De sanna historierna bakom Jesus liv och död

JESUS

SPÄNNANDE LÄSNING

SPECIAL

.se

bokasin.se

De sanna historierna bakom

LIVoch

FAKTA och LEGENDER

DÖD

TORTYR OCH DÖD i Romarriket

JESUS MÅNGA ANSIKTEN:

JESUS LIV och DÖD

Rebell, ledare & helare Revolterna i Judéen och Galiléen

FRÅN PROSTITUERAD TILL APOSTEL:

Vem var Maria Magdalena?

Läs om: Herodes den store De tre vise männen Apostlarna Johannes Döparen Pontius Pilatus Herodes Antipas och mycket, mycket mera ...

SE_Jesus_Cover_230x297.indd 1

12.11.2018 09:02 08.10.2018 12.27

Jesus liv och död 2018 © Orage AS

Svensk redaktion Ansvarig utgivare: Rebecca Englund Redaktör: Sofia Lindén Översättning: Johan Mansfeldt Omslagsdesign: Sindre Grading Grafiker: Lise Aasrum

Försäljningsansvarig Øystein Berg +47 909 61 959 berg@orage.no

Orage AS äger alla rättigheter till innehållet i den här boken. Det är inte tillåtet att reproducera eller kopiera innehållet. Det är inte tillåtet att lägga ut hela, eller delar av, boken på internet eller att på annat sätt reproducera innehållet elektroniskt. Tillstånd kan endast ges via redaktionen på Orage AS.

Utgiven av Orage AS Jarlsøveien 50 3124 Tønsberg, Norge +47 47 46 60 00 post@orage.no www.orage.no

Tryck Tryckt i Lettland, Artko AS Alla Orages produkter trycks av Svanenmärkta tryckerier.

Utgiven på licens från Future Plc. This publication is published under licence from Future Publishing Limited. All rights in the licensed material belong to Future Publishing Limited and it may not be reproduced, whether in whole or in part, without the prior written consent of Future Publishing Limited. ©2018 Future Publishing Limited. www.futureplc.com

Originaltitel Story of Jesus © Future Publishing Limited

SE_Jesus_Cover_230x297.indd 2

12.11.2018 09:02

De sanna historierna bakom

JESUS LIV OCH DÖD

Jesus Kristus med sina över 2 miljarder följare idag kan vara den mest inflytelserika person som någonsin funnits på vår jord.

Berättelsen om Jesus hör ihop med den episka legenden om hans liv. Utforska allt ifrån profetierna som omgav hans födelse och barndom i Nasaret till hans vuxna tid då han undervisade och fick följare. Upptäck människorna som Jesus valde till att bli sina apostlar. De skulle bevittna hans mest dramatiska stunder och föra hans läror vidare.

Vi avslöjar sanningen bakom Judas förräderi, Jesus möte med Pilatus och korsfästelsen vid Golgata.

Det här temanumret är fullpackat med otroliga bilder och ger en inblick i Jesus samtid. Detta den perfekta guiden för någon som vill lära känna den sanna berättelsen om Jesus från Nasaret.

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 3

27.09.2018 12:26

INNEHÅLL 08 Tumult i Levanten Triumf och tragedi avlöste varandra i Levanten före Jesu Kristi födelse.

16 Levanten och dess arv

Det hebreiska folkets gamla land var en smältdegel för politisk omvälvning.

22 Judarnas vardag i en romersk värld Hur var livet för det judiska folket under imperiet?

28 Väntan på en Messias Hur passade Jesus in i Messiastraditionen?

32 Jesus många ansikten

Evangelisterna gav oss fyra distinkta och gripande berättelser.

40 Hur blev Jesus Guds Son?

ad säger skriften om Jesus V släkt och födelse?

50 Tre konungar från orienten

Upptäck de vise männens identitet och deras gåvor.

68 Johannes Döparen

Hur mycket vet vi om mannen som hjälpte Jesus att komma igång med att sprida sina läror?

74 Jesus döps

76

Det här ögonblicket markerade början på Jesus tid som lärare.

76 Jesus mmöter frestelser

Jesus vilja förblir obruten i mötet med frestelsen.

78 De tolv apostlarna

Apostlarna skulle föra Jesus ord vidare.

88 Maria Magdalena Den prostituerade som blev apostel.

92 Bergspredikan

tt av de största E föredragen om moral genom historien.

54 Herodes den förste Den grymme och paranoide Herodes styrde Judéen med en järnhand.

60 En judisk pojke

Jesus födelse är välkänd, men vad vet vi om hans barndom?

106

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 4

04.10.2018 15:24

122 94 Mirakel och undervisning

J esus använde sig av många metoder för att sprida sitt budskap.

54

104 Rensningen

av templet

Jesus driver ut månglarna ur templet.

106 Den

slutliga uppgörelsen

Jesus förbereder sina anhängare på sin arrestering och för deras liv efteråt.

114 Pontius Pilatus

Romerska guvernörer är vanligtvis inte ihågkomna.

118 Herodes Antipas

Herodes Antipas skulle varit glömd om det inte vore för ett oväntat möte med en dödsdömd man.

122 Dödens triumf

Romarna var mästare på smärta och de utövade den på rebeller och slavar.

130 Att besegra döden Korsfästelse skulle ha varit slutet, men sedan hände något oväntat ...

136 Tidig kristendom

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 5

Upptäck viktiga händelser i den tidiga kristendomen omedelbart efter Jesus Kristi uppståndelse.

04.10.2018 15:24

Tumult i Levanten

SL

Pan

Antio det fe hans en ga styrk seleu ptole sig fö säker för de judis

Triumf och tragedi avlöste varandra i Levanten före Jesus födelse.

6 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 6

04.10.2018 15:25

Tumult i Levanten

ANTIOCHOS IV PLUNDRAR TEMPLET

Jerusalem

SLAGET VID PANIUM

Panium nära Golanhöjderna

200 f.Kr.

Antiochos III, även känd som Antiochos den Store, ger sig ut på erövring under det femte syriska kriget. Som ledare för en armé från seleukidiska riket möter hans styrkor en egyptisk armé ledd av generalen Scopus av Aetolia vid Paneas, en gammal helgedom till guden Pan nära Jordanflodens källa. De seleukidiska styrkorna använde katafrakter (bepansrat kavalleri) och under ledning av den seleukidiska ledarens son, Antiochos den yngre, attackerade de flankerna i de ptolemaiska styrkorna. Med fiendens kavalleri framför dem vänder katafrakten sig för att attackera det ptolemaiska infanteriet bakifrån. Det efterföljande slaget säkerställer Antiochos härskande över Palestina och Fenicien, och blir slutet för det ptolemaiska styret i Levanten. Antiochus III ger stora privilegier till den judiska befolkningen, och sanhedrin bildas inom tre år.

230 f.Kr.

ROM BÖRJAR SIN EXPANSION I ÖSTRA MEDLELHAVET.

Centrala Medelhavsområdet 230 f.Kr.

200 f.Kr.

192 f.Kr.

170 f.Kr.

ROMERSK-SELEUKIDISKA KRIGEN BÖRJAR.

Centrala Medelhavet Mindre Asien 192 f.Kr.

169 f.Kr.

Antiochos IV gör en skarp vändning gällande de rättigheter som det judiska folket har haft under sin far Antiochos III. En systematisk förföljelse och hellenisering av judarna börjar omkring 170 f.Kr. Medan kungen är upptagen med ett fälttåg i Egypten återvänder den förvisade översteprästen Jason till Jerusalem och tar kontroll över staden, förvisar Menelaus, den överstepräst som installerats av Antiochos IV. När kungen kommer tillbaka från Egypten angriper han Jerusalem, plundrar templet och återställer Menelaus.

Antiochos IV dömer därefter ut den judiska religionen och all tillbedjan av guden Yahweh, och beordrar dyrkan av den grekiska guden Zeus som den högsta guden. Många judar dödas under denna omvälvande period och staden Jerusalem förstörs. Antiochos IV etablerar en militär befästning som heter Acra.

169 f.Kr.

167 f.Kr.

SELEUKIDISKE KUNG ANTIOCHOS IV ERÖVRAR EGYPTEN.

Egypten

170 f.Kr.

166 f.Kr.

166 f.Kr.

SLAGET VID EMMAUS.

Emmaus, väst om Jerusalem 166 f.Kr.

MACKABÉERUPPRORET BÖRJAR Judeen

167 f.Kr.

Det hänsynslösa upphävandet av deras rättigheter, särskilt mot deras religionsfrihet, tänder gnistan hos den traditionella judiska fraktionen i Judéen för att de ska resa sig upp mot seleukidernas styre och de judar som favoriserar fortsatt hellenisering av deras kultur. Oundvikligen leder oroligheterna till öppet uppror under ledning av Judas Mackabaios, son till en traditionell ledare som heter Mattathias, som har dödat en hellenistisk jude och flytt till vildmarken med sina fem söner. Judas inleder en gerillakampanj. Under perioden ges namnet Mackabaios, som förmodligen härstammar från det arameiska ordet för ”hammare”, till den karismatiske militära ledaren.

SLAGET VID BETH HORON

Staden Beth Horon norr om Jerusalem

166 f.Kr.

Efter att ha besegrat en seleukidisk armé ledd av Apollonius, möter Judas Mackabaios rebellstyrkor ett annat hot, en andra seleukidisk armé ledd av Seron, guvernör i Syrien. Mackabaios drar nytta av Serons övertro på sig själv och fortsätter den effektiva taktiken av bakhåll, och även om Seron har försökt förbereda sig för ett sådant möte, vinner snabbheten och rörligheten hos de judiska krigarna och kostar Seron livet.

Seleukiderna håller sig till sin långsamma, tunga falang som primärmotor i strid, vilket kostar dem dyrt. Inom några veckor vinner de ihärdiga judiska rebellerna en annan häpnadsväckande seger i slaget vid Emmaus.

7 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 7

27.09.2018 12:26

FÖRSTA CHANUKKA

Jerusalem

164 f.Kr.

Efter den judiska revoltens framgång som leddes av Judas Mackabaios mot seleukiderna återkallas det andra templet i Jerusalem. Chanukka, som härrör från det hebreiska ordet som betyder ”att ägna”, dyker upp för första gången. Chanukka, även känd som ljusets fest, börjar den 25:e dagen i Kislev enligt den judiska kalendern. Helgen är för att minnas dagen då judarna slutade slåss och för miraklet med olivoljan som höll en menorah brinnande i åtta dagar, även om man trodde oljan bara skulle räcka en enda dag.

JONATHAN APFUS BLIR LEDARE I JUDÉEN.

Jerusalem

164 f.Kr.

160 f.Kr.

152 f.Kr.

160 f.Kr.

JONATHAN APFUS LEDER DEN JUDISKA REVOLTEN.

152 f.Kr.

TREDJE PUNISKA KRIGEN SLUTAR.

Karthago

146 f.Kr.

146 f.Kr. GREKLAND FALLER UNDER ROM.

Grekland

Emmaus, väster om Judéen 160 f.Kr.

146 f.Kr.

JUDAS MACKABAIOS DÖR

Elasa, Palestina nära den moderna staden Ramallah

160 f.Kr.

Trots den judiska revoltens framgång mot seleukiderna kvarstår Acra i fiendens händer. Samtidigt attackeras judiska samhällen av angränsande hellenistiska städer. Judas Mackabaios och hans anhängare förblir i krig, medan ett internt hot från helleniserade judar framträder. Seleukidiske kung Demetrius I skickar en armé under general Bacchides till Judéen och tvingar Mackabaios att överge Jerusalem och övergå till gerillakrigsföring tills Bacchides tvingas tillbaka till Antioch. Mackabaios återvänder till Jerusalem, bara för att bli hotad av en annan seleukidisk armé under general Nicanor, som hans styrkor oskadliggörs vid Adasa.

När han får höra om Nicanors nederlag skickar Demetrius I åter Bacchides till Judéen med en armé på 20 000 man. Vid slaget vid Elasa drar sig många av Mackabaios slagskämpar tillbaka när de överväldigas av det numeriska övertaget. Judas och en liten styrka håller dock emot en stund innan han dödas i strid.

8 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 8

27.09.2018 12:26

Tumult i Levanten HILLEL DEN ÄLDRE, BERÖMD JUDISK LÄRARE, FÖDS.

Babylon

110 f.Kr.

HASMONEISKA INBÖRDESKRIGET BÖRJAR Judéen

HASMONEISKA DYNASTIN ETABLERAS

Judéen

140 f.Kr.

Efter Judas Mackabaios död 160 f.Kr., fortsätter hans bröder Jonatan och Simon att leda den judiska revolten mot Seleukiderriket och lyckas med att uppnå en väsentlig grad av självständighet, som överlever i någon form i över ett sekel. Inrättandet av den Hasmoneiska dynastin underlättas av den stadiga försvagningen av Seleukiderriket, vilket också strider mot invaderande romerska och partiska styrkor under perioden. Simon leder sitt folk fram till 135 f.Kr. då han mördas i en kupp som initieras av hans svärson, Ptolemaios, en Seleukidmarionett som styr en närliggande region i imperiet.

140 f.Kr.

142 f.Kr. JUDAR TILLÅTS ATT GÖRA MYNT.

Jerusalem 142 f.Kr.

134 f.Kr.

JUDISKA ISOLATIONISTER OCKUPERAR QUMRAN.

Qumran, Judeen 134 f.Kr.

KANONISERING AV DEN HEBREISKA BIBELN Judéen

140 f.Kr.

Kanoniseringen av den hebreiska bibeln påbörjas, även om moderna forskare är oense om det exakta i detta datum, under den Hasmoneiska dynastin. Enligt vissa forskare är det hela klart cirka ett århundrade senare, omkring 40 f.Kr. Den hebreiska bibelns 24 böcker kallas vanligtvis Tanakh och är uppdelad i tre sektioner: Tora, Nevi’im (profeterna) och Ketuvim (skrifterna), inte strikt på innehåll utan på grund av att delarna slutfördes vid olika tidpunkter under en längre period. Den tidigaste kanoniseringen är Torans, som inträffar någon gång före 400 f.Kr.

67 f.Kr.

Hasmoneiska dynastin existerar som ett regionalt halvautonomiskt rike inom seleukidiska imperiet. Den når inflytande och makt under kung Alexander Jannaeus och drottning Salome Alexandra, vilka regerar från 103 till 67 f.Kr., eftersom Salome överlever sin man med ett årtionde. Efter Salomes död leder en sjudande rivalitet mellan hennes två söner, Aristobulus och Hyrcanus, till att inbördeskrig utbryter.

De stöds respektive av saddukéerna och fariséerna, motsatta fraktioner inom det judiska samhället.

Aristobulus anställer legosoldater och Hyrcanus mottar stöd från nabatéernas arabiska kungadöme. Hyrcanus har regerat som kung bara en kort tid när hans bror reser sig mot honom och inbördeskriget visar sig vara katastrofalt för judarna. Aristobulus vinner överhanden och tvingar Hyrcanus att ta skydd hos nabatéerna efter att ha abdikerat från tronen. Båda bröderna ber om att det romerska riket ska bryta in, och försöker muta Marcus Aemilius Scaurus, en inflytelserik politiker i Syrien. Scaurus stöder Atistobulus, som härskar just då.

110 f.Kr.

71 f.Kr.

SPARTACUS LEDER SLAVREVOLTEN MOT ROM.

Italien

71 f.Kr.

69 f.Kr. KLEOPATRA VII AV EGYPTEN FÖDS.

Alexandria, Egypten 69 f.Kr.

63 f.Kr.

67 f.Kr.

POMPEJUS BRYTER IN

Judéen

63 f.Kr.

Pompejus den store, en militär och politisk ledare för den romerska republiken, tillbringar de tidiga åren av det islamiska inbördeskrigets fälttåg i Armenien och avsätter Marcus Aemilius Scaurus för att hantera bröderna Aristobulus och kung Hyrcanus II olika överklaganden, vilka strävar efter kontroll av sitt regionala rike. När Pompejus avslutar sitt armeniska fälttåg reser han till Syrien och tar emot en muta av 500 guld talenter (en grekisk viktenhet) från Aristobulus. Men han får också veta om hans obehöriga anspråk på tronen och gör slutligen upp med Hyrcanus.

Pompejus styrkor rör sig genom Syrien mot Aristobulus, vilket tvingar inkräktaren att ta sin tillflykt i Jerusalem. Pompejus belägrar staden och råder över den i drygt tre månader och dödar minst 12 000 judar som är lojala mot Aristobulus. Hyrcanus återställs till tronen, men mycket av hans auktoritet är borta eftersom den hasmoneiska kungen tvingas betala skatt till Rom.

9 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 9

27.09.2018 12:27

Tumult i Levanten

ANTIPATROS MÖRDAS

SLAGET VID CARRHAE

Carrhae, övre Mesopotamien

Judéen

53 f.Kr.

Den romerska expansionen i Levanten förhindras efter Marcus Licinius Crassus misslyckade invasion av det Partiska Mesopotamien utan samtycke från den romerska senaten, i ett försök att förbättra sin egen politiska och militära position. Det misslyckade fälttåget leder till katastrof då Crassus marscherar sin armé på mer än 40 000 man genom oändlig öken. Den 6 maj år 53 f.Kr. möter Crassus en armé på 10 000 parthianer, beridna bågskyttar och bepansrat kavalleri som kallas katafraktar under Surena, en parthisk adelsman. De partiska bågskyttarna, expertriddare och dödliga, driver det romerska infanteriet tillbaka till en fyrkantig formering. Romarna hamnar i en fälla där katafrakten rider fram och skär ner invaderarna. Crassus drivs ut och dödas och hans armé blir tillintetgjord.

53 f.Kr. ROM ANNEKTERAR SÖDRA LEVANTEN.

Östra Medelhavet, Palestina 63 f.Kr.

43 f.Kr.

Antipatros I ställer sig in hos romarna och får symbolisk makt i Judéen, där han 47 f.Kr utses till procurator, en som för talan inför rätten för någon som inte är närvarande.

Efter att ha hjälpt Julius Caesar i Egypten utser Antipatros sina söner Herodes och Phasaelus till guvernörer i Jerusalem och Galileen. Men hans stöd av romarna väcker misstankar och fullständig vrede hos den traditionella judiska befolkningen i Judéen, och efter mordet på Julius Caesar är Antipatros tvungen att gå ihop med Gaius Cassius Longinus i kampen mot makten mot rivalen Marcus Antonius. Cassius kräver trupper och hyllning från judarna. Antipatros försöker hänga med, men en konspiration att mörda honom utformas och lyckas när han blir förgiftad av en mutad munskänk.

Under de mellanliggande åren har Antipatros påverkat det hasmoneiska hovet och gift sig med prinsessan Mariamne, vilket banar väg för den herodiska dynastin.

53 f.Kr.

43 f.Kr.

JULIUS CAESAR MÖRDAS.

Rom

44 f.Kr.

40 f.Kr.

43 f.Kr.

PARTIANER INVADERAR JUDÉEN Judéen

40 f.Kr.

Rom är inbäddat av inbördeskrig och under denna splittringstid invaderar kung Pakores I Judéen med den partiska armé som en del av ett bredare offensivt krig. Med hjälp av den avhoppade romerska general Quintus Labienus fångar partianerna den hasmoneiske kungen Hyrcanus II. Marcus Antonius går till motattack det följande året och både Pakores och Labienus dör i strid. För att hämnas Crassus död går Marcus Antonius in i Mesopotamien.

Fälttåget är inte lyckosamt och romarna återvänder till säkerhet i Armenien. En tillfällig fred sluts inte förrän 20 f.Kr. efter att Octavius undertryckt Marcus Antonius och avslutat ytterligare ett romerskt inbördeskrig.

10 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 10

04.10.2018 15:25

HERODES BLIR KUNG

Judéen

37 f.Kr.

Herodes den store, son till Antipatros I, bestiger Judéens tron som en romersk vasallkung efter att ha störtat Antigonus, den sista Hasmoneiska kungen i Judéen efter ett treårigt krig. Herodes regerar i ungefär 40 år fram till mellan 4 f.Kr. och 1 e.Kr. och inleder ett ambitiöst byggprogram som innefattar byggandet av templet i Jerusalem. Samtidigt förhindrar han hänsynslöst hot från de fördrivna hasmoneiterna och andra som vill åt tronen. Herodes är ihågkommen för hans undertryckande av sina judiska undersåter och som den bibliska härskaren av Judéen under Jesu Kristi födelse. Han omskrivs i bibliska texter som anstiftare till den oskyldiga massaker av alla manliga barn under två år efter att ha fått veta av visa män att de ska söka den som är ”kung av judar född”. Herodes söner ärver hans krona och fortsätter den herodiska dynastin.

OCTAVIUS BLIR AUGUSTUS

Rom

Kr

, us r

ift

OCTAVIUS TRIUMFERAR I SLAGET OM ACTIUM.

27 f.Kr.

Octavius, brorsons son och adopterad son till Julius Caesar, blir kejsare i Rom och ändrar sitt namn till Augustus fyra år efter hans rival Marcus Antonius nederlag vid slaget om Actium. Augustus regerade i 40 år fram till 14 e.Kr. Under två århundraden som kallas Pax Romana är imperiet fritt från stora konflikter, även om territoriella krig och undertryckandet av uppror fortsätter. Augustus är kejsare i Rom under Jesu Kristi födelse och förlänger beskattningsdekretet som tvingar Josef och Maria till Betlehem.

ANDES FLIGHT DISASTER Chile

1972

Turn to page 100

Actium, Joniska havet 31 f.Kr.

37 f.Kr.

31 f.Kr.

27 f.Kr.

20 f.Kr.

HERODES UTÖKAR TEMPELBERG Jerusalem 20 f.Kr.

Herodes den store är välkänd för sina överdrivna satsningar på många byggprojekt och börjar bygga en förlängning av templet i Jerusalem, den del som står än idag och är känd som västra väggen. Tre islamiska strukturer, Klippmoskén, Al-Aqsa-moskén och Qubbat al-Silsilahmoskén, står nu också på platsen.

Herodes förlänger den naturliga platån av ett berg med utsikt över Kidron-dalen med fyra enorma stödmurar och transport av fyllnadsmaterial för att jämna ut marken.

Han börjar också en omfattande expansion av det andra templet i hopp om att få fördel hos det judiska folket och skapade en stad som har få rivaler i sin storslagenhet. Det första templet hade byggts av kung Salomo och den andra av Zerubbabel. Hebreiska traditioner pekar på att det tredje templet också kommer att byggas på platsen.

11 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 11

27.09.2018 12:27

Tumult i Levanten

KEJSAR AUGUSTUS PÅBUD OM SKATTSKRIVNING.

Rom

6 f.Kr.

JUDÉEN, SAMARIEN OCH EDUM GÅR SAMMAN OCH BILDAR ROMERSKA JUDÉEN.

Levanten

6 f.Kr.

HERODES BEORDRAR AVRÄTTNING Jerusalem

4 f.Kr.

Herodes beordrar massakern av de oskyldiga för att eliminera en av många hot mot hans tron, vilket finns omskrivet bibliskt endast i Matteusevangeliet. Hotet den här gången är uppenbarligen utgjort av ett manligt barn under två år. Resultatet blir slakten av ett okänt antal judiska barn. Efter att ha mottagit visa män vid sitt hov begär Herodes att de återvänder för att hitta barnet som ska vara ”kung av judar född”. Han vill att de avslöjar var han finns och vem han är så att Herodes ”också kan tillbe honom.”

En ängel visar sig för Josef i en dröm och varnar honom att han ska ta Maria och barnet till säkerhet i Egypten för att undvika massakern.

6 f.Kr.

5 f.Kr.

4 f.Kr.

4 f.Kr.

JOHANNES DÖPAREN FÖDS.

Judeen

6 f.Kr.

HERODES KUNGADÖME DELAS UPP Jerusalem

JESUS FÖDS Betlehem, Judéen

5 f.Kr.

Även om det exakta året är okänt för Jesus från Nasarets födelse hävdar forskare att det inträffar någon gång mellan 11 f.Kr. och 4 e.Kr., troligen under september månad, eftersom det finns bibliska referenser till herdar som håller får utomhus under natten och boskapen skulle vara inrymd inomhus under kalla vintermånader.

Vädret den tiden på året är också fortsatt gynnsamt för den långa resa,som Josef och Maria utförde. Lukasevangeliet beskriver den period under vilken ståthållaren i Syrien Quirinius genomför den skattskrivning som Augustus beordrat, och denna händelse vet man sker under 6 e.Kr.

4 f.Kr.

Även om exakt datering för Herodes den store är okänd, ärver hans söner hans tidigare kungarike omkring 4 f.Kr. Trots att de förblir vasaller under det romerska riket mottar sönerna var sin del av sin fars tidigare områden.

Herodes Archelaus mottar Judéen, Sumer och Edom och regerar i ett årtionde fram till cirka 6 e.Kr., då han förvisas till Gallien. En andra son, Herodes Philip I, erhåller en region i nordost och har symbolisk kontroll över den fram till sin död 34 e.Kr. Den tredje sonen, Herodes Antipas, blir härskare över Galiléen och Peréen tills han tvingas till exil i Gallien efter order av romerska kejsaren Caligula 39 e.Kr. Herodes Antipas tros vara den regent som refereras till i bibeln för mordet på Johannes Döparen och Jesu rättegång och korsfästelse. Agrippa I, sonson till Herodes den store och vän til Caligula, ges kontroll över territorier som tidigare tillhörde Herodes Philip I och Herodes Antipas. Hans son, Agrippa II, är den sista kungen av den herodiska dynastin.

12 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 12

27.09.2018 12:27

Tumult i Levanten

QUIRINIUS SKATTSKRIVNING

Syrien

6 e.Kr.

Direkt romerskt styre införs i Judéen under Publius Sulpicius Quirinius, ståthållare i provinsen Syrien, ungefär tio år efter Herodes den stores död. 6 e.Kr., beställer Quirinius en folkräkning i samband med den skatt som ska tas ut över det romerska riket enligt ett dekret från kejsar Augustus. Även om bibelns Lukasevangelie placerar folkräkningen till Jesu födelsestid, strider det mot historiska källor och placerar folkräkningen under Herodes regeringstid. Dessutom finns det inga tecken på en omfattande folkräkning som genomförts under Augustus styre och det finns inga uppgifter på någon sådan händelse som kräver att enskilda personer skulle resa till sina födelseorter. Ändå hävdar vissa forskare att Quirinius kanske kunde haft ett annat ämbete som gjorde det möjligt för honom att utöva auktoritet som skulle kräva resor relaterade till en folkräkning under den tid som Lukas beskrivit.

6 e.Kr.

26 e.Kr.

PONTIUS PILATUS UTNÄMNS Jerusalem

26 e.Kr.

Pontius Pilatus blir den femte prefekten i den romerska provinsen Judéen när han utses under kejsar Tiberius styre. Som representant för det romerska styret i den östra regionen, identifieras Pilatus som tjänstemanen som tillåter en uppretad grupp judar att döma Jesus till döden under det religiösa firandet av påsken. Även om Pilatus konstaterar att han inte finner någon skuld hos Jesus som bör straffas erkänner han likväl publiken och skickar den messianska läraren till korsfästelse. Han tvår symboliskt sina händer över situationen och hoppas kunna behålla ordningen på gatorna i Jerusalem. Herodes Antipas, marionetthärskaren i Galiléen, uttalar också att han finner att Jesus är oskyldig till brott.

Pilatus tas senare ifrån sitt ämbete efter att brutalt ha undertryckt ett uppror i Samarien.

När han återvänder till Rom dör han omkring 36 e.Kr.

30 e.Kr.

JESUS KORSFÄSTS Jerusalem

30 e.Kr.

Jesus förs till domstol efter att blivit arresterad i Getsemanes trädgård. Vid rättegången inför sanhedrin, den judiska domstolen i Jerusalem, anklagas han för hädelse och förräderi. Han förs sedan till Pontius Pilatus för att få domen fastställd och även om Pilatus inte finner att Jesus är skyldig till något brott, hävdar Sanhedrin högljutt att han ska avrättas för den oro och oreda han har orsakat. Enligt bibliska berättelser blir Jesus brutalt slagen och tvingad till att ha på sig en törnekrona hånad av romerska soldater. Man skriker åt honom när han går förbi folkmassor på gatan bärandes sitt kors till Golgataberget, där han korsfästs jämte två tjuvar. Markusevangeliet säger att upphängningen börjar omkring klockan 9 och att Jesus dör omkring klockan 3. Året för korsfästelsen tros inträffa mellan 30 och 33 e.Kr.

13 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 13

27.09.2018 12:27

Arvet från Levanten Judéen och Galiléen, hebréernas gamla land, styrdes av stormakter och var oroshärdar för politisk och religiös tumult under Jesus tid.

AV MICHAEL HASKEW I 150 år styrde seleukideerna ett sprudlande imperium som inkluderade Levanten. Men i rikets ytterkant började den hellenistiska påvekan på samhället antingen avta eller aldrig ha blivit populärt. Levantens inre var särskilt isolerat då öknar och andra naturliga hinder gjorde befolkade platser avlägsna. Små bosättningar, nomadiska stammar och traditionella hebreiska folk var i stor utsträckning orörda av den hellenistiska vågen som format mycket av västvärlden.

Fädernas tro

Den äldsta delen av Jerusalem, känd som Davids stad, var en liten koncentration av människor i Levanten, särskilt i jämförelse med de blomstrande storstäderna vid medelhavskusten. Samtidigt som många judar omfamnade helleniseringen och åtminstone delvis assimilerades i det grekiska vardagslivet, fanns där en trogen grupp judar som höll fast vid sin traditionella tro, tillbedjan till en enda gud, Jahwe. De följde även de gamla lagarna så som de var dokumenterade i de tidiga skrifterna från judiska religiösa ledare. Trots sin begränsade status stod Jerusalem, Judéens och Galiléens territorier i stor utsträckning emot helleniseringen.

De traditionella judarna rasade över det grekiska samhällets överdrifter. Grekerna hängav sig åt ett beteende som, enligt judisk lag, ibland skulle ha straffats med döden. Judar som påverkades av grekiskt inflytande var avfällingar och endast

© Alamy

A

lexander den store, den legendariske makedoniske världserövraren dog 323 f.Kr. innan han kunde befästa sitt imperium.

Till följd av detta tog hans generaler stora områden till sig själva från Alexanders rike.

Som högt stående i Levanten följde de assyrierna, babylonierna och perserna, vilka alla påverkade det antika hebreiska folkets kultur.

Generalerna Ptolemaios och Seleucus Nicator säkrade Egypten,mindre Asien och Mellanöstern.

De blev emellertid rivaler och kämpade för kontroll av hela Levanten, ett område som sträckte sig från Medelhavet österut till Mesopotamien och från Sinai-öknen i söder till Taurusbergen i norr. Vid det avgörande slaget vid Panium 200 f.Kr. avslutade den seleucidiska (eller syrisk-grekiska) armén den ptolemaiska (eller egyptisk-grekiska) kontrollen av regionen.

Grekiskt (hellenistiskt) inflytande på kulturen förblev genomgripande i östra Medelhavet och Mellanöstern, inklusive det gamla Israels land, främst Galiléen i norr och Judéen i söder.

Alexanders arvtagare grundade städer och kolonier som blomstrade ekonomiskt. Samtidigt spreds det hellenistiska filosofiska, teologiska och sociala perspektivet på världen. En pantheon av gudar, blomstrande litteratur, konst och matematik samt framsteg inom arkitektur och vetenskap åtföljdes av en livsstil som var dekadent, från ett strikt hebreiskt synsätt.

14 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 14

27.09.2018 12:27

Levanten är värd för många viktiga personer och händelser i de tre abrahamitiska religionerna.

15 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 15

27.09.2018 12:27

François-Joseph Heims målning Jerusalem förstörs av romarna är fylld av dramatisk spänning.

judar till namnet. Översteprästerna närmade sig de nomadiska djurhållarna och pilgrimerna som gjorde resan till Jerusalem för religiösa observationer och festivaler.

Trots att relationerna mellan de strikta judarna och seleukiderna först var inriktad mot samarbete innebar kung Antiochos III död ett snabbt slut på fredlig samexistens. År 170 f.Kr. initierade Antiochos IV en systematisk förföljelse av de judar som motstod hellenisering. De följande oroligheterna växte till öppet uppror då traditionella judiska anhängare kämpade mot seleukiderna för självständighet. Det definierande ögonblicket kom omkring 167 f.Kr. när Mattatias ben Johanan,

fem söner och snart hotade ett utbrett uppror seleukidernas styre. Judas Mackabaios, en av sönerna, blev ledare för upproret och vann segrar samtidigt som han använde gerillataktik mot de arméer som skickades för att undertrycka upproret.

Efternamnet ”Mackabaios” härstammar från det arameiska ordet ”hammare”. Upproret fortsatte efter Judas död vid slaget vid Elasa år 160 f.Kr. Hans bröder Jonatan och Simon blev ledare. Simon anses ha etablerat den Hasmoneiska dynastin, det judiska folkets första halvautonoma styre på mer än 400 år.

Vid den tiden hade den traditionella judiska tron alltmer mognat under utländskt styre. De hade tydliggjort läran med traditioner som sökte

” Å r 37 f.Kr. utropades Herodes till kung i Judéen, under tiden som traditionell judisk antipati sjöd under ytan.” från en familj av landsbygdspräster i Modiin, blev uppmanad av den seleukidiske representanten i sin hemstad att offra åt de grekiska gudarna. Mattatias vägrade och i sin rättfärdiga vrede dödade han en hellenistisk jude som hade trätt fram för att åtlyda.

Han dödade också den seleukidiske tjänstemannen som krävde offret.

Judarnas hammare

Mattatias flydde till landsbygden med sina

återvända till den gamla judiska monarkin, vilken härskade från Jerusalem och omfattade territorier en gång under kung David och hans son, kung Salomo. Hebreiska förblev ett litterärt och lagligt skrivet språk, men det dagliga språket för folket blev arameiska. Ändå plågades den Hasmoneiska dynastin av inbördeskrig. Interna motsättningar och yttre hot från omgivande styrkor ledde till att man tillkallade Rom att ingripa mot de fortsatta oroligheterna.

Pompejus den store, på fälttåg i Armenien, skickade en underordnad för att hantera de rivaliserande bröderna där var och en hävdade tronen. År 63 f.Kr. förde Pompejus personligen en armé till Jersualem, belägrade och intog staden. Han gick också in i det allra heligaste och därigenom vanhelgade det.

Från det här ögonblicket hölls de hasmoneiska härskarna i Judéen under romerska myndigheters övervakning. Säkerheten vid det romerska rikets gräns och den tvivelaktiga lojaliteten hos många judiska människor som vägrade att acceptera främmande styre var fortfarande problematiskt då marionettkungar och stadsstater bildades under indirekt romersk övervakning. I Judéen lyckades Herodes den store med sina romerska välgörare att säkra tronen mot partiska fiender. År 37 f.Kr. utropades Herodes till kung i Judéen, under tiden som traditionell judisk antipati sjöd under ytan under minst 30 år och bland folket skulle begreppet ”Messias” – en befriare som skulle befria dem från förtryck – bli ett populärt tema.

Tanken fick ytterligare stöd efter Herodes död

16 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 16

27.09.2018 12:27

Arvet från Levanten

Denna konstnär har utgått från Salomos återuppbyggande av templet i Jerusalem baserat på informationen i bibeltexter.

I denna 1300-tals illustration bryter romerska styrkor muren mot Jerusalem och förstör templet under den stora revolten.

Judarna revolterar mot Rom

4 f.Kr., införandet av direkt romerskt styre och annektering av merparten av Levanten till den romerska provinsen Judéen.

Jesus föds

Jesu födelse var antagligen en händelse som i stort sett gick obemärkt förbi. Den inträffade trots allt mitt i den romerska hegemonin och polariseringen av det judiska folket mellan dem som accepterade assimilering i den romerska livsstilen och de som ständigt vägrade böja sig för kejsarens auktoritet.

Bibliska berättelser om en ängel som styrde och ställde och de vise män som reser för att besöka barnet, är förebud om det enorma inflytande som den vuxne Jesus skulle utöva under en kort tids verksamhet på jorden, troligtvis i högst tre år.

Enligt Lukasevangeliet var det vanligt för judarna att samlas i Jerusalem för att fira påskfesten. När Jesus var bara 12 år kom han ifrån sina föräldrar, Maria och Josef, som trodde att han var med dem, men hade rest hemåt tillsammans med vänner och släktingar. Efter att ha rest en dag kunde föräldrarna inte hitta sin son. De återvände

snabbt till Jerusalem och letade efter honom i tre dagar innan de hittade honom bland rabbinerna i templet. Maria uttryckte naturligtvis sin oro, men unge Jesus svarade att föräldrarna borde ha vetat att han skulle hittas i sin ”Faders hus”.

Lukas berättar att Maria stannade upp för att överväga följderna av sonens visdom, som hade förvånat templets äldste, och Jesus växte upp både i ”visdom och i storhet och till förmån för Gud och människan”. Från den tiden är nästan ingenting känt om Jesu liv till början av hans tjänst cirka 18 år senare. Beskrivningarna från Matteus, Markus, Lukas och deras evangelier är dock inte avsedda som vanliga biografiska texter. Snarare är de allegoriska till naturen, skrivna för att uppmuntra till en fördjupad tro på Messias, som fördes till jorden av Gud genom obefläckad tillblivelse, född av en jungfru och en snickare, den sanna Sonen till den Högste, vars uppdrag var att sona för mänsklighetens synder och förena dem med deras Skapare.

Uppdrag och uppfyllelse

Vid ungefär 30 års ålder antas Jesus ha tagit på sig rollen för sin jordiska tjänst. Medan Johannes Döparen predikar i öknen, kommer Jesus till floden Jordan nära Bethabara, där han döps av Johannes. Jesus var född i Judéen och uppväxt i Galileen i staden Nasaret. Han fick in i judiska öknen och mötte djävulens frestelser innan han började ett kringresande prästerskap.

Han predikade i Kapernaum vid Galileiska havets norra strand, och staden blev ett verksamhets­centrum för Jesus när han kallade de första fem lärjungarna, bland annat fiskarbröderna Peter, Andreas och Filip, alla tre som hyllades från byn Bethsaida. Vid ett bröllop i Kaanan i Galiléen förvandlade Jesus vattnet till vin, hans första dokumenterade mirakel. Hans resor tog honom till Jerusalem i Judeen, sannolikt för att fira påsk och sedan till Samarien, där han mötte den samaritiska kvinnan vid brunnen i byn Sychar.

Medan han var i Kaanan helade han sonen till en kunglig tjänsteman som låg för döden i

© Alamy

”Vid 170 f.Kr., startade Antiochos IV en systematisk förföljelse av de judar som motsatte sig hellenisering.”

Slutligen gjorde det judiska folket kraftigt uppror mot det romerska styret. Den första revolten, känd från historien som det stora upproret, inträffade 66–73 e.Kr., cirka 30 år efter korsfästelsen av Jesus. Romarnas införande av skatter sporrade oroligheterna och innebar ett förtryckande styre i Judéen som ständigt blev värre med åren. Till följd av detta bildades zealoterna, en grupp med militanta judar som skulle göra allt som var möjligt för att avsluta det romerska styret.

Judarna vägrade vidare att avguda kejsar Caligula (Gaius Caesar) och när den sista romerska prokuratorn Flavius konfiskerade en stor gömma av silver från templet i Jerusalem i 66 e.Kr. utbröt våldet.

Efter en obetydlig seger över den lilla romerska garnisonen i Jerusalem konfronterades rebellerna med en överväldigande kraft av minst 60 000 välutbildade romerska soldater. Upproret blev hänsynslöst krossat av de romerska styrkorna, särskilt i norra Galiléen, där oroligheterna var värst. Så många som en miljon judar dödades i konflikten och år 70 plundrade romarna Jerusalem och förstörde templet. Sextio år senare undertrycktes även Bar Kokhba-revolten. Dessa uppror var de mest katastrofala händelserna i den judiska historien före Förintelsen. Tvåtusen år med exil och frånvaro av en judisk politisk röst i Israel varade fram till grundandet av den moderna judiska staten 1948.

17 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 17

27.09.2018 12:27

Efter att ha blivit arresterad ställs Jesus inför rätta hos Sanhedrin i Jerusalem.

Han förs därefter inför den romerska prokuratorn Pontius Pilatus.

Jesus tar emot sina blivande lärjungar vid Gennesaretsjön efter deras mirakulösa fångst av fisk efter att ha följt hans anvisningar.

Altaret vid födelsekyrkan är placerad ovanför den grotta som tros vara där Jesus föddes.

Kapernaum. Jesus predikade i sin hemstad Nasaret och folket avvisade honom och hotade att kasta honom från en klippa. Jesus helade uppenbarligen många människor. I Kapernaum lugnade han en rasande galning i synagogan och tog bort febern från Petrus egen svärmor.

När han återvände till Jerusalem, läkte han en förlamad man vid sjön i Bethesda. När han återvände till Kapernaum, läkte han dottern

Ett klassiskt exempel på seleukidisk konst är denna staty av en prins omkring 200–300 f.Kr.

till en romersk tjänsteman och lugnade snart Gennesaretssjön där lärjungarna vistades ombord på en liten båt mitt i vågorna. På den nordvästra stranden, troligen nära byn Tabgha, levererade han bergspredikan. Vid Bethsaida utövade han bröden och fiskarnas mirakel och mättade en grupp på 5 000 personer med endast den mat som en liten pojke hade tagit med sig till samlingen.

Lärljungarna gick ombord på en båt för att återvända över Galiléens hav och Jesus gick på vattnet för att möta dem.

Jesus tog sig sedan in i Fenicien och besökte området Sidon och Tyros längs Medelhavets östra kust. Under resan genom Galiléen fortsatte han att läka folk i regionen Decapolis och mättade mirakulöst 4 000 personer som hade följt honom i tre dagar. I den nordliga provinsen Gaulanit i staden Caesarea Philippi frågade Jesus sina lärjungar: ”Vem säger du att jag är?” Petrus svarade att Jesus är Messias. Jesus reste till Berget Tabor i södra Galileen och besteg toppen med Petrus, Jakob och Johannes. Förvandlingen skedde när Jesus blev som strålande av himmelskt ljus och talade med andarna efter Mose och Elias.

Han vandrade genom Perea på östra stranden av floden Jordan och därefter till Jeriko, strax norr om Döda havet, där han omvände skatteindrivaren Sackaios. Längs vägen mötte han också en blind man och återställde hans syn. I Samaria läkte han omtalat de tio spetälska, för att i Betania väcka Lasarus från de döda. Till slut stannade Jesus sex

dagar i Lasarus hus med Maria och Martha. Han reste till Jerusalem och återvände på kvällen.

På söndagen före påsken, som nu firas av kristna som palmsöndagen, uppfyllde han en profetia genom att rida till Jerusalem på en åsna genom en jublande folkmassa. Under den sista veckan av sitt liv körde han ut månglarna från templet, genomförde en sista rituell måltid med sina lärjungar, förråddes av Judas i trädgården Getsemane och ställdes inför de härskande prästerna i Sanhedrin. De var avundsjuka på hans popularitet och hotade av hans budskap om ett återupprättande av Guds rike – för att inte tala om det utbredda ryktet om att han skulle vara Messias.

Jesus prövades inför Sanhedrin och fördes till Pontius Pilatus, den romerska prefekten, men dömdes slutligen till döden genom korsfästelse efter att han blivit offentligt slagen och bespottad av folkmassan. Bibeln menar att genomförandet ägde rum på en fredag ​​och ångesten varade i sex timmar fram till klockan 3. Hans död markerades av en jordbävning och att en reva gick genom slöjan som avgränsade det innersta i templet, vilket innebar syndernas förlåtelse och öppnade vägen för alla in i det allra heligaste. Bibeln omtalar vidare att Jesus steg upp från de döda på tredje dagen och gjorde flera framträdanden för de troende före sin uppstigning i himmelen. Även om Jesus liv var kort, bara 32 eller 33 år, var hans inverkan på religion, kultur, filosofi och mänsklig historia obestridlig.

18 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 18

04.10.2018 15:26

P u å

Sidon

Phoenicia

Provinsen Judéen under det första århundradet

Caesarea Philippi Caesarea Philippi I närheten av Ceasarea Philippi bekänner Petrus att Jesus är Messias som svar på frågan ”Vem säger du att jag är?” Jesus läker också en kvinna från Paneas som lidit av blödningar i 12 år. Ruinerna av palatset Agrippa och Pans tempel ligger där.

Gaulantitis

Bibeln visar att Jesus växte upp i staden Nasaret i södra Galiléen, det finns 17 referenser i Nya testamentet till ”Jesus från Nasaret”. Trots att staden var ganska liten har arkeologiska bevis på romerska bostäder upptäckts och religiösa helgedomar har uppförts på många platser som är kopplade till Jesus liv.

Tiberias Sepphoris

Denna stora sjö är en fokuspunkt för Jesus tjänst i Nya testamentet. Han korsar den med båt, leder bergspredikan nära dess stränder, lugnar en storm som sveper över den och går på vatten för att träffa sina lärjungar. Ruinerna av gamla byar har upptäckts längs dess stränder.

Bethabara Pella

Scythopolis

Galilee

Bethabara

River Jo

Sychar Shechem

Joppa Emmaus

Jamnia

Judea

Emmaus Jerusalem Bethlehem

Jericho Qumaran

Gaza

Jesus besöker Jerusalem mer än en gång i sitt liv. Hans triumferande intåg på palmsöndagen är början på slutet på hans arbete på jorden.

Han blir prövad och dömd på Golgataberget.

Ruinerna av templets västra mur och många andra religiösa helgedomar finns i staden.

IDUMEA

Dead Sea

Decapolis

Gerasa

Betlehem Jesus föds i Betlehem, troligen någon gång mellan 11 f.Kr. till 4 f. Kr., enligt profetian.

Hans föräldrar, Josef och Maria, hade gått till kung Davids gamla stad till en förordad romersk folkräkning. Födelsekyrkan är byggd ovanpå grottan, en grotta som tros vara platsen för födelsen.

Machaerus Jerusalem

Jesus helar en blind man utanför Betsaida vid Gennesaretsjöns norra strand. Han kallade också Petrus, Andreas och Filip, som var från samhället att bli hans första lärjungar.

Byns namn betyder ”Jakthus” eller ”Fiskehus” på hebreiska och ruinerna efter den gamla fiskebyn finns kvar.

Philadelphia

Ephraim

Lydda

Bethsaida

Al-Maghtas ruiner, som betyder ”dop” eller ”nedsänkning” på arabiska, markerar den plats där Jesus kom till Johannes Döparen och döptes i vattnet i Jordanfloden innan han började sin tjänst. En höjd som kallas Elias kulle och resterna av ett kloster finns kvar.

Samaria

Samaria

Bibeln berättar att efter sin uppståndelse möter Jesus två resenärer på vägen till Emmaus, diskuterar de händelser som nyligen har skett och profetian av Moses, och delar en måltid innan de försvinner varefter de äntligen inser vem han är. Upptäckter av judiska artefakter och bosättningar i byn har inträffat.

Hippos

Nazareth

Caesarea

Gennesaretsjön

Bethsaida

rdan

Medelhavet

Mirakler och undervisning

Tyre

Ptolemais

Nasaret

Damascus

Nabatea

Masaba

19 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 19

27.09.2018 12:27

Judarnas vardag i en romersk värld Hur var livet för det judiska folket i det romerska riket under Jesus tid?

R

AV JON WRIGHT

om eftersträvade ofta ett brett tolerant förhållningssätt till de olika religiösa traditionerna som spred sig över dess stora territorier. Under förutsättning att en tro inte uppfattades som ett moraliskt nedbrytande hot och så länge det inte provocerade uppror eller strid var den tillåten. En sådan politik bör inte nödvändigtvis ses som en föregångare till moderna idéer om religionsfrihet. Det var en fråga om pragmatism, ett användbart sätt att tillgodose behoven hos många religiösa grupper och begränsa våldsamheter vid romerska intrång. Ändå var denna frihet en välkommen dispens som det judiska folket hade tillgång till vid Jesus tid. Både Julius Caesar och kejsaren Augustus hade utfärdat formella påbud för att skydda judiska rättigheter. År 1 f.Kr. förklarade Augustus ”att judarna ska använda sina egna seder i enlighet med deras förfäders lag ...

Deras heliga offer ska vara okränkbara ... [och] om någon upptäcks stjäla deras heliga böcker eller heliga skatter ... skall han anses vara vanhelgande.”

Judar hade rätt att utöva sin religion obehindrat

och att fira alla sina högtider. De var befriade från militärtjänst – till stor del på grund av att deras kostregler och sabbatsfirande gjorde det opraktiskt att vara i armén. De var befriade från att delta i domstolen på sabbaten och var inte skyldiga att offra till kejsaren som en gudom, eftersom detta skulle ha motsatt sig deras monoteistiska trosuppfattning.

Det var dock förväntat att dagliga offer skulle göras vid templet i Jerusalem för imperiet och kejsaren som en samhällsledare, även om detta sågs som en hyllande handling mer än absolut hängivenhet.

De romerska myndigheterna tog också hänsyn till judisk känslighet när det gällde bilder på män och djur – dessa var förbjudna enligt en sträng läsning av budet mot graverade bilder. Judar i Jerusalem var inte skyldiga att inkludera bilder av kejsaren på de mynt som de präglade och, för det mesta, när romerska trupper kom in i staden, tog de inte sina vanliga standarer med porträtt och bildmotiv.

Systemet var knappast perfekt, vilket vi vet från de många klagomål från den tiden om att sådana regler och skydd inte följdes. Under hela första

Denna relief visar romarna som bär bort Menoran från templet i Jerusalem under den judiska revolten.

20 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 20

27.09.2018 12:27

© Three Lions / Stringer

Judarnas vardag i en romersk värld

21 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 21

27.09.2018 12:27

Livet i den judiska diasporan Det judiska samhället i och runt Jesus hemland var på många sätt markant annorlunda än den samtida judiska kulturen på andra områden i diasporan. Exakta siffror är svåra att avgöra, men kanske sju åttondelar av första århundradets judar levde inom gränserna för det romerska riket: från Egypten och Asien, till Kreta, Nordafrika och Östeuropa. På många ställen representerade judar bara en liten del av befolkningen och detta uppmuntrade upprättandet av judiska enklaver – väldigt annorlunda än den genomgripande judiska närvaron i Palestina.

Rom hade någonstans mellan 20 000 och 60 000 judar under denna period, troligen närmare den lägre uppskattningen. Antalet hade kraftigt ökat i kölvattnet av romerska invasioner i Mellanöstern under första århundradet f.Kr., vilket förde många judar till huvudstaden. De kom som slavar, men det judiska samhället tog ofta snabba åtgärder för att lösa dem till frihet.

Judar i Rom var smärtsamt medvetna om hur plötsligt och våldsamt lyckan skulle kunna förändras: de hade blivit utvisade år 139 f.Kr. och liknande övergrepp skulle återkomma under det första århundradet. År 19 e.Kr. tvingade kejsaren Tiberius 4 000 judiska män till militärtjänst (till trots mot traditionella undantag) och utvisade alla andra judar från Rom. Judar i sådana diasporastäder mötte en spänning mellan behovet för assimilering (som rutinmässigt uppnåddes på språklig nivå och när det gällde individer som tog upp vissa högt uppsatta offentliga positioner) och det nödvändiga att upprätthålla antika traditioner. Den sistnämnda orsaken hjälptes starkt av hängivenheten till Jerusalem som genomträngde alla områden i den judiska diasporan.

En rekonstruktion av hur det andra templet i Jerusalem kan ha sett ut.

århundradet led judar i olika delar av imperiet av trakasserier, förbud och försämringar. Imperiet försökte ofta att underlätta det traditionella vardagslivet för judiska familjer och insisterade till exempel på att den årliga tempelskatten, vilken judar genom hela diasporan skickade direkt till Jerusalem, inte skulle störas.

De viktigaste organisationerna i judisk kultur respekterades också av romarna. I juridiska frågor kunde till exempel fall mellan judar bedömas enligt judisk lag. I Jerusalem hade toppen i det judiska rättssystemet (den stora sanhedrin) autonomi, även om det tekniskt sett krävdes romerskt tillstånd.

Dess 71 visa män, som leddes av Nasi, samlades varje dag utom under sabbaten och helgdagarna och behandlade allt från rituella tvister till äktenskapsbrott och från att reglera den judiska kalendern till tionde. Mindre sanhedrins fanns också i städer i Mellanöstern.

Den politiska bakgrunden Kejsaren Tiberius, som utvisade judarna från staden Rom.

Judendomen sammanfattningsvis var det romarna kallas religio licita – en fullt laglig och erkänd tro.

” Herodes den store, lydkung i Judéen mellan 37 och 4 f.Kr., var hänsynslös mot eventuella avvikelser och hot mot romarna, men hans regeringstid innebar välkommen utveckling.”

Detta gav åtminstone teoretiskt en viss grad av säkerhet, särskilt på en plats som Palestina, där den judiska befolkningen var i en klar majoritet.

Graden i vilken praktiken matchade teorin berodde fortfarande på lokalpolitiska faktorer. Men oavsett graden av tolerans kunde mellanösterns judar knappast ignorera att de var under romerskt styre.

Pompejus den stores erövring av den syriska provinsen 64 f.Kr. och intåget i Jerusalem det följande året hade enligt den judiska historikern Flavius Josephus varit ”en katastrof ... vi förlorade vår frihet och blev romerska undersåtar”. Att Pompejus stred in i templets allra heligaste, där icke-judar aldrig fick tillåtas gå, skulle skada den judiska själen under kommande generationer.

De första experimenten i romerskt styre var inte katastrofala. Herodes den store, lydkung i Judéen mellan 37 och 4 f.Kr., var hänsynslös mot eventuella avvikelser och hot mot romarna, men hans regeringstid innebar välkommen utveckling, inte minst ombyggnaden av templet i Jerusalem, som började år 20 f.Kr. Mindre populär inom det judiska samhället var importen av romerska teatrar, amfiteater och den underhållning som de var värda för. Josephus påpekade att judar mumlade om det ”iögonfallna brott med de seder som de hade. Ty det visade på en skarp respektlöshet att kasta män till vilda djur för åskådarnas nöje.”

Herodes hade ingen önskan om att angripa judiska rättigheter i hans rike och han gav stöd för försvaret av judiska privilegier på andra platser i imperiet. År 14 f.Kr. talade en av Herodes ministrar, Nicolaus av Damascus, passionerat och med Herodes välsignelse om att undergräva de

22 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 22

27.09.2018 12:27

Judarnas vardag i en romersk värld judiska undantagen i mindre Asien under Marcus Agrippas regim. Han pratade om att de ”berövades de pengar som skickades som offer till Jerusalem och att de var tvungna att delta i militärtjänst och medborgerliga uppgifter och lägga sina heliga pengar på dessa saker, även om de hade blivit befriade från dessa uppgifter eftersom romarna alltid hade tillåtit dem att leva i enlighet med sina egna lagar.”

Efterföljande härskare antog inte alltid samma inställning. Vid Herodes död delade hans tre söner sina riken. En av dem, Herodes Antipas, styrde över Galiléen och Peraea och, som Johannes Döparen skulle upptäcka, var han inte alltid tolerant mot anhängare inom judendomen. Ännu värre var Archelaus, som ansvarade för Samarien, Judéen och Idume. Hans styre blev så impopulärt att Rom var tvunget att ta bort honom och istället upprätta ett direktstyre över sina territorier. Men i synnerhet framkom detta drag åtminstone delvis genom klagomål från det judiska samhället, vilket åtminstone visar att Rom kunde vara mottagligt för kritik. Tyvärr var inte alla individer som fyllde den efterföljande rollen som prefekt i Judéen sympatiska mot judiska behov – Pontius Pilatus, som styrde mellan 26 och 36 e.Kr., är ett anmärkningsvärt exempel. Pilatus skulle till exempel bryta den ovannämnda konventionen om att inte tillåta romerska trupper att använda sina banderoller i Jerusalem.

Den judiska befolkningen i regionen var alltid medveten om den osäkra situationen. Samtidens vrede, särskilt över den ständigt stigande skatten som inkrävdes från det romerska lokala styret, kombinerat med ett angeläget historiskt minne om hur hedningens styre hade orsakat elände i det förflutna. Även efter nästan två århundraden hjälpte fortfarande seleukidperiodens övergrepp och den stora makkabanska revolten 167 f.Kr. till att definiera den judiska världsbilden. Attityderna mot Rom var lämpliga att variera mellan de olika grupperna inom det judiska samhället.

Saddukéernas konservativa prästkast brukade se mer vänligt på Rom än de mer progressiva lekmännen bland fariséerna. De asketiska essenerna (de som skrev dödahavsrullarna) var ännu längre ifrån.

att ”Judéen var fullt av stråtrövare. Vem som helst kan göra sig till konung för det rebellband som han slog sig i slag med.”

Sådana män, sa Josephus, hade en ”passion för frihet som är nästan oövervinnlig”. Rom skulle fortfarande begå många fler brott innan förbittringen kokade över, men till och med under Jesu livstid hade det laddats upp inför det stora judiska upproret mot Rom 66 e.Kr. Vi bör naturligtvis inte föreställa oss att Mellanösterns judar befann sig i ett konstant tillstånd av ångest eller utestängda från deras romerska överherrar. I många delar av diasporan var judar i en liten minoritet och tenderade att samlas i specifika delar av en by eller stad.

I Palestina var de majoritetsbefolkningen i ett uppenbart judiskt samhälle. I Jerusalem dominerade templet horisonten, en av tidens största och mest ansedda vackraste byggnader. Dess ritualer och offer och de offentliga möten som hölls i dess gårdar var pulsen i Jerusalems dagliga liv.

Mot detta stod den markanta närvaron av romerska trupper, och det var irriterande att ha de romerska myndigheterna ständigt störande valet av

Kejsaren Augustus, som gav påbud som skyddade judiska rättigheter över imperiet.

” Attityden mot Rom varierade en del mellan de olika grupperna i det judiska samhället.”

Under Jesus livstid frodades mer radikala åsikter om hur man skulle konfrontera den romerska närvaron. År 6 e.Kr, till exempel, ledde galiléen Judas motståndet mot en folkräkning (främst utformad för att uppdatera skattebedömningar).

Judas och hans anhängare attackerade hemmen hos judar som följde folkräkningen och krävde upprättandet av en judisk stat som erkände Gud ensam som sin kung. Detta uppror blev kortlivat, men sådana händelser skulle bli allt vanligare under de kommande årtiondena. Judas egna söner skulle till exempel framstå som ledande figurer bland de så kallade seloter som strävade för att undergräva det romerska styret. Inte långt därefter rapporterade Josephus, med sin vanliga överdrift

Herodes den store regerade i Judéen under decennierna före Jesus födelse.

© Hulton Archive / Stringer; Saperaud; midiman

Radikala funderingar

23 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 23

27.09.2018 12:27

En romersk byst av Pompejus den store, skapad under Augustus styre.

24 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 24

27.09.2018 12:27

Judarnas vardag i en romersk värld

Historikern Flavius Josefus

Roms åsikter om judendomen

Vad tänkte då romarna om det judiska folket?

Det är säkert möjligt att hitta exempel på författare som övergått till obehagligt häftig kritik mot judarna. Cicero hade medgett att ”varje stat har sina egna religiösa skrupler”, men judarnas ”utövande av sina heliga ritualer stod i motsats till vårt rikes ära, vårt namns värdighet, våra förfäders seder.” Senare skulle Tacitus vråla att judar trodde att allting är profetiskt som vi håller i vördnad och det som är tillåtet hos dem är avskyvärt för oss. ”Judar höll bara sabbat för att det är skönt att slappa en dag”, deras seder ”är syndiga och avskyvärda och får sin kraft av deras fördärv.” Judar ”visar bara fiendskap och hat” mot utomstående och de har ”starka drifter”. Det alltför kända ryktet att judar förökade sig som gräshoppor, menade Josefus, spreds av

En romersk guldbägare som visar judiska ritualobjekt.

” Det alltför kända ryktet att judar förökade sig som gräshoppor, menade Josefus, spreds av romerska författare.” romerska författare som berättade om judendom som ”banade sin väg in i varje stad” och klagade över att ”det är inte lätt att hitta någon plats i den bebodda världen som inte har tagit in denna rasen och som den inte dominerar”.

Judendomen blev ofta hånad, även om detta vanligtvis härrörde från känslan av förvåning över de saker som gjorde judiskt liv unikt. Romarna kunde aldrig förstå de rituella kostreglerna (särskilt vägran att äta fläsk) eller omskärelse (vilket är avfärdat av många författare som meningslös lemlästning). Sådana attityder härstammar från okunnighet, vilket knappast går att ursäkta, men det skulle vara orättvist att anta att hela det romerska samhället var genomdränkt av rabiat antisemitism.

Vissa författare uppvisade äkta nyfikenhet om detaljerna i det judiska livet. Under det första århundradet skulle många olyckor och förolämpningar komma över det judiska folket. År 19 e.Kr. skulle kejsaren Tiberius utvisa judarna från själva staden Rom. Caligula skulle tänka ut skandalösa planer (som tur var aldrig genomfördes) att upprätta en staty av sig själv inuti templet i Jerusalem. År 70 e.Kr. skulle de romersk-judiska relationerna ligga i spillror och själva templet skulle förstöras.

Ibland hade dock romarna tagit sitt engagemang för att skydda judiska rättigheter mer seriöst.

Alexandrias judiska gemenskap utsattes under 38 e.Kr. för en fruktansvärd pogrom. Kejsaren Claudius var inte särskilt nöjd. Han skrev år 41 e.Kr. och uppmanade den hedniska befolkningen att ”visa mänsklighet och god vilja mot judar som varit bosatta i samma stad med dem i många generationer och inte göra någonting för att

avskräcka de metoder som är förbundna med deras guds kult”. Den ”katastrofala, upprörande frenesin mot varandra” måste upphöra.

Gränserna för kejserligt beskydd var dock också under granskning. När det kom till Alexandrias judar sa Claudius: ”Jag säger till dem att inte slösa bort tiden för att arbeta för några fler privilegier än de haft sedan tidigare.” Dessutom utförde Claudius enligt några gamla källor sina egna förbud mot judar från Rom senare under hans regeringstid.

Sådan var spänningen mellan acceptans och uteslutning som genomfor den judiska världen vid Jesus tid och som hade en sådan djupgående inverkan på Jesus tjänst och dess mottagande.

Hippodromen i Caesarea, byggd av Herodes den store för att vara värd för spel till kejsarens ära.

Tillförlitliga källor till förhållandet mellan Rom och judendomen är oerhört sällsynta.

Historikern Flavius ​​Josefus verk, som är bristfälliga på många sätt, har fått stor betydelse, till stor del för att de råkade överleva. Josefus föddes i Jerusalem år 37 e.Kr och blev känd under de romersk-judiska krigen som började 66 e.Kr. Först kämpade han mot romarna, men bytte sin trohet mot kejsaren Vespasian och sedan Titus. Han var Titus översättare under Jerusalems belägring.

Josefus tog sig till Rom, beviljades romerskt medborgarskap och inledde en andra karriär som historiker. Hans huvudsakliga verk, judarnas krig och antikviteter av judarna, förkroppsligar partiskhet, men de erbjuder också många dyrbara detaljer om judisk historia, kultur, språk, lag och religion. Det verkar troligt att Josefus riktade sig till en hednisk publik, men hans böcker verkar ha haft en begränsad inverkan på romarna. Ändå erbjöd de en sällsynt inblick i världen under det första århundradets judendom.

En medeltida manuskriptversion av Josefus verk.

© Carole Raddato;

templets överstepräst; ett viktigt politiskt såväl som hängivet ämbete.

25 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 25

27.09.2018 12:27

Väntan på en Messias Judiska förhoppningar om Messias ankomst hade bubblat i århundraden. Hur passade Jesus in i denna tradition och såg han sig som den efterlängtade frälsaren i Israel?

O

rdet Messias (Mashiach på hebreiska) betyder ”den smorde” och användes rutinmässigt till kungar och högpräster under den tidiga judendomen. Det utvecklades till en term som betecknade en förlossare som under en tid av stor kris skulle dyka upp i Israel, säkerställa den trofasta efterlevnaden av judisk lag och upprätta Guds rike. En glädjande och fredlig era skulle följa och de judar som var i exil skulle kunna återvända till sina förfäder. Detta begrepp framträder ofta i de hebreiska skrifterna, men vi bör inte anta att förståelsen av den potentielle Messias var likformig eller oföränderlig. Han kunde i tur och ordning bli uppfattad som präst eller lekman, profet eller militär av olika grupper under olika tider.

En fåra av tänkande kring Messias verkar dock ha dominerat kring Jesus tid. Kung David hade länge hyllats som ett exempel på rättvist och

En medeltida bönbok skildrar smörjelsen av Jesus fötter.

fruktbart regerande. Att en av hans ättlingar skulle spela en viktig roll i den judiska historien kan lätt hittas i den hebreiska skriften, från profeterna till psalmerna. En gren av Davids pappas, Jishajs, stam skulle härda ut och vid en tidpunkt skulle det ”kliva fram ... en som ska styra i Israel, vars ursprung är gammalt från forntida dagar” (Mika 5:2). Eller, som Salomos psalmer uttrycker det, skulle Gud ”lyfta upp för dem deras kung, Davids son, som skulle regera över Israel ... så att han kan krossa orättfärdiga härskare och rensa Jerusalem från de nationer som trampar ner henne i förstörelse.”

Han skulle ”krossa syndarnas arrogans som en keramikskärva” (Salomos psalmer 17:23).

Funderingar kring Messias hade inte alltid varit så viktiga och mellan 5:e och 2:a århundradet f.Kr. spelade de en betydande men lätt överdriven roll i judiskt tänkande. Konceptet om en Messias brukade komma fram i tider av oro, när hopp om bättre dagar blev en välbehövlig källa till tröst.

Detta var även fallet under perioden efter romarnas intrång i Palestina under andra hälften av första århundradet f.Kr. Dessa Salomos psalmer var förmodligen sammansatta i kölvattnet av Roms invasioner. Under de första decennierna av första århundradet hölls predikningar som talade om att ”Davids gren snart ska växa sig stark”.

Lärda män argumenterar gärna om ifall specifika personer medvetet kallade sig själva Messias under första århundradet f.Kr. för att samla stöd och främjande till deras avsikter. Begreppet Messias var utan tvekan i luften: det genomträngde tanken på Essenerna och dödahavsrullarna, till exempel.

Det är dock oerhört svårt att fastställa de exakta avsikterna och hållningarna hos individer som ibland identifierade sig själva som Messias. Vi måste förlita oss på andras slutsatser snarare än säkerhet.

Olika kandidater för rollen Messias finns i överflöd: Simon av Peraea, en före detta tjänare eller slav till Herodes, som satte iväg att bränna

© José Luiz Bernardes Ribeiro

AV JON WRIGHT

26 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 26

27.09.2018 12:27

Väntan på en Messias

Jesus porträtterad som ”Kristus Pantokrater” den allmäktige härskaren av allt, sett här i katedralen i Monreale på Sicilien.

27 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 27

27.09.2018 12:27

olika kungliga palats under det första decenniet e.Kr, Judas av Galiléen, som omkring samma period ledde ett uppror efter meddelandet om en romersk folkräkning och Athronges som tillsammans med sina fyra bröder ledde attacker mot romerska trupper och de judar som uppfattades som alltför överensstämmande med den romerska regimen.

Problemet med alla dessa karaktärer är att de inte verkar ha påstått sig vara Messias. De strävade i vilket fall efter uppenbart radikala mål. I vissa fall tog rebellerna en konungs mantel, till och med en krona. De hävdade att de skulle främja frihet, rädda folket från förtryck och påbörja en ny och bättre värld. Athronges var till och med en ödmjuk fåraherde – precis som den bibliska David.

Med detta sagt är det svårt att avgöra om det var någon av dessa män som skulle ha setts som den efterlängtade Messias.

En liknande tolkning gäller personer senare under seklet. År 44 e.Kr. presenterade Theudas sig som en profet som för flera hundra anhängare förklarade att han kunde dela Jordanfloden. Vid tidpunkten för den judiska revolten, som började 66 e.Kr., utropade flera ledare sig som hjältar som skulle befria det judiska folket. Menahem stormade fästningar och avancerade mot Jerusalem på ett bestämt konungaliknande sätt. Simon bar Giora inbjöds till Jerusalem för att skydda staden 69 e.Kr där han präglade kopparmynt som meddelade ”Zions befrielse”. Efter Jerusalems fall gick han till och med så långt som att framträda inför de romerska myndigheterna i lila (följaktligen kungliga) klädnade, vilket provocerade fram hans arrestering och efterföljande avrättning. Men även med dessa figurer är en uppenbar messianisk avsikt svår att fastställa.

Jesus som Messias

Pieter Coecke van Aelst den äldre visar Kristus inträde i Jerusalem i en målning från 1530-talet.

I jämförelse med detta är det mycket lättare att passa in Jesus i kategorin som den potentiella Messias. Bibliska berättelser visar att han betraktades som sådan av sina anhängare. Ändå har många historiker föreslagit potentiella skillnader i vad evangelierna rapporterade i efterhand och vad som faktiskt skedde.

Såg Jesus verkligen sig själv som Messias?

Gjorde hans anhängare det? Många händelser i evangelierna stöder påståendet att de gjorde det. Vi ser att Kristus triumferande kommer in i Jerusalem och folkmassan sjunger ”Hosianna, Davids son” (Matteus 21:9) och ”Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer!” (Markus 11:10). Vi läser om hur Kristi fötter blir smorda (ett avgörande messianiskt ord) i Betania och Jesus protesterar inte när hans närmaste kallar honom för deras förlossare: ”Du är Messias”, säger Simon Petrus, ”den levande gudens son” (Matteus 16:16). I Johannes Döparen har Jesus till och med en motsvarighet till profeten Elia, som ofta identifierats som en förlöpare till den stora förlossaren. Rättegången inför sanhedrin kretsar kring frågan om Jesus hävdar att han är Messias.

Vissa forskare insisterar emellertid på att den uppenbara betoningen på Kristis identitet som Messias var till stor del en skapelse av den tidiga

28 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 28

27.09.2018 12:27

Väntan på en Messias kyrkan: att berättelsen formades för att passa profetiorna efter Jesus död. Under hela det Nya testamentet är Jesus härkomst från David tagen för given och framhävdes upprepade gånger. Själva tillämpningen av det grekiska ordet Christos (”den smorde”) på Jesus är tydligt avsett att påvisa Jesus unika roll. Mycket tid, särskilt i Matteus, läggs på att dra paralleller mellan händelser i Jesus liv och förutsägelser eller antydningar i de hebreiska skrifterna. Jesus är uppfyllandet av den antika messianska historien.

Inget av detta minskar i alla fall tron på dem som uppskattar Jesus frälsningsroll, men rent historiskt sett är det fortfarande frustrerande svårt att avgöra om Jesus någonsin uttryckligen menade sig vara Messias under sin livstid. Om han gjorde det, och det är vi förvissade om, var han en ganska annorlunda slags Messias. Som evangelierna, särskilt Lukas, berättar var Jesu syn på övergång ovanligt stilla. Jesus gick in i Jerusalem på en åsna, istället för som en stor militärledare med en armé i ryggen, vilket är en iögonfallande intressant

Johannes Döparen känner igen Jesus som Messias, i en 1700-talsgravyr av Francesco Bartolozzi.

parallell med förutsägelser om Messias av Sakarja.

Inte för att något av detta lugnade de judiska myndigheternas rädsla. Under det första århundradet behandlades de som betraktade sig som Messias med skepticism. Den teologiska bevisbördan var för denna sak mycket hög och för det andra fanns det rädsla för att ankomsten av någon som påstod sig vara en förlossare skulle kunna vända världen upp och ned och sannolikt också förvirra Rom. Detta är tydligt den logik som

Profeten Elia, ofta identifierad som Messias förebådare.

stod bakom prövningen och överlämnandet av Jesus som skildrats i evangeliets berättelse.

Det släckte emellertid inte judiska förhoppningar om en Messias. Eftersom relationerna med Rom försämrades under återstoden av det första århundradet och därefter, åtnjöt de messianska idéerna något av en pånyttfödelse. I synnerhet fortsatte romerska kejsare också att frukta att en av Davids efterföljare skule bli fokus för judiskt motstånd. En samtida rapporterar att Vespasianus ”beordrade en genomsökning av hela Davids familj, så att det inte skulle finnas någon kvar av den kungliga familjen bland judarna.”

Detta eliminerade inte de messianska förväntningarna och under det andra århundradet kunde Simon bar Kokhba, ledare för det antiromerska upproret från år 132 till 135, med viss framgång i vissa delar meddela sig som den sanna Messias. Detta skulle verkligen vara ett återkommande tema i den judiska historien som sträckte sig långt bortom den gamla tiden. Från David Alroy i det 12:e århundradet till Sabbatai Zevi i 17:e och till Jacob Frank i 18:e, skulle personer fortsätta att hävda den messianska rollen. Vissa skulle bli fördömda som opportunister, andra skulle tas väldigt seriöst ett tag, men alla skulle slutligen förklaras vara falska Messias av den judiska samtiden.

Jesus är givetvis ett fall för sig. Förtroendet för att han var den sanna Messias skapade en levande världsomspännande religion, men samtidigt bidrog den till en spricka mellan judendom och kristendom som skulle utstå i århundraden.

Simon bar Kokhba

Det är svårt att avgöra vem som strävade eller inte efter Messias roll under första århundradet, men allt blir mycket tydligare med Simon Bar Kokhbas ankomst, ledaren för det anti-romerska upproret 132–135 e.Kr. Romerska styret hade blivit alltmer drakoniskt.

De planerade att skapa en helt ny stad, fylld med hedniska tempel istället för Jerusalem och de mest vördade judiska sedvänjorna, inklusive omskärelsen, hade upphört. Simons uppror, som involverade hundra­tusentals män (alla starka nog att riva upp ett cederträd, enligt legenden) säkrade många segrar, men blev så småningom utsuddade av kejsar Hadrianus generaler.

Roms repressalier var hårda. Mer än en källa talar om att barn sveptes i Torans rullar och blev brända levande.

Simon försökte tydligt identifiera sig som Messias och erkändes som sådan av några ledande rabbiner. Hans tagna efternamn betydde ”stjärnans son”, som hänvisar till en messianisk profetia att ”en stjärna kommer att skjuta fram från Samuel” (4 Mosebok 24:17). Han utfärdade mynt med en symbol på den här stjärnan, tillsammans med en inskription som meddelade ”Israels förlossnings första år”. Andra var djupt skeptiska och gav Simon det alternativa efternamnet bar Kozeba – sonen av ”lögnen” eller ”besvikelse”. ”

Simon bar Kokhba avbildad på Knessets menora i Jerusalem.

© Deror avi; Heritage Images / Getty

”Vissa skulle bli fördömda som opportunister, andra skulle tas väldigt seriöst ett tag men alla skulle slutligen förklaras vara falska Messias.”

29 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 29

27.09.2018 12:27

Jesus många ansikten

Vem var Jesus? Var han Messias?

Eller, som kyrkobesökare kanske frågar sig, vem är han nu? Bibelns evangelier ger oss fyra distinkta och gripande historier.

AV ROBIN GRIFFITH-JONES Markus – rebellen

Markus berättelse om Jesus är kort, häftig och snabb. Hans grekiska är klumpig, hans historia är enkel, men han har lagt upp den mästerligt. I början ser Jesus lärjungar bara sin mästares många mirakel: han läker, han lär ut, han går på vatten, han matar tusentals med en handfull bröd.

I mitten av berättelsen ändrar Markus sin ton.

Jesus frågar öppet frågan som sedan färgar hela evangeliet: ”Vem säger du att jag är?” (Mark 8:29).

Petrus svarar att Jesus är Guds smorde företrädare, Messias eller Kristus. I nästa mening talar Jesus för första gången om sin egen förestående förkastelse och död. Det beslutsamma, det farliga och motståndet börjar närma sig – Jesus lärjungar drömmer blint om både privilegium och makt, men när de slutligen prövas flyr de bort.

Evangeliet får en mörkare ton. Jesus dör till synes i förtvivlan: ”Min Gud, min Gud,” utropar han, ”varför har du övergivit mig?” (Markus 15:34). Jesus följe sprids och hans kamp är till synes förlorad. Vi förväntar oss att hans nederlag ska bli förvandlat till seger på påskdagen. Men i Markus evangelium får vi aldrig uppleva detta. Det enda som händer är att tre kvinnor kommer till Jesus tomma grav, ser en ängel, hör att Jesus är uppstånden och springer bort i skräck. Här slutar evangeliet.

Vi kan inte vara säkra på i vilket sammanhanget som denna historia skrevs, men vi har en aning.

Markus sägs ha varit assistent och skribent åt Simon Petrus, ledaren för Jesus lärjungar. Petrus dödades i Rom under förföljelsen som följde branden år 64. Hälften av staden – kronan i imperiet – förstördes i flammorna. Otäcka rykten spred sig om att kejsaren Nero själv var skyldig till elden. Nero var då tvungen att avleda skulden.

De kristna i Rom hade levt ostört, men de var inte populära. De deltog inte i de hedniska ritualerna runt dem och de mumlade om sin Jesus som en rivaliserande kejsare. Ett påbud utfärdades om att de kristna hade tänt bränderna och att de skulle arresteras. Nero ställde sedan till med ett festivalfirande. I en arena lät han kristna klädda i djurskinn bli sönderrivna av lejon. Runt arenan hängde han kristna på kors och täckte över kropparna med beck. När dagsljuset bleknade satte man eld på korsen. Var var deras Jesus nu?

Jesus hade tidigare talat om ”människosonen”.

Grekerna kände endast till denna figur från en gammal skrift i Bibeln av profeten Daniel århundraden tidigare som såg en vision av himlen (Dan 7). Den här människosonen representerade, i Guds församling, Guds egna lydiga människor och deras ultimata triumf över förtrycket. Markus skrev om detta och idéen togs gradvis emot hos de uppskrämda kristna i Rom. Deras Jesus hade varit denna himmelske människosonen. Han hade – ofattbart nog – kommit ner på jorden och lidit som de nu led. Han hade försetts med all den makt som

30 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 30

27.09.2018 12:27

Jesus många ansikten

De fyra evangelisterna, av Rubens, 1614. Var och en har sin symbol, från en syn i Uppenbarelseboken (7.4): Lukas, en tjur; Matteus, en man; Markus, ett lejon; och Johannes, en örn.

31 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 31

27.09.2018 12:27

Tintoretto avbildar cirka 1565 stĂślden av Markus kropp frĂĽn Alexandria till Venedig. Markus med hans lejon blev Venedigs skyddshelgon.

32 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 32

27.09.2018 12:27

Jesus många ansikten

Matteus – rabbinen

Från den våldsamma, oroliga berättelsen om en emigrant, till den arkitektoniska värdigheten i Matteus evangelium. Historierna blev skapade i ett gammalt och framstående judiskt samhälle och Matteus evangelium bygger vidare på Markus. Det var antagligen skrivet i Antioch i Syrien, norr om Jerusalem längs Levantkusten.

Matteus presenterar en ståtlig och befallande Jesus – en naturlig ledare. Han berättar om Jesus mirakulösa tillblivelse, hans födelse och de vise männens besök och gåvor. Denna Jesus levererar bergspredikan, kärnan i all sin undervisning sammanställd i ett långt tal (Matt 5–7): ”Välsignade är de fattiga i spetsen ...”, ”I dina böner, säg: Vår fader i himlen ...” Han berättar om fåret som är räddat, den yttersta domen och getterna som är dömda (Matt 25: 31–46). Denna Jesus dör i uppenbar förtvivlan, som i Markus berättelse. Skillnaden är att i Matteus får vi läsa om den uppståndna Jesus, försedd med all makt, som beordrar sina lärjungar att döpa alla nationer: ”och jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20). Läsaren får ett mer hoppfullt slut.

Matteus söker i de judiska skrifterna efter ledtrådar om Jesus identitet och värderingar. Var Jesus en ledare som Moses, som förde sitt folk ut ur slaveri till något förlovat land? I bergspredikan lär Jesus ut att man ska lyda Mose lag och i nästa andetag verkar det som om han skrivit om den på egen ingivelse.

Symboliserade Jesus på något sätt ett nytt Israel som övervunnit frestelserna i öknen som det gamla Israel hade dukat under inför? Men var lämnar detta Israels folk, som Gud förklarade var hans eget folk?

Matteus ställer dessa frågor, men han vill ännu mer. Hans Jesus är inte bara allvetande. Han är Guds visdom i mänsklig form. Jesus avslutande ord efter återuppståndelsen: ”Jag är med dig” i all makt, övervinner all skillnad mellan honom och Gud. År 66 e.Kr. gjorde Israels judar uppror mot det romerska styret. Under fyra år kämpade de på. När romarna till sist intog Jerusalem satte de templet i brand och den heliga staden lämnades i ruiner. Under de följande åren var alla imperiets judar tvungna att förena sig i ömsesidigt stöd. Men vid denna tidpunkt krävde frågan om Jesus uppmärksamhet i synagogorna. Hans anhängare proklamerade sig för att vara det ”riktiga” Israel som Gud valt. Många var judiska, men hedningar lockades också till denna sekt. Några av sektens ledare var lojala mot den judiska lagen, andra inte. Hur som helst hävdade alla att de hade fått auktoritet över sin gemenskap direkt från Jesus själv. Det var ökande bitterhet. Tillbedjare delades upp. Hörde de till synagogerna, till kyrkan eller till båda? Matteus försöker övertyga, förklara och

St Trophime, cirka 1100 i Arles, Frankrike. Kristus sitter i dom och välsignelse över kyrkans huvudingång, omgiven av evangelisternas symboler.

om nödvändigt hota hans läsare ut ur synagogorna och till lojalitet mot enbart den nybildade kyrkan.

Resultatet har sedan dess blivit dubbeleggat: vad Matteus skrev för att vinna en lokal tvist med synagogerna har kyrkorna senare använt till att elda på en fruktansvärd antisemitism.

Lukas – krönikören

Hur är det med Lukas version av Jesus då? Här läser vi berättelsen om ett stort äventyr – en rik mängd av olika karaktärer, män och kvinnor, både rika och fattiga, en underbar utarbetad berättelse om Jesus tillblivelse, födelse och ett mycket mindre skrämmande stycke om hans död.

Lukas skriver två volymer, evangeliet och apostlagärningarna, för samtidens hedniska krafter och för kejserliga tjänstemän som var oroade över vad de hörde om den nya sekten som spred sig över Medelhavet västerut från deras imperiums östra kant. Han tillägnar sina böcker till ”Ers Excellens Theophilus”, en romersk kejserlig tjänsteman (Lukas 1: 3–4, Apg 1: 1). Lukas antar en nådig, litterär stil, han formar sin historia på ett sätt som hans välutbildade läsare skulle känna igen, respektera och tycka om.

Lukas historia är den mest tilltalande av de fyra.

Hans Jesus är sympatisk och generös. Här är de stora berättelserna som berättades av Jesus om den goda samariten, den förlorade sonen och den rike mannen, och Lasarus (Lukas 10: 29–37, 15: 11–32, 16: 19–31). Denna Jesus dör med tillit till Gud och med förlåtelse gentemot sina fiender (Lukas 23: 33–46). På kvällen på påskdagen möter två av hans anhängare i en lång poetisk scen den uppståndne Jesus i skymningen och misslyckas först med att känna igen honom (Lukas 24: 13–35). Lukas ser i

” Var Jesus en ledare som Moses, som förde sitt folk ut ur slaveri till något förlovat land?”

Jesus och gnostiska evangelierna

År 1945 upptäcktes en gömma av evangelier i en lerkruka nära Nag Hammadi i Egypten. De är skrivna på koptiska. De hade varit dolda under ungefär 1 600 år. Bland dokumenten som fanns kvar har Thomasevangeliet, Filippus och Marias evangelier väckt stor uppmärksamhet. De ger Maria Magdalena en viktig roll. De kommer från ”gnostiska” kristna, som blev undertryckta av de stora kyrkorna och är därför inte påverkade av de stora doktrinerna. Dessa evangelier trodde man skulle återge en mer verklig bild av Jesus, en mindre förvrängd bild av kyrkans förtryck.

Tyvärr var det inte så. De flesta av dessa texter, skrivna under andra och tredje århundradet, berättar om den uppståndne Jesus som hade flytt köttets lustar och skulle hjälpa sina ”gnostiska” anhängare att göra detsamma. Texten är lika konstnärligt sammansatt som de bibliska evangelierna. Vad som var viktigt var kunskapen (”gnosis”) som denna Jesus kunde ge till de få andliga själarna som kunde bli räddade. Dessa själar, sedda som kvinnliga, längtade efter andlig förening med sin manliga frälsare Kristus. Resten av mänskligheten, uppfylld i sin råa längtan efter sex och den materiella världen, var – tillsammans med hela det fysiska universum – bortom räddning.

Denna uråldriga gnosticism är skrämmande. Vad vi borde rädda är kampen vi kan spåra där mellan kvinnor som hävdade sin rätt och manliga ledare som motsatte sig dem. Berättelser om auktoritativa, insiktsfulla ”kvinnliga” själar inspirerade – och kanske inspirerades av faktiska kvinnor som sökte liknande auktoritet i sina egna kyrkor.

© CANOVAS Alvaro / Getty; Rolf Süssbrich / Wiki

i slutändan skulle bli deras. Det var ett klarare ljus som sken i deras mörker än vad de ännu kunde se.

Slutet på Thomas evangelium och början på Johannes apokronomen. En dubbel sida från Nag Hammadi-böckerna (”kodexar”), skrivna på koptiska.

33 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 33

27.09.2018 12:27

Jesus en oändligt god förebild. Och gång på gång matchas de ord och handlingar som Lukas skriver om Jesus med Lukas egna kommentarer, genom hans perspektiv på berättelsen. Konvergensen av en sådan historiker och hans hjälte gör Lukas vittnesbörd till vårt mest tilltalande evangelium.

Av alla våra evangelier läses Lukas mest som en krönika, en enkel berättelse om en historisk värld som vi bor i. Ändå hade Lukas sin egen agenda. Omtänksamma människor hade skarpa frågor att ställa. Nya religioner sågs på med djup misstänksamhet. Kyrkan hade övergivit sina rötter i den gamla judendomen, vilket hela riket kände till.

Jesus efterföljare var kända för sitt hårda tal om frihet och en värld som var upp-och-nervänd. Under Lukas älskvärda skrivande finns även ett akut behov av att lugna sådana läsare som Theophilus att denna Jesus och hans anhängare inte var ett hot mot Rom. Vår Lukas låter så belevad, så världsvan. Har han förlorat den hårda eggen av Markus och Matteus vision? Långt ifrån. Lukas slätar ut den tidiga kyrkans mest inflammatoriska språk och omvandlar det.

Hans Jesus är inget hot mot Rom, men ger läsaren en revolution ändå. Lukas läsare bjuds inte bara in för

”Vår Lukas låter så belevad, så världsvan.

Har han förlorat den hårda eggen av Markus och Matteus vision?” att observera denna historia, att luta sig tillbaka och njuta av sitt äventyr. Resan är vägen: Jesus resa från Galiléen till Jerusalem blir även läsarens egen resa.

Här får läsaren en resa till förståelse, engagemang och den sällsamma ”revolution” som Jesus ger.

Johannes mystikern

Johannes presenterar en annan värld för oss.

Borta är de korta, friska berättelserna och de livliga anekdoterna som våra andra evangelister presenterar Jesus med. Nu har vi några utarbetade scener följda av långa, spirande diskussioner.

Jesus avslutar sin offentliga undervis­ning med ett fantastiskt mirakel: han uppväcker sin vän Lasarus från döden. Folkmassan är entusiastisk, medan myndigheterna blir rädda och deras åtgärder leder till Jesus död. För att göra sin version av Jesus rättvisa tar Johannes läsaren tillbaka till

skapelsens gryning. När Gud skapade sa han ”Varde ljus”. Guds ord var hans uttryck, plan, vilja och närvaro – och Jesus blev hela hans gudomlighet uttryckt i mänsklig form.

Det finns ett mysterium här alltför djupt för vanlig mänsklig förståelse. Johannes är övertygad om att läsaren förvandlas, bli ”pånyttfödd” till ett andligt liv, för att få någon förståelse för Jesus.

Johannes antar den djärvaste strategin av alla och ger sig ut för att lägga in den återfödelsen under tiden som läsaren läser. Johannes är därför en typ av andlig barnmorska. Hans bok kallades redan vid 300-talet ”det andliga evangeliet”. En lemlästad blir helad, en blind man återfår sin syn, Lasarus blir återuppväckt från de döda – var och en av dessa berättelser visar en enda person. De berättar också om läsaren, för det är läsarna som går genom helandet, får syn på sitt nya liv och hör

Den sista nattvarden, av Leonardo da Vinci, 1520. Unge Johannes, på Jesus högra sida, har vilat sig mot Jesus bröst. Han lutar sig nu till höger för att höra Simon Petrus.

Judas Iskariot sitter mellan dem.

34 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 34

27.09.2018 12:28

Jesus många ansikten Jesus klimaxliknande kommando som ekar genom graven: ”Lasarus, kom ut”. ”Varde ljus”, sade Gud på dag ett av skapelsen och skapandet pågick. Dag och natt, land och hav, vegetation, djur och mänsklighet skapades. Adam anförtros med Edens lustgård, för att ta hand om det, för att namnge dess varelser och för att slutföra dess skapelse. På skapelsens dag sex fullbordade Gud alla sina verk. Sedan skulle Gud, slutligen ett med mänskligheten, gå i lustgårdens svalka. Men en orm förstörde lustgården. In i lustgården, där Jesus var, kom förrädaren, ett Satans verktyg.

Allt i Johannes mystiska vision är fullgånget.

När Jesus dör på fredagen förklarar han: ”Det är klart”. Den nya skapelsen är klar. På påskmorgonen, väldigt tidigt eftersom det fortfarande är mörkt, gråter Maria Magdalena utanför den tomma graven.

Hon vänder och ser Jesus, men hon känner inte igen honom och tror att han är trädgårdsmästaren.

Han kallar henne vid hennes namn. ”Eva” är än en gång i Eden med en ”Adam” som långt överstiger någon vanlig människa. Han är Guden som en gång hade gått i Edens lustgård i dess svalka. Han är ännu en gång ett med mänskligheten. Ingen orm

lurar. All skapelse är ny och de som bor där är nu Johannes egna läsare som fullbordat sin resa.

Markus, Matteus, Lukas och Johannes: vilka var de?

Inom ett århundrade efter Jesus död skrev kristna om våra evangelier och deras författare. Bakom dessa namn finns flera tiotals år av redigering och omskrivningar, som gjorde att evangelierna blev till deras nuvarande form.

Markus

Vi hör i Apostlagärningarna om Johannes Markus handlingar, som är kopplade till hans cypriotiska kusin Barnabas (4:36, 4.10), Simon Petrus (Apg 1:12) och Paulus (12:25). Vid ett tillfälle bestämde sig Johannes Markus för att överge Paulus och Barnabas och återvända till Jerusalem (13:13). När Barnabas föreslog att han skulle återvända med dem på sitt uppdrag vägrade Paulus. De rök ihop om detta. Johannes Markus och Barnabas reste till Cypern (15:39). Paulus var även vid något tillfälle återförenad med Johannes Markus (Kol 4:10).

Det står sedan om att ”unga Markus” är med

Petrus igen i det hatade ”Babylon”, ett annat namn för Rom (1 Petrus 5:13). År 125 e.Kr. skriver biskop Papias i sin kommentar till Herrens ord: ”Markus var Petrus uttolkare, han skrev ner exakt men inte i ordning allt som han kom ihåg om Herrens ord och handlingar. Markus hade inte hört Herren själv, ej heller varit en av hans följare, men senare av Petrus.” Vi kan inte vara säkra på om Papias hade rätt – det var ju all anledning att upptäcka eller skapa en länk mellan evangeliet och Jesus bästa lärjunge.

Matteus

Vi hör i Matteus eget evangelium att Jesus ”gick förbi och såg en man som kallas Matteus som satt vid skattbordet och sa till honom: ’Följ mig’, och han gick upp och följde honom”. (Matt 9: 9) Evangeliet specificerar då Matteus som lärjungen som levde på att samla in skatter (Matt 10: 3).

Matteus historia om detta samtal är kopplad till Markus berättelse om en liknande incident, då ”Levi” kallades av Jesus (Mark 2:13). Det kan vara så att Matteus var en levit och var känd som båda namnen. Skrev verkligen denna lärjunge eller

35 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 35

27.09.2018 12:28

Josefus och Jesus Josefus, störst av de gamla judiska historikerna, skrev kort om Jesus omkring år 93. ”Vid den här tiden” läser man i Josefus nuvarande text ”bodde en man vid namn Jesus, en vis man, om man verkligen borde kalla honom en man alls. För han var en som gjorde extraordinära verk, en lärare till sådana människor som gärna accepterar sanningar och han vann över många judar och många greker. Han var Kristus. På anklagelse av ledande män bland oss fördömde ​​ Pilatus honom till att bli korsfäst, men de som hade kommit i första hand för att älska honom upphörde inte att göra det. Ty han visade sig för dem på tredje dagen som levande igen.

Och Guds profeter hade förutspått dessa och otaliga andra underbara saker om honom. Och det kristna folket har ännu inte försvunnit idag” (Antiken 18.3.3).

Forskare har länge varit kritiska mot denna text.

Kanske skrev Josefus, innan en kristen redaktör arbetade om texten: ”Vid den här tiden bodde en man, Jesus, en klok man. Han var en som gjorde underliga gärningar, en lärare till sådana människor som accepterar nyheten för lätt, och han vilseledde många judar och många greker.

På anklagelse av ledande män bland oss fördömde ​​ Pilatus honom till att bli korsfäst. Och den kristna stammen har fortfarande inte försvunnit idag.”

©David Jones / Wiki

Josefus skrev vår mest fullständiga redogörelse för det judiska upproret mot Rom, 66–70 e.Kr. Titusbågen i Rom visar bytet från templet när Jerusalem föll.

Rysk ikon av Lukas som målar Jungfru Maria.

Lukas var i senare tradition en konstnär; en gestatning av Jesus eller Maria, förmodligen gjord av Lukas, var en ögonvittnesskildring

redigerade han det evangelium som bär hans namn? Våra tidigaste bevis är återigen i Papias kommentar till Herrens ord: ”Matteus ordnade orden på hebreiska språket och varje person översatte dem så gott som möjligt”. Detta hebreiska – eller snarare, arameiska – evangelium av Matteus är spännande. Inga spår av det har överlevt och vårt eget grekiska evangelium av Matteus verkar inte vara en översättning. Det arameiska originalet kan faktiskt vara ett fantasifoster. Papias viktiga mening om Matteus skulle kunna översättas som sådan: ”Matteus ordnade orden i den stil som används i judiska skrifter”.

Lukas

”Lukas”, läser vi i slutet av ett av Paulus brev, ”den älskade läkaren skickar sina hälsningar” (Kol 4:14).

Och igen: ”Lukas är ensam med mig” (2 Tim 4:11).

Vissa avsnitt i dokumenten är skrivna i första person plural, som av någon som delade Paulus resor: ”På den första dagen i veckan”, till exempel, ”Träffades vi för att bryta bröd tillsammans...”

Graham Sutherlands stora vävnad i katedralen i Coventry, 1962, visar Kristus omgiven av samma symboler i modern abstrakt form.

”Detta hebreiska – eller snarare, arameiska – evangelium är spännande.”

(Apostlagärningarna 20:7). Det skulle vara lätt att föreställa sig att dessa var inlägg i en dagbok inkorporerad av sin egen författare, Paulus enda följeslagare, till en krönika han skrev, men det är omöjligt att bevisa. Vi kanske ifrågasätter en sådan tillskrivning till Lukas som så fördelaktigt lånat Paulus auktoritet till böckerna. ’Lukas’ är en grekisk version av ett latinskt namn.

Lukas kan ha varit judisk; en före detta slav – kanske hans mästares högutbildade sekreterare – och kan mycket väl ha antagit sin hedniska mästares namn.

Men oavsett om han hade judiskt eller hedniskt ursprung, bodde Lukas i den hedniska världen och kände till den väl. Han är i balans med sina sinnen och är kanske evangeliernas bästa sändebud till alla de läsare som är hedningar själva.

Johannnes

En icke namngiven figur i Johannes evangelium är ”lärjungen som Jesus älskade”. Han vilade på Jesus bröst på kvällen innan Jesus dog (Joh 13: 23–4).

Denna lärjunge såg Jesus död: ”Den som såg detta har vittnat för det, och hans vittnesbörd är sann, och den mannen vet att han talar sanningen, så att du också kan tro” (Joh 19:35). Vem var detta ögonvittne?

Johannes nästa och sista kapitel har länge setts som en bilaga, skriven av en lite senare författare. ”Lärjungen som Jesus älskade är den lärjunge som vittnar om dessa saker och som skrev dem, och vi [hans egna elever som bevarade sitt arbete] vet att hans vittnesbörd är sann” (Joh 21:20). Så småningom får denna lärjunge en identitet: Johannes, kanske en av Zebedees eldiga söner (Mark 3:17, 10:35; Lukas 9:54).

Johannes, sägs det, bodde i Efesos under Trajanus styre, kejsare sedan år 98. Som ung man spenderade Polykarpos, som dog år 156, tid med Johannes. Irenaeus, som skriver omkring år 190, hörde Polykarpos tala om honom. Irenaeus berättar: ”Senare skulle Johannes, Herrens lärjunge, som vilade på Herrens bröstkorg själv publicera ett evangelie medan han bodde i Efesos i Asien”. Kanske var vårt evangelium verkligen under ledning av ”lärjungen som Jesus älskade”.

36 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 36

27.09.2018 12:28

Jesus många ansikten

Kells bok, ett illuminerat manuskript från 800-talet, avbildar de fyra evangelisterna. medsols från uppe till vänster: Matteus är representerad av en man, Markus ett lejon, Johannes en örn och Lukas en kalv.

37 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 37

27.09.2018 12:28

Hur blev Jesus Guds son?

Visioner, drömmar, ängeln Gabriel, herdar och tre vise män: händelserna kring Jesus födelse var tillräckliga för att förvirra vilka föräldrar som helst.

Men vad säger skriften egentligen om händelsen?

B

AV ROBIN GRIFFITH-JONES

öcker börjar oftast precis som de har för avsikt att fortsätta. De första sidorna sätter tonen och får läsarna på rätt humör för allt som ska följa. Av Bibelns fyra evangelier berättar bara Matteus och Lukas de berömda berättelserna om Jesus födelse, men Markus och Johannes har lika dramatiska begynnelser. Vi kommer att avnjuta alla fyra berättelserna här, med en självklar tonvikt på Matteus och Lukas.

Jesus var vissligen son till Maria, men han var antagligen inte Josefs son. Han blev omtalad av kristna som Guds son. Även motståndare till den antika kyrkan erkände att Josef inte var fadern.

En berättelse hävdade att Maria hade legat med soldaten Pantera.

I de judiska skrifterna finns det psalmer och profetior som upphöjer kungar vid deras installation. ”Jag kommer att förkunna Herrens dekret: Du är min son, idag har jag frambringat dig” (Psalm 2: 6–7) och ”Herren själv sade till min egen herre: Kom och sitt vid min högra sida. I helig prydnad, från morgonens morgon, har du den dagg som jag har frambringat dig” (Ps. 110: 1–3). Från installationens ögonblick sågs den nya kungen som Guds son och gavs Guds myndighet över sitt rike.

Han var genom adoption och utnämning Guds ambassadör och en gudomlig närvaro på jorden.

Han var också förkroppsligandet av sitt eget rike och alla dess undersåtar. Han var därför en helig person, en mellanhand mellan Gud och hans folk, som representerade varandra.

Konungens och översteprästens roller över­ lappade. I det gamla Israel blev kungar och präster smorda med olja vid deras installation. ”Kristus” och ”Messias” betyder helt enkelt ”den smorde”. När översteprästen tog på sig sina kläder och kom in i templet blev han också en form av gud framför sitt folk och av folket inför Gud. Assyriska kungar och egyptiska faraoner blev också beskrivna som söner till deras viktigaste gud. Modern till Alexander den Store (död 323 f.Kr.) spred kanske den berömda historien att hon hade besökts av Zeus, gudarnas kung, före hennes äktenskap med Philip, Alexanders förmodade far.

Alexander besökte notoriskt ett Ammon-tempel i Libyen och hävdade därefter att han var son till Ammon-Re, identifierad av grekerna som Zeus.

I kristen tro kan sådant gudomligt och mänskligt faderskap samexistera. Det var bland de tidiga kristna som titeln ”Guds son” blev titeln på Jesus och bara Jesus. Och det omvända, att Jesus blev Guds son och bara Gud. Titeln och dess bärare ökade i betydelse. Jesus var, som de kristna kom att tro, inte bara en soneller sonen utan den – en majestätiska, evigt frambringade – Guds son.

De stora bokstäverna gör det möjligt för oss att markera omfattningen av stigande storhet. Men våra grekiska manuskript i Nya testamentet skiljer inte mellan stora och små bokstäver, och den bestämda artikeln är starkare på grekiska än på engelska och kan, när det inte behövs betoning, lättare utelämnas.

38 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 38

27.09.2018 12:28

Hur blev Jesus Guds son?

Mystic Nativity, av Botticelli. En illustration fylld av lycka från Uppenbarelseboken. De tolv änglarna som svävar i himlen är de tolv stjärnorna kring huvudet på kvinnan som är klädd i solen. I förgrunden är djävlarna bundna.

39 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 39

27.09.2018 12:28

Duvan kommer ner från Gud i gyllene virvlar och skickar en stråle av guld i jungfruns livmoder genom hålet i hennes tunika.

Maria blir befruktad genom örat. Ängeln hade talat till henne, som Gud skapade universum genom sitt Ord.

Jesus enligt Paulus: Guds Son vid påsk

År 56 e.Kr. skrev Paulus till de kristna i Rom. Han kände inte dem. Han börjar sitt brev med en trosformel som han förväntar sig att de redan vet: ”Om Guds son som, när det gäller till köttet, föddes som en efterträdare till kung David och, när det gällde andan av helighet, utsåg Guds son till makten genom de dödas uppståndelse” (Romarbrevet 1: 3–4). I denna mycket tidiga trosbekännelse verkar det ha varit vid uppståndelsen – påsken – som Jesus fick rollen som Guds Son. Detta ligger indirekt nära stycket i en annan tidig beskrivning, den här gången i en psalm som Paulus citerar till filippinerna i början av 50-talet eller 60-talet. Han lärde dem kanske det själv, när han besökte Filippi 49 e.Kr. Jesus var ”i form av Gud och var redan en evig, himmelsk figur, men förödmjukade sig för att bli mänsklig och att dö”.

Och “därför har Gud upphöjt honom högt och gett honom namnet ovanför alla namn, så att i Jesus namn ska alla knäfalla till Guds ära” (Fil 2: 5–10).

Namnet ovanför varje namn är Guds namn och i judendomen måste alla varelser knäböja inför Gud. Jesus uppståndelse efter döden upphöjer honom till en position långt över den som han hade innan han kom till jorden. När blev Jesus som den han slutligen blev? De kristna i dessa tidiga år var i

början av en lång, tankeprocess och försökte helt enkelt att se och skapa ett sammanhang.

Jesus enligt Markus: Guds Son vid dopet

I Markus berättelse, rusar Jesus redan vuxen in på scenen. Markus visar inget intresse för hans anor eller födelse. Två profetior och Johannes Döparen introducerar honom, sedan flyttar vi rakt in i evangeliets första scen. Johannes Döparen döper Jesus i floden Jordan. Samtidigt som han gör det öppnar himlen sig och en röst säger: ”Du är min älskade son, i dig har jag haft glädje.” Bortom himlen ligger Guds tronrum enligt gammal tro. När skyarna slits upp öppnades Guds plan och karaktär mirakulöst för mänskligheten.

I Markus berättelse verkar det som om Jesus har försetts med Sonens makt inte vid sin uppståndelse (i slutet av sitt arbete på jorden), utan vid dopet (direkt från början). Markus är gripen av Jesu mirakel och undervisning, vilket Paulus inte var. Markus vill därför att Jesus har all Guds

myndighet från början. Inom några sidor erkänner demonerna Jesus som Guds Son som hotar deras makt. Vid historiens klimax, när Jesus dör, rivs templets slöja itu och den romerska centurionen som ansvarar för avrättningen utbrister: ”Det är sant, den här mannen var Guds son!”

Templets slöja skilde sina yttre rum från dess innersta helgedom, det allra Heligaste, som representerade på jorden Guds tronrum i himlen.

Slöjan var mörkblå, dekorerad med sol, måne och stjärnor. När slöjan revs, öppnades ”himlen” igen för mänsklig insyn och hela Guds plan och karaktär uppenbarades i Jesus död. Markus är imponerad av Jesus. Denna Jesus är inte bara Guds Son, han är också ”människans son” instiftad av Gud, som ses i en vision av himlen av profeten Daniel. Han hör hemma i himlen och drömmarna, inte på jorden som en av oss. Han är precis vad man hoppas kunna se, om himlarna slits isär och man såg in till Guds hov.

Markus behöver inte oroa sig för Jesus tillblivelse, bakåt till hans förfäder och framåt till sin födelse

” I Markus berättelse verkar det som om Jesus har försetts med Sonens makt inte vid sin uppståndelse utan vid dopet”

40 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 40

27.09.2018 12:28

Hur blev Jesus Guds son?

Jesus enligt Matteus: ”En jungfru blir gravid”

Josef och Maria var förlovade, men hade inte legat med varandra. Maria blev gravid och Josef planerade att bryta förlovningen, men en ängel visade sig för honom i en dröm och berättade för honom att han inte behövde bekymra sig, för Maria hade ”blivit befruktad av den Helige Ande.”

Josef och Maria fortsatte vara tillsammans och Jesus föddes. Här börjar den första av de välkända julberättelserna. Därefter kommer de lärda eller de vise männen från öst med sina presenter, guld, rökelse och myrra. De förtjänar sitt eget kapitel, som du hittar på sidan 50. Matteus avrundar ängelns budskap: ”Allt detta ägde rum för att uppfylla vad Herren hade sagt genom profeten Jesaja” (Jesaja 7:14), ”Se, jungfrun blir gravid och kommer att bära en son och de kommer att kalla

Mitt i den hedniska världens stora ruiner tar invånarna på jorden och i himlen blommor till Jesus och hans mamma.

Jesus släktingar: ett olöst mysterium?

Matteus och Lukas listar båda Jesus faderliga släktskap. Matteus går så långt tillbaka som till Abraham, medan Lukas går hela vägen tillbaka till Adam och sedan till Gud. Abraham var judarnas patriark, men Gud hade också lovat att ”alla folk på jorden ska önska sig den välsignelse dina ättlingar fått” (1 Mos 22:18). Abraham tjänar som den perfekta utgångspunkten för Matteus. Från hans synvinkel ska ju Guds folk nu potentiellt inkludera även alla ickejudiska nationer i världen. Lukas har en ännu bredare vision om att världsordningen har ruskats i sina grundvalar.

Adam, ”Guds Son” i den gamla ordningen, hade skapats utan mänsklig far och i den nya ordningen var Jesus Guds son. Båda evangelierna spårar sedan Jesus anor hela vägen tillbaka till kung David. Gud hade lovat Israels tron ​​till Davids efterkommande (2 Sam 7, Ps 89, Ps. 132). Varje lista är tätt strukturerad i evangelierna. Matteus bygger successiva grupper om 14 generationer vardera. 14 är nämligen det numeriska värdet av ”David” (d + w + d = 4 + 6 + 4) på hebreiska. ​​ Lukas delar grupperna i sju generationer vardera. Sju representerade perfektion. Teologin var då överallt i dessa släktforskningar. Evangelierna ger oss två olika namn för Josefs far. Därefter avviker deras listor vilt.

Evangelisterna anpassade dessa släktträd så som de själva ville. De fyra kvinnorna som nämns av Matteus är kanske mest fascinerande: Tamar, Rahab, Rut och Urias hustru. De var nämligen utlänningar, som skulle få betydelse för Matteus. Den stora härstamningen fortsatte följa Guds plan på konstiga eller oregelbundna sätt – kanske det mest underliga sättet av alla var att Maria skulle bli mor trots att hon var jungfru.

© Look and Learn; Getty; Alamy

– det som är viktigt är Jesus position i himlen och nere på jorden därunder. Markus historia är vertikal, inte horisontell.

Markus utgångspunkt är bländande. Hans efterföljare, Matteus och Lukas, skulle behöva ta itu med mer jordnära frågor: hur relaterade denne Jesus till sina förfäders judendom och den hedniska världen bortom den. För svar vände de sig till Jesus förfäder och till hans födelse. Vi kommer att få höra de stora julberättelserna, i sina två olika former, berättade för olika syften i åtanke.

41 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 41

27.09.2018 12:28

Tror vi på jungfrufödsel?

Matteus och Lukas berättar för oss att Maria blev gravid utan någon mänsklig faders ingripande. Hon var, efter Jesus födelse, fortfarande jungfru. Under 100-talet fanns kyrkor som förlängde denna jungfruliga bebådelse av Jesus till hans jungfrufödsel. Vid 300talet ansågs det vanligtvis att Maria hade varit jungfru.

Sankt Augustinus insisterade: ”före Jesu födelse, under hans födelse och för evigt efter hans födsel” var Maria jungfru. Frågan gällde inte bara Marias obrutna mödom, utan hennes starka engagemang för Guds vilja. Hon var jungfrulig både i kropp och själ. Sådana reflektioner om Maria växte alltmer. Augustine spårade det onda i oss alla till Adam och Evas fall. Någonstans i deras stolta motstånd av Gud hade det funnits en irrationell lust som de gav efter inför. Sådan aptit finns i oss alla och har sedan dess representerats och realiserats i sexuell lust. Inte konstigt, hävdade Augustine, att syndafallet oundvikligen har gått vidare genom varje generation.

Jesus blev inte till genom ett sexuellt möte, utan han är fri från den korruption som den medför. Men hur var det med hans mor? Hon var den nya och lydiga Eva till Jesus nya Adam. Säkert måste hon också ha varit fri (vid befruktning) eller befriad (omedelbart efter befruktningen) från synd. Att tro på sådana påståenden är att ge utrymme åt en föråldrad syn på historia, biologi och kön. Genom det mesta av den kristna historien var det främst att se en ny skapelse i Kristus.

De som tror på Guds första skapelse, som beskrivs i Första Moseboken, har generellt trott på hans andra.

honom Immanuel ”, vilket betyder ”Gud-med-oss.”

I vår tids sekulära västvärld öppnar denna historia om jungfrubefruktning naturligtvis upp för en hel del misstankar.

Det finns en extra vridning på julsagan. Matteus citerar från Jesaja, som skrev på hebreiska cirka 700 år innan. Med kungafamiljen eller hans egna i åtanke använde Jesaja ett ovanligt ord för ”ung kvinna” (almā) och inte det vanliga ordet för ”jungfru” (betūlāh). Även om Jesaja menade ”oskuld” specificerade han det inte i sin text. En jungfrubrud skulle gifta sig och skulle då sova med sin man och bli gravid. Det finns inget mirakel här.

Matteus däremot kunde hebreiska, men skrev på grekiska. Han skrev på olika versioner av de judiska skrifterna. Bland dem var den vanliga grekiska översättningen, Septuaginta, gjord 200–300 år innan han skrev. Där översattes Jesajas begrepp ”unga kvinna” med ett ord som nästan alltid användes för en ”jungfru” (parthenos) och det var den översättning som Matteus använde. Valde Matteus en sen version av Jesaja och uppfann jungfrulig befruktning bara för att få den profetian uppfylld i Jesus? Svaret på denna kända fråga är nej.

Matteus skriver om fem profetior från de judiska skrifterna som uppfylldes genom Jesus tillblivelse, födelse och småbarnstid. De introduceras alla med samma formulering och alla avbryter historien. De har införts av Matteus i en berättelse som en gång flöt mer smidigt utan dem. Jesajas profetia kan mycket väl ha påverkat Jesus berättelse, men i så fall var det innan historien tog sin nuvarande form.

Matteus använder sig av den profetian. Jesajas

Gud-med-oss återkommer genom fem kapitel av varning, hot och löften om att allt kretsar kring barnets födelse (Jesaja 7–11). Matteus gör sina läsare uppmärksamma på att i alla dessa 700 år efter Jesaja var detta hela klimaxliknande drama i Israels historia slutligen realiserat och överglänsat, Sedan tar Gud i Matteus berättelse med oss tillbaka i sin egen berättelse, precis vid slutet.

Evangeliets sista ord uttalas av Jesus efter sin uppståndelse till sina lärjungar: ”Åt mig har givits all makt i himlen och på jorden ... Och se, jag är med dig alltid, till slutet av tiden” (Matt 28:20) – från Gud-med-oss i början, till jag-med-dig i slutet.

Detta gav nästan lite gåshud, men bara nästan. Vad skulle göra Jesus kännbart närvarande i Matteus kyrkor? Matteus skapade allt som Jesus hade sagt och gjort i 30-talet för att ta itu med Matteus egna kyrkor som de var på 80-talet. Evangeliet i sig, som predikades i de här kyrkornas gudstjänster, var inte längre bara minnen om Jesus; det var tal och handling – Jesu närvaro – då och där.

En dröm, en ängel och Gud-med-oss: den jungfruliga uppfattningen spelade tydligen roll för Matteus – som en del av hans stora bild av Guds folks förflutna och nutid.

Jesus enligt Lukas: ”Var hälsad, Maria, full av nåd!”

I Lukas berättelse besökte ängeln Gabriel Maria och hälsade henne: ”Var hälsad, Maria, full av nåd.”

Maria lade Jesus i krubban, för det fanns ingen plats för dem på värdshusen. Det fanns herdar på fälten

”Jesus, i Matteus och Lukas berättelser, är mirakulös redan i sin tillblivelse.”

Jesus ligger sovandes i sin mors knä, där hans kropp en dag kommer att ligga igen, efter korsfästelsen.

Jungfrun visas som den mystiska kvinnan sedd i Uppenbarelseboken, klädd i solen och med tolv stjärnor runt huvudet och månen under fötterna.

42 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 42

27.09.2018 12:28

Hur blev Jesus Guds son? på natten och änglar förde nyheten om Jesus till dem, glatt sjungande.

Dessa underbara ögonblick nedtecknades endast av Lukas. De är bara en liten del av hans berömda historia – fem gånger Matteus längd – om Jesus tillblivelse och födelse. Lukas ser två steg i Guds befrielse för världen: den gamla ordningen, centrerad i Jerusalem och dess tempel, och den nya ordningen som realiserades i Jesus. I Lukas stora berättelse växer det nya ut ur det gamla och (när det är korrekt uppfattat) bekräftar och överskrider bägge. Det finns inget spår av Jesajas profetia, utplacerad av Matteus.

Johannes Döparen och hans kusin Jesus är reflektioner av varandra: Johannes förkroppsligar den gamla ordningen, Jesus den nya. Döparens föräldrar var äldre, hans mamma Elisabet var förbi barnafödande. Hans far Sakarias var en präst i Jerusalems tempel. De representerar det bästa och äkta av den gamla tiden. Gabriel visar sig för Sakarias i templet för att berätta att Elisabet kommer att få en son; Sakarias kan inte tro det och blir stum.

Sedan visar sig Gabriel, 16 mil norrut i Galiléen, för den unga kvinnan Maria, en jungfru; hon ska Sankt Franciskus av Assisi ställer upp en julkrubba i Greccio. Al fresco i Assisi av Giotto. Franciskus sägs ha varit den första som gjorde en sådan krubba.

också ha en son, Jesus, ”som kommer att kallas sonen till den Högste.” Maria är också tvivlande först, men bekräftar sedan: ”Låt det vara som du har sagt.” Maria besöker Elisabet och bara när Elisabet bekräftar sin egen graviditet bryter Maria in i sin berömda dikt av glädje, känd i kyrkor som Magnificat: ”Min själ förkunnar Herrens storhet. ” Gamla Elisabet föder. När Sakarias bekräftar i skrift att pojken kommer att kallas Johannes, återställs hans tal och han i sin tur utbrister i en berömd lovsång, Benediktus: ”Salig är Herren, Israels Gud.” Då är det ett ännu större mirakel att Jungfru Maria föder Jesus. Magnificat och Benediktus verkar lova revolution: Israel kommer att räddas från slaveri, de rika kommer att svälta och de ödmjuka kommer att upphöjas.

Lukas låter barnet välkomnas av herdar, vilka var outbildade och fattiga. Lukas är en ovanligt modig författare. Han skriver för den rådande makten. Han erkänner språket om hot och löften som används av de kristna, allt som kan fördjupa hans läsares misstankar. Säkert måste dessa kristna undertryckas? Inte alls. Evangeliet som helhet kommer att avväpna alla hot mot den romerska ordningen. Denna sekt kan vara underlig, men

medlemmarna hade aldrig för avsikt att bryta med gammal och respekterad judendom, och trots alla deras uppviglande tal kan de säkert lämnas i fred.

Vi kanske tror att Lukas kolliderade för nära med Rom, men han lyckades med sin svaga hand bevara de mest spännande löftena om förändring.

Jesus enligt Johannnes: ”I begynnelsen var ordet”

Jesus i Matteus och Lukas berättelser är mirakulös redan i sin tillblivelse. Johannes version av Guds Son hade varit i ära med Gud Fadern från tidens gryning. Han var Guds Ord, Guds eviga, allskapande, allsmäktiga plan och det perfekta uttrycket. Johannes evangelium börjar i början av allt: ”I begynnelsen var Ordet.” Och från den första skapelsen ger Evangeliet själv en ny skapelse till födelse. Jesus själv är Ordet gjort till kött och i sin tur ger han de som litar på honom, läsarna av Johannes eget evangelium, ”makt att bli Guds barn”. Den ena och endast Sonen kommer att ha otaliga syskon. Allt detta förklaras i evangeliets öppningsrader, en psalm som för publiken på en resa halvvägs till himlen.

Jesus, i Matteus berättelse, lanserar och förkroppsligar ett förnyat Guds folk. Jesus, i Lukas berättelse, är Guds förnyade ordning för världen.

Jesus i Johannes berättelse är en helt ny skapelse.

Det tog omkring 60 år från Jesu död för dessa evangelier att nå sin färdiga form och kanske – vi kan inte veta säkert – har det tagit all den tiden för deras kyrkor att spåra Jesus som Guds Son tillbaka till hans tillblivelse och bortom. En skeptiker kan kalla detta för konstruktion eller uppfinning; kyrkorna skulle kalla det en lång, långsam upptäcktsprocess.

Johannes evangelium börjar i början av allt: ”I begynnelsen var Ordet.”

Jungfruns klädnad av mörkt himmelblått tyg sträcker sig under Jesus och förenar dem, som en navelsträng mellan mor och barn, det jordiska och det himmelska.

43 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 43

27.09.2018 12:28

Jesse stamträd, katedralen i Chartres, cirka 1150

Profeten Jesaja talade om Jesses, eller Jishajs efterkommande, den stora kung Davids far: ”Och en stav växer ut ur Jishajs stam, och en gren skall växa ut ur dess rötter.

Och Herrens ande vilar på honom, visdomens och förståndets ande, rådighetens och maktens ande, kunskapens ande och rädsla för Herren. Detta skall få honom att snabbt förstå av rädsla för Herren. Med rättfärdighet skall han döma de fattiga och bestraffa med rättvisa för jordens tålmodighet” (Jes 11: 1–4, KJV). Under 1100-talet upprättade de kungliga dynastierna sina släktskap och därmed deras legitimitet.

Kungar var heliga. De drog analogier mellan Kristi kungliga anor och deras egna, och så mellan hans kloka styre och deras. Ett målat glasfönster i katedralen i Chartres är den mest kända av alla Jesseträd. Från Jishajs lutande figur i bottenpanelen växer en trädstam. I de efterföljande panelerna, som stiger upp i fönstret, är det först David, sedan Davids son Salomo, därefter två generiska kungar, sedan Jungfru Maria och överst den avsevärt större Kristusfiguren, omgiven av sju duvor för de sju gåvorna i anden listade av Jesaja. Varje figur är flankerad av två små profeter, identifierade av inskriptioner. De centrala figurerna är inramade av en vit liljekonvalj eller fransk lilja, ett emblem både för den franska kungslinjen och för jungfru Maria. Virgin på latin är virgo, ”rod” är virga. Fönstret är en dubbelt firande, av Kristus och hans mor.

Jesse träd av Marc Chagall, 1975. Den judiska konstnären Chagall samlar motiv från judiska och kristna skrifter i en sky av ljusa färger.

44 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 44

27.09.2018 12:28

Zebedaios = Salome

Joachim = Anna

Johannes

Maria = Josef

Jesus

Abraham

X

Jakob förste biskop i Jerusalem Martyr 62 e.Kr

Jesus släktträd X

Sakarias = Elisabet

Jakob

Missionärer i Mesopotamien tidigt hundratalet Ya’cub (=Jakob

Joses

Jakob (Matt 1:16) / Eli (Luk 3:23)

X

Judas

Zoker (=Sakarias)

Simon

Abris

Conon (Nasaret, martyr 251 e.Kr.)

Salome

småskaliga bönder på 90-talet

Simeon, andre biskop i Jerusalem

Kleopas / Klopas (Luk 24:18) = Maria (Joh 19:25)

Maria

Jakob

27.09.2018 12:28

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 45

Johannes döparen

Jesus anor

Människor som nämns i Nya testamentet med namn är med fet stil. De andra är noterade av tidiga kristna historiker, oftast av Eusebius (263–339). Många av dessa anslutningar är preliminära och i synnerhet de som är markerade med brutna linjer. Vi har här tillåtit Jesus ”bröder och systrar” (Mark 6:3) för att vara Maria och Josefs barn. Om vi tror på Marias eviga oskuld skulle dessa troligen att ha varit Josefs barn genom ett tidigare äktenskap. Jag har försiktigt tillåtit tre kvinnor som nämns i olika evangelier att ha varit vid korsfästelsen för att vara samma person: Salome (Markus 15:40), modern till Zebedees söner (Matt 27:36) och systern till Jesu moder (Joh 19:25).

45

46 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 46

27.09.2018 12:28

Den mystiska födelsen

I denna oväntade målning av Jesus födelse trotsar Botticelli konventionella beskrivningar av traditionella födelsescener.

Istället använder han motiv som profeterar Jesus öde, särskilt symboler som visade sig populära i skildringar av den yttersta domen. Bland den firande publiken flyger demoner. Jesusbarnet vilar på svepningen som han senare skulle begravas i; stallet ser mer ut som en grotta.

© Wiki

Konstnär: Sandro Botticelli År: cirka 1500

47 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 47

27.09.2018 12:28

Tre kungar från orienten

De vise männen kom från öst för att se barnet Jesus och hade med sig gåvor av guld, rökelse och myrra.

Vilka var de och varifrån kom de? Vilken var stjärnan de såg och varför följde de den?

AV ROBIN GRIFFITH-JONES

D

en mest berömda historien i Matteus evangelium är den om de vise männen (Matteus 2:1–12). Långt i öst såg de en stjärna och följde den västerut. De tolkade att den visade dem platsen för en kungs födelse, när de kom till Judéen besökte de vise männen därför kung Herodes i Jerusalem. Herodes visste ingenting om denna uppenbara rival mot hans styre. Hans rådgivare berättade för honom om profetior om att en kung skulle födas i Betlehem, därför skickade han de vise männen dit och bad dem att återvända för att berätta var barnet var ”så att jag kan komma och tillbe honom också.”

De vise männen hittade barnet, hyllade honom, gav honom presenter av guld, rökelse och myrra, och reste direkt hem igen. Det var kanske lika bra att de inte sa något till kungen. Herodes ville hitta det lilla barnet för att döda honom för att han utgjorde ett hot mot tronen. För att inte lämna någonting åt slumpen massakrerade Herodes alla småpojkar i Betlehem istället. Men han missade sitt avsedda offer, eftersom Maria och Josef redan hade tagit den unga Jesus till säkerhet i Egypten.

Under århundraden har astronomer försökt att specificera ”stjärnan”. Vad kan ha legat bakom Matteus enkla ord: kan det ha varit en supernova, en komet eller en sammanslutning av två eller tre planeter? Det finns mer än tillräckligt många teorier kring Jesus födelse. Den berömda astronomen Johannes Kepler (1571–1630) beräknade redan möjligheterna under 1700-talet. Han föreslog att

stjärnan hade varit en ”ny stjärna” eller supernova, men det har varit svårt att hitta någon anteckning om ett sådant fenomen vid rätt tid. Halley’s Comet hade passerat 12–11 f.Kr. Jupiter och Saturnus var i sammanslagning tre gånger under 7–6 f.Kr. i konstellationen av Fiskarna. För astrologer var Jupiter världens härskare, Saturnus av SyrienPalestina, och Fiskarna var knutna till judarna och alla dagars slut.

En kombination av stjärnor, en komet eller en underlig syn på himlen kan alltför lätt tolkas förebåda en stor händelse, en kris eller en speciell födelse. ”En komet kom i sikte”, registrerar Tacitus under Neros regeringstid. ”Folkets uppfattning var att en komet innebär en förändring av regimen.

Folk frågade därför vem som skulle efterträda Nero, som om Nero redan hade avsatts.” Kejsaren Nero (regerade 54–68 e.Kr.) var så orolig att han fullbordade sitt eget öde genom att låta avrätta flera av sina egna adelsmän. En stjärna stod över Jerusalem och en komet sågs under ett helt år när staden föll under de romerska arméerna år 70.

Astronomi, astrologi, spådom och tolkning av drömmar var nära förbundna i antikens värld och deras experter var allmänt kända som ”vise män”.

Det finns andra historier som vår. År 66 kom kungliga Tiridates av Armenien, långt i öst, till Rom med sönerna till tre angränsande persiska kungar för att hylla kejsaren Nero. Deras resa var som en triumferande procession. Hela Rom dekorerades med ljus och kransar, och hustaken fylldes med

48 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 48

27.09.2018 12:28

De vise männens reliker kom till Cologne år 1164. Katedralen som byggdes för dem, den största gotiska katedralen i Europa, tog 600 år att bygga.

© stormwatch153

Tre kungar från orienten

49 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 49

27.09.2018 12:28

”Vi bär gåvor och går långt bort” Matteus visa män kommer från en av tre civilisationer i öster. Vise män och deras mästerliga drömtydning registreras första gången i Persien, dagens Iran, och de flesta tidiga kristna författare placerade våra vise män där. En mosaik i födelsekyrkans basilika i Betlehem visade dem även i bandade tunikor, byxor och toppade kepsar som perserna bar. När perserna invaderade Palestina år 614, brände de ner nästan varje kyrka, men när de såg denna mosaik skonade de Basilikan.

De visa männens gåvor antyder dock ett arabiskt ursprung: guld och rökelse kopplas två gånger i Bibeln (Jesaja 60:6 och Psalm 72:15) med arabiska kameltåg.

Slutligen antyder astrologin Babylonien, känd för sin astronomi. Många judar hade tagits i exil i Babylon 587 f.Kr. och en stor koloni bosatte sig där för alltid.

Vi kopplar idag ihop guld med gudomlighet, rökelse med bön och myrra med begravning. Men nyckeln till gåvorna kan ligga i de gamla judiska föreställningar i Babylonien som hade gått förlorade i Judéen. Guld, rökelse och myrra hade alla använts i det judiska templet i Jerusalem som babylonierna hade förstört: templets redskap var av guld, endast högprästen brände rökelse och myrra som man smorde konungen med. Kanske, med dessa vise män, återvände till sist antika historier, hopp och ritualer hemifrån, från Babylon till Judéen.

De vise männens resa av James Tissot, cirka 1890, med en mer modern tonvikt på deras resvägar.

åskådare. Tiridates identifierade sig själv som en av Arsaces, grundare av Persiska riket, efterkommande.

Han förklarade för Nero: ”Jag har kommit till dig, min gud, för att hedra dig, precis som jag hedrar guden Mithras.” Nero bekräftade då hans rätt till tronen. Tiridates och hans följe ”återvände inte på samma rutt de hade kommit”, utan seglade tillbaka via en annan väg. Historikern Plinius hänvisar till Tiridates och hans följeslagare som vise män (Natural History 30/6–17). Och samma år såg man Halleys komet över himlen.

Stjärna med kunglig förebådan

© Nina Aldin Thune; Omm-on-tour

De vise männen i persiska kläder med deras kända namn Balthassar, Melchior och Caspar. Mosaik, cirka 565, S. Apollinare Nuovo, Ravenna, Italien.

Inom 20 år skulle Matteus skriva sitt evangelium i Syrien, inte så långt från Tiridates rike Armenien.

Vilka hade varit bättre än de vise män från öst, astrologer och astronomer från Persien, Arabien eller Babylonens antika civilisationer, för att ge

De tre konungarnas helgedom i Kölnkatedralen, gjord 1180-1225 av trä förhöjt med guld, silver, emalj och över 1000 juveler

en bild av hedningar? De vise männen kommer med rökelse och myrra, vilket användes i böner och spådomar. Matteus kallar dem inte för kungar, men de judiska skrifterna förutspådde kungliga hyllningar (Psaltaren 72:11, Jesaja 60: 1–6), så de vise männen tolkades snart om i kristendomen till att vara kungliga. Matteus skriver inte heller om hur många de är, men den klassiska trion som kommer med en gåva vardera accepteras nu överallt.

Den judiska traditionen bröt mot att stjärnan var en viktig del av förutsägelsen. Kung Balak var fast besluten att förgöra hebreerna som kom till det heliga landet under Moses och uppmanade Bileam – från öst – att förbanna dem. Men Bileam blev istället inspirerad till att tala: ”Jag ser honom, men inte nu. Jag känner honom, fast han inte är nära.

En stjärna kommer fram från Jakob och en spira kommer att stiga upp från Israel” (4 Mos 24:17).

När passagen översattes till grekiska, 300 år före Matteus berättelse, blev dess betydelse mer direkt: ”spiran” som den talade om blev en enda ”man”, en kung. Före Jesus tid tillämpade sektmedlemmarna i Qumran denna profetia inför den efterlängtade Messias. De arameiska översättningarna av skriften som förmodligen var bekanta på Jesus tid parafraserade passagen för att göra betydelsen tydligare: ”En kung kommer att uppstå från Jakob, och Messias kommer att smörjas från Israel.”

Vid det kommande och sista upproret mot romarna år 135 kallades rebellernas ledare för Messias och ändrade sitt namn för att visa att Bileams profetior äntligen var uppfyllda: han hade bara varit Bar Kosiba, sonen av Kosiba, men från och med nu skulle han bli känd som Bar Kochba, ”son till stjärnan”. Jesus själv är ”den ljusa morgonstjärnan” (Upp 22:16) som lyser i öst vid gryningen och ger ljus till dem i mörkret (Lukas 1: 71–9).

Det gamla förflutna var aldrig långt borta i den judiska tanken. Matteus hela evangelie presenterar

50 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 50

27.09.2018 12:28

Tre kungar från orienten Jesus som en ny Moses, som kommer att leda sitt folk från slaveriet till friheten. Vi vet från den judiska historikern Josefus om några historier, aktuella på Matteus tid, om Moses födelse. Josefus berättade om judarnas slaveri i Egypten.

En av de heliga skriftlärda i Egypten berättade för faraon att en man skulle födas till judarna som skulle avsätta egyptierna och upphöja judarna.

Faraon blev skrämd av detta och beordrade att varje son som föddes till israeliterna skulle kastas i floden och dödas. Bland judarna fanns Amran, vars fru var gravid. Gud visade sig för honom i en dröm för att försäkra honom: ”Detta barn, vars födelse har fyllt egyptierna med sådan rädsla att de har dömt judarnas barn till döden, kommer verkligen att vara ditt barn. Han skall befria judarna från sitt slaveri i Egypten och kommer att minnas så länge som tiden förblir” (Judarnas antikviteter 2.9.2–3). Matteus hade all anledning att njuta av ett sådant prejudikat när han utformade sin berättelse.

Se honom resa sig

Inom och bakom berättelsen bör vi erkänna Matteus egen roll som författare till evangeliet som helhet. Han binder den tillsammans med motiv som uppträder vid början och slutet. Herodes

De vise männens tillbedjan av Gentile da Fabriano, 1420, med underbara detaljer som är typiska för den internationella gotiska stilen.

” De judiska skrifterna förutspådde kungliga hyllningar så de vise männen blev snart upphöjda till kungar.” i Jerusalem kallade upp alla översteprästerna och de skriftlärde som rådde; och när den vuxna Jesus nådde Jerusalem för sista gången, började alla översteprästerna och de äldste att konspirera mot honom.

Hela Jerusalem hamnade i oreda efter de vise männens nyheter. Jerusalem skulle komma att ha Jesus blod på sig och sina barn. De vise männen hittade Jesus genom stjärnans ljus – Jesus skulle sedan dö under en mörk himmel. De vise männen erkände Jesus som judarnas konung – som judarnas kung skulle han bli bespottad på korset.

De vise männen är de första som hyllar honom som spädbarn – den hedniske Centurion, som ser honom dö, kommer att förklara honom Guds Son. En tyst Josef skyddade spädbarnet Jesus från Herodes attack – en andra Josef, av Arimatea, lika tyst i historien, kommer att säkra Jesus kropp och begrava honom. Vi hör om de vise

männen vid julen, bland de härliga berättelserna om Jesus födelse och första tid. Vi kanske tycker att det är konstigt i sig. Ingen normal stjärna kunde identifieras direkt ovanför Jerusalem. I allmänhet är vi misstänksamma mot historier som har utformats så tydligt för att främja deras författares dagordning. Matteus skrev faktiskt in de vise männen i sitt evangeliums arkitektur och med dem satte evangeliet sin ton. Det förstärktes direkt med de judiska skrifternas hjältar och profetior, och anpassades till hans egna dagars politiska drama. I Jesus kom judendomens mest ärofulla profetior och största förhoppningar fram. ”Stå upp, Jerusalem”, skrev profeten Jesaja, ”för ditt ljus har kommit, Guds ära har stigit över dig.

Nationerna kommer till ditt ljus och konungar till din morgonens ljushet; Nationernas rikedom kommer till dig, konvojer från öst, Att föra guld och rökelse och sjunga Herrens beröm” (Jesaja 60: 1,3,5–6).

De vise männen ser och dyrkar Jesus i stjärnan: från altartavlan i Bladelin av Rogier van der Weyden, cirka 1450.

51 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 51

27.09.2018 12:28

Herodes I, kung av Judéen

Herodes I var grym, paranoid och på gränsen till galen. Han styrde det forntida kungariket Judéen med järnhand och slog brutalt ned den som motsatte sig honom.

H

AV CHRIS FENTON

erodes av Idumea föddes i en av de mest oroliga regionerna i den antika världen. Han blev fort paranoid, lärde sig snabbt att frukta sina rivaler, att misstänka förräderi och att se över sin egen axel. Romarna hade tagit över mycket av hans ursprungsland och stärkt sitt grepp över området genom impopulära marionettkungar.

Uppror var på den tiden i luften och från ung ålder tvingades Herodes att välja sida. Skulle han arbeta med de som invaderat hans land eller slåss för ett självständigt hemland? Hans far var en högt uppsatt tjänsteman under kung Hyrcanus II och folk i den romerska senaten lyssnade på honom.

Han använde den prestigefyllda positionen för att ge Herodes år 49 f.Kr. provinsen Galiléen att styra över. Herodes visste att denna position kom med ett kraftfullt romerskt beskydd. Han såg till att romarna visste att han skulle fortsätta att stödja dem om de stödde honom genom att inleda en brutal regim i Galiléen till Roms ära.

Olyckligtvis för Herodes delade inte alla hans sluga sinne för kompromisser när det kom till romarna. År 40 f.Kr dog marionettkongen Hyrcanus och ersattes av Antigonus, som snabbt satte igång att köra ut de romerska garnisonerna från Judéen och döda de av hans undersåtar som hade samarbetat med romarna mot sitt eget folk. För Herodes betydde detta att han förlorade sin makt och ställning. Han var tvungen att fly i nattens mörker och saknade någon annanstans att ta vägen. Därför reste han till hjärtat av det romerska riket för att be Caesar om att hjälpa honom.

Herodes närvaro i Rom var inte ovanlig.

Många högt uppsatta utlänningar reste till den spretiga staden för att söka skydd och hjälp från de romerska senatorerna som bestämde ödet för kungadömena. Det ovanliga var hur impopulär Herodes var i staden. Den judiska befolkningen såg honom som en tyrannisk förrädare, medan romarna såg honom som en inkompetent tiggare.

Senatens beslut att göra Herodes kung över judarna togs för att det inte fanns något bättre alternativ.

När det gäller kejsaren och senatorerna behövde Judéen en ledare som var stark och lojal mot den det romerska riket. Herodes var inte stark och han var inte särskilt lojal, men han förstod vilken makt och vilket skydd som Rom kunde erbjuda honom om han blev deras marionett.

Med tusentals romerska legionärer bakom sig och med en av Roms största krigshjältar, Marcus Antonius, marscherandes vid sin sida vände Herodes stolt tillbaka till sitt hemland som en erövrare 37 f.Kr. Han skulle inte nöja sig med att bara styra den här gången. Han ville ha all makt.

Han bestämde sig för att ignorera de avlägsna provinserna och koncentrera sina styrkor kring Jerusalem med Antonius godkännande.

Belägringen varade i 40 dagar. Försvararna var desperata för att hålla fast vid sin nyfunna frihet från det romerska förtrycket, men i slutändan bröt Herodes igenom murarna och tusentals blodtörstiga romerska krigare stormade staden. Förödelsen var hemsk. Romarna slaktade män, kvinnor och barn som brutalt slog folket som vågade trotsa

52 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 52

27.09.2018 12:28

Herodes I, Kung av JudĂŠen

Under sin regeringstid beställde Herodes ett antal byggprojekt, inklusive ett stort tempel i Jerusalem.

53 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 53

27.09.2018 12:28

” Den judiska befolkningen såg honom som en tyrannisk förrädare, romarna såg honom som en inkompetent tiggare.”

Livet under Herodes tid Romerskt styre

Mellanöstern, som bestod av judiska och hedniska kungariken runt Medelhavets kust, påverkades och kontrollerades av de romerska härskarna genom vasaller och marionettkungar. Romarna behövde kungarikena för deras resurser och för att skydda imperiets östra flank från det ständiga allvarliga hotet från perserna.

Kulturchock

Herodes rike bestod av ett antal olika stammar som bosatte sig i området eller som kastades ut ur Persien under de tre tidigare århundradena.

Kontrastrika kulturer var aktiva i regionen, vissa adopterade judendomen medan andra följde romerska, grekiska eller andra hedniska traditioner vilket skapade djupa sociala skillnader.

Caesars vilja. Herodes var upprörd. Han ville kväsa befolkningen, inte slakta dem och han visste att hela Judéen aldrig skulle glömma det judiska blodet som spilldes den dagen. Hans klagomål till Antonius var för döva öron – i hans tycke var det bara en vanlig dags arbete.

Antonius lämnade Herodes i hans nya rikes pyrande ruiner med tillräckligt med romerska vakter för att hålla ett öga på honom. Härefter skulle Herodes ta sina order direkt från Rom. Omedelbart gjorde Herodes sig själv till härskare över vad som återstod av Jerusalem och resten av Judéen. Hans undersåtar var mindre än övertygade.

Hans anspråk på tronen var baserat på endast lite mer än de romerska livvaktarna som omringade honom. Som ett sätt att försöka få viss respekt efter att ha utsatt sitt eget folk för svärdet, gifte han sin andra fru – en hasmoneisk prinsessa som hette

Oregerlig

På grund av det judiska samhällets oregerliga natur erkände inte många områden inom riket Herodes som härskare eller som en legitim konung. Herodes själv hade väldigt lite att komma med när det gällde militär kraft för att hålla de olika samhällena i schack och måste förlita sig på sina romerska soldater.

Politiska spel

Herodes position som romersk vasall var inte så lätt.

Romersk politik genomgick en radikal omvandling under denna period, vilket innebar våldsamma inbördeskrig. Herodes var tvungen att se till att han stödde rätt man, eller om han inte gjorde det, byta sida snabbt för att undvika att bli bortskaffad.

Rebellgrupper

På grund av det brutala förtrycket under Herodes genom de romerska legionerna som stod i Judéen, uppstod ett antal rebellgrupper, sugna på att avsluta hans skräckregering för gott. Dessa grupper tvingades slåss ett gerillakrig, eftersom de inte kunde få ihop en armé som kunde slå Caesars legioner.

Tidslinje

Herodes ansikte och hals uppbyggd av kropparna till de förstfödda barnen som han hade massakrerat.

Herodes Massaker på de Oskyldiga, målad av Nicolas Poussin.

Mariamne år 32 f.Kr. Mariamne var från en gammal judisk familj som kunde spåra sitt ursprung tillbaka till erövringen av Alexander den store. Herodes hoppades att äktenskapet skulle ge hans styre legitimitet. Äktenskapet misslyckades med att få folket att älska honom. När han började försöka styra sitt olyckliga kungarike kände han sig mer utsatt. Han fruktade att bli mördad vid varje tillfälle, särskilt av sin egen familj. Han hade dränkt sin egen svärson från sitt första äktenskap i sin egen simbassäng eftersom han fruktade att romarna skulle föredra honom som ledare i Judéen. Därefter mottog Herodes år 31 f.Kr. besked om att Rom hade blivit uppslukat i en maktkamp mellan Octavius Caesar och Herodes gamla vän Antonius.

Liksom alla vasaller som var beroende av Roms goda vilja var Herodes tvungen att välja sida och i enlighet med hans preferens för att stödja den starkaste spelaren valde han Antonius. Oddsen låg mycket till Antonius fördel, men han förlorade kampen ändå. Herodes befann sig i en mycket besvärlig position nu. Mannen som var ansvarig i Rom var mannen han satte sig mot. Han skickade ett antal inställsamma brev till Octavius och lovade

Viktiga ögonblick Jerusalems fall 37 f.Kr.

Herodes, med hjälp av ett antal romerska legioner som levereras av Marcus Antonius, invaderar Judéen och belägrar Jerusalem. Murarna är omringade och enorma belägringsredskap byggs för att förstöra för stadens befolkning som gömmer sig.

Efter 40 dagars kamp börjar kraften svikta på grund av svält och Herodes bryter genom murarna. När romarna stormar staden slaktar de befolkningen. Detta ångrar Herodes, för att hans rykte nu skulle bli värre av romarnas handlingar. Trots Herodes önskan att blidka befolkningen efter belägringen avrättar han ändå den populäre Antigonus eftersom han utgör ett hot.

74 f.Kr. l Herodes födelse Herodes föds i Idumea som Antipaters andra son – en högre tjänsteman i Judéen.

Antipater manövrerar snabbt sin son till en myndighetsposition.

74 f.Kr.

54 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 54

l Utnämnd guvernör i Galiléen Genom sin fars inflytande, blir Herodes guvernör i Galiléen – en judisk satellitstat. Hans far fortsätter att få inflytande över Judéen på grund av hans goda relationer med romarna.

49 f.Kr.

l Flykt till Rom Efter att den antiromerska kungen Antigonus II tar makten i Judéen är Herodes tvungen att fly och övertala romarna att hjälpa honom att återfå sin makt i regionen.

40 f.Kr.

l Vald kung över judarna Under sin vistelse i Rom övertygar Herodes senaten om att han ska bli utnämnd till judarnas konung.

Romarna går med på det om han agerar som en vasall när han återvänder till Judéen.

40 f.Kr.

l Äktenskap med Mariamne Herodes gifter sig med en hasmoneisk prinsessa, Mariamne, som också är medlem i den judiska härskande klassen, i ett försök att ge sin nya status som kung legitimitet från judarna.

32 f.Kr.

27.09.2018 12:28

Herodes I, Kung av Judéen sin odödliga lojalitet i gengäld för att få behålla sitt jobb som kung över judarna. Octavius tillät honom motvilligt att förbli kung, återigen mer genom brist på ett bättre alternativ än någon reflektion avseende Herodes skicklighet som ledare.

Nedstigande till galenskap

Trots att han överlevde en av de mest destruktiva inbördeskrigen i Roms historia fortsatte Herodes vara orolig. Han blev förskjuten från sin fru, efter att han hade försatt henne under vakt för att hindra henne från att hävda tronen för hasmoniterna om han dog under striderna.

Han hörde ytterligare rykten om dödshot. Han fruktade därmed att Mariamne skulle försöka ta makten genom att döda honom som hämnd efter att han hade fått henne arresterad. Hans beteende blev irrationellt och han föll i ett konstigt psykotiskt tillstånd av paranoia.

Medan han led av denna verklighetsflykt blev han övertygad om att Mariamne skulle döda

” Efter att Agrippa återvände till Rom sjönk Herodes åter ner i paranoian.” honom, så han agerade. Han lät halshugga henne, men så snart yxan föll, återfann han sig från sin sjukdom och insåg att han hade gjort ett hemskt misstag. Han grät okontrollerat i veckor och började hallucinera visioner av sin döda fru som skrek i sorg i korridorerna i hans palats.

I ett försök att försöka vända sig bort från dessa skrämmande visioner började han bygga ett stort tempel som utformades för att skapa avundsjuka i den antika världen. Byggandet började strax efter

Mariamnes död och stoppades bara kort därefter då en stor hungersnöd drabbade. När Caesars sändebud Marcus Agrippa besökte staden 15 f.Kr. blev han förvånad över templets konstruktion och hur modernt Jerusalem såg ut sedan dess Antonius förstörde det. Agrippa höll hov med Herodes och Herodes som visste att svaghet inför romarna kunde vara farligt lyckades dölja sitt otrygga mentala tillstånd. Under denna fasad var han närmare än någonsin till galenskap.

Efter att Agrippa återvände till Rom sjönk Herodes snabbt ner i paranoians djup. Han slaktade alla som sade emot hans diktatoriska regim, och landet levde i rädsla för hans våldsamma humörsvängningar. Han brände en grupp av rabbiner och deras elever levande för att de hade dragit ner en romersk kejserlig örn i en byggnad i Jerusalem. Han avrättade sedan två av sina äldsta söner för att han trodde att de konspirerade mot honom. År 4 f.Kr. fruktade han att han hade blivit så impopulär att ingen skulle sörja över hans död. I ett infall beordrade han adelns familjer över hela riket att närvara vid hans dödsbädd och ta hand om honom. Han såg till att rada upp dem och placerade dem under vakt i hippodromen. Vakterna blev beordrade att döda dem när han dog, så att hans död skulle sörjas.

När de adliga familjerna kröp ihop tillsammans, fyllda av skräck för att de skulle dödas som ett offer för sin egen kung, lade sig Herodes med smärta på sin dödsbädd. Han led av njursvikt och attackerna med paranoia hade till slut gjort honom helt okänslig. Han såg visioner av sin älskade Mariamne och blev skrämd av hennes ansikte.

När han äntligen dött skrikande förklarade de heliga männen i Jerusalem att hans fruktansvärda död var ”straffet Gud krävde kungen för sin stora oförskämdhet.” Herodes syster stoppade ordern att döda familjerna och riket firade. Herodes ”den galne och grymme” var död.

Viktiga ögonblick

Herodes har blivit smädad i Bibeln som den monströsa tyrannen som hotade livet på barnet som kristna trodde var Guds son. Jesus av Nasarets födelse kom i slutet av Herodes regeringstid, när hans psykotiska episoder hade blivit alltmer farliga för de människor som han misstänkte planerade förräderi mot honom.

Enligt Bibeln var det under en av dessa paranoida episoder han hörde om att ett barn blivit fött och utropats som ”judarnas konung”. Detta upplevde Herodes som ett stort hot, eftersom han aldrig hade accepterats fullt ut av sina judiska undersåtar som deras sanna kung. Han ansåg att övertramp från andra som påstod sig vara deras härskare måste förgöras.

Han beordrade i ett anfall av raseri att alla Betlehems söner skulle mördas i det som blev känt som massakern på de oskyldiga. Bibeln anses inte historiskt korrekt av forskare, men Herodes våldsamma reaktion hänvisas till romerska källor som skriver om händelsen och arkeologer räknar med att massakern inträffade runt 5 f.Kr., ett år innan Herodes dog. Hans handlingar har sedan dess odödliggjorts genom berättelsen om barnets födelse. Hans rykte för kompromisslös brutalitet har aldrig glömts i kristna traditioner.

Herodes beordrar avrättande av alla förstfödda män i Betlehem

Viktiga ögonblick

Trubbel i Rom 31 f.Kr.

Ett romerskt inbördeskrig hotar att uppsluka Judéen i kampen och Herodes måste bestämma vilken man han ska stödja – Octavius Caesar eller den gamla vännen Marcus Antonius.

Antonius styrka verkar vara den starkaste och i första hand väljer Herodes hans sida. Efter Antonius nederlag vänder Herodes sig till Octavius och lovar sin lojalitet. Octavius är inte övertygad om Herodes ärlighet, men erkänner att han har tjänat Rom väl i det förflutna. Herodes får fortsätta som kung i Judéen så länge han kan kontrollera befolkningen.

Massakern på de oskyldiga

Herodes död 4 f.Kr.

Slaget vid Actium som det avbildats av Lorenzo A. Castro.

Herodes dör i mars eller april efter att ha gett efter för ”Herodes onda”, man tror han hade njursjukdom och kallbrand.

Han hade redan avrättat två av sina äldsta söner efter ett annat ögonblick av paranoid galenskap. Han lämnar Judéen i öppet uppror mot romerska myndigheten. De uppdelade samhällena som utgör staten kräver omedelbart oberoende och endast närvaron av romerska legioner under Octavius dämpar befolkningen tillräckligt för Herodes tre återstående söner att styra en tredjedel var av kungariket under romerskt beskydd.

l Död av en prinsessa Efter ytterligare rykten om en avsikt att förgifta honom dömer Herodes Mariamne till döden för att förhindra henne från att försöka gripa makten.

Den här åtgärden förföljer honom resten av hans liv.

29 f.Kr.

l Svält En stor hungersnöd slår till mot Judéen och dess omgivande provinser. Herodes är tvungen att stoppa några av hans stora arkitektoniska projekt för att köpa korn för att mata befolkningen.

25 f.Kr.

l Det stora templet Som ett sätt att locka den judiska befolkningen byggde Herodes ett stort tempel i Jerusalem.

Lite av resterna finns kvar på platsen idag, men det sägs vara en av de största byggnaderna i hela staden.

20 f.Kr.

l Besök av Marcus Agrippa Agrippa besöker staden för att se till att Herodes fortfarande är lojal mot honom och är förvånad över de nya murverksprojekt som beställts av judarnas kung.

15 f.Kr.

l Bränning av lärarna I en av Herodes mest brutala handlingar beordrar han att en grupp rabbiner som hade förstört en romersk örn i Jerusalem ska dödas.

De kastas i en grop och bränns levande.

4 f.Kr.

© Look and Learn; Getty; Alamy

4 f.Kr. l Mariamne arresterades Under ett ögonblick av paranoia ger Herodes order om att Mariamne ska arresteras då han fruktar att om han dör kommer hon försöka ta tronen från hans son. Detta irriterar Mariamne och hon blir extremt fientlig mot honom.

31 f.Kr.

55 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 55

27.09.2018 12:28

Massakern av de oskyldiga Konstnär: Pieter Bruegel den äldre År: cirka 1500 I en modern twist återskapar Bruegel massakern av oskyldiga i Nederländerna på 1500-talet, med spanska trupper istället för Herodes brutala soldater. Konstnären blev förvärvad av den heliga romerska kejsaren Rudolph II. Han ansåg att scenen var för grafisk och beordrade att de slaktade bebisarna skulle målas över med mat eller djur för att göra scenen mindre brutal.

Scenen återskapades många gånger av både den ursprungliga konstnären och hans son, Pieter Bruegel, den yngre.

56 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 56

27.09.2018 12:28

© Wiki

57 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 57

27.09.2018 12:29

En judisk pojke Berättelsen om Jesus ovanliga födelse är den mest kända delen av hans liv.

Men vad kan vi egentligen veta om hans barndom?

I

dagens sekulära samhälle är den mest kända bilden av Jesus som en baby i en krubba, omgiven av sin mor, far, änglar, kungar och herdar, tillsammans med en åsna, en ko och får.

Denna bild av Jesus födelse spelar en viktig roll under julens festligheter, både som dekorationer och som teaterstycken.

Beviset för Jesus

Men var det verkligen så det gick till? Vad kan vi veta säkert om någonting som förmodligen hände

AV EDOARDO ALBERT för över 2 000 år sedan? Kejsare och generaler uppmärksammas i de historier som skrivits av samtiden, men det finns otroligt lite fakta om vanliga människors liv på den tiden. Om Jesus verkligen fanns räknades han säkert bland de vanliga människorna som historien glömmer.

Om vi lämnar evangelierna för tillfället, vilka andra bevis finns det för hans existens?

Den romerska historikern Tacitus berättar i sin redogörelse skriven 116 e.Kr. om rykten kring att kejsaren Nero i Rom startade den stora elden år 64

och att Nero hade lagt skulden på ”Chrestianer”, en kult som följde en Kristus som hade avrättats av den romerska tjänstemannen Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringstid.

Den judiske historikern Josefus som skrev under de romerska kejsarnas beskydd nämner också Jesus, två gånger, i sitt arbete Antiquities of the Jews (publicerad år 93). Den andra hänvisningen är till avrättningen av Jakob, ”bror till Jesus som kallas Messias”. Detta är trovärdiga källor. Den första

58 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 58

27.09.2018 12:29

referensen, som kallas Testimonium Flavianum, är längre och mycket mer detaljerad, men det syns att kristna kopierare har redigerat den.

Den andra referensen kan ses som trovärdigt bevis från en icke-kristen källa för att det faktiskt fanns en judisk lärare vid namn Jesus. Faktum är att om man bara läser Tacitus och Josefus är det fullt möjligt att bevisa att Jesus fanns på riktigt och att hans namn, på arameiska, var Yeshua – Jesus är den grekiska versionen. Han kallades av en del för ”Messias”, eller Christos på grekiska. Han hade anhängare bland judar och hedningar. Han motsatte sig judiska ledare och den romerska guvernören Pilatus beordrade hans avrättning, genom korsfästelse. Allt detta hände mellan 26 och 36 e.Kr. Bortsett från dessa två historiker nämns Jesus också av ett antal andra forntida författare, i sammanhang som är mer eller mindre tilltalande för kristna anhängare. Satirikern från andra

Den unga Jesus debatterar med en grupp forskare, eller de äldre i templet, när han blir kvar i templet i Jerusalem efter att hans familj lämnat honom.

Ett fotografi av födelsekyrkan i Betlehem, som togs på 1800-talet, då befolkningen i staden var mindre än 4 000 personer.

59 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 59

27.09.2018 12:29

En exotisk bild på hur den judiska historikern Josefus skulle ha sett ut. Egentligen klädde han sig troligen som en högt uppsatt romare.

århundradet, Lucian av Samosata, hånade all övertygelse på det övernaturliga. Han gjorde satir av de kristna i sitt verk Pilgrimen passerar precis lika mycket som av dem som följde traditionell romersk religion. Blandningen av idéer som Lucians nidskrift framhäver som typiskt kristna tyder på att han använde andra källor än Nya testamentet och kristna skrifter. Han förlitade sig antagligen på samtida hedniska bedömningar av den här relativt nya kristna kulten.

Celsus, en platonistisk filosof från andra århundradet, hävdade att Jesus var en trollkarl som hade lurat människor med sina krafter. Jesus och hans anhängare nämns också i ett brev skrivet av Plinius den yngre till kejsaren Trajan omkring år 112, och i Suetonius oanständiga och enormt underhållande Om Caesars liv.

Det är också värt att notera att ingen forntida författare någonsin hävdade att Jesus faktiskt inte existerade. Inte ens i de mest hetsiga diskussionerna mellan judiska, hedniska och tidiga

kristna författare föreslår någon att Jesus var en mytisk figur. Oavsett vilken sida avd ebatten som de befann sig fanns det enighet kring att de pratade om en man som hade gått på de dammiga vägarna i Judéen till hans korsfästelse.

Det var bara under 1800-talet som idén om Jesus som en mytisk, snarare än en historisk, figur blev väl utvecklad – även om få forskare idag framhåller den tanken på allvar. Med tanke på den historiska uppkomsten av en ny religion som kan spåras till den historiska figuren Jesus och med tanke på alla samstämmiga skrifter i Nya testamentet är alla forskare nu eniga om att frågan om Jesus historia har besvarats definitivt. Ja, det fanns en sådan man.

olika berättelser om Jesus födelse som ges i Matteus och Lukas evangelier.

Jesus födelse och tidiga liv nämns helt enkelt inte i Markus och Johannes evangelier. Det finns inga andra källor, inte ens samtida som vi kan använda. Många ytterligare detaljer som har arbetats in i den traditionella julberättelsen, kommer faktiskt från de kristna apokryferna, framförallt Jakobs protoevangelium, som skrevs omkring år 145.

Vissa forskare hävdar att Markus och Johannes evangelier antar att Jesus helt enkelt var från Nasaret, utan att nämna tanken att han kanske föddes i Betlehem, långt söderut. Betlehem ligger 8 km söder om Jerusalem, Nasaret ligger ungefär 10 mil norr om Jerusalem, i en annan romersk provins. Anledningen till att Matteus och Lukas placerade Jesus födelse så långt söderut från hans hemstad, tror forskare, är för att etablera honom inom den judiska profetiska traditionen. Matteus säger nämligen uttryckligen på olika punkter i sin berättelse att det som hände med Jesus födelse var att uppfylla ”vad profeten har sagt” (Matteus 2:5).

På samma sätt är Lukas mån i sin egen skildring om att tydligt placera Jesus i den judiska traditionen. Dessa evangeliers författare visste att judiska profetiska traditionerna krävde att Messias skulle komma från Betlehem och skapade kanske därför sina historier för att matcha profetiorna. Om man skulle tro på att Jesus var Messias måste han ha varit född i Betlehem och de skrev därför på det sättet. Men var Jesus faktiskt född i Nasaret och är alla de oskyldiga födelseskildringarna helt enkelt omarbetningar av en serie fromma konstruktioner?

Det stämmer nödvändigtvis inte. Kritiken mot födelseskildringarna baseras huvudsakligen på rättsmedicinska undersökningar av de olika skildringarna i Matteus och Lukas. Men kritikerna

Var föddes Jesus?

Även om frågan kring Jesus historia har blivit löst är det lite oklarhet kring de välkända historierna som kopplas till hans födelse. Den välbekanta berättelsen som vi sett upprepade gånger i pjäser om födelsen är en sammanvävning av två mycket

” Den 14-spetsiga silverstjärnan i grottan som sägs markera den plats där Maria födde Jesus.”

Byst av kejsaren Trajanus, till vilken Plinius den yngre skrev och frågade råd om hur man ska hantera kristna.

60 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 60

27.09.2018 12:29

En judisk pojke

Huset där Jesus växte upp

Bild över Nasaret tagen år 1893, när dess befolkning var omkring 7 000 personer.

avfärdar eller ignorerar vanligtvis de arkeologiska bevis som visar till att Jesus föddes i Betlehem.

Ett av bevisen är födelsekyrkan i Betlehem, vars massiva granitblock stiger över en grotta.

Den 14-spetsiga silverstjärnan inuti grottan sägs markera platsen där Maria födde Jesus.

Traditionen att Jesus föddes i denna grotta var väletablerad i det tidiga andra århundradet. Det rapporterades av Justinus Martyren (en infödd palestinier) att när Josef inte kunde hitta något rum på värdshuset ”flyttade han in i en viss grotta nära byn. Medan de var där födde Maria Kristus och lade honom i en krubba”. Även om lokala kristna höll fast vid att grottan var platsen för Jesu födelse i Justinus Martyrens tid skulle de senare själva inte kunna besöka den.

Kejsare Hadrian byggde ett hedniskt citadell ovapå templet, som en del av hans förödande svar på den tredje judiska revolten från 132–136 e.Kr. Han hade bestämt sig för att utplåna utövandet av judendomen och dess dottertro kristendomen.

Den grotta som lokala kristna envist insisterade var platsen för deras guds födelse var faktiskt

helgad till Adonis och Afrodites kult under ett spann på 178 år. Denna period varade från år 135 till Konstantins regering och Milanos påbud år 313, vilket möjliggjorde kristen religionsfrihet igen. De lokala kristna skulle inte ha tillåtits att dyrka på denna hedniska helgedom.

Att lokalbefolkningen inte helt enkelt flyttade grottan till någonstans mer tillgängligt tyder starkt på att traditionen var så starkt etablerad att de inte kände att de kunde göra det. Matteus och Lukas evangelier baseras på två helt olika, oberoende källor. Att dessa båda källor var samstämmiga om platsen (Betlehem) och tiden (under Herodes den förstes regeringstid) för Jesu födelse tyder på att de borde vara tillförlitliga. Även om den tidiga kyrkan verkligen såg på Jesus som en uppfyllelse av profetia om en Messias var den judiska idéen om Messias något helt väsenskilt. Den judiska idéen om Messias var en krigarkung av Davids ätt som skulle driva ut de utländska invaderarna och rena syndare och de orättfärdiga från Israel. Denna idé stämde över huvud taget inte med figuren Jesus. Jesus var ju

Utsikt över dagens Nasaret, med Bebådelsekyrkan i mitten på bilden och en befolkning i det större Nasaretområdet på över 200 000 personer.

I Nasaret har arkeologerna avtäckt de noggrant bevarade resterna av ett hus som senare vördades som den plats där Jesus växte upp med sin familj. Resterna hittades vid klostret hos Nasaretsystrarna, tvärs över vägen från Bebådelsekyrkan, som traditionellt markerar den plats där Maria blev gravid med Jesus.

Arkeologer började undersöka platsen år 2006 och snart hittade de rester som sträckte sig tillbaka många århundraden, bland annat efterkommande bysantinska och korsfarares kyrkor. Men det som var av största intresse var den struktur som kyrkorna hade byggts för att omsluta och som därmed hade bevarats. Det var ett gårdshus, byggt från kalksten, som sluttade mot dalen under, och den kunde säkert dateras till första århundradet genom den daterbara keramik som fanns där inne. Fragment av kalkstenskärl pekar på att de personer som bodde här var judiska, eftersom kalkstensbehållare inte fick bli smutsiga och sådana var mycket populära hos den judiska befolkningen.

De omgivande kyrkorna hade noggrant byggts för att skydda och bevara byggnaden som de var där för.

På 600-talet beskrev en pilgrimbesökare i Nasaret, Adomnan, som hade kommit hela vägen från Iona, en kyrka som stod över Jesus barndomshus, vilken sedan förlorades. Professor Ken Dark och hans team har förmodligen hittat det igen, även om vi inte säkert kan säga om den tidiga kyrkans byggare hade identifierat rätt hus. Men det som är säkert är att Jesus, åtminstone växte upp i ett hus som var väldigt likt detta.

En bild av de utgrävda resterna av ett stenhus i Nasaret som arkeologer har upptäckt byggdes under Jesus tid.

Porträtt av den romerska historikern och senatorn, Publius Cornelius Tacitus.

61 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 61

27.09.2018 12:29

Jesus deltog i det han nästan säkert spenderade mycket av sin barndom som: att lära sig sin fars hantverk.

Var var han?

Från åldrarna 12 till 30 år vet vi väldigt lite om vad Jesus gjorde eller var han bodde. Evangelierna berättar ingenting. Ur en sådan tystnad spirar den religiösa fantasin och de olika apokryfiska evangelierna och skrifterna har skapat sagor för att fylla tomrummet.

Senare beskrev arthuriska romanser hur Josef av Arimathea skulle ta den heliga graalen till Storbritannien (som skulle bli föremål för den största utmaningen för riddarna kring runda bordet). Då var det inte svårt att föreställa sig hur den unge Jesus som lärling hos Josef satte sin fot i Albion – detta speglas även i den första versen av William Blake’s Jerusalem. Ett antal forskare på 1800-talet hade avancerade teorier om hur den unge Jesus reste österut och studerade med olika hinduistiska sadhus, buddhistiska bhikkhus eller tibetanska lamas.

Dessa idéer, även om de är underhållande, duger inte som historiska bevis. Eftersom Jesus verkar ha varit känd, före han blev lärare, som en tekton – en allmän hantverkare – precis som sin far, finns det ingen anledning att anta att han reste längre än till Jerusalem.

Om man vill placera Jesus i sin rätta tid och på sin rätta plats, en jude i första århundradet, finns det all anledning att avvisa dessa andra teorier.

62 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 62

27.09.2018 12:29

En judisk pojke

En målning av Bethlehem från år 1882 av den ryska konstnären Vasily Polenov. Observera tidens lantliga miljö.

en man som krossades av hans samtids politiska krafter. Istället för att rena de orättfärdiga och de syndiga satte sig Jesus ner och åt med dem. Den tidiga kristna kyrkan trodde att Jesus var Messias och uppfyllde alla judiska profetior på grund av var han föddes, nämligen Betlehem.

Tonårsdrömmar

Oavsett var Jesus föddes råder det ingen tvekan om var han växte upp. I Nasaret. Även om Nasaret idag är en betydande stad var staden under det första århundradet bara en liten by, med en befolkning på kanske 400 personer. Den var belägen på en ås med god utsikt över den omgivande landsbygden.

Staden Sepphoris var långt mer betydande, när det gäller befolkning och läge. Det var en kosmopolitisk stad djupt inbäddad i den hellenistiska kulturen i östra Medelhavet. Men Sepphoris hade blivit nästan helt raserad i romerska repressalier i efterdyningarna av Herodes den stores död år 4 f.Kr. Enligt Matteus, bodde Jesus och hans familj under denna tid som flyktingar i Egypten.

Det var först när saker stabiliserades under ledning av en av Herodes söner, Herodes Antipas – som Jesus senare skulle möta under sin rättegång – som familjen återvände till Nasaret. Och där, i Nazareth, tar historien slut.

Vi får en glimt, från Lukas evangelie, av Jesus och hans familj som reser till templet i Jerusalem för påskfirande. Enligt Lukas reste familjen varje år till Jerusalem för att närvara vid festivalen. Efter

Josef, tektonen, vände händerna till ett av de många jobb som han skulle ha åtagit sig för att tjäna pengar åt sin familj.

” Jesus blev uppmärksam på vanliga människors vardag: han var en av dem.”

Jesus födelse åkte de dit igen med sina vanliga offergåvor. Men eftersom de var fattiga kunde de bara ha råd att offra två duvor, snarare än ett helt lamm.

Livet i Nasaret var enkelt. Det var ett gemensamt familjeliv och arbetet delades mellan alla, vare sig det handlade om att hämta vatten från brunnen eller att mala vete under kvarnstenen på gården runt där familjeklanen bodde.

I Nasaret arbetade Jesus far Josef sannolikt med att hjälpa till att återuppbygga Sepphoris och att göra andra diverse lokala arbetsuppgifter. Det var förväntat av en fattig judisk pojke att lära sig sin fars hantverk – det gjorde antagligen även Jesus.

Josefs arbete kallades för ”tekton”, vilket vanligen översätts till ”snickare”, men det har även en bredare betydelse. Josef var en allmän byggnadsoch konstruktionsarbetare som kunde använda sina händer till murverk och metallarbeten också. Närmaste motsvarighet idag kan vara den allmänna fixaren som är villig att lägga sitt arbete på det jobb som behövs göras för att ge en dagslön.

I fattiga länder idag kommer du fortfarande att kunna hitta arbetare som väntar på marknaden eller vid busstationen varje dag. Dessa dagarbetare hoppas kunna få ett par timmars arbete för att

tjäna sitt levebröd. Jesus kände sådana män väl.

De finns i en av hans mest minnesvärda liknelser: de män som kallas av en vingårdsägare till jobbet, vissa kallas i gryning och andra vid olika tillfällen på dagen. Alla får i slutet av dagen samma lön, vilket irriterade alla de som hade arbetat hela dagen.

Jesus växte antagligen upp i en ganska vanlig vardag och uppmärksammade därför vanliga människors liv. Han var en av folket och detta har bidragit till att berättelser om Jesus får en oerhörd autentisk skärpa. Jesus arbetade med händerna och svettades över sitt arbete, men utbildades även i de judiska skrifterna.

Faktum var att de flesta fariséer och rabbiner arbetade med handel på dagen och fick där­ igenom en viss grad av oberoende från statens överflödande makt. Shemaiah, en judisk skribent som levde en generation före Jesus, sade: ”Älska kroppsarbete och hata överhet och sök inte bekantskap med den härskande makten.” Eller som rabbi Jacob Neusner uttryckte det: ”Älska arbete, hata makten, bli inte för vänlig med de som styr.”

© Getty; Wiki

Kvinnor i Nasaret, i mitten av 1800-talet, fotograferade av Félix Bonfils.

63 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 63

27.09.2018 12:29

64 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 64

27.09.2018 12:29

Upptäckten av Frälsaren i templet Till skillnad från många konstnärer som försökte återskapa det välkända ville Holman Hunt måla en sann scen av Jesus bland läkarna och besökte Jerusalem för att använda riktiga modeller. Liksom Dürers scen 350 år tidigare avbildar Holman Hunt Jesus publik i en blandning av känslor – vissa ifrågasätter, vissa verkar skeptiska och andra är arga.

© Wiki

Konstnär: William Holman Hunt År: 1854–60

65 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 65

27.09.2018 12:29

Johannes Döparen Hur mycket vet vi egentligen om mannen som hjälpte till att inrätta Jesus tjänst?

J

AV JON WRIGHT

ohannes Döparen spelar en viktig roll i Jesus historia. Han nämns inte mindre än 90 gånger i Nya testamentet. Men konkreta fakta om hans liv är få och långt emellan. I några av evangeliets berättelser anländer Jesus helt enkelt på platsen där Johannes redan arbetar på landsbygden i Judéen. Andra skildringar erbjuder en mer omfattande bakgrundshistoria.

I Lukas evangelie står det att Johannes var son till en äldre präst, Sakaria (en ättling till Aaron) och hans fru Elisabet. Det äldre paret förväntade sig inte att få några barn och Johannes födelse förutspåddes av en ängel. Det sas att Johannes skulle komma ”att dricka varken vin eller stark dryck och han kommer att bli fylld av den Helige Ande” (Lukas 1:15).

Elisabet är beskriven (i ett enda evangelium) som en släkting till Jesus moder, Maria. Familjelänken är tunn, men det har inte hindrat konstnärer genom tiderna att spela vidare på temat. Otaliga målningar visar den unge Jesus och Johannes tillsammans, ofta i lugna inhemska miljöer.

Allt vi kan säga med stor sannolikhet är att Johannes föddes någon gång under det sista decenniet av första århundradet f.Kr. Vissa forskare har gjort mycket av en enda mening från Lukas evangelie: ”Han var i öknen till den dag han offentligt dök upp i Israel” (Lukas 1:80). Det föreslås

att det var detta som ledde till att Johannes involverade sig i Essérnas rörelse på landsbygden, vilken kopplas till uppgörelsen i Qumran.

Johannes framträder som en mer utbildad karaktär under hans tjänst och undervisning, som nästan säkert hade börjat i det tredje decenniet under det första århundradet e.Kr. Han ses leva ett asketiskt liv, ha på sig hemvävda kamelhårskläder och lever av gräshoppor och vild honung.

Hans uppdrag är att genomföra dop genom nedsänkning i Jordanfloden.

Användningen av vatten i judiska ritualer (till exempel att tvätta händer och fötter) var vanligt vid den tiden, men Johannes dramatiska praktiserande har en annan stämpel. Det är därför han beskrivs som ”döparen”. Johannes såg ritualen som en process av omvändelse och rening. Frälsning kan inte nås bara för att du är Abrahams efterkommande, utan en omvälvande handling krävs. Och dopet är en brådskande sak, för Johannes trodde att de levde i en tid för en nära förestående dom: Israels folk skulle bli sållade som vetet från agnarna.

Jordanien är den idealiska platsen för att genomföra dop. Floden hade stor symbolisk kraft, eftersom Gud ledde sitt folk över den på väg hem från Egypten. Johannes dop verkar ha varit mycket populära, de drog stora folkmassor med många

66 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 66

27.09.2018 12:29

Johannes Dรถparen

67 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 67

27.09.2018 12:29

De diandam quis ea dis molupis ium facerup tatur, officil luptae volest eos quam dolorro dipsa serro blam sum fuga.

En 1600-talsbild, av Jan Steen, av Johannes som predikar i vildmarken.

deltagare. Historikern Flavius Josefus betonade också det etiska innehållet i Johannes budskap. Han uppmuntrade människor att ”utöva dygd och agera med rättvisa mot varandra”.

En radikalisering verkar ha pågått. De som levde på samhällets utkant (från skattesmitare till prostituerade) var inte uteslutna. Johannes representerade en avsiktlig åtskillnad från den judiska etableringen. Han kritiserade fariséer och, i samklang med andra dop vid den tiden, hotade hans metoder att göra templets ritualer föråldrade.

Ibland var hans ord mot fariséerna och sadducerna djupt provocerande. Han liknade dem till ormar och varnade för att ”yxan är redan vid trädens rot och varje träd som inte producerar god frukt kommer att skäras ner och kastas i elden” (Matteus 3:7–10).

Jesus och Johannes

Jesus möter Johannes och förbereder sig för att bli döpt. Den Helige Ande kommer ner till Jesus och en röst ovanifrån meddelar att: ”Du är min son, den älskade; med dig är jag mycket nöjd” (Markus 1:11).

Hela tiden har Johannes förutspått ankomsten av en person som är mäktigare än han själv.

Johannes döper med vatten, men hans efterträdare kommer att döpa med ande och eld (eld ska ses här i symbolisk mening). Är Jesus den här mannen? I några av berättelserna från evangelierna uttrycker Johannes tvivel: ”Är du den som kommer eller ska vi leta efter en annan?” (Matteus 11:3). I andra erkänner Johannes omedelbart Jesus som Messias.

Evangelierna anstränger sig för att placera Johannes som Jesus föregångare. Han avbildas

ibland som en motsvarighet till profeterna i de hebreiska skrifterna. Kanske är han den nya Elia (som också hade en förkärlek för hårkläder) som skulle föregå Messias ankomst.

I Matteus jämför Jesus uttryckligen Johannes och Elia, men i Johannes evangelium avvisar Johannes Döparen den jämförelsen. En parallell med profeten Jesaja utvecklas också. Det finns en gemensam placering ute i naturen och språkliga ekon från den tidigare texten. Prat om att tvätta människor renar dem från synd och att Israels korrupta land är som en bunt huggormar. En vers som ”Jag ska skicka min budbärare” (Malaki 3:1) kan inte låta bli att ringa i läsarens öron.

Mötet med Johannes är avgörande för att sätta igång Jesus egen religiösa tjänst och i hela berättelsen framstår Jesus väldigt mycket som en

68 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 68

27.09.2018 12:29

Johannes Döparen

”Evangelierna gör ansträngningar för att visa Johannes som Jesus föregångare.” av Johannes beundrare: ”Bland de som är födda av kvinnor är ingen större än Johannes” (Lukas 7:28). Historikers åsikter går dock isär om vi ska se Jesus under denna tid som en följare av Johannes.

Jesus börjar döpa och det har föreslagits att de båda arbetade nära varandra i åtminstone en kort period. Det verkar också som att några av Johannes anhängare var bland de första som stödde Jesus sak. Evangelierna nämner bara Andreas i detta avseende.

Oavsett utvecklar Jesus snart sin egen under­ visning, lämnar dopet bakom sig och koncentrerar sig på helande, undervisning och predikan. Hans gärningar handlar lika mycket om att förändra här och nu som det handlar om att förbereda framtiden. Några slående skillnader dyker upp.

Jesus koncentrerar sig på stadsnära områden, och han och hans anhängare antar inte en särskilt asketisk hållning (de är mer än nöjda med att ha fulla magar). Sammanhanget kvarstår dock – inte minst teman av omvändelse och rening.

När det gäller Johannes ligger svåra tider framför honom. Herodes Agrippa, ledare i Galileen

och Pereen, utvecklar ett hat mot Johannes. I de bibliska berättelserna beror det på att Johannes har kritiserat Herodes äktenskap med sin brors tidigare fru – vilket är en tydlig överträdelse av de regler som anges i Tredje Mosebok. I Matteus vill Herodes krossa Johannes. I andra evangelier är Herodes tveksam, eftersom han anerkänner Johannes som en helig man och behöver övertygas. Detta gör gärna hans hustrus dotter (ofta kallad Salome) som dansar för Herodes och lockar honom till att ge efter för varje sak hon önskar.

Flavius Josefus lyfter mer politiska motiv i sina skrifter. Herodes fruktade att Johannes ”stora mängd anhängare hos folket kunde leda till någon form av strid (ty de verkade som om de skulle göra allt som han rådde dem till)”. Josefus tillägger att folkmassorna som lockats till John var ”upplyfta till höggrad av hans predikningar”. Herodes bestämde sig för att det skulle vara mycket bättre att slå till först och bli av med honom innan hans arbete ledde till ett

Johannes och Essérna?

Essénerna var en asketisk, ganska hemlighetsfull judisk sekt som hade uppstått under andra århundradet f.Kr. och sägs vara sprungen ur delar av tempelvakten i Jerusalem. De etablerade ett av sina samhällen i Qumran, den plats där Dödahavsrullarna upptäcktes i mitten av 1900-talet. Om man tänker på det finns det slående likheter mellan essenerna och vissa aspekter av Johannes budskap. Rituell tvagning, till exempel, var en viktig del av deras hängivenhet och de kan också ha följt en rigorös diet. Johannes, med sin röst i öknen, verkar också ha litat på tanken som förklaras i en av Qumran-texterna, att de rättfärdiga kommer att ”skilja sig från den perversa minoriteten ... och gå till öknen för att bereda Herrens väg”. Johannes dop i Jordanien ägde rum ganska nära Qumran. Med stor osäkerhet har det påpekats att eftersom Johannes troligen hade mycket äldre föräldrar vilka kunde ha dött under hans ungdom kan han ha behövt en plats att växa upp på. Emot detta påstående står att Johannes inte helt och hållet försökte skilja sig från världen. Han har fullt upp med att engagera sig med judarna i Judéen. Några av Qumrantexterna hänvisar till Johannes som en ”unik lärare”, men bristen på bättre bevis gör länken mellan Johannes och Essenerna till ett rent antagande.

Qumrangrottorna, där Dödahavsrullarna upptäcktes.

Johannes hölls upp som ett exemplar på rigorös kristendom i den tidiga kyrkan.

Här visar Filippo Lippi honom tillsammans med St Jerome, en annan, senare förespråkare för asketik.

69 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 69

27.09.2018 12:29

”Spänningar utvecklades mellan de som följde Jesus lärdomar och de som tog Johannes som en förebild.” uppror. I en längre slavisk version av Josefus arbete, förklarar Johannes (”med ansiktet som en vilde”) att ”Gud har skickat mig för att visa dig lagens väg, genom vilken du skall bli befriad från många tyranner.”

Johannes undergång

Historikerna är inte överens om arten av Johannes radikalism, även om det verkar osannolikt att han föreslog ett komplett uppror. Men Herodes var fast besluten att slå ut alla hot. Hans styre sträckte sig inte till Judéen (vilket var under direkt romersk kontroll), men så snart Johannes gick över Jordans flodbank kunde han arresteras. Och så blev det.

Johannes togs till fästningen vid Machaerus och

halshöggs. Hans huvud visades fram för Salome på en silvertallrik. Johannes lärjungar sägs ha säkrat och begravt resten av Johannes kropp. Hans kvarlevor skulle ut på en lång och slingrande resa den kommande tiden (se faktaruta till höger).

Josefus skriver att det kom en hotfull reaktion på nyheten om Johannes avrättning inom det judiska samhället. Herodes led av militära nederlag kort därefter: ”för några av judarna tycktes förstörelsen av Herodes armé vara gudomlig hämnd och förvisso en rättvis hämnd för hans behandling av Johannes”. Efter hans död skulle Johannes framstå som en intressant person över olika trostraditioner.

Vissa historiker har föreslagit att spänningarna utvecklades senare mellan de som följde Jesu

lärdomar och de som tog Johannes som en förebild, senare i det första århundradet. Detta är mycket spekulativt och vi saknar övertygande bevis på en ”döpande” sekt. På samma sätt är det svårt att se kopplingar mellan Johannes arv och gnosticismen under kyrkans första århundraden. Det är sant att den ena gruppen – mandéerna – senare antog Johannes som en person av stor betydelse.

Mandéerna trodde på en dualistisk syn på kosmos, där ljusets och mörkets styrkor tävlade och i vilken den kroppsliga världen var ett fängelse som man skulle rymma ifrån. Långt borta från den teologiska huvudfåran var de baserade i länder som utgör delar av det moderna Iran och Irak och under sjunde århundradet stod de inför islamiska invasioner. För att försäkra sig om vad muslimer kallade ”bokens folk” och för att säkerställa tolerans var det nödvändigt att identifiera en central text och en profet i hjärtat av deras tro. De valde Johannes Döparen. Han var en passande person, eftersom dopritualerna låg i hjärtat av mandéernas

Caravaggio avbildar Salome med Johannes Döparens huvud i en målning från cirka 1610.

70 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 70

27.09.2018 12:29

Johannes Döparen

Johannes resa genom historien Johannes Döparens öde har mycket gemensamt med många personer från kristen historia utvecklades ödet – hans kvarlevor har blivit något av en gåta. Olika traditioner hävdar att hans kropp flyttades till Sebaste i Samarien. Här blev hans grav fokus för hängivenhet och en plats för mirakel. Under Julianus Apostatas regeringstid (i början av 360-talet) plundrades graven och innehållet spreds. Påståenden om att inneha delar av Johannes kropp har ökat sedan dess och täcker ett imponerande geografiskt område. De koptiska kristna har alltid varit särskilt angelägna om att hävda sin rätt.

Så sent som år 1978 gjordes nya upptäckter under restaurering av St Macarius kloster i Egypten. Historien om Johannes huvud är ännu mer förvirrande. Amiens katedral i Frankrike, kyrkan San Silvestro i Rom och Umayyadmoskén i Damaskus har alla föreslagits som hem för denna mest värdefulla relik. Johannes rester fortsätter att provocera fram spekulationer. År 2010 upptäcktes en ryggradskota på Sveti Ivanklostret vid Svarta havet. Koldatering och dna-tester visade att artefakten kom från första århundradet e.Kr. Ingenting kunde givetvis bevisas om exakt vems ben det var, men ön hade handelsförbindelser med Antioch, som fram till 1000-talet hade en av Johannes armar.

Abraham Janssens skildring av Jesus, Johannes och Maria tillsammans – ett vanligt tema i västerländska målningar.

hängivenhet. Det var ett bra val eftersom Johannes, liksom Jesus, ansågs vara bland de sanna profeterna och budbärarna av muslimer.

Det hävdas ibland att Johannes rekryterades, till och med kapades för att ge en tillfredsställande, sammanhängande berättelse. Han var lämplig för att åberopa profetior från de hebreiska skrifterna och att framhäva Guds större plan. Även om detta var sant finns det inget ifrågasättande av den äkta hängivenhet som har blivit Johannes genom århundradena. Få personer har varit mer inflytelserika i utvecklingen av kristen tanke eller uttryck av kristen konst. I Markusevangeliet kallas Johannes för början på glädjebudet om Kristus.

I Apostlagärningarna menas att ett av de sanna apostlarnas kännetecken att den personen måste ha varit där från början vid Jesus dop i Jordan.

Det är slående att Johannes också i den tidiga kyrkan hölls upp som en modell av asketicism och inspirerade de tidiga eremiterna och monasticismens första blomstringar. Några teologer försökte skildra Johannes som ännu strängare

Ett skrin i Aachen-katedralen, vilket sägs innehålla det tyg som Johannes avskilda huvud placerades på.

än vad evangeliet föreslog. Tanken att han åt gräshoppor ersattes med en bild av Johannes som åt sin vilda honung med kvistar och grenar.

Detta, som Isidorus Pelusiota menade i det fjärde århundradet, visade hur Johannes ”visade sig överträffa lidandet, inte bara i fattigdom utan också i robusthet, genom att förbittra varje längtan av kroppen”. Under samma tid erbjöd St Jerome råd till en kvinna som bodde i Roms smutsiga, giriga värld.

Johannes var den idealiska förebilden.

När allt kommer omkring, ”den som äter gräshoppor och vild honung kan inte söka rikedom eller andra världsliga läckerheter, utan snarare ett strikt och hårt liv”. Det var klokt att frammana Johannes när de var omgivna av de ”som är klädda i lila, linne och siden och sökte mjuka saker”. Det var en tanke att överväga, med varierande grader av popularitet, genom de kristna århundradena.

© WIKI

Johannes som barn i en målning av Bartolomé Murillo.

71 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 71

27.09.2018 12:29

Jesus döps Detta avgörande ögonblick i Jesus liv markerade början på hans tjänst och inspirerade människor att följa honom i sin totala acceptans av Guds vilja.

J

esus dop erkänns av de flesta som den viktigaste händelsen i hans liv. Innan dess hade han bara varit en enkel snickare, men Jesus dop gjorde honom officiellt till Guds son. Det markerade början på hans tjänst.

Historien har blivit en hörnpelare i kristendomen och symboliserar andlig rening och rensning från synd. Den är omskriven av tre evangelier (Matteus, Markus och Lukas), eftersom de berättar om det som händer parallellt med varje berättelse som beskriver Jesus resa från Nasaret i Galiléen till Johannes Döparen vid Jordanfloden.

Johannes beskrivs som en orädd och djärv predikant som karaktäriseras som inget ”rö som skakas av vinden” (Lukas 7:24). Han riktade sig direkt till mänsklighetens synder och ställde sig emot fariséerna. Hans budskap var en moralisk reformation för att förbereda folket för Kristi ankomst. Johannes drog snabbt en publik av människor från Jerusalem och Judéen som ville bli döpta av honom.

Dopet När Jesus var cirka 30 år gammal hade Johannes predikat i sex månader. Han hade talat med folkmassor om moral och förlåtelse. Han erbjöd dopet som en andlig rening från synden.

Evangelierna beskriver Johannes första tvekan inför att döpa Jesus när han kom till floden. Han trodde att det skulle vara Kristus som utförde den rituella rensningen och hälsade honom genom att säga: ”Jag behöver bli döpt av dig och kommer du till mig?” (Matteus 3:14). Men Jesus insisterade. Han svarade: ”Låt det vara så nu. Det är lämpligt för oss att göra detta för att uppfylla all rättfärdighet” (Matteus 3:15).

AV CHARLIE EVANS Testamentet beskriver hur Johannes samtycker och lägger ner Jesus i floden för att bli helt nedsänkt i vattnet. När han reste sig upp igen, sägs det att Guds Ande kom ned som en duva och en helig röst förkunnade: ”Detta är min Son, som jag älskar; med honom är jag mycket nöjd” (Matteus 3:17).

Variation med skriften

Det är liten skillnad mellan var och en av evangelierna i deras berättelse om Jesus dop.

De enda anmärkningsvärda skillnaderna är att Matteus beskriver att den heliga rösten adresserar hela publiken, snarare än bara Jesus. Endast Lukas evangelie hävdar Johannes som en släkting till Jesus (Lukas 1:36). Lukas beskriver också den Helige Ande som kommer i formen av en duva i motsats till de andra tre evangeliernas metaforiska inställning, som beskriver anden som faller som en duva: ”Och den Helige Anden drog ner på honom i kroppslig form som en duva” (Luk 3:22).

Betydelsen av Jesus dop

Jesus dop vid första anblick kan verka motsägelsefullt. Jesus var utan synd och behövde därför inte visa ånger eller renas. Det är ett tema som löper genom både det Gamla och det Nya testamentet. Det står att han ”begick aldrig en synd och han sade aldrig en lögn” (1 Petrus 2:22).

Det var därför Johannes blev förvånad över Guds vilja att han skulle döpa Messias snarare än att Messias skulle döpa Johannes. Men poängen var aldrig att Jesus krävde riten att rena sig från synd.

Berättelsen illustrerar istället att båda männen ville hedra Guds vilja med lydnad och fromhet.

Det beskrivs bäst av St Ambrose, en biskop i

Milano under det fjärde århundradet, som skrev: ”Vår Herre blev döpt för att han ville. Det var inte för att renas från synd, utan för att rena vattnet. Så att folk sedan skulle kunna renas av Kristi kropp, så de kunde få dygdens dygd” (St Ambrose, citerad i Aquinas Summa Theologiae, III, Q 39, Art 1).

Jesus dop visade att han ville visa sig tillräckligt ödmjuk för att kunna identifiera sig med människan. Det gav också Johannes ett tillfälle att demonstrera för sina egna anhängare att Jesus var frälsaren som de hade väntat på. Johannes Döparen var erkänd som en profet och hade länge hävdat att en kung skulle komma.

Han predikade ordet för hoppet om en Messias och krävde att människor skulle ångra sig för att förbereda sig för Jesus ankomst (Jesaja 40: 3. Han hävdade att ”den som kommer efter mig är starkare än jag är och jag är inte värdig att bära hans sandaler” (Matteus 3:11). Jesus kom till Johannes för hans dop visade hans godkännande av Johannes arbete och bekräftade att hans budskap var erkänt av Gud. Det skulle visa sig vara viktigt senare när Johannes auktoritet ifrågasattes, särskilt efter att han arresterades av Herodes (Matteus 14:3–11).

Hans dop avslöjade också Jesus identitet som Guds son när han inrättade ett nytt sakrament för att hans anhängare skulle lyckas. Precis som det moderna dopet idag förblir en form av att erkänna de som följer Kristus, identifierade de människor som Johannes döpte att de hade tron att frälsaren skulle komma till dem. Utövandet av dopet i den kristna tron kvarstår över många samhällen som ett tecken på omvändelse och tro. Dock skiljer sig kristna dop idag något i betydelsen genom att riten är en av uppfyllelse snarare än förväntan.

72 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 72

27.09.2018 12:29

Jesus dop ses av de flesta moderna forskare som en av de berättelserna från Bibeln som man i hög grad kan bekräfta. Det finns emellertid en del invändningar mot den exakta platsen för den bibliska händelsen.

Jordanfloden sträcker sig genom Jordandalen och flyter in i Döda havet, men teologer strider sinsemellan för att fastställa vilken sida av floden som dopet ägde rum på. Matteus och Markus beskriver båda att Jesus kommer från Galiléen till Jordanfloden nära öknen för att bli döpt av Johannes (Matteus 3:13, Mark 1:9), men Johannes evangelium uttrycker en något annorlunda beskrivning av platsen som ”Bethany bortom Jordan”(Joh 1:28). För att inte förväxlas med byn Bethany öster om Jerusalem hänvisar Johannes till Bethabara i Perea på östra stranden av Jordan, nära Jeriko. Den osäkra platsen i skriften, i kombination med den motstridiga informationen från 100-talets historiker betyder idag att två sidor strider om vilken som är den verkliga platsen för Jesus dop. Den smala Jordanfloden tjänar som en internationell gräns med Al-Maghtas-platsen på östra stranden i Jordanien, och dess motsvarighet, Yardenit-platsen som ligger på västra stranden i Israel. Eftersom Al-Maghtas är den äldsta historiskt bevarade platsen och inkluderar resterna av ett gammalt kloster, kyrkor och dammar är det fortfarande erkänt som officiella platsen för Jesus dop.

Påven Johannes Paul II ser över Jordanfloden, där Jesus dop tros ha inträffat.

© Getty

Var blev Jesus faktiskt döpt?

73 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 73

27.09.2018 12:29

Jesus möter frestelser Satan försökte förleda Jesus från sin moraliska väg genom att fresta honom med lockande synder, men Jesus styrka att motstå prövningarna kan lära oss grunderna i både etik och integritet.

AV CHARLIE EVANS

E

fter sitt dop ”var Jesus full av den Heliga Anden, återvände från Jordan och leddes av Anden in i öknen” (Lukas 4: 1–3). Hans tid i öknen var avsedd att förbereda honom för hans egentliga uppdrag, eftersom han då blev mer fokuserad på sin tro genom att svälta sig och tillbringa all sin tid i bedjan till Gud. Men det var även under denna tid som han blev frestad av Satan. Händelsen utelämnas bara av Johannes evangelie och beskriver Jesus tid fastande 40 dagar och 40 nätter (Lukas 4:2) i den hårda judiska öknen. Det var i slutet av denna tid av ensamhet i naturen utan mat som Satan sägs ha besökt Jesus och försökt att fresta honom tre gånger. Han frestade med hedonismens, egoismens och materialismens lockelser. Jesus kämpade då mot Djävulen genom att läsa upp Gamla testamentets skrifter. När Jesus inte gav efter, lämnade Satan öknen och Jesus återvände till Galiléen för att påbörja sin tjänst och undervisning.

Berättelsen om frestelsen

Markus evangelie erbjuder endast en kort sammanfattning av händelsen, men den beskrivs i detalj av Matteus och Lukas. Här kan varje ord av samtalen mellan Jesus och Satan läsas.

Båda evangelierna ger detaljer om de frestelser som Satan erbjöd. Jesus frestades att förvandla

stenarna i öknen till bröd för att kunna lindra sin hunger. Han frestades att hoppa från en höjd så att änglar skulle tillkallas för att stoppa hans fall.

Han erbjöds att dyrka djävulen i gengäld för alla världens riken.

Som svar på Satans order att göra stenarna till bröd stod Jesus stark för sin integritet inför hungern och svarade med att citera skriften (5 Mosebok 8:3): ”En lever inte ensam av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun”(Matteus 4:4).

Djävulen tar också Jesus till den heliga staden, som anses av de flesta kristna vara Jerusalem och till templets höjdpunkt och berättar att han ska bevisa att han är Guds son genom att kasta sig från toppen så att änglarna kan komma och rädda honom. Återigen svarar Jesus tålmodigt genom att citera skriften (5 Mosebok 6:16): ”Du skall inte sätta Herren, din Gud, till prövning” (Matteus 4:7).

Djävulens sista frestelse var att erbjuda Jesus kontroll över alla världens kungariken (Efesier 2:2) i gengäld för att bilda en allians med djävulen.

Matteus beskriver hur djävulen tog Jesus till ett högt berg där alla världens kungariken kan ses. ”Allt detta kommer jag att ge dig,” sade han, ”om du böjer dig och dyrkar mig” (Matteus 4:8–9). Jesus svarar åter med skriften (5 Mosebok 6:13): ”Vik hädan, Satan! Ty det står skrivet: Tjäna Herren, din Gud, och tjäna honom bara” (Matteus 4:10).

” Jesus var också kroppsligt mänsklig och kände samma svält som vi skulle känna.”

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 74

Denna illustration av Jesus och Satan på en bergstopp i öknen publicerades i Bibeln eller i Nya testamentet eller Gamla testamentet, 1875.

27.09.2018 12:29

Traditionellt är denna bergstopp som Jesus frestades på erkänd att vara Quarantana, en kalkstens­klippa som tornar upp sig cirka 366 meter över staden Jeriko på Västbanken. Texten visar en störande förebådan: ”Han lämnade honom för en annan lämplig tid” (Lukas 4:13). Texten tyder på att det inte är det enda slaget som Kristus kommer att möta djävulen i och att Djävulen kommer att återvända. Efter att Satan har lämnat Jesus, som nu är svag av hunger och utmattning, beskriver Markus och Matteus att änglar kommer ned för att se till Jesus.

En liknelse eller en bokstavlig händelse

Konstnären Briton Riviers Frestelsen i öknen visar Jesus ensam i kontemplativa tankar.

Djävulen och frestelsen

Satan är representerad i Bibeln som en fallen ängel som en gång tjänstgjorde vid Guds sida, men gjorde uppror mot honom och föll från himlen. Han är känd vid andra namn (Djävulen, Lucifer, Antichrist). Det vanliga temat är att Gud är bra, medan Satan är ond.

Bibelns testamenter beskriver olika berättelser om hur Satan frestar människor. Han går in i lärjungen Judas Iscariot och lurar honom att förråda Jesus (Johannes 13:2) och leder Ananias vilse genom att fresta honom att ljuga för den Heliga Anden om att behålla pengar (Apg 5:3). Spänningen och växelverkan mellan Gud och Satan visar den ständiga striden mellan gott och ont.

Människor som väljer att synda ses som de som har valt att vara på djävulens sida: ”Den som gör det som är syndigt är av Djävulen, för djävulen har syndat från början. Anledningen till att Guds Son uppträdde var att förstöra djävulens arbete” (1 Joh 3:8).

Satan är avbildad sittande i helvetet i en gravyr 1879.

© Alamy, Getty

Den bibliska berättelsen kan förstås antingen ses som en liknelse eller som en redogörelse för en självbiografisk händelse. Tanken att frestelsens berättelse är en liknelse kommer från slutsatsen att den hörde till syftet att illustrera en andlig lärdom.

Den syftar till att belysa konflikten mellan Gud och Satan liksom de grundläggande nedgångarna i det mänskliga tillståndet. Även om Jesus var förkroppsligandet av Gud var Jesus också kroppsligt en människa. Han kände samma svält som en människa skulle känna om man gått en längre tid utan måltider. Frestelsen visar att djävulen kommer att försöka dra fördel av mänsklig svaghet och att anhängare kan känna igen sig och bekämpa frestelserna genom att vända sig till skriften. Denna första frestelsen var ett försök att locka Jesus att använda krafterna för sitt uppdrag för sin egen tillfredsställelse.

Satan presenterar frestelserna med ord som skiljer sig åt mellan evangelierna, vilket tyder på att de inte nödvändigtvis anges kronologiskt, men att vikten ligger i Kristi triumf vid varje punkt snarare än den ordning i vilken han mötte dem. Fastande utövas över många religioner som en symbolisk religiös praxis som visar den troendes åtagande att stärka sin tro och ökar sin ödmjukhet genom att förneka sina fysiska behov.

Oavsett om frestelsen ses som en beskrivning av en faktisk händelse eller som en liknelse fortsätter verserna att fungera som en påminnelse om hur Jesus stod emot frestelserna och de troende kan följa i hans fotspår inför en sådan motgång.

75 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 75

27.09.2018 12:29

De tolv apostlarna Jesus stora karisma som lärare lockade anhängare från de tidigaste dagarna av hans tjänst, men hans speciellt utvalda apostlar blev även männen som bevittnade hans mest dramatiska ögonblick och förde hans lära vidare.

AV JON WRIGHT

B

land hans många lärjungar valde Jesus ut en grupp män som skulle bilda hans inre cirkel.

De kom att bli kända som apostlarna. Deras roll var att fungera som följeslagare och att dela Jesus resor och erfarenheter. De skulle också bidra till utvecklingen av Jesus tjänst och spridningen av hans budskap efter uppståndelsen.

Apostlarnas skildringar är inte alltid konsekventa genom de fyra evangelierna, men vanliga teman framträder. De är där för att bevittna Jesus gärningar, att ifrågasätta honom och att vara hans elever – lära sig lektioner om ödmjukhet, Guds syfte och behovet av att ta hand om andra.

Ibland får apostlarna möjligheter att agera självständigt. Jesus skickar ut dem till samhället för att läka, be och fördriva demoner. Men samtidigt verkar de representera kärnan i Jesus möte med mänskligheten. Valet av apostlar är ofta betydelsefullt. De första fyra som valdes – bröderna Petrus och Andreas, och bröderna Jakob och Johannes – är alla fiskare. De drar upp sina nät och överger tryggheten i sitt yrke för att följa Jesus och istället börja fiska efter människors tro och övertygelse. Detta var en stor uppoffring.

Matteus, en annan tidig rekrytering, var antagligen en skatteindrivare, vilket var ett avskytt yrke. Jesus kritiserades för att umgås med en sådan man, men hans val av Matteus verkar visa att det kristna budskapet är öppet för alla delar av samhället. När Jesus har festat med Matteus frågade fariséerna: ”Varför äter och dricker du med

syndare?”. Jesus svarade helt enkelt: ”Det är inte de friska som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till ånger” (Lukas 5:30–32).

Den mänskliga kontakten

En av de mest slående aspekterna av evangeliets berättelser, som är tydligt synlig i Markus (det mest lättillgängliga evangeliet) är spänningen mellan Jesus förståelse för sitt uppdrag och hur detta tolkas av hans lärjungar.

Hans anhängares starka engagemang är alltid betonat, men deras oförståelse eller förvirring bubblar ibland upp till ytan. I Markusevangeliet verkar lärjungarna inte kunna förstå betydelsen av när Jesus ger 5 000 personer mat från endast några bröd och fiskar. De oroas när Jesus går på vatten och är positivt överraskade när han lyckas lugna en storm på Galiléens hav. ”De var rädda och frågade varandra, vem är det här? Även vinden och vågorna lyder honom”. Detta får ett snabbt svar från Jesus: ”Varför är du så rädd? Har du fortfarande ingen tro?”

(Markus 4:39–41).

När Jesus förutspår hans egen blodiga död kan Petrus inte alls förstå hur det ska kunna hända med den förmodade Messias. När Jesus talar om det nya kungariket som ska komma frågar Jakob och Johannes fräckt med viss ärelystnad om de kommer att njuta av högt uppsatta roller där sittande på hans vänstra och högra sida. I Markusevangeliet ger Jesus efter för sin frustration

Kristus och apostlarna bryter bröd under den sista måltiden.

76 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 76

27.09.2018 12:29

© Alamy

77 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 77

27.09.2018 12:29

och talar om män med ögon som inte ser och öron som inte hör. Inget av detta avviker från apostelns roll. De är där för att lära sig och för att förmedla berättelsen vidare till andra.

Till och med deras värsta stunder gör att historien kan utvecklas. Tre apostlar somnar medan Jesus ber i Getsemane och när Jesus arresteras flyr apostlarna. Petrus förnekar Jesus tre gånger. Judas förråder Jesus till Sanhedrin. En känsla av grym nödvändighet hänger över alla dessa händelser.

Kanske är det bästa sättet att förstå hur apostlarna skildras genom att tänka på hur Jesus förbereder dem. Apostlarna är avgörande för Jesus under hans livstid, men de blir ännu viktigare efter hans död. Evangelierna, och efterföljande texter, hamrar in denna ståndpunkt. Apostlarna har en unik status för att de bevittnade Jesus gärningar.

De är bäst lämpade att berätta om hans handlingar och läror, och att vittna om hans uppståndelse och uppstigande. Som Petrus säger är de ”män som har följts åt hela tiden samtidigt som Herren Jesus gick in och ut bland oss, från början av Johannes dop till den dag då han blev upptagen från oss” (Apg 1: 21–22).

Det här är ingen liten uppgift. Efter uppståndels­ en tillbringar Jesus 40 dagar med att instruera apostlarna, men han hade också vid sista måltiden

lovat att den Helige Ande skulle falla ned över dem. Detta är enligt evangeliet vad som händer på pingstdagen. Apostlarna kan prata på många olika folkspråk – parter och egyptier, med människor från Libyen och Mesopotamien – och inte mindre än 3 000 omvända personer kan säkras. Det var en utmärkt början. Detta är början på apostlarnas mest viktiga uppdrag: att sprida det kristna budskapet till alla nationer, så som Jesus krävt. Här blir den bokstavliga betydelsen av ordet apostel – en som är ”utsänd” – tydlig.

Det är svårt att lista ut hur de efterföljande händelser utvecklas. I handlingar nämns några specifika uppdrag. Vi hör mycket om Petrus resor till exempel och Filip ger sig iväg till Samarien.

Information om de flesta andra apostlarnas resor kommer från legender och icke-bibliska källor, men den antagna geografiska räckvidden – hela Medelhavet, ner till Afrika, och till och med in i Indien – är verkligen imponerande.

Vi vet också ytterst lite om de flesta apostlarnas slutliga öde. Bara Jakobs död registreras i Nya testamentet, men traditionen hävdar att alla hans andra apostlar, med undantag för Johannes, mötte blodiga slut. Olika metoder för korsfästelse, nedstörtning och användande av spjut, stenar och pilar ingår i de skrämmande berättelserna.

Liknande osäkerhet hänger kring frågan om

apostlarnas kvarlevor och genom århundradena har många ställen hävdat att de äger de genuina relikerna till Jesus närmaste medarbetare. Kejsaren Konstantin ruvade på planer att bygga en basilika där han kunde bli begravd, omgiven av behållare som innehöll alla tolv apostlarnas reliker. Detta visade sig vara en omöjlig uppgift, inte minst för att den exakta vistelseorten för sådana värdefulla artefakter alltid var en seriöst diskuterad fråga.

Några apostlar har uthärdat långa och slingrande vägar efter sin död. Andreas sägs ha dött och begravts i Patras, Grekland, men hans förmodade kvarlevor överfördes till Konstantinopel under fjärde århundradet och beslagtogs av italienare och skickades till Amalfi under 1200-talet. Reliker i samband med Sankt Tomas kan fortfarande hittas från Chennai i Indien till Ortona i Italien. Jean Calvin, som alltid är angelägen om att göra sig lustig över hängivenheten hos romerska katoliker, undrade över de apostlar som, med alla reliker, tycktes ”ha två eller tre kroppar”.

Sökandet efter de äkta viloplatserna för dessa viktiga personer fortsätter och med slående regelbundenhet kommer någon arkeologisk grupp eller annan att hävda att de har upptäckt en apostels begravningsplats eller en ort som är associerad med en apostels liv.

För inte så länge sedan blev det stor upphetsning

Den ledande aposteln, Petrus, förnekar Jesus i detta konstverk av Gerard Seghers.

78 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 78

27.09.2018 12:29

De tolv apostlarna

De sjuttio apostlarna

I Lukas (men inte omnämnt i de andra tre evangelierna) instruerar Jesus 70 av sina anhängare att gå ut ”till varje stad och plats, var han själv skulle komma” för ”skörden är verkligen rik, men arbetarna är få” Lukas 10:1–4). I den västkristna traditionen kallas dessa 70 för lärjungar, men den östra ortodoxa kyrkan betecknar dem som apostlar. De firas var och en på olika tider under den liturgiska kalendern och alla firas tillsammans 4 januari. I den tidiga kyrkan kom olika listor över 70 (ibland 72) fram, men i alla versioner är dessa apostlar en imponerande grupp. De inkluderar Jesus bror, Jakob, Ananias, som döpte Paulus, Stefan, den första martyren, och Paulus följeslagare Barnabas.

Många av de tidiga biskoparna på platser som Milano, Alexandria, Korint och Efesos ingår. Namn som är kända från apostlagärningarna gör också anmärkningsvärda framträdanden. Precis som för de tolv apostlarna väntar grymma dödsfall för några av de sjuttio, men de talanger som vissa apostlar uppvisar är imponerande: Agabus har profetens gåva, medan en annan apostels skugga kan läka de sjuka. Vi möter även en romersk senator, Pudens, som sägs ha givit boende till Petrus och Paulus under deras ödesdigra vistelse i den eviga staden.

En medeltida bönebok visar den skurkaktige aposteln, Judas Iskariot, kyssa Jesus och sätter igång händelserna som leder till korsfästelsen.

Ett grekiskt manuskript visar ett sjuttiotal apostlarna samlade.

Apostlarna samlas kring Kristus vid den sista måltiden, som avbildas här av Pascal Dagnan-Bouverett.

79 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 79

27.09.2018 12:29

då en grav skulle öppnas i Hierapolis, Turkiet. Vissa trodde att den en gång hade hyst resterna efter aposteln Filip. Platsen för Julias, tidigare Betsaida och hemstaden Petrus, Andreas och Filip hade kanske nyligen upptäckts. Även ödet för den allra högsta aposteln av dem alla, Petrus, är fortfarande en fråga om debatt och förmodanden. På 1930talet upptäckte arbetarna i Rom en nekropolis som innehöll en grav vars inskriptioner visade att Petrus hade begravts inuti. Påven konstaterade bestämt under 1960-talet att detta bevisade att Peter hade med säkerhet avlidit i staden. Vissa historiker är dock inte övertygade.

Efter Jesus

Den centrala texten för att bedöma apostlarnas verksamhet efter Jesu uppstigning är Apostlagärningarna, där viktiga teman framträder.

Apostlarnas status som Jesus privilegierade representanter signaleras genom deras egen förmåga att utföra mirakel: Petrus läker en lam tiggare, botar någon som har varit sängliggande i åtta år, och vid Joppa väcks Tabitha från de döda. Änglar verkar också vara på apostlarnas sida och räddar dem från fängslande vid mer än ett tillfälle.

Petrus, som ofta verkar för läsaren som den högsta aposteln i evangelierna, får ännu större utrymme i Apostlagärningarna. Vid pingsten föreslår skeptiker att apostlarnas tungotal kan vara resultatet av att man dricker för mycket vin. Petrus, i en av

”Sökandet efter de äkta viloplatserna för dessa viktiga personer fortsätter.” hans många viktiga tal, försäkrar publiken om att gudomlig inspiration är den sanna förklaringen.

Petrus leder också anklagelsen i arbetet att föra Jesus budskap till hedningarna – framför allt genom sitt möte, i Korint, med Cornelius centurionen.

I Jerusalems råd tar Petrus beslut om huruvida konverterade hedningar skulle behöva genomgå omskärelse.

Här var verkligen ett bra exempel på hur apostlarna kunde forma kyrkans framtida konturer.

I Antioch hade argumenten kokat om hedningar som konverterats till kristendomen. Var en omskuren person berättigad att fullt ut omfamna den nya tron?

Den välbereste Paulus och Barnabas återvände till Jerusalem för att söka en dom och i rådet, som hölls i eller omkring år 48, föll det på Petrus att tillkännage det viktiga beslutet. Gud, förklarade han, ”gav den Helige Ande till hedningarna precis som han gjorde mot oss” (Apg 15:8). Idoldyrkan förblev förbjuden och kostreglerna måste fortfarande följas, men omskärelse skulle inte krävas av hedningar som konverterats till kristna.

I ett slag ökade detta kristendomens chans att bli en verklig universell religion (snarare än en judisk sekt), men skapade också bittra spänningar inom kristendomenes judiska konverterade.

I slutändan kommer apostlarnas bibliska berättelser alltid att vara vår primära informations­ källa, för bevis från andra håll är tyvärr få. Den

expansiva massan av apokryfiska texter som bär apostlarnas namn bidrar bara till förvirringen.

Detta gör naturligtvis någon undersökning av dem problematisk.

Svårigheter växer till sig på den enkla nivån att identifiera vem som var vem. Den tidiga kyrkans historiker Eusebios förklarade att ”namnen på vår Frälsares apostlar är tillräckligt uppenbara för alla”, men det var en ganska optimistisk bedömning.

Namnen på de flesta apostlar är konsekventa över de fyra evangelierna, men andra ändras från text till text. I Matteus, Markus och Lukas träffar vi Bartolomaios, men i Johannes kallas denna apostel för Nathaniel. Judas i Johannes blir Judas ”Jakobs son” i Lukas, Thaddaeus i Markus och Lebbaeus ”vars efternamn var Thaddaeus” i Matteus.

Ett antal personer får knappast några betydelsefulla anmärkningar förutom inkludering i Apostlarna. Det är möjligt att lära sig en hel del om Petrus Jakob och Johannes (som tycks ha haft speciell status), men vi vet nästan ingenting om Simon seloten eller Filip. Det finns ingen särskild anledning att anta att de individer som representeras i evangelierna var något annat än äkta historiska figurer, men de kommer alltid förbli lika outsägligt gåtfulla.

Sankt Mattias, aposteln som ersatte Judas.

Ytterligare apostlar

I kölvattnet av Judas förräderi och död var en ersättare nödvändig. Efter Jesus uppstigning samlades apostlarna och träffade flera för att välja mellan de två ledande kandidaterna, Josef och Mattias. Mattias vann den dagen. Föga mer är känt om hans gärningar från bibliska berättelser, men traditionen hävdar att han reste runt i Grekland, sedan vidare till Kaspiska havet och Georgien. Åsikterna skiljer sig angående hans dödsort. I det fjärde århundradet påstås hans grav ha upptäckts i Jerusalem och hans kvarlevor överfördes till Trier, Tyskland. Andra hävdar att han var begravd i Georgien. I handlingar får vi en bestämd känsla av att den apostoliska facklan överförs från de ursprungliga tolv till värdiga efterträdare som Barnabas och Stefan, som skulle bli kristendomens första martyr. Paulus kommer också fram och han skulle gå långt för att hävda apostelns mantel för sig själv. Detta accepterades i texterna i Nya testamentet och verkar lämpligt för den man som genom sina många resor över Medelhavet gjorde mer än någon annan för att sprida och definiera den tidiga kristna kyrkan.

Jesus bjuder ett sista farväl till sina apostlar.

80 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 80

27.09.2018 12:29

Tio av de tolv apostlarna tros ha mött blodiga slut.

Här ser vi Andreas martyrdom.

Basilikan i Santiago de Compostela, den antagna viloplanen för aposteln Jakob.

De höga timmarna av hertigen av Berry visar apostlarna som går fram för att predika.

81 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 81

27.09.2018 12:30

De tolv apostlarna

Möt de tolv apostlarna

1 Petrus

Mannen, som av Jesus blir kallad ”klippan som min kyrka ska byggas på”, Petrus (kallad Simon i evangelierna Matteus och Lukas) förnekade Jesus namn tre gånger men anses ofta vara apostlarnas ledare. Traditionen hävdar att han grundade kyrkorna i Antiochia och Rom.

2 Andreas

Precis som sin bror Petrus var Andreas en fiskare från Bethsaida. Han identifieras i Johannes evangelium som en lärjunge till Johannes Döparen. Han sägs ha rest så långt som till Kiev och Byzantium, där vissa säger att han blev en martyr.

Andra legender tar honom så långt bort som Skottland.

3 Jakob

Jakob, tillsammans med sin bror Johannes, var son till fiskaren Zebedee. De två betecknades som ”åskans söner”, vilket indikerar att trots lugna av naturen kunde de bli uppretade till vrede. Bibeln hänvisar till att Jakob blev avrättad av Herodes. Kvarlevorna finns i Santiago de Compostela.

4 Johannes

Ett av få vittnen till olika viktiga händelser i evangeliets berättelse, däribland uppkomsten av Jairus dotter, säger ofta att Johannes skulle vara särskilt älskad av Jesus. Han anses traditionellt att vara aposteln som sitter direkt bredvid Jesus vid den sista måltiden.

5

6

Filip

Bartolomaios

En av de mer dunkla apostlarna, trots att han närvarade vid bröllopet i Kana. Filip anses haft en uttalad inverkan på evangeliska ansträngningar i Grekland och Syrien. Han har en stor närvaro i ickekanoniska texter och tjänar rollen som skyddshelgon för hattmakare.

En annan apostel som lämnade få spår i Nya testamentets texter, Bartolomaios (kallas Nathaniel i Johannes evangelium) tros ha rest som missionär så långt som till Etiopien, Mesopotamien och Indien. Han är ofta avbildad lidande en grym död – levande flådd.

82 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 82

27.09.2018 12:30

De tolv apostlarna Denna fresk i Vatikanen visar hur Jesus kallar Petrus och Andreas från sina fiskenät.

7 Tomas

Thomas tvivlade på Kristus uppståndelse och insisterade på att han bara skulle tro på det om han såg hålen i Jesus händer som gjordes av spikarna och spjutsåret i Jesus sida.

Thomas förmodade resor till Indien, främst till regionen Kerala, är en fråga för vetenskaplig debatt.

8

9

10

11

12

Matteus

Jakob, son till Alfaios

Judas Taddaios

Simon Seloten

Judas Iskariot

Matteus beskrivs oftast som en skatteindrivare, ett mycket avskytt yrke i Jesus samtid. Matteus var mindre berest efter Jesus död än många apostlar och trodde från andra århundradet vara författare till Matteus evangelium, även om denna fråga fortsätter att vara kontroversiell.

Han är också kallad Jakob den mindre (vilket särskiljer honom från Jakob, Johannes bror).Denna apostel får endast fyra nämnanden i evangelierna. Han sägs ha blivit korsfäst i Egypten och vissa har snarare övertygande jämställt honom med Jesus bror Jakob.

Han var helgon för förlorade fall i den romerskkatolska traditionen. Judas destinationer efter Jesus uppståndelse sägs inkludera Mesopotamien, Armenien och Libyen. Han anses ha blivit dödad med en yxa i Beirut.

Också kallad Simon Kananaios. Han är aposteln som gör minst betydelsefulla framträdanden i evangelierna. Dessa nämns bara i listor över Jesus utvalda följare. Trots detta konkurrerar många ställen för äran att vara platsen för hans martyrdom.

Mannen som förrådade Jesus till Sanhedrin för 30 silvermynt. Han dog enligt en skildring genom att hänga sig och enligt en annan, genom att ”alla hans tarmar drogs ut”. Hans roll i Jesus död var dock avgörande för uppfyllandet av evangeliets berättelse och han mottar stort beröm i vissa gnostiska texter.

83 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 83

27.09.2018 12:30

84 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 84

27.09.2018 12:30

Kallelsen av Sankt Matteus År: 1600

Caravaggio är ihågkommen idag för sina bråk, spel och till och med mord, men var under sin tid en av kyrkans favoritkonstnärer – även Påve Franciskus sa att alla måste se detta konstverk. Matteus skildras med flera andra män som räknar pengar, vilket kanske påminner om Caravaggios egen bakgrund, medan Jesus och Petrus till höger på scenen vinkar till Matteus. Vilken av dessa omoraliska män som föreställer Matteus är tvetydigt – vissa föreslår att mannen som har skjutit över mynt är Matteus, medan andra hävdar att den pekande mannen pekar mot sig själv.

© Alamy

Konstnär: Caravaggio

85 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 85

27.09.2018 12:30

Maria Magdalena Den prostituerade kvinnan som blev apostel är en bestående ikon för västerländsk civilisation, men vi vet förvånansvärt lite om vem hon egentligen var.

AV ROBIN GRIFFITH-JONES

T

idigt på påskmorgonen, när bara ville veta var Jesus kropp det fortfarande var mörkt, hade lagts, så hon kunde ta kom Maria Magdalena till bort den.

Robin Griffith-Jones Jesus grav. Hon visste var Nu adresserade Jesus henne är tempelmästare vid den var. Efter Jesus död vid hennes namn: ”Maria.” Hon tempelkyrkan i London, Universitetslektor vid hade alla hans manliga lärjungar kände igen honom och försökte King’s College London förutom en övergivit honom. Det röra eller hålla fast vid honom, och författare till var kvinnorna – hans mor, Maria men han lät henne inte. ”Gå till Mary Magdalene: The Woman Jesus loved.

Magdalena och andra – som mina bröder och säg att jag är iakttog hans lidande ända till på väg upp till min far och din slutet. De såg hans skyndsamma far, till min Gud och din Gud.” begrav­n­ing också i en gravkammare (en uthuggen Detta är en underbar historia. Den är otroligt del av berget i en gruva), vars ingång sedan stängts intim, i början är den verkligen sorglig och visar med en stor sten. en stark förnekelse. Maria Magdalena ges det Nu var Maria Magdalena, efter sabbaten, tillbaka högsta privilegiet. Hon är den första som vid graven. Hon hade tagit smörjelse med sig för ser den uppståndna Jesus på påskdagen att behandla Jesus kropp. Det är Johannes tydliga och får i uppdrag att sprida de otroliga version av historien som vi följer. Graven låg i nyheterna. Inte undra på att Maria Viktiga en trädgård. Maria kom dit ensam. Hon såg att Magdalena kom att kallas aposteln ögonblick stenen skjutits ifrån ingången och att graven var till apostlarna..

Självständig kvinna tom. Hon gick då och berättade för två av Jesus Vi blir tvungna att fråga oss Maria var bland de kvinnor som hjälpte Jesus och hans anhängare när de reste genom främsta lärjungar, Simon Petrus och den anonyma varför hon var så privilegierad?

Galiléen. Alla dessa kvinnor hade blivit helade ”lärjungen som Jesus älskade”. De kom tillbaka med Vem var hon som person och vem av Jesus. Enligt Lukas 8:2 hade sju djävlar gått ut henne, bekräftade hennes historia och lämnade var hon för Jesus, eftersom han ur Maria själva. Maria måste ha varit en slående henne igen. valde att först visa sig för henne? oberoende kvinna, speciellt på den tiden.

Magdalena refererar inte till en hemstad Maria grät otröstligt. Hon såg en gång till in I vår egen tid har spekulationerna som Magdala eller ”torn”, vilket det i graven och såg två änglar klädda i vitt. Hon blivit vilda. Vi läste i Da Vinci-koden betyder utan att hon är ett vände sig bort och där i trädgården var Jesus. Hon att hon var gift med Jesus eller att ”torn” av styrka. kände inte igen honom, hon trodde att han var de var älskare. För 50 år sedan hade trädgårdsmästaren. ”Kvinna”, frågade han, ”varför det varit skandalöst att erkänna hur gråter du? Vem letar du efter?” Hon svarade att hon sinnlig Johannes historia blir när han når

ROBIN GRIFFITH-JONES

86 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 86

27.09.2018 12:30

Maria Magdalena

Viktiga ögonblick Jesus död

När Jesus blev arresterad sprang nästan alla männen i hans entourage iväg. Det var främst kvinnorna som stannade för att se Jesus korsfäst utanför Jerusalems västra grind.

Sådana avrättningar var avsiktligt grymma och offentliga. Maria Magdalena var bland kvinnorna och det var också Jesu mor – de var inga hot mot bödlarna. Här blev Maria Magdalena en tyst hjältinna.

© Robert Venables

”Detta är en underbar historia. Den är otroligt intim, i början är den verkligen sorglig.”

87 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 87

27.09.2018 12:30

påskmorgon. Berättar andra historier om Jesus och Maria i sådana ordalag?

Skandalöst beteende

Det är svårt att veta. Även om det är allmänt accepterat att Magdalena var en riktig historisk person finns det väldigt få källor om henne.

En hel biografi om Maria har spunnits från nästan ingenting. Det har påståtts att hon var en prostituerad som kom till Jesus för att be om eller för att bekräfta hans förlåtelse: att hon böjde knä framför honom, tvättade hans fötter med sina tårar, torkade dem med håret och smorde dem

Maria i bön är ofta erotiserad.

sedan med parfymerad olja. Detta är en annan att tolka alla deras tvetydigheter. Alla dessa berättelser, uppseendeväckande sensuell scen. Inte undra på insisterade han, handlade om en och samma kvinna: att Jesus värd skandaliserades.

Maria Magdalena, den ångerfulla prostituerade. Först Efter att ha blivit försäkrad om Jesus förlåtelse hade hon gråtit över Jesus fötter i sorg och ånger. blev Maria en av de kvinnor som reste till Efter det hade hon smörjt fötterna för att hedra hans Galiléen med Jesus och hjälpte honom med sina förestående död. Sedan blev hon ansedd tillräckligt egna medel. Våra kristna förfäder hade värdig för att smörja hans huvud. Inte undra på antagligen högre tankar om Maria att hon kom till graven på påskdagen Magdalena. med en burk smörjelse, redo att Om vi kombinerar alla fyra smörja honom ännu en gång. evangeliernas distinkta Men den begravda kroppen Viktiga berättelser i en berättelse var inte där och hon fick en ögonblick blev Jesus smörjd inte ännu större ära när hon såg Bevittnar uppståndelsen bara en gång, utan den uppstådda Herrens Tidigt på vad vi nu kallar för påskdagen såg Maria den uppståndna Jesus. Enligt Johannes tre gånger. Först första ögonblick. evangelium var hon ensam och hade kommit av en prostituerad Denna Maria för att smörja honom med olja – privilegiet var kvinna, sedan av sin Magdalena var inte helt hennes. Johannes utformade hela scenen, medan de andra evangelierna berättar om vän Maria, syster till längre bara en individ flera kvinnor och skiljer sig från deras syn på Martha och Lazarus. i Jesus följe. Hon hade Jesus. Johannes Maria och Jesus kommer Martha var mer aktiv, blivit en symbol för alla uppenbarligen att träffas i den nya Eden medan Maria var den kristna, både män och av en nyfödd värld. Det var Maria som berättade om Jesus mer eftertänksamma av de kvinnor: syndiga, bestraffade, uppståndelse. två systrarna. Hon bad Jesus förlåtna, återställda och att hjälpa sin bror, Lasarus, äntligen välsignade med Jesus som hade dött. Jesus frambringade syn. På så vis blev hon en oförglömlig ett av sina fantastiska mirakel och del av kristna läror i över tusen år. väckte Lasarus från de döda. Denna Maria smorde Det fanns dock brister i denna historia. Den sedan Jesus fötter med enormt dyr parfym, vilket ångerfulla prostituerade i Lukas evangelium är förebådade enligt Jesus själv hans egen begravning. anonym – Lukas kopplar inte ihop henne med Maria Slutligen, bara några dagar senare, smorde en Magdalena som han presenterar i sin nästa scen. anonym kvinna inte Jesus fötter, utan hans huvud.

Det finns ingen anledning att koppla ihop Maria Detta är en udda serie överlappande historier. På Magdalena med Martha och Lasarus syster. ”Maria” slutet av 500-talet försökte påve Gregorius den store var helt enkelt ett vanligt namn, både Jesus egen

Ett fragment av det gnostiska evangeliet om Maria som skrevs i tredje århundrandet.

Maria Magdalena är ofta avbildad med långt hår då hon använde sina lockar för att torka Jesus fötter.

88 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 88

27.09.2018 12:30

Maria Magdalena

”Hon hade blivit en symbol för alla kristna, både män och kvinnor; syndiga, bestraffade, förlåtna, återställda och äntligen välsignade.” mamma och minst två av hans vänner hette Maria. År 1969 erkände den romersk-katolska kyrkan att Den kristna medeltidens version av Maria Maria och kvinnorna med smörjelsen inte längre Magdalena stämmer därför inte. Denna Maria, som skulle anses vara en och samma kvinna. blev framvävd ur de fyra evangeliernas olika berättelser, kan ha gett en rörande En lärjunge berättelse om gudomlig nåd och Vem var Maria Magdalena då? Inom mänsklig återupprättelse, ett århundrade efter Jesus död men det verkar ha varit en fanns grupper i de viktigaste mycket dålig historia. Vi Viktiga kyrkorna som såg en borde nog gå vidare. hjältinna av insikt och tro ögonblick Den historien är i Maria. Hon sågs som en Lärjunge Gnostiska kristna i 2:a och 3:e århundradet inspirerande, men den ledare som favoriserades såg Maria som mottagare av Jesus djupaste porträtterade också över alla andra efter och mest hemliga undervisning. Hon var för den paradigmatiska uppståndelsen. Det kan dem en ledare och lärare som de manliga syndaren som en lärjungarna och även deras efterträdare, som ha varit beundran för skapade och drev kyrkorna aldrig kunde vara. kvinna vars synd kvinnors ledarskap på Dessa gnostikers texter undertrycktes och var sexuell. I kyrkor Jesus tid och kort därefter försvann i nästan 2 000 år, innan de dominerades hela som ledde till att dessa så återupptäcktes på Nag Hammadi i Egypten på 1940-talet. medeltiden av män som kallade gnostiker och deras var i celibat, vilket förstärkte texter undertrycktes. För sådana en fruktansvärd stereotyp: att gnostiker representerade Maria den den farligaste av alla frestelser låg mänskliga själen, vilken alltid sågs som i kvinnans sexuella kraft. Man behöver kvinnlig, som alltid längtade efter förening inte vara revolutionär för att vara glad att idéen med sin andliga Herre. om medeltida Magdalena inte finns kvar än idag.

Detta var intensivt och intimt. För de gnostiker

som hatade den fysiska världens skvaller innebar detta ibland en bestämd avskärmning från all sexuell kontakt på jorden. Återupptäckten av denna privilegierade Magdalena, som så länge försvunnit från syn, har blivit en ikon för religiösa kvinnors befrielse i vår egen tid från århundraden av kvinnoförtryckande patriarki.

Gnostikernas Maria Magdalena skapades till stor del utifrån Johannes påskberättelse. Andlig tradition säger att vi också borde sluta där vi började, med den mystiska poesin på den påskscenen. Johannes hela evangelie är en historia om den nya skapelsen. I första Mosebok skapade Gud ljuset på dag ett, ”färdigställde” skapelsen på dag sex och satte Adam i Edens lustgård för att vara dess trädgårdsmästare och att namnge alla Guds andra varelser. Adam får äntligen Eva som sin följeslagare.

Enligt Johannes evangelium ”fullbordar Jesus” sitt arbete på dag sex (långfredagen). På dag ett (påsksöndagen) kommer Maria till graven innan ljuset stiger. Hon misstar Jesus för en trädgårdsmästaren, men han kallar henne vid hennes namn och avslöjar sin sanna identitet.

Trots djupt rotat kvinnoförakt har en serie kvinnor fått förstärka Johannes historia: Jesus moder vid början och slut, Maria och Martha i mitten. Maria Magdalena är den sista kvinnan i Jesus liv och framträder i den största av dessa scener. Hon är läsaren av Johannes evangelium, inbjuds som en ny Eva i Edens lustgård för att träffa Jesus som långt överstiger någon Adam. Den nya skapelsen är klar. Ljuset stiger i paradiset.

© Getty Images

Jesus ryggar bort från Maria Magdalena.

89 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 89

27.09.2018 12:30

Idag står ett romersk-katolskt kapell på berget på den historiskt erkända platsen för predikan.

Bergspredikan Jesus berömda predikan fortsätter att vara en av de största bitarna av moraliskt samtal i historisk litteratur och knyter samman hela hjärtat av hans budskap i en enda föreläsning.

AV CHARLIE EVANS

B

ergspredikan omtalas enbart i Matteusevangeliet. Det är en av de längsta talen som har givits av Jesus och är återberättad i tre kapitel av Matteus (5–7). De beskriver att Jesus klättrar upp på ett berg för att ge sina budskap och om budskapen åtföljs kommer åhörarna bli välsignade i livet och belönade i himlen.

Vid denna tidpunkt i sitt liv hade Jesus färdats och predikat, undervisat i synagogor och sett till de sjuka. Hans budskap och handlingar fortsatte att göra lokala myndigheter obekväma, men han blev beundrad av vanliga människor. Han hade fått ett stort antal anhängare från hela Jerusalem,

Judéen och Galiléen.

Bibeln förklarar att för att kunna tala till den stora folkmassan klättrade han upp på ett berg: ”När Jesus såg folkmassorna, gick han upp på en bergssida och satte sig. Hans lärjungar kom till honom och han började lära dem” (Matteus 5:1–2). Jesus beskrivs i evangelierna ha börjat sin predikan med välsignelser inriktade på viktiga moraliska värden, inklusive kärlek, vänlighet och ödmjukhet. Välsignelserna, så kallade saligprisningar, lästes som en uppsättning moraliska riktlinjer.

Jesus predikan fortsätter att ge råd om hur kristna ska leva sina liv och säga att de ska ”älska

dina fiender och be för dem som förföljer dig” (Matteus 5:43) och ”Döm inte, så att du inte får vara dömde” (Matteus 7:1).

Samlingen av ord och lärdomar från Kristus inkluderar också Herrens bön och han framhäver också flytten från traditionella, goda handlingar som allmosor (Matteus 6:1–4), bön (Matteus 6:5–15) och fasta (Matteus 6:16–18). Istället ber han sina efterföljare att fokusera på att vara goda från sina hjärtan snarare än att utföra dessa aktiviteter för anerkännande.

Genom predikan strävar Jesus efter att upprätta det nya förbundet. Han bygger på punkter som Moses redan har gjort i sitt tal om de tio budorden,

90 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 90

27.09.2018 12:30

Bergspredikan

En utsikt över Gennesaretsjö från Saligprisningarnas berg, Israel.

Ett träsnitt från 1860 av Julius Schnorr von Carolsfeld som visar Jesus predikan på berget.

” Jesus predikan är lika viktig idag för modern kristendom som den var i sin egen tid.” men förbättrar varje moralisk punkt och gör den mer specifik. Han berättar för sina anhängare att han vet att de följer läran i det Gamla testamentet, men han vill att de tar den mer på allvar. Han gör detta genom att upprepa: ”Du har hört [Gamla testamentet]. Men jag berättar [nytt förbund]”. Detta kan ses särskilt tydligt när Jesus upprepar budet att inte mörda: ”Du har hört ... Du ska inte döda ... Men jag säger dig att den som är arg på en bror eller syster kommer att bli föremål för dom” (Matteus 5:21–22).

Prosaformen är så grundläggande för kristna samhällen att många av de vardagliga fraser som vi använder idag kommer direkt från beredningen på berget, bland annat ”vänd den andra kinden till” (Matteus 5:38) och ”saliga de ödmjuka, de skall ärva landet” (Matteus 5:5).

Platsen för bergspredikan

Platsen för predikan anses vara på Saligprisningarnas berg som ligger på den nordvästra delen av Galileasjön, även känd som Gennesaretsjön i Israel. Hattins Horn, en utdöd vulkan i Nedre Galiléen har dock också föreslagits av vissa som den sanna platsen. Den exakta platsen är höljd i kontroverser och forskare har ännu inte nått enighet eftersom bibeln bara beskriver predikan som äger rum någonstans på ett berg mellan Gennesaretsjön och fiskeorten Kapernaum som ligger på norra stranden av sjön.

Under det fjärde århundradet byggdes en kyrka nära Saligprisningarnas berg. Även om det bara kvarstår rester idag fortsätter den bysantinska strukturen att markera den plats som historiskt

förknippats med predikans plats.

Betydelsen av predikan

Predikan är inte bara en direkt undervisning i moralisk vägledning, utan den fastställde för första gången villkoren i Guds nya förbund genom att lova eviga gudomliga välsignelser till sin publik åt dem som lydde och trodde på hans budskap. ”Den som gör och lär sig dem [buden], han skall kallas stor i himlens rike” (Matteus 5:19). Principerna Jesus adresserade på berget bildade grunden för dagens kristendom. Det var första gången som det nya förbundet hade presenterats kortfattat och direkt till massorna. Jesus försökte omvandla de troende till sanna lärjungar genom att inspirera dem att hänge sig åt de åtta saligprisningarna inom sina liv. Jesus predikan är lika viktig idag för modern kristendom som den var i sin egen tid.

Evangeliernas källa

Det är allmänt accepterat att Markus evangelium är den äldsta av böckerna och att de andra evangelieförfattarna, inklusive både Matteus och Lukas, har utgått från denna ursprungliga text.

Teologiska forskare förväntar sig att denna koppling är orsaken bakom att det finns passager i båda som är väsentligt lika varandra. Båda böckerna innehåller också gemensamma passager som inte finns i de andra evangelierna, vilket lett lärda till att tro att deras ursprung kan spåras till en tidigare källa som har försvunnit eller förstörts. Denna källa är känd som ”Q” (från det tyska Quelle, som betyder ”källa”) och hypotesen lades fram före år 1900. Den kan användas som en förklaring till liknande återkommande mönster i hela Bibeln som tycks komma från en gemensam källa.

Detta leder till tron att ​​ Bergspredikan och predikan på slätten inte är två historier som representerar distinkta historiska händelser utan snarare är utformade något annorlunda för att skapa ett annat teologiskt budskap i varje berättelse. De övervägande skillnaderna finns i om Jesus steg upp eller ned för att tala. ”Han kom ner till dem [de tolv] och stod på slätten” (Lukas 6:17).

Guds ankomst till mänskligheten för att tala med mänskligheten mot ”att se mängden, [Jesus] gick upp i ett berg” (Matteus 5:1) som en makthandling.

Två liknande predikningar

En intressant jämförelse kan dras mellan bergspredikan och predikan på slätten som finns i Lukas evangelium (6:17–49). Forskare är delade i ämnet. En del tror att dessa var två separata predikningar vid olika tillfällen och att de inte är relaterade, medan vissa tror att de bara är olika beskrivningar av samma händelse. De har liknande läror och saligprisningar, men predikan på slätten innehåller en uppsättning av fyra lidanden som inte förekommer i predikan på berget.

Saligprisningarna var de första i sitt slag i Bibeln och visade att folk inte längre behövde utföra en ritual för att bli välsignade.

91 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 91

27.09.2018 12:30

Mirakler och undervisning Jesus använde taktik för att sprida sitt budskap: från predikanden och liknelser till utövandet av spektakulära mirakel. Vad försökte han förmedla och hur svarade de judiska myndigheterna på hans lärdomar?

AV JON WRIGHT

M

iraklen var pulsen i Jesus undervisning, från de tidiga dagarna i Galiléen till senare tid i Jerusalem. Dessa mirakel kan indelas i stora kategorier. Evangelierna redogör till exempel för ett halvt dussin stora exorcismer där demoner drivs ut.

För det mesta följer Jesus konventionella metoder och de olyckliga offren för besittning visar typiska symtom: från gnissling av tänder till prestationer av extrem styrka. Ibland tycks de illamående demonerna känna igen Jesus speciella status: en av dem hänvisar till och med till honom som ”den högste Guds Son” (Mark 5:7).

Helande är ett annat återkommande tema och alla typer av problem åtgärdas av Jesus, bland annat förlamning, dövhet, ödem, spetälska, blindhet och olika andra klagomål. De olika tillfällen då Jesus rapporteras ha återupplivat folk från döden är ännu mer spektakulära.

Slutligen får vi även se miraklerna där Jesus verkar kunna bryta mot alla typer av naturlagar.

Han lyckas göra vatten till vin, vandra på Gennesaretsjö, lugna oroliga hav och förbanna ett fikonträd så att det dammar bort. Dessa berättelser innehåller många skikt av betydelser och får olika konsekvenser.

Jesus vinner stöd genom att utföra mirakulösa

uppgifter. Petrus, Johannes och Jakob blir övertygade om att de vill bli lärjungar efter att Jesus verkar producera en ovanligt riklig fiskefångst. Efter ett helande i synagogan verkar det som om ”hela staden” (Mark 1:33) är angelägna om att möta Jesus.

Det är dock värt att notera att Jesus fluktuerar mellan att söka uppmärksamhet och att försöka hålla sina mirakulösa bragder hemliga. Han ber en helad spetälsk att inte sprida nyheten om sin egen återhämtning. Han tar medvetet den blinde mannen i Bethsaida utanför staden och begär att han inte berättar för någon vad som har hänt. En man som har blivit exorcerad frågar om han kan följa Jesus, men får veta att han ska förbli där han är och sprida sin inspirerande berättelse.

För evangelieförfattarna demonstrerar mirak­ lerna kraftfullt Jesus speciella förmågor. Som en spetälsk uttrycker det: ”Om du vill, kan du göra mig ren” (Markus 1:40). Men Jesus har ofta svårt att visa att en individs tro verkligen kan göra han eller henne frisk: ”Din tro har gjort dig frisk” (Mark 5:27). De specifika ord som används för att beskriva Jesus insatser sammanfattar (när de bokstavligen översätts) olika sätt att se på dessa händelser: ”maktens handlingar”, ”tecken”, ”anmärkningsvärda saker” eller helt enkelt att ”göra gott”.

92 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 92

27.09.2018 12:30

Mirakler och undervisning

Ett medeltida illuminerat manuskript avbildar en av Jesus mest kända mirakel: att gå på Gennesaretsjö. Petrus till höger försöker efterlikna prestationen, men han kommer inte att lyckas.

93 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 93

27.09.2018 12:30

Berättelsen om de visa och dumma jungfrurna, här avbildade av Hieronymus Francken, var en av de mest populära liknelserna bland medeltida och tidiga moderna religiösa konstnärer.

Mer är på spel än bara ett spektakel. Man finner lätt djupare mening i berättelserna om miraklen.

När Jesus lugnar vattnet på Galiléens hav för att rädda båten där han och hans lärjungar reser är det frestande att se båten som en symbol för vad som en dag blir den kristna kyrkan. När Petrus får fånga alla dessa fiskar symboliserar detta alla själar han hjälper till att rädda. Jesus budskap är under tiden öppet för alla, så det är inte förvånande närden rika och inflytelserika Jairus, vars dotter är i fara, faller på knä för att be om hjälp.

Miraklerna ger också länkar till det förflutna och traditionerna i den hebreiska skriften. När Jesus ger mat till 5 000 personer från endast några få fiskar och bröd, tar han hand om sitt folk på ett sätt som påminner om Moses. Han är herden för sina får och föder sitt folk som Moses gjorde i öknen.

En av kännetecknen för Jesus mirakel är att han aldrig bad om någon belöning, men det här var ibland öppet för kritik. Fariséerna blir ibland rasande på Jesus handlingar. När en tjänstemans son i Kapernaum läker meddelar Jesus att pojkens synder också är förlåtna. Fariséerna muttrar att Jesus inte har någon möjlighet att lösa en sådan synd: ”Vem, utom Gud ensam, kan förlåta synder?”

(Mark 2: 7). Miraklet med den förtvinade handen äger rum i synagogen på sabbaten och detta leder till en upphetsad debatt om vilka ansträngningar som är tillåtna på den Heliga dagen. Omedelbart därefter börjar fariséerna planera Jesus undergång.

Lasarus återupplivande och oroligheterna som följer leder till liknande missförhållanden.

Miraklerna delar upp åsikter. Jesus efterföljare tar dem som en markör för gudomligt godkännande, men fariséerna misstänker att Belsebub,

” Evangeliernas Jesus är en mästare av den rappa kommentaren och han delar mycket av sin visdom genom aforismer.” demonprinsen, är inblandad (Matteus 3:22).

Framtida kristna skulle komma att se miraklerna som bevis på Jesus status som Messias, men kristendomens kritiker skulle tala om trolldom. Det andra århundradets grekiska filosof Celsus, som hade många obehagliga saker att säga om Jesus och den kristna kyrkan, bestämde att ”det var genom magi som han kunde göra de underverk som han verkar ha gjort”.

För den moderna läsaren är miraklerna kanske den mest utmanande aspekten av evangeliets berättelse. Förklaringarna har varierat från att ta händelserna bokstavligen, till att läsa dem allegoriskt, till att söka icke-övernaturliga förklaringar till vad som kan ha hänt.

Det är också anmärkningsvärt att även de evangeliska författarna skiljde sig åt i sina metoder när de rapporterade om Jesus mirakulösa verk.

Inte alla mirakel finns i varje text. Versioner av berättelserna kan variera och medan Markusevangeliet är fullt av dessa berättelser (de utgör nästan en tredjedel av verserna) antar Johannes evangeliet ett mycket försiktigare tillvägagångssätt. Historier om exorcismer undviks och historier som inte förekommer någon annanstans (till exempel förvandling av vatten till vin vid bröllopet i Kaanan) kommer fram.

Det fjärde evangeliet verkar samla på mirakler

som lyfter fram Jesus gudomliga identitet: en av de främsta målen för dess författare. Läsaren informeras, utan någon antydan om tvetydighet, att mirakelberättelser berättas ”så att du ska komma att tro att Jesus är Messias, Guds Son” (Johannes 20:31).

Liknelser och predikningar

Mirakler var den mest dramatiska aspekten av Jesus tjänst. Under hans resor över Galiléen, Perea, Judéen och sista tiden i Jerusalem, litade Jesus på ord lika mycket som gärningar. Han predikade och debatterade på synagogor, utomhus, i både offentliga och privata miljöer, till stora folkmassor eller små grupper. Ibland var förgårdarna till templet i Jerusalem värd för hans grubbel. Ibland småpratade han bara över middagen.

Evangeliernas Jesus är en mästare av den kärnfulla kommentaren och han delar mycket av sin visdom genom aforismer. Liknelser är lika viktiga. Genren har många fördelar: Jesus liknelser är korta, deras grundläggande innebörd kan vanligtvis greppas utan alltför mycket mental ansträngning (även om vissa är mer kryptiska än andra). De förlitar sig på bilder och inställningar som skulle ha varit bekanta med en publik det första århundradet.

Liknelserna framkallar en värld där sysslor och utmaningar i vardagslivet beskrivs. Som med

94 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 94

27.09.2018 12:30

Mirakler och undervisning miraklerna sätts dessa berömda historier här för olika ändamål och utvecklar sammanhängande teman över evangelierna. Men återigen är det fjärde evangeliet avskilt från de andra: allegoriskt språk föredras för liknelserna i Johannesevangeliet.

Ett återkommande tema är att ett stort åtagande (i detta fall tro och upprättandet av Guds rike) ofta utvecklas från en ödmjuk början. Vi ser detta i såarens liknelse. Han kastar sina frön på ett slumpmässigt sätt: några hamnar på stigen eller på stenig mark eller på jord full av tornar och bara några få hittar vägen till god, rik jord.

Jesus budskap, som liknelsen föreslår, är just som det också. Många kommer att avvisa det, men de som tar till sig sanningen kommer att bli rikligt belönade, precis som den växt som kommer från det fruktsamma hörnet av fältet.

Liknelsen om senapsfröet gör en liknande punkt.

Vid utsädet är allt vi har det minsta frö, men givet tid och näring kommer det att utvecklas till en växt som är högre än den högsta ört. På samma sätt pratar man om jästen. Tillsätt lite jäst till ditt mjöl natten innan och på morgonen kommer du att ha deg till ett läckert, luftigt bröd. Jesus var, när det var nödvändigt, fullkomligt kapabel att engagera sig i sofistikerad teologisk debatt, men i liknelserna baseras grundläggande trosfrågor på väsentliga saker.

Guds kärlek sträcker sig till den mest ensamma personen, och förklarar varför även den lojala sonen som stannade hemma borde glädjas i sin

brors återkomst i den förlorade sonens liknelse.

I liknelsen med det förlorade fåret, när ett djur av 100 saknas, lämnar den plikttrogne herden de andra 99 fåren för att leta efter fåret som har kommit bort. Det betyder att inte att allt kan lämnas upp till herden och att den fromma personen har ett ansvar att uppträda på ett etiskt sätt. Han borde följa den goda samaritens exempel som trots sitt folks gamla rivaliserande med judarna visar sig vara en bra granne och hjälper mannen som ligger skadad vid vägen.

Jesus efterföljare måste lära sig vikten av förlåtelse och, som en liknelse föreslår, efterlikna den rike mannen som inte kräver in pengar som hans tjänare är skyldig. Detta är mycket föredraget istället för att följa exemplet på den självständiga tjänaren som vägrar att glömma en mycket mindre skuld. Fromhet, förklarar liknelserna är inte alltid så lätt. Uthållighet krävs ofta och så, när man engagerar sig i den känsliga uppgiften att be, bör man tänka på mannen som kommer hem sent på kvällen och frågar sin granne om något att äta. I första hand vägrar grannan, men så småningom ger han med sig.

Om du hoppas kunna resa väl på domedagen är förberedelsen allt. Det är bäst att ta hänsyn till de tio jungfrurnas gensvar. Fem av dem är redo för brudgummens ankomst och belönas, men de fem som inte förbereder sig förskjuts. Du bör inte, som i liknelsen om den stora banketten, dyka upp på en bröllopsfest i olämpliga kläder: du kommer

Förutom de mirakulösa läkningsprocesserna berättar evangelierna också om återuppväckande från död eller nära död. I det här medeltida träsnittet är Jairus dotter mottagare av Jesus utförande.

En Bibel full av mirakel

Mirakler dyker upp på många ställen i vad kristna hänvisar till som Gamla testamentet. Många av dem har slående likheter med de prestationer som utfördes av Jesus. Elia, till exempel, helar en änkas son, precis när Jesus kommer tillbaka med barnet till änkan av Nain.

I berättelsen får Jesus någon att kommentera att ”en stor profet har uppstått bland oss” (Lukas 7:16). Detta bidrar till att stärka länkarna och parallellerna mellan Jesus och profeten i de hebreiska skrifterna. Kanske är det äldsta testamentets största undergörare Elisha. Vid olika tillfällen omvandlar han förgiftad mat till hälsosam föda, får en yxa att flyta på vatten och ökar förrådet av en änkas olja. Några av Elishas mirakel påminner om Jesus senare underverk. Han får 20 bröd att räcka till att föda 100 personer (ungefär som Jesus ingripande vid Kaanans bröllop) och han botar Naaman från spetälska.

Elisha, liksom Elia och Jesus, har också visat sig ha möjlighet att väcka de döda. När en kvinna förlorar sin son, försöker hon först att återuppliva honom genom att lägga liket på Elishas säng och hoppas att kontakt med profeten kommer att vara tillräckligt. När detta misslyckas söker hon upp Elisha personligen och han utför plikttroget det nödvändiga miraklet.

Ett holländskt glasmålningsfönster från 1500-talet visar profeten Elias helande en änkas son från Gamla testamentet.

95 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 95

27.09.2018 12:30

sannolikt att kastas ut. Till slut kommer, som Tares liknelse påstår, vi alla att vara på ena sidan av den stora klyftan. Vissa kommer att vara det rättfärdiga, medan andra kommer att vara elaka.

Budskapet

Rembrandts version av den förlorade sonens liknelse: en berättelse om förlåtelse och återlösning.

Så hemtrevliga och underhållande som liknelserna kan tyckas förväntade sig nog Jesus att hans publik skulle ta dem väldigt seriöst. Liknelsen med de vise och dumma byggarna förklarar att de som accepterar Jesus läror är som mannen som uppför sitt hus på sten och gör det ogenomträngligt för regn, vind eller översvämning. De som avvisar Jesus syn är som den man som bygger sitt hus på lös sand, för det kommer att kollapsa.

Användningen av liknelser var inte i sig en ny teknik (den hade länge spelat en roll i spridandet av rabbinsk visdom), men Jesus metoder, som rapporterades i evangelierna, bröt ny mark. Han ställer ofta en fråga, men ger inget enkelt svar: lyssnaren eller läsaren måste tänka färdigt tanken.

Han överträffar också förväntningarna.

I liknelsen med arbetarnas gärning i vingården betalar en arbetsgivare en hel dagslön till dem som bara har arbetat i en timme. De som har slitit från morgon till kväll blir bestörta. Läsaren kan mycket väl sympatiser med dem, men Jesus förklarar att mänskliga och gudomliga perspektiv är olika. Guds kärlek och belöningar är gränslösa.

Liknelserna uttrycker att man ska vara den fridfulla karaktären i Jesus tjänst. Han krävde inte revolution och han ger inga specifika kommentarer till samtida politiska händelser. Han ställde bara till våld en gång, under rensningen av templet.

Kärnan i hans budskap återfinns i bergspredikan, med sina saligprisningar och pekan mot värdet av kärlek och ödmjukhet. Den saktmodige kommer att ärva jorden, de förföljda kommer att belönas och välsignelser kommer att komma till de som hungrar efter rättfärdighet och förblir rena i hjärtat.

Detta borde inte avleda oss från den under­ liggande radikalismen i Jesus budskap. Han talar ofta om konceptet Guds rike. Vad Jesus exakt menar med denna idé blir aldrig formulerat, men det är helt klart inte så enkelt som avlägsnandet av romerskt styre från Palestina eller någon dramatisk apokalyps. Det är kanske bäst förstått, inte som en geografiskt begränsad ”plats”, utan som en händelse där Guds närvaro kommer att genomtränga en värld som kännetecknas av fred och välgörenhet.

Jesus viktigaste mirakel l Vatten till vin Jesus och hans lärjungar är inbjudna till en bröllopsfest i Kaanan. Vinet tar slut, men Jesus räddar dagen genom att omvandla mer än 100 liter vatten till vin.

l Tjänstemannens son vid Capernaum En kunglig tjänsteman kommer till Jesus och ber honom att bota sin sjuka son.

Jesus behöver inte personligen gå till patienten (han är en bit bort) och meddelar helt enkelt att allt kommer att bli bra.

l Den mirakulösa fångsten av fisk Jesus är vid Galiléens sjö och uppmuntrar fiskare att göra en sista fångst. Resultaten är spektakulära och incidenten övertygar Petrus, Andreas och Jakob att bli lärjungar.

l Mannen med den förtvinade handen Detta helande i en synagoga provocerar fram debatten om huruvida sådan verksamhet borde ske på sabbaten. Jesus påpekar att om ditt får föll ner i ett hål på sabbaten skulle du säkert rädda det.

l Lugna sjön i Galiléen Jesus och lärjungarna fångas i en fruktansvärd storm och deras båt börjar fyllas med vatten.

Efter att ha vaknat, lugnar Jesus vinden och regnet och stormen bedarrar. Lärjungarna är oroliga, mycket till Jesus bestörtning.

l Kasta demoner i en flock svin En besatt man som kan ta sig fri från sina kedjor när han blir fastbunden exorceras av Jesus.

Demonerna frågar om de kan skickas till en flock grisar, men då Jesus går med på förfrågan rusar djuren nerför en kulle och drunknar.

96 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 96

27.09.2018 12:30

Mirakler och undervisning

En 1600-talsskildring av den goda samaritanens liknelse, som var en text som utformades för att lära om grannsämjans dygd.

”Jesus känner sig kunna förlåta synder och hans exorcismer visar att ondska redan kan fördrivas.”

Om Jesus är Messias är detta vad han säger.

När denna omvandling kommer att ske är svårt att säga. Ibland menar Jesus att det är i framtiden (”ditt rike kommer” som den berömda raden formulerar det), även om det kan hända ganska snart: ”tiden är uppfylld och Guds rike är nära” (Mark 1:15).

Ibland menar Jesus dock att riket redan kan vara i sina tidiga stadier. Han känner sig kunna förlåta

l Mat till 5 000 personer Jesus ber sina lärjungar att mata de folkmassor som har följt honom, men inga förfriskningar finns tillgängliga. Jesus tar fem bröd och två fiskar och producerar tillräckligt med mat för alla. Det finns även några rester.

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 97

l Gå på vatten Jesus har tillbringat natten i bön. När lärjungarna återvänder från andra sidan Galiléens sjö ser de, mycket till sin förvåning, att Jesus går över vattnet.

I en version försöker Petrus göra som Jesus, men när hans tro sviktar sjunker han.

synder och hans exorcismer visar att ondska redan kan fördrivas: ”Om det är genom Guds finger jag driver ut demoner, då har Guds rike kommit över dig” (Matteus 12:28).

För att återvända till liknelserna: senapsfröet har planterats och jästen finns redan i bröd­ blandningen. Jesus är vanligtvis mycket försiktig och gåtfull när det gäller att identifiera sig som Messias som kommer att inviga den nya tiden,

l Den blinda mannen i Betsaida Jesus tar en blind man ut ur staden, gnider spott i ögat och ett mirakulöst tillfrisknande följer.

Jesus måste göra två försök till detta mirakel, vilket kanske indikerar att tro måste kämpas för.

l Helande av tio spetälska Spetälska sågs ofta som ett straff för synd och i detta mirakel botar Jesus tio drabbade män under sin resa till Jerusalem. Han är besviken över att nio män bara går vidare och att bara en samarit uttrycker tacksamhet.

men bara att använda sig av ett ord som ”rike” skulle alltid sannolikt väcka romerska och judiska myndigheters vrede och misstankar.

Det gick ganska långt innan myndigheterna skulle uppfatta Jesus som ett hot, en blivande kung över judarna. Vid två tillfällen när denna term tillämpas på honom följer katastrof. Först, i början när det leder till massakern på de oskyldiga, och sedan i slutet, under mötet med Pilatus. Å andra sidan undviker Jesus inte heller provocerande handlingar när tillfälle ges. Han rensar templet, han går in i Jerusalem i triumf och han ger sig in i kritik av fariséerna. I det så kallade samtalet om orenhet fördömer Jesus deras beteende – de som är ute efter de bästa platserna vid fester, frossande i sina snygga kläder – och specificerar de sätt som de undergräver

l Återupplivandet av Lasarus Nyheter kommer om att en vän till Jesus och lärjungarna dött. När de når honom är han redan gravlagd sedan fyra dagar. Stenen tas bort från graven och Jesus uppmanar Lasarus att resa sig, vilket han omedelbart gör.

l Försvinnande fikonträd Jesus har nyligen anlänt till Jerusalem. Han går till ett fikonträd på jakt efter ett mellanmål, men det bär ingen mogen frukt.

Han förbannar trädet och förklarar att det aldrig kommer att bära frukt igen. Vid nästa morgon har växten vissnat bort helt.

97

27.09.2018 12:30

Mirakler och undervisning

Transfigurationen

Nästan alla de mirakel som beskrivs i evangelierna handlar om att Jesus kommer till hjälp för andra människor. Genom förvandlingen blir Jesus dock historiens huvudfokus. Med tre av hans lärjungar (Jakob, Johannes och Petrus), klättrar Jesus upp till toppen av ett berg (identifierat som Mount Tabor i senare tradition). Ett bländande strålande ljus verkar ge Jesus en extraordinär omvandling med ett ”ansikte som skiner som solen” och hans kläder ”så vita som ljuset” (Matteus 17:2). Därefter visas två av Bibelns mest berömda profeter, Moses och Elia, bredvid Jesus. Peter föreslår att tält bör uppställas, förmodligen för att förlänga detta underbara möte, men då talar en röst från ett moln som förklarar att detta är hans älskade son. Nu kan lärjungarna inte se Moses eller Elia, så den himmelska rösten hänvisar tydligt till Jesus. Den profetiska facklan överförs inte bara från det gamla till det nya, utan Jesus överlägsenhet tillkännages. Läsaren uppmanas också att ana en förebådan av den ära som kommer att beviljas Jesus efter sin uppståndelse..

Raphaels skildring av Transfigurationen.

De tre lärjungarna kan ses på toppen av berget, ganska överväldigade av händelserna.

98 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 98

27.09.2018 12:30

Spetälska betraktades ofta som ett straff för synd och är ett återkommande tema i evangelierna. Här ser vi en 1000-tals skildring av de tio spetälskas helande.

från perspektivet för de som kom att dyrka honom under de följande två millennierna, var det den oundvikliga slutpunkten för hans livsarbete.

Historikern måste naturligtvis försöka bestämma hur långt evangelierna speglar verkligheten av det som verkligen hände under Jesus liv. Detta är en föga avundsvärd uppgift.

Några har föreslagit att när det gäller mirakel och liknelser är allting lite för snyggt och städat.

Berättelser är bekvämt grupperade tillsammans för att klubba in särskilda teman och språket kan bli ganska formellt. Åtminstone anses det att ett stor mått av redaktionellt ingripande kan urskiljas.

I motsats till detta kan skillnaderna mellan evangeliets berättelser (liknelser och mirakel i en text, men inte i en annan, sammanblandningen av episoder i vissa fall) knappast ignoreras, men det kan vara så att det visar att en viss evangelieförfattare ville lyfta fram vissa aspekter av Jesus meddelande. Vi kan förmodligen också dra slutsatsen att många aspekter av Jesus tjänst som avbildats i evangelierna har en likhet med vad som verkligen skett. Han berättade troligen sådana sorters berättelser och hävdade att han hade utfört sådana slags mirakel – oavsett om du väljer att tro på dem eller inte!

En panel av Jan Polack visar Kristus i full fart, predikande i templet.

© Getty

kärnan i judisk lag och undervisning och att de glömmer att det är den inre mannen som verkligen räknas. De är, säger han, som ”vitkalkade gravar, vackra på utsidan men fulla av döda mäns ben” (Matteus 23:27). Dessutom, som evangelierna avslöjade, upplevde fariséerna ofta att han hade givit en liknelse mot dem (Markus 12:12).

Detta leder till en viktig slutpunkt. Kristendomen skulle givetvis växa till en världsomspännande religion, men Jesus tjänst måste förstås i det judiska sammanhanget i det första århundradets Palestina. Jesus mötte hedningar, men hans budskap riktades helt och hållet mot sina andra judar. Hans gud var de hebreiska skrifterna och han accepterade helt och hållet idéen om att Israels folk var Guds utvalda människor. Han lade sina idéer inom ramen för judisk rätt och delvis var det hans försök att förfina den traditionen (och påpeka vad han ansåg som traditionens missbruk) som så förargade fariséerna. Vem var han, frågade de, som åt med syndare och skatteindrivare eller ifrågasatte verkställigheten av rituell rätt?

Sammanfattningsvis överskred Jesus budskap som det beskrivits om i evangelierna samtidens lagar, regler och normer. En annan typ av radikalism, den som försökte frågasätta uppdelningen av klass och status, fanns också där. ”När du ger en bankett, bjud in de fattiga, den ofärdige, den lame och den blinda” (Lukas 14:13).

Detta uppfattades säkert också som farligt. Jesus var inte blyg, han ville naturligtvis sprida sina idéer över länderna. Vi borde inte bli förvånade över att han provocerade den rådande makten. Men det här,

99 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 99

27.09.2018 12:30

100 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 100

27.09.2018 12:30

Ikon av Lasarus uppståndelse Konstnär: Bysantinska skolan År: före 1453

© Getty

Renässansen kan vara den mest kända perioden av religiös konst, men bysantinsk konst var nästan uteslutande intresserad av att skildra scener från kristendomen. I denna ikon av Lasarus uppståndelse svävar Lasarus i bandage i hans öppnade sarkofag, med Jesus inför honom. Ikoner av Kristus, helgonen eller Jungfru Maria var nödvändiga i kyrkor och de flesta hem skulle ha en sådan.

101 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 101

27.09.2018 12:30

Rensningen av templet Jesus blev arg över att se hur Jerusalems tempel användes och kastade ut månglarna som ockuperade gården för att göra plats för att predika för alla nationer.

AV CHARLIE EVANS

T

emplets utrensning är den ökända händelsen i Bibeln där Jesus driver ut köpmännen och månglarna från templet. Till skillnad från många bibliska berättelser beskriver alla evangelierna i Nya testamentet Jesus och hans lärjungar som anländer till Jerusalem för påsk. Helgdagarna på våren är för att minnas judarnas befrielse från slaveri i det gamla Egypten.

De kanoniska evangelierna berättar om hur Jesus kom fram till en innergård i templet, en serie byggnader som ligger på tempelberget i Gamla staden i Jerusalem, och blev upprörd över aktiviteterna på den heliga platsen. Han fann att området var fullt med boskap, handlare och växlare, vars verksamhet var att byta ut grekisk och romersk valuta mot judiska och tyska pengar.

Den heliga platsen, som byggdes för att dyrka Gud, utnyttjades av giriga affärsmän som såg möjligheten att tjäna pengar. Istället för ett Guds hus hade det blivit en marknad.

Jesus blev förargad över att folket hånade hans Faders hus och gjord en kort piska för att driva ut djuren och affärshållarna: ”Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där” (Matteus 21:12). Människor blev upprörda när han välte borden, men han sade: ”Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste.” (Matteus 21:13).

Betydelse av templets rensning

Jesus rensning av templet har diskuterats mycket av forskare. Det som först tolkades som ett uppror mot de religiösa myndigheterna har sedan dess bestridits. Istället tror man att Jesus var arg för

att de exploaterande affärsmännen utnyttjade de fattiga och avskräckte tillträde till avskilda platser för dyrkan.

Markus framhäver att Jesus inte hade för avsikt att helt rensa templet från alla affärstransaktioner, men att han ville återställa den högtidliga atmosfären i de områden som var reserverade för alla nationer (icke-judar och judar lika), som han sa: ”Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla nationer”.

Det beror på att affärsverksamheten skedde i templets yttre cirkel, området reserverades för alla, och Jesus var arg för att de hade inkräktat på det område där icke-judar fick komma och be.

Han ville uppfylla Jesas vision om universalism.

Det är därför han använder frasen ”rövarnäste” – det var ett smart utformat hot som beskriver de exploaterande affärsmännen. Han hänvisade till Jeremia (7), som kränker ett dömt korrupt prästadöme som förstördes.

Detta var en kuslig förebådan om att Jesus snart skulle riva bort de gamla sätten att dyrka, och ersätta det med sina egna budskap. Man tror att myndigheterna inte kunde slåss tillbaka när Jesus rensade templet, eftersom de vanliga människorna såg honom som Messias. Myndigheterna hade ingen önskan om att skapa ett inbördeskrig och ville behålla freden, men forskare tror att hans uppror fick dem att börja planera hur de skulle bli av med Jesus.

Jesus meddelande

När templet rensades från folket som använde det som en passage och för kommersiell handel ville Jesus lära ut sitt budskap. Forskare förväntar

sig att han skulle ha gjort det från Royal Stoa – en täckt veranda på den södra delen av templet.

Denna del av yttercirkeln var öppen för ickejudar och tillät honom att predika sitt ord. Jesus spenderade sina korta år som predikant med att tala om Guds ord och förlåta människor för deras synder, en ny väg som innebar att människor inte skulle slakta ett djur i Guds namn. Fastän han erkände att templet var en sann vägvisare till Guds vilja såg han att det var rätt att förstöras eftersom hans sätt att göra saker var nya och annorlunda och mer i trohet mot Helige Ande.

Han ersatte den traditionella vägen för bot och bättring som en symbolisk protest som allvarligt utmanade tidens normer och gjorde det klart för myndigheterna att de stod under dom.

Jesus följde inte någon trend under hela sin tid och spred sitt budskap och gick emot samhällets korn. När han kom fram till templet, instämde han med vem som representerade Guds kommande rike. Hans demontering av templet var en kritik av de högre myndigheterna och den undertryckande strukturen under vilken byggnaden drevs, där högprästerna levde till skada för de fattigare gudstjänarna, som lämnades till att utnyttjas av affärsmän.

Händelsen var en vändpunkt i hans berättelse.

Det är troligt att Jesus upproriska handlingar den dagen förseglade hans öde på korset. ”Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.” (Mark 11:18).

102 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 102

27.09.2018 12:30

Templet i Jerusalem var en serie utsmyckade strukturer som byggdes på tempelberget i Gamla stan i Jerusalem. Idag finns Klippmoskén och Al-Asqsamoskén på platsen. Enligt Gamla testamentet byggdes det första templet långt före Jesus tid, 957 f.Kr. Det byggdes av kung Salomo, men förstördes flera år senare av Shoshenq I, Egyptens farao. Den byggnad som Jesus rensade hade byggts 538 f.Kr. på uppdrag av Kyrus den store efter det babylonska rikets fall. Det blev senare renoverat av Herodes den store 20 f.Kr., och förstördes år 70 under romarnas belägring av Jerusalem. Efter den muslimska erövringen av Jerusalem under det sjunde århundradet byggdes en islamisk helgedom och en moské på platsen. I senare historia togs tempelberget av Israel från Jordanien 1967 och judar kunde återvända för att be på den heliga platsen.

Platsen som den ser ut idag efter en historia av erövringar och ombyggnad.

© Getty

Templet i Jerusalem

103 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 103

27.09.2018 12:30

Jesus helgar det heliga brödet i Juan de Juanes ’La Sagrada Cena.

104 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 104

27.09.2018 12:30

Den slutliga uppgörelsen Jesus förbereder sina anhängare för sin arrestering och för livet efteråt ...

E

AV DEREK WILSON

n term som ofta används av teologer i förhållande till den bibliska berättelsen är ”Sitz im Leben”, ett tyskt uttryck som bokstavligen översätts till ”läge i livet” eller ”historiskt sammanhang”. Om vi ska få ut det mesta av en text behöver vi inte bara veta vad den säger utan vem den säger det till och i vilket sammanhang den var skriven. För vem var det ursprungligen skrivet och vad var deras omständigheter?

Detta är särskilt viktigt när vi läser om den sista måltiden som Jesus delade med sina närmaste anhängare inför sin rättegång och avrättning.

Den känslomässigt laddade berättelsen är av enorm betydelse som en slags andlig ”bro” mellan Jesus jordiska tjänst och den tidiga kyrkans liv.

Samtidigt kopplar den ihop den framväxande kristna kyrkans liv med folkets liv i Gamla testamentet. Varje del av berättelsen måste därför förstås vad gäller dess plats i historien.

Den första referensen att notera är att måltiden ägde rum vid påsk. Påsk var den viktigaste rituella händelsen under det judiska året och var avsedd som en evig påminnelse om israeliternas befrielse från slaveri i Egypten. På natten före deras massavgång under Mose ledning skulle varje hushåll döda ett får och äta den. Djurets blod skulle smetas ut på dörrpostarna på varje hus för att identifiera de som var Guds folk (2 Mosebok 12).

Judiska familjer återupptog årligen påskens måltid och förklarade därmed sin religiösa identitet.

Påskfesten varade i en vecka och det finns viss oenighet bland forskare om exakt när den sista måltiden inträffade. Några tyder på att den sista måltiden var en måltid som ägde rum i gemenskap under festivalen. De flesta är emellertid överens om att det var en måltid där offerlammet ätits.

Det som inte bestrids är att Jesus medvetet gav en ny mening till idén om Guds frälsning av hans utvalda människor. I Nya testamentet finns det fem beskrivningar av sista måltiden. Den första skrevs av St Paulus i 1 Korintierbrevet i mitten av

50-talet, då kristendomen hade spridit sig med anmärkningsvärd snabbhet i hela medelhavsvärlden. I den kosmopolitiska grekiska hamnen i Korinth var de flesta kristna hedningar och den väsentliga ”judenheten” av det som hade kommit att kallas ”Nattvarden” hade något bleknat.

Det verkar ha blivit en festmåltid, där några deltagare frossade eller blev fulla. Paulus påminde dem om betydelsen av måltidens centrala funktion: ”På natten då han blev förrådd, tog Herren Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: ’Det här är min kropp som är utgiven för dig. Gör detta till minne av mig.’ På samma sätt, efter kvällsmaten tog han kalken och sa: ’Den här kalken är Guds nya förbund, förseglad med mitt blod. När du dricker av det, gör det till minne av mig’.” (1 Kor 11: 23–25).

Inte långt efter detta (55–75 år) cirkulerades evangelierna Matteus, Markus och Lukas i kyrkorna. De skrevs för att ge de troende en mer fullständig redogörelse för Jesus liv och tjänst. När det gällde sista nattvarden lyfte alla författare, som Paulus, upp förbundet. Detta var ett grundläggande, exklusivt avtal mellan Gud och hans utvalda människor, ett avtal baserat på ömsesidiga förpliktelser.

Under åren efter flykten från Egypten, när israeliterna levde som nomader på Sinaihalvön, lovade Gud, genom Moses, sitt skydd och stöd i gengäld mot folkets lojalitet, vilket innebar att de upprätthöll moraliska lagar och ritualer baserat på de tio budorden. Liksom vid påsken uppstod djuroffret och blodsprutningen av blod i ceremonin som förseglade förbundet.

Sedan, ungefär 650 år senare, meddelade profeten Jeremias Guds avsikt att förhandla om ett nytt förbund. Till skillnad från den utarbetade skriftliga lagkoden Moses gav åt folket skulle villkoren i detta avtal vara ”skrivna i deras hjärtan”.

Guds utvalda skulle instinktivt skilja rätt från fel. Även om de misslyckades, försäkrade Gud dem om hans ”förlåtelse” (Jeremia 31: 31–34).

Vid den sista nattvarden berättade Jesus för

105 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 105

27.09.2018 12:30

sina lärjungar att han invigde detta nya förbund.

Liksom det gamla, skulle det förseglas med ett offer – hans eget. Hans blod skulle utgjutas. Och hans folk skulle dricka det, men inte på riktigt utan symboliskt genom att dela kalken med vin. ”Drick av det, alla”, instruerade han. ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matteus 26:27–8).

De utvalda

I Johannes evangelium, det sista som skrevs (cirka 90–100 e.Kr.), är fem hela kapitel ägnade åt sista nattvarden. Det innehöll inga referenser till delningen av bröd och vin, som nu firades i alla kristna kyrkor.

Författaren såg ingen anledning att berätta för sina medtroende vad de redan visste. Men det var mycket han hade att säga som många av dem inte visste.

Det fjärde evangeliet handlade om kyrkan, de troendes gemenskap, dess grundfäder, deras svaghet och omvandlingen som kom över dem vid den första påsken. De var det nya ”utvalda folket” och författaren gjorde genast klart: ”Jesus visste

att timmen hade kommit för att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade alltid älskat de i världen som var hans egna, och han älskade dem i slutet” (Joh 13:1).

Påskmåltiden följde antagligen sitt traditionella mönster tills Jesus gjorde någonting ganska oväntat. Han lindade en handduk, tog en skål med vatten och tvagade lärjungarnas fötter. Jesus handling (vanligtvis en tjänares) störde de 12

ordern. Jesus vision om sitt framtida ”rike” var en av vars medborgare skulle vara utmärkta genom ömsesidig kärlek och service.

Det som kom sedan var ännu mer störande. ”En av er,” sa Jesus, ”kommer att förråda mig.” Det var inte bara ensamheten och harmonin hos den lilla gruppen som ifrågasattes; en av dem var faktiskt en förrädare. Vi kan föreställa oss de frågor, misstankar och anklagelser som rusade runt bordet.

Renässanskonstnären Leonardo da Vinci med sin berömda målning av den sista nattvarden fångade just denna stund. Han visade de chockade ansikten och gesterna hos de 12 männen när de reagerade på den här hemska anklagelsen. De pressade Jesus för att få reda på vem förrädaren var.

Jesus gav ett tecken för att indikera Judas Iskariot och sa till honom att ”vara snabb”. På något sätt misslyckades de andra med att förstå betydelsen av detta. Judas motivation har sedan diskuterats i århundraden. Var det girighet som drev honom?

Han var gruppens pengaman och höll efter den gemensamma plånboken. Det verkar som om han inte alltid var överens med Jesus om hur resurserna

”Lärjungarna tänkte fortfarande på en jordisk kung som skulle ge ut maktpositioner.” mottagarna. Petrus uttryckte sin protest. Som en förklaring sade Jesus: ”Jag har visat dig ett exempel; det här är den typ av ödmjuk tjänst som ni borde utföra för varandra.”

Judarna väntade sig att Messias var en politisk person och lärjungarna tänkte fortfarande på Messias som en jordisk kung som skulle ge ut maktpositioner till sina löjtnanter. Först nyligen hade de diskuterat sina olika positioner i den nya

106 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 106

27.09.2018 12:31

Den slutliga uppgörelsen

Thomas sitter till Kristi vänster i Da Vincis sista nattvarden.

skulle spenderas. Vissa forskare föreslår att desillusionen gick mycket längre och att Judas var en rasande nationalist som hade förstått att Jesus inte skulle bli den politiska frälsaren som skulle rädda judarna från romerskt förtryck. Om någon var en förrädare, kan han ha argumenterat, var det Jesus. Han hade lurat sina anhängare att tro att de var en del av ett uppror som han inte hade för avsikt att dra igång. Så bestämde sig Judas att byta sida och fick en snygg summa i gengäld.

Sedan har det funnits några tänkare som har vridit detta resonemang hela vägen. Deras tolkning är ungefär som följer. På kvällen klargjorde Jesus att han visste vad Judas tänkte på och han sa faktiskt att han skulle fortsätta att göra det.

Kanske tyckte Judas att arrestering var en del av planen. Det skulle vara signalen för uppror.

Stämningen i staden var spänd. Dagen innan hade Jesus välkomnats av en jublande folkmassa. Om folkets hjälte arresterades skulle det sätta igång en explosion. Det hela var del i Jesus plan.

Den versionen kan vara för subtil, men det ligger i vissa avseenden närmast det som de flesta kristna tror på om Jesus förräderi. Messias visste att han skulle dödas. Det var något som förutspåddes av profeterna. Evangelierna (Matteus, Markus och Lukas) innehåller Jesus ord som bekräftar

förräderiets ofrånkomlighet: ”Människosonen måste förrådas, men hur hemskt det kommer att vara för den som förråder honom” (Matteus 26:24).

Efter Judas uppbrott försökte Jesus förbereda de återstående elva för deras kommande prövningar.

Det som följde i den sista måltiden i berättelsen var budskap om både utmaning och försäkran. Jesus talade om att ”komma och gå”. Han kommer att gå iväg – till döden – men han kommer att återvända från döden. Detta skulle göra det möjligt för hans anhängare att göra samma resa och lura ”döden” av sin förfäran för att Jesus skulle ge ”hemvister” eller ”viloplatser” för troende (Joh 14:1–4).

Men Jesus talade här för första gången om en annan slags ”gå” och ”komma”. Så småningom skulle hans fysiska närvaro i denna värld upphöra, men han skulle återvända till sina anhängare och vara med dem genom sin ande. Denna revolutionära nya undervisning (Johannes 14:15–25; 16:4–15) är grundläggande för att förstå hur den tidiga kristna kyrkan överlevde. Vid den sista nattvarden sparade Jesus inga slag: ”Om du tillhörde världen, skulle världen älska dig som sin egen. Men jag valde dig från den här världen ... det är därför som världen hatar dig” (Joh 15:19).

Dessa ord skulle säkert ha slagit an en sträng hos de första läsarna, som i ljuset av bitter erfarenhet

”Han hade lurat sina anhängare att tro att de var en del av ett uppror som han inte hade för avsikt att dra igång.”

Bryta bröd blir ett stort drama

Lukas evangelium (24:28–32) innehåller ett extraordinärt brev till den sista måltiden och det kittlade fantasin hos renässanskonstnären Michelangelo Merisi da Caravaggio (1571–1610). Tre dagar efter korsfästelsen gick två lärjungar elva kilometer från Jerusalem till byn Emmaus när det anslöt en medresenär som de inte kände igen. De var förmodligen medlemmar i den större gruppen med Jesus anhängare som inte kände honom så bra som de tolv. ”Främlingen” var också den sista personen som någon förväntade sig att se. När de gick, förklarade han Gamla testamentets hänvisningar till den lidande Messias. På Emmaus satt de tre för att äta en måltid. Jesus välsignade brödet och bröt det så att ”myntet föll ner”. Var det något distinkt om hur han utförde dessa enkla handlingar? Oavsett orsaken var ögonblicket mycket dramatiskt och Caravaggio fångade stämningen av ögonblicket i hans berömda målning. En lärjunge slår ut armarna i förvåning.

Den andra håller på att hoppa från sin stol. Även fruktskålen verkar falla av bordet.

107 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 107

27.09.2018 12:31

erkände uppfyllda profetior i dem. Men med Jessu varning kom det också tillfredsställelse: han skulle skicka en ”hjälpare” (Joh 16:7–15) till dem. Ordet som används i det ursprungliga grekiska var paraclete, vilket översatts till ”hjälpare”, ”rådgivare” eller ”förespråkare”. Konnotationen är juridisk, vilket indikerar ett stöd som ger råd till svaranden i domstol. Detta bundet in med Jeremias profetia.

In i natten

Krisen var nu tydlig. Jesu sista handling vid måltiden var att be för sina anhängare. Återigen påminner vi oss om Sitz im Leben, för att han, efter att ha välsignat de 11 lojala lärjungarna, tillade Jesus: ”Jag ber inte bara för dem, utan också för dem som tror på mig på grund av deras budskap.

Jag ber att de alla kan vara en” (Joh 17: 20–21).

Författaren skickade vidare Jesus budskap om att enighet var avgörande. Nu hade natten fallit och Jesus ledde sina anhängare till en av deras favoritbackar. De gick över Kidron-dalen, öster om tempelberget och korsade mot en lund som kallades Olivberget. Där lämnade Jesus sina följeslagare och tog bara Petrus, Jakob och Johannes med sig för att hålla koll medan han bad att förbereda sig för de kommande prövningarna.

De tre hörde honom skrika ut att bördan skulle lyftas, men att de skulle följa Guds vilja. Enligt Lukas evangelium såg de att svetten droppade från hans panna som bloddroppar. Överväldigade, föll de i en utmattad sömn. För sent såg de att Judas anlände ledande en fackelupplyst väpnad grupp med judiska tempelvakter och romerska soldater för att arrestera Jesus. Förrädaren identifierade Jesus för soldaterna med en ”Judaskyss”. Det fanns ett slag där lärjungarna gjorde ett meningslöst försök att rädda sin ledare innan de gick ut i natten.

Jesus togs rakt in till Annas hus, ledare för den högprästliga familjen och den ledande politiska personen i Jerusalem. Den verkliga översteprästen det året var hans svärson, Kajafas, men det var Annas som drog strängarna och det judiska rådet, Sanhedrin, skulle troligen följa hans ledning.

Annas hade många politiska faktorer att väga upp.

Stämningen av Jerusalems befolkning, Jesus styrka följer, den romerska guvernörens inställning.

Han skulle vilja vara säker på sin mark innan

Annas konfronterar Jesus, men vem är det som har kontrollen?

Gerrit van Honthorsts målning av Kristus inför högprästen, höger, (cirka 1617) kan nästan få titeln ”En studie i tystnad”. Konstnären fångar den nattliga scenen av Jesus förhör av Annas. Den religiösa politikern kastade ur sig frågor i hopp om att skrämma sin fånge men, så vitt vi vet, var Jesus enda svar: ”Min tjänst har varit allmän, du kunde ha utmanat mig när som helst.”

Intrycket Honthorst förmedlar är att det inte är Annas som är befälhavare över situationen. Jesus är vid denna tid ganska redo för att prövningen ska komma. Han omfamnar den. Annas laddade frågor kan bara studsa tillbaka mot en mur av tyst lugn.

108 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 108

27.09.2018 12:31

Den slutliga uppgörelsen

” A nklagarna gick långt för att finna vittnen beredda att ge falskt vittnesbörd.” han fortsatte vidare. Hans oro var rent politisk.

Den gamla mannen frågade vem Jesus följare var och vad han lärde dem. Jesus svarade att det inte fanns något hemligt med hans handlingar och att myndigheterna kunde ha utmanat honom öppet när som helst (i själva verket hade de ofta gjort det). Annas avslutade efter en kort undersökning att det inte fanns något band av väpnade män som väntade i kullarna för att komma till deras ledares räddning och att fången säkert kunde skickas för ett förhör av hela Sanhedrin.

Beskrivningen av denna utfrågning varierar något i evangeliets berättelser, men det är klart att rådets syfte var att finna en ursäkt för att få Jesus att fördöma och levereras till den sekulära makten (den romerska guvernören) så fort som möjligt för att undvika något bakslag. Anklagarna gick långt för att finna vittnen beredda att skada sig genom att ge falskt vittnesbörd. De hittade två vittnen som hävdade att Jesus hade kastat ut en utmaning: ”Riv ned templet och jag kommer mirakulöst att bygga det på tre dagar.” Det var en snedvridning av ett uttalande som Jesus faktiskt hade gjort om ett annat slags ”tempel”, sin egen kropp. Han vägrade svara på påståendet.

Till sist utmanade Kajafas honom direkt med den stora frågan: ”Är du Messias, den välsignade gudens son?” Jesus hade inte öppet tagit den här titeln, men det var vad andra sade om honom, bland annat många som hade välkomnat honom jublande in i staden några dagar innan, men han skulle inte undvika den direkta frågan. Han sade: ”Jag är, och du kommer att se Människosonen som sitter till höger om den Allsmäktige och kommer med himlens moln.” ”Blasfemi!” ropade rådsherrarna. ”Han förtjänar dödsstraffet!” (Mark 15:61–2). Den politisk-religiösa bakgrunden till Jesus fördömelse kan behöva vissa klargöranden. Judarna väntade Messias, en kung som skulle befria dem från utländskt förtryck. Flera sådana personer hade uppstått från tid till annan och gjorde falska påståenden. De judiska ledarna gick på äggskal – men ville inte överge hoppet om en gudomlig befriare, de var rädda för att uppröra romarna och för att göra den politiska situationen värre.

Jesu erkännande av att han var Messias var inte ett krav på världslig makt. Det nya förbundet som han proklamerat var att etablera Guds rike i människors hjärtan. Politikerna kommer aldrig att förstå nyanserna i detta. Därför kunde det bara upprättas genom hans död.

109 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 109

27.09.2018 12:31

110 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 110

27.09.2018 12:31

Den sista nattvarden Konstnär: Leonardo da Vinci År: 1495–98

© Wiki

Enligt Johannes evangelium är Jesus målad med sina lärjungar för deras sista måltid. Här visar da Vinci ögonblicket när Jesus avslöjar att en av dem kommer att förråda honom. Hans lärjungar blir chockade och uppvisar en rad reaktioner, från ilska, överraskning, misstro och trygghetssökande. Judas, fjärde från vänster med sin armbåge på bordet, lutar sig tillbaka och stirrar på Jesus, kanske förskräckt vid planens uppenbarelse. Under århundraden hade sista måltiden varit en populär religiös scen inom konsten, men da Vinci-scenen var en innovativ historia.

Konstnären fokuserar på de råa känslor som utspelas under ett sådant stämningsfullt uttalande.

111 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 111

27.09.2018 12:31

Pontius Pilatus Romerska guvernörer blir vanligtvis inte ihågkomna genom historien, men den här kommer ingen glömma.

AV EDOARDO ALBERT

H

erodes den store styrde Judéen effektivt åt sina romerska övervakare i omkring 35 år.

Detta var den föredragna romerska metoden för att styra svåra delar av deras imperium.

De hittade en lokal företrädare som kunde knytas till dem, som kunde stödjas så länge han höll allt lugnt och togs bort om saker gick fel.

Från romersk synvinkel gick allt väl under Herodes. Han handlade med sitt folk på deras språk och i enlighet med deras kultur, samtidigt som skatterna flöt kontinuerligt till Rom. De var så nöjda med arrangemanget att efter Herodes död tillät Augustus reglerna i Herodes testamente att fortsätta. Riket delades därför bland tre av hans fyra efterlevande söner. Att vara barn till Herodes var riskabelt, han hade avrättat sina tre äldsta söner.

Men Augustus skulle komma att ångra sig ganska snart. En son, Herodes Archelaus, som hade fått en del av riket, bland annat Jerusalem, visade sig vara en inkompetent och våldsam regent.

Augustus var tvungen att avlägsna honom och lägga den delen under direkt romerskt styre.

Vad gjorde romarna någonsin för oss?

Under Augustus styrdes Judéen av guvernörer, som kallades prefekter. De flyttades till en ny tjänst efter tre år för att försöka hålla korruptionen på låg nivå och för att förhindra att prefekterna byggde upp lokala maktbaser.

Men Augustus efterträdare, kejsare Tiberius, ändrade politiken och tillät prefekterna att stanna längre på sina poster. Orsaken var, som han påpekade, att när en fluga hade sugit varet från ett sår, var det bättre att låta den stanna kvar och hålla andra flugor borta.

För patriciska romare sågs en tid på en prefektur ofta som ett enkelt sätt att samla ihop rikedomar.

Men prefekten Pilatus lärde sig snabbt att så var det inte med den oroliga provinsen Judéen. Pilatus blev den femte romerska prefekten. Han avsattes som guvernör i Judéen 36–37 e.Kr., men det råder vissa tvivel kring när han blev prefekt i första hand.

När man utgår från Josefus, den judiska historikerns, arbete daterar de flesta forskare början av hans styre från 26 Viktiga e.Kr., men det har nyligen reviderats händelser av några historiker – Pilates Prövning av judisk profet regerande kan ha påbörjats redan Tanhedrin hade inte befogenhet att döma en 18–19 e.Kr. man till döden. Så Jesus blev förd till Pilatus, Detta skulle också passa men enligt evangelierna kunde han inte finna någon skuld. Pilatus bestämde sig för att det tids­mässigt med templets var bättre att en oskyldig man dör än att hans överstepräst, Kajafas, som styre hotades. Efter att ha pryglat Jesus avlägsnades från sin roll samtidigt överlämnade han honom till korsfästelse: straffet som romarna hade som Pilatus. Tidigare hade på slavar och rebeller. översteprästerna tjänstgjort lika kort 30–33 e.Kr. tid som regerande prefekt. Läser vi mellan raderna i källorna kan vi förmoda att Pilatus underlättade Kajafas väg till det högt uppsatta jobbet för att Kajafas skulle

112 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 112

27.09.2018 12:31

Pontius Pilatusß

© Getty Images

Ecce Homo av Antonio Ciseri avbildar Pilatus som adresserar publiken innan korsfästelsen beordras

113 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 113

27.09.2018 12:31

Pontius Pilatus samarbeta med honom. När Pilatus föll, försvann därmed även Kajafas från sin position.

Våra källor – historikern Josefus och filosofen Filon – målar en konsekvent bild av Pilatus som guvernör över Judéen som en autokratisk härskare som utsattes för plötsliga förändringar i sinnet när han insåg att han hade övergått själv. Detta illustreras bäst i Pilatus försök att införa romersk praxis bland judarna. De tidigare prefekterna hade varit noggranna med att undvika att förolämpa judiska grupper. I synnerhet beordrade de sina soldater att täcka över legionstandaren när de kom in i Jerusalem. Statyer av örnar eller byster

Denna romerska byst sägs skildra Josefus, den judiska historiker som berättar om Pilatus politiska karriär som prefekt i Judéen.

av kejsaren bröt det judiska signal och hans soldater omringade förbudet mot bilder. Men judarna. Pilatus sade att de skulle Pilatus hade sina trupper dödas om de inte släppte sina Viktiga i Jerusalem med sina klagomål och accepterade ögonblick standarer uppenbarade. de kejserliga standarerna.

I ett förebyggande drag Därefter blottade den Sankt Pilatus fick han dem att göra judiska delegationen sina Dokument om Pilates liv talar om hans omvandling till kristendomen. Några kristna det på natten, så att halsar mot soldaternas kyrkor försökte ursäkta Pilatus från skulden folket inte skulle se svärd och sa att de hellre till Kristi död. I Matteus evangelium står det dem marschera in skulle dö än att acceptera att Pilates hustru varnar honom för att inte fördöma Jesus. Hon är ärad bland ortodoxa med sina standarer att Pilatus upphävde deras kristna för detta. Den koptiska kyrkan och högt hållna. gamla lagar. den etiopiska ortodoxa kyrkan har När Jerusalems folk När Pilatus såg detta och gått ännu längre och betraktar Pilatus som ett helgon. insåg vad som hände var insåg det kaos som skulle soldaterna trygga i Antonia uppstå om han avrättade fästning, varifrån de hade så många ur det högre judiska sina standarer vajande. Även om samhället, backade han tillbaka och Pilatus hade beordrat det säkrade han förde de kejserliga standarerna tillbaka till att han var personligen utom fara och var bosatt i Caesarea. Så såg det ofta ut när Pilatus regerade, Caesarea när hans män gick in i Jerusalem. han förolämpade ofta judiska känslor – oavsett om Men när judarna såg de romerska trupperna det var okunnighet eller i ett försök att fastställa sin som trotsade deras religiösa förbud gick många auktoritet är oklart – och då judarna tryckte tillbaka, till Pilatus i Caesarea för att begära att han skulle backade han alltid. Det här är kännetecken hos en avlägsna de kränkande kejserliga standarerna. I man som är osäker på sin makt och hans ställning fem dagar mötte delegationerna Pilatus och i fem – och sig själv. dagar vägrade han och hävdade att det skulle vara Men vid ett senare tillfälle, när Pilatus en skandal för kejsaren att ta bort standarerna när förolämpade judiska religiösa känslor gjorde han de hade kommit på plats. På sjätte dagen hade han det med ett mordiskt våldsamt svar redan planerat. börjat tröttna på deras ödmjuka böner och Pilatus Pilates ville använda en judisk religiös skatt för gömde sina trupper runt arenan där han mötte sin att finansiera byggandet av en akvedukt. Han publik. förväntade sig ett svar från judiska ledare och När de judiska ledarna återigen presenterade ordnade med civilklädda soldater som blandade sig för att argumentera för sin sak gav Pilatus en sig med folkmassan, beväpnade med klubbor

Några av Pilatus tidigaste skildringar finns i mosaik.

Dessa är från 400- eller 500-talet och ligger i Sant’Apollinare Nuovo i Ravenna.

114 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 114

27.09.2018 12:31

According to Matthew’s Gospel, Pilate washed his hands in an attempt to excuse himself from the guilt of condemning an innocent man to death.

Pontius Pilatus

Enligt Matteus evangelium tvättade Pilatus sina händer i ett försök att ursäkta sig från skulden för att ha skickat en oskyldig man till döden.

överordnade, Syriens romerska legat, som tog bort Pilatus från sin position och beordrade att han skulle stå anklagad framför kejsaren Tiberius. Men som tur var för Pilatus dog Tiberius medan han var på väg till Rom. Efter att ha avlägsnat Pilatus gick den syriska Den stora alliansen legaten, Vitellius, till Jerusalem och avlägsnade Ingen av våra källor tyder på att templets Kajafas. Att det gick så kort tid mellan de två myndigheter hade några svårigheter med uppsägningarna föreslår starkt att det fanns en Pilates anslag av tempelskatten för att betala informell allians mellan de två männen, en som för akvedukten. Sadduceeprästerna såg faktiskt Vitellius bestämde sig för att avsluta. halvsikelskatten som en fariséisk uppfinning.

När det gäller Pontius Pilatus slutgiltiga öde Här ser vi ytterligare bevis för att Pilatus och är inte mycket känt. Många år senare föreslog Kajafas hade gemensamma intressen. Det som olika kristna traditioner att han begick självmord. hände efter Pilatus plötsliga fall bekräftar detta Vissa tror att han beordrades göra det av Caligula ytterligare. Sporadiska utbrott av våldsamheter eller att han dog genom självmord medan han hade karakteriserat Pilates prefektur och det var var i exil, men alla dessa teorier uppkom långt ytterligare ett annat som medförde hans efter tiden för Pilatus död. Teorierna borttagande. kom antagligen från kristna Den här gången var det som engagerat sig i polemik samaritanerna (nu kända för med hedniska filosofer att ha varit frispråkiga, men och behövde få till en Viktiga ursprungligen israeliter lämpligt grym död för händelser som hade förbundit gudadödaren.

Vatten, vatten sig med icke-judar Ingen nutida eller Arkeologer tror att de har hittat en viktig och hade bosatt sig nära samtidskälla akvedukt. Pilatus avkrävde templet skatter i den norra delen av säger någonting mer för en gren av akveduktsystemet som gav vatten till Jerusalem. Akvedukten går från kungariket) som led om prefektens öde, Arrubfjädern söder om Betlehem och matar av Pilates våldsamma som trots att han var Salomons pooler. Akvedukten går nästan överreaktion. Då han övertygad om oskulden 4 mil och tar många slingringar så att det inte kräver tunnlar, broar eller rör. misstänkte ett uppror för mannen som förts Första skickade Pilatus sina fram inför honom, århundradet trupper till berget Gerizim, bestämde sig för att sätta som samaritanerna trodde egennytta före rättvisa och Gud hade skickat för hans få honom avrättad. Det var tillbedjan snarare än till templet i sannolikt många andra sådana Jerusalem. Han avrättade de samaritanska prefekter under imperiet, men Pontius ledarna medan de vanliga samaritanerna Pilatus, i och med detta beslut, är den enda som behandlades med brutalitet. man minns genom århundraden. Bilden av Pilatus Samaritanerna som överlevde klagade för Pilatus som härstammar från sekulära källor knyter noga

Pilatus sten

Förutom dokumentära källor finns det arkeologiska bevis för Pilatus liv i den ungefär kvadratiska formen av ett kalkstenblock, utgrävt år 1961 från den herodiska teatern i antikens Caesarea. Blocken hade varit en del av en trappa, men när de vände den hittade arkeologerna en inskription på den där det stod (gissade bokstäver i parentes): [Dis Augusti]s Tiberiéum [—Po]ntius Pilatus [ praef]ectus Iuda[ea]e [fecit, d]é[dicavit] Detta kan översättas till: ”[Po] ntius Pilate, [prefekt] av Jud[e]en, [byggde och d]e[dikerade] Tiberieum till [gudomlige august]us.” Tiberieum, förmodligen uppfört till ära av kejsaren Tiberius, hade rivits och stenen återanvändes fyra århundraden senare. Förutom att bekräfta Pilatus existens som guvernör har Pilatesstenen också korrigerat våra dokumentära källor. Den romerska historikern Tacitus, aktiv cirka år 116, sade: ”Christus, från vilken namnet hade sitt ursprung, led extrem bestraffning under Tiberius regering i händerna på en av våra prokuratorer Pontius Pilatus.” Efter Tacitus antog senare författare att Pilatus var prokurator i Judéen, men i början av första århundradet hade prokuratorer ekonomiskt ansvar medan prefekter var militära guvernörer. Därför vet vi nu att Pilatus var prefekt i Judéen, inte dess prokurator.

och knölpåkar. Från sitt ställe på tribunalen gav Pilatus signalen och soldaterna började gå på dem med sina klubbor. Enligt Josefus dog många judar antingen från att bli slagna eller i panik när de rusade för att komma undan.

Pilatusstenen mäter 80x70 cm och den finns på Israelmuseet i Jerusalem.

an till hur han skildras i evangelierna: En man som vaklade när han mötte bestämd opposition och en regent mer än beredd att överkompensera för sina brister genom att använda extremt våld för att möta sina ändamål. Pilatus hade ingen hänsyn till känslorna eller livet hos de människor som han styrde över. Som prefekt i Judeen var han fast besluten att upprätthålla romerskt styre och var helt beredd att offra den oskyldige för att göra det. Det var emellertid denna kombination av hänsynslöshet och brist på kontroll som så småningom medförde hans fall, när Pilatus agerade mordiskt på grundval av falska rykten om ett samaritanskt uppror.

Det var en av Jesus många prestationer som gjorde att han lyckades förena så många människor och grupper som vanligtvis hatade varandra. Även om Pilatus och Saduceernas prästadöme var allierade, blev de avskydde av fariséerna och herodierna. Men de gick alla tillsammans för att befria sig från den här besvärliga profeten som hotade att störa deras planer.

115 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 115

27.09.2018 12:31

Herodes Antipas

Herodes den stores son klamrade sig fast vid makten med lika mycket tålamod som sin far, men skulle ha blivit bortglömd om det inte var för ett oväntat möte med en fördömd man.

AV ROBIN GRIFFITH-JONES

J

udarna var en paradox för de romerska myndigheterna. De var envist monoteistiska i en värld där gudar multiplicerades snabbare än X-et i romerska siffror. De var de mest tålmodiga av alla undersåtar och de mest betrodda medborgarna.

Imperiets judar var uppdelade i två ganska tydliga grupper. Den första var judarna i diasporan, som bodde utanför Palestina. De var rika, kosmo­ politiska, litterära och intresserade av filosofi, framför allt dialogen med hellenistiska tanken.

Sedan fanns det judar i Palestina. Dessa betraktades av myndigheterna som diskriminerade och farliga, ett styvhalsat och förhärdat folk som kunde ta våldsam anstöt vid en eller annan oväntad förolämpning av en av deras otaliga lagar.

Ett tecken på hur högt ansedda de diasporiska judarna ansågs vara av de romerska myndigheterna var det faktum att judar beviljades dispens från den statligt sanktionerade, faktiskt den statskrävda, tillbedjan av kejsaren. Istället för att offra till kejsaren fick judarna offra för honom och hans välbefinnande. Inga andra personer beviljades en sådan eftergift.

För att föra samman denna utspridda judiska grupp rekryterade romarna en person på insidan.

I Herodes den store fann de den perfekta representanten. Herodes tog Judéens tron 43 f.Kr. och romarna erkände honom som kung fyra år senare. De som stod närmast honom såg honom som ett monster, men han var generös mot sitt folk – både de i Judéen och i diasporan.

I Jerusalem byggde han templet, vilket drog

turister från hela riket, medan han i över hela imperiet personligen stödde judiska samhällscentra och synagogor. Faktum är att hans styre var så framgångsrikt att Augustus samtyckte till uppdelningen av hans rike mellan hans tre efterlevande söner: Herodes Archelaus, Herodes Philip och Herodes Antipas. Archelaus fick Judéen, men var en så katastrofal förvaltare av Jerusalem och dess inland att romarna avsatte honom och införde direkt styre genom prefekter, varav den femte var Pilatus.

Herodes Antipas, Herodes den stores yngste son, visade sig vara en långt slugare hanterare än hans äldre bror och var kvar som härskare i Galiléen och Perea i över 40 år. Han grundade staden Tiberias vid Galiléens hav som huvudstad. Arkeologiska utgrävningar kring hans rike indikerar att han var lyhörd för sitt folks religiösa känslor. Det finns inte några bevis för att romerska tempel, hippodrom eller gymnasium Viktiga byggdes i hans rike under hans händelser regering, trots att detta förändrades Prinsarnas död dramatiskt efter den judiska Cirka 7 f.Kr. ställde Herodes sina två söner, revolten från 66 till 70 e.Kr. och Alexander och Aristobulus, inför rätta för förstörelsen av templet. förräderi i en domstol bestående av hans egna soldater. Domstolen kom till det beslut som Förutom berättelserna i Bibeln Herodes önskade och Herodes avrättade sina finns bevis för Herodes Antipas två söner. Tre år senare blev Herodes äldsta i den stora judiska historikern son från hans första fru Antipater också avrättad för förräderi. Vägen var nu Josefus texter. Arkeologer har öppen för Herodes Antipas, son även hittat fem myntserier utgivna till Herodes tredje fru, att bli i hans namn, som bär legenden ”Om härskare.

Herodes Tetrarken” på grekiska. Med tanke på det bibliska förbudet mot bilder

116 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 116

27.09.2018 12:31

Herodes Antipas

Viktiga händelser Romersk barndom

© Getty

Herodes Antipas tillbringade det mesta av sin barndom i Rom. Det var en vanlig romersk sed att bjuda lydkungarnas barn till Rom så att de skulle kunna njuta av en god utbildning och få kontakt med samhällets övre nivå. Det var dessutom bra att påminna kungarna om att om de misslyckades med att tjäna Rom på rätt sätt skulle det få dödliga följder för deras arvingar.

117 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 117

27.09.2018 12:31

Döda havets fort

Fästningen i Machaerus, där Herodes Antipas fängslade Johannes Döparen, byggdes på en kulle på den östra stranden av Döda havet av den andra hasmoneiska kungen Alexander Jannaeus, cirka 90 f.Kr. Den byggdes sedan om av den inbitne byggherren Herodes den store, 30 f.Kr. Med sitt goda läge och det naturliga försvaret av omgivande raviner utgjorde fästningen både ett utmärkt fäste mot angrepp från öst och en viktig kommunikationsnod om det skulle komma en attack, eftersom signaler från Machaerus var lätt synliga för de andra fästningarna på västra sidan av Judéen. Arkeologer har upptäckt en typiskt lyxig herodisk fästning, med mosaik och snidade kalkstensdekorationer. Fästningen hade bastioner på tre sidor med väggar som var tio meter höga, en cistern nedsänkt 17 meter i berget för att lagra vatten, ett romerskt bad och ett triclinium, där gästerna skulle ha legat på kuddar för formella middagar. Den mest slående funktionen är en öppning omgiven av en pelargången, där kolonnerna markerade fint. Det var här, med sina gäster slappande vid kvällsbrisen, som Herodes Antipas tittade på sin styvdotters dans. Det verkar som om vinden inte kunde svalka honom nog.

Platsen för palatset på klippan fort Machaerus, med Döda havet i bakgrunden.

Al Pacino gör rollen som Herodes Antipas i en version av Oscar Wildes pjäs Salome.

visar myntserien utfärdad av Herodes Antipas inte hans eget porträtt utan snarare ett blommotiv.

Han är också omtalad i en marknadsvikt utgrävd från Tiberias, som står på grekiska: ”I Herodes Tetrarkens 34:e år, under tjänsteperioden som marknadsövervakare av Gaius Julius ...”

Sammanfattningsvis bevisar dessa definitivt Herodes Antipas och hans regeringstid.

därför ha blivit hörsammad av en härskare som inte gillade de som uppviglade hans oroliga undersåtar. Hans romerska övervakare förväntade sig att Herodes skulle hålla folket dämpade.

Men Antipas verkar ha sett på Johannes med både fascination och rädsla. Han fängslade honom i sin fästning vid Machaerus. Han var dock fortfarande osäker på vad han skulle göra Johannes.

Fästningen är för närvarande under Problem med profeter utgrävning och arkeologer har För mer detaljer om Herodes upptäckt den plats där Herodes Antipas liv måste vi titta på Antipas satt när Salome evangeliets berättelser. I dansade för honom. I Viktiga dessa figurerar han som centrum av en formell händelser en politisk aktör, en pelargång runt en Svärfadern manipulativ intrigmakare gårdsplan är en Herodes Antipas första hustru var Phasaelis, som själv manipuleras. halvcirkelformad dotter till Aretas, kung av Nabateerna. När Han är mest berömd fördjupning som borde Phasaelis fick veta att Herodes Antipas tänkte för tillfället när hans kunna ha hållit kungens skilja sig från henne och gifta sig med Herodias, flydde hon till sin far. Aretas, den upprörda styvdotter Salome tron. svärfadern, invaderade och besegrade dansade för honom på Herodias visste Herodes Antipas armé. Enligt Josefus hans födelsedagsfest. emellertid exakt vad hon skyllde många judar Herodes nederlag på hans avrättning av Salome är inte namngiven ville ha för Johannes, som Johannes Döparen. av Markus, Matteus och talat mot hennes äktenskap Lukas, men Josefus betecknar och hennes status. Salome henne som styvdotter till Herodes kom och berättade för Herodias Antipas i sitt verk (Markus 6:14–29, att en full Herodes hade lovat henne Matteus 14:1–12, Lukas 9:7–9). vad hon än ville ha, upp till hälften av sitt rike och Johannes Döparen hade kritiserat äktenskapet att detta hade skett framför vittnen. Då berättade mellan Herodes Antipas och Herodias, Salomes Herodias för henne precis vad Salome borde be om: mor. Han motiverade det med att det var olagligt, Johannes Döparens död. Herodes Antipas var då eftersom Herodias var Herodes Antipas systerdotter, fångad av sitt eget löfte och hade inget val, utom att liksom att hon tidigare varit gift med sin halvbror. ge Salome vad hon bad om. På ett silverfat.

Johannes predikade om ångerfullhet och borde

Även om hon inte är namngiven i evangeliet skriver Josefus om Salome, och mynt som präglats till minne av henne och hennes andra man, Aristobulus, har hittats.

118 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 118

27.09.2018 12:31

Herodes Antipas

Lukas betonar i sitt evangelium Jesus oskuld till brottet trots anklagelserna mot honom, men denna tystnad visade att Jesus inte kämpade mot sitt öde.

Räven

När en ny profet nu uppstod missade Herodes Antipas detta. Det hade inte varit några profeter bland judarna i flera generationer och nu fanns det en till. Herodes kände eventuellt fortfarande en del skuld över att ha avrättat Johannes trodde att Jesus var Johannes uppstånden (Matteus 14:1–2, Markus 6:14–16). Några av Herodes anhängare bestämde emellertid att det var bäst att hantera den nya profeten på det traditionella sättet: genom att döda honom (Markus 3:6).

Enligt Lukas planerade Herodes också att döda Jesus.

När några nyheter om detta bringades till Jesus av några fariséer ledde det till en av hans mest skrämmande svar: ”Gå och säg den räven, kommer jag att driva ut demoner och läka människor idag och imorgon, och på tredje dagen kommer jag att nå mitt mål.” Det arameiska ordet översatt till grekiska som ”räv” har en större betydelse än bara ett vilddjur. Det betydde också – för att uttrycka det i moderna termer – en pompös, ineffektiv fjant.

Till de människor som lyssnade berättade Jesus att Herodes Antipas inte hade förmågan eller kraften att döda honom. Men när Jesus hörde att Herodes hade avrättat Johannes tog han sig med båt till en mindre sårbar plats (Matteus 14:13).

Räven å sin sida förblev fascinerad av den här nya

profeten, efter nyheterna om hans framsteg genom Galiléen och vidare till Judéen och Jerusalem.

I detta var Herodes Antipas självklart inte ensam: mycket av Palestina tittade ivrigt på för att se vad som skulle hända när Jesus kom till den Heliga staden. Som härskare i Galiléen och Perea var Herodes Antipas inte direkt oroad över Jesus handlingar i Jerusalem. Lukas evangelium meddelar dock att den romerska guvernören i Judéen efter sin arrestering och efterföljande utfrågning av Pontius Pilatus skickade Jesus till Herodes Antipas, som också var närvarande i

till döds.

För sin egen del hade Herodes Antipas uppenbarligen hört mycket om Jesus rykte som mirakelarbetare och hoppades att han skulle se sådana tecken från honom. Men när Jesus vägrade att svara på hans frågor, blev Herodes förolämpad och skickade tillbaka Jesus till Pilatus. Han var i Jerusalem: låt den romerska guvernören bestämma vad han ska göra med Jesus. Lukas rapporterar att den romerska guvernören och den judiska härskaren, som tidigare varit fiender, försonades genom sitt gemensamma möte med Jesus.

Det här är det sista omnämnandet av Herodes Antipas i Bibeln. Den Herodes som fängslar Petrus och avrättar Jakob, Sebedaios son, i Apostlagärningarna är Herodes Agrippa, sonson till Herodes den store, som var kung i Judéen från 41 till 44 e.Kr. som en följd av hans vänskap med kejsarens Caligula.

Det var Herodes Agrippa som förberedde för sin halvbrors undergång genom att rapportera till sin barndomsvän, Caligula, att Antipas hade lagrat en stor mängd vapen och planerade uppror mot kejsaren. Paranoid berättade Caligula Agrippas berättelse och överlämnar Herodes Antipas rike till Herodes Agrippa och skickar den förre till exil i Gallien, förmodligen Lugdunum, dagens Lyon.

Och där dör Herodes Antipas långt hemifrån någon gång efter 39 e.Kr.

Jerusalem för påskfesten (Lukas 23:6–12).

Eftersom Jesus var född i Galiléen kan Pilatus ha argumenterat för att Herodes Antipas hade rätt att bestämma över honom. Att flytta problemet till Herodes skulle också, från Pilatus synvinkel, ha tjänat att befria honom från politiska åtaganden.

Tempelmyndigheterna krävde att Jesus skulle avrättas, men under påskfestivalen när Jerusalem var fullt med pilgrimer hade Pilatus uppenbarligen ingen önskan att sätta eld på en redan orolig situation genom att skicka en omtalad judisk profet

© Getty

”Pilatus hade uppenbarligen ingen önskan att elda upp en redan orolig situation genom att skicka en omtalad judisk profet till döds.”

119 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 119

27.09.2018 12:31

Dödens triumf Romarna var mästare på smärta och de gjorde tortyren och avrättningarna av rebeller och slavar till en ren konst.

AV EDOARDO ALBERT

D

et finns ett faktum som vi kan vara säkra på om Jesus. Han dog en smärtsam död och hängde på ett kors. Det här är också den näst mest ovanliga saken om honom: människor som dog så här brukar inte kommas ihåg genom historien.

Korsfästelsen var ett straff för slavar och rebeller, det imperialistiska samhällets avskum. En romersk medborgare kunde inte dödas på ett sådant sätt.

Paulus, som var en romersk medborgare, blev halshuggen, men Jesus blev uppspikad på ett kors.

Under sin långa historia korsfäste det romerska riket tiotusentals människor. Imperiet införde fred och ordning inom sina gränser, men det var en fred byggd på makt och cementerad av terror. I jämförelse med deras grekiska undersåtar var romarna ett pragmatiskt folk, men de var konstnärer i smärta.

Korsfästelsen var ett straff för att förnedra och förstöra, för att visa de döende sin egen oförmåga inför den imperialistiska makten och att påminna alla som tittade – korsfästelsen var alltid ett offentligt skådespel – vad makten kunde göra mot dem. Särskild grymhet var reserverad för upproriska slavar och om en slav skulle döda sin herre, blev alla hushållets slavar – män, kvinnor och barn – korsfästa oavsett om de var inblandade i mordet eller inte. Korsfästelsen var grymhetens teater som politiskt spektakel. Och syftet var att utplåna minnet av mannen som dödades.

Romarna behöll sådana straff åt sig själva.

Endast guvernören i Judéen, Pontius Pilatus, kunde beordra en sådan avrättning och därför skickade Sanhedrin Jesus till Pilatus så att han skulle bli föremål för hela imperiets straff. Det är i alla fall vad evangelierna säger och de är de enda existerande redogörelserna för Jesus prövning inför Pilatus.

Men hur exakt återberättar evangelierna de dödliga händelserna?

Jesus inför Pilatus

Det finns en stor debatt idag bland forskare om hur äkta evangeliernas berättelser är om Jesus rättegång inför Pilatus. Ett stort antal författare hävdar att händelserna som presenterades av evangelisterna inte är historiska. De tror snarare berättelserna är resultatet av den bittra delning i den senare delen av det första århundradet mellan den kristna kyrkan – delningen mellan judar som accepterade Jesus som den utlovade Messias, hedningar som inte accepterade Moses lag och judarna som inte accepterade Jesus som Messias.

Om man godtar den tolkningen minskar Pilatus roll i Jesus rättegång och fördömelse. Skulden förskjuts istället till det judiska folket i allmänhet och de judiska myndigheterna i synnerhet.

Således är de främsta upphovsmännen i samman­ svärjningen för att arrestera och pröva Jesus den judiska översteprästen och hans råd. Pilatus presenteras i evangeliet som att vara lite ovillig till att överlämna Jesus till avrättning, eftersom han inte kan finna någon skuld i honom.

Enligt denna uppfattning är evangelierna i all väsentlighet teologiska och sekteristiska i sina redogörelser för Jesus prövning inför Pilatus. Deras värde som historiska beskrivningar av vad som verkligen faktiskt hände bör minskas. De kan endast läsas mot bakgrunden av den växande konflikten mellan den tidiga kristna kyrkan och en judendom som fortfarande ryste efter chocken över templets förstörelse i Jerusalem år 70. En följd av detta är den sena dateringen av evangeliernas sammansättning, till de sista decennierna av första århundradet.

120 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 120

27.09.2018 12:31

Dödens triumf

Isenheims Altarpiece, målad av Mathias Grünewald 1512 till 1516, är en av de få konstnärliga avbildningarna av korsfästelsen för att ge en uppfattning om dess verkliga plåga.

121 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 121

27.09.2018 12:31

En del av Via Dolorosa i Jerusalem, vägen som traditionellt anses vara den som Jesus tog på väg till sin korsfästelse.

Begravningsduk eller medeltida förfalskning?

Svepningen från Turin är ett tyg som sedan 1578 finns i Turin-katedralen och som har den svaga bilden av en korsfäst man på den. Forskare fortsätter att diskutera om det är Jesus begravningssduk och det kanske man aldrig kommer få ett entydigt svar på. Beviset på att svepningen är en förfalskning beror till stor del på kol-14-dateringen av svepningen som ägde rum 1988, vilket otvivelaktigt fann att tygprovet var från någon gång mellan 1260 och 1390. Den här provtagningen har kritiserats av flera orsaker. Några säger att det prov som testats kan ha blandats med senare tråd som har använts för att reparera skador på skiktet. Reparationen var mot den förorening som kommer från bakterier när svepningen hanterats under århundraden. En sak som sällan nämns är att dagens dateringsmetodik inte bara tar ett prov från endast en plats på svepningen, utan snarare flera prov från ett antal platser. Om det hade blivit gjort skulle daterandet ha varit mycket mer tillförlitligt. Det mest uppenbara beviset för att svepningen är äkta är kanske hur det visar en man som har spikats genom handlederna. Men kyrkans avbildningar av korsfästa från koldateringens tidsperiod visar att Jesus spikades genom händerna. Det verkar konstigt att en medeltida förrädare skulle avvika från den vanliga praxisen genom att visa Jesus som spikad genom handlederna snarare än händerna.

Bilden på svepningen blir mycket tydligare när den ses i fotografiskt negativ.

Denna teori blir desto mer viktig med tanke på den beklagliga historien om kristen och sekulär antisemitism. Det har varat under århundradena efter att kristendomen antogs som det romerska rikets statliga religion, genom medeltiden och renässansen, fram till moderna tider. Då blev antisemitism grogrunden för nazistisk ideologi, vilket resulterade i Förintelsen.

Det är emellertid också en teori som riskerar att döma de enskilda, som evangeliets berättelser om Jesus rättegång, genom prisman från senare händelser. Detta kräver en noggrann utvärdering. De fruktansvärda gärningar som gjorts århundraden senare bör inte påverka vår bedömning av texter som föregick dessa händelser.

Med detta i åtanke, hur mycket trovärdighet kan vi ge till vad evangelierna säger om Jesus prövning inför Pilatus?

Man kan inte säga att dessa beskrivningar är helt påhittade eftersom Pilatus, Annas och Kajafas, de judiska religiösa myndigheterna, är verkliga historiska personer, vilket finns intygat i arkiv och arkeologi. Kajafas, översteprästen, är så historisk att hans ben faktiskt har hittats i en grav upptäckt år 1990 i Jerusalem.

Den mer allvarliga anklagelsen är att rättegångens beskrivning har blivit vinklad för att ta bort ansvar från Pilatus – och i förlängningen, de romerska myndigheterna – och istället lägga skulden på det judiska folket. Finns det några bevis som tyder

på att beskrivningen om vad som ägde rum i evangelierna är korrekt?

Josefus, den judiska historikern, berättar om en rättegång av sanhedrin och om en avrättning, som beslutades av en motvillig romersk guvernör i sin bok. Denna rättegång ägde rum år 62, då den romerska guvernören var Albinus och Sanhedrins ledare var Ananus Ben Ananus, Annas son och Kajafas svärfar. Mannen i rättegången var Jakob ”bror till Jesus som kallades Kristus”. Denna beskrivning, av en historiker utan någon länk till den nya kristna kulten, är samstämmig med berättelserna från evangelierna.

Den historiska beskrivningen föreslår att det var säkert möjligt för de judiska myndigheterna att utnyttja den romerska imperialismen för att befria sig från orosmän. Vidare visar Josefus att huvudaktörerna i Jakobs fördömelse var tempelmyndigheterna, liksom även evangelierna i deras berättelse om Jesus rättegång – inte den större judiska befolkningen. När Jesus förs till Golgata, platsen för avrättningen, följde den (judiska) befolkningen i Jerusalem med och grät över vad som skulle hända honom.

Död genom tortyr

Berättelser om Pilatus, i evangelierna och sekulära historier, får honom att framstå framförallt som en politisk fixare. Principer eller oskyldiga människors

”Pilates berättelser säger att han framför allt var en politisk fixare: Principer eller en oskyldig människas liv hade inga odds för att behaga sin herre i Rom.”

Denna graffiti, som upptäcktes nära Palatinekullen i Rom, kan vara den tidigaste avbildningen av den korsfäste Jesus, som dateras mellan det sena första till det tidiga tredje århundradet.

Texten lyder: ”Alexamenos tillber [sin] Gud”. Det är tydligt avsett att spotta på Alexamenos och hans religion.

122 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 122

27.09.2018 12:31

Dödens triumf

Ett romerskt gissel kunde snabbt döda en man, vilket orsakade Jesus relativt snabba död på korset. Det kan ha varit effekter av den svåra gissling som han utstått.

liv spelade ingen roll, så länge han kunde behaga sin herre i Rom. Kejsaren krävde från guvernören av Judéen att han skulle ha en lugn och stabil provins som betalade sina skatter och inte kallade på legionerna.

I det avseendet var Pilatus mer än beredd att offra en oskyldig man för att bevara sin karriär och sin makt. Men han försökte förstås komma ifrån ansvaret.

Först, enligt Lukas (23:7–15), försökte Pilatus att lasta över problemet på Herodes Antipas. Eftersom Jesus var en galilé, eftersom Herodes var härskare över Galiléen och eftersom Herodes besökte Judéen för påskfirandet skickade Pilatus Jesus till Herodes istället. Herodes hade hört talas om Jesus rykte som

en mirakelarbetare och var angelägen om att han skulle utföra några festtrick för honom, men när Jesus inte ens ville göra ett litet mirakel skickade Herodes honom tillbaka till Pilatus.

Herodes var en fullbordad politisk aktör och skulle inte bli utmanövrerad av någon annan.

Pilatus gjorde en slutgiltig ansträngning för att slingra sig ur ansvaret genom att erbjuda att frigöra Jesus då det var hans sed vid påsk att förlåta en fördömd brottsling. Men när de inhyrda banditerna från det sadduceiska prästadömet ville ha frisläppandet av den ökände banditen Barabbas istället för Jesus visste Pilatus att det inte fanns något mer politiskt spelutrymme.

Teatralt tvådde han sina händer från ansvar, men

han gav ändå ordern om att Jesus skulle korsfästas, för det fanns ingen annan myndighet som kunde ge en sådan order.

Men först såg Pilatus till att Jesus skulle bli piskad. Evangelierna behandlar detta i ett ord.

Romersk gissling var dock konstruerad för att inte bara riva lite i huden, utan för att slita köttet från en mans rygg. Piskan var flertungad och besatt med metall. De värsta gisslen, skorpionerna, hade krokar.

Två soldater, var och en beväpnad med en piska, turades om att växla slag, tungorna vred sig runt kroppen och drog ut köttremsor. Efter en sådan bestraffning är det inte så förvånande att Jesus inte lyckades bära sitt kors hela vägen till Golgata, där den skulle ställas upp. Soldaterna som eskorterade honom grep en otursam förbipasserande, vid namn Simon från Kyrene (en stad i norra Afrika, nära den nuvarande staden Shahhat i Libyen) för att bära korset åt Jesus.

Där, utanför stadsmuren, spikade avrättnings­ truppen Jesus armar mot tvärstycket och hamrade spikarna mellan radie och ulna ovanför handleden istället för genom handflatan (en spik genom handen skulle helt enkelt riva genom köttet av kroppens vikt). Spiken skär också av median-nerven och producerar den karaktäristiska korsfästningskrampen, där lill- och ringfingrarna är helt böjda, långfingret delvis förlängt och pekfingret fullständigt utsträckt (att skada median-nerven orsakade olidlig smärta att lägga till korsfästelsens alla andra plågor). Denna handposition har blivit en gest av välsignelse inom den kristna kyrkan, även om historiker inte är säkra på om det härrör från Jesus korsfästelse eller har en annan källa.

I motsats till den blygsamhet som tilldelas Jesus när han normalt avbildas på ett krucifix skulle i verkligheten soldaterna som utförde Pilates order

© Look and Learn; Getty; Alamy

Traditionella hängivna kristna menar att Jesus faller tre gånger medan han bär korset. Mannen på Turinsvepningen verkar ha en bruten näsa, vilket tyder på att han hade fallit platt på sitt ansikte.

123 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 123

27.09.2018 12:31

Jesus grav Enligt evangeliets beskrivning begravdes Jesus i en grav huggen ut ur berget utanför Jerusalems murar (judisk lag förbjöd begravning inom staden). Men Heliga gravens kyrka, som innehåller den helgedom som sägs markera platsen för Jesus grav, ligger innanför stadsmurarna.

Historiker har dock visat att väggarna flyttades utåt efter Jesus död. För att reparera skador på helgedomen öppnade restauratören den i 60 timmar i 2017. Kalkstensbädden som Jesus skulle ha legat på har varit täckt av marmor sedan åtminstone år 1555, men restauratörerna tog bort beklädnaden för att undersöka vad som var under. Genom tiderna har kyrkan angripits, varit med om jordbävningar och blivit helt ombyggd efter att den förstördes 1009 av Kalif Al Hakim, vars män försökte förstöra graven med eld.

Kan någonting finnas intakt efter all denna förstörelse? Dold under marmorsten hittade man en annan, äldre marmorplatta, som var markerad med ett kors och vilande ovanpå ett långt hyllfäste i kalkstenen.

Murbruket som användes för att sätta fast den nedre marmorn har nu daterats till 345 e.Kr., den tid då kejsar Konstantin beordrade byggandet av en kyrka över den ansedda platsen för Jesus begravning.

Som den första kejsaren att tillåta kristen tros­ utövning i det romerska riket skickade Konstantin ut män för att söka efter platsen för Jesus begravning. De fick höra att graven låg under ett hedniskt tempel som kejsar Hadrian hade beordrat bygga på platsen efter den judiska revolten från år 132–136. Kyrkohistorikern Eusebius berättar hur det hedniska templet rasade och en stenskuren grav hittades under där kyrkan byggdes.

Trots att flera århundraden passerat är det nu klart att helgedomen markerar denna plats.

Skildringar av Jesus som spikas på korset visar alltid spikarna som tränger in i händerna. I verkligheten skulle de ha gått igenom hans handled eller underarm.

Den nakna kalkstenen är här exponerad efter att marmorplattan som skyddar den tagits bort från skrinet i Heliga gravens kyrka. Var detta där Jesus kropp lades efter hans död?

ha klätt av Jesus innan de spikade honom fast vid korset. Förnedringen var en inbyggd del av straffet och den döende mannens kläder skulle också ha varit ett byte för de hårt arbetande soldaterna.

Trots att romarna korsfäste tiotusentals människor har bara ett offer grävts ut. År 1968 hittades Jehohanans (Hagkols son) kvarlevor i Jerusalem med en järnspik driven genom hälbenet.

Jehohanan hade antagligen fått fötterna fastspikade individuellt på stolpens sidor, med armarna bundna över tvärstycket.

Ovanför Jesus huvud spikades rättfärdigandet till avrättning fast. Pilatus avrättade honom, den så kallade Judarnas Kung, för att han var en rebell mot imperiet och hade satt sig emot kejsaren.

Av Jesus många anhängare stannade bara kvinnorna och källan till Johannes evangelium med honom. Resten flydde eller gömde sig.

Några av hans anklagare kom ut ur Jerusalem för att spotta på honom. De ville aldrig missa möjligheten att förmedla budskapet till massorna om att motsätter man sig imperiet så väntar en fruktansvärt smärtsam död.

Romarna korsfäste två andra män bredvid Jesus.

Korsfästelse var en plågsam död, men hur länge den döende tog på sig berodde på ett antal faktorer, från hur offret var fäst vid korset, hälsa och ålder, hur svårt han blivit piskad innan han korsfästes.

Jesus hade redan blivit piskad ganska mycket på vägen mot korset, för han levde inte så länge på

” Korsfästelse var en plågsam död, men hur länge det tog innan man dog berodde på ett antal faktorer.”

124 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 124

27.09.2018 12:31

Dödens triumf

korset. Några timmar efter att han blivit uppspikad dog han. Det kändes antagligen inte som en kort stund för honom. Avrättningstruppen körde ett spjut in i hans bröst för att bekräfta att han var död innan kroppen fick tas ner.

Josef av Arimathea och Nikodemus, två medlemmar av sanhedrin som var förskräckta över dess beslut att söka Jesus avrättning, var på Golgata. Efter att ha fått tillåtelse från Pilatus, tog de ner Jesus kropp från korset, lindade den i en svepning och skyndade sig att lägga liket till vila i en grotta i berget i närheten. De var tvungna att skynda sig, för sabbaten, strax före solnedgången, närmade sig. De lade Jesus i graven och förseglade grottan med en sten som de rullade på plats.

Och så var det med det. Ytterligare en Messias hade blivit hanterad. En annan rebell hade blivit avrättad. Pilatus kunde gå tillbaka till badet, teatrarna och gymnasiet i Caesarea, där han normalt bodde. Tempelmyndigheterna skulle kunna fortsätta styra. Det var över. Döden var ett bra verktyg för de rika och de kraftfulla och de hade hanterat det bra. Allt var tillbaka till det normala.

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 125

En detalj från Pietro Lorenzettis målning av Kristi deposition (Jesus nertagning från korset) i basilikan St Francis i Assisi.

Konstnären James Tissots skildring av vad Jesus kanske hade sett från korset. Notera de kvinnliga lärjungarna i förgrunden – männen hade sprungit iväg.

© Getty, Wiki

Pilatus presenterade Jesus för folkmassan och skrek: ”Se mannen!”

Men den inhyrda mobben krävde att Barabbas skulle friges istället.

125 27.09.2018 12:31

Kristus bärande på korset Konstnär: Anton van Dyck År: Tidigt 1600-tal I den här ovanliga scenen av Jesus korsfästelse presenterar van Dyck ett intimt porträtt av Kristus som blickar ut mot betraktaren, värdig och i frid med sitt öde. Till skillnad från typiska scener av Kristus som bär sitt kors, är törnekronan borta. De iögonfallande såren på hans hand och såret under hans revben reflekterar Jesus öde.

126 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 126

27.09.2018 12:31

© Wiki

127 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 127

27.09.2018 12:31

Att besegra döden Korsfästelsen var slutet: förstörelsen av en person och allt vad de stod för. Men efter det hände något ... imon bar Giora. Eleazar Ben Simon. Lukuas.

Simon bar Kokhba. Har du någonsin hört talas om dem? De var ledarna för de tre största judiska revolterna, konflikter som krävde hundratusentals, kanske miljontals liv. Det är inte många, förutom historiker, som idag känner till deras namn. Ändå var de ledarna för de stora revolterna, de som fyllde historiens böcker och som samlade ihop legioner av folk.

Jesus hade i jämförelse bara några få följare och utav dessa lämnade alla utom kvinnorna honom när han hängde döende på korset. Med tanke på det borde han ha blivit helt bortglömd. Hur kunde hans namn leva vidare när den sista av hans anhängare dog? En eller två andra personer berättade kanske för sina barn om hoppet som hade spridits i deras hjärtan när de trodde att den här mannen skulle kunna vara Messias och att han skulle leda sitt folk till frihet. Men tempelmyndigheterna arresterade honom, romarna korsfäste honom och då borde hoppet ha dött.

Men det hände inte. Det var det som hände med alla andra profeter och ledare som krossades under imperiets makt. Men Jesus blev inte bortglömd.

Idag är Yeshua, son till en fattig snickare från Nasaret, förmodligen den viktigaste personen i vår historia. Historieböcker skriver ofta om erövrare och mördare, och om de rika och de mäktiga, men det är sällan de bryr sig om en vanlig människas födelse och död. Jesus var av så låg rang i samhället att de flesta historieskrivare inte skulle brytt sig om att nämna honom.

Varför spreds då Jesus historia vidare?

Anledningen till detta är allt som hände i de 40 förvirrande, extraordinära dagarna efter att Jesus dog. Det var den starka reaktionen hos hans anhängare på vad de trodde de hade sett under dessa dagar som gick till historien.

På den tredje dagen

Jesus blev förmodligen avrättad på en fredag. Hans kropp togs sedan ner från korset och skyndades snabbt in i en stengrav strax utanför staden före sabbatens början vid solnedgången. På sabbaten var inget arbete tillåtet och därför vilade kroppen som blivit lämnad i graven, med blodet från korsfästelsen och sårskorporna från piskrappen på liket. På söndagen, som var den tredje dagen, reste Jesus mest hängivna och modigaste anhängare (i det här fallet var det endast kvinnorna) tidigt till graven för att tvätta och smörja kroppen, för att klä Jesus för döden. Det var då de fann graven tom.

Vid denna tidpunkt blir historierna mycket underliga. Berättelserna i evangelierna om det som hände är fragmentariska och förvirrande. Det är historier om människor som inte visste vad de skulle göra efter korsfästelsen. Jesus lärjungar hade spridit sig och tagit skydd för att de inte ville bli gripna i efterdyningarna av Jesus död.

Då sabbaten var över bestämde sig ett par av dem för att gå norrut, tillbaka till den relativa säkerheten i Galiléen. På vägen norrut ut ur Jerusalem till Emmaus kom de ikapp en främling och började prata med honom om de senaste händelserna i staden. När de kom till Emmaus bad de främlingen att rasta med dem, eftersom det började bli sent. Främlingen bröt bröd med dem, sittande vid ett bord, och då kände plötsligt de två lärjungarna igen honom. De såg att det var Jesus, men lika fort försvann han från deras syn.

Detta är typiskt för alla Jesus framträdanden efter hans död. Han är fysisk och kroppslig, bryter bröd, lagar fisk och äter. Han blir ibland igenkänd och ibland inte. Han kan passera genom fysiska hinder och ändå är hans dödsmärken fortfarande tydliga på hans kropp. Det är inte så konstigt att de människor som upplevde detta tyckte det var

© Heritage Images / Getty

S

AV EDOARDO ALBERT

128 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 128

27.09.2018 12:31

Att besegra döden

Piero della Francescos mästerverk ligger i Palazzo della Residenza i Sansepolcro, Italien. Det visar att Jesus steg ur från sin grav, de soldater som hade lämnats för att skydda platsen sover vid hans fötter. (Matt 27:62–66)

129 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 129

27.09.2018 12:31

När man kopplar ihop berättelsen om Jesus framträdanden efter sin korsfästelse med texten att ”Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna” (1 Kor 15:3–4), så har kärnan den tidiga kristna tron, även om de inte kallade sig kristna, utan snarare följare av Vägen. Detta är vad de gick ut i imperiet och världen för att predika. De var en brokig grupp av fiskare, arbetare, skatteindrivare och en tälttillverkare.

De hittade sina första åhörare från det imperial­ istiska samhällets nedre skikt: de fattiga städerna, kvinnorna och de otaliga slavarna, vars arbete upprätthöll imperiets utarbetade struktur. Enligt traditionen dog alla utom en av de tolv Paulus nämnde i sitt brev till korintierna i samband med att berätta denna historia, och Paulus dog också.

Det måste ha varit en viktig historia för att så många var villiga att dö och anledningen till att de dog var för att de trodde att den var sann.

Utsikten över Jerusalem från Olivberget. Byn Betania på Olivberget, var hem för Maria, Martha och Lasarus, vilka var särskilda vänner till Jesus.

Uppstigningen

Uppstigningens berättelser finns i Lukas evangelium och Apostlagärningarna, skrivna av samma författare.

Enligt dessa versioner fortsatte Jesus vara nära sina lärjungar i 40 dagar efter sin uppståndelse, men tog sedan sina lärjungar till byn Betania, där han efter att ha talat till dem uppsteg till himlen. Betania är den nuvarande staden Al-Eizariya, som ligger 1,5 mil öster om Jerusalem. Där fanns hemmet för syskonen Martha, Maria och Lasarus, särskilda vänner till Jesus.

Det finns en kort beskrivning av uppstigningen i Markus Evangelium, och hänvisningar till det i breven och Johannes evangelium. Som en händelse verkar det ha varit lika mystiskt som någon av händelserna efter korsfästelserna och det har varit ett favoritämne för konstnärer genom århundraden, men ingen har egentligen lyckats undvika fällan av att avbilda Jesus som svävande i himlen. Som en händelse är det förmodligen bäst förstått som slutet på perioden efter korsfästelsen då lärjungarna tyckte att Jesus visade sig för dem personligen.

svårt att uttrycka sina upplevelser i ord. De försökte inte heller tolka in någon betydelse i vad som hade hänt. De försökte inte heller skyla det besvärliga faktum att de första vittnena var kvinnor, vilka på den tiden ansågs vara otillförlitliga vittnen vars vittnesmål inte accepterades av domstolar.

Paulus brev ses av de flesta som de tidigaste kristna dokumenten som finns. Han skrev ned de framträdanden som förvandlade Jesus efterföljare från rädda, vilsna anhängare till något nytt: ”Han uppträdde för Petrus, sedan till de tolv. Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder och systrar på en gång, varav de flesta lever fortfarande, även om vissa har dött. Då kom han fram till Jakob, sedan till alla apostlarna. Slutligen, som då det gäller en för tidigt född, visade han sig även för mig” (1 Kor 15:8). Märk väl att Paulus, som skriver till ett blandat hedniskt och judiskt samhälle under romersk lag i den grekiska staden Korint, nämner inte Jesus framträdanden för kvinnorna.

Vilken typ av uppståndelse?

Det kan inte vara någon tvekan om att Jesus tidiga anhängare trodde att han hade uppstått från de döda. Men vad betydde det då och i de skriftliga dokument om vad som hade hänt som skrevs under de följande årtiondena?

Många forskare har hävdat att evangelierna var teologiska dokument som presenterade ett religiöst argument i en berättande historisk form. Som sådan kunde den tomma graven och uppståndelsen av Jesus inte ses som annat än teologiska händelser. Den tidiga kristna gemenskapen var ett svar på traumat efter Jesus död och den efterföljande upplevelsen av hans närvaro, på ett slags mystiskt och andligt sätt.

Dessutom uppstod uppståndelserna för att cementera kraven på ledarskap i den växande kyrkan av dem som kunde hävda att vara de viktigaste vittnen till Jesus efter hans död: Petrus, Johannes och Paulus. Denna typ av uppståndelse En vy över Jerusalem från mitten av 1800-talet med Olivberget (platsen för Jesus uppstigning) som reser sig ovanför staden i bakgrunden.

En lokal tradition bland kristna i Palestina är att Jesus uppstigit från en plats på Olivberget vid Betania. Detta erkändes efter officiell tolerans av religionen och en kyrka byggdes på platsen, vilken senare förstördes vid persiska och sedan muslimska erövringar. Det finns ett kapell på platsen idag, bredvid en moské.

130 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 130

27.09.2018 12:31

Att besegra döden kan ses som smågruppspolitik, den slags kamp för makten som du hittar i sociala klubbar. Men det här var en liten kyrklig social klubb som utvidgade den berättelse som den berättade om sig själv så att den skulle ta in mycket av världen.

Den mest intressanta nutida studien hävdar att evangelierna är register över direkta, namngivna ögonvittnen till händelserna i Jesus liv, snarare än produkterna av en muntlig tradition som gått igenom många anonyma källor tills de så småningom skrivits ner. Den tidiga kristna gemenskapen brydde sig därför djupt om vad Jesus hade sagt och gjort. Specifika ögonvittnen (inklusive de tolv men inte begränsade till dem) berättade sina historier om vad Jesus hade sagt och gjort. Dessa berättelser var viktiga just för att de hördes från ögonvittnen som kunde stå för sanningshalten. Detta var modellen för de första kristna samhällena, som bara började förändras några decennier senare när dessa ögonvittnen började dö. Evangelierna skrevs sedan för att bevara dessa vittnesbörder och för att ge framtida läsare samma känsla. De var inramade på detta sätt som de skrevs i enlighet med dåtidens bästa slags historia, vilket värderade bevisen för personer som deltagit i de dokumenterade händelserna mer än någonting annat.

Dessa vittnens trovärdighet är en helt annan fråga. Det har mycket mer att göra med läsarens syn på möjligheten till händelser utanför och i strid med vardagliga händelser. I Markus evangelium frågar Jesus sina anhängare vad man pratar om på gatan och i städerna om honom. De berättar för Jesus att vissa säger att han är en profet och andra säger att han är Elia eller Jeremia eller Johannes Döparen. ”Då frågade han dem: ’Och ni, vem säger ni att jag är?’” (Mark 8:29). Idag, tvåtusen år senare, har frågan fortfarande samma brådska, samma vikt som när den först ställdes av Jesus. ”Men du, vem säger du att jag är?”

Rembrandts målning (1648) avbildar då Jesus bröt bröd i huset vid Emmaus och lärjungarna kände igen honom.

Bevittnade uppståndelsen Tomas Tvivlaren (Joh 20:24–29)

Tomas, kallades tvivlaren, var en av de tolv närmaste lärjungarna vars antal återspeglade Israels 12 stammar. Men när Jesus först uppträdde för de tolv var Tomas inte bland dem. Han vägrade att tro på Jesus uppståndelse om han inte kunde sätta fingret genom hålen som spikarna hade gjort i Jesus händer och satte sin hand i såret på Jesus sida. Åtta dagar senare, när Tomas var med de andra apostlarna, visade sig Jesus för dem och höll ut sina händer och berättade för Tomas att han skulle sätta fingret i hålen och att föra in handen i skärsåret i Jesus sida. När Tomas såg Jesus, föll han ner på knä och sade: ”Min Herre och min Gud.”

Maria Magdalena (Joh 20:11–18)

Maria Magdalena gick tidigt på söndagsmorgonen till graven för att smörja kroppen, men hon fann att stenen framför graven hade rullats bort. Hon återvände med Petrus och Johannes, som såg graven tom och lämnade henne där. Maria grät. Då frågade en man som hon trodde vara trädgårdsmästare varför hon grät, och hon frågade honom om han visste var Jesus kropp var. Mannen kallade henne vid hennes namn. Då kände Maria igen honom och svarade, på arameiska, ”Rabboni”, vilket betyder lärare.

Maria ville stanna hos honom, men Jesus berättade för henne att gå och berätta för lärjungarna att han skulle stiga upp till sin far. Och det är vad hon gjorde.

Den tomma graven (Mark 16:1–7)

Kvinnorna var de första som gick för att ta hand om Jesus döda kropp: Maria Magdalena, Jesus moder och Salome. De kom för att smörja kroppen och hade förmodligen vatten och trasor för att tvätta blodet från liket som blivit så hastigt begravt.

De undrade först vem de kunde fråga om att rulla bort stenen så att de kunde göra sitt jobb. Men när de kom till graven fann de stenen bortrullad och inuti graven satt en man i vitt, som pekade på den tomma platsen där Jesus kropp hade legat och berättade för dem att han var uppstånden. ”Gå, berätta för hans lärjungar och Petrus att han går före er till Galiléen. Där kommer ni se honom, precis som han berättade för dig.”

© Hulton Archive / Handout; Print Collector / Getty; Culture Club; Harvey Meston; Heritage Images; PHAS

Enligt traditionen var Uppstigningsstenen i Uppstigningens kapell platsen där Jesus stod innan han togs upp till himlen.

131 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 131

27.09.2018 12:31

132 132

132 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 132

27.09.2018 12:32

Kristi Uppstigning Konstnär: Il Perugino År: 1495–98 Detta var ursprungligen en 15-delad altartavla för ett benediktinerkloster.

De enda återstående elementen avbildar Kristi himmelsfärd. Liksom andra konstverk av samma scen delas duken i två halvor – den jordiska uppstigningen och den himmelska uppstigningen. I denna målning stiger Kristus över de tolv apostlarna och Paulus, liksom Jungfru Maria, som står direkt under honom. I en kvarvarande väggmålning i takvalvet ovanför denna scen ser Gud ner från himlen på sin stigande son.

132

© Wiki

132

133 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 133

27.09.2018 12:32

VIKTIGA HÄNDELSER I DEN TIDIGA

KRISTENDOMEN 30 e.Kr.

JESUS KRISTUS DÖR

Golgata

30–33 e.Kr.

Under hans liv kom Jesus att ses som ett hot både av de romerska myndigheterna och det judiska rådet. Det ledde till att han ställdes inför den romerska prefekten i Judéen, Pontius Pilatus. Han var anklagad för att ha hävdat att han var kung över judarna, något som enligt Lukas 23:3 han inte förnekade.

Pilatus beordrade att Jesus skulle piskas och korsfästas, ett hårt och skamligt straff som bara gavs till dem som försökte utmana det romerska styret. Jesus sägs ha dött inom sex timmar och hans kropp placerades i en grav.

Hans anhängare trodde att Gud uppväckte honom från de döda på tredje dagen. Efter att ha tillbringat 40 dagar bland många människor, säger kristna att han har stigit upp i himlen. Detta blev känt som uppståndelsen.

134 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 134

27.09.2018 12:32

DEN FÖRSTA KRISTNA KYRKAN

Jerusalem

30 e.Kr.

Kort före sin korsfästelse hade Jesus valt sina närmaste anhängare, som blev kända som de tolv apostlarna. Kristna trodde att han instruerade dessa tolv män att sprida sin undervisning över hela världen i en handling som blivit känd som missionbefallningen, strax efter uppståndelsen. Det sägs att när männen och 120 andra efterföljare av Kristus firade den judiska helgen, fick de besök av den Helige Ande, som döpte de troende till Kristus. Den här dagen blev känd som pingst och dagen är av historisk betydelse eftersom det ofta kallas kyrkans födelsedag. Enligt Apostlagärningarna blev Jerusalem sedan kyrkans första centrum, och det är där apostlarna förstås ha levt och undervisat för en tid.

JAKOB, SON TILL ZEBEDEE, BLIR DEN FÖRSTA APOSTELN TILL MARTYR.

Jerusalem

30 e.Kr.

34 e.Kr.

DEN FÖRSTE KRISTNE MARTYREN

Jerusalem

34 e.Kr.

Man tror att han var en grekisk jude som konverterade till kristendomen. Sankt Stefan var en av de första diakonerna i den kristna kyrkan. Hans jobb var att distribuera välgörenhetshjälp till fattigare medlemmar i samhället, men han var också en skicklig talare och han spred effektivt Kristi ord. Sådana läror ledde honom dock i en konflikt med en judisk synagoga och han anklagades för hädelse. I sin rättegång vid sanhedrin talade han länge om Israels avgudadyrkande och olydnad. Publiken blev uppretad, drog ut honom på gatorna och stenade honom till döds.

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 135

44 e.Kr.

44 e.Kr.

48 e.Kr.

RÅDET I JERUSALEM

Jerusalem

48 e.Kr.

Kristendomen började skilja sig från judendomen ungefär ett kvarts århundrade efter Jesus död. Vid den tidpunkten hölls ett möte för att diskutera huruvida icke-judiska män som konverterar från hedendom till kristendom skulle behöva omskäras. Frågan uppstod för att judisk lag säger att sedvänjan är ett obligatoriskt bud. Men den hellenistiska kulturen, från vilken många konverter drogs, ansåg det motbjudande. Efter mycket debatt nådde rådet i Jerusalem en kompromiss. Hedningar behövde inte omskäras, men etniska judiska kristna råddes att vara det. Detta innebar att den senare kunde fortsätta att observera Mose lag medan hedningar kunde konvertera utan problem.

27.09.2018 12:32

EUROPAS FÖRSTA KONVERTERING

Makedonien

53 e.Kr.

Lydia av Thyatira nämns i Nya testamentet i Apg 16:11–15.

Hon var en grekisk kvinna som flyttat till en romersk bosättning i Makedonien, kallad Philippi, där hon sägs ha sålt dyrt lilafärgat tyg. Där mötte hon aposteln Paulus under hans andra av tre missionärresor och, efter att ha hört och trott på Paulus proklamation av Kristi evangelium, döptes Lydia och hennes hushåll. Hon bad då Paulus och hans följe – bestående av Silas och Timoteus – att stanna hos henne.

DET FÖRSTA JUDISKROMERSKA KRIGET BÖRJAR.

APOSTELN ST TOMAS LANDSTIGER I INDIEN.

Indien

Judéenprovinsen

52 e.Kr.

52 e.Kr.

53 e.Kr.

66 e.Kr. 67 e.Kr.

66 e.Kr.

67 e.Kr.

70 e.Kr.

PÅVE LINUS EFTERTRÄDER PETRUS SOM BISKOP I ROM.

Rom

67 e.Kr.

MARKUSEVANGELIET PUBLICERAS Jerusalem

APOSTELN PAULUS DÖR I ROM

Rom

70 e.Kr.

Den andra boken i Nya testamentet var det första evangeliet som skrevs. Liksom med de andra tre var Evangeliet enligt Markus en selektivt redogörelse för Jesus liv. Det berättade om hans dop av Johannes Döparen och om hans slutliga död och begravning.

Forskare anser att det ursprungliga slutet inte nämnde att Jesus visade sig för Maria Magdalena, två lärjungar och elva av de tolv apostlarna. Detta lades senare till av kristna. De menar också att författaren faktiskt är okänd. Men evangeliet tillkännager Jesus som Guds Son och ord av hans läror och liknelser.

67 e.Kr.

Paulus mötte aldrig Jesus och han var inte en av de tolv apostlarna, men han kände och pratade med många av dem. Efter en dramatisk omvandling på vägen till Damaskus blev han en av den tidiga kristendomens viktigaste personer. Hans viktiga prestationer omfattade att undervisa Kristi evangelium och han inrättade flera kyrkor i Europa och Asien. Han skrev också 13 av de 27 böckerna i Nya testamentet. Han omtalades mycket i Apostlagärningarna, som berättar om kristendomens spridning över det romerska riket. Utan Paulus kunde religionen aldrig ha vuxit bortom att vara en liten sekt inom judendomen. Men hans resor runt Medelhavet var inte händelselösa.

Han fängslades i Caesarea Maritima i två år runt år 58, led skeppsbrott på Malta och placerades under husarrest i Rom. Några säger att han avrättades på order av den brutale romerska kejsaren Nero.

136 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 136

27.09.2018 12:32

Den tidiga kristendomen

KLEMENTS FÖRSTA BREV

Rom

Inte alla kristna handlingar var med i Nya testamentet. Många andra skulle ingå i en samling som kallas de apostoliska fäderna, som innefattade skrifter från kristna teologer som Ignatius av Antioch, Klement av Rom, Polycarp av Smyrna, Didache och Hermas herden. De representerade en generation som hade varit i kontakt med de tolv apostlarna och de var mycket populära.

Klements första brev var ett brev riktat till de kristna i staden Korint, och det är förstås det tidigaste exemplet på sådana dokument.

Brevet antyder att aposteln Petrus – ledare för lärjungarna – dog martyrdöden i Rom 64 genom att korsfästas upp och ner. Detta begärdes av Peter, som trodde sig ovärderlig att dö på samma sätt som Jesus. Men brevet uttryckte främst oro för att den korintiska kyrkan avsatte äldre män från att tjänsgöra.

Med hänvisning i stor utsträckning till Gamla testamentet krävdes det fred och försoning.

Det uppmanade människor att titta på Jesus och apostlarna som exempel.

UPPENBARELSEBOKEN

Okänt

95–96 e.Kr.

Vid slutet av seklet hade andra evangelier skrivits av Matteus, Lukas och Johannes, men en bok som har lockat mycket intresse är Uppenbarelseboken. Den sägs ha blivit skriven av aposteln Johannes – som skrev det fjärde evangeliet – men det har länge varit omstritt. Oavsett vem som författade boken är dokumentet helt apokalyptiskt, det visar lidande och katastrof genom en serie visioner som inkluderar hänvisning till babyloniska skökan, slaget vid Armageddon, apokalypsens ryttare och det sjuhövdade odjuret – numrerat 666. Det har kommit att ses som ett sätt att uppmuntra kristna att vara kompromisslösa mot Rom, som hade förföljt kristna anhängare under kejsar Nero.

72 e.Kr.

80 e.Kr.

APOSTELN ST TOMAS BLIR MARTYR.

Indien

72 e.Kr.

DE TOLV APOSTLARNAS UNDERVISNING SKRIVS

Syrien eller Alexandria.

65–80 e.Kr.

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 137

95–96 e.Kr.

95 e.Kr.

96 e.Kr.

107 e.Kr.

ST IGNATIUS KASTAS TILL LEJON

Rom

107 e.Kr.

Den stora branden i Rom 64 e.Kr. hade varit en vattendelare för tidiga kristna. Kejsaren Nero har i efterhand länge fått skulden för branden, men Jesus anhängare pekades vid den tiden ut som de skyldiga. Detta ledde till det romerska rikets första förföljelse mot de kristna. Hundratals arresterades, torterades och dödades. Trots detta hade Ignatius från Antioch konverterat till kristendom i ung ålder och han blev senare biskop av Antioch, samt en ivrig författare.

Han skrev sex brev på väg till Rom efter att ha arresterats av romarna, som adresserade sakramenten, kyrkovetenskap, att stryka en lördagssabbat till förmån för en Herrens söndag och biskopens roll. Han var den första personen som använde termen ”katolsk kyrka” skriftligt.

Ignatius skrev också om sin förestående död och han blev faktiskt tagen till Colosseum och kastad till två lejon som slukade honom.

27.09.2018 12:32

FÖRFÖLJELSERNA ÖKAR

Rom

161–180 e.Kr.

Kristendomen var väl etablerad vid denna tid och den spred sig snabbt, men inte alltid i sin tidigare accepterade form. Avvikelser tenderade att märkas som kätteri av den ortodoxa kyrkan och så var verkligen fallet med gnosticismen. Valentinus var en gnostisk religiös filosof från Egypten som trodde på rivaliserande gudar av gott och ont. Kristendomen som helhet var orolig för sådana avvikelser, men den hade också att göra med fortsatt förföljelse. Marcus Aurelius var kejsare i Rom i 19 år och förföljelsen av kristna ökade under hans regeringstid. Oavsett om han beordrade sådan behandling eller om han ens visste om det har han splittrat historiker. De dödade inkluderade Sankt Justin Martyr, som hade försökt att konvertera hedningar, men som hade blivit fördömd som subversiv, och Polycarp, en kristen biskop av Smyrma som blev arresterad, bunden och bränd år 167.

PETRUS ANDRA ARBETE ACCEPTERAS

Rom

125 e.Kr.

Aposteln Petrus – som redan var känd för att ha utsett Matthias till att ersätta Judas och för att tillåta hedningar att gå med i kyrkan utan att behöva konvertera till judendom först – har förstått att ha skrivit två brev, vilka båda ingår i Nya testamentet.

Den första var riktad till människor som bor i de romerska provinserna i Asien och talar om de prövningar som de kristna står inför. Den andra – skriven kort före sin död och accepterades i kanonen efter en tids svårigheter – förklarar att Gud hade försenat Kristi andra ankomst för att människor ska kunna leva heliga liv, förkasta det onda och hitta frälsning. För att varna dem om falska lärare uppmanade de dem att växa i sin kunskap om Kristus.

112 e.Kr.

120 e.Kr.

125 e.Kr.

RABBI TARFON SVOR ATT BRÄNNA KRISTNA BÖCKER.

Judéenprovinsen 120 e.Kr.

KEJSAR TRAJANUS BERÄTTAR FÖR ROMERSKA GUVERNÖREN I PONTUSBITHYNIA ATT STRAFFA KRISTNA ÄR ”MOTSATS TILL ANDAN AV VÅRA TIDER”.

Rom

112 e.Kr.

VÄSTRA VERSIONEN AV APOSTLAGÄRNINGARNA.

Rom

132–136 e.Kr. 144 e.Kr.

BAR KOKHBAS REVOLT Jerusalem

160 e.Kr.

161–180 e.Kr.

POLYKARP BLIR MARTYR – KRISTNA FÖRFÖLJELSER.

132–136 e.Kr.

Judarna reste sig mot det romerska riket i Judéen under det första judiskaromerska kriget 66–73 e.Kr. Det ledde till att romarna utvisades från Jerusalem, bara för att upproret skulle krossas senare av kejsar Nero. En andra konflikt, Kitos-kriget, slogs också även om den var utanför Judéenprovinsen. Ett tredje krig utbröt senare som blev känt som Bar Kokhba-revolten. Kejsare Hadrian ville bygga en koloni på platsen för Jerusalems, vilket ledde till både religiös och politisk spänning.

Den messianska figuren Bar Kokhba hoppades kunna driva bort sin fiende. Men romarna var för starka för dem; mer än 580 000 judar dog och många andra såldes till slaveri. Stora judiska samhällen skingrades och judar – tillsammans med judiska kristna – förbjöds från att komma in i Jerusalem, eftersom hårda nya bestämmelser snabbt infördes som straff.

150 e.Kr.

150 e.Kr.

Rom

160 e.Kr.

ETT BREDARE RELIGIÖST GAP

Rom

144 e.Kr.

När hedniske sjöfartspampen Marcion av Sinope besökte Rom föreslog han en ny bibel som skar bort allt som hade hänt före Jesus Kristus. Han avvisade gudomen som beskrivs i de hebreiska skrifterna i sina förslag till biskopen i Rom och sa att Jesus bara var judisk på grund av en tillfällighet vid födseln.

Han bildade sin egen Marcionismskyrka till slut, genom att avvisa några böcker i Nya testamentet, och helt och hållet avstå från Gamla testamentet, och tro att den hebreiska guden var av lägre status än Guds Nya testament. Den hävdar att endast Paulus hade lärt sanningen. Kyrkan varade fram till omkring femte århundadet.

138 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 138

04.10.2018 15:26

UPPKOMSTEN AV EN ANTIPÅVE

Rom

200 e.Kr.

Debatten har länge rasat över vem som var den första antipåven, en titel som hänvisade till männen som motsatte sig den legitimt valda biskopen i Rom. Den grekiska historikern för kristendomen, Eusebius, nämner Natalius (cirka 200 e.Kr.), även om Hippolytus av Rom (född år 170 och dog år 235) är mer allmänt känd. Han kom i konflikt med Påven Callistus, som valdes år 217, och hävdade att Callistus höll påvens ämbete även om han inte hade befogenhet att göra det. Hippolytus regerade också i opposition till Callistus efterträdare Urban I och Pontian, men han försonades senare med Pontian. Det hände när paret led under romerska kejsaren Maximinus förföljelse av kristna år 235. När de var utflyttade i exil tillsammans till Sardinien kom de överens om att låta Anterus efterträda dem båda. Därefter dog de som martyrer.

ANDES FLIGHT DISASTER Chile

1972

Turn to page 100

SEXTUS JULIUS AFRICANUS BERÄKNAR TIDEN INNAN JESUS TILL SKAPELSEN TILL 5 500 ÅR.

SANKT APOLLONIUS ANVÄNDER TERMEN ’KATOLISK’.

Alexandria

185 e.Kr.

Emmaus

cirka 185 e.Kr.

189–199 e.Kr.

200 e.Kr.

MARTYRDOM AV PERPETUA, EN UNG KVINNA SOM SKREV EN TIDSKRIFT OM HENNES RÄTTEGÅNG OCH FÄNGELSE.

Kartago

200 e.Kr. 200 e.Kr.

203 e.Kr.

203 e.Kr.

VICTOR I ÄR MED I PÅSKTVISTEN

Rom

189–199 e.Kr.

År 189 blev Victor I den första biskopen i Rom som fötts i den romerska provinsen Afrika. Han gjorde inte bara latin till det officiella språket i den romerska kyrkan, han gav sig också in i påsktvisten, som försökte sätta ett korrekt datum för påsken. Kristna i mindre Asien firade korsfästelsens dag på den dagen judarna firade påsk och uppståndelsen låg två dagar senare.

Kristna i väst firade dock uppståndelsen den första söndagen efter den 14:e dagen i den judiska månaden Nisan. Victor I favoriserade sistnämnda men det blev aldrig riktigt löst.

139 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 139

27.09.2018 12:32

VALERIANMASSAKERN

Rom

257 e.Kr.

Valerian den äldre var romersk kejsare från år 253–260, men hans regeringstid var fylld av civila oroligheter och en strid mot perserna. När han försökte hålla ihop imperiet letade han efter en syndabock för att ta bort uppmärksamhet från sina egna problem, peka fingret på de kristna och beordrade senaten i två brev om att vidta åtgärder mot dem. Kristna var ursprungligen bara tvungna att offra åt de romerska gudarna, men förföljelsen eskalerade år 258 när det beordrades att kristna ledare skulle avrättas. Bland martyrerna som vägrat att dyrka romerska gudar fanns påven Sixtus II och sju diakoner. Valerian själv fångades av perserna år 260 och fängslades för livet.

220 e.Kr.

FÖRSTA ANVÄNDNING AV TREENIGHETEN Kartago 220 e.Kr.

Den kristna författaren Tertullian var anmärkningsvärd av ett antal skäl. Under en tid av förföljelse skapade han en stor del av arbetet på latin i hela 25 år, vilket inte bara gav honom titeln ”Det kristna latinets fader” utan också hjälpte till att sprida religionen bland västliga kristna som kunde förstå hans arbete. Han var den första författaren som skrev på latin som kom att använda termen ”treenighet” och hans uppfattning var att en enda Gud uppfyllde rollen som Fader, Son och Helig Ande. Det orsakade kontrovers bland tidiga kristna som inte kunde få in idén i sina huvuden .

249–251 e.Kr.

257 e.Kr.

ROMERSKA KEJSAREN DECIUS BEORDRAR FÖRFÖLJELSE.

Rom

249–251 e.Kr.

259 e.Kr.

GALLIENUS TOLERERAR

Rom

259 e.Kr.

Gallienus hade härskat som romersk kejsare med sin far, Valerian, sedan härskade han ensam från 260–268. Han hade gjort sitt avtryck år 259 genom att utfärda vad som var den första officiella toleransförklaringen med avseende på de kristna i det romerska riket. Detta var ett avgörande ögonblick för religionen, för även om det inte gjorde kristendomen till en officiell religion, möjliggjorde det att återställa platser för dyrkan och kyrkogårdar. Romarna var i själva verket garanterade en rätt till innehav. Kristna kunde också utse sina egna officerare och hantera sina döda på det sätt som de önskade.

140 Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 140

27.09.2018 12:32

FADER TILL ALLA MUNKAR

Egypten

270 e.Kr.

De som följer ett munkliv avstår från världsliga sysslor och ägnar istället sina liv åt andligt arbete. Detta sätt att leva utvecklades tidigt inom kyrkans historia tack vare den helige Antonius, som levde ett hermitiskt liv i 15 år från omkring 18 års ålder cirka 270.

Senare organiserade han en grupp av sina egna lärjungar till en dyrkande gemenskap. Inspirerade av detta ökade antalet liknande tillbakadragna munklevande grupper över hela Egypten, och Antonius – som ofta kallats den första kristna munken – kom att bli känd som ”Fader till alla munkar”. Klostret Sankt Antonius byggdes mellan år 298 och 300 och står i en oas i Egyptens östra öken. Det är det äldsta klostret i världen.

270 e.Kr.

300 e.Kr.

de e

ar i de

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 141

Armenien

301 e.Kr.

Det finns en debatt om huruvida Gregorios Upplysaren existerade. Om han gjorde det och legenden verkligen var korrekt lyckades han inte bara introducera kristendomen till Armenien, men han övertalade också kung Tridates III till att göra det till landets statsreligion. Historien säger att Gregorios fader, Anag, hade mördat kung Khosrov II och fick Gregorios att fly. När han återvände fängslade Tiridates III (den mördade kungens son) honom och försökte förgäves att få Gregorios att avstå kristendomen, bara för att själv omvandlas. Men det betyder mindre än det enda sanna faktum: Armenien blev det första landet i världen att anta kristendomen som sin officiella religion år 301. Den armeniska apostoliska kyrkan är dessutom världens äldsta nationella kyrka.

301 e.Kr.

CODEX TCHACOS INNEHÅLLER DEN FÖRSTA KÄNDA ÖVERLEVANDE KOPIAN AV JUDAS EVANGELIUM.

Alexandria

DEN FÖRSTA KRISTNA STATEN BILDAS

300 e.Kr.

303–311 e.Kr.

DEN STORA FÖRFÖLJELSEN Romerska imperiet

303–311 e.Kr.

År 303 ställdes kristna inför sin tuffaste prövning hittills då det romerska riket sanktionerade en förföljelse som var grövre än någon före den. Med avsikt att befria imperiet från olika religioner, tog kejsarna Diocletian, Maximian, Galerius och Constantius bort de kristna juridiska rättigheterna och tvingade dem att offra åt romerska gudar. Detta ledde senare till att den nybyggda kristna kyrkan i Nicomedia revs och plundrades på sina skatter. Religionens följare var också förbjudna att träffas i gudstjänst. Platser för dyrkan, böcker och skrifter förstördes och kristna blev avrättade. Varje biskop, präst och diakon arresterades också och fängslades, med grupper av kristna som brändes levande, särskilt i de hårdare östra provinserna. Trots att vissa försökte rädda sig själva, vilket ledde till att olika kyrkliga fraktioner växte fram, lättade plågorna först när Milanesiska ediktet blev överenskommet 313. Detta gjorde att förföljelsen av kristna slutade och de behandlades mer välvilligt över imperiet därefter.

27.09.2018 12:32

Missa inte! i butik 20/11

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 142

27.09.2018 12:32

i butik 1/11

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 143

27.09.2018 12:32

Upptäck mer spännande läsning i butik 1/11

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 144

27.09.2018 12:32

i butik 1/11

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 145

27.09.2018 12:32

• Köpråd och guider med de bästa produkterna på marknaden just nu.

• De senaste nyheterna, ryktena och lanseringarna inom teknologi.

• Första tester och djupgående recensioner av alla populära märken.

techradar.com

Jesus_1_se_redigert_FERDIG.indd 146 TR annonse SE 230x297.indd 1

04.10.2018 02.10.2018 15:26 12:38

SE_Jesus_Cover_230x297.indd 3

12.11.2018 09:02

JESUS LIV och DÖD

JESUS LIVoch DÖD

Jesus är kanske den mest inflytelserika personen som någonsin har levt, med över två miljarder följare än idag. Jesus liv och död berättar alla episka historier kring Jesus liv, från de första profetiorna kring hans födelse och barndom i Nazaret, till hans vuxna år då han undervisade och fick följare.

Upptäck människorna som Jesus valde som sina apostlar, som har bevittnat hans mest dramatiska ögonblick och förde vidare hans lärdomar. Läs om sanningen bakom Judas förräderi, Jesus möte med Pilatus och korsfästelsen vid Golgata.

Den här boken är fullpackad med fantastiska bilder och ger dig insikt i den historiska perioden. Det är den perfekta guiden för alla som vill upptäcka den sanna historien om Jesus från Nazaret.

2018-09 / 129:-

TIDSAM 4921-09

09

7 388492 112900

Returvecka 02

SE_Jesus_Cover_230x297.indd 4

.se

.se

Spännande temaböcker. Prova gratis i en månad.

12.11.2018 09:02