Historiens största slag

SLAG BOKASIN HISTORIA

BOKASIN VETENSKAP

HISTORIENS STÖRSTA

HISTORIENS STÖRSTA SLAG – 1

UPPTÄCK DE EPISKA KONFLIKTERNA SOM FORMAT VÅR VÄRLD

490 f.Kr. – 1814

.se

bokasin.se

Utforska

✔ STRIDERNA ✔ STRATEGIERNA ✔ KONFLIKTERNA

Innehåller detaljerade stridskartor

FRÅN DE ANTIKA GREKERNAS FÖRSTA STRIDSROP TILL IMPERIERNAS STÖRSTA BATALJER SE_Historiensstorstaslag_Cover_230x297.indd 1

12.11.2018 08:44

Historiens största slag – 1 2018 © Orage AS

Utgiven av Orage AS Jarlsøveien 50 3124 Tønsberg, Norge +47 47 46 60 00 post@orage.no www.orage.no

Svensk redaktion Ansvarig utgivare: Rebecca Englund Redaktör: Sofia Lindén Översättare: Anna Rosenqvist, Ulrika Miranda Korrektur: Eva Sahlström Grafiker: Bens Aarø & Jeanette Hanvik

Orage AS äger alla rättigheter till innehållet i denna bok. Det är inte tillåtet att reproducera eller kopiera innehållet. Det är inte tillåtet att lägga ut hela, eller delar av, boken på internet eller att på annat sätt reproducera innehållet elektroniskt. Tillstånd kan endast ges via redaktionen på Orage AS.

Försäljningsansvarig Øystein Berg +47 909 61 959 berg@orage.no

Tryck Tryckt i Lettland, Artko AS Alla Orages produkter trycks av Svanenmärkta tryckerier.

Utgiven på licens från Future Plc. This publication is published under licence from Future Publishing Limited. All rights in the licensed material belong to Future Publishing Limited and it may not be reproduced, whether in whole or in part, without the prior written consent of Future Publishing Limited. ©2017 Future Publishing Limited. www.futureplc.com

Originaltitel Greatest Battles © 2017 Future Publishing Limited

SE_Historiensstorstaslag_Cover_230x297.indd 2

12.11.2018 08:44

Välkommen Vår tid är full av fascinerande och fruktansvärda berättelser från slagfält runt om i världen. I den här boken ska vi dyka in i några av krigshistoriens största händelser, de som gjort att världen ser ut som den gör idag.

Artiklarna är rikt illustrerade och berättade på ett under­ hållande sätt. Vi öppnar en verklighetens skattkammare av historier och här hittar vi bland annat berättelsen om slaget vid Azincourt, en grundlig genomgång av slaget vid Actium och en fördjupning i slaget vid Trafalgar.

Följ med på en resa som målar upp slagfälten med krigs­ herrarnas strategier och taktiker, och en djupdykning i soldaternas utrustningar och vapen. Dramatiska historier skildrar allt ifrån grekernas första stridsrop till imperiernas största bataljer, samt de 10 blodigaste bataljerna som skakat om vår värld.

Om detta och mycket mer får du veta här. Trevlig läsning

historiens största slag_050418.indd 3

18.04.2018 15:26

Historiens största slag

Innehåll 06 10 av historiens blodigaste slag

Läs mer om de tio blodigaste

striderna genom historien.

60 Slaget vid Sekigahara

Hur en japansk stridsherre förlorade

sin shogunate.

16 Slaget vid 66 Slaget vid Marathon Naseby

Historien om en ikonisk strid

Den avgörande samman mellan Grekland och Persien.

drabbningen i det engelska inbördeskriget som bestämde Charles I:s öde.

20 Slaget vid Thermopyle 70 Slaget vid

Den episka drabbningen mellan 300

spartaner och Perserriket.

Quebec

Utforska USA:s förlust 1775 under

Amerikanska frihetskriget.

24 Slaget vid Actium 74 Slaget vid

Läs om hur det här romerska

slaget tvingades ut på vattnet.

Trafalgar

Amiral Nelsons sista strid orsakade blodspillan till havs.

28 Slaget vid Hastings 78 Slaget vid

Den historiska anglo-saxiska

konflikten 1066.

Austerlitz

När några av Europas största

imperier möttes i strid 1805.

32 Slaget vid Stirling Bridge 86 25 största

William Wallace och händelsen

som gjorde honom legendarisk. strider

Vi presenterar de mest legendariska striderna mot 40 Slaget vid

övermakten genom Bannockburn världshistorien.

En milstolpe i Skottlands historia där Edvard II besegrades.

48 Slaget vid Azincourt

Det ödesdigra slaget mellan

58

64

Henry V:s England och Frankrike.

52 Slaget vid Bosworth

Det historiska och slutgiltiga slaget

i britternas Rosornas krig.

4 historiens största slag_050418.indd 4

18.04.2018 15:33

InnehĂĽll

16

74

97

24 32

5 historiens stĂśrsta slag_050418.indd 5

18.04.2018 15:33

10 Historiens största slag

AV HISTORIENS

BLODIGASTE

SLAG

Från bittra strider under antiken till den moderna världens blodigaste konflikter – krig innebär alltid död och förstörelse.

Alexander skickar sitt kavalleri rakt in bland de persiska ryttarna.

66 historiens största slag_050418.indd 6

18.04.2018 15:27

10 av historiens blodigaste slag

O

avsett om det handlar om stridigheter, guld, ära eller om att frita människor är krigskonsten fortfarande en av mänsklighetens mest långvariga följeslagare.

Medan intellektuella framsteg har lett till att sjukdomar har botats, stora metropoler har byggts och en globaliserad värld växt fram har krigandet inte minskat eller blivit mindre farligt för de män och kvinnor som deltar. Skoningslösa krig mellan stater har skapat en ännu större strävan efter doktriner och teknik som ska ge herravälde på slagfältet. Det kan handla om Roms tunga infanteri som skar igenom horder av barbarer, riddaren på sin häst som rider igenom medeltidens infanteri, belägringsvapen som jämnar renässansstäder med marken eller disciplinerat, muskötbeväpnat infanteri som besegrar Napoleons arméer.

I modern tid har förmågan att bruka sofistikerad teknik för att samtidigt kunna erövra land, hav och himmel gett militärmakterna en ojämförlig dominans på slagfältet. Teknik och doktrin

leder förstås inte till vinst på egen hand, som den schweiziske militärteoretiske författaren Antoine-Henri Jomini skrev: ”Beväpningens överlägsenhet kan öka chanserna till krigslycka men det vinner inga strider på egen hand”. Den ökande teknikanvändningen gör att behovet av mer välutbildade och motiverade soldater ökar. Den tillfällige värnpliktige som strider för sin herre har ersatts med den ärrade yrkessoldaten som vill och kan strida och som strider ända in i slutet.”

Krig har även fångat de lärdas fantasi, de som har studerat krigskonsten och skapat oändliga mängder texter om hur man tillfogar fienden maximal skada samtidigt som man håller de egna förlusterna på en acceptabel miniminivå. De här männen, som kan vara filosofer, poeter, politiker eller psykopater, har alla drivits av antingen löftet om och äventyret i det ärofyllda krigandet eller av ett patriotiskt behov av att försvara sitt land. Sun Tzu, Machiavelli, Clausewitz, Liddel Hart och många andra har lärt upp och inspirerat generaler så de har kunnat vinna

SLAGET VID ISSOS 333 F.KR. Alexander den stores häpnadsväckande segrar under 300-talet f.Kr. förenade ett rike som sträckte sig ifrån Egyptens öknar till Indiens front.

Alexander kom ursprungligen från Makedonien i norra Grekland. Hans ambition att bygga ut sin fars imperium till en världsmakt kastade hela östra Medelhavsområdet och Persien in i skoningslösa krig. Slaget vid Issos inledde hans stora fälttåg i öst, perserna besegrades på öppet slagfält och Persiens stora landområde blev tillgängligt för Alexander och hans armé. Det var ett slag som uppmärksammades för sin råhet; Alexander var en kompromisslös krigsherre som inte accepterade något annat än en total seger för sina arméer i fält.

Hans seger berodde på hans användning av terrängen, hans vältränade och utrustade hopliter och de dåligt disciplinerade persiska horderna som samlats emot honom. Alexander ställde upp sina hopliter i mitten, med ansiktena mot

fienden på den andra sidan av en flod, samtidigt som han positionerade kavalleriet på sina två flanker. Dareios, den persiske ledaren, trodde att Alexanders flanker var hans svagaste punkter och skickade ett fullskaligt kavallerianfall mot vänster flank. Alexander beordrade kavalleriet på sin vänstra sida att hålla ut medan hopliterna och det persiska infanteriet stred i mitten. Både hopliterna och kavalleriet lyckades hålla perserna tillbaka och skapa ett farligt dödläge.

Alexander såg då att hans största chans till seger var ett kavallerianfall mot persernas högra sida och han skickade sitt kavalleri rakt emot det persiska kavalleriet vid hans sida, bröt deras linje och tvingade Dareios att avbryta och löpa. I stället för att förfölja vände Alexander sitt kavalleri och anföll igen i ryggen på det persiska infanteriet.

Spjut och sköldar bröts itu under Alexanders slakt och Persiens oövervinnerliga arméer trampades

sina krig, och de har fungerat som en riktlinje för hur krig ska utföras och gör så än idag. Under hela utvecklingen har krigsherrarna själva funnits där, männen som härskat på slagfältet och lett sina män mot evig ära eller skamfylld förlust med de bästa vapnen deras land har kunnat ställa till förfogande.

Trots teknikens och den industriella tillverkningens framsteg när det gäller framtagningen av allt mer sofistikerade vapen har det aldrig gjorts ett framsteg som kan motsäga den enkla sanningen: i krig är det människor som dödar och dödas.

Här presenteras tio av de blodigaste striderna genom tiderna som illustrerar denna orubbliga sanning. Varje avsnitt har en sammanfattning längst ner där antalet döda är den mest korrekta uppskattning som går att få fram och som innefattar både de som dödats och de som skadats.

Vissa av slagen har utkämpats på grund av girighet, ambition eller en önskan om att erövra. Alla har gått till historien på grund av förödelsen och dödandet de gav upphov till.

ner i marken av hans kavalleri och hopliternas sköldar. När den centrala positionen gått förlorad blåste Dareios till reträtt och höggs ner, vilket skapade panik i de persiska leden. När perserna flydde samlade Alexander sitt kavalleri en sista gång och förföljde perserna till skymningen och slaktade dem när de flydde.

MOTSTÅNDARE

Makedonien mot det akemenidiska riket.

ANTAL OFFER

Makedonien: 7 000.

Akemenidiska riket: 20 000.

FÖLJDEN

Alexander marscherade in i Persien och förorsakade det persiska rikets kollaps. Han gifte också in sig i den persiska kungafamiljen och stärkte sitt grepp om Mellanöstern.

77 historiens största slag_050418.indd 7

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

SLAGET VID MALPLAQUET 11 SEPTEMBER 1709

Slaget vid Malplaquet utkämpades till kanonernas dån och musköteldens crescendo. En allians mellan olika länder, som inkluderade Storbritannien, Preussen, Österrike och Förenade provinserna (Nederländska republiken), gick ut i krig för att skydda Europa mot fransmännens ökande kontroll över Spanien och dess stora imperium på andra sidan havet. Slaget var en del av spanska tronföljdskriget och var en av krigets blodigaste sammandrabbningar. Det var också den strid som ledde till flest dödsfall under hela århundradet.

Antalet soldater som dog i de allierade styrkorna och de franska styrkorna uppgick till tiotusentals allt eftersom krut, kanoner och hästar förvandlade slagfältet i Malplaquet till en blodig slaktplats.

Fransmännen lät de allierade styrkorna komma emot dem, vilket gav dem försvarsfördelar så de kunde hugga ner de österrikiska och tyska trupper som försökte flankera dem. I slutändan övermannades fransmännens positioner på flankerna, men inte förrän tusentals allierade

soldater dödats av den intensiva spärreld som mött dem. Britterna krossade sedan fransmännens mitt och jagade dem på flykt så det brittiska kavalleriet kunde storma in och plocka upp de överlevande.

Trots att de allierade vann innebar de stora dödsantalen i de egna leden att de inte kunde följa efter de flyende franska styrkorna, det fanns inte tillräckligt många män för en förföljelse. Det gjorde att fransmännen kunde fortsätta strida.

Britternas anfall in i fransmännens mitt.

MOTSTÅNDARE

Storbritannien, Förenade provinserna, Preussen, Österrike mot Frankrike och Bayern.

ANTAL OFFER

De allierade: 21 000.

Frankrike och Bayern: 11 000.

FÖLJDEN

Här användes musköter i större omfattning vilket övertygade befälhavarna om att det var enklare att hålla positionen än att anfalla.

SLAGET VID TOWTON 29 MARS 1461 Det är känt som det blodigaste slaget som någonsin utkämpats på engelsk mark och var en av de största sammandrabbningarna i Rosornas krig. På Yorkshires iskalla slagfält stod Huset York, som tagit kungen till fånga och tvingat honom att acceptera deras rätt till tronen, mot Huset Lancaster.

Yorkisterna var antalsmässigt underlägsna men deras ledare, lord Fauconberg, beordrade dem att utnyttja de starka vindar som blåste mot den lancastriska sidan och använda pilar för att tunna ut motståndarleden. Det här fick en förödande effekt på den lancastriska moralen eftersom deras pilar inte kunde nå yorkisterna på grund av motvinden.

Slaget utmynnade sedan i en brutal strid manmot-man som pågick i timmar och färgade den fallande snön röd. Till slut låg 30 000 män döda på den kalla marken i Yorkshire.

MOTSTÅNDARE

Huset York mot Huset Lancaster.

ANTAL OFFER Slaget vid Towton utkämpades i snöstorm.

”Slaget utmynnade sedan i en brutal strid man-mot-man som pågick i timmar och färgade den fallande snön röd.”

Huset York: 10 000.

Huset Lancaster: 20 000.

FÖLJDEN

När lancastrianerna var besegrade kontrollerade yorkisterna tronen. Edvard utsågs till kung i juni 1461 och blev den förste yorkistiske kungen av England.

8 historiens största slag_050418.indd 8

18.04.2018 15:27

10 av historiens blodigaste slag

BELÄGRINGEN AV BAGDAD 29 JANUARI–10 FEBRUARI 1258 1258 hade den mongoliska horden svept fram från Kina genom Persien och hotade nu Mellanösterns muslimska kalifat. De lämnade ett spår av förödelse, slaveri och fruktansvärda berättelser om oövervinnerliga krigare på små krigarhästar bakom sig som ödelade all civilisation de kom i kontakt med. Bagdad, en gyllene oas mitt i den arabiska öknen, var en alltför frestande måltavla för den mongoliske ledaren Hülegü Khan. Han samlade ihop den största mongoliska horden som någonsin funnits på ett och samma slagfält, nästan hundrafemtiotusen män, och belägrade Bagdad.

Mongolen stoppade alla förnödenheter till staden och började bygga belägringsvapen för att förstöra murarna.

Bagdads härskare, Al-Mustai’sim, ville absolut inte att den arabiska världen skulle få uppleva skammen av att se hans stora muslimska huvudstad falla i barbarernas händer, men han överskattade sin position i omvärlden och fick bekämpa horden på egen hand. När situationen blev desperat skickade han ut kavalleriet för att konfrontera mongolerna, men underskattade hur anpassningsbara och motståndskraftiga de var när de mötte fientligt kavalleri. Mongolerna hade lagt en fälla. Genom att översvämma ett dike fångade de fienden mellan vattnet och horden och slaktade motståndarna innan de fortsatte belägringen, rev försvarsmurarna och intog stadens utkanter. Även om försvararna En avbildning av belägringen där mongolerna står positionerade runt murarna och bygger belägringsvapen.

stred tappert fanns det inte tillräckligt många av dem för att stoppa hordens anfallsvågor.

Så småningom försökte Al-Mustai’sim att förhandla med Khan men erbjudandet avslogs, staden intogs och befolkningen våldtogs och mördades. Mongolerna vållade en enorm förödelse; enligt vissa uppskattningar var antalet civila som dödats mellan 200 000 och 800 000. Tusentals civila dödades när de flydde – det fanns inget skydd mot Hülegüs män.

Innan mongolerna var Bagdad ett centrum för kunskap och kultur, dess stora bibliotek var något västvärlden avundades. Nu låg staden i ruiner, gatorna var fyllda av döda kroppar och Al-Mustai’sims folk var döda eller hade blivit slavar.

Mongolerna marscherade bort och lämnade inget annat än ruiner efter sig.

MOTSTÅNDARE

Mongolriket mot Abbasidiska kalifatet.

ANTAL OFFER

Mongolriket: minimalt.

Abbasidiska kalifatet: 50 000 soldater och upp till 800 000 civila.

FÖLJDEN

Mongolerna intog hela den arabiska öknen efter belägringen, men tvingades senare tillbaka österut efter inbördes strider.

Striden avgjordes till sjöss.

STRIDEN VID RÖDA KLIPPORNA 201 E.KR.

I det här episka slaget, som gick till den kinesiska folkhistorien som berättelsen om hur några få stod upp mot en övermakt, möttes två stridande kinesiska fraktioner för att avgöra landets framtid. De allierade styrkorna från landets södra delar, tillhörande krigsherrarna Liu Bei och Sun Quan, mötte de antalsmässigt överlägsna styrkorna från de norra slätterna, tillhörande krigsherren Cao Cao, som ville ena riket under sitt tyranniska styre.

Bei och Quan visste att de inte hade en chans mot Cao Cao i direkt strid utan att det krävdes list. De iscensatte en strid över Yangtzefloden där Cao Caos rudimentära flotta var sårbar.

Efter en mindre skärmytsling låtsades Bei och Quan kapitulera, de skickade krigsfartyg nerför floden för att förhandla fram villkor. Men i stället för att erbjuda fred krossades Cao Caos hela flotta när skeppen visade sig vara laddade med brandvapen. Tusentals soldater och sjömän brändes till döds. Cao Cao tvingades till reträtt och krigsherrarna från södern hade vunnit.

MOTSTÅNDARE

Liu Bei och Sun Quans sammanslagna armé mot Cao Caos armé.

ANTAL OFFER

Inga säkra uppskattningar, men striden omfattade nästan en miljon män med tusentals döda på båda sidor.

FÖLJDEN

Röda klipporna innebar att Kina inte blev en enad nation under en herre.

9 historiens största slag_050418.indd 9

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

SLAGET VID LEIPZIG 16–19 OKTOBER 1813

Slaget vid Leipzig, där över 600 000 soldater var inblandade, var den största sammandrabbningen innan första världskriget. Det handlade om ära och imperier. Napoleon Bonaparte kastade in Europa i ett fullskaligt krig när han ville bygga ut sin dynasti i det tyska inlandet. Mot honom stod en koalition av länder som ville krossa hans diktatoriska ambitioner, inklusive Preussen, Sverige, Ryssland och Österrike i en storkoalition.

De möttes på fälten runt Leipzig i en episk sammandrabbning som dödade hundratusentals män. Napoleons plan var enkel: att krossa den enorma armé koalitionen samlat ihop bit för bit, precis som han gjort i tidigare fälttåg genom att förena sin Grande Armée. Den första dagen verkade det fungera, två blodiga sammanstötningar mellan österrikiska och preussiska trupper resulterade i att Napoleon intog den lilla staden Leipzig och merparten av den omgivande landsbygden.

Napoleon misslyckades dock med att följa upp segrarna och tillät att de två arméerna kunde omgruppera sig och ta emot förstärkningar från andra arméer inom koalitionen. Den 18 oktober utkämpades 1800-talets största sammandrabbning.

Napoleon hade dragit sig tillbaka till Leipzig och var besluten om att hålla staden till vilket pris som helst, men de franska trupperna var nu fångade och utsatta för oändliga infanterianfall från koalitionen.

Den enda vägen ut var att strida fram emot en bro som ledde västerut till friheten i Frankrike. När han såg sina män bli slaktade av koalitionens enorma antal soldater beordrade Napoleon en strategisk reträtt till bron som nu hotades av koalitionen. I den panik som uppstod sprängde en fransk korpral bron då han var rädd att koalitionen skulle inta den, samtidigt som franska soldater retirerade över den. Explosionen kastade hundratals soldater upp i luften och gjorde att tusentals fler blev strandade

i Leipzig. I kaoset som följde satte sig Napoleon i säkerhet på den västra stranden och stannade tillräckligt länge för att se hur hans armé upplöstes helt runt honom. Det var första gången under hans karriär som en annan armé tillfogat honom en sådan förlust i fält.

MOTSTÅNDARE

Frankrikes Grande Armée mot koalitionsarmén.

ANTAL OFFER

Frankrikes Grande Armée: 60 000.

Koalitionen: 54 000.

FÖLJDEN

Koalitionen lyckades bevara det tyska Rhenområdet självständigt. Napoleon tvingades tillbaka till Frankrike och abdikerade ett år senare.

”Napoleon hade dragit sig tillbaka till Leipzig och var beslutsam om att hålla staden till vilket pris som helst, men de franska trupperna var nu fångade.”

Preussiskt kavalleri anfaller under slaget vid Leipzig.

1010 historiens största slag_050418.indd 10

18.04.2018 15:27

10 av historiens blodigaste slag

SLAGET VID SALSU 612 E.KR. Slaget vid Salsu har rykte om sig att vara en av militärhistoriens dödligaste strider på öppet fält.

Striden stod mellan det koreanska kungadömet Goguryeo mot kejsardömet Kinas invaderande arméer och i slaget dog över 300 000 män efter bara några timmar på Koreas norra slätter. År 612 e.Kr. önskade kejsardömet Kina under Sui-dynastin expandera för att stärka sitt grepp om inrikespolitiken. De små kungadömena i Korea ansågs vara perfekta att erövra, eftersom koreanerna traditionellt sett sågs som svagare både militärt och politiskt av kineserna. Över en miljon kinesiska soldater marscherade in i Korea för att besegra dess folk och krossa kungadömet Goguryeo i landets norra delar i en av de största landinvasionerna som kejsardömet Kina någonsin genomfört. Koreanerna var inte beredda att acceptera kinesisk överhöghet och bedrev effektiv gerillakrigföring mot inkräktarna.

Kineserna attackerades hela tiden av de retirerande koreanerna som minskade deras enorma armé, krossade dess moral och försvårade de kinesiska försöken att inta den koreanska landsbygden.

Kineserna nådde så småningom en grund flod norr om Pyongyang, där koreanerna slutat fly och stod och väntade på inkräktarna.

Den koreanske generalen Euji Mundeok visste att han inte hade en chans att vinna ett fältslag mot inkräktarna, så han utnyttjade naturkrafterna.

Floden som kineserna korsade var uppdämd uppströms, vilket innebar att vattnet stod lågt.

Euji öppnade dammen just som kineserna höll på att vada över floden och skapade en stor våg som flödade ner i dalen. Vattnet rörde sig så snabbt att kineserna inte hade en chans att reagera – hela området översvämmades, de kinesiska krigarna drunknade i sina otympliga rustningar. Resterna av armén försökte rädda sig innan de möttes av

ett enormt koreanskt kavallerianfall som dödade de olyckliga överlevande. Kineserna måste retirera så snabbt att många av soldaterna inte kunde undkomma de blodtörstiga koreanerna. Det gav upphov till ett spår av blod och död hela vägen tillbaka till den kinesisk-koreanska gränsen vid Liadong-halvön.

MOTSTÅNDARE

Det koreanska kungadömet Goguryeo mot kejsardömet Kina.

ANTAL OFFER

Koreanska kungadömet Goguryeo: minimalt.

Kejsardömet Kina: 300 300.

FÖLJDEN

Sui-dynastin minskade på grund av dödsfallen och ersattes så småningom av Tang.

Goguryeo fick vara i fred.

Kinesiska soldater i strid.

11 historiens största slag_050418.indd 11

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

SLAGET VID SOMME 1 JULI–18 NOVEMBER 1916

När det gäller antalet döda står slaget vid Somme för en av de dödligaste striderna i militärhistorien.

Antalet soldater inblandade i striden var enormt och det var även antalet offer. I juli 1916 hade första världskriget pågått i nästan två år utan att någon sida fått ett genombrott. Skyttegravar hade grävts mellan de allierades och centralmakternas arméer med ett förrädiskt ingenmansland emellan där båda sidor stred för framgång.

Sir Douglas Haig, den brittiska arméns överbefälhavare i striden, var övertygad om att han hade svaret på dödläget: en massiv spärreld från artilleriet, den största i krigshistorien, skulle bokstavligt talat blåsa bort den tyska armén

och leda de allierade till en enkel seger. Det enda som de allierade styrkorna då skulle behöva göra var att promenera igenom ingenmansland och fortsätta förgöra hela den tyska militärmakten.

Hans krigsstrategi var ambitiös, på gränsen till fantasifull. Möjligheterna för det brittiska artilleriet att lyfta all taggtråd som skyddade de tyska positionerna eller tömma alla tyska vapengropar

var små. Bara under stridens första dag förlorade de allierade 70 000 män, dödade och skadade för en liten eller ingen vinst. De flesta av offren uppstod då allierade trupper ”promenerade” genom ingenmansland, bara för att direkt träffas av tyska kulsprutor eller skjutas i bitar av artillerigranater. Även om utnötningstaktiken hade sin verkan på tyskarna och så småningom begränsade deras förmåga att kriga på andra fronter slutade den massiva och omfattande striden ändå i ett dödläge efter att nästan en miljon män dödats.

MOTSTÅNDARE

Storbritannien och Frankrike mot Tyskland.

ANTAL OFFER

Storbritannien och Frankrike: 623 907.

Tyskland: 400 000–500 000.

FÖLJDEN Brittiskt infanteri avancerar efter att ha fått klarsignal, juli 1916.

Det tragiska med slaget vid Somme var att Haig drog fel slutsats och blev övertygad om att utnötningstaktiken varit framgångsrik.

Infanteri från Nya Zeeland vilar i en skyttegrav, september 1916.

12 historiens största slag_050418.indd 12

18.04.2018 15:27

Brittisk maskingevärsgrupp redo för fienden.

TREDJE

02 Hårda strider

03 Tyska linjen

En av anledningarna till att britterna gjorde så få framsteg under de första veckorna var det tyska försvarets djupgående strategi, som förhindrade större genombrott.

Några av de hårdaste striderna stod runt den franska staden Pozières, där tusentals österrikiska soldater dog när de försökte bestiga en hårdförstärkt ås för att nå Pozières.

SISTA LINJE NOV.

05 Stridsvagnar

15 SEPT.

FJÄRDE 14 JULI

Den andra större framstöten inleddes den 15 september, med bättre resultat, och fungerade som ett test av den senaste brittiska uppfinningen – stridsvagnen.

04 Ingenmansland

Det ingenmansland man stred om var bara drygt 180 meter brett på vissa ställen och förändrades inte mycket under konflikten, då ingen sida lyckades göra framsteg.

RESERV

01 Små framsteg Under stridens första dag lyckades de allierade bara avancera några få meter i vissa sektorer. Bristen på framsteg berodde på det brittiska artilleriets ineffektivitet.

14 JULI

SJÄTTE

06 Ett blodigt slut

Slutet på striden skapade en mindre förändring av de tyska styrkornas ursprungspositioner i området men innebar inga större strategiska vinster.

15 SEPT

1 JULI SISTA LINJE NOV.

13 historiens största slag_050418.indd 13

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

SLAGET VID CANNAE 216 F.KR. Cannae gick till historien som den största förlusten det romerska riket och dess krigsmaskineri någonsin fick uppleva. De romerska befälhavarna Lucius Paullus och Gajus Varro överlistades och utmanövrerades av Hannibal av Kartago som använde terrängen, de kartagiska truppernas styrkor och vädret för att förvandla den apuliska slätten till ett slagfält.

216 f.Kr. hade Hannibal – som många ser som en av de största militära strategikerna någonsin – korsat Alperna och erövrat stora delar av Italien och många av de romerska städerna på halvön hade anslutit sig till hans sida i sådana mängder att hans arméer hotade själva Rom. Det romerska riket beslutade att måttet var rågat; Hannibal måste konfronteras. Paullus och Varro utsågs till att leda en armé som skulle krossa honom och återupprätta Roms rykte. Varro var ambitiös, överdrivet självsäker och angelägen om att besegra Hannibal och utropa sig själv till segrare på bekostnad av sin befälskollega. När han mötte Hannibals armé vid Cannae hade han nästan fyrtiotusen man bakom sig och såg ingen anledning till att vänta och låta Hannibal glida undan.

Varro positionerade sina män i en djup formation med tungt infanteri som skulle krossa kartagerna och dränka dem i floden Aufidus som fanns bakom Hannibals armé. I sin strävan efter snabb seger lämnade han dock sina flanker farligt utsatta och Hannibal såg sin chans. Han anföll snabbt de romerska flankerna med sitt mer vältränade kavalleri och befallde sitt infanteri i mitten att dra sig tillbaka långsamt för att locka det romerska infanteriet att marschera framåt och exponera sina flanker. När romarna marscherade längre in i halvcirkeln omringades de av Hannibals män som hackade dem i småbitar. Romarna var så hårt inneslutna att de inte kunde lyfta upp sina tunga sköldar för att skydda sig ordentligt och de dödades. Några lyckades fly genom att bokstavligt talat hugga sig fram i den kartagiska horden som omgav dem. Men de flesta dog sammankrupna i Hannibals fälla, som den antike författaren Polybius skrev: ”När deras yttre flanker hela tiden höggs ner och de överlevande tvingades dra sig tillbaka och krypa ihop, dödades de till slut alla där de stod.”

”Romarna var så hårt inneslutna att de inte kunde lyfta upp sina tunga sköldar för att skydda sig ordentligt.”

Förklaring

Hannibals styrkor Romare

3. Romersk förlust Hannibal besegrar det underlägsna romerska kavalleriet på flanken och lyckas samla sitt kavalleri för en attack mot infanteriet i mitten.

4. Hannibals anfall

Hannibals kavalleri anfaller det romerska infanteriet i mitten, omsluter dem helt och massakrerar Paullus och Varros armé.

2. Romerskt anfall Romarna låter sig lockas och anfaller, övertygade om att deras tunga infanteri ska krossa kartagerna. De har snart gått i fällan.

1. Betet

Kartagiskt infanteri drar sig tillbaka, lockar romarna att följa efter och anfaller deras flanker. De trycker dem sedan inåt tills de omringat romarna.

MOTSTÅNDARE

Hannibal av Kartago mot det romerska riket

ANTAL OFFER

Hannibal av Kartago: 5 700.

Det romerska riket: 77 700.

FÖLJDEN

När han vunnit Cannae fortsatte Hannibal sin marsch in i Italien tills han slutligen stoppades av en massiv mobilisering av romerska styrkor som tvingade honom tillbaka till Afrika.

Romarna led det största nederlaget någonsin vid Cannae.

14 historiens största slag_050418.indd 14

18.04.2018 15:27

10 av historiens blodigaste slag

SLAGET VID STALINGRAD 23 AUGUSTI 1942–2 FEBRUARI 1943 I betongmardrömmen Stalingrad utvecklades en gigantisk sammandrabbning mellan mekaniserad militärmakt som sänkte staden och hela södra Ryssland i ett moln av aska och rök. Det var en strid som avgjorde Sovjetunionens öde och framtiden för Hitlers lebensraum i västra Ryssland.

Hitlers besatthet av att ta Stalingrad vid södra Volga trotsade allt strategiskt förnuft; staden hade inget av större strategiskt värde annat än en traktorfabrik och hans största motståndares namn – Stalin. Han insisterade trots detta på att staden skulle intas, för att försvaga sovjeternas moral och helst avsluta kriget på östfronten för gott.

Sovjeterna var i oordning under den större delen av striden och vid en tidpunkt kontrollerade de bara en smal utkant av stadskärnan med ryggen mot floden Volga – nazisternas seger verkade självklar. Men tiden var på Röda arméns sida då de tyska underhållslinjerna var utsträckta till bristningsgränsen och det kalla vädret gjorde att de inte kunde fylla på förnödenheter. Stalin hade dessutom ytterligare ett vapen; sin bäste befälhavare i fält, general Georgij Zjukov. Den drickande och svärande Zjukov var precis den

typ av kompromisslös ledare som Röda armén behövde för att besegra de fascistiska inkräktarna. I november 1942 hade Zjukov satt igång en plan för att hjälpa de sovjetiska trupperna i Stalingrad att omringa den tyska sjätte armén. Under kodnamn Operation Uranus skar sovjeterna av de tyska linjerna där de var svagast, där de rumänska trupperna var stationerade, och omringade de tyska trupperna runt Stalingrad effektivt, skar av dem från resten av den tyska armén i Ryssland och gjorde dem sårbara.

Röda armén i staden befalldes att hålla ut till vilket pris som helst och göra det svårt för tyskarna. Det uppnådde man genom oändliga krypskyttsattacker, minfällor och konstanta utnötningsanfall mot de tyska linjerna. Som en tysk underofficer uttryckte det: ”Fabriksväggar, monteringsband, strukturerna kollapsade under bombstormen … men fienden dyker bara upp på nytt och använder de här nya ruinerna för att förstärka sin position.” General Paulus, befälhavare över sjätte armén, skickade ett meddelande tillbaka till Tyskland över radio för att övertyga Hitler om att låta honom dra tillbaka trupperna men Führern

lyssnade inte på det. Paulus fick veta att han skulle hålla positionen eller dö på posten. I februari 1943, när den största delen av hans armé antingen svalt, led av svåra köldskador eller var döda, kapitulerade Paulus för Röda armén som helt omringat honom.

I Berlin hölls ett massmöte för att hylla sjätte arméns heroiska insats – det faktum att de hade kapitulerat sändes inte ut i Tyskland. Stalingrad hade reducerats till en röra av rykande metall och betong. Som en tysk officer sade, strax innan eld upphör: ”Djuren flyr från detta helvete … bara männen stannar.”

MOTSTÅNDARE

Axelmakterna (Tyskland, Rumänien, Italien, Ungern, Kroatien) mot Sovjetunionen

ANTAL OFFER

Axelmakterna: 850 000.

Sovjetunionen: Cirka 1 150 000.

FÖLJDEN

Den tyska armén krympte på östfronten efter Stalingrad, vilket stärkte Sovjetunionen.

Intensiva strider hus-för-hus utgjorde den största delen av striderna i Stalingrad.

En bild av en välnärd sovjetisk soldat som tar en köldskadad tysk soldat till fånga.

© Look and Learn; Alamy; Corbis

Efter flera månaders strid befrias Stalingrad till slut. Den röda flaggan hissas över det som är kvar av torget.

15 historiens största slag_050418.indd 15

18.04.2018 15:27

Röda floder

Omgivna av pigga och vildsinta försvarsstyrkor kunde inte ens de berömda ”persiska odödliga” stå emot grekerna och rutten förvandlades snart till en slaktplats, där tusentals efter tusentals persiska soldater höggs ner. I rapporterna framgick att bifloder och närbelägna hav rödfärgades av blod och många persiska soldater som försökte fly inåt landet föll ner i träsk och drunknade.

Vid stridens slut låg 6 400 av de persiska soldaterna döda och sju av deras fartyg hade förstörts eller erövrats.

Grekisk framstöt

Redogörelser av striden visar att en viktig förutsättning för resultatet var de grekiska styrkornas snabba och helt oförväntade framstöt. Innan Marathon hade de persiska styrkorna vant sig vid att slå ner motståndarna med långdistansvapen, där tusentals bågskyttar prickade grekiska soldater på avstånd. Vid Marathon var det inte möjligt och grekerna gjorde en framstöt på hundratals meter, drivna av sitt hat mot invasionsarmén, tills de kolliderade med persernas frontlinje med brutal kraft.

16 historiens största slag_050418.indd 16

18.04.2018 15:27

Slaget vid Marathon

Atens makt

Aten var den mäktigaste stadsstaten i Grekland under den första persiska invasionen av Grekland och det visade sig vid Marathon, där 10 000 välutrustade och vältränade atenska yrkesmilitärer gick samman med 1 000 plataiaier för att slå tillbaka den avsevärt större invasionsstyrkan.

När de mötte de persiska trupperna i en vik nära staden Marathon övermannade grekerna fiendestyrkan med en blandning av taktisk skicklighet och patriotisk stridsanda, drev bort dem från fastlandet och fick ett slut på invasionen.

SLAGET VID MARATHON MARATHON, GREKLAND SEPTEMBER 490 F.KR.

L

Perserna blir utflankerade

Den andra viktiga beståndsdelen av striden var den grekiske ledaren Miltiades beslut att arrangera de grekiska trupperna med förstärkta flanker i en oxhornsformation. Efter det inledande överraskningsanfallet drev det här de bästa persiska trupperna framåt till mitten av de grekiska linjerna, så de kunde omringas när de persiska flankerna bröts. Den utökade atenska flanken skar snart av de underlägsna persiska flankerna och omringade persernas mittstyrka.

ångt innan de 300 spartanerna höll den persiske kungen Xerxes I vid Thermopylepasset inträffade en annan strid mellan Grekland och Persien där grekerna stod upp mot den största militärmakt världen någonsin skådat och hjälpte till att bevara demokratin under de kommande åren. Xerxes brinnande önskan om att undertrycka grekerna hade han ärvt av sin far, Dareios I, vars trupper från och med 492 f.Kr. börjat röra sig mot det grekiska fastlandet och belägra alla grekiska öar och städer deras massiva flotta kom i kontakt med.

Dareios I:s persiska flotta var kolossal. Enligt Herodotos bestod den persiska invasionsstyrkan av 600 triremer, som kunde föra med sig en stridsstyrka på någonstans mellan 25 000 och 100 000 män. Grekerna hade aldrig sett styrkor av den omfattningen tidigare och när nyheter om deras olika triumfer på vägen mot fastlandet nådde dem – inklusive krossandet av det joniska upproret i Mindre Asien – växte rädslan och oron. Om det mäktiga Persien skulle knacka på Atens dörrar skulle den ideologi om folkets röst som de för närvarande kultiverade utplånas; drömmen om demokrati skulle krossas under Dareios fot. År 490 f.Kr. hade invasionsarmén – ledd av amiral Datis och Dareios egen bror Artafernes – fått den grekiska ögruppen Kykladerna under persisk kontroll, belägrat och plundrat staden Eretria och var nu på väg mot själva Aten. Dareios hade länge önskat straffa Aten för att staden stöttat det joniska upproret och i allmänhet motarbetat Persiens expansion mot väst. Så att inta Aten skulle vara en fjäder i den omtalade hatten. Stärkt av sin rungande seger vid Eretria gick Datis raka spåret mot den grekiska huvudstaden.

Datis valde att landstiga med sin invasionsstyrka i viken nära den lilla staden Marathon som låg omkring 40 kilometer från Aten. Som svar skickade Aten snabbt sin mest erfarne general, Miltiades,

med 10 000 soldater. Den grekiska strategin var att blockera den persiska armén vid Marathon och förhindra deras intåg. Samtidigt skickade man efter hjälp från Sparta. Den större persiska armén skulle hållas tillbaka tills spartanerna och atenarna kunde förenas och förinta invasionsstyrkan.

När Miltiades anlände till Marathon förverkligade han genast den grekiska planen, blockerade alla utgångar och stålsatte sig för ett persiskt anfall. Det kom inget anfall under de följande fem dagarna och även om Miltiades och hans generaler var förvånade var de inte oroliga, för varje dag som gick kom de spartanska stödtrupperna närmare.

Anledningen till att Datis senarelade sitt anfall finns inte dokumenterat i några historiska källor, men man tror att obeslutsamhet kring hur persernas dödliga kavalleri skulle användas var en viktig faktor.

Det är dock klart att det persiska kavalleriet inte användes i någon större omfattning vid Marathon och att något hände efter fem dagars dödläge.

Huruvida Miltiades insåg att perserna utan kavalleri var sårbara för ett direkt anfall och beslutade sig för att röra sig emot dem eller om Datis blev otålig och gick på offensiven är okänt. Men på den femte dagen anföll grekerna sin persiska fiende i en massiv chockvåg, bröt deras svaga flanker och omringade mittstyrkan. Trots att de andra var dubbelt så många fick grekerna till en avgörande seger.

Utfallet av Marathon blev enormt. Perserna, som grekerna trodde skulle gå till motattack mot Aten, var så nedbrutna av striden att de i stället tvingades vända direkt tillbaka till Persien, vilket förargade kung Dareios I något enormt och satte igång den andra persiska invasionen av Grekland, genomförd av Xerxes efter Dareios död. I gengäld blev segern vid Marathon ett avgörande ögonblick för den unga atenska demokratin och inledde en gyllene ålder för staden som skulle vara i nästan 300 år.

17 historiens största slag_050418.indd 17

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

Persien

SOLDATER 25 000 KAVALLERI 1 000 FÖRLUSTER 6 400 FRÄMSTE LEDARE

01 STRIDSLINJERNA RITAS UPP

Den sista striden i den första persiska invasionen av Grekland började med de två arméerna på ett avstånd av 1 500 meter. De grekiska styrkorna ställde upp sig i försvarsformation och stängde in den persiska armén mot kusten. Om perserna lyckades ta sig runt skulle Aten och hela Grekland vara deras.

DATIS

Den mediske amiralen som ledde de persiska krigens första fälttåg. Även om han hade viss stridserfarenhet misstog han sig på sin krigs­ strategi vid Marathon och gav fienden fördelar. Det är okänt huruvida Datis överlevde Marathon eller inte.

Styrka: Förde personligen befäl över ”de persiska odödligas” elittrupper.

Svaghet: Var överdrivet självsäker, en ensidig taktiker.

02 Förstärkning av flankerna

Den grekiska armén bestod främst av hopliter som, även om de var vältränade och välutrustade, var sårbara för kavalleri och vars rörlighet och hastighet gjorde att de lätt utflankerades, så Miltiades förstärkte sina flanker. Det persiska kavalleriet var bland det bästa i världen, deras hästar var världskända för sin snabbhet.

Det måste ha kommit som en stor överraskning för grekerna att de invaderande persiska styrkorna vid Marathon nästan inte hade något kavalleri, utan till största delen bestod av bågskyttar och ”de persiska odödliga”, de osårbara elitsoldaterna.

01

03 ”På dem!”

FRÄMSTA ENHET DE PERSISKA ODÖDLIGA

Det akemenidiska kungarikets elit­ stridsstyrka. Med lätt beväpning gjorde deras rörlighet och skarpa svärd och dolkar dem till en fruktad fiende. De kunde enligt uppgift inte besegras i strid.

Styrka: Elitsoldater; skickliga både på lång- och kortdistansstrid.

Svaghet: Egentligen inte alls odödliga.

SEKUNDÄRENHET BÅGSKYTTAR

Dareios missiltrupper var världens bästa bågskyttar. De dödade många fiender på distans. Grekernas bröstplåtar i brons och stora sköldar innebar dock problem för dem.

Styrka: Kunde träffa fiendestyrkor på långt håll.

Svaghet: Dåligt skyddade, dålig förmåga till närstrid.

Trots att de var dubbelt så många som de grekiska soldaterna verkade de persiska trupperna tveka. De vägrade att initiera striden, troligtvis för att de inte hade någon erfarenhet av att strida mot grekiska hopliter på nära håll. Miltiades utnyttjade detta och med en enkel order: ”På dem”, skickade han fram ett massivt grekiskt anfall. Enligt Herodotos anföll de grekiska trupperna perserna medan de ropade sitt berömda stridsrop: ”Eleleu! Eleleu!”

04 Ett regn av pilar

När anfallet initierats befallde Datis omedelbart sina bågskyttar att skjuta mot den framryckande horden, som verkade vara ute på självmordsuppdrag. På hans order släpptes en skur av pilar mot de avancerande grekerna. På grund av grekernas snabbhet hann inte perserna dra sig bakåt för att få en bättre position och deras fienders tåliga rustningar och sköldar gjorde att skadorna blev små.

05 En brutal inledning

Resultatet av grekernas framryckning var förödande. De atenska hopliterna hade finslipat sin stridsskicklighet mot andra greker som stred i falanger, med stora sköldar och bronsrustning. Perserna – särskilt bågskyttarna – bar dock bara tyg och vadderade västar och när Miltiades och hans män slog till hördes inget annat än ljudet av metall som kördes in i människokroppar. De persiska trupperna var helt oförberedda på ett sådant anfall och den initiala chocken trasade sönder deras stridslinjer.

03

07 09

06 En bronsvåg

En bronsvåg av atenska bröstplåtar tryckte på framåt. Datis omfördelade sina bästa krigare, de fruktade ”persiska odödliga”, för att stoppa dem. Det fungerade en liten stund och Miltiades pågående framstöt mot den förtöjda persiska flottan hejdades.

18 historiens största slag_050418.indd 18

18.04.2018 15:27

Slaget vid Marathon

10 Den persiska flottan flyr

Efter att ha erövrat sju persiska fartyg hade grekerna fått sin seger och kunde beskåda hur resterna av invasionsstyrkan seglade iväg på Egeiska havet. Dödsantalen vittnade om en av de mest förödande segrar grekerna någonsin åstadkommit. 6 400 döda perser låg på slagfältet medan bara 203 greker dödats. Men Miltiades hade inte tid att begrava de döda utan beordrade genast sina trupper att påbörja marschen tillbaka till det försvarslösa Aten, i händelse av en upprepning. Men inget anfall följde; den första persiska invasionen av Grekland var över.

09 Drunknar i träsken

När den persiska mittstyrkan kollapsat började de återstående persiska soldaterna att fly. De flesta flydde mot sina förtöjda fartyg och jagades och attackerades av grekerna. Många av dem höggs ner under reträtten. Andra, som avskurits från att kunna rusa mot fartygen, flydde inåt landet och – eftersom de inte kände till terrängen – föll ner i närbelägna träsk och drunknade. Huruvida Datis dog på slagfältet vid Marathon, flydde tillbaka till Persien eller drunknade är ännu okänt.

Grekland

SOLDATER 10 000 KAVALLERI OKÄNT FÖRLUSTER 203

Den persiska 08 mittstyrkan omringas

06 05 08 04 10

LEDARE MILTIADES

En känd olympisk vagnkapplöpare.

Hans aggressiva taktik vid Marathon gav honom seger, men hans temperament och överdrivna självbild skulle bli hans fall när politiska motståndare i Aten anklagade honom för förräderi. Han dog i fängelse.

Styrka: Taktisk ledare med stor stridserfarenhet.

Svaghet: Hans höga självförtroende kunde leda till dumdristighet i fält.

FRÄMSTA ENHET ATENSKA HOPLITER Medborgarsoldater kända för sin skicklig­ het. Grekiska hopliter stred med spjut och sköld. Deras främsta stridstaktik var att möta fienden i formationer, till exempel falangen.

Styrka: Vältränade och välutrustade, skickliga i närstrid.

Svaghet: Få till antalet jämfört med fiendestyrkorna.

SEKUNDÄRENHET SLAV

07 DE PERSISKA FLANKERNA SKÄRS AV

Medan Datis bästa krigare nu utgjorde det som var kvar av den persiska mittstyrkan hade deras flanker dåligt skydd. Miltiades, som förstärkt sina flanker för att förhindra att atenarna skulle utflankeras, utnyttjade detta.

Fångar erbjöds ofta militärtjänst i stället för fängelse. Många antog erbjudandet och anslöt sig till hopliterna. Oftast hann de dock dö innan de blev fria.

Styrka: Drevs av tanken på frihet som en framgångsrik militärtjänst skulle medföra.

Svaghet: Dåligt disciplinerade, enbart utrustade med enkla vapen.

© Look and Learn; Sayo Studio; Ian Jackson/The Art Agency

02

Oxhornsformationen gjorde att de grekiska flankerna kunde trycka bort den persiska mittstyrkan från flankerna och ”de odödliga” som stred i mitten var snart omringade. Medan de persiska flankerna kollapsade hade ”de odödliga” använt sin stridsskicklighet med stor framgång och hållit den grekiska frontlinjen tillbaka.

Med fienden nu på alla sidor kunde inte ens deras otroliga stridsförmåga klara alla de grekiska spjuten och de övermannades snart, stridande till sista man.

19 historiens största slag_050418.indd 19

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

Bundna av tradition

Så varför marscherade bara 300 spartaner för att möta perserna? Varför reagerade inte Sparta med en fullstor armé? Svaret är festivalen Karneia, ett religiöst och kulturellt spartanskt årligt firande som förbjöd att man ställde upp en armé mot en fiende.

Samling av grekiska allierade

Låt inte Frank Millers serie 300, eller Zack Snyders film med samma namn, lura dig – även om 300 spartaner försvarade passet vid Thermopyle var de inte ensamma. Omkring 7 000 män från platser som Thespiai, Thebe, Mykene och Korinth anslöt sig till dem.

Profetior och planering

Innan han lämnade Sparta vände sig kung Leonidas till ett orakel som förutspådde hans död vid Thermopyle.

Han fann sig i sitt öde, men vägrade att låta sig hållas tillbaka. Kungen valde ut 300 män från den kungliga vakten som hade söner att föra deras blodslinjer vidare i deras ställe.

Klädda för krig

I själva verket var spartanerna som mötte de persiska arméerna vid Thermopyle varken barbröstade eller iklädda cape – de bar tradition­ ella rustningsplåtar och plymhjälmar. På nära håll gick de spartanska rustningarna nästan inte att skilja från andra grekiska stridsrustningar.

20 historiens största slag_050418.indd 20

18.04.2018 15:27

Slaget vid Thermopyle

SLAGET VID THERMOPYLE

Styrka i antal

Även om den grekiske historikern Herodotos redogörelse uppger att Xerxes I:s styrkor omfattade mer än 2,5 miljon män låg siffran i själva verket mer troligtvis runt 70 000–300 000. Den här armén hämtades från hela kungariket och omfattade hans elitkrigare, ”de odödliga”.

THERMOPYLE, GREKLAND 480 F.KR.

S

triden mellan 300 krigsärrade spartaner och hela det persiska rikets arméer har med rätta blivit odödliggjord på scenen, filmduken, i litteraturen och konsten. Att en sådan konfrontation kan kallas ”strid” med tanke på de ojämna förhållandena mellan motståndarna visar hur brutalt effektiva de grekiska krigarna faktiskt var. Slaget vid Thermopyle var en av sammandrabbningarna i de grekisk-persiska krigen, en serie konflikter som rasade mellan det akemenidiska riket Persien och Greklands fria stadsstater mellan 499 f.Kr. och 449 f.Kr. Det persiska riket hade växt fram runt mitten av 500-talet f.Kr. och expanderade över Asien, Europa och Medelhavet. Så småningom fick de syn på de många grekiska staterna. Det akemenidiska riket (även känt som det första persiska riket) etablerades av Kyros den store 550 f.Kr. och blev det största riket i den antika världen tack vare sin enorma armé som svällde för varje nytt territorium som erövrades.

För perserna var Grekland ett obetydligt, avlägset rike men ett politiskt missförstånd mellan de två skulle ge upphov till krig och invasion. Den persiske monarken, kung Dareios, krävde gåvor i form av vatten och mark från varje känt område som ett tecken på deras lydnad och skickade sändebud runt om och utanför det persiska kungadömet för att samla in dem. Ett sådant sändebud möttes av grekerna och i tron att mannen kommit för att bilda en allians med Persien skickades han tillbaka till sin herre med ett passande erbjudande.

När nyheten om den grekiska utfästelsen nådde den atenska församlingen –

regeringskonstruktionen som övervakade styret av det atenska samhället – tog den genast avstånd från utfästelsen, angelägna om att bevara sin självständighet. När den persiske monarken fick höra talas om de utländska smårikenas vägran att erkänna hans överhöghet, skickade han en flotta för att kuva rebellerna.

Fälttåget visade sig bli en katastrof för Dareios när hans arméer besegrades av grekerna i slaget vid Marathon 490 f.Kr. och när kungen dog fyra år senare blev det hans son Xerxes som fick i uppdrag att fortsätta fälttåget. Xerxes I ägnade fyra år åt att samla ihop en storarmé som var tillräckligt stark för att tygla alla greker och de trotsiga atenarna.

Atenarna insåg med vilken kraft den persiska krigsyxan skulle slå till, så 482 f.Kr. tog man fram en plan för att bygga en flotta tillräckligt stor för att tackla den persiska sjöoffensiven. Atenarna insåg dock att de inte kunde strida både till land och till sjöss, så de sökte en allians med en av de andra grekiska staterna som slagit ner persernas närmanden – Sparta. Spartanerna var ett tåligt folk, födda krigare som från barndomen tränades i att döda med brutal effektivitet. Trots de kulturella och politiska skillnaderna mellan de två folken gick de med på en koalition med Aten.

Alliansen fick snart veta att Xerxes I:s enorma armé, som tros ha varit mellan 70 000 och 300 000 man stark, skulle passera genom Thermopyles trånga södra pass. Man utarbetade en plan för att tränga in perserna i passet och använda grekernas brutala marktaktik för att hejda anstormningen och köra ut de invaderande ur Grekland.

21 historiens största slag_050418.indd 21

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

De grekiska stadsstaterna

SOLDATER 7 000 KAVALLERI 0

KUNG LEONIDAS I

02 Perserna anfaller framåt

Trött på att vänta beordrade Xerxes II en kontingent – bestående av 10 000 cissiska och mediska soldater – att anfalla den väntande armén. Perserna skickade nu en ansenlig mängd män i frontalanfall mot grekerna.

Men med grekernas geografiska fördel och överlägsna taktik kunde de driva perserna tillbaka.

01 Persisk landkänning och pilbågsanfall

Efter fyra års uppbyggnad anlände den persiska flottan till den grekiska kusten med en armé bestående av infanteri, bågskyttar och kavalleri, på någonstans mellan 70 000 och 300 000 män. Efter att ha slagit läger på stranden skickade perserna en rad pilar mot de grekiska krigarna som väntade vid västra porten. Pilarna, som avfyrades från cirka 100 meters håll, lyckades knappt tillfoga de grekiska soldaterna en skråma, trots att de enbart hade sina sköldar som skydd.

01

LEDARE

Plutarchos berättar att den fruktade spartanske ledaren yttrade den kända frasen: ”Ikväll dinerar vi i helvetet!” under striden.

Styrka Utmärkt infanteritaktik och träning. Falangformationen.

Svaghet Spartanerna var förbjudna att gå ut i strid under Karneia, så de kunde bara skicka 300 män.

02

07 03 Perserna når den fokiska muren

THESPIAIS ARMÉ ENHET

Kung Demophilus av Thespiai anförde 700 av sina män för att stötta spartanerna vid Thermopyle.

Styrka Stark allians med staten Sparta. Männen från Thespiai samarbetade väl med spartanerna.

Svaghet Demophilus, precis som Leonidas, stred med sina män vid Thermopyle och var sårbar från start.

FALANGEN

FRÄMSTA VAPEN

Med den här taktiken (som senare kopierades av romarna) kunde grekerna bilda en ”ruta” av överlappande sköldar och spjut.

Styrka Skyddade mot pilar kunde spartanerna hålla infanteri och kavalleri tillbaka.

Svaghet Förflyttade sig långsamt, vilket gjorde att kavalleriet kunde omsluta dem och anfalla.

På belägringens andra dag skickade Xerxes åter en styrka av samma storlek för att belägra passet. Än en gång slog grekerna tillbaka perserna genom att välja att strida vid passets smalaste del, framför fokiska muren.

04

04 Förräderi och det dolda bergspasset

Xerxes drog bort sina styrkor från passet, förvirrad över varför en så mäktig styrka kunde stoppas av en så mycket mindre. Medan han funderade på det i det persiska lägret fördes en ovanlig besökare fram till honom – Efialtes av Trakis. Den missnöjde förrädaren upplyste den persiske kungen om att det fanns ett smalt bergspass som skulle leda perserna bakom de grekiska styrkorna.

05

05 Fokerna mister bergspasset

Han informerades även om att passet hade lätt bevakning av en kontingent persiska soldater. Xerxes skickade en av sina befälhavare, Hydarnes, med en styrka på 20 000 man (enligt den grekiske historikern Diodorus) för att ta sig igenom passet. De åtföljdes av ”de odödliga” som dödade fokerna och perserna fortsatte fram genom bergen.

22 historiens största slag_050418.indd 22

18.04.2018 15:27

Slaget vid Thermopyle

10 Perserna invaderar Grekland

09 Reträtt till Kolonoskullen

När det inledande grekiska motståndet krossats svärmade Xerxes persiska trupper in i Grekland landvägen och raserade nästan alla städer de passerade på vägen mot Aten.

Själva staden evakuerades och merparten av atenarna och stadens arméer förflyttades till korintiska näset. Grekerna tog då fram en plan för att lura perserna till Salamissundet, vilket, i tillägg till hjälp från vädrets makter, gjorde att Xerxes flotta krossades. En grekisk seger på land vid Plataiai mindre än ett år senare avslutade invasionen definitivt.

Xerxes styrkor förstörde fokiska muren, tvingade grekerna att fortsätta strida mot perserna bortom den östra porten och bortåt mot den andra sidan av det smala passet. ”De odödliga” anlände nu från bergspasset, vilket tvingade de återstående grekiska styrkorna att dra sig upp till toppen av den närbelägna Kolonoskullen. Perserna skickade sedan våg efter våg av pilar mot grekerna. De slaktades till sista man.

Det akemenidiska riket Persien

SOLDATER 70 000–300 000 KAVALLERI 14 000–60 000

09

XERXES I AV PERSIEN LEDARE

08 03

10

08 Kung Leonidas faller i strid

Det här anfallet mot grekernas position var det mest våldsamma i persernas belägring och då fler styrkor anlände med tiden och med hotet om att ”de odödliga” kunde komma upp bakom när som helst började den grekiska fördelen försvagas. Pilar regnade över de grekiska positionerna när striderna intensifierades. Kung Leonidas, som ledde sina män från fronten, dödades i anfallet. Grekerna fick tag i hans kropp men Xerxes kände vittring av seger och perserna tryckte på.

07 Perserriket slår till igen

06 Det grekiska krigsrådet

Grekerna fick snart höra nyheten om att perserna nått passet och alla befälhavare, inklusive Spartas kung Leonidas I, träffades för att diskutera konsekvenserna.

Några drog sig tillbaka medan andra stannade för att avvärja det persiska anfallet.

Xerxes slog inte till omedelbart på belägringens tredje dag. Han fördröjde för att ge ”de odödliga” tid att utflankera grekerna. När morgonen framskred skickade han 10 000 infanterister och kavallerister för att slå till mot fokiska muren igen. Den här gången mötte grekerna dem i en bredare del av passet, antagligen för att kunna döda fler.

DE ODÖDLIGA ENHET

”De odödliga” var Xerxes elit­ vakt­styrka, skickliga i närstrid och bågskytte.

Styrka Enligt Herodotos var ”de odödliga” alltid 10 000 man starka.

Svaghet Gick ut i strid enbart klädda i tyg (de bar ingen rustning) och de använde sköldar av vide.

KOMPOSITBÅGE FRÄMSTA VAPEN

Ett populärt vapen för långdistans, en båge bland många andra som perserna använde.

Styrka Kunde byggas så att användare fick en större styrka och kunde skjuta längre.

Svaghet Känsliga för fukt och kunde gå sönder eller försämras i regnväder.

© Corbis, Edward Crooks

06

Xerxes frenetiska armébyggnad var resultatet av en profetisk dröm där han uppmanades kriga mot de trotsiga grekerna.

Styrka Det stora antalet, hans kavalleri och blandningen av soldater – inklusive ”de odödliga”.

Svaghet Det smala passet vid Thermopyle gjorde det svårt för en så stor armé att passera.

23 historiens största slag_050418.indd 23

18.04.2018 15:27

Historiens största slag Den store befälhavaren

Den efterlängtade striden

Marcus Antonius blev berömd efter en rad segrar när han anförde Julius Caesars arméer men han hade inte bevisat sig när det gällde strider till sjöss. Octavianus var medveten om det och vägrade att strida mot Antonius på land. När Antonius isolerade armé blev trötta och hungriga hade han inget annat val än att strida till havs.

Octavianus hade länge förutsett ett krig mot Antonius och hade förberett sig på en eventuell konflikt i flera år. Han hade redan annekterat Dalmatien, vilket gav honom tillgång till en förbindelse mellan Italien och Gallien till Balkan och hans general hade intagit Methone, en av Antonius allierade städer, som låg i det sydvästra hörnet av Peloponnesos i södra Grekland.

Snabb strategi

Octavianus general Aquilla drog fördel av Antonius långsamma och stora flotta med sina egna fartygs snabba manövreringsförmåga. Tre eller fyra av hans mindre fartyg rörde sig mot de större galärerna och anföll dem i snabba attacker.

När Antonius besättningar försökte svara rodde Octavianus män snabbt bort.

24 historiens största slag_050418.indd 24

18.04.2018 15:27

Slaget vid Actium

En hemlig plan

Den antike historikern Dio Cassius hävdade att Antonius inte ville strida vid Actium och att hans plan var att fly till Egypten med sin älskarinna Kleopatra. Oavsett kostade det faktum att han övergav sina män honom inte bara ryktet utan även kriget och i slutändan livet.

SLAGET VID ACTIUM JONISKA HAVET 2 SEPTEMBER 31 F.KR.

Å

ret var 44 f.Kr. och Julius Caesar var död.

Den store romerske ledaren hade slaktats på golvet i senaten av ett antal lönnmördare, inklusive hans gamla allierade Brutus och Cassius, och hans land hade kastats in i ett brutalt och våldsamt inbördeskrig. I det här maktvakuumet gick tre män samman och bildade ett styre kallat det andra triumviratet – Octavianus, Caesars adoptivson och legitime arvinge styrde i väst, Marcus Antonius, den populäre generalen, styrde i öst och Lepidus, en av Caesars nära allierade, styrde över Nordafrika. Efter att ha krossat lönnmördarna och resterna av dem som ville återgå till den gamla republikens vanor, verkade freden äntligen ha sänkt sig över Rom. Inte allt var dock som det verkade. Under ytan bubblade oroligheter mellan Octavianus och general Marcus Antonius. För att undvika krig lät Octavianus gifta bort sin syster Octavia med Antonius, men inte ens det höll honom borta från hans farliga älskarinna. Antonius hade fullständigt fallit för den mystiska och förföriska Kleopatra av Egypten, precis som Julius Caesar före honom.

Fullt medveten om den spricka som skulle uppstå flyttade Antonius till Egypten för att leva med sin älskarinna. Han övergav sin fru och därmed den romerska allmänhetens lojalitet.

Medan Antonius tillbringade dagarna med faraon och de barn hon fött honom vittrade hans rykte i Rom sönder. Övertygade om att Antonius konspirerade för att ta över styret av Rom genomförde Octavianus och hans propagandamakare en smutskastningskampanj mot honom, där de hävdade att han brutit den romerska lagen genom att gifta sig med en utländsk kvinna. Antonius situation förbättrades inte av hans militära fiasko under det parthiska kriget, där hans romerska styrkor krossades av partherna. Men

det var hans önskan om att upphöja Caesarion, Cleopatra och Caesars son, som ”kungarnas kung” i egenskap av Caesars sanna arvinge, som blev sista droppen för Octavianus. Caesars utsedde arvinge förklarade krig mot Kleopatra och med henne, den skandaliserade Marcus Antonius. Även om en rad av Octavianus fiender skyndade till Antonius sida tog Caesars adoptivson hjälp av sin nära vän, den skicklige generalen Agrippa.

Under Agrippas befäl fick Octavianus en rad tidiga framgångar och lyckades avbryta Antonius underhållslinjer i ambrakiska viken nära Actium.

Plågad av bristen på förnödenheter och pressad av en drottning som ville återvända till Egypten började Antonius planera för strid och lämnade till slut Actiums hamn den 2 september 31 f.Kr. Det som följde var en jämn strid till sjöss där ingen sida lyckades få någon fördel. När de två styrkorna drabbade samman gjorde Kleopatra en plötslig tvärvändning och befallde sina styrkor att retirera och återvända till Egypten. Förvirrad och panikslagen följde Antonius efter sin älskade och lämnade det som var kvar av flottan åt sitt öde.

Det var ett år efter den här förödande förlusten som Octavianus styrkor slutligen krossade Antonius i Alexandria. Efter att ha fått veta att Kleopatra var död föll Antonius över sitt eget svärd. Kleopatra var i själva verket högst levande och hon försökte vädja till Octavianus men hennes förföriska förmåga svek henne till slut. För att slippa paradera genom gatorna som Octavianus fånge tog hon sitt eget liv. Octavianus avrättade Caesarion och utropade sig själv till den förste romerske kejsaren, under namnet Augustus. Augustus skulle härska över ett utvecklat, fredligt och välmående romerskt rike fram till sin död år 14 e.Kr. vid en ålder av 75. De romerska kejsarnas långa och ärofyllda tidsålder hade börjat med ett sjöslag vid Actium.

25 historiens största slag_050418.indd 25

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

Octavianus

GALÄRER 250 INFANTERI 16 000 BÅGSKYTTAR 3 000

10 De få som blev kvar

01 EN DÅLIG START

Inte alla av Antonius fartyg följde honom under reträtten, men då så många fartyg försinner på en gång har de kvarvarande ingen chans. De stred till långt inpå natten men det lugna vädret försämrades och en hård vind slog mot galärerna. Oförmögna att strida längre kapitulerade resterna av Antonius flotta och de flesta av de 300 fartygen som Octavianus övertog brändes.

Som en ödets nyck led Antonius styrkor av ett hemskt malariautbrott medan de väntade på Octavianus flotta. Resultatet blev att många av hans stora fartyg var underbemannade. Antonius satte eld på de fartyg han inte kunde bemanna och samlade ihop de övriga medan han väntade.

OCTAVIANUS

07

LEDARE

Julius Caesars adoptivson och arvinge.

Octavianus blev känd som Augustus efter att ha blivit det romerska kejsardömets förste kejsare.

Styrka Tillräckligt klok för att lämna över befälet till Marcus Agrippa.

Svaghet En genomsnittlig general med vacklande stöd från allmänheten.

03 09

08 10

02 Ett allvarligt svek

LIBURNISKA FLOTTAN FRÄMSTA ENHET

Ett slags lätt galärfartyg som tillät besättningen att skicka pilar och stenar mot fienden.

Styrka Lätt att manövrera och gjorde det lätt att utnyttja motståndarens misstag.

Svaghet Lättheten gjorde det sårbart för större fartygs ramningar.

PLUMBATA

FRÄMSTA VAPEN

Tunga och vassa blyförstärkta pilar av järn med en dubbel räckvidd jämfört med en fullstor pil.

Styrka Den långa räckvidden gör att de kan skada och till och med döda på långt avstånd.

Svaghet Plumbata kräver mycket stor skicklighet och träning för att kunna hanteras korrekt.

04

Efter att Octavianus fått reda på Antonius stridsplaner, från hans avhoppade general Quintus Dellius, höll han sig utom rammavstånd från Antonius stora fartyg. På grund av det kunde Antonius inte hålla sig till sin strategi, att hålla sig nära land. Morgonen den 2 september var klar och lugn, Antonius hade inget annat val än att lämna sin position och ta sig an fienden direkt.

06 05

Octavianus flotta

03 OCTAVIANUS GÖR SITT DRAG

Octavianus beordrade sin flotta i formation innan viken. När Antonius stora fartyg närmade sig skickade Octavianus berömde general Agrippa plötsligt ut sin vänstra flank för att försöka ro runt Antonius annalkande högra flank.

04 Styrkorna möts

Lucius Policola, som ledde Antonius högra flank, rörde sig utåt för att möta Agrippas avancerande styrkor. Som ett resultat av formationen tappade hans formation kontakt med Antonius centrala styrka och en lucka uppstod. Antonius trupper var oerfarna och manövern förvirrade hela den centrala flottan.

26 historiens största slag_050418.indd 26

18.04.2018 15:27

Slaget vid Actium 09 Den besegrade befälhavaren

Utom fara kastades de tunga trätornen av från Antonius fartyg och han hann till slut ifatt Kleopatras flyende fartyg. Kleopatra lät honom borda sin kungliga galär, men Antonius kunde inte möta sin älskades blick. Han gick fram till fartygets bog och höll huvudet i sina händer i flera timmar, oförmögen att tala med någon.

Antonius flotta

08 ANTONIUS FLYR

Antonius missade Kleopatras signal och bevittnade med förvåning sin älskades abrupta avfärd. Panik och förvirring spred sig snabbt i hans led och oordningen blev total. Antonius gav sig genast iväg efter Kleopatra och seglen hissades snabbt när 40 fartyg skyndade sig att följa sin flyende ledare.

Marcus Antonius

GALÄRER 290 INFANTERI 20 000 BÅGSKYTTAR 2 000

07 Drottningen drar sig tillbaka

Kleopatras oro växte när hon såg hur striden utvecklade sig från sin position längst bak bland Antonius styrkor. Till slut bestämde hon att det fick räcka, hon gav signal om reträtt till öppet hav. De 60 egyptiska fartygen seglade bort från striden.

02 01

MARCUS ANTONIUS LEDARE

Berömd politiker och general. Hans förhållande med Kleopatra gjorde hans relation till Rom ansträngd.

Styrka En stor flotta och starkt stöd från de mäktiga romerska konsulerna i senaten.

Svaghet Distraherades av sitt förhållande med älskarinnan Kleopatra.

QUINQUEREMEFLOTTAN FRÄMSTA ENHET

Gigantiska, skrämmande galärer med stora rammar och som kunde vara mycket tunga.

Styrka Förstärkta bronsplåtar som var idealiska för att ramma med.

Svaghet Långsamma och svår­ manövrerade, små misstag kunde bli fatala.

06 STRIDEN ESKALERAR

När Antonius center var utsatt och i oordning skickade Lucius Arruntius, som för befäl över Octavianus mittstyrka, sina fartyg framåt i snabb fart, rakt in i fiendens mittstyrka. En stor strid bröt ut.

BALLISTA

FRÄMSTA VAPEN

Höga torn byggdes på fartygsdäcken för att skicka missiler mot fienden.

Styrka Sköt med en massiv styrka, kunde vara förödande om de träffade.

Svaghet En miss förorsakade enorma förseningar och gjorde männen på däck extremt utsatta.

© The Art Agency; Alamy

05

En strid mellan mittstyrkorna

Avståndet var för kort för att någon av styrkorna skulle kunna ramma den andra och sjöstriden förvandlades till en landstrid till sjöss, där män utrustade med sköldar, spjut och pilar försökte borda motståndarens fartyg. De två sidorna attackerade och retirerade under flera timmar, utan att någon sida fick en fördel och en stor trötthet lade sig över båda sidor. Från Antonius däck regnade brinnande missiler ner som bäddade in fartygen i en filt av tjock, svart rök.

27 historiens största slag_050418.indd 27

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

Starkt kavalleri

Till skillnad från anglosaxarna var normanderna mästare på hästryggen som tog med ett antal kavallerienheter in i striden. Ädla riddare tränades från tidig ålder i ridning och i att använda lansen, ett spjutliknande vapen som kunde användas både man-mot-man och i fullskalig strid. De här kavallerienheterna var därför vältränade och välutrustade och visade sig, i slaget vid Hastings, vara nödvändiga för seger.

Starkt infanteri

Den anglosaxiska styrkan ledd av kung Harald bestod av en stor mängd infanteri och bågskyttar, med mycket få kavallerienheter. Det här berodde till viss del på Haralds utarmade styrka efter slaget vid Stamford Bridge, men också på att det var så Haralds armé var uppbyggd, med infanteri som förlitade sig på direkt strid snarare än komplexa manövertaktiker.

Kung Harald

Kung Harald hade styrt England sedan den 6 januari 1066, då han övertog kronan efter att Edvard Bekännaren dött.

Innan slaget vid Hastings hade Harald redan tvingats försvara sin tron genom att slå tillbaka en stor invasionsstyrka ledd av Harald Hårdråde av Norge, där han besegrade honom vid Stamford Bridge. Direkt efteråt marscherade Harald sin armé hela vägen till Hastings – ett beslut som inte bara skulle kosta honom tronen utan även livet.

28 historiens största slag_050418.indd 28

18.04.2018 15:27

Slaget vid Hastings

En regnskur av död

En sak anglosaxarna förde med sig in i striden var sina enastående långbågsskyttar. De här bågskyttarna, som ansågs vara de bästa i världen under flera århundraden, bombarderade alla framstötar det normandiskfranska kavalleriet och infanteriet gjorde, och skickade en regnskur av pilar emot dem från en relativt säker, upphöjd position bakom den anglosaxiska sköldmuren.

SLAGET VID HASTINGS HASTINGS, ENGLAND 14 OKTOBER 1066

E

n av de största konflikterna i den brittiska historien, slaget vid Hastings, var kulmen på ett successionskrig, där tre potentiella arvingar till den engelska tronen kämpade om kontrollen över ö-nationen. Vid krigets början tävlade de tre om tronen, som Edvard Bekännaren innehaft tills han dog. Det var Edvards kusin, hertig Vilhelm av Normandie; Harald Godwinson, Englands mäktigaste man; och den norske Harald Hårdråde, som var kung av Norge och en avlägsen släkting. De här tre rivalerna blev dock snart två, då Harald Godwinson besegrade Harald Hårdråde i slaget vid Stamford Bridge i Yorkshire, England, den 25 september 1066.

Efter förlusten fanns bara hertig Vilhelm av Normandie och Harald Godwinson kvar för att strida om kungatiteln. Godwinson tog sig faktiskt titeln i förtid efter Stamford Bridge, i tron att Edvard hade lovat honom tronen innan sin död, trots att han var närmare släkt med Vilhelm. Det förargade den franske hertigen något enormt och, efter att ha fått Vatikanens stöd, samlade han en stor armé av män från Normandie, Flandern, Bretagne och Frankrike (det vill säga Paris).

Bara några dagar efter slaget vid Stamford Bridge seglade Vilhelm mot England och efter att han landstigit på sydkusten började han röra sig mot London. Harald fick snart höra talas om invasionen och samlade åter resterna av sin armé, marscherade söderut i hög hastighet för att mota bort Vilhelm.

De två arméerna möttes på Senlac Hill cirka tio kilometer nordväst om staden Hastings i Sussex.

Harald gick ut i strid, tre veckor efter slaget vid Stamford Bridge, med en utmattad och utsliten styrka (de hade marscherat ända från Yorkshire) i kontrast till de normandisk-franska styrkorna som var pigga och fler till antalet. Som kan ses i den

detaljerade stridskartan och redogörelsen av de viktigaste händelserna var det en mycket blodig strid och något vi alla vet Vilhelm kom segrande ur, för att sedan överta den engelska tronen.

Militärhistorikerna har fört fram många anledningar till Haralds förlust, men de flesta är överens om tre nyckelfaktorer. För det första att han var så angelägen om att slå tillbaka det hot Vilhelm utgjorde att han marscherade med en utmattad armé hela vägen från norra England i hög fart för att strida. För det andra att han, trots att han stannade i London på sin väg att möta Vilhelm, inte insåg vilka försvarsfördelar staden hade och stannade där – ett drag som skulle ha vänt oddsen mycket mer i hans favör. Och slutligen, att han inte efter att ha intagit en fördelaktig position på slagfältet (uppe på Senlac Hill) lyckades upprätthålla disciplinen över trupperna, vilket innebar att linjerna lätt bröts av minsta störning.

Till skillnad från resultatet i många andra successionskrig förändrade utfallet här Englands utveckling radikalt. När Vilhelm väl efterträtt Harald inleddes normandernas invasion av landet på riktigt – en process som skulle leda till att den stora majoriteten inom de härskande klasserna skulle tvångsförflyttas och landets administrativa struktur kastas över ända – Domedagsboken är ett bra bevis på det.

Det anglosaxiska språket fasades också ut till förmån för franska, handelsförbindelser och diplomatiska förbindelser med det europeiska fastlandet stärktes, nya stenslott, katedraler och samhällsbyggnader byggdes över hela landet och England blev en ny ekonomisk maktfaktor i Europa. Det moderna England – och Storbritannien generellt – formades i hög grad av normandernas intåg.

29 historiens största slag_050418.indd 29

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

Anglosaxare

SOLDATER 7 000 KAVALLERI OKÄNT KANONER 0

01 Senlac Hill

Striden började med att kung Harald samlade sin armé på Senlac Hill, en upphöjd position nära Hastings. En blandning av infanteri och bågskyttar placerades ut med fotsoldaterna som en stor försvarsmur, varifrån Harald avsåg att slå tillbaka alla normandisk-franska anfall.

10 ANGLOSAXARNA FLYR

Nyheten om att Harald var död spreds snabbt och den anglosaxiska armén började upplösas. Vilhelms styrkor förföljde dem medan Vilhelm utropades till segrare.

02 ÖPPNAR SPÄRRELD

KUNG HARALD II LEDARE

Innan han blev kung i England var Harald en mäktig adelsman och greve över flera grevskap, inklusive East Anglia och Wessex. Han fick sin makt genom en rad framgångsrika militära fälttåg.

Styrka En ärrad krigarkonung med en stark armé och mycket stridserfarenhet.

Svaghet Överdrivet självsäker efter Stamford Bridge, få taktiker.

Vilhelm placerade sina styrkor en bit bort från kullen och beordrade bågskyttarna att skjuta. Hans lägre position och storleken på den anglosaxiska skyddsmuren innebar att de inte gjorde någon större skada.

03 Murarna håller

Efter att ha beskådat sina bågskyttars ineffektivitet beordrade Vilhelm bågskyttarna att ansluta sig till infanteriet och anfalla fienden som en styrka. När det normandiska infanteriet närmade sig kullen sköt engelska bågskyttar iväg många pilar med god verkan. När de nådde skyddsmuren uppstod en våldsam strid man-mot-man.

09

10

08 03

05 02

04 Vilhelm är inte död

LÅNGBÅGSSKYTTAR VIKTIG ENHET

Utmärkta skyttar som var snabba på fötterna. Långbågsskyttarna var specialiserade på att bombardera fienden med pilar.

Styrka Världens mest vältränade och precisa bågskyttar.

Svaghet Som alla bågskyttar var de relativt sårbara på nära håll vid strid man-mot-man.

LÅNGBÅGAR FRÄMSTA VAPEN

Ett fruktat vapen som dödade många normandiska soldater tidigt.

Den var sin tids prickskyttsgevär.

Styrka En otrolig räckvidd och kraft jämfört med standardbågar.

Svaghet Krävde mycket styrka i överkroppen och mycket träning.

När det normandisk-franska infanteriet nu hade fullt upp med anglosaxarna beordrade Vilhelm några av sina kavallerienheter att förstärka dem bakifrån men efter mer än en timmas strid var skyddsmuren fortfarande intakt.

Katastrofalt nog för Vilhelm bröt anglosaxarna hans vänstra flank. Samtidigt spreds ett rykte om att Vilhelm dödats. För att slå ner detta tog hertigen av sig sin hjälm och störtade över slagfältet för att slå tillbaka anglosaxarna.

05 AVSKURNA

I tron att de krossat den normandisk-franska linjen följde de anglosaxiska infanterister som brutit den normandiskfranska vänstra flanken efter de retirerande männen nerför kullen. Medan de dödade fler män exponerade de sig själva och blev avskurna – ett stort misstag.

06 En påhittad flykt Runt klockan 13 var den anglosaxiska muren intakt.

Vilhelm beordrade då reträtt för att omgruppera sig. Efter en kort paus beslöt han att byta taktik, och skickade sitt kavalleri för att utföra en rad anfall samtidigt som de skulle låtsas fly.

30 historiens största slag_050418.indd 30

18.04.2018 15:27

Slaget vid Hastings

09 Kung Harald dödas

Vilhelms spel var en framgång och under den tidiga kvällen bröt den anglosaxiska skyddsmuren till slut samman. En period av intensiva, desperata strider utbröt på kullen, där många soldater från båda sidor dog. Det fanns inte längre någon positionsdisciplin. Runt klockan 18 anfölls Haralds personliga standar och den engelske kungen, som redan var skadad, dödades.

Normander

SOLDATER 10 000 KAVALLERI OKÄNT KANONER 0

01

HERTIG VILHELM II LEDARE

En fysiskt stark ledare som var känd för att vara en utmärkt ryttare.

Hertig Vilhelm var en stabil ledare.

Hans förmåga att ändra taktik allt eftersom och improvisera när saker gick honom emot var av högsta vikt för hans stora seger.

Styrka En fysiskt sett en imponer­ ande ledare med utmärkta ryttaregenskaper.

Svaghet Relativt oerfaren i strid.

07 06

04

KAVALLERI VIKTIG ENHET

Snabbt, rörligt och – i normandernas fall – otroligt vältränat. Kavalleriet var de som vann striden.

Styrka En enhet med utmärkt manövreringsförmåga och hastighet.

Svaghet Sårbart för spjut-/ pikenerarinfanteri samt flankerande bågskyttar.

LÅNGSPJUT Taktiken fungerade, anglosaxarna drogs ur skyddsmuren och nerför kullen. Det fick muren att dra sig samman, den krympte på bredden och exponerade till slut Harald och hans få elitkavallerienheter. Den del av den anglosaxiska skyddsmuren som förföljde det normandiskfranska kavalleriet omringades och dödades.

08 HARALDS INFANTERI UTFLANKERAS

Den krympande skyddsmuren gjorde det lättare att utflankera Harald. Vilhelm befallde resten av kavalleriet att anfalla muren från båda sidor.

FRÄMSTA VAPEN

Ett antikt vapen som passade både för direkt strid och kunde kastas på nära håll.

Styrka Ett mångsidigt vapen som kan användas både man-mot-man och för att kasta.

Svaghet Krävde åratal av träning för att kunna användas effektivt.

© Look and Learn; Sayo Studio

07 Skyddsmuren faller

31 historiens största slag_050418.indd 31

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

”Han högg genast ner männen, förgrymmad över att engelsmännen vågade tala om för honom vad han skulle göra i sitt eget land.”

WILLIAM WALLACE Skotte, 1270–1305

Inte mycket är känt om Wallaces tidiga år, men han anses ha varit en utbildad man och son till en riddare.

Men hans växande ilska över engelsmännens övertagande av Skottland går inte att missta sig på. Skottarnas förödmjukande förlust i slaget vid Dunbar, som med ens gav Edvard total kontroll över Skottland, i tillägg till personliga vendettor, fick honom att leda en armé till blodig seger i slaget om Stirling Bridge. Han skulle senare ta sig titeln Kungariket Skottlands beskyddare.

Kort info

32 historiens största slag_050418.indd 32

18.04.2018 15:27

Slaget vid Stirling Bridge

SLAGET VID STIRLING BRIDGE W

illiam Wallace stegade runt bland sina soldater fylld av självförtroende.

Tusentals män stod uppställda på sluttningarna nära det augustinska klostret Camuskenneth Abbey nära Stirling. Han stod stilla, såg ner på den engelska armén som samlats en dryg kilometer bort, studerade dem noggrant. Emellanåt uppstod ett hejarop och en trotsig ramsa. Wallace eldade upp dem, förklarade vad han förväntade sig av dem.

Det här skulle bli deras stund, sade han till dem.

Det här var en chans att ta tillbaka Skottland åt skottarna.

Det var strax innan gryningen den 11 september 1297. Trots en lätt vind och morgonkylan skulle temperaturen snart skruvas upp. Bara ett par dagar tidigare hade skottarna belägrat Dundee Castle, som engelsmännen höll tack vare sin seger vid Dunbar året innan. När Wallace fick höra att den engelska armén var på väg mot Skottland på order av den engelske kungen Edvard I avbröt Wallace belägringen och ledde sina män söderut för att möta sin äldsta och värsta fiende.

Engelsmännen lyckades inte överraska, men de såg tillräckligt skrämmande ut ändå. Wallace såg på dem när de samlades söder om floden, lade märke till de många engelska banér som fladdrade i vinden. Riddarna satt upp på stora krigshästar i fulla regalier. Hans egna trupper bestod till

största del av infanteri beväpnade med långa spjut och såg avsevärt mindre professionella ut.

På pappret var engelsmännen starkare. De leddes av John de Warenne, greve av Surrey, och Hugh de Cressingham, Englands skotska skattmästare.

De hade stor vana av strid, ett krigsmaskineri som nyligen krossat walesarna i strid.

Skottarna hade långt mindre erfarenhet, ihopsamlade på grundval av skotsk militär­ tjänstgöring och bestod i huvudsak av hästlösa män som bildade en bondearmé. Engelsmännen ansåg att de var av lägre klass, oorganiserade och svaga, men de hade något i bakfickan: rättmätig vrede. Med rätt ledning trodde Wallace att de kunde vinna vilken strid som helst och, som erfaren gerillaledare, kom han inte oförberedd till mötet med engelsmännen.

Men vem var William Wallace och hur kom han att leda en armé mot engelsmännen? En del av det vi vet om honom kommer från en historieberättare vid namn Blinde Harry. Han berättar om en godsägares son som var utbildad, kunde läsa och skriva på latin och franska och som utbildade sig till präst. Vid slutet av 1300-talet beskrev Walter Bower Wallace som: ”en lång man med en jättes kropp, ett glatt och trevligt utseende, breda skuldror och stor […] vacker att se på, men med något vilt över sig, breda höfter med starka armar och ben, en nästan besatt krigare med mycket stark kropp.”

© Sara Biddle

STIRLING, SKOTTLAND 11 SEPTEMBER 1297

33 historiens största slag_050418.indd 33

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

Vapen som användes för att döda och skada Pil och båge

Även om järnåldern medfört att svärd blev billiga var bågen populär på grund av sin precision och räckvidd. Walesarna hade visat sig skickliga i att använda dem men de var utrymmeskrävande. I slaget vid Stirling Bridge visade det sig att de trånga omgivningarna norr om floden och aggressionen i skottarnas anfall gjorde utrustningen svår att använda men de kunde orsaka stor skada när utrymmet fanns.

Claymoresvärd

Claymoresvärdet mätte upp till 152 centimeter och var ett av William Wallaces favoritsvärd. Det användes för första gången under 1200talet och hade ett tvinnat träfäste som gav ett bra grepp. På grund av storleken fungerade det bättre om fienden var längre bort men det hade långt ricasso, så om fienden kom nära kunde användaren gripa tag längre ner på svärdet och hugga på nära håll.

Stridsyxa

Stridsyxan var konstruerad för strid med en hand, även om vissa krävde två händer. Trots att de inte var lika populära under 1200-talet som tidigare så förekom de. Det var svårt att hugga igenom rustningar av stål med dem, men tyngden och skärpan gjorde processen kort med de flesta fiender. Skottarna hade också yxor och använde dem med stor framgång mot engelsmännen i Stirling.

ROBERT BRUCE

Skotte, 1274–1329 Bruce var son till Robert Bruce, greve av Carrick. Han motsatte sig Edvard I:s val av John Balliol som kung över Skottland, så när Edvard ledde en invasion norr om gränsen, som slutade med att Balliol tvingades abdikera, visade han tydligt sitt stöd.

Bruce bytte sedan till William Wallaces sida i hans uppror mot det engelska styret och när Wallace så småningom besegrades blev Bruce Skottlands beskyddare 1298 och fortsatte sedan att hävda sin rätt till den skotska tronen.

Kort info

Dirk

Dirk var en lång kastdolk som användes av officerare i skotska höglandsregementet och var ett framträdande vapen under 1200-talet. William Heselrig, den engelske sheriffen i Lanark, tros ha dödats av en dirk och Wallace ska ha använt en för att döda ledaren för en grupp engelska ungdomar när han var 19. Dirken kunde även användas som verktyg och bars med skottarnas kilt.

Slaget vid Stirling Bridge resulterade i stor seger för skottarna.

JOHN DE WARENNE

Engelsman, 1231–1304 Den 6:e greven av Surrey var militär­­befälhavare under Edvard I:s regenttid. Han ledde engelsmännen till seger i slaget vid Dunbar 1296. Han utsågs till föreståndare för kungariket och landet Skottland, återvände till England men vände norrut för att strida mot Wallace. Trots att han besegrades där vann han vid Falkirk 1298, men den engelska arméns makt var då så stor att inget annat var att vänta.

Kort info

Sedan kung Edvard I av England utsett John Balliol till skottarnas kung 1292 styrdes Skottland helt av England. Det blev slutet på 100 år av relativ fred mellan de två länderna. Balliol försökte så småningom revoltera mot England genom att ställa Skottland på Frankrikes sida när Edvard ville gå ut i krig mot fransmännen. Balliol utförde ett mindre lyckat anfall mot Cumberland, vilket fick engelsmännen att plundra Berwick som hämnd.

Mitt i all förödelse växte Wallaces ilska allt mer.

Enligt legenden inträffade en vändpunkt när en grupp engelska soldater kom fram till honom och krävde att få den fisk han fångat i en skotsk flod i närheten. Wallace erbjöd dem hälften i ett försök att komma överens, men soldaterna vägrade och den jättelika mannen kokade över av ilska. Han högg genast ner männen, förgrymmad över att engelsmännen vågade säga åt honom vad han skulle göra i sitt eget land.

Den största förändringen, den som ledde till att Wallace tillsammans med Andrey Moray ledde en armé, inträffade sommaren 1297. Wallace och hans män var i Lanark och blev där indragna i en skärmytsling med engelska soldater. Trots att Wallace lemlästade en av dem beslutade de sig för att fly. Vissa historiker tror att när den engelske sheriffen i Lanark, William Heselrig, fick höra talas

34 historiens största slag_050418.indd 34

18.04.2018 15:27

Slaget vid Stirling Bridge

En delad nation

Några av Skottlands viktigaste klaner

KEN

NC SU TH ER LA

NN

NORDSJÖN

ND

KEITH

ZIE

CUMMING

DONALD

LESLIE

GO

Donald

MACDONALD Mest välkända person Aonghas Óg av Islay stred för Robert Bruce i MENZIES slaget vid Bannockburn 1314, vilket AN LE M AC L hjälpte Donald-klanen att ACstärka sin M EL CL PB avundsvärda position i Skottland.

EA M MURRAY N CA Hur mäktig var klanen? Klanen Donald var en av de största klanerna och kung Robert Bruce höll den ofta nära den skotska arméns högra flank när de var i strid.

ATLANTEN

om det försökte han ta hämnd på Wallaces fru, till sumpmark i väster. Om engelsmännen skulle Mirren Braidfute, genom att befalla att hon skulle göra några framsteg i striden mot skottarna var de våldtas och avrättas. Wallace ska ha besökt Heselrig helt enkelt tvungna att ta sig över den. Att simma sent på kvällen och krossat hans skalle. Genom att var inget alternativ – det var alldeles för farligt med döda en av Skottlands mest framträdande ledare tanke på utrustningen och de rustningar soldaterna sågs Wallace som en modig man som inte var rädd bar. Det bästa sättet, ansåg man, var att använda en för att slåss. smal träbro i närheten.

De här händelserna ledde så Greven av Surrey var inte över­ småningom till att riddarens tygad. Stirling Bridge kunde bara son blev galjonsfigur för hela bära ett mindre antal män åt ”Wallace skulle nationens självständighetskamp. gången och var bara så bred Den kalla skotska hösten 1297 att två hästar kunde gå sida inte ge order om stod han på en kulle med sin vid sida. När de väl kom över anfall förrän tillräckligt armé, redo för strid. Full av bron skulle de befinna sig på många engelsmän ambition och uppbyggt hat sankmark med skottarna på passerat bron.” fick hans styrkor förstärkning mer höglänt terräng. av Andrew De Moray och hans Med tanke på att situationen trupper. De Moray var en väpnare inte var till deras fördel gick som lett ett uppror mot engelsmännen Surrey med på att medla om vapen­ i högländerna och nordöstra Skottland. stillestånd och skickade Malcolm, greve De Moray hade erövrat en rad skotska städer, av Lennox, och sin släkting James Stewart. De kom inklusive Elgin och Inverness, och tillsammans tillbaka tomhänta – Wallace ansåg att skottarna utformade de en plan. De skulle tålmodigt vänta ut hade en fördel och han var där för att kriga, inte prata. Situationen var långt ifrån idealisk för engelsmännen och sedan slå till när rätt ögonblick engelsmännen men De Cressingham hävdade infann sig. fortfarande att de skulle trycka på och övertygade Floden Forth separerade de två arméerna och hade ett snabbt flöde, bredde ut sig österut och blev Surrey. Vid gryningen den 11 september började det

R

N DO

Aberdeen

Douglas

Mest välkända person Sir Dundee William Douglas, ”den djärve”, anslöt sig till William Wallace och stred för skotsk själv­ ständighet. Han hade tidigare vägrat acceptera EdinburghEdvard I:s anspråk.

Glasgow Hur mäktig var klanen?

Under senmedeltiden var Douglas-klanen mäktig i DOUGLAS de skotska lågländerna.

Deras ursprungssäte var Douglas Castle i Lanarkshire.

ENGLAND

© Look & Learn/Corbis/Free Vector Maps

M AC

GU

SI

Mest välkända person John III Comyn, Lord of Baden somMACLEOD varOFSkottlands beskyddare mellan 1296 och 1306. Tillsammans med sin far LEWIS och kusin anföll han Carlisle, som Robert Bruce försvarade åt kung Edvard I. MACLEOD OF Hur mäktig var klanen?

Som Skottlands mäktigaste klan HARRIS under 1200-talet påverkade de politiken och spelade en stor roll i skotska frihetskrigen.

LA

IR

Cumming

En målning som visar kröningen av Edvard den 19 augusti 1274.

35 historiens största slag_050418.indd 35

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

Engelsmännen

SOLDATER 13 000 KAVALLERI 750 FÖRLUSTER 6 000

1 Söder om floden

Den engelska armén, cirka 13 000 man stark och med några av landets bästa krigare, marscherade till floden Forths södra stränder nära Stirling Castle tidigt i september 1297. De leddes av den 6:e greven av Surrey, John de Warenne, samt Hugh de Cressingham, skattmästare i den engelska administrationen i Skottland.

JOHN DE WARENNE LEDARE

Den 6:e greven av Surrey hade besegrat skottarna ett år tidigare i slaget vid Dunbar och han delade befälet över armén med Hugh de Cressingham, skattmästare i den engelska administrationen i Skottland.

Styrka Hade utkämpat många strider, inklusive Edvard I:s walesiska fälttåg där Wales erövrades.

Svaghet Var känd för att byta sida, inte en lojal man.

2 Norr om floden

Efter att ha fått höra talas om den framryckande armén samlade William Wallace och Andrew de Moray, som lett upproret i norra Skottland tidigare under sommaren, 8 000 män. Skottarna anlände först så de kunde utvärdera terrängen och inta en fördelaktig position.

10

09 3 Abbey Craig

Wallace och De Moray bad den skotska armén att inta en position norr om floden på en stor, stenig kulle kallad Abbey Craig.

Det gav dem en överblick över området – som vid det här laget innefattade den stora engelska armén omkring 1,6 kilometer bort.

RIDDARE

FRÄMSTA ENHET

Uppe på sina hästar i fulla regalier var riddarna vältränade, erfarna, skoningslösa och vana vid att vinna.

Styrka Ära och ridderlighet var viktigt för riddarna, som var yrkessoldater inom det tunga kavalleriet.

Svaghet I fallet med slaget vid Stirling Bridge gjorde hästarna dem otympliga, vilket gjorde det svårt för dem att korsa bron.

SVÄRD

FRÄMSTA VAPEN Järnåldern medförde att svärd blev billigare och kunde tillverkas på ett annat sätt, men de var fortfarande en statussymbol och bars av riddarna som ett tecken på deras överlägsenhet.

Styrka Svärd var perfekta för att hugga med och kunde tränga igenom rustningar och läder. De var även bra för att sticka ner motståndaren.

Svaghet Passade bättre för närstrid.

De walesiska bågskyttarnas långbågar var mer effektiva på långt håll.

04 01

06

4 Stirling Bridge

Floden Forth var inget enkelt vattendrag att ta sig över. Den skär tvärs igenom Skottland, utmynnar i öster och är mycket djup. En smal träbro vid Stirling var en lockande övergång. Bron var ett mycket bättre alternativ än att simma, vilket skulle ha varit svårt med tanke på engelsmännens rustningar.

5 Kildean Ford

Innan engelsmännen försökte korsa Stirling Bridge föreslog sir Richard Lundie, som bytt sida från skottarna till engelsmännen, att de skulle korsa vid vadstället Kildean Ford längre bort längs floden. De Cressingham vägrade med tanke på kostnaden och för att han ville komma över snabbare.

engelska och walesiska infanteriet att korsa bron.

Wallace såg det och talade till sina trupper igen för att se till att de var redo för en brutal konfrontation.

De skotska trupperna mötte engelsmännen fram­ ifrån genom mittstyrkan. De Morays soldater skulle röra sig nedöver flankerna. Just nu handlade allt om tålamod – Wallace skulle inte ge order om anfall förrän tillräckligt många engelsmän passerat bron.

Medan allt det här pågick sov Surrey – otroligt nog – fortfarande i sitt tält. När han till slut vaknade hade hundratals soldater gått över bron. Wallace såg på hur Surrey i farsartade scener beordrade sina soldater tillbaka över bron till flodens södra sida igen. Det visade på en överlägsen attityd gentemot skottarna – det innebar att Surrey inte brydde sig mycket om det pinsamma och

oorganiserade intryck han gjorde på motståndarna.

Engelsmännen, sade han genom sitt agerande, skulle vinna oavsett när han beordrade över sina trupper.

Wallace stod på höglänt mark och kunde se allt runt omkring sig. Han kunde se fällan som engelsmännen skulle gå rakt in i och visste att de inte hade täckning för sin självsäkerhet. När de väl kom över floden skulle de behöva trycka ihop sig i samlad trupp. De engelska soldaterna skulle omringas av naturliga hinder i form av vatten på tre sidor och den enda vägen ut var antingen ner i floden, tillbaka över bron eller genom de avancerande skotska linjerna. Surrey var medveten om faran men De Cressingham och andra framhärdade. Ett krigsråd sammankallades

36 historiens största slag_050418.indd 36

18.04.2018 15:27

Slaget vid Stirling Bridge

Skottarna

6 Avbrutet försök

På morgonen den 11 september 1297 beslutade sig engelsmännen för att korsa Stirling Bridge. Men Surrey försov sig, så trots att det tagit lång tid för engelsmännen och walesarna att korsa beordrades de tillbaka. Skottarna tittade skeptiskt på medan soldaterna vände söderut.

08 7 Engelsmännen gör sitt drag

02

8 Skottarna anfaller

Efter att ha väntat tills ett tillräckligt antal korsat beordrade Wallace och De Moray sina spjutmän nerför Abbey Craig för att möta den engelska armén. Engelsmännen var fångna på den trånga landtungan, deras enda sätt att fly var tillbaka över floden. De hade ingen möjlighet att göra en så snabb reträtt.

Det skulle ha varit lättare att korsa vid Kildean Ford – platsen var bredare och skulle ha gjort övergången enklare. De skulle även ha skurit av skottarna bakifrån. Lundie sade att Stirling Bridge – som kunde bära två ryttare i bredd – var ett farligt och långsamt sätt att korsa men engelsmännen gick över ändå. De samlades på en smal landtunga på andra sidan floden.

KUNG EDVARD I

Kort info

och slutligen beslutade Surrey att han var redo för anfall. Soldaterna skickades tillbaka över bron och Wallace förberedde sina spjutmän som var arrangerade i grupper med specifika instruktioner inför den kommande striden.

De skotska spjutmännen utgjorde merparten av Wallaces armé – de var skottarnas svar på det engelska kavalleriet. Deras 3,7 meter långa, vassa spjut var ett dödligt alternativ. När de hölls högt upp och kom i full kraft fick de förmodligen många motståndares munnar att öppnas av skräck. För andra gången uppstod dock en försening när Surrey beslutade sig för att närma sig Wallace.

Han kallade tillbaka sina trupper och skickade två dominikanermunkar för att träffa skottarna men Wallaces svar var kristallklart: ”Säg åt er befälhavare

Wallaces rykte som orädd ledare växte fram efter att han dödat den engelske sheriffen i Lanark, William Heselrig. Män anslöt sig till honom för strider vid Scone, Ancrum och Dundee. Han visade sig vara en skicklig taktisk strateg.

Styrka Han var inte rädd för att hugga i och hans tro på ett fritt Skottland motiverade hans armé.

Svaghet Avsaknaden av högre börd gjorde att han inte accepterades överallt.

Medan fotsoldaterna slaktades och kavalleristerna fann att deras hästar fastnade på den leriga marken utbröt kalabalik.

Engelsmännen höggs antingen ner eller drunknade i floden. Några engelska riddare tog sig tillbaka över bron och andra simmade i säkerhet. Surrey gav order om att bron skulle brännas för att rädda den del av armén som ännu inte korsat.

05

Henrik III:s son, kung Edvard I, hade en stark önskan om att utöka sitt rike och var en krigarkonung, fast ändå väletablerad och respekterad av sina likar. Efter att han invaderat Wales 1277, som han så småningom tog över 1301, kastade han blickar mot Frankrike och Skottland. För att finansiera sin strid samlade han in pengar genom ständigt ökande skatter och byggde upp en fruktad armé under tiden.

LEDARE

9 Döden i floden

07 Engelsman, 1239–1307

WILLIAM WALLACE

10 Skadade män

De Moray skadades allvarligt i striden, Cressingham togs till fånga och flåddes levande och Surrey retirerade och galopperade bort. Wallace hade uppnått en stor seger.

Totalt 5 000 engelska infanterister och 100 riddare hade dödats i vad som i slutändan blev en generande händelse för Edvard I.

att vi inte har kommit för fred, utan för att strida, försvara oss och befria vårt kungarike. Låt dem komma, vi ska bevisa detta för dem i deras egna skägg.”

Engelsmännen tvekade på nytt och en alternativ övergång pekades ut: ett vadställe längre bort längs floden där det inte bara skulle gå snabbare att komma över utan som också skulle göra att engelsmännen hamnade bakom skottarna. De Cressingham avslog dock detta. Han var orolig för att det skulle ta för lång tid att flytta soldaterna igen och att det skulle innebära extra kostnader för den engelske kungen. Ingen lyckades övertala honom.

De engelska trupperna korsade bron ännu en gång och Wallace visste att de inte skulle vända tillbaka den här gången – striden var

SPJUTMÄN

FRÄMSTA ENHET

Med majoriteten av den skotska adeln inlåsta i England bestod Wallaces armé av män från lägre klasser, men de var starka och villiga.

Styrka Även om de sågs som en amatör­ mässig bondearmé stred de väl som enhet tack vare arméns taktik.

Svaghet Vid ett mer välorganiserat motstånd, som vid Falkirk, hade de brister.

LÅNGSPJUT FRÄMSTA VAPEN

Även om skottarna använde yxor och knivar orsakade deras 3,7 meter långa spjut den största skadan. Det var ett spjut som dödade Hugh Cressingham genom hans rustning.

Styrka Spjutens längd gav ett lite större avstånd mellan soldaten och hans offer.

Svaghet De var tungrodda när de behövde användas i närstrid.

© Look & Learn/Nicolle Fuller

03

SOLDATER 8 000 KAVALLERI 35 FÖRLUSTER OKÄNT

37 historiens största slag_050418.indd 37

18.04.2018 15:27

Historiens största slag

Tre anledningar till krig Kung Alexander III:s död

Skottarnas konung Alexander III red den 18 mars 1286 från slottet i Edinburgh till det kungliga slottet Kinghorn i Fife, angelägen om att få träffa sin andra fru. Han hade varnats för det förrädiska vädret, men föll från sin häst längs vägen och dog, 44 år gammal. Eftersom hans tre barn, Margaret, Alexander och David, också var döda Alexander III varnades blev hans treåriga barnbarn för att resa till Fife Margaret den enda arvingen. kvällen han dog.

Skottarna såg dock hellre en kung än en drottning och kung Edvard I av England ombads ingripa.

Ökande engelsk kontroll

Edvard I ombads välja en ny skotsk kung. Han föreslog att Margaret skulle gifta sig med hans äldste son, den sexårige prins Edvard, men innan det hann ske – något som skulle ha gjort prins Edvard till kung – blev Margaret sjuk och dog 1290. Hon hade ännu inte krönts. Edvard I gick med på att bestämma vem som skulle krönas därefter men stärkte samtidigt sitt grepp om Skottland och John Balliol blir vald började beslagta tillgångar. till Skottlands kung Han valde adelsmannen John av Edvard I, kung över Balliol till kung, men det var England. tydligt att Edvard I planerade att använda honom som marionett.

Fransk-skotska fördraget

Kung Edvard I ville gå ut i krig mot Frankrike och insisterade på att skottarna skulle ställa sig på hans sida i kriget men 1295 undertecknade John Balliol och Filip IV av Frankrike i stället ett fördrag. Om England invaderade Skottland eller Frankrike skulle den andre invadera England. Edvard I såg hur hans kontroll minskade och 1296 skickade han trupper till den skotska gränsen. Balliols beslut att Kung Edward I blev känd som ”skotska avskeda Cumberland mötte hammaren”. stort motstånd i den dåvarande skotska staden Berwick, vilket ledde till att Balliol förlorade och senare avsattes. Den engelska armén fortsatte norrut till Dunbar där en strid ägde rum. Frihetskriget var igång.

En avbildning av kung Edvard I som leder ett anfall mot skottarna.

Skottlands långa resa mot Stirling Bridge 122 l Hadrianus mur Som romersk kejsare styr Hadrianus över Britannia.

Han beslutar att bygga en försvarsmur för att förhindra en invasion norrifrån. Muren byggdes av lokala material och blev 117,5 kilometer lång. 122 e.Kr.

l Självständighet i väst Det finns två gaeliska kungariken kallade Dairada, ett på Irland och ett i västra Skottland. De är beroende av varandra, men kung Aidan säkrar skotsk självständighet för Argyllshire. År 575

l Erövringen av Edinburgh l Brännandet av Iona Kungariket Northumbria, Iona, en liten ö i Inre bildat 604, beslutar att Hebriderna på Skottlands erövra Edinburgh från västkust, antänds av Gododdin, ett kungarike vikingarna som härjat och i nordöstra Britannia. gjort affärer runt om i Det består under tre världen sedan 700-talet. århundraden. År 802 År 638

l Skotsk kung Kenneth MacAlpin kröns till konung och inleder Huset Alpin.

Kronan kommer att växla mellan de två efterlevande leden av Mac Alpin-släkten. År 842

38 historiens största slag_050418.indd 38

18.04.2018 15:27

Slaget vid Stirling Bridge

Viktiga Wallace-siffror

1600

1296 svor så många skotska adelsmän Edvard I sin lojalitet, men det gjorde inte Wallace.

1300

Året då kungen av Frankrike skrev till sina sändebud i Rom med krav på att de skulle hjälpa Wallace, vilket fick vissa att tro att han personligen besökt den franske kungen.

51297

Antalet platser där delar av hans kropp visades fram – hans huvud placerades på London Bridge och hans armar och ben visades i Perth, Stirling, Berwick och Newcastle.

Wallace omnämndes för första gången i engelska krönikor det här året, efter mordet på den engelske sheriffen i Lanark.

Antalet byar i norra England som brändes av Wallace och hans män efter deras seger vid Stirling Bridge.

© Look & Learn/Alamy/Corbis

715

nu nära förestående. Han bad sina män visa Mitt i blodbadet skadades De Moray, som lett de tålamod, befallde trupperna på sluttningen som norra skottarna, allvarligt men Wallace fortsatte var angelägna om att börja att tygla blodtörsten och uppmanade sina trupper att fortsätta. Det tills tillräckligt många engelsmän kommit över. skapade panik bland engelsmännen, som trott att Timmarna gick och så småningom striden inte skulle vara något annat än en hade cirka 5 400 engelska och formalitet. Ovana vid vad de ansåg walesiska infanterister samt vara råhet från en underlägsen, några kavallerister tagit sig över outbildad armé försökte de göra ”Engelsmännen floden. Innan de ens hann börja reträtt så gott de kunde men höggs i bitar när avancera framåt gav Wallace insåg snart att de var helt skottarna rusade klarsignal. omringade. framåt och tryckte De skotska spjutmännen Surrey, som inte korsat bron, rusade fram från sin fördel­ var bestört. Han beordrade tillbaka motståndarna aktiga position på Ochil Hills resten av sina män, cirka 5 000 mot floden.” lägre sluttningar, ner mot det till, att göra reträtt. Bron sattes i oförberedda engelska kavalleriet. brand för att förhindra skottarna En skotsk grupp gick mot bron, skar från att komma över och orsaka mer av den och hindrade att fler engelsmän skada. Striden fortsatte i en dryg timma korsade den. Surreys förhoppning om att hans till, med skrik, rop och ljudet av metall som skar bågskyttar skulle kunna inta position krossades igenom luften och med Stirling Castle ruvande i eftersom de ännu inte hunnit över bron. Skottarna bakgrunden som en påminnelse om att naturliga satte dem ur spel. En annan grupp skottar rörde fortifikationer kunde vara lika ogenomträngliga sig nerför den andra flanken och en stor grupp som de som byggts för hand. De kvarvarande gick in i mittstyrkan. Hästarna spetsades och engelsmännen flydde till Berwick, de som inte var riddarna föll till marken, blodet började blandas snabba nog togs till fånga eller dödades. med den skotska flodens kalla, klara vatten.

Surrey lyckades fly oskadd men detsamma Engelsmännen höggs i bitar när skottarna kunde inte sägas om hans rykte. De Cressingham rusade framåt och tryckte tillbaka motståndarna var en av de första att korsa norrut och han mot floden. De engelska trupperna delades in i dog när han försökte fly, nerhuggen av en mycket mindre grupper av skottarnas framfart, Lochaberyxa. Skottarna tog hans kropp och flådde vilket gjorde det ännu enklare att hugga ner dem. den, skinnet skars i småbitar. Wallace tog en bred Många soldater föll i vattnet och drunknade och remsa av De Cressinghams hud och använde den bara några få lyckades simma till att göra ett axelgehäng för sitt svärd. tillbaka till den andra William Wallace hade åstadkommit en stor sidan. Sir Marmaduke seger. Det var första gången skottarna besegrat Tweng var den enda engelsmännen i en viktig strid sedan urminnes riddaren som lyckades tider. Men friheten som Wallace ville se var fly med livet i behåll. fortfarande långt borta och det skulle följa fler strider och utmaningar. Medan han stod där, utmattad och triumferande på slagfältet, slog han bort alla tankar på framtiden. Just nu skulle han bara njuta av segerns sötma som på nytt hade fått nationen att våga drömma – och kanske också tro – att friheten en dag skulle komma.

1292

l Feodalsystemet introduceras David I blir kung och styr fram till 1153. Hans regeringstid kallas Davidska revolutionen eftersom han instiftar burghar, kloster, feodalism och normandiser­ing av den skotska regeringen. År 1124

l Trohet till England Falaisefördraget undertecknas av den tillfångatagne skotske kungen Vilhelm I och kung Henrik II. Det tydliggör att Skottland nu ska lyda under den engelska kronan. År 1174

l Yorkfördraget l Perthfördraget Alexander II av Skottland En överenskommelse mellan och Henrik II av England Skottland och Norge avslutar drar upp nya gränser en konflikt och Skottlands för Skottland. Skottland rätt till Hebriderna och Isle of avsäger sig arvsrätten till Man erkänns. Norge får rätt Northumberland, Cumberland till Shetland och Orkney. och Westmorland. År 1266 År 1237

Krav på självständighet l De skotska frihetskrigen bryter ut av en rad olika anledningar, inte minst för att den skotska tronen getts till John Balliol. Det leder till William Wallaces framgång. År 1292

39 historiens största slag_050418.indd 39

18.04.2018 15:27

Historiens stรถrsta slag

Skottarna driver fienden ner i vattnet vid Bannockburn efter att den engelska truppen drabbats av panik under stridens andra dag.

SLAGET VID BANNOCKBURN

4040 historiens stรถrsta slag_050418.indd 40

18.04.2018 15:28

Slaget vid Bannockburn

G

SYDÖSTRA SKOTTLAND, 23–24 JUNI 1314

ryningen hade precis inträtt morgonen den 24 juni då en mur av skotska pikenerare avancerade med kraft över den daggiga marken. Deras vapen pekade hotande mot den invaderande armén. De gjorde halt och formade en till synes ogenomtränglig barrikad av män och vapen, fylld med vassa järnspetsar. Även om de fått höra att de var antalsmässigt underlägsna var kungen av Skottlands män beslutsamma – de visste att en seger den här dagen skulle kunna innebära en vändpunkt för landets framtid. Slaget vid Bannockburn ses som den skotska militärens största triumf

över en engelsk armé under det första skotska frihetskriget. Kung Robert I lade planen för hur de skulle besegra den avsevärt större engelska styrkan under Edvard II, vars mål var att lyfta belägringen av Stirling Castle, som hölls av engelsmännen.

Vid ett första ögonkast kan kampen mellan den mäktiga engelska horden, med sitt välutrustade tunga kavalleri och erfarna infanteri, mot en snabbt hopsamlad bondearmé från en mycket mindre skotsk makt tyckas vara en ojämn tävlan till stor engelsk fördel. Robert Bruce lyckades dock vända oddsen till skottarnas favör genom

MOTSTÅNDARNA ENGLAND LEDARE Kung Edvard II Gilbert de Clare Humphrey de Bohun INFANTERI 14 000 KAVALLERI 2 000 BÅGSKYTTAR 2 000

MOT

SKOTTLAND LEDARE Robert Bruce Thomas Randolph Edward Bruce INFANTERI 6 000 LÄTT KAVALLERI 500

41 historiens största slag_050418.indd 41

18.04.2018 15:28

Historiens största slag intensiva övningar med infanteriet, sin detaljerade kunskap om terrängen och användandet av innovativ taktik. De här faktorerna, kombinerat med Edvard II:s taktiska inkompetens, minskade kraften i de engelska anfallen avsevärt och kastade om den militära makten.

Under den större delen av 1200-talet hade Englands och Skottlands monarkier stått på vänskaplig fot. Den oumbärliga ingrediensen i medeltida diplomati – blandäktenskap – gjorde att de två folken höll sams. Den skotska adeln ansåg dessutom att fred var av största vikt för dem eftersom de hade feodala landområden på båda sidor om gränsen.

Allt detta fick ett abrupt slut när den skotske kungen Alexander III föll från sin häst och bröt nacken 1286, vilket skapade en kris i successionsordningen. De främsta tronpretendenterna var John Balliol och Robert Bruce. Den listige engelske kungen Edvard I ombads att medla och avgjorde till Balliols favör 1292 på villkor att han erkände Edvard som överherre.

Skottarna ville inte gärna gå ut i krig mot Edvard, vars arméer var bland de främsta i Europa, men de ansåg att Edvard hade hittat på sin rätt som överherre, då de inte kunde hitta något prejudikat för det. Edvard var rasande och började lägga sig i skotska angelägenheter. Skottarna, i sin tur, ingick en allians med Frankrike 1295 för att tygla engelsmännens aggression.

Edvards förstelöjtnant, John de Warrene, ledde

”Skotske kungen Alexander III föll från sin häst och bröt nacken 1286, vilket skapade en kris i successionsordningen.” engelsmännens tunga kavalleri till seger över sina skotska motparter i slaget vid Dunbar den 17 april 1296. Edvard avsatte John Balliol, tog den heliga skotska kröningsstenen och låste in merparten av den skotska adeln.

Det här var svårt att svälja för skottarna och patrioten William Wallace trädde fram under det maktvakuum som uppstått. Wallace var en yngre son till en riddare och ledde skottarna till seger mot Edvards oduglige ställföreträdande i slaget vid Stirling Bridge i september 1297. Edvard marscherade norrut följande år och ledde en sammanslagen armé till seger mot Wallace vid Falkirk i juli 1298.

Wallace hade varit den verklige ledaren för det skotska upproret, men efter Falkirk avsade han sig uppdraget och försvann tills att han blev förrådd och hamnade i engelsmännens händer. Edvard lät avrätta honom 1305. Kanske låg Skottlands största hopp till Bruce, lord av Annandale, men han hade svurit sin tro till Edvard 1302.

Bruce ändrade sig angående tronen efter att han mördat sin rival John Cornyn i vredesmod under ett möte i februari 1306 i kyrkan i Dumfries. Med stöd från några andra adelsmän kröntes Bruce till kung

av Skottland den 25 mars 1306. Edvard svor att krossa Bruce, precis som han gjort med Wallace före honom. Som tur var för Bruce dog den gamle kungen på väg till Skottland. Det blev hans son, Edvard av Caernarfon, som fick i uppgift att tygla de rebelliska skottarna.

Bruce satte genast igång med att återta de skotska slotten från engelsmännen. I slutet av mars 1314 hade skottarna fått tillbaka alla slott engelsmännen lagt beslag på, förutom Bothwell, Dunbar och Stirling.

Engelsmännen hade intagit Stirling Castle, som kontrollerade bron över floden Forth, under en belägring på tre månader 1304. Bruce, som befann sig i västra Skottland 1313 beordrade sin bror Edward att återta det.

En listig överenskommelse

I avsaknad av belägringsvapen hade Edward Bruce inget annat val än att svälta Stirling Castles garnison till underkastelse. Sir Philip Mowbray, en skotte lojal med Edvard II, tjänade som slottsvakt.

Han föreslog Edward Bruce sommaren 1313 att om en engelsk armé inte anlänt inom fem fjärdingsvägar från slottet senast den 24 juni 1314

Skotske kungen Robert Bruce eldar på sina soldater morgonen den 24 juni, innan den andra dagens strid.

42 historiens största slag_050418.indd 42

18.04.2018 15:28

Slaget vid Bannockburn

Robert Bruce sänker sin yxa i Henry de Bohuns skalle efter att den engelske riddaren missat sin motståndare med lansen i direkt strid.

skulle han överlämna fästningen. Edvard gick med på avtalet. Det var en listig plan från Mowbrays sida, eftersom det gav Edvard II ett helt år att lyfta belägringen.

Kung Edvard utfärdade kallelser till 87 baroner med instruktioner om att utrusta trupper som skulle samlas vid Berwick i maj 1314. Bara några få engelska grevar gick med på att personligen delta i fälttåget. Till dem hörde Gilbert de Clare (greve av Gloucester), Humphrey de Bohun (greve av Hereford) och Aymer de Valence (greve av Pembroke). Kungen gjorde sin systerson de Clare till befälhavare över den engelska förtruppen tillsammans med de Bohun och utsåg de Clare till engelsk rikskonnetabel under fälttåget. De Bohun, som hade mycket mer erfarenhet och som var konnetabel enligt arvsrätten, kokade av ilska

under dagarna fram till striden. När den engelske monarken sedan fick veta att skotska enheter var utplacerade på träskmarker där det skulle bli svårt för det tunga kavalleriet att operera skickade han ett brev direkt till sina sheriffer, där han påtalade behovet av så många fotsoldater som de kunde skicka.

I slutändan hade engelsmännen fått ihop 14 000 hillebardjärer, 2 000 bågskyttar och 2 000 kavallerisoldater. Parlamentet utfärdade inte en formell kallelse för den feodala hirden och det är därför omöjligt att veta det exakta antalet riddare och godsägare som deltog. Efter att ha rapporterat till Berwick flyttade enheterna in i bivacker väster om staden, på floden Tynes södra strand.

Bruce började samla ihop sin armé sex kilometer söder om Stirling Castle vid Torwood i mitten av

maj. Han och hans kaptener drillade de 6 000 spjutmännen för att höja moralen och se till att de skulle samarbeta när de gick ut i strid. Det skotska infanteriet bar fyra meter långa pikar, som de använde på många olika sätt, både som anfallsoch försvarsvapen. I det senare fallet, främst då de försvarade sig mot kavalleri, formerade sig de skotska spjutmännen i en cirkel kallad skiltron, med sina vapenspetsar riktade utåt i alla riktningar.

Om kavalleriet bröt skiltronen använde skottarna yxor och svärd för att hacka fienden till döds.

De engelska trupperna korsade Tyne vid Wark och Coldstream den 17 juni. De Clare ledde den ridande förtruppen; infanteriet som utgjorde merparten av huvud- och eftertruppen trampade långsamt efter. Vid solnedgången den 22 juni kom den engelska förtruppen till Falkirk. När Bruce fick

43 historiens största slag_050418.indd 43

18.04.2018 15:28

Historiens största slag veta att engelsmännen var nära beordrade han sina styrkor att dra sig två kilometer bakåt till New Park, ett jaktreservat tillhörande lorden på Stirling Castle.

Den skogrika miljön låg vid den östra kanten av en sluttning som slutade nära Carse of Balquhiderrock, en lågt liggande, tidvattensmark på den norra sidan av en smal å kallad Bannockburn. Sluttningen i skogen var åtskild från sumpmarken av ett torrt fält.

Bruce visste att den ojämna sumpmarken skulle försvåra situationen för det engelska tunga kavalleriet. Det skotska infanteriet var indelat i tre enheter, eller divisioner. För marschsyften ledde Bruce förtruppen, Edward Bruce ledde huvudtruppen och Thomas Randolph, greve av Moray, ledde eftertruppen. Den skotska armén återtågade till New Park den 22 juni med Moray som ledare för kolonnen och Bruce längst bak. De två kavalleribrigaderna, varav den ene leddes av sir Robert Keith och den andre av lord James Douglas, vaktade kolonnernas flanker.

08 Försvinn, Edvard!

Kung Edvard och hans män anlände till Stirling Castle sent på förmiddagen den 24 juni och begärde tillträde.

Slottsvakten Philip Mowbray vägrade att släppa in honom, utan varnade honom för att slottet stod i begrepp att falla i de segrande skottarnas händer.

06 Småfolket ger sig in i anfallet

När det stod klart för det skotska ”småfolket” som vaktade arméns bagage att spjutmännen höll på att vinna striden skyndade de sig in bakom armén och ropade: ”Döda dem! På dem!” Det engelska infanteriet misstog dem för förstärkningar och panik utbröt.

08 06

På jakt efter personlig ära

Bruce satte genast skottarna i arbete med att gräva hundratals grunda hål längs båda sidor av den romerska vägen på Bannockburns norra sida.

Skottarna grävde hål som var en fot breda och tre fot djupa, som de täckte med gräs och ris. Hålen var tänkta att störa ett engelskt kavallerianfall – när en häst trampade i hålet skulle både häst och ryttare falla till marken.

På morgonen den 23 juni hade den skotska förtruppen avancerat uppför vägen mot korsningen vid Bannockburn. När de Clare såg rörelser i väster på Bannockburns norra sida skickade han iväg de Bohun med en liten styrka bestående av kavalleri och bågskyttar för att anfalla skottarna. Medan de två styrkorna närmade sig såg Humphreys brorson, Henry de Bohun, Bruce rida på en palfreyhäst nära skogskanten. Den äregirige engelske riddaren sporrade sin häst, sänkte sin lans och red för att anfalla Bruce. Alldeles innan Henrys lans träffade vände Bruce sin häst, vilket gjorde att Henry missade honom. Bruce stod då upp i stigbyglarna på sin låga häst och svingade sin yxa. Kraften i slaget fick både hjälm och skalle att spricka och skaftet på kungens yxa bröts itu. Henrys kropp föll livlös till marken.

De Clare, som felaktigt trott att skottarna skulle dra sig längre norrut, beordrade baron Robert Clifford och Henry Beaumont att leda 300 kavallerister på en stor flankmarsch för att skära av den skotska reträtten.

En staty av Robert Bruce vakar över slagfältet där han och hans spjutmän gick till historien inom medeltida krigföring.

04

04 Skottarna erbjuder strid

Skottarna avancerade strax efter gryningen den 24 juni från det skogrika New Park. Edward Bruces division bildade höger flank och greven av Morays division vänster flank. Robert Bruces infanteri tjänade som reserv med Robert Keiths och James Douglas kavalleribrigader stationerade till vänster och höger.

01

01 Stridens preludium

På eftermiddagen den 23 juni ledde sir Humphrey de Bohun en blandad styrka bestående av kavalleri och bågskyttar över Bannockburn, mot den skotska eftertruppen. Skottarna gjorde sitt yttersta för att dra engelsmännen mot New Park så att fienden inte skulle upptäcka de stora fält av gömda hål på båda sidor av den romerska vägen, tänkta för att avvärja storskaliga kavallerianfall.

44 historiens största slag_050418.indd 44

18.04.2018 15:28

Slaget vid Bannockburn

05 Engelsmännen har svårt att anfalla De tre engelska divisionerna ställde upp sig bakom varandra vända västerut på Carse of Balquhidderock i gryningen den 24 juni. Majoriteten av soldaterna fanns i de två första divisionerna. Edvard befallde fram en eftertrupp där hans egna lojala soldater fanns.

02 Flankerande styrkor rider norrut

Baron Robert Clifford och sir Henry Beaumont ledde 300 tunga kavallerister längs Carse of Balquhidderocks västra kant för att skära av vad de misstog för att vara skottarnas reträtt från Stirling Castles omgivningar. Osäker på deras verkliga syfte beordrade Robert Bruce Thomas Randolph, greve av Moray, att förhindra dem från att få kontakt med slottsgarnisonen.

02 05 07

07 D’Argentans självmordsanfall Efter att kung Edvard och hans egna riddare lämnat slagfältet anföll en av de mest kända riddarna som ännu var vid liv, sir Giles d’Argentan, Edward Bruces skiltron på egenhand med sänkt lans. Han dödades i sitt ensamma anfall.

03

03 Förelöpare bygger gångbroar

Ed Crooks

Den engelska huvud- och eftertruppen anlände till slagfältet via en andra väg österifrån kallad ”The Way”. För att underlätta arméns övergång den kvällen hämtade förelöparna takdelar och dörrar från hus i omgivningen för att bygga provisoriska broar.

45 historiens största slag_050418.indd 45

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

Kung Robert Bruce är idag ihågkommen i Skottland som en nationalhjälte.

Moray skickade sin division för att anfalla de flankerande engelska ryttarna. Skottarna bildade en skiltron med sina pikar vända utåt. Clifford gav order om anfall och engelsmännen längst fram anföll med sänkta lansar mot spjutformationen. Lansar och spjut skramlade hårt mot varandra. Många engelsmän satt inte till häst under anfallet. Det engelska kavalleriet omslöt skiltronen som ettriga eldsflammor omsluter brinnande ved. Trots deras modiga anfall kunde inte de beväpnade ryttarna bryta muren av spjut. Inga uppskattningsbara förluster inträffade för någon sida. Efter en kort stund beordrade Clifford en allmän reträtt.

Den natten sov den engelska armén på den lågt liggande marken i V-formationen som bildades av sammanflödet av Pelstream och Bannockburn. Det var ”en hemsk, djup, blöt sumpmark”, skrev Thomas Gray, som var närvarande vid striden. ”Den engelska armén tog av sig utrustningen och förlorade allt självförtroende efter att ha blivit alltför missnöjda med dagen.”

Ingen sida fick någon större vila den kvällen, eftersom natten bara var fem timmar lång. Medan vissa av soldaterna fortfarande anlände söderifrån höll Edvard krigsråd med sina grevar. Några föreslog att han skulle vänta en dag för att se om skottarna drog sig tillbaka, eftersom terrängen var till fiendens fördel. Dessutom, sade de, hade hjälparmén redan

anlänt och befann sig inom fem fjärdingsvägar från slottet, vilket innebar att Stirling-garnisonen inte behövde kapitulera. Edvard körde över dem, han ville inte ge skottarna chansen att fly.

Bruce hade övervägt ett tillbakadragande till Lennox-distriktet. Men när sir Alexander Seton hoppade av till den skotska sidan under natten informerade han Bruce att engelsmännens moral var extremt låg. Utifrån den informationen beslutade Bruce sig för att strida.

”En tjock mur”

På dagen för striden var kung Edvard fortfarande övertygad om sin armés överlägsenhet; han var fast övertygad om att de skulle krossa skottarna den dagen.

De ihärdiga övningarna dagarna innan lönade sig tydligen för skottarna. ”De avancerade som en tjock mur, och falangen kunde inte lätt krossas”, skrev den anonyme författaren till Vita Edwardi Secundi. Även om Lanercost-krönikan nämner en kort bågskytteduell där engelsmännen segrade över skottarna finns det inget stöd för det i andra samtida källor. Engelsmännen skyndade att förbereda sig för strid. När kavalleriet väl var samlat ledde de Clare dem framåt i trav. De tungt beväpnade ryttarna på sina mäktiga destrierhästar ökade farten när de red in på ett torrt fält mellan sumpmarken och skogen. Som

”Kraften i slaget fick både hjälm och skalle att spricka och skaftet på kungens yxa bröts itu.”

tur var för engelsmännen var kavallerifällorna grävda för en fiendeattack från söder och därför hindrades deras framfart av dem. Det engelska kavalleriet ryggade tillbaka inför den ogenomträngliga muren av spjut med järnspetsar. Den smala front de anföll förhindrade, åtminstone till en början, att de kunde använda sina bågskyttar på flankerna. Utan bidrag från infanteri och bågskyttar i framstöten kunde kavalleriet inte vålla tillräcklig skada på den tätpackade mängden spjutmän för att skapa luckor att utnyttja.

De engelska hästarna skyggade i allmänhet från vassa spetsar, men några riddare kunde få sina destrierhästar att rida rakt emot en spjutspets. De väldiga djuren skrek av skräck när de fick sina inälvor utskurna av de många spjuten. Vissa riddare började hacka mot spjutskaften med sina svärd eller yxor, andra kastade in sina spetsiga vapen i de täta leden i hopp om att döda tillräckligt många fiender för att skapa en lucka att tränga igenom. De riddare som på något sätt lyckades ta sig in i spjutringen omringades av fienden, drogs ner ur sadlarna och hackades till döds av yxsvingande skottar. De Clare separerades

46 historiens största slag_050418.indd 46

18.04.2018 15:28

Slaget vid Bannockburn

Engelska riddare misslyckas med att tränga in i de tätpackade leden i de skotska skiltronerna.

Kung Edvard och hans löjtnanter begår stora misstag när de missar att skicka bågskyttar och infanteri framåt tillsammans med kavalleriet.

marken infanteriet var placerat på talade emot en uppföljning.

Bruce kände på sig att den engelska armén var nära brytpunkten och beordrade ett motanfall.

Skiltronerna avancerade med männen som höll sina täta formationer. De skotska kaptenerna skrek ”Tryck på! Tryck på! Tryck på!” för att upprätthålla ett ständigt tryck mot de irrande engelska leden.

Modiga engelska hillebardjärer hackade mot spjutväggen i ett lönlöst försök att köpa sig tid. Ljudet av kontakt mellan hundratals träskaft ekade i luften när spjutmän och hillebardjärer utkämpade sitt styrkeprov. Skottarna drev ständigt engelsmännen från det torra fältet och tillbaka till sumpmarkens begränsade område. Många engelsmän halkade i leran och trampades till döds medan skottarna drev dem bakåt. Edvard såg chockad på hur hans armé gradvis upplöstes inför hans ögon; han försökte rida framåt för att samla sina trupper.

Pembroke och sir Giles d’Argentan ledde bort kungen från striden. De uppmanade honom att fly så snabbt som möjligt med sina väktare för att slippa bli tillfångatagen eller dödad. ”Där red han iväg, men

mycket motvilligt”, skrev Gray. Det kungliga följet for norrut mot Stirling Castle. Det var ett vanhedrande slut för kungen som varit övertygad om total seger bara timmar tidigare.

Skottland segrar

Bruces briljanta ledarskap och användning av terrängen bidrog direkt till den skotska segern vid Bannockburn. Edvard och hans löjtnanter var slappa och hade en överdriven tro på sig själva. De missade inte bara att rekognosera terrängen utan försökte inte heller att använda bågskyttarna för att försvaga skiltronerna innan eller under stridens höjdpunkt på den andra dagens morgon.

Skottarna var välnärda och utvilade och det bidrog till deras stora prestation under den andra dagen. Engelsmännen var hungriga, trötta, våta och led av sömnbrist den dag då huvudstriden ägde rum. Skottarna intog Stirling Castle den 20 juli, men det skulle dröja 14 år innan de fick ett formellt erkännande av sin självständighet från England genom Edinburgh–Northampton-fördraget den 17 mars 1328.

Bilder: Alamy

snabbt från sina egna riddare, så skottarna drog honom ur sadeln och dödade honom.

De engelska långbågeskyttarna försökte till en början att skjuta över det anfallande kavalleriet men det blev alltför svårt. Även om det är oklart vem som utfärdade ordern vadade en stor grupp av engelska och walesiska bågskyttar över Pelstream och började skjuta pilar mot vänster flank i Morays division. När Bruce uppfattade hotet beordrade han Keiths kavalleri att köra bort engelsmännen. När de skotska hästarna anföll flydde bågskyttarna.

Om det skotska kavalleriet inte hade genomfört en sådan snabb åtgärd hade striden kunnat sluta helt annorlunda. Bågskyttarnas skurar hade kommit ”så snabbt att om de fortsatt skulle det ha blivit svårt för skottarna” enligt den skotske krönikören John Barbour.

Det engelska kavalleriet avbröt så småningom sitt anfall och överlevarna drog sig tillbaka österut genom infanteriet. Det engelska infanteriet uppträdde inte som välskötta enheter utan som en stor massa som vällde fram utan tydliga order.

Förvirringen på slagfältet, kombinerat med den våta

47 historiens största slag_050418.indd 47

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

Frontlinjen

Engelsmännens frontlinje bestod främst av fotfolk och riddare som stred man mot man. Bågskyttar posterades utom skotthåll på ömse sidor och gömde sig i skogarna vid slagfältet.

Kung Henrik

Till skillnad från den franske kungen ledde Henrik själv sina trupper. Han var först och främst kung men också en inbiten krigare – på sin dödsbädd befallde han att man skulle bära honom till nästa belägring.

Kronan på verket

Henriks far hade använt lockfåglar i slaget vid Shrewsbury många år tidigare, och Henrik satte en krona på sin hjälm för att synas ordentligt. Under slaget blev kronan skadad av ett yxhugg som riktades mot kungens huvud.

48 historiens största slag_050418.indd 48

18.04.2018 15:28

Slaget vid Azincourt Bönens makt

Medan trupperna formerade sig ledde Henrik dem i bön och bad att Gud skulle låta dem besegra fransmännen.

SLAGET VID AZINCOURT AZINCOURT, FRANKRIKE, 25 OKTOBER 1415

M

edan Henrik V:s far, Henrik IV, framför allt hade försökt stärka sitt välde – och samtidigt i praktiken göra det legitimt – såg hans son möjligheter att utvidga Englands makt genom att ta tillbaka områden som han ansåg att han hade rätt till. Han började med Frankrike. År 1415 friade han till Katarina, den franske kungen Karl VI:s dotter, och krävde helt fräckt att få ätten Plantagenets territorier i Normandie och Anjou i hemgift. Karl vägrade naturligtvis att tillmötesgå den unge uppkäftige kungen. Det sägs att han skickade ett skrin med tennisbollar till unge Henrik – som en vink om att denne hellre borde ägna sig åt spel och lekar än försöka invadera Frankrike.

Henrik lät sig inte rubbas av Karls hånfulla attityd, utan seglade till Frankrike för att själv lägga beslag på tronen. Förutom att han ville ta tillbaka sina förfäders förlorade markområden skulle framgångar utomlands stärka stödet för honom på hemmaplan och samtidigt rikta uppmärksamheten mot annat än hans kusins hårda kamp för att bli kung.

Han fick nästan genast framgång. När han hade landstigit intog han hamnstaden Harfleur, men på vägen till Calais stötte han på en armé som var betydligt större än hans egen. Inför denna franska övermakt tog han till sin taktiska begåvning och decimerade de franska styrkorna med hjälp av en enorm mängd långbågskyttar som orsakade stor förödelse. 7 500 till 10 000 franska soldater beräknas ha dött, enligt olika källor, och ungefär 1 500 adelsmän tillfångatogs. De engelska

förlusterna uppgick bara till omkring 112 man, men bland de stupade fanns bland annat mäktiga adelsmän som hertigen av York och jarlen av Suffolk. Från början togs ännu fler franska fångar, men i ett anfall av beräknande – men i viss mån också berättigat – övervåld lät Henrik avrätta en stor del, för att hindra dem från att ansluta sig till de resterande franska styrkorna och förbereda en hämndattack.

Henrik visade att hans avgörande seger inte var någon tillfällighet. Han fortsatte med att erövra Normandie – i ett fälttåg som pågick under tre år.

I juni 1419 hade Henrik tagit kontroll över nästan hela Normandie. Azincourt blev inte bara en militär triumf utan också en moralisk seger som stärkte den engelska monarkin såväl utomlands som i hemlandet.

Karl tvingades efter nederlaget att underteckna fördraget i Troyes, som formellt erkände Henrik som arvtagare till den franska tronen – och därmed trängde undan Karls egen son – och äntligen tillät honom att gifta sig med Katarina.

Henrik återvände segerrusig till England år 1421, för första gången på tre och ett halvt år, och hyllades som erövrare och hjälte.

Att Henrik framgångsrikt lyckades erövra så mycket mark från sitt hemlands mest hatade fiende gjorde honom extremt populär bland landsmännen. Slaget vid Azincourt blev ett mångomtalat praktexempel på hans styrka, taktiska begåvning och snillrika stridskonst – ännu ett exempel på att man kan triumfera mot alla odds, ett drag som åtskilliga gånger skulle bli utmärkande för brittisk krigskonst i framtiden.

49 historiens största slag_050418.indd 49

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

England

INFANTERI 6 000-9 000 LÅNGBÅGSKYTTAR 5 000 RIDDARE 1 000

01 De engelska trupperna slår läger över natten

10 Det franska lägret plundras

Den 24 oktober, cirka 48 kilometer från Calais i staden Frévent, rapporterade engelska spejare att en stor fransk styrka blockerade vägen längre fram. Henrik insåg att en sammandrabbning var oundviklig och beordrade sina trupper att slå läger över natten.

När striden var över och allt lokalt motstånd hade krossats plundrade engelsmännen det nästan övergivna franska lägret. De hade säkrat en seger som skulle bli legendarisk.

02 Trupperna intar sina ställningar

De engelska trupperna ställde upp sig längs vägen till Calais i tre grupper, bestående av riddare och infanterister. Styrkorna på den högra sidan leddes av lord Camoys, de på den vänstra av Sir Thomas Erpingham och de i mitten av hertigen av York. På den franska sidan anfördes den första linjen av konnetabeln av Frankrike, den andra av hertigarna av Bar och Alencon samt den tredje av grevarna av Merle och Falconberg.

03 Banerförarna KUNG HENRIK V LEDARE

Kung Henrik var en skicklig befälhavare som ledde sina trupper och stred vid soldaternas sida.

Styrka En tapper och erfaren militär befälhavare.

Svaghet Hans styrkor var numerärt underlägsna fransmännens.

Henrik tröttnade på att vänta ut det franska anfallet. Han beordrade trupperna att rycka framåt. När de kommit inom räckhåll för de franska bågskyttarna gjorde soldaterna halt, slöt sina led och stack ner flera spetsiga pålar i marken så att en palissad bildades. I skogen nära de båda arméerna dirigerade Henrik grupper av bågskyttar och fotfolk som smög allt närmare fransmännen i skydd av träden.

10

08 07

regn 04 Ett av pilar Kort därefter gav Henrik bågskyttarna order att skjuta mot fransmännen, som hade samlats i en stor, oordnad flock.

Fransmännen blev överrumplade och drabbades av mycket stora förluster.

05 09

04

LÅNGBÅGSKYTT NYCKELENHET

De engelska långbågskyttarnas effektivitet spelade en avgörande roll för framgångarna i slaget.

Styrka Lång räckvidd och svåra att anfalla.

Svaghet Relativt dåligt beväpnade och sårbara när de blev attackerade.

LÅNGBÅGEN NYCKELVAPEN

Sköt sex pilar per minut och kunde såra en människa på 360 m håll, döda på 180 m avstånd och tränga igenom en rustning på 90 m håll.

Styrka Träffsäkra och farliga om skyttarna var många.

Svaghet Kunde bara användas med ett begränsat antal pilar.

05 Franskt försök till framryckning

Efter det chockartade anfallet försökte de franska styrkorna avancera och ta tillbaka initiativet. Men de hade förlorat oerhört många män och hindrades av döda och döende soldater och hästar som hade störtat framför dem. De tvingades gå sakta och blev ett lätt byte för de engelska bågskyttar som höll sig dolda inne i skogen.

Bågskyttarna 06 ansluter sig till huvudstyrkan

Medan striden böljade längs palissaden lämnade de engelska bågskyttarna sina positioner och anslöt sig till de riddare som slogs mot de franska kavalleristerna – varav de flesta hade tvingats ner från hästryggen – och fick förstärkning av soldater som anföll på flankerna.

50 historiens största slag_050418.indd 50

18.04.2018 15:28

Slaget vid Azincourt

09 Lokala franska styrkor attackerar trossen

Trots att huvudstriden var över hotade den att flamma upp igen när en lokal fransk styrka omringade skogen och anföll den engelska trossen. Henrik fruktade att ett stort antal fångar skulle revoltera och ansluta sig till de attackerande. Därför lät han avrätta många av dem innan anfallet slogs tillbaka.

03

Frankrike

INFANTERI 36 000 KAVALLERI 1 200 RIDDARE 8 800

CHARLES D’ALBRET LEDARE

01

Den före detta konnetabeln av Frankrike ledde den franska armén tillsammans med Jean le Maingre.

Styrka Erfaren krigare.

Svaghet Låg social status, adelsmännen lydde inte hans order.

04

06 02

RIDDARE

NYCKELENHET

tredje 08 Den linjen retirerar

Den franska andra linjen, som leddes av d’Alencon, ryckte framåt på allvar för att hjälpa den första linjen, men blev också överrumplad. d’Alencon insåg att det var meningslöst att slåss och försökte kapitulera, men blev dödad innan han nådde fram till Henrik.

När den franska styrkans tredje linje såg hur det gick för den första och den andra vågen avvaktade soldaterna i utkanten av slagfältet. När en budbärare hade framfört en hälsning från Henrik och förklarat att ingen som gav sig in i striden skulle skonas fattade de sitt beslut och drog sig tillbaka från striden.

HÄSTAR

NYCKELVAPEN

Stora mängder riddare till häst utgjorde en skrämmande syn för motståndarna.

Styrka Snabba och starka motståndare i strid.

Svaghet Oanvändbara i trånga utrymmen och träskmarker.

© Look and Learn; Sayo Studio

07 Franska andra linjen rycker fram

En stor del av de franska styrkorna bestod av tungt infanteri, vilket gjorde dem till svåra motståndare i strider man mot man.

Styrka Kraftigt bepansrade och effektiva i närstrid.

Svaghet Långsamma, klumpiga och lätta mål att träffa för bågskyttar.

51 historiens största slag_050418.indd 51

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

SLAGET VID BOSWORTH BOSWORTH, ENGLAND, 22 AUGUSTI 1485

D

enna morgon stod sommarsolen fortfarande lågt på himlen medan bågskyttar, pikenerare, soldater och riddare ställde upp sig i formationer. Hästarnas oroliga gnägganden blandades med vapenskramlet och rustningarnas klirrande. Året var 1485, och denna dag, den 22 augusti, skulle Brittiska öarnas öde avgöras för all framtid, beseglat av blodet från minst 1 000 engelska, walesiska och franska krigare.

Jarlen av Richmond, Henrik Tudor, lät sin blick svepa över omgivningen och den motståndarstyrka som kommit för att möta honom. Han såg fiendens standar fladdra i vinden – den vita vildsvinsgalten som var symbolen för Rikard Plantagenet, en av ätten Yorks sista överlevande söner, mannen som inte bara hejdade Henrik under hans marsch till London, utan framför allt blockerade hans väg till Englands tron. Rikard synade i sin tur noggrant den öppna slätten mellan de båda arméerna och såg på andra sidan Henriks standar – Wales röda drake.

Bara han kunde vinna striden i dag skulle han säkerställa sin legitimitet som kung och avskräcka eventuella andra tronpretendenter och förrädare.

Hatet mellan Rikards släkt och dess konkurrent om kungariket England hade förvärrats, både på och utanför slagfälten, i flera decennier under de bittra konflikter som kallades kusinernas krig. De slet sönder landet. Blodiga strider hade utkämpats vid St Albans, Towton, Barnet, Tewkesbury och på andra platser, men de hade inte lett till varaktig fred

i landet. Rosornas krig, som dessa konfrontationer kallas, avslutades först efter slaget vid Bosworth.

När Rikards äldre bror York-kungen Edvard IV dog och när Rikards 13 år gamle brorson därefter avled under mystiska omständigheter efter att bara ha innehaft makten i två månader, började den engelska adeln åter intrigera politiskt efter en förhållandevis lugn period på 12 år. År 1483 steg Rikard själv upp på tronen, och många av de höga herrarna omvärderade sina lojaliteter. Den som tog initiativ till ett uppror mot den nya kungen var hertigen av Buckingham, Henry Stafford. Samtidigt hade huset Lancasters tronpretendent Henrik Tudor befunnit sig i exil i Frankrike under 14 år, under beskydd av hertig Frans II av Bretagne. När han tog sig över Engelska kanalen för att ansluta sig till upproret hejdades han av en storm och tvingades återvända till Bretagne. Upproret mot kungen slogs ned och hertigen av Buckingham halshöggs.

Två år senare gjorde Henrik om samma resa för att erövra tronen. Den här gången kom han fram till Milford Haven i Wales, där han var född.

Han lyckades mobilisera stöd för sin sak och ställa upp en armé av ett fåtal engelska riddare och en stor mängd walesiska krigare. Han hade också med sig omkring 1 500 franska legoknektar som hans franske värd betalade för, eftersom denne ville utöka sitt inflytande på andra sidan kanalen. Men Englands kung kunde ställa upp en betydligt större armé, eftersom han hade stöd från

52 historiens största slag_050418.indd 52

18.04.2018 15:28

Slaget vid Bosworth

Rikard stormar fram emot Henriks banerfรถrare William Brandon och dรถdar honom.

53 historiens stรถrsta slag_050418.indd 53

18.04.2018 15:28

Historiens största slag många fler adelsmän och deras riddare och andra undersåtar.

Bosworth ligger drygt 16 mil från London, mellan den lilla byn Shenton och Sutton Cheney.

Rikard, som infann sig först för att försöka skära av Henriks framryckning mot huvudstaden, slog läger nära Ambion Hill. Från denna kulle hade han en utmärkt utsikt över truppernas marschväg från söder och han försäkrade sig om att hans artilleri skulle kunna förflyttas dit för att sätta fienden under eld. Nedanför kullen låg stora träskmarker som var svåra att forcera för Lancasters infanteri och kavalleri. Rikard skulle dela upp styrkorna i tre delar: en huvudstyrka eller förtrupp under jarlen av Norfolks befäl förlades till den högra flanken, Rikard själv skulle leda en mindre styrka som främst bestod av hans egna kavallerister en bit längre bakom frontlinjen och i centrum, och jarlen av Northumberland skulle försvara den vänstra flanken med sina mannar.

Henriks trupper hade tillbringat natten längre åt sydväst, vid White Moors. Enligt sägnen ska Rikard ha legat sömnlös och ridits av maran, men oavsett om det stämmer så var kungens trupper ordentligt förberedda för upprorsmakarna när dessa väl kom marscherande från söder. Kungen själv var en skicklig soldat som hade deltagit i flera strider och uppror under det långa kriget. Henrik hade däremot aldrig deltagit i strid, utan levt undanskymt i Frankrike under större delen av sitt vuxna liv.

Därför fattades många strategiska beslut av hertigen av Oxford, en av Henriks allierade och bitter fiende till huset York. Han hade direkt kontroll över hären.

Men det fanns en viktig faktor som kunde avgöra utgången i denna batalj, nämligen ätten Stanley.

Såväl sir William som lord Thomas Stanley, den förste jarlen av Derby, hade stöttat Rikard redan innan han kom på tronen och blivit rikligt belönade för sin lojalitet. William utnämndes till överdomare (Chief Justice) i Nordwales och Thomas blev konnetabel av England, två starka maktpositioner.

Till nackdel för Rikard var dock att Thomas Stanley var gift med Henrik Tudors mor, Margaret Beaufort, som spelade en viktig roll i konspirationen för att få hem sonen och sätta honom på Englands tron.

Samma dag som slaget skulle stå anlände bröderna Stanley till platsen med varsin egen styrka, och båda planerade att ansluta sig till den segrande sidan.

Som så ofta vid den här tiden befann sig kungen och de högsta befälhavarna i täten. De gav sig in i striden med liv och lust, både för att stärka sina mannars stridsmoral och för att sätta skräck i fienden. Slaget vid Bosworth satte inte bara de

Rikard får syn på Henrik Tudors livvakter, som är oskyddade bakom hans linjer. Han sträcker sig efter sin lans och förbereder sig för attack.

Slagfältet vid Bosworth i dag.

”Kungen själv var en skicklig soldat som hade deltagit i flera strider och uppror under det långa kriget. Henrik hade däremot aldrig deltagit i strid.”

54 historiens största slag_050418.indd 54

18.04.2018 15:28

Slaget vid Bosworth vanliga soldaterna på hårda prov, utan var också ett test av de adliga befälhavarnas begåvning som ledare och krigsmän.

Eldgivning från kullen

Henriks armé samlades nära vägen till Watling och inledde sin marsch längs den romerska vägen mot Rikards ställningar. Stanleys styrka följde efter från sydöst, fortfarande utan att ha tagit parti. Plötsligt, när Henriks män befann sig cirka 900 meter från kungens ställning, mullrade kanoneld uppifrån kullen och det kungliga artilleriet avfyrade flera salvor mot upprorsmakarna. Rikard, vars stridslinje spred ut sig för att ringa in de framryckande soldaterna, planerade att hans kanoner först skulle decimera fiendens infanteri och tänkte sedan stänga in det med en hastig manöver från flankerna. Oxford insåg vilken fara som hotade hans ställning och beslöt sig för att styrkan skulle vända om och gå mot kungens högra flank, det främsta ledet, som stod under jarlen av Norfolks befäl. Genom att se till att ha träskmarkerna på sin högra sida försäkrade sig Oxford om att varken Northumberland eller kungen skulle kunna anfalla från det hållet, och kanske kunde han till och med få en chans att ställa till oreda i Rikards trupper.

Medan rebellerna närmade sig och Rikards kanoner avlossade sina salvor mot dem kände han sig segerviss. Det stod snart klart att fienden inte hade något artilleri att svara med. Upprorsmakarna var dessutom få, eftersom bröderna Stanley fortfarande inte hade valt sida. Soldaterna uppe på kullen, som till övervägande delen var engelsmän, betraktade inte bara fiendestyrkan som förrädare, utan också som inkräktare och utbölingar. Nu när en armé av fransmän och walesare försökte utplåna dem stod inte bara den engelska tronen på spel, utan också Englands heder och ära. Rikard gav Norfolk order om att gå till anfall.

Diorama-modell på Bosworth Battlefield Heritage Centre.

York-sidan

Lancaster-sidan

SOLDATER 10 000–15 000 SOLDATER 5 000 KAVALLERI 1 500 KAVALLERI CIRKA 200 FÖRLUSTER 1 000 FÖRLUSTER 100 LEDARE KUNG RIKARD III JARLEN AV NORTHUMBERLAND JARLEN AV NORFOLK

LEDARE HENRIK TUDOR, JARL AV RICHMOND HERTIGEN AV OXFORD

AVGÖRANDE FAKTORER

AVGÖRANDE FAKTORER

Rikard hade betydligt större talang som befälhavare och soldat än Henrik, och han var äldre och mer erfaren än sin rival. Hans artillerienhet kunde bombardera fienden utan att stöta på något större motstånd.

Hertigen av Oxfords militära erfarenhet och intuition var avgörande för Henrik Tudors armé.

Till skillnad från Rikards var hans styrka fullständigt lojal mot honom.

Sir William Stanley, bror till Henriks styvfar, hade redan bytt sida och gav Lancaster-falangen sitt stöd.

Ätten Stanley

SOLDATER 5 000–8 000 KAVALLERI OKÄNT FÖRLUSTER OKÄNT LEDARE BARON THOMAS STANLEY, JARL AV DERBY SIR WILLIAM STANLEY, ÖVERDOMARE I NORDWALES AVGÖRANDE FAKTORER

Stanleys positionerade sig på avstånd från de båda arméerna och kunde gå till anfall när de ville och ta strid mot vem som helst.

55 historiens största slag_050418.indd 55

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

01 Henrik närmar sig När upprorsmakarna kom inom skotthåll spände männen i Norfolks frontlinje sina bågar och fyrade av ett regn av pilar mot fiendens infanteri. Pilbågen var vanlig i 1400-talets engelska härar och den var dödligt effektiv. Den användes för att vinna ett slag innan det hade hunnit utvecklas till blodiga närstrider. Norfolks bågskyttar var väl placerade i höglänt terräng, men även Henriks walesiska rekryter hade med sig långbågar, och de hann överösa de kungliga styrkorna med några dödliga pilskurar innan motståndarna började svinga sina vapen av metall. Vrål på franska, walesiska stridsrop och engelska krigstjut fyllde luften när de båda motståndarsidorna rusade emot varandra.

På senmedeltiden var närstriderna röriga och blodiga. Där drabbade enkla män och adel samman och slogs vilt. Långa, tunga pikar användes för att dra ner och avliva fienderna. Pikarna var försedda med krokar som kunde häktas fast i ringbrynjor, få bärarna ur balans och dra ner dem på marken. Det olyckliga offret levde ofta tillräckligt länge för att hinna se hur anfallaren plundrade honom på allt av värde innan han försvann i mängden.

Norfolks kavalleri i huvudstyrkan kunde ha haft en förkrossande effekt på fienden när det ryckte fram mot fiendens riddare, men när de beridna soldaterna drogs in i stridsvimlet blev de stora, bepansrade måltavlor för pikenerare, bågskyttar och rivaliserande riddare som ville utmärka sig. Först blev Oxfords män skakade av Norfolks anfall, men snart kunde de formera sig i en kil och sluta sig samman för att avvärja attackerna från York-lägret.

Kungen tar en chans

Snart blev läget katastrofalt för Rikard. Trots att hertigen av Norfolk var till åren kommen (minst 60 år gammal – en hög ålder för en medeltida krigare), kämpade han mitt i kungens förtrupper tillsammans med sin son, jarlen av Surrey. Jarlen av Oxford, som ledde Henriks förtrupper, sökte upp Norfolk på slagfältet för att slåss man mot man. Han slog hjälmen av hertigens huvud. Sedan hade Norfolk en oerhörd otur eller så mötte han en ovanligt skicklig bågskytt. En pil träffade honom i ansiktet och sårade honom dödligt. Han dog nästan

Oxford och Henrik tågar från hans läger till en plats sydväst om Rikards ställningar. De leder armén på den romerska vägen innan kungens artilleri börjar beskjuta dem. Stanleys styrkor är fortfarande en bit längre bort och närmar sig från sitt läger i sydöst.

04

02 Oxford gör en manöver När Rikards stridslinje blottställs bestämmer sig Oxford för att vända om med sin styrka och röra sig mot Rikards huvudstyrka på den högra flanken, som står under hertigen av Norfolks befäl.

När Rikard uppfattar Oxfords drag ger han Norfolk order att anfalla.

”Vrål på franska, walesiska stridsrop och engelska krigstjut fyllde luften när de båda motståndarsidorna rusade emot varandra.”

02

01

03Den blodiga uppgörelsen börjar

Norfolks huvudstyrka drar fördel av den höglänta terrängen och får Oxfords soldater att vackla. Upprorsmakarna samlar sig snart till en kilformation och håller ihop för att avvärja kungens bågskyttar och riddare. Henrik håller sig kvar i den bakre linjen tillsammans med sina livvakter.

56 historiens största slag_050418.indd 56

18.04.2018 15:28

Slaget vid Bosworth

06 Stanley väljer sida

William Stanley inser att Rikard är isolerad från sin huvudstyrka och sätter in sina egna trupper på Henriks sida. Nu är kungen avskuren från sina livvakter och måste slåss för sitt liv. Han blir nedhuggen och dödad i träskmarkerna efter det att hans häst har gått ned sig.

går 05 Rikard till anfall

03

N

05

är Rikard får syn på Henriks standar bakom sina egna linjer, på väg mot Stanleys styrka, ser han en möjlighet att döda sin fiende och få ett snabbt slut på striden. Han och hans livvakter går till anfall och dödar Henriks banerförare.

Men den unge kungens livvakter rycker snabbt in och ger skydd åt sin herre mot Rikard och hans män.

06

04 Norfolk blir dödad

När jarlen av Oxford slår bort hertigen av Norfolks hjälm från hans huvud blir hertigen dödligt sårad av en pil. York-anhängarna blir demoraliserade när de får nyheten om hans död, och hans kungliga beskyddare reagerar på samma sätt.

57 historiens största slag_050418.indd 57

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

genast. Hans son jarlen av Surrey sårades och tillfångatogs av Henriks män.

Oxfords drag omintetgjorde Rikards fördelaktiga ställning uppe på kullen. Nu var hans kanoner inte rätt placerade för att vara effektiva och situationen började bli allvarlig. Striderna som hade börjat på hans högra flank försvagade hela stridslinjen, och träsket framför honom hindrade hans egna styrkor från att formera en egen flank. Vad värre var: hertigen av Northumberland hade, antingen genom förräderi eller för att kommunikationen har satts ur spel, inte reagerat på tidigare order om att sätta in sina män i striden. Stanleys trupper hade fortfarande inte valt sida i konflikten utan hotade att anfalla båda parterna. När Norfolk var död stod det klart att Rikard hade tappat greppet om striden.

Det är möjligt att flera av kungens trogna bytte sida i detta läge. En redogörelse kommer från den spanske äventyraren Juan de Salazar som kämpade tillsammans med Rikard vid Bosworth. Han såg att flera av Rikards enheter vände ryggen åt fienden och varnade kungen: ”Se till att sätta er i säkerhet.”

Rikard svarade: ”Gud förbjude att jag tar ett enda steg tillbaka. Denna dag ska jag dö som kung eller segra.”

Vi vet redan att Rikard var en garvad och djärv soldat som knappast hade några planer på att ge upp.

Det gick hundratals år innan man hittade Rikards kvarlevor. Ett enkelt monument placerades i katedralen i Leicester till hans minne.

Efter slaget överräckte Thomas Stanley personligen den stupade Rikards krona till Henrik.

58 historiens största slag_050418.indd 58

18.04.2018 15:28

Slaget vid Bosworth

Här, vid King Richard’s Well, ska Rikard III ha druckit vatten ur källan före slaget vid Bosworth. Stenbyggnaden kring källan restaurerades år 1964.

I ett försök att tvinga in Stanleys män i striden begav sig Henrik till dem för att personligen leda dem. När Rikard fick se att standaret med den röda draken rörde sig från de bakre leden mot stridens centrum sporrade han sin häst och gav sitt kavalleri order att anfalla. Han var fast besluten att säkerställa tronen, avsluta striden och få slut på upproret genom att döda Henrik Tudor.

Henriks livvakter överrumplades. Trots att den ärrade krigaren Rikard dödade banerföraren William Brandon, som burit Henriks standar med den röda draken, kom han inte åt unge Tudor själv.

I det avgörande ögonblicket, när såväl Tudors som Plantagenets personliga livvakter hamnade i handgemäng, satte Sir William Stanley, den yngre av bröderna, in sina mannar – på Henriks sida.

När fler soldater gav sig in i striden måste Rikard ha insett att slaget var förlorat. Han blev snart avskuren från sina livvakter och hans häst gick ner sig i träsket när han försökte fly från Stanleys framrusande trupper. Kungen var övergiven.

Den siste Plantagenets fall Moderna undersökningar av Rikards kvarlevor, som nyligen återfanns, visar att kungen sårades minst 11 gånger – vid två tillfällen skadades hans huvud av dödliga hugg från en yxa eller pik. Han var omringad av fiender, men kämpade fortfarande.

Han försvarade sig tappert innan han sjönk ner i träsket för att aldrig resa sig igen. Kronan som prydde hans hjälm, den som slogs bort från hans huvud innan han sårades dödligt, överlämnades till Henrik av ingen mindre än lord Thomas Stanley – som själv placerade kronan på Henriks huvud.

Efter slaget kläddes Rikards kropp av naken och sattes på en häst som Henrik och hans män triumferande ledde in i Leicester. På vägen utsattes den döde för ytterligare skymfande behandling från Tudors segerrika armé, bland annat fick kroppen ett hugg i ena skinkan. När segrarna kom till Leicester visade de upp den döde kungen offentligt – kanske under spott och spe – och såg till att vittnen spred nyheten om Rikard III:s död genom hela Europa.

Henrik VII skulle tvingas slåss för sin krona flera gånger under sin regeringstid. Flera av hans allierade i slaget vid Bosworth gjorde uppror.

William Stanley, som hade räddat kungen under striden, avrättades år 1495 för förräderi.

Den siste Plantagenet-kungen begravdes utan kista. Gropen där han lades hade grävts av några franciskanmunkar; ingen gravsten markerade platsen. 500 år senare upptäcktes graven och 2015 gravsattes Rikard på nytt i katedralen i Leicester, vid en katolsk mässa då man bad för den döde kungens själ och för alla de andra som miste livet i slaget vid Bosworth.

© Graham Turner/Studio 88; Alamy; Nicolle Fuller/Sayo Studio

”William Stanley, som räddade kungen under slaget, avrättades år 1495 för förräderi när han konspirerade för att sätta en annan uppkomling på tronen.”

59 historiens största slag_050418.indd 59

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

SLAGET VID SEKIGAHARA SEKIGAHARA, JAPAN, 21 OKTOBER 1600

I

slutet av 1500-talet hade Oda Nobunaga förändrat Japan för alltid. Samurajhövdingen hade erövrat områden över hela landet och bit för bit tagit kontroll över de splittrade feodala förläningarna. Sakta men säkert ledde Nobunagas blodiga fälttåg till att en tredjedel av Japan enades och bildade ett mäktigt land som ersatte de krigande småstaterna. Men enandet fick ett snabbt och våldsamt slut när Nobunagas egen befälhavare, Akechi Mitsuhide, förrådde honom och samurajhövdingen tvingades begå rituellt självmord, seppuku.

Men Mitsuhides tid vid makten blev kort.

Nobunagas lojale vasall Toyotomi Hideyoshi svor att hämnas sin herre och drog i strid mot inkräktaren – och Mitsuhide tvingades fly bara två timmar efter att striden hade börjat vid Yamazaki.

Mitsuhides välde som shogun varade bara i 13 dagar. Toyotomi, mannen som besegrade honom, kom från enkla omständigheter. Han var inte son till en samuraj eller daimyo (feodalherre), utan till en bonde. Han hade inget efternamn när han föddes.

Men Toyotomi var obrottsligt lojal mot sin herre och forsatte att ena de krigande staterna i sitt land. Han stärkte makten fram till sin död år 1598, då hans klan fick ta över kontrollen över det allt starkare och större Japan.

Många ogillade att en före detta bondeklan satt vid makten. Toyotomis misslyckade försök att erövra Korea var en annan orsak till missnöje.

När härskarklanens makt ifrågasattes uppstod ett

maktvakuum och särskilt en man var angelägen om att fylla det. Tokugawa Ieyasu hade till skillnad från Toyotomi en privilegierad bakgrund och var född till att härska. Hans far var en daimyo och modern var dotter till en samurajhövding. Krig och död hade omgett Tokugawa sedan födseln och han var övertygad om att han var rätt man att leda det enade Japan. Han hade tidigare svurit trohet till Oda Nobukatsu, som var arvtagare till Oda Nobunaga och motståndare till Toyotomi, och nu bestämde han sig för att åter vända sig emot samma släkt. Under två år intrigerade han och övertalade flera daimyoer att slå sig samman med honom mot Toyotomi-klanen.

Han gjorde slugt sitt drag just när den äldste och mest respekterade Toyotomi-regenten avled. Då intog Tokugawa borgen i Osaka, där den unge Hideyori, Toyotomis son bodde, i en brutal och snabb manöver.

Ishida Mitsunari ledde den starkaste oppositionen mot Tokugawa. Han var en mäktig daimyo som länge hade tjänat Toyotomi-klanen; förutom att delta i strid vid deras sida hade han varit en viktig administratör under dess regim. Mitsunari var en stelbent och beräknande person som hade svårt att få vänner bland de män vars stöd han hade behövt så väl.

Han insåg snabbt att Tokugawa utgjorde ett direkt hot mot Toyotomi-klanens makt och iscensatte en komplott för att mörda denne, men misslyckades.

Medan provinsregenterna byggde upp sin militära styrka och luften surrade av rykten om förräderi, av rasande utfall och fördömanden av klaner och familjer som attackerade varandra samlade

60 historiens största slag_050418.indd 60

18.04.2018 15:28

Slaget vid Sekigahara

61 historiens stรถrsta slag_050418.indd 61

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

Samurajen Otani ledde de västra styrkorna i strid trots att han var blind och ofärdig.

Tokugawa slutligen sina anhängare till en enda, mäktig styrka. Även Mitsunari utnyttjade den kaotiska situationen till att kalla samman alla som var lojala mot Toyotomi-klanen.

De båda arméerna samlas

Tokugawa var inte den ende som hade inflytelserika vänner. Medan hans rival var upptagen av att straffa en avhoppad klan som hade tagit till vapen samlade Mitsunari en grupp mäktiga samurajer och regeringsmedlemmar, bland annat Otani Yoshitsugu och Mori Terumoto. Den styrka som han byggde upp blev den västra armén, som ställdes mot Tokugawas östra armé. Terumoto tog över den så gott som övergivna borgen i Osaka och gjorde den till sitt högkvarter. När Tokugawa hörde talas om fiendens drag delade han upp sin styrka och skickade flera daimyoer för att möta den västra huvudarmén medan han själv tågade mot Osaka.

Nu marscherade båda arméerna mot borgen i Gifu, där vägarna till Osaka möttes. Mitsunari planerade att inta borgen och använda den som bas för sin planerade erövring av Kyoto. Men fienden hann dit först och Mitsunari tvingades retirera söderut under en våldsam storm.

Våta, nedkylda och med oanvändbart, fuktigt krut gjorde Mitsunari och hans män halt vid staden Sekigahara. De väntade på den östra arméns anfall.

Mitsunari ställde upp sina styrkor till försvar mellan två vattendrag. Den 20 oktober fick Tokugawa rapport om fiendetruppernas placering, efter det att hans förtrupp av misstag hade råkat stöta på dem i den tjocka dimman. Båda sidor drabbades av panik och drog sig tillbaka utan strid, men ett fältslag hade nu blivit oundvikligt.

Många trodde att Tokugawas armé var helt chanslös. Mitsunaris västarmé bestod av 120 000 man, mer än 40 000 fler än motståndar­sidans östra styrkor. Dessutom hade Mitsunari ett taktiskt övertag: hans underordnade var utplacerade högt uppe på kullarna kring fältet, och hans egen armé

”Våta, nedkylda och med oanvändbart, fuktigt krut gjorde Mitsunari och hans män halt vid staden Sekigahara. De väntade på den östra arméns anfall.” stod mellan två vattendrag. Men Tokugawa var inte dum. Han hade lyckats smuggla in en uppsättning hakebössor – effektiva mynningsladdade eldvapen som lätt kunde få situationen att förändras till hans fördel mot fiender som slogs med svärd.

Det viktigaste var förmodligen att han hade vunnit anhängare i västarmén genom att lova markområden till varje daimyo som bytte sida under striden. Nu gällde det att bevisa att hans sida var den vinnande.

Östarmén går till anfall

Så snart den tjocka dimman över fältet hade lättat stormade Tokugawas förtrupper under Fukushima Masanori norrut längs floden Fuji. De drabbade samman med västarméns försvarslinje som stod till höger och i mitten, där ett ihållande regn hade gjort marken lerig och såphal. De organiserade stridslinjerna upplöstes i kaos och striden blev brutal; soldaterna slogs desperat, men ingen sida fick övertaget under den plötsliga, oordnade attacken.

Tokugawa, som såg att Fukushimas anfallare inte vann någon terräng, beordrade sina styrkor till höger och mitten att attackera fiendens vänstra flank, i förhoppningen att den överlägsna numerären skulle förskräcka och att Fukushima skulle kunna bryta igenom. Ett stort antal samurajer som strömmade fram över fältet distraherade Mitsunari och fick honom att sätta in sin oskadda centerstyrka. Den simpla manövern visade inte bara att det fanns svagheter i Mitsunaris armé, utan också i hans ledarskap. Shimazu Yoshihiro, som hade befälet över centerstyrkorna, vägrade rida iväg för att försvara

högerflanken. Den mäktige daimyon förklarade att han bara tänkte lyssna på respekterade befälhavare.

Mitsunaris centerstyrkor stod envist kvar och han kunde bara se på medan Tokugawas anfallsskara skar rakt igenom hans soldaters led.

När Mitsunaris centerstyrkor inte rörde sig lyckades Masanori äntligen rycka fram, men det utsatte bara soldaterna för ännu större fara. Medan öststyrkan avancerade längs floden Fuji stod soldater som anfördes av Otani Yoshitsugu, en av de få mäktiga samurajer som Mitsunari hade lyckats vinna över, på andra sidan om floden. De lyckades driva tillbaka den avancerande östarmén, vilket ännu en gång bromsade Fukushimas anfall.

Väststyrkorna splittras

Kobayakawa Hideaki, som också hade ställt upp sina styrkor på andra sidan om floden Fuji, vid berget Matsuo, började nu kämpa för västalliansen.

Men Tokugawa hade uppvaktat befälhavaren före striden och Kobayakawa hade i hemlighet lovat låta bli att slåss mot östarmén när stunden var inne. Nu när Yoshitsugus överraskningsmanöver hade genomförts var tidpunkten perfekt för Kobayakawa – men han tvekade. Mitsunari skickade ständiga signaler om att Kobayakawa måste hjälpa Yoshitsugu, och Tokugawa insåg att hans framgång berodde på Kobayakawa, men denne förblev orörlig.

Tokugawa, som inte hade något större tålamod, beslöt sig för att agera. Han befallde sina män att rikta hakebössorna mot Kobayakawas ställning och tvinga honom att välja. Medan kulorna regnade över berget Matsuo gav sig Kobayakawas styrka äntligen

62 historiens största slag_050418.indd 62

18.04.2018 15:28

Slaget vid Sekigahara

nedför sluttningen. Kobayakawas soldater struntade i Masanori och vände sig i stället mot västarméns ledare Yoshitsugu. Kobayakawa höll sitt ord, fast det hade krävts en hel del övertalning, och svek sina allierade i västarmén.

Men Yoshitsugu och Mitsunari hade före striden misstänkt att Kobayakawa kunde vara en förrädare och förberedde sig för att avsätta honom.

Kobayakawas 15 000 män drabbade samman med Yoshitsugus ståndaktiga soldater som hade vänt om för att konfrontera förrädarna och tappert drev tillbaka dem med sitt nya, torra krut. Det bröt visserligen udden av Kobayakawas anfall, men nu ställdes Yoshitsugu under allt starkare press. Med ännu fler motståndare på slagfältet som leddes av flera framstående samurajer måste han inse att hans styrkor var numerärt helt underlägsna.

Fyra befälhavare i västarmén, som såg att Yoshitsugu knappt hade en chans, bytte sida och kastade sig från olika håll över de blottställda styrkor som Yoshitsugu ledde. Effekten blev avgörande – de förstärkta öststyrkorna övermannade västarméns försvarsstyrkor på vänstra flanken. Yoshitsugu såg detta och förstod att nederlaget var oundvikligt. Han fattade det enda beslut som hederskänslan tillät och skar upp sin egen mage med sitt svärd och dog.

Fukushimas långa anfall

När Yoshitsugu hade besegrats retirerade hans styrkor snabbt och övergav västarméns högra flank.

Fukushima och Kobayakawa, som hade förenat sina styrkor till en väldig armé, dundrade fram mot den högra flanken och krossade allt motstånd. I det läget var de östra samurajerna mycket fler än återstoden av de lojala väststyrkorna, och anfallet blev snabbt och skoningslöst.

De fortsatte att anfalla och avancerade mot västarméns centrum. Mitsunari, som var skakad av förräderierna, inståg att nederlaget var nära förestående nu när hans försvarsstyrkor decimerats.

Hjälm

Den så kallade kabuton består av gjutna, hopnitade metallplattor. Denna halvmåneformade hjälm bars av den berömde krigaren Date Masamune.

Visir

Samurajen hade ofta ett visir, mempo, för att kunna bära upp den tunga hjälmen. De var utsmyckade med skrämmande bilder som ett led i den psykologiska krigföringen.

Dou

Rustningen bestod av en rad stålplattor som var sammanfogade med läderremmar. Den var lackerad för att stå emot väta.

Med samma beräknande intelligens som fick honom att skapa sin armé slog han nu till reträtt och flydde uppför den norra bergssluttningen i hopp om att hitta en fristad på berget Ibuki, den högsta toppen i området. Västarmén följde honom, splittrades och flydde upp i bergen. Vissa lyckades sätta sig i säkerhet, men Tokugawas styrkor jagade, tillfångatog och dödade i triumf många av de flyende befälhavarna.

Tokugawas östarmé segrade, men senare på dagen anlände förstärkningar till Sekigahara.

Tokugawas egen son Hidetada drabbades av faderns vrede när han kom fram sent med drygt 38 000

Kombattanterna Östra armén

Västra armén

Tokugawa Ieyasu.

Ishida Mitsunari, Mori

STYRKA Cirka 88 890.

AVGÖRANDE FAKTOR

Terumoto.

LEDARE

Hakebössan: ett tidigt myningsladdat eldvapen med hake som många samurajer ansåg var vanhedrande.

LEDARE

STYRKA Cirka 81 890.

AVGÖRANDE FAKTOR

Strategiska fördelar och fler soldater uppställda i avgörande lägen.

63 historiens största slag_050418.indd 63

18.04.2018 15:28

Historiens största slag man – en styrka som kunde ha hjälpt honom att vinna snabbare och med färre förluster. Hidetada hade blivit distraherad när han försökte inta en annan borg, Ueda, mot sin fars uttryckliga order.

Till och med några av Mitsunaris män hade blivit uppehållna – 15 000 soldater försenades av en annan konflikt på vägen. Om några av dessa krigare hade kommit fram tidigare kanske utgången och hela Japans framtid hade kommit att se helt annorlunda ut.

Japans framtid

Mitsunaris flykt blev kortvarig. Bybor som var lojala mot den nu allsmäktige Tokugawa fångade den flyende samurajen och överlämnade honom till hans fiender, som halshögg honom i Kyoto tillsammans med flera andra högt uppsatta daimyoer från västarmén. Tokugawa ville försäkra sig om att inga mäktiga män kunde hota hans maktställning. Som varnande exempel placerades Mitsunaris huvud på en ställning där alla kunde se det – en påminnelse om vilket öde som väntade den som satte sig upp mot den nye shogun.

Tokugawa höll sitt löfte. Efter striden delade han ut mark till dem som hade kämpat vid hans sida, hållit ord och bytt sida under striden. Hans fiender fick betala ett högt pris. Toyotomis ägor tillföll Tokugawa och fickor av motstånd till stöd för Toyotomi försvann snart efter avrättningen av västarméns ledare. Tre år efter slaget vid Sekigahara utsåg kejsaren, Go-Yozei, Tokugawa till shogun av Japan.

Slaget ansågs vara en av de viktigaste segrarna i nationens historia. Den 60-årige Tokugawa överlevde och blev mäktigare än någon man i sin generation. När han kände att hans tid snart var ute koncentrerade han sig på att stärka shogunatet och eliminera de sista medlemmarna av klanen Toyotomi i en avgörande sammandrabbning vid borgen i Osaka.

När ingen längre kunde utmana Tokugawas välde försäkrade han att hans efterkommande skulle styra landet i ytterligare 250 år. Edo-perioden under shogunatet växte fram ur blodiga strider, men den anses vara det traditionella Japans sista tidsålder före den aggressiva västerländska inbrytningen på 1800-talet. Klanerna Mori, Shimazu och Chosokabe var konsekvent föraktfulla mot släkten Tokugawa; avskyn var så stark att den ärvdes av deras efter­ kom­mande. Så småningom slöt de sig samman och gjorde inte bara uppror mot Tokugawa-dynastin, utan satte också stopp för en livsstil som hade varat i flera hundra år.

”Den 60-årige Tokugawa överlevde och blev mäktigare än någon man i sin generation.”

08 Seger i öster. Reträtt i väster Fukushima och Kobayakawa rusar fram mot högerflanken och krossar den. Ishida erkänner sig besegrad och hans trupper retirerar. Västarméns befälhavare skingras och flyr. Vissa kommer undan, andra har otur och tas tillfånga eller dödas genast.

03 Maktens gränser Ishida inser att hans armé är i underläge och beordrar snabbt sina oordnade centerstyrkor att hjälpa hans högerflank i striden.

Men Shimazu Yoshihiro, som har kommandot över enheten, vägrar eftersom Ishida inte är en respekterad befälhavare.

03

05 Tvingad att ta ställning

Tokugawa inser att Otanis styrkor har ett starkt försvar och förlitar sig på bistånd från Kobayakawa Hideaki, som finns i närheten. Men när Kobayakawa tvekar beskjuter Tokugawa hans ställniing och Kobayakawa ansluter sig till östarmén.

04 05

06

04 Framryckning med förhinder

I brist på förstärkningar övermannar Fukushimas enhet fienden och vinner sakta terräng. Medan den avancerar längs floden Fuji blir den attackerad av Otani Yoshitsugu och hans soldater, som står starka och sätter sig till motvärn mot Fukushimas framryckning.

64 historiens största slag_050418.indd 64

18.04.2018 15:28

Slaget vid Sekigahara

07 Väst blir öst

Många av västarméns fältherrar inser att den resterande styrkan måste falla förr eller senare och byter sida. De övermannar Otanis trupper. Han tvingas till reträtt och lämnar vägen till västarméns högerflank öppen och oskyddad.

02 Hjälp anländer

Tokugawa ser att Fukushimas män kämpar i underläge och skickar sina styrkor till höger och i centrum mot västarméns vänstra flank. De övermannar västarméns vänsterflank och centrala trupper.

02

07

01

06 Östarmén överrumplar

01 Första anfallet

Fukushima Masanori, ledare för Tokugawas förtrupper, rycker norrut från vänsterflanken mot västarmens högerflank och centrum. Marken är lerig efter ett regn och sammandrabbningen förvandlas till en desperat kamp.

Ed Crooks

Kobayakawa och hans 16 000 soldater rusar nedför berget Matsuo mot Otani. Men Otanis styrkor öppnar eld mot de avancerande soldaterna, och anfallet mattas av. Otanis fäste attackeras dock av tre andra enheter och han kämpar hårt för att behålla något slags kontroll.

65 historiens största slag_050418.indd 65

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

Kriget rasar vidare

Före slaget vid Naseby hade kriget mellan rojalisterna och parlamentshären pågått i tre år. Ingen sida hade lyckats ta kontrollen, och en avgörande konfrontation behövdes för att få slut på kriget innan båda sidorna helt tappade orken. Naseby blev den vändpunkten.

In i ledet!

De två sidorna hade olika sätt att ställa upp sig för strid. Kungens armé hade tre led med musketerare i centrum och kavalleriet på flankerna.

Parlamentshären ställde upp två stridslinjer med musketerare längst fram.

Kavaljerer

Rojalisternas kavalleri var inte alls lika disciplinerat som motståndarna och anföll ofta indviduella mål i stället för att sluta sina led. Ungefär hälften av parlamentets ledamöter slogs för kungen och mot parlamentshären. Till skillnad från rundhuvudena var de ofta elegant utstyrda och hade långt hår och skägg.

Rundhuvuden

Soldaterna i den nya mönsterarmén kallades ibland också ”hummerstjärtar” (efter sina karakteristiska hjälmar) eller ”järnsidor”. De hade kortklippt hår och var klädda i civila kläder förutom sina kyrasser (bröstplåtar).

66 historiens största slag_050418.indd 66

18.04.2018 15:28

Slaget vid Naseby

SLAGET VID NASEBY BYN NASEBY I NORTHAMPTONSHIRE LÖRDAG 14 JUNI 1645

N

Fairfax taktik

Den nya mönsterarmén byggde sin strategi på det lätt beväpnade kavalleriet.

Deras anfall skedde snabbt och överraskande och riktades mot flankerna, för att undvika och utmanövrera den kungliga härens starka centrum.

aseby är bara en liten engelsk by i Midlands, men på morgonen den 14 juni var den skådeplats för en avgörande strid under inbördeskriget i England. Den blodiga konflikten hade pågått i hela landet under mer än tre år, och ingen av parterna lyckades skaffa sig överhöghet. Parlamentshären var mer beslutsamma än någonsin att äntligen besegra rojalisterna, och den här dagen skulle den nya mönsterarmén, en professionell elitstyrka, visa att den var överlägsen. ”Rundhuvudenas” inflytelserike ledare Oliver Cromwell var närvarande, men kunde inte själv leda soldaterna, så den begåvade officeren Thomas Fairfax tog befälet. Rojalisternas armé leddes av kung Karl I själv och stöttades av en grupp lojala undersåtar (lojalisterna).

När klockan hade passerat 9 inleddes slaget på Northamptonshires dimmiga, öppna fält. De 12 regementena i den nya mönsterarmén, som hade utsikt över byn från sin plats uppe på en kulle, tog första steget och tågade in i Naseby.

Motståndararmén ställde upp sig mitt emot, med kavalleriregementena på flankerna och infanteriet centralt placerat. Rojalisterna hade en tysk befälhavare bland de sina, och det var prins Rupert av Pfalz som inledde händelseförloppet med en snabb kavallerichock genom dimman när han hade sett att fiendens dragoner satte sig i rörelse i västra kanten av fältet. Kavalleriet rusade fram emot rundhuvudenas led och svepte undan de överrumplade beridna soldaterna i parlamentshären, men i stället för att anfalla det sårbara infanteriet stormade det vidare och överföll

en trossvagn inne i Naseby. Därefter följde Karls infanterister och de återstående beridna enheterna, som rakt framifrån attackerade de vacklande parlamentssoldaterna. Det våldsamma anfallet drev tillbaka rundhuvudena, men intensiteten avtog snart och rojalisterna lyckades inte orsaka någon avgörande skada medan parlamentshären grupperade sig på nytt.

Ruperts beslut att koncentrera sig på trossen gav Fairfax lite andrum, och han dirigerade sina beridna trupper under Cromwells befäl i en attack på motståndarnas ena flank. Det blev en nyckelfaktor i slaget. Sir Marmaduke Langdales rojalisttrupper skakades av den snabba kavallerichocken och det rojalistiska infanteriet sögs in i en perfekt kniptångsmanöver innan det bröt samman. Om Langdales flank hade hållit stånd skulle rojalisterna kanske ha hämtat sig, men så blev det inte. Karl och hans styrkor var nu helt blottställda för anfall, till höger, till vänster och i mitten. Nederlaget var inte långt borta.

Prins Rupert återvände inom kort från trossen, men då var det för sent att rädda hans allierade.

När dammet lade sig stod det klart att rojalisterna hade förlorat slaget och att över 1 000 soldater hade stupat under tre timmars strid. Den hårdföra nya mönsterarmén hade bara förlorat cirka 200 man.

Många av kungens främsta officerare var döda och hans artilleriställningar övergavs när de återstående rojalisterna flydde. Naseby var ett dråpslag mot kungen och inom ett år var de sista fickorna av rojalistiskt motstånd undanröjda. Cromwell var nu oomstridd ledare i landet, och en helt ny era började i Englands historia.

67 historiens största slag_050418.indd 67

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

Kungens armé

INFANTERI 6 000 KAVALLERI 5 500

01 Vägen till Naseby

I juni 1645 når inbördeskriget sin höjdpunkt. Kung Karl övertalas att marschera från sitt fäste i Oxford för att befria Chester som belägras av parlamentshärens styrkor. På annat håll samlas kärnan i Oliver Cromwells nya mönsterarmé och undviker konfrontation medan den går norrut. Under vägen till Naseby kan Cromwells här ostört samla sin styrka.

02 Ned från kullen KUNG KARL I LEDARE

Karl föredrog absolut makt framför att låta parlamentet spela en aktiv roll i landets styre. Det ledde till spänningar och inbördeskrig.

Styrka En orubblig tro på att Gud gett honom rätt att regera.

Svaget Allt mindre stöd på grund av sitt agerande som regent.

Kungens män har plundrat Leicester och kommer upp på en kulle. Snart beger de sig ner till slagfältet. Under tiden förflyttar Cromwell och Fairfax sina dragoner (beridna musketerare) till fots längs Sulby Hedge och ställer upp dem för att ge eld mot rojalisternas flanker. Den lilla skärmytslingen fungerar. Prins Rupert lämnar sin ställning uppe på kullen och går emot den nya mönsterarmén. Striden har börjat.

03 Rojalistiska

05

framgångar i början

Ruperts kavalleri gör en inledande chock och parlamentshärens stridslinje vacklar. Istället för att börja ansätta infanteriet bestämmer sig rojalisterna då för att angripa parlamentshärens tross.

03

KAVALJERER NYCKELENHET

De legendariska beridna enheterna var nyckeln till Karls militärmakt.

Styrka Erfarenhet av ett långt, hårt inbördeskrig.

Svaghet Social status, inte stridsförmåga, avgjorde karriären.

07 02

LUNTLÅSGEVÄR NYCKELVAPEN

Ett slags musköt som användes av både kavalleri och infanteri.

Styrka Eldkraft och stor räckvidd.

Svaghet Lång omladdning, inte träffsäkert, luntan måste tändas om.

04 Fairfax skickliga drag

Klockan 11 hade rojalisternas infanteri öppnat striden mot parlamentshären och fått vissa framgångar. Men medan en stor del av de rojalistiska beridna trupperna ägnar sig åt anfallet mot trossen tar Fairfax initiativet. Cromwell, som leder den vänstra flanken, anfaller rojalisternas högra flank som står under Langdales befäl. Järnsidornas vänstra flank stormar fram och orsakar stor förödelse.

68 historiens största slag_050418.indd 68

18.04.2018 15:28

Slaget vid Naseby

08

Efterspelet

Naseby blir en avgörande förlust för rojalisterna, vars soldater jagas på två mils håll. Nu har Cromwell och Fairfax kontroll över rojalisternas övergivna artilleri och förnödenheter.

Karl och hans anhängare hämtar sig aldrig och hans militärapparat bryter samman helt vid Oxford år 1646.

07

Kungen flyr

Karl uppfattar att situationen förvärrats. Han kallar inte in fler styrkor utan flyr fältet. Återstoden av Ruperts kavallerister kommer tillbaka, men nu är det för sent och deras insatser blir resultatlösa.

Nya mönsterarmén

INFANTERI 7 000 KAVALLERI 8 000

06 Rundhuvudena börjar få övertaget Det blir tydligt att rundhuvudena är betydligt fler. Cromwells kavalleri förstärker parlamentshärens vänstra flank, som i sin tur ger stöd åt kärntrupperna i centrum.

Rojalisterna attackeras från tre sidor och infanteriet hamnar i en kniptång. De kan inte sätta in reservtrupper och utgången är given.

05 Lyckan vänder

När Ruperts kavalleri knappt vinner någon terräng vid den tappert försvarade trossen tar den nya mönsterarmén gradvis överhanden. Langdales styrkor utplånas snabbt och rojalisternas kärntrupper blir sårbara. Cromwell gör inte samma misstag som Rupert, utan vänder sig inåt för att göra en dödlig kniptångsmanöver mot Karls infanteri. Nu har allt förändrats och det är rojalisterna som slåss för sina liv.

06 08

THOMAS FAIRFAX LEDARE

Befälhavare för nya mönsterarmén år 1645. Fairfax var Cromwells överordnade på grund av en ny lag om civil makt och militärt befäl.

Styrka Lång karriär i den norra delen av parlamentshären.

Svaghet Naseby var hans första strid som överbefälhavare.

RUNDHUVUDDRAGONER NYCKELENHET

Dragonerna leddes av överste John Okey och deras enheter bestod av över 1 000 man.

Styrka Väl rustade för att stå emot eldvapen och svärdshugg.

Svaghet Sårbara för kavallerichocker.

04

01

SABEL

Eldvapnen var ofta långsamma och inte särskilt träffsäkra. Därför var blankt stål fortfarande viktigt under striderna i inbördeskriget.

Styrka Oöverträffat vapen i närstrider.

Svaghet Inget försvar mot anfall på större avstånd.

© Edward Crooks, Alamy

NYCKELVAPEN

69 historiens största slag_050418.indd 69

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

Claymores

Männen i 78:e regementet till fot (Fraser’s Highlanders) var de enda som fick ha med sig sina svärd i striden. Reguljära soldater jagade de retirerande fransmännen med bajonetter, medan högländarna satte efter dem med sina långsvärd (claymores).

Nådens änglar Fasansfulla sår

Generalmajor James Wolfe bröt handleden under den första franska kanonaden. Medan han ledde sina män i jakten på de flyende fransmännen blev han sårad i tarmarna och i höger sida av bröstkorgen. Det dödliga såret i bröstkorgen kom förmodligen från ett skrå- eller hagelskott och inte från en muskötkula.

Den angloamerikanske konstnären Benjamin Wests målning General Wolfes död (1777). I verkligheten skötte bara tre personer – alla tillhörde Louisburgs grenadjärer – om den döende befälhavaren för den brittiska armén. Den ene var löjtnant Henry Browne, de övriga två är okända.

7070 historiens största slag_050418.indd 70

18.04.2018 15:28

Slaget vid Quebec

Den stora armadan

Brittiska armén hade understöd av 22 fartyg ur viceamiral Charles Saunders flottstyrka från den brittiska marinen som hade 49 krigsfartyg. På fartygen fanns minst 50 kanoner och 119 sjömän.

SLAGET VID QUEBEC ABRAHAMS SLÄTTER, ÖSTRA KANADA 13 SEPTEMBER 1759

H

ögt ovanför Saint Lawrence-floden svävade den muromgärdade huvudstaden i Nya Frankrike, det hägrande målet för generalmajor James Wolfe på sommaren år 1759. Ända sedan den kungliga flottan landsatte de första rödrockarna den 9 juli hade den unge befälhavaren kämpat för att bryta igenom de talrika franska försvarsverk som omgav ”Nordamerikas Gibraltar”.

Den del av sjuårskriget mellan Frankrike och Storbritannien som utkämpades i Nordamerika hade pågått i fyra år. I hopp om att ge nådastöten åt fransmännen på andra sidan av Atlanten beordrade den brittiske ledaren William Pitt den 32-årige kommendören att invadera Quebec från sjösidan, via Saint Lawrence-floden.

Fransmännen, anförda av generalmajoren och markisen Louis-Joseph de Montcalm, avvärjde ett frontalangrepp nedanför Quebec den 31 juli. När Wolfes underordnade föreslog en landstigning uppströms från Quebec gick han med på planen.

Invasionsstyrkan på 4 440 man landsteg den 13 september, klockan 2 på natten och i skydd av mörkret, vid Anse-au-Foulon tre kilometer ovanför staden. När de Montcalm, som stod på andra sidan om Quebec, klockan 5 på morgonen fick nyheten om britternas landstigning ledde han 4 500 franska reguljära soldater och milismän för att slå tillbaka invasionen. Kort efter gryningen ställde de första av hans 11 bataljoner upp vid Abrahams slätter.

När de Montcalm fick se britternas armé den morgonen blev han djupt skakad. Staden hade redan brist på livsmedel och läget på en halvö mellan två flodarmar lämnade inget utrymme för manövrer.

Fransmännen måste gå till frontalangrepp. de Montcalm förfogade över sju regementen, fem reguljära och två som bestod av milismän.

Fransmännen inledde attacken klockan 10. De vitklädda soldaterna stannade ungefär 115 meter framför britterna och fyrade av sina vapen pluton för pluton. De franska reguljära trupperna förblev stående för att ladda om, medan milismännen lade sig ned. När de franska soldaterna fortsatte sin framryckning var deras linjer i oordning.

Wolfe beordrade sina soldater att ladda en extra omgång i musköterna för att öka eldhastigheten.

När fransmännen stormade fram mot den brittiska linjen öppnade rödrockarna i de bataljoner som stod i linjens båda ändar eld på 55 meters håll. Men de brittiska kärntrupperna med soldater från de 43:e och 47:e veteranregementena avvaktade tills fienden var 35 meter bort. Då avfyrade de ett intensivt kulregn. Sedan avancerade britterna ännu en bit genom rökslingorna och sköt igen. Efter den andra störtskuren rusade fransmännen bort från fältet.

Wolfe blev dödligt sårad och dog inom en timme, men de som vårdade honom hann berätta att britterna hade vunnit slaget. de Montcalm dog följande morgon. Den franska armén lämnade Quebec och staden kapitulerade fem dagar senare.

71 historiens största slag_050418.indd 71

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

Fransmännen

SOLDATER 4 500 KANONER 4

GENERALLÖJTNANTEN OCH MARKISEN LOUISJOSEPH DE MONTCALM LEDARE

Som professionell soldat hade han stora militära framgångar under fälttåg i Europa och under sina tre år i Nordamerika.

Styrka de Montcalm var väl förtrogen med den europeiska krigföringens konventionella taktik.

Svaghet Han var otålig och pessimistisk och låg ständigt i konflikt med Nya Frankrikes guvernör markisen av Vaudreuil.

02 Franska förtrupper flyr

01 Vägen till klippan

Överstelöjtnant William Howe leder tre kompanier lätt infanteri uppför klippkanten före de reguljära styrkorna, för att driva bort 60 franska vaktposter. Fransmännen flyr, men kapten Louis de Vergor har sinnesnärvaro nog att skicka bud till generallöjtnant Louis-Joseph de Montcalm om att de brittiska styrkorna har anlänt.

03 Inledning till strid

Wolfe placerar sina män cirka 550 meter väster om en höjdsträckning, Buttes a Neveu. Om Wolfe hade velat inleda en belägring skulle han ha intagit höjden.

Men han lämnar den obesatt för att locka ut fransmännen ur staden. Det gör att fransmännen kan anfalla nedåt och ger deras artilleri ett fördelaktigt, högt läge.

Wolfe har hört av en före detta krigsfånge att en smal stig går från stranden vid Anse-au-Foulon till toppen av den branta klippan som är en naturlig barriär mot landstigningar. Hans underordnade har planerat en landstigning längre upp längs floden, för att skära av fransmännens försörjningslinje, men Wolfe landstiger nära staden för att tvinga fram en avgörande strid.

10

06

04 03

07

REGULJÄRA STYRKOR NYCKELENHET

De så kallade troupes de terre hade god stridsmoral och samarbetade bra.

Styrka Väldrillade och bjöd fiendens reguljära trupper tappert motstånd.

Svaghet Försvagade genom att vissa av regementenas bästa män hade avdelats till vakt- och patrulleringsuppdrag.

05 02

MODELL 1728 MILITÄRMUSKÖT

01

NYCKELVAPEN

Den .69-kalibriga, slätborrade flintlåsmusköten var dödlig om många vapen avfyrades samtidigt av vältränade skyttar.

Styrka Robust och lätt att bära.

Svaghet Mindre salva än den brittiska Long Land Patternmusköten.

04 Britternas uppställning

Wolfe sätter in sex bataljoner i frontinjen, tre på vänster flank, en på höger flank och en i reserv. Trupperna placeras i två led.

05 Wolfes utsatta läge

Generalmajor James Wolfe tar en utsatt position på en höjd till höger om den brittiska linjen, bakom 28:e regementet till fot- och Louisburg-grenadjärerna.

72 historiens största slag_050418.indd 72

18.04.2018 15:28

Slaget vid Quebec

10 Förstärkningar kommer för sent

Montcalm har gett överste Louis Antoine de Bougainville befälet över en kolonn på 2 000 man som har till uppgift att spåra de brittiska fartygens rörelser och förhindra brittisk landstigning uppströms från Quebec. Bougainville, som var vid Cap Rouge 15 kilometer från Quebec när slaget stod, kommer inte till Abrahams slätter förrän striden är slut.

Han var ovan vid att leda stora trupper och detta bidrog säkerligen till hans dåliga insats.

09 Fransmännens flykt

En av Wolfes sista order innan han dör är att man ska skära av fransmännens reträttväg via bron över Saint Charles-floden till deras huvudläger. Men Wolfes efterträdare, brigad­ general George Townshend, låter fransmännen komma undan. Resultatet blir att kriget fortsätter i ytterligare ett år innan britterna slutligen besegrar fransmännen i Nordamerika.

Britterna

SOLDATER 4 400 KANONER 2

GENERALMAJOR JAMES WOLFE

08

LEDARE

09 08 Kanonkulor som rikoschetterar

Klockan 7.30 bombarderar fransmännen britterna med fyra fältkanoner. När de brittiska förlusterna ökar beordrar Wolfe sina män att lägga sig ner.

Han var en begåvad taktiker och yngst bland alla generalmajorer i den brittiska armén. Detta var hans första befäl i en stor operation.

Styrka Han ledde från fronten och var respekterad och beundrad av soldaterna.

Svaghet Dålig hälsa och ett arrogant sätt som gjorde att han inte drog jämnt med sina underordnade officerare.

GRENADJÄRER NYCKELENHET

Grenadjärerna var längst, starkast och mest erfarna av alla soldater i en reguljär bataljon.

Styrka Stark kåranda och de blev ofta avdelade för specialuppdrag.

Svaghet Inte sällan impulsiva och vägrade ibland utföra order.

07 Massattack

LONG LAND PATTERNMUSKÖT NYCKELVAPEN

Den .75-kalibriga så kallade Brown Bess, en slät-borrad flintlåsmusköt, infördes på 1730-talet och var britternas standardvapen.

Styrka Blykulan vägde cirka 28 gram och orsakade svåra sår.

Svaghet Den var tung och otymplig att bära på.

© Corbis, Edward Crooks

06 Intensiv skärmytsling

Fransk milis och indianer intar dolda positioner mitt emot den brittiska vänster­­ flanken nära Saint Charles-floden och trakasserar britterna i flera timmar före det franska anfallet. Brittiska krypskyttar placerar sig i flera hus; ett hus börjar brinna, förmodligen antänt av franskt artilleri. Vid stridens slut ställer fransk milis upp en eftertrupp för att ge de reguljära soldaterna tid att fly.

Två reguljära regementen i centrum av den franska linjen – Bearn och Guyenne – attackerar i kolonn med bakomvarande kompanier och tränger ihop sig för att ge extra tyngd åt anfallet. Övriga regementen ställs upp i en linje med tre led.

73 historiens största slag_050418.indd 73

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

England väntar sig

Nelsons flaggskepp Victory signalerade det berömda budskapet till den brittiska flottan – ”England väntar sig att varje man gör sin plikt” – före slaget. Man använde ett ”telegrafsystem” där vartenda fartyg i tur och ordning förmedlade budskapet till nästa, så att hela flottan fick det.

Skjuta på stormasten

I närstriderna vid Trafalgar besköt motståndarnas batterier varandras fartyg tills de nästan hade förvandlats till vrak. Att skjuta sönder stormasten på ett fientligt skepp var det mest effektiva sättet att oskadliggöra det och göra det omöjligt att manövrera och därmed odugligt i strid.

Full bredsida

Den mest förödande taktiken som fartygen tog till var att bombardera fientliga skepp från alla tillgängliga kanoner, antingen på babords eller styrbords sida. En väl orkestrerad bredsida kunde avgöra utgången av en strid och innebära katastrof för fiendeskeppet.

74 historiens största slag_050418.indd 74

18.04.2018 15:28

Slaget vid Trafalgar

SLAGET VID TRAFALGAR UTANFÖR KUSTEN VID TRAFALGAR, SYDVÄSTRA SPANIEN 21 OKTOBER 1805

Å Blodbad till sjöss

Trots att flera franska och spanska fartyg gick under och togs i beslag gav sig inte ett enda brittiskt fartyg vid Trafalgar. Det franska fartyget Redoubtable omringades helt och fick alla master förstörda under striden. Till sist tvingades besättningen att kapitulera.

r 1805 var Storbritannien nära att invaderas av Frankrikes kejsare, Napoleon Bonaparte.

Grande Armée, som samlades i norra Frankrike, behövde bara en flotta som kunde ta den över Engelska kanalen så skulle Storbritannien säkert falla. Flottan, som stod under amiral de Villeneuves befäl, hade jagats fram och tillbaka över Atlanten av Nelson när den samlade fartyg inför den förestående invasionen. Denna kombinerade flotta av franska och spanska fartyg var tillräckligt stor för att kunna frakta den franska armén till England i säkerhet. Men först måste den komma till Frankrike för att hämta soldaterna.

Brittiska Royal Navy skulle lokalisera och hejda den kombinerade flottstyrkan innan den nådde fram till den stora armén. Spioner i Frankrike och Spanien hade förmedlat underrättelser om Napoleons plan och om den allierade flottstyrkans rörelser. I september 1805 låg Villeneuves fartyg i hamnen i Cádiz medan Nelsons flotta väntade drygt åtta mil från kusten. En rad spaningsfartyg bevakade Cádiz och väntade ivrigt på Villeneuves nästa drag.

Nelson var redan en hjälte i hemlandet och bland sina vapenbröder. Han hade tjänstgjort i flottan i mer än 34 år och bokstavligen riskerat livet för kung och

fosterland, om och om igen. Amiralen förlorade ena armen år 1797 under ett försök att erövra Santa Cruz de Tenerife, och under striderna där miste han också sitt ena öga.

När den brittiska styrkan närmade sig Spaniens sydkust ankrade den upp längre ut till havs för att dölja sin närvaro för den kombinerade flottstyrkan, som var kvar i hamnen. Små fregatter skickades längre in mot kusten för att övervaka eventuella rörelser från fienden. Nelson ville till varje pris förhindra att Villeneuve flydde norrut till Biscayabukten och fortsatte till Frankrike, eller att han tog vägen österut mot Gibraltar sund och vidare till Medelhavet.

Under tiden blev den franske amiralen allt hårdare ansatt av sin kejsare. Att han stannade kvar så länge i Spanien och inte hade seglat till Frankrike ännu gjorde hans underlydande oroliga, och Napoleon blev mycket irriterad och kallade honom feg. Till råga på allt hade Villeneuve fått felaktig information om den brittiska flottan och visste inte att Nelson befann sig utanför Spaniens kust. Om han hade vetat att tidens mest framstående amiral var ute efter hans flotta kanske han hade undvikit den katastrof som nu väntade den.

75 historiens största slag_050418.indd 75

18.04.2018 15:28

Historiens största slag

Brittiska flottan

FARTYG 27 KANONER 2 148

01 Brittiska flottan närmar sig

Klockan 6:30 gör besättningen på de brittiska fartygen klart till drabbning och förbereder kanondäck för strid. När fartygsformeringen närmar sig den kombinerade flottan, mellan klockan 11 och 12, skickar Nelson bud till hela manskapet: ”England väntar sig att varje man gör sin plikt.”

De båda brittiska skvadronerna Windward (”lovart”) och Leeward (”lä”) närmar sig västerifrån med en lätt bris i ryggen och attackerar varsin del av fiendeflottan. De möts av kraftig eldgivning som de inte besvarar medan de seglar rakt in i sidan på de fientliga fartygens formering.

02 Collingwood i strid med Santa Anna

Viceamiral Collingwoods flaggskepp Royal Sovereign får en bredsida från det franska fartyget Fougueux, men skjuter inga skott förrän det kommit akterom Santa Anna. En full bredsida från Royal Sovereign dundrar hela vägen längs det spanska skeppet och dödar hundratals i besättningen. Kanonerna på Royal Sovereign var laddade med såväl druvhagel som kulor, för att åstadkomma maximal skada vid varje träff.

03 Leewardskvadronen anfaller

HORATIO NELSON

Efter sitt flaggskepp sprider Leeward-skvadronens fartyg ut sig för att bistå Collingwood när han hamnar i trångmål. Royal Sovereign tar sig in mellan den kombinerade flottans fartyg och fyrar av förödande bredsidor.

06 01

LEDARE

Den store brittiske amiralen hörde till sin tids mest fruktade och respekterade sjöbefäl.

Styrka En osviklig förmåga att taktiskt överlista fienden.

Svaghet Hans okonventionella metoder var ofta mycket riskabla.

04 Nelson ger sig in i striden

Victory gör en skenmanöver som för att ta täten i flottan, men byter plötsligt kurs och bryter linjen mellan de franska fartygen Redoutable och flaggskeppet Bucentaure. Victory kan inte ta sig förbi de tätt sammanpackade fartygen utan rammar Redoutable. Nelson är nu livsfarligt nära fienden och utväxlar bredsidor med Redoutable, Bucentaure och det spanska flaggskeppet Santísima Trinidad. Skvadronen Windward följer efter Victory, ger sig in i striden och fyrar av bredsidor.

10

HMS VICTORY NYCKELFARTYG

Nelsons förstklassiga flaggskepp.

Styrka 104 kanoner på tre kanondäck.

Svaghet Det väldiga skrovet gjorde fartyget svårt att styra.

05 Temeraires manöver

03

Det brittiska fartyget Temeraire tar sig runt franska Redoutable för att angripa från andra hållet, men omringas snabbt av fiendefartyg som avfyrar bredsidor på livsfarligt nära håll. Under tiden går resten av Windwardskvadronen in i närkamp med denna del av den kombinerade flottan medan det främsta ledet bryter sig ut och börjar segla bort.

02

24-PUNDSKANON NYCKELVAPEN

En massiv kanon som kunde orsaka stor förödelse.

Styrka Tog sig lätt igenom kraftiga fartygsskrov.

Svaghet Vikten på tre ton gjorde den svårskött för kanonjärerna.

76 historiens största slag_050418.indd 76

18.04.2018 15:29

Slaget vid Trafalgar

08 Nelson blir skjuten

10 Nelson dör

Mellan 16:50 och 16:30 går Hardy ner för att besöka Nelson och informera honom om segern. Nelson svarar: ”Tack gode Gud, jag har gjort min plikt. Sedan ger han upp andan. Det franska fartyget Achilles, som skadats svårt under slaget, exploderar omkring 17:30, vilket blir en dramatisk slutpunkt för sjöslaget.

09 Fransmännens misslyckade motanfall

Den franska huvudskvadronen återvänder sent omsider till striden och hotar att bryta britternas anfall. En grupp fartyg från Windward-skvadronen formerar sig i linje och distraherar fransmännen. Med oupphörliga bredsidor skadas de franska fartygen och måste ta sig därifrån.

09

När musketerarna på Redoutable pepprar manskapet på Victorys övre däck på blir Nelson träffad i axeln klockan 13:15. Amiralen bärs ner under däck.

05

Kombinerade flottan

FARTYG 33 KANONER 2 630

PIERRE-CHARLES VILLENEUVE

07

LEDARE

Den franske amiralens försiktighet hade fått självaste Napoleon att kalla honom feg.

Styrka En numerärt överlägsen flotta stod till hans förfogande.

Svaghet Obeslutsamhet och dåligt koordinerad befälsordning.

08

07 Victory och Redoutable drabbar samman

04

Kapten Thomas Hardy ombord på Victory manövrerar för att ta sig an det mindre fartyget Redoutable och lägger sig långskepps.

En våldsam skottväxling med musköter från fartygens övre däck börjar. De brittiska sjömännen och officerarna på Victory är lätta mål för de garvade franska musketerarna.

SANTÍSIMA TRINIDAD NYCKELFARTYG

Det största fartyget i sjöslaget. Ett väldigt, förstklassigt skepp med fyra kanondäck.

Styrka Överlägsen eldkraft från 140 kanoner.

Svaghet Långsamt och trögt vid svag vind.

06 Villeneuve kallar tillbaka sin skvadron

KEDJESKOTT NYCKELVAPEN

Ammunition som vållar svåra skador, idealisk för att förstöra fartygens master och rigg.

Styrka Kunde skada fiendens fartyg genom att förstöra stormasten.

Svaghet Endast effektiv om den användes på nära håll.

© Edwards Crooks

När amiral Villeneuve ser att hans flottas främre tredjedel är på väg norrut och seglar bort från stridsplatsen skickar han ut en order och kallar dem tillbaka. De vänder om, men det går sakta i motvinden.

77 historiens största slag_050418.indd 77

18.04.2018 15:29

Historiens stรถrsta slag

Austerlitz var en avgรถrande strid som markerade slutpunkten fรถr den tredje koalitionen och det heliga romerska rikets fall.

7878 historiens stรถrsta slag_050418.indd 78

18.04.2018 15:29

Slaget vid Austerlitz

SLAGET VID AUSTERLITZ AUSTERLITZ, MÄHREN, 2 DECEMBER 1805 reagera kraftigt, och så skedde också utanför staden Austerlitz i kungadömet Mähren (i nuvarande Tjeckien). Skulle Napoleon vara en oförstörbar kraft, eller skulle de gamla arméerna i de fientliga europeiska monarkierna visa sig vara överlägsna?

Krigsplanen

Slaget stod uppe på Pratzenplatån. Det var dimma den morgonen när väldiga regementen från tre arméer samlades och inväntade order uppifrån.

Ryssarna stod i vinterkylan, förvissade om att deras utmärkta artilleri skulle trasa sönder de franska regementena. Det österrikiska kavalleriet, beväpnade med kallt stål, ansågs höra till världens främsta beridna soldater. Totalt omfattade koalitionsstyrkorna 85 000 ryssar och österrikare.

Befälhavarna var säkra på att de kunde stoppa fransmännens framfart. De hade en stridsplan som skapats av den österrikiske stabschefen general Weyrother. Strategin inriktades på att anfalla Frankrikes högerflank och försöka tvinga fransmännen söderut, så att en väg öppnades för att återta Wien. Den ryske generalen von Buxhoevden, som på motsatt sida skulle få uppbackning av general Bagration, utsågs till att leda framryckningen. Centrum skulle vara reserv för att hålla flankerna stabila. Ansvarig för alla allierade operationer var fältmarskalk Michail Kutuzov, men han trängdes snart undan till förmån för tsar Alexander I:s direkta ledarskap; tsaren var

© Freevectormaps.com; Corbis

Ä

nda sedan 1800-talets början hade Västeuropa varit ett slagfält. De gamla kejsardömena hade kämpat mot en återupplivad fransk republik och år 1803 hade en koalition mellan tre kejsare bildats för att bekämpa kejsar Napoleon Bonaparte.

Fransmännen ville från början invadera Storbritannien, men den engelska flottans seger vid Trafalgar och det påföljande fördraget i Amiens gjorde att Napoleon nu riktade blicken österut.

Han hade redan säkrat Spanien som allierad och de båda regimer som stod i vägen för honom var nu Habsburg-monarkin med återstoden av det vacklande tysk-romerska riket och det mäktiga ryska imperiet. Kriget skulle utkämpas mellan tre kejsare, den tysk-romerske kejsaren Frans II, tsar Alexander och Napoleon.

Napoleon var en beräknande taktiker och förfogade över den lojala, ståndaktiga så kallade Grande Armée. Hans strategiska begåvning blev uppenbar så fort kriget hade börjat i september 1805 och de franska trupperna segrade över österrikarna vid Ulm och München. Det verkade omöjligt att sätta stopp för La Grande Armée, som gick över Rhen och formligen svepte fram över kontinenten. Fälttåget följdes upp med en snabb erövring av Wien i november samma år. Wien var huvudstad och centrum i det habsburgska kejsardömet, och invasionen blev en chock för Europas stormakter. Nu var det nödvändigt att

79 historiens största slag_050418.indd 79

18.04.2018 15:29

Historiens största slag ivrig att utdela ett förödande slag som äntligen skulle krossa la Grande Armée. Österrikarna och Kutuzov ville vänta och tvinga Napoleon att ta initiativet, men Alexander var alltför hänsynslös för att gå med på det.

Tsaren lyssnade hellre på sina egna önskningar än på överbefälhavaren, och han litade inte på österrikarna som hade kapitulerat i slaget vid Ulm några månader tidigare.

Napoleon hade å sin sida en egen strategi. Efter att ha misslyckats med att förhindra de båda ryska arméerna från att förenas förlades nu den franska armén till Austerlitz. Den högra delen av Napoleons styrkor, som fiendekoalitionen betraktade som en öm punkt, försvagades skenbart av Napoleon själv för att locka fram de allierade trupperna. Om general Legrands fjärde armékår lyckades hålla kvar ryssarna och österrikarna där skulle det bli en lätt sak att attackera koalitionens centrala styrkor.

Napoleon, som var en uppkomlingsgeneral, red till och med mitt i striden tillsammans med sina soldater – en helt annan stil än de gammalmodiga österrikiska och ryska kejsarnas. De franska soldaterna var 73 000, eftersom den åttonde armékåren var posterad i Wien, den andra höll vakt i Alperna och den fjärde var stationerad i Kärnten.

Napoleon skickade klokt nog sitt sändebud Anne Jean Marie René Savary för att förhandla om en vapenvila. På så sätt lurade han de allierade att tro att fransmännen saknade självförtroende. Samtidigt organiserade och utrustade hans soldater sig.

Napoleon byggde sin armé på organisation och professionalism och han var oerhört populär bland de franska soldaterna som hade särskilt hög stridsmoral eftersom slaget stod på kejsarens kröningsdag. Det uppmuntrade la Grande Armée, som annars började bli utmattad efter ett besvärligt fälttåg i Centraleuropa.

Den tredje koalitionen var medveten om att fransmännen var trötta, men även den hade problem. Den allierade styrkan bestod till 70 procent av ryssar och till 30 procent av österrikare, så många order måste översättas, vilket gjorde det svårt att förverkliga komplicerade strategiska beslut.

Man satte emellertid sitt hopp till förstärkningar från såväl ärkehertig Ferdinand Karl Josef i nordväst som ärkehertigarna Karl och Johan från Italien i söder. Dessutom var ytterligare 4 000 Napoleons artilleridivisioner föredrog lätta kanoner och haubitsar som ingick i artillerisystemet Gribeauval eller År XI.

De franska styrkorna var perfekt organiserade och hängivna sin kejsare och den ärorika Första republiken.

österrikare och 12 000 ryssar redan på väg till slagfältet och skulle anlända inom några dagar.

Bara man lyckades skjuta upp slaget en aning skulle koalitionen förfoga över mycket fler soldater.

Men så tänkte inte Alexander; han ville bara besegra Napoleon så fort som möjligt.

Slaget börjar

Vädret var fortfarande dimmigt och det dolde fransmännens uppställning för fienden. Kort före klockan 7 på morgonen den 2 december fick de allierade se vad som verkade vara en panikartad fransk reträtt från Pratzenplatån.

I linje med sin första strategi förflyttade sig 40 000 ryska soldater söderut mot Napoleons högra flank, som just hade kommit ner från Pratzenplatån. På andra sidan platån väntade 10 500

franska soldater. Striden började vid ån Goldbach utanför byn Telnitz. Goldbach fungerade som en skiljelinje mellan de båda sidorna. Ryssarna och österrikarna hade övertaget under stridens första skede, och deras strategi fungerade som planerat, men deras framryckning hejdades i byn, eftersom den franska tredje kåren äntligen hade kommit fram. Pendeln slog över till Napoleons fördel.

Den franske kejsarens ursprungliga plan hade korsats för att fienden inte flyttade hela sin styrka från centrum. Men eftersom han var ett taktiskt geni hade han andra sätt att skaffa sig ett grepp om striden. Napoleon hade tillkallat 4 300 man för att under general Davouts ledning marschera 11 mil från Wien som förstärkning till de franska styrkorna. Genom en av historiens största bragder lyckades de genomföra sin marsch på 48 timmar och kom exakt i rätt tid för att förstärka

”Napoleon red själv mitt i striden med sina soldater, en helt annan stil än de gammalmodiga kejsarnas.”

80 historiens största slag_050418.indd 80

18.04.2018 15:29

Slaget vid Austerlitz

”Det verkade omöjligt att hejda la Grande Armée, som hade gått över Rhen och svept fram över den europeiska kontinenten.”

högerflanken som vacklade under de allierades attacker. I skuggan av den gamla borgen vid Sokolnitz ockuperades höjdplatån växelvis av de båda sidorna, men till sist lyckades Davouts män bryta dödläget och bryta igenom de allierades linjer.

Efter en kortvarig insats från det österrikiska lätta O’Reilly-kavalleriet började de allierade styrkorna fly. Slaget hade tagit en ny vändning, och nästan alla de allierades framryckningar hade nu stoppats.

När slaget på platån var över blossade strider på vänsterflanken och i centrum av slagfältet upp.

Vid en inledande kavallerichock på vänsterflanken rusade hästar från båda sidorna rakt på varandra, medan det ryska kejserliga gardet ryckte fram mot de centralt placerade franska bataljonerna medan koalitionen samlade sig. 3 000 grenadjärer bröt den första franska stridslinjen och stoppades först efter ett utdraget artilleribombardemang. Det kejserliga gardet grupperade om sig för att låta sitt artilleri beskjuta fransmännen, som hade ställt upp sig i kvadratiska försvarsformationer. Koalitionens kavalleri hade sedan rusat fram mot de försvagade formationerna och tagit sin enda trofé från slaget vid Austerlitz, den franska fjärde linjens standar med örnen.

Napoleon såg att fransmännen var på väg att förlora striden om slagfältets centrum och skickade sitt eget kejserliga garde till striden, vilket gav påtagliga resultat. Det ryska kejserliga gardet hade spritt ut sig efter den inledande framgången

POLEN

Austerlitz

TYSKLAND

ARTILLERIPJÄSER 139 ARTILLERIPJÄSER 278 SOLDATER 67 000 SOLDATER 73 000 FÖRLUSTER CA 7 500 FÖRLUSTER CA 1 500 LEDARE NAPOLEON I, CLAUDE LEGRAND, LOUIS ALEXANDRE BERTHIER AVGÖRANDE

TJECKIEN SLOVAKIEN ÖSTERRIKE UNGERN

La Grande Armée var härdad i strid, välorganiserad och redo att dö för kejsaren på årsdagen av hans kröning.

REGEMENTEN

Kejserliga gardet, 1:a, 3:e, 4:e och 5:e armékårerna, tunga kavallerigardet och dragoner som reserver.

LEDARE ALEXANDER I, FRANS II, MICHAIL KUTUSOV AVGÖRANDE

Det ryska artilleriets eldkraft var oerhört överlägsen allt som fransmännen kunde prestera.

REGEMENTEN

Kejserliga gardet, 2x förtrupperna, 1:a kolonnen, 2:a kolonnen, 3:e kolonnen (samtliga ryssar), 3:e österrikiska infanteribrigaden, 5:e kolonnen (österrikisk).

81 historiens största slag_050418.indd 81

18.04.2018 15:29

Historiens största slag och höll inte sina ställningar. Gardisterna blev ett lätt mål för det franska motanfallet som fick understöd av den första armékåren. Dråpslaget smulade sönder de allierades centrum och striden på vänsterflanken rasade fortfarande. Den allierade formationen klyvdes mitt itu och saknade kärna.

De franska divisionerna kunde manövrera ut de spridda ryska och österrikiska enheterna och anfalla dem från alla håll.

Medan striden rasade under eftermiddagen gick den unge franske generalen Lannes till offensiv norr om slagfältet, i ett försök att slå ner de österrikiska divisioner som leddes av general Bagration. Han var nära att lyckas men hejdades när österrikiskt artilleri gjorde en insats i rätt tid. Österrikarna hölls fortfarande tillbaka, men de var inte avskurna från sina andra styrkor, vilket Lannes hade hoppats på. När tsar Alexander analyserade situationen insåg han att koalitionens högsta befälhavare hade skilts från huvudarmén och inte kunde leda striden effektivt. Napoleon hade fått övertaget.

01 Uppställning och organisation Koalitionen, som var numerärt överlägsen, var segerviss men hade inte räknat med Napoleons strategiska begåvning. Han försvagade medvetet sin högerflank för att koncentrera sig på motståndarnas svaga centrum. Ryssarna och österrikarna gick raka vägen i fällan på Pratzenplatån.

Tillbaka uppe på höjden

Borta på högerflanken ledde en intensiv närstrid man mot man till att fransmännen kunde inta högplatån. Men de lyckades inte skaffa sig något riktigt övertag, eftersom koalitionsarmén gjorde tappert motstånd. Båda sidorna hade primitiva handeldvapen, varav det mest populära var den .69-kalibriga slätborrade musköten. Vapnet var inte träffsäkert och ganska ineffektivt; många skott träffade aldrig målet och vissa kulor nådde de egna soldaterna. Det innebar att en stor del av striden utkämpades på nära håll med blanka vapen.

Man använde bajonetter och sablar. Austerlitz blev en blodig batalj där ingen av parterna höll tillbaka. Strider i trängda lägen backades upp med artillerield från båda sidorna. De allierade hade fler kanoner men de franska trupperna var så välorganiserade att deras kanoneld var tätare och mer träffsäker. Bristen på samordning i koalitionen innebar också att det österrikiska kavalleriet inte kunde utnyttjas effektivt; det befann sig ofta alltför långt bak för att orsaka några skador i de franska linjerna. Under slagets sista del insåg tsaren att en seger blev alltmer osannolik och flydde då fältet.

Samtidigt blev den allierade generalen Kutuzov sårad och måste behandlas i skydd av en enhet med reservister. Koalitionen hade inte längre några ledare och kunde inte samordna något anfall. Det framgick tydligt när ryska ulaner gick till attack utan något stöd och 400 av dem stupade.

Bakom de ryska och österrikiska linjerna låg några tillfrusna sjöar, bland annat Satczaner Teich.

När fransmännen trängde fram måste de allierade fly över isen. Den höll inte för artilleripjäserna och hästarna med all packning, och medan fransmännen ryckte närmare drogs många ner i det iskalla vattnet och frös ihjäl. Återstoden av trupperna besköts med artillerield eller tillfångatogs så fort de lyckats kravla sig upp på stranden.

Enligt samtida rapporter överdrevs antalet allierade soldater som dog i Satczaner och Mönitzer

01

02 Striden uppe på höjden

På Pratzenplatån fanns det många byar, så striden här blev trängd och spänd. Det gynnade fransmännen som var färre till antalet och skulle ha haft nackdel i en öppen strid. De rivaliserande arméerna gick över Goldach och kämpade hårt utan att någon av dem lyckades bryta dödläget.

02

06 Alexander tänker om

06

Frankrikes övertag skakade om koalitionens ledning, som höll på att fullständigt förlora greppet om striden. General Kutuzov var nu sårad och Alexander befann sig i ett chocktillstånd. Från och med då gjorde de allierade en serie kostsamma misstag medan de slog till reträtt och tsaren flydde fältet.

82 historiens största slag_050418.indd 82

18.04.2018 15:29

Slaget vid Austerlitz

04 De kejserliga gardenas tvekamp

Koalitionens centrum var inte så svagt som Napoleon hade trott. Det ryska kejserliga gardet gjorde i början vissa vinster mot sin franska motsvarighet, men trängdes tillbaka efter att ha mötts av kraftig artillerield. Ryssarna svarade med ett eget bombardemang, vilket ledde till en av deras största framgångar i fältslaget.

03 Kavallerichock på vänsterflanken På den motsatta flanken gav sig kavalleriet från båda sidorna in i striden. De franska mamlukerna och grenadjärerna ställdes mot ryska ulaner och österrikiska husarer. I slagfältets norra ände inledde den franske generalen Lannes en attack mot general Bagrations soldater, i ett försök att skära av hans trupp från huvudstriden.

04

05

03 05 Franskt genombrott

Den ryska framgången blev kortlivad när fransmännen fick förstärkning av 1:a armékåren.

Det ryska kejserliga gardet trängdes först tillbaka och tog sedan till flykten under en ödesdiger motattack från fransmännen.

07 07 Reträtten över isen

Koalitionen slog nu till full reträtt och lämnade hastigt slagfältet för att undvika fler förluster. Bakom dem låg två isbelagda dammar. I stridens hetta drunknade många soldater i det iskalla vattnet när de försökte ta sig över dammarna. Fransmännen jagade ikapp och tillfångatog alla överlevande.

83 historiens största slag_050418.indd 83

18.04.2018 15:29

Historiens största slag

”Det kejserliga gardet grupperades om och tog hämnd genom att bombardera de franska försvarsformationerna.”

Koalitionens enda större framgång var att ryssarna lyckades erövra den franska fjärde linjens örnstandar.

84 historiens största slag_050418.indd 84

18.04.2018 15:29

Slaget vid Austerlitz Teich kraftigt, men hur som helst skingrades koalitionens divisioner och saknade ledarskap.

Nederlaget var nu oundvikligt. 11 000 ryssar och 4 000 österrikare låg döda i leran när den segerrika Grande Armée samlade ihop de överlevande koalitionssoldaterna på slagfältet. 12 000 soldater tillfångatogs och fransmännen lade beslag på 180 kanoner från det ryska artilleriet. De trötta fransmännen kunde nu vila ut medan ryssarna drog sig tillbaka till hemlandet och österrikarna kapitulerade inför sin franske fiende.

Efterspelet

Napoleon kanske inte lyckades krossa sina fiender fullständigt, men han överlistade och slog ut såväl österrikarna som ryssarna. Hans triumf var så stor att många betraktar segern som den nyckelhändelse som fick kejsaren att helt tappa verklighetskontakten och börja göra upp ännu mer äregiriga planer för sitt eget napoleonska Europa.

På kvällen den 2 december kom Johan I Josef, fursten av Liechtenstein, ridande till det franska lägret för att förhandla om ett fredsavtal. Grande Armées ledning gick med på detta och Napoleon och Frans I träffades två dagar senare. Efter långvariga diskussioner slöt man ett fördrag i Pressburg (nuvarande Bratislava). Österrike, som hade blivit av med landområden och vars armé hade trasats sönder, måste ha fred, men fördraget var också fördelaktigt för Frankrike.

Landet hade nu fått Trieste och Dalmatien samt ett väldigt område öster om Rhen som gränsade till Bayern och Preussen. Napoleon ville hålla preussarna på gott humör och förhindra att de råkade i konflikt med Frankrike. Därför lät han sin besegrade fiende få fritt regentskap över Hannover. Österrikarna tvingades betala 40 miljoner franc i krigsskadestånd. Värst var det att det heliga tyskromerska riket upplöstes efter 1 000 år. Att en

Napoleon möter Frans II efter slaget vid Austerlitz.

republikansk armé kunde besegra en monarkistisk blev en viktig vändpunkt i krigshistorien.

I ryska armén var det fortfarande aristokrater som hade befälet, och ordningen upprätthölls regelmässigt med spöstraff. Officerarna hade ofta dålig utbildning, särskilt jämfört med motsvarigheterna i la Grande Armée, som var så väldrillade och flexibla att de snabbt anpassade sig strategiskt och taktiskt. Enligt vissa rykten ska den ryske generalen Friedrich Wilhelm von Bux-

hoevden till och med ha varit berusad under slaget.

När trekejsarkoalitionen förstördes utplånades också förlegade militära strukturer och attityder.

Europa efter Austerlitz var sargat. Trekejsarkoalitionen låg i ruiner, ryssarna var ute ur spelet.

Bara England låg i vägen för den självsäkre och mäktige Napoleon. Men freden skulle inte bli varaktig. När preussarna blev alltmer skeptiska mot fransmännen under år 1806 blev det tydligt att Europa ännu en gång var på väg mot ett krig.

Ryssar retirerar över den tillfrusna Satczaner Teich, men Napoleons kanoner skjuter sönder isen och många soldater drunknar.

85 historiens största slag_050418.indd 85

18.04.2018 15:29

Historiens största slag

25

LEGENDARISKA STRIDER MOT ÖVERMAKTEN

Vi tittar bakåt genom militärhistorien på några av de mest imponerande sista skanserna som världens slagfält skådat.

86 historiens största slag_050418.indd 86

18.04.2018 15:29

Strider mot övermakten

A

tt försvara sin sista skans är det tappraste man kan göra i stridens hetta, eller så kan det vara ett utslag av ren desperation.

Oavsett om det är ett envetet försök att rädda sin ära, eller om det bara är för att försvara andra människors liv och hem, så krävs det ett imponerande mod för att gå i stark försvarsställning mot en övermakt, ofta med döden som enda sannolika utgång. De som har gjort modiga sista försök att hålla ställningarna och fortsätta kampen mot alla odds, har visat upp en ganska osedvanlig tapperhet som är värd en framstående plats i krigshistorien.

Här minns vi några av de främsta bland dessa inspirerande stridsinsatser, både välkända och mindre kända, från forntida slag mellan hellener och perser till slaget vid Waterloo och strider ända in på 1900-talet.

CUSTERS SISTA SKANS

SLAGET VID LITTLE BIGHORN 25–26 JUNI 1876 GENERAL CUSTERS KAVALLERI BLEV ÖVERMANNAT AV STYRKORNA FRÅN FLERA INDIANSTAMMAR, NÅGOT SOM LEDDE TILL ETT AV DE MEST BERYKTADE NEDERLAGEN I AMERIKANSK MILITÄRHISTORIA.

I slaget vid Little Bighorn kämpade det amerikanska kavalleriets 7:e regemente mot indianstammarna lakota-sioux, nord-cheyenne och arapaho. Slaget ingick i ett mycket större fälttåg där målet var att tvinga in ursprungsamerikanerna i reservat under det stora siouxkriget.

1868 gick många lakota-ledare med på Fort Laramie-fördraget, där de gav avkall på nomadtillvaron som ofta gjorde att de hamnade i konflikt med andra stammar och amerikanska nybyggare. Men några ledare, däribland Sitting Bull och Crazy Horse, avvisade reservatsystemet.

Det ledde till att myndigheterna överlät saken till försvarsmakten.

General Philip Sheridan, kommendant för division Southwest Missouri, kom fram med en strategi för att hitta och angripa lakota- och cheyenne-indianerna, som nu räknades som fiender, och helst tvinga tillbaka dem till Great Sioux-reservatet. Tre styrkor på totalt lite mindre än 2 500 man skickades ut för att bistå med detta. Bland dem fanns överstelöjtnant George Armstrong Custers 7:e kavalleri.

Men expeditionen visade sig vara mer krävande än förväntat, för kommunikationen mellan de tre styrkorna var problematisk. Dessutom var det svårt att hitta de nomadiska indianerna, avgöra hur länge deras byar skulle finnas kvar på samma plats och veta vart de skulle förflytta sig sedan. Före slaget hade stammarna samlat sig i en by strax söder om mellersta Montana, för att slå ihop sina mannar.

Den 22 juni skildes Custer och hans 7:e kavalleri från huvudstyrkan för att gå en vid utflankeringsmarsch och närma sig stammarna

EFTERSPELET

EN AV DE STÖRSTA KATASTROFERNA I AMERIKANSK MILITÄRHISTORIA VAR EN BERÖMD, MEN BRUTAL, SEGER FÖR INDIANERNA.

En framställning av Custers välbekanta sista skans på åsen som senare kom att kallas Custer Ridge.

Nästa dag kom Terrys och Gibbons styrkor för att hjälpa det som var kvar av det 7:e kavalleriregementet. Liken av Custers män var i stort sett nakna och misshandlade då de hittades. Custers lik var märkligt nog inte skalperat, men det ansågs troligt att krigarna inte hade vetat vem han var. Indianerna bröt upp lägren och många av dem vände tillbaka till reservaten; de förstod att gårdagens seger skulle slå tillbaka på dem och att deras traditionella livsstil i stort sett var förbi. Återstoden av de fientliga indianstyrkorna besegrades då det stora sioux-kriget slutade i maj året därpå.

MOT ALLA ODDS Antal försvarare: ca 600 Antal angripare: ca 1 800 Angriparnas fördelar: större antal, skickliga krigare, många typer av vapen Försvararnas nackdelar: dålig kommunikation, uppdelade styrkor, forcerad och dåligt planerad start på striderna söderifrån och österifrån, så de inte skulle kunna sprida ut sig. General Alfred Terry och överste John Gibbon skulle bilda en blockad i norr med sina infanteri- och kavalleristyrkor.

Custer marscherade hela natten och på morgonen den 25 juni placerade sig det 7:e kavalleriet i närheten av Wolf Mountains, cirka 20 km från indianlägren längs Little Bighorn River. Custer hade först tänkt gömma sig och anfalla i gryningen, men då han börjat misstänka att han blivit upptäckt och hade förlorat överraskningsmomentet, beordrade han ögonblicklig framryckning. I byn fanns omkring 8 000 indianer, varav 1 800 krigare.

Custer delade upp regementet i fyra, och kommenderade själv en styrka på 210 man. En annan grupp, under major Marcus Renos kommando, blev snabbt övermannad av indianerna och drevs till reträtt efter att ha lidit stora förluster. Medan de flydde till häst, galopperade sioux-indianerna bredvid, drog dem ur sadeln och sköt dem på nära håll.

Custers män gick in i byn från den andra sidan, men ett stort antal sioux- och cheyenne-krigare gick till angrepp och drev tillbaka dem till en lång, hög ås.

Crazy Horse förde sina oglala-siouxer runt Custers män i en kniptångsmanöver och sköt på dem med pilar och kulor. Då fienden närmade sig, gav Custer mannarna order om att skjuta sina hästar och stapla kadavren som en förskansning.

Men den gav inte tillräckligt med skydd och inom en timma var alla döda.

General George A. Custer fotograferad i brigadgeneraluniform år 1863, 13 år innan han föll vid Little Bighorn.

87 historiens största slag_050418.indd 87

18.04.2018 15:29

Historiens största slag

SEPTEMBER 1918

BALLONGJÄGARENS SISTA ANFALL

LÖJTNANT FRANK LUKE I MEUSE-ARGONNE-OFFENSIVEN LÖJTNANT LUKE VAR KÄND FÖR SIN FÖRMÅGA ATT SKJUTA NER FIENTLIGA OBSERVATIONSBALLONGER. HAN VAR EN AV DET AMERIKANSKA FÖRSVARETS YPPERSTA PILOTER OCH TILL SYNES HELT ORÄDD. Löjtnant Frank Luke Jr. (1897–1918) från Arizona var en av USA:s främsta stridspiloter under första världskriget. Under de tre sista veckorna före sin död ska han ha skjutit ner fjorton tyska observationsballonger och fyra jaktflygplan – ett rekord som ingen slog under det fyraåriga kriget. Han var även känd för att trotsa order och flyga på egen hand, något som gav honom ett visst rykte bland vapenbröderna.

Luke flög sitt sista anfall under den första fasen av de allierades Meuse-Argonne-offensiv på västfronten. På egen hand flög han in bakom fiendens linjer nära Dun-sur-Meuse i nordöstra Frankrike. Han fick åtta flygplan efter sig och utsattes för kraftig beskjutning från marken, men sköt ändå ner tre observationsballonger. Han fick en maskingevärskula i bröstet när han kretsade på låg höjd och var tvungen att landa på ett fält utanför byn Murvaux. På väg ner besköt han sex tyska soldater.

Trots de allvarliga skadorna så klarade Luke att

ta sig ut från flygplanet och göra ett flyktförsök men han föll ihop efter bara ett par hundra meter. Där kämpade han in i det sista. Han drog revolvern och sköt mot de tyska soldaterna som till slut hade hittat och omringat honom. Han dog av skottsåret i bröstet.

Löjtnant Frank Luke var den första flygaren som tilldelades Medal of Honor och är ihågkommen som en av det amerikanska flygvapnets mest våghalsiga och dynamiska piloter.

Löjtnant Frank Luke står vid vraket till ett av jaktflygplanen han sköt ner under ett djärvt och lyckat anfall mot fientliga ballonger och flygplan.

MOT ALLA ODDS Antal försvarare: en Antal angripare: hundratals Angriparnas fördelar: Efter kraschlandningen i Frankrike stod löjtnant Luke helt ensam – ett lätt byte utan förstärkningar.

Försvararens nackdelar: dödligt sårad, en mil bakom fiendens linjer, utan automatvapen

88 historiens största slag_050418.indd 88

20.04.2018 09:25

Strider mot övermakten

ROMS SKÖVLING

SCHWEIZERGARDISTER KÄMPAR IN I DET SISTA 6 MAJ 1527 ANTALEN: 2 000 ROMERSKA MILISMÄN, 500 SCHWEIZERGARDISTER.

Efter att ha besegrat de franska invasionsstyrkorna blev de romerska soldaterna rasande över att kejsar Karl V inte kunde betala ut deras lön. Tusentals gjorde uppror och drog till Rom för att plundra staden på dess största skatter – och inte nog med det; de avsåg även att mörda påve Clemens VII. När rebellerna plundrade staden mötte de motstånd från schweizergardet, den katolska kyrkans elitsoldater, även om gardisterna var mycket underlägsna till antalet. Med bara 183 man bildade de fyrkantsformationen karré på trappan till Peterskyrkan, katedralen i Vatikanen, och försökte att hålla de upproriska soldaterna borta. Det som följde blev närmast en massaker då kejsarens manskap mejade ner de få, men beslutsamma, schweizergardisterna.

Gardisterna klarade att stoppa soldaterna så pass länge att påven kom i säkerhet, men upp till 12 000 av Roms invånare dödades i härjningen. Händelsen markerade slutet på Roms renässans och gjorde obotlig skada på förhållandet mellan kejsaren och den katolska kyrkan.

SLAGET VID KARBALA 10 OKTOBER 680

I ett slag i mellanöstern, i området som nu är Irak, rök umayyadernas kalif Yazids här på tusentals man samman med Muhammeds sonson, Husayn ibn Ali, och hans futtiga 70 anhängare. Samtliga dödades i stridsförsöket och shia-muslimerna sörjer dem än i dag.

SLAGET VID KOROMOFLODEN 15 JUNI 1189

Ensam på vindbryggan Koromogawa no tate höll krigarmunken Musashibo Benkei stånd mot en hel här.

Inne i borgen hade hans herre dragit sig tillbaka för att begå harakiri efter att ha förlorat en konflikt med brodern.

Benkei dräpte över 300 man innan han till slut dog på sin post, full av pilar.

PASIR PANJANG 13 FEBRUARI 1942

Det skapade vrede över hela Europa att den tyskromerske kejsarens soldater plundrat Rom.

I en allierad insats kämpade 1 400 malajiska, brittiska och australiska soldater mot en japansk styrka på 13 000 man för att rädda Singapore. Mot slutet anförde den malajiska löjtnanten Adnan bin Saidi en avdelning på 42 man mot flera tusen. Han torterades och avrättades för att ha förorsakat ett oväntat stort antal japaners död.

89 historiens största slag_050418.indd 89

18.04.2018 15:29

Historiens största slag

SLAGET VID CAMERONE 30 APRIL 1863 HUSKARLARNA ANTALEN: MEXIKO CA 2 500, FRÄMLINGSLEGIONEN: 65

Under belägringen av Puebla i Mexiko år 1863 skickade Frankrike ett parti förnödenheter till Veracruz med skydd av främlingsregementets 3:e kompani. Kompaniet, som hade till uppgift att stötta Napoleon III:s fälttåg, skulle ge upphov till legionens inofficiella och lite morbida motto: ”Legionen dör, den ger inte upp”.

Då kapten Jean Danjou och hans kompani överfölls av en mexikansk styrka, gjorde de franska mannarna en snabb reträtt till en hacienda i närheten, där de utsattes för en belägring som skulle vara i över tio timmar.

Legionärerna stod med ryggen mot väggen och

slog ner alla angrepp tills bara fem av dem fanns kvar och all ammunition var förbrukad.

I stället för att lämna över sig fäste männen bajonetter på vapnen. "Vive la France!" ropade de och gick till angrepp. Till slut blev de två sista männen övermannade, men de förhandlade fram villkor för att ge upp: De skulle få behålla regementsfanan och vapnen, de skulle frakta bort sina döda och deras sårade löjtnant skulle få behandling på slagfältet. Den franska främlingslegionen firar fortfarande sin tappra insats den 30 april varje år, den så kallade Cameronedagen.

PLÅTBURKSGASTARNAS SISTA SKANS SLAGET UTANFÖR SAMAR 25 OKTOBER 1944 Det här slaget är känt som en av sjökrigshistoriens mest ojämna drabbningar. Det började när amiral William Halsey, Jr. lät sig lockas till att föra sin mäktiga tredje flotta mot en låtsasfiende som han trodde var Japans huvudflottstyrka och som han trodde att han kunde besegra.

För att skydda den bakre delen av styrkan lät han en blygsam flotta som han kallade Taffy 3, vara kvar. Den bestod av jagare, jagareskorter och lätta hangarfartyg och överrumplades av en mäktig flotta av japanska slagskepp som amerikanerna trodde var på reträtt.

GÖR MOTSTÅND

SLAGET VID HASTINGS 14 OKTOBER 1066 När Vilhelm Erövraren fingerade en reträtt, förföljde kung Haralds infanteri hans styrka och fastnade i ett bakhåll i öppen terräng. Harald och hans huskarlsgardister höll stånd på åskammen och väntade på Vilhelms sista angrepp. Harald dräptes av en pil i ögat, och saxarna slog till reträtt. Huskarlarna omringade den fallne kungen och kämpade till döden.

ANTALEN: JAPAN: 4 SLAGSKEPP, 6 TUNGA KRYSSARE, 2 LÄTTA KRYSSARE, 11 JAGARE, KAMIKAZE. USA: 6 ESKORTHANGARFARTYG, 3 JAGARE, 4 JAGARESKORTER, FLYGPLAN

Jagarna från Taffy 3 seglade till angrepp med starkt underlägsna kanoner.

Styrkan led allvarliga förluster men lika fullt släppte den hela tiden bomber och sjunkminor och den gav kontinuerlig eld. Skadad och förvirrad klarade den japanska flottan att driva Taffy 3 till reträtt för att kunna omgruppera. Japanerna trodde styrkan var en främre del av amiral Halseys sjöstridsstyrka, så de lät bli att angripa på nytt. Taffy 3:s ojämna och hjältemodiga försvarsinsats skulle i slutändan rädda Filippinerna från en total japansk invasion.

90 historiens största slag_050418.indd 90

18.04.2018 15:29

Strider mot övermakten

BRITTISKA FALLSKÄRMSSTYRKOR HÅLLER BRON I ARNHEM SLAGET OM ARNHEM 17–26 SEPTEMBER 1944

OMRINGADE OCH MED LITE ELDKRAFT LURADE EN LITEN GRUPP FALLSKÄRMSSOLDATER ÖDET UNDER FYRA BLODIGA DYGN. Efter att ha ryckt fram genom Frankrike och Belgien under sommaren stod de allierade styrkorna vid Rhen, det sista naturliga hindret mellan dem och Tyskland. De allierades behov av att forcera hindret resulterade i Operation Market Garden.

Den här planen, som satts samman av general Bernard Montgomery, kommendanten för de brittiska styrkorna i Europa, var en av de djärvaste under det andra världskriget. 30 000 brittiska och amerikanska fallskärmssoldater skulle flygas in bakom fiendens linjer för att erövra de åtta broarna över ett nätverk av kanaler och floder på gränsen mellan Nederländerna och Tyskland. Samtidigt planerade brittiskt pansar och infanteri att rycka fram längs en smal väg från den allierade frontlinjen för att nå fram till de viktiga broarna. De skulle förstärka fallskärmsmanskapen, och därefter skulle de korsa broarna själva.

Men det uppstod problem. Det de allierades underrättelsetjänst inte visste var att två tyska pansardivisioner var stationerade runt Arnhem med många stridsvagnar och andra fordon.

Dessutom hade de allierade för få flygplan för att kunna leverera alla män samtidigt. Under tre dygn skulle de släppas ner över ett landningsområde elva kilometer bort för att undgå luftvärnet och på så sätt miste de överraskningsfördelen. Nersläppet lyckades men resan till Arnhem blev mer problematisk.

När de allierade soldaterna samlat ihop sin utrustning och marscherade mot Arnhem, var Wehrmacht-styrkorna snabba med att samla ihop sig för strid och organisera insatsen mot fallskärmssoldaterna. Det tyska infanteriet var beslutsamt och bildade en försvarslinje som var praktiskt taget ogenomtränglig för många av de allierade bataljonerna. Som om detta inte var nog, uppdagade de allierade snabbt att deras

radioapparater inte fungerade, vilket gjorde att all kommunikation bröt samman och det blev omöjligt att koordinera angreppet. Styrkan som följde de allierade flygplanen från marken hade dessutom fått så stora svårigheter att ta sig fram att de inte hade nått någon av broarna i tid för att hjälpa till.

Trots det tyska motståndet nådde några amerikanska styrkor fram till broarna som de skulle erövra, bara för att upptäcka att de allierade redan var tillintetgjorda. En brittisk bataljon – lite över 700 man anförda av överstelöjtnant John Frost – tog sig fram till Arnhembron, och innan kvällen hade de erövrat den norra änden. Men de var förhållandevis få och hade bara lättare vapen.

Det tog inte lång stund innan de blev avskurna från resten av divisionen och omringades av 9:e SSpansardivisionen.

De följande dygnen, då amerikanska styrkor försökte nå sina brittiska allierade vid bron i Arnhem, led de stora förluster. Lika fullt höll de brittiska fallskärmssoldaterna ställningarna vid brons norra ände i fyra dygn även om de saknade förnödenheter, var ordentligt underlägsna till antalet och fortfarande väntade på de försenade förstärkningarna. Fallskärmssoldaterna överraskade de tyska styrkorna med sina kraftiga motangrepp och trots den skoningslösa artilleribeskjutningen avvek de inte från platsen.

EFTERSPELET DE BRITTISKA FALLSKÄRMS-

SOLDATERNAS INSATS ÄR ETT IMPONERANDE INSLAG I NÅGOT SOM TOTALT SETT VAR EN KATASTROF FÖR DE ALLIERADE.

På det här flygfotot av Nederrijn genom Arnhem ser vi brittiska soldater och utslagna tyska pansarvagnar i norra änden av bron.

Då amerikanerna återerövrade Nijmegenbron, var det för sent för fallskärmssoldaterna. Fienden hade ryckt in i staden med stridsvagnar och raserat byggnaderna där britterna slogs. Med få pansarbrytande vapen, ingen mat och mycket lite ammunition var det bara en tidsfråga innan britterna kapitulerade.

Den fjärde dagen övermannades fallskärmssoldaterna. De som inte var sårade eller tillfångatagna hade ingen annan möjlighet än att slå till reträtt och ta sig till byn Oosterbeek, där en liten fraktion av andra brittiska soldater höll stånd. De allierade hade gapat över för mycket och gått ett steg för långt.

Av de 10 000 män som landade vid Arnhem dog 1 400 och över 6 000 togs till fånga. Bara ett par tusen fallskärmssoldater slapp undan och tog sig tryggt över till Rhens södra strand i små gummibåtar. Trots fallskärmstruppernas tappra insats blev det här ett mörkt kapitel för de brittiska styrkorna och det stoppade de allierades frammarsch. General Montgomery hade tänkt avsluta kriget innan december 1944 med hjälp av Market Garden, men i stället tog det fyra månader innan de allierade kunde korsa Rhen, och kriget rasade vidare till september 1945.

Fyra brittiska fallskärmssoldater på väg genom en raserad byggnad i Oosterbeek, där de sökte tillflykt efter att drivits ut ur Arnhem.

MOT ALLA ODDS Antal försvarare: 745 Antal angripare: ca 8 000 Angriparnas fördelar: förstärkta försvarslinjer, överlägsna vapen och fordon, långt större antal Försvararnas nackdelar: avskurna från andra divisioner, dålig sambandsutrustning, otillräckliga förnödenheter och lite ammunition.

En pansarbrytande kanon tillhörande 1:a gränsregementet, 1:a fallskärms-divisionen vid Arnhem, 20 september 1944.

9191 historiens största slag_050418.indd 91

18.04.2018 15:29

Historiens största slag

TEXAS FÖRSVARAR SLAGET VID WIZNA MISSIONSSTATIONEN ALAMO 7–10 SEPTEMBER 1939 23 FEBRUARI–6 MARS 1836 I ett fenomenalt pådrag av motstånd mot nazisternas inmarsch kämpade 720 polska värnpliktiga för att försvara byn Wizna. Den hade befästs före kriget och fick sitt elddop när 42 200 tyskar ryckte in med stridsvagnar och artilleri. Även om fienden var nästan 60 gånger så många som försvararna så höll polackerna stånd i tre dygn.

MENIGE BAKER VINNER HEDERSMEDALJEN

SLAGET OM SAIPAN 15 JUNI–9 JULI 1944 ANTALEN: JAPAN CA 5 000, USA 1 Slaget om Saipan stod i en hel månad mellan flera tusen man när USA och Japan kämpade om att inta öar i Stilla havet. Men det är den 28-årige menige Thomas Bakers hjältemodiga insats som är ihågkommen som en av det amerikanska försvarets mest imponerande sista skansar.

Under en expedition för att återerövra ön Mariana blev menige Bakers kompani angripet av 5 000 japanska soldater. Trots att de var underlägsna till antalet höll Baker stånd. Han fällde många soldater på egen hand, bröt sitt gevär för att använda det som klubba och stormade en gång 100 meter framför sin avdelning med en bazooka och sköt en japansk ställning i stycken. Mot slutet av attacken, när japanerna omringat kompaniet, blev Baker allvarligt skadad.

Baker släpades från stridszonen men bad att bli placerad med ryggen mot ett träd, där han satt med tjänstepistolen och åtta skott.

Det var där han blev funnen en stund senare, med en tom pistol och åtta döda japanska soldater runt sig. Han blev postumt utnämnd till sergeant och tilldelades den prestigefulla Medal of Honor.

Mot slutet av Texasrevolutionen – en väpnad konflikt mellan myndigheterna i Mexiko och kolonister i Texas – försvarade dåligt beväpnade upprorsmän från Texas den gamla spanska missionsstationen mot en av Mexikos främsta generaler, Antonio López de Santa Anna. De mexikanska styrkorna, som drivits ut några månader tidigare, hade vänt tillbaka för att återerövra Texas. Men den till antalet underlägsna Texasstyrkan, däribland gränsinvånarna David Crockett och James Bowie, kämpade emot och belägrades i 13 dygn.

Den sista dagen iscensatte Santa Anna en överraskningsattack innan gryningen; han stormade missionsstationen, tvingade Texasstyrkan till reträtt och övermannade dem med sina kavalleristyrkor. De sista som föll av Texasstyrkan var elva soldater som bemannat en kanon i kapellet; de stacks ihjäl med bajonetter av mexikanska soldater som bröt sig in genom dörrarna.

Detta var en mycket betydelsefull händelse i Texas historia, för republiken Texas förklarades som självständig nation under tiden för belägringen, något som senare ledde till att Texas införlivades i USA. Slaget om Alamo är en symbol för Texasbornas okuvliga stolthet gentemot hotande fiender.

FALLSKÄRMSDIVISION 101 HÅLLER BASTOGNE 20–27 DECEMBER 1944 BARA NÅGRA DAGAR EFTER ATT DEN UTMATTADE OCH DÅLIGT RUSTADE 101:A FALLSKÄRMSDIVISIONEN KOM TILL BASTOGNE, BLEV DEN OMRINGAD OCH FICK KÄMPA FÖR ATT FÖRSVARA STADENS OERHÖRT VIKTIGA VÄGKORSNING. Efter invasionen i Normandie hade tyskarna förlorat den viktiga hamnen i Antwerpen. För att återerövra den startade Hitler Ardenneroffensiven, som bland annat innebar att hans styrkor skulle ta kontroll över den lilla belgiska staden Bastogne.

Genom staden gick många viktiga vägar. Den var därför av strategisk betydelse för båda parter.

101: a fallskärmsdivisionen kom till Bastogne den 18 december och två dagar senare satte tyska styrkor igång ett överraskningsanfall genom bergskedjan Ardennerna. De omringade staden och den 20 december började de bomba den med Tyska soldater som försökte storma 101:a fallskärmsdivisionen i Bastogne ligger döda på marken, nermejade av kulsprutor och maskingevär.

artilleri. Nästa dag var alla vägar till Bastogne spärrade.

Fienden flygbombade dessutom staden men 101:a divisionen släppte inte tyskarna innanför sina linjer. Den 22 december skickade den tyske generallöjtnanten Heinrich Freiherr von Lüttwitz in två soldater med ett meddelande där han begärde att amerikanerna skulle ge upp, vilket brigadgeneral Anthony McAuliffe mötte med ett berömt utbrott: ”Struntprat!”.

Några dagar senare klarnade vädret upp och förnödenheter kunde flygas in till amerikanerna.

Misstag från tyskarnas sida bidrog också till att amerikanerna klarade sig. Wehrmacht flyttade truppstyrkor mot staden Meuse, vilket försvagade järnringen så 101:a divisionen kunde hålla vägkorsningen. Efter sju dygns kamp ankom delar av general Pattons tredje armé, som bröt tyskarnas järnring och gjorde slut på belägringen.

Det lyckade försvaret under belägringen blev en betydelsefull seger för USA och vände utvecklingen, inte bara i Ardennerna utan i hela kriget. Framöver skulle de allierade styrkorna inte bara hålla ställningarna utan rycka fram och markera början på slutet för Nazityskland.

92 historiens största slag_050418.indd 92

18.04.2018 15:29

Strider mot övermakten

BELÄGRINGEN AV SZIGETVÁR 5 AUGUSTI–10 SEPTEMBER 1566

MOT ALLA ODDS Antal försvarare: ca 12 000 Antal angripare: ca 54 000 Angriparnas fördelar: långt större antal så de kunde omringa 101:a fallskärmsdivisionen, överlägsen utrustning och förnödenheter Försvararnas nackdelar: dåliga vinterkläder, inga förnödenheter på grund av vädret, utmattade efter tidigare strider i Nederländerna.

När ottomanernas sultan Süleyman den store ryckte in i Ungern mötte han greve Nikola Zrinski, som med sina 2 500 man höll en här på 100 000 stången i fästningen Szigetvár i en månad. Före sin död minerade Zrinski fästningen med självutlösande sprängladdningar, så att tusentals ottomanska soldater dog när de till slut stormade byggnaden.

SLAGET VID SHIROYAMA 24 SEPTEMBER 1877

I det sista slaget i Satsumaupproret, där samurajerna reste sig mot det nya kejsarstyret, blev Saigo Takamori och hans 300 samurajsoldater omringade av 30 000 kejsarsoldater. Samurajerna kämpade med båge och katana, men dukade till slut under för ett artilleribombardemang. Samtliga samurajer omkom och upproret var kväst.

Soldater i USA:s 101:a division marscherar ut ur Bastogne under eller precis efter belägringen.

93 historiens största slag_050418.indd 93

18.04.2018 15:29

Historiens största slag

KUNG LEONIDAS HINDRAR SOVJETISKT MOTSTÅND DET PERSISKA KEJSARDÖMET FÖRSVARET AV FÄSTNINGEN I BREST 22–29 JUNI 1941 SLAGET VID THERMOPYLE 480 F.KR.

NÄR HELLENERNA GICK TILL KRIG MOT DEN PERSISKA INVASIONSSTYRKAN, FÖRDE SPARTANERNAS KUNG LEONIDAS EN LITEN HÄR NÄSTAN TILL SEGER. Persernas kung Xerxes inmarsch i Grekland år 480 f.Kr. tvingade städerna att samlas för strid. Med kung Leonidas av Sparta som anförare valde de att försvara det trånga passet Thermopyle mellan bergen och havet.

Perserna kom till passet men det gick många dagar utan att striderna bröt ut. När en spejare blev utskickad för att undersöka grekernas ställning, kom han tillbaka och rapporterade att de kammade håret och exercerade. Då visste kung Xerxes hur läget var – de gjorde sig klara för krig. Till slut inledde perserna angreppet.

Den grekiska hären försvarade passet från en ställning bakom en mur som

MOT ALLA ODDS Antal försvarare: 6 000 Antal angripare: 100 000 Angriparnas fördelar: Många män och stöd från grekiska städer som hade bytt lojalitet före slaget.

Försvararnas nackdelar: Antalsmässigt underlägsna, angrepp både framifrån och bakifrån.

spärrade vägen. Där slog de tillbaka våg efter våg av persiska angripare. I den trånga passagen hade inte perserna någon nytta av sin antalsmässiga överlägsenhet och grekernas längre spjut visade sig vara mycket effektiva. Ibland låtsades grekerna slå till reträtt bara för att göra en helomvändning och övermanna perserna som låtit sig luras till att ta upp förföljelsen.

Efter två dagar avslöjade en grekisk förrädare en stig som ledde in bakom Leonidas män så att perserna kunde sätta in ett smygangrepp. Trots detta ville inte de spartanska krigarna i den grekiska hären fly, de valde att kämpa vidare.

Till slut drog de sig tillbaka till en höjd i närheten och kämpade så länge krafterna räckte till. Men det dröjde inte länge förrän pilregnet från persernas enorma styrkor övermannade spartanerna.

Perserhären ryckte vidare in i det centrala Grekland, där de härjade brutalt och besegrade det mesta av landet. Men Leonidas och hans män blev martyrer och styrkte grekernas moral i insatsen att driva tillbaka Xerxes invasionsstyrka och året därefter kunde grekerna driva ut dem.

ANTALEN: SOVJETUNIONEN CA 9 000, AXELMAKTERNA CA 20 000

I ett av de första slagen i den viktiga operation Barbarossa, nazisternas försök att invadera Sovjetunionen, utförde sovjetiska soldater och civila en av andra världskrigets mest tongivande och modiga försvarsinsatser.

Axelmakterna riktade ett överraskningsangrepp mot Brestfästningen på den polsk-sovjetiska gränsen i Vitryssland och inledde därmed sin första större drabbning med sovjetiska styrkor.

Förutom de 9 000 sovjetiska soldaterna, gränsvakterna och NKVDagenterna på fästningen fanns också 300 civila medlemmar av soldaternas familjer där; de hjälpte till med att ladda vapen, skaffa mat och till och med att kämpa mot fienden.

Under de sju dygn som slaget rasade, ordnade sovjetryssarna ett försvarsläger på fästningen och på så sätt höll de tillbaka tyskarna, som led oväntat stora förluster med över 1 000 dödade och sårade.

Den 29 juni föll till slut fästningen. Den sovjetiska styrkan miste 2 000 man och nästan 7 000 togs till fånga men fästningen förblev en symbol för Sovjets styrka. Striderna var en upptakt till nazisternas försök att inta Sovjetunionen.

94 historiens största slag_050418.indd 94

18.04.2018 15:29

IRLÄNDSKA SOLDATERS FREDSKAMP BELÄGRINGEN AV JADOTVILLE SEPTEMBER 1961 ANTALEN: 5 000 KONGOLESER, 150 IRLÄNDARE En fredsbevarande FN-styrka stationerade under Kantangakonflikten i Kongo ett kompani irländska stödtrupper i staden Jadotville, dit de kom utan stab eller tillräckliga förnödenheter.

En söndag förmiddag, då de till största delen katolska soldaterna var i kyrkan, blev FN-posten angripen av en grupp legosoldater och lokala stamkrigare som stödde Katangas president Moise Tshombe.

Angriparna hade flygstöd och kulsprutor, irländarna lätta antipersonella vapen och antika Vickerskulsprutor. Ett meddelande från de belägrade soldaterna har blivit legendariskt: "Vi ska hålla ut tills sista kulan är använd. Lite whisky hade varit bra."

Katangakrigarna angrep i vågor om 600 men det irländska motståndet var effektivt, precist och koncentrerade elden mot Katangas maskingevär och granatkastarställningar.

Irländarna höll emot i sex dygn. De dödade 300 av angriparna och sårade upp till 1 000 innan de fick slut på ammunition och måste överlämna sig.

Detta var första gången sedan den irländska staten upprättades som landets soldater krigat mot en annan nation.

SLAGET VID IMJINFLODEN 22–25 APRIL 1951

Cirka ett år efter Koreakrigets utbrott angrep 10 000 kinesiska soldater en liten FN-försvarslinje. Värst råkade det isolerade Gloucestershireregementet ut – bara 650 man, odödliggjorda som “The Glorious Glosters”. De drog sig tillbaka till en höjd i närheten där de kämpade i 24 timmar innan de fick order om att slå till reträtt. Bara 40 av de 650 soldaterna klarade sig.

En grupp från 3:e rangerkompaniet i 3:e infanteri­divisionen rycker ut från samlingsområdet för att sondera det kinesisk-ockuperade territoriet norr om Imjinfloden i Korea den 17 april 1951.

ETT SIKHREGEMENTES KAMP FÖR DROTTNING OCH FOSTERLAND SLAGET VID SARAGARHI 12 SEPTEMBER 1897 Britterna slet för att bevara herradömet i Indien och ofta visade sig landet vara för stort för att de skulle kunna behålla kontrollen. 1897 stod de inför en av sina största utmaningar så långt, nämligen ett angrepp i den nordvästra gränsprovinsen, en del av det brittiska Indien som i dag hör till Pakistan.

Området invaderades av pashtunerna, ett stamfolk som inte godkänt det brittiska herradömet.

I september 1897 riktade 10 000 pashtuner ett angrepp mot soltelegrafstationen i byn Saragarhi för att bryta kommunikationen mellan två brittiska befästningar.

Sambandsstationen försvarades av en liten avdelning sikher, bara 21 man från 36:e sikhregementet, som alla valde att kämpa till döden. De använde all sin ammunition och gick sedan i närkamp med angriparna. De dödade nästan 600 pashtuner innan de till slut blev övermannade.

Två dagar senare slogs pashtunupproret ner under kraftigt artilleribombardemang. 36:e sikhregementet högtidlighåller fortfarande slaget den 12 september varje år.

GAMLA GARDET VID WATERLOO 18 JUNI 1815

När britterna stormade fram med bajonetterna lyfta och drev Napoleons kejsargarde tillbaka, verkade det stå klart att fransmännen var besegrade. Bara Gamla gardet fanns kvar, de hade väntat som reserv. Men de ville inte ge efter utan höll stånd mot britternas skoningslösa angrepp tills siste man föll.

95 historiens största slag_050418.indd 95

18.04.2018 15:29

Historiens största slag

Slaget vid Rorke’s Drift som Alphonse de Neuville målade det 1880. Folks föreställningar om slaget skulle bli starkt påverkade av filmen Zulu (1964).

139 SOLDATER MOT TUSENTALS ZULUKRIGARE SLAGET VID RORKE’S DRIFT 22–23 JANUARI 1879 För att etablera en koloni invaderade brittiska styrkor Zululand och spårade upp zulukungen Cetshwayos här. Britterna, som underskattat zulukrigarnas kämpaglöd och delat upp sig, utsattes för en överraskningsattack vid Isandlwana, och miste nästan 1 700 man. Därefter fortsatte zuluhären över Buffalo River till Rorke’s Drift, där britterna redan upprättat en depå och ett sjukhus.

De brittiska soldaterna i Rorke’s Drift – däribland överste John Chard, major Gonville Bromhead och korpral William Allen, kända namn i brittisk militärhistoria – byggde provisoriska barrikader av majssäckar, konservburkar och kexkartonger.

Sedan kunde de hålla zuluhären ifrån sig med skjutvapen. De krigare som klarade att klättra över barrikaderna drevs tillbaka med bajonetter. Brittiska soldater som var för allvarligt skadade för att strida, däribland de som klarat att ta sig tillbaka från Isandlwana, hjälpte till med att ladda vapen och fördela ammunition. Till slut bröt några zulukrigare

EN LITEN BRITTISK POST ANGRIPS AV FLERA TUSEN ZULUKRIGARE, NÅGOT SOM LEDER TILL EN AV DEN BRITTISKA MILITÄRMAKTENS MEST BERÖMDA SEGRAR.

sig in i sjukhuset och stack ihjäl patienter med sina spjut, men soldaterna kunde driva bort dem och föra de övriga patienterna i trygghet.

Efter 12 timmars strid slog zulukrigarna till reträtt och lämnade 400 döda efter sig. Britterna hade nu så lite ammunition kvar att om zuluarmén skulle angripa på nytt var risken stor att de skulle bryta igenom.

Den här sista skansen framhölls som ett exempel

på brittiskt hjältemod och var ett välkommet medel för att styrka folkets moral efter massakern i Isandlwana. De överlevande från Rorke’s Drift tilldelades 11 Viktoriakors och fem utmärkelser för framstående tjänst. Zululand förklarades som brittiskt territorium året därpå. Slaget blev ett populärt inslag i den brittiska militärhistorien och ett starkt exempel på hur ett tappert försvar av den sista skansen kan överskugga andra förluster. Överlevande britter på slagfältet vid Rorke’s Drift.

MOT ALLA ODDS Antal försvarare: 139 Antal angripare: 4 000 Angriparnas fördelar: många fler män, hög terräng, kunskap om terrängen Försvararnas nackdelar: Männen var inte lika drivna soldater, de bestod till största delen av kockar, förnödenhetsarbetare och män från ingenjörstrupperna.

96 historiens största slag_050418.indd 96

18.04.2018 15:29

Strider mot övermakten

EN ENSAM VIKING HÅLLER KUNGENS HÄR TILLBAKA SLAGET VID STAMFORD BRIDGE 25 SEPTEMBER 1066

Slaget vid Stamford Bridge av Peter Nicolai Arbo (1870).

Lägg märke till pilen i kung Harald Hårdrådes hals i mitten av slaget.

MOT ALLA ODDS Antal försvarare: en här på ca 6 000, till slut reducerad till bara en Antal angripare: mellan 10 000 och 12 000 man Angriparnas fördelar: Harald II:s här överrumplade vikingarnas styrka med sitt stora antal, de flesta till häst.

Försvararnas nackdelar: Vikingarna hade tagit av sig skyddsutrustningen i värmen, och troligen delat upp sig, något som försvagade formationen.

Kung Harald Hårdråde, som ställde krav på den engelska tronen, hade landstigit i Yorkshire tillsammans med den engelske kungen Harald II:s bror, earl Tostig. Vikingarna besegrade snabbt earl Morcar av Northumbria och earl Edwin av Mercia i ett blodigt slag. Sedan kapitulerade York.

Den andre beryktade tronpretendenten, Vilhelm Erövraren, hävdade att Edvard Bekännaren hade lovat honom den engelska tronen innan han dog.

Vilhelm kände till vikingarnas inmarsch och valde att sätta in sin egen inmarsch när Harald II var som mest sårbar, då han kämpade mot Hårdråde i norr.

Kung Harald II var i en svår sits. Han väntade sig att Vilhelm när som helst kunde dyka upp i söder.

Skulle han fara norrut och kämpa mot vikingarna eller stanna där han var och vänta på Vilhelm Erövrarens angrepp? Harald II valde att marschera norrut i hopp om att besegra Harald Hårdråde och vikingarna innan han drog söderut igen för att för att möta Vilhelm i tid.

Hårdråde marscherade till Stamford Bridge, där han skulle utväxla gisslan. Han trodde att Harald II skulle hålla sig i söder på grund av normandernas invasionshot, så han satte en tredjedel av sina män och krigsmateriel i huvudlägret i Riccal vid Ousefloden.

TRE VECKOR FÖRE SLAGET VID HASTINGS SLOG KUNG HARALD II TILLBAKA EN ANNAN INVASION – MEN BLEV NÄSTAN STOPPAD AV EN ENSAM VIKING. Harald II:s män, troligen tungt utrustade soldater, kom till York på morgonen den 25 september. De slog sig samman med det som var kvar av Morcars och Edwins styrkor, marscherade till Stamford Bridge och överrumplade Hårdråde totalt.

Harald II:s styrka stormade mot vikingarna och krossade dem direkt. De som inte dog med detsamma försökte dra på sig skyddsutrustningen och bilda en försvarslinje. De klarade att bilda en ring som stod emot engelsmännen men överfallet hade redan ådragit dem stora förluster och avgjort det blodiga slaget långt innan det var över.

Harald II:s framryckning försenades av att hans här måste passera den trånga bron som spärrades av en ensam viking, en anonym krigare som stod och fäktade med en mäktig yxa. Harald II:s män försökte ta sig över men vikingen högg ner alla som attackerade honom. Han höll ställningarna i över en timma och dräpte upp till 40 engelska soldater själv.

När Harald II:s män inte kunde övermanna honom ansikte mot ansikte hittade de på ett annat sätt att fälla honom. En av de engelska soldaterna la en tunna i floden och paddlade in under bron på den.

Därifrån stötte han ett spjut mellan brons träplankor, träffade vikingen i skrevet och gav honom hans banesår.

Slutligen kunde de engelska soldaterna rycka fram. När de mötte den nordiska hären hade krigarna bildat en sköldmur. Brutala närkamper bröt ut som varade i timmar. Men för vikingarna var det redan för sent. Harald Hårdråde dräptes av en pil i halsen och den svekfulle earl Tostig hade fallit i slaget så engelsmännen gick segrande ut ur drabbningen.

EFTERSPELET

TROTS DEN ENSAMME VIKINGENS INSATS VANN HARALD II EN KLAR SEGER I SLAGET. Den ensamme vikingens sista motstånd var till synes Harald II:s största hinder i slaget. Allt som allt visade segern att Harald II inte var någon dålig kommendant och hans män, särskilt huskarlarna, visade sig vara mycket skickliga. Segern vid Stamford Bridge kommer alltid att förknippas med Harald II:s nederlag i slaget vid Hastings, som ägde rum mindre än tre veckor senare. Om Harald II:s inte tvingats låta Vilhelm ostört landstiga i söder och sedan fått möta honom med en här som lidit förluster och var utmattad så kunde utfallet blivit annorlunda.

97 historiens största slag_050418.indd 97

18.04.2018 15:29

Gillade du vad du läste?

Skaffa full tillgång på www.bokasin.se På bokasin.se hittar du många spännande tematidningar (bokasin). På hemsidan kan du läsa utvalda artiklar ur bokasinen. För 49:- per månad får du tillgång till alla bokasinen digitalt, samt tre valfri tryckta utgåvor per år. Du kan testa tjänsten gratis i en månad.

Läs mer om tjänsten och erbjudandet på bokasin.se.

På www.bokasin.se hittar du bokasin från bland annat BBC, TopGear, Lonely Planet, Men’s Health, Animal Planet, National Geographic och många fler – på svenska.

Några av våra populära serier:

Vetenskap och historia:

Militärhistoria och krim:

TESTA IN.SE S .BOKA ÅNAD W W W EN M I S I T GRA !

HÄR A K C KLI

Läs mera på www.bokasin.se bokasin_egenannonse_SE 230x297.indd 2

15.05.2018 12:40

Sport och träning:

Underhållning, hobby och guider:

Barn och unga:

Olika ämnen:

Läs mera på www.bokasin.se bokasin_egenannonse_SE 230x297.indd 3

15.05.2018 12:41

UPPTÄCK DE EPISKA KONFLIKTERNA SOM FORMAT VÅR VÄRLD

B

12

INNEHÅLLER

DETALJERADE STRIDSKARTOR

HISTORIENS STÖRSTA SLAG – 1

.se

Spännande temaböcker. Prova gratis i en månad.

BATALJERNA

Ta en titt på 10 av de blodigaste sammandrabbningarna genom historien.

STRATEGIERNA

Vi presenterar taktikerna bakom världshistoriens mest kända strider.

KONFLIKTERNA

Från Marathon till Trafalgar, här är de episka kamperna från världens fyra hörn.

2018-06 / 129:-

TIDSAM 4925-06 06 7 388492 512908 RETURVECKA 29

SE_Historiensstorstaslag_Cover_230x297.indd 4

12.11.2018 08:44

.se

SLAG HISTORIENS STÖRSTA