övervakningskameror på MGM Grand.

29.10.2018 15:04

Medlemmar av Crips i Compton-distriktet i Los Angeles visar sina gängtecken.

Ett laddat möte

När Shakur och Knight lämnade MGM tillsammans med en kortege av livvakter, assistenter och groupies blev det bråk mellan hiphop-stjärnan och en okänd ung man. Mannen identifierades senare som Orlando Anderson, en 21-åring från Compton i Los Angeles. Han var medlem i gänget South Side Crips, gänget Piru Bloods (som Shakur och Knights var med i) stora rivaler.

Det var redan före bråket dålig stämning mellan de två gängen, milt sagt. Tidigare samma år hade några Cripsmedlemmar, bland dem Orlando Anderson, rånat en medlem av Death Row Records-klanen inne i skoaffären Foot Locker.

När Tupac Shakur förstod att han och Anderson befann sig i samma lokal gick han rakt fram till Crips-medlemmen och frågade: ”Är du från South?” – och brydde sig inte om att vänta på ett svar innan han slog ner honom. Livvakterna gav sig också in i bråket tills hotellets säkerhetspersonal avbröt misshandeln av Anderson.

Hela händelseförloppet spelades in på hotellets övervakningskameror, men Shakur, Knight och deras sällskap fick lämna hotellet utan att ens bli förhörda av polisen. Några timmar senare stoppades en svart BMW av polisen på Las Vegas Strip. Marion ”Suge” Knight satt bakom

Marion ”Suge” Knight (vänster) skrev skivkontrakt med Tupac år 1995.

Den allmänna åsikten är att Orlando Anderson var skyldig, men var det en instinktiv hämndaktion eller ett planerat mord?

61 Mordmysterier_v2.indd 61

29.10.2018 15:04

ratten och Tupac Shakur i passagerarsätet. Bilen stoppades för att de spelade för hög musik och det inte gick att se registreringsskylten.

De sänkte volymen och torkade av skylten, och fick köra vidare tillsammans med Death Row-gänget i hasorna. De svängde in på Flamingo Road mot Club 662. Det var här det hände: En vit Cadillac med tre eller fyra män körde upp på höger sida om Knights BMW och pepprade den med kulor. Minst tretton skott avlossades. Fem av dem träffade Tupac Shakur – i bröstet, bäckenet, högerhanden och låret. Cadillacen svängde av mot Koval Lane och försvann i natten. Knight gjorde en u-sväng på Flamingo Road och tog sig tillbaka till ”The Strip” med två punkterade däck och förstörda fälgar.

Scenen för blodbadet

När larmet om skjutningen vid Flamingo Road och Koval Lane kom till polisen klockan 23:15 var Chris Carroll vid Las Vegas motorcykelpatrull den första som reagerade. På vägen mot brottsplatsen såg han Marion Knights sönderskjutna BMW komma åkande i motsatt riktning på Las Vegas Boulevard.

De andra bilarna i sällskapet kom strax därefter. Det hetsiga körsättet fick Carroll att tro att det var gärningspersonerna som flydde. Han följde efter på motorcykel.

Trafiken flöt långsamt på Las Vegas Strip. Den här kvällen gick det extra segt. Som Chris Carroll själv uttryckte det: ”Varje gång Mike Tyson skulle in i ringen var det som en Super Bowl för alla hallikar, prostituerade och gangsters inom flera mils radie. Gängmedlemmar hängde runt på gatorna och det var redan tidigt på kvällen tydligt att det var någon skit i luften.”

När bilkonvojen stannade vid ett gatljus hoppade Carroll av motorcykeln och drog sin pistol. Bildörrarna flög upp. Han visste inte vem han skulle sikta på utan bad hela gänget att lägga sig ned på marken med händerna på huvudet.

Några verkade medgörliga, andra såg bara förvirrade ut.

Polisen visste inte hur de skulle reagera: Skulle de följa hans order eller dra vapen mot honom? Carroll närmade sig Knights bil med osäkrad pistol och försökte öppna den sönderskjutna passagerardörren.

På andra sidan kom Marion ”Suge” Knight ut ur bilen, blödan-de från ett sår på bakhuvudet. Han tornade med sina 160 kilo och 188 centimeter upp sig över det förvirrande landskapet av blåljus, bilar och gangsters på marken. Han gick runt bilen och hamnade bakom Chris Carroll som förgäves försökte få Knight att ”hålla avstånd och lägga sig ned”.

Varje gång Carroll vände uppmärksamheten mot passagerardörren gick Knight ett steg närmare, vilket fick adrenalinet att pumpa lite extra hos den redan stressade polisen. När Carroll äntligen lyckades samla sig nog för att öppna passagerardörren så flög den upp och Shakur ramlade ur. Han välte ur bilen, orörlig som en potatissäck, och hans maffiga guldkedjor var täckta med blod från de många skottsåren.

Den döende superstjärnan Tupac Shakur låg på gatan, blödande och stönande av smärta.

Hans ögon rullade i sina hålor. Han försökte förgäves svara på Knights rop: ”Pac, Pac!” När Carroll frågade Shakur vem det var som sköt honom var det som om den svårt skadade stjärnan slutade kämpa emot och accepterade sitt öde. Med klar och tydlig stämma yttrade rap-poeten sina sista ord: ”Dra åt helvete!”

Shakur kördes till University Medical Center of Southern Nevada, där läkarna satte igång med den första av många operationer för att stoppa de massiva inre blödningarna.

Den högra lungan togs bort. Shakur blev sedan försatt i en konstgjord koma. Sex dagar senare dog den legendariske artisten av de skador han fick i skottdramat.

STJÄRNAN RAMLADE UT FRÅN BILEN, ORÖRLIG SOM EN SÄCK POTATIS. HANS MAFFIGA GULDKEDJOR VAR TÄCKTA AV BLOD.

Tupac och Suge Knight såg matchen mellan Tyson och Seldon på MGM Grand Hotel i Las Vegas samma kväll som skjutningen ägde rum.

62 Mordmysterier_v2.indd 62

29.10.2018 15:04

VEM SKÖT TUPAC? Puff Daddy till höger, med The Notorious B.I.G. som sköts till döds den 9:e mars 1997.

VAR DET ETT INSIDERJOBB?

Om man ska tro den amerikanska komikern och skådespelaren Chris Rock var det fler människor som såg Tupac Shakurskjutningen än det sista avsnittet av ”Seinfeld”. Om det verkligen hade varit sant är det konstigt att fallet förblivit olöst sedan sensommaren 1996. Trots att det finns lite tvivel om att ”småfisken” Orlando Anderson var skyldig så finns det fortfarande många obesvarade frågor.

Var det bara en impulshandling av en kränkt gängmedlem – en sista våldshandling i en långvarig och blodig konflikt mellan rivaliserande gäng? Eller var det någon som stod i skuggorna och drog i trådarna? Om det var ett beställningsmord, vem var i så fall uppdragsgivaren?

En teori föreslår att Marion ”Suge” Knight hade planerat mordet tillsammans med sin advokat David Kenner. Orsaken ska ha varit att hindra Tupac Shakur från att bryta sitt samarbete med Death Row Records. När Tupac Shakur dömdes för våldtäkt på ett kvinnligt fan 1995 passade Knight på att använda besökstiden. Han såg sin möjlighet att få full kontroll över den snabbt stigande stjärnan på hiphop-himlen. Skivbolagschefen samlade snabbt ihop 1,4 miljoner dollar till borgen, så att Tupac skulle slippa sitta inspärrad medan han väntade på att målet skulle komma upp i rätten.

Som tack skrev Tupac kontrakt med Knight om att producera tre album. Han släppte sin fjärde soloskiva ”All Eyez On Me” på Death Row Records i februari 1996. Då skivan var ett dubbelalbum hade han redan uppfyllt två tredjedelar av sitt avtal, och Tupac hade börjat prata om att starta sitt eget skivbolag.

Knight däremot försökte få delar av intäkterna från Tupacs musikaliska arv att gå till Death Row Records framöver.

Det kan verka osannolikt att Knight skulle anlita en torped för att mörda Shakur, sin guldgosse. Särskilt med tanke på att skivbolagskungen befann sig i samma bil som rapparen. Trots allt var det ren tur att inte han också blev dödad av kulorna som perforerade BMW:n. I vilket fall som helst kan man säga att det hade varit en riskfylld och väldigt utstuderad strategi för att försöka få bort misstankarna från en eventuell inblandning i dådet.

Eftersom inga av spåren ledde någonstans är det tveksamt om vi någonsin kommer att få veta vem som låg bakom skotten i Las Vegas.

© Rex, Corbis

Den allmänna meningen bland poliserna i Las Vegas var att Orlando Anderson avfyrade de skott som dödade Shakur som en hämnd för den förödmjukande behandlingen på MGM Hotel.

Polisen misstänkte att Anderson planerade att mörda Shakur på Club 662, men att han passade på när han såg bilen med Knight och Shakur precis framför sig.

Trots detta blev Anderson bara förhörd som misstänkt en enda gång, för han blev själv skjuten i en gänguppgörelse som inte hade något med dådet på Las Vegas Strip att göra.

Mordet på Tupac Shakur räknas fortfarande som en olöst mordgåta, men på grund av bristande bevis och avsaknad av ögonvittnen är det inte särskilt troligt att fallet kommer att klaras upp.

Polisen som jobbade med fallet möttes av total tystnad. Marion Knight hade ingen användbar information att ge, och alla som var med i bilkonvojen blev helt stumma när Shakurs namn kom på tal.

Efter mordet på Orlando Anderson gick hans föräldrar och syskon ut i medierna och målade upp en bild av honom som en ödmjuk och fin, familjeinriktad person. Han ska inte minst ha varit ett stort fan av Tupac Shakurs musik.

Eftersom det inte fanns några trovärdiga vittnesmål eller konkreta bevis har det spekulerats en hel del om vem gärningsmannen egentligen var. Flera mer eller mindre troliga namn från rap-elitens toppskikt har nämnts. Mest känd är nog Biggie Smalls (även känd som The Notorious B.I.G.), som blev nedskjuten den 9:e mars 1997 i det som ska ha varit en gänguppgörelse efter mordet på Shakur. Det gick också rykten om att Grammy-vinnaren Sean ”P. Diddy” Combs kan ha haft ett finger med i spelet.

Rap-rivalerna Biggie Smalls och Shakur hade en långdragen fejd, som eldades på ytterligare när Shakur släppte låten ”Hit ’Em Up”. Låten handlar om att Shakur har sex med Biggies fru: ”… I ain’t got no motherfucking friends / That’s why I fucked your bitch, you fat motherfucker …”. Andra låtar som ”Bomb First”, ”My Second Reply” och ”Against All Odds” pekade också ut andra tungviktsrappare på toppen: Jay Z, Mobb Deep, Dr. Dre och P. Diddy.

Den pensionerade utredaren Greg Kading, som ledde insatserna i fallet med Las Vegas-skjutningen, hävdar att Diddy hade hyrt in Cripsmedlemmen Duane Keith ”Keffe D” Davis för att göra sig av med både Knight och Shakur. Priset på deras huvuden ska sammanlagt ha legat på en miljon dollar. Trots det var det Davis systerson Orlando Anderson som hade fingret på avtryckaren när Tupac Shakur dog, hävdar Kading.

Det finns också en mer konspiratorisk teori om mordet på Shakur.

Den går ut på att FBI – fast beslutna att sätta dit radikala, svarta rappare – iscensatte skjutningen. Andra tror att Tupac fortfarande lever i frid och fröjd på Kuba.

Det vi säkert vet är i alla fall att det kommer nya spekulationer om fallet för varje år som går och mysteriet förblir olöst. Tupac Shakur är fortfarande lika kontroversiell, död som levande.

63 Mordmysterier_v2.indd 63

29.10.2018 15:04

BROTTSMYSTERIER

VEM VAR

ZODIAC-MÖRD HAN VAR EN MEDIEKÅT GALNING SOM ALDRIG FÅNGADES, VARS TERROR SLUTADE LIKA PLÖTSLIGT SOM DEN BÖRJADE, MEN HANS VERKLIGA IDENTITET FÖRBLIR OKÄND ...

B

rittiska tidningar har haft en viktig roll i att framställa seriemördare som mytologiska mardrömsfigurer. År 1888 fick knivmördaren i Londons East End öknamnet Jack the Ripper. Pressen fick ta emot mängder av brev och vykort som påstods komma från den galne mördaren.

Samtidigt blev morden allt mer våldsamma och blodiga.

Detta fick redaktörer och journalister att piska upp en riktig mediestorm.

Den okände gärningsmannen gick runt på gatorna – osynlig och obemärkt som ett spöke – redo att sticka och skära sig upp till toppen av seriemördarnas värstinglista.

Scotland Yards detektiver var aningslösa och såg hopplöst på när den oberäknelige gärningsmannen begick allt mer brutala brott.

Såväl lagens långa arm som pressen och de vettskrämda

San Francisco-polisen satte upp de här efterlystaffischerna efter mordet på Stine.

HANS MORDTURNÉ SKULLE PLACERA HONOM I TOPPEN AV LISTAN PÅ TIDERNAS VÄRSTA FÖRBRYTARE.

invånarna i Whitechapel och resten av London var tvungna att hantera en ny typ av galenskap: en mördare utan några tydliga motiv. Det var ”mord för skojs skull”, som det stod i ett av breven.

Inget av meddelandena från ”Saucy Jack” – den okände gärningsmannen hade en mängd öknamn förutom ”Ripper”-titeln – kom från mördaren själv. Trots det blev seriemördaren som begrepp en del av vår populärkultur som lever kvar än idag. En konsekvens av att kreativa skribenter låtsades vara Jack blev att allt fler mördare började använda tidningarna för att skapa oro och kaos. Dessutom blev det lättare att betrakta brotten som en lek. De här monstren kunde nu både göra narr av polisen och passa på att framställa sig som kriminella genier. ”Fånga mig om ni kan”, skröt Jack.

Inte alla seriemördare kräver att få världens ljus riktade mot sig, men en som gjorde det var Kaliforniens Zodiacmördare. Han älskade uppmärksamheten och visste mycket väl att mord, barslagsmål och krig är är de bästa källorna till drama och rubriker. Sensationella brott kan också göra underverk för tidningarnas upplagor. Precis som den hårdkokta nyhetsmannen Kirk Douglas säger i Billy Wilders satiriska film ”Ace In The Hole” (1951): ”Inga nyheter är goda nyheter.”

Det finns en del uppenbara paralleller mellan Zodiacmördaren och hans viktorianska Ett berömt brev kollega Jack. Båda omges av från Zodiac, där han påstår sig ha sju rykten, konspirationsteorier liv på sitt samvete. och lösa gissningar. Bägge fallen är officiellt olösta, och betraktas samtidigt som de mest fascinerande seriemördarfallen i vår kriminalhistoria. De båda gärningsmännen såg dessutom till att använda tidningsspalterna som talarstol.

Idag är det dock tydligt att Jack the Ripper i stor grad var ett fantasifoster som hjälpte pressen att sälja lösnummer.

64 Mordmysterier_v2.indd 64

29.10.2018 15:04

RDAREN?

Brevet till advokaten och mediekändisen Melvin Belli var ett steg i Zodiacs strategi fÜr att piska upp mediestormen.

65 Mordmysterier_v2.indd 65

29.10.2018 15:05

BROTTSMYSTERIER

VÄNSTER En tecknad skiss av Zodiacs bisarra kostym, enligt offret Bryan Hartnells vittnesmål.

MITTEN Zodiac skrev till pressen och erkände mordet på taxichauffören Paul Stine.

Bara ett eller två av de brev som Jack ska ha skickat visade sig vara äkta. Zodiac däremot skrev långa brev till tidningarnas nyhetschefer som såg till att hålla honom kvar i mediernas ljus.

Med tanke på hur uppmärksamhetssökande Zodiac var kan man tänka sig att han inspirerades av Jack the Ripper.

Han var antagligen mycket påverkad av film, tv och vissa författares verk. Vissa hävdar att Agatha Christies ”The ABC Murders” (1936) kan ha fungerat som en inspirationskälla.

Vi kan i alla fall anta att mediernas ständiga refererande till ”Jack” hjälpte honom att utföra sitt eget blodiga fälttåg. En mordturné som skulle placera honom i toppen av listan över tidernas värsta förbrytare. När Zodiac pratade så lyssnade alla. Det var det hans makt bestod av. Han var effektiv och målmedveten när han genomförde sina dåd, och skrattade åt polisens fruktlösa sökande efter honom. ”Det här är från Zodiac” var en lika obehaglig öppningsreplik som Jacks ”Från helvetet”, som skrevs med blodrött bläck och skickades till George Lusk, medborgargardets ledare i Whitechapel.

Zodiac börjar på Lake Herman Road

Klockan elva på kvällen den 20:e december 1968 körde Stella Borges nedför Lake Herman Road, på väg mot Benica i Kalifornien. Den här vägen var känd som ett populärt

utflyktsmål för unga par som ville prata om livet (och kanske ägna sig åt andra aktiviteter), långt bort från föräldrarna.

Lake Herman Road binder ihop Benica och Vallejo. När Stella Borges körde den korta sträckan mellan huset och byn lyste bilens strålkastare upp en fruktansvärd syn i natten: Två kroppar låg längst med vägkanten på väg 10, en avfart som ledde till ett pumphus ungefär en halv kilometer öst om Lake Herman Cottage. En tvåfärgad Nash Rambler från 1961 stod parkerad bredvid de livlösa kropparna.

Benica ligger i de nordliga delarna av The Bay Area och gränsar till Carquinez-sundet i söder och Vallejo i öster.

En sen vinterkväll några dagar före jul skulle den anonyma kuststaden Benica gå till historien som Zodiacmördarens första brottsplats. År 1968 bodde det runt 5 000 människor på den sömniga lilla orten, och det hade gått nästan tio år sedan trakten senast huserade ett mord. Så när en galning bestämde sig för att skjuta Betty Lou Jensen (16) och David Faraday (17) till döds på deras första dejt kunde varken lokalbefolkningen eller polisen förstå varför någon skulle begå ett sådant fruktansvärt brott. Det var mord utan några motiv.

Faraday och Jensen var båda skötsamma ungdomar som kom från ordnade hem. Jensen var en av skolans bästa elever och Faraday en duktig scout. Vem i all världen skulle vilja skada dem?

Till skillnad från vid senare Zodiac-mord fanns det inga överlevande eller vittnen till brottet. En polispatrull som stod

66 Mordmysterier_v2.indd 66

29.10.2018 15:05

ZODIAC-MÖRDAREN

DEN HUVUDMISSTÄNKTE

Arthur Leigh Allen (1933-1992) blev aktuell i Zodiac-fallet efter att hans vän, Don Cheney, anmälde honom till polisen. Cheney hade plågats av ett särskilt minne under en längre tid. De båda männen umgicks på nyårsdagen 1969. Cheney och hans vänner var överens om att Allen var en ilsken person och han brukade göra långa och bittra utläggningar om myndighetspersoner och samhället i stort.

Cheney mindes i detalj hur hans gamla skolkamrat – med ursäkten att han arbetade på en roman – beskrev att han dödade människor och använde Zodiac-symbolen som visitkort. Allen skröt om att han hade använt maskeringstejp för att sätta fast en ficklampa på sitt vapen, så att han kunde skjuta folk i mörkret utan att missa.

Cheney blev så bekymrad av att höra detta, särskilt då vännens beskrivning ändrade tempus från nutid till dåtid, att han kontaktade polisen. Från och med då var Arthur Leigh Allen med på listan över misstänkta personer.

Robert Graysmith, som var tecknare i San Francisco Chronicle och besatt av Zodiac, var säker på att Allen var skyldig. Han presenterade övertygande bevis mot Allen i två publicerade böcker. En del av materialet bestod mer av indicier än direkta bevis, men på det stora hela vägde hans sammanställning tungt.

Utredaren Ken Narlow varnade dock: ”Du kan inte få den här mannen att passa in i bevismaterialet.”

Allen var en plågad själ med dyster bakgrund. Det verkade som att han älskade uppmärksamhet. Han var också dömd för sexuella övergrepp på barn. En gång berättade han för Vallejoutredaren George Bawart att han ”njöt av att höra misshandlade barn gråta”.

Det som talar mest för att Allen var Zodiac är att han pekades ut i en fotokonfrontation. Mike Mageau, som överlevde Blue Rock Springs-dådet, kände igen honom på i juli 1992. Allen dog i augusti 1992.

parkerad vid en Enco-station på East 2nd Street var först på plats när Stella Borges slog larm. Medan polisbilen körde upp till Lake Herman Road med gasen i botten noterade poliserna att inga andra bilar syntes till i någon av riktningarna. De slog redan då fast att gärningsmannen hade skyndat sig västerut mot Vallejo via Lake Herman Road.

Faraday sköts direkt när han gick ut ur bilen. En kula hade gått in på höger sida av huvudet och exploderat i hans skalle.

Jensen hittades åtta till tio meter från bilen. Tonåringen hade försökt fly men mördaren stoppade henne med fem skott i ryggen. Bara ett av kulhålen, högt upp på ryggen, indikerade att skotten avfyrats på nära håll. Om mördaren inte var duktig skytt, hur hade han då klarat av att träffa henne på långt avstånd i mörkret? Hade Zodiac-mördaren tejpat fast en ficklampa på vapnet för att klara att pricka sitt offer?

De tekniska undersökningarna från Lake Herman Road visade sina tydliga resultat: De åtta patronhylsorna på platsen (två av tio kulor hittades aldrig) var av typen Super X.22 Long Rifle ammo 6 RH class. De avfyrades med automatpistol av modellen JC Higgins modell 80.

Nu visste polisen vilken sorts vapen mördaren hade använt mot det unga paret, men de var långt från att fånga gärningsmannen. Att hitta ett motiv bakom dubbelmordet tycktes vara ännu längre bort.

Zodiac slår till igen: Blue Rock Springs och Lake Berryessa

Darlene Ferrin (22) och Mike Mageau (19) mördades vid Blue Rock Spring på självaste nationaldagen, den 4:e juli 1969. Fram till nu hade dubbelmordet vid Lake Herman setts som ett enstaka dåd, men nu började man förstå att det fanns ett mönster.

Ferrin och Mageau hade parkerat vid Blue Rock Springs i Vallejo när en ljusbrun Corvair eller möjligen en Ford Mustang körde upp bakom dem. De antog att det var en polis och tog fram körkort och registreringsbevis. Då stormade plötsligt den okända mannen fram till bilen och började skjuta genom det öppna bilfönstret. Mike Mageaus klädval den här dagen räddade antagligen hans liv. Han hade på sig tre par byxor, en t-shirt, tre tröjor och en långärmad skjorta. När polisen frågade honom varför han hade så mycket kläder på sig i varma Kalifornien svarade han att han inte ville att Darlene Ferrin skulle se hur tanig han var. Hans fåfänga skulle alltså visa sig rädda hans liv.

Mageau blev skjuten i örat, axeln, armbågen och vänstra benet. En kula gick in i nacken och passerade ut genom bröstkorgen. Flera skott gick rakt igenom hans kropp och träffade sedan Darlene Ferrin. När parets skräckslagna skrik tystnat kom Zodiac tillbaka och satte ytterliga två kulor i dem. Ferrin dog av skadorna. Mageau överlevde mirakulöst nog skotten och kunde senare ge viktig information om

DET LÄT SOM OM HAN HADE ÖVAT IN ELLER LÄSTE UPP MEDDELANDET.

67 Mordmysterier_v2.indd 67

29.10.2018 15:05

BROTTSMYSTERIER mördaren till polisen i Vallejo.

Han beskrev Zodiac-mördaren som en man i sena 20eller tidiga 30-årsåldern, kraftig med ett runt ansikte och brunt hår. Nu hade polisen ett signalement på mördaren.

Dessutom hade Zodiac själv ringt till polisen från en telefonkiosk bara några kvarter från polisstationen klockan tjugo i ett på natten. Kvinnan som tog emot samtalet minns särskilt mannens monotona röst. Det lät som att han hade övat in sitt meddelande, eller kanske läste upp det från en bit papper: ”Jag vill anmäla ett dubbelmord. Om ni kör ungefär en halv kilometer österut från Columbus Park Way mot parken kommer ni att hitta två ungdomar i en brun bil. Det var också jag som dödade det unga paret förra året.”

Zodiac avslutade samtalet med en avskedshälsning som gav kalla kårar: Han bröt det monotona tonläget med ett långdraget ”Heeeeejdåååå” innan han lade på.

Den 27:e september 1969 bestämde Bryan Hartnell (20) och Cecilia Shepard (22) sig för att byta San Franciscos uteliv mot en tur till pittoreska Berryessa i Napa County. Ett val som senare skulle senare leda till ett dödligt möte med Zodiac-mördaren.

Men precis som med angreppet vid Blue Rock misslyckades Zodiac med att döda sina offer. Hartnell överlevde, och hans vittnesmål kunde i detalj beskriva vilken utspökad och bisarr karaktär de hade att göra med.

Seriemördare brukar oftast ha en plan – ett modus operandi – vars mönster är lätt att känna igen. Men det gäller inte alla, och inte alltid. Med tiden kan seriemördaren komma att ändra spelreglerna. Allt från valet av offer, mordvapen samt metoden kan ändras mellan dåden. Dådet i Lake Berryessa kan nog bäst beskrivas som ”helt sinnessjukt”.

Lake Berryessa är en reservoarsjö, den största i Napadistriktet. Sjön har en mängd vikar och näs, något som är ganska ovanligt för den här typen av reservoar. Vissa delar av strandlinjen är populära picknickplatser för utflyktssugna medan andra ställen är mer otillgängliga.

Det var en lugn dag vid sjön men inte helt folktom.

Fiskare och friluftsentusiaster njöt av svalkan vid vattnet och allt var frid och fröjd. Nästan.

De ögonvittnen som polisen hade kontakt med efter dådet berättade om en underlig figur som förföljde dem en bit på vägen och sedan försvann. Var det Zodiac som letade efter ett passande offer? Han skulle senare komma att hitta det han letade efter …

Bryan Hartnell och Cecilia Shepard njöt av lugnet på en grönskande halvö med stora ekar. Det var Shepard som först lade märke till den mystiska mannen som stod bara ett stenkast därifrån. Men han försvann snabbt ur sikte och Hartnell, som hade sett ut över sjön, förstod inte vad det var som hade skrämt flickvännen. Han antog att det bara var någon som gått iväg för att naturen kallade. Bara några minuter senare utbrast Shepard: ”Han har en pistol, åh herregud …”

Den kraftiga figuren som rörde sig mot dem liknande en bödel från en medeltida tortyrkammare. Zodiac hade på sig en lång svart huva. En bild av ett tio centimeter stort hårkors (sådana man ser i kikarsiktet på ett jaktgevär) prydde hans bröst. Hans ögon gömdes bakom ett par solglasögon. Han hade svarta stövlar och svarta byxor som hölls upp av ett verktygsbälte, ett vapenhölster hängde vid hans vänstra höft. På höger sida hängde en rejäl kniv och repbitar. Den maskerade

7

DONNA LASS Donna Lass försvann spårlöst den 6:e september 1970. Zodiac skickade ett vykort som talade för en potentiell koppling.

SACRAMENTO

7

8

SAN FRANCISCO

8

FRESNO

KATHLEEN JOHNS MED BARN Kathleen Johns (och hennes baby) följde med in i en bil på Highway 132, nära Modesto, med en man som kan ha varit Zodiac.

5

5

ROBERT DOMINGOS LINDA EDWARDS Två high school-elever hittades på en folktom strand i Santa Barbara i Kalifornien. De hade skjutits ett antal gånger.

68 Mordmysterier_v2.indd 68

29.10.2018 15:05

ZODIAC-MÖRDAREN 3

STÖVELMÄRKET VAR BARA FÖR FOLK MED KOPPLINGAR TILL MARINKÅREN.

3

2

BRYAN CALVIN HARTNELL CECILIA ANN SHEPARD

1

27:e september 1969: Paret knivhöggs ett antal gånger vid Lake Berryessa. Shepard dog två dagar senare.

4

2

MICHAEL MARGEAU DARLENE ELIZABETH FERRIN På nationaldagen, 4:e juli 1969, angreps Margeau och Ferrin vid Blue Rock Springs Park i Vallejo. Ferrin dog.

KALIFORNIEN

1

DAVID ARTHUR FARADAY BETTY LOU JENSEN Ett tonårspar som var på väg till sin första dejt sköts ned vid Lake Herman Road i Benicia, den 20:december 1968.

LOS ANGELES

6

6

CHERI JO BATES

PAUL LEE STINE Taxichauffören Paul Stine sköts en lördagskväll vid korsningen Washington Street och Cherry Street i San Francisco.

MISSTÄNKT BEKRÄFTAT

© Adrian Mann

Cheri Jo Bates mördades vid Riverside City College i oktober 1966. Tre år senare kunde mordet kopplas till Zodiac.

4

69 Mordmysterier_v2.indd 69

29.10.2018 15:05

BROTTSMYSTERIER

Polisen Don Townsend poserar med en bildörr där Zodiac skrivit tre datum som var knutna till morden.

HAN SKICKADE MED EN FLIK AV DEN SKJORTA HAN SKURIT PÅ MORDNATTEN, FÖR ATT BEVISA VEM HAN VAR.

mannen sa aldrig att han var Zodiac.

Han berättade istället för Hartnell och Shepard att han var en straffånge från Montana som rymt och dessutom dödat en man under flykten. Nu hade han tänkt sig åka till Mexico och behövde en bil och pengar. Hartnell hade bara 75 cent i plånboken men sa artigt att han ville hjälpa till på alla sätt han kunde. Hartnell är det enda Zodiac-offer vi kan vara säkra på hade ett samtal med mördaren – och överlevde.

Zodiac band paret med bitar av en klädlina och bestämde sig därefter för att sticka ihjäl dem med en trettio centimeter lång bajonettliknande kniv. Bryan Hartnell hade tillräckligt mycket is i magen för att våga fråga mannen om hans pistol verkligen var laddad.

Zodiac svarade med att visa den unga mannen sitt fulla magasin. Pistolen skulle dock inte användas den dagen. Motivet bakom dådet var aldrig att råna ungdomarna. Det var bara ett sjukt infall från mördarens sida. Utan förvarning började Zodiac plötsligt sticka Bryan i ryggen med den kraftiga kniven.

Pojken stacks sex gånger och lämnades därefter att dö under ekträden.

Cecilia skrek och försökte ta sig bort från scenen. Ett desperat och hopplöst flyktförsök. ”Jag vill anmäla ett mord. Nej, ett dubbelmord.” Zodiac gjorde precis som i Blue Rock Springs och tipsade polisen om sina brott. Konstapel David Slaight i Napa tog emot samtalet som spårades till en telefonkiosk 43 kilometer därifrån. Slaight brukade vanligtvis inte ta emot tips men hoppade in medan receptionisten var på lunch.

När polismannen bad om mer information svarade mannen: ”Det var jag som gjorde det.” Zodiac lämnade platsen utan att lägga på.

Samtidigt kämpade Hartnell och Shepard för att hålla sig vid medvetande. De hade båda förlorat mycket blod och det började bli mörkt vid Lake Berryessa. Den unge mannen försökte resa sig och hitta hjälp men klarade bara att gå några steg innan han kollapsade av utmattning.

Det var en enorm fysisk prestation att Hartnell klarade att gå hela vägen till Berryessa Knoxville Road där han fick tag i en förvaltare som direkt förstod allvaret i situationen. Lite tidigare hade en man i motorbåt fått syn på paret och kört till förvaltaren för att få hjälp. Stackars Hartnell och Shepard hade sett båten passera och trott att båtföraren hade ignorerat deras svaga rop på hjälp.

När polisen kom till platsen möttes de av ett meddelande på Hartnells Volkswagen Camargo: ”Vallejo 12-20-68, 7-4-69, Sept 27-69-6:30, by knife”. Zodiac hade också ritat sitt märke, hårkorset, på meddelandet. Symbolen var nu känd som Zodiacs märke efter dådet i Blue Rock Springs.

Det var vid Lake Berryessa som Zodiac lämnade ett viktigt spår efter sig – bokstavligt talat. Brottsplattsutredarna hittade fotspår efter grova arbetsstövlar i storlek 44 på marken.

Stövelmärket kallades i folkmun för Wing Walkers och gick bara att få tag i om man hade en eller annan koppling till marinkåren. Ytterligare en ledtråd som fick utredarna att tro att Zodiac hade kopplingar till det militära var den metod han använde för att riva tygbitar, till exempel till bandage. I Bay Area, Kalifornien fanns det en hel del miltärbaser, och många av de boende i området arbetade på någon av anläggningarna.

Efter dådet i Lake Berryessa verkade det som om Zodiac tröttnat på att mörda unga par i lantliga och idylliska miljöer.

Han var nu redo för mer riskfyllda miljöer. Det var dags att korsa Bay Bridge och ta sig till jaktmarkerna i den stora staden – San Francisco stod på tur.

Mord i storstan

70 Mordmysterier_v2.indd 70

29.10.2018 15:05

ZODIAC-MÖRDAREN Mordet på Paul Stine

Leken med orden Zodiac och medierna

Zodiac gick under jorden, men gav ibland ifrån sig livstecken genom att skicka meddelanden till tidningarna. Han skickade brev och kryptogram för att folk skulle ha något att klura på.

Ett av de mest groteska breven skickades till San Francisco Chronicle den 13:e oktober 1969. Här erkänner han mordet på Paul Stine. Han skickade med en bit av den skjorta som han skurit av på mordnatten för att bevisa vem han var.

Zodiac brukade också lägga in skrivfel i sina meddelanden till tidningarna, för sitt eget höga nöjes skull. Det var uppenbart att breven inte kom från en person med skrivsvårigheter, men istället någon som gjorde narr av grammatik och styckesindelsningar.

Ett 408 tecken långt chiffer innehöll följande budskap:

DET FARLIGA SPELET I det tredelade kryptogrammet som skickades till tidningarna används den underliga frasen ”människan är det farligaste juret…” (felstavat i originalet). Robert Graysmith tyckte sig ha hört den här frasen förut och kom fram till att den kom från en gammal film. Han frågade sig om Zodiac kunde vara filmälskare, och om den här delen av budskapet hade hämtats från ”The Most Dangerous Game” från 1932. Kanske hade seriemördaren här avslöjat sina egentliga motiv för de fruktansvärda dåden?

Filmen spelades in i djungelscenografin som användes i ”King Kong”. När filmningen av storfilmen var slut för dagen var det dags för ”The Most Dangerous Game”. Filmen baserades på en novell av författaren Richard Cornell och producerades med en liten budget och använde dessutom ”King Kong”-stjärnan Fay Wray.

Joel McCrea spelade den manliga huvudrollen som Sanger Rainsford, en storviltsjägare som råkar ut för ett skeppsbrott och driver i land på en ö utanför Sydamerika. Här håller en annan passionerad jägare, Count Zaroff (Leslie Banks), till.

Den här mannen är däremot ute efter tvåbenta bytesdjur och Rainsford hittar till och med ett människorhuvud i Zaroffs troférum.

Kopplingen till filmen/novellen har blivit omdiskuterad. Huvudmisstänkte Arthur Leigh Allen var definitivt ett fan. Den 1:a augusti 1971 sade han i ett förhör med utredaren Dave Toschi i San Francisco att det var ”det bästa jag läste under collegetiden”. © Corbis

Klockan 21:55 den 11:e oktober 1969 blev Yellow Cabchauffören Paul Stine (29) skjuten i huvudet på nära håll med en 9 mm pistol. Poliserna Frank Peda och Armond Pelissetti var först på plats. De tog emot ett radiomeddelande om en taxichaufför som blivit rånad eller överfallen i korsningen av Washington Street och Cherry Street i Presidio Heights, ett av de finare områdena i San Francisco.

Genom radiokontakten fick poliserna besked om att hålla utkik efter en NMA (Negro Male Adult), alltså en svart man. Det här misstaget gjorde att Zodiac kunde försvinna obemärkt i natten. Även om han sågs av en passerande polisbil, vad det ingen som reagerade. Alla letade ju efter en ”negro”.

I efterhand är det svårt att veta vem som från början hade spridit den falska informationen. Polisen hävdade först att informationen kom från tre tonåringar som såg mordet från andra sidan gatan. Det är dock mest troligt att polisens sambandsoperatör hade missförstått situationen.

Stine hade plockat upp sin kund i korsningen Mason och Geary Street, några kvarter norr om distriktet Tenderloin i San Franciscos centrum. Av oklara anledningar stannade taxin till vid Washington och Cherry (den skulle egentligen ha kört till Maple Street), där mordet skedde. På kvällstid var det här ett lugnt område. Tät bebyggelse och dålig belysning bidrog till att Zodiac kunde mörda lika osedd som när han befann sig på landsbygden.

Efter att han skjutit den oanande taxichauffören torkade Zodiac av alla ytor i bilen och rev av en bit av Stines randiga skjorta. Det här kan ha varit en hyllning till Jack the Ripper, som skar av en bit av sitt fjärde offer Catherine Eddowes förkläde.

Efter mordet på Paul Stine blev det tyst från Zodiac.

Kanske blev det för mycket för honom när polisen trappade upp jakten? Blev han av en tillfällighet stoppad och förhörd av lagens långa arm? Oavsett vad som hände verkar det som att han blev tillräckligt skrämd för att vilja avsluta sin serie av mord där och då.

Trots ett hot om att mörda skolbarn och sätta igång en ny mordturné verkade det som att Zodiac hade avslutat ”operationen”. Monstret skulle dock stanna i Bay Area-bornas medvetandet lång tid efter Zodiacs sista dåd. Folk frågade sig när han skulle slå till igen. Var han verkligen så vidrig att han skulle mörda oskyldiga barn? Allt som krävdes för att paranoian skulle vakna till liv igen var ett nytt hot.

71 Mordmysterier_v2.indd 71

29.10.2018 15:05

BROTTSMYSTERIER

BREV FRÅN EN MÖRDARE Zodiac blev känd för att skriva brev till nyhetsmedierna och polisen. Den 1:a augusti 1969 skickades tre långa meddelanden i samma handstil till Vallejo Times-Herald, San Francisco Chronicle och San Francisco Examiner. Avsändaren krävde att de tre tidningarna skulle trycka ett kryptogram i tre delar på förstasidorna. De tre breven med koder såg likadana ut, med undantag för en sektion som var unik för varje brev. Om de tre ”pusselbitarna” sattes ihop på rätt sätt skulle texten avslöja gärningsmannens identitet och ge polisen en chans att fånga honom. Om tidningarna vägrade gå med på hans krav skulle konsekvensen bli ännu fler mord.

Trotsa att tidningsredaktörerna misstänkte att kryptogrammen och breven var ren bluff så slutade det ändå med att de trycktes. Mediernas velande under månaderna efter det första angreppet hade ju uppenbarligen inte hjälpt till att fånga den skyldige.

The Chronicle tryckte bland annat en intervju med polischefen i Vallejo, Jack Stilitz, som bad brevets författare om mer information. Detta gjordes som ett försök att få kontakt med Zodiac, eller åtminstone få det bekräftat att kodbreven faktiskt inte var falska.

Tanken var god, men gav samtidigt seriemördare en

NEDAN High school-läraren Donald Harden och hans fru Bettye knäckte den tredelade koden som Zodiac skickade till pressen.

plattorm där han kunde uttrycka sig som han ville.

Nu var spelet igång på allvar.

Den 7:e augusti gick ridån upp för en av kriminalhistoriens mest kända pseudonymer. Den fram till nu namnlösa gärningsmannen skrev till San Francisco Examiner och refererade till polisens uttalade och visade att han följde fallet. Det tre nedfläckade sidor långa brevet började med de nu berömda orden: ”Kära redaktör, det här är från Zodiac …”

Redan dagen efter hade lektor Donald Harden och hans fru Bettye från Salinas, knäckt koden. De informerade polisen om sin skrämmande upptäckt.

Meddelandet blev bara delvis dechiffrerat, och de sista 18 bokstäverna (ebeorietemethhpiti) förblev ett mysterium. Det kanske bara var nonsens, som Zodiac la till för att driva med folk? Zodiac hade i vilket fall inte hållit sitt löfte om att avslöja sin identitet. Han skröt istället om hur kul det var att döda människor, som senare skulle bli hans slavar i livet efter detta.

Såväl brev som vykort fortsatte att komma i en jämn ström tills de en dag, precis som morden, bara slutade. Några av breven ansågs vara autentiska, medan andra betraktades som copycat-verk.

”I like killing people because it is so much fun it is more fun than killing wild game in the forrest because man is the most dangeroue anamal of all to kill something gives me the most thrilling experence it is even better than getting your rocks off with a girl the best part of its thae when they die I will be reborn in paradice and thei have killed will become my slaves I will not give my name because will you try to sloi me down or atop my collectiog of slaves for my afterlife ebeorietemethhpiti.”

OVAN År 2009 påstod Deborah Perez att hennes pappa var Zodiac-mördaren och att hon hade hjälpt honom skriva breven, men detta visade sig bara vara ännu en bluffmakare som var på jakt efter medias uppmärksamhet.

Översatt: ”Jag tycker om att döda för att det är så kul det är roligare än att jaga vilt i skoggen för att människan är det farligare juret av alla och att döda ger mig de bästa upplevelserna det är till och med bättre än att tömma sig i en tjej det bästa

är att när jag död kommer jag att födas på nytt i paradiset och dåm jag dödat blir mina slavar jag vill inte ge er mitt namn för då kommer ni försöka såkta ner mig eller stoppa min samlingg av slavar till nästa liv ebeorietemethhpiti.”

Det här fullständigt galna (och felstavade) meddelandet säger egentligen allt man behöver veta om Zodiacs knepiga karaktär. Han var en ondskefull galning som spelade sitt dödliga spel och använde andra människor som spelbrickor.

Det var bara han som kände till spelets regler.

Zodiacs bisarra modus operandi var egentligen till för att chocka polisen och få mördaren att känna sig intellektuellt överlägsen. Tyvärr blev det inga åtal mot någon misstänkt, så utredningen fortsätter än idag.

VEM TROR DU GJORDE DET?

VILKA ÄR DE HUVUDMISSTÄNKTA? FALLET FÖRBLIR OUPPKLARAT, MEN LEDTRÅDARNA PEKAR MOT NÅGRA MISSTÄNKTA ...

ARTHUR LEIGH ALLEN

GEORGE RUSSELL TUCKER

En mängd indicier pekade mot Före detta polis Lyndon Lafferty Arthur Leigh Allen och gjorde påstod att en man som han honom till huvudmisstänkt inom ettserved a ”1942 tan Chrysler coupe” with a woman identifierat varclothing Zodiac-mördaren ABOVE A gas station attendant in dark and a man in his 30s JACK inside TARRANCE par dagar efter incidenten vid Blue och hade varit i centrum av en År 2007 påstod Dennis Kaufman Rock Springs. Robert Graysmith mörkläggning. Laffertys överordnade att hans avlidne styvfar, Jack skrev två böcker om Allen som ger påstods ha stoppade utredningen.

Tarrance, var Zodiac-mördaren. övertygande historier. Men Allen Den utpekade Tucker, en före detta Han gav flera bevis till utredarna blev friad år 2010 för dna-proverna mäklare, dog år 2012. (exempel på handstil, en matchade inte. hemmagjord luva och en blodig kniv). År 2010 var dock dnatesterna resultatlösa.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

72 Mordmysterier_v2.indd 72

29.10.2018 15:05

ZODIAC-MÖRDAREN

EFTERSPELET

Mordet på Stine markerade slutet på Zodiacmördarens serie av fruktansvärda mord. Den officiella siffran på antal mördade blev: fem döda från sju attacker. Detta är det slutgiltiga talet tills mer information kommer fram. Zodiac-mördarens skräckvälde varade nästan ett helt år.

Men varför slutade han att mörda? Vi kan bara spekulera. Zodiac var inställd på att mörda Mike Mageau och Bryan Hartnell, men båda männen överlevde. Det gick inte enligt planen. Även om han skröt till pressen om hur han skrattade åt polisens tafatta försök att ta fast honom natten då Stine mördades (han påstod att han hade legat gömd i buskarna) var Zodiac-mördaren kanske faktiskt genuint rädd för att bli tagen av polis.

Utredningen tog fart och medias bevakning av fallet eskalerade en god tid efter mordet på Stine.

Zodiac mördade aldrig igen, men han skrev till flera redaktörer för dagstidningar med sina allra senaste hot. Han skrev också och reflekterade med stolthet över den landstäckande panik som han hade skapat helt på egen hand.

Polisen i lokalområdet hade tusentals av misstänkta att gå igenom, men de hittade aldrig några bevis för att få fast någon av dem. Varje polis hade sin egen huvudmisstänkt, men saknade några tekniska bevis för att få ett åtal på plats. Åren gick och det förekom långa perioder då inget hördes från Zodiac-mördaren. Han hade till slut gått upp i rök som det spöke han många gånger under sina seriemord framstått som. Världen gick till slut vidare.

Det sista brevet som togs emot kom i januari 1974.

Där hyllade Zodiac-mördaren William Friedkins film Exorcisten som ”den bästa satiriska komedi jag någonsin har sett”. Zodiac-mördaren skrev under med signaturen ”Jag, 37 – San Franscisco-polisen, 0”.

Hade Zodiac-mördaren verkligen dödat 37 personer? Det kan vi omöjligt veta, men det verkar osannolikt. Detektiver gick igenom gamla kalla fall för att hitta kopplingar till Zodiac-mördaren, men kunde inte hitta något handfast för att koppla ihop dem. Det var bara ännu ett skämt på polisens bekostnad och mördaren njöt av osäkerheten som han framkallade hos dem med sina ord.

Andra brev som påstod sig vara från mördaren dök upp då och då, men experter bestämde att det rörde sig om bluffmakare. San Francisco-polisen lade ner sin utredning år 2004, men öppnade den igen år 2007.

Samma år gavs David Fincher’s film om seriemördaren ut över hela världen, efter att ny information kommit in i utredningen.

Polisen i San Franscisco har dock varit mycket tyst om de nya utvecklingarna i fallet. Kanske var det bara fler bluffar. Jakten på Zodiac-mördaren fortsätter. Man tvivlar dock starkt på att någon nu kommer anhållas.

Zodiac-mördaren förblir den största seriemördaren som aldrig fångats.

© Corbis

VARFÖR SLUTADE ZODIAC ATT MÖRDA EFTER MORDET PÅ PAUL STINE?

73 Mordmysterier_v2.indd 73

29.10.2018 15:05

MONSTRET I FLORENCE VARFÖR LYCKADES INTE POLISEN STOPPA MONSTRET I FLORENS SOM SMÖG RUNT BLAND DE TOSKANSKA KULLARNA I NÄSTAN 20 ÅR OCH LURADE PÅ OSKYLDIGA PAR NÄR DE ÄLSKADE I SINA BILAR?

AV TANITA MATTHEWS

I

östra London på 1800-talet smög den osynlige Jack Uppskäraren, en knivviftande galning, runt på gatorna i Whitechapel på jakt efter stadens prostituerade. I Weimarrepublikens Tyskland var det Peter Kürten, känd som Vampyren från Düsseldorf, som slaktade mer än ett dussin kvinnor och barn i en serie sexuella mord under 16 år. Boston-stryparen terroriserade den amerikanska delstaten Massachusetts under 1960-talet när han ströp 13 kvinnliga offer till döds med deras egna klädesplagg. För Italien är Monstret i Florens deras rättssystems akilleshäl.

Under närmare 20 år blev sju olika par slaktade medan de älskade på kullarna som omger Florens. Flera av de kvinnliga offren blev utsatta för sjuka stympningar av sina könsorgan. Utredningen av brottslingen (eller brottslingarna) utvecklades till ett snärjigt och intrikat system. Men trots den längsta och dyraste jakten på en förövare i Italien någonsin har polisen aldrig lyckats att rycka av masken på Italiens mörkaste och mest brutala seriemördare.

Florens sjaskiga buk

Det var en stilla morgon den 7 juni 1981 i den intet ont anande staden Scandicci. Invånarna rörde sig mellan morgonens besök i kyrkan och hemmen för lunch. Men på ängarna utanför staden var sommarens tryckande och fuktiga

hetta obeveklig för en grupp polismilitärer, konstaplar och brottsplatstekniker som försökte förstå vad det var som de hade framför sig. Inuti en kopparfärgad bil satt en ung man.

Hålet i hans vänstra tinning och det spindelvävsmönstrade glasfönstret till höger om honom som var färgat av rött blod var bara små detaljer i denna skräckfyllda brottsplats.

Bredvid bilen låg den utsträckta kroppen av en naken kvinna. Hon hade också skjutits, men mellan hennes särade ben hade hennes underliv skurits bort, vilket lämnade ett blodigt och gapande sår. De två offren var 21-årige Carmela De Nuccio och hennes pojkvän den 30-årige Giovanni Foggi. Paret hade setts tillsammans på ett ställe i närheten föregående kväll och hade smitit iväg från sina vänner strax innan midnatt. När de smög upp för kullen för att älska överfölls de och dödades.

Patroner som hittades vid brottsplatsen visade att mördaren hade använt en pistol laddad med .22-kalibriga H-kulor från Winchester-serien. Efter att ha undersökt kropparna kom rättsläkaren fram till att kniven som använts för att skära ut De Nuccios vagina måste nästan ha varit en dykarkniv. Följande dag skrev lokaltidningen om alla horribla detaljer kring mordet. Man publicerade också en återblick på ett liknande olöst mord som hade inträffat år 1974.

74 Mordmysterier_v2.indd 74

29.10.2018 15:05

75 Mordmysterier_v2.indd 75

29.10.2018 15:05

Monstret misstog en manlig partner för en kvinna och slet i vredesmod ut det homosexuella offrets inälvor.

Två unga vuxna som precis förlovat sig, Paquale Gentilcore och hans flickvän, hade skjutits medan de älskade i Gentilcores bil, en Fiat 127, i närheten av Borgo San Lorenzo, precis utanför Florens. Den blivande bruden hittades en liten bit ifrån bilen. Hon hade angripits igen efter sin död, knivhuggits 97 gånger och en gren från en vinranka hade körts in i hennes underliv.

På brottsplatsen hade man funnit 22-kalibriga H-kulor från Winchester-serien. På grund av morden i Scandicci tog polisen en ny titt på det tidigare mordet och jämförde fallen.

Prover av kulorna visade att samma pistol hade använts för att skjuta båda paren – ett litet märke på kanten av patronerna visade att vapnet hade en tydlig defekt i utloppet.

Polisen förhörde ambulansföraren Enzo Spalletti om morden. Innan offren blev förstasidesstoff visste Spalletti redan för mycket. Han erkände att han faktiskt var en smygtittare och hade sett paret i bilen, men att de var i allra högsta grad vid liv. Polisen trodde att Spalletti visste mer än han utgav sig för att veta och arresterade honom.

Monstrets många ansikten

Den 23 oktober innebar nyheten att ett till par hade slaktats i Bartoline-fältet att polisen var tvungna att släppa Spalletti utan åtal. Ögonvittnen som hade kört förbi platsen utanför Calenzano berättade för polisen att de hade sett en man som verkade nervös i en röd Alfa Romeo.

Den rättsmedicinska gruppen tog fram en skiss av gärningsmannen, men fantombilden offentliggjordes inte, av rädsla för att det skulle kunna sätta igång en häxjakt i ett samhälle där man sedan tidigare hade en tendens att peka ut familjemedlemmar.

Vissa trodde att mördaren var läkare eller kirurg – vem skulle annars ha modet att stympa en kvinna? Andra trodde att grenen som körts in i Pettini var inspirerad av en biblisk referens: ”Det vin som inte bär frukt skall han ta bort.” Var det så att en lokal präst riktade in sig på ogifta par för deras syndiga drifter? Den lokala journalisten Mario Spezi kom på ett öknamn till mördaren: ”Monstret i Florens”.

Polisen kunde inte gå vidare med fallet eftersom de misslyckats med att säkra alla brottsplatser. Odjuret slog

till igen följande sommar. Paolo Mainardi och Anatonella Migliorini hittades i ett dike i Montespertoli den 20 juni 1982.

Migliorini hade dött på platsen. Rädslan att påträffas ute i det öppna gjorde att Monstret inte hade stympat henne.

Mainardi var fortfarande vid liv och kördes kvickt till sjukhus, men hans liv kunde inte räddas. Polisen tror att paret hade sett Monstret innan de bragts om livet. Journalister blev nu instruerade att skriva att det manliga offret hade kunnat avslöja en viktig detalj för polisen i sjukhuset. Polisen hoppades nyheterna skulle skrämma Monstret till att begå ett misstag.

Ambulansföraren som hade försökt att rädda Mainardi blev trakasserad med telefonsamtal från en man som hävdade att han var Monstret. Hans och hans familjs säkerhet hotades, men samtalen gick inte att spåra. Fantombilden offentliggjordes också, men utan ge något resultat och Monstret var fortfarande på fri fot.

Det Sardinska spåret

Fallet snurrade runt sin egna axel när polisen fick tag i ett tidningsurklipp om ett mord år 1968. Den gifta kvinnan Barbara Locci och hennes älskare Antonio Lo Bianco sköts medan de älskade inne i Lo Biancos bil i Signa – hennes son sov i baksätet.

Paret var mitt i samlaget när de sköts på nära håll med en Beretta som var laddad med (du gissade rätt) .22-kalibriga Winchester-seriens H-kulor. Loccis make Stefano Mele,

HON HADE SKJUTITS OCH HENNES UNDERLIV HADE SKURITS BORT, VILKET LÄMNADE ETT STORT OCH GAPANDE SÅR.

76 Mordmysterier_v2.indd 76

29.10.2018 15:05

MONSTRET I FLORENCE

hade bevittnat skottlossningen berättade för polisen att han sett tre män, men han sågs inte av rätten som ett tillförlitligt vittne. Hade bröderna Vinci varit Meles medbrottslingar?

Hade de nu pistolen? Saker tyder på att en av bröderna möjligen hade en Beretta-pistol som de hade tagit med sig från Sardinien, men det fanns inget bevis för att pistolen fortfarande befann sig i deras ägo.

Polisen lyckades att lokalisera Francesco till området där det senaste mordet hade ägt rum. En övergiven bil som hittades fyra dagar efter Montespertoli-morden i närheten av brottsplatsen kunde spåras till Francesco. Han arresterades i augusti 1982, vilket verkade tysta besten som lurade på sina offer på Florens kullar.

Men det verkliga Monstret slog till igen den 9 september 1983. Nu hade han dock ändrat sina metoder, eftersom paret som angreps var de tyska studenterna Wilhelm Meyer och Jens Rüsch, två män som hade rest till Italien för att fira att Meyer hade tilldelats ett stipendium den sommaren. De hade befunnit sig i den bakre delen av en husbil när de sköts genom fönstret. Polisen trodde att Monstret hade misstagit Rüsch för en kvinna på grund av hans långa hår.

Utredare som arbetade med fallet var skeptiska till att Francesco skulle vara Monstret, men de misstänkte att han kunde veta vem Monstret var. Deras nästa drag var att arrestera hans brorson Antonio. Medan han var i arresten försökte polisen att spela ut de två Vinci mot varandra OVAN Pasquale Gentilcore och hans fästmö Stefania Pettini mördades år 1974. Pettini höggs 97 gånger och en gren från en vinranka användes för att penetrera henne.

OVAN TILL VÄNSTER Polismän och rättsläkare använde vid så gott som samtliga brottsplatser varken skoskydd, overaller eller handskar under insamlandet av det ringa bevismaterialet, vilket försvårade senare utredningar.

GÄRNINGSMANNA­PROFILEN FBI HJÄLPTE ITALIENSK POLIS ATT TA FRAM EN DETALJERAD PROFIL PÅ DEN TYP AV MAN DE TRODDE KUNDE VARA MÖRDAREN. • • • • • •

BESKRIVNING

som blev bitter över sin frus otrohet, erkände mordet och fängslades. Men pistolen återfanns aldrig. Mele sa att han efter skjutningen kastade den i en flod i närheten, men trots intensiva eftersökningar hittades den aldrig.

Medan han avtjänade straffet på öppen anstalt intervjuades han av Mario Spezi som blev överraskad när han sa till denne: ”De måste komma fram till var den där pistolen finns annars kommer de att begå flera mord. De kommer att fortsätta döda.” Vilka var dessa ”de” Mele pratade om? Hade det funnits medbrottslingar? Hade han tagit på sig någon annans straff? Var befann de sig nu? Och var fanns mordvapnet?

Giovanni, Francesco och Salvatore Vinci var bröder, ligister och nyss inflyttade till Florens från Sardinien. De hade kommit i början av 1960-talet. Salvatore hade bott ett tag tillsamman med Mele och hans fru. Bröderna blev hennes älskare innan hon gick vidare till Lo Bianco. Loccis son, som

• • •

MODUS OPERANDI

•

Sökte Monstret efter någonting och blev han störd innan han kunde stympa Miglio rinis kropp?

Mordmysterier_v2.indd 77

Man. Runt 45 år gammal.

Minst 180 cm lång.

Arbetare med manuellt arbete.

Normalbegåvning.

Ungkarl, lever ensam eller tillsammans med äldre person.

Bor i närheten av platserna för morden.

Har inga relationer med kvinnor och har troligtvis en sexuell störning.

Nyttjar möjligen alkohol eller droger för att ladda upp.

Han är inte dömd för sexualbrott, men kan finnas i brottsregistret för mindre brott

• Mördaren väljer inte ut offer utan väljer ut platsen för kvällen.

• Han dödar först mannen för att oskadliggöra eventuellt hot mot honom innan han attackerar kvinnan.

• Brottsmotivet är att få tag i det kvinnliga offret, mannen är mest ett hinder.

• Stympningen är uttryck för antingen sexuell otillräcklighet eller agg gentemot kvinnor.

• Övervakningen av offren tyder på att han tvivlar på sin förmåga att kunna kontrollera sina offer om han kontronteras med dem.

• Användningen av många kulor är för att försäkra sig om att offren inte kommer att överleva och kunna prata.

77 29.10.2018 15:05

LEDTRÅD DÖRRKLOSS

SLAKTADE UNDER ÄLSKOG NÄR ÄLSKANDE PARKERAT SINA BILAR PÅ SMÅ SIDOGATOR SLOG MONSTRET TILL, OFTA EN LÖRDAGKVÄLL OCH OFTA I DET BECKSVARTA MÖRKRET.

LEDTRÅD PISTOLEN Vapnet tros höra till 70-serien, möjligen en 74-tum eller ett 76/10 .22-kalibrigt gevär och förmodats ha använts för sportskytte.

Defekten på utloppet är en viktig detalj i utredningen.

OFFER

Dörrklossen blev upphittad i närheten av parets bil. Man kom senare att tro att den tillhörde en djävulssekt men det har aldrig blivit bevisat.

OFFER

STEFANO BALDI OCH SUSANNA CAMBI

Paret dödades en torsdagsnatt, men följande dag var en allmän helgdag så de flesta skulle vara lediga från arbetet. Detta fick utredarna att anta att Monstret var arbetare. Morden tros också kunna vara utförda för att visa att Spalletti inte var Monstret.

LEDTRÅD FOTSPÅR Ett fotspår i storlek 44 identifierades på mordplatsen.

Det tros vara från Monstret och bekräftar troligen att polisen letar efter en lång och kraftig person.

ANTONIO LO BIANCO OCH BARBARA LOCCI

Locci och hennes älskare Lo Bianco sköts i Lo Biancos bil medan hennes son sov. Hennes man Stefano Mele förmodas ha tagit på sig brottet för Loccis tidigare älskare Salvatore Vinci som hotade med berätta att Mele var homosexuell.

LEDTRÅD KNIVEN Kniven anses vara ett unikt vapen med ett litet hack på ena sidan, den påminde om en dykarkniv. Den har aldrig hittats.

VITTNE

LANTBRUKAREN

OFFER

GIOVANNI FOGGI OCH CARMELA DE NUCCIO

De Nuccio hade lyfts, inte släpats, ut ur bilen. Även om hon hade hittats naken satt guldkedjan kvar runt hennes hals. Mördaren hade skurit bort hennes vagina med tre snitt med kniven.

En man från trakten berättade för utredarna att han sett den kopparfärgade Fiaten som tillhörde Foggi. Vid midnatt hade han hört John Lennons Imagine från bilen när detta plötsligt upphörde.

Han hörde dock inga pistolskott.

OFFER

PAOLO MAINARDI OCH ANTONELLA MIGLIORINI

Polisen tror att Mainardi såg Monstret medan Migliorini klädde på sig och backade bilen för att komma iväg, men körde ned i ett dike. Monstret hade skjutit på framljusen så att det skulle bli helt mörkt innan han sköt dem.

med förhoppningen att en av dem skulle börja prata. De arresterade också Piero Mucciarini, Meles svåger, samt Giovanni Mele, hans bror.

Med klanen bakom galler fortgick spelet mellan de anklagade och polisen, fram till morgonen den 30 juli 1984 när Claudio Stefanacci och Pia Rontini påträffades i Vicchio.

De hade slaktats på typiskt Monster-manér, men förutom att underlivet var stympat hade också Rontinis vänstra bröst skurits av. Klanen släpptes kort därefter. Salvatore hölls under konstant övervakning, men i september avslutades denna.

OFFER

JEAN-MICHEL KRAVEICHVILI OCH NADINE MAURIOT

Mördaren slet det franska paret ut ur tältet innan han sköt dem. Kraveichvili sprang iväg, men mördaren hann ifatt honom och skar upp halsen. Han avlägsnade Mauriots vagina och vänstra bröst innan han virade in henne i tältet.

VITTNE

SABRINA CARMIGNANI

Söndag eftermiddag körde Carmignani förbi platsen med de franska turisterna. Skräckslagna av åsynen men oförstående att offren hade mördats lämnade hon och hennes pojkvän platsen. De såg en bil på väg därifrån men Carmignani kommer inte ihåg något om den.

mördarens slutpunkt

De sista veckorna följande sommar, den 9 september, hittades ytterligare ett par. Denna gång hade Monstret ansträngt sig för att försöka dölja kropparna. Han hade virat in det kvinnliga offret, 36-årige Nadine Mauriot i ett tält och försökt att kamouflera mannen, 25-årige Jean-Michel Kraveichvili, med grenar och löv. Svampplockare råkade gå förbi platsen

78 Mordmysterier_v2.indd 78

29.10.2018 15:05

MONSTRET I FLORENCE HÄNDELSE EN PRINS DÖR Prins Roberto Corsini sköts ihjäl av en tjuvskytt år 1984 i Florens. Kort därefter gjordes ett inbrott i slottet, men inget blev stulet. I staden gick ryktet att prinsen var Monstret och hade mördats i samband med en utpressning som spårat ur och att inbrottet hade resulterat i att viktig information för att bevisa detta hade bortförts.

OFFER

PASQUALE GENTILCORE OCH STEFANIA PETTINI

Gentilcore sköts först och därefter Pettini som sen höggs 97 gånger. Vindruvekvisten som trycktes in i hennes vagina fick utredarna att anta att mördaren var impotent och därför oförmögen att våldta sina offer.

OFFER

CLAUDIO STEFANACCI OCH PIA RONTINI

Offren påträffades av sina vänner efter att de lämnat gruppen. Rontinis vagina och ena bröst hade stympats. Paret dödades på en söndag samtidigt som den sardinska klanen satt häktade.

VITTNE

OIDENTIFIERAT

Det rapporterades anonymt till polisen att pistolskott hade ljudit runt tjugo i tio samma kväll Rontini och Stefanacci mördades.

LEDTRÅD ETT HANDAVTRYCK Ett avtryck av en vänsterhand hittades på biltaket vid platsen för morden på Rontini och Stefanacci.

Detta fick utredarna att tro att mördaren var högerhänt – han skulle hållit pistolen med höger hand och stött sig med vänstra handen.

OFFER

WILHELM MEYER OCH JENS RÜSCH

Polisen tror att mördaren var över 180 cm lång eftersom han hade skjutit genom husbilens högt placerade fönster. Polisen noterade att morden begåtts på en fredag och inte en lördag. De skedde också medan Francesco Vinci satt häktad.

LEDTRÅD KULORNA Winchester-patroner med bokstaven H hittades på platsen. Ammunitionen tros komma från samma två lådor som innehöll 50 patroner, men dessa var väldigt vanligt förekommande vid tiden för morden.

i närheten av San Casciano och fann kropparna. Mauriots vagina och vänstra bröst hade skurits bort. Hettan i graven hade gjort att hennes kropp var hårt åtgången.

Följande dag fick åklagare Silvia Della Monica ett brev till sitt kontor. I kuvertet låg en bit av Mauriots vänstra bröst.

Hon avsade sig omedelbart fallet och skaffade sig skydd av livvakter. San Casciano-morden var det sista av Monstrets räder, men militärpolis och polis vägrade att ge upp och det utlystes en belöning på en halv miljard lira (2 miljoner kronor vid den tiden) för information som skulle kunna leda till gripandet av Monstret.

Ett brev pekade ut Pietro Pacciani, en lantbrukare från Vicchio som hade suttit inne för att dödat en man som hade försökt att förföra hans flickvän år 1951. Efter att han hade

5km

slagit honom till döds våldtog Pacciani sin flickvän bredvid kroppen. Men Pacciani som nu var 60 år var förbryllad över anklagelserna. Det var också svårt att föreställa sig honom kapabel att jaga efter offren eller smyga runt bland bilarna utan att upptäckas.

Den utredande åklagaren Mario Rotella var säker på att Salvatore var Monstret och att pistolen som hade använts till morden inte hade lämnat den Sardinska klanen som han trodde var inblandad i slakten år 1968.

Han meddelade Salvatore att han var misstänkt och i slutet av år 1985 utelämnades den Sardinien-bördige och sändes tillbaka till ön.

Han stod inför rätta två år senare, anklagad för att mördat sin fru 1961 som sades ha begått självmord. Men Salvatore frikändes och har efter att han lämnade rättssalen som en fri man aldrig setts till igen.

79 Mordmysterier_v2.indd 79

29.10.2018 15:05

UTREDNINGEN MER ÄN 100 000 MÄN UTREDDES AV POLISEN, MEN GENOM MODERN TEKNOLOGI KUNDE DENNA ENORMA SIFFRA REDUCERAS TILL BARA EN. KUNDE DETTA VARA MÖRDAREN? Efter att Salvatore försvunnit var Rotella tvungen att lämna utredningen som nu övertogs av Ruggero Perugini, chef för statspolisen och för patrullen som hade i uppgift att finna Monstret. Han startade nu en ny utredning från grunden. Problemet var att inget bevismaterial eller prover från brottsplatserna fanns bevarade.

Inspirerad av FBI:s metoder valde Perugini istället att arbeta med brottsregister i databaser.

En och en kunde misstänkta strykas från listan tills det att ett namn vid återkommande tillfällen fångade hans uppmärksamhet: Pacciani.

Perugini utgick från dennes påstående vid rättegången att när han hade sett hans flickvän visa sitt vänstra bröst till den handelsresande hon hade dragit iväg med utlöste detta en mordisk vrede. Var detta ett mönster som hade upprepats med de unga paren i Florens? De saker som hämtades i Paccianis hem under en 11 dagar lång undersökning år 1992 vara bara indiciebevis för att han skulle vara Monstret, men när en Winchester serie H-kula hittades i marken utanför hans hus slöt sig utredningen runt honom. Även om bevisen i bästa fall kunde anses vara tunna då det knappast var ovanligt att man kunde hitta kulor i Italien, så var det tillräckligt för att koppla honom till mordvapnet som använts i samtliga sju fall.

Hans rättegång som inleddes i april 1994 sändes i tv. Pacciani hävdade sin oskuld men inför döva öron och han fälldes för sex av de sju dubbelmorden. Med Pacciani bakom galler på livstid kunde Florens börja andas igen. Men inom kort skulle rykten börja spridas att kulan

PACCIANI HÄVDADE SIN OSKULD, MEN DET FÖLL PÅ DÖVA ÖRON OCH HAN FÄLLDES FÖR SEX AV DE SJU DUBBELMORDEN. var planterad. I Spezis bok Monstret i Florens: jakten på en mördare författad tillsammans med Douglas Preston, uttrycker en militärpolis sitt tvivel rörande äktheten av fyndet av kulan och andra föremål som hittats i Paccianis hem. Även Pacciani hävdade att kulan som hittats av den ambitiöse Perugini hade lagts dit.

Det rådde också stora tvivel runt tidpunkten för de franska turisternas död, vissa menade lördag kväll och andra söndag kväll. På lördagen, som var den kväll Monstret brukade föredra, hade Pacciani ett starkt alibi. Faktumet att ett av hans offer hade rusat iväg i ett försök att undkomma mördaren var också något som gäckade många: Pacciani hade genomgått flera bypass-operationer och var knappast kapabel att springa efter det unga manliga offret.

Italiens högsta domstol upphävde domen 1996. Polisen mottog dock erkännanden från fyra av Paccianis vänner vilket knöt honom till morden. En prostituerad, Gabriella Ghiribelli, hennes hallick, Norberto Galli, den tidigare brevbäraren Mario Vanni och det lokala fyllot Giancarlo Lotti erkände att de hade hjälpt Pacciani att begå morden. Vanni and Lotti fick livstid respektive 24 år för att varit Monstrets medbrottslingar. Pacciani dog 1998 av en förmodad hjärtattack innan han

kunde ställas inför en andra rättegång. Vissa tror att lantbrukaren hade förgiftats eftersom obduktionen visade på förhöjda värden av hans hjärtmedicin.

Ghiribelli hade erkänt att de alla ingick i en hemlig kult, ”Röda rosens skola” och att de blivit beordrade att i en svart magi-ritual döda och offra unga från trakten till högt uppsatta personer i staden. Polisen gick vidare med detta och trodde att det skulle kunna föra dem till svaret på Monstrets identitet. Spezi fortsatte att som journalist undersöka fallet, knappast övertygad om att den sataniska kulten skulle ligga bakom dödandet. Michele Giuttari var den ansvarige polisutredaren för Monsterfallet mellan 1995 och 2003 och författade en bok i vilken han indikerade att morden hade utförts av en satanisk kult, något som Spezi och Preston gjorde sig lustiga över. Istället slöt sig Spezi till att det var Vincis brorson Antonio som var mördaren, men sardinaren har förnekat detta. När Spezi och Preston möttes 2000 medande författade sin bok fann de sig under polisbevakning. Polisen anklagade var och en av dem för att vara Monstret och att manipulera med bevismaterialen, men ingen av dem åtalades.

ETT BEKANT ANSIKTE INNAN ÅKLAGARE GIULIANO MIGNINI ATTACKERADE AMANDA KNOX OCH ANKLAGADE HENNE FÖR DET SATANISKA MORDET PÅ MEREDITH KERCHER SATSADE HAN HÅRT PÅ MONSTER-FALLET. En central figur i mordrättegången mot Amanda Fox år 2007 var åklagare Giuliano Mignini, som felaktigt hävdade att Knox i en demoniskt motiverad attack hade mördat Meredith Kercher som hon bodde tillsammans med när hon studerade i Italien. Knox friades trots att Mignini gjorde sitt bästa för att sätta dit henne.

Men innan han blev en centralfigur i en av historiens mest ökända rättegångar var Mignini inblandad i Monster-fallet. 2001 hävdade han att en läkare som begått självmord bara veckor efter Monstrets sista mord hade varit medlem i en satanisk kult. Inte bara det, han anklagade mannen, Dr Francesco Narducci, att handhaft de

kroppsdelar som hade tagits från offren. Mignini, som tidigare blivit fälld för maktmissbruk medan han arbetade med fallet, hävdade att läkaren dödats för att hållas tyst. Hans teori var en avancerad form av konspirationsteori som innefattade 20 personer, inklusive statstjänstemän och anställda inom brottsbekämpande organet som han hävdade utgjorde en hemlig grupp som låg bakom Monstermorden. Mignini väckte åtal mot de 20 personerna och anklagade dem för hemlighållandet av Narduccis mord. Hans teori innefattade dubblering av kroppar och att läkarens kropp hade bytts två gånger.

De åtalade friades på alla punkter.

80 Mordmysterier_v2.indd 80

29.10.2018 15:05

MONSTRET I FLORENCE

För en smygtittare innebar nymåne mö jligheten att döda i skydd av mörkret

EFTERSPELET DÖDANDET HAR AVTAGIT, MEN MYSTERIET KVARSTÅR. Även om de fyra vittnena fängslades för deras påstådda inblandning i morden på sju par kom utredare i juni 2005 att rikta misstankar mot farmaceuten Francesco Calamandrei. Hans fru hade vid upprepade tillfällen rapporterat om makens märkliga beteende, framför allt under kvällen det franska paret dödades. Polisen misstänkte att Calamandrei var ledaren av en satanisk kult som hade gett Pacciani och hans vänner i uppdrag att utföra morden. Kroppsdelarna som avlägsnades från offren antogs vara utvalda eftersom det kvinnliga organet precis vid orgasmen skulle vara det mest kraftfulla som gick att offra till djävulen.

Under en elva timmar lång genomsökning av Calamandreis hem år 2004 hämtade polisen tio lådor med pornografiskt material och texter. Förutom Calamandrei utreddes 13 ytterligare personer. Tjänstemän hävdade att de hade ”´bevismaterial” för att kunna avslöja de som låg bakom morden. Men Calamandrei friades och tog livet av sig 2012. År 2015 misstänktes det att pistolen som hade används vid morden hade återfunnits i ett skåp i militärpolisens kontor i Potenza. Men detta kunde snart uteslutas. År 2017 lades en tidigare soldat Giampiero Vigilanti, 86, till listan av misstänkta.

Men Vigilanti förnekar inblandning och sa till utredarna: ”Sök någon annanstans, jag är inte Monstret”. Han tillbakavisar att Pacciani skulle vara inblandad i morden.

Nyligen kungjordes också att upptäckten av DNA som inte gick att tillskriva offren hade påträffats på ett kvarglömt föremål vid senaste mordet. Den nedblodade nästduken hittades tillsammans med ett par kirurghandskar i snåren några dagar efter mordet.

Professor Riccardo vid Cagliesis institut för rättsmedicin i Florens hade 1985 skissat på en 13 sidor lång rapport, där det föreslogs att blodet var mänskligt blod av gruppen B. En hårsäck till brunt människohår hittades också på kropparna till Cambi och Baldi. Professor Riccardos upptäckter låg bortglömda fram till juli 2017 när åklagaren i Florens utförde DNA-tester på materialet i syfte att jämföra detta med andra misstänkta och dömda brottslingar. Granskare har sagt att tillförlitliga genetiska fynd har också kunnat utvinnas från kuverten som skickats till domarna av mördaren.

Varje person som deltagit i utredningen har kommit fram till en egen teori. Vissa tror att Pacciani var mördaren och att hans muntra gäng av medbrottslingar har suttit inne länge nog. För andra är den Sardinien-bördige som aldrig har setts efter sin rättegång den skyldige. Många obesvarade frågor återstår i det här fallet ...

NEDAN FBI:s gärningsmannaprofil av Monstret indikerade att han var sexuellt impotent, vilket Pacciani inte var. Han var snarare översexuell, och satt fängslad i mitten av 1980-talet efter att våldtagit sina egna döttrar.

VEM TROR DU GJORDE DET?

VILKA ÄR DE HUVUDMISSTÄNKTA? FALLET FÖRBLIR OLÖST, MEN BEVISEN PEKAR MOT NÅGRA FÅ MISSTÄNKTA ...

FRANCESCO VINCI

PIETRO PACCIANI En gammal lantbrukare med flera sjukdomar var känd för att vara en fönstertittare. Pietro Pacciani dömdes för morden 1994 till livstid.

Domen ogiltigförklarades senare då DNA-prov inte kunde kopplas till Pacciani.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? MARIO SPEZI

Vinci flyttade in från Sardinien, var En brottsjournalist med mål ABOVE A gas station attendant served a murare ”1942 tan coupe”Vinci with a woman in dark clothing and a man in his 30s inside ochChrysler småkriminell. att bevaka Monstrets blodiga knöts till pistolen som användes i attacker. Spezi pekades 2006 ut seriemorden. Han arresterades och som misstänkt medhjälpare till kastades i fängelse, men Monstret mördaren. Han fängslades för att ha slog till igen, vilket gav polisen i manipulerat utredningen och efter Florens ingen annan möjlighet än att 23 dagar i häkte lades åtalet ned släppa honom utan åtal. och han släpptes.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

© Adrian Mann; Alamy; Getty Images; Rebekka Hearl; Shutterstock; Thinkstock

OVAN Mario Vanni en tidigare brevbärare gav vittnesmål under Paccianis rättegång 1994, och svarade att de var bara ”vänner som hade picknick tillsammans” på nästan varje fråga.

81 Mordmysterier_v2.indd 81

29.10.2018 15:05

MORDEN I STUGAN I SKOGEN DEN RUGGIGA UPPTÄCKTEN AV TRE MISSHANDLADE OCH LEMLÄSTADE KROPPAR OCH ETT SAKNAT BARN VAR BÖRJAN PÅ EN TIO ÅR LÅNG UTREDNING AV ETT FALL SOM FORTFARANDE ÄR KONTROVERSIELLT OCH UPPMUNTRAR TILL KONSPIRATIONSTEORIER. AV MARTYN CONTIERO

82 Mordmysterier_v2.indd 82

29.10.2018 15:05

F

rån Sierra Nevadas fot tar det fyra timmar med bil till San Francisco. Ändå är det en sådan kontrast mellan storstaden och den lantliga idyllen att det kunde rört sig om en sträcka på flera hundra mil. Vyn är snudd på onaturligt vackert, det är en vandrares drömlandskap. Stigar slingrar sig genom solsprängda granskogar, grönskande dalar och överdådiga ängar. Böljande kullar möter kantiga klippor. Inbjudande floder och sjöar med ett överflöd av foreller. Som flugor dras till socker lockar nationalparken semesterfirande och friluftsentusiaster.

Regionen är också hem åt en av de största trädarterna, den mäktiga sequoian eller redwood-trädet. Boende i trakten får något saligt i blicken när de kallar området ”Guds eget land”.

Visst rör det sig om ett slags paradis, denna himmelska del av Kalifornien. Men den betagande vykortsbilden döljer också ett djupt trauma. Och detta vägrar att försvinna – eller avslöja sin hemlighet – trots att det nu snart gått 40 år.

Plumas län och staden Quincy blev aldrig desamma efter trippelmordet och kidnappningen i stuga 28 vid Keddie Resort den 11 april 1981. Invånare har i årtionden därefter berättat hur de känner sig hemsökta av det som hände Glenna Sharp (36 år), John Sharp (15 år), Tina Sharp (12 år) och Dana Wingate (17 år). Det handlade inte bara om

chocken efter morden i en lugn amerikansk småstad, utan också om den våldsamma brutalitet och hur kropparna kom att skändas. Detta var mer än ett vanligt mord.

KEDDIE RESORT

I stugbyn fanns 33 stugor och enkelrum till uthyrning.

Restaurangstugan var känd i norra Kalifornien för sina utsökta lokala grillrätter och viner från Napa Valley som idag har fått ett världsrykte. Köket gjorde att folk var beredda att köra hela vägen från San Francisco och Sacramento.

Vid slutet av 70- och tidigt 80-tal var det dock litet kärva tider. Ägaren Gary Mollath började därför att hyra ut stugorna på längre kontrakt till familjer med låg inkomst och även om detta på intet sätt var någon dålig policy förde det med sig en del mindre brott. Särskilt försäljningen av marijuana märktes.

I november 1980 kom den nyligen frånskilde ensamstående modern Glenna Sharp till staden med sina barn och hyrde in sig i stuga nummer 28. Barnen var i olika ålder. John, Sheila och Tina var runt tonåren. Ricky och Greg var tio respektive fem. Efter att morden ägt rum började andra som hyrt stugorna att skvallra om Glenna, som i allmänhet kallades för sitt mellannamn, Sue. Kvinnan betraktades som litet av en enstöring. Det sades att hon lät sina barn springa runt helt

83 Mordmysterier_v2.indd 83

29.10.2018 15:05

fritt och folk i staden menade att bristen på uppfostran och förmåga att ta hand om barnen ledde familjen i fördärvet. Än idag tror många i staden att morden kan kopplas till någon typ av knarkhandel som gick överstyr.

Nära familjen Sharps stuga bodde kocken och emellanåt också knarklangaren Martin Smartt, hans fru Marilyn och deras barn. Ett av dem, Martys unga styvson Justin, skulle befinna sig i stuga 28 när morden ägde rum och hans förvirrade vittnesmål fick många att tro att han hade sett något av vikt.

TRE BLODIGA KROPPAR OCH EN FÖRSVUNNEN FLICKA DET FANNS INGET KLART MOTIV OCH BROTTSPLATSEN LÄMNADE EFTER SIG FLER FRÅGOR ÄN SVAR.

SHARPS VEDERMÖDORSo

Som ensamstående mor i ett nytt grannskap kom Glenna att uppmärksammas av flera män i området. En av dessa var John Boubede, en helt klart skum figur som senare skulle bli huvudmisstänkt för morden. Glennas civila status innan sin död är inte känd. Man vet dock att en man vid namn Daryl åkte därifrån en vecka innan morden. Vittnen talar om att de hörde ett bråk mellan de båda med massor av svordomar, men mannen kunde finnas av utredare i intilliggande län Butte County och hans alibi och förehavanden kunde kartläggas. Det var inte han som var ansvarig för massakern i stuga 28. Även om familjen Sharp inte var modellen för en kärnfamilj gjorde det dem knappast till dåliga människor. Som ensamstående mor och med arbetarklassbakgrund hade de upplevt tuffa tider.

Att en kvinna under sådana omständigheter förlorar kontrollen över situationen är inte ovanligt, men inte heller är det något att skämmas för. Barn brukar också göra uppror mot sin mamma eller pappa som del av deras utveckling. Många vittnade mycket riktigt om att Glenna Sharp älskade sina barn och de saknade inte kärlek eller omtanke.

FBI:s enhet för beteendevetenskap menade dock

LEDTRÅD KNIVAR OCH HAMMARE En hammare och två knivar lämnades kvar på platsen efter mördarna. En kniv och hammaren låg på ett träbord i vardagsrummet. Utredarna återfann också en köttkniv med en märklig 25-gradig böjning.

VITTNE Klockan kvart över ett på natten vaknar ett par som bor i stuga 16 upp och tror att de hör ”kvävda skrik”.

OFFER DANA WINGATE Dana Wingate hittades tillsammans med de andra i vardagsrummet, med huvudet delvis vilande mot en soffkudde. Dödsorsaken var slag mot huvud och strypning.

VITTNE En boende känd som Arthur J. går förbi stuga 28 klockan halv tolv och lägger märke till att verandalampan är släckt. Detta var ovanligt eftersom den oftast var påslaget på nätterna.

LEDTRÅD INGET INBROTT Utredarna fann inga tecken på inbrott i stuga 28 vilket gjorde det mindre troligt att det rörde sig om ett inbrott som slagit fel.

De lade fram den rysliga teorin att offren kände sina mördare.

OVAN Stuga 28 visade inga spår på inbrott. Den som dödade dem kände dem.

84 Mordmysterier_v2.indd 84

29.10.2018 15:05

MORDEN I STUGAN I SKOGEN VITTNE

LEDTRÅD BLODSPÅR I VARJE RUM I STUGAN

En anställd vid namn Kathy A. lämnar Back Door Bar klockan tjugo över två och när hon närmar sig sin bil i nordvästra delen av parkeringsplatsen hör hon en bildörrr stängas och vad hon tror är en manlig och kvinnlig röst.

Även om det vid sidan av några flyttade möbler inte fanns några tecken på våldsam kamp fanns det blodfläckar i alla rum i stugan – även i det avsides sovrummet där de tre barnen sov.

OFFER TINA SHARP FBI presenterade flera scenarier i sin rapport från brottsplatsen.

Denna innefattade hennes bortrövande, förflyttningen från stugan och mordet någon annanstans och, i en senare rapport, hennes egna inblandning i händelsen.

OFFER GLENNA SUE SHARP

OFFER JOHN SHARP John Sharp bands precis som sin mor och fick utstå trubbigt och vasst våld mot kropp och huvud.

Dödsorsaken var knivsåret i högra halspulsådern, ven och struphuvud.

En 36-årig ensamstående mor som gick igenom en skilsmässoprocess. Glenna Sharp binds fast med elsladdar och tejp. Dödsorsaken var flera skador och hugg mot aortan och lungan.

85 Mordmysterier_v2.indd 85

29.10.2018 15:06

att offren var ’högrisk’-individer. Detta antagande grundades på kopplingar till småbrottslingar. John Sharp var vän med Dana Wingate, ett barn med besvärliga hemförhållanden och som tack vare sina olika kriminella aktiviteter det skvallrades mycket om.

DEN BARBARISKA NATTEN

De dödliga händelserna tornade upp sig över den ovetande familjen. Ändå inleddes kvällen som vanligt för familjen Sharp. Att återge händelserna den kvällen är inte bara en redovisning av en tragedi utan även något oerhört perverst. Hur i hela fridens namn kan en familj bli mördad så ondskefullt och med grannarna fullständigt ovetande? Det skilde bara några meter mellan vissa av stugorna. Detta är bara en av flera sorgliga omständigheter runt Keddie-morden som sträcker sig bortom ens fattningsförmåga.

Sheila skulle sova över hos Seabolts som var närmsta granne, medan Glenna var hemma med Greg, Rick och Tina – deras kompis Justin hade kommit dit för att sova över. De lekte och tittade på tv tills det var dags att gå och lägga sig någon gång mellan klockan åtta och tio. När de vaknade följande morgon av att Sheila sa åt dem att följa med henne ut genom fönstret skulle deras liv ändras för all framtid.

Justin berättade för polisen att Tina saknades på morgonen. Hur skulle han kunna veta det om han nu sovit hela natten? Han berättade senare i ett förhör med en polis om att han drömt att Tina hade fallit överbord.

Det kan förklaras med att innan barnen förberedde sig för natten hade de tittat på tv-serien The Love Boat. Hade Justin blandat ihop dröm med verklighet eller var det en mardröm som på ett grymt sätt intagit hans medvetande och som skulle ha betydelse för fallet?

Problemet med Justins vittnesmål är att det kom att ändra sig och ändå var han bara ett barn. Två omständigheter skulle kunnat lett direkt till morden.

Till att börja med hade John Sharp och hans vän Dana Wingate festat med några vänner och bekanta och liftat

SKALLEN

HUR I HELA FRIDENS NAMN KAN EN FAMILJ BLI MÖRDAD SÅ ONDSKEFULLT OCH MED GRANNARNA FULLSTÄNDIGT OVETANDE?

OVAN En kropp var delvis täckt av en filt, vilket antydde att mördarna kunde ha känt ånger.

DET MAKABRA FYNDET AV EN BARNSKALLE BESVARADE EN FRÅGA, MEN LÄMNADE EN HEL DEL ANNAT OBESVARAT ...

År 1984 var Robert Pedrini ute och letade efter tomglas när han träffade på ett människokranium bortåt 200 meter från ett lägerområde för pojkscouter som låg 15 kilometer från närmsta utsiktspunkt Feathervattenfallen. Platsen är mycket isolerad, cirka 75 kilometer söder om Keddie, i länet Butte.

Pedrini ringde den lokala polisen som kom och hämtade skallen. Dr Turhon Merhad, rättsmedicinsk antropolog vid Chicago State University kontaktades och ombads att studera skallen. Var den ung eller förhistorisk? Om det visade sig vara det senare skulle den lämnas över till en infödd stam och sen skulle den saken vara ur världen.

Dr Merhad kom dock att författa en preliminär rapport där det hävdades att skallen tillhörde ett barn på mellan elva och tolv år.

Skallen var välbevarad, inget pekade på att den utsatts för trubbigt eller vasst våld.

Ingen dödsorsak kunde fastställas genom den begränsade undersökningen. Dr Merhad trodde att gnagare, kanske ekorrar, hade gnagt av köttet, och att den därför var ren och slät.

Att uppskatta när barnet hade dött var desto svårare. Det fanns inget fett kvar på kraniet och det luktade ingenting. Ena sidan var täckt av smuts, den andra hade legat i solljus och var därför blekt. Dr Merhad kunde utifrån detta dra slutsatsen att det hade behövts ett, kanske

ett par år för blekningsprocessen att komma igång.

Efter ett anonymt samtal och ett tips den 30 maj gjordes ett anmärkningsvärt fynd den 8 juni. En undersökningsgrupp lyckades efter en omsorgsfull undersökning av området finna delar av en underkäke, vilket kom att möjliggöra identifiering.

Käken kunde jämföras med informationen om Tinas tänder och en rättsmedicinsk expert, Dr Norman Spencer kunde bekräfta att skallen hade tillhört det saknade barnet. Men istället för att få ett avslut ledde detta till ytterligare huvudbry.

86 Mordmysterier_v2.indd 86

29.10.2018 15:06

MORDEN I STUGAN I SKOGEN

MARTIN SMARTT OCH JOHN BOUBEDE DE TRÄFFADES PÅ ETT SJUKHUS FÖR VIETNAM-VETERANER OCH BLEV HUVUDMISSTÄNKTA FÖR MASSAKERN.

M

artin Smarrt drog iväg från Keddie några veckor efter morden.

Hans äktenskap hade tagit slut och han visste att polisen misstänkte honom. En dag i mitten av april sågs Smarrt gående längs Highway 70 i närheten av Portola, kånkande på en ryggsäck i sin gröna militärjacka. Det var bilden av Vietnam-veteranen-som-socialtutstött. Smarrt hade förstått att han snart skulle bli tagen. Han hade försökt att förklara sin oskuld för en nära vän, men hade ingen lust att stanna kvar för att kämpa emot anklagelser.

Han var kock till yrket och hade varit i Vietnam i två omgångar. Han trodde att krigsupplevelserna hade satt djupa själsliga ärr. Sanningen var betydligt mindre ärevördig: han hade varit i Vietnam som kock, men var stationerad en bra bit från striderna. Precis som många soldater hade han dragit nytta av tillgången till droger och hade återvänt till USA och betett sig som en fullständig galning. En gång hotade han att döda sin bror och spränga sina föräldrars hus. Hans beteende när han återvände till vardagen var underligt, våldsamt och oförutsägbart. Smarrt kom regelbundet att också hota sin fru och sina barn till livet.

Smarrts benägenhet att snabbt bli arg och våldsam gentemot andra, även sina nära och kära, samt avsaknaden av ett starkt alibi natten till den 12 april genererade misstanke hos folk. Marilyns egna tvivel gentemot sin man grundades på hans våldsamma natur, hans snabbt uppflammande humör och det faktum att hon trodde att han var fullt kapabel att utföra ett mord. Han kände också offren och Boubede hade uttryckt intresse för Glenna Sharp på en mer romantisk nivå.

De första månaderna 1981 besökte Martin regelbundet en anstalt för krigsveteraner i Reno, Nevada, för att där få rådgivning. Smarrt berättade där för sin terapeut om sina problem med utbrotten, hur kriget plågade honom och att han led av post-traumatisk stress. En månad innan morden lärde Smarrt känna John Boubede under en vistelse på

OVAN Blod på Glenna Sharps fötter tyder på att hon först hade överlevt attacken.

avdelning 4A. John kallades av alla för Bou. Utan att ha diskuterat det med övriga familjen föreslog Martin att John skulle flytta in i familjen Smarrts stuga, nummer 26, och han blev snabbt en del av hushållet.

Marilyn vågade inte säga ett ord om deras nya inneboende då hon var rädd att detta skulle kunna reta upp Martin. Martin och Bou blev som blodsbröder, men var det verkligen frågan om en folie à deux, ett slags symbiotisk psykos, som skulle lett till mord? Det krävs två för att dansa tango, en pistol kräver kulor och dynamit behöver en gnista för att detonera.

Till skillnad från Martin Smarrt vars lagliga överträdelser var av de mindre slaget (han hade några gånger langat hasch inom grannskapet) var Boubede en fälld brottsling med ett straffregister som innefattade inbrott i hem, bankrån och han påstods också haft kopplingar till Chicago-maffian. Bou var ett ruttet ägg och absolut inte den typ av man att bjuda in till ett sömnigt lantligt grannskap.

Smarrt och Boubede intervjuades av polisen den 13 april och gav sina vittnesmål. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Båda männen återgav sina förehavanden under natten. Vid en viss punkt blev båda dessa återgivningar undvikande och eventuellt helt fabulerade. Otroligt nog förmådde inte de båda förhörsledarna Harry Bradley och PA Crim Jr att notera detta. Martin diktade upp en historia om två killar han aldrig tidigare sett som drack i den inre baren och såg märkliga ut. Ingen annan som kallades till intervju kunde vittna om att ha sett dessa två män.

Boubede spelade ut ”jag är ny i stan och vet ingenting”-kortet. Att spela dum funkade för honom. Han lyckades också dölja det faktum att han hade en gedigen lista i brottsregistret. Boubede skjutsades till den lokala busstationen och åkte sen vidare till Klamath Falls, Oregon. Smarrt stannade kvar och genomgick den 17 april ett test i lögndetektorn, klarade det och lämnade sedan Keddie för alltid.

OVAN En barnskalle hittas 75 kilometer från Keddie. Den hade tillhört Tina Sharp.

87 Mordmysterier_v2.indd 87

29.10.2018 15:06

UTREDNINGEN Sheila Sharp återvände på morgonen efter att sovit över hos Seabolts i huset bredvid.

Hon var uppe tidigt eftersom hon hade tänkt att tillsammans med sin familj gå till morgongudstjänsten i den närliggande kyrkan.

Klockan var kvart i åtta. Hon gick den korta promenaden, bokstavligen några få meter och öppnade dörren. Hon såg sin mamma, sin bror och hans vän liggande döda tätt invid varandra i vardagsrummet.

Sheila blev chockad, men lyckades ändå ta sig samman och skred till handling. Hon rusade tillbaka till Seabolts och med deras hjälp lyckades hon få Greg, Ricky och Justin ut genom sovrumsfönstret så de inte skulle se hur det såg ut i vardagsrummet. De rusade över till fastighetsskötarens stuga, nummer 25, och ringde polisen. De var på plats ungefär tio minuter senare, klockan åtta.

Polisen tog sig in på brottsplatsen och överväldigades av den groteska bilden. Det här var en typ av ondska som förekom i stora städer, inte ute på landet. Offren var inte bara dödade, utan sönder slagna bortom igenkänning. Som den ansvarige för polispatrullen, Rod DeCrona, sa till pressen: ”Den som är ansvarig för dåden är en psykopat.”

Flera år senare skulle Plumas läns polisavdelning få skarp kritik för sättet de skötte fallet, att de förbigått möjliga DNAbevis och missat att säkra brottsplatsen ordentligt. Som den äldste av de överlevande försedde Sheila polisen med information om

POLISERNA FÖRBRYLLADES AV DET MENINGSLÖSA SLAKTANDET, MEN FBI UTVECKLADE EN ÖVERTYGANDE TEORI.

sin mor, bror och syster. Förutom att hon var fysiskt frånvarande berättade Sheila att hon inte sett Tina heller kvällen innan och hon hade förmodat att hon var ute och lekte med kompisar. En skolåda som Tina hade för olika läxor saknades också från stuga 28. Hon var särskilt förtjust i denna låda. En röd nylonjacka och ett par skor saknades också.

Polisen ägnade 4 000 timmar och åtta utredare åt att lösa fallet. Men mysteriet bara fördjupades. Ingen misstänkt kunde kopplas till något visst tänkbart scenario. Avsaknaden av ett tydligt motiv, inga tecken på att någon skulle brutit sig in och Tinas försvinnande gjorde att myndigheterna gick bet. Den banbrytande beteendevetenskapliga enheten vid FBI kastade in deras något överraskande version. John Douglas tog också fram en gärningsmannaprofil, men han förblev försiktig vad gäller trovärdigheten i scenariots sanningshalt.

Douglas noterade också att Dana Wingate hade det besvärligt hemma, bodde hos fosterföräldrar och var känd för att ha gjort inbrott och uppvisade ett antisocialt beteende.

Wingate hade också en förkärlek för grymhet mot djur. Douglas drog slutsatsen att det därför var troligt att han kände kriminella element i Plumas län och var involverad i illegala aktiviteter.

Vad brottsplatsen beträffar ansåg han att morden inte var överlagda. Han drog den slutsatsen av de material och vapen som

använts i mordet (en köttkniv, en hammare och material för att binda som kom från hemmet).

Douglas uteslöt heller inte idén att det skulle röra sig om en ensam förövare. Men han måste ha varit oerhört stark.

Den stora överraskningen i den fem sidor långa rapporten är att Douglas föreslog att Tina hade spelat en nyckelroll i brottet. Han hävdade också att Glenna och John Sharp kände mördaren. Glenna hade täckts över med en filt från sin säng. Det är helt klart en ovanlig detalj, men något som Douglas tror var avgörande för att kunna tolka händelsen. Varför dölja kroppen? Är det frågan om någon sorts ånger? Att visa respekt för att någon skulle kunna bli upprörd över att se kroppen? Douglas kände på sig att brottet hade begåtts av en man som på något sett hade något att göra med Tina Sharp och som av skruvad kärlek och känsla av förpliktelse gentemot barnet mördade Glenna, John och även Dana, som råkade befinna sig på fel plats vid fel tid.

VEM TROR DU GJORDE DET?

VILKA ÄR DE HUVUDMISSTÄNKTA? FALLET FÖRBLIR OLÖST, MEN BEVISEN PEKAR MOT NÅGRA FÅ MISSTÄNKTA ...

MARTIN SMARTT

JOHN BOUBEDE

Polisen offentliggjorde denna teckning av de två män de ville få tag i.

Boubede var nyinflyttad i stugbyn och bodde hemma hos Smartt. Han hade en lång rad fällande domar bakom sig. Han förhördes och släpptes, lämnade staden och drog vidare till Oregon. Var han på dåligt humör mordkvällen efter att Glenna hade avvisat hans sällskap?

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? JOEL WALKER LIPSEY

Vietnam-veteranen som lätt kunde En specialpedagog vid Tinas skola ABOVE A gas station attendant served a få ”1942 tan Chrysler with a woman in dark clothing and a man in his 30s inside vredesutbrott ochcoupe” bodde granne som undervisade Tina deltid. Joel med familjen Sharp och inte hade Lipsey hade foton på Tina på sitt ett starkt alibi vid mordnatten kom skrivbord och hemma. Han var att bli huvudmisstänkt. Han flyttade också dömd för incest, gällande senare till Oregon och dog år 2006. oanständigheter med ett 14-årigt Hans fru Marilyn sa att han var tjurig barn. Hans starka alibi innebar dock den kvällen och han hade inget att utredarna kunde utesluta honom starkt alibi vid centrala tidpunkter. som misstänkt.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

88 Mordmysterier_v2.indd 88

29.10.2018 15:06

MORDEN I STUGAN I SKOGEN

KEDDIE-MORDEN BETRAKTAS SOM ETT AV KALIFORNIENS STÖRSTA OLÖSTA FALL OCH ETT AV DE MEST FÖRBRYLLANDE. KANSKE UPPDAGAS ALDRIG SANNINGEN.

EFTERSPELET 37 ÅR SENARE, FORTSÄTTER FALLET ATT HEMSÖKA PLUMA. När sanningen om morden i stuga 28 den 11 april 1981 uteblev kom fallet att översvämmas av vilda historier om droghandel, maffia, lönnmördare, sexhandel och alla möjliga former av billiga ruskigheter. Det började som något högst verkligt, men kom snart att förvandlas till övernaturliga historier.

Spöken är den perfekta metaforen för ett hemsökt förgånget och snart skulle de som bodde i Plumas län och närliggande stad Quincy återge berättelser om spökliga händelser. Stuga nummer 28 kom att kallas ”Mordhuset” och ansågs vara hemsökt av poltergeists.

Tonåringar tyckte det var spännande att bryta sig in för att sen berätta för sina vänner om hur de hört spökaktiga röster eller sett andar. Scott Lawson, verkställande direktör för Plumas länsmuseum, berättade år 2001 för en reporter vid San Francisco Gate att ”det är århundradets deckargåta”.

Stugbyn Keddie Resort blev aldrig densamma efter den blodiga natten och föll långsamt samman. Inom loppet av ett år började folk att flytta från stugorna och ägarna la ut allt till försäljning. Utgångspriset var 1,8 miljoner dollar, men ingen visade intresse. Luffare började ockupera de övergivna stugorna och stället utvecklades till en spökstad. Det gjordes försök att återuppbygga området men det blev aldrig detsamma. År 2004 revs stuga 28 för gott, inte långt efter att en tidigare ägare berättat för pressen om hennes skräckfyllda upplevelse av att bo där. Vid ett tillfälle ville hon till och med få en andeutdrivning, exorcism, utförd i huset.

För Sheila Sharp och de andra som var direkt drabbade kom morden att plåga deras liv. Överlevande och släktingar till mördade drabbas av en fruktansvärd existentiell ångest: de försöker gå vidare, leva med smärtan så gott det går, men med minnena hela tiden i bakhuvudet. Precis som ett sår kan det vara sig och växa. Att lära sig att hantera allt detta är en stor emotionell utmaning. Vissa klarar det, andra misslyckas fatalt. Keddie-morden betraktas som ett av Kaliforniens största olösta fall och ett av de mest förbryllande. Kanske uppdagas aldrig sanningen.

Den en gång idylliska staden Keddie har för all framtid fläckats av detta brott och mysterierna som omgärdar det

© Ian Moores Graphics; Rebekka Hearl

både till och från festen vid Oakland Camp. Wingate hade här trotsat sina fosterföräldrar och brutit det löfte han gett dem. Hade de här träffat mördaren och fått lift hem med dem?

Vidare hade Martin Smartt, John Boubede och Marilyn Smarrt gått ut tillsammans till Back Door Bar, deras lokala ställe. Martin bad Marilyn att bjuda in Glenna så att hans kompis John skulle ha litet kvinnligt sällskap. Boubede hade intresserat sig för Glenna, men hon ville inte följa med vilket hon sa till Marilyn. Senare, även om Marilyn är ett något otillförlitligt vittne, berättade hon för polisen att detta hade gjort Marty och John irriterade och på dåligt humör.

Någon gång mellan klockan tio på kvällen och in på småtimmarna tog sig mördaren (eller mördarna) in i stuga 28, band fast Glenna, John och Dana med silvertejp och elsladdar, innan de högg och slog ihjäl dem med kniv och hammare. Glenna hade kvävts med en blå näsduk och sina trosor. De var nedtryckta långt in i munnen och svaljet. Hon hade bundits fast med två slags kablar, en brun och en svart. Vit tejp hade också använts för att binda hennes händer och vrister. Obduktionen och fotografier visade att ligaturen satt extremt hårt åt. Hon hade flera sår och köttsår i ansiktet, knivsår i halsen (struphuvudet var skadat) och kring bröstet, och tänder hade krossats. Hennes hemmaklänning var dränkt i blod. Hennes kropp låg intill Dana Wingates framför soffan.

John hittades närmast ytterdörren. Hans händer och fötter var bundna med samma slags tejp och sladd. En böjd köttkniv hittades precis intill hans kropp. Huvudet och kroppen hade fått te emot hårda slag och hjärnsubstans hade sipprat ut. Han var knivhuggen i halsen; den högra pulsådern, venen och struphuvudet hade skurits av och hans bröst hade också fått motstå hugg. Den högra sidan av skallbenet hade en fraktur.

Mordet på Dana skilde sig på flera sätt. Han var inte knivskuren utan hade dött av kvävning som resultat av strypningen. Precis som var fallet med de övriga var hans tänder skadade och hjärnsubstans hade runnit ut som följd av slag mot huvudet. När hans kropp hittades låg hans huvud på en soffkudde och hans armar och ben var inte fastbundna som de andras. En elsladd och maskeringstejp satt på vänsterarmen liksom på vänstra vristen på vandringskängorna, men de var inte fastbundna med den högra armen och vristen.

Hade Dana bistått förövarna med dödandet av Glenna och Johnny innan han själv dödades? Varför hade Glenna också täckts över med en filt från hennes säng? FBI fann denna detalj ytterst märklig. Till de överlevande familjemedlemmarnas stora chock menade FBI att Tina skulle kunnat varit del i eller bistått mördaren eller mördarna.

Med vad Keddie-morden beträffar så grumlas allt av brist på ett tydligt motiv och alla vilda teorier. Tina var därefter som uppslukad av jorden tills hennes kvarlevor (skallen och nedre käkbenet) hittades 1984. Detta gav dock alltför litet vägledning till en lösning och nidingsdådet kom att utvecklas till en urban myt, som delvis skulle inspirera till filmen från 2008, The Strangers.

89 Mordmysterier_v2.indd 89

29.10.2018 15:06

VEM DÖDADE CATHY CESNIK?

90 Mordmysterier_v2.indd 90

29.10.2018 15:06

MORDET PÅ EN NUNNA I BALTIMORE ÅR 1969 SKULLE FLERA DECENNIER SENARE BIDRA TILL ATT AVSLÖJA EN CHOCKERANDE SKANDAL OCH MÖRKLÄGGNING INOM KYRKAN. DEN STÖRSTA FRÅGAN ÄR DOCK ÄNNU OBESVARAD: VEM DÖDADE CATHY? AV MARTYN CONTERIO

G

eorge Brown och hans tio-årige son var ute i den bitande vintern för att testa ett nytt jaktgevär. De gick i riktning mot en stillsam plats, ett separat stycke mark närmare hundra meter från Monumental Avenue i Lansdowne i Baltimore, Maryland. När de kom fram till en kulle såg de något som låg övertäckt av snö. Det hade kunnat vara en skyltdocka, men det var det inte. Brown förstod direkt vad det var. Han och hans son traskade tillbaka genom skogen till närmaste hus och ringde polisen.

Det var den 3 januari 1970 som den förmultnade kroppen hittades. Kvarlevorna var från en ung kvinna, iförd marinblå kjol och vita sandaler. Hon låg på rygg och bar en blåfärgad vinterrock. Kjolen var uppryckt, vilket talade för ett sexbrott.

Strumpbyxor, en sko och hennes portmonnä låg någon meter ifrån henne. Offrets kvarlevor hade delvis ätits av vilda djur.

Eftersom det nyligen snöat fanns det inte heller några fotspår.

Trots isande temperatur denna dag hade det växlande kalla och milda vädret gjort att flugor hade lagt ägg och maskar hade utvecklats i hennes hals.

Syster Cathy Cesnik, en 26 år gammal nunna och gymnasielärare, försvann spårlöst den 7 november 1969. Det olösta mordet förblir ett öppet sår i staden Baltimore. Från 1970 till tidigt 1990-tal var fallet arkiverat som ett i mängden av tragiska och olösta mord. Staden hade gott om sådana, bara år 1969 uppgick antalet mord till 350. Ingen, varken familjen Cesnik eller de som skvallrade om brottet, kunde ana att Cathy Cesniks död skulle utvecklas till en thriller. Denna enskilda händelse skulle förgrenas och växa till en skandal som skulle definiera epoken: övergrepp inom katolska kyrkan och tusentals sexualbrott som begåtts av de män som skulle vara guds representanter på jorden och förebilder för den största dygden.

När dessa män avslöjades som sexuella rovdjur och sexistiska hycklare började Cathys tidigare elever vid Archbishop Keough Gymnasium att berätta. Historierna de berättade skakade Baltimore, som är en mycket katolsk stad med det äldsta katolska stiftet i USA. En teori om att Syster Cathy skulle ha mördats eftersom hon var påväg att avtäcka skandalen i sin fulla omfattning började utvecklas. Hon skulle därför stoppats för att inte kunna avslöja sanningen. Enligt elever vid Keough var Syster Cathy nunnan som visste för mycket. Vad hon kände till och vilka hennes planer var har med tiden blivit allt oklarare och har utvecklats till rena gissningar. Var hon en nunna med ett kall att ställa saker till rätta och därför blivit dödad eller var hon insyltad i personliga problem?

91 Mordmysterier_v2.indd 91

29.10.2018 15:06

DERAS HELGON MÖRDADES

Alla minns en fantastisk lärare eller en skräckinjagande lärare från sin skoltid. Klichén stämmer, oavsett om det rör sig om en inspirerande personlighet eller en tyrann. Cathy Cesnik har blivit, kanske också på grund av de tragiska händelserna, ihågkommen av tidigare elever vid Archbishop Keough med samma vördnad som ett helgon. Gemma Hoskins, som gick i spetsen för gräsrotskampanjen på Facebook om rättvisa för de drabbade barnen, reflekterade över Netflix dokumentär The Keepers: ”Catherine Cesnik är anledningen till att jag blev lärare. Jag betraktar henne än idag som den bästa läraren jag någonsin haft.”

Det här sättet att resonera och hylla är helt naturligt. Ett mord på en lärare minns sannolikt som en väldigt speciell och tragisk händelse i en elevs unga år. Det här mordet slog dessutom upp portarna till det groteska hyckleriet inom katolska kyrkan, den patriarkal dominansen i samhället och de fruktansvärda sexuella övergreppen av en tidigare studievägledare vid Keough, Joseph Maskell. Å ena sidan predikade kyrkan kärlek och guds förlösande ljus. Å andra sidan var den delaktig i brott mot sårbara flickor som hade fått höra att det var deras eget fel därför att de var slinkor, värdelösa horor och skamlösa slampor som förtjänade allt som de råkade ut för. De ondskefulla männen framställde sig själva som om de hade direktkontakt med gud, men det enda de gav utlopp för var deras egna drifter. De skulle inte ifrågasättas på många år.

När kyrkan till slut agerade gjorde de det genom att flytta prästerna från en församling till en annan eller skickade iväg dem på ”viloläger”. Det kan hända att mordet på Cathy inte har någonting med kyrkans brott eller Joseph Maskell att göra. Men hennes historia, hennes professionella gärning och hennes för tidiga död kommer för alltid att förknippas med detta.

När vi tänker på helgonförklarade nunnor är det två bilder från 1900-talet som vanligtvis dyker upp – en verklig och en fiktiv. Moder Theresa och Julie Andrews som Syster Maria i Robert Wises klassiker Sound Of Music. Före detta elever beskrev Syster Cathy som en enastående lärare med en varm utstrålning, som spelade gitarr, var tillgänglig, utstrålade positiv kraft och var vänligheten själv. En gång tog hon med hela klassen för att se Franco Zeffirellis Romeo och Julia,

för att de lättare skulle kunna förstå William Shakespeares klassiska tragedi.

Hon älskade att arbeta som lärare. Men älskade hon att vara nunna? Även om såväl de som kunde gå vidare efter erfarenheterna från Keough och före detta elever än idag hyllar henne så visste ingen någonting om hennes privatliv.

En av de få saker vi vet var att hon hade en vän, fader Gerry Koob, som hon åtrådde och höll på att utveckla en varaktig relation med, men arten av denna relation är något som diskuteras än idag.

OVAN Syster Cathy Cesnik var en popular och väl ansedd lärare och nunna i Baltimore.

OVAN TILL HÖGER Var Cathy på väg att avslöja sexuellt utnyttjande och förhållanden mellan präster och elever vid Archbishop Keough Gymnasium när hon dödades?

GICK UPP I RÖK

Fader Maskell bjöd in polismän till sitt kontor och bad dem hålla vakt medan de utnyttjade flickorna.

Vid tiden för sitt försvinnande arbetade Cathy inte längre på Keough. Höstterminen 1969 hade hon påbörjat ett nytt lärarjobb på Western Gymnasium. Varför slutade hon? Cathy hade också önskat, om hon hade tillåtits, att röra sig utanför klostermiljön och bära andra kläder. Det var därför hon valde att arbeta som offentligt anställd och samtidigt fortsätta sitt religiösa kall som nunna.

Dokumentären The Keepers bygger alldeles för mycket på personers minnen från tiden där vissa hågkomster sträcker sig 50 år tillbaka. En elev gick så långt som att hävda att Cathy var helt ur gängorna våren 1969, vilket skulle kunna förklara det miljöombyte hon bad om: ”Jag tyckte hon verkade stressad, kanske rent av på gränsen till ett nervöst sammanbrott. Hon var utmattad och extremt nervös, och var borta från mycket av undervisningen under vårterminen.” Är dessa hågkomster trovärdiga efter så många år? Kan en elev vid tiden haft förmågan att läsa av och förstå en lärares känsloliv och inre konflikter? Elever hävdar att de fortsatte att hälsa på Cathy i den lägenhet hon delade med sin kollega

92 Mordmysterier_v2.indd 92

29.10.2018 15:06

VEM DÖDADE CATHY CESNIK?

Helen Russell Phillips också efter att hon slutat på Keough.

De fortsatte att diskutera de brott som begicks på skolan, som de hävdar att hon kände till och var på väg att göra något åt.

I de här beskrivningarna framställs Syster Cathy som feministiskt medveten med ett stark engagemang för sina medsystrar. Ett anonymt vittne beskrev hur de gick till hennes lägenhet vid Carriage House och diskuterade sina erfarenheter, varpå Maskell och Fader Neil Magnus störtade in och hotade alla närvarande med en pistol. Följande dag mördades Cathy och dumpades ute skogen för att bli funnen först två månader senare.

Vad skulle Cathy kunnat göra annorlunda? Vem hade hon kunnat prata med om vad som hände på skolan? Hade hennes överordnade vid klostret kunna göra något? Eller ärkebiskopen? Det är svårt att tro att Cathys handlingar skulle kunnat få ett slut på allt. Det fungerade inte så.

Flera år senare sa Bud Roemer till Tom Nugent: ”Något var fel vid den katolska gymnasieskola där Cathy undervisade.

Det pågick en massa sexuella förbindelser mellan präster och elever. Kan du förstå vilken skandal, 1970, om detta hade tagits till domstol? Jäklar, det skulle verkligen kunnat spränga kyrkan i småbitar!”

Offren fick ingen upprättelse förrän tidigt 90-tal. Inte för att Cathy hade blivit mördad och berövad sitt liv när hon fortfarande hade så mycket att ge i sin roll som lärare.

Samhället hade förändras och kyrkans starka grepp över människors liv hade försvagats.

Det är fullt möjligt att Cathy hade tänkt ha ett ord med några ansvariga, men där hade det tagit stopp. Inget korthus hade raserats, oavsett om hon hade avlägsnats eller ej. Offren var tvungna att som vuxna själva ta itu med detta, vilket de kom att göra med flaggan av sitt mördade helgon i handen.

Cathy påbörjade sin utbildning till nunna år 1960 och började arbeta vid Archbishop Keough år 1965.

TEORIN OM ATT GRANNEN GJORDE DET Listan av misstänkta kopplade till mordet sträcker sig bortom Gerry Koob och Joseph Maskell. En granne till Cathy, Billy Schmidt, har av sina släktingar kallats för en möjlig förövare.

Schmidt bodde i en lägenhet på nedre bottenplan i Carriage House. Dottern drog sig till minnes ett bråk med modern när hennes far (Billys bror) ska ha sagt: ”Vill du veta varför jag dricker? Därför att vi dödade en kvinna och placerade henne bakom affären!”

Schmidts affär befann sig inte långt ifrån där Cathys kropp påträffades i Oak Park. Enligt familjen var Billy homosexuell och brukade inte hälsa på Cathy. Teorin saknar något egentligt motiv och baseras mest på skrönor inom familjen.

93 Mordmysterier_v2.indd 93

29.10.2018 15:06

UTREDNINGEN UTREDARNA HADE EN KROPP, MEN FÅ LEDTRÅDAR. KYRKAN BAD POLISEN ATT INTE GÅ VIDARE MED DEN HUVUDMISSTÄNKTE EFTERSOM HAN VAR EN PRÄST. Polisen hade hittat den döda nunnans kropp. Obduktionen visade att dödsorsaken var trubbigt våld. Ett slag mot halsområdet resulterade i kvävning. Ett sår på kraniet, som gjorde hål i skallen, ledde till hjärnblödning. Innehållet i hennes magsäck indikerade att hon dödades mellan 45 och 90 minuter efter att hon gått ut för att handla (hon lämnade lägenheten klockan halv åtta på kvällen).

Polisen försökte komma fram till varför Cathy hade dödats. De började intervjua möjliga misstänkta med förhoppningen att kunna ställa den ansvarige inför rätta.

Cathys försvinnande var en stor nyhet och Baltimores invånare var chockade. När hon hittades död blev chocken än större. Vem dödar en helig människa?

Alla poliser säger samma sak: tiden är polisutredningens största fiende och de första 24 timmarna är avgörande.

Kruxet här var att två månader hade gått innan man fann en kropp. Bud Roemer utvecklade en teori: Cathy hade kidnappats vid eller i närheten av köpcentret Edmundson Village, dödades varpå kroppen dumpades på platsen i Lansdowne där den senare hittades av en tillfällighet.

Roemers teori var övertygande och realistisk, om det inte vore för en märklig omständighet: Cathys gröna bil, en Ford Maverick från 1969.

Fader Koob och Fader Pete McKeon hade denna morgon tagit en tidig promenad längs med North Bend Road, utanför Cathys hus. Blott 15 meter från hyreshuset vid Carriage House träffade de på Cathys bil. Vad gjorde den där? Varför tog de två en promenad klockan fyra på morgonen? Hennes mördare hade knappast kört tillbaka fordonet till Cathys adress och lämnat den där så att någon kunde finna den – och hur skulle denne veta var hon bodde?

Om Roemers teori stämde skulle bilen befunnit sig långt ifrån brottsplatsen och Cathys hem. Denna besvärande omständighet underkände Roemers scenario. Inget opportunistiskt kryp på jakt efter en vacker ung kvinna att mörda tar bilen tillbaka till offrets hem – det hade gått mot alla intuitioner och varit direkt korkat. En granne som tömmer soporna eller rastar hunden runt kvarteret skulle

CATHYS FÖRSVINNANDE VAR EN STOR NYHET … NÄR HON HITTADES DÖD VAR CHOCKEN ÄNNU STÖRRE. VEM DÖDAR EN HELIG MÄNNISKA?

kunnat sett honom, och framför allt, känt igen honom. Men ingen hade sett någonting över huvud taget.

Kriminalaren Nick Giangrasso som ledde utredningen tills det att en annan patrull tog över efter upptäckten av kroppen, undrade om inte missdådaren var någon som Cathy kände personligen. Användes bilen för att avlägsna Cathys kropp och körde tillbaka dit hon bodde? Lera på hjulen tydde på det. Vem som än dödade henne måste ha känt henne. Att det inte fanns några tecken på kamp tyder också på det.

Den som först kom att misstänkas var Fader Gerry Koob, som tillsammans med McKeon och Syster Helen Russell Phillips fick varningsklockorna att börja ringa när poliserna rekonstruerade deras förehavanden under kvällen ifråga.

Det var något väldigt märkligt med det hela. Varför hade Russel Phillips ringt Fader Koob när Cathy inte kom hem till lägenheten? Han befann sig långt borta i en annan del av Maryland. Visst borde väl den första man ringer vara polisen?

Koob hämtades av polisen till ett förhör. Vad hade han haft för sig under natten ifråga? Koob och McKeon hade gått på bio för att se Easy Rider. Det är knappast den typ av film – en berättelse om två LSD-missbrukare och

94 Mordmysterier_v2.indd 94

29.10.2018 15:06

VEM DÖDADE CATHY CESNIK?

Poliskonstapel Bud Roemer sa till journalisten Tom Nugent: ”Varje mordutredare har ett fall som hemsöker denne under hela yrkeslivet, mitt är Cathy.”

FALSKA MINNEN FÖRTRÄNGDA ELLER FALSKA MINNEN ÄLSKAS AV FÖRFATTARE OCH FILMSKAPARE, MEN STUDIER VISAR ATT BÖCKERNA OCH FILMERNA HAR FEL.

Är föreställningen om förträngda minnen kontroversiell?

Idén om förträngning är central inom psykoanalytisk teori Professor Christopher French och är accepterad som ett har genomfört en mängd faktiskt fenomen av såväl folk studier där han fokuserat på i allmänhet som professionella kognitiva vanföreställningar och inom juridik och psykologi. hur den mänskliga hjärnan kan lura sig själv att minnas Idén om ett förträngt minne är händelser felaktigt. dock högst kontroversiell och det finns inget övertygande vetenskapligt bevis som stödjer detta psykoanalytiska konceptet.

Idén går ut på att om någon är med om något traumatiskt så sätts en automatisk psykologisk försvarsmekanism in som skjuter erfarenheterna bak in i det omedvetna. Minnet betraktas då inte som tillgängligt men, hävdas det, kan ibland återkallas, antingen spontant eller genom psykoterapi. Även om skönlitterära författare av naturliga skäl älskar denna idé förkastas den för det mesta av minnesforskare.

Kan människor helt återkalla förträngda minnen eller handlar det om något annat?

Det mesta talar för att traumatiska erfarenheter har större chans att bli ihågkomna än glömmas bort. Ett tydligt symptom på posttraumatisk stress är mycket riktigt oönskade minnesbilder från den traumatiska händelsen. När traumatiska minnen förefaller återkallade, antingen av sig själva eller genom terapi, är det mycket troligt att det faktiskt rör sig om falska minnen – det vill säga minnen av händelser som faktiskt aldrig inträffat.

Hur uppstår falska minnen?

Ett av de vanligaste sätten genom vilket falska minnen kan uppstå är när människor föreställer sig minnen som faktiskt aldrig inträffade och som ett resultat därav förväxlar minnet av den föreställda händelsen med minnet av en verklig händelse. Inte överraskande är människor med livlig fantasi mer mottagliga för falska minnen. Falska minnen kan också uppstå när människor försöker minnas något de drömt eller såg i en film eller läste i en bok och tar detta för något de själva upplevt.

BIO CHRISTOPHER FRENCH

Fader Maskell, till vänster, och Fader Magnus, till höger påstås vara de som arrangerade det sexuella utnyttjandet av flickorna.

95 Mordmysterier_v2.indd 95

29.10.2018 15:06

gräsrökande bikers som åker tvärs över USA – som man förväntar sig att två präster går för att se. Det är verkligen inte en film med bibliskt tema. Till en början föreföll alibit vara legitimt. Koob och McKeon backade varandra och det fanns ingen annan som kunde säga emot deras berättelse.

De kunde visa fram sina biobiljetter och hävdade att när de fick samtalet av syster Phillips befann sig i Annapolis (5 mil sydost om Baltimore och en halvtimme med bil från Carriage House).

Varken Giangrasso eller Roemer trodde på dem. Och var det inte en lite väl enkel förklaring för hur de hade upptäckt Cathys bil? Mordet på Cathy började nu att kopplas till katolska kyrkans vidsträckta makt, som innefattade maskopi med polisen då män med prästkrage kom att avskrivas från listan med misstänkta. Roemer bestämde sig för sätta litet mer press på Koob och undersökte hans relation med Cathy.

Varför hade Philips ringt honom? Tja, Koob hade en relation med Cathy (som han beskrev som rent platonsk och kysk) och deras vänskap betydde mycket.

När Roemer åkte ut till Manresa upptäckte han ett brev från Cathy till Koob, som vid Cathys försvinnande ännu inte nått prästen. Det slående med detta är att tonen är väldigt personlig: ”Jag ligger nedbäddad i sängen. Min ’cykel’ har äntligen kommit igång, tio dagar sen.” Hon avslutade med orden: ”Mitt hjärta värker av längtan efter dig.”

Brevet visar med pinsam tydlighet att Koob hade ljugit om deras relation. Detta var ett ångande hett kärleksbrev.

Cathy skrev till Koob bland annat om sina förhoppningar och drömmar: ”Jag måste säga till dig, jag vill ha dig hos mig. Jag vill ha barn med dig”. Breven får det att låta som om det handlar om betydligt mer än om några blyga ögonkast eller en kort förälskelse.

Koob var mycket obekväm med att blivit påkommen med att ha ljugit om sin relation med Cathy och om det öppet sexuella innehållet i Cathys brev. Meningen ”Jag vill ha dig i mig” i brevet avsåg knappast det andliga planet. De två hade redan avlagt sina löften som präst och nunna. Att ha ett sexuellt förhållande var ytterst förbjudet av kyrkan. Var det så att Cathy pressade Koob att överge sin Herre för henne?

Plågades de av sin lust för varandra? Såg de två sig som Baltimores Abelard och Heloise?

Roemer berättade för Tom Nugent att Koob hade medgivit att han hade haft sex med Cathy. Han berättade också att de hade träffats flera år tidigare, innan de gick vidare för att följa guds kall. Koob hade friat till Cathy, men hon hade avböjt. Hon var gift med Jesus Kristus, men mänsklig drift och längtan fortsatte att vinna över plikten.

Idag förnekar Koob att han och Cathy hade någon typ av sexuell relation. ”De grillade mig verkligen eftersom jag var en man som hon kände. Det var deras teori att hon hade dödats av någon som kände henne.” drar sig Koob till minnes i Netflix-dokumentären The Keepers. ”Jag var på inget sätt involverad i det och har aldrig varit inblandad i hennes försvinnande.”

I en nyhetsrapportering dagen efter försvinnandet berättade dock Peter McKeon för reportrarna att han inte hade kört från Annapolis med Koob, utan från sitt hem i Beltsville. Informationen är ytterst intressant eftersom den motsäger redogörelsen prästerna har vidhållit fram till idag.

Koob uppskattar helt klart inte slutsatsen att han skulle ha dolt någonting med sina uttalanden ...

CATHYS SISTA ÖGONBLICK CATHYS FÖRFLYTTNINGAR NATTEN HON DÖDADES VAR HELT NORMALA … TILLS HON MÖTTE SIN MÖRDARE.

VITTNE

SKRIKET

Mary Spence, då en ung flicka vid Keough, står sent på kvällen utanför en lärares hem (hon var kär i honom).

Läraren bodde blott ett kvarter från Cathy. Spence hör flera skrik (”en mans röst och smällar”) i riktning lägenheterna i Carriage House.

LEDTRÅD

CATHYS BIL

Ungefär klockan halv fem på morgonen hittas Cathys gröna Ford Maverick från 1969 olåst och parkerad invid hennes lägenhet av Koob and McKeon. Hjulen är leriga och en kvist sitter i ratten.

OVAN Cathy var mycket omtryckt av sina elever, som var rätt nära henne i ålder. Hon var djupt saknad när hon försvann.

96 Mordmysterier_v2.indd 96

29.10.2018 15:06

VEM DÖDADE CATHY CESNIK? HÄNDELSE TUREN TILL AFFÄREN Efter att löst in en check på 255 dollar i en bank i Catonsville inhandlar Cathy bullar på Muhly’s Bakery i köpcentret Edmundson Village. Det är mellan denna tur till köpcentret och färden hem som Cathy möter sin mördare.

HÄNDELSE

SAMTALET TILL FADER KOOB

Vid midnatt är Phillips oroad över att Syster Cathy inte kommit tillbaka hem till Carriage House. Men hon ringer inte polisen. Istället ringer hon Fader Gerald Koob, Cesniks vän med vilken hon hade en romantisk relation.

VITTNE

RUMSKOMPISEN

Russell Phillips pratar kort med Cathys rumskompis. Hon berättar om Cathys planer för kvällen: hon ska till banken och sen till juveleraren (hennes kusin hade precis förlovat sig och hon tänkte köpa en present).

HÄNDELSE

SAMTALET TILL POLISEN

Klockan ett på natten ringer Koob polisen och de anmäler att Cathy är försvunnen. En polis noterar detaljerna kring omständigheterna. Koob, Phillips och Pete McKeon samlas för bön kring köksbordet.

VITTNE

VITTNE PÅ PARKERINGSPLATSEN

Klockan halv nio på kvällen ser ett ögonvittne (en flygvärdinna) Cathy sitta i sin parkerade gröna Ford Maverick i byggnadens parkeringsplats (där hon hade en hyrd plats). Vittnet minns att det såg ut som om hon väntade på någon.

OFFER CATHY CESNIK Cathys kropp påträffades två månader efter att hon försvunnit. Platsen är avsides, mördaren måste ha haft mycket god kännedom om området.

97 Mordmysterier_v2.indd 97

29.10.2018 15:06

OVAN Joyce Malecki försvann fyra dagar efter Cathy. Hennes kropp återfanns två dagar senare.

HAN DOG ÅR 2001, MISSTÄNKT FÖR BÅDE SEXUALBROTTEN OCH FÖR ATT HA DÖDAT CATHY Prästen sattes flera gånger på prov med lögn­ detektor, men klarade att besvara alla frågor i förhören. Baltimores utredare lyckades dock inte få tag i några ögonvittnen som hade sett prästerna på biografen eller ätit middag ute efteråt.

Om Koobs berättelse om denna kväll var en film skulle den vara full med lösa trådar.

Men det gör honom inte nödvändigtvis till en mördare. Ett brott med anstrykning av passion, som dessutom involverar medbrottslingar är en smaskig historia, men polisen i Baltimore kunde inte finna någonting som kunde snärja honom.

Då gick kyrkans representanter in och varnade polisen. Antingen ställer ni honom inför rätta eller låter honom vara. Vid mitten av 1970-talet rann fallet ut i sanden utan att man kunnat finna några nya ledtrådar eller spår att följa.

Fader Joseph Maskell var en man som man intresserade sig för under den ursprungliga undersökningen. Han kände Cathy från deras gemensamma tid vid Archbishop Keough. Det skulle inte finnas något att gå på förrän 20 år senare då Maskells sexualbrott avslöjades efter att tidigare elever sa att Cathy kände till hur han hade utnyttjat unga flickor.

.

Men polisen ville ändå ta ett snack med Maskell redan då. Maskell var bara ett namn på listan att pricka av, men utredare Nick Giangrasso kände på sig att han var skyddad på något sätt från ett tätt sammansvuret samfund: från högre instanser inom Baltimores poliskår och ärkestiftet. ”När vi fick reda på att Maskells bror varit biträdande poliskommissarie, visste vi att vi hade problem”, förklarade Giangrasso.

Maskell var betydligt mer än bara vän med polisen, han var praktiskt taget en av grabbarna.

Han hängde med på patruller, arbetade som polisens egna pastor och kan mycket väl varit den som ledde en krets av pedofiler som involverade prästerskapet och de som svurit att skydda och tjäna.

Maskells bror Tommy hade skjutits i tjänsten, vilket gjort honom till en hjälte. Maskell hade på så sätt två buffertar, hans vänner inom polisen och hans vänner inom katolska kyrkan.

Liksom många andra präster från 60-talet fram till 90-talet var han helt skyddad från att bli misstänkt och åtalas. Även när hans vidriga handlingar avslöjades fortsatte kyrkan att kalla offren för lögnare med avsikt att förstöra livet för dessa goda män.

Vissa präster utstrålar vänlighet, men

Maskell utstrålade endast arrogans. Giangrasso berättade att han flera gånger på 70-talet försökte intervjua Maskell, men att det var omöjligt att få tag i honom. Han var alltid för upptagen med sina plikter och fanns aldrig på plats när han skulle. Trots sin lediga och öppna stil – ”ring när du får tid, grabben!” – var hans skuggtillvaro ett sätt att avleda uppmärksamhet och att hela tiden vara ett steg före. Han dog år 2001, fortfarande misstänkt både för sexualbrotten och för att ha dödat Cathy.

Var mordet ett brott utlöst av passion utfört av en man som slets mellan andlig extas och orgasmisk spänning? Var mordet kopplat till en krets som innefattade en välkänd präst som arrangerade sexuella aktiviteter? Fanns det en oidentifierad seriemördare?

Också andra unga kvinnor försvann nämligen i Baltimore under sent 60- och tidigt 70-tal.

Utredare kunde inte komma till klarhet med mordet på Cathy då och det är högst tveksamt om vi någonsin kommer att få ett svar. Vem dödade Catherine Cesnik? Endast gud vet.

98 Mordmysterier_v2.indd 98

29.10.2018 15:06

VEM DÖDADE CATHY CESNIK?

EFTERSPELET DNA-PROV HAR FRIAT EN PRÄST SOM MÅNGA LÄNGE TRODDE HADE MÖRDAT CATHY. var bara en liten del av det hela. Wehner var ett mycket övertygande, trovärdigt och tillförlitligt vittne. Men sättet som hon beskrev återvunna minnen – som i detalj återges i Netflix-serien The Keepers – framstår mer som ett berättarknep i en psykologisk thriller. Är det så att Wehner i själva verket lider av det så kallade falska minnes-syndromet? Psykologer är skeptiska gentemot idén om förträngda minnen, särskilt när de involverar en patient som återkallar dem under terapi eller under hypnos.

The Keepers är en episk, men bristfällig dokumentär som emellanåt misslyckas med att stå emot antaganden och tolkningar av en mängd vittnen och de som blir intervjuade om händelserna som inträffade för nästan 50 år sedan.

Om karaktärsmordet på Maskell kan rättfärdigas och bevisen mot honom är trovärdiga leder teorin om att han skulle mördat Cathy därför att hon var i slag med att anmäla honom och andra för att utnyttja elever sexuellt ner i en spiral av konspirationsteorier. Indicierna har placerats i det mönster vi väljer att vilja se. Maskell blir inte bara en galning som lurade på sårbara tonåringar utan en man som var så fokuserad på att dölja sina brott att han därför dödade Cathy Cesnik (och kanske även Joyce Malecki).

Diskussionen om Maskell som möjlig missdådare var så upphettad att hans kropp kom att tas upp från sin viloplats vid kyrkogården Holy Family för att i februari 2017 undersökas av Baltimores polis. I maj 2017 kunde Bode Cellmarks rättsmedicin i Lorton, Virginia, bekräfta att det inte fanns spår av dna som kunde koppla Maskell till spåren vid brottsplatsen. Dna-proverna placerades därefter i FBI:s databas och vidare efterforskningar har inte gett något mer resultat.

Trots den stora medie­ uppmärksamheten genom Netflixdokumentären och ytterligare aktivitet inom polisen sällar sig Maskell till andra tidigare misstänkta som nu befriats från misstanke (åtminstone för mordet).

Rättvisa för Cathy, Joyce Malecki och de andra offren återstår dock.

Kort innan hon försvann störtade Maskell och Magnus in när Cathy och en kvinnlig elev samtalade privat.

Mordmysterier_v2.indd 99

Man tror att Cathy kan ha känt sin mördare och att denne hade närmat sig henne efter att hon varit och handlat.

VEM TROR DU GJORDE DET?

VILKA ÄR DE HUVUDMISSTÄNKTA? FALLET FÖRBLIR OLÖST, MEN BEVISEN PEKAR MOT NÅGRA FÅ MISSTÄNKTA ...

PASTOR. A JOSEPH MASKELL Studievägledaren vid Archbishop Keough och pastorn bar på en mörk hemlighet. Det påstås att han under Cathys tid vid skolan skulle ha förgripit sig sexuellt på flickor vid skolan och även förmedlat dem vidare till andra. Han dog 2001 och hans kropp grävdes upp for dnaprov 2017. Än så länge har ingra matchningar kunnat göras.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? GERALD KOOB Jesuitprästen Gerald Koob var den första person man misstänkte i fallet.

Detta för att han och Cathy Cesnik hade en romantisk förbindelse (och hon hade tidigare avböjt ett frieri från honom). Han hade dock alibi och friades från misstankar. Koob och hans vän McKeon var de som hittade Cathys bil.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? BILLY SCHMIDT Billy Schmidts familj som bodde granne med Cathy noterade att han och hans bror Ronnie började bete sig misstänksamt efter att Cesnik försvann. Billys fru hittade vid ett tillfälle en skyltdocka klädd som nunna hängande från takbjälkarna på deras vind. Han begick självmord fem månader senare.

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG?

© Adrian Mann; Rebekka Hearl; Thinkstock

Mellan 1992 och 1994 ledde efter­ forskningar till historiska anklagelser om sexuellt utnyttjande vid skolan Archbishop Keough. Fallen kom dock att ha märkliga irrgångar och förgrena sig i ett nät av sammansvärjningar och teorier.

En sak föreföll helt uppenbar: kyrkan hade försökt att dölja brott begångna gentemot tidigare elever och skyddade en av prästerna från att åtalas.

Fram till nu var mordet på Cathy blott ett i raden av olösta brott som i decennier hade satt griller i huvudet på Baltimore-polisen. Då klev ett anonymt vittne fram som flera år senare skulle visa sig vara Jean Wehner, en före detta elev vid Keough. Hennes vittnesmål hade direkt explosivt innehåll och verkade kunna sätta dit Joseph Maskell för mordet på Cathy Cesnik.

Jean Wehner berättade att en dag vintern 1969 körde Maskell henne till platsen där Cathy senare hittades och visade henne den döda kroppen. Medan Wehner torkade bort maskar från den unga kvinnans ansikte (något polisen skulle skratta åt, men i rättsläkarens rapport står nämnt att det skulle funnits maskar i halsen) viskade prästen i hennes öra: ”Detta är vad som händer dem som pratar illa om folk.”

Sedan början av 2000-talet har den katolska kyrkans historia av övergrepp skakat kyrkan i dess grundvalar.

Efterspelet har varit gigantisk. Detta var en världsomspännande fråga och Keough

99 29.10.2018 15:06

Sir John Williams

Sir William Gull

JACK THE

RIPPER VAR JACK THE RIPPER EN RESPEKTERAD KIRURG MED KONTAKTER I SAMHÄLLETS TOPPSKIKT? DET ÄR EN KITTLANDE TANKE FÖR VÄRLDENS RIPPER-FANTASTER, MEN VERKLIGHETEN ÄR MER KOMPLICERAD ÄN SÅ.

E

n gentleman från överklassen med hög hatt, fladdrande kappa och med en doktorsväska från Gladstone i sin handskbeklädda hand. En vagn som dras av kolsvarta hästar skramlar fram på Whitechapels bakgator. Ljuset från stadens bleka gaslampor syns knappt genom den tjocka London-dimman. ”Gentleman Jack” står böjd över en prostituerad kvinna i en mörk gränd där ingen vågar passera.

Knivens egg blänker till och skär igenom varm hud, muskler och inälvor ...

Jack the Ripper-stereotyper finns det gott om i populärkulturen: i serier, filmer, böcker, tv-program och till och med i datorspel och memes. Historien om Jack the Ripper är den perfekta ”vem gjorde det”-gåtan. Bristen på bevis har lett till mer än ett århundrade av spekulationer, allt från rimliga förklaringar till rent nonsens. Sir William Gull har blivit den mest populära bilden av den mytologiska Jack. Men de senaste åren har en annan viktoriansk kändis dykt upp på arenan, nämligen sir John Williams. När Whitechapel Jack framställdes som en överklasskirurg med

direkta kopplingar till adel och kungahus blev reaktionerna i det klassmedvetna Storbritannien starka. Samtidigt krympte det komplicerade mysteriet till en ganska simpel och melodramatisk historia.

Den ikoniska bilden av ”mannen med svart väska” kommer från början från ett vittnesmål i samband med mordet på Elizabeth Stride på Berners Street. Fanny Mortimer kom till polisstationen på Leman Street och beskrev ”en ung man med en blank svart väska som snabbt gick nedför gatan från Commercial Road”. Det skulle senare visa sig att mannen hon såg var Leon Goldstein, en medlem i International Working Men’s Club, som låg precis vid brottsplatsen där Stride hittades med uppskuren hals. Goldstein var bara på väg hem efter en kort rast på ett café på Spectacle Alley.

Beskrivningen av Goldstein snappades upp av tidningarna och hans signalement mixades ihop med en cocktail av lösa rykten och tidiga polisrapporters beskrivningar. Till slut var den allmänna uppfattningen att Jack the Ripper var en läkare som var ”hooked på horor”.

100 Mordmysterier_v2.indd 100

29.10.2018 15:06

101 Mordmysterier_v2.indd 101

29.10.2018 15:07

Psycho-kirurger?

Sir John Williams (1840 -1926) och sir William Gull (1816 -1890) var respekterade samhällsmedborgare i det viktorianska Storbritannien. De var båda livläkare till drottning Victoria och hennes familj, samt räknades som de allra främsta inom sina respektive fält. Tanken att någon av dem skulle vara gärningsmannen är ganska ogrundad, och säger samtidigt mycket om varför så mycket av ”ripperologin” är rent nonsens.

Williams är ett relativt nytt namn inom Jack the Ripperforskningen. Han dök upp först 2005 i boken ”Uncle Jack”, skriven av Tony Williams och Humphrey Price. Enligt boken började det med att en avlägsen familjemedlem spekulerade i om den gamla släktingen hade något med morden att göra, efter att ha funnit ett gammalt brev. I brevet togs både Whitechapel och datumet 8:e september upp, då Williams tvingades ställa in en middag. Det var samma datum som Annie Chapmans misshandlade lik hittades. Man fann också en skalpell och ett dokument som innehöll uppgifter om en abort som utförts på en ”Mary Anne Nichols” (Williams var förlossningsläkare och specialist på kvinnosjukdomar).

Författarna målade upp bilden av en galen läkare som skar ihjäl prostituerade, men inte på grund av sadistiska sexfantasier som man kanske skulle kunna tro. Enligt författarna ville han istället studera de ”fallna kvinnornas” livmödrar för att kunna bota sin infertila fru. John/Jack slutade efter mordet på Mary Kelly då han fick ett nervöst sammanbrott, hävdar författarna.

Under 2013 publicerades det bara en bok i ämnet.

Författaren Antonia Aleksandr, som hävdar att hon är släkt med Jack the Rippers femte offer Mary Kelly, höll med om att John Williams var seriemördaren från Whitechapel. Hennes

teori baserades på en medaljong av okänd härkomst, vars innehåll starkt tyder på att det fanns en romantisk koppling mellan Kelly och sir John Williams. Inga av påståendena i boken har bekräftats. Det har heller inte kommit fram några bevis för att författaren är släkt med stackars Mary Kelly.

En seglivad myt

Sir William Gull trädde motvilligt in på scenen på 1970-talet, då flera driftiga författare såg sin chans att tjäna en slant på den konspiratoriska stämningen. Ramberättelsen byggdes då runt en spritt språngande galen medlem av kungafamiljen och frimurarna.

I den här versionen mördades de fem offren i Whitechapel för att de visste för mycket om doktor Gulls patient, den svårt sinnessjuka prins Albert, och hans svaghet för medelålders prostituerade kvinnor på samhällets botten.

Teorin lanserades 1973 i en sex avsnitt lång dokumentärserie på BBC. Journalisten Stephen Knight följde upp serien med boken ”Final Solution”, ett verk som mer än någonsin etablerade bilden av Jack the Ripper som en man med vänner i samhällets övre skikt.

Boken inspirerade i sin tur till en serieroman, en miniserie med Michael Caine i huvudrollen (1998) och en Hollywoodfilm med Johnny Depp (2001). Stephen Knights bok hjälpte till att skapa den mest seglivade Ripper-myten hittills, så berättarkonsten var det inget fel på. Men när det gäller rena fakta är ”Final Solution” i stort sett bara fantasier.

1800-talets dokument, tidningar och biografier innehåller inga misstankar om att någon av de två männen skulle ha något med Whitechapel-morden att göra. Gull och Williams var framstående läkare och det var svårt att tro att de skulle dölja sin kirurgiska precision genom att lemlästa sina offer. Hanteringen av kropparna tyder istället på att Jack drevs av en morbid, rasande

De Kanoniska Fem

AV DE ELVA MORDEN I WHITECHAPEL STOD FEM FALL UT LITE EXTRA ...

Av de elva morden som begicks i Whitechapel 1888 var det fem fall som stod ut lite extra. ”Ripperologerna” är överens om att de här fem kvinnorna mördades av samma person, medan sambanden mellan de andra sex fallen är mindre tydliga. Morden på de fem kvinnorna har en hel del gemensamt. Brotten begicks nattetid, i samma område och inom en kort tidsram.

Det var också tydligt att gärningsmannen använde allt mer våld. Även tillvägagångssättet vid morden knyter fallen till varandra. Alla offer – med ett undantag som bekräftar regeln – saknade ett eller två organ. Gissningsvis blev Jack störd av en förbipasserande och hann inte skända Mary Ann Nichols kropp. Att komma till slutsatsen att det måste ha varit en kirurg som lemlästade kvinnorna är att dra indicierna för långt. Ett sånt antagande vilar på väldigt begränsad kunskap om hur en kirurg faktiskt arbetar. Behandlingen av kropparna beskrevs som ”slakt”, vilket många experter på området tog avstånd från – av respekt mot slaktarna.

Mary Ann Nichols

Annie Chapman

Nichols sågs sista gången vid liv klockan 02:30 i korsningen Whitechapel Road-Osborne Street. Hon hittades cirka 03:40 på Buck’s Row av den förbipasserande arbetaren Charles Cross.

Chapman hittades vid trapporna till bakgården på Hanbury Street 29 i Spitalfields. Hon hade ett djupt sår i halsen, kroppen hade skurits upp och hennes livmoder saknades.

ÅLDER: 43 MÖRDAD: 31/08/1888

ÅLDER: 47 MÖRDAD: 08/09/1888

102 Mordmysterier_v2.indd 102

29.10.2018 15:07

JACK THE RIPPER

Han var på jakt efter midnatt, och bara på helgerna och under högtider. det talar för att han jobbade på vanliga arbetstider, mellan måndag och fredag, och mördade på fritiden.

Elizabeth Stride ÅLDER: 44 MÖRDAD: 30/09/1888

Stride upptäcktes av Louis Diemschutz i Dutfield’s Yard på Berner Street. Kroppen var fortfarande varm, något som fick polisen att tro att Diemschutz kan ha stört mördaren.

Catherine Eddowes ÅLDER: 46 MÖRDAD: 30/09/1888

Eddowes tillbringade kvällen i arresten på Bishopgate polisstation. Hon mötte Jack the Ripper efter att hon släppts fri.

Det skändade liket hittades på Mitre Square runt klockan 01:45.

OVAN Mitre Square i London där prostituerade Catherine Eddowes mördades av Jack the Ripper den 30:e september år 1888.

Mary Kelly

ÅLDER: 25, MÖRDAD 09/11/1888

Det blodigaste av morden. Kroppen var i ett fruktansvärt skick, mycket värre än Eddowes, och hittades av en lånindrivare som knackade på Miller’s Court 13 en regning novembermorgon.

103 103 Mordmysterier_v2.indd 103

29.10.2018 15:07

f

lust att fullständigt massakrera kropparna. Jack var troligtvis en man som hatade kvinnor. Det är självklart så att om en av de två läkarna faktiskt var mördaren, betyder det att den andra måste ha varit oskyldig.

En ny teori ser dagens ljus

Idén om att det fanns en koppling mellan Whitechapelmorden och en sinnessjuk läkare har florerat ända sedan nummer två av de fem mest uppmärksammade morden uppdagades. Doktor George Bagster Phillips, rättsläkare vid Whitechapel-polisens avdelning H, antog att gärningsmannen hade kunskaper om anatomi. Då blev frågan: ”Om han förstod sig på anatomi, hade han då också kunskaper i kirurgi?”

Han studerade Annie Chapmans sår och lade märke till hur organen hade skurits ut. Han tog särskild notis om snittytorna och skärmetoder, och blev lätt imponerad: ”Tittar man närmare på hur organen har tagits ut är det tydligt mördaren förstod sig på anatomi. Kniven som användes var ingen vanlig kniv, utan påminner mer om en liten amputationskniv eller skarpslipad slaktkniv, smal och tunn med ett blad på mellan 15 och 20 centimeter.”

Efter obduktionen av Catherine Eddowes skrev polisinspektör Swanson en rapport med förslag på olika yrkesgrupper som kunde spegla mördarens kunskaper: ”De medicinska bevisen pekar på att mordet kan ha utförts av en jägare, slaktare/styckare, kirurgistudent eller en kvalificerad kirurg.” Det enda som saknades på den listan var väl bagare och tändsticksmakare ...

Huvudanledningen till att bilden av Jack som en ”galen läkare” blev så populär var just att han avlägsnade kroppsdelar, och måste ha gjort det i ljusets hastighet. På Whitechapel Road ligger också Royal London Hospital där mängder av läkare, medicinstudenter och andra som var duktiga med kniv höll till. Därför är det inte helt svårt att tänka sig att Jack hade kopplingar till sjukhuset, kanske ägnade han dagarna åt att ta hand om sår och trösta patienter.

Om vi tittar på samtliga bevis; brottsplattsundersökningarna, obduktionsrapporterna och dödsattesterna – talar de för eller emot att Jack var en sinnessjuk läkare? Även om vi kan och bör utgå från att gärningsmannen hade vissa kunskaper i anatomi är det inget som tyder på att han var ordentligt utbildad i ämnet. Tvärtom. Angreppens våldsamma karaktär och hur lemlästningen gjordes talar snarare för att vi har att göra med en sinnessjuk man med en bra knivsamling. Han måste också ha varit modig (eller dumdristig) nog att vilja anfalla kvinnor på starkt trafikerade gator, och dessutom plundra liken på troféer.

Jack kan helt enkelt ha lärt sig om människokroppen medan han mördade. Dåden blev allt mer brutala och våldet kulminerade i mordet på Mary Kelly. Mary Kelly räknas som det sista av de fem mest uppmärksammade offren. Efter hennes död hade Jack dessutom möjligheten att tillbringa flera timmar med hennes döda kropp.

Francis Camps, expert i patologi och senare sakkunnig i fallet med de tio morden på Rillington Place 10, uttalade sig bestämt om att Jack the Ripper inte kunde hantera en kniv: ”Det här är inte en professionell kirurgs verk. Om en kirurg hade opererat på det här sättet hade han omedelbart blivit utkastad ur läkarsamfundet”.

Doktor Thomas Bond, en annan medicinsk auktoritet i det viktorianska samhället, granskade bevismaterialet och höll med om att det inte fanns några kopplingar till läkaryrket.

Flera av hans kollegor höll inte med men även om Bond misstog sig på flera punkter (till exempel var Mary Kelly inte naken när hon hittades) vägde hans utlåtande tungt. Han var

Mary Kelly: en skändad kropp

EN KIRURG SKULLE LÄMNAT ETT ORDNAT LIK, ÄVEN OM HAN VAR GALEN.

Mage

Med hjälp av två rena snitt i buken kan en kirurg skapa två hudkanter och enkelt få tillgång till de flesta av Marys inre organ. En kirurg hade skapat ett stort och ordnat tomrum i kroppen.

Ben

Amputation var vanligt på 1800-talet.

En kirurg skulle ha använt en lång amputationskniv för att ta bort köttet från benet och låta leden ligga bar.

Inälvor

Med hjälp av ett skjutmått eller liknande kunde bukväggarna hållas öppna medan tarmarna lyftes ut och skars av i båda ändar.

inte bara en uppblåst snobb som satt i sitt elfenbenstorn och vräkte ur sig pseudovetenskap över sina fattiga och mindre kunniga undersåtar i Witechapel. Nej, Bond visste vad han gjorde och han blev en av de första i världen att skapa en gärningsmannaprofil på Jack the Ripper.

Bond började arbeta med fallet ett par veckor innan Kelly-mordet på Miller’s Court, den 8 november 1888.

Detta efter direkta order från polischefen Robert Anderson.

Doktor Bond kom fram till att Jack måste vara en ”kall och orädd man”, men att han saknade expertkunskaper: ”Varje fall visar att lemlästningarna har utförts av en person utan vetenskaplig eller anatomisk kunskap. Enligt mig är han inte ens kvalificerad nog att arbeta som slaktare eller liknande där man hanterar och skär i döda djurkroppar.”

Doktor Phillips ansåg däremot att Jack visste vad han höll på med. ”Det finns mycket som tyder på det. Mitt bestämda intryck är att mördarens kompetens inte märks för att han var tvungen att arbeta snabbt.”

Doktor Brown, som undersökte Catherine Eddowes efter hennes död, trodde också att mördaren var duktig på anatomi (trots att både ansikte och kropp var helt förstörda), men ville inte dra det så långt att kalla det kirurgisk kompetens. Han ansåg att styckare hade kunnat göra det som Jack gjorde.

Brown trodde att Eddowes njure avlägsnats med vilje, men hans kollegor var inte lika säkra. Doktor Sequera, som också var på plats under obduktionen, blev intervjuad av tidningen

Det vi

med stor säkerhet vet är att han inte var en sådan man som spenderade nätterna på tarvliga pensionat.

104 Mordmysterier_v2.indd 104

29.10.2018 15:07

JACK THE RIPPER Bröst

Två jämna, cirkulära snitts med skalpell var allt kirurgen lämnade efter sig när offrets bröst togs bort.

Hjärta

I dag använder man nyckelhålskirurgi för att nå hjärtat, men i viktoriansk tid var man tvungen att såga igenom bröstbenet med en kirurgisk bensåg.

Så gick det inte till med Mary Kelly.

Hennes hjärta togs ut via undersidan av revbenen.

Star och fick frågan om gärningsmannen var expert på området: ”Nej, han är inte specialist, men han är inte helt ovan vid att hantera en kniv”, var svaret.

Profil av en galning

Jack the Ripper var en fantom. En gast utan ansikte. Han kan ha varit vem som helst. Vi vet nästan ingenting om honom som person. Det vi med stor säkerhet vet är att han inte var en arbetarklassman som jobbade hårt i fabriken och spenderade kvällarna på tarvliga pensionat. Han kom inte från det samhällsskiktet.

Jack the Ripper kunde komma och gå utan att dra till sig särskilt mycket uppmärksamhet från familj eller grannar (han hade offrens blod på sina händer och kläder). Han var på jakt efter midnatt och bara på helgerna och under högtider. Det talar för att han jobbade på normala arbetstider, från måndag till fredag och begick mord på fritiden. Med tanke på valet av brottsplatser och hans förmåga att röra sig runt i Whitechapel utan att bli upptäckt, tyder mycket på att han hade bott länge i distriktet. Han spelade ett högt spel, men var expert på att gardera sig och lyckades vinna varje gång.

Hur många gånger gick han förbi poliser på patrull som inte tog någon notis om honom? Blev han förhörd av polisen under de noggranna och grundliga efterforskningarna och

Halsen

En kirurg hade försiktigt lagt sitt snitt över halsen för att komma åt luftröret, kanske i en trakeostomi.

Kellys hals blev istället brutalt avskuren ned till benet, med hetsiga och våldsamma rörelser.

Ansikte

Kellys ansikte var totalt förstört, någonting helt annat än en kirurgs metodiska snitt.

Ansiktsdragen skulle ha tagits bort med precisa skalpellsnitt.

dörr-till-dörr-utfrågningarna? Troligen lade han märke till all uppståndelse i pressen och valde att återvända till brottsplatserna för att återuppleva sina tidigare triumfer. Seriemördare njuter av att kunna orsaka problem och sedan spela rollen som indignerad och upprörd samhällsmedborgare: ”Vem kan ha gjort något så fruktansvärt? Det är hemskt!”

Det producerades en tv-dokumentär inför 100-årsjubileet av Whitechapel-morden där profileringsexperten John Douglas från FBI:s Behavioural Sciences Unit tog sig an Jack the Ripper. Trots att han uppfattade det som att Jack måste ha haft ”viss anatomisk kunskap”, så fanns det i hans ögon ingen anledning att slå fast att mördaren var medicinstudent eller kirurg.

Organen togs ut under den rituella delen av morden.

Orsaken är inte klar, men det är vanligt att seriemördare tar med sig troféer eller souvenirer från sina offer. Om ”Från Helvetet”-brevet och delen av den njure som skickades till medborgargardets ledare George Lusk var autentiska, så var Jack troligen kannibal. ”I send you half the Kidne I took from one women prasarved it for you. Tother piece I fried and ate it was very nise.” Översatt: ”Jag har skickat ena halvan av den njure jag tog från en kvinna sparade den åt dig. Andra halvan stekte jag och åt upp den var väldigt god.”

Han

träffade dem, mördade dem och lät de lemlästade kropparna ligga tills någon hittade dem.

105 105 Mordmysterier_v2.indd 105

29.10.2018 15:07

Så gick han till angrepp

Whitechapel var på drottning Victorias tid fullt av liv både natt och dag. Det låg värdshus i varje gatuhörn, som hade öppet dygnet runt. Vagnskuskar och försäljare vid marknadsbodarna var uppe långt före dagens första ljus. Medan de gjorde sig redo för en ny dag av prutande och vägning av varor var det dags för andra att vända hemåt från torgen i huvudstaden och Essex med utsålda lager. Jack kan ha tillbringat kvällarna på någon av de lokala pubarna, precis som hans offer brukade göra. Kanske en öl för att fukta strupen. Lite starksprit för att bygga upp modet. Han kan ha suttit där, diskret spejande i den svagt belysta lokalen. Han kan ha valt ut kvinnorna som skulle bli hans nästa offer.

Det enda vi med säkerhet vet är att han mötte kvinnorna, mördade dem och lät de skändade kropparna ligga tills någon hittade dem. Tre av de ”kanoniska fem” offren hittades av arbetare som var på väg till eller från jobbet. Mary Kelly hittades av hyresindrivaren Thomas Bowyer, medan poliskonstapel Edward Watkins fann Catherine Eddowes lik.

Jack behövde inte anstränga sig för att hitta sina favoritoffer – prostituerade kvinnor. De fanns överallt. De närmade sig antagligen honom först. Ständigt berusade och med konstant behov av pengar var de villiga att gå till mörka gränder eller sjaskiga pensionatsängar för att tjäna sitt uppehälle. Det faktum att Jack the Ripper härjade i stadsdelen fick inte gå ut över affärerna, något som säger mycket om de här kvinnornas desperata situation.

Jack kan mycket väl ha framstått som snäll och charmig i mötet med de här kvinnorna, som säkert inte var så vana vid ett sånt bemötande. George Hutchinson, ett vittne som uppgav sig vara en vän till Kelly, kan ha bevittnat hur mördaren närmade sig sina offer. Hutchinson berättade för polisinspektör Abberline om en gentleman som enligt honom träffade Kelly på Thrawl Street bara några timmar före hennes död: Den välklädda mannen ska ha rört vid hennes axel, de utväxlade några ord och leenden och satte sedan kursen mot hennes rum på Miller’s Court. Hutchinson hörde mannen säga: ”Du kommer att klara det fint, för vad har jag sagt?” Då Hutchinson passerade ska mannen ha sänkt huvudet, som för att undvika att bli igenkänd, och gav honom en sur blick. Abberline menade att vittnesmålet var trovärdigt, men senare ripper-forskare är betydligt mer skeptiska till berättelsens sanningsgrad.

Varje mord var ett blixtangrepp, menar FBI:s John Douglas. Mördaren slog till så snabbt att offret aldrig hade någon chans. Föreställ dig ett överraskande angrepp från en vithaj – skrämmande och kraftfullt. Offren hade antagligen druckit eller tagit droger. Ingen av dem skulle haft en chans att kämpa emot. Jack valde de hjälplösa offren. Ingen hörde deras rop på hjälp och det var omöjligt att slå tillbaka. Efter att offren hade dött lade Jack ned dem på gatan och satte igång med sina bisarra handlingar ...

I fallet med Elizabeth Stride slängdes offret i backen med stor kraft, och sedan skars halsen upp. Det är viktigt att nämna att en del tvivlar på att det här mordet begicks av Jack då hon inte kvävdes till döds.

Mary Ann Nichols hade allvarliga skador på huden i ansiktet. Två blåmärken sträckte ut sig på båda sidor om underkäken. Doktor Rees Ralph Llewellyn som gjorde obduktionen ansåg att de berodde på tryckskador. Liknande skador hittades på Annie Chapmans kropp, med färska

106 Mordmysterier_v2.indd 106

blödningar på nedre delen av käken, huvudet, nacken och på kinderna. Doktor Philips ansåg att hon i alla fall i viss utsträckning hade blivit strypt. Chapmans tunga var svullen och hade tryckts framåt, något som förstärkte teorin om strypning ytterligare.

Av alla de mord som Jack the Ripper stod bakom är mordet på Catherine Eddowes det mest dokumenterade.

Trots att doktor Brown kommit fram till att såret i halsen gjordes med en 15-20 centimeter lång kniv, talade de små mängderna blod och bristen på försvarsrelaterade skador för att hon kvävdes till döds. Inte heller Eddowes hade några vittnen som hört skrik eller rop på hjälp. En vaktmästare som städade golvet i en byggnad precis invid brottsplatsen berättade för polisen att han inte hade hört något konstigt under mordnatten.

Om Catherine Eddowes hade dött av ett knivhugg hade blodet sprutat ut i pulserande strålar och färgat framsidan av hennes kläder röda. Istället rann blodet ut ur halsen, ned på den lutande trottoaren och in i klänningslivet på ryggen. .

Mysteriet med mordvapnet

Vad för slags kniv använde Jack the Ripper? Ingenting i rapporterna talar för att han har använt några faktiska medicinska verktyg, bara skarpa knivar som användes med ordentlig kraft och en vilja att orsaka stor skada. Det är troligt att Jack använde olika vapen för morden, och han kan enkelt ha köpt alla möjliga sorters vapen från handelsbodarna som stod utplacerade längst med hela Londons östra sida.

Det enda spåret vi vet att Jack the Ripper lämnade efter sig var en bit av Catherine Eddowes förkläde.

Tygbiten, som var nedfläckad av blod och avföring, hittades av konstapel Alfred Long i hallen till Wentworth Model Dwellings nr. 108-119 på Goulston Street vid Whitechapel High Street, 30 september klockan 02:55. På murväggen vid platsen där tygbiten hittades hade någon skrivit: ”The Juwes are The men That Will not Be Blamed for nothing.” Översatt: ”Judar är människor som inte får skulden för något.”

Meddelandet med de direkta referenserna till Jack the Ripper har aldrig fått en ordentlig förklaring. Skrevs den antisemitiska graffittin av en lokal judehatare som ville att den redan spända situationen skulle leda till en hatstorm mot judar? Eller var det självaste Jack som skrev meddelandet för att reta polisen och lägga skapa ännu mer förvirring och oro på stadens gator?

Man skulle tro att experterna inom anatomi och medicin skulle känna igen märken från redskap som de använder varje dag, och därför kunna ge en förklaring till vilket mordvapen Jack föredrog. Det gjorde de inte. Dr. Brown nämnde bara att vapnet var ”en vass kniv” som måste ha varit ”minst 15 centimeter lång”. Efter mordet på Martha Tabram - ett möjligt Ripper-offer - kom en ny hypotes om att mordvapnet var en bajonett. Vissa menade att det kunde vara en fickkniv, medan andra beskrev mordvapnet som en ”kniv med kraftig egg”. Obducenten i fallet med Mary Ann Nichols, dr.

Llewellyn, hävdade att även en måttligt skarp kniv kunde orsaka skadorna. Dr. Phillips sa att vapnet i Ann Chapmanfallet var okänt för en kirurg.

Det är mycket troligt att Jack bytte vapen mellan morden.

OVAN ”From Hell”-brevet skickades till George Lusk, ledaren för Whitechapel Vigilance Committee, tillsammans med en halv njure.

Brevet signerades: ”Fånga mig när du kan, Mishter Lusk”.

HÖGER En viktoriansk kirurg hade otroligt skarpa knivar och andra redskap till sitt förfogande. Då morden begicks trodde många att Ripper var medicinskt kunnig.

29.10.2018 15:07

JACK THE RIPPER

Bevismaterialet

TROR DU INTE PÅ ATT JACK THE RIPPER VAR KIRURG? VI HAR PRATAT MED EN EXPERT SOM REDER UT RIPPER-TEORIN EN GÅNG FÖR ALLA.

Tror du Jack the Ripper med att mördaren CARLA VALENTINE förstod sig på den lärde sig mer om mänskliga anatomin? mänsklig anatomi Som assisterande teknisk kurator vid – Personligen tror efter varje mord?

Bart’s Pathology jag inte det. Efter att Det verkar som att Museum jobbar Carla ha sett bilder på de han har blivit mer med att reparera, döda och gått igenom våldsam med varje bevara och katalogisera litteratur om morden mord, men också 5000 vävnadsprover finns det inget som att den anatomiska enligt Human Tissue Authority:s regelverk. säger att han hade expertisen har blivit Hon tycker om att prata om allt som har med mer än grundläggande större under tiden. döden att göra på thechickandthedead.com kunskaper. Vissa invänder att det kan Hur svårt att är det för en bero på att lemlästningarna skedde under stor vanlig person att sprätta upp en buk och ta ut organ? tidspress, men som kvalificerad patolog vet jag Behövs det vissa anatomikunskaper eller kan vem att det går att ta bort organ från ett lik på ett som helst med en vass kniv och stålmage göra det? perfekt sätt, mycket snabbt. Det vet jag efter – Med tanke på hur många seriemördare mycket erfarenhet och träning. I Mary Ann som lemlästat sina offer på ett liknande sätt Nichols obduktionsrapport står det : ”5–7 cm utan att ha en uns medicinsk kompetens från vänster sida syns ett sår med sågtandad anser jag att vem som helst kan göra det. snittyta”. Kirurger och annan sjukvårdspersonal Ett exempel är en ung kille som dödade sin gör inte sådana ojämna snitt. mamma, skar ut inälvorna och placerade – Med det sagt så berättar dem över en av hennes axlar innan han obduktionsrapporten för Annie Chapman våldtog henne. en annan historia: ”… livmodern och omkringliggande vävnad, vaginans övre Vad för slags knivar kan användas för att skära del samt två tredjedelar av urinblåsan igenom kött och avlägsna organ så snabbt? hade avlägsnats … snitten var rena och – Enligt obduktionsrapporterna var den första passerade rektum. Vaginan hade skurits på kniven som Jack the Ripper använde ”måttligt så sätt att livmoderhalsen var helt oskadad. vass”, så jag antar att en okej kökskniv skulle Arbetet måste ha utförts av en expert, eller kunna räcka. Senare kom beskrivningar om åtminstone någon med tillräckliga kunskaper en ”väldigt vass” kniv, så det är möjligt att i anatomi eller patologi för att lyckas ta ut de han skaffade bättre verktyg efter Chapmaninre organen med ett enda snitt …”. mordet. Egentligen kan det ha varit vad som – Kvaliteten på snitten övertygade obducenten helst, kanske en slaktarkniv eller ett kirurgiskt om att de, i likhet med snittet i nacken, instrument? hade gjorts med ett mycket vasst instrument.

Sättet kniven hanterades på tyder på att Enligt bevismaterialet kvävdes offren innan gärningsmannen ”hade goda anatomiska kropparna skars upp. På så sätt kunde Jack kunskaper”, och det verkar ju som att detta undvika att få blod på sig. Kan det här vara var en person som vissta vad han gjorde. ett tecken på att han faktiskt visste vad han – Det här stycket fick mig dock att undra: gjorde? ”… livmodern och omkringliggande vävnad, – Jag är inte övertygad om att kvävningen vaginans övre del samt två tredjedelar gjordes för att undvika blodspår. Jag tror bara av urinblåsan hade avlägsnats” Det är att det var det enklaste sättet att passivisera egentligen ingen konst för en fackman att ta offren på, och se till att de inte kunde ropa på bort livmoder, äggstockar och till och med hjälp. När ett hjärta slutar att slå blöder inte en full urinblåsa på ett snyggt sätt. Tittar såren lika mycket. Han lyckades nog trots vi närmare på Eddowes kan vi se att det det bli ganska blodig efter dåden, eftersom handlar mer om en stympning än anatomisk det tar ett tag innan blod koagulerar. Många korrekt amputation. Lemlästningen av tror att Jack the Ripper använde ett förkläde Kelly visar i sin tur på att det fanns en viss eller en kappa av något slag för att undvika expertis i utförandet. I hennes fall valde eventuella blodfläckar.

Jack att ta ut organ och placera dem runt offret. Jag frågar mig om det kan förklaras

© Getty Images; Alamy; Bart’s Pathology Museum; Kym Winters

BIO

107 107 Mordmysterier_v2.indd 107

29.10.2018 15:07

108 Mordmysterier_v2.indd 108

29.10.2018 15:07

BLEV

JILL DANDO LÖNNMÖRDAD? PROGRAMLEDAREN JILL DANDO LEDDE BBC TELEVISIONS CRIMEWATCH FRAM TILL ATT HON BLEV MÖRDAD 1999. KAN PROGRAMMET HA KOSTAT HENNE LIVET?

J

ill Dando var BBC-stjärnan som gjorde en raketkarriär i mediebolaget. Hon började på sjukhusradio, gick över till en lokal nyhetsstation och var med i reseprogrammet Holiday. Hon skulle senare bli ett av BBC:s största namn. Hon blev mördad den 26:e april 1999 när hon jobbade som programledare för Crimewatch tillsammans med kollegan Nick Ross. Var det jobbet på programmet som kostade henne livet?

Dröm inte mardrömmar

Ross brukade avsluta varje avsnitt av Crimewatch med sin sedvanliga replik ”Dröm inte mardrömmar”.

Programmet samlade bevis mot alla möjliga kriminella, till exempel mördare. Redaktionen gjorde rekonstruktioner

av allvarliga brott och lät experter från polisen uttala sig om brottet både ute i fält och i studion. Inte helt överraskande fick programledarna många fiender och Jill Dando ska ha blivit hotad kort tid före sin död. Ett hot som polisen inte brydde sig om att undersöka. Men vem skulle egentligen vilja mörda en av programledarna? Var det någon som förföljde henne? En besatt beundrare? En brottsling som ville ha hämnd? En serbisk gangster med politiska motiv? Eller var det kanske ett professionellt beställningsmord på uppdrag av tungt kriminella som ville varna journalister och programledare för att lägga sig i? Mordet på Jill Dando är fortfarande en gåta. Vi vet att Barry George bodde en knapp kilometer från hennes bostad i London, att han hade inlärningssvårigheter och ett dåligt förhållande till kvinnor. Barry George dömdes

109 Mordmysterier_v2.indd 109

29.10.2018 15:07

för mordet på Dando den 2:a juli 2001. Vi vet också att han vann överklagan i målet när det gick upp i domstol för tredje gången, och fick en ny rättegång den 1:a augusti 2008.

Detta efter att de första tekniska bevisen mot honom blivit ogiltigförklarade. De spår från skjutvapnet som påträffades i en av hans jackfickor kunde inte längre användas av åklagarna. Utan de här bevisen föll målet och George kunde därefter släppas på fri fot.

En annan sak vi vet är att många gärningspersoner hamnade inför rätta tack vare Crimewatch, men det var också många andra som ville se Dando död. Serbiska gangstrar sågs som möjliga misstänkta. Dando hade bett om hjälp till kosovoalbanerna i tv, och bara några dagar innan hon dog hade NATO:s luftangrepp orsakat 17 människors död i en bombräd mot Serbien. Efter bombningen kom det fram en rad hot mot flera kända namn på BBC. Var mordet på Dando en hämnd från serbiska gangstrar som valde just henne för att få uppmärksamhet?

Utredningen av Dando-fallet fick kodnamnet ”Oxborough” och leddes av Hamish Campbell. Teamet förhörde mer än 2500 människor och sparade mer än 1 000 olika vittnesmål de följande sex månaderna efter mordet. Polisen lämnade snart teorin om ett beställningsmord eftersom lönnmördaren omöjligt kan ha förutsett när Dando skulle komma hem. Hon hade lagt ut sin bostad till försäljning och tillbringade större delen av tiden hos sin fästman istället. Hon besökte sällan och sporadiskt sin gamla adress.

Polisen trodde också att mordvapnet kan ha varit en replika eller ett vapen med blankskott som en vapenhandlare modifierat till att skjuta skarpt. Möjligen med ammution av dålig kvalitet.

Utredarna menade att det inte var särskilt troligt att en professionell mördare skulle använda ett amatörvapen som dessutom byggts om och laddats med dålig ammunition.

En sådan mördare skulle ha vapen av bättre kvalitet. Det är dock svårare att få tag i vapen på den svarta marknaden i Storbritannien än i många andra länder, exempelvis USA. Om det var ett politiskt motiverat brott skulle gärningspersonen helst velat undvika att använda vapen med koppling till det militära. Eller för den delen vapen som används i täckoperationer. Om vapnet hade hittats och visat sig att vara specialbyggt just för sådana mord (till exempel en 9 millimeters Welrod som användes av Special Operations Executive, en hemlig grupp under andra världskriget, eller en Hi-Standard 22. automatpistol med ljuddämpare), hade utredarna vetat mer om gärningspersonen och var vapnet kan ha kommit ifrån.

OVAN BBC-stjärnan Jill Dando var förlovad med Alan Farthing innan hon dog.

VÄNSTER Barry George dömdes för mordet på Jill Dando men frikändes senare.

HÖGER Jill Dando fick priset BBC Personality of the Year år 1997och var mycket populär bland tittarna.

Ett professionellt mord

Barry George som bodde i närheten hade en historia av våld mot kvinnor och en bakgrund inom armén. Han framstod som den mest sannolika misstänkte särskilt med tanke på att mördade kändisar ofta blivit offer för den stereotypa ensamme mannen utanför samhället. Han längtar efter uppmärksamhet och berömmelse och begår mord för att få det. De kriminella i Storbritannien brukar heller inte ge sig på framstående personer som journalister, domare och advokater. Ett beställningsmord på en högprofilerad person ses som en risk av ledarna för Storbritanniens undre värld.

Barry George greps den 25:e maj 2001, häktades den 28:e och dömdes den 2:a juli. Det gick sju år och tre vändor i rätten innan han frikändes i augusti 2008. Trots att han blev frikänd nekades han skadestånd för tiden i fängelse.

Senare har man tittat närmare på om teorin om beställningsmord som polisen tidigt avfärdade kan ha haft

VAR MORDET PÅ DANDO EN HÄMND FRÅN SERBISKA GANGSTRAR SOM VILLE HA UPPMÄRKSAMHET?

110 Mordmysterier_v2.indd 110

29.10.2018 15:07

VEM SKÖT JILL DANDO?

111 Mordmysterier_v2.indd 111

29.10.2018 15:07

NEDSKJUTEN PÅ GOWAN AVENUE POLISEN HADE INTE MÅNGA TEKNISKA BEVIS ATT GÅ PÅ, MEN FLERA VITTNEN PÅSTOD ATT DE HADE SETT MÖRDAREN. LEDTRÅD IP-ADDRESSEN En okänd person använde webbplatsen 192.com för att söka efter Jills address i november 1998, fem månader efter hennes död. Detta var enda gången någon fick tillgång till hennes address från webbplatsen det året.

VITTNE

RICHARD HUGHES

Hughes såg en man mellan 30 och 40 år som var kraftig, av medelhöjd, med mörkt, tjockt axellångt hår. Han beskrev att mannen hade ett runt ansikte, utan något skägg och var klädd i en mörk regnjacka.

OVAN Mordet på en av landets mest kända och berömda programledare från tv blev nyheter på många första sidor och löpsedlar medan polisen jagade hennes mördare.

LEDTRÅD KULOR OCH PATRONER Enligt polisens tekniska undersökning passade Remington-kulan med en 9 mm semi-automatisk pistol.

VITTNE

BARRY LINDSEY

Lindsey såg en man som såg ut som om han kom från medelhavsområdet på Gowan Avenue.

VITTNE Den huvudmisstänkte Barry George hade bara 75 i IQ och sågs därför som en osannolik mördare. Ändå trodde polisen att han hade dödat Jill Dando och anhöll honom för mordet.

GEOFFREY UPFILL-BROWN

Upfill-Brown beskrev hur han såg en man utan skägg med en ohälsosam hudton, och tjockt, svart axellångt hår. Han sa att han var kraftig, ungefär 170 cm och 35–40 år.

112 Mordmysterier_v2.indd 112

29.10.2018 15:07

VEM SKÖT JILL DANDO? CHARING CROSS HOSPITAL

26 APRIL 1999 OFFER JILL DANDO Dando blev skjuten med en enda kula på vänstra sidan av hennes panna, vilket orsakade hjärnskador.

Hon dog samma dag på sjukhuset.

VITTNE

LEDTRÅD BLÅ RANGE ROVER

HELEN SCOTT

Vittnet såg en man som betedde sig misstänksamt på hörnet av Gowan Avenue vid ungefär klockan 8 på kvällen före mordet.

CCTV-bilder visar en blå Range Rover på Fulham Palace Road, som snabbt kör iväg klockan 11:52, precis efter mordet. En trafikant rapporterade att en range rover stod olagligt parkerad på Dandos gata.

Bilen har aldrig återfunnits.

GOWAN AVENUE

VITTNE FULHAM PALACE ROAD

SUSAN MAYES

Mayes såg en man som betedde sig misstänksamt, stående bredvid en mörkröd bil mittemot huset där Dando bodde, klockan 7 på morgonen, den 26 april. Hon beskrev att han var 160 cm lång, i sena 30-åren, medelhavsutseende, och med svart uppklippt, axellångt hår. Han hade på sig en svart kostym utan slips.

LEDTRÅD TIDEN HOS LÄKAREN Barry George förnekade att han visste var Gowan Avenue låg, trots att han varit patient på en klinik på samma gata. Han hade till och med en tid bokad samma dag, vilket sätter honom på rätt plats vid rätt tillfälle.

VITTNE

TERRY NORMANTON

Normanton såg en man som stod utanför Dandos hus med en mobiltelefon i handen samma morgon som mordet ägde rum. Han beskrev att han var i 30 årsåldern, var klädd i en svart kostym utan slips, var 170 cm lång, lite vågigt svart hår och inget skägg.

113 Mordmysterier_v2.indd 113

29.10.2018 15:07

ÖVERST Både privatpersoner och kollegor på BBC la ner blommor framför Television Center i London.

MITTEN Jill Dando Memorial Garden i hennes hemstad Weston-superMare.

NEDAN TILL VÄNSTER Nick Ross ledde BBC Televisions Crimewatch tillsammans med Dando. Han var med och startade Jill Dando Institute of Crime Science.

en poäng. Andra har granskat fallet och håller inte med om polisens bedömning. Mark Thomas-Williams, som tidigare arbetade som polis och nu jobbar som grävande journalist, är en av dem som argumenterar för att mordet på Dando var ett beställningsjobb.

Det gick rykten om att den jugoslaviska regeringen använde sig av lönnmördare innan upplösningen av den jugoslaviska staten. Detta särskilt mot jugoslaviska medborgare som flyttat från landet och fortsatt att kritisera regimen. Det här rörde sig om planerade och väl utförda mord, vilket talade för att de utförts av proffs. Den oppositionelle journalisten Slavko Curuvija mördades i Belgrad den 11:e april 1999, bara några dagar före mordet på Dando. Han dödades på nästan exakt samma sätt.

Mordet begicks i ett bostadsområde men inga vittnen hade sett något misstänkt. Om vittnen hade hört ett skrik men inget skott hade det tytt på att en ljuddämpare eller ammunition med låg hastighet använts. Kanske användes båda två för att tysta ett annars högljutt skrik. Beskrivningen av den möjliga gärningsmannen (ljushårig man på ungefär 1,80 och cirka 40 år gammal) kunde passa in på vem som helst. Mördaren lämnade inte något DNA eller vapen efter sig. Ingenting som kunde peka på någon misstänkt alls. Detta tyder på att gärningsmannen visste hur man undviker att lämna spår efter sig.

Nedhållen och skjuten

Mordet var nästan identiskt med mordet på Slavko Curuvija och väl genomfört. Dando blev antagligen överfallen bakifrån, fasthållen med gärningsmannens högra arm och tvingad ned på marken. Sedan sköts hon med ett enda skott i huvudet. En del av bränslet till projektilen togs bort för att dämpa ljudet.

Mordet gick snabbt och mördaren lämnade området utan att dra till sig någon uppmärksamhet. Det är typiskt för en erfaren och professionell mördare snarare än en galen amatör som försöker bli känd. Gärningsmannen var snabb, kunnig och tvekade inte när det gällde.

Mordet på Jill Dando förblir olöst och idag har fallet lagts på is. Hennes journalistiska arv lever dock vidare. Jill Dandos institut för kriminalvetenskap startades av Crimewatchs andra programledare Nick Ross och Dandos fästman Alan Farthing. Institutet slog upp dörrarna vid Londons universitet den 26:e april 2001, på dagen två år efter mordet.

I Dandos hemstad Weston-super-Mare har BBCkollegorna i trädgårdsprogrammet Ground Force anlagt en trädgård till minne av henne i Grove Park. Den öppnades den 2:a augusti 2001. Hennes tidigare arbetsgivare har också startat en minnesfond i hennes namn. Fonden finansierar varje år studier i tv-journalistik för en student under ett år vid Falmouth universitet (dåvarande Falmouth konsthögskola). Studenten Sophie Long fick det första stipendiet. Hon började precis som Jill Dando sin karriär på lokalnyheterna och är idag en framgångsrik reporter och nyhetsuppläsare på BBC.

114 Mordmysterier_v2.indd 114

29.10.2018 15:07

VEM SKÖT JILL DANDO?

VAR DET ETT BESTÄLLNINGSMORD? Den före detta polisen Mark Williams-Thomas har presenterat en rad övertygande argument för att mordet på Jill Dando var ett beställningsjobb. Han har under sin karriär tagit sig an ett antal kända fall. Till exempel kändisen Jonathan King som skulle visa sig vara pedofil.

Han stod också bakom dokumentären om Jimmy Savile.

En dokumentär som fick polisen att starta ”Operation Yewtree” som var en omfattande polisutredning av pedofiler i Storbritannien.

Williams-Thomas dokumentär från 2015, The Dando Files, var resultatet av ett års grävande i polisens material och dokument som inte offentliggjorts tidigare. WilliamThomas påstår efter det här grundliga utredningsarbetet att två män (anonyma av juridiska skäl) utförde ett beställningsmord på order från ledarna av Londons organiserade brottslighet (också anonyma). Mordet ska ha varit en hämnd för hennes arbete i Crimewatch och som en varning till andra mediepersonligheter att inte lägga sig i.

True crime-författaren Tony Thompson, advokaten Michael Mansfield (som jobbade med Barry Georgefallet) och kriminologen David Wilson var överens om att mordet antagligen var ett beställningsjobb. Ett hittills helt okänt dokument från polisen namnger två gangstrar från norra London som kan ha gjort det. Dokumentet beskriver också att mordvapnet demonterades och att delarna kastades i kanalen. Den dömda mördaren Wayne Aird skickade en tio sidor lång bekännelse för mordet.

Aird som under den här tiden avtjänade en livstidsdom på Wakefields fängelse hävdade att han var med i en grupp som tog order från gamla paramilitärer i IRA. Mordet ska ha varit en konsekvens av samarbetet med polisen i Crimewatch. Aird påstod också att myndigheterna lät IRA komma undan med det för att inte skada förhandlingarna i Nordirlands fredsprocess.

© Rex, Wiki

Advokat Michael Mansfield QC jobbade med flera uppmärksammade fall och representerade George i rättegången.

Den före detta polisen Mark Williams-Thomas menar bestämt att detta var ett beställningsmord.

115 Mordmysterier_v2.indd 115

29.10.2018 15:07

116 Mordmysterier_v2.indd 116

29.10.2018 15:07

SERIEMÖRDAREN I KALIFORNIEN

MELLAN 1976 OCH 1986 STRÖK EN GALNING OMKRING I GRANNSKAPEN I NORRA OCH SÖDRA KALIFORNIEN DÄR HAN VÅLDTOG OCH MÖRDADE FÖRORTSBOR. HAN FÅNGADES ALDRIG DÅ, MEN I ÅR HJÄLPTE NY DNATEKNIK EFTERFORSKARNA ATT FÅ FAST DEN MYSTISKA MÖRDAREN EFTER MÅNGA ÅR PÅ FRI FOT.

AV MARTYN CONTERIO

117 Mordmysterier_v2.indd 117

29.10.2018 15:07

SERIEMÖRDAREN I KALIFORNIEN

I

vardagsrummet till ett hus i ett sömnigt bostadsområde sitter en kvinna bunden till händer och fötter med en sladd. Som en provisorisk ögonbindel har ett par shorts trätts över hennes huvud. I det stora sovrummet har hennes pojkvän bundits på ett liknande sätt. Medan den maskerade angriparen ljudligt rotar runt i kökslådorna och skåpen pratar han högt för sig själv, som om han förde ett samtal. ”Jag ska döda dem, jag ska döda dem, jag ska döda dem”, upprepar han.

Det här är ingen inbrottstjuv som förlorat förståndet.

Mannen bakom masken visste att paret var hemma, i sängen, i djup sömn, när han tog sig in i huset. Han väckte dem genom att lysa dem i ansiktet med en ficklampa. Det var precis så som han hade planerat det. Klockan är två på natten i Goleta, Kalifornien. Året är 1979.

Mannen skulle senare bli känd under flera rysliga namn, bland annat East Area Rapist (våldtäktsmannen i East Area), The Original Night Stalker (den nattliga förföljaren), the Diamond Knot Killer (Diamantknutsmördaren) och Golden State Killer (Golden State-mördaren). Idag anser utredare inom FBI att detta angrepp var en vändpunkt i hans väg att bli en seriemördare. Trots att han planerat allt noggrant kom saker att utvecklas bortom hans kontroll.

Mördarens rutiner innefattade att minutiös samla in all typ av information om det utvalda offret. Han var som en van försäljare som kan urskilja en lättlurad själ. Förarbetet innefattade övervakning, kartläggning av flyktvägar, att i

OVAN Staden Rancho Cordova var en av de första att utsättas för seriemördaren och han tros ha attackert minst fem offer här.

OVAN HÖGER Brian Maggiore och hans fru Kate sköts ner av seriemördaren den 2 februari 1978.

förväg bryta sig in i hem för att på så vis bli bekant med området, rummen och inredning, och få god lokalkännedom.

Graden av planering var extrem. Han kunde tillbringa dagar med att kartlägga ett enda hus, skaffa sig kännedom om måltavlorna en bra bit ifrån. Han var en fönstertittare med mycket större planer, den perfekta främlingen som lärde känna sina offer genom att först lura i skuggan.

Ett sovrum är utan tvekan det mest privata utrymmet i ett hem. När ljusen släcks och vi lägger oss i sängen är vi som mest sårbara. Även en person som vanligtvis sover ytligt blir inte nödvändigtvis väckt av att en inkräktare försiktigt öppnar fönstret som har lämnats på glänt en ljum sommarkväll eller dyrkar upp låset till ytterdörren. Även ett hem med den högsta säkerheten kan inte alltid hindra en inkräktare från att ta sig in. Särskilt inte en person som ägnat dagar åt att spana in stället, som rent av varit där vid ett flertal tillfällen och som känner till alla larmkoderna.

Mördarens metod var att få offren in i olika rum. På så vis kunde de inte kommunicera med varandra och hjälpas åt att få loss varandra ur bindningen. Det kvinnliga offret i Goleta-attacken den 1 oktober 1979 lyckades dock fly ut genom ytterdörren och ta sig ut på gräsmattan där hon skrek för allt vad hon var värd. Grannarna väcktes ur sin slummer av skriken. En FBI-agent som bodde i grannhuset gick ut för att ta reda på vad det var som hade hänt. Det lät inte som ett fylleslagsmål eller typiskt lägenhetsbråk. Något i intensiteten i skriken sade honom det.

DEN INTENSIVA INBROTTSVÅGEN TOG EN LÖMSK VÄNDNING NÄR ANGRIPAREN BÖRJADE ATT FOKUSERA SPECIFIKT PÅ BOSTÄDER DÄR UNGA KVINNOR BEFANN SIG ENSAMMA HEMMA. 118 Mordmysterier_v2.indd 118

29.10.2018 15:07

Seriemördaren tecknade hela bostads­ områden som förberedelse för sina dåd.

Denna handtecknade karta har dock aldrig identifierats som föreställa en verklig plats.

Pojkvännen i sovrummet tog sig till säkerhet genom Angriparen letade igenom hemmen och tog med sig minnessaker från sina attacker. Han att hoppa ut på baksidan av huset och gömma sig bakom tog sällan något av större värde. ett apelsinträd. För mördaren hade saker snabbt gått snett. Pojkvännen låg gömd i buskarna medan ljuset från galningens ficklampa sken genom mörkret. Han insåg att denna attack i förorten hade misslyckats och han skyndade sig snabbt iväg från platsen. En sak hade han lärt sig: lämna ingen levande kvar.

Det var nu dags att börja döda. Inga fler misslyckade upptåg likt det Som om det inte vore tillräckligt med att bryta sig in i offrens ikväll ... hem, terrorisera dem, våldta dem och förstöra deras liv för all framtid skulle seriemördaren i Kalifornien som ett skämt även ringa polisen, antingen som ett preludium till nattens övergrepp eller för att häckla dem i efterhand. FBI har släppt ”Det här stället håller på att bli galet”, sa en poliskonstapel till inspelningar av tre samtal till offer där uppringaren låtsas slagit Los Angeles Times i maj 1977 i en artikel om seriemördarens fel nummer. Han frågar: ”Är Ray där?” och hotar sedan en vansinniga aktiviteter och allmänhetens lika uppeldade reaktioner. redan traumatiserad person ytterligare. Att lyssna på dessa Försäljningen av pistoler och vakthundar sköt i höjden. Välbesuttna band med dess rena ondska får en att tappa andan. Det rör affärsmän erbjöd 25 000 dollar till den som kunde ge någon slags sig om en man som vill fullständigt förinta en person. Det är information som skulle leda till att man kunde ta fast mördaren. en styrkedemonstration, ett ytterligare exempel på hur han Medborgargarden patrullerade varje kväll i kvarteren. ”Jag tror att försöker styra över andra människors liv. ”Ska döda dig … Ska alla sover med en pistol vid sin huvudkudde” hävdade en man i döda dig … Ska döda dig. Slyna … Jävla hora,” viskade han samma artikel. fram i ett meddelande, vilket kunde spelas in efter att polisen Samma månad lät Sacramentos allmänna åklagare John M. Price avlyssnat telefonen. Han tros också ha ringt nödnumret – från meddela att Chester Robertson som hade skjutit en inkräktare till Sacramento – och sagt till polisen: ”Ni kommer inte att få tag i döds på sin egendom inte skulle bli åtalad för dråp med hänvisning mig, våldtäktsmannen i East Area, era dumma idioter.” till den berättigade panik som precis då drog över staden på grund av seriemördaren.

Sommaren 1976 hade en lång, atletiskt byggd, vit man börjat terrorisera de östra delarna av Sacramento, Kaliforniens huvudstad.

Med siktet inställt på välbärgade områden som Rancho Cordova, Citrus Heights, Fair Oaks och Carmichael tog den intensiva inbrottsvågen en lömsk vändning när angriparen började att fokusera specifikt på bostäder där unga kvinnor befann sig ensamma hemma. Antalet överfall uppgick enligt FBI till 45 våldtäkter och han var efterlyst för 12 mord.

Offer berättade för utredarna om fruktansvärd tortyr. Först

MÖRDARENS RÖST

MANNEN DE FRUKTADE

”SKA DÖDA DIG… ”SKA DÖDA DIG… ”SKA DÖDA DIG…

119 Mordmysterier_v2.indd 119

29.10.2018 15:07

SERIEMÖRDAREN I KALIFORNIEN

HÖGER FBI gav ut tre skisser av mannen som de trodde var seriemördaren.

Teckningarna ska föreställa honom vid tre olika åldrar, för att reflektera hur han har åldrades från 1976 till 1986.

låtsades han att han var ute efter deras pengar eller juveler. Han tog med sig souvenirer, men sällan något av värde som man kunde förvänta sig av en vanlig inbrottstjuv. Samtliga överlevande noterade att han hade en liten penis och betedde sig väldigt märkligt. En gång hördes han snyfta: ”Mamma, mamma, mamma”.

Han tyckte i allmänhet om att lägga till litet psykologisk tortyr som ett enkelt och snabbt sätt att få offren att gå med på hans krav. ”Jag kommer att döda dig precis som jag gjorde med några i Bakersfield”, sa han till ett av sina offer.

Den första bekräftade attacken utfördes den 18 juni 1976 i Ranch Cordova. Likt en mardröm som övergår i verklighet vaknade offret, som var ensam hemma, av synen av en man iförd vit skidmask och blå t-shirt i dörren till sovrummet. Han var naken från midjan och nedåt och hade erektion.

Vid andra tillfällen skulle mördaren tvinga offren att med handlotion onanera honom medan han frågade ut dem om deras sexuella erfarenheter. Han våldtog tonåringar och oskulder. Det spelade ingen roll för honom.

En annan galen idé han kom på var att onanera och fråga den skräckslagna och bundna kvinnan vad hon tyckte det lät som han gjorde. Det var inte bara sättet han våldförde sig på kropparna som var helsjukt, han förödmjukade offren också genom att vanhelga själva platsen och den personliga tryggheten som hemmet skulle sörja för.

Han visste allt om sina offer, men var själv ett fullständigt mysterium. Han framstod som ett psykfall som underhöll sig på sitt galna sätt för att sen försvinna utan ett spår. Många offer kunde inte föreställa sig att bo kvar där attackerna hade skett och var tvungna att flytta därifrån. De manliga offren fick sin maskulinitet och sin machoimage av familjens beskyddare krossad. Liv slogs i spillror i hans fotspår.

Seriemördaren i Kalifornien gillade också uppmärksamheten.

Han kan mycket väl ha dykt upp vid offentliga möten arrangerade av oroliga medborgare. Poliskonstapel Carol Daly tror att mördaren

Våldtäktsmannen använde ofta vägen bakom detta stängsel i Sacramento för att fly från brottsplatsen.

valde ut en man som vid ett sådant möte i grundskolan i Del Dayo hade uttryckt sin misstro gentemot mördaren. Mannen hade fnyst åt föreställningen att en förövare skulle kunna bryta sig in i ett hus och utföra en våldtäkt samtidigt som mannen i huset var hemma och därefter bara kunna gå iväg.

Det är möjligt att mördaren var på mötet för att själv ventillera en liknande skepticism. Samma kväll utmanade han sig själv för att än en gång visa sin överlägsenhet gentemot den samlade massan. Daly sa: ”Det var ungefär sju månader senare som han och hans fru kom att utsättas. Jag tror att våldtäktsmannen var på mötet. Han kan mycket väl ha följt efter dem hem och bara väntat. Det var inte bara en tillfällighet.” Överfallet registrerades av polisen i Sacramento som det 21:a fallet.

INNAN EAST AREA

Innan serien av inbrott och våldtäkter i Sacramento pågick märkliga händelser i Visalia. Under 1974 och 1975 skedde ett antal händelser som utredare idag tror var mördarens tidiga brott. Det märkliga med Visalia-inbrotten är att tjuven föredrog att stjäla personliga föremål istället för de dyra. Ett typiskt inbrott sker annars av en drogberoende som proppar ryggsäcken så full det bara går. Att en inbrottstjuv struntar i dyrbarheter och snor åt sig personliga saker handlar om något annat. Han slog också sönder saker, liksom i ilska. Det verkar ha handlat om makt, kontroll och revansch. Att ta saker med affektionsvärde är ett mycket ovanligt beteende för en tjuv.

Den 11 september 1975 sköts professorn i journalistik Claude Snelling ihjäl av en man som han kommit på med att försöka kidnappa hans dotter.

Precis som offren för seriemördaren i Kalifornien hade hon vaknat upp mitt i natten för att upptäcka inkräktaren. Han tryckte en hand över hennes mun. ”Du följer med mig”, sa han och tillade, ”om du skriker så hugger jag dig.” Angriparen bar en skidmask. Snelling som vaknat av ljuden undrade vad mannen gjorde i hans hus och med hans dotter.

Snelling sköts med en .38-kalibrig pistol. Mördaren beskrevs som en lång vit man.

Den 10 december 1975 konfronterade polisen Bill McGowen en man som smög omkring runt ett hus som tidigare utsatts för Visalia-plundraren. När han

120 Mordmysterier_v2.indd 120

29.10.2018 15:07

ombads att förklara vad han höll på med drog mannen av sig skidluvan med ena handen och sköt polisen med ett dolt vapen med den andra. Att ta av sig masken var en fint för att kunna skjuta. Kulan träffade polisens ficklampa och brottsvågen i Visalia tog efter denna konfrontation slut.

Sista offret

Irvine i Kalifornien är ett medelklassområde söder om Los Angeles. Den 5 maj 1985 efter att flyttat söderut och lämnat efter sig en hög med kroppar som myndigheterna inte skulle koppla samman förrän 14 år senare, tog seriemördaren i Kalifornien livet av vad som tros vara hans sista offer.

Den 18-årige Janelle Cruz var en vacker ung flicka som var ensam hemma. Hennes föräldrar och syskon befann sig på semester. Ett tag ansåg sig polisen ha skäl att misstänka en manlig vän som tidigare på kvällen varit på besök. Först hade han förnekat att han varit där, men sen erkände han. Han ville helt enkelt inte råka i trubbel och förstod inte att hans undvikande ledde till misstänksamhet. Men han berättade också en märklig sak. När det började bli sent hemma hos Janelle började det komma märkliga ljud från byggnaden. Janelle menade att ett av ljuden från garaget var tvättmaskinen. Inget att bry sig om.

En annan smäll från baksidan av huset skulle varit en katt. Litet konfunderat lämnade den manliga vännen huset klockan elva.

Följande morgon hittade en mäklare som var där med en spekulant till att köpa huset Janelle död i sin säng. Hon hade våldtagits och slagits ihjäl med en rörtång (som hennes styvfar menade saknades i garaget).

Vart tog han vägen sen? Seriemördare verkar i perioder och kan ta pauser på flera år, men de upphör vanligtvis inte med dödandet eftersom detta är deras konst, deras passion, deras drog. Slutet kommer oftast när de antingen tas på bar gärning eller när polisen slår in dörren och sätter handfängsel på dem. Polisen skulle bli tvungna att vänta flera år innan de fick svar på sina frågor.

EN ANNAN SJUK IDÉ HAN KOM PÅ VAR ATT ONANERA OCH FRÅGA DEN SKRÄCKSLAGNA, BAKBUNDNA KVINNAN VILKET SLAGS LJUD HON TYCKTE ATT DET LÄT SOM.

Ödet har varit på mördarens sida många gånger: ett offer snubblade över en blomsterrabatt när hon försökte fly.

FÖRESTÄLL DIG DETTA

KAN EFTERFORSKARE SKAPA SIG EN BILD AV MÖRDAREN GENOM ATT ENBART UTGÅ FRÅN HANS RYSLIGA RÖST? HARRIET SMITH, FÖRELÄSARE I PSYKOLOGI, FÖRKLARAR HUR DET GÅR TILL. DR HARRIET SMITH

Dr Smith är specialiserad inom forskningsmetodik och statistik, och är föreläsare vid Nottingham Trent University. Hon har forskat om kopplingen mellan röst och ansikte, och är medlem av det brittiska psykologisamfundet.

När fick du först höra talas om det här fallet?

I min egen forskning undersöker jag i vilken mån människor ser ut och låter på samma sätt. Det förefaller som att om någon låter ung, frisk och maskulin brukar denne att också se ung, frisk och maskulin ut. Min kollega Dr Adam Perkins berättade för mig om det här fallet. Han sa att även om det finns inspelningar av förövarens röst finns det inga fotografier på ansiktet.

Beskrivningarna av ansiktet och skisser på den misstänkte förefaller vara ganska inkonsekventa, vi frågade oss på vilket sätt vi skulle kunna använda oss av den information som finns i en röst för att på så vis kunna få ledtrådar om en mans utseende.

Kan du förklara litet vad din forskning går ut på ?

I december bad vi folk att delta i en undersökning.

De ombads lyssna på inspelningar av förövarens röst och betrakta skisserna till ansiktsbilderna. Därefter bedömde de varje inspelning utifrån karaktärsdrag som maskulinitet, ålder, hälsa, och så vidare. Vi håller nu på att analysera resultaten och använder dessa svar för att utifrån rösten kunna skapa en bättre bild av hur förövaren skulle kunna se ut. Vi kommer också att jämföra bedömningarna av ansiktet och rösten för att få en bättre bild av vilken sammansättning av karaktärsdrag som skulle vara den mest precisa beskrivningen av förövaren.

Kommer du att låta amerikanska myndigheter få ta del av dina resultat?

Vår forskning är inte knuten till den officiella utredningen, men vi kommer låta våra resultat vara tillgängliga för amerikanska myndigheter. Det här är huvudsakligen en pilotstudie för att kunna undersöka och utveckla nya sätt att komma fram till information gällande identiten på förövare i andra fall. Resultaten skulle i framtiden kunna leda till nya tillvägagångssätt vilket vi hoppas kunna vara till nytta för polisen.

121 Mordmysterier_v2.indd 121

29.10.2018 15:08

80

MÖRDARENS JAKTMARKER 5 EN SERIEMÖRDARE OCH VÅLDTÄKTSMAN FÖREFÖLL ATT RÖRA SIG FRÅN NORD I RIKTNING SÖDERUT, VILKET FICK POLIS ATT TRO ATT HAN SKULLE HA BYTT JOBB.

LEDTRÅD SKOSNÖRET På en bakgård, i närheten av platsen för Maggiore-morden, fann utredarna ett helt nytt skosnöre knutet i en dubbelknut, som om det var led i förberedelsen att binda offren.

HÄNDELSE DUBBELMORDET I GOLETA Robert Offerman och Debra Manning påträffas livlösa i deras sovrum. Offerman har skjutits tre gånger i ryggen, Manning en gång i huvudet. Det är kort tid efter jul, den 30 december 1979, Goleta, California.

80

SACRAMENTO REGION 1

VITTNE 5

5

POLISEN

Efter överfallet på en granne i Goleta den 1 oktober 1979 kör en FBI-agent efter mördaren – som trampar på en stulen silverfärgad tioväxlad Nishikicykel. Mördaren försvinner i natten.

LEDTRÅD FOTAVTRYCKEN

5

Hos Offerman hittas spåren av en Adidas tennissko i en rabatt. Mördaren har också tagit mat ur kylen och ätit – rester från julmiddagen.

405 5

LEDTRÅD

210

KNIVEN OCH CYKELN

En stulen cykel och köttkniv med svart skaft, som vid attacken trycktes mot det kvinnliga offrets tinning hittades slängda på gatan.

110 710

5

SACRAMENTO REGION 2

122 Mordmysterier_v2.indd 122

CA LIF OR NIA

405

VÅLDTÄKT MORD ANDRA BROTT 29.10.2018 15:08

SERIEMÖRDAREN I KALIFORNIEN 80

UTREDNINGEN

SAN FRANCISCO

NYA DNA-TEKNIKER ÖPPNADE UPP FALLET OCH DEN FÖRVÅNANDE SANNINGEN KOM TILL SLUT FRAM. VITTNE

UPPTÄCKER INBROTTSTJUVEN

De 6 juli 1979 i Danville väcks ett par av att en man står invid deras säng och trär på sig en skidmask. Mannen frågar främlingen vad han håller på med. Mördaren flyttar då litet på sig och paret lyckas att fly.

HÄNDELSE AVBRYTER MÖRDAREN I februari 1978 är Brian Maggiore och hans fru Katie ute och går med hunden i Rancho Cordova. Teorin, baserad på bevismaterial och slutledning, är att de ska ha stört mördaren och att han skjuter ihjäl dem som hämnd.

HÄNDELSE

DEN FÖRSTA ATTACKEN

Klockan fyra på morgonen den 18 juni 1976 angriper mördaren en kvinna i hennes hem på Paseo Drive, i Rancho Cordova-regionen i Sacramentos östra område.

Vid spåren i Danville hittades också en handritad karta.

Området det skulle föreställa har inte kunnat identifieras, men mängden detaljer menar utredarna tyder på kunskap om områdets arkitektur och teknik.

LOS ANGELES

210

680

LEDTRÅD DEN HANDRITADE KARTAN

LEDTRÅD BLAD FRÅN EN ANTECKNINGSBOK 210

En våldtäkt i Danville, Contra Costa, i december 1978 gav flera spår: tre utrivna sidor ur en anteckningsbok. De hittades i närheten av ett 10 järnvägsspår. En mening inleds med: ”Världen är galen”.

Den utbredda föreställning om seriemördare som de slugaste av brottslingar är mycket seglivad. Många har ett högt IQ och vissa anses också vara snudd på genier, men de allra flesta är nätt och jämt kapabla att fungera i vardagen.

Deras brott drivs av ett inre tvång att ge utlopp för sina fantasier. De kan framstå som djärva och extremt smarta när de leker kurragömma med polisen, men polisens misslyckanden att följa de grundläggande procedurerna vid brottsplatsen och att inte förmå knyta samman ett mönster med ett antal kroppar är viktiga komponenter vid fall som dessa.

Historien om seriemördaren i Kalifornien handlar om hur saker eskalerar med tiden och avsaknaden av en upplösning. Om han också var ansvarig för inbrotten och morden i Visalia verkar det som om han med tiden fick smak också för mord. Det första genombrottet i fallet inträffade tio år efter mordet på Janelle Cruz.

Då var mördaren främst någon som invånarna och polisen i Sacramento oroade sig för, men nu hade det inte hänt något på ett par årtionden. År 1996 tog kriminalaren i Orange County Mary Hong dna-prov på spår av sperma från tre brottsplatser. Dna-profilen visade att morden på Harrington, Cruz och Witthuhn var utförda av samma förövare. Nu kunde man officiellt tala om en seriemördare, men man behövde fortfarande lägga ihop pusselbitarna.

Mördaren var en skicklig inbrottstjuv, men han lämnade en mängd spår efter sig, från vapen till skrapmärken på fönsterkarmar och dörrar. Han använde sig av en slags knut, en så kallad diamantknut, för att binda fast sina offer. Han hade ett klart sexuellt motiv, så

15

605

110 710

5

405 15 405

Ett ögonvittne sade sig ha sett mördaren fly iförd en jacka med drakmotiov på ryggen.

123 Mordmysterier_v2.indd 123

29.10.2018 15:08

han placerade porslin från köket på de fastbundna manliga offren, vilket skulle fungera som ett alarmsystem. Han hotade med att döda dem om han kunde höra ljudet av porslinet eller om porslinet föll till marken. Han tecknade flyktvägar innan han utförde övergreppen. Hans preferenser för medel- och övre medelklassområden var från ett psykologiskt perspektiv också mycket kännetecknande.

Mary Hongs arbete med dna-spåren väckte liv i fallet. Hon hade identifierat en tidigare okänd seriemördare och nu var man angelägen att finna seriemördaren.

Två poliser i Orange County, Larry Pool och Brian Heaney, som arbetade med att gå igenom kalla fall började med att ta blodprov från misstänkta (där alla friades).

Men ingen av dem kunde förutse vad som komma skulle.

I samband med deras efterforskningar stötte de på berättelser och rapporter om olösta mordfall i Kalifornien, och kom att fatta intresse för flera av dem, samt en misslyckad attack, i Ventura och Goleta 1979–1981. Pool och Heaney kontaktade kollegorna i Santa Barbara och detta ledde till ännu en enastående upptäckt. Mary Hong tog dna-prover från dubbelmordet på Charlene och Lyman Smith i Ventura County i mars 1980. Provet var bindande.

Kriminalpolisen Russ beskrev flera år senare sin reaktion i ett avsnitt av tv-serien Solved: ”Det här fick mig att kippa efter andan.”

Det ihärdiga arbetet började ge resultat.

Utredarna var förundrade och förskräckta över mördarens gärningar. Han hade rest runt i delstaten. De började tro att mer skulle uppenbara sig – och de hade rätt. År 1997 bläddrade Paul Holes, en kriminalare i Contra Costa i närheten av San Francisco, bland akterna och bestämde sig för att dna-testa tre prover som tagits i samband med våldtäkter i norra Kalifornien. Holes gav resultatet till kriminalkollegan Larry Crompton som kände till morden i södra Kalifornien och utvecklade sin egen teori. Det rörde sig om samma person. Holes kontaktade därefter Hong för att diskutera Cromptons teori och hur han trodde att den misstänkte mördaren reste runt i Kalifornien för att tillfredsställa sina drifter. Profilerna var identiska. År 2003 ställde FBI:s specialagent Leslie D’Ambrosia samman utkastet till en gärningsmannaprofil. Vid den här tiden började Larry Pool utveckla en annan övertygande teori om varför morden hade slutat ske så abrupt – en teori som hade juridiska konsekvenser för hela staten.

Han trodde att mördaren satt i fängelse,

eventuellt i väntan på avrättning. Han ville dna-testa fångar som kunde vara misstänkta för morden. Om de inte gick med på det frivilligt skulle han ändra lagen och tvinga dem till det.

Miljonären och brodern till Keith Harrington finansierade en kampanj för att få till stånd en lagändring, så att dnaprover kunde tas från samtliga förbrytare.

Med stor känsla pläderade han i rätten för att offer och deras familjer ville ha svar och att banbrytande kriminalteknisk vetenskap kunde visa sig vara avgörande för anhållandet och dömandet av mördaren. År 2004 gick lagen igenom. Även om obligatoriska dna-test var mycket kontroversiella, särskilt eftersom de också utfördes på personer som satt inne för ringa brott, tjänade de ett gott syfte och många olösta fall kom på så sätt att klaras upp. Men det löste inte fallet med seriemördaren i Kalifornien.

Trots 14 miljoner dna-prover i databasen och 48 000 utredningar undvek galningen fortfarande att hamna inför rätta. Kanske fanns inte mördaren i några brottsregister eftersom han under hela sitt liv inte haffats en endaste gång. Det kan också handla om något så världsligt som ett misstag av en tjänsteman som bidragit till att han fortfarande fick gå på fri fot.

Seriemördaren i Kalifornien var verksam under seriemördarnas ”Gyllene epok”, när termen seriemördare, som myntades av FBI-agenten Robert Ressler, trängde in i populärkulturen och börjades att tas på allvar av polisen. Men det var fortfarande väldigt nytt och det är fullt förståeligt att med en mängd mord i olika län i en stat lika stor som många länder tog det ett tag för polisen att lägga ihop två och två.

Det olösta mordfallet fick till slut sitt genombrott år 2018. I april anhölls Joseph DeAngelo, en före detta polis i Kalifornien, av den federala polisen för åtta av morden. De kopplade även ihop honom med Visalia-inbrotten. På grund av Kaliforniens brottspreskribering kunde DeAngelo inte dömas för våldtäkterna, men de kunde anklaga honom för 13 relaterade kidnappningar.

Genombrottet kom tack vare att polisen laddat upp gärningsmannens dna-profil till en webbplats vid namn GEDmatch där man kan analysera sitt dna. Webbplatsen matchade gärningsmannens dna-profil med 10–20 av hans släktingar och på så vis kunde utredarna skissa ett stort släktträd.

De identifierade sedan två av de misstänkta, varav den ena kunde topsas för dna och uteslutas. Den andra var Joseph DeAngelo som till slut, efter sin långa tid på fri fot, kunde arresteras.

Ray Biondi, efterforskare vid Sacramento läns polisavdelning utredde morden på Brian och Kate Maggiore. Han sa senare, ”Det är ofattbart att han kunde begå så många brott utan att göra ett enda misstag.”

DE MISSTÄNKTA FALLET FÖRBLEV OLÖST I MÅNGA ÅR, MEN POLISEN HADE FLERA OLIKA MISSTÄNKTA UNDER ÅRENS LOPP ...

JOSEPH DEANGELO Den före dettas polismannen, nu i 70-årsåldern, arresterades i april 2018 efter att pekats ut i I’ll Be Gone In The Dark, en bok författad av den avlidne Michelle McNamara.

DeAngelo avskedades från polisen för att år 1979 ha stulit. Han blev dömd för morden under en rättegång i augusti 2018.

SKYLDIG BRETT GLASBY Utredare misstänkte den påstådda knarklangaren Brett Glasby tills han mördades i Mexiko år 1982.

Efter hans död kom mordet på Janelle Cruz att stryka honom som misstänkt för morden i Kalifornien och flera andra brott.

OSKYLDIG JOE ALSIP Affärspartnern och vännen till Lyman Smith, Joe Alsip besökte sin kollega samma dag som de båda dödades. Alsip var anklagad för morden år 1982, men åtalet lades ned. En präst menar att Alsip erkänt, men detta föreföll mindre troligt.

OSKYLDIG

124 Mordmysterier_v2.indd 124

29.10.2018 15:08

SERIEMÖRDAREN I KALIFORNIEN

EFTERSPELET ÅR 2016 ÅTERUPPTOG FBI FALLET 40 ÅR EFTER DET FÖRSTA ANGREPPET. som vet något kan bli helt galen”, sa han till den samlade pressen. Men rättvisa går före allt. Detta är ett ärende som är viktigare än den enskilda individen. Belli gjorde klart för pressen att hur svårt det än skulle vara att lyfta på luren och slå numret, hur fruktansvärt, omskakande och kantat av motstridiga känslor handlingen skulle kännas, ”så kan den förse oss med just den information vi behöver.”

På hemsidan lade FBI upp de isande telefonsamtalen man trodde var från seriemördaren till sitt offer. De filmade intervjuer med offren och med anställda inom polisen och gjorde dem offentliga. ”Precis som vid vilken mordutredning som helst kommer vi vidare genom att folk ger oss information. I slutändan handlar det om just det”, sa Belli.

Denna nysatsning är nu ett par år gammal och kampen för att läka såren hos de som drabbades av seriemördarens onda handlingar – överlevande och anhöriga – kommer att fortsätta. Tiden är allas fiende, men ett genombrott i fallet har lett till arresteringen av Joseph DeAngelo, en före detta polis och frånskild far till tre barn. Han har nu blivit dömd för flera av morden och kidnappningar i

OVAN Bland lådorna med bevismaterial som insamlats av polisen i jakten på våldtäktsmannen i East Area finns dessa två skidmasker och ett par solglasögon.

Mördarens metod var bland annat att lysa med en ficklampa i ögonen på offret tills de vaknade.

en rättegång i augusti 2018.

Från att ha varit ett relativt avgränsat fall till att utvecklas till ett av de mest ökända olösta fallen av seriemord i USA under 1900-talet är den hårdare profileringen av dessa morden en början, inte slutet. Sacramentos polisavdelning och FBI utgick från en mängd spår och vittnesmål – men det tog tid att lägga den sista pusselbiten, att hitta den sista länken i kedjan.

Allmänheten tror lätt att seriemördaren är en galning, en mardröm som intagit mänsklig form, ett spöke sprunget ur den kollektiva rädslan i välbärgade förorter? Men han är faktiskt försynt och blygsam, en man som kunde passa in och framstå som helt normal. Han var tillitsfull och levde ett vanligt liv mitt bland alla andra.

Mördaren var en helt vanlig familjefar som hade börjat leva ett lugnt liv som pensionär, som till synes hade lämnat sina vilda inbrott, våldsamma våldtäkter och förskräckliga mord bakom sig. Men istället för att få leva ut sitt liv i en lugn och trygg tillvaro har han nu blivit dömd för sina fruktansvärda brott och måste nu avtjäna sitt straff.

© Adrian Mann; Rebekka Hearl

Onsdag den 15 juni 2016 höll FBI en presskonferens i Sacramento, Kalifornien.

Tillsammans med den lokala polisen utfäste de en belöning på 50 000 dollar till den som kunde förse dem med information som skulle leda till dömandet av seriemördaren. Mannen skulle nu vara äldre, 60–75 år, men rättvisan brydde sig inte om klockan. Även om den ansvarige skulle ha gått bort skulle man åtminstone kunna ha ett namn och ett ansikte på rösten.

Presskonferensen var ett led i att profilera fallet. Media hakade på. Interneteran gjorde det möjligt för FBI att skapa en hemsida tillägnad kampanjen och de släppte ett pressmeddelande om profilen och bad allmänheten att dela med sig av sina minnen. Fanns det en familjemedlem som betett sig underligt? Fanns det en galen släkting som var kapabel till sådana avskyvärda saker? Din granne? Är det så att mannen i grannlägenheten liknar skisserna av den misstänkte? Har du i din ägo juveler som liknar dem som beskrivits av FBI? Under presskonferensen klargjorde gruppledare Paul Belli att detta skulle kunna vara smärtsamt och förödande för familjer som misstänkte en som de annars höll kär. ”Den

125 Mordmysterier_v2.indd 125

29.10.2018 15:08

MORDET PÅ OLOF PALME STATSMINISTER OLOF PALME SKÖTS NED PÅ ÖPPEN GATA, DEN HUVUDMISSTÄNKTE SLÄPPTES OCH VAPNET BLEV ALDRIG ÅTERFUNNET. VEM TOG LIVET AV SVERIGES LEDARE OCH HUR LYCKADES MÖRDAREN KOMMA UNDAN? AV TANITA MATTHEWS

M

ordet på Sveriges statsminister år 1986 har blivit ett nationellt trauma. Olof Palme var en man som karakteriserades som något av en ”revolutionär reformist” och han sköts mitt i Stockholm på sin väg hem efter att ha varit ute tillsammans med sin familj. Förövaren flydde och polisen har inte kunnat ta fram en beskrivning av gärningsmannen.

Palmes fru attackerades också, men klarade sig och har pekat ut en man som var bosatt i Stockholm och som tidigare var fälld för dråp. Den misstänkte friades emellertid eftersom polisen misslyckades med att finna bindande bevis mellan brottet och förövaren. Andra misstänkta har varit allt ifrån afrikanska specialagenter till CIA-agenter, men till slut upphörde spåren i jakten på mördaren.

Vapnet som avfyrade de dödande kulorna har aldrig återfunnits, men kan möjligen vara en nyckel till den gåta som gäckat landet i mer än 30 år. I korsningen Sveavägen och Tunnelgatan finns en liten minnesplakett i trottoaren för att hedra Palme. Sörjande och politiska anhängare lade under flera månader ned röda rosor och polisen satte till slut upp övervakningskameror på platsen i förhoppning att på så sätt finna mördaren. Men ingen levande själ som skulle kunna misstänkas har återvänt till brottsplatsen ...

SOCIALISM OCH SKANDAL

Olof Palme föddes 1927 och växte upp i ett bildat hem. Han studerade både juridik och journalistik vid Stockholms universitet under sina tidiga år. När han väl tillträdde som statsminister hade han därför en mycket god uppfattning om sin roll i regeringen. Han hade gått med i

Socialdemokraterna, som då var det regerande partiet, och hade redan år 1953 blivit parlamentssekreterare till den välkände statsministern Tage Erlander.

Socialdemokraterna hade vid det laget i princip utrotat fattigdomen i Sverige. De hade styrt landet genom de förödande efterverkningarna från andra världskriget som fortfarande plågade många andra europeiska länder. Sverige var kort sagt ett lysande föredöme för övriga Europa. Under efterkrigstiden hade det neutrala Sverige kommit ut som en klar segrare med en imponerande nationell hälsovård och generös välfärd. Om det var något som saknades var det en framgångsrik riksdag, men under 1960-talet kom man att förstå Palmes potential att nå toppen.

Palme fungerade som Tage Erlanders högra hand.

Han både tog fram framlägganden och förberedde tal till regeringen, alla såg fort hans naturbegåvning för det politiska livet. Han talade flera språk flytande, vilket gav honom både en naturlig auktoritet och inflytande i politiska samtal.

Samtidigt blev några av hans kollegor i riksdagen avundsjuka, eftersom deras tal på svenska inte nådde samma beundran.

De som var emot Palme hade inget förtroende för honom som politiker. Även om han var en inbiten socialist kom han från en överklassfamilj och hade inte samma arbetarklassbakgrund som de andra i hans parti. Trots hans snabba politiska karriär och alla hans medfödda privilegier valde han att leva ett enkelt liv. Han bodde i ett litet radhus i Stockholmsförorten Vällingby tillsammans med sin fru och deras tre unga söner. Han strök sina egna kläder, svarade själv i telefonen och körde gärna omkring i Stockholm på sin ljusblå skamfilade skoter av märket Puch.

Många utanför Riksdagen ogillade Palme eftersom han

126 Mordmysterier_v2.indd 126

29.10.2018 15:08

Svenskarnas sorg efter mordet på Olof Palme har ofta jämförts med erfarenheterna i USA när John F. Kennedy dödades i Dallas 23 år tidigare.

127 Mordmysterier_v2.indd 127

29.10.2018 15:08

var frispråkig och burdus. Han kritiserade öppet Vietnamkriget och kallade USA:s trupper för mördare. Han jämförde till och med kriget med Förintelsen. Dock menade Palme att även om han inte var så förtjust i politikerna beundrade han USA och var tydlig med att Sverige tillhörde västvärlden. År 1969 tog Palme över ledarskapet för Socialdemokraterna efter Erlander. Men vid mitten av 70-talet hade Palme skaffat sig flera fiender, efter att ha infört hårda skattereformer med både höjda marginalskatter och arbetsgivaravgifter. Detta var en del av Palmes vision om ökad jämlikhet, men andra ansåg att det hindrade Sveriges ekonomiska tillväxt. Palme byggde även ut daghemmen som en annan viktig jämställdhetsreform.

I riksdagsvalet år 1976 besegrades Palme av de borgerliga partierna – detta var första gången sedan 1936 som Sverige fick en borgerlig regering. Efter att Palme återtog makten i riksdagsvalet år 1982 började han att föra politiken i en mer marknadsliberal riktning. Vid det här laget var han mycket hatad av högerkrafterna i Sverige, som såg honom som en arrogant vänsterradikal. De konservativa ansåg även att han var en klassförrädare. Palme anklagades för skattebrott och hans fiender påstod i sina hatkampanjer att han var schizofren, otrogen mot sin fru och homosexuell.

© Tage Olsin

IMPROVISERADE PLANER

OVAN Palme tillbringade sina sista timmar innan mordet på biografen Grand med sin fru Lisbet, sonen Mårten och dennes flickvän.

HÖGER Palme struntade i sina livvakter när han gick hem. Han tyckte om att kunna ströva fritt utan tillsyn och hade aldrig känt sig hotad.

HAN HADE SKAFFAT SIG MÅNGA FIENDER GENOM SINA HÅRDA SKATTEREFORMER OCH VISION OM ÖKAD JÄMSTÄLLDHET.

Morgonen den 28 februari 1986 var precis som alla andra mornar.

Palme hade i vanlig ordning politiska möten och ärenden att uträtta. Även om hans livvakter var närvarande vid några av dessa kände Palme inte behovet av att ha dem vid sin sida hela dagen. I efterspelet av vad som skulle hända var det många som kommenterade hur uppsluppen statsministern var under dagen, även om vissa också kommenterade i efterhand att han betett sig litet udda. När Palme kom in i Rosenbads matsal efter lunch lär han ha varit väldigt arg, men han berättade inte för någon varför.

Enligt de som träffade honom senare på dagen blev han på bättre humör efter ett tag.

En journalist som intervjuat honom för en fackförenings­tidning var mycket glad över att statsministern var på så gott humör, men när han bad honom att posera framför fönstret för ett foto avböjde Palme. ”Man vet aldrig vad som väntar mig där ute,” sa han till journalisten som tyckte hans plötsliga barskhet var litet märklig.

När arbetsdagen var över återvände han till sin eleganta våning i Gamla stan där familjen bodde sedan en tid tillbaka. Han och hans fru Lisbet hade pratat lite löst om att se en film på bio den kvällen, även om de inte bestämt något ännu. Lisbet hade velat se Mitt liv som hund på Spegelteatern.

Senare hade Olof ringt sin son Mårten och de talade om många saker, bland annat att se en film tillsammans. Mårten och hans flickvän hade redan bokat biljetter till Grand för att se Bröderna Mozart, en komedi som hade haft premiär ett par veckor tidigare.

Mårten föreslog att föräldrarna skulle följa med dem. Olof Palme och Lisbet beslöt sig senare för att slå följe med deras son och gick hemifrån vid halv nio på kvällen.

Som väntat var det ett antal människor som lade märke till statsministern och hans fru under kvällen. Olof Palme hade trots allt varit på många tidningars framsidor och i tv-rutan under flera decennier. En kvinna såg när paret gick ut genom ytterdörren och en biljettförsäljare önskade dem trevlig resa när de köpte biljetter till tunnelbanan. Han sa senare att han dock tyckte det var märkligt att statsministern inte hade med sig någon livvakt.

Medan de väntade på tunnelbanan i riktning nord var det några på perrongen som försynt tittade på dem, men var för blyga för att säga något, medan flera andra var väldigt glada över att få se honom. Några sade i efterhand att statsministern hade gått som

128 Mordmysterier_v2.indd 128

29.10.2018 15:08

MORDET PÅ OLOF PALME

89 STEG ÄN IDAG HAR POLISEN FÖR FÅ LEDTRÅDAR OCH VITTNEN FÖR ATT KUNNA LÖSA MORDET.

VITTNE

LISBET PALME

Lisbet Palme berättade för polisen att hon blev skjuten kort efter sin man, precis när hon vände sig om mot förövaren. Hon såg en man fyra till sex meter bort och för ett ögonblick hade hon ögonkontakt med den människa som dödade hennes make.

VITTNE

I skydd av barackerna på Tunnelgatan var Jeppsson den sista som såg mördaren innan han försvann ur sikte. Han försökte springa ikapp honom, men utan att lyckas.

TUNNELGATAN

LEDTRÅD TVÅ KULOR

DAVID BAGARES GATA

På brottsplatsen har kriminaltekniker funnit två Winchester-Western .375 Magnum 158 grain metallkulor, som överensstämde med kulhålen på både statsministern och hans fru.

OFFER STATSMINISTER OLOF PALME

VITTNE

YVONNE NIEMINEN

Nieminen beskrev mannen hon såg springa längs David Bagares Gata som ”skandinavisk”. Hon märkte också hur han hade rotat i en väska under sin flykt.

LEDTRÅD FORDON Efter Palmes död kom rapporter om hur polisen hade sökt efter en Volkswagen som tros ha fraktat den mördaren ut från staden.

LARS JEPPSSON

VITTNE

IGNES MORELIUS

Morelius fattade misstanke när han satt i sin bil och väntade på sin vän för en man i svart överrock som uppvisade ett märkligt beteende vid stationsingången.

MINUT FÖR MINUT PALME SKJUTS 23:21 Statsministern skjuts i axeln och magen.

FÖRSTA SAMTALET 23:22 Ett vittne ringer nödnummret för att rapportera om ett ”mord på Sveavägen”, men samtalet når inte fram till polisen.

ANDRA SAMTALET 23:23 En växeltelefonist ringer polisens sambandscentral och informerar dem om platsen för skottlossningen.

FÖRSTA POLIS PÅ PLATS 23:24 En polispatrull på Kungsgatan som hade larmats om brottet av en taxichaufför anländer till platsen.

JAKTEN PÅ MÖRDAREN 23:24–23:25 Kommissarie Gösta Söderström beordrar jakt på mannen.

EN AMBULANS STOPPAS 23:25 En passerande ambulans vinkas in av polisen.

SIRENERNA LJUDER 23:28 Den skottskadade Palme förs till Sabbatsbergs sjukhus och anländer mindre än fyra minuter senare.

PALME FÖRKLARAS DÖD 00:06 Palme dödförklaras medan hans fru vårdas för sin skottskada.

Fyra personer blev vittne till skottlossningen, bland annat två kvinnor som rusade ut ur deras bil för att hjälpa Palme och hans fru.

NYHETEN GÅR UT 01:10 Den första informationen om mordet går ut i radio. Vice statsminister Ingvar Carlsson övertar ansvaret.

129 Mordmysterier_v2.indd 129

29.10.2018 15:08

VÄNSTER En bit av Tunnelgatan, mördarens flyktväg, har döpts om till Olof Palmes gata till minne av den avlidne ststsministern.

Pettersson ställdes inför rätta vid Stockholms tingsrätt för mordet på Olof Palme. Palmes änka vägrade avlägga vittnesmål med honom i samma rum, men hon identifierade honom senare som mördaren.

© Tage Olsin

Polisen fastslog att angriparen måste valt platsen för skotten med kort varsel och att han valde just den platsen för att kunna fly uppför den mörka Tunnelgatan.

MORDVAPNET EFTERSOM DET INTE FANNS NÅGON MISSTÄNKT FÖRSÖKTE POLISEN HITTA VAPNET. Polisen riktade sin fokus på att spåra tio stycken Magnum-revolvrar som rapporterats stulna vid tiden för mordet på Palme. Det antogs att mordvapnet måste varit en revolver då det inte påträffats några patroner på brottsplatsen.

Utredarna drog slutsatsen att skotten hade avfyrats från en pipa som var minst tio centimeter lång. Av samtliga stulna revolvrar är en fortfarande inte återfunnen: Sucksdorffrevolvern som stals från den svenske filmaren Arne Sucksdorffs hem i Stockholm år 1977.

För att ytterligare komplicera saken stals revolvern av en vän till Sigvard ”Sigge” Cedergren, en känd knarklangare. Två månader innan mordet på statsministern och på sin

dödsbädd sa Cedergren att han lånat ut exakt samma vapenmodell till Christer Pettersson, den vid tiden huvudmisstänkte för mordet. År 2006 kom ett tips in om en pistol på en sjöbotten i mellersta Sverige. Robert Carlsson, chef för kriminaltekniska laboratoriets kemiska och tekniska avdelning sa att chanserna att pistolen skulle ha spår av fingeravtryck eller dna var ”små, för att inte säga mikroskopiska”.

Labbtesterna av vapnet som utfördes i maj 2007 var utan betydelsefulla resultat. Pistolen var för rostig och varje rättstekniskt spår som hade kunnat peka i riktning mordvapnet hade sedan länge vittrat bort ...

NEDAN Under utredningen testsköt polisen uppskattningsvis 500 Magnum-revolvrar i försöket att finna mordvapnet.

130 Mordmysterier_v2.indd 130

29.10.2018 15:08

MORDET PÅ OLOF PALME

NEDAN Enligt svensk lag vid tiden för mordet på Palme blev ett mord preskriberat efter 25 år. Lagen ändrades sedan för att förhindra fallet Palme från att preskriberas, vilket tillåter polisutredningen att fortgå tills mordet är löst.

ETT POLITISKT MORD? I september 1996 vittnade överste Eugene De Kock, en tidigare sydafrikansk polis, inför högsta domstol i Pretoria. Han hävdade att Palme hade dödats för att han ”starkt opponerade sig mot apartheidregimen och för att Sverige hade stöttat ANC”.

De Kock påstod att en tidigare kollega vid polisen och sydafrikansk spion, Craig Williamson, var mannen som hade dödat Palme. Polisen reste i oktober 1996 till Sydafrika, men var oförmögna att finna något som skulle styrka De Kocks påståenden.

Pinochet-regimen i Chile har också kopplats till mordet. New York Times skrev år 2016: ”Så sent som denna vecka hävdade ett vittne som befann sig på biografen samma kväll som Palme mördades att han sett en man som påminde om en välkänd amerikansk agent som arbetade för chilenska underrättelsetjänsten under general Augusto Pinochet.”

En annan teori pekar på CIA och en italiensk frimurarloge, Propaganda Due (P2). Ett telegram från P2:s stormästare Licio Gelli till en person som sedan länge hade kopplingar till italienska neo-fascistiska politiska aktivister lydde: ”Meddela våra vänner att den svenska handflatan kommer att fällas.” [engelska ”Palm”, ett ord som blott saknar bokstaven ”e” för att bli ”Palme”, övers. anm.]. År 1990 hävdade en italiensk tv-dokumentär att CIA betalat Gelli för att underblåsa terrorism. CIA förnekade all inblandning i Palmes död.

vanligt, medan andra menade att han hade verkat lite nervös.

Under resans gång var det ingen som hade sett att någon vid något tillfälle skulle följt efter statsministern.

SISTA PROMENADEN HEMÅT

Väl framme vid biografen samlades familjen en kort stund utanför – Lisbet och Olof köpte sina biljetter. Kvinnan i biljettkassan var mycket glad över att statsministern hade kommit dit och trots att filmen var utsåld lät hon dem sitta på biografdirektörens platser.

Filmen var slut ett par minuter efter klockan elva, men familjen satt kvar en liten stund medan resten av publiken gick ut från biografen.

Till slut lämnade familjen biografen och samlade sig utanför. Ett vittne påstod sig ha sett att Olof och hans son grälade om något.

Men sonen förklarade senare att hans far hade blivit irriterad när han gick iväg för att ta reda på namnet på en av de kvinnliga skådespelarna i ett skyltfönster intill där det såldes program (ljuset i fönstret släcktes i samma ögonblick som han skulle kika in).

Mårten sa att det var ovanligt att hans far blev irriterad över något så trivialt.

Mårten föreslog att föräldrarna skulle följa med dem och ta ett glas, men de avböjde eftersom de tyckte det var lite sent. Palme och hans fru gick istället hemåt. Lisbet ville ta tunnelbanan, men Olof fällde en kommentar om hur lyckligt lottad han var att som statsminister kunna promenera hem som vem som helst.

Paret gick bredvid varandra över den tunna nyfallna snön. Även om de passerade några personer på vägen var det inte många som befann sig ute i natten. Gatorna var i stort sett tomma. Paret gick nedför västra sidan av Sveavägen mot norra ingången till Hötorgets tunnelbanestation och nådde till slut fram till hörnet av Sveavägen och Tunnelgatan och gick i riktning mot ingången till tunnelbanan på andra sidan.

Vid en vittneskonfrontation pekade Lisbet ut Pettersson. ”Han är precis som min beskrivning, hans ansiktsform, hans ögon och obehagliga uppsyn. Det är han som ser ut som en alkoholiker,” sa hon.

131 Mordmysterier_v2.indd 131

29.10.2018 15:08

UTREDNINGEN

Efter att Palme dödats strömmade tusentals chockade svenskar ut på gatorna och täckte mordplatsen med röda rosor, en meter hög mur av symbolen för Palmes parti, Socialdemokraterna.

OKLARA VITTNESUPPGIFTER OCH MYCKET FÅ LEDTRÅDAR FÖRSVÅRADE POLISENS JAKT PÅ PALMES MÖRDARE. Morgonen efter Palmes död inleddes den största jakten på en mördare i Sveriges historia. Delar av Stockholm spärrades av när polisen påbörjade det landsomfattande sökandet.

Polisen var dock sena med att spärra av brottsplatsen och misslyckades med att grundligt söka igenom platsen efter bevismaterial. Det var faktiskt förbipasserande som hittade kulorna från det misstänkta mordvapnet.

Polisen efterlyste en mörkhårig man i 35–40-årsåldern i lång svart överrock, men medgav att vittnenas beskrivningar var oklara. Några vittnen till dådet menade att Palmes mördare talade kort med honom innan han sköts, medan andra hävdade att förövaren började skjuta så fort han nått fram till statsministern.

Lisbet sa till polisen att hon vagt kunde erinra sig mannen som hade skjutit hennes man, men kunde inte omedelbart identifiera honom. Polisen ville tona ned idéen att det rört sig om ett politiskt mord. Enligt en rapport som refererade till källor inom polisen ska man dock ha utrett Ustaša, en kroatisk fascistisk och ultranationalistisk separatiströrelse, för dess inblandning i mordet. Detta med anledning av att Palme inte benådat mannen som mördade den jugoslaviska ambassadören i Stockholm 1971.

Den 33-årige Victor Gunnarsson arresterades i mars för mordet efter att det fastställts att han befunnit sig i närheten av brottsplatsen och inte hade något ”tydligt alibi”. Gunnarsson hade kopplingar till olika extremistgrupper och polisen hade funnit anti-Palme-pamfletter i hans hem. Men i brist på bevis frigavs han den 11 april.

Vidare utredningar förde polisen till teorin att en yrkesmördare hade mördat Palme. Länspolismästaren Hans Holmér följde upp ett underrättelsespår och arresterade ett antal kurder som levde i Sverige efter påståenden att kurdiska PKK skulle vara ansvarig för mordet.

Partiet förnekade inblandning i mordet.

Förundersökningsledare Claes Zeime meddelade polisen att man totalt hade studerat 16 olika politiska organisationer

utan att finna några spår.

Nästan tre år efter Palmes död arresterade polisen 41-årige Christer Pettersson, en drogberoende, kriminell alkoholist, med en historia av våldsam brottslighet – han var bland annat fälld för dråp efter att år 1970 stuckit ner en man med bajonett.

När Pettersson ställdes inför rätta året därpå identifierade Lisbet honom i en vittneskonfrontation. Bevismaterialet som lades fram i samband med rättegången var dock helt sporadiska och Pettersson förnekade mordanklagelserna. När rättegången inleddes den 5 juni 1989 sa Pettersson: ”Jag dödade inte statsminister Olof Palme. Jag försökte inte döda fru Palme. Mordet är ett vidrigt brott som jag aldrig skulle kunnat utföra.” När Pettersson hävdade att han hade varit hemma vid tiden för mordet betvivlades detta av en nära vän till honom.

Pettersson förklarades skyldig och dömdes till livstids fängelse av Stockholms tingsrätt. Landet fick nätt och jämt tid att glädjas åt att mordet äntligen blivit uppklarat förrän en enig Svea hovrätt upphävde domen i oktober på grund av brist på bevis. Hovrätten kunde inte finna något motiv, och inget mordvapen eller konkreta bevismaterial kunde bestyrka att han skulle vara skyldig.

Pettersson dog i september 2004 efter en hjärnblödning till följd av ett slag mot huvudet. Han hävdade att att han hade blivit trakasserad av polisen den 15 september, dagen innan han ådrog sig sin huvudskada.

Hans bekanta menade senare att han hade medgivit sitt deltagande i mordet, men att han hade tagit miste på vem han mördat. Tydligen hade han haft för avsikt att döda en knarklangare som skulle varit klädd på ett liknande sätt och som ofta rörde sig läns dessa gator nattetid.

Experter hävdade innan domen upphävdes att om Pettersson frigavs skulle det bli omöjligt att finna mördaren, eftersom samtliga vittnesmål pekade mot Pettersson. Å andra sidan hade inget vittne faktiskt sett Pettersson med en pistol i sin hand.

VEM TROR DU GJORDE DET?

VILKA ÄR DE HUVUDMISSTÄNKTA? FALLET FÖRBLIR OUPPKLARAT, MEN BEVISEN PEKAR MOT NÅGRA POTENTIELLT MISSTÄNKTA. CHRISTER PETTERSSON Statsministerns fru pekade ut den drogberoende och tidigare morddömde Christer Pettersson vid en vittneskonfrontation. Detta ledde till att han fälldes för mordet i tingsrätten 1988. Pettersson friades året därpå. I överklagandet hänvisades till brist på bevis och att mordvapnet, en .357-kalibrig Magnum-revolver, saknades ...

SKYLDIG ELLER ICKE? IVAN DEN FÖRSKRÄCKLIGE År 2007 pekade boken Devil Incarnate av Wayne Thallon ut den sydafrikanska högt uppsatte och hänsynslösa tortyrspecialisten, brittiskfödde legosoldaten Athol Visser, även kallad Ivan den förskräcklige, som Palmes mördare.

SKYLDIG ELLER ICKE? CRAIG WILLIAMSON I september 1996 vände sig en före detta poliskonstapel till högsta domstol i Pretoria där han hävdade att hans tidigare kollega Craig Williamson var mördaren.

Svenska utredare reste till Sydafrika för att följa upp spåret, men kunde inte finna något som kunde styrka dessa påståenden.

SKYLDIG ELLER ICKE?

132 Mordmysterier_v2.indd 132

29.10.2018 15:08

På en minnesplakett vid platsen för Palmes mord står det: ”På denna plats mördades Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986”.

RÖDA ROSEN

Ögonvittnet Ignes Morelius var den första att lägga märke till en man som några ögonblick senare skulle skjuta ner statsministern.

Han var klädd i en lång svart överrock och stod utanför entrén till en butik vid namn Dekorima. Först trodde han att mannen, som var klädd och uppförde sig misstänkt, var inblandad i droghandel.

Han såg ut som om han väntade på någon. När han fick syn på statsministern gick han i riktning mot dem. Morelius första tanke var att han var ute efter att rycka Lisbets handväska, men istället tog han tag i statsministerns axlar innan han sköt honom i ryggen på nära håll. ”Herregud, han skjuter!” utbrast Morelius när han såg hur statsministern segnade ner.

Det andra vittnet Lars Jeppsson hörde Lisbet skrika: ”Nej, vad gör du?”. En kula hade snuddat vid henne, men hon rusade till sin man där han låg i en pöl med blod. Förövaren satte pistolen i hölstret och sprang uppför tvärgatan, Tunnelgatan, dundrade förbi Jeppsson som såg hur han sprang de 89 trappstegen uppför Brunkebergsåsen, två eller tre steg åt gången, och vände sig om hela tiden. Jeppsson bestämde sig för att följa efter mannen och rusade förbi brottsplatsen.

Vid slutet av trappan sprang han på en man och en kvinna som pekade Jeppsson vidare mot David Bagares gata. De hade sett en man i svart rock fly i den riktningen. Jeppsson kunde nätt och jämt urskilja honom i fjärran, men såg hur han rusade in i ett parkeringshus. Jeppsson hävdade senare att han inte hörde någon köra iväg eller någon bildörr smälla igen, men han lyckades inte hitta mannen som han jagat efter på Stockholms gator. Mördaren var spårlöst försvunnen.

På andra sidan staden anlände paret Palme till Sabbatsbergs sjukhus. Klockan ett på natten sände radion nyheten om Palmes död.

EFTERSPELET

EFTER MER ÄN 30 ÅR SENARE ÄR MORDET FORTFARANDE ETT MYSTERIUM, MEN SVERIGE HAR INTE GLÖMT SIN FÖRLUST. Utredningen av mordet på Olof Palme har utvecklats till en av de mest omfattande i hela världen, större än utredningen av John F. Kennedy-mordet och Lockerbieattentatet. Fallet förblir öppet. Enligt svensk lag kan ett fall inte avslutas förrän polisen har funnit mordvapnet och har en fällande dom.

Under de 30 år som gått sedan Palme brutalt sköts ner vid en korsning i Stockholm har polisen förhört över 10 000 vittnen, producerat uppskattningsvis 90 000 sidor rapporter och strykt ungefär 130 namn från listan med misstänkta. Experter menar att det skulle ta en jurist nio år att läsa igenom allt arkiverat material som i sin tur upptar 250 hyllmeter. Idag ägnar fem polismän deras huvudsakliga tid åt det olösta mordet, fördriver arbetsdagen med att testa vapen och följa spår. Ändå är inte Palme den enda svenska politikern som mördats. År 2003 blev utrikesministern Anna Lindh knivskuren till döds i ett varuhus i Stockholm. Hon hade inte heller vid sin död med sig sin livvakt. År 2012 berättade Olof Palmes son Joakim att hans far vanligtvis hade med sig en livvakt, men att han hade skickat hem honom den kvällen efter att bestämt sig för att inte gå ut. När planerna ändrades hade han enligt sonen försökt, men inte lyckats få tag i någon vid säkerhetstjänsten, så han gick till biografen ändå tillsammans med sin fru. Joakim medgav dock att även om det hade varit en livvakt med under kvällen är det inte säkert att hans far skulle ha överlevt. År 2014 tog utredningen en ny riktning då det visade sig att kriminalförfattaren Stieg Larsson, som hade dött 2004, hade skickat 15 lådor med egna efterforskningar i Palme-fallet till polisen. Dagstidningarna fick tillgång till Larssons akter och fann att en av de misstänkta för mordet inte hade haft något alibi för kvällen. Mannen i fråga antogs ha nära kopplingar till sydafrikanska säkerhetsstyrkor. År 2016 hölls minnesdagen för mordet på Palme.

Tusentals samlades i hörnet där han skjutits för att visa sin respekt invid ett berg av röda rosor, symbolen för hans politiska parti. Landet har ännu inte glömt vad som hände statsministern som tyckte om att röra sig ute bland vanligt folk.

Trots en utfäst belöning på 70 miljoner kronor för all slags information som kan leda till ett avslut tillmäts inte mycket hopp för att finna en lösning. Varje år på årsdagen av mordet uppmanar polisens Palmegrupp vittnen eller vem som helst med ny information att kontakta dem via deras tipstelefon som brukar få uppemot hundra samtal.

Men än idag väntar polisen fortfarande på samtalet där rösten på andra sidan tråden ska förse dem med ett tillräckligt bra spår för att kunna lösa landets största mysterium.

© Alamy; Kym Winters; Shutterstock; Thinkstock

© Stern

© Holger.Ellgaard

MORDET PÅ OLOF PALME

133 Mordmysterier_v2.indd 133

29.10.2018 15:09

Fรถljande sidor kommer frรฅn bokasinet Seriemรถrdare.

I butik 15/1.

S Y D A R B N A I & Y E MYRA HINDL

SISTA OFFER 134 Mordmysterier_v2.indd 134

29.10.2018 15:09

IAN BRADY & MYRA HINDLEY

KOMBINATIONEN AV PEDOFILEN IAN BRADY OCH DEN ALLDAGLIGA MYRA HINDLEY BLEV DÖDLIG. SADDLEWORTH MOOR ÄR DEN VILDA HEDEN SOM FORTFARANDE BÄR PÅ EN MÖRK HEMLIGHET: VAR ÄR KEITH BENNETT?

Keith Bennett var tolv år när han blev mördad. Fotografiet är från 1964.

135 Mordmysterier_v2.indd 135

29.10.2018 15:09

I

an Brady och Myra Hindley kidnappade, våldtog och mördade flera barn, deras brott kallas än idag, över 50 år senare, för Moors Murders (hedmorden). Kvarlevorna av tolv år gamla Keith Bennett saknas fortfarande. Man tror att han finns på en ovärdig viloplats på Saddleworth Moor utanför Manchester. Pojken från Longsight försvann spårlöst den 16 juni 1964, bara fyra dagar efter sin födelsedag. Han hade gått hem till sin mormor, där han ofta sov över med sina syskon. Hindley och Brady var ute och körde i sin bil, på jakt efter barn när de såg den ensamma pojken. De närmade sig honom och frågade om han kunde hjälpa dem att flytta några lådor från en vinbutik.

Polisen i Manchester såg till att ett svartvitt fotografi av Keith publicerades i tidningar och sändes på tv. Bilden visar en liten pojke med glasögon och stora tänder som ler varmt mot kameran. I ett annat sammanhang skulle bilden bara ha haft betydelse för familjen Bennett, men bilden har nu blivit berömd på grund av det grymma öde som pojken fick utstå.

Keith har blivit symbolen för en seriemördares inhumana handlingar. Liksom alla bilder, och särskilt de som visar dödsoffer, fångar denna bild ett speciellt ögonblick. Den berättar en ofta förbisedd och ganska obehaglig sanning – den här personen är redan död eller kommer att dö.

Världen känner Keith Bennett genom ett fotografi, men hans familj förlorade en son, en bror, en kusin och ett barnbarn.

Vännerna förlorade en kamrat. Det är också anmärkningsvärt att det tog mördarna över 20 år att erkänna sina brott. Det var alltså 20 år av obesvarade frågor, misstankar och lidande som Keiths familj fick utstå. Keiths mamma, Winnie Johnson, som avled 2012, 78 år gammal, liksom resten av familjen fick se sin vardagliga tillvaro vändas upp och ner, och förändras för alltid.

Det var inte förrän 1987 som det före detta kärleksparet Brady och Hindley, som nu visade fullständig illvilja mot varanEn polis med spårhund genomsöker Saddleworth Moor. Tolv år gamle Keith Bennetts kropp har fortfarande inte hittats.

MYRA VAR EN VANLIG OCH ALLDAGLIG FLICKA – DENNA VARDAGLIGA SKEPNAD GJORDE DET MÖJLIGT FÖR HENNE ATT KOMMA I KONTAKT MED BARN OCH FÅ DERAS FÖRTROENDEN. dra, slutligen erkände att de tillsammans hade kidnappat och dödat både Keith och en flicka vid namn Pauline Reade (deras första offer). Informationen från paret ledde till att polisen hittade 16-åriga Reade på eftermiddagen den 1 juli samma år.

Hennes kvarlevor begravdes på Gortons kyrkogård en månad senare. Det var inte lika lätt att hitta Keiths kropp. Sökningen blåstes av den 24 augusti 1987 och återupptogs inte förrän 2003, under Operation Maida. Sex år senare avslutade polisen den officiella sökningen efter Keiths kvarlevor utan att ha hittat något.

Brady och Hinley bjöd på frestande ledtrådar vid olika till­ fällen om var de kan ha gömt Keiths kropp, men deras minnen svek och deras beskrivningar av den stora vilda heden var inte tillräckligt detaljerade. Shiny Brook, som blev ett viktigt sökområde, är mycket omtvistat eftersom platsen inte överensstämmer med var de andra kropparna hittades.

Blev Keith begravd i närheten av platsen där John Kilbride hittades, tvärs över vägen från Lesley Ann Downeys och Pauline Reads gravplatser? Chris Crowther, en familjemedlem som äger landområdet där mordet skedde, tror det. Han förklarade sitt resonemang för författaren Carol Ann Lee i den obehagliga, men opartiska biografin One of Your Own: The Life and Death of Myra Hindley (2011). ”Vi har alltid trott att Keith låg nära John. Brady var ju lat, han höll dem tillräckligt nära varandra.

Bilden från 1999 visar Bennetts mamma, Winnie Johnson, i sitt hem i Manchester.

Sökpådraget finkammar Saddle­ worth Moor 1965, på jakt efter gravplatser. De hittade två kroppar samma år och en tredje 1987.

136 Mordmysterier_v2.indd 136

29.10.2018 15:09

IAN BRADY & MYRA HINDLEY Flickorna på ena sidan av vägen, pojkarna på den andra.

Johns grav var strax under viloplatsen vi ordnade, inte långt från vägen.”

Det är sant att Brady begravde sina offer på båda sidorna av vägen (A635, Holmfirth Road). Detta var bara några hundra meter bort från Hollin Brown Knoll. Lesley Ann Downey (10 år) och Pauline Reade (16 år) placerades på den norra sidan, och John Kilbride (12 år) på den södra sidan. Skulle Brady verkligen ha ändrat det som tycks vara ett tydligt och logiskt mönster på sin favoritplats på heden? Hur många gånger kan sökinsatserna ha varit en hårsmån från Keiths kvarlevor och missat dem?

Hindley dog av bronkit på West Suffolk Hospital den 16 november 2002, 60 år gammal. Tidningarna fick då sin efterlängtade belöning. Brady hade beslutat sig för att inte samarbeta om familjen Bennett eller polisens utredare bad om ny information. Han gick så långt som att skriva ett brev till Winnie Johnson och förklarade sitt ställningstagande. Anledningen var polisens inkompetens.

Men 1987 släpptes han ut från sjukhuset Ashworth i närheten av Liverpool och satte av på en sorglig resa till heden för att visa var kropparna låg.

Då verkade mördaren osäker på området. Han var uppenbart förvirrad av vad som tidigare varit hans kära jaktmarker. Eller lekte han bara med myndigheterna för sin egen sjuka njutnings skull? För Keiths familj var det ännu en förlorad chans och en förlängning av deras lidande.

Som svar på nyheten om att sökandet avslutades 2009 sa Winnie till BBC: ”Jag vill att Keith hittas innan något händer med mig, jag vill ge honom en anständig

MORDMINNEN MÄRKLIGA SAMMANTRÄFFANDEN OCH FOTOGRAFIER LÖSTE FALLET

>>

I takt med att efterkrigstidens medelklass växte blev teknik mer tillgänglig för vanliga arbetare. Ian Brady använde kameror, film­inspelningsutrustning och .45 pistoler.

Liksom för många seriemördare var dessa dystra souvenirer som hedmördarna kunde använda för att återuppliva sina brott.

Hindley beskrev gravplatserna som ”markerade på fotografier istället för med gravstenar”. När det var dags att döda, eller strax efter en ”händelse” som Brady kallade det, köpte de .45 pistoler för att markera tillställningen. Efter mordet på Pauline Reade valde Brady ut Ken Thorne and His Orchestras hitlåt ”Theme from The Legion’s Last Patrol” för att fira händelsen. På juldagen 1964, bara några timmar innan Brady dödade Lesley Ann Downey, gav han Sandie Shaws singel ”Girl Don’t Come till Hindley”.

Brady hade höga tankar om sig själv och var listig, men paret lämnade ändå många avgörande bevis efter sig. En dag när polisinspektören Ian Fairley sökte genom en påse med bevis från Wardle Brook Avenue 16, hittade han en ritbok med en lista över filmstjärnor mellan några teckningar. Fairley blev chockad när han såg att John Kilbride stod med bland kändisarna. Polisen hittade också ett kvitto på en hyrbil från Warrens Autos, hyrd samma dag som Kilbride kidnappades.

Innan man hittade den skrämmande inspelningen av Lesley Ann Downey (en ljudfil som skär i även den mest härdade polisens hjärta) var det mest övertygande beviset bilderna som togs med Bradys kameror. Polisen hade en känsla av att bilderna från Saddleworth Moor hade kopplingar till kidnappningarna. Varför tog Brady landskapsbilder som fokuserade mer på marken än på utsikten?

Varför fanns en bild av Hindley och hunden som stod på knä och tittade på marken? Med riktigt gammaldags detektivarbete skulle en mängd hemska händelser börja grävas upp.

VÄNSTER: Lesley Ann Downey var tio år när hon ströps till döds.

Denna bild togs av Myra Hindley och Ian Brady.

NEDAN: Denna bild på Hindley togs av Brady på 1960-talet på Saddleworth Moor, där de begravde sina offer.

137 Mordmysterier_v2.indd 137

29.10.2018 15:09

SKELETTHEDEN

UNDER SADDLEWORTH MOORS MÖRKA TORV GÖMDES KROPPARNA.

Bara några dagar efter mordet på Edward Evans inledde polisen ett omfattande sökande på Saddleworth Moor, som började med Wood Head. 17 och 21 oktober hittades Lesley Ann Downey och John Kilbrides kroppar. Polisen i Manchester, under ledning av polisinspektör Pete Topping, återupptog fallet och inledde periodvisa sökinsatser 1986 och 1987, i hopp om att hitta Keith Bennett och Pauline Reades kroppar.

Mördarna samarbetade och genomförde flera kontroversiella utflykter till Saddleworth. År 1987, efter 100 dagars sökning, hittades Pauline Reades kropp. Operation Maida var en sökning där både satellitteknik och de senaste rättsmedicinska metoderna användes. Målet var att hitta Keith Bennetts kvarlevor. Polisen höll uppdraget hemligt för att undvika medieuppmärksamhet. Uppdraget började 2003 men avslutades 2009.

PAULINE READE, 16 ÅR De kidnappade henne genom att ge sken av att Myra Hindley behövde hjälp med att hitta en handske på Saddleworth Moor. Pauline våldtogs och mördades genom ett knivhugg i halsen kvällen den 12 juli 1963. Hon hittades den 1 juli 1987. Kroppen hittades välbevarad, cirka 150 meter från vägen A635. Hon låg på vänster sida, knäna uppdragna mot bröstet och ansiktet mot vägen.

BROADSTONE HILL

HOLLIN BROWN KNOLL

SADDLEWORTH MOOR

UPPERMILL A635

GREENFIELD RESERVOIR YEOMAN HEY RESERVOIR

GREENFIELD

LESLEY ANN DOWNEY, 10 ÅR Mördad på juldagen 1964 på Wardle Brook Avenue 16, strypt till döds. Downey hittades den 17 oktober 1965, cirka 60 meter från vägen A635, i en liten grav av hopsjunken torv. Hon hittades för att benet av hennes underarms stack upp ovanför marken. Kroppen var placerad som Pauline Reades, men på vänster sida.

Bredvid fyndplatsen fanns en grop som gjorde att vattnet rann rann bort från marken och när torven avlägsnades hittades kroppen.

DOVE STONE RESERVOIR

MIDDLE EDGE MOSS

JOHN KILBRIDE, 12 ÅR De erbjöd honom skjuts hem, men tog med honom på en omväg. Ännu en gång använde de ursäkten att de skulle leta efter en handske. Kilbride våldtogs och mördades den 23 november 1963. Han ströps med ett snöre och höggs med en kniv. Gravplatsen upptäcktes den 21 oktober 1965, cirka 20 centimeter under marken. Kroppen låg med ansiktet neråt, cirka 350 meter från Lesley Anns Downeys kropp. Den döde pojken kunde identifieras med hjälp av kläder, tänder, hårstrån och ben. Han saknade en sko.

138 Mordmysterier_v2.indd 138

29.10.2018 15:09

IAN BRADY & MYRA HINDLEY begravning.”

EDWARD EVANS, 17 ÅR

SYMBOLER FÖR ONDSKA

Mördad den 6 oktober 1965. Evans slogs ihjäl med en yxa i vardagsrummet på Wardle Brook Avenue 16. Han hittades av polisen Bob Talbot i ett sovrum i huset. Evans låg inlindad i en matta och gömd under en hög böcker.

WESSENDEN HEAD

PARKERINGSFICKA

KEITH BENNETT, 12 ÅR Kidnappades i tron om att Hindley och Brady behövde hjälp med att flytta några lådor. Han våldtogs och mördades den 16 juni 1964. Bennett ströps med ett snöre på Saddleworth Moor. Kroppen har inte hittats, man spekulerar att den kan ligga i detta område på heden.

WESSENDEN HEAD MOOR

Saddleworth Moor är en del av nationalparken Peak District i norra England, inte långt från Manchester.

SADDLEWORTH MOOR

MANCHESTER

Polisbilder tagna av Brady och Hinley år 1966, under rättegången mot dem vid domstolen Chester Assizes, figurerar fortfarande på framsidan av otaliga böcker och tidningar. De hårda, svartvita bilderna fångar upp de uttryckslösa ögonen hos två personer som vi misstänker saknar empati. Dessa två bilder, som ofta placeras sida vid sida i media för maximal effekt, är symboler för ondska.

Brady och Hindley begick sina brott under en period av starkt mediefokus i nordvästra England. Hyllade brittiska New Wave-filmer spelades huvudsakligen in i städer och byar i norra England och tittare över hela världen fick bekanta sig med tidigare okända dialekter. Filmskaparna skildrade livet i den engelska arbetarklassen i vad som kallas ”diskbänksrealism”. År 1960 började den berömda såpoperan Coronation Street sändas, en serie som visas än idag. Vi får se radhus, kullerstensgator och ett sorgset musikaliskt huvudtema baserat på ”Lancashire Blues” av kompositören Eric Spear, som är typiskt för kulturen i nordvästra England. Det var i samma sammansvetsade värld av fabriker, danslokaler, alkoholister och lokala biografer som Brady och Hindley växte upp.

Ian Brady föddes som Ian Duncan Stewart den 2 januari 1938, på en klinik på Rottenrow Street i Glasgow. Pojken växte upp hos en fosterfamilj efter att hans mamma, en ogift servitris vid namn Patricia Stewart, valde att adoptera bort honom.

Familjen Stewart var en ordentlig arbetarklassfamilj med hög status i samhället. Unge Ian plågades av raserifall, men var duktig och klarade inträdesprovet till Shawlands Academy.

Hans temperament och mobbning blev dock värre med tiden.

Han kallades i skolan för ”Big Lassie” (stor tjej) på grund av dåliga idrottsprestationer och han kallades även för ”Dracula”.

Under en period hade han en förkärlek till att tortera djur och han började också att göra inbrott. Han hamnade på ungdomsanstalt och senare i fängelse.

Brady flyttade till slut söderut till Manchester och återförenades med sin biologiska mamma, som då var gift med en man vid namn Patrick Brady. Det sägs att Ian försökte vara en underbar son och en anständig samhällsmedborgare, att han försökte lägga sitt smutsiga förflutna bakom sig. Det varade inte länge och han hamnade snart i trubbel på grund av olika brott.

Myra Hindley föddes 1942 och växte upp i Gorton, öster om centrala Manchester. Hon gick både i livets hårda skola och i en riktig skola. På den tiden var Gorton ett fallfärdigt slumområde. Människor flyttade till andra stadsdelar eller till nybyggda bostadsområden, precis utanför kommungränsen, i områden som köpts av Cheshires län. När Myra mötte Ian på Millwards Merchandising, föll hon pladask. Men de blev inte tillsammans förrän ett år senare, eftersom Brady var tillbakadragen i Hindleys sällskap. Hon var besatt av honom och skrev dagbok om sitt romantiska lidande. När han äntligen bjöd ut henne gick de på bio. Hindley hävdade att de såg Nicholas Rays film King of Kings (1961), ett intressant val med tanke på Bradys ateism. Men andra tror att de såg filmen Judgement at Nuremberg, en film som stämmer bättre överens med Bradys besatthet av nazismen.

Paret var oskiljaktiga. Hon fick smeknamnet ”Hessie”, troligen efter Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess. Hans smeknamn var ”Neddie”, efter en karaktär i The Goon Show.

Med tiden framkallade de varandras lust att begå brott. Andra seriemördare och sexualsadister kan skryta med betydligt fler antal offer, men det som fångade världens uppmärksamhet när brotten upptäcktes, var att en ung kvinna var inblandad.

>>

139 Mordmysterier_v2.indd 139

29.10.2018 15:09

OVAN: Hindley och Brady poserar på 1960-talet på Saddleworth Moor, där de begravde sina offer.

TILL HÖGER: Bild från 1 januari 1965, en polis fortsätter att gräva på platsen där man hittade Lesley Downeys kropp, men på denna plats hittade man inga fler spår.

LÄNGST TILL HÖGER: Ett skynke sätts upp för att förhindra insyn medan man gräver den 21 oktober 1965. En ny kropp hittades här och Hindley och Brady åtalades för mordet.

140 Mordmysterier_v2.indd 140

Hindley var bara 23 år när hon greps och åtalades. En blond, ganska galen flicka från Lancashire slungades ut i rampljuset och har sedan dess blivit en bestående symbol för mänsklighetens ondska. Hindley framställde sig under sina senare år som ännu ett offer för Bradys ondska, men hon spelade alltid en avgörande roll i kidnappningarna och påstås ha blivit sexuellt upphetsad av hur morden förde henne närmare Ian (även om hon förnekade att hon blev upphetsad av handlingarna). Hindley körde bilen eftersom Brady inte hade körkort (han körde en Triumph Tiger Cub-motorcykel).

Tillsammans med Brady valde hon ut sårbara barn som de kunde närma sig. Hennes vänliga och utåtriktade framtoning dolde vad psykologer och författare har kallat en ”narcissistisk personlighet utan empati”. Hon var expert på att manipulera omgivningen och klädde ut sig i svart peruk och skinnjacka, för att inte bli igenkänd i sitt gamla bostadsområde.

Hindley protesterade senare mot sitt rykte och uttryckte sin ånger, men hon var orsaken till offentlighetens uppmärksamhet och ilska från första början. När man varnade barn för att prata med främlingar var det alltid män man varnade för. Hindley krossade myten om att kvinnor aldrig hjälpte till att kidnappa och mörda barn. Hon påminde inte om någon läskig kvinna och verkade heller inte vara någon tvivelaktig, galen typ som man borde hålla sig borta från. Myra var en helt vanlig och alldaglig tjej – denna vardagliga skepnad gjorde det möjligt för henne att komma i kontakt med barn och få deras förtroende.

EN TYST MORDPLATS

I mitten av 1960-talet var Saddleworth Moor bara en vacker plats för söndagspromenader och picknickar. Områdets grymma historia har sedan dess genomgått en bestående förändring. Historian är inpräntad i moderna Manchesters kulturella bakgrund och lokalhistoria. Minst tre av de fem offren kidnappades, våldtogs och dödades (antingen med en kniv eller ett rep) och begravdes vid A635. Lesley Ann Downey, det yngsta offret, dödades hemma hos Brady och Hindley på annandag jul 1964. Paret planerade att göra sig av med kroppen samma natt, men kraftigt snöfall bidrog till svåra vägförhållanden. De ville inte riskera att avslöjas om de råkade ut för en bilolycka längs vägen. Istället lindade de in Lesley Ann i ett lakan tillsammans med kläderna hon bar när hon kidnappades (rosa kofta, blå kappa och rutig kjol) vid Silcock’s Wonder Fair. Hon grävdes ner på Saddleworth Moor dagen därpå.

Fyra kilometer öster om Manchester når bergskedjan Penninernas sydspets nationalparken Peak District. Parken beskrivs som ”Englands ryggrad” – den storslagna naturen består av böljande kullar, gräsmarker och torvmossar, med imponerande sandsten omgiven av vacker lila ljung. Området går genom norra England och separerar Lancashire från grevskapets gamla ärkefiende Yorkshire. Med sina 1 000 kvadratkilometer robust skönhet och avskildhet skiljer sig nationalparken helt från klichébilden av norra Englands

OMRÅDET MED UTSIKT ÖVER GREENFIELDRESERVOAREN, DÄR KROPPARNA GRÄVDES UPP, HADE EN SÄRSKILD ATTRAKTIONSKRAFT FÖR PSYKOPATEN. 29.10.2018 15:09

IAN BRADY & MYRA HINDLEY

SLYNGEL OCH UTSTÖTT DAVID SMITH VAR PÅ FEL PLATS VID FEL TILLFÄLLE.

industristäder. Området är kargt och glesbefolkat med utspridda gårdar. Om vädret är klart kan du se ända till Cheshire Plains idylliska gröna fält från Saddleworth Moor.

Vinden susar genom gräset och naturens viskningar är det enda ljud som hörs på flera mil.

Området med utsikt över Greenfield-reservoaren, där kropparna grävdes ner, hade en särskild attraktionskraft för psykopaten. Brady var inspirerad av den tyske filosofen Friedrich Nietzsche och sin egen vridna nazistiska tolkning av honom, tillsammans med sin syn på värderelativism, och såg därför sig själv som en ”übermensch” som såg ner på människorna från sin höga kulle. Brady trodde att han var en modern variant av Caspar David Friedrichs målning Vandraren över dimhavet (1818).

I boken The Gates Of Janus sammanfattade Brady landskapets effekter på fantasin. ”När du står ovanför ett hav eller en hed, eller när du står på ett berg, kan du nästan höra något okänt och osynligt runt dig. Du vet att det finns där ...

Du känner kraften i dig när du tar emot den.” Han använde mystiskt struntprat och nonsens för att dölja sin sadistiska sexuella lust.

Saddleworth Moor hörde till Yorkshire fram till 1974, då gränsändringar gjorde området till en del av Oldham och därmed en del av Manchester med omnejd. Det innebär att fyra av brotten började i Manchester eller Cheshire, men slutade i Yorkshire. När utredningen började ledde detta till dålig kommunikation mellan olika polisdistrikt som trampade varandra på tårna. Slutligen tog polisen i Cheshire kontrollen under ledning av polisinspektör Arthur Benfield.

Detta berodde på att mordet på 17-åriga Edward Evans, som ägde rum den 6 oktober 1965 på Wardle Brook Avenue 16 – hemma hos Brady, Hinley och hennes mormor – formellt tillhörde hans distrikt.

17-åriga David Smiths olyckliga inblandning i det sista mordet kan tolkas som en varning. Han var i vardagsrummet på Wardle Brook Avenue 16 när Ian Brady yxmördade Edward Evans. Brady högg Evans i huvudet och överkroppen 14 gånger. Smith hjälpte till att städa upp på brottsplatsen. Sedan gjorde han något som Brady och Hindley inte hade kunnat föreställa sig.

Efter att han gick hem fick han ett sammanbrott framför sin fru Maureen, som var Hindleys lillasyster. Paret gick till polisen. Smith var säker på att Brady och Hindley kunde dyka upp när som helst och tog med sig en skruvmejsel och en kökskniv till polisstationen. Historien han berättade för polisen verkade osannolik. Sådant händer inte i deras stad, skrattade polisen. Men det gör det. Och det hade det precis gjort.

Brady hade beslutat sig för att ta pojken under sina vingar, han trodde pojken bar på samma mörker som han själv.

Yxmordet sägs ha varit ett test för att se om Smith klarade av en sådan händelse. Pojken var tveklöst en utstött slyngel, men Brady trodde nog att pojken hade det i sig – att döda och göra sig av med offren. När brottslingarna slutligen greps och åtalades för mordet på Edward Evans, skyllde båda på Smith.

Vissa utredare trodde att Smith var lika skyldig som Brady och Hindley, så de försökte bryta ner honom under förhöret.

Utredaren Joe Mounsey i Ashton-Under-Lyne såg honom för den han var – en ung pojke som plötsligt kastades in i en värld han inte kunde förstå. Smith var en liten bandit, men han var ingen mördare, och han städade upp på brottsplatsen på grund av självbevarelsedrift. Smith blev huvudvittne i domstolen Chester Assizes, men han blev inte hyllad som en hjälte, tvärtom utsattes han för allmänheten hat.

Människor i Manchester och på andra håll i landet kunde inte tro att Smith och Maureen inte hade sett vad deras familjemedlemmars höll på med. De var väl vänner och umgicks mycket? Var inte Brady svåger till Smith? Hade de inte varit på picknick uppe på heden tillsammans och skjutit med revolver och pistol? (Myra hade en .38 Smith & Wesson och en .45 Webley som hon köpte genom sitt medlemskap i Cheadle Rifle Club.)

Det tog några decennier, men Smiths rykte blev rentvått. Idag kan han betraktas som en man som gjorde det rätta, trots att han resten av livet hemsöktes av vad som hände den natten. Han dog av cancer 2012, 64 år gammal. Maureen dog av en hjärnblödning 1980, 34 år gammal. Paret skilde sig i början av 1970-talet, det förflutna var ett alltför tungt bagage att bära med sig i ett nytt liv.

>>

17 år gammal blev David Smith vittne till mordet på Edward Evans.

141 Mordmysterier_v2.indd 141

29.10.2018 15:09

ETT perfekt MORD? Det faktum att Keith Bennetts gömda gravplats på Saddleworth Moor ännu inte har hittats innebär att brottet fortfarande representerar Bradys efterlängtade ”perfekta mord”. Det amerikanska förlaget Feral House publicerade Bradys studie av seriemördare The Gates Of Janus (2001).

Förlagschefen Adam Parfrey intervjuades av BBC och han sa att ”det har funnits många brottslingar genom åren som har dödat barn och nästan alla är glömda. Men inte Ian Brady. Varför?” Förutom årtionden av sensationell tabloidjournalistik och exploatering för att sälja lösnummer är svaret ganska säkert – Keith Bennet. Men Parfrey ser andra faktorer än den verkliga anledningen till det fortsatta intresset, som alltid har varit Myra Hindleys delaktighet.

Ian Bradys tid tog så småningom slut och han var sjuklig mot slutet av sitt liv. Han hungerstrejkade i 18 år och tvingades till tvångsmatning. Senast han var utanför den slutna avdelningen som varit hans hem sedan 1985 var i en domstolsförhandling 2012. Där försökte han ansöka om förflyttning från högsäkerhets­sjukhuset till fängelse så att han lagligt skulle kunna svälta ihjäl.

Ian Brady dog den 15 maj 2017, 79 år gammal. En gång påstod han att han skulle avslöja var Bennetts kropp låg begraven om domstolen garanterade honom rätten att avsluta sitt eget liv. Trots korrespondens med offrens familjer och poliser, skrev han dessa ord i sin kontroversiella bok, som aldrig kom ut i Storbritannien: ”Det finns lite intellektuell eller andlig stimulans för att en fängslad seriemördare ska samarbeta.”

KROKODILTÅRAR

MYRA HINDLEYS SÅ KALLADE ÅNGER

Myra Hindley tillbringade resten av sitt liv i olika brittiska fängelser medan hon drömde om frihet. Tanken på att bli frisläppt blev hennes enda möjlighet till frälsning – kanske inte från Gud, men snarare från det engelska folket och offrens släktingar. Under åren hamnade hon i rampljuset varje gång tidningarna fick nys om vad hon hade för sig, till exempel när hon fick sin kandidatexamen i humaniora i januari 1980. Hon uttryckte ånger som ibland komplicerades av en häpnadsväckande brist på självinsikt och det faktum att hon teg om Reade och Bennett i över 20 år. Men hon beviljades tillfälliga promenader på Hampstead Heath som en del av sin rehabilitering och under sin kamp för att upphäva sitt livstidsstraff. Från 1965 till sin död 2002 var allmänhetens åsikter om henne övervägande giftiga, och är det fortfarande.

Hindley fick faktiskt medkänsla bland intellektuella, barmhärtiga människor som trodde på frälsning och fängelse­reformer. Hon uppmanades att återvända till den katolska kyrkan och i januari 1970 gick hon på mässa för första gången sedan hon var tonåring. Hon blev vän med Frank Pakenham, Lonfords sjunde greve (1905–2001). Han blev en förkämpe i arbetet att få Hindley villkorligt frigiven, något som väckte avsky hos offrets anhöriga. Hindley skrev om deras gemensamma tro: ”Jag önskar att jag kunde ha fullständigt förtroende för Gud men jag är orolig, för min tro är fylld med tvivel och rädsla för huruvida jag någonsin kan bli tillräckligt bra för att uppnå fullständig förlåtelse.”

Genom åren ändrade Hindley sin historia så att hon framstod som en av Bradys offer. Hon skrev en opublicerad självbiografi där hon förklarade att hon hade blivit fullständigt dominerad av sin pojkvän. Men hennes kyliga egoism hindrade den revolutionerande berättelsen. Hon skrev brev och i dem klagade hon ofta på att Winnie Johnson och Ann West var irriterande som inte kom över sitt hat. I ett inspelat telefonsamtal med journalisten Duncan Staff, som sändes i tv-dokumentären The Moors Murders Code (2004), vägrar hon fortfarande att se sanningen om sin roll i det hela. ”Jag tycker det är väldigt svårt att prata om Lesley Ann Downey. Jag måste vara så kortfattad som möjligt. Det gör ont [...] tänk att jag kunde vara en så ond skitstövel.”

Det sägs att Hindley började samarbeta med polisen under sökandet efter Pauline Reade och Keith Bennett eftersom hon trodde att det skulle hjälpa henne att bli villkorligt frigiven och rikta uppmärksamhet mot Brady. 1997 vann hon en domstols­förhandling, trots åklagarnas ansträngningar att hålla henne inspärrad. En opinionsundersökning som gjordes av BBC samma år visade att allmänheten fortfarande ville ha henne bakom lås och bom. När hon dog Ett porträtt av Myra 2002 verkade det faktiskt som att domstolen Hindley från tidigt 1970-tal. skulle ha dömt till hennes fördel.

142 Mordmysterier_v2.indd 142

29.10.2018 15:09

IAN BRADY & MYRA HINDLEY

© Getty Images; REX Features; Alamy;

HUR MÅNGA GÅNGER KAN SÖKINSATSERNA HA VARIT EN HÅRSMÅN FRÅN KEITHS KVARLEVOR – OCH MISSAT DEM?

Denna artikel kommer från bokasinet Seriemördare.

I butik 15/1.

143 Mordmysterier_v2.indd 143

29.10.2018 15:09

Upptäck de hemska sidorna hos seriemördare som är på fri fot än idag

Undersök vilka triggers som motiverar en mördare Läs om barbariska brott som varit olösta i många år

OLÖSTA

MORD

PÅ INSIDAN AV DE OLÖSTA MORDGÅTORNA

BROTT & R MYSTERIE

mordmysterier

a begå Vem skulle kunn t och ot br nt da så ett det? d me n komma unda

Vad är det som förmår en person att begå ett mord? Och varför förblir så många brott ouppklarade trots att det finns övertygande bevis?

Några mord kommer bli ihågkomna för alltid. Inte för att de är särskilt blodiga eller brutala, eller på grund av hur många som blev dödade, eller för att brottslingarna är så avskyvärda, utan för att de aldrig blivit lösta. ta en närmare titt på de misstänkta i varje mordfall

Läs allt ifrån om det olösta mordet på Olof Palme, till de mystiska seriemördarna Jack the Ripper och Zodiac-killer.

Mordmysterier är fullproppad med bilder från brottsplatser, kartor över mördarnas jaktområden och presenterar alla bevis du kan undersöka.

Världens mest berömda olösta mord finns inuti dessa sidor. Kan du lösa dessa brott?

2018-13 / 129:-

TIDSAM 4884-13

13

7 388488 412908

Returvecka 04

Avrät

tad?

Untitled-2 4 SE Mordmysterier Cover.indd 1

13.12.2018 12:32