Blodigt begär

SPÄNNANDE LÄSNING

NÄR KÄRLEK FÅR DÖDLIGA KONSEKVENSER Blodigt begär

TRUE CRIME

SEXMORDET PA RUMSKOMPISEN

HÖGG AV MANNENS PENIS .se

bokasin.se

HÄMNADES PA SEXKÖPARNA

PLAYBOYMODELLENS DÖD

OJ SIMPSONS BLODIGA AVUNDSJUKA

OTROHET • SVARTSJUKA • HÄMND SE_BlodigtBegär_Cover_230x297.indd 1

09.10.2018 06.09.2018 10:24 11:17

Blodigt begär 2018 © Orage AS

Svensk redaktion Ansvarig utgivare: Rebecca Englund Redaktör: Sofia Lindén Översättare: Emil Fredholm Grafiker: Jeanette Hanvik Cover: Bens Aarø

Försäljningsansvarig Øystein Berg +47 909 61 959 berg@orage.no

Orage AS äger alla rättigheter till innehållet i den här boken. Det är inte tillåtet att reproducera eller kopiera innehållet. Det är inte tillåtet att lägga ut hela, eller delar av, boken på internet eller att på annat sätt reproducera innehållet elektroniskt. Tillstånd kan endast ges via redaktionen på Orage AS.

Utgiven av Orage AS Jarlsøveien 50 3124 Tønsberg, Norge +47 47 46 60 00 post@orage.no www.orage.no

Tryck Tryckt i Lettland, Artko AS Alla Orages produkter trycks av Svanenmärkta tryckerier.

Utgiven på licens från Future Plc. This publication is published under licence from Future Publishing Limited. All rights in the licensed material belong to Future Publishing Limited and it may not be reproduced, whether in whole or in part, without the prior written consent of Future Publishing Limited. ©2018 Future Publishing Limited. www.futureplc.com

Originaltitel Crimes of Passion © Future Publishing Limited

SE_BlodigtBegär_Cover_230x297.indd 2

09.10.2018 10:24

VÄLKOMMEN TILL

Som William Congreve diktade på 1600-talet: ”Himlen har ingen vrede likt kärlek vänd i hat”. Sedan tidernas begynnelse har hjärtat styrt över förnuftet med förödande konsekvenser. Från försmådda älskare till svartsjuka familjemedlemmar. Män, kvinnor och till och med barn har vänt sig mot sina nära och kära för att utkräva den gruvligaste av hämnder.

På de följande sidorna kan du läsa om de mest brutala och uppskakande passionsbrotten – från Lorena Bobbitts stympning av sin våldsamme make till det tragiska fallet med den vackra franska skådespelerskan Marie Trintignant som misshandlades till döds av sin pojkvän, eller om Marvin Gaye som sköts ihjäl av sin kallhjärtade far och det vettlösa mordet på Gianni Versace.

Blodigt begär_SV 270818.indd 3

06.09.2018 10:56

06 MORDISK ÄLSKARINNA

Den brittiske prinsen Edvard VIII var känd för sina många älskarinnor. Han förväntade sig nog inte att en av dem var beredda att mörda …

14 F EMTIO NYANSER AV MORMONISM

Skönhetsdrottningens blinda passion ledde till att en mormonmissionär blev kidnappad och våldtagen.

20 M ORDET PÅ EN PLAYBOYMODELL

Dorothy Stratten förtrollade tre män – en utvecklade henne, en regisserade henne och en mördade henne.

26 H EDRA DIN FADER

Marvin Gaye mördades tragiskt nog av sin egen far efter decennier av bråk mellan de två stolta och envisa männen.

32 EN DÅLIG DAG PÅ JOBBET Patrick Henry Sherrill utförde en massaker på sin arbetsplats och lämnade 14 döda personer efter sig.

38 M ANSHATAREN

Aileen Wournos fälldes för sex mord, men förtjänade den kvinnliga seriemördaren verkligen att dö?

48 L ONG ISLANDS LOLITA

När den rika tonårstjejen sköt sin älskares fru frossade pressen i minsta detalj.

54 A V MED HANS ”HUVUD”

Efter år av misshandel skar hon av hans mandom och kastade ut den genom ett bilfönster …

58 ( OM) HAN GJORDE DET

Att juryn friade OJ chockade världen.

Om inte han mördade Nicole Brown och Ron Goldman, vem gjorde det då?

Och varför?

68 HAUTE COUTURE KILLER

Under löpet av tre månader mördade Andrew Cunanan fem män: en vän, en älskare, två främlingar och en modeikon.

Blodigt begär_SV 270818.indd 4

74 G RÄNSLÖS KÄRLEK

Deras otrohetsaffär började med lust och slutade med mord.

80 D ÖDLIG KÄRLEKSTRIANGEL

När Thomas Montgomerys vän fångade hans chat-flirts uppmärksamhet nådde hans raseri kokpunkten.

84 E TT SVÅRT FALL AV SVARTSJUKA

En belgisk fallskärmshoppares hemska och tragiska död fick polisen att utreda affären hon hade med sin instruktör och en suspekt rival.

90 E N FÖRSMÅDD ASTRONAUTS VREDE

NASA-astronauten körde 150 mil för att attackera sin kärleksrival.

96 AMANDA KNOX

Var Meredith Kerchers död en passionerad sexlek som gick fel eller handlade det om något annat?

106 J ODI ARIAS

En svartsjuk ex-flickvän reste över hela landet för att utkräva den slutgiltiga hämnden.

114 A MORS DÖDLIGA SKOTT Utanför planen spelade den gifte fotbollsstjärnan Steve McNair ett betydligt dödligare spel.

118 D IABOLISK DUO

Det verkade orimligt att tvillingarna hade mördat sin egen mamma, men polisen grävde vidare och upptäckte den hemska sanningen.

122 M ORDET PÅ JORDAN DAVIS

En tonåring sköts ihjäl och en debatt om rasism tog sin början.

128 HAN SKÖT MED AVSIKT ATT DÖDA Den sydafrikanska superstjärnan

avslöjade sin mörka, kallhjärtade sida.

136 B ECKY WATTS

Var mordet på 16-åringen en tragisk olyckshändelse eller något värre?

06.09.2018 10:57

Blodigt begär_SV 270818.indd 5

06.09.2018 10:59

EDVARD VIII:S MORDISKA ÄLSKARINNA

EDVARD VAR KÄND FÖR SINA MÅNGA AFFÄRER, MEN HAN VAR INTE BEREDD PÅ ATT EN AV HANS ÄLSKARINNOR HADE MORD I SINNET.

T

idigt på morgonen den 10 juli 1923 hördes tre pistolskott eka genom Savoy Hotel i London.

Prins Ali Kamel Fahmy Bey låg ihopfallen på golvet med blod rinnande från huvudet. Hans fru Maggie stod bakom honom med en pistol i handen.

Omkring tre kilometer därifrån befann sig hennes tidigare älskare Edvard, prins av Wales, på en middagstillställning i Mayfair. Han var fullkomligt omedveten om att han stod inför en kamp mot klockan för att rädda inte bara sig själv men också hela den engelska monarkin från en av 1900-talets mest sensationella skandaler.

Edvard var välkänd efter att ha abdikerat 1936 i syfte att kunna gifta sig med kvinnan han älskade, men hans intresse hade fångats av en lång rad andra kvinnor före Wallis Simpson. Det var i synnerhet en kvinna som invigde honom i den lustfyllda pro­misku­ösitetens värld – hans första älskarinna Marguerite ”Maggie” Marie Alibert.

När Edvard träffade Maggie var han en ung och sexuellt oerfaren man medan hon var en högtklassig fransk kurtisan. Han var 22 år fyllda och Maggie var fem år äldre. Maggie var en outtröttlig lycksökerska som klättrade på den sociala stegen. Hon hade kämpat sig upp från den smutsiga rännstenen i Paris till stadens lyxiga glädjehus där hon stod till tjänst för Frankrikes mest inflytelserika män.

Hennes önskan och strävan efter ett välbeställt och bekvämt liv var inte så förvånande med tanke på att hon levde på gatorna efter att ha fött sitt enda barn, Raymonde, endast 16 år gammal.

Maggie hade ingen möjlighet att ta hand om sin dotter och ordnade så att hon blev omhändertagen.

Det dröjde flera år innan de två återsåg varandra.

Det enda sättet för Maggie att överleva var att ägna sig åt prostutition. Hon utvecklades till en sexig, karismatisk kvinna som visste hur hon skulle göra för att fresta män och förleda dem in i hennes värld. Maggies kopplingar till överklassens välbärgade män gav henne tillfälle att träda in i några av samhällets mest inflytelserika kretsar – det öppnade dörren till mötet med Edvard.

Hon träffade prinsen för första gången genom en vän på en restaurang i Paris i april 1917. Edvard var sedan tidigare förtjust i fransyskor och hade utvecklat en fäbless för dem efter en kort affär med en prostituerad kvinna året innan. Maggie – lockande, charmerande och förödande vacker – gjorde ett omedelbart intryck på prinsen som blev blixtförälskad i henne. De följande månaderna tillbringade Edvard så mycket tid som möjligt med Maggie och överöste henne med gåvor. Hon i sin tur försåg prinsen med erotisk litteratur som väckte en sexuell sida hos honom som han inte visste existerade.

Edvard skrev passionerade kärleksbrev till Maggie, en vana han hade med alla sina älskarinnor. Innehållet var kort sagt skandalöst, fullt av oanständiga kommentarer och utlägg­ ningar. Han klagade dessutom på sin strikta uppväxt och kritiserade sin far, kung George V. Obetänksamt nog skrev han också fördömande om Storbritanniens medverkan i första världskriget.

Om breven offentliggjordes skulle de skapa turbulens som kunde äventyra hela monarkin, men den naive prinsen litade uppenbarligen på sin älskarinna.

OM BREVEN OFFENTLIGGJORDES SKULLE DE SKAPA TURBULENS SOM KUNDE ÄVENTYRA HELA MONARKIN. MEN DEN NAIVE PRINSEN LITADE UPPENBARLIGEN PÅ SIN ÄLSKARINNA. 6 Blodigt begär_SV 270818.indd 6

06.09.2018 10:59

EDVARD VIII:S MORDISKA ÄLSKARINNA Marguerite ”Maggie” Alibert var en glamorös, högklassig fransk kurtisan som charmade den unge prinsen av Wales.

7 Blodigt begär_SV 270818.indd 7

06.09.2018 10:59

Prins Ali, Maggies mördade make.

Maggie var känd för sin skönhet och visste hur hon skulle förföra män.

Att Edvard rörde sig i Paris med en prostituerad passerade inte obemärkt förbi. Det började skapa oro bland hans vänner och familj. Mot slutet av 1917 förflyttades Edvard till Italien, ett ingripande som inte bara gjorde honom upprörd utan också misslyckades med att dämpa hans känslor för Maggie. Affären fortgick i 18 månader och Edvard längtade desperat efter att återvända till Paris och att kunna träffa henne på sina villkor.

Därpå förändrade prinsens ombytliga natur allting. Under en flygräd i London i början av 1918 träffade han Freda Dudley Ward, fru till en brittisk parlamentsledamot. Prinsen var en osäker och nyckfull man vars kärlekskänslor kunde skifta från heta till svala på bara några dagar. Han blev omedelbart besatt av Freda när han träffade henne och överöste henne snart med hängivelse.

HAN INSÅG UPPENBARLIGEN INTE VEM HAN HADE ATT GÖRA MED. Det här innebar givetvis att Edvards intresse för Maggie plötsligt försvann och han bröt snart upp från förhållandet med henne. Prinsen som var antingen för oskuldsfull eller för korkad förväntade sig att Maggie i stillhet skulle acceptera hans beslut och försvinna ur hans liv. Han insåg uppenbarligen inte vem han hade att göra med.

Maggie var oerhört beräknande. Hon hade inte engagerat sig i affären på grund av kärlek eller nöje – Edvard var det perfekta offret att mjölka på pengar och prestige. Hon hade inte för avsikt att släppa honom och hade fortfarande kvar breven som inte var avsedda för någon annans ögon. Maggie satt på en tickande bomb och var väl medveten om det. Med illa dold skadeglädje påminde hon Edvard om det i november 1918.

I ett brev till sin rådgivare diskuterade Edvard

Maggies utpressningsförsök. Han hade dumt nog utgått från att hans före detta älskarinna skulle makulera deras korrespondens och förklarade att han ”inte trodde att hon skulle sjunka så lågt”. Han beklagade sig över att ”det är mina brev som är problemet och hon har inte bränt ett enda!” Allt pekade mot att Edvard stod inför en bekymmersam situation tills en tillfällighet gjorde att Maggies uppmärksamhet riktades åt annat håll. År 1919 träffade hon Charles Laurent, en rik och ung officer i flygvapnet. Hon insåg att det skulle vara enklare att tillskansa sig den rikedom och säkerhet hon strävade efter från honom än från Edvard. Hon övergav utpressningsförsöken.

Maggie och Laurent gifte sig snart och äntligen levde hon det liv som hon alltid hade önskat sig.

Faktum är att Maggie blev så välbärgad att hon

8 Blodigt begär_SV 270818.indd 8

06.09.2018 10:59

EDVARD VIII:S MORDISKA ÄLSKARINNA skickade efter sin dotter och satte henne på en internatskola i England för att hon skulle få en bra utbildning. Även Raymonde fick Laurents efternamn och det stod nu klart att mor och dotter hade fått en respektabel position i samhället. För tillfället verkade det dessutom som om prinsen hade lyckats undkomma sin före detta älskarinnas planer på hämnd.

Edvard fortsatte att träffa Freda och återupptog sin vana att skicka kärleksbrev, trots att det höll på att sluta med förskräckelse förra gången. Maggie å sin sida tröttnade snart på sin nye man och ansökte om skilsmässa efter bara sex månaders äktenskap. Den här gången fick Maggie med sig en väl tilltagen summa pengar som möjliggjorde för henna att leva den dekadenta livsstil som hon hade blivit så van vid. Hon fortsatte att finansiera sin dotters utbildning, etablerade ett eget hushåll och umgicks i de högre samhällsskikten. Genom sin list och charm hade hon till slut fått det liv hon alltid hade drömt om. Men det var inte nog – hon ville ha mer.

Olika omständigheter gjorde att hon snart sällskapade med Ali Kamel Fahmy Bey, en 23-årig egyptisk ”prins”. Han omnäms alltid som prins, men föddes inte som kunglighet. Alis familj var extremt förmögen tack vare bomullshandel. Hans far hade dessutom grundat ett sjukhus i Kairo.

Som ett tecken på sin uppskattning hade Egyptens kung förärat honom prinstiteln.

Prins Ali var en återkommande karaktär i Paris vimmel och blev snart bekant med den tio år äldre Maggie. Det gick nästan exakt till som under romansen Maggie hade med Edvard – Ali bad om en formell presentation av en gemensam vän och hans besatthet bara växte. Prinsen föresatte sig att gifta sig med henne, men trots hans frestande rikedomar tvekade Maggie.

När Ali återvände till Egypten lät han snart skicka efter sin kärlek genom att påstå att han var allvarligt sjuk. När Maggie anlände insisterade prinsen återigen på att de skulle gifta sig.

Hon oroade sig över att hennes livsstil skulle förändras drastiskt om hon flyttade österut och att hon skulle bli tvingad att avstå från sin kärlek till designkläder. För att göra henne till viljes upprättade prinsen ett kontrakt som innebar att Maggie kunde fortsätta att klä sig i kläder från västvärlden om hon konverterade till islam, samt att hon kunde ansöka om skilsmässa närhelst hon önskade. Maggie accepterade villkoren och paret vigdes i Kairo, Egypten i december 1922.

Men de nygiftas lycka blev inte långvarig.

Både Maggie och Ali hade kort stubin och hett temperament, vilket ofta märktes av andra när de visade sig offentligt tillsammans. Men där slutade deras likheter. Ali ville ha en lydig och undergiven fru, men Maggie ville fortsätta med den utsvävande, oberoende livsstil som hon hade skapat åt sig själv i Europa. Den frigjorda promiskuitet som en gång hade attraherat prinsen gjorde honom nu arg och svartsjuk. Maggie började att känna sig som en fånge.

Det stod snart klart för Maggie att hon inte skulle kunna lämna sin make med hans pengar

Prinsen av Wales hade många affärer innan han gifte sig med Wallis Simpson.

lika lätt som hon hade gjort med Laurent. Hennes önskan att bryta äktenskapet försvårades när hon insåg att Ali i efterhand hade ändrat klausulen i äktanskapskontraktet som möjliggjorde för henne att skilja sig från honom. Maggie började sova med en pistol under huvudkudden.

Paret anlände till Savoy Hotel i London den 1 juli 1923 i avsikt att stanna en månad. Som vanligt grälade de dagligen, både privat och offentligt.

Under den första veckan bad Maggie, som inte

var frisk, Savoys husläkare att undersöka henne.

Vädret i London var vid tillfället varmt, fuktigt och klibbigt, vilket förvärrade hennes tillstånd. Hon led av smärtsamma hemorrojder och berättade för läkaren att de var ett resultat av hennes makes brutala och onaturliga sexuella preferenser, att prins Ali ”hade haft sönder henne”. Maggie gick till och med så långt som att be doktorn förse henne med ett intyg som styrkte hennes påståenden. Det fick hon emellertid inte. Det var tydligt att Maggie

9 Blodigt begär_SV 270818.indd 9

06.09.2018 10:59

sig. Tre pistolskott hade plötsligt avlossats.

Han rusade tillbaka och där på golvet låg Ali med blodet sipprande från sina skottskador.

Maggie stod bakom sin make med en pistol i handen. Hon släppte den när hon såg portiern. ”Vad har jag gjort?” skrek hon. Ali fördes snabbt till sjukhus där han avled av sina skador.

I samma ögonblick var Edvard på en tillställning i Mayfair, fullkomligt omedveten om att hans före detta älskarinna just hade skjutit ihjäl en man tre kilometer därifrån. Han hade fortsatt som vanligt efter sin affär med Maggie och var fortfarande förtjust i Freda, ett förhållande som skulle fortgå i ytterligare 11 år tills han mötte Wallis Simpson.

För Edvard var Maggie bara ett bleknat minne, ett beklagligt snedsteg under de tidiga ungdomsåren.

Han var fullkomligt omedveten om det faktum att mardrömmen han trodde hade upphört fyra år tidigare skulle komma tillbaka med besked.

Den unge prinsen av Wales var bara 22 år när han presenterades för Maggie i Paris.

HON HADE SKJUTIT SIN MAKE OCH ERTAPPATS MED VAPNET I HAND.

hade en skilsmässa för ögonen och försökte samla på sig bevis och stöd för sin sak.

Den 9 juli hade spänningarna mellan Maggie och Ali nått kokpunkten. Paret hade ägnat kvällen åt att se ett uppförande av teaterföreställningen Glada änkan innan de återvände till Savoy för middag, där de skapade förstämning genom att bråka och skrika åt varandra mitt i restaurangen.

Maggie var så rasande att hon greppade en vin­ flaska och hotade att krossa den mot prinsens huvud. Ali hotade att göra samma sak mot henne.

Lugnet återställdes så småningom när personalen ingrep. Maggie återvände till deras rum. Ali valde att inte följa med henne, han reste istället med taxi till Piccadilly trots att ett rejält åskoväder

tornade upp sig. Enligt hans privata sekreterare Mr Said Enani, som reste med paret till London, hade prinsen förmodligen gett sig av för att gå på nattklubb eller träffa en prostituerad.

Klockan 02:00 den 10 juli återvände prinsen till hotellet och bråkade med sin fru för sista gången.

En halvtimme senare hörde nattportiern John Beattie paret gräla och såg prinsen snubbla ut ur deras rum med rivmärken i ansiktet. ”Se! Se vad satmaran har gjort!” utropade Ali inför din chockade portiern. Han bad prinsen att lugna ner sig och fortsatte ner längs korridoren medan prinsen visslade efter Maggies hund som hade smitit ut ur deras hotellrum. Beattie hade just rundat hörnet när han hörde smällarna bakom

För Maggie verkade det inte finnas någon utväg.

Hon hade skjutit sin make och ertappats med vapnet i hand. I samma stund som rätten fick reda på hennes rykte som lyck­sökerska och hennes förflutna som kurtisan skulle hon utan tvekan förklaras skyldig.

Men Maggie hade ett ess i skjortärmen. Hon hade sparat Edvards brev – de var förödande dokument som kunde svärta ned inte bara hans, utan hela monarkins rykte. Desperata omständigheter kräver desperata åtgärder – den här gången var inte Maggies utpressningshot tomt prat, utan fick verkliga konsekvenser.

När hovet fick reda på vem mörderskan på hotell Savoy Hotel var blev de förskräckta.

Maggies stundande rättegång skapade redan sensation i pressen runtom i världen. Tidningarna skulle gräva i hennes förflutna och redogöra för hennes tidigare hemliga förhållanden, inklusive hennes affär med prins Edvard. De kunde inte

TRÄFFA NÅGRA AV EDVARDS ANDRA ÄLSKARINNOR LADY ROSEMARY LEVESON-GOWER

FREDA DUDLEY WARD

Edvard och Lady Rosemary Leveson-Gower träffades under första världskriget då hon jobbade som sjuksköterska åt Röda korset i Frankrike. Han såg hur väl hon vårdade soldaterna och blev kär, men hans far sade nej till giftermål. Rosemary gifte sig två år senare och dog i en olycka 1930. Edvard förlät aldrig sin far. Alla följande affärer hade han med gifta eller skilda kvinnor.

År 1918 blev Edvard blixtförälskad i Freda Dudley Ward – som var gift. Detta gjorde att han avslutade sitt förhållande med Maggie. Freda förblev Edvards älskarinna i 16 år och var en av hans närmast förtrogna. Deras förhållande tog slut 1934 slut då han presenterades för Wallis Simpson.

10 Blodigt begär_SV 270818.indd 10

06.09.2018 11:00

EDVARD VIII:S MORDISKA ÄLSKARINNA RIGHT Arizona allows jurors to pose questions to those who take to the stand and during her 18 days of testimony, the jury asked the murderer more than 100

Savoy Hotel där prins Ali sköts till döds av sin fru Maggie.

Sir Edward Marshall Hall, Maggies försvarsadvokat.

riskera att hon skulle exponera honom för dom­ stolen och allmänheten, eller låta henne visa upp de brev som skulle bekräfta hennes berättelse och orsaka skandal.

En hemlig operation var nödvändig för att undan­­röja bevisen och skydda monarkin, men det fanns bara ett sätt att säkerställa att Maggie inte pratade: hon var tvungen att förklaras icke skyldig.

Hon skulle då gå fri, och framför allt, hon skullle slippa galgen.

Förhandlingar för att få loss breven från Maggie inleddes. Major Ernest Bald, vän till Edvard och en av Maggies före detta älskare, skickades regel­ bundet till Holloway Prison mellan juli och augusti 1923 för att medla mellan Maggie och hovet.

Maggie gick slutligen med på att överlämna breven till diplomaten Clark Carr som verkade i Kairo där hon hade placerat dem i säkerhet.

Den 21 augusti reste Carr från Kairo till London.

Edvard avbröt sin semester i skottska Balmoral i syfte att återvända till London över dagen för att hämta breven och bekräfta att alla fanns där.

Det gjorde de naturligtvis inte. Maggie hade varit förutseende och sparat några av breven som försäkring om överenskommelsen som skulle rädda hennes liv blåstes av.

EDVARD HADE MÅNGA AFFÄRER BORTSETT FRÅN MAGGIE I SIN UNGDOM. DÄRFÖR KALLADES HAN FÖR ”PLAYBOYPRINSEN”.

THELMA FURNESS

WALLIS SIMPSON

Edvards affär med Thelma Furness, en amerikansk frånskild kvinna, inleddes 1930 och hon sågs regelbundet vid hans sida. Det var Thelma som presenterade honom för sin väninna Wallis Simpson.

Hon skulle ersätta Thelma som föremål för prinsens ömhetsbetygleser 1934.

Edvard träffade Wallis 1934 och blev genast betagen. Han var fast besluten att gifta sig med henne och abdikerade när det stod klart att giftermålet inte skulle godkännas av kungen. De gifte sig i Frankrike 1937 och var tillsammans fram till Edvards död 1972.

11 Blodigt begär_SV 270818.indd 11

06.09.2018 11:00

Det var ett enormt media­ pådrag utanför Old Bailey under rättegången.

12 Blodigt begär_SV 270818.indd 12

06.09.2018 11:00

Exakt två månader efter skjutningen, den 10 september, åtalades Maggie för mordet på prins Ali och rättegången inleddes vid Old Bailey i London.

Ett brev från utrikesministern Lord Curzon till hans fru avslöjar den oro som fanns kring fallet: ”Den franska flicka som sköt sin så kallade egyptiska prins i London och ska åtalas för mord, är den tjusiga kvinna som var prinsens ’kap’ i Paris under kriget och de är mycket oroliga för att han ska dras in. Hans namn måste hållas utanför.” Och så blev det. Edvards schema ändrades plötsligt. Istället för att fortsätta en resa i Storbritannien besökte han Kanada i september samtidigt som Maggies rättegång skulle äga rum.

På pappret var fallet mot Maggie vattentätt.

Det fanns ett nyckelvittne, nattportiern, som bekräftade att han hade ertappat Maggie stående bredvid sin makes kropp med en pistol i handen.

En vapenexpert vittnade om att det vapen Maggie hade använt, en .32 Browning halvautomatisk pistol, omöjligt hade kunnat avfyra tre skott automatiskt.

Pistolen krävde en medveten, manuell rörelse för att avlossas mer än en gång. Hennes offentliga, våldsamma gräl med maken var välkända. Det fanns ingen tvekan – hon hade dödat prins Ali.

HALLS OCH MAGGIES VERSION AV HÄNDELSERNA STÄMDE INTE MED VITTNENAS, MEN DET SPELADE INGEN ROLL. Det stod klart för alla att försvaret hade fått en tuff uppgift. Då gjorde sir Edward Marshall Hall entré. Han var en av sin tids mest ökända och skickliga advokater och hade anlitats för att försvara Maggie. För att dra uppmärksamheten från sin klient inledde han med ett formidabelt karaktärsmord på hennes döde make.

Hall beskrev Ali som en våldsam sadist som brukade attackera sin oskyldiga europeiska fru och att stackars Maggie hade agerat i självförsvar. Han antydde till och med att prinsen och Enani hade haft en homosexuell affär, vilket vid tiden ansågs vara bland det mest avskyvärda och ondskefulla man kunde tänka sig. Enligt Hall var Maggies enda och ”största misstag” att hon hade gift sig med en man som enbart betraktade henne som ett objekt som han kunde behandla precis som han ville.

Hall var en framstående talare vars teatraliska framträdanden ökade på den riggade rättegångens bluffaktor. I ett försök att förskräcka juryn hukade han sig inför dem i syfte att föreställa en hämnd­ lysten Ali, morrande och hotfull. Han bytte snabbt position och spelade den vettskrämda Maggie.

Han sträckte sig teatraliskt efter mordvapnet och låtsades avfyra det mot juryn som han menade skulle föreställa den farliga prinsen.

Maggies roll som den tårögda, utnyttjade frun gjorde underverk med att kollra bort juryn.

Hon hävdade att hennes make hade förmått sitt tjänstefolk att spionera på henne, även när hon ”stod i begrepp att klä av sig”. Enligt Maggie hade livet som muslimsk fru förvandlat henne till en fånge i sitt eget hem, och det faktum att hon inte pratade engelska gjorde att hon såg ännu mer sårbar ut. Halls och Maggies version av händelserna stämde inte med vittnenas, men det spelade ingen roll. Prins Ali hade redan förvandlats till en ärkeskurk som alla tyckte bara fick vad han förtjänade. Åklagarsidan ville attackera Maggies person på samma sätt som Hall hade gjort med Ali. De ville att juryn skulle vara medveten om att Maggie var en mästerlig bedragerska som lockade till sig förmögna män genom sin skicklighet som högklassig kurtisan. Domaren Rigby Swift tyckte annorlunda. Han ansåg att Maggies förflutna relationer, hennes karriär som prostituerad och hennes rykte som lycksökerska inte skulle presenteras för juryn.

Detta ändrade tveklöst på rättegångens utgång.

Juryn fick bara ta del av en sida av historien, sidan som skildrade Maggie som en rädd och misshandlad fru som dödade sin farlige man för att rädda livet på sig själv. Det var uppenbart att hovet hade fått igenom sina önskemål i fallet.

Rättegången var ett skämt, den riggades för att Maggie skulle frikännas till varje pris.

Det tog mindre än en timme för juryn att förklara Maggie icke skyldig. Hon var fri att gå trots att det stod klart att hon hade skjutit ihjäl sin make med tre skott. Domslutet hyllades i Storbritannien där allmänheten med stort intresse hade följt rättegången med kvinnan som hade blivit så illa behandlad av sin grymme make.

Egypterna var å sin sida rasande. Inte nog med att den här kvinnan hade gått fri efter mord på en av deras mest förmögna män, dessutom hade egyptiska mäns livsstil och karaktär svärtats ned av Halls passionerade och fantasieggande försvar av sin klient. Bluffen var uppenbar för alla som var insatta, men det fanns inget att göra åt saken.

Edvard namn hölls utanför rättegången och dom­slutet innebar att han kunde fortsätta med sin utsvävande livsstil. Maggie försvann till Paris där hon levde som kurtisan. Full av raseri försökte hon stämma prins Alis familj för att komma över hans efterlämnade tillgångar. Vid ett tillfälle påstod hon sig vara gravid med hans son som skulle ha ärvt hans väldiga rikedomar. Egypterna avslog hennes begär eftersom de ansåg att hon kallblodigt hade mördat sin make.

Detta hindrade inte Maggie att fortsätta bära titeln ”princess” under återstoden av sitt liv. Hon bodde i en lyxig lägenhet mittemot Ritz Hotel i Paris. Vid hennes död 1971 uppdagades det att hon hade levt på medel från fyra eller fem av sina älskare, av vilka en förstörde resten av Edvards brev åt henne. Edvard avled året därpå. Vidden av hans inblandning i en av 1900-talets största mörkläggningar avslöjades aldrig under hans livstid.

© Alamy, Getty Images, Mary Evans, TopFoto

EDVARD VIII:S MORDISKA ÄLSKARINNA

13 Blodigt begär_SV 270818.indd 13

06.09.2018 11:00

FEMTIO NYANSER AV MORMONISM

SKÖNHETSDROTTNINGENS BLINDA PASSION LEDDE TILL ATT EN MORMONMISSIONÄR BLEV KIDNAPPAD OCH VÅLDTAGEN. TEXT PAUL DONNELLEY

Å

ret är 1977. Storbritanniens drottning firar silverjubileum och landet översköljs av kunglig festyra. Det är sommar och England slår Australien med tre–noll i en testserie i cricket.

Samtidigt slår Virginia Wade motståndaren Betty Stove i damernas singelturnering på Wimbledon och Manchester United vinner FA-cupen.

Men vår historia tar sin början ett år tidigare, fjärran från kungliga och sportsliga framgångar, närmare bestämt i Salt Lake City, Utah, USA – hemvist för Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, även känd som mormonkyrkan.

”Joy to the World”

Joyce McKinney, född den 6 augusti 1949, var en blond, brunögd före detta skönhetsdrottning som hade förärats titeln Miss Wyoming World. Hon var bortskämt ensambarn till David och Marilyn,

två skollärare från North Carolina, och tog en magisterexamen men inte doktorsgrad som hon brukade påstå. Trots sina fysiska företräden och sitt skarpa intellekt var hon inte nöjd. Hon ville bli berömd.

Efter att ha konverterat till mormonism 1972 skulle hon uppnå sitt mål, men kanske inte på det sätt hon hade föreställt sig. År 1973 flyttade hon till Provo i Utah och börja­ de studera på School of Theatre and Cinematic Arts vid Brigham Young University, kyrkans universitet. ”Kalla mig inte Joyce”, sa hon till de manliga studenterna (hon beblandade sig sällan med de kvinnliga). ”Mitt namn är Joy. Som i Joy To The World – ni vet, hymnen.”

McKinneys första kärlek var Wayne Osmond från den kända sjungande familjen. Hans mor Olive gjorde allt som stod i hennes makt för att förhindra att den bystiga blondinen skulle involvera sig med hennes fjärde son. Joy fick emellertid så småningom veta att Wayne redan hade en skönhetsdrottning – Kathlyn White, före detta Miss Utah – som han gifte sig med i november 1974. Händelsen placerade Joyce i en nedåtgående spiral och hon hamnade på sjukhus, emotionellt traumatiserad. Osmonds talesperson Ron Clark: ”Hon utvecklade en äganderätt trots att det handlade om av en ytlig bekantskap.”

glassigt möte med Kirk

Kirk Anderson var medlem av Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga. Det verkade osannolikt att den långe, kraftige mormonen kunde tvingas till något mot sin vilja av den späda McKinney.

Ett slumpmässigt möte utanför en glassbar på huvudgatan i Provo ledde till att McKinney och 19-årige Kirk Anderson träffades. Hon satt i en flashig Chevrolet Corvette och var som vanligt provokativt klädd. När Anderson senare fick frågan om han tyckte att McKinney var vacker svarade han: ”Det var bilen jag först lade märke till.”

De hade en kortvarig flirt som upphörde i augusti 1975 (tydligen var båda oskulder innan de inledde affären) och hon hävdade att hon blev gravid men fick missfall. Anderson kände skuld över att ha förlorat oskulden mot kyrkans lära och erkände för sin biskop. Vid den tidpunkten hade Joy blivit mer eller mindre besatt av honom och börjat förfölja honom. Kirks bil kördes av vägen

och hans fönster i hemmet slogs sönder. Kyrkans ledning menade att det vore bättre om Anderson ägnade sig åt att missionera på annan ort. Kyrkan förflyttade honom först till Kalifornien och sedan till Oregon där han i ett försök att undkomma Joy levde under antaget namn. Hon var dock efter honom trots det, så det beslutades att han skulle utstationeras till andra sidan Atlanten. Det borde ha fått Joyce att upphöra med trakasserierna.

Hon blev upprörd och deprimerad och sökte sig frivilligt till Timpanagos Center i Provo för vård. Hon hävdar emellertid att hon snart rymde därifrån genom ett fönster. Hon anlitade en privat­detektiv som skulle följa Anderson vart han än gick. Hon finansierade detektiven genom att posera för bondageporrtidningar och arbeta som eskort med BDSM och oralsex på menyn.

Kirk Anderson, missionär för Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, anlände till sina nya omgivningar i East Grinstead, Sussex, England i september 1976. Han flyttade till Reading innan han slog sig ner i Milton Gardens, Epsom, med 21-åriga Kimball Smith. Anderson trodde nu att han var fri från McKinneys grepp och tog itu med sitt nya liv. Föga visste han att det värsta låg framför honom.

Här kommer FBI

McKinney anlitade Finlays Bureau of Investi­ gation, en privatdetektivbyrå i södra London under namnet Beth Palmquist. Hon betalade 120 pund (vilket motsvarar cirka 900 pund med dagens valutakurs). Byrån hittade Anderson i kyrkan East Ewell och McKinney gav sig av på studs i sällskap av Keith May som var lika betuttad i McKinney som hon var i Kirk. De reste under namnen Kathie Vaughn Bare och Paul van Deusen och anlände till Heathrow den 5 augusti 1977.

Exakt två veckor senare hade May (som nu gick under namnet Bob Bosler) presenterat sig för den nu 21-årige Kirk Anderson och sagt att han övervägde att konvertera till mormonism. Planen hade aktiverats.

Torsdagen den 15 september 1977 meddelade Scotland Yard att Anderson hade försvunnit under ”minst sagt ovanliga omständigheter”. Dagen

14 Blodigt begär_SV 270818.indd 14

06.09.2018 11:00

FEMTIO NYANSER AV MORMONISM innan hade Anderson stämt möte med Bosler och hans kvinnliga vän vid en gudstjänstlokal på Banstead Road, East Ewell i Surrey. Det var sista gången någon hade sett honom. Polisen var orolig.

De kontaktade sina kollegor i Salt Lake City, Utah, som upplyste dem om att Anderson i sitt hemland hade blivit förföljd av en besatt kvinna.

Brister i bevisningen gör att det är svårt att reda ut exakt vad som hände. Men de bästa historierna är de som lämnar frågor obesvarade.

äntligen fri

Tre dygn senare dök Kirk Anderson upp igen.

Han berättade att en kvinna och en manlig med­ brottsling hade hållit honom fången, bunden och försedd med handklovar i en avlägsen stuga i Lower Halstock, Okehampton, på gränsen till Dartmoor. Överkonstapel William Hucklesby, senare chef för antiterroriststyrkan, bad allmänheten om hjälp för att lyckas spåra upp de två amerikanerna som låtsades vara man och hustru. Paret var den 24-årige arkitektassistenten Keith Joseph May och 28-åriga Joyce McKinney som gick under en rad pseudonymer. Inom några timmar arresterades de i sin hyrbil vid en vägspärr på A30. Polisen hittade stugan där Kirk hade hållits fången.

Fastig­heten hade hyrts för 50 pund i veckan av ”mr and mrs Layton” som påstod sig vara på smekmånad. Polisen undersökte rummet som Anderson hade hållits fången i och upptäckte en rad bondagerelaterade föremål. Överkonstapel Hucklesby sa, utanför proto­ kollet: ”Det här är det underligaste fall jag någon­sin har undersökt. Allt jag kan säga är att vi hittade, eh, viss utrustning. Jag kan inte gå in på detaljer, men jag ska säga dig detta: jag har aldrig haft turen att bli utsatt för något liknande.”

I bilen hittades replikor av två .38-pistoler, en flaska med en blandning av eter och kloroform, raffiga underkläder och en brudutstyrsel, kassett­ band med avslappnande musik, kanel­doftande massageolja och pälsklädda handbojor.

Den 29 september ställdes McKinney och May inför rätta anklagade för att ha överfallit, fört bort, och hållit Anderson fängslad. Domaren i Epsom, Surrey, beslöt att de skulle sitta häktade under en vecka.

en bön för Mormonen

När McKinney anlände till rätten den 6 oktober för en andra utfrågning hamnade hon i slagsmål med en kvinnlig fångvaktare till de samlade press­­­fotografernas förtjusning. Hon visade upp anteckningar på sidor som hon hade rivit ur Bibeln där det stod: ”Be de kristna att be för mig”, ”Snälla, säg sanningen. Mitt rykte står på spel”, ”Han hade sex med mig i fyra dagar” och ”Snälla, sprid sanningen. Han fick det att se ut som en kidnappning.”

Vid ett förhör den 13 oktober förklarade över­

JAG HAR ALDRIG HAFT TUREN ATT BLI UTSATT FÖR NÅGOT LIKNANDE. 15 Blodigt begär_SV 270818.indd 15

06.09.2018 11:00

UNDER DEN FÖRSTA NATTEN KYSSTES OCH KRAMADES MCKINNEY OCH ANDERSON I SÄNGEN. DEN ANDRA NATTEN BLEV ANDERSON FJÄTTRAD VID DEN. konstapel Hucklesby att McKinney hade anlänt till Storbritannien med ett falskt pass och förfalskade papper med åtta olika påhittade namn. McKinney erkände att avsikten var att använda handbojorna, benfängsel, fejkpistolerna och blandningen av eter och kloroform vid kidnappningen. Den unge försvararen Stuart Elgrod sa att ”motivet var passion”.

McKinney och May hölls häktade en andra gång på överkonstapel Hucklesby inrådan: ”Jag tror att Miss McKinney kommer kontakta Anderson.”

McKinney hölls i HM Prison Holloway. Hon informerade sina föräldrar om att de lesbiska kvinnorna där inte ville lämna henne ifred.

Rep, kedjor och kaneldoftande massageolja Vid förhöret den 23 november återberättade åklagaren Neil Denison händelseförloppet. Han hävdade att det sedan deras första möte i Provo, Utah hade funnits en stark sexuell attraktion mellan de två, men att Anderson hade plågats av

skuld efter att ha ägnat sig åt föräktenskapligt sex och därför försökt avsluta förhållandet.

Dagen för bortförandet hade Anderson träffat på May som drog fram sin fejkpistol. ”Jag kände att han tryckte något mot mina revben och han tog tag i min axel. Jag blev förfärad och när jag tittade ner såg jag en pistol. Jag blev rejält rädd.

Han sa att jag skulle följa med honom. Då visste jag inte att det inte var en riktig pistol. Han förde mig till en bil omkring 50 meter bort. Jag satte mig i baksätet. Joy satt i framsätet iklädd en mörk peruk och även hon hade en pistol. Jag trodde att den också var äkta. Hon sa ’trodde du att 13 000 kilometer hav skulle kunna hålla oss åtskilda’ eller något i den stilen. Han satte sig bredvid mig i baksätet ungefär fem minuter efter att vi hade lämnat kapellet. Hon sa att jag skulle ducka och Bob sa åt henne att lägga en filt över mig så att jag inte såg vart vi åkte.”

May åkte till stugan i Okehampton där McKinney ordnade stekt kyckling, potatismos och chokladkaka – Andersons favoritmat. Hon sa till Anderson att han inte fick lämna platsen

McKinney med Fleet Streetjournalisten Peter Tory som skrev för Sunday Express, Daily Mirror och Daily Star. Tory följde McKinney för ett scoop efter att Daily Express hade betalat henne 40 000 pund.

förrän han gick med på att gifta sig med henne.

Efter middagen bäddade hon med blå sidenlakan eftersom hon ville att ”de skulle matcha Kirks ögon.” Under den första natten kysstes och kramades McKinney och Anderson i sängen, men de gick inte längre än så. Den andra kvällen använde May en tre meter lång kedja för att fjättra Anderson vid sängen och lämnade sedan paret ensamma det följande dygnet.

Det var under den tredje kvällen som saker och ting eskalerade efter att Anderson bad McKinney om en ryggmassage med kanelolja för att han ville slappna av. Joy sa att hon slet av de särskilda mormonunderkläder som mormoner av båda könen bär för att hjälpa dem att inte ge efter för köttets synder. ”Det fanns bara ett sätt att få Kirk att lämna mormonismen och det var att älska med honom”, sa McKinney, ”för det är fullständigt tabu för en mormon­missionär att ha en kärleksaffär.”

McKinney gav Anderson oralsex och sedan genomförde de ett samlag – enligt honom mot hans vilja. ”Kedjorna satt så hårt att jag inte kunde röra mig. Hon tog initiativet till samlag. Jag ville inte att det skulle ske. Jag blev väldigt upprörd.

Det kändes som om hon våldtog mig.” När han fick frågan om hur en kvinna kan våldta en man förklarade han att hon utförde oralsex på honom tills han var upphetsad och sedan gränslade honom. McKinney invände mot detta och sa att en man bara kan ha sex om han vill, annars var McKinney var en före detta skönhetsdrottning med titeln Miss Wyoming World och var van vid att befinna sig i strålkastarljuset.

Hon påstod sig ha en IQ på 168.

16 Blodigt begär_SV 270818.indd 16

06.09.2018 11:00

XXXXXXXXXXXXXXX ”Jag behöver inte böna och be om pojkars tjänster”, sa McKinney i rätten och hävdade att förhållandet hade varit ömsesidigt.

det som att ”försöka tvinga in en marshmallow i myntinkastet på en parkeringsautomat”.

Stuart Elgrod påminde Kirk om att när han var tillbaka i London var han ensam med Joyce utan att göra några ansatser till att fly. De gick till American Express-kontoret vid Haymarket, promenerade runt på Trafalgar Square och åt sedan lunch på Hard Rock Cafe i Piccadilly: ”Du försökte inte ens fly?” Han svarade: ”Nej, för jag visste att jag skulle återvända till Epsom.”

Den samlade pressen fann en aspekt av historien förbryllande. McKinney var en skönhetsdrottning med tilldragande fysiska drag. Kirk Anderson verkade inte vara den sortens man som kunde väcka glödande passion hos en kvinna som hon.

Han vägde 110 kilo, hade stora händer och fötter, en kalvig framtoning, bar pilotglasögon och lufsade fram på platta fötter snarare än gick. Joy förklarade: ”Han doftade underbart och var den renaste mannen man kan tänka sig. Han duschar och tvättar sig två eller tre gånger om dagen. Varje litet hårstrå var rent. Och hans hud, åh, jag älskade att dofta på hans hud.”

fångad mitt i akten

Hon berättade att hon och Kirk hade blivit på­komna

mitt i akten av hennes far när de låg i en vattensäng placerad på golvet i vardagsrummet i hennes föräldrars hus i Provo. ”Pappa kom på oss när vi var i full gång”, mindes hon. ”Han sluddrade fram att han bara skulle hämta ett glas vatten, men Kirk”, hon visade långfingret, ”han gjorde bara så här.”

Vid ett förhör den 6 december refererade rätten till ett tidigare uttalande av McKinney där hon sade att all aktivitet med Anderson skedde i samförstånd och att bondage- och oralsexet skulle hjälpa honom med hans svårigheter. ”Kirk kan inte få orgasm om han inte är bunden”, sa hon. ”Hans mor var överdominant och han känner inte njutning vid samlag.”

Hon berättade för rätten: ”Jag älskade Kirk så mycket att jag skulle ha kunnat åka skidor naken ner för Mount Everest med en nejlika uppstoppad i näsan.”

Stuart Elgrod försökte att ogiltigförklara anklagelserna mot Joy, detsamma gjorde Bob Marshall Andrews när det gällde Keith May. Han hävdade att May betraktade händelsen inte som en kidnappning utan som ett räddningsuppdrag från en ”förtryckande och tyrannisk organisation.”

Elgrod sa till domaren: ”Det går inte att fälla någon med dessa bevis, allra minst denna unga dam.”

MCKINNEY UTFÖRDE ORALSEX PÅ ANDERSON OCH SEDAN GENOMFÖRDE DE ETT SAMLAG – ENLIGT HONOM MOT HANS VILJA.

KÄRLEKSHISTORIA ELLER TABLOIDSMÖRJA? EN DOKUMENTÄR VAR OUNDVIKLIG. DET ÄR FÖRVÅNANDE ATT DET TOG 25 ÅR INNAN NÅGON GJORDE DEN. År 2009 kontaktades Joyce McKinney av film­ skaparen Errol Morris som gjorde dokumentär­ filmen Tabloid som skildrar hennes liv. McKinney medverkade, tydligen under intrycket att den skulle handla om paparazzi. Hon avskydde den färdiga filmen och anklagade Morris för att skildra henne som en galen sexförbrytare och prostituerad. Hon dök upp vid visningar och skrek ”lögnare, lögnare” mot duken och försökte till och med (utan framgång) att väcka åtal för ärekränkning.

17 Blodigt begär_SV 270818.indd 17

06.09.2018 11:00

CRIMES OF PASSION Under rättegången 1977 hävdade McKinney sin oskuld i fallet med Andersons kidnappning från en polisvan genom en rad meddelanden nedklottrade på sidor urrivna ur Bibeln.

Joy hade åhörarna i sitt grepp och spelade på deras känslor när hon tog till orda. Äventyret hade kostat henne motsvarande 9 000 pund – ”mina livs besparingar”. Hon fortsatte: ”En kvinna som våldtar en man? Han väger 110 kilo och jag 50.

Kom igen, vem är det som lurar vem här? ”Varför rörde han på höfterna när han var med mig? Jag sa, ’älskling, är det skönt? Gillar du det här?’ Och han svarade, ’wow, hett!’”. Hon fortsatte: ”Hans mamma kan massera hans rygg från och med nu. Jag vill inte ha något mer med honom att göra.”

Om dessa ord ändå hade varit sanna.

Domaren fastställde att åtal skulle väckas mot McKinney och May. Fram till rättegången släpptes de mot borgen på 3 000 pund per person efter tre månader i häkte. De var tvungna att bo i ett hus som hyrdes av McKinneys föräldrar i Tufnell Park.

De fick inte ha någon kontakt med Anderson, de hade utegångsförbud 21:00–9:00 och var tvungna att rapportera till polisen två gånger dagligen.

Joy släpptes omedelbart, men det tog Keith May ytterligare tre dagar att få loss pengar till borgen.

Det beslutades att rättegången skulle inledas den 2 maj 1978 i Central Criminal Court. Den brittiska allmänhetens sug efter mer detaljer kring historien med den blonda skönhetsdrottningen och den kidnappade mormonen bara växte.

på premiär med pressen

Väl på fri fot gjorde Joy vad hon kunde av sin frihet. Hon kontaktade redaktionerna på de stora tidningarna och erbjöd sig att berätta sin historia

exklusivt. Startbudet var 50 000 pund (cirka 300 000 pund med dagens pengar). Hon satte också in en annons i Variety där hon meddelade att hon skrev en bok och en pjäs: ”Denna rörande kärlekshistoria har tagit Storbritannien med storm och skapat förstasidesrubriker i alla stora brittiska tidningar. Tack vare de många förfrågningarna på telefon (10–20 samtal dagligen) måste hon anlita en representant. Personer med rätt kvalifikationer kan skriva brev till Stuart Elgrod”.

Oturligt nog för Joy upptäckte Daily Mirror att hon hade fört in en annan annons i LA Free Press som avslöjade en något tveksammare sida hos henne. Den gällde samma slags tjänster som hon hade utfört för att finansiera jakten på Kirk Anderson. Under namnet Joey erbjöd hon ”S&M, B&D, eskorttjänster, nakenbrottning, erotiska telefonsamtal, använda trosor och bilder. Posta dina fantasier till Joey. Höginkomsttagare föredras (män eller kvinnor). Hon älskar blyga pojkar, fula gubbar och sugardaddys!”

Den 13 mars mildrades borgensvillkoren vilket gjorde att McKinney fick vara ute nattetid. Den 11 april fick hon sällskap av Peter Tory, redaktör för skvallerkolumnen i Daily Express, vid premiären av Disco-hingsten – filmversionen av Jackie Collins bästsäljare där bland andra hennes äldre syster Joan och Oliver Tobias spelade. Tory och McKinney anlände till Empire Leicester Square i en Rolls-Royce och kamerablixtarna blixtrade.

Efter filmen släppte Tory av henne vid huset som hon delade med Keith May. Tory skulle bli den sista brittiska journalist som såg paret, för

nästa dag lämnade May (under namnet Richard McGrory) och McKinney (under namnet Darleen O’Connor) London med 14 resväskor som bagage.

De flög från London Airport till Shannon på Irland där de påstod sig vara medlemmar av en dövstum skådespelartrupp på väg till Kanada för att uppträda. De steg ombord på planet och landade i Buffalo, USA.

sprängstoff

Historien tog inte slut där. Daily Mirror hade med viss hjälp av Joy sammanställt rejält med material som de ville publicera efter rättegången, men de förhindrades av den riksdagsledamot som höll på att utreda om de två skulle utlämnas.

Chefredaktören Mike Molloy summerade sin besvikelse: ”Jag känner mig som Harry Truman skulle ha gjort om han hade haft atombomben i slutet av andra världskriget men inget plan att släppa den ifrån.”

Molloy skulle snart få tillfälle att detonera sin bomb. Det var emellertid konkurrenten Daily Express som hittade McKinney och May i Atlanta, Georgia, där de hade maskerat sig till indian respektive nunna.

rubrikernas kvinna

Peter Tory från Daily Express flög till Atlanta med en portfölj full med kontanter. McKinney och May mötte honom på Hilton på Atlantas flygplats. De var kraftigt sminkade – ”som karaktärer från en riktigt

18 Blodigt begär_SV 270818.indd 18

06.09.2018 11:00

FEMTIO NYANSER AV MORMONISM

HON GJORDE MIG TILL SIN SEXSLAV TABLOID­TIDNINGARNA FROSSADE I HISTORIEN OM SKÖNHETS­ DROTTNINGEN OCH MORMONEN. DAILY MIRROR

22 maj 1978 Daily Mirror älskade historien om ett lustfyllt kvinnoväsen som fångade den mycket större och till synes hederlige Anderson.

Med en smula tur hittade de mjukporrbilder från hennes tveksamma förflutna. De gick i tryck samma dag som Daily Express publicerade sin stora exklusiva artikel.

DAILY EXPRESS

dålig amatöruppsättning av Ali Baba”, enligt Tory.

McKinney var rädd att FBI förföljde henne så hon insisterade på att de skulle röra sig från hotell till hotell medan hon avslöjade sitt händelserika förflutna. ”Hon ville ge sken av att hon var en helylletjej från landet som hade råkat hamna i den där härvan i London”, sa Tory. ”Jag tyckte faktiskt att det var ganska tråkigt.” Torsdagen den 18 maj 1978 publicerade Daily Express McKinneys berättelse under rubriken ”Min eviga kärlek”.

Den innehöll ett foto av henne i polotröja med en nejlika mellan tänderna. Samma dag publicerade Daily Mirror en artikel som utmålade McKinney som en kvinna med låg moral. Texten illustrerades med ett nakenfoto av henne.

På ett hotell i Myrtle Beach i Sydkarolina blev McKinney upprörd över Daily Mirrors artikel. ”Det var som något ur Exorcisten”, minns Tory. ”Hon skrek och skrek och såg ut att vara på väg att hoppa från balkongen. Hon sprang mot balkongen och rev ner draperiet. Jag tänkte, ’gud, hon kommer att ta sig över räcket’ och nedanför satt ett antal amerikanska turister i solstolar – hon skulle ha tagit dem med sig.”

McKinney fördes till sjukhus där hon fick lugnande. På Londons tidningsgata Fleet Street försvarade Daily Express hennes ära dagen därpå medan Daily Mirror publicerade ett foto av henne där hon satt naken till häst.

Den 19 juni 1984 arresterades McKinney i när­heten av Salt Lake City Airport där Anderson arbetade. Hon anklagades för att ha fortsatt att trakassera honom. I hennes bil hittade polisen ett långt rep och handbojor.

Åtalet lades ner den 21 september när hon inte dök upp i rätten. Den 14 juli 2004 arresterades hon för hotfullt beteende och grymhet mot djur.

I augusti 2008 hamnade McKinney återigen i hetluften (under namnet Bernann McKinney den här gången) efter att ha betalat motsvarande 25 000 pund till en sydkoreansk forskare för att klona hennes pitbullterrier Booger som hade dött av cancer i april 2006. Fem valpar föddes den 28 juli 2008. År 2009 kontaktades hon av Errol Morris som gjorde dokumentärfilmen Tabloid och tackade ja till att medverka. Hon avskydde emellertid den färdiga filmen och dök upp på föreställningar och skrek ”lögnare, lögnare” mot bioduken.

var är de nu?

Joyce McKinney bor i Palm Springs med sina fem klonade hundar. Hon berättade för en journalist: ”Jag är äldre nu, har hjärtproblem, är röelsehindrad och delvis blind. Jag är bara en liten gumma som med tårade ögon ser tillbaka på en förlorad kärlek.”

Kirk Anderson bor med sin mormonfru i Utah där han jobbar på en resebyrå. Keith May dog 2004 51 år gammal av njurproblem. Stuart Elgrod flyttade till Israel 1980 och dog 2010 efter en lång tids sjukdom. Peter Tory arbetade under många år för Daily Express och skrev dessutom skvallerspalterna i Sunday Express, Daily Mirror och Daily Star. Han dog av cancer 2012, 73 år gammal. Mike Molloy var redaktör för Daily Mirror mellan 1975 och 1985.

Efter att ha lämnat tidningsbranschen ägnade han sig åt att skriva barnböcker.

SJÄLVBIOGRAFI

Maj 1984 McKinney älskade alltid strålkastarljuset. I en självbiografi skildras McKinney som en prinsessa som har förlorat sin prins, men den publicerades inte. Snart dök hon upp i tidningarna igen, denna gång för att ha arresterats när hon trakasserade Anderson vid dennes arbetsplats 1984.

HUNDKLONING

7 augusti 2008 Efter nästan ett kvarts sekel har McKinney anlitat en sydkoreansk forskare för att klona hennes pitbullterrier.

Det var en intressant historia i sig själv, men snart upp­ täckte tidningarna att det rörde sig om den mormon­ kidnappande, excentriska skönhets­drottningen.

TABLOID

Den 3 september 2010 befinner sig McKinney på den andra sidan av lagen när hon försöker väcka åtal mot filmmakaren Errol Morris. Hon anser att hans film Tabloid utmålar henne som en sexualbrottsling och prostituerad. Åtalet läggs ner eftersom rätten inte anser att filmen är missvisande.

© Press Association; Dreamstime

PÅ IRLAND PÅSTOD DE SIG VARA MEDLEMMAR AV EN DÖVSTUM SKÅDESPELARTRUPP PÅ VÄG TILL KANADA FÖR ATT UPPTRÄDA

22 maj 1978 Daily Express fick scoopet av McKinney för 40 000 pund. Rubriken lyder: ”Min eviga kärlek: jag vill fortfarande ha min mormon”. Historien har i efterhand beskrivits som ”en smula tråkig” av reportern Peter Tory, men den kommer i alla fall direkt från huvudpersonen.

19 Blodigt begär_SV 270818.indd 19

06.09.2018 11:00

CRIMES OF PASSION

20 Blodigt begär_SV 270818.indd 20

06.09.2018 11:00

MORDET PÅ EN PLAYBOYMODELL

MORDET PÅ EN PLAYBOYMODELL PLAYBOYMODELLEN DOROTHY STRATTEN FÖRTROLLADE TRE MÄN. EN HJÄLPTE HENNE ATT UTVECKLAS, EN REGISSERADE HENNES FILMER. MEN NÄR MANNEN SOM UPPTÄCKTE DOROTHY TAPPADE KONTROLLEN ÖVER HENNES KARRIÄR OCH RIKEDOMAR SLUTADE DET MED MORD. TEXT ROBERT MURPHY

H

on var bara 17 år och omedveten om sin blomstrande skönhet. Hon arbetade på ett snabbmatsställe i en ruffig stadsdel. Hon var blyg, okänd och saknade ambitioner. En ung man satt på en plaststol, som hynotiserad av den blonda skönheten i uniform. Han sa till sin kompis: ”Jag skulle kunna tjäna bra med pengar på den där tjejen.”

Inom kort använde sig den 26-årige hallicken Paul Snider av varje uns av sin beräknande list för att omvandla och exploatera den naiva servitrisen.

Nej, han ville inte att hon skulle gå på gatan som de övriga tjejerna. Hon var speciell och Snider hade stora planer den här gången – mittuppslag i Playboy, skådespeleri ... Hon skulle kunna bli en stjärna vars kändisskap skulle förse honom med den förmögenhet och de kontakter som han förtjänade.

Hans instinkt visade sig stämma. Snart inledde hans ”upptäckt” resan mot stjärnstatus med en hastighet som gjorde honom yr och som roade henne. Han var snabb att be om hennes hand, vilket gjorde att en rad möjligheter nu låg framför honom på ett sätt som den girige Snider tidigare bara kunde ha drömt om. Priser, filmer, agenter, producenter – kändislivet låg framför dem och snart skulle Playboy Mansion bli hennes hem.

Han ville åka till Los Angeles, men staden var inte ett dugg intresserad av honom. När Hollywood öppnade sin armar för den bländande marionetten sattes en handflata i ansiktet på hennes

demoraliserade dockspelare. Nu var det större spelare som höll i trådarna. Hon var det nya, heta namnet på allas läppar i filmindustrin.

Men efter en eftermiddag i augusti 1980 skulle allmänheten i Amerika, världen utanför Hollywood-bubblan, för alltid känna till hennes namn – inte på grund av hennes skönhet, talang eller lovande karriär, utan för att hon mördades kallblodigt av den man som hade upptäckt henne.

Hennes namn var Dorothy Stratten.

så skapas en playboymodell

För den som är under 50 år klingar hennes namn kanske inte bekant, men mot slutet av 1970- och början av 1980-talet var hon exakt den person Hollywood letade efter för att representera en ny era. Den vilda och syndiga discoeran var på väg ut och producenterna letade efter en ny skara kvinnliga aktriser som kunde förmedla en glamorösare bild, uppvisa lite huslighet och vara lite mer eftertänksamma än 1970-talets frigjorda stjärnor. Manegen var krattad för Dorothy Stratten.

Hon visade en vänlighet, värme och charm som kontrasterade mot hennes tuffa uppväxt i Vancouver, British Columbia. Hon föddes som Dorothy Hoogstraten 1960. Hennes holländske far övergav hennes mor och yngre bror när hon var tre år gammal. Modern gifte om sig och hon

fick halvsystern Louise, men när hennes styvfar bröt hennes brors arm i ett våldsamt utbrott flydde Dorothys mor med barnen.

Modern hade tre jobb för att kunna finansiera ett litet hus i Vancouvers ruffiga östra kvarter och den unge Dorothy ägnade sina unga år åt diverse förpliktelser som att ta hand om de yngre syskonen och gå i skolan. Hon fick toppbetyg, men var naiv och saknade självförtroende. Hon trodde gott om andra människor och när hon förvandlades från en tafatt tonåring till en blomstrande kvinna hade hon ingen aning om vilken effekt det fick på män.

Hon serverade på glassbaren Dairy Queen i östra Vancouver när Paul Snider kom in genom dörren en eftermiddag 1977. Han var känd som ”den judiska hallicken” i grannskapet. Snider hade ägnat sig åt koppleri i staden under flera år. Han hade försökt – och misslyckats med – att göra sig en förmögenhet i Los Angeles och var nu tillbaka i hemstaden med svansen mellan benen. Han var som förföljd av otur. Då råkade han få syn på Dorothy.

Efter att ha tvingat till sig en presentation charmade han sig in i det tomrum som fanns efter fadersfiguren som saknades i hennes liv. Dorothy hade bara haft en pojkvän och till skillnad från alla omogna elever i skolan dök det upp en man som åtminstone gav prov på viss mognad. I sin Pulitzerprisvinnande artikel En playboymodells död skrev Teresa Carpenter: ”Det har aldrig funnits tillräckligt med pengar för att köpa trevliga

21 Blodigt begär_SV 270818.indd 21

06.09.2018 11:00

saker. Och nu betalade Paul för hennes kläder.

Han gav henne en topasring med diamaner. Hon kunde fly undan till hans ställe, en flådig lägenhet med infällda spotlights, växter och mörkt vinröda möbler. Han köpte vin och lagade middag. Efteråt ordnade han varm toddy och spelade gitarr för henne. Offentligt var han en odräglig skrytmåns.

Privat kunde han vara en känslosam, kramig judisk pojke.”

Det var i det här läget som maskineriet i Sniders entreprenörsinne började rassla igång. Han övertalade Dorothy att posera vid professionella fotosessioner. Han visste att Playboy letade efter en playmate till sitt 25-årsjubileum, varför inte denna strålande tonåring? Dorothy var under 18 så Snider förfalskade hennes mammas signatur och skickade in bilderna.

ett telefonsamtal från playboy mansion

Samtalet från Playboy Mansion kom genast.

Hugh Hefner såg till att tonåringen kom till Los Angeles. ”Det var en stor dag för mig”, sa Dorothy i en tv-intervju strax därpå. ”Jag fick flyga dit på en söndag, första gången jag var i ett flygplan, de provplåtade mig samma dag. Jag fick komma upp till Hefners herrgård samma dag, det var väldigt spännande, väldigt nervigt.”

Hefner blev förtjusad av den rara och oskyldiga gudinnan. Men det fanns andra som blev oroliga. ”Hon var så angelägen, så skör, att jag genast kände att den här tjejen måste skyddas”, berättade Playboys dåvarande bildredaktör Marilyn Grabowski för tv-kanalen Biography Channel. ”Jag träffade många naiva flickor från småstäder, men Dorothy slog alla rekord.”

Hefner såg samma löftesrika kvaliteter i bilderna och i hennes person som Snider hade upptäckt på Dairy Queen flera månader tidigare.

Men det var något mer. Trots att hon var en playboymodell, en utvikstjej, lyckades Dorothy utstråla både oskuldsfullhet och glamor. Hon var rar, vacker och såg 5–10 år äldre ut än sina 18 år.

Dorothy var inte dum, men hon trodde alltid det bästa om människor.

Hefner utsåg inte Dorothy till den playboy­ modell som fick representera 25-årsjubileet, men hon kom på en hedrande andraplats. Han lät dock meddela att hon skulle bli månadens playmodell i augusti 1979. Därför var hon tvungen att flytta till en stuga som hörde till Playboy Mansion.

Dorothy förkortade sitt namn till Stratten. Hon hade förvandlats från servitris på Dairy Queen till skönhetsdrottning nästan utan ansträngning, allt tack vare hennes naturliga och otvungna elegans.

Med sin lediga charm lyckades Dorothy Stratten på några månader med vad andra kvinnor förgäves hade ägnat åratal åt att få: en topposition i Hugh Hefners imperium.

När Snider fick höra nyheterna flög han genast från Vancouver till Los Angeles. Han befarade att hans gyllene gås skulle flyga sin väg och ville desperat bibehålla kontrollen, så han övertalade den nu något försiktigare Dorothy att gifta sig med honom. Dorothy kläckte nyheten för en ogillande

Dorothy röstades fram till årets playboymodell 1980. Här ses hon tillsammans med Hugh Hefner när hon tar emot utmärkelsen.

22 Blodigt begär_SV 270818.indd 22

06.09.2018 11:00

MORDET PÅ EN PLAYBOYMODELL

VERKLIGHETEN ÖVERTRÄFFAR DIKTEN

Bogdanovich och Dorothy under inspelningen av They All Laughed under vilken de inledde sin hemliga kärleksaffär.

DOROTHY STRATTEN HANN ALDRIG BLI EN FRAMGÅNGSRIK SKÅDIS, MEN HENNES TRAGISKA LIV HAR SKILDRATS PÅ FILM. Dorothy Strattens roller var ofta av mindre karaktär: hon var bifigur i tv-serier, hade huvudrollen i b-filmen Galaxina och den kanadensiska mjukporrfilmen Autumn Born.

Hon var påtänkt för Charlies änglar och en tvfilm om Marilyn Monroe men tackade nej och väntade på bättre erbjudanden.

Det brutala mordet på henne och hennes förhållande med den kontrollerande maken har fascinerat Hollywood i åratal.

Death Of A Centrefold var en tv-film som visades året efter mordet på Dorothy. Hon spelades av Jamie Lee Curtis. Och Star 80 – taget från Sniders registreringsskylt – hade premiär 1983. Bland skådespelarna fanns Mariel Hemingway som spelade Dorothy och Eric Roberts som spelade Snider. Det var regissören Bob Fosses sista film och den visades på Berlins internationalla filmfestival.

Hefner. Han lät kolla upp Snider och förargades av småskurkens register, men det fanns inget han kunde göra. Dorothy kände att hon stod i skuld till mannen som hade upptäckt henne, så den unga Dorothy och Snider gifte sig i Las Vegas den 1 juni 1979.

Hugh Hefner uppgav senare för Biography Channel: ”Vad man än kunde säga om Dorothy så gällde det motsatta för Paul. Dorothy gjorde ett fantastiskt intryck, alla älskade henne. Och nästan alla ogillade Paul.” Paul tolererades tack vare sin charmiga fru. Han befann sig på Playboy Mansion många dagar den sommaren, men Hefner höll sig på avstånd. När Dorothys stjärna började lysa stannade Snider kvar som en ovälkommen gäst.

Han visste om det och fruktade att han skulle tappa kontrollen över sin fru och hennes framtida förmögenhet. ”Han var besatt av henne. Han följde med överallt, höll koll på allt hon gjorde. Jag sa till Paul att han höll på att kväva henne, men det här handlade om ett djupt psykologiskt och känslomässigt behov hos honom. Han investerade allt i denna enda relation”, berättade hans vän Chip Clark senare.

Hefner hade alltid drömt om att någon av hans modeller skulle ha framgångar på flera plan, att någon kvinna han upptäckte skulle bli mer av en

mainstreamkändis. Berömda aktriser hade klätt av sig i hans tidning, men han hade aldrig lyckats göra en stjärna av någon helt okänd.

från mittuppslag till bioduk

Snart blev Dorothy erbjuden filmroller. Hon var med i tv-serier som Buck Rogers och Fantasy Island. Hon hade även biroller i filmerna Americathon och Skatetown, USA. I horisonten fanns en huvudroll. Visst, det handlade bara om science fiction-b-filmen Galaxina, men det var ändå en huvudroll.

Och det var en filmskapare som i grunden skulle ändra hela Dorothy Strattens liv. Det skedde under en fest på Playboy Mansion. In trädde den 40-årige regissören Peter Bogdanovich som några år tidigare hade rönt stora framgångar med sin film från 1971, The Last Picture Show. Han blev som förtrollad av Dorothy och började prata med henne. Hon undrade vad han arbetade med, fullständigt omedveten om hans talang och rykte.

Bogdanovich arbetade på en film som skulle börja filmas följande år med bland andra Audrey Hepburn och John Ritter på rolllistan. Titeln var They All Laughed. ”Jag utgick från en liten roll

som hade varit med i filmen och funderade på att utvidga den och ändra på storyn. Allt tack vare henne”, berättade Bogdanovich senare.

Snider kallade sig för Dorothys manager, men det stod klart att de större aktörerna skötte hennes affärer. ”Han kunde aldrig jämföra sig med någon av filmproducenterna eftersom han inte hade de ekonomiska medlen, de fina husen, bilarna, kontakterna”, sa hans bror Jeff. ”När en person känner sig otillräcklig och känner det inom sig, men inte säger något och försöker hålla masken – det är förmodligen precis det han gjorde. Han höll masken. På insidan grät han.” Detta bekräftades när en annan av hans fantasifulla planer på att bli rik togs från honom. Snider grundade en ensemble med manliga strippare och började marknadsföra dem i Los Angeles. Han kallade dem för The Chippendales, men inom kort blev han utmanövrerad av sina affärskollegor.

Dorothy reste till New York för att börja filma för They All Laughed. Hon och Bogdanovich kysstes i smyg i Los Angeles och det utvecklades snart till en fullskalig kärleksaffär på Manhattan.

Hon flyttade inom kort in i hans hotellsvit. Snider lämnades med sina drömmar om framgång i Los Angeles och alla hennes inkomster betalades genom ett förvaltningsbolag som han, hennes

23 Blodigt begär_SV 270818.indd 23

06.09.2018 11:01

make, inte kunde styra över.

Dorothy utsågs till årets playboymodell 1980 och blev först med att inneha titeln under detta nya, annorlunda, mer eftertänksamma decennium.

Därtill vann hon motsvarande 100 000 dollar i kontanter och priser, bland annat ett lyxbadkar, en bil och en minkpäls. En påkostad fest hölls på Playboy Mansion. Hon höll ett tal där hon tackade sin ”andra hälft”, men hon syftade inte på sina make som satt och blängde i publiken, utan på fotografen Mario Casilli.

När hon senare satt och tittade i en bok med bilder på henne inför den samlade pressen försökte

Snider ta hennes hand. Hon drog för­siktigt undan den och bad en av de anställda på Playboy att avlägsna honom från henne.

paranoid make

Dorothy åkte på en promotionturné och be­ fann sig i sin hemstad Vancouver när hennes advokater skickade ett brev till Snider med krav på skilsmässa. Hon avslutade deras gemensamma konto och han var plötsligt helt avskuren. När Dorothy återvände till New York för att avsluta filmningen till They All Laughed skickade

Dorothys utseende gav henne allt mer uppmärksamhet. Hon förutspåddes bli en stor filmstjärna i Hollywood.

Snider dit två vänner för att spionera på henne. De bekräftade att hon bodde i Bogdanovichs svit om nätterna.

Sista droppen var när han försökte ta sig in på Playboy Mansion, men vägrades tillträde. Los Angeles hade öppnat sina dörrar för Dorothy Stratten men slängt dem i ansiktet på Snider.

Som så ofta i dystra historier återspeglade verkligheten fiktionen. Snider anlitade en privat­ detektiv som skulle hålla ett öga på Dorothy när hon återvände till Los Angeles. Storyn i They All Laughed innehåller privatdeckare och äktenskaplig otrohet. Detektiven skuggade Dorothy i flera dagar.

Det var dags för intensiva förhandlingar gällande framtida roller – det fanns en möjlighet att få spela i Charlies änglar och ett erbjudande om att spela Marilyn Monroe i en tv-film. Samtidigt köpte Snider ett hagelgevär av märket Mossberg efter att ha sett reklam för det i San Fernando Valley.

Den 30 juli väntade han utanför Bogdanovichs bostad i Bel Air. Regissören och Dorothy återvände inte just den kvällen, så Snider avfyrade två salvor mot byggnaden. Dorothy gick med på att träffa Snider torsdagen den 14 augusti i den bostad som Snider hyrde tillsammans med en doktor. Hon berättade inte för Bogdanovich att hon skulle träffa sin bortstötta och allt mer instabila make, men hon släppte av sin syster Louise vid stranden och sa att hon skulle plocka upp henne igen klockan 14:00.

Dorothy anlände till Sniders hus klockan 12:30.

Det var ett beige hyreshus i två våningar intill en motorväg. Hans sovrum låg på bottenvåningen.

Klockan 14:00 väntade Louise Stratten på stranden på att Dorothy skulle plocka upp henne. Men systern dök aldrig upp.

Senare på eftermiddagen försökte privat­ detektiven nå Snider via telefon. Ingen svarade. På kvällen återvände Sniders lägenhetskompis. Han blev alltmer orolig över det konstanta ringandet i Sniders sovrum och bröt sig in. I polisrapporterna står att det fanns blod på rummets väggar. Båda kropparna var nakna. Dorothy satt på huk över sängen med knäna på golvet. Hon hade skjutits en gång, ovanför vänsterögat. Hennes skalle hade splittrats. Döden måste ha varit ögonblicklig. Efter att ha tagit Dorothys liv hade Snider tagit vad som fanns kvar av hennes värdighet genom att förgripa sig på hennes lik. Hans blodiga handavtryck återfanns på hennes skinkor och vänstra ben.

Snider låg på golvet med ansiktet mot geväret.

Han hade skjutit sig i huvudet. I sina blodiga händer höll han långa, blonda hårstrån.

Privatdetektiven kom dit före polisen. Han ringde Hefner som berättade den hemska nyheten för Bogdanovich över telefon. Det här var den mörkaste dagen i Playboys långa historia och är det än i dag.

De försökte desperat dra tillbaka bilderna på Dorothy från den senaste utgåvan, men det var för sent. Den hade redan gått i tryck. Playboymodeller hade dött eller tappat greppet förut, men Dorothy Stratten hade påverkat Hefner på ett sätt som få andra av hans modeller hade. Det finns inget som tyder på att de hade en sexuell relation. Han sa att hon inte var ”en lösaktig kvinna”. Troligare är att han betraktade

24 Blodigt begär_SV 270818.indd 24

06.09.2018 11:01

A PLAYMATE’S SLAYING henne som en dotter. Och Bogdanovich? Han var förstörd. Han var tvungen att sitta flera månader i klipprummet och redigera filmen med sin älskade, se hennes ansikte och kropp på skärmen framför sig. They All Laughed floppade. Den är mer känd för det fruktansvärda mordet än för några artistiska kvaliteter. Bogdanovich stöttade Dorothys familj.

Han åkte till Vancouver och ägnade fyra år åt att skriva en bok om Dorothy med titeln The Killing Of The Unicorn. År 1988 gifte sig den 49-åriga regissören med Dorothys syster Louise som var 20 vid det laget. Äktenskapet varade i 13 år.

Tre män hade med olika intentioner kämpat för att kontrollera Dorothy Stratten. Ingen av dem verkade ha hennes bästa för ögonen. Playboy­ kejsaren såg henne som ett medel att modernisera sitt imperium. Regissören blev betuttad i en form­ bar kvinna som var hälften så gammal som han själv. Och så mannen som ”upptäckte” henne. Han såg en förmögenhet i henne, en biljett till ett liv i sus och dus. Om inte han kunde få henne skulle ingen heller få henne. Hon var hans skapelse.

Hon var hans. Dorothy Stratten fick endast 20 år gammal betala med sitt liv för sin paranoide och narcissistiska makes tillkortakommanden.

Det inte så lyckliga paret skär upp tårtan på Dorothys födelsedag.

INTERVJU MED ETT MORDOFFER

”Du är verkligen en rar ung dam.” Med de orden presenterade tv-­värden Johnny Carson Dorothy Stratten i sin show. Utan några tecken på skryt berättade Dorothy om vad hon hade fått när hon utsågs till årets playboymodell. ”Jag fick en rysk päls för 65 000 dollar, en check på 25 000 dollar, en Jaguar som kostade 26 000 dollar och ett badkar för 13 000.” Publiken flämtade över de svindlande summorna.

Och hon avslöjade hur hon träffade Paul Snider: ”En dag klev en gentleman in i en fin, lång, ljus pälsrock. Jag sa: ’Kan jag hjälpa dig?’ och han sa: ’Vad heter du?’”

Hon förklarade hur hon beslutade sig att klä av sig för Playboys testfoton. ”Min pojkvän, som nu är min make, sa att det var det bästa jag kunde göra.”

Tre månader senare sköt Snider ihjäl Dorothy, förgrep sig på hennes döda kropp och begick sedan självmord.

© Getty Images

TV-STJÄRNAN JOHNNY CARSON INTERVJUADE DOROTHY OM HENNES FRAMGÅNGAR OCH OM MANNEN SOM SKULLE BLI HENNES MÖRDARE.

25 Blodigt begär_SV 270818.indd 25

06.09.2018 11:01

26 Blodigt begär_SV 270818.indd 26

06.09.2018 11:01

HEDRA DIN FADER

HEDRA DIN FADER MARVIN GAYE MÖRDADES AV SIN FAR. DET VAR DEN TRAGISKA KULMEN PÅ DECENNIER AV BRÅK MELLAN TVÅ ENVISA OCH STOLTA MÄN. TEXT MARTYN CONTERIO

27 Blodigt begär_SV 270818.indd 27

06.09.2018 11:01

M

arvin Gaye växte upp under blygsamma förhållanden och blev en av 1900-talets största röster inom populärmusiken. Gaye var bred i sin stil och hade ett omfång på fyra oktaver. Oavsett om han sjöng i falsett, som baryton eller tenor berörde han lyssnare i hela världen. Han blev en del av den nya musik som kom att kallas Motown och som delvis definierar 1960-talets sound. Han var en av Motowns populäraste artister och blev berömd för det sexuella och politiska innehållet i sina låtar. Ain’t No Mountain High Enough, Heard it Through the Grapevine, Mercy Mercy Me och Sexual Healing spelas på radio än i dag.

Som person var han sofistikerad, en kvinnokarl.

Men bilden var delvis fabricerad av Motown som var mer än ett skivbolag – etiketten var ett familje­företag med industriell precision, och Gaye hade bokstavligt talat gift in sig i familjen.

Hans första fru var Anna Gordy, äldre syster till Motowns grundare Berry Gordy. I takt med att 1960 snurrade på blev Marvin trött på de låtar som prackades på honom av Motown. Han började bli allt mer ointresserad av att spela in de album eller sjunga de låtar som skivbolaget gav honom.

Gaye ansåg att hans musik måste spegla tiden han levde i. År 1971 släpptes What’s Going On, en skiva som förvandlade Gaye från den självupptagne romantikern till en apokalyptisk profet. Hans budskap var att kärleken är svaret på allt och att mänskligheten befann sig på hatets väg.

Han var starkt influerad inte bara av sin kristna uppfostran, utan också av sin far som var före detta präst. Skivan är ett mästerverk som består av nio låtar som behandlar ämnen som fattigdom, kriget i Vietnam, medborgarrörelsen och drogmissbruk.

När Gaye klev av scenen och ut ur strål­ kastar­ljuset var hans liv en enda röra. Droger, otrohet, vilda humörssvängningar, sexskandaler (hans äldsta son ertappades med en minderårig flicka), egoistiska och fixa idéer sprungna ur fram­gångarna, själv­förhärligande och själv­mords­ tendenser spelade katastrofala roller vid olika tidpunkter. Han spelade självsäker, men Marvin Gaye var en man med många bekymmer. Ett av de största var hans far.

Historien om Marvin Gaye är tätt samman­ länkad med hans far, Marvin Gay den äldre. Han var en före detta predikant som verkar ha avskytt sin son från födseln. Trots att Marvin den yngre tog sig ur fattigdomen i Washington D.C. och blev en världsberömd stjärna hade fadern inget trevligt att säga om sin son. Inga uppmuntrande ord, ingen stolthet, ingen glädje över att sonen toppade listorna runt om i världen, sjöng på utsålda konsert­­­arenor, reste världen runt och gjorde något av sitt liv. Men han hade inget emot att dra nytta av Marvins rikedomar. Trots att deras förhållande var infekterat, baserat på ömsesidig misstro – ibland avsky – följde Marvin den yngre Bibelns lära om att man ska hedra sina föräldrar. Det var inga problem när det gällde modern Alberta, han dyrkade nästan marken hon gick på.

Under sin karriär hade Marvin Gaye hela 67 singlar på Billboardlistan.

faderns besvikelser

”Vi kan säga att jag inte ogillade honom”, sa Marvin senior till tidningen The Los Angeles Herald-Examiner i en intervju en vecka efter att han hade skjutit ihjäl sin son. Frågan han besvarade var: ”Älskar du din son?” Mördaren berättade vad som hände den 1 april 1984, klagade på förhållandena i sin cell och att ingen från hans familj hade besökt honom.

Intervjun avslöjade vad många i den lilla familjekretsen redan visste: Marvin den äldre var en väldigt självcentrerad person som inte gjorde mycket annat än att dra nytta av sin sons framgångar, samtidigt som han avskydde det faktum att sonen var den som bidrog, vinnaren, den som förändrade deras liv till det bättre. Till skillnad från Marvin Gaye junior – som uppnådde välstånd och berömmelse genom hårt arbete och en genuin talang – kantades faderns liv av ständiga besvikelser, självupptagenhet och religiöst hyckleri.

Marvin Prentz Gay föddes i Kentucky 1914.

Han kom i kontakt med den mycket strikta kristna sekten House of God och påbörjade sin bana som predikant. På 1930-talet träffade han Alberta Cooper. De gifte sig och slog sig ner i Washington, D.C. vid en tidpunkt innan vissa områden drabbades av kriminalitet och droger.

Marvin junior växte upp under enkla förhållanden, men utsattes inte för några större sociala missför­ hållanden – bortsett från att fadern var en riktig tyrann. Alberta förstod att fadern aldrig hade velat att Marvin den yngre hade satts till världen.

Marvin den äldre hade vid den här tiden mot­ arbetats i sin strävan att bli en av företrädarna för House of God. Hans klumpiga politiska manövrar för att få ett av toppjobben gjorde att församlingen snarare vände sig mot honom. Han slog sina barn regelbundet, förbjöd dem att se på tv och bio eller att åka på utflykter. Och han verkade njuta av att straffa andra samtidigt som han själv var långt ifrån felfri. Han var den klassiska religiösa hycklaren som levde efter devisen ”jag gör som jag säger, inte som jag gör”.

Marvin den äldre ägnade sig åt transvetitism

28 Blodigt begär_SV 270818.indd 28

06.09.2018 11:01

HEDRA DIN FADER

MARVIN GAYE OCH DROGERNA GAYE MISSBRUKADE BLAND ANNAT PCP OCH KOKAIN VILKET LEDDE TILL ETT STÖRT BETEENDE OCH PARANOIA .

Gaye experimenterade med droger redan tidigt i karriären trots sin förkärlek till idrott och ett hälsosamt leverne. Han hade perioder då han var ren, men hans kokainmissbruk eskalerade och ledde till paranoida fantasier och hallucina­ tioner där demoner plågade honom. Under det tidiga 1980-­talet började Marvin röka kokainet eftersom han hade skadat näsgångarna efter åratal av snortande.

Drogerna påverkade även Marvins beslutsfattande.

Efter några linor kokain blev han charmig. Social, generös, ute efter att ha skoj och han shoppade som om det inte fanns någon morgondag trots att han oroade sig för sin ekonomi även under höjden av sin karriär. Han delade ut generösa bonusar och höjde sitt turnésällskaps löner bara för att dra tillbaka sina löften när han hade nyktrat till.

Marvin Gaye missbrukade olagliga droger för att dölja och döva sitt inre känslomässiga kaos, men hans bristande självkontroll var verkligen skadlig.

och sminkade sig. Han uppehöll sig ofta i sitt rum där han bar kvinnokläder och experimenterade med olika moden, vilket hans familj upplevde som skamligt. Grannarna betraktade honom som en udda person. Den övriga släkten ansåg att han var excentrisk och gav prov på både dåligt temperament och ett osunt intresse för unga flickor. Det är på sätt och vis ironiskt att det var när Marvin Gaye följde med sin far till kyrkan som liten pojke som han upptäckte sin kärlek till sjungandet.

När han nådde tonåren började andra inse vilken talang han var. I samband med att Marvin Gaye inledde sin strålande karriär (vilket hans far naturligtvis hade motarbetat med argumentet att all musik som inte var gospel var djävulens musik) lade han till ett ”e” till sitt efternamn eftersom innebörden av ordet ”gay” hade förändrats och nu var synonymt med ”homosexuell”.

Marvin Gaye saknade en vettig förebild i sin far. Fadern var å ena sidan en bitter och hård man och å andra sidan hade han utalat feminina sidor, sminkade sig och bar kvinnokläder. Sonen

T.H. Mordet på Marvin Gaye hamnade på förstasidorna runtom i världen. Fansen chockades över att fadern var förövaren.

29 Blodigt begär_SV 270818.indd 29

06.09.2018 11:01

CRIMES OF PASSION Marvin Gayes begravning ägde rum i Forest Lawn Memorial Park i Glendale och bevittnades av 10 000 sörjande. Hans vän och skivbolagskollega Smokey Robinson höll ett av talen.

MARVIN DEN ÄLDRE KLEV IN MED PISTOLEN OCH SKÖT SIN SON I BRÖSTKORGEN. HAN TOG ETT STEG TILL OCH AVFYRADE VAPNET IGEN. kände sig kränkt över misshandeln och ogillade att fadern klädde sig i kvinnokläder vilket ledde till att han gjorde uppror. Trots sina uppenbara olikheter hade de två männen dock liknande personligheter.

Marvin Gaye den yngre började – med hjälp av kopiösa mängder droger – tro att han kunde överträffa sin popstjärnestatus och använda sin position till att förändra världen. Precis som sin far var han en hycklare när det gällde hans eget uppträdande. Bland annat använde han sin religiösa tro för att överskrida de lagar som gällde för alla andra. Han sa ofta till människor att han endast stod till svars inför Gud. Både far och son var ensamvargar som skyggade för sociala sammanhang och båda var lata till sin natur. Trots alla missförhållanden och all ångest ägnade Marvin Gaye sitt liv åt att försöka få sin fars erkännande och villkorslösa kärlek. Det lyckades inte.

morddagen

År 1983 var Gayes privatliv en enda röra medan hans karriär gick makalöst bra. Han hade gjort

en storstilad comeback med skivan Midnight Love som innehöll en av hans största hits: Sexual Healing. Hans liv var emellertid på väg mot sitt sista kapitel. Familj och nära vänner såg hur Marvin Gayes liv såg mörkare ut för varje dag – han hade gått hopplöst vilse i en drogdimma och var akut paranoid.

Efter att ha turnerat större delen av 1983 (Gaye hade aldrig direkt gillat att åka runt och uppträda inför publik) var han utbränd och drog sig tillbaka till sitt hem i området Jefferson i centrala Los Angeles. Han delade det rymliga huset med sina föräldrar och syskon. Det är både tragiskt och ironiskt att Marvin Gaye gav sin far den pistol som skulle orsaka hans död.

På julafton 1983 överlämnade han en Smith & Wesson .38 som skydd mot potentiella inkräktare.

När de vistades under samma tak försökte far och son hålla ett avstånd mellan sig. De hade inte levt tillsammans sedan 1957 och gräl blossade regelbundet upp i alla möjliga frågor. Den 1 april 1984 inleddes ytterligare ett bråk, denna gång gällande ett försvunnet försäkringsbrev. Fadern hackade på Alberta vilket gjorde Marvin upprörd

och fick honom att ge sig på sin far.

Under veckorna som föregick mordet hade tonen dem emellan blivit allt otäckare. Marvins besatthet av säkerhet och potentiella mordförsök på honom bidrog inte till att minska spänningen på 2101 South Gramercy Place.

Det dödliga intermezzot inleddes 00.20 när Marvin senior gick in i sin sons sovrum för att diskutera det försvunna försäkringsbrevet.

Marvin Gaye låg bredvid sin mor på sängen iklädd en rödbrun morgonrock. Fadern skrek på sin fru Alberta, vilket gjorde sonen rasande. Han attackerade sin far med sparkar och slag (polisen dokumenterade kraftiga blåmärken på hans rygg och underarmar, bevis på att handgemäng hade uppstått). ”Din jävel! Vill du ha mer?”, skrek Gaye åt sin far innan han utdelade ytterligare ett kraftigt slag.

Sedan återvände han till sitt sovrum där han satte sig på sängkanten. Bara några ögonblick senare klev Marvin den äldre in med pistolen och sköt sin son ovanifrån i den högra delen av bröstkorgen, precis intill bröstvårtan. Kulan träffade hjärtat, den vänstra njuren, lungan och magen. Fadern tog ett steg in i rummet från dörrposten och avfyrade vapnet ännu en gång. Den här gången gick kulan genom sonens vänstra axel. Han fördes till California Hospital där man förgäves försökte återuppliva honom, men han dödförklarades klockan 01.01.

30 Blodigt begär_SV 270818.indd 30

06.09.2018 11:01

HONOUR HEDRATHY DINFATHER FADER Fadern Marvin Gay under rättegången den 2 november 1984 då han dömdes för det brutala mordet på sin son.

När polisen anlände satt Marvin den äldre på tröskeln. Han hade slängt vapnet på gräsmattan.

Han arresterades inledningsvis för olovligt skjutande, men när det stod klart att Marvin Gaye var död förvandlades det till ett mordfall. Nyheten spred sig som en gräsbrand från grannskapet till media. Motownlegenden Marvin Gaye hade mördats och inte av någon okänd förövare eller något förvirrat fan utan av sin egen far. Den dåliga relationen hade efter flera decennier tagit ände med förskräckelse.

domstolens beslut

MORD ELLER SJÄLVMORD? EN AV DE FRÄMSTA TEORIERNA KRING HANS DÖDSFALL ÄR ATT MARVIN GAYE MEDVETET PROVOCERADE FADERN TILL ATT DÖDA HONOM. Marvin Gaye fruktade att han skulle dö ung och plågades under sin livstid av självmordstankar.

Efter hans död har vissa hävdat att hans sista bråk med fadern var ett slags självmord eller ett bisarrt barmhärtighetsmord eftersom han visste att fadern kunde reagara våldsamt. I en intervju från The Daily Express 2011 säger systern Zeola Gaye att hans bror pressade fadern tills han slutligen tappade greppet.

Vad sanningen än är kring Marvin Gayes våld­samma slut på livet så led han av en livslång depression. Drogerna förvärrade hans psykiska tillstånd och han hade tre självmordsförsök bakom sig.

En gång på Hawaii försökte Gaye överdosera på kokain. Han sa till sin vän David Ritz: ”Jag vill bara bli lämnad ifred och blåsa bort hjärnan med högoktanig kola.”

© Alamy; Getty Images

Marvin den äldre åberopade självförsvar under rättegången. Han ansågs vara frisk nog för att ställas inför rätta, men en läkare som undersökte honom upptäckte en tumör på hypofysen. Detta plus de fysiska skador han ådrog sig under attacken gjorde att försvarssidan åberopade dråp – inte mord. Obduktionen visade att det fanns PCP och kokain i Marvin Gayes blod vilket antyder att han var påverkad då han attackerade sin far och att hans omdöme var grumlat av drogerna.

Den 2 november 1984 mottog Marvin senior sin dom av domare Gordon Ringer vid Los Angeles Supreme Court. Han dömdes till 13 års fängelse.

Trots att han hade provocerats av sin son fanns det enligt åklagarsidan inget skäl till att hämta en pistol och döda honom. Omständigheterna var gynnsamma för Marvin den äldre – faktorer som hur händelseförloppet hade ägt rum, hans ålder, hans dåliga hälsa och att han inte tidigare hade dömts för något brott.

Domare Gordon Ringer ansåg att Marvin junior hade satt igång det tragiska händelseförloppet och att fadern hade försvarat sig. ”Under omständig­ heterna verkar vi – inräknat de erfarna och kompetenta utredare som har tagit del av fallet – vara överens om att den unge man som tragiskt nog miste sitt liv provocerade fram händelsen och att det var hans fel”, sammanfattade domaren.

Marvin Pentz Gay dömdes till sex år i fängelse och fem års villkorligt.

Olika teorier har cirkulerat sedan mordet ägde rum. Somliga tror att den framgångsrike sonens attack var den slutgiltiga förödmjukelsen för fadern. Inför pressen verkade han närmast likgiltig till mordet, men i rätten verkade han vara genuint ångerfull. ”Om jag kunde göra så att han kom tillbaka skulle jag göra det. Jag var rädd för honom. Jag trodde att jag skulle bli skadad. Jag visste inte vad som skulle hända”, berättade han för rätten. I sin sammanfattning nämnde emellertid inte fadern att han kände någon kärlek för sin son.

31 Blodigt begär_SV 270818.indd 31

06.09.2018 11:01

EN DÅLIG DAG PÅ JOBBET FÖR DRYGT 30 ÅR SEDAN UTFÖRDE PATRICK HENRY SHERRILL EN MASSAKER PÅ SIN ARBETSPLATS OCH LÄMNADE 14 DÖDA PERSONER EFTER SIG. TEXT EMILY WEBB

E

n särskild slags brottsfall är när missnöjda arbetstagare uttrycker sitt raseri och sin extrema frustration genom våldsamma och blodiga handlingar på arbetsplatsen. En ovanligt makaber incident av det slaget ägde rum den 20 augusti 1986 när 44-årige Patrick Henry Sherrill var på vippen att få sparken från sitt jobb som brevbärare. Han hade varit anställd på postkontoret i Edmond, Oklahoma sedan april 1985. Dagen innan hade Sherrill och hans överordnade haft ett första möte i en disciplinär process.

Han presterade i underkant på jobbet och ledning­en hade informerat honom om det. Senare avslöjade fackrepresentanten Gene Bradshaw från Oklahoma Citys gren av brevbärarnas fack att Sherrill hade kontaktat organisationen efter mötet och krävt att få bli förflyttad till ett annat postkontor. ”Han var mycket, mycket arg. Han svor och sa att han ville bli förflyttad”, uppgav Gene Bradshaw. Men just den här morgonen – dagen då han blev uppmanad att prestera bättre – hade ingen någon aning om vad det skulle leda till.

Beväpnad med tre pistoler i en postsäck, bland annat en .45-kalibers revolver, gick Sherrill lugnt in på postkontoret genom bakdörren. Ungefär 80 av hans kollegor fanns på plats och sorterade post inför dagens utdelningsrundor.

Utan förvarning började han skjuta i det största sorteringsrummet. Sherrill var van vid skjutvapen efter sin tid hos marinen under det tidiga 1960-talet och som medlem i Oklahoma Air National Guard.

Brevbäraren Ron Blackwell var en av dem som förberedde sin utdelningsrunda. Han överlevde.

Han sa att de första skotten lät som om någon hade tappat en bricka på golvet. ”Sen sa någon ’han har en pistol’ och alla började springa ut”, berättade han för media.

Ingen hade varit med om något liknande.

Kroppar låg utspridda på golvet. De flesta av de dödade låg nära sina arbetsstationer vilket indikerar att de aldrig hade någon chans att fly.

Sherrill avrättade dem kallblodigt. Sedan begick han självmord. Skälet till att han utförde en så chockerande och desperat handling får vi aldrig helt säkert veta.

I artiklarna som följde på massmordet be­ skrevs allmänheten i Oklahoma som ”törstande efter information” om vad som hade hänt på postkontoret. Dådet ledde till nationella och internationalla rubriker. För första gången på 20 år köpte folk en extrautgåva av tidningen Daily Oklahoman från tidningspojkar som stod och ropade ”extra, extra” på Edmonds gathörn.

Stadens borgmästare Randel Shadid sa till media: ”Man läser om att den här sortens vansinne sker på andra platser, men det springer omkring dårar överallt. Vi beklagar att det hände här.”

Den överlevande postanställde Diane Mason berättade för Associated Press att hon kröp ihop på golvet och gjorde sig så liten som möjligt efter att ha hört de första skotten. ”Han kom allt närmare … Han stannade och sedan hörde jag hans fotsteg försvinna bort”, berättade Diane Mason. ”Det är ett mirakel att han inte sköt mig.”

Hon berättade vidare att det var knäpptyst på kontoret mellan skotten och att det luktade krut.

Postkontoret öppnade igen bara 24 timmar efter massakern. Posten var tvungen att delas ut och de anställda ville hylla sina skadade och döda kollegor genom att fullfölja sina plikter. Earl Artis, regionschef på USPS, sa att alla anställda på postkontoret i Edmond erbjöds att ta ledigt, men alla utom en stannade på sina poster. En av dem, Ron Blackwell, sa att det var ”ganska kusligt”. ”Det var tomma stolar … En ödslig känsla”, berättade han. ”Dagen var väldigt lång och plågsamt tyst … Det fanns inget av det småprat som vanligen förekommer här.”

Många människor kom förbi postkontoret för att se till de kvinnor och män som levererade deras post. Många av Edmonds invånare band

32 Blodigt begär_SV 270818.indd 32

06.09.2018 11:01

EN DÅLIG DAG PÅ JOBBET

DE FLESTA AV DE DÖDADE LÅG NÄRA SINA ARBETS­ STATIONER VILKET INDIKERAR ATT DE ALDRIG HADE NÅGON CHANS ATT FLY.

Bild från en videoinspelning på brottsplatsen.

33 Blodigt begär_SV 270818.indd 33

06.09.2018 11:01

gula band runt sina brevlådor som hyllning till de fallna postanställda. Och dagarna efter blodbadet började landet och världen att få mer information om gärningsmannen som släckte 14 liv.

Patrick Sherrill kallades för ”galne Pat” av sina grannar. Han var en stark och kraftig man vilket gjorde att vissa av grannbarnen kallade honom för ”fete Pat”. Han brukade bära kamouflagekläder och cyklade själv på en tandemcykel. Sherrill hade bott med sin åldrande mor i ett enkelt hus i 20 år, och när hon dog 1978 blev han ännu mer isolerad När Sherrill gick i high school spelade han rugby. Hans gamla lagkamrater och tränare mindes honom som en hårt arbetande idrottsman som var tystlåten och blyg. Don Roberts som spelade i samma lag som Sherrill vid Harding High School uppgav för The New York Times att han blev chockad över Sherrills dåd.

Den lokale juristen Janet Cox, som träffade Sherrill när hon tog hand om moderns testament på 1970-talet berättade för The New York Times att han ibland kom förbi hennes kontor för att se hur hon mådde. Janet Cox berättade för reportern William Robbins att hon misstänkte att Sherrill var känslomässigt skadad. ”Jag jobbar mycket med ungdomsbrottslingar och han hade den där blicken, den som man ser hos ett ensamt, övergivet barn som har lämnats av sina föräldrar.”

Andra som kände till Sherrill berättade om en man som strök omkring på gatorna nattetid i sina kamouflagekläder och kikade in genom fönster.

Ibland klippte han gräset vid midnatt. Sherrill påstods också ägna sig åt djurplågeri. Somliga sa att han stal husdjur och använde dem som byte åt sin dalmatinerhund Freckles.

Vince Furlong, en kontorsanställd som över­ levde skjutningen, sa att Sherrill inte gjorde bra ifrån sig på jobbet. ”Han rörde till det och gjorde sedan samma misstag igen”, berättade han för Los Angeles Times. ”En gång tog han min runda. Han visste inte hur man betedde sig som brevbärare.

Han var otrevlig mot folk på gatan. Folk var arga på mig nästa dag när han hade delat ut posten.”

Den brittiska tidningen The Sunday Times avslöjade att Sherrill hade tjänstgjort två veckor vid RAF Mildenhall, Bury St Edmunds, England, med Oklahoma Air National Guard under deras årliga träning månaden innan masskjutningen.

The Sunday Times pratade med människor som hade varit vid Mildenhall och träffat Sherrill.

En av dem var sergeant Christine Dort, då 24 år gammal, som var brandmansinstruktör och hade tillbringat en hel del tid med Sherrill. Sherrills roll under de två veckorna hade varit att genom­ föra klass­rums­demonstrationer och sedan hålla till vid skjutbanorna. Enligt luftvapnets officiella yttrande som svar på artikeln utförde Sherrill ”vapenträning, främst med M-16, standardgeväret i Amerikas beväpnade styrkor. Kursen han höll i bestod av en timmes klass­rums­instruktioner plus en halvtimme på skjutbanan där omkring 50 rundor ammunition avlossades”. Sergeant Dort sa att Sherrill var ”en mycket trevlig och glad man som alltid skämtade med de övriga instruktörerna”.

6

Några ur personalen har gömt sig i ett städförråd medan andra sätter sig i säkerhet i valvet där frimärkena förvaras.

En person lämnar sitt gömställe och blir skjuten på fläcken.

Pat Sherrill på ett odaterat porträttfoto.

En annan person som träffade Sherrill var en av kvinnorna som jobbade på hotellet som han bodde på under sin vistelse i England. Hon berättade för The Sunday Times att Sherrill var ”en tystlåten man som inte sa så mycket, men som definitivt inte verkade vara neurotisk”. Oklahoma Air National Guard var snabba med att svara på frågan om det hade funnits några varningssignaler innan tragedin.

Major general Bob Morgan, general­sekreterare vid Oklahoma National Guard, uppgav vid en presskonferens två dagar efter massakern att det inte hade funnit några indikationer på att Sherrill var olämplig för sina uppgifter. ”Han hade utfört sin militärtjänst hos Oklahoma Air National Guard till belåtenhet”, förklarade Morgan. ”Han hade tilldelats en utmärkelse för gott uppförande och en medalj för att han hade varit närvarande vid Oklahoma National Guard till hundra procent. Det fanns inga rapporter, inklusive medicinska, som hindrade honom från att vara med i styrkan eller i skjutövningsprogrammet.” Två av de pistoler som Sherrill använde för att döda sina kollegor fick han från National Guard för att använda dem i en prickskyttetävling.

Så vad är det för slags person som utför ett brott av det här slaget? Dagarna efter massakern kämpade journalisterna för att pussla ihop bitarna som skulle kunna ge ett svar på varför den inträffade.

The Dallas Times Herald pratade med psykiatern Harley Stock som var rättsmedicinsk professor vid det stora sjukhuset i Ypsilanti, Ohio. Doktor Stock menade att Sherrill förmodligen var en enstöring, att han interagerade dåligt med andra och hade en jobbhistorik som visade att han inte stannade länge på varje arbetsplats. ”Han saknade självkontroll. Den här sortens människor är ofta hjälplösa och hopplösa”, sa doktor Stock till tidningen. ”De försöker få kontroll över sitt liv genom att ta kontroll över andras. Och har man ett vapen kan man kontrollera andra människor.”

Doktor Stock hade också rätt i att Sherrill hade en bakgrund inom det militära, vilket har visat sig vara

5

Polisen anländer efter bara några minuter och försöker förgäves att kommunicera med Sherrill.

Skytten flyttar sig till kontorets motsatta sida och dödar en person på vägen.

34 Blodigt begär_SV 270818.indd 34

06.09.2018 11:01

EN DÅLIG DAG PÅ JOBBET

7

Vid det här laget har de flesta av Sherrills kollegor flytt, dött eller gömt sig. Han skannar av postkontorets fyra hörn och rör sig sedan mot rummets mitt.

POSTMASSAKERN

NÅGRA GÖMDE SIG, NÅGRA FLYDDE, MÅNGA DOG. PAT SHERRILL RÖRDE SIG GENOM SIN ARBETSPLATS MED MORDISK EFFEKTIVITET.

2

Panik utbryter på kontoret och några anställda lyckas fly genom sidoentrén. Sherrill jagar efter dem, men alla utom en kommer undan.

Jerry Pyle dör på parkeringsplatsen bara några meter från sin bil.

1

Omkring 07.00 anländer Sherrill till jobbet och skjuter ihjäl en av personerna som är högst upp på hans dödslista: förmannen Richard Esser. Näst på tur står brevbäraren Mike Rockne som faller ihop bredvid Esser.

4

Skytten går sedan tillbaka och dödar fem personer till som gömmer sig under sina arbetsplatser. Postkassörskan Debbie Smith som befinner sig precis intill de fem dödade klarar sig mirakulöst.

8

Mindre än fem minuter efter att han har kommit till byggnaden har Sherrill effektivt och iskallt dödat 14 personer och skadat sex. Nu höjer han sin Colt .45 mot tinningen och avfyrar den en sista gång.

3

Sherrill är inställd på att döda så många kollegor och medarbetare som möjligt. Han reglar en utgång och går sedan till en arbetsstation där flera hukar. Han visar ingen barmhärtighet utan skjuter ihjäl ytterligare tre personer.

35 Blodigt begär_SV 270818.indd 35

06.09.2018 11:01

MYNDIGHETERNA VILLE SKAPA EN GÄRNINGS­ MANNAPROFIL – INTE FÖR ATT DET SKULLE GÖRA NÅGON SKILLNAD FÖR OFFREN, UTAN FÖR ATT KUNNA IDENTIFIERA FRAMTIDA POTENTIELLA FÖRÖVARE. en vanlig gemensam nämnare hos massmördare.

Sherrills slutliga handling – självmordet – är också ett signum hos den sortens förövare. ”Den här killen tyckte nog att han lämnade jordelivet ärofullt”, menade doktor Stock. ”Om man tittar på hans liv så åstad­kom han inte mycket. Han ville göra upp med de här människorna och huruvida han överlevde spelade ingen större roll för honom.”

När polisen sökte igenom Sherrills bostad fann de saker som bidrog till att skapa en bild av mannen och vad som fick honom att utföra det fruktansvärda dådet. De fann vapen och ammunition, litteratur om Sovjetunion och amatörradioutrustning – ett av hans intressen.

Travar med tidningar och magasin nådde taket.

Utredarna hittade inget exakt motiv till Pat Sherrills dåd, men de intervjuade många som kände honom eller hade haft med honom att göra i olika omfattning. Myndigheterna ville skapa en gärningsmannaprofil – inte för att det skulle göra någon skillnad för offren, utan för att kunna identifiera framtida potentiella förövare som skulle kunna stå i begrepp att utföra liknande dåd på sina arbetsplatser.

Ingen arbetsplats är förberedd på att hantera en tragedi av det här formatet. Det tydliggjordes av de stora bristerna i hur organisationen hanterade sina överlevande anställda. År 1987 rapporterades att revisions­myndig­heterna hade inlett en lands­ täckande utredning inom post­väsendet och att organisationens ledning anklagades för att behandla de överlevande okänsligt.

Utredarna som skulle ta reda på hur de över­ levande mådde fick höra om oegentligheter och begravningsskulder. Den 19 mars 1987 återgav Associated Press berättelser från överlevande, anhöriga till offren och postarbetarnas fack­ förbund om missförhållandena inom postväsendet.

Sorgligt nog är inte blodbadet i Edmond en en­gångs­företeelse. Det inträffade masskjutningar innan Pat Sherrill och efter honom har hundratals nya inträffat. Förövarna har ofta psykologiska likheter. I en intervju från 2012 i National Public Radio (NPR) pratade sociologen och kriminologen Jack Levin vid Northeastern University, Boston, om sambandet mellan mördare och depression. ”De flesta massmördare har lidit av någon slags kronisk depression och frustration”, berättade Levin för programledaren Audie Cornish i efterdyningarna av masskjutingen på Sandy Hook Elementary School i Newtown, Connecticut. ”Under en lång period skyller de på omgivningen och alla andra än sig själva för sina miss­lyckanden.

De drabbas av någon form av akut belastning, en katastrofal förlust – förlusten av ett jobb,

ett förhållande, ett hem eller kanske de diagnostiseras med en allvarlig sjukdom.”

Den 14 december 2012 mördade 20-­åriga Adam Lanza 20 barn och sex vuxna på skolan Sandy Hook.

Lanza hade tillgång till eldvapen som förvarades i hans föräldrahem. Efter att ha dödat de oskyldiga personerna sköt han sig själv. Masskjutningar är inte ovanliga i Amerika, särskilt inte på arbetsplatser och på skolor, men massakern i Newtown var särdeles traumatisk eftersom de flesta av offren bara var mellan fem och sex år gamla.

Lanza var en tillbakadragen och intelligent ung man som vid ett tillfälle byggde en dator från grunden. Han hade diagnotiserats med Aspergers syndrom när han var 13 år. Innan dess beskrev hans far honom som en ”normal lite galen kille”.

Det fanns andra fysiska och mentala faktorer som var för komplexa för att sammanfattas i Lanzas fil. Tidningen The New Yorker skrev i en exklusiv intervju med Lanzas far att forskare sekvenserade den döde massmördarens dna för att försöka utröna om det fanns något biologiskt skäl till dådet.

Skjutningarna på postkontoret i Edmond ut­ gjorde en skiljelinje i uppfattningen om huru­vida amerikanska arbetsplatser är säkra för arbets­ tagarna om en kollega skulle utgöra ett potentiellt hot. Det som stod klart inom post­väsendet, och på tusentals andra arbetsplatser, var att de var fullständigt oförberedda på våldsamheter från någon på insidan. Massakern på postkontoret i Edmond representerade den första av flera förödande incidenter för det amerikanska postväsendet. År 1991 utförde en annan postanställd ett dåd som liknade Sherrills när han mördade fyra personer i Ridgewood, New Jersey, som hämnd för att han blev uppsagd från sitt jobb som post­­­sorterare. Joseph Harris var klädd i svarta militärkläder, militärkängor och en huvatröja i ninjastil när han begav sig till sin tidigare chef Carol Otts bostad. Harris högg ihjäl Carol Ott med ett samurajsvärd och sköt hennes pojkvän bakifrån i huvudet när han satt och såg på teve. Därpå begav sig Harris till sin tidigare arbetsplats och dödade två posthanterare. Carol Ott hade kontaktat polisen några månader före Harris uppsägning för att rapportera om hans beteende mot henne, men hon gjorde ingen formell anmälan. Harris förväntade sig att bli dödad i en slutstrid med polisen och lämnade en lapp efter sig i lägenheten. dess exakta innehåll har inte offentliggjorts, men det avslöjades att Harris refererade till Patrick Sherrill och hans arbets­plats­massaker.

36 Blodigt begär_SV 270818.indd 36

06.09.2018 11:01

EN DÅLIG DAG PÅ JOBBET Den pistol av modell Colt .45 som RIGHT Arizona allows jurors to använde kom från Oklahoma Sherrill pose questions to those who take Guard Armory. Pat var en National to the stand and during her 18entusiastisk och duktig skytt. days of testimony, the jury asked the murderer more than 100

ARBETSKAMRATER MED MORD I SINNE MASSAKERN I EDMOND VAR VARKEN DEN FÖRSTA ELLER SISTA MASSKJUTNINGEN PÅ EN ARBETSPLATS I AMERIKA. SAN YSIDRO, KALIFORNIEN

18 juli 1984 Den arbetslöse säkerhetsvakten James Oliver Huberty, 41, dödade 21 anställda och kunder – inklusive barn, i en ursinnig attack mot en lokal McDonalds-restaurang.

Huberty sköts till döds av en krypskytt från polisen som låg på taket till ett närliggande postkontor.

HONOLULU, HAWAII

2 november 1999 Byran Uyesugi, en 40-årig reparatör av kopierings­ apparater, kom till sin arbetsplats på Xerox och sköt ihjäl sju personer med en Glock-pistol.

Under månaderna som föregick dådet fasade företaget ut den modell av kopieringsapparat som Uyesugi brukade serva.

MERIDIAN, MISSISSIPPI

HUNTSVILLE, ALABAMA

12 februari 2010 Neurobiologen och universitets­ lektorn Amy Bishop vid University of Alabama sköt och dödade tre av sina kollegor vid ett fakultets­ möte. 45-åriga Bishop var arg eftersom hon hade blivit förbisedd när det gällde en utlyst tjänst och hennes nuvarande tjänst var på väg att upphöra. Bishop dömdes till livstids fängelse.

© Alamy; REX Features; Corbis; Ian Moores Graphics

Harris vaknade inte en morgon med en plötslig lust att mörda, han hade en våldsam historik.

Polisen lyckades länka honom till ett annat chock­erande brott i en stad i New Jersey 1988.

Då dödade en ninjaklädd man en affärsman, våldtog hans fru och antastade hans unga döttrar.

Förövaren var Joseph Harris.

Numera brukar nordamerikanska företag och myndigheter ibland instruera sina anställda i hur man överlever en masskjutning på arbetsplatsen.

I en instruktionsvideo från 2012 som släpptes av City of Houston ser man en man som öppnar eld på ett kontor. Berättarrösten förklarar hur man klarar sig levande ur situationen. ”Om du hamnar mitt i ett skottdrama kan din överlevnad bero på om du har en plan eller inte […] ta dig ut om du kan […] Uppmuntra andra att följa med dig, men låt dem inte sinka dig […]” Om det är omöjligt att fly ”måste du hitta ett ställe att gömma dig på”.

8 juli 2003 48-årige Doug William vid Lockheed Martin Aeronautics gick bärsärk på monteringsanläggningen i Mississippi där han sköt ihjäl fem personer och skadade ytterligare nio innan han begick självmord.

Fyra av de döda var svarta – Williams var uttalad rasist.

37 Blodigt begär_SV 270818.indd 37

06.09.2018 11:01

38 Blodigt begär_SV 270818.indd 38

06.09.2018 11:01

AILEEN WUORNOS

MANS­­ HATAREN AILEEN WUORNOS – VAR HENNES VREDE BERÄTTIGAD? HON FÄLLDES FÖR SEX KALLBLODIGA MORD PÅ OSKYLDIGA MÄN, MEN FRÅGAN ÅTERSTÅR ÄN I DAG OM AMERIKAS MEST ÖKÄNDA KVINNLIGA SERIEMÖRDARE FÖRTJÄNADE ATT DÖ.

39 Blodigt begär_SV 270818.indd 39

06.09.2018 11:01

OVAN: Wuornos var motvillig från dagen hon arresterades till dagen hon avrättades.

MITTEN Skräckfantaster vallfärdar till The Last Resort Bar. Baren utlovar ”iskall öl och mordiska kvinnor”. Det var här Wuornos avnjöt sin sista drink.

TILL HÖGER: Wuornos känslor ändrades ofta men hon visades för det mesta som mager och ilsken.

H

ur kan alla ens drömmar dö redan när man är 14 år gammal?

Du kanske skulle ha frågat Aileen Wuornos. Aileens liv var praktiskt taget över när hon som liten tjej regelbundet blev förgripen av flera män i en skog nära sitt hem i utbyte mot cigaretter. Men den verkliga frågan är vad som pågick i hennes huvud och hur det ledde till att hon dödade sju män som hon kom i kontakt med under sin tid som prostituerad.

Aileen hade drömmar. Hon såg på sitt liv som en film, satte upp en hård fasad och spelade de roller som hon trodde förväntades av henne. Det sorgliga var att livet gav henne ganska ovanliga roller, men hennes intriger påverkade inte bara män. I en tv-intervju sa Shirley Humphreys, änkan till ett av offren, att hon såg fram emot att se den sprudlande blondinen Wuornos möta ”gamla gnistan”, som den elektriska stolen kallades på den tiden.

Aileen föddes i Michigan 1956. Hennes mor Diane lämnade ifrån sig Aileen när flickan var sex månader gammal. Fadern Leo satt i fängelse för pedofili. Aileen, hennes syster Laurie och bror Keith skickades till morföräldrarna. Den begåvade lilla tjejen med det lite sneda leendet hade först inget emot detta, men enligt rykten misshandlade Aileens morfar både henne och hennes mamma. I dokumentären Aileen Wuornos: Life and Death of a Serial Killer sa Aileens vän Dawn Botkins att hon hade sett morfarn brutalt slå Aileen, väl medveten om att andra bevittnade misshandeln. När Aileen var 14 år gammal, fortfarande ett barn själv, födde hon ett barn som togs ifrån henne och adopterades bort. Snart blev Aileen tvungen att bo i skogen, efter att ha blivit utslängd hemifrån. I senare intervjuer pratar hon avslappnat om vad hon tyckte om de

kalla vintrarna under barndomen då hon sov i en igensnöad bil.

Senare påstod hennes mamman för filmskaparen Nick Broomfield att hon inte hade haft någon aning om dotterns boendesituation.

Många hävdar att detta avslöjar hur lite mamman verkligen brydde sig om Aileen.

När Aileen var nio år gammal prostituerade hon sig för första gången. De andra barnen ansåg att hon inte hade någon skam i kroppen och hånflinande pojkar lät henne lida för det. Jerry Moss vittnade i rätten att han tog emot hennes sexuella tjänster, men att han kastade sten och ropade skällsord efter henne för att ingen skulle tro att det var något mellan dem. Aileen var splittrad mellan två personligheter – en oskyldig drömmare och ett hemlöst vrak – som i Victor Hugos roman Les Misérables (Samhällets olycksbarn).

Aileens hälsa försämrades. Hon började bli deprimerade av sitt sociala utanförskap och blå av vinterkölden då hon bodde utomhus.

Hon insåg att hon måste rädda sig genom att söka upp Floridas varma sol.

Kom igen, Aileen Tjejen följde drömmen och hamnade i Daytona Beach på jakt efter ett lyckligt liv. Hon gifte sig med Lewis Gratz Fell, ordförande i en segelklubb, men de skilde sig kort därefter. Sedan ägnade hon sig helhjärtat åt baren Last Resort. Hon blev bästa vän med en man som kallades Cannonball och kom ut som lesbisk kvinna. Aileen inledde ett förhållande med Tyria Moore, en kvinna hon träffade på en gaybar i området. Aileen påstod att

40 Blodigt begär_SV 270818.indd 40

06.09.2018 11:01

AILEEN WUORNOS

UNDER HENNES LUGNA STUNDER KUNDE MAN TRO ATT HON VAR EN RELATIVT ’NORMAL’ PERSON SOM HADE VARIT MED OM MYCKET HEMSKHETER. hon gillade Tyria, trots att Tyria ska ha krävt att de genomförde fler rån för att få tag på mer pengar till deras slösaktiga livsstil.

Aileen målade upp en illusion av att hennes liv var fullt med kärlek, underhållning och vänner. Hon sålde sig fortfarande till torskar, men för att bevara illusionen av trygghet tog hon inga risker. Aileens bar alltid en pistol som hon hade till självförsvar.

När hon blev tvungen att använda pistolen blev konsekvenserna ödesdigra.

Detta är information baserad på vad hennes bekanta minns.

Allt stämmer inte alltid överens med bilderna vi har av Aileen Wuornos från filmerna som gjorde henne berömd. Hon förstod redan på den tiden att poliser som arbetade med hennes fall sålde sina berättelser – historier som skulle ligga till grund för framtida filmer om hennes liv. Vi får lära känna Aileen i flera filmer, som Nick Broomfields två dokumentärer Aileen Wuornos: The Selling of a Serial Killer och Aileen: The Life and Death of a Serial Killer. Hon spelades också av Charlize Theron i filmen Monster. Dessutom finns mindre kända filmer som Overkill och The Aileen Wuornos Story. Wuornos framställs antingen som en passionerad diva som blivit sviken eller en misshandlad pitbull som bet alla händer som försökte klappa henne.

EN DRÖMMARES TIDSLINJE

En sådan hand kom i form av Richard Mallory, en typisk torsk som plockade upp henne längs vägen. Liksom alla sexarbetare som vill känna sig trygga och tjäna pengar var Aileen tvungen att göra män till lags. I Aileen Wuornos: The Selling of a Serial Killer berättar hon hur hon kunde diskutera politik och religion med sina kunder. Hon överdrev förmodligen när hon beskrev djupet av konversationerna, men tillvägagångssättet fungerade vanligtvis.

Under mötet med Mallory fungerade dock inte Aileens försök till att samtala, utan han började misshandla henne både verbalt och fysiskt. Han skrek nedvärderande ord åt henne och våldtog henne analt med hjälp av desinfektionssalva. När hon vittnade under sin rättegång och beskrev vad hon tänkte under attacken var det inte bara en spontan reaktion hon mindes. Hon insåg att hon var tvungen att döda för att inte själv bli dödad. Det var som om hon projicerade attacken på någon annan och hon grät under sin redogörelse. Hon samlade all sin handlingskraft, spottade Mallory i ansiktet för att vinna tid, tog sin handväska och sköt honom.

Det handlade bara om överlevnad och hon försökte bara att rädda sig själv.

Om det hade varit slutet på Aileens historia hade hon kanske fortfarande funnits bland oss. Broomfield påpekar att Aileen

Aileen föds. Hennes föräldrar skildes två år senare.

1956

Diane, Aileens mamma, överlåter barnen till sina föräldrar.

1960

Bare elva år gammal börjar Aileen byta sexuella tjänster mot cigaretter.

1967

Aileen blir våldtagen av sin morfars vän. Hon blir gravid och barnet adopteras bort.

1970

Aileens morfar kastar ut henne och hon bor i skogen.

1971

Aileen gifter sig efter en tid som prostituerad och skiljer sig sedan.

1976

Efter mycket klammer med rättvisan flyttar Aileen ihop med Tyria Moore.

1987

Aileen skjuter sitt första offer, våldtäktsdömde Richard Mallory.

1989

>> 41

Blodigt begär_SV 270818.indd 41

06.09.2018 11:01

12 SEPTEMBER 1990 CHARLES HUMPHREYS, 56 19 NOVEMBER 1990 WALTER ANTONIO, 62 Plats: Dixie kommun En lastbilschaufför som hittades död på en skogsväg, naken i strumplästen.

Han hade skjutits fyra gånger och hans bil hittades fem dagar senare i Brevard kommun.

Plats: Marion kommun Shirley, änkan efter denna före detta polischef, talade ut i tv om när Aileen mötte ”Gamla Gnistan”. Humphreys hade skjutits sex gånger och bilen hittades i Suwanee kommun.

4 AUGUSTI 1990 TROY BURRESS, 50 Plats: Marion kommun Budbäraren anmäldes försvunnen 31 juli. Denna gång hittades kroppen fullt påklädd i ett skogsområde längs State Road 19. Han hade skjutits med två skott.

4 JULI 1990 PETER SIEMS, 65 Plats: Marion kommun

6 JUNI 1990 CHARLES CARSKADDON, 40

Missionärens kropp har aldrig hittats, men man fann hans övergivna bil. Wuornos handavtryck hittades på insidan av dörrhandtaget.

Plats: Pasco County Deltidsarbetare på rodeo. Ännu en gång hittades en naken kropp i skogen. Han hade skjutits inte mindre än nio gånger med en finkalibrig pistol.

HON VAR MOTSATSEN TILL HUR AMERIKANSKA MEDIER PORTRÄTTERAR KVINN0R: LUGN OCH VACKER. under rättegången beskrevs av läkare som ”för omogen för att förstå dödens oåterkallelighet”.

Hon fortsatte helt enkelt att mörda. Det är omöjligt att veta vad man ska tro om tiden som följde. Det vi med säkerhet vet är att morden inträffade i kölvattnet av revolutionen för homosexuellas rättigheter. Samtidigt kom också Judith Butlers teori om att kön är konstituerat och att vi spelar sociala roller för att göra oss förstådda. När Aileen gick vidare från att tillhanda­ hålla sexuella tjänster i utbyte mot cigaretter och mat till att begå mord ändrade hon sitt beteende. Hon fokuserade på en helt ny målgrupp och förändrade inte minst sig själv.

En förklaring är att det helt enkelt brast för Aileen för att den första attacken blev för tung att hantera. Hon dödade sex män efter det första mordet som sin personliga hämnd för sina tidigare upplevelser. En annan förklaring är att hon blev krigsdrottningen Aileen, en Jeanne d’Arc-liknande kvinna som utnyttjade män för

att tjäna de pengar hon och Tyria behövde för att börja ett nytt liv. Samtidigt hämnades hon för alla kvinnor som fallit offer för mäns våld, genom att överlista alla män som försökte gå för långt, särskilt om de använde våldtäkt som ett vapen.

Patty Jenkins Oscar-belönade film Monster framställer Aileen på ett sätt som är mest lik den kvinna vi ser i rättssalen och i Nick Broomfields dokumentärer. Denna Aileen har humor, men har också en ärlig syn på sina brott. Att bilden av henne förvirrar oss så mycket beror förmodligen till stor del på de olika andra personerna i hennes historia som törstar efter uppmärksamhet.

En av dem är Arlene Pralle, en kvinna som tog Aileen under sina skyddande vingar efter att fallet cirkulerade i tidningarna.

HÖGER: Dawn Botkins hus. Hon var en nära barndomsvän till Wuornos och ärvde alla hennes ägodelar efter hennes död.

42 Blodigt begär_SV 270818.indd 42

06.09.2018 11:01

AILEEN WUORNOS

BLOD OCH KULOR HON STAL DERAS BILAR, LÄMNADE DEM OFTA NAKNA OCH SÅG TILL ATT SKJUTA DEM MED TILLRÄCKLIGT MÅNGA SKOTT FÖR ATT DÖDA DEM. THE LAST RESORT BAR Plats: Port Orange Aileen tog sin sista drink som fri kvinna här innan hon arresterades vid baren. Haket har sedan dess blivit en obehaglig turistattraktion med ett visst internationellt rykte. Baren nämndes också i Monster, filmen om Aileens liv.

13 DECEMBER 1989 RICHARD MALLORY, 51 Plats: Volusia County Han hittades fullt påklädd och skjuten med två skott. Wuornos första mord hävdades ha skett i självforsvar under en våldtäkt. Detta är en trolig förklaring eftersom Mallory var dömd för våldtäkt.

1 JUNI 1990 DAVID SPEARS, 43 Plats: Citrus County En byggarbetare som hittades vid Highway 19 i Florida, naken endast iklädd i keps. Ännu ett fall av övervåld – han blev skjuten sex gånger.

Aileen OCH vErkligheten Precis som Aileens egna förklaringar ändras beroende på vem hon pratar med (och förmodligen hur hon vill att de ska reagera), är det viktigt att komma ihåg att dokumentärer som Broomfields inte nödvändigtvis ger en mer rättvis bild av hennes mentala tillstånd än filmer som Monster. Broomfields historier berättas genom dokumentärens skapandeprocess och visar allt som kan gå fel i produktionen. Detta ses ibland som ett mer ärligt sätt

än att framställa dokumentärer som perfekta produktioner. Men tillvägagångssättet förstärker också den förställda bilden av Aileen som är central i Broomfields porträttering av henne. Det finns endast en scen där vi inte får se hennes ansikte. I resten av filmen kontrollerar hon hur hon skildras. Hon tittar rakt in i kameran och visar att hon vet att publiken ser henne och dömer henne.

Hon visar kanske inte sitt riktiga jag och vi kan därför inte betrakta filmerna som sanna porträtteringar av Aileen.

Dessutom klipper Broomfield inspelningarna av Aileens så att hon framställs på två olika sätt i de två olika dokumentärerna – två separera produkter han ska sälja, eftersom det ingår i hans jobb. En av dokumentärerna finns fortfarande på Netflix, tio år efter att den lanserades. I en scen intervjuar han Aileen om hennes advokat Steve och adoptivmamman Arlene. Scenen fokuserar på när Aileen blir upprörd, hennes ögon är uppspärrade och hon viftar med handen. Hon pratar om den juridiska bedömningen av antalet mördade människor kontra fallen av självförsvar. Hon verkar vara mentalt instabil, vilket ger en bra övergång till Broomfields sista kommentar om att rättvisa inte uppnås om man avrättar någon som inte förstår vad de har gjort.

I Broomfields andra film visas en längre variant av samma intervju. Den innehåller samma fakta och uttryck, men Aileen talar också om att hennes två närmaste förtrogna utnyttjade henne. Vi ser bara vad Broomfield vill att vi ska se, inte vad som verkligen hände – något som lades fram som bevis i domstol.

Med tanke på Arlenes och Steve hemska handlingar hade det inte varit konstigt om Aileen hade blivit ännu argare än hon verkade. Broomfields filmmaterial visar att Arlene och Steve medvetet utnyttjade känslorna hos ett dödsdömt våldtäktsoffer och gav intervjuer där de pratade om henne – allt för att tjäna pengar. Skildringen av Aileen är inte sanningen, men en redigerad bild som stämmer överens med det Broomfield vill visa. Det är egentligen normen för alla dokumentärer, oavsett hur ärliga de är (eller hävdar att de är).

BERÄTTIGAD vrede Vissa hävdar att Aileen var en relativt ”normal” person som blivit utsatt för mycket hemskheter. Dr Stephen Holmes som skrivit Serial Murder sa följande om henne: ”Aileen Wuornos var ett klassiskt exempel på en person som led av borderline personlighetsstörning med stora humörsvängningar och asociala drag. Med dessa sjukdomar och med en historia av både fysisk och psykisk misshandel är det inte konstigt att hon hamnade i den situation hon gjorde.”

Borderline personlighetsstörning med stora humör­svängningar och asociala drag låter skrämmande, men faktum är att 2,6 procent av USA:s befolkning hade denna diagnos 2007, enligt en studie publicerad i Biological Psychiatry Journal. Att må psykiskt dåligt är ett vanligt problem. Allt Aileen blev utsatt för hade till och med kunnat få en helt stabil människa att tappa fattningen.

Men en inte helt ovanlig diagnos hade inte kunnat göras till en skandal. Istället fick vi se Wuornos som en besvärlig gammal häxa med sneda tänder när hon lyfte händerna, som är sammanlänkade med handbojor, mot sin hals (för att rätta till håret) och gjorde groteska grimaser (för att hon var trött).

Vi vet inte vem hon egentligen var för allt i Aileens rättegång och hur hon framställdes handlade om politik, både från myndigheternas och medias håll. Hon var motsatsen till hur amerikanska medier porträtterar kvinnor: lugn och vacker, särskilt

>> 43

Blodigt begär_SV 270818.indd 43

06.09.2018 11:01

GUD HAR FÖRLÅTIT HENNE FÖR VAD HON HAR GJORT OCH VÅR STAT TILLÅTER DÖDSTRAFF, SÅ VARFÖR INTE? JA, HON KAN JU VARA HOS JESUS OM BARA NÅGRA ÅR! - ARLENE PRALLE -

BAKTANKAR MÄNNEN OCH KVINNORNA RUNT WUORNOS BYGGDE UPP BILDEN AV SERIEMÖRDAREN FRÅN ÖGONBLICKET HON GREPS. AILEEN WUORNOS (OHYRAN)

Aileen var både en föraktad lesbisk kvinna, en prostituerad, en mördare med många liv på sitt samvete och en kristen adoptivdotter. Hon var överbevisad om att polisen utnyttjade hennes förmåga att ”rensa upp på gatorna” genom att döda torskar. Hon spelade gärna roller som andra tilldelade henne, men ”den riktiga Aileen” är svår att få ett intryck av.

RICHARD, DAVID, CHARLES C, PETER, TROY, CHARLES H OG WALTER (OFFREN)

Aileen mötte dem på motorvägen under ett år.

De var vanliga män. De träffade en kvinna vid vägkanten och mötte sin död nakna och rånade.

De var antingen oskyldiga offer som var på fel plats vid fel tillfälle eller våldsamma torskar som fick vad de förtjänade. Det beror på hur man ser på saken.

ARLENE PRALLE (ADOPTIVMAMMAN)

Den mörka, kortväxta och nyfrälsta Arlene kontaktade Aileen – på uppdrag av Jesus – efter att ha sett hennes historia på TV. De brevväxlade och Arlene adopterade mördaren som sin dotter. Arlene var övertygad om att Aileen måste erkänna sina synder och ”återvända till Jesus” genom sin avrättning. I Aileen Wuornos: The Selling of a Serial Killer säger hon detta direkt till kameran med ett brett, strålande leende. Aileen verkar hålla med. Hon visas leende på en bild som sägs ha tagits efter att hon sa till rätten att hon gärna bötar med livet för att ha begått kallblodiga mord om rätten önskar det.

NICK BROOMFIELD (REGISSÖREN)

Nick, en hederlig engelsman med brunt, spretigt hår är själva sinnebilden av en ärlig dokumentärjournalist som gärna vill sälja sin politiskt korrekta film. I dokumentären frågar han Aileen, som sitter i fängelse i väntan på avrättning, om hon vet att Arlene har begärt mer pengar för att prata om dotterns kommande död.

Aileen viftar lugnt med händerna för att få tyst på honom. Hennes nästa kommentarer visar att hon vet det. Arlene ska tillsammans med Steve, advokaten och musikern, ha bett Aileen att ta livet av sig för att Arlene inte orkar med följderna av adoptivdotterns rättsfall.

44 Blodigt begär_SV 270818.indd 44

06.09.2018 11:01

AILEEN WUORNOS

GUVERNÖR JEB BUSH (ASPIRERANDE PRESIDENT)

Broomfield hävdade att Bush utnyttjade Aileens avrättning för att öka sina chanser till att bli omvald. Broomfield sa att Bush fängelsepsykiatriker bara tog 15 minuter på sig för att förklara den uppenbart paranoida och skrikande fången mentalt frisk, vilket gör hennes morderkännanden giltiga. Aileen befarade att fängelseledningen försökte driva henne från vettet så att ingen skulle tro på det hon sa om att korrupta poliser sålde hennes historia till Hollywood. Efter att Bush ställde upp som presidentkandidat för republikanerna bör hans roll i Wuornos-fallet kanske omvärderas.

TYRIA MOORE (AILEENS EXFLICKVÄN)

De bodde ihop på ett motell i flera år. Aileen sa att ”Ty” bad henne att fortsätta prostituera sig för att tjäna mer pengar till dem. Inspelningen av Tys telefonsamtal med Aileen var erkännandet som användes för att gripa henne och det användes av Moore för att ingå ett eget filmavtal.

POLISKOMMISSARIE BENEGAR, INSPEKTÖR MUNSTER OCH POLISKONSTAPEL DAN HENRY (UTREDARNA)

Medan Aileen anklagade vissa poliser för att ha spionerat på henne i åratal gick polischefen ut i tv och förkunnade att de är skyldiga till att ha sålt sin del av Aileens historia till högstbjudande.

STÖRRE DELEN AV FLORIDAS BEFOLKNING VILL ATT DERAS GUVENÖR SKA GÖRA DETTA. - JEB BUSH -

45 Blodigt begär_SV 270818.indd 45

06.09.2018 11:01

OVAN Efter sin första dödsdom förs Aileen iväg för att dömas för sina brott mot alla återstående offer.

om hon hade långt blont hår. Det var som om media reagerade negativt på hennes utseende. I en serietidning ritades hon som en vacker, välformad och halvnaken ung prostituerad innan morden, och som en aggressiv och androgyn fånge i nästa ruta.

Precis som Broomfields Selling of a Serial Killer påpekar, bedömde medierna brottens allvar i direkt relation till Aileens kön. Hon och Tyria kallades ”dödsänglar” eftersom de tillförde en ännu mer fruktansvärd aspekt till morden – de var kvinnor som utförde ”ganska normala” brott med skjutvapen. Aileen demoniserades för att hon var för ”onaturlig”.

Detta kan möjligen förklara hennes beteende i en av de sista scenerna under en intervju med Nick Broomfield. När hon trodde att kameran var avstängd poängterade hon att hon hade begått de flesta morden i självförsvar, men att hon förklarade sig skyldig för att hon inte längre orkade sitta i fängelse. När Broomfield pressade henne i den sista intervjun ville hon inte ge någon kommentar. Istället begärde hon att få prata om polisen och fångvakterna. Hon blandade verklig information om korruption med förvirrade påståenden om övervakning och förgiftning.

Kanske trodde hon på det och ville ha rättvisa, kanske sa hon det bara för att få publiken att hata henne mer så att fängelsetiden inte skulle förlängas.

Aileens sista ord återspeglar det liv hon inte fick leva. Hon pratade om att träffa Jesus och om att resa med rymdskepp som hennes filmhjältar. Hon sa också att hon skulle återvända. Hon ville kanske tro på det som fortfarande fanns i hennes mycket medtagna sinne – en religion för de som verkligen är förlorade.

Hennes historia påminner om en billig deckare, men den är kusligt äkta. Det som återstår efter Aileen är dokumentärer, tidningsurklipp, brev och fascinerande bildjämförelser där hon sammanliknas med den vackra Hollywoodstjärnan som gjordes fulare för att kunna spela henne. Aileen Wuornos var en mördare som tog många liv. Hon rånade offren och sköt dem fler gånger än hon behövde för att kunna fly. Men vi kommer aldrig att få veta hur situationerna egentligen utspelade sig och vi kommer aldrig att förstå hur den lilla flickan med vakna ögon och silkeslent hår blev en plufsig kvinna som tvättade sig på offentliga toaletter och blev glad för varje litet tecken på mänsklig kontakt.

Vi vet endast hur hennes dödsdom slutligen verkställdes, det var lika mycket allmänheten som tog livet av henne som giftsprutan.

Aileen dog klockan 09:47, 9 oktober 2002. ”Jag ska segla min väg med klippan. Jag kommer tillbaka som i Independence Day, med Jesus den 6 juni. Som i filmen, stort moderskepp och allt. Jag kommer tillbaka.”

HON VILLE KANSKE TRO PÅ DET SOM FORTFARANDE FANNS I HENNES MYCKET MEDTAGNA SINNE. 46 Blodigt begär_SV 270818.indd 46

06.09.2018 11:01

AILEEN WUORNOS

AILEENS MÅNGA ERKÄNNANDEN WUORNOS VAR INTE RÄDD FÖR ATT LÄMNA PASSANDE CITAT TILL PRESSENS OCH MYNDIGHETERNAS GLÄDJE. VARJE PART GJORDE SIN EGEN TOLKNING AV VAD SOM VAR SANNING OCH LÖGN. I DOMSTOL I 1992

dig inte ”Gör det du måste ... Jag låter ste erkänna hamna i fängelse [...] Om jag må så gör jag det.”

Den nyfrälsta adoptivmamman Arlene övertalade Aileen att förklara sig skyldig, något som tydligen skulle bevisa religiös fromhet. Många tvivlar på att denna tro var ärlig, men den passar bra in. Wuornos värld är präglad av plågoandar och frälsare. Genom att formulera erkännandet ångerfullt och visa vilja på botgöring framstår hon som ett helgon istället för en syndare.

”Jag har slutit fred med Herre n och bett om förlåtelse. Jag är ledsen att mitt självförsvar har gjort att jag hamnat i doms tol på detta sätt, men jag tar på mig ansva r för det jag har gjort. Det var dem eller jag . Ja ledsen för konsekvenserna av mi g är na onda handlingar. Jag är inställd på att dö om ni säger att det är nödvändigt.”

len medan ”Jag kommer att sitta uppe i him jag blev att ni ruttnar i helvetet [...] Jag vet avskum [...] Tänk våldtagen. Ni är bara ett gäng vit våldtagen!” att ni tar livet av någon som bli

I NICK BROOMFIELDS DOKUMENTÄR EFTER TIO ÅR I DÖDSCELL

Det var ett erkännande och aggressivt uppträdande för att provocera fängelsedirektören till att skriva under avrättningsbeslutet. Wuornos var fortfarande det morrande och fräsande odjuret som visades på nyheterna och i tidningar. Hon käftade emot och exploderade, precis som världen förväntade sig, och hon antydde att ett dödsfall skulle tillfredställa henne – oavsett vem det drabbade. Sanningen är sorgligare...

30 JANUARI 1992, EFTER ATT HA DÖMTS TILL DÖDEN FÖR MORDEN PÅ HUMPHREYS, SPEARS OCH BURRESS Broomfield tror att Aileen förväntade sig att självförsvar skulle ses som förmildrande omständigheter. Hon blev förbannad över det ”omoraliska” i att tilldelas flera dödsdomar och hon betedde sig rättfärdigt och förolämpat.

Men hon fick inte många sympatier när hon spottade svordomar på domaren och juryn. Media njöt av detta utbrott. Det visades om och om igen för att understryka Aileens instabila psyke, på bekostnad av orättvisan hon hävdar att hon utsattes för.

”Jag vill in i den jävla kammare n i morgon och komma bort [...] Min avrät tning har skjutits upp [...] och de utmanar mig helt enkelt att döda igen [...] Om ni fifflar mer med avrättningen, jävla avskum, då kommer blod att spillas!”

rig stå ut ”Jag orkar inte. Jag skulle ald sånt [...] Det med en livstidsdom eller något got om är därför jag aldrig kan säga nå ng [...] Jag kan självförsvar på någon inspelni ” inte säga det till någon. Aldrig.

NÅGRA SEKUNDER SENARE I SAMMA INTERVJU, NÄR HON TRODDE ATT KAMERAN VAR AVSTÄNGD Aileen verkade erkänna att hon förklarade sig skyldig för att slippa en livtidsdom. Men detta till synes uppriktiga erkännande bör tas med en nypa salt. Trots att hon förklarade att hon ”inte ville säga ett ord om självförsvar på någon inspelning” pratade hon faktiskt ganska mycket om det.

© TopFoto; REX Features; Getty Images

ETTER DEN FÖRSTA RÄTTEGÅNGEN OCH INNAN HON DÖMDES FÖR MORDEN PÅ HUMPHREYS, SPEARS OCH BURRESS

En inspelning av ett telefonsamtal mellan Aileen och före detta flickvännen Tyria spelades upp för rätten. Det var en fälla och Tyria övertalade Aileen till att själv ta på sig all skuld för brotten. Det gjorde hon och beskrev Moore som en oskyldig person – det enda uns vänlighet i Aileens onda värld. Det är en helt annan Aileen än den vi förväntar oss, men detta tecken på vänliga drag – kärlek och osjälviskhet – förvrängs istället för att stötta en annan historia, den om en lesbisk djävulskvinna som hatar män.

47 Blodigt begär_SV 270818.indd 47

06.09.2018 11:02

48 Blodigt begär_SV 270818.indd 48

06.09.2018 11:02

LONG ISLANDS LOLITA

LONG ISLANDS LOLITA

NÄR DEN RIKA TONÅRS­TJEJEN SKÖT SIN ÄLSKARES FRU FROSSADE PRESSEN I MINSTA DETALJ. MEN VAR SKOLFLICKAN SOM HÖLL I VAPNET OCKSÅ ETT OFFER? TEXT ROBERT MURPHY

N

är skottet klingade ut på Long Island den där soliga morgon­en hade det inte bara fällt en bedragen fru och lämnat henne på marken, blodig och kämpande för sitt liv. Kulan slungade det ovetande offret, hennes otrogne make och hans tonåriga älskarinna ut i den amerikanska allmänhetens medvetande.

Detta verkliga drama skulle ha fungerat bra som en tv-såpa hos de nystartade tv-­kanal­erna i landet.

Snart syntes karaktärerna på skvaller­pressens förstasidor och på löpsedlar över­allt. Inom några få dagar visste alla vad de hette.

Mary Jo, kvinnan som blev skjuten, var en hängiven amerikansk tvåbarnsmamma. Hon var 37 år och hade fullständig tillit till maken som gick bakom hennes rygg. Han hette Joey Buttafuoco och var en bilhandlare med tveksamma kontakter och grumlig moral. Men dramats stjärna var den vampiga skolflickan, den ”okontrollerbara” tonåringen från rikemansområdet som försökte mörda sin älskares fru.

Hon hette Amy Fisher och hon skulle snart lämna klassrummet och istället hamna i fängelse.

I tidningarna kallades hon för Long Islands Lolita – ett namn som hemsöker henne ännu ett kvarts sekel efter att hon avlossade vapnet. Var skolflickan verkligen den sexgalna och vilda tonåring som skildrades i tv och tidningar? Eller föll hon offer för en falsk och beräknande pedofil? Var hjärnan bakom det hela, den verklige brottslingen i dramat mannen som hon blev förälskad i? Mannen hon var beredd att göra vad som helst för att få ha för sig själv?

49 Blodigt begär_SV 270818.indd 49

06.09.2018 11:02

förförelse i förorten

Long Islands södra kust är en märklig blandning av exklusiva butiker och sjabbiga områden. Väster om distriktet där denna berättelse utspelar sig ligger John F Kennedy International Airport och New York-området Queens. Tre kilometer österut ligger Amityville, byn där en masskjutning och efterföljande filmer för alltid placerade den lilla orten på kartan.

Vår berättelse tar sin början i ett grannskap som ligger precis mittemellan – i det prestigefyllda och välbärgade samhället Merrick i Nassau County.

Området koloniserades av puritanerna på 1600-talet, men det som skulle ske en majmorgon 1992 var knappast en lektion i biblisk dygd.

Merrick är en liten ort med endast 22 000 invånare, men vad den saknar i antalet människor tar den igen på annat vis. Bland de boende kan nämnas Lindsay Lohan, sångerskan Debbie Gibson, en av glassmärket Ben & Jerry’s grundare (Jerry), designern Michael Kors, skådespelarna Ed Begley (senior och junior) samt författaren Mario Puzo som bland annat skrev Gudfadern.

Man behöver bra med pengar för att bo i lilla Merrick, och det var hit som Fisher 13 år gammal flyttade med sin hårt arbetande mor som var inredningsdesigner och sin våldsamme far. Det var en chock för tonåringen som var van vid medelklassens mer blygsamma förhållanden.

Hennes föräldrar hade sparat i åratal för att ge sin dotter den start i livet de själva aldrig hade fått tillgång till.

Pressuppbådet omringar en bil i vilken den tonåriga Fisher sitter.

HAN BJÖD IN SIG SJÄLV I HENNES HEM …

HAN SLÄNGDE NER HENNE PÅ SÄNGEN OCH FÖRFÖRDE HENNE. ”Jag hade en sportbil som kostade 20 000 dollar när jag var 16. Jag fick inte exakt den bil jag ville så jag blev arg på mina föräldrar. Alla i min nya skola verkade ha Jaguar eller Mercedes.

Vi skämtade om att elevernas parkeringsplats var mycket grymmare än lärarnas som var full med bilar av modell Toyota Corolla”, skrev Amy Fisher i sin självbiografi If I Knew Then från 2004.

Det var genom bilen som den otacksamme tonåringen kom i kontakt med sin blivande älskare och deras första möte var ett förebud om vad som komma skulle.

Enligt Fisher följde hon 15 år gammal med sin far till en bilverkstad som drevs av Joey Buttafuoco. ”Jag gick omkring i butiken medan min far pratade med honom. Joey visste inte att jag var där med min pappa. Han såg mig och vände sig till far och sa: ’Kolla in den där tjejen.

Kolla in hennes häck. Hon är verkligen het.’”

Pappan svarade: ”Det är min dotter. Hon är bara 15 år gammal.”

Den sexuella myndighetsåldern i staten New York var – och är – 17 år. Fisher var 16 när hon körde sin bil till Buttafuocos verkstad senare samma år. Hon hade krockat med den och fruktade för hur hennes hetlevrade far skulle reagera. Buttafuoco kom på vad hon skulle säga till honom och utförde reparationerna vilket gjorde

att hon slapp problem.

Buttafuoco var en framstående karaktär i grannskapet Massapequa i Long Island, tre kilometer öster om Fishers fashionabla Merrick.

Han var en stor man med ett brett leende och stort, krusigt, mörkt hår (enligt det tidiga 1990-talsmodet). Han var farligt charmerande för en 16-årig tjej. Han hade dessutom en fru och två barn. Lustigt nog nämnde han inte dem.

Fisher krockade med sin bil igen. Hon vände sig till den vänlige bilreparatören som hade fixat hennes problem tidigare. Den här gången erbjöd sig Buttofuoco att köra henne hem medan hennes bil var kvar på verkstaden. Det var den 2 juli 1991.

Han bjöd in sig själv i hennes hem och hon visade honom runt, särskilt stolt var hon över akvariet som hade i sitt sovrum. Han slängde ner henne på sängen och förförde henne. ”Vi hade sex, och han sa alla de här fina sakerna till mig”, skrev Fisher senare. ”Jag hade levt i en skyddad tillvaro. Jag hade bara haft en pojkvän tidigare. Tonåringar känner inte till något om tillfälligt sex. Jag tänkte: ’Okej Joey, vi har haft sex, nu är du min pojkvän.’ Han gjorde pojkvänsgrejer.”

Samma kväll gick de och åt middag på en flott restaurang och hade sex igen på ett hotell.

Följande dag avslöjade Buttafuoco att han var BELOW Amy Fisher with her lawyer Eric Naiburg during the trial

50 Blodigt begär_SV 270818.indd 50

06.09.2018 11:02

LONG ISLANDS LOLITA gift. Fishers förfasade sig och kallade Buttafuoco pervers, han var trots allt dubbelt så gammal som hon – och hon var inte sexuellt myndig ännu.

Fisher började snart umgås i Buttafuocos tvek­samma cirklar. I september 1991, två veckor efter hennes 17-årsdag, övertalade han henne att gå med i ABBA Escort Service. Hon hyrdes ut till gifta män och var fullständigt omedveten om att Buttafuoco fick en del av kakan. När hon kom på det och klagade hotade han med att berätta för hennes våldsamme far.

Fisher skrev senare att hon inte utförde jobbet för att hon var drogmissbrukare eller för att hon behövde pengarna. Hon gjorde det för att hon ville ha hans kärlek och var rädd för konsekvenserna om hon vägrade. Hon var helt i hans våld. ”Mitt förhållande med Joey var en rad billiga motell, fina restauranger och lögner”, skrev hon.

en konspiration under planering

En av lögnerna var att han ville se sin fru död.

Han berättade för Fisher att han ville skjuta Mary Jo själv eller att han skulle kasta henne i vattnet från båten ute till havs. Han skämtade om att äktenskapet gällde ”tills döden skiljer oss åt, man får bara skynda på den sista biten lite”.

Tonåringen smickrades av att vara en potentiell mördares förtrogna. Hon beskrev sig själv som en person som vill vara andra till lags – i synnerhet Joey Buttafuoco.

Inom kort sa Fisher att hon skulle utföra mordet. Buttafuoco höll med om att det lät som en

bra idé – eftersom hon var ”en unge” skulle hon inte hamna i fängelse om hon åkte fast.

Fishers plan att mörda en kvinna som hon aldrig hade träffat trädde i kraft den 19 maj 1992.

Hon bad skolkompisen Peter Guagenti att fixa en pistol åt henne. Han var en av skolans tuffingar och skröt om att han hade kontakter. Han ordnade fram en .25-kaliberspistol åt henne.

Fisher berättade att hon ringde Buttafuoco tidigare under dagen och berättade för honom om sina planer. Han lät road och sa: ”Om du ska skjuta henne – se till att det sker när jag är på jobbet.”

Guagenti och Fisher åkte tillsammans i hans bil till Buttafuocos bostad i Massapequa. Hon hade utgått från att han skulle avlossa skottet, men han vägrade och sa att hon måste göra det.

Fisher hävdar att hon insåg att hon inte kunde skjuta Mary Jo, men gick med på att prata med Buttafuocos fru.

Fisher ringde på dörren och Mary Jo öppnade.

Fisher spelade upprörd och kokade ihop en historia om att hon hade en yngre syster som hade en sexuell relation med Buttafuoco. Mary Jo frågade efter Fishers namn, därpå sa hon att hon skulle ringa sin make. ”Jag bröt ihop mentalt och fysiskt”, skrev Fisher senare. ”Jag var yr och allt snurrade. Jag började slå henne i huvudet med pistolen. Jag ville hindra henne från att ringa Joey. Jag var desperat.”

Mary Jo kollapsade på tröskeln, huvudet var insmetat med blod. Fisher sprang därifrån och återvände till bilen. Guagenti frågade var pistolen var. Fisher återvände till sitt blödande offer för att hämta tillbaka den. Det var först då, påstår hon,

OSKYLDIG – ELLER? PÅ EN SENSATIONELL HEMLIG INSPELNING SÄGER AMY FISHER ATT HON FÖRTJÄNAR EN FERRARI FÖR ALL NEGATIV PUBLICITET. Amy Fisher hade en till pojkvän. Paul Makely var 29 år gammal och ägde gymmet där hon tränade. De började dejta, och hon träffade både Buttafuoco och Makely samtidigt.

Buttafuoco gav henne någon form av trygghet, Paul var rolig på ett ytligt sätt.

Fisher anklagar tv-programmet Hard Copy för att ha betalat Makely 50 000 dollar för att installera dolda kameror i gymmet och ställa ledande frågor till henne medan hon var fri mot borgen i väntan på rättegången.

Makely frågade: ”Om du fick välja en bil som plåster på såren för allt du har varit med om, vilken skulle det bli?” Fisher svarade: ”Då skulle jag vilja ha en röd Ferrari.”

Hard Copy sände en nedklippt version av inspelningen den 24 september 1992. Strax därpå sa åklagarsidan att de inte skulle driva något våldtäktsmål mot Buttafuoco eftersom Fishers trovärdighet som vittne var lika med noll.

Lagens långa arm håller Fisher i ett stadigt grepp.

51 Blodigt begär_SV 270818.indd 51

06.09.2018 11:02

CRIMES OF PASSION Trots sina otrohetsaffärer förblev Mary Jo lojal mot sin vänstrande make i flera år efter mordförsöket på henne.

som hon insåg att pistolen hade avfyrats. En kula hade trängt in i Mary Jos hals. Fisher och hennes medbrottsling ringde inte efter hjälp utan flydde från platsen.

Fisher har aldrig beskyllt någon annan för att ha skjutit Mary Jo Buttafuoco, men hon har alltid försökt förminska sin skuld i frågan. Joey var ett kontrollfreak som ville att hans fru skulle dö. Peter Guagenti hade fått tag på en pistol som avlossades när Fisher slog den i huvudet på sin kärleksrival. Även om det gick till på det viset har Fisher visat sig skrämmande kallblodig – dagen efter skjutningen registrerade hon en ny collegekurs för nästkommande termin.

Hon hade dock inte mördat Mary Jo. Ambulans tillkallades. De första vårdarna på plats var säkra på att hon skulle dö. Mary Jo hade skadat en pulsåder i hjärnan vilket krävde nio timmars operation. Hon överlevde mirakulöst och kunde efter två dagar i respirator förse utredarna med en beskrivning av personen som hade attackerat henne. Det var en tonårig flicka.

tabloidpressen vittrar blod

När Fisher arresterades gick skvallerpressen i spinn. I överklassförorten fanns offret – en oskyldig kvinna som var gift med en sliskig, manipulativ och otrogen make. Inom kort mer eller mindre bosatte sig reportrar, fotografer, producenter och programledare i denna del av New York och dissekerade varenda liten detalj och utveckling i fallet.

Motstridiga påståenden gjordes om att Fisher anklagades för dråp. Fisher och hennes försvarare hävdade att hon hade blivit förledd av sin älskare.

Buttafuoco och hans advokater menade att hans familj hade fallit offer för en opålitlig och omogen tonåring. Hon var ju prostituerad påpekade han.

Ja, svarade Fisher och hennes jurister, och han var hennes hallick.

TILLSAMMANS IGEN? EFTER SITT FÄNGELSESTRAFF HAR AMY FISHER I PERIODER FORTSATT ATT TRÄFFA BUTTAFUOCO. Det är som ett överdrivet avsnitt av Jerry Springer Show.

I september 2011 står Joey Buttafuoco än en gång inför kamerornas blixtar – denna gång för att skapa publicitet kring en stundande kändis­boxnings­match. Motståndare är Amy Fishers dåvarande make Lou Bellera. De vevar med nävarna inför kamerorna, förolämpar varandra och börjar sedan att slåss. Bellera drämmer till den dömde pedofilen. Efter matchen poserar Buttafuoco med sin nya fru och sedan med med Amy Fisher – denna gång möts de dock inte av kärlek utan genom sitt behov av publicitet och pengar. Hon står med armen på sin

tidigare älskare, hennes ansikte är märkt av ingrepp.

Det var inte deras första möte efter allt rabalder. De ”dejtade” varandra i en realitysåpa 2006 och de singlade slant om vilket lag som skulle börja i Lingerie Bowl – en rugbyturnering som består av kvinnor som spelar i underkläderna. Fisher medverkade också i Oprah Winfrey Show där hon påstod sig vara ”utsatt på grund av sin sårbarhet”.

Förhållandet mellan Fisher och Buttafuoco var en soppa av sexuell attraktion, behov av publicitet, våld, ilska och ren galenskap.

52 Blodigt begär_SV 270818.indd 52

06.09.2018 11:02

LONG ISLANDS LOLITA

vad hände sen?

Vad hände med paret Buttafuoco? Mary Jo åter­ hämtade sig så sakteliga och stannade vid sin makes sida. De kysstes offentligt och visade upp en ömsesidig tillgivenhet inför de ivriga paparazzi­ fotografer som hade slagit läger utanför deras bostad.

Mary Jo förblev lojal. Till och med när utredare hittade hans signatur på ett hotellkvitto gällande en het natt med en då 16-årig Fisher. Och till och med när han slutligen erkände att han hade haft sex med en underårig flicka. Han avtjänade fyra månader av ett sex månader långt straff. Mary Jo valde att stanna med sin otrogne make även när han togs på bar gärning då han frågade om han kunde köpa sex av en kvinnlig polis som jobbade undercover som prostituerad i Los Angeles 1995.

Först 2003, efter åratal av terapi, insåg hon att hennes make var en narcissistisk sociopat. Hon ansökte till slut om skilsmässa.

Buttafuoco fortsatte att emellanåt framträda i teve och åkte fast för en rad ringa förseeelser. Han var med i ett avsnitt av Celebrity Boxing 2002 och dömdes för försäkringsbedrägeri 2004. Under det tidiga 2000-talet spelade han i en rad små tv- och filmroller och satt i fängelse för olagligt innehav av ammunition. Fisher å sin sida skickades till ungdomsanstalten Albion Correctional Facility.

Hon hävdar att hon ”upprepade gånger” våldtogs av fångvakter.

En rättegångsdag i april 1999 bad Fisher Mary Jo om förlåtelse och förklarade för den kvinna hon hade skjutit sju år tidigare att hon var fullt ansvarig för den hemska händelsen. ”Det du råkade ut för var inte din makes fel, det var inte min pappas fel. Det var mitt fel och jag ber om förlåtelse.”

Mary Jo, som vid tillfället fortfarande var gift med Buttafuoco, sa till rätten att hon förlät Fisher.

En domare vid högsta domstolen dömde Fisher till ett kortare fängelsestraff. Det innebar att hon kunde bli frigiven senare samma år.

Men vad hände sedan med hennes liv? Hon var känd i hela Amerika för sitt brott – hur skulle hon någonsin kunna bli av med stämpeln som Long Islands Lolita? Ingen var riktigt säker på huruvida hon var en förövare eller ett offer.

Hon har porträtterats av både Drew Barrymore och Alyssa Milano i olika tv-filmer, och hennes berättelse tjänade som inspiration till Sam Mendes

Oscarsvinnande film American Beauty från 1999.

Fisher började skriva en kolumn för The Long Island Press och vann priset Press Club Media Award. Snart publicerades hennes andra bok If I Knew Then. I boken argumenterade hon övertygande för att om Buttafuoco hade förfört henne ett decennium senare skulle även hon ha betraktats som ett offer. Hon skrev ärligt och humoristiskt. Sedan slutade hon att skriva.

Ett äktenskap med den före detta New Yorkpolisen Lou Bellera följde. De höll ihop i 12 år och skaffade tre barn ihop. Bellera släppte så småningom en sexfilm med dem innan Fisher i sin tur började producera och framträda i sina egna hårdporrfilmer – möjligen inspirerad av sin makes cineastiska ambitioner.

Fishers bok från 2004, skriven strax efter giftermålet, skildrar en historia av ånger,

rehabilitering, återfödelse och återskapande av ett liv. En bild av henne från tiden visar en fräsch, naturligt vacker kvinna. I dag ser hennes ansikte härjat ut efter en lång rad kirurgiska ingrepp.

Trots den mediatäckning som Fisher har fått efter skottet framstår huvudfrågan: var hon i den manupilative Buttafuocos våld? Tveklöst. Var hon naiv, godtrogen och angelägen att blidka honom?

Mycket möjligt. Ville hon verkligen mörda sin rival – hans fru? Det vet bara hon själv.

Mary Jo led svårt av sina skador efter dådet och Fishers hela liv har dominerats av några få månader som ägde rum när hon var en påverkbar tonåring. Tyvärr har hon haft problem med att upprätthålla en stabil livsstil sedan boksläppet.

Hennes förkärlek för pengar, media och porrfilmer gör att man funderar över om hon verkligen var så oskyldig.

Amy poseserar med sin dåvarande make Lou Ballera 2011.

© Alamy; Getty Images

Båda parterna förhandlade om att sälja sina berättelser till tv-filmer, tidningar och intervju­ program. Fisher var fri mot en borgen på två miljoner dollar efter att försvaret hade lyckats få åtalet att gälla misshandel.

Då Fisher fortfarande njöt av den frihet som borgen gav henne blev hon i hemlighet inspelad av sin andra pojkvän. På bandet medger hon att hon gärna såg sitt namn i media eftersom det kunde generera ”mycket pengar” och hon ansåg sig vara värd en Ferrari som ”plåster på såren”. Tonåringen dömdes till mellan fem och 15 år i fängelse.

53 Blodigt begär_SV 270818.indd 53

06.09.2018 11:02

AV MED HANS ”HUVUD”!

EFTER ÅR AV MISSHANDEL SKAR HON AV HANS MANDOM OCH KASTADE UT DEN GENOM ETT BILFÖNSTER …

TEXT CHARLIE OUGHTON

N

atten den 23 juni 1993 fick John Wayne Bobbitt berömmelse av ett slag som ingen man någonsin önskar sig. Hans fru Lorena fick nog efter åratal av misshandel och skar av hans penis medan han sov. Lorena friades senare för brottet med hänvisning till tillfällig sinnes­ förvirring. Vad för ont kan mannen ha gjort för att hon fattade beslutet att korta ner hans mandom?

Vad hände med de två efteråt?

Damen på skärmen i rättssalen var docklik.

Hon såg absurt ung ut med sina mörka lockar samlade i en flickaktig hästsvans. Hon snyftade i en perfekt vikt näsduk. Kanske det är vad man kan förvänta sig av en manikyrist. Men den till synes sköra uppenbarelsen hade gjort sig skyldig till ett allvarligt brott. Lorena kände mannen som hon hade skadat. De träffades 1988 på en militärbal i Quantico. Han var marinsoldat, hon hade flyttat från Ecuador två år tidigare i jakt på den amerikanska drömmen.

den store mannen?

Med sitt filmstjärnenamn tänkte kanske John Wayne på sig själv som en stor man. Han hade en historia av kvinnomisshandel bakom sig och har på senare tid fängslats i 15 dagar för att ha bråkat med ännu en kvinna. Men hans dåliga beteende kulminerade kvällen den 23 juni 1993 i Louisiana.

Han hade varit ute med kompisar och blivit stup­ full. Alkohol är inte det bästa att ta till om man inte kan kontrollera sina impulser, så när John kom hem bråkade han med Lorena. Det var det sista bråket av flera under en period då hon påstår att han våldtog henne, var otrogen mot henne, tvingade henne att genomföra en abort och gå med på analsex trots att det stred mot hennes religion.

Hon berättade att han dessutom använde sig av ”flottans tortyrtekniker” vilka inbegrep bland annat strypning. Våldtäkten var det enda som han senare kom att åtalas för. Efter bråket gick John och la sig.

Senare på natten var huset tyst bortsett från fotsteg i köket. Lorena bemödade sig om att vara så tyst som möjligt. Hon öppnade en låda och tog

Doktor James T Sehn visar upp en bild på den avskurna penisen.

På väg in i domstolsbyggnaden vänder sig John Wayne mot fotograferna.

54 Blodigt begär_SV 270818.indd 54

06.09.2018 11:02

AV MED HANS ”HUVUD”! fram en 20 centimeter lång kökskniv. Hon smög upp med kniven till sovrummet. Sedan gjorde hon det hon hade föresatt sig.

John vaknade och insåg att hans sängkläder var blodiga. Lorena å sin sida triumferade. Hon hade redan gett sig av i sin bil och tagit sin trofé med sig. Hon slängde ut den lilla köttbiten. Den landade på ett fält. Det är ett mirakel att inget nattdjur smaskade i sig den.

kirurgi och kallbrand Lorena var dock inte som sin make. Hon kom på bättre tankar och ringde efter en ambulans när det gick upp för henne vilken skada hon hade åsamkat John. Polisen hittade den avskurna penisstumpen – den mätte sex centimeter – och placerade den i en ishink med förhoppningen om att den skulle gå att operera tillbaka.

När morgonen kom vid Johns sjukbädd dagen därpå var hans liv förändrat. Det amputerade organet med sina blödande, dinglande nervändar var nu helt igen. Kirurgerna hade under nio timmar arbetat med sina nålar i hans kött och fått den avhuggna biten på plats med hjälp av en myriad av stygn. Penisen var sladdrig och ynklig och läkarna förberedde honom på att han kanske aldrig skulle kunna ha sex igen. De berättade för honom att han skulle kunna förvänta sig komplikationer som kallbrand, vilket kan inträffa när någon av kroppens delar börjar dö.

Enligt hälsovårdsmyndigheterna är typiska symptom på kallbrand att det drabbade området uppvisar svullnader, extrem smärta och blödande blåsor som kan producera stinkande var. Om en infektion av den typen skulle drabba John kunde han enligt doktorerna förvänta sig att hans penis skulle svartna och trilla av.

Det första John gjorde när han upplevde sin första erektion på sjukhuset efter operationen var att ringa och informera sin mor som, föga förvånande, sa att hon hade klarat sig bra utan den specifika detaljen.

medvind i Media

John gick helt upp i mediernas frenesi. Han påstod sig ha legat med 70 kvinnor med sin ihopsydda lem och lade sig villigt under kniven igen när den

OM JOHN SKULLE DRABBAS AV KALLBRAND KUNDE HAN ENLIGT LÄKARNA FÖRVÄNTA SIG ATT HANS PENIS SKULLE SVARTNA OCH TRILLA AV. 55 Blodigt begär_SV 270818.indd 55

06.09.2018 11:02

ökända mediafiguren Howard Stern betalade för en penis­förstoring. John påstod, så klart, att hans sexliv var bättre än någonsin: ”Att vara den mest berömda mannen som har fått sin penis avskuren har sina fördelar. Det har definitivt inte förstört mitt sexliv – faktum är att det har förbättrat det.”

Att skryta om sin berömmelse på dessa grunder – efter att ha blivit stympad av en kvinna som fått nog efter åratal av misshandel – säger ett och annat om honom som person.

Inte nog med det. Lorenas attack gjorde honom till en slags kändis, men inte på ett avundsvärt sätt. Tidningar skildrar fort­farande fallet som en ursäkt för att klämma in så många penisrelaterade ordvitsar som möjligt på hans bekostnad (det är svårt att motstå). Empati eller avund för John är sällan en del av sammanhanget. Så sent som 2012 twittrade han: ”Singel igen, om ni damer vill veta hur det är att dejta en porrstjärna, kontakta mig här.” Som om han utgick från att det vore uteslutet att snygga tjejer någonsin skulle vara intresserade av hans person.

John gjorde vad han kunde av omständig­ heterna. Han blev stamgäst i Howard Sterns radioprogram, han deltog i flertalet tv-program samt i ett antal porrfilmer, bland andra Frankenpenis (1996). Med det sagt så hävdade ex-frun (tvärtemot sitt vittnesmål i rätten där hon beskrev att allt skedde som i en dimma) att hon var frustrerad och utförde dådet på grund av makens egoism i sängkammaren. Hon sa: ”Han får alltid orgasm och väntar inte på att jag ska få orgasm. Han är självisk. Jag tycker inte att det är rättvist, så jag drog bort lakanen och gjorde det.”

Två av Johns följande giftermål varade i 23 dagar och två år – inte direkt någon vidare framgång för den store amerikanske maken. Trots allt skryt ledde incidenten också till mardrömmar och självmordstankar.

i rätten...

Efter överläggningar fann rätten att Lorena var icke skyldig med hänvisning till tillfällig sinnesförvirring. Vittnen bekräftade att Lorena ofta bar blåmärken och psykolog­specialister menade att hon hade utsatts för misshandel i hemmet och som resultat hamnat i en depression. Med tanke på att hon i efterhand mindes händelsen i ”bilder” eller korta sekvenser menade vissa specialister att hon hade drabbats av posttraumatisk stress som ett resultat av sin makes beteende. Enligt dem hade John pressat henne till att utföra attacken – som de kallade för en ”oemotståndlig impuls” – genom att behandla henne illa.

Lorena fick genomgå en utredning på ett psykiatriskt sjukhus för att man skulle avgöra huruvida hon utgjorde en fara för sig själv eller inte. Hon släpptes så småningom på villkoret att hon genomgick terapi och inte lämnade staten utan tillåtelse. Eftersom Lorena kom från en strikt romersk-katolsk familj som betraktade skilsmässa som ett misslyckande försökte paret lappa ihop sitt äktenskap. Hon hävdar att John fortsatte att slå

BELOW Lorena breaks down during the trial

henne vilket ledde till att de skilde sig 1995.

Lorena har bett om förlåtelse för sitt brott.

Till The Daily Mail sa hon: ”Jag gjorde det, men jag gjorde det inte med flit.” Hon har dessutom kommenterat sin makes dåliga behandling av henne. ”Det är sorgligt. Våld i hemmet gjorde att både jag och min make hamnade på sjukhuset.”

Hur såg John på saken? ”Jag förebrår inte Lorena.

Vi har gjort varandra illa. Jag önskar henne allt det bästa.” Enligt Lorena fortsatte han att skicka Alla hjärtans dag-kort det kommande decenniet.

Kärleken visade sig dock vara möjlig. Efter skilsmässan träffade Lorena en man som avgudar henne och som behandlar henne med respekt.

Paret har ett barn tillsammans. Denna bestämda dam har dessutom blivit talesperson för andra kvinnor som har drabbats av våld i hemmet genom att etablera The Lorena Gallo Foundation.

Organisationen som är baserad i Haymarket, Virginia, jobbar med uppsökande verksamhet och olika typer av välgörenhet.

John har på sistone försökt att bli en bättre man. Han försöker ta ansvar för sina handlingar, har konverterat till kristendomen och driver en egen limousinfirma. Trots all mediahysteri och sensationsjournalistik fick händelsen allvarliga följder. Det enorma nyhetsvärdet gjorde att

tystnaden kring våld i nära relationer upphörde, och Lorena visade handgripligen att man inte ska tolerera hot och misshandel från sin partner.

Historiens slutgiltiga resultat på lång sikt är följande: John kommer så småningom att glömmas bort och försvinna i internetporrens träsk. Lorena å andra sidan kommer att påverka de familjer hon hjälper under flera år och förmodligen i flera generationer.

Kniven med vilken Lorena stympade John Wayne.

56 Blodigt begär_SV 270818.indd 56

06.09.2018 11:02

AV MED HANS ”HUVUD”!

Lorenas anhängare står utanför rätten och viftar med plakat och affischer.

FILMKARRIÄR MED EN ”FRANKENPENIS”

John vilar huvudet i handen medan han lyssnar på bevisföringen i rättssalen.

John Wayne Bobbitt Uncut filmades bara ett år efter att Johns penis sargades svårt i attacken. Skildringen av den ödesdigra natten ger en alternativ bild av förloppet.

En ganska barnslig och packad John är på strippklubb och beger sig sedan hem till Lorena (Veronica Brazil) och försöker tjata till sig sex. Själva bråket är inte med i filmen.

När John har somnat läxar Lorena (iförd endast silkestrosor) upp John för att ha legat med andra kvinnor och uppmanar honom att få erektion medan hon sitter beredd med en kniv. Spänningsskapande, rytmisk musik kickar igång och scenen spelas i slowmotion.

Penisen kastas så småningom framför fötterna på engelsman som säger: ”Det ser ut som en kuk! Det var som fan! Den är i alla fall inte min!” Det är på något vis passande att musikern Lemmy Kilmister dök upp i den cameorollen – mannen som förändrade världen med sitt band Motörhead.

© Alamy; Getty Images

JOHN WAYNE BOBBITT SPELADE IN PORRFILMER FÖR ATT FÅ UPPMÄRKSAMHET OCH FÖR ATT KUNNA BETALA SJUKHUSRÄKNINGARNA.

57 Blodigt begär_SV 270818.indd 57

06.09.2018 11:02

(OM) HAN GJORDE DET MÅNGA TRODDE ATT UTFALLET AV RÄTTEGÅNGEN MOT OJ SIMPSON VAR GIVET PÅ FÖRHAND – DEN FRIANDE DOMEN CHOCKADE VÄRLDEN. OM INTE OJ MÖRDADE NICOLE BROWN OCH RON GOLDMAN, VEM GJORDE DET? OCH VARFÖR? TEXT BEN BIGGS

D

en 3 oktober 1995 klockan 10:05, efter elva intensiva månader av världshistoriens mest omskrivna rättegång, kom domslutet. Den åtalade, OJ Simpson, ställde sig upp inför juryn: ”Överdomstolen i Kalifornien, Los Angeles county, finner i fallet med staten Kalifornien mot Orenthal James Simpson, mål nummer BA097211, den åtalade … icke skyldig till mord.”

Det tar en sekund eller två innnan spänningen från den åtalades ansikte försvinner. Ett leende leker i hans mungipa när han höjer höger hand hand och mimar ordet ”tack”, förmodligen till den uttryckslöse jurist som fortsätter att läsa upp en lista över mindre förseelser. Åklagaren hade misslyckats med att binda anklagelserna om

två mord till OJ, vilket skulle ha resulterat i två livstidsstraff.

Johnnie Cochran, en av OJ:s advokater, klappar honom glatt på ryggen och lägger kort huvudet på den större mannens axel, men de övriga för­ svar­arna är mer reserverade. I den andra änden av rättssalen hörs snyftningar från anhöriga till den mördade Ron Goldman. Den bistre fadern Fred Goldman lägger sin arm runt dottern Kim, som efter nästan ett år med skiftande dom­stols­ strategier men ingen fällande dom, är otröstlig.

Medan domen läses upp vänder sig OJ mot sin advokat Robert Shapiro och viskar i hans öra: ”Du sa redan från början att det här skulle bli utfallet.

Du hade rätt.”

Morden på OJ:s före detta fru Nicole Brown och servitören Ronald Goldman var ovanligt blodiga. Men våldet på brottsplatsen är inte det enda skälet till att fallet fortfarande granskas två decennier senare. Inte heller det faktum att den huvudmisstänkte var en före detta idrottsstjärna, skådespelare och amerikansk hjälte, berättigade den uppmärksamhet som fallet fick. Det handlade snarare om att det var så teatraliskt att man kunde tro att högre makter hade varit inblandade: De starka personligheterna både på försvars- och åklagarsidan, felhanteringen och planteringen av bevis av polisen, det första användandet av dna-bevis i en rättegång av den här magnituden first, och sist men inte minst domslutet.

58 Blodigt begär_SV 270818.indd 58

06.09.2018 11:02

(OM) HAN GJORDE DET Johnnie Cochran håller upp ett par golfhandskar medan han förhör vittnet Richard Rubin som menade att det berömda handskpar som OJ provade i rättssalen hade krympt avsevärt.

Krimonologen Andrea Mazzola plockar med behandskad hand fram Nicoles mammas glasögon ur ett kuvert.

Huvudåklagaren Marcia Clark menade att hon hade överväldigande bevis för OJ:s skuld men insåg snabbt att en fällande dom var osannolik, bland annat för att OJ var en otroligt populär person i Amerika.

Innan rättegången 1994 visade en under­sök­ ning att 22 procent av svarta amerikaner och 70 procent av vita amerikaner trodde att OJ var skyldig. Det här var bara två år efter att fyra vita poliser åtalades för att ha använt övervåld vid arresteringen av den svarte last­bils­chauffören Rodney King. Enligt landets afro­amerikaner var det här ytterligare ett fall där man utsåg en svart person till syndabock. Samma undersökning visar åt vilket håll allmänhetens uppfattning lutar – år 2015 landade respektive procent på 53 och 87. År

2016 sa Marcia Clark till NBC News att hon inte ”trodde att han skulle förklaras skyldig i dag” eftersom ”alla polisskjutningar och all rasrelaterad misstro förmodligen skulle resultera i en oenig jury.” Men i dag, efter publiceringen av skribenten Judith Reagans intervju med OJ där han ”rent hypotetiskt” beskriver hur han mördade Brown och Goldman, skulle domslutet bli det samma?

kärleksfasen

OJ var den självklare huvudmisstänkte från första stund. Jakten på andra misstänkta eller alternativa motiv till morden på Ron och Nicole övervägdes aldrig på allvar. Vänner, familj eller partners blir vanligen misstänkta i mordfall, och om man tar en närmare titt på OJ:s och Nicoles stormiga för­ hållande förstår man varför utredarna ansåg att de

MAN FÖRSTÅR VARFÖR UTREDARNA ANSÅG ATT DE HADE RÄTT MAN FRÅN DAG ETT. 59

Blodigt begär_SV 270818.indd 59

06.09.2018 11:02

Nicoles hund Kato hördes yla under mord­ natten. Hundrasen akita är territoriell och reagerar på främlingar – vilket OJ inte var.

Polisen svärmar över brottsplatsen efter morden. Det är möjligt att det initiala kaoset gjorde att vissa rutiner inte följdes – medvetet eller omedvetet.

Bilister stannar och tittar medan fans till OJ vinkar när hans Ford Bronco passerar med polisen i släptåg.

Bara några veckor innan sin död ringde Nicole en vän och sa: ”Han säger att han ska döda mig och att han kommer att komma undan med det eftersom han är OJ Simpson.”

60 Blodigt begär_SV 270818.indd 60

06.09.2018 11:03

(OM) HAN GJORDE DET hade ögonen på rätt man från dag ett.

De träffades en morgon 1977 på ett café i Beverly Hills där Nicole jobbade som servitris. Hon var en pigg, ambitiös och söt 18-åring. OJ var 30 år och spelade amerikansk fotboll. Han var atletisk, snygg, rik och på höjden av sin idrottskarriär. Om Nicole var som smält vax i hans händer var OJ – vars äktenskap med ung­domskärleken Marguerite var på fallrepet – lika fängslad av hennes charm.

Tre dagar senare frågade OJ om Nicole ville gå på en dejt och det innebar dödsstöten för äktenskapet med hans första fru. De skilde sig 1979. Nicole och OJ gifte sig 1985 och skaffade barnen Sydney och Justin. Sedan, 1989, började det gå utför.

Vid det laget visade familjen Simpson upp en väl­putsad fasad. Allmän­heten såg en tidigare idrotts­stjärna, firad kommentator och lovande skådespelare med sin glamorösa fru. De förkroppsligade den amerikanska drömmen. Men på nyårsafton 1989 fick en fest med OJ:s kompis Marcus Allen och hans fästmö ett tråkigt avslut

när paret Simpsons började gräla om en misstänkt otrohetsaffär. Det slutade med att OJ, enligt honom själv, ”agerade fysiskt” och ”utan omtanke om hennes välbefinnande” slängde ut Nicole från sin lyxiga bostad på Rockingham Avenue i övre Los Angeles. Strax anlände polisen som fann Nicole utom sig. Hon blödde och hävdade att OJ hade försökt döda henne. OJ arresterades och åtalades för misshandel. Han fick böta 700 dollar och tilldömdes 120 timmar samhällstjänst. Men om det var något han lärde sig av incidenten så var det att i framtiden utföra misshandeln mer diskret och ta kontroll över situationen.

Våld i nära relationer kan inbegripa ett brett spektrum av sammanlänkade psykologiska faktorer. Kontroll eller uppfattningen om av­saknad av kontroll, var ett starkt motiv för OJ att använda våld mot sin fru. Han hade för flera år sedan insett att hot om våld mot Nicole ändrade på maktbalansen till hans fördel. Han lärde sig också hur han skulle manipulera polisen. Vid en ökänd

incident 1985 slog OJ sönder vindrutan på Nicoles bil med ett basebollträ. När polisen anlände och fann Nicole fullkomligt hysterisk sa OJ lugnt: ”Hon är min fru. Hon är okej. Jag hade sönder vindrutan.

[Bilen] är min. Det är inga problem.”

Ett mönster av eskalerande våld i Simpsons hushåll med efterföljande polisbesök etablerades.

Och de poliser som åkte ut på anropen blev ganska blasé, de flesta incidenterna rapporterades inte ens ordentligt. OJ hade kuslig förmåga att skifta från ett oresonligt raseri som endast en handfull personer hade blivit utsatta för, till sitt charmiga offentliga jag. Det var den bilden han visade upp för polisen.

Varje besök måste ha varit något av en omväxling för de poliser som åkte ut, det blev ett skäl till att lämna de ruffigare områdena i Los Angeles med sina spruckna trottoarer. De rullade in i ett av Los Angeles mest välbärgade områden och fram till OJ:s egendom på 360 North Rockingham Avenue.

De välkomnades med kaffe av en av USA:s mest berömda personer som gav dem en kort förklaring

JAKTEN PÅ OJ OJ SIMPSONS FLYKT VAR DESPERAT, MÄRKLIG OCH LÅNGSAM …

Den 17 juni 1994 stod OJ i begrepp att över­ lämna sig till polisen i egenskap av deras huvud­miss­tänkte. Men när han satte sig i sin vita Ford Bronco instruerade han chauffören att ta en åktur istället för att åka till polisen. ”OJ dök inte upp”, berättade reportern och helikopterpiloten Zoey Tur för tidningen Real Crime 2015. ”Jag, liksom andra inom media, blev som förlamade.

Jag bestämde mig för att försöka hitta OJ.” Istället för att vänta på att polisen skulle spåra upp rymlingen gav sig Zoey iväg först av alla i sin helikopter med radio­kommunikationen mellan FBI och polisen som guide. Det blev ett scoop: ”Vi åkte till El Toro Y, som är en motorvägskorsning … då såg vi den vita Broncon. Inom några minuter låg det en polisbil bakom den. Föraren, Al Cowlings, stannade inte så vi var ganska säkra på att det var rätt vita Bronco … inom ungefär fem minuter följdes den av ett dussintal polisbilar.”

En av de ovanliga aspekterna med jakten var den blygsamma hastigheten på omkring 90 km/h, samt att polisen höll ett nästan respektfullt avstånd till den vita bilen. ”Jakt handlar vanligen om att fånga någon som försöker fly”, menar Zoey, ”men i det här fallet handlade det inte om det, de försökte helt enkelt hålla Simpson kvar i livet … Mr Simpson var beväpnad med en pistol. Och han var självmordsbenägen… Jag hoppades att han skulle göra det rätta och skjuta sig själv.”

61 Blodigt begär_SV 270818.indd 61

06.09.2018 11:03

BROTTSPLATSEN DET SAKNADES VARKEN BEVIS ELLER VITTNEN PÅ MORDPLATSEN – FALLET VAR MER ELLER MINDRE GLASKLART.

SPÅR BLODIGA SKOAVTRYCK Mördaren – eller åtminstone en av dem – lämnade en rad blodiga skoavtryck som ledde bort från platsen, förmodligen till en väntande bil. De kom från ett par Bruno Magli-skor av samma storlek som OJ ägde.

VITTNE NYFIKEN GRANNE Nicoles granne Robert Heidstra sa att han hörde två män bråka och att en man skrek ”Hey, hey, hey!” runt tiden för morden. Därpå såg han OJ:s vita Ford Bronco lämna platsen klockan 22:40.

Hans vittnesmål gynnade både åklagarsidan och försvaret eftersom OJ:s granne i Rockingham sa att hon hörde OJ föra oväsen i sin bostad vid samma tidpunkt.

VITTNE BLODIGA TASSAVTRYCK Om djur ändå kunde tala. Nicoles hund lämnade tydliga spår efter sig från mordplatsen. Hon var där innan någon människa kom dit och kan ha sett mördaren och till och med själva morden.

62 Blodigt begär_SV 270818.indd 62

06.09.2018 11:03

(OM) HAN GJORDE DET

OFFER NÄRA ÖGAT Jill Shively krockade nästan med OJ och hans Ford Bronco samma kväll när OJ snabbt körde iväg från Nicoles hus. Hennes vittnesmål ogiltigförklarades efter att hon sålde sin berättelse till tv-programmet Hard Copy.

SPÅR ÖVERVÅLD Nicoles hals var knivhuggen så illa att hon nästan var halshuggen. Rons skador var lika allvarliga. Den ursinniga attacken som resulterade i dessa skador tyder på att mördaren förmodligen drevs av blodlust eller var förblindad av raseri.

SPÅR BLODFLÄCKAT KUVERT Ett kuvert som innehöll Nicoles glasögon hittades på platsen. Det stöder teorin att Ron Goldman var där för att lämna glasögonen som hon hade glömt på restaurangen.

SPÅR VÄNSTERHANDSKE Ett av rättegångens nyckelbevis var handsken som hittades på brottsplatsen, en av ett par extra stora Aris Isotoner Lights från Bloomingdale’s. Samma sort som Nicole hade köpt till OJ. Endast 200 par handskar av samma modell hade sålts i butiken samma år.

63 Blodigt begär_SV 270818.indd 63

06.09.2018 11:03

till vad som hade hänt och en uppriktig ursäkt för att ha tagit deras tid i anspråk. Sedan ett skämt och överseende skratt män emellan: hon överreagerar – ni vet hur kvinnor kan vara.

Utan något stöd från myndigheterna gjorde Nicole vad hon kunde för att på egen hand samla bevis för vad som pågick. Med hjälp av sin syster förde hon dagbok över misshandeln och tog bilder av sina skador. Kanske hon helt enkelt ville samla ihop tillräckligt med bevis för att övertyga skilsmässoadvokaterna att ta hennes parti. Åklagarna vid OJ:s rättegång hävdade att Nicole visste att han en dag skulle döda henne och när det väl skedde skulle hon ha samlat ihop tillräckligt med bevis för att säkerställa att OJ inte skulle komma undan med det. Det fanns hur som helst ingen framtid för äktenskapet. Den 25 februari 1992 ansökte Nicole om skilsmässa.

Men det satte inte stopp för hans trakasserier.

De var fortfarande sammanlänkade genom sina två

små barn. OJ hittade nya sätt att förödmjuka och slå Nicole genom att använda Sydney och Justin som ursäkt. Han accepterade inte att Nicole hade andra män i sitt hus efter­som han inte ville att barnen skulle utsättas för de olämpligheter som kunde uppstå.

OJ anklagades för att förfölja Nicole när hon var på dejt med Keith Zlomsowitch som var ägare till restaurangen Mezzaluna Trattoria. Samma kväll följde OJ henne till hennes bostad på Gretna Green Way som låg några gator från Rockingham Avenue. Han kikade in genom fönstret och såg henne vara intim med Zlomsowitch. I raseri

bultade han på dörren med näven. Dagen därpå konfronterade han henne i hennes hem som han hade gjort otaliga gånger tidigare, inför hennes nye älskare. ”Jag höll ett öga på dig igår kväll”, sa OJ till Nicole enligt Zlomsowitch. ”Jag kan knappt tro att du gjorde det du gjorde. Jag såg dig.” Sedan vände han sig till Zlomsowitch när han skulle gå och ändrade tonläge. OJ skakade hans hand och sa: ”Vi har inget otalt, eller hur? Du förstår, jag är en väldigt stolt man.”

Både Nicole och OJ hade en rad förhållanden och partners det följande året innan de försökte försonas för sina barns skull. OJ sa att Nicole vid

DEN 25 OKTOBER 1993 BER EN VETTSKRÄMD NICOLE OM HJÄLP FRÅN POLISEN NÄR OJ TVINGAR SIG IN I HUSET I SVARTSJUKT RASERI.

OJ och Nicole under en lyckligare period i förhållandet då de poserar vid öppningen av Harley Davidson Café.

64 Blodigt begär_SV 270818.indd 64

06.09.2018 11:04

(OM) HAN GJORDE DET den här tiden berättade för honom att hon hade legat med hans bäste vän Marcus Allen – vilket Allen förnekar – och att hon hade ”drog- och sexfester” i sin bostad när barnen var där. I ett ökänt nödsamtal till 911 den 25 oktober 1993 ber en vettskrämd Nicole om hjälp från polisen när OJ tvingar sig in i huset i svartsjukt raseri. Han skriker: ”Du brydde dig inte ett skit om barnen när du knullade med Keith i vardagsrummet!”

Deras sista uppbrott, innan de oåterkalleligen skulle skiljas åt, inträffade den 22 maj 1994. OJ hade försökt locka tillbaka Nicole med ännu en dyrbar gåva som Nicole skickade tillbaka. ”Det är över, jag har brutit med honom … Jag sa till honom att han inte kan köpa mig”, berättade hon för flera av sina vänner.

Tre veckor senare, strax efter midnatt måndag­ en den 13 juni 1994, gjorde en förbi­passerande en ruskig upptäckt utanför Nicoles nya bostad på 875 Bundy Drive: ett blodigt spår ledde genom grinden

och vidare några meter över den stenbelagda uppfarten till Nicole Browns kropp. Hon låg i fosterställning nedanför entrétrappan. Till höger om henne, precis utom synhåll från trottoaren, låg Ron Goldmans kropp. Båda hade skurits och huggits ett flertal gånger. Huggen hade pene­ trerat inre organ och blodpulsådror, vart och ett av dem hade varit dödligt. Hela mordscenen var dränkt i blod och vittnade om att ett ursinnigt övervåld skett.

utredningen Polisen ringde OJ inom loppet av några timmar.

Dels ville de informera honom i egen­skap av anhörig, men de ville också prata med ex-maken för att kunna stryka honom från listan med misstänkta. OJ hade flugit till Chicago sent föregående kväll för att delta i en promotion­ golf­turnering för sin sponsor, hyr­bils­företaget

Åklagaren Marcia Clark ansågs vara för kall och hård för att vinna över juryn på sin sida, så hon permanentade håret och ändrade sin image för att framstå som mer feminim.

Ron Goldman var en stark och vältränad kampsportare som förmodligen erbjöd stort motstånd.

Hertz. Vad som hände på hans hotell strax efter telefonsamtalet vet bara OJ, men det blev en av många punkter som avhandlades under rättegången. OJ hävdade att han gick in i badrummet och hade sönder ett glas utan att riktigt tänka på det. Han skar sig på vänster hands långfinger på en glasskärva. När OJ återvände till LA lade polisen märke till det och fotograferade såret på fingret. Hans våldsamma förhållande med Nicole gjorde att han redan var misstänkt och polisen började misstänka att såren var ett rivsår från ett av offrens naglar.

Kriminalteknikerna hade mycket material att arbeta med på brottsplatsen. Med så mycket blod skulle inte mördaren/mördarna ha kunnat komma undan utan att få blod på sig själv/ själva. Nicoles blod återfanns på ett par av OJ:s strumpor, båda offrens blod återfanns i OJ:s Ford Bronco och blodiga skoavtryck på brottsplatsen matchade både storlek och märke på OJ:s skor. Ett av åklagarsidans huvudbevis var en läderhandske som var täckt av blod både från offren och från OJ och som hade återfunnits på mordplatsen vid Bundy Drive. Den matchande handsken fanns i OJ:s bostad i Rockingham.

Det såg inte så ljust ut för OJ, särskilt inte efter att han flydde och gav en heli­kopter­ reporter från CBS News århundradets scoop i en direkt­sändning i tv av polisjakten. Alla bevis och indicier borde ha borgat för en promenadseger för åklagarsidan. Men det fanns problem.

Johnnie Cochran som var en av OJ:s för­ svarare beskrev brottsplatsen som ”en dypöl av föroreningar”. Och han hade rätt. Polisens rutiner för att säkerställa bevis var undermåliga.

Oerfarna tekniker hade inte paketerat bevisen ordentligt och källorna kunde inte alltid för­ klaras. Det visade sig att blodet på OJ:s strumpor upptäcktes först två månader efter morden.

Inkallade experter hävdade att det hade smetats på när strumporna inte hade använts. Experterna lät försvaret att dra sina egna slutsatser, och de var snabba att dra nytta av informationen. En

65 Blodigt begär_SV 270818.indd 65

06.09.2018 11:04

Enligt en teori hade Nicole samröre med ett skumt colombianskt droggäng som mördade de två när något gick snett. Robert Shapiro antydde dessutom att det kan ha funnits två mördare och två knivar på platsen.

polis fick till och med lov att ta ett blodprov från OJ och bära det med sig till och från brottsplatsen. Återigen hävdade försvaret att det användes till att plantera bevis mot OJ Simpson och undergräva hans trovärdighet.

Under rättegången var det försvarets roll att antingen få domaren att ogiltigförklara vissa bevis eller att få dem starkt ifrågasatta. Marcia Clarks samlade bevishög såg allt mer ut som ett luftslott.

Polisen Mark Fuhrman hade funnit några av de viktigaste bevisen – inklusive handsken som kom från OJ:s bostad – och hade uttryckligen sagt att han inte var rasist. I alla fall inte sedan han tio år tidigare hade gjort grovt rasistiska uttalanden.

Försvaret spelade upp ett kassettband där Fuhrman intervjuas ett par år tidigare av manusförfattaren Laura Hart McKinny inför ett manus. Här nämner polisen upprepade gång n-ordet och skryter vitt och brett om polisernas procedurer som inbegriper misshandel och till och med mord på misstänkta, och också de flertaliga interna utredningar han varit föremål för. När Fuhrman kallades som vittne fick han direkt frågan om han hade planterat bevis på brottsplatsen. Hans trovärdighet stod på spel och han var medveten om det. För att undvika att förödmjuka sig och bli föremål för ett eget rättsfall hänvisade han till den juridiska klausulen ”the Fifth” vilken innebär att man kan göra ett undan­tag från vittnesplikten.

När det var dags för rättegångens mest berömda ögonblick då OJ utan framgång försökte att få på sig Rockingham-handsken på sin högerhand hade säkert många av jurymedlemmarna redan bestämt sig för var de stod i frågan. Detta sista teatrala inslag gjorde att åklagarsidans till en början starka fall raserades. ”Om den inte passar måste ni fria”, menade Johnnie Cochran i sitt avslutningsanförande för juryn. Det gjorde de, och OJ gick fri.

Polismannen Mark Fuhrman slingrar sig när han kallas som vittne och anklagas för att ha planterat bevis på brottsplatsen.

En annan teori gick ut på att det handlade om ett inbrott som helt spårade ut när Ron anlände till platsen.

66 Blodigt begär_SV 270818.indd 66

06.09.2018 11:04

(OM) HAN GJORDE DET

EFTERSPELET OJ FRIADES TROTS BEVISEN – FANNS DET NÅGRA ANDRA POTENTIELLA GÄRNINGSMÄN? Många galna teorier om Brown-Goldman-morden har florerat, men vissa har mer bäring än andra.

Privatspanaren William C Dear ägnade 18 år åt att undersöka fallet och kom fram till att det var OJ:s son Jason, från hans första äktenskap, som utförde brotten. 24-åringen var villkorligt frigiven efter att ha attackerat en tidigare anställd med kniv och ska ha gått på medicinen Depakote för att stävja sina humörsproblem som ibland resulterade i våldsamma utbrott. Bland andra bevis underströk Dear att det fanns hårfibrer från en afroamerikan på brottsplatsen samt 15 separata oidentifierade fingeravtryck. Inget av dem kom från OJ. I William C Dears bok O.J. Is Innocent And I Can Prove It raljerar han mot de falska anklagelserna från polisen och menar att OJ inte dödade Goldman och sin ex-fru, men att han anlände till brottsplatsen kort efter att dådet hade utförts.

Det finns ytterligare två ännu mer osanno­lika teorier. En lyftes fram i rätten. Enligt försvars­ advokaten Johnnie Cochran hade Nicole upplåtit husrum till missbrukaren och vännen Faye Resnick som var skyldig drogkartellerna mycket pengar. De två ska ha lånat pengar för att öppna

ett Starbucks-café. Colombianerna knackade på hos Nicole den aktuella natten för att kräva in skulden, men Nicole kunde inte betala. Cochran pressade polismannen Tom Lange på denna punkt under rättegången och menade att sättet på vilket Nicole och Ron mördades påminde om en ”colombiansk slips” vilket innebär att man skär djupt i halsen och drar ut tungan genom hålet som uppstår. Lange kunde enkelt vifta bort Cochrans ansträngningar att underminera hans trovärdighet som vittne genom att säga: ”Det faktum att offrets vän använde droger har liten betydelse för mig … varje litet bevis jag har pekar på att den åtalade är skyldig.”

Den sista teorin är till och med ännu mer lång­sökt. Efter att ha arresterats och fällts för två mord 1995 påstod mördaren Glen Rogers att han var den skyldige. I ett brev till OJ:s manager Norman Pardo skriver Rogers att han träffade Nicole när han jobbade på hennes hus och att han därpå festade med henne. Han påstod också att OJ hade lejt honom för att bryta sig in i Nicoles hus och stjäla ett par örhängen som var värda 20 000 dollar och att OJ då skulle ha sagt: ”Du måste kanske döda hyndan.” I slutänden fanns det inget som band Rogers till

brottsscenen. Han stod redan inför ett dödsstraff, så han hade inget att förlora på sin berättelse. I efterhand är det märkligt att polisen ens tittade närmare på hans påståenden – han var varken den första eller din sista seriemördaren som har sökt uppmärksamhet genom att påstå sig vara skyldig till välkända och olösta mord.

Offrens anhöriga har dock aldrig tvivlat på vem som är skyldig till morden på deras son och dotter. År 2006 stämde familjerna Goldman och Brown OJ. Denna gång var OJ tvungen att försvara sig själv och denna gång var målsägande framgångsrika. De fick nästan 50 miljoner dollar i skadestånd och OJ försattes i konkurs.

I dag är Goldman-Brown-morden fortfarande ett öppet fall för Los Angeles-polisen, även om det inte är ett fall de aktivt jobbar med. Till och med några av de ursprungliga jurymedlemmarna tror att den verklige mördaren befann sig i rätten vid den första rättegången. Enligt Lon Cryer, jurymedlem 247, baserades inte hans icke skyldig-utslag på ”huruvida jag verkligen trodde att han hade gjort det eller inte … Det rättegången gjorde var att skapa rimligt tvivel om huruvida han var förövaren eller inte.”

67 Blodigt begär_SV 270818.indd 67

06.09.2018 11:04

HAUTE COUTURE-

MÖRDAREN PÅ TRE MÅNADER DÖDADE ANDREW CUNANAN FEM MÄN: EN VÄN, EN ÄLSKARE, TVÅ FRÄMLINGAR OCH MODELEGENDEN GIANNI VERSACE. ÄN I DAG VET INGEN VARFÖR. TEXT TANITA MATTHEWS

68 Blodigt begär_SV 270818.indd 68

06.09.2018 11:04

HAUTE COUTURE-MÖRDAREN

G

ianni Versace promenerar den korta sträckan från sin bostad Casa Casuarina i Ocean Drive, Florida, till News Cafe där han ofta dricker sitt morgonkaffe. Vid kafeets tidningsställ plockar han ihop fem magasin: Vogue, Business Week, The New Yorker, Entertainment Weekly och People.

Med tidningarna i hand går han tillbaka till sitt hus, en trevåningsbyggnad i medelhavsstil som är minutiöst renoverad.

Versace älskar sitt hem i Miami Beachgrannskapet. Han brukar säga att han känner sig som säkrast där. Men när den medelålders ikonen närmar sig stentrappan framför den stora stålgrinden kommer den 27-årige Andrew Cunanan fram bakom honom, pekar en pistol mot hans huvud och trycker av vapnet två gånger. En

kula går in i Versaces bakhuvud och den andra passerar genom hans vänstra kind. De som blir vittne till hur Versaces kropp ramlar ihop berättar om hur blodet forsade ut ur kroppen. Cunanan rusade bort från platsen. Versace blev det femte offret för denne man vars liv höll på att falla ihop runt honom.

Il Divo

Cunanan föddes i en anspråkslös kristen familj i sydvästra Kalifornien. Hans far jobbade i flottan och hans mor var växeltelefonist. Han var yngst av fyra syskon och smart med en IQ på 147. Han var dessutom charmig, karismatisk och begåvad, med ett tilltalande och attraktivt utseende. Hans

föräldrar arbetade hårt för att skapa ett bättre liv för sina barn, klättrade på den ekonomiska stegen ett steg i taget och rörde sig långsamt bort från arbetarklassområdet i National City, först till Rancho Bernardo och sedan till Bonita. Men i takt med Cunanan blev äldre blev han en kronisk lögnare som hittade på historier om sin familj och sitt privatliv. Han försökte alltid få de andra barnen att tro att han hade mer eller var någon annan än den han verkligen var.

I privatskolan Bishop’s School i La Jolla – som kostade hans familj 9 000 dollar årligen – började Cunanan formas till den stolte gay­ man han betraktade sig själv som. Han sökte uppmärksamhet och ryktbarhet, och han gjorde det bra, bland annat genom att klä sig i en röd

69 Blodigt begär_SV 270818.indd 69

06.09.2018 11:04

läderoverall vid en skoldans. Dräkten hade han fått av sin äldre, manlige dejt. På bilden i skolans årsbok poserar han med en oknäppt vit skjorta för att framhäva sin fysik. Men medan andra lyfte fram sina bragder brevid sina bilder var det mer eller mindre tomt bredvid Cunanans bild.

Där fanns endast citatet ”apres moi, le deluge” (efter mig, stormen) som brukar tillskrivas kung Ludvig XV. Cunanans klasskamrater ansåg att han ”förmodligen skulle bli ihågkommen”.

Men i hemmet såg inte livet ut som i Cunanans fantasivärld. Hans far hade lämnat flottan för att bli börsmäklare och var tvungen att återvända till sitt hemland Filippinerna för att undvika att arresteras för förskingring. Bakom sig lämnade han familjen att klara sig bäst de kunde. Övergiven av fadern blev Cunanan kränkt, arg och förbittrad.

Under en diskussion med modern gällande sin sexualitet slängde Cunanan henne i väggen, det resulterade i att hennes axel hoppade ur led.

Han hoppade av universitetet i San Diego där han hade studerat amerikansk historia och reste iväg för att träffa sin far, men återvände äcklad över att mannen som alltid hade uppmuntrat honom att sträva efter större och bättre saker i livet levde smutsigt och enkelt. Tillbaka i Amerika slog han sig ned i San Francisco, där han besökte högklassiga gaybarer och sålde sex till äldre, väl­ beställda gaymän som inte hade kommit ut.

Cunanans liv handlade allt mer om glitter och glamour, och han antog en rad personligheter: Andrew Desilva, som de flesta av hans vänner

CUNANAN HADE VIRAT IN MIGLINS HUVUD I MASKERINGSTEJP OCH BARA LÄMNAT EN LITEN GLIPA VID NÄSAN SOM ANDINGSHÅL. kände honom som, var en höjdare från Hollywood med bostad i Riviera. Överstelöjtnant Cummings var marinofficer och hade gått på både Choate och Yale, han åt på lyxrestauranger, var alltid uppklädd, puffade på cigarrer och sippade på den finaste champagne. Men skenet kan som bekant bedra. Cunanan var arbetslös och helt beroende av pengar från sina förmögna älskare. Hans livstil, liksom större delen av hans liv, var en rökridå som skulle dölja hans tillkortakommanden.

Cunanan hade bara upplevt en äkta kärlek i sitt liv: David Madson. Men trots att han till en början hade blivit bländad av sin älskares glamourösa liv började Madson ta avstånd från Cunanan efter att ha blivit misstänksam över hans motvilja att ge honom sitt telefonnummer eller adress. I själva verket var Cunanan mer eller mindre livegen då han bodde i ett 900 000-dollarshus och erhöll en ersättning på 2 500 dollar i veckan. Men när hans äldre älskare tröttnade på hans sällskap och dumpade honom började vännerna misstänka att Cunanan sålde och använde droger. Han började dessutom utforska sex genom sadomasochism – han ville ha kontroll över livets alla aspekter. Men med lite pengar och ökande vikt var Cunanan

inte längre lika attraktiv och fick det allt svårare att hitta nya personer att dejta. Han var redo att lämna sitt liv bakom sig och resa med sina närmaste vänner Madson och Jeffrey Trail till Minnesota.

I förarsätet

Cunanan anlände till Minneapolis sent i april 1997. Som välkomstfest gick de ut och åt med Madsons vänner. Vissa av dem charmades av Cunanan medan andra var mindre imponerade – de betraktade honom som en pompös, namn­ droppande egoist. Två dagar senare bjöd Cunanan in Trail till Madsons lägenhet. Hur pass involverad Trail var med Cunanan beror på vem som berättar.

Vissa hävdar att Trail, en före detta marinofficer från San Diego, hade ett sexuellt förhållande med Cunanan och blev svartsjuk och rasande när han insåg att Madson också hade det. Andra menar att Trail var mer som en storebror för Cunanan och att han hade uttryckt sitt missnöje mot att han tog så mycket droger.

Grannar i huset berättade för polisen att de hörde de två männen gräla i lägenheten innan

Versace köpte sin bostad i Miami Beach för 2,95 miljoner dollar 1992.

Han lät bygga om fastigheten med 1500-talsslottet Castle of Columbus i Dominikanska republiken som förebild.

70 Blodigt begär_SV 270818.indd 70

06.09.2018 11:04

någon skrek ”Dra härifrån för fan …” följt av en dörr som smällde igen och ett antal dämpade dunsar som höll på i ungefär 30 sekunder. Sedan rådde tystnad. Det som skedde var att Trail slogs ihjäl med över två dussin slag mot ansiktet och huvudet med en hammare.

Senare kom Madsons arbetskollegor till lägen­ heten, de var oroliga eftersom han hade varit borta från jobbet i två dagar utan att höra av sig.

Båda tyckte sig höra viskningar och Madsons gnyende hund bakom lägenhetsdörren. De började bli oroliga för sin vän och bad fastighetsskötaren Jennifer Wiberg att ta sig in i lägenheten med sin huvudnyckel. När hon kollade läget i lägenheten möttes hon av en makaber syn.

Det var blodskvätt på hela dörrens insida, en fördjupning i väggen, hjärnsubstans på dörr­ karmen, två par blodiga fotavtryck och en kropp inrullad i en orientalisk matta. Det var Trail.

Hans plånbok låg fortfarande i bakfickan och hans personsökare satt i skärpet. Hans klocka hade stannat på 09.55. Polisen menade att det var tidpunkten då han förgäves hade försökt skydda sig från de hammarslag som hans baneman överöste honom med. Verktyget troddes ha kommit från en röd verktygslåda i lägenheten.

Attacken var fruktansvärd, men man trodde inledningsvis inte att den var planerad. Det fanns ingen urin eller avföring i lägenheten vilket tydde på att Madsons hund hade rastats regelbundet de senaste dagarna. Polisen trodde att mördaren kan ha väntat på ett tillfälle att göra sig av med

kroppen. Tillfället kanske aldrig dök upp, vilket ledde till att gärningsmannen helt enkelt gav sig av.

Två dagar efter att polisen hade upptäckt Trails kropp körde Cunanan med Madson till en sjö omkring 8 mil norr om Minneapolis. Där sköt han mannen som han en gång hade beskrivit som ”sitt livs kärlek” med flera skott i huvudet. Vapnet var Trails pistol. Cunanan flydde från platsen i Madsons röda Jeep och tog sikte på Chicago. När han kom dit lyckades han nästla sig in hos den 72-årige fastighetsmogulen Lee Miglin. Cunanan var i behov av ett nytt fordon, rena kläder och pengar. Miglin hade oturen att komma i hans väg. Han utsattes för sadistisk tortyr av Cunanan och dog. Cunanan hade virat in Miglins huvud i maskeringstejp och bara lämnat en liten glipa vid näsan som andingshål, som på en S&M-mask.

Därpå högg han upprepade gånger Miglin i bröstet med en häcksax och skar upp hans hals med ett sågblad.

Cunanan körde sedan till New Jersey i Miglins gröna Lexus från 1994 med 2 000 dollar på fickan.

Polisen försökte spåra fordonet, men Cunanan hade i hela sitt liv varit steget före alla andra – inte minst nu.

William Reese var näste person att möta samma öde som Madson. Cunanan gav sig av i hans Chevy pickup från 1996 i ett försök att få polisen att helt tappa spåret. Efter att ha mördat sitt fjärde offer hamnade Cunanan på FBI:s lista över de tio mest eftersökta personerna.

Han stannade kort i New York där han bytte

Vid tiden för sin död befann sig Versace på topp när det gällde karriären och livet.

Hans förmögenhet låg på omkring 1,4 miljarder dollar.

Det kom in hundratals tips om Cunanan från hela Amerika.

Polisen gick ut med att mördaren kunde ha klätt ut sig tilll kvinna

71 Blodigt begär_SV 270818.indd 71

06.09.2018 11:04

Trots att han skyndades till Ryder Trauma Center förklarades Versace död klockan 09:15. Han var bara 50 år gammal.

registreringsskyltar på bilen och återvände sedan till Miami Beach där han checkade in på ett slitet hotell. Här tryckte han i två månader och gav sig ut på kvällarna och spanade efter potentiella flirtar på gaybarerna. Dagtid höll han sig i rummet där han frossade på pizza och annan snabbmat medan han läste modetidningar och hängav sig åt S&M-pornografi.

slut med en skräll

Varför Cunanan utsåg Versace till sitt offer kommer vi aldrig att få veta. Somliga tror att han var avundsjuk på Miami Beach-höjdaren som levde det liv som Cunanan bara kunde drömma om. Det gick rykten om att Cunanan och Versace hade träffats en gång och att Versace misstog gigolon för att vara någon annan. Cunanan som älskade att vara i händelsernas centrum påpekade inte misstaget för Versace utan spelade med under det korta samtalet. Men den 15 juli 1997 när Versace satte nyckeln i grinden till sin bostad avrättade Cunanan sitt sista offer. Versaces långtida partner Antonio D’Marco sprang ut ur huset efter att ha hört skottlossningen och fann sin partners blodiga kropp på de nedre trappstegen. Han och några andra personer försökte jaga fatt i Cunanan, men han viftade med sin pistol mot dem och beordrade dem att stanna – annars skulle han skjuta igen. Efter att ha förts till Jackson Memorial Hospital förklarades Versace död.

Nu hade Cunanan ännu ett mord på sitt samvete och jakten på honom intensifierades.

Bara timmar efter Versaces död hittade polisen ett pantbankskvitto med Cunanans namn och adress på ett av sina kontor och skyndade till hotellet i hopp om att kunna fånga honom. När han var på rymmen hade Cunanan pantat ett guldmynt som hade tillhört Miglin. Han hade uppgett sitt riktiga namn, sin adress på hotellet och lämnat ett tumavtryck vilket var rutin på pantbanker i USA på den tiden. Pantbanken hade rutinmässigt lämnat över kvittot till Miami-polisen veckan innan Versace sköts, men det hade hamnat under en massa andra papper och försvunnit. Chansen att fånga Cunanan hade precis missats – och det var inte första gången. Efter att Cunanan hade visats på tv-programmet America’s Most Wanted

Cunanan förändrade ofta sitt utseende och sin frisyr med hjälp av peruker och glasögon.

Medan han var på flykt undan polisen kunde han visa sig öppet utan att bli igenkänd.

fyra dagar innan mordet på Versace hade en anställd på en smörgåsbar hamnat ansikte mot ansikte med mannen som polisen febrilt sökte efter med anledning av de fyra morden. Han ursäktade sig och gick iväg och ringde polisen, men när de dök upp hade Cunanan redan lämnat platsen.

Den röda pickupen hittades, likaså Cunanans tillhörigheter inne i hotellet: ett pass, en check och en kopia av pantbankskvittot. Men Cunanan var inte där. Åtta dagar efter mordet på Versace tittade en fastighetsskötare in i ett båthus i Miami, vilket han gjorde några gånger i veckan för att se att allt var i sin ordning medan ägarna var på affärsresa. Han visste att något var fel redan

innan han klev in – dörren var inte ordentligt stängd. När han tittade in upptäckte han Cunanan. Förskräckt backade han och ringde polisen. Nästan varenda polisman i stan, jämte journalister och nyhetsteam, samlades utanför båthuset och väntade för att se om det handlade om ett nytt offer eller om det var Cunanan själv.

Polisen sköt in tårgas i båthuset innan de tog sig in. I sovrummet på ovanvåningen låg Cunanan på rygg i sina boxershorts med en pistol på magen.

Han hade skjutit sig i munnen. Ett nyhetsteam i helikopter cirklade runt området och filmade när Cunanan kropp rullades ut på bår. Nu var hans galna mordräd – under vilken uppenbarligen ingen gick säker – äntligen till ända.

72 Blodigt begär_SV 270818.indd 72

06.09.2018 11:05

HAUTE COUTURE-MÖRDAREN

GUDFADER MOT GUDFADER SOMLIGA PÅSTÅR ATT CUNANAN INTE MÖRDADE VERSACE – DET VAR MAFFIAN. Båda hävdade dessutom att den döda duva som återfanns intill Versaces kropp var en hälsning från hans fiender. Utredare hade tidigare i hög grad förlitat sig på information från de två gängmedlemmarna då de gick med på att vittna mot N’drangheta i en uppgörelse 2001.

Versaces familj blev emellertid rasande över påståendena som dök upp 13 år efter hans död. I ett uttalande sa de: ”Uppgifterna från informationsgivaren är falska och skamliga. Vi förbehåller oss rätten att skydda Gianni Versaces minne och rykte i civila mål och brottsmål.”

Medan Cunanan låg död i sovrummet på ovanvåningen samlades 400 FBI-agenter och poliser runt båthuset i Miami. Krypskyttar tog plats i fönstren i närliggande lägenheter.

© Alamy, Getty Images, REX features

År 2010 hävdade Giuseppe Di Bella, före detta medlem av Calabriens maffia (även kallad N’drangheta), att Versace mördades på grund av en skuld till maffian och att Cunanan hade tjänat som syndabock.

Di Bella hävdade att Versace tvättade pengar åt gudfadern Paolo De Stefano. Han påstod att modedesignern hade lånat pengar från N’drangheta och blev dödad för att de skulle bli kvitt. Filippo Barecca, en annan högt rankad mafioso, bekräftade Di Bellas berättelse och menade att Cunanan sattes dit för mordet.

73 Blodigt begär_SV 270818.indd 73

06.09.2018 11:05

74 Blodigt begär_SV 270818.indd 74

06.09.2018 11:05

GRÄNSLÖS KÄRLEK

GRÄNSLÖS KÄRLEK HAN VAR EN AV FRANKRIKES MEST FIRADE ROCKSTJÄRNOR. HON VAR EN FILMSTJÄRNA FRÅN EN FRAMSTÅENDE FILMFAMILJ. DERAS OTROHETSAFFÄR BÖRJADE MED LUST OCH SLUTADE MED MORD. TEXT ROBERT MURPHY

D

et hördes rop. Ett skrik. En krash. Var det en stol som trillade i sovrummet på våningen ovanför eller var det något annat? Turisten tittade på hotellklockan. Den visade 02:00. Han ringde till receptionen som skickade en nattportier till svit 35, rummet från vilket oväsendet hade kommit. En rufsig man öppnade dörren och lovade att han skulle dämpa sig.

Om det här hade varit i Frankrike hade kanske portiern tagit ett steg tillbaka med en upphetsad flämtning. ”Var det han?”, kanske han skulle ha frågat sig själv. Men inte här, inte i Litauen. Här var de bara ännu ett utländskt par som förde för mycket oväsen under de tidiga morgontimmarna.

Ljuden som turisten hade hört från rummet ovanför var varken högljutt sex eller fylletjafs efter det att paret hade återvänt från en nattklubb.

Den ovårdade mannen, en berömd sångare med miljontals fans, drog sig tillbaka i svit 35, tog av kläderna från flickvännens lealösa kropp och placerade hennes kropp under täcket i sängen.

Hennes huvud blödde fortfarande lite, men vad kunde han göra åt det? Han satte sig och hällde upp en drink till. Under täcket gled hans flickvän – en av Frankrikes mest berömda aktriser – in i ett koma som skulle bli hennes död.

Deras kärlek bröt mot de konventioner som massorna som köpte hans skivor eller såg hennes filmer förhöll sig till. De hade utformat sina egna regler. De var okonventionella, bohemiska och kreativa. Hela Frankrike hade pratat om deras olovliga kärlek. Hon kom från en välkänd filmfamilj och hade lämnat man och barn för rockgudmiljonären. Han hade å sin sida lämnat sin fru dagen efter att hon hade fött hans barn.

Inom timmar hade deras kärlek hamnat i strålkastarljuset – inte för den passionerade och offentliga såpopera som deras affär utgjorde, utan för hur det hela slutade. Det blev inget hjärt­

skärande farväl, inga återvändanden till äkten­ skapliga partners. Det blev ett våldsamt slut på förhållandet mellan två personer som sent i livet hade funnit sin själsfrände – två ≈oskiljaktiga, besläktade själar som kämpade för att leva tillsammans. Nu när uppbrottet hängde i luften övergick det i ett våldsamt bråk som slutade med att filmstjärnan låg med sitt blodiga och sönderslagna ansikte i en hotellsäng medan livet rann ur henne.

fina filmfamiljen

Marie Trintignant växte upp med insikten att hon inte ville följa i sina föräldrars fotspår inom filmen.

Henne mor, Nadine Marquand, hade producerat, skrivit och regisserat över 30 filmer. Filmen Mon Amour, Mon Amour nominerades till en guldpalm vid filmfestivalen i Cannes 1967. Hennes far, skåde­ spelaren Jean-Louis, hade spelat mot Brigitte Bardot i And God Created Woman och hade en lång och framgångsrik filmkarriär bakom sig. Han utsågs till bästa skådespelare vid filmfestivalen i Cannes 1969.

Det var ett dramatiskt år för familjen Trintignant. Dottern Pauline som var spädbarn dog i sömnen medan familjen var i Rom och filmade. ”Vi vet inte vad som hände”, skrev JeanLouis senare. ”Nadine och jag bestämde oss för att fortsätta leva enbart för Maries skull.” Marie hade just fyllt åtta år och var otröstlig.

Marie Trintignant föddes i Boulogne-Billan­ court, en välbärgad förort i västra Paris. Hon var en motvillig skådespelerska. Som fyraåring spelade hon i mammans Mon Amour, Mon Amour, men hennes dröm var att bli veterinär – inte filmstjärna. Hon betraktades som mycket blyg.

Systerns död gjorde henne ännu mer introvert, till slut vägrade hon att prata.

75 Blodigt begär_SV 270818.indd 75

06.09.2018 11:05

CRIMES OF PASSION

Marie flygs från Vilnius till Frankrike för att få akutvård.

När hon blev tonåring kom hon på att hon trots allt skulle bli skådespelerska. Hon hade ju trots allt släpats fram inför kameran av sina föräldrar ett flertal gånger. Marie Trintignant var spinkig och såg skör ut. Rollerna hon spelade reflekterade hennes fysiska sårbarhet: kvinnor i samhällets utkanter.

Rollen som prostituerad i Lulu var en av hennes mest hyllade insatser på vita duken. Hon ville ”tala för dem som förtjänade en röst”.

Marie upplevde aldrig den storhet eller stjärn­ status som hennes far åtnjöt, hon var aldrig riktigt i toppligan. Kanske hon inte brydde sig om det.

Hennes samtida, Charlotte Gainsbourg och Sophie Marceau, var de som tidningarna slogs om att ha på omslagen, skådespelerskorna som förgylllde den röda mattan. Marie Trintignant befann sig på sidan av det hela.

Hennes privatliv var både stormigt, okontrol­ ler­bart och dramatiskt, vilket skulle ha passat hennes roll­karaktärer. ”Inget är definitivt när det gäller mig”, sa Marie Trintignant vid ett tillfälle.

Och en snabb resumé av hennes excentriska privatliv visar att hon inte nödvändigtvis tydde sig till en man. Hon hade fyra söner med fyra olika fäder. Först med musikern Richard Kolinka,

trummis i 80-talsbandet Téléphone. De fick sonen Roman tillsammans. Snart blev hon dock kär i skådespelaren Francois Cluzet som hon fick sonen Paul med. Hennes tredje son Léon var resultatet av ett kort förhållande med Mathias Othnin-Girard.

Men 1998 dök hennes hittills största kärlek upp – författaren och regissören Samuel Benchetrit. De gifte sig och fick sonen Jules.

svart begär

Marie Trintignant kom bra överens med sina exmän trots att hon lämnade dem för nya äventyr.

Hon var fortfarande tillsammans med Benchetrit och förberedde sig för att spela Janis Joplin i komedin Janis et John när hon sa till vänner att hon ville se livemusik. Någon föreslog bandet Noir Desir – svart begär – och den 3 juli 2002 träffade hon för första gången bandets sångare.

Han hette Bertrand Cantat. Noir Desir hade varit ett av Frankrikes bäst säljande band de senaste åren. De hade bildats redan i skolan när vännerna lärde känna varandra. Efter att ha spelat på pubar och klubbar slog de äntligen igenom 1988.

Leadsångaren jämfördes ofta med The Doors

HON HADE SLAGITS UPPREPADE GÅNGER I ANSIKTET … HON SÅG DEFORMERAD UT, SOM EFTER EN BOXNINGSMATCH.

förgrundsgestalt Jim Morrison. Bertrand Cantat hade ett mörkt, mystiskt utseende och skrev texter som hade något utomvärdsligt över sig. Men han bar också på en inre Bono, och under höjden av sin berömmelse använde Bertrand Cantat sitt kändisskap för olika välgörenhetsändamål.

Cantat var gift när Marie Trintignant träffade honom för allra första gången. Han hade gift sig med formgivaren Krisztina Rády fem år tidigare.

De hade en son tillsammans och hon väntade deras andra barn, men inom kort blev rockguden och skådespelerskan oskiljaktiga. Dagen efter att hon hade fött deras dotter sa Krisztina till Cantat att han skulle stanna hos Marie.

De slog sig ner i Paris. Men strax därpå följde han Marie till Litauens huvudstad Vilnius där hon filmade en tv-serie som hon hade skrivit tillsammans med sin mor och som Nadine Marquand regisserade. Cantat som var van vid att stå i händelsernas centrum befann sig plötsligt på sidan under filmandet. Han kände sig utfryst på inspelningsplatsen, så han ägnade många långa timmar själv i svit 35 på hotellet Domina Plaza.

Hennes sista timmar

Filmandet blev klart den 26 juli 2003. I ett mystiskt sms skrev Marie Trintignant samma dag till sin mor: ”Hantera sorgen klokt så kommer du att bli lugnare.” Hon skrev under med ”Fifille Battue” vilket betyder ungefär ”din medfarna lilla flicka”. Vad menade hon? Det fanns inga tecken på våld från hennes älskare.

76 Blodigt begär_SV 270818.indd 76

06.09.2018 11:05

GRÄNSLÖS KÄRLEK Maries hjärnkirurger analyserar röntgen av hennes skallskador.

Men det var ett annat sms som skulle sätta allt i rullning, ett som Marie mottog. Hon och hennes make, skådespelaren Samuel Benchetrit, kom fortfarande bra överens. Deras film Janis et John skulle snart komma ut och han föreslog att de skulle kombinera pr-intervjuerna med en familjehelg. Cantat blev vansinnig och ägnade de följande timmarna åt att försöka förmå Marie att helt bryta med Benchetrit. Det var de två nu.

Han ringde upp sin fru och förklarade att han inte längre ville ha någon nära relation med henne.

Han krävde att Marie skulle göra det samma med sin make.

Filmteamet hade avslutningsfest och planerade att därefter gå till en nattklubb, men Cantat insisterade på att de istället skulle besöka en vän i hans hus. Han drack rödvin och vodka medan Marie satt tyst på soffan. Cantat hade inte glömt deras pågågende gräl och tjafsade med henne om sms:et från hennes make. Hon sa ingenting och han kastade ett glas så att det gick i bitar. Vännen vittnade senare om att Cantat drog upp Marie på fötter och sedan puttade omkull henne. ”Jag är ingenting”, utbrast rockstjärnemiljonären. ”Du är allt och jag är ingenting.”

De återvände till svit 35 på Domina Plaza och fortsatte att bråka om sms:et och den föreslagna familjehelgen. Cantat hävdade senare att Marie slog honom. Enligt hans version av kvällens händelser trillade han, reste sig och slog tillbaka. Marie Trintignant ramlade i golvet och slog i huvudet hårt.

Obduktionen berättade något annat. Hon hade slagits upprepade gånger i ansiktet med skador på

kraniet som följd. Hon hade dessutom fått flera slag på andra ställen. En läkare som undersökte henne sa att hon såg deformerad ut, som efter en boxningsmatch. Cantat: ”Allt hände väldigt snabbt. Jag ville absolut inte att det här skulle hända. Jag skulle aldrig ha höjt handen. Jaq vet att det inte finns något jag kan göra. Jag kan bara be om förlåtelse som jag har gjort från början.”

Han tillade, full av ånger: ”Vi hade en fantastisk

tid ihop, jag älskade Marie med hela mitt väsen.

Jag älskade henne och jag kommer alltid att älska henne. Jag tänker på henne varje sekund och jag kommer alltid att tänka på henne. Jag kan inte radera henne från mitt minne.”

Men kvinnan som han påstod sig älska låg hjälplös och sönderslagen vid hans fötter. Han ringde inte efter ambulans. Efter klagomål från personen i rummet undertill klädde han av

BERTRAND CANTATS FÖRBANNELSE CANTATS FRU STÖTTADE HONOM EFTER MORDET PÅ MARIE TRINTIGNANT. HON DOG SJÄLV EN MYSTISK DÖD I SITT HEM EFTER ATT HAN HADE SLÄPPTS FRÅN FÄNGELSET. I januari 2010 tillbringade Bertrand Cantat natten hemma hos sin ex-fru Krisztina Rády i Bordeaux. Han sov på nedervåningen. Deras 12-åriga son Milo och 7-åriga dotter Alice sov borta hos några andra.

Följande morgon kom barnen hem och Milo som letade efter sin mamma hittade henne hängd på ovanvåningen. Cantat hade hela tiden befunnit sig i huset utan att märka något.

Senare framkom det att Krisztina hade ringt

sina föräldrar flera månader tidigare och klagat på att ”en rad händelser, värre än de från 2003” ägde rum och att hon misshandlades både fysiskt och psykiskt av ex-maken. ”Alla anser att han är en ikon och alla vill hans bästa. Sedan kommer hem och gör dessa fruktansvärda saker mot mig inför familjen”, ska hon ha sagt.

Trots att han inledningsvis arresterades och att krav ställdes på att fallet skulle återupptas, utfördes inga polisiära åtgärder mot Cantat.

77 Blodigt begär_SV 270818.indd 77

06.09.2018 11:05

Marie kläderna och lade henne i sängen. Därpå plockade han fram telefonen och ringde först sin fru och sedan mannen som var upphovet till hans och Maries gräl, Samuel Benchetrit. Maries make berättade senare: ”Han sa att de hade grälat.

Inget allvarligt, men saker och ting hade gått för långt. Nu var det över och hon sov.”

Klockan 04:30 ringde Cantat till Maries bror Vincent som även han var i Vilnius i samband med filminspelningen. Cantat nämnde inte bråket men klagade över att han kände sig exkluderad från Maries familj. Vincent kom till hotellet och i mörkret såg han sin syster i sängen. De två männen pratade i två timmar. Sedan gick Vincent över till sängen och såg Maries deformerade ansikte. Det var Maries bror som ringde efter ambulans, inte hennes älskare.

Cantat gjorde ett försök att ta sitt liv genom att trycka i sig C-vitamintabletter och antidepressiv medicin. Samtidigt flögs en av Frankrikes främsta neurokirurger från Paris till Litauen. Marie Trintignant fördes tillbaka till Frankrike där man förgäves utförde två operationer. Hon dog av sina skallskador den 1 augusti.

Cantat befann sig i häkte i Vilnius när Marie dog. Han informerades inte direkt om händelsen eftersom han ansågs vara för skör. Den fallna idolen blev en symbol för våld i nära relationer i Frankrike. Somliga blev rörda över det faktum att Krisztina reste till Litauen för att stötta sin otrogne make, andra såg det som ett tecken på manligt förtryck. Hans hus i Frankrike brändes ner och hans familj mottog dödshot.

Under mordrättegången i Vilnius i mars 2004 sa han: ”Vi älskade varandra och kärleken växte.” Maries mor satt i rättegångssalen och han vädjade till hennes familj: ”Jag vill att de ska veta hur förkrossad jag är.” Hon tittade bort när han sa: ”Jag vill berätta det här även om det inte är möjligt att ta in. Jag vill att ni ska veta att jag älskade Marie.” Trots kärleksbetygelserna beskrev Nadine Marquand senare Cantat som ”en mördare vars påstådda skuldkänslor jag inte tror på för en sekund”.

en fallen stjärna

Den 29 mars 2004 dömdes Cantat till åtta års fängelse för mord utan direkt uppsåt. I september samma år flyttades han för att avtjäna återstoden av sitt straff i ett fängelse i sydvästra Frankrike. När han frigavs 2007 väckte det ilska bland många i Frankrike. Landets dåvarande president Nicolas Sarkozy blev kontaktad av Maries mäktiga familj i ett försök att förmå honom att häva Cantats frigivning. Det misslyckades.

Den radikala feministorganisationen La Muete gjorde ett uttalande: ”Fyra år i fängelse – är det priset man ska betala för ett sådant brott? Så kallade passionsbrott behandlas fortfarande ofta med slapphänthet.” I sin första intervju efter frisläppandet berättade Cantat för tidingen Les Inrocks: ”Det är fruktansvärt att ha blivit en symbol för våld mot kvinnor.”

Han har sedan dess försökt väcka liv i sin musik­karriär. Noir Desir splittrades och han

bildade duon Detroit. Men många musiker vägrade att jobba med den dömde mördaren.

När hans namn ingick i artistutbudet på festivaler väcktes protester från allmänhet. Det var meningen att han skulle uppträda på ett antal festivaler sommaren 2018, men 70 000 namnunderskrifter på nätet var tillräckligt för att få honom att boka av det hela. I ett uttalande från mars 2018 sa han: ”Jag har betalat den skuld som lagen tilldömde mig. Jag har avtjänat mitt straff. Jag fick inga fördelar. I dag önskar jag mig, som alla medborgare, rätten att återanpassas. Rätten att utöva mitt yrke, rätten för mina anhöriga att kunna bo i Frankrike utan att utsättas för förtal. Rätten för publiken att kunna gå på mina konserter och lyssna på min musik.”

Men Marie Trintignants familj menar att Marie hade rätten att leva – en rätt som han förvägrade henne när han misshandlade henne våldsamt och underlät att tillkalla hjälp vilket kunde ha räddat filmstjärnans liv.

Cantat förs till rättegången.

78 Blodigt begär_SV 270818.indd 78

06.09.2018 11:05

GRÄNSLÖS KÄRLEK Och i efterdyningarna av Harvey Weinstein-skandalen menar kritiker att om Cantat tillåts uppträda som tidigare så ”normaliseras våld mot kvinnor”. Vänner till både Bertrand Cantat och Marie Trintignant säger att paret under sina sista veckor började undvika andra människor. De drog sig tillbaka från gamla vänner, i hans fall från bandmedlemmarna. ”Marie är viktigare än allt annat. Mer än någon musik”, sa Cantat.

Somliga menar att han i henne såg något som han inte själv hade. Var det att hon var en del av filmetablissemanget? En vitalitet, en kontakt till publiken? Det spelade ingen roll hur många beundrare han hade, han hade inte det hon hade. Och om han inte kunde få henne, om det fanns en risk – hur liten den än var – att hon skulle återförenas med sin make kanske ingen annan skulle få henne heller?

En poet skulle kanske kalla det för gränslös kärlek. Andra kallar det för våld i en nära relation i dess mest extrema och tragiska form.

ROCKSTJÄRNEMORDET BERTRAND CANTAT KOM FRÅN EN BLYGSAM BAKGRUND OCH BLEV FRANSK ALTERNATIVROCKS STORA NAMN. HAN HAR INTE TIDGARE UPPVISAT NÅGRA MORDISKA TENDENSER. Bertrand Cantats far var marinofficer och hade tjänat under kolonialkriget i Algeriet. Han föddes 1964 i Le Havre. När hans familj flyttade söderut till Bordeaux övergav han föräldrarnas dröm om att han skulle bli advokat och fokuserade istället på rockmusiken.

Han bildade bandet Noir Désir med skol­ kamrater och spelade på pubar och klubbar tills de backades upp av ett stort skivbolag 1986.

Fram till det tidiga 1990-talet hade de sålt nästan tre miljoner skivor. Cantat använde sitt kändisskap

till att stödja vänsterorienterade frågor, bland annat anti-globalisering och stöd till Palestinas folk.

Cantat jämfördes ibland med Jim Morrison eller Nirvanas Kurt Cobain. Hans texter och framträdanden innehöll en sjudande kraft.

När han frigavs splittrades Noir Désir. Han har försökt arbeta med andra musiker, bland annat i duon Detroit. Han fortsätter att sjunga om samhällsfrågor. 2017 släppte han en anti-Brexit-låt med titeln L’Angleterre’. Han har hittills inte sjungit om våld i nära relationer.

© Alamy; Getty Images

Hundratals personer samlas på kyrkogården Père Lachaise i Paris vid Maries begravning.

79 Blodigt begär_SV 270818.indd 79

06.09.2018 11:05

DÖDLIG KÄRLEKSTRIANGEL THOMAS MONTGOMERYS LÖGNER HADE NÄRAPÅ KOSTAT HONOM HANS FRU OCH ÄLSKARINNA. NÄR HANS VÄN FÅNGADE HANS CHAT-FLIRTARS UPPMÄRKSAMHET NÅDDE HANS RASERI KOKPUNKTEN. TEXT TANITA MATTHEWS

80 Blodigt begär_SV 270818.indd 80

06.09.2018 11:05

DÖDLIG KÄRLEKSTRIANGEL

E

tt kort, gällt ljud indikerade att hon hade svarat. Maskinisten Thomas Montgomery läste ivrigt varje ord på datorskärmen och blev allt mer uppslukad. I nästan ett år hade den hårt arbetande, gifte tvåbarnspappan utbytt heta meddelanden i smyg med sin online-älskarinna.

Han utgav sig för att vara sitt yngre jag som tjänade i flottan och konverserade med ”TalhotblondBig50” – en kvinna som han trodde var en 18-årig high school-elev från West Virginia vid namn Jessi. Nu, efter månader av intensivt skrivande fram och tillbaka, hade de på något sätt ingått en relation med varandra. Vad ingen av dem visste var att motparten inte riktigt var personen den utgav sig för att vara. När Montgomerys lögner avslöjades började både hans virtuella och verkliga liv att falla ihop.

Förhållandet mellan de två höll i sig tills en av Montgomerys arbetskollegor blandade sig i och stal uppmärksamheten från hans internetflirt.

Montgomery blev rasande och bytte identitet än en gång, denna gång till en kallblodig mördare.

Hans handlingar var ett sätt att försöka återvinna sin cyberälsklings hjärta. Men när hans rivals kropp hittades på en undanskymd parkering och ”Jessi” avslöjades som en bluff skakades nationen.

genom förstoringsGlaset

Montgomery kom från arbetarklassen, försörjde sig som verktygstillverkare och bodde i ett för­ortsområde nära Buffalo i New York. Han hade träffat sin fru Cindy 1989. Han var nu i fyrtioårsåldern, hade två små döttrar och hade länge varit anställd hos Dynabrade Corporation i förorten Clarence, tre mil från familjens bostad i Cheektowaga. År 2005 närmade han sig sin 50-­års­dag. Håret började tunnas ut och hans syn hade försämrats, vilket gjorde honom beroende av sina ståltrådsliknande glasögon. Hans kropp som en gång hade varit smidig, muskulös och väldefinierad började förfalla och visa spår av åldrandet. En röst inom honom propsade på att han skulle bryta sina invanda rutiner som hans liv bestod av, endast avbrutna av pokerkvällar med grabbarna.

I maj 2005 loggade Montgomery in på en spelsajt på nätet som hette Pogo för att spela några partier poker och chatta med sina kompisar. När spelaren ”TalhotblondBig50” började konversera med honom och presenterade sig som Jessi, en 18-årig high school-elev som bodde några

Thomas Montgomery menade att han blev beroende av internet­förhållandet som utvecklades till en dödlig kärlekstriangel.

81 Blodigt begär_SV 270818.indd 81

06.09.2018 11:05

timmar bort, drogs Montgomery in i ett spel som skulle sluta med mord. Den 47-årige mannen lurade i sin internetflirt att han var en ung och ståtlig marinsoldat som precis hade placerats i Afghanistan. Han loggade ibland in på spelsajter under smeknamnet ”marinesniper1000” för att fly undan slagfältens fasor. Han valde att utelämna att han var en gift tvåbarnsfar som satt och skrev i sin bekväma och trygga bostad.

Och Montgomery var ovetandes om att hans chatflirt inte heller var den hon utgav sig för att vara. ”Jessi” var egentligen en medelålders gift kvinna vid namn Mary Shieler som hade fångat många mäns uppmärksamhet på nätet med hjälp av sin tonårsdotters privata bilder. Snart blev kontakten mellan Jessi och marinsoldaten allt mer intensiv. Jessi sa till sin unge krigshjälte att hon älskade honom och han sa samma sak till henne.

Deras konversationer färgades av den sexuella frustration som avståndet emellan dem skapade och de uttryckte sin önskan om att vara intima med varandra. Den unga kvinnan skickade ett paket till sin marinsoldat som levererades till hans hemadress och som innehöll bland annat bilder som skulle föreställa henne och sexiga underkläder.

Paret tog sitt förhållande till nästa nivå och började prata på telefon, men de kommunicerade oftast över nätet genom e-post eller chattar.

Mary Shieler använde sig av sin dotters foton och utgav sig för att vara ”Jessi” när hon uppvaktade män på nätet.

kärleksdrogad

Montgomery skulle sedan beskriva det som att förhållandet var ”som en drog” och att han inte kunde hålla tillbaka känslorna för den kvinna som fick honom att känna sig som en tonåring igen. Han friade till henne till jul, ungefär åtta månader efter att de hade börjat kommunicera med varandra.

Montgomerys fru förstod att maken hade något fuffens för sig. Nästan ett år efter att affären hade inletts använde en av Montgomerys döttrar faderns dator när ett meddelande från Jessi dök upp. Hans unga dotter nämnde det oskyldigt för sin mamma som i sin tur upptäckte en stor mängd kärleksbrev, foton och föremål från hans kärlek – inklusive ett par röda trosor. Inte nog med att hon blev äcklad över det faktum att hennes man var otrogen, föremålet för hans kärlek var en knappt myndig flicka som fortfarande gick i skolan.

Hon konfronterade honom och försökte sätta stopp för förhållandet genom att skicka ett brev till Jessi där hon avslöjade hans rätta identitet. Med brevet bifogade hon ett nyligen taget familjefoto. ”Som du kan se är inte Tom 18 år”, skrev hon. ”Han är en gift tvåbarnsfar. Han är 47 och jag är hans fru.”

I brevet till mottagaren som hon trodde var en 18årig ung kvinna skrev hon: ”Du har uppenbarligen blivit lurad.”

Jessi – det vill säga Shieler – blev rasande över att hon hade lurats och skrev hotfulla meddelanden till Montgomery och bröt relationen. Hon sökte upp en av Montgomerys arbetskollegor och vänner, Brian Barrett, på Pogo och började flirta med honom istället som hämnd. Brian var en stillsam 22-åring som idrottade mycket och som knappt hade påbörjat sitt vuxna liv. Hans ambition var att

Brian var lyckligt omedveten om att hans kärleksrival ville radera honom ur ekvationen när han satte sig i sin bil efter arbetsdagen.

82 Blodigt begär_SV 270818.indd 82

06.09.2018 11:05

DÖDLIG KÄRLEKSTRIANGEL bli lärare i industridesign. Jobbet på fabriken, där även Montgomery jobbade, var ett sätt för honom att tjäna in pengarna till utbildningen på Buffalo State College. Till skillnad från Shieler och Montgomery låtsades han inte vara någon annan än sig själv på nätet. Han kände inget behov av att göra om sin personlighet i den virtuella världen.

Hans alias var ”Beefcake1572”.

På jobbet pratade Brian och Montgomery öppet om sina konversationer med ”TalhotblondBig50” och deras kollegor märkte att en rivalitet växte fram mellan de två. Montgomery blev frustrerad över att Brian och Shieler utvecklade ett förhållande inom chattarnas virtuella väggar som han en gång hade gjort när han vann hennes hjärta. Hans ilska kokade över när de två pekade ut honom som ett ”rovdjur”, både på nätet och på arbetsplatsen. Shieler gav Brian sitt lösenord så att han kunde plåga honom från hennes konto.

försmådd kvinna

Trots att Shieler var rasande över att Montgomery hade ljugit för henne fortsatte de att konversera. I ett anfall av hyckleri anklagade hon Montgomery för att ljuga för henne, men ändrade sig genast och började reta och fresta honom när hon påstod att hon fortfarande suktade efter hans internetalter ego: ”Jag vill så gärna vara med Tommy”, skrev hon till honom. Barbara Schroeder gjorde 2009 en dokumentär om det bisarra förhållandet.

Hon beskrev för media hur Montgomery upplevde det som om han fick jackpot: ”Han blev accepterad som 47-åring av den här unga heta tjejen som ändå ville ha honom”, sa hon.

Montgomery påstår att inget av sexuell natur diskuterades efter att hans verkliga ålder hade avslöjats, men deras meddelanden indikerar något helt annat.

Förhållandet skakade dock än en gång när Shielers uppmärksamhet åetrigen riktades mot Brian. Ännu värre blev det i september när Brian avslöjade att hans flirtande och uppvakting hade lett till att de två skulle träffas på riktigt.

Montgomery kokade av raseri. ”Brian kommer

att få betala i blod”, skrev han till Shieler vid ett tillfälle. Han sa också till sina kollegor att han inte skulle ”låta patronhylsor ligga kvar på platsen om han skulle döda någon”. Ett kusligt förebåd om vad som komma skulle.

Fredagen den 15 september var varm och skön när Brian lämnade fabriken och satte sig i sin bil på företagets tomma parkeringsplats vid tio-tiden på kvällen. När Brian satt i bilen kanske han funderade över hur lätt och smidigt han skulle förföra det senaste föremålet för sin kärlek.

Kanske han föreställde sig hur hennes lockiga, blonda hår skulle dofta när han höll henne i sina armar. Kanske han till och med drömde om vad framtiden hade att erbjuda. När han satt där, djupt försjunken i tankar gällande Jessi var han helt omedveten om att hans kärleksrival Montgomery befann sig bara några meter därifrån iklädd kamouflagekläder och skidmask. Med sig hade han ett militärgevär. Tre skott ekade och Brian föll ihop i förarsätet.

När polisen hittade hans kropp två dagar senare stod det klart för dem att Brians mördare avsiktligt hade skjutit honom. Han hade blivit träffad tre gånger i halsen och i vänster arm på nära håll med ett vapen av kaliber .30. Vem det än var som hade avlossat skoten hade personen inväntat rätt ögonblick efter att den unge mannen hade lämnat sitt arbete. När utredarna kikade på potentiella fiender uppmärksammades de den växande rivaliteten mellan offret och Montgomery. Polisen sökte upp ”Jessi” för att säkerställa att hon inte hade råkat ut för samma sak – bara för att upptäcka hennes sanna identitet.

Den 27 november arresterades och åtalades Montgomery för mordet på Brian. Han erkände sig skyldig och tilldömdes ett 20-årigt fängelsestraff. Montgomerys fru påbörjade nästan omedelbart processen med skilsmässa. Trots sin bristande moral åtalades inte Shieler för något brott. Men den gifta moderns svekfulla handlingar passerade inte obemärkt förbi. Hennes make ansökte om skilsmässa när det uppdagades vad hon hade gjort. Dottern, vars bilder hon hade använt, klippte alla band till henne.

KÄRLEKSGNABBANDE MONTGOMERYS OCH SHIELERS MEDDELANDEN INDIKERAR EN VÄXANDE ILSKA MOT HENNE OCH BRIAN. MONTGOMERY: om du fortsätter att prata med honom och inte dumpar honom vet jag att du bara ljuger JESSI: han är full MONTGOMERY: och JESSI: han kommer inte att minnas det MONTGOMERY: lägg på luren bara MONTGOMERY: bevisa att du inte vill ha honom JESSI: h an mindes inte att vi hade pratat förra gången MONTGOMERY: pratar ni fortfarande JESSI: nej MONTGOMERY: la du på JESSI: ja MONTGOMERY: jessi du klarar inte av att göra slut med honom JESSI: jo det gör jag MONTGOMERY: det här var din chans och du fixade det inte JESSI: tom jag ska MONTGOMERY: efter att han har gjort dig gravid JESSI: jag vill att han ska vara nykter så att han minns det MONTGOMERY: säg det till honom i morgon då JESSI: ok MONTGOMERY: det kommer du inte MONTGOMERY: han smörade för dig på telefon eller hur JESSI: nej JESSI: han försökte MONTGOMERY: och ni pratar fortfarande eller hur JESSI: nix MONTGOMERY: jessi nu ska jag säga något så lyssna noga JESSI: ok MONTGOMERY: om och jag säger om jag upptäcker att du ljuger för mig så kommer du att förlora något som står dig nära MONTGOMERY: förstår du JESSI: jag förstår

Gevärsmodellen som Montgomery använde när han sköt ihjäl Brian.

83 Blodigt begär_SV 270818.indd 83

06.09.2018 11:05

84 Blodigt begär_SV 270818.indd 84

06.09.2018 11:05

ETT SVÅRT FALL AV SVARTSJUKA

ETT SVÅRT FALL AV

SVARTSJUKA EN BELGISK FALLSKÄRMSHOPPARES HEMSKA OCH TRAGISKA DÖD FICK POLISEN ATT UTREDA AFFÄREN HON HADE MED SIN INSTRUKTÖR – OCH EN SUSPEKT RIVAL. TEXT TANITA MATTHEWS

E

n klar novemberdag 2006 gick den gifte tvåbarnsmodern Els Van Doren ett förfärligt öde till mötes då hon störtade mot sin död i 190 km/h. Hon och den övriga fall­skärms­hoppar­ gruppen hade hoppat ut ur planet på 4 000 meters höjd för att göra ett rutinhopp. Medan resten av gruppen svävade ner i säker­het såg de hur Van Doren kämpade med att få sin fall­skärm att veckla ut sig. Hennes instruktör och älskare Marcel ”Mars” Somers mindes senare hur han försökte komma närmare sin fritt fallande elev i ett försök att rädda henne. Men det var för­gäves – det fanns inget han kunde göra. Varken huvudfallskärmen eller reservskärmen som är avsedd för nöd­ situationer vecklade ut sig. Hon störtade ner i en trädgård i de östra förorterna i Opglabbeek, Belgien.

När polisen undersökte den kamera som Van Doren hade monterad på hjälmen och såg videoinspelningen av den nödställde hopparen som frenetiskt försökte rädda sig strax innan sin död stod det klart för dem att Van Dorens död varken var en olycka eller ett självmord. Någon hade medvetet skurit av fallskärmarnas linor. Men vem? En rasande äkta make som hade upptäckt

hennes otrohetsaffär? En svartsjuk älskare? Eller någon som hade något att vinna på att Van Doren försvann ur bilden?

Hög på kärlek När polisen inledde utredningen kring Van Dorens död fick de fram en tydlig bild av hur hon hade för­älskat sig i sin instruktör för att några månader senare falla mot sin död. Van Doren träffade den holländske fallskärmsinstruktören Somers 2005 när hon blev medlem i hans hoppklubb i belgiska Zwartberg bara 3,2 mil från den holländska gränsen. Hon var inte den enda eleven som charmades av honom. Den 22-åriga grundskoleläraren Els ”Babs” Clottemans blev också förtjust i honom.

De tre träffades på klubben på helgerna, men Somers träffade också kvinnorna individuellt – oftast fredagskvällar med Clottemans och lördagskvällar med Van Doren. Han förnekade att Van Doren kände till hans förhållande med Clottemans, men medgav att hans tillgivenhet för den gifta modern störde hans andra älskarinna.

Förhållandet utvecklades till en kärlekstriangel

och Clottemans blev allt mer varse att Somers föredrog Van Doren. Han klargjorde för Clotte­ mans att hon antingen fick accepterade det eller ge sig av.

Sommaren 2005 började Clottemans inse att förhållandet mellan Van Doren och Somers lämnade henne utanför. Hon skickade anonyma hotbrev till Van Doren och började ringa henne maniskt. Under de tio månader som föregick dödsfallet hade Clottemans ringt ”den andra kvinnan” över 200 gånger. När deras hopp slutade i tragedi den 18 november 2006 hade polisen ett antal misstänkta personer. Till dem hörde emellertid inte Clottemans. Många betraktade kvinnorna som nära vänner och få kände till kärleks­triangeln som hade tagit form de senaste månaderna. När Clottemans förhördes av polisen medgav hon att hon hade stått paret nära och att även hon hade varit romantiskt involverad med Somers som hade ”vilselett henne”. Men hon hävdade att deras förhållande hade ebbat ut.

Det hade bara gått en månad efter Van Dorens död då Clottemans försökte begå självmord efter att Somers hade satt punkt för deras förhållande.

Hon skulle ge ett andra vittnesmål till polisen

85 Blodigt begär_SV 270818.indd 85

06.09.2018 11:05

Clottemans berättade inledningsvis för utredarna att offret hade varit hennes ”stöd” och ”bästa vännina”, men erkände att hon hade skickat hatiska meddelanden till henne för att förmå henne att lämna Somers.

bara några timmar därpå. Hennes handlande fick polisen att reagera, och efter att Clottemans hade återhämtat sig kikade polisen närmare på henne.

Ett självmordsbrev riktat till Somers avslöjade hennes skuld över den svartsjuka hon kände gentemot Van Doren. När hon var helt tillfrisknad förnekade hon emellertid sin skuld i fallet. Men när utredarna förhörde Somers insåg de att trion inte hade stått varandra så nära som Clottemans ville ge sken av.

Enligt Somers hade han försökt att bli av med en efterhängsen Clottemans efter en kort sexuell relation, men hon hade klängt sig kvar. Omkring en vecka före deras sista hopp tillsammans hade en lyckligt omedveten Van Doren kommit till Somers bostad i den sydliga holländska staden Eindhoven där han och Clottemans hade spenderat kvällen tillsammans. Det slutade med att Clottemans blev förvisad till soffan på nedervåningen hela natten medan Somers och Van Doren sov tillsammans på ovanvåningen.

Utredarna insåg att det här kan ha varit det ögonblick då Clottemans tappade greppet när hon hörde det passionerade paret älska med varandra genom väggarna. Van Dorens fallskärm hade lämnats i hallen nära den plats där den förskjutna älskarinnan hade sovit. Det blev uppenbart att Clottemans hade både motiv och möjlighet. Med Van Doren död skulle hon få sina drömmars man helt för sig själv. Det tog utredarna över två

CLOTTEMANS TAPPADE GREPPET NÄR HON HÖRDE PARET ÄLSKA MED VARANDRA GENOM VÄGGARNA. månader att pussla ihop alla händelser som ledde fram till Van Dorens död, men efter att ha förhört Clottemans i över 100 timmar arresterades hon misstänkt för mord.

upp i det blå Anklagelserna mot Clottemans baserades enbart på indicier och hennes advokater hävdade att hela fallet var orimligt. Plötsligt hamnade den sömniga staden Tongeren i internationellt fokus då den mycket uppmärksammade rättegången inleddes i september 2010. Över 200 vittnen skulle höras i processen som väntades pågå i fyra veckor. Den nordliga flamländska staden togs helt över av händelsen. Journalister trängdes i ett intillliggande rum där de kunde se rättegången på skärm. En direktsändning i tv ordnades så att resten av landet kunde se när åklagaren läste upp det 68-sidiga åtalet som placerade Clottemans i centrum för vad som betecknades som ett ”passionsbrott”. Åklagaren hävdade att Clottemans, som led av psykiska problem, hade hört paret älska genom de tunna väggarna i Somers bostad. De hävdade att hon tappade greppet och skar av linorna

till sin rivals fallskärm som hämnd. Somers beskrev vad han trodde var händelsekedjan som ledde till hans älskarinnas död: ”När jag och Els gick och la oss hände något. Något brast”, berättade han för rätten. ”Hon tog en sax och klippte av fallskärmslinorna. För mig är det det mest realistiska scenariot.” Han beskrev sedan Clottemans för rätten som en ”en mycket bra flickvän”. Men han tillade: ”Den Babs jag kände dog samtidigt som Els. Hon visade sig vara en ulv i fårakläder.”

Han mindes också Clottemans märkliga beteende följande morgon: ”På lördagsmorgonen låg jag och Els nakna i sängen. Plötsligt stormade hon (Clottemans) in i sovrummet och hoppade i sängen.

Jag låg mellan Els och Babs i ungefär tio minuter.

Hon var utråkad och letade efter en hårtork.”

Somers menade att Clottemans hade kommit in i sovrummet hög på adrenalin efter sitt mordiska upptåg. Följande kväll hade hon väntat utanför bostaden tills Van Doren hade åkt och de två hade sedan ”rått sex”. Han hade alltid oroat sig för att hon skulle avslöja affären för Van Dorens make Jan De Wilde, en juvelerare från Antwerp och far till hennes två barn.

86 Blodigt begär_SV 270818.indd 86

06.09.2018 11:05

ETT SVÅRT FALL AV SVARTSJUKA Tom Bolsuis ledde formationen vid det ödesdigra hoppet då Els Van Doren störtade mot döden.

DÖDSHOPPET En film som spelades upp under rättegången visade att det var en rad omständigheter under Van Dorens sista hopp som ledde till hennes död.

Medan marken kom allt närmare såg Van Doren de andras skärmar vecklas ut och bromsa in dem.

På omkring 1 000 meters höjd tittade hon upp och såg att reservskärmen förblev outvecklad. Hon tittade ner och upp igen medan hon väntade på att skärmen skulle vecklas ut. Hon drog i linan, men ingenting hände. I rätten stoppades filmen där – juryn besparades de sista panikfyllda sekunderna innan Van Doren slog i marken.

Huvudskärmen är gjord av lätt nylon och består i utfällt läge av ett antal fickor som delar in fallskärmen i olika celler när de fylls med luft.

Denna version av Clottemans bekräftades av en annan medlem ur fall­skärms­gruppen som beskrev Clottemans som ”påträngande”, ”omåttlig” och ”en drama queen”. Ett av få konkreta bevis som plockades fram vid rättegången var den dramatiska filmen från Van Dorens hjälmmonterade kamera. Hennes make och barn lämnade salen när offrets sista stund i livet spelades upp på skärmen.

I videon ser man fyra fall­skärms­hoppare sitta ihopträngda i planet av modell Cessna 208 som flögs av piloten Luc Deijgers. De befann sig på 4 000 meters höjd och skrattade, skämtade och var på gott humör. Ute var himlen klar och blå trots tidigare farhågor om regn. Först hoppade en grupp om fyra ut.

De följdes strax av två till. Hopparen Tom Bolsuis som ledde formationen vinkade med armen som signal till Clottemans, Somers och Van Doren som stod näst på tur att hoppa. Vad man inte ser på inspelningen är att Clottemans dröjde sig kvar något och hoppade några sekunder för sent för att kunna ansluta sig till dem. Filmen visar Van Doren svävandes på rygg. Hon tittar upp på den klara himlen och på det magnifika landskapet. I takt med att hon föll kunde hon se bostadsområdet Opglabeek. Hon visste inte att det skulle bli det sista hon såg i livet.

Fallskärmar är försedda med AAD (Automatic Deployment Device), vilket gör att reservskärmen löses ut omkring 230 meter ovan mark. Van Dorens reservskärm var dock saboterad och AADsystemet kunde inte lösa ut skärmen.

Hjälpskärmen är en liten skärm som aktiveras av hopparen. Den sitter på huvudskärmen och när den fylls av luft drar den ut huvudskärmen. Men linorna till Dorens hjälpskärm hade kapats.

Om huvudskärmen falerar kan reservskärmen vecklas ut, men med linorna kapade fungerade inte den heller. Van Doren gick ett förfärligt öde till mötes.

87 Blodigt begär_SV 270818.indd 87

06.09.2018 11:05

BARA JAG OCH PAPPA Psykologer som utvärderade Clottemans menade att hon visade tecken på att lida av elektrakomplex. Det är ett psykosexuellt tillstånd som myntades 1913 av Carl Jung och som beskriver den kvinnliga motsatsen till oidipuskomplexet (en mans vilja att eliminera sin far och ta hans plats).

Clottemans som var omkring 20 år yngre än både Van Doren och Somers beskrev sin relation till paret för psykologer. Enligt dem beskrev hon ett mor/far-förhållande. Eftersom Clottemans hade förlorat sin far vid så pass ung ålder ansågs hennes förhållande med Somers vara högsexuellt och hon hamnade i beroendeställning. När det stod klart för henne att Van Doren stod mellan henne och Somers såg hon ingen annan utväg än att eliminera henne.

Syndromet härrör från den grekiska mytologin och berättelsen om prinsessan Elektra som dödade sin mor som hämnd för att hon dödade hennes far.

En advokat som företrädde Van Dorens familj sa under rättegången: ”Den första frågan en familj vanligen frågar sig är huruvida offret led eller var medveten om vad som hände. Vi behöver inte ställa den frågan, allt filmades.” Det fanns bevis på att Van Dorens död inte var ett självmord, men det fanns inga dna-bevis som knöt Clottemans till mordet. Clottemans förnekade all inblandning i sin väns död. Hon sa till juryn under rättegången att polisen ”ville att jag skulle erkänna. Men erkänna vad? Jag kunde inte erkänna eftersom jag inte hade gjort något”.

Offrets fallskärm med de kapade linorna togs fram och presen­tera­des som bevis. Experter fast­ slog att det kunde ha gått på bara några sekunder att sabotera skärmen. År 2007 skrev Clottemans ett brev till en belgisk tidning om Van Dorens dödsfall.

Hon förklarade hur hon vid tidpunkten hade lidit av dåligt självförtroende. ”Jag visste alltid att jag var nummer två för Marcel”, skrev hon.

Fritt fall

Tre psykologer undersökte Clottemans och beskrev henne i sin rapport som ”narcissistisk” och ”grovt psykopatisk”. De kommenterade dessutom hennes förmåga att upprätthålla en fasad av att ha förlorat en vän i en tragisk olycka, men att hon egentligen var ”kall och känslolös”.

Läkarna menade att en händelse som hade bidragit till hennes tillstånd var hennes faders död när hon var endast två år gammal. Hans bortgång hade påverkat henne så djupt att hon

DEN FÖRSTA FRÅGAN EN FAMILJ VANLIGEN FRÅGAR SIG ÄR HURUVIDA OFFRET LED …

VI BEHÖVER INTE STÄLLA DEN FRÅGAN, ALLT FILMADES. vid 16 års ålder försökte begå självmord, vilket ledde till att hon tvingades söka psykologhjälp.

Psykologerna menade att hon utgjorde ”en fara för samhället”.

Clottemans instabila sinnestillstånd var den enda förmildrande omständigheten enligt Michel Jordans, domaren i det uppmärksammade fallet.

Men hennes advokat Vic Van Aelst hävdade att det inte fanns ”något som helst bevis som rätt­ färdigade att hon låstes in i en cell under resten av sitt liv, bara en massa hokus pokus”. Försvarets argument lutade sig inte bara mot bristen på bevis utan också på det faktum att Clottemans inte var kär i Somers. Hennes advokat förnekade inte att det hade funnnits en relation mellan hans

klient och Somers, men menade att förhållandets natur beskrevs som starkt överdrivet.

I ett försök att argumentera för sin klients mentala stabilitet underströk han att hon hade slutfört sin lärarutbildning och jobbade som grundskolelärare i distriktet Anderlecht sedan hon släpptes mot borgen 2008. Han menade också att hans klient hade förringats och skrämts av utredarna, att de hade skapat sin egen version av sanningen som de inte var beredda att vika från.

Det innebar att de såg hans klient som den enda tänkbara förövaren.

Trots bristen på något som pekade på hennes skuld – ett erkännande, teknisk bevisning eller vittnen – dömdes Clottemans till 30 års fängelse

88 Blodigt begär_SV 270818.indd 88

06.09.2018 11:05

THE DAVIS ETTSHOOTING SVÅRT FALLOFAVJORDAN SVARTSJUKA Den åtalade hävdade att hon ”av en tillfällighet” hade hittat en saknad bit av Van Dorens fallskärm i ett träd när hon körde längs en väg vilket ledde till att hennes älskare började misstänka att hon dolde något.

Somliga menar att Clottemans har blivit oskyldigt dömd. Med hänvisning till bristen på dna-bevis som binder henne till Van Dorens död protesterade en folkmassa genom att släppa upp ballonger när Clottemans blev tilldömd sitt 30-åriga straff.

den 21 oktober 2010 efter att juryn som bestod av sju män och fem kvinnor beslutade att hon var skyldig till överlagt mord. Det var mycket nära att hon dömdes till livstid. Domaren förklarade domen: ”Vi har grym och bindande fakta. Offret hade ingen chans och var vid medvetande när hon mötte döden. Det finns inga förmildrande omständigheter. Den åtalade utgör en framtida fara.” När Clottemans mottog sin dom stod hon känslokall och lyssnade på det öde hon tilldelades av det juridiska systemet. Enligt belgisk lag kan hon bli villkorligt frigiven efter att ha avtjänat en tredjedel av sitt straff. Det skulle kunna innebära att hon går fri 2020. Hon förnekar mordet än i dag.

89 Blodigt begär_SV 270818.indd 89

06.09.2018 11:05

CRIMES OF PASSION

Lisa Nowak körde 150 mil med förhoppningen att kunna göra sig av med sin rival.

90 Blodigt begär_SV 270818.indd 90

06.09.2018 11:06

EN FÖRSMÅDD ASTRONAUTS RASERI

EN FÖRSMÅDD ASTRONAUTS VREDE ÅR 2007 KÖRDE NASA-ASTRONAUTEN LISA NOWAK DRYGT 150 MIL FÖR ATT ATTACKERA SIN KÄRLEKSRIVAL COLLEEN SHIPMAN. HADE DET INTE VARIT FÖR SHIPMANS SNABBA HANDLANDE HADE NOWAKS BROTT KUNNAT BLI BETYDLIGT GRÖVRE. TEXT BEN BIGGS

M

orgonen den 4 februari 2007 satte sig US Navy-kaptenen Lisa Nowak i sin bil och påbörjade en 14 timmar lång körning från Houston till Orlando. Trots att hon var en mycket kompetent ingenjör och uppdragsspecialist när det gällde robotik hos NASA var hon enkelspårig när det gällde lösningen på sitt stora problem – hennes kärleksrival i förhållandet till astronaut­ kollegan Bill Oefelein. Hon stannade knappt för toalettbesök under resan. Det handlade om 150 mil i ett svep till Orlando International Airport, bortsett från en tupplur halvvägs på Days Inn. Nowak hade packat inför resan, men innehållet i hennes väska antydde att syftet med resan var något helt annat än en vanlig utflykt. Jämte en harmlös beige kappa och strax över 585 dollar i kontanter fanns det mer obskyra och suspekta föremål: en luftpistol, en alldeles ny stålhammare, ett halvdussin latexhandskar, ett brev med Colleen Shipmans hemadress, flera meter tunn gummislang, en nyinförskaffad tio centimeter lång fällkniv, en behållare med pepparsprej och några stora svarta sopsäckar. Vad än Nowak hade förberett sig för var alla inblandade i fallet tacksamma över att hon i slutänden inte fick användning för sina föremål.

förföljd

Det var omkring klockan 01.00 den 5 februari som flygvapenkaptenen Colleen Shipman anlände till Orlando International från Houston. Colleen

var tvungen att vänta i två timmar på att hennes bagage skulle dyka upp på bagagebandet. Det var tillräckligt länge för att hon skulle bli medveten om att en kvinna i beige kappa strök om­kring i närheten av henne. Colleen kände inte igen Nowak – hon visste inte ens att hon existerade – men Nowak visste precis vem Colleen var.

NASA-astronauten Bill Oefelein och Nowak träffades 2004 under en vinterövning i Kanada när trebarnsmodern Nowak fortfarande var gift. För Oefeleins del var affären aldrig seriös. I synnerhet inte när han träffade kapten Shipman nästan två år senare på en privat fest. Kemin dem emellan var omedelbar: ”Han var helt enkelt en charmig, stilig, väldigt artig man, och han började prata med mig”, berättade Colleen för nyhetsankaret Chris Cuomo.

Oefelein ville vara helt ärlig med Colleen från början och berättade att han just hade avbrutit ett kortare förhållande. Han nämnde inte Nowaks namn eller gav Colleen några andra detaljer, förutom att han sa: ”Jag har pratat med henne och vi kommer förbli vänner, men det finns ingen romantik eller så.” Colleen retade Oefelein och sa att den mystiska före detta älskarinnan skulle dyka upp hemma hos honom, söka upp henne och försöka mörda henne – ett skämt som visade sig vara en kuslig förutsägelse.

Under veckorna som föregick den 5 februari hade Nowak förberett sin attack mot Colleen på ett sätt som man kan förvänta sig av en astronaut som är van vid att förbereda sig för uppdrag. Hon hade kvar en nyckel till Oefeleins lägenhet och

utan hans vetskap eller medgivande använde hon den när han var på uppdrag i rymden. Hon tog tillbaka ett brev som hon hade skickat till Oefelein och kopierade e-postmeddelanden som han och Colleen hade skickat till varandra. På så vis fick hon reda på några av Colleen Shipmans personliga detaljer och hennes resrutt. Nowak berättade senare för polisen att hon bara ville ”sitta ner och prata” med Colleen, men varken myndigheterna eller offret trodde på att det var Nowaks avsikt.

När Colleen steg på bussen som gick till flyg­ platsens parkering och den mystiska kvinnan i kappan följde efter henne började hon bli nervös.

Hon försökte få ögonkontakt och till och med småprata med kvinnan, men Nowak ignorerade henne. När Colleen klev av bussen och gick mot sin bil hoppade även Nowak av och följde efter Colleen, bärandes på sin väska. Colleen hörde det svischande ljudet av främlingens kläder strax bakom sig. Plötsligt blev hon rädd och började springa. Hon nådde fram till bilen, kastade sig in i förarsätet, slängde igen dörren och låste den i sista sekund. Nowak hade tagit upp jakten, men kanske hon sinkades av sin tunga väska. Hon nådde bilen för sent. När hon försökte slita upp dörren och slå sönder bilrutan trodde Colleen att hon just hade undgått att bli bestulen på sin bil eller rånad. De fruktansvärda saker som kvinnan skulle ha kunnat göra om hon hade fått möjlighet blev kända först senare. Inne i bilens relativa säkerhet lyckades Colleen samla mod. Hon skrek åt sin förföljare och fumlade med bilnycklarna i tändningen.

91 Blodigt begär_SV 270818.indd 91

06.09.2018 11:06

Kärlekstriangeln innebar slutet för Lisa Nowaks, Bill Oefeleins och Colleen Shipmans militära karriärer.

ASTRO-nöT

Kvinnan som hade stulit hjärtat från mannen som Nowak älskade ”mer än jag visste var möjligt” (som hon skrev i ett brev till Oefeleins mamma) höll på att komma undan. Nowak ändrade taktik.

Hon låtsades plötsligt vara utsatt, personen som skulle hämta henne hade inte dykt upp – hon var en ensam kvinna övergiven på en mörk parkeringsplats vid en okristlig tid på dygnet.

Colleen sa att hon skulle ringa efter hjälp. Nowak sa att hon inte hörde vad Colleen sa genom bil­rutan. Hon spelade övertygande nog för att Colleen skulle släppa garden och veva ner rutan några centimeter med intentionen att hjälpa kvinnan i nöd. Då attackerade Nowak. Hon hade pepparsprejen redo, stoppade snabbt in handen i fönsterglipan och sprejade Colleen rakt i ansiktet med den brännande, förblindande vätskan.

På något vis lyckades Colleen vrida om nyckeln, starta motorn och med rinnande ögon gasa iväg till ett närliggande parkeringsvaktbås där hon frenetiskt bad om polishjälp. En polis kom snabbt till platsen där han återfann Nowak vid

busshållplatsen i en annan kappa och väskan med några av de skrämmande föremålen dumpad i en närbelägen soptunna.

Nowak togs i princip på bar gärning. Hon var ingen idiot. Hon insåg att det skulle vara menings­ löst att försöka slingra sig ur situationen. Hon gav upp, erkände Colleens anklagelser och tillät polisen att söka igenom hennes bil. Där återfanns resten av hennes rekvisita vilket enligt polisen målade upp en tydlig bild av Nowaks intentioner.

Enligt polisrapporten hävdade Nowak att hon ”inte ville åsamka Shipman någon kroppsskada, utan att hon bara ville skrämma henne till att prata med henne”. Men med tanke på de föremål som Nowak hade tagit med sig på sitt uppdrag köpte inte polisen hennes förklaring. Nowak kunde i sådana fall ha skickat e-post eller ringt till Colleen.

Hon hade flera möjlig­heter att prata direkt med Colleen på flyg­platsen under de två timmar som före­gick mötet på parkerings­platsen. Visst, luftpistolen skulle ha kunnat ge Nowak ett visst övertag vid ett samtal med sin kärleksrival, men kniven och stålhammaren var nyinförskaffade.

Och vad hade hon tänkt göra med handskarna,

JÄMTE EN HARMLÖS BEIGE KAPPA OCH STRAX ÖVER 585 DOLLAR I KONTANTER FANNS DET MER OBSKYRA OCH SUSPEKTA FÖREMÅL.

sopsäckarna och gummislangarna?

Det första åtalet som gällde bland annat kidnappning uppgraderades till mordförsök när Orlando-polisen uppgav att de hade bevis för att Nowak hade för avsikt att ”åsamka Colleen allvarlig kroppsskada eller att döda henne”.

Nowaks advokat hävdade att polisen inte hade tillräckligt med bevis för att Nowak skulle åtalas för dessa allvarligare punkter och menade att polisen bara försökte övertyga domaren om att de skulle få behålla henne i häktet. Kanske trodde de att Nowak var rymningsbenägen och det skulle vara betydligt svårare att fånga in en rymling i rymden än på jorden …

Till slut nåddes en förlikning: Nowaks borgen höjdes till 25 500 dollar och hon tvingades bära en fotboja i flera veckor.

HOUSTON: hon har ett PROBLEM

I ett offentligt uttalade bad Nowak om ursäkt för sina handlingar: ”De senaste sex månaderna har varit svåra för mig, min familj och andra som står mig nära. Jag inser att det också måste ha varit svårt för Colleen Shipman och jag vill att hon ska veta hur uppriktigt ledsen jag är över att jag har skrämt upp henne och utsatt henne för de offentliga trakasserier som har drabbat oss alla.”

Men Colleen köpte inte det. Hon höll ett tårdrypande vittnesmål i rätten när hon återgav

92 Blodigt begär_SV 270818.indd 92

06.09.2018 11:06

EN FÖRSMÅDD ASTRONAUTS RASERI

FLYGPLATSDRAMAT ÖVERVAKNINGSKAMEROR VISAR HUR NOWAK HADE FLERA MÖJLIGHETER ATT PRATA MED SIN RIVAL. MAN SER OCKSÅ HUR HON SLUTLIGEN JAGAR IKAPP HENNE PÅ PARKERINGSPLATSEN.

01:11

owak bär jacka, hatt och peruk och väntar på N Colleen Shipmans plan som ska anlända vilken minut som helst.

01:25

owak förföljer Colleen när hon har landat. Colleen väntar N på sitt bagage medan Nowak sätter på sig en beige kappa.

03:15

olleens bagage är fördröjt, så katt och råtta-leken fortsätter i C två timmar. Colleen återvänder efter en promenad. Nowak är inte långt bakom henne.

03:22

erminalens entrékameror fångar hur Nowak ses springa T mot det område där bussar kör människor i skytteltrafik till och från parkeringsplatserna.

Lisa Nowak berättade inte för någon att hon skulle till Florida och reste de 150 milen med bil istället för med flyg – allt för att undvika dokumentation om hennes resa till Orlando.

1 550 KM

13tim 55m

93 Blodigt begär_SV 270818.indd 93

06.09.2018 11:06

Nowak åtalades för mordförsök av första graden och fick inledningsvis bära fotboja.

MORALISKT STÖD MEDIA GOTTADE SIG GIVETVIS I FALLET, MEN ALLA VAR INTE LIKA SKONINGSLÖSA. En av Nowaks kollegor, James Hooper, trädde fram för att vittna om Nowaks karaktär. Han sa att hon var exakt den typ av officer han ville arbeta med: ”Tveklöst … hon gör det hon ska och är hedervärd.”

Andra hade ett mer vetenskapligt och – paradoxalt nog – ett mer förstående perspektiv gällande de känslor som var inblandade. NASA-astronauter placerar sig själva i en tryckkokare av rigorös fysisk och mental träning och befinner sig under ständig mediabevakning.

Nowaks utbildning påbörjades dessutom 2003 strax efter katatsrofen med rymdfärjan Colombia då hela besättningen dog – bland dem en av hennes vänner. ”Jag tror att de stressfaktorer hon utsattes för var extremt påfrestande”, sa doktor Paul Siegel, psykolog och professor vid SUNY-Purchase, ”samtidigt som hon skulle vara en supermamma som tog hand om sina tre barn och förberedde sig för ett uppdrag i kölvattnet efter Columbia-tragedin.”

Astronauterna Chris Ferguson och Steve Lindsey, som flög på ett uppdrag med Nowak, stöttade henne efter att hon hade arresterats.

94 Blodigt begär_SV 270818.indd 94

06.09.2018 11:06

EN FÖRSMÅDD ASTRONAUTS RASERI

DET SYNTES I HENNES ÖGON …

GRÄNSLÖST RASERI OCH UPPRYMDHET.

OVAN Många av de suspekta föremål som återfanns i Nowaks bil ogiltigförklarades senare i rättegången på grund av felaktigt förfarande vid polisens genom­sökning av bilen.

VÄNSTER Colleen Shipman i vittnesbåset i august 2007.

Colleen hävdade med bestämd­het att Nowak hade varit ute efter att mörda henne.

händelserna den 5 februari i detalj: ”Jag kände i mitt hjärta att när Lisa Nowak attackerade mig var hennes syfte att döda mig”, sa hon med en röst som emellanåt sprack av rörelse. ”Det syntes i hennes ögon … gränslöst raseri och upprymdhet.” Hon bad domaren att inte bli lurad av Nowak som hon själv hade blivit: ”Det har kommit till min kännedom att Lisa Nowak har gjort efterforskningar gällande mord och styckning, likaså maskering och teknisk bevisning. Jag är 100 procent säker på att hon sökte upp mig för att mörda mig.”

Colleen berättade sedan för rätten hur attacken hade påverkat henne negativt. Hon led av mardrömmar, bröst­smärtor och högt blodtryck och blev slutligen tvungen att lämna sitt jobb inom flygvapnet som resultat.

Nowaks advokat åberopade tillfällig sinnes­ förvirring och en rad diagnoser, bland annat depression och en kortvarig psykotisk åkomma.

Två psykiatriker från Texas kallades in för att vittna till hennes fördel, men i slutänden var det överflödigt. Nowaks advokat lyckades ogiltigförklara bevisen i hennes bil – bland dem kniven, pistolen och hammaren – från rättegången. Nowak gick med på en uppgörelse i vilken hon medgav grovt inbrott och våldsamt överfall den 10 november 2009 – ett bra resultat för hennes del. Hon dömdes till de två dagar som hon redan hade suttit i fängelse samt ett års villkorlig dom. År 2010 degraderades hon från kapten till kommendör av NASA innan hon tog ett ”inte så ärofyllt” avsked av sin tjänst.

Om man ska sätta saker i perspektiv så är det Colleen Shipman som är offret här. Oavsett hennes ursäkt så kunde Nowak skatta sig lycklig att hennes besatthet och svartsjuka inte ledde till ett allvarligare åtal. Men fallet skulle inte ha fått så stor internationell uppmärksamhet om det inte vore för att två av hörnen i kärlekstriangeln utgjordes av astronauter. En professor i psykiatri skrev 2007 ett brev till The New York Times där han utryckte det så här: ”Högutbildade astro­nauter är inte så annorlunda mot oss andra […] högpresterande individer på NASA har också östrogen, testosteron och de utmaningar vi alla står inför när det kommer till våra drifter. Freud, numera ofta förbisedd och hånad, förtjänar att studeras noggrant när det gäller våra mänskliga svagheter och passioner … Vi är alla blott människor.”

95 Blodigt begär_SV 270818.indd 95

06.09.2018 11:06

AMANDA

KNOX

SKYLDIG ELLER OSKYLDIG? MORDET PÅ MEREDITH KERCHER OCH MEDIERNAS RÄTTEGÅNG MOT KNOX HAR BLIVIT ETT AV ÅRHUNDRADETS MEST ÖKÄNDA FALL. HUR BLEV DET SÅ HÄR – OCH HAR VI GLÖMT BORT VEM SOM ÄR DET VERKLIGA OFFRET? TEXT: JONATHAN HATFULL

96 Blodigt begär_SV 270818.indd 96

06.09.2018 11:06

97 Blodigt begär_SV 270818.indd 97

06.09.2018 11:06

V

i är alla experter. Tänk på alla timmar du har spenderat på kriminalfilmer som visar hur man upptäcker flackandet i en mans blick som avslöjar att han är skyldig eller hur bevis kan manipuleras. Tänk på hur många brottsdokumentärer du har sett, eller serier som CSI eller The Wire som får den eftertraktade ”baserad på en sann historia”-stämpeln. Tänk på hur arg du blev när du såg Making A Murderer. Vi som ser på kriminalserier och morddokumentärer, och läser deckarromaner och brottsnyheter, tror att vi är experter på både juridik och psykologi – och det kan vara farligt. Eftersom medierna som ger oss dessa idéer också har sina egna motiv och ger oss en viss berättelse med ett särskilt perspektiv.

Tragedin

Den 1 november 2007 skedde något riktigt hemskt i den italienska staden Perugia. Mordet på Meredith Kercher var förskräckligt. Det brutala brottet berövade en ung kvinna långt hemifrån livet. När medierna anlände till staden blev brottet uppmärksammat i hela världen. Mediecirkusen som sedan följde distraherar än idag från den tragedi som har pågått i nästan tio år. Det har lett till oändliga diskussioner, konspirationer och anklagelser, som inte visar några tecken på att avta. ”Jag minns när historien kom ut, det var i stort sett mediernas rättegång från början. Fallet hade alla de viktiga delarna för att väcka mediernas intresse, säger doktor Elizabeth Yardley – kriminologiprofessor på Birmingham City University. ”Man visste att det var en historia som aldrig skulle försvinna. Jag minns att jag tänkte ’Jag hoppas verkligen att polisutredningen är vattentät och att de följer protokoll till punkt och pricka’. Men tyvärr blev det inte så”.

Nu utgör själva brottet bara ungefär hälften av historien som diskuteras i det offentliga rummet, om ens det. Det riktiga offret – kvinnan som blev mördad – har inte längre en egen röst och kan inte bringa klarhet i saken.

Meredith Kercher var en trevlig och populär 21-åring från södra London. Hon studerade europeisk politik och italienska vid University of Leeds. I oktober 2007 reste hon till Italien för att studera vid universitetet i Perugia. Hon hittades död i lägenheten på Via della Pergola, som hon delade med tre andra kvinnor. Hon hade blivit knivhuggen och utsatt för sexuella övergrepp. Detta är obestridligt. Hur kunde det då uppstå så mycket mystik kring just detta fallet?

Svaret på frågan finns hos Merediths rumskamrat Amanda Knox, som snabbt blev en del av hela historien. Hennes oskyldiga ansikte har blivit förknippat med fallet och det är just frågor om hennes skuld som är orsaken till alla diskussioner. ”Vad vi kom fram till och vad vi fortsätter att upptäcka är att alla verkar ha en åsikt om fallet. Det kommer troligen alltid att vara så”, berättar Rod Blackhurst – medregissör till Netflixdokumentären Amanda Knox. ”Många aspekter av detta fall, och sättet det presenterades på, skrämde publiken. Det är lite Hitchcock-aktigt, eller hur?

Amanda kunde ses som en nödställd tjej eller som en ulv i fårakläder. På grund av detta och hur berättelsen fångade tittarna,

HÖGST UPP: Amanda Knox hamnade snabbt i fokus, inte bara i utredningen men också i media.

OVAN: Brottsplatsen förvandlades till en cirkus när media började anlända. Under tiden hanterades bevisen på fel sätt inne i huset.

POLISEN KUNDE DÄREMOT PEKA PÅ AMANDA KNOX BETEENDE EFTER MORDET.

har alla i hela världen en åsikt. Vi tyckte det var fascinerande: varför är våra samhällen och kulturer så fascinerade av historier som denna?”

GALNA tEorieR

Det finns flera olika versioner av händelsen – Knox har en, åklagarna har en, och naturligtvis har allmänheten en egen.

Låt oss börja med versionen som presenteras av Netflixdokumentärens huvudperson. Amanda Knox säger att hon sov hos sin pojkvän Raffaele Sollecito på mordnatten. Nästa morgon åkte hon tillbaka till sin lägenhet för att duscha och hon märkte då några bloddroppar på golvet. Hon trodde att det var mensblod som tillhörde Kercher. Knox såg det mer som en hygienfråga än ett tecken på brott, så hon tänkte inte mer på det och tog en dusch. I dokumentären hävdar hon att det var avföringen i toaletten som väckte hennes misstankar om att något var fel. Hon knackade på sin kamrats dörr, men fick inget svar och ringde då till Sollecito. När han anlände såg han tecken på inbrott och kunde inte öppna Kerchers dörr. De ringde polisen som tog sig in i Kerchers rum och hittade hennes kropp. Åklagarna trodde att Knox och Sollecito var i huset under

98 Blodigt begär_SV 270818.indd 98

06.09.2018 11:06

AMANDA KNOX

HÖGER: Meredith Kercher och Amanda Knox bodde i detta hus på Via della Pergola 7 i Perugia, tillsammans med två italienska kvinnor vid namn Filomena Romanelli och Laura Mezzetti.

mordnatten, tillsammans med Rudy Guede, en man från området med kriminell bakgrund – och att de tillsammans bar ansvaret för mordet. Många har sett de dramatiska nyhetsrubrikerna om en ”sex- och droglek som gick fel”, men detaljerna ändrades under utredningens gång. Åklagaren Giuliano Mignini trodde att Kercher ”skällde” på Knox för hennes promiskuitet och att den upprörda amerikanskan reagerade våldsamt genom att uppmana de två männen att göra något hemskt mot Kercher. Det liknar ett mardrömsscenario, men var fanns de konkreta bevisen för det? ”Brottsplatsen sköttes så dåligt av polisen att det skapade mycket problem”, berättade Yardley. De fysiska bevisens otillförlitlighet var avgörande i detta fall. Efter mordet hittades en kniv i Sollecitos lägenhet och på den fanns Kerchers DNA. Det verkade vara avgörandet, det obestridliga beviset. Men så var inte fallet.

När domen överklagades konstaterade man att det positiva resultatet berodde på att teknikerna som samlade in beviset hade misskött det. På samma sätt bedömdes ett BH-band med DNA från Sollecito och fyra andra människor som otillförlitligt på grund av att det hittades 47 dagar efter mordet, då brottsplatsen redan var en söndertrampad röra. Luminol-tester, som visar spår av blod även om fläckarna har blivit borttvättade, visade fotavtryck

Meredith Kercher beskrevs som en populär och omtyckt ung kvinna som hade lätt för att få vänner.

som matchade Knox och Sollecitos. Men man kunde inte bevisa att de orsakades av blod för det fanns inte tillräckligt med DNA från Kercher. Dessa oförenligheter och misstag var hörnstenarna i Knox och Sollecitos framgångsrika överklagan och deras första frikännande den 3 oktober 2011.

Samma sak hände med åklagarsidans vittnen – inga vittnesmål höll när vittnen pressades av försvaret. Antonio Curatolos och Hekuran Kokomanis vittnesmål sprack när försvaret ifrågasatte dem. Andra, som butiksägaren Marco Quintavalle – som hävdade att Amanda stressat köpte städprodukter – hade inga tunga bevis för att stödja vittnesmålet. Inte ens påståenden om att Knox och Sollecito hade organiserat inbrottet och städat upp brottsplatsen kunde bevisas. Åklagaren Giuliano Mignini och polisen kunde däremot peka på Amanda Knox beteende efter mordet. Hon verkade vara helt oberörd av händelsen från samma ögonblick som polisen anlände. Hon fångades på video när hon kysste Sollecito utanför brottsplatsen (mer om det snart). Kerchers vänner tyckte hennes beteende verkade kallt. Det fanns även rapporter om att hon skuttade när hon ledde in polisen i huset för en rundtur av brottsplatsen. Kanske eller kanske inte var det Knox beteende

>> 99

Blodigt begär_SV 270818.indd 99

06.09.2018 11:06

EN OPÅLITLIG BROTTSPLATS

MEREDITH KERCHERS RUM BH-BANDET

Raffaele Sollecitos DNA hittades på ett bh-band som tillhörde Kercher. Åklagarsidan hävdade att det visar att han definitivt var delaktig i mordet på Kercher även om han inte hade en aktiv roll.

VAR BEVISEN HITTADES I MEREDITHS OCH AMANDAS HUS PÅ VIA DELLA PERGOLA – OCH VARFÖR DE INTE ÄR TILLFÖRLITLIGA. FILOMENA ROMANELLIS RUM

FOTAVTRYCK I BADRUMMET

Ett naket fotavtryck hittades på badrumsmattan. Åklagarna tyckte att det matchade Sollecito eftersom hans fötter är mindre än Guedes.

KROSSAT FÖNSTER

Trots att Guede har större fötter går det att matcha storleken på det ofullständiga fotavtrycket till honom lika lätt som till Sollecito.

Med tanke på mängden av DNA i badrummet som tillhörde Guede verkar det mer sannolikt att avtrycket kommer från honom.

Det som krävs för att ta sig in genom detta fönster gör denna teori ganska osannolik. Mönstret av det krossade glaset i Romanellis rum och skadorna på fönsterluckorna visar ändå att fönstret kan ha krossats från utsidan.

Sollecitos DNA fanns helt klart på bh-bandet, men det hittades 47 dagar senare efter att brottsplatsen hade vänts upp och ner och bevisen hade hanterats på fel sätt. Det är möjligt att det var därför hans DNA hamnade på bh-bandet.

Fönstret i Filomena Romanellis rum var krossat, men en inbrottstjuv hade behövt klättra 3,78 meter för att krossa det från utsidan och fönsterluckorna var stängda.

AMANDA KNOX RUM

DÖDSORSAKEN ÅKLAGARNA ANPASSADE MEREDITHS SKADOR TILL SINA ARGUMENT. Åklagarsidan ändrade sin teori flera gånger om Knox, Sollecito och Guedes motiv för att mörda Kercher, med scenarion från ENSKILDA en satanisk sexritual till inbrott och stöld. BLÅMÄRKEN Kerchers sår användes för att visa att hon blev plågad av sina angripare och att de DEL AV många sticksåren var resultatet av någon REVA form av tortyr. Blåmärken på hennes kropp HÖGER och det faktum att hennes hår drogs ut ÖRA tycktes stämma med denna historia.

Sett från ett annat perspektiv är stick­­såren klumpiga. Många tror att skadorna visar på en intensiv kamp och att blåmärkena uppstod när Kercher stötte emot möbler i huset. Detta verkar stämma överens med berättelsen om ett offer som försvarade sig mot ett inbrott tills hon fick såret i halsen.

KÄKLINJE

ENSKILDA BLÅMÄRKEN

TRAUMA VID ÖRAT VÄNSTER ÖRA

ÖVERST PÅ HALSEN HORISONTELLT STICKSÅR

SKULDROR

ÖPPET SÅR Rudy Guedes fängelsestraff på 30 år förkortades till 16 år på grund av en snabb rättegång. Han är den enda som är fälld för mordet på Kercher.

100 Blodigt begär_SV 270818.indd 100

06.09.2018 11:06

AMANDA KNOX

KROPPEN

Kerchers täcke låg placerat över kroppen. Mignini hävdade att detta var ett tecken på en kvinnlig förövare. Enligt honom skulle en man aldrig ha kommit på att göra detta.

Det finns många fysiska bevis på att Rudy Guede var i Kerchers rum, inklusive hans fingeravtryck på henes handväska som låg på sängen. Om Knox och Sollecito hade varit närvarande borde det ha funnits fler spår från dem.

FOTAVTRYCK

Luminol-tester avslöjade fotavtryck som matchade Knox och Sollecitos i Knox rum och i hallen. De tyder på att båda borde ha varit åtminstone närvarande vid mordet.

Luminol reagerar inte bara på blod, men också på bland annat städprodukter som finns i hemmet. Åklagarsidan kunde inte bevisa att Kerchers DNA fanns på fotavtrycken.

MORDVAPNET?

En kniv med Knox DNA på handtaget och Kerchers DNA på bladet hittades i Sollecitos lägenhet. Enligt åklagarsidan var detta utan tvekan mordvapnet.

Försvaret hävdade att Knox DNA fanns på kökskniven för att hon använde den till att laga mat. Mängden av Kerchers DNA på bladet är så liten att blodet lätt kunde ha kommit från korskontaminering.

LAURA MEZZETTIS RUM

som var anledningen till att polisen riktade in sig på henne så snabbt – men beteendet var iallafall en bidragande orsak till varför allmänheten dömde henne så snabbt som de gjorde. ”När någon kopplas ihop med något sånt här kommer deras beteende att granskas både av riktiga experter och självutnämnda experter”, säger doktor Yardley. ”I mordfall är ofta presskonferensen med offrets familj avgörande, när alla tittar på familjen och tänker ’Vem av dem gjorde det?’. Allmänheten iakttar deras känslor och bedömer om de är tillräckligt upprörda.

Jag tror att vi förväntar oss att människor ska bete sig på ett visst sätt när de upplever något som detta, och när de inte gör det så kan vi peka på dem och säga ’De uppför sig inte på ett lämpligt sätt, det betyder att de är inblandade’”, fortsätter hon.

EN AVSLÖJANDE KYSS

Kriminologer, experter och myndigheter fortsatte att återvända till begreppet ”lämpligt beteende”. De letade efter sprickorna i fasaden, efter ett avslöjande. Knox gav oss en nästan omedelbart och det blev ett av de mest förödande bevisen i åklagarsidans arsenal. ”Ögonblicket då Amanda och Raffaele kysser varandra utanför huset är den mest ikoniska bilden i hela världen”, säger medregissören till Amanda Knox, Brian McGinn. ”Många såg beteendet som väldigt olämpligt – att hon kysste sin pojkvän utanför brottsplatsen när hennes rumskamrat precis hade blivit mördad. Vi tyckte det var fascinerande och arbetade mycket med att försöka ge människor olika perspektiv på denna stund, så att man fick en bild av hur detta kunde ses från olika synpunkter.

Visst fanns det människor som tyckte att det var olämpligt, och det fanns också folk som tyckte att det var ett vanligt sätt att trösta någon efter en traumatisk händelse.”

Under dagarna efter mordet på Kercher skiftades fokus till Knox och tidningarna började berätta historier om den misstänkta istället för offret. ”Inom kriminologin har vi ett koncept som heter ’det ideala offret’”, förklarade doktor Yardley. ”Det är människor som vi ser som mest värda en offerstatus – människor som är helt oskyldiga, som inte förtjänade vad som hände dem. Meredith Kercher var verkligen det perfekta offret. Sedan antar jag att man har, och detta är inte ett vetenskapligt begrepp, men man har den ideala förövaren. En person vars uppförande är helt utöver det vanliga.

Någon som sticker ut och avviker från det normala, någon som inte beter sig som de borde göra. Jag tror att vi ganska tidigt började se förövartecken kopplade till Amanda och många exempel på hennes beteende var sådana.”

Beteende kan ha varit det första beviset som användes av åklagarna och allmänheten för att döma Knox, men det var långt ifrån det enda som väckte deras intresse. Det finns en anledning till att hon var i fokus och inte Sollecito eller Guede.

Anledningen var samma som ledde Mignini till att dra sin slutsats om mördarens kön – en filt låg placerad över kroppen efter brottet. ”Jag tror att vi är fascinerade av kvinnor som dödar och kvinnor som anklagas för mord, mycket mer än vad vi är av män”, säger doktor Yardley. ”Detta eftersom det för det mesta är män som begår mord. I England och Wales tror jag att ungefär 90 procent av alla mordmisstänkta är män och endast tio procent är kvinnor.

Kvinnors våld är något vi fortfarande tycker är fascinerande. Så

>> 101

Blodigt begär_SV 270818.indd 101

06.09.2018 11:06

KVINNOR SOM MÖRDAR

MEDIERNAS RÄTTEGÅNG MEDAN DOMSTOLSFÖRHANDLINGARNA PÅGICK, GICK OCKSÅ MEDIA PÅ HÖGVARV.

”Foxy Knoxy”

12 NOVEMBER 2007

DAILY MAIL

Det första stället man letar på i jakten på en story – den misstänktas sociala medier.

Knox Myspace-sida innehöll denna bild på henne med ett maskingevär, en perfekt rekvisita till en hänsysnlös mördare.

5 DECEMBER 2009

DAILY NEWS

Efter den första mord­ rättegången blir Raffaele Sollecitos 25-åriga fängelse­ straff en liten fotnot bredvid nyheten om Knoxs fällande dom – med olika varianter av ”sexmord” som rubrik.

13 APRIL 2013

DAILY MAIL

Knox upplevelser i fängelset i Perugia blir offentliga och bokförlag slåss om rättigheterna till hennes bok. Hungriga efter en skandal hakar tidningarna upp sig på ett meddelande som Knox skrev till en vän.

1 FEBRUARI 2014

DAILY MIRROR

Efter mer än sex år av oanständiga rubriker fokuserar tidningarna nu på Knox ”tomma ansiktsuttryck”. Rubriken och bilden här skapar en föreställning av hur många av oss tror att en känslokall mördare ser ut under en rättegång.

det är inte konstigt att hon hamnade mitt i detta, det stämmer överens med denna typ av populärkulturella fascination för kvinnor som korsar gränserna för så kallat kvinnligt och vårdande beteende.”

I tillägg till överträdelserna för ”kvinnligt” beteende fanns givetvis också den sexuella aspekten. Det faktum att Amanda Knox var en ung kvinna som var sexuellt aktiv var uppenbarligen en guldgruva för tabloidjournalisterna som anlände till Perugia.

Hon kallades ”Foxy Knoxy”, hon fick frågor om ”fetischistiskt sex” och rubriker som ”Död tjej var rädd för Knoxys sexleksak” blåstes upp på löpsedlarna. Teorin om att Kercher var förskräckt över Knox extrema promiskuitet var en viktig del i åklagarnas fall. Enligt dem var det just detta som var orsaken till attacken.

På löpsedlarna ersattes samtidigt flickan från södra London av vad media hade gjort henne till. Den ideala misstänkta blev mer hemsk för varje dag som gick. ”Vi dömer mäns och kvinnors beteenden på olika sätt. Jag tror att de konservativa åsikterna om hur kvinnor ska uppträda, som är mer vanliga i Italien och i katolska länder, bidrog ganska mycket till fallet”, säger doktor Yardley. ”Lokalbefolkningen var ganska förfärade av hennes beteende, men Perugia är en studentstad.

Universitetet är en stor del av livet i Perugia, så jag tror inte att hennes beteende var så ovanligt. Men folk tänker ändå ’Titta på alla sätt hon inte beter sig som en kvinna ska’.”

Knox kön, hennes sexualitet, utseende och beteende – allt skapade den perfekta nyheten för media. Hon framställdes som en machiavellisk isdrottning som använde sex för att få män att göra hemska saker för hennes skull, en skruvad galning som inte visade någon ånger för vad hon hade gjort. Det är inte konstigt att det blev en stor sensation, medias version låter som en film. ”De ovanliga komponenterna i fallet är det som lockar människor. Det finns ett koncept som jag lär mina kriminologi­ studenter under deras sista år, det är något som kallas ’nyhets­ värde’”, förklarar doktor Yardley. ”Kriminologen Yvonne Jewkes fastställde tolv nyhetsvärden för brott – vad som gör en brottshistoria till en nyhet. Och denna historia har allt: det finns ett litet ovanligt inslag, våld och sex. Allt finns där och har en ovanlig karaktär. Jag tror att om Amanda Knox inte hade varit kopplad till fallet eller misstänkt för inblandning så skulle det vara en helt annan historia. Den skulle kanske ha varit mindre uppmärksammad.”

Men uppmärksammad var den definitivt. Mediestormen kring rättegången var omöjlig att ignorera. Nya och chockerande fakta tycktes komma ut i en skrämmande takt. Med så mycket medieuppståndelse och åsikter som cirkulerade kring rättegången är det svårt att föreställa sig hur stort tryck det måste ha varit på både utredarna och alla inblandade som försökte förbli opartiska. ”Jag tror det spelar en otroligt stor roll eftersom alla har tillgång till internet. I en jury kommer det finnas medlemmar som har läst om mordfallet på internet, Twitter och Facebook”, säger doktor Yardley. ”Människor är mer utsatta för alla olika åsikter, fördomar och stereotyper nu än vad de var förr i tiden.

För nu finns allt runt oss. Nya medier har helt förändrat det straffrättsliga landskapet.”

Sociala medier var kanske inte så vanligt förekommande 2007, men det var däremot tabloidjournalistik. Alla som har

102 Blodigt begär_SV 270818.indd 102

06.09.2018 11:06

AMANDA KNOX sett Netflix-dokumentären Amanda Knox minns nog den tidigare Daily Mail-journalisten Nick Pisas röst. Regissörerna använder honom som mediernas röst och han är villig att bjuda på information som är lika uppseendeväckande som rubrikerna han skapade. Han beskriver fallet som en ”journalists våta dröm”, berättar hur de grävde genom Knox och Sollecitos profiler på sociala medier efter intressanta bilder (det var trots allt därifrån smeknamnet ”Foxy Knoxy” kom) och minns utdrag ur hennes fängelsedagbok. Hans ärlighet är ganska chockerande.

Ett av Pisas mest chockerande avslöjanden är att väldigt lite, om ens något, av det som rapporterades genomgick någon faktakontroll. Journalisterna fick reda på något, skrev om det och när det hamnade i tidningen var det fakta. Doktor Yardley berättar att sättet som information läggs till i historier som fakta är ett växande problem. ”Du antar bara att fakta kontrolleras, men i vissa fall är det uppenbarligen inte så.” ”Mycket beror på alla leker detektiver online”, säger Yardley. ”Om du läser i brottsforumen på webbsidan Reddit och på brottsförfattares olika bloggar ser du många diskussioner. Det kan vara någon som skriver: ’Denna person uppförde sig på detta lite udda sätt, därför måste den vara inblandad på något sätt’. När brottsfall diskuteras på nätet blir spekulation till fakta, även om det inte är sant. Eftersom någon skriver det i en blogg eller säger det i en podcast blir det en typ av vedertagen sanning om brottet.

Det är denna blandning av fakta och fiktion som jag tror är fallet här. Det blir en del av berättelsen och folk börjar tro att det ligger någon sanning i det eftersom det har stått i tidningen.” ”Mycket av rapporteringen berodde på en förändring inom journalistiken på den tiden”, berättar Blackhurst. ”Runt 2006–2009 blev sociala medier och online-journalistik ett sätt för människor att få blixtsnabba uppdatering om historier som denna. Många av dessa rubriker och skriverier om människors sexualitet – att man nästan framställde dem som karikatyrer – var utformade för att människor skulle kunna klicka och reagera snabbt och sedan gå vidare till nästa sak. Men allmänheten skulle också ha något att gå tillbaka till i sina Twitter-flöden flera timmar senare eller nästa dag. Givetvis fördöms detta av vissa, men allt var utformat så att man skulle ta denna tragiska händelse och göra den till underhållning.”

REGISSÖRERNAS ORD VI FRÅGADE REGISSÖRERNA ROD BLACKHURST OCH BRIAN MCGINN HUR DET VAR ATT SPELA IN NETFLIX-DOKUMENTÄREN AMANDA KNOX. VI HAR ALLA SET SÅ MYCKET AV AMANDA KNOX, RAFFAELE SOLLECITO OCH GIULIANO MIGNINI PÅ TV, MEN HUR VAR DET ATT SITTA OCH PRATA MED DEM? Rod Blackhurst: Alla som vi intervjuade hade blivit kallade en miljoner olika saker innan det. Jag tror att det som var så fantastiskt för oss var att allt det försvann så snart de började prata. Det blev bara vanliga samtal.

Vi förberedde inte några konkreta frågor. Vi visste att vi ville prata om den här historien som utspelade sig under åtta år men vi pratade ganska fritt eftersom varje person hade mycket att säga. Jag tror att det som verkligen intresserade oss var att dessa människor hade framställts på så många olika sätt och ändå var de helt normala, mänskliga personer, som man kunde relatera till.

VAR DET SVÅRT ATT FÅ TILL INTERVJUERNA? RB: Det var faktiskt därför filmen tog fem år att göra, jag tror inte att någon var speciellt angelägen om att prata ut. Vi tillbringade mycket tid på att försöka få Amanda Knox att ställa upp på en intervju för det var väldigt svårt. Hon ville inte göra en dokumentär. Vi hade nästan övergivit projektet när hon ringde oss i slutet av BIO 2013. Hon stod inför ett nytt åtal och kände att hon ville att hennes historia skulle finnas där ute. Sedan efter att domen kom ville alla prata med oss.

Vi ville inte göra filmen om vi inte hade med båda sidorna i den.

Mignini ville vara med efter att BRIAN MCGINN högsta domstolen frikände Amanda Knox och Raffaele 2015. Han kände att hans sida av historien inte uppmärksammades tillräckligt.

Vi märkte att alla som deltog i projektet ville tala med oss när det gynnade dem.

OFFREN

Vår fascination för brottshistorier är inget nytt men det känns verkligen som att den tillfredsställs mer än någonsin. Begreppet ”underhållning” gäller inte bara fiktion, det är det självklara målet med så mycket av rapporteringen i fall som detta. Läsare letar efter sensationella rubriker om avvikande, skruvade mördare och det är så en förlorar uppfattningen om hur dessa historier började.

Fokuset i Netflix-dokumentären Amanda Knox framgår tydligt av titeln. Det är en film om ett justitiemord, om hur samhället hungrar efter dessa historier och hur vi suger åt oss dem. Det finns inga intervjuer med familjen Kercher, som för övrigt tackade nej till att delta i dokumentären.

>>

HON FRAMSTÄLLDES SOM EN ISDROTTNING SOM ANVÄNDE SEX FÖR ATT FÅ MÄN ATT GÖRA HEMSKA SAKER FÖR HENNES SKULL.

VAD TYCKER DU OM REAKTIONERNA PÅ FILMEN HITTILLS? Brian McGinn: Människor runt om i världen har sina teorier om vad som hände, de vet vad de tycker och vad de tror att de vet. Vi tror inte att filmen kommer att ändra någons åsikt. Människor har rätt till sina egna åsikter och de slutsatser de fattar. Vi hoppas att de ser den här filmen och förstår vilka dessa människor är – och att de också tar en titt på sin egen roll i tragedins kommersialisering.

ROD BLACKHURST Blackhurst och McGinn är regissörerna bakom Amanda Knox. De har gjort kortfilmer tillsammans och McGinn har regisserat avsnitt av den hyllade dokumentären Chef’s Table. Blackhurst regisserade den pris­belönta postapokalyptiska dramathrillern Here Alone som visats på filmfestivaler.

103 Blodigt begär_SV 270818.indd 103

06.09.2018 11:06

DE SOM BLEV KVAR Det undgår ingen som ser dokumentären Amanda Knox att Kerchers familje­ medlemmar inte har någon röst i den.

Regissörerna sa att de kontaktade familjen, men att de tackade nej till deras intervjuförfrågningar och att de inte har kommenterat filmen.

När det slutliga frikännandet kom var familjen Kercher förstås chockade.

Tidningen The Guardian rapporterade att Merediths mor Arline sa: ”Jag är lite förvånad och mycket chockad, men det är det just nu. De har fällts två gånger, så det är lite konstigt att det blev annorlunda nu.”

Senare under 2015 skrev Stephanie

Kercher en artikel om sina erfarenheter i Cosmopolitan, där hon uppmanade läsarna att komma ihåg Meredith för den hon var. ”Det har varit fem plågsamma år”, skrev hon. ”Men det svåraste att hantera har varit hur Mez livliga, roliga, smarta och kärleksfulla personlighet har kommit i skymundan på grund av hur hon dog och kampen för rättvisa […] Tänk inte på henne som ett tragiskt offer när du ser hennes bild i tidningarna. Tänk på henne som den kvicktänkta tjejen som skulle ha fått dig att skratta inom några ögonblick om du träffade henne.”

MEDIESTORMEN KRING RÄTTEGÅNGEN VAR OMÖJLIG ATT IGNORERA. NYA OCH CHOCKERANDE FAKTA TYCKTES KOMMA UT I EN SKRÄMMANDE TAKT.

OVAN: Meredith Kerchers mamma Arline och syster Stephanie har kämpat genom år av ovisshet och upphävda domar.

Amanda har sagt att hon och Meredith snabbt blev vänner under deras tid i Perugia.

104 Blodigt begär_SV 270818.indd 104

06.09.2018 11:06

Allt eftersom åren gick förändrades medias bild av Amanda Knox. Hon blev en kvinna som felaktigt anklagades för mord och kämpade för att bevisa sin oskuld.

Efter sin prövning är Raffaele Sollecito nu brottsexpert på italiensk tv.

Yardley var förvånad över att inte se någon representant för familjen Kercher, men hon var inte förvånad över att Knox var så tydligt i fokus. ”Det är vanligt i högprofilerade fall där den anklagade har fått mycket uppmärksamhet. När det sedan görs ett program eller en dokumentär handlar det nästan bara om dem”, säger hon. ”Jag tror att det finns en slags narcissism i Amanda Knox. Jag anklagar henne inte för något och det hon har gått igenom är hemskt, men hon ser till att alltid få tillbaka uppmärksamheten.

Hon uttrycker inte mycket empati för Meredith eller hennes familj. I början av dokumentären säger hon: ’Meredith Kercher var min vän i några veckor. Jag var chockad över vad som hände henne. Det gick inte att förstå. Det var brutalt och det kunde ha hänt med mig.’ Hon får det alltid till att handla om henne själv.”

Den kända och hyllade dokumentären skildrar Knox egna erfarenheter av mediernas dom och de hemska saker hon gick igenom. Hon tillåts berätta sin version, men det finns många som fortfarande hävdar att hon ljuger och att hon hade något att göra med mordet på Meredith Kercher. Det finns webbsidor som sammanställer alla Knox motsägelser och det finns sidor som säger emot de som tror att hon är skyldig. Med så bestämda åsikter och brist på definitiva svar är det inte troligt att Netflixdokumentären blir slutet på historien. Men vad kommer det att resultera i? Kommer fallet någonsin att få det slut som de inblandade förtjänar? ”Meredith Kerchers familj kommer tyvärr aldrig få alla svar som de letar efter”, säger Yardley. ”Rudy Guede dömdes för brottet, så någon har ställts till svars för det. Men på grund av den långa och utdragna processen av överklagande och upphävda domar har nog familjen Kercher troligtvis frågat sig om flera är inblandad och om de har kommit undan med något. Det är nog ganska jobbigt för dem eftersom fallet aldrig kommer att få en lösning. Media och tv-producenter kommer alltid att vara intresserade av att göra medieproduktioner av fallet. Så länge vi inte har de slutgiltiga svaren så tror jag inte att detta fall kommer att försvinna. Det kommer alltid finnas där och jag tror att Knox och Sollecitos identiteter till viss del är förknippade med denna händelse – det har blivit en del av dem. Jag tror att de alltid kommer att prata om det på något sätt, Amanda Knox i sitt arbete med offer för justitiemord och Sollecito som brottsexpert på italiensk tv. Det är någonting som alltid kommer att vara centralt för deras identiteter och det kommer aldrig att försvinna”, fortsätter hon. ”Alla blev kända och ikoniska på flera sätt, utan att ha bett om det. Det har lämnat sina spår på var och en av dem”, håller Blackhurst med. ”Mignini kallades ’ond’ av folk på gatan, Amanda och Raffaele blev igenkända vart de än gick – de måste förena allmänhetens bild av sig själva med sina egna självbilder.” ”Tvetydighet är bra om du är medieproducent, men hemskt om du är familj till någon som mördats under dessa omständigheter”, avslutar Yardley. ”Du vet bara att du aldrig kommer att bli lämnad ifred.”

© Alamy; Getty Images; Shutterstock

AMANDA KNOX

105 Blodigt begär_SV 270818.indd 105

06.09.2018 11:06

URSINNIGA, SVARTSJUKA

JODI ARIAS

ATT RESA 100 MIL FÖR NÅGON MAN ÄLSKAR HÖR VANLIGTVIS HEMMA I KÄRLEKSLÅTAR, MEN FÖR TRAVIS ALEXANDER SKULLE JODI ARIAS HEMLIGA RESA BLI HANS VÄRSTA MARDRÖM. TEXT: TANITA MATTHEWS

D

en engelska poeten William Congreve skrev: ”Hell hath no fury like a woman scorned” (ungefär ”Helvetet har inget raseri likt en försmådd kvinna”). Det fick 30-åriga Travis Alexander, föredragshållare och säljare från Arizona, lära sig den hårda vägen. När hans mördare tillika ex-flickvän Jodi Arias stod bredvid hans blodiga kropp hemma hos honom i den amerikanska staden Mesa gav han slutligen vika för hennes kokande ilska. Han försökte kämpa emot hennes många knivhugg, men när hon skar halsen av honom, öra till öra, förlorade han medvetandet nästan omedelbart. Åklagarna la senare fram att knivhuggen i sig inte var dödliga men snittet i halsen var såpass kraftigt att det skadade hans struphuvud och nästan halshögg honom. Men Arias nöjde sig inte med det – hon avslutade mordet med ett pistolskott i Alexanders högra tinning.

Alexanders hem var förvandlad till en grym mordplats. Kaklet i badrummet var nedstänkt med blod, mattan på hallgolvet var dränkt i blod och i badrummet låg Alexanders kropp ihopkrupen och förmultnande i väntan på att upptäckas. På väggen utanför

visade ett blodigt handavtryck tecken på kamp.

Arias flydde till Utah för att träffa ett annat ”potentiellt kärleksintresse”, en man som inte hade någon aning om att hon bara några timmar tidigare hade mördat någon. Enligt åklagaren Juan Martinez hade Arias ”tagit till extrema medel” för att sopa igen sina spår och sedan försökt fortsätta som vanligt. Snart skulle hon dock gripas och åklagarna skulle avslöja varje detalj av hennes 3 200 kilometer långa resa för en jury, i ett försök att bevisa att Arias hade planerat det brutala mordet på Alexander.

BESATT Arias arresterades för mordet 15 juli 2008, bara några dagar efter sin 29-årsdag. Utredaren Esteban Flores fastställde snabbt att resan Arias gjorde till Utah mellan 2 och 7 juni 2008 inte riktigt stämde. Hon körde flera tusen kilometer under en resa som knappt är tusen kilometer lång. Arias berättade för polisen att hon åkte till Salt Lake City för att delta i en föreläsning av Ryan

>>

106 Blodigt begär_SV 270818.indd 106

06.09.2018 11:07

107 Blodigt begär_SV 270818.indd 107

06.09.2018 11:07

Den sista bilden på Travis Alexander var daterad runt klockslaget 17:30, 4 juni 2008, bara några minuter innan han mördades.

Burns, men att hon körde vilse. Under rättegången vittnade Burns under ed att Arias dök upp hemma hos honom 5 juni. ”Hon var okej, hon skrattade åt småsaker som vem som helst. Jag kände aldrig att något var fel under dagen”, sa Burns. När Alexanders kropp upptäcktes fyra dagar senare började polisen förhöra hans vänner och familj. De flesta av dem riktade sina misstankar mot Alexanders ex-flickvän, som enligt dem var avundsjuk och tvångsmässigt förföljde Alexander. Arias var vid den här tiden i Yreka, Kalifornien, över 150 mil bort.

Arias och Alexander träffades på en konferens i Las Vegas i september 2006. Alexander ville inte gifta sig ung och var känd som en kvinnokarl bland sina vänner, men han började tröttna på livet som ungkarl. Arias var fotograf och försäljare, de klickade direkt och efter deras första möte pratade de i telefon varje dag. Deras band var så starkt att Arias ville konvertera till Alexanders religion, mormonerna, några månader senare. Paret blev tillsammans i februari året efter. Deras gemensamma tro förde dem närmare varandra, men den orsakade också konflikter eftersom de upprepande gånger ”syndade” genom att ha samlag innan äktenskapet.

Fem månader senare snokade Arias i pojkvännens telefon och upptäckte flirtiga meddelanden mellan honom och andra kvinnor.

Båda miste tilliten till varandra och de bestämde sig för att göra slut. Beslutet var gemensamt och Arias lämnade Kalifornien och flyttade till Arizona. Trots att paret inte längre var tillsammans fortsatte de att ha en sexuell relation och träffas emellanåt. Men i december var Alexander beredd att gå vidare och ville börja träffa andra. Han hade bestämt sig för att slå sig till ro.

Alexander berättade för Arias att han var attraherad av någon annan, Marie ”Mimi” Hall, en tjej i hans religiösa grupp. Detta avslöjande gjorde Arias ursinnig. Hon hade tidigare visat upp sitt våldsamma beteende när hon skar upp Alexanders bildäck två gånger och skicka hotfulla e-postmeddelanden till hans ex-flickvän. Många av Alexanders vänner beskrev Arias som ”besatt”. ”Hon ville ha ett bröllop, men Travis ville inte gifta sig med henne”, berättade Martinez i dokumentären Real Crime.

Hall hade inte samma känslor som Alexander och insisterade på att bara vara vänner. Alexander ville ändå spendera tid med henne och planerade en resa till Texas 10 juni 2008, en resa han egentligen hade tänkt göra med Arias.

Arias berättade för kriminaldetektiven Flores att hon inte hade träffat Alexander sedan april och att det var sista gången de hade sex, ungefär samtidigt som hon flyttade tillbaka till Kalifornien.

Hon berättade att hon hade pratat med Alexander dagen innan han dog. Hon var på väg till Utah och Alexander var ”trevlig och hövlig, men betedde sig sårat”. MenFlores trodde inte på berättelsen. Han kommenterade att Arias mobil stängdes av i Las Vegas och sattes på i Alexanders hemstat Arizona. Arias hävdade ändå att hon inte hade träffat Alexander. Dessutom saknades redogörelse för de 18 timmar av hennes resa till Utah – även efter att man tagit hänsyn till två tillfällen då hon stannade för att sova, att hon körde vilse, och ett motorproblem i beräkningen. Flores sa att de hade bilder som bevisade att hon ljög om sitt alibi.

Fotografierna hittades på brottsplatsen i en vattenfylld kamera i Alexanders tvättmaskin. De hade både datum och tid från ögonblicket Alexander dödades. De visade Arias naken på sängen

OVAN Alexanders hem, där han brutalt mördades av sin ex-flickvän.

>>

OM HON INTE VAR DEN RÄTTA FÖR HONOM SKULLE DET OCKSÅ BLI SLUTET FÖR HONOM. HON GAV SIG EFTER HONOM MED MÅLET ATT DÖDA HONOM.

108 Blodigt begär_SV 270818.indd 108

06.09.2018 11:07

JODI ARIAS

Medan Arias grät jublade folkmassan utanför rättssalen efter att en jury bestående av åtta män och fyra kvinnor fann henne skyldig till mord.

KNIVHUGGEN, SKUREN & SKJUTEN ALEXANDERS KROPP VISADE HUR STARK ARIAS VAR. SJÄLV HÄVDADE HON ATT HON ”ALDRIG SKULLE GÖRA EN FLUGA FÖRNÄR”.

Under rättegångens tredje dag i Phoenix, Arizona, vittnade rättsläkaren Horn i Maricopa County om Alexanders död.

Medan Horn gick igenom skadorna i rättssalen visades ett antal obehagliga och detaljerade fotografier av den avlidnes misshandlade kropp. Enligt Horn var det svårt att avgöra om Alexander var död när Arias sköt honom i huvudet, på grund av kroppens förruttnelse.

Horn hävdade att skottet var Arias sista attack på offret. Dödsorsaken var extrem blodförlust.

SKOTTSKADA I HUVUDET

STICKSÅR I HUVUDET

Kulan gick in på vänster sida av huvudet. Den hittades i Alexanders vänstra kind utan utgångshål. Det var inte mycket blod runt såret, rättsläkaren Horn föreslog att detta kan vara ett tecken på att Arias avslutade med skottet.

Två knivhugg hittades på Alexanders bakhuvud. Huggen var så kraftiga att kniven skar av en bit av hans skallben.

HALSEN AVSKUREN Alexanders hals var avskuren från öra till öra och såret var cirka 7–10 centimeter djupt.

Hans halsven var avskuren och hans halspulsåder var skadad.

Rättsläkaren Horn vittnade att Arias inte lämnade några ”märken av tvivel” på offrets hals. ”Det var ett, tydligt sår.”

FLERA STICKSÅR Mellan 27 och 29 knivhugg hittades på Alexanders rygg, vilket tyder på att han vände ryggen till sin mördare.

FÖRSVARSSKADOR PÅ HÄNDER OCH BAKSIDA AV ARMAR Arias hävdade att Alexander attackerade henne, men åklagarsidan hävdade att Alexanders sår stämde överens med att han var offret och inte gärningsmannen.

Rättsläkaren Horn berättade för juryn att dessa skador uppstod före skadorna på halsen och huvudet.

109 Blodigt begär_SV 270818.indd 109

06.09.2018 11:07

SPÅR AV LÖGNER

ARIAS RESTE HUNDRATALS MIL OCH FÖRSÖKTE SOPA IGEN SINA SPÅR. MEN ISTÄLLET LÄMNADE HON LEDTRÅDAR RUNT VARJE HÖRN. 6/6 2008

2/6 2008

Salt Lake City, Utah

Yreka, Kalifornien

Arias gör tre inköp, som utgör ungefär 57 liter bensin, med sitt kreditkort på Tesoro ungefär 04:00.

06:00 reser Arias till Utah.

Hon åker mot Redding för att hämta en hyrbil.

7/6 2008

Redding, Kalifornien

2/6 2008

Arias återlämnar hyrbilen på Budget Rent A Car efter 13.00.

Redding, Kalifornien 08:00 hämtar Arias hyrbilen från hyrbilsfirman i Redding, Budget Rent A Car.

5/6 2008

West Jordan, Utah Arias anländer hemma hos Ryan Burns runt 11:00.

3/6 2008

Salinas, Kalifornien Arias köper en tredje bensin­ dunk, men häv­dar att hon lämnar tillbaka den.

2/6 2008

3/6 2008

Arias besöker vänner och lånar två bensindunkar av dem.

Arias stannar på Acro i Pasadena för att köpa bensin. Hon gör tre köp vid bensinpumpen, ett med kort och två med kontanter.

Pasadena, Kalifornien

Monterey, Kalifornien

4/6 2008

Mesa, Arizona Arias anländer hemma hos Alex­ander runt 04:00.

Live better.

Save money.

ES ALWAYS LOW PRIC TRUST U YO DS AN BR ON THE GUE MANAGER JOHN BE 31 ( 831 ) 751 - 02 65 3937 TE# 05 IR:033 OP ST# 248 # 0000 X 70000054 3.97 FACIAL CLNSR 0022 X 97 3.

54 00 7000 FACIAL CLNSR 0022 X 92 9.

85 72 5015 NEUUS85BNS 0070 X 92 50157285 9.

NEUUS85BNS 0070 X 6 .9 4454931777 12 SUBTOTAL 40.74 5G KERO CARB 00 3.16 TAX 1 7.750 % .90 43 L TA TO .00 45 ND TE CASH 10 1.

E DU GE CHAN

110

# ITEMS SOLD 5 48 3456 TC#5532 4951 21

Blodigt begär_SV 270818.indd 110

Arias hävdade att hon lämnade tillbaka den tredje bensindunken på Walmart, men åklagarsidan bevisade att hon inte gjorde det. Detta beviset blev avgörande.

5013

06.09.2018 11:07

JODI ARIAS och Alexander naken i duschen. Arias insisterade fortfarande på att hon inte dödade Alexander och att hon inte var där den dagen. Istället frågade hon: ”Är du säker på att bilderna inte är från en annan gång?”. Vad Arias inte visste var att en annan bild visade henne när hon släpade Alexanders blodiga lik över golvet.

Polisen kom allt närmare lösningen och utredaren visade henne tre olika DNA-bevis som tydligt visade att hon hade varit på brottsplatsen – ett hårstrå med follikel, hennes blod blandat med Alexanders och hennes handtryck, allt bara några meter från Alexanders kropp. Flores avfärdade alla ursäkter som Arias försökte komma med för att förklara bort det obestridliga. ”Det finns inga bevis för att någon annan än du gjorde detta”, sa Flores till henne. Efter en månad av polisförhör ändrade Arias sin historia. Hon medgav att hon hade varit där och hon gav en överraskande redogörelse. Enligt henne hade två inkräktare dödat Alexander och hotat att skada hennes familj om hon gick till polisen. Hon höll fast vid denna historia i två år. 2010, i väntan på sin rättegång som skulle börja 2 januari 2013, erkände Arias att hon dödade Alexander, men att det varit självförsvar.

SLÄNGER BENSIN I BRASAN Åklagaren Martinez gav sin sakframställning i en fullsatt rättssal i Maricopa County Superior Court framför Alexanders och Arias familjer. Om Arias, som en gång kallat offret en ”välsignelse i sitt liv”, sa han: ”Hon belönade kärleken till Travis Victor Alexander genom att sticka en kniv i hans bröst. Och vet ni, enligt henne var han en bra man. Hur tackade hon honom? Hon skar halsen av honom som tack för att han var en bra man. Och välsignelserna?

Hon slog välsignelserna ur honom genom att sätta en kula i huvudet på honom.” Martinez hade för avsikt att bevisa för juryn att Arias hade planerat mordet. ”Om hon inte var den rätta för honom skulle det också bli slutet för honom. Hon gav sig efter honom med målet att döda honom”, sa Martinez.

En vecka före Arias resa polisanmälde hennes morföräldrar ett inbrott hemma i Yreka, Kalifornien, där Arias bodde på den tiden.

Flera saker stals under inbrottet, inklusive en pistol av kaliber .25 som ägdes av Arias morfar – samma kaliber som Alexander sköts med. En patronhylsa hittades på brottsplatsen, men pistolen har inte återfunnits. Arias erkände senare att hon kastade pistolen i öknen under sin flykt. Kniven som användes för att hugga offret till döds har inte heller hittats. Martinez fokuserade på Arias noggranna planering och eftertankar inför resan till Utah.

Hon hyrde en bil från en hyrbilsfirma i Redding, Kalifornien, ungefär två timmar söder om Yreka. Det fanns bilfirmor i hennes hemstad, så varför reste hon så långt för att hyra ett fordon? Arias hävdade att det berodde på att hon hittade två kontor när hon sökte efter hyrbilsfirmor – en i norr och en i söder. Eftersom hennes bror bodde söderut valde hon att åka till Redding för att hämta bilen. Resan mellan Kalifornien och Utah är bara cirka 120 mil, men när hon återlämnade bilen 7 juni hade hon åkt nästan fyra gånger så långt.

Under ett polisförhör sa Arias mamma att hon talade med dottern om Alexanders mord och att Arias sa att hon hade kvitton som bevisade att hon inte var i närheten av Arizona den dagen. Åklagarsidan hittade ett kvitto från en Walmart-butik i Salinas som visade att Arias köpte en bensindunk på 20 liter den 2 juni. Arias hade tidigare erkänt att hon hade med sig två bensindunkar på resan. Martinez insåg att Arias hade tillräckligt

med bensin för att ta sig till Arizona utan att stanna vid en bensinstation. Åklagarsidan hävdade att Arias planerade resan för att träffa Alexander. Hon försökte sopa igen sina spår genom att undvika bensinstationer och genom att tanka med bensindunkarna hon hade med sig.

Men försvaret hävdade att Arias alltid hade med sig bensindunkar på långa resor, särskilt när hon körde genom öknen.

Denna gång lånade hon två från en ex-partner och köpte den tredje på Walmart i Salinas. Efter att Arias tänkte över resrutten insåg hon att hon inte behövde den tredje bensindunken. Hon lämnade tillbaka den samma dag och tog bara med sig två bensindunkar på resan.

Under hela rättegången yrkade åklagaren på överlagt mord och försvaret kontrade med att framställa Arias som en trasig kvinna, misshandlad av Alexander. Försvaret kallade Alyce LaViolette, expert på våld i hemmet, till vittnesbåset. Hon analyserade ett 16 sidor långt meddelande som Alexander hade skickat till Arias. I meddelandet hotade han henne, jämförde henne med Adolf Hitler, djävulen, en prostituerad och tillrättavisade henne sexuellt. LaViolette räknade också upp ett antal kvinnor som Alexander skickat flirtiga och sexuella meddelanden till medan han hade en sexuell relation med Arias.

Om dagen Alexander dog sa Arias att hon tappade Alexanders dyra kamera när de var i badrummet. Alexander fick en knäpp,

OVAN I Arizona tillåts juryn att ställa frågor till Arias i vittnesbåset. Under Arias 18 dagar långa vittnesmål ställde juryn över 100 frågor till mördaren.

>>

FÖRSVARET FRAMSTÄLLDE ARIAS SOM EN TRASIG KVINNA, MISSHANDLAD AV ALEXANDER. 111 Blodigt begär_SV 270818.indd 111

06.09.2018 11:07

rusade mot henne ”som en rugbyspelare” och slog ner henne. Hon kämpade för sitt liv och sköt honom. Hon ringde inte efter hjälp eftersom hon inte kunde förmå sig att berätta om vad hon hade gjort.

bilden börjar klarna

Arias minne ställde till med problem under rättegången. Hon vittnade i 18 dagar, med start 4 februari 2013. Under hela sitt vittnesmål hävdade hon att hon hade varit i en ”dimma” sedan attacken på Alexander 4 juni 2008. Men Martinez ifrågasatte Arias gång på gång genom att presentera fakta som visade att hon planerade besöket. ”Jag vet ingen som åker till ett sexuellt möte med en ex-pojkvän eller en ex-partner och tar med sig en pistol eller en kniv”, sa Martinez.

Martinez berättade för juryn att Arias hyrde en bil på en bilfirma som låg 14,5 mil från hennes hemstad. När bilfirman gav henne en röd bil bad hon istället om en vit, så att den inte skulle dra för mycket uppmärksamhet till sig. Arias hade blont hår när hon hyrde bilen, men på bilderna som togs före och under Alexanders mord var hennes hår mörkbrunt. Det överraskade också Burns, eftersom han bara hade sett Arias en gång innan hon bytte hårfärg. Arias blev stoppad av polisen i Utah när de märkte att bilens främre registreringsskylt saknades och att den bakre var felvänd och oläsbar. Martinez hävdade att handlingarna inte var slumpmässiga, men istället delar av en plan som skulle lura alla att tro att hon inte var mördaren.

Arias försökte bortförklara allt. Hon var en mästare på att svara undvikande i rättssalen. En av hennes favoritfraser var ”jag vet inte” när hon ombads minnas fällande information.

Men Martinez visste att matematik och siffror inte ljög. ”Jag väntade på möjligheten att presentera ett specifikt bevis, och den chansen kom när hon satt i vittnesbåset”, sa han. Arias hävdade bestämt att hon lämnade tillbaka den tredje bensindunken som hon köpte på Walmart i Salinas. Men när Amanda Webb, anställd på Walmart, vittnade under ed motsatte hon sig Arias redogörelse. Webb hade arbetat i affären i två år, hennes roll gick ut på att utreda intern stöld och att skriva rapporter. Hon hade mycket kunskap om hur en kund lämnar tillbaka en vara.

Webb förklarade att om Arias hade återlämnat varan skulle hon ha fått ett kvitto. På kvittot skulle detaljer om återbetalning finnas och varan som returnerades skulle ha varit överstruken eller inringad på kvittot. Den anställde som tog emot returen skulle också ha skrivit sina initialer på kvittot. Webb undersökte alla kassaapparater som användes den dagen och hon tittade på alla återköp som gjordes den 2 juni. Kassaapparaterna på Walmart i Salinas hade inte registrerat att Arias lämnade tillbaka bensindunken. Kvittot som visades upp av försvaret hade heller inga ändringar som skulle tyda på att ett återköp hade gjorts.

Ett annat kvitto hittades och även ett kontoutdrag från Arias bank. De visade att Arias gjorde tre köp samma morgon som hon lämnade Utah för att åka hem. Arias tankade sin bil med cirka 40 liter bensin vid en bensinstation. Sedan tankade hon igen vid samma bensinstation. Kvittot och kontoutdraget visade att hon köpte bensin för 36,98 dollar, vilket motsvarade cirka 40 liter. En tredje transaktion visade 19,65 dollar. Beloppet delat

med bensinpriset visar att Arias köpte lite mer än 18 liter bensin – tillräckligt för en tredje bensindunk trots att hon påstod att hon bara hade tagit med sig två. Försvaret bestred emellertid den tredje transaktionen, eftersom det inte fanns konkreta bevis på att Arias köpte just bensin.

DIMMAN HAR LÄTTAT

OVAN Innan Arias anhölls för Alexanders mord grät hon när utredare frågade vad som hade hänt med hennes före detta älskare (högst upp). Men bara 15 minuter senare, när hon lämnades ensam, visade Arias upp ett bisarrt beteende. Hon sjöng, pratade med sig själv och stod på huvudet.

Under rättegången insåg juryn att Arias hade lätt för att ljuga.

Strax före Martinezs bevis rörande den tredje bensindunken riktade jurymedlemmarna frågor till Arias, vilket staten tillåter under en rättegång. En jurymedlem frågade varför juryn ska tro på henne när hon har ljugit tidigare. Under åklagarens förödande anklagelser mot Arias hade hon sedan inget annat val än att sitta i vittnesbåset och se på när hennes tidigare köp visades upp framför henne.

Martinez höll sin slutplädering under mordrättegångens 55:e dag. Han vände sig till juryn och pratade om alla bevis de hade fått se på Arias förmåga att begå detta brott. Avslutningsvis påminde han jurymedlemmarna om att inte bortse från den tredje bensindunken. Om juryn gjorde det skulle de symboliskt vara delaktiga i att ha hjälpt Arias att fylla dunkarna och transportera

EN JURYMEDLEM FRÅGADE VARFÖR JURYN SKA TRO PÅ HENNE NÄR HON HAR LJUGIT TIDIGARE.

112 Blodigt begär_SV 270818.indd 112

06.09.2018 11:07

JODI ARIAS

”JAG AVSLÖJADE HENNE”

DEN AMBITIÖSA ÅKLAGAREN JUAN MARTINEZ BERÄTTAR OM DET INTENSIVA BROTTSMÅLET MOT ARIAS, HANS JAKT EFTER SANNINGEN OCH MEDIECIRKUSEN KRING RÄTTEGÅNGEN 2013.

HUR SKULLE DU BESKRIVA RÄTTEGÅNGEN MOT JODI ARIAS? Jag skulle beskriva den som lång. Vi började utse juryn i december och domen kom i maj. Det tog flera månader. Hon började med att hävda självförsvar. Faktum är att det var ett svårt fall eftersom en av dem är död och självförsvar är svårt att tillbakavisa. Arias framstod som mycket trovärdig.

DU HITTADE BEVIS FÖR ATT HON INTE LÄMNADE TILLBAKA DEN TREDJE BENSINDUNKEN PÅ WALMART, HUR VIKTIGT VAR DET FÖR ATT BEVISA HENNES SKULD? Det var det avgörande ögonblicket. Hon kunde inte påstå att hon inte planerade att åka till Mesa. Allt detta bevisade att hon åkte dit. Mitt mål var att överraska henne med bevisen jag hade – att hon hade köpt en bensindunk för 20 liter och faktiskt kunde köra till Arizona utan att stanna för att tanka. Och att hon hade tagit med sig pistolen och kniven.

OVAN Fem jurymedlemmar röstade för att Arias var skyldig till överlagt mord och sju röstade för överlagd medhjälp till mord.

VAR DETTA RÄTTEGÅNGENS VIKTIGASTE DEL NÄR DET GÄLLDE ATT ÖVERTYGA JURYN? Den viktigaste delen var när hon satte sig i vittnesbåset och jag kunde korsförhöra BIO JUAN MARTINEZ och ifrågasätta henne. Jag kunde avslöja henne. Jag kunde säga att hon planerade det och juryn kunde se vad hon var för person. Hon var tvungen att inta vittnesbåset eftersom jag hade kameran och den visade att hon var där den dagen. Jag vet inte varför hon inte tog med sig kameran. Det var misstaget som gjorde att vi började misstänka henne VICE ÅKLAGARE I och anledningen till att hon var tvungen MARICOPAS KOMMUN att vittna och erkänna att hon var där.

Juan Martinez har jobbat i Juan Martinezs bok Conviction: The Untold Story Of Putting Jodi Arias Behind Bars, finns att köpa på bokus.se.

Maricopa i över 27 år. De senaste 20 åren har han framgångsrikt åtalat många kända kriminella i Arizona.

© Google Maps/Streetview, Shutterstock

dem till bilen, så att hon kunde fortsätta resan för att döda Alexander. Martinez bad juryn att ”inte lämna denna rättssal med stanken av bensinen på händerna”.

Nästa dag, efter bara 15 timmars överläggning, gav juryn sitt utlåtande – skyldig till överlagt mord. Arias gjorde ett sista chockerande avslöjande under sin sista stund i rättssalen. Hon vände sig mot domaren och sa: ”Jag minns ögonblicket då kniven stack Travis i halsen och han var vid medvetande. Han försökte fortfarande attackera mig. Det var jag som försökte komma undan, inte Travis, och äntligen gjorde jag det. Jag hade aldrig för avsikt att det skulle bli så här.” Efter rättegången 2013 pågick en intensiv rättslig kamp för att avgöra om Arias skulle dömas till döden. Först sa Arias att dödsstraffet skulle göra henne fri och uppmanade juryn att få henne avrättad. Men i en dramatisk helomvändning bönade hon domaren om liv istället för död, eftersom hon var orolig för vilka konsekvenser en avrättning skulle få för hennes familj. Juryn kunde inte komma överens och Arias dömdes till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning.

Mördaren, som kallades ”sociopat” och ”det värsta som någonsin hänt mig” av sitt offer bara dagar före hans död, kommer att spendera resten av livet i fängelset Perryville i Arizona.

HUR LÅNGT GICK ARIAS FÖR ATT DÖLJA SANNINGEN OM SIN RESA TILL MESA? Hon gick till det yttersta. Hon sa: ”Nej, jag hade inte bensindunken. Nej, syftet med bensindunken var inte att åka dit för att döda honom.” Det fanns så mycket information samtidigt, en del var till hennes fördel, men det mesta skadade henne eftersom jag kunde bevisa att hon ljög istället för att tala sanning. Jag säger inte att jag beundrar henne, men detta var ett genomtänkt brott och hon tänkte ut det bra.

113 Blodigt begär_SV 270818.indd 113

06.09.2018 11:07

AMORS DÖDLIGA SKOTT UTANFÖR PLANEN SPELADE DEN GIFTE IDROTTSSTJÄRNAN STEVE MCNAIR ETT DÖDLIGT SPEL. HAN LEKTE MED EN UNG KVINNAS HJÄRTA – HON VAR BEREDD ATT GÖRA VAD SOM HELST FÖR ATT BLI HANS FÖR EVIGT.

TEXT TANITA MATTHEWS

F

ör de anhöriga till den 36-årige tidigare NFL-backen Steve McNair och 20-åriga Sahel ”Jenni” Kazemi förvandlades den första veckan i juli till ett kaos av blod, mord och en rad obesvarade frågor. Vilka händelser var det som ledde till att deras kroppar hittades i McNairs lägenhet i Tennessee morgon den 4 juli 2009?

Polisens teori var att Kazemi – som hade enorma skulder, en dom efter att ha kört bil drogpåverkad och en insikt om att hon inte var en än leksak för sin gifte älskare – hade agerat med dödliga konsekvenser. Kazemis familj trodde inte att hon var kapabel att skjuta ihjäl mannen hon var förälskad i och sedan vända pistolen mot sig själv. Efter en noggrann utredning är emellertid Nashville-polisen säker på att Kazemi utförde ett passionsbrott som gjorde barn faderlösa, förvandlade en fru till änka och lämnade en miljon obesvarade frågor till vänner och anhöriga till de döda. De tror – liksom domstolsjuryn – att

114 Blodigt begär_SV 270818.indd 114

06.09.2018 11:07

AMORS DÖDLIGA SKOTT McNair var en legend inom amerikansk fotboll och hade en lysande framtid framför sig.

Sahel Kazemi var en mördare som ville ha allt, oavsett var det kostade.

en enkel uppväxt

Steve McNair föddes på Alla hjärtans dag 1973 och var en av fem söner som växte upp i ett skjul med plåttak i Mount Olive, Mississippi. Modern var ensamstående och gjorde vad hon kunde för att se till att barnen fick de förutsättningar som krävdes för att de skulle få en bra framtid. I skolan fick McNair’ smeknamnet ”Air McNair” och amerikansk fotboll blev hans sport. År 1995 värvades McNair av Houston Oilers och han skrev på ett livsavgörande sjuårigt kontrakt som gav honom 28 miljoner dollar. Bara två år senare gifte han sig med sin flickvän från college, Mechelle.

Han var generös. Bland annat lät han bygga ett hus till sin mamma i Mount Olive på den nydöpta gatan ”Air McNair Road”. Han betalade också

miljontals dollar till fotbollsläger för ungdomar i hans hemstad. Hans karriär var på topp år 2000 när han var försvarsspelare för Tennessee Titans under Superbowl. Vid dödstillfället, efter två säsonger med Baltimore Ravens, var McNair rik, berömd och hade just dragit sig tillbaka. Med sportkarriären bakom sig hade McNair mycket tid över åt att ägna sig åt både det ena och det andra.

Trots sin image som en hyvens kille blev det uppenbart efter hans död att McNair hade en illa dold svaghet. Bortsett från hans och fruns söner Tyler and Trenton hade han ytterligare två söner med två andra kvinnor som han hade haft

förhållanden med. McNair syntes ofta med andra kvinnor än sin fru. I december 2008 på en resa till Opry Mills Mall i Nashville åt McNair middag på sportbaren Dave and Buster's. Där träffade han den 19-åriga servitrisen Kazemi.

Redan innan hon hade nått tonåren hade Kazemi upplevt sin beskärda del av smärta och förlust. Hon var född i Tehran, Iran, och var bara nio år gammal den dag hennes mammam mördades av en inkräktare samtidigt som Kazemi lekte hemma hos sin äldre syster. När polisen insåg att offret och hennes familj inte var muslimer utan medlemmar av det diskriminerade

TROTS SIN IMAGE SOM EN HYVENS KILLE BLEV DET UPPENBART EFTER HANS DÖD ATT MCNAIR HADE EN ILLA DOLD SVAGHET. 115

Blodigt begär_SV 270818.indd 115

06.09.2018 11:07

KAN KAZEMI HA VARIT OSKYLDIG? SOMLIGA TROR INTE ATT KAZEMI HÖLL I VAPNET, MEN VEM GJORDE DET I SÅDANA FALL? Många är övertygade om att Kazemi avlossade skotten, men hennes anhöriga menar att skottet i McNairs tinning rimmar illa med hennes ringa erfarenhet av vapen. Den före detta Nashville-polisen Vincent Hill tror att någon annan dödade paret. Hill pratade med McNairs vänner efter händelsen och fick höra hur han alltid kände sig pank om han inte hade några tusen dollar på fickan. Trots det hade han bara sex dollar på sig när hans kropp hittades. Hill understryker att Gilliam, mannen som sålde det förmodade mordvapnet till Kazemi, hävdade att han var med vänner under mordnatten. Men i ett polisförhör säger vännerna att de inte såg till honom. Han menar också att Gilliam ljög för polisen om sitt förhållande till Kazemi – med sin fästmö närvarande ville han inte medge att han och Kazemi hade känt varandra.

Inte nog med det – ett sms skickades från Kazemis mobil till McNairs efter den upp­ skattade tidpunkten för mordet. Hon skriver att hon ska ”gå till affären”, vilket pekar på att hon fortfarande var vid liv. Nashville-polisen står fast vid sin ståndpunkt. Särskilt sedan Hills begäran att öppna fallet på nytt nekades av juryn i Davidson County. Nashville-polisen menar att sms:et kan ha skickats tidigare samma dag och fördröjts till efter att skotten avlossats.

trossamfundet Baha’i vägrade de att jobba med fallet. Kazemi flyttade till Turkiet där hon bodde i några år innan hon slog sig ner i amerikanska Florida som iransk flykting tillsammans med sin syster.

Som utländsk och föräldralös 13-åring var hon tvungen att snabbt anpassa sig till den amerikanska livsstilen. Hon lämnade Jacksonville med sin första pojkvän och slog sig som 16-åring ner i Nashville, men som med så många andra unga förhållanden sprack relationen. På Dave and Buster's var Kazemi känd som ”Jenni”. Hon älskade att skratta och skämta vilket gjorde henne populär hos kollegorna. De hade ofta lokala kändisar och idrottsstjärnor bland sina gäster.

ett Beskt Piller att svälja

En kväll var det Kazemis tur att servera vid McNairs bord. Enligt hennes kollegor var det kärlek vid första ögonkastet. Inom några månader var de oskiljaktiga och den 16 år åldre Steve McNair besökte ofta sin flickväns lägenhet som hon delade med den nära vänninan Emily Andrews. Enligt henne visste Kazemi att McNair var gift, men att han låg i skilsmässa med sin fru. I maj 2009 blev hennes vänner oroliga över att hon blev allt för beroende av McNair.

Sedan deras första möte fyra månader tidigare hade McNair tagit med Kazemi till lyxiga semester­ställen som Las Vegas, Key West och

116 Blodigt begär_SV 270818.indd 116

06.09.2018 11:07

AMORS DÖDLIGA SKOTT Hawaii. Till hennes 20-årsdag samma månad hade McNair lagt en handpenning på en svart Cadillac Escalade. Kazemi hade insisterat på att hon ville göra de månatliga avbetalningarna på bilen, men McNair köpte den i båda deras namn. Hennes vänner såg att hon föll ordentligt för McNair och att han trots sin generositet utnyttjade den unga kvinnans kärlek till honom.

I juni noterade Kazemi att McNair inte till­ bringade lika mycket tid med henne som tidigare och hon kände att han började glida henne ur händerna. Det var en förödande upptäckt att inse att hon inte var den enda älskarinnan i hans liv och att skilsmässan med frun inte alls verkade vara aktuell. Hon försökte träffa andra män men kom alltid tillbaka till McNair – han var som drogen

hon inte klarade sig utan.

Kazemi utsattes för ytterligare en chock i juni då hon såg en annan kvinna lämna Steve McNairs lägenhet där de två hade tillbringat så mycket tid tillsammans. Det uppdagades efter hans död att McNair och hans nya flickvän hade träffat varandra i maj och umgåtts sedan dess.

I badrummet i McNairs kärlekslya på Second Avenue South och Lea Avenue hittade Kazemi föremål som tillhörde pojkvännens senaste älskarinna.

Den 2 juli stoppades Kazemi av Nashvillepolisen när hon körde med en påverkad McNair i passagerarsätet. Polisen ville att hon skulle göra ett nykterhetstest, men hon medgav utan omsvep att hon hade rökt marijuana. Hon arresterades och placerades i baksätet på deras bil för vidare färd till polisstationen. Situationen skrämde henne och hon frågade efter McNair. Det visade sig att han hade tagit en taxi från platsen och lämnat Kazemi själv. Så småningom betalade han borgen för henne och såg till att hon kom hem.

Hemma i sin lägenhet blev hon bryskt påmind om skulderna hon hade börjat samla på sig.

Hennes lägenhetskompis hade flyttat ut och lämnat Kazemi ensam med en hyra på 1 000 dollar i månaden, dessutom hade hon de månatliga avbetalningarna på bilen att tänka på. Enligt Emily Andrews som pratade med NBC:s nyhetsreporter Lester Holt efter mordet var Kazemi oberörd efter arresteringen: ”Om hon var upprörd så dolde hon det”, sa Emily.

sms:en och skotten

Dagen efter arresteringen och dagen innan skjutningen visar en rad sms från Kazemi till McNair att hon började bli stressad: ”Baby,

jag håller på att få ett sammanbrott, jag är så stressad." McNair svarade inte. Sju minuter senare skriver hon ett nytt meddelande där hon frågar om hon kan låna 2 000 dollar. Fortfarande inget svar. Nio minuter senare bad Kazemi om McNairs hjälp igen. Nu svarade han: ”Allt kommer att bli bra. Jag finns här om du behöver mig."

Enligt polisen träffade Kazemi samma efter­ middag den tidigare straffade Adrian Gilliam som var ute på Nashvilles gator igen efter att ha suttit inne för dråp och rånförsök. Kazemi gav Gilliam 100 dollar för en niomillimeterspistol.

Samma kväll gick hon till jobbet och stämplade ut 22.07. Klockan 22.45 skrev Kazemi ett sms till McNair: ”Jag kommer strax till din lya.”

Han svarade att han var hemma och nattade sina barn. Ett meddelande från McNair till flickvännen klockan 00.38 löd: ”På väg”.

När McNairs vän Wayne Neeley öppnade dörren till hans lägenhet den 4 juli möttes han av en syn han aldrig kommer att glömma.

På soffan låg McNair, skjuten i huvudet och två gånger i bröstet. Kazemi låg död på golvet med ett skotthål i huvudet och pistolen under sig. Utredarna fann spår av krut på hennes vänsterhand och ett olycksbådande meddelande till McNair som hon hade skrivit någon av de första dagarna i juli: ”Snart ska jag ta er alla”.

Efter en noggrann undersökning uppgav polisen att de trodde att Kazemi hade skjutit McNair när han sov på soffan och sedan avfyrat ytterligare två skott på nära håll. Med sin älskare död satte hon sig intill honom på soffan och sköt sig själv så att hon skulle falla i hans knä. Efter skottet gled hon ner på golvet. Hon satte stopp för vad som skulle ha varit en otänkbar framtid utan McNair.

© Alamy; Getty Images

Tusentals sörjande samlades vid McNairs begravning i juli 2009.

Mordet skakade hela samhället.

117 Blodigt begär_SV 270818.indd 117

06.09.2018 11:07

DIABOLISK DUO DET VERKADE ORIMLIGT ATT TVILLINGARNA HADE MÖRDAT SIN EGEN MAMMA, MEN POLISEN GRÄVDE VIDARE OCH UPPTÄCKTE DEN HEMSKA SANNINGEN. TEXT TANITA MATTHEWS

Blodigt begär_SV 270818.indd 118

06.09.2018 11:08

DIABOLISK DUO

Mordet på Nikki Whitehead skakade förorten Rockdale.

Hon hittades knivmördad i sitt hem i januari 2010.

N

är Rockdale County-polisen Ken Swift tröstade de två snyftande 16-åriga flickorna i ett förhörsrum på polisstationen i Georgia värkte hans hjärta. Tvillingsystrarna höll om varandra och pratade genom snyftning­arna. Deras mammas sambo hade kommit på att hon hade en pojkvän. Följande dag då de kom hem till sin bostad i östra Georgia hittade de henne brutalt mördad.

I ett försök att trösta dem frågade Swift flickorna vad han kunde göra för att hjälpa dem.

Istället för att be honom ringa efter en nära an­ hörig eller be att få bli skjutsade till en lugn plats där de kunde vila ut frågade de om något som gav honom gåshud: ”Kan vi få titta på CSI?” Deras önskemål var lika märkligt som kusligt – bara några timmar tidigare hade de hittat kvinnan som fött dem till denna värld brutalt mördad. Nu ville de titta på en tv-serie om hur kriminaltekniker undersöker mystiska brottsplatser. Det var något med de söta och oskuldsfulla flickorna som inte stämde.

ofrivillig flytt

Som ung hade Nikki Whitehead varit en fri­sinnad och viljestark person. Hon växte upp med sin mormor Della Frazier i Clarkstown, Georgia. Vid 18 års ålder upptäckte Nikki att hon var gravid med tvillingar. Den 27 november 1993 födde Nikki enäggstvillingarna som hon döpte till Tasmiyah (Tas) och Jasmiyah (Jas). Fadern var delaktig en kort period men lämnade snart Nikki själv med flickorna.

De tre levde tillsammans med Nikkis mormor

och morfar (som dog 2009). Mormodern Della mindes att Nikkis närvaro i döttrarnas liv var sporadisk. År 2000 träffade den egensinniga Nikki den 30 år äldre lastbilschauffören Robert Head i ett köpcentrum och strax därpå flyttade hon in hos honom i det välbärgade samhället Conyers som låg drygt tre mil bort. Sina barn lämnade hon i morföräldrarnas vårdnad. Under sina 12 första levnadsår var Tas och Jas snälla och rara flickor, deras mormor beskrev dem som respektfulla, fina och smarta tjejer. Men när de kom i puberteten avbröts deras liv abrupt när modern krävde ensam vårdnad om dem och flyttade dem till Conyers där hon och Robert levde.

Att bo i en ny stad med en mamma som de ogillade och som nu hade ensam vårdnad om dem var en omställning som var svår för flickorna att förhålla sig till. Även det faktum att de bodde med en man som i princip var en främling. Familjens dynamik förändrades.

Så snart de blev tonåringar uppvisade Jas och Tas rebelliska tendenser. Tidigare var de smarta och motiverade toppstudenter och medlemmar i flick­ scout­erna – nu vid 13 års ålder förändrades deras förhållningssätt till studierna, likaså toleransen mot moderns försök att hålla dem på banan.

Nikki trodde att döttrarna var sexuellt aktiva, rökte marijuana och drack. Döttrarna ansåg att Nikkis hårda disciplin var hyckleri eftersom de hade sett henne röka gräs och dricka själv. Bråk var vanligt förekommande i hemmet och Nikki kämpade för att behålla kontrollen över sina döttrar. Förhållandet mellan henne och döttrarna blev ansträngt. Det blev även förhållandet till Della eftersom Nikki ansåg att hon lade sig i hennes roll som förälder.

inte så rara …

En kväll åkte Conyers-polisen Myra Scruggs till deras hem efter ett nödsamtal från en skakad Nikki. De hade bråkat igen och tvillingarna förklarade för polisen att de inte längre ville bo hos sin mamma. De ville istället flytta tillbaka till sin mormorsmor. När polisen lämnade dem var situationen betydligt lugnare än när hon kom dit, nästan kusligt lugn. Flickorna verkade oberörda av hela bråket.

Inom bara några minuter ekade Nikkis skrik från huset och Scruggs skyndade tillbaka. Nikki var hysterisk. Hon hävdade att hennes döttrar hade attackerat henne. Flickorna protesterade och menade att det var precis tvärtom. Men riv­ märken på Nikkis hals och bröst, jämfört med flickornas oskadade kroppar, pekade på att hon hade blivit anfallen av döttrarna. Både Tas och Jas arresterades och placerades i häkte i Della. Hela familjen beordrades att gå i terapi.

Trots att de hade hävdat att de skulle få det bättre hos sin mormorsmor fortsatte Tas och Jas med sitt destruktiva beteende. De hamnade i rätten ett flertal gånger. År 2010 placerades de återigen i sin mammas vård under en provperiod på två veckor. Det var ett beslut som flickorna inte var nöjda med. ”Om jag måste bo med dig igen kommer jag att döda dig”, hotade Jas. De följande åtta dagarna besökte polisen Nikkis bostad ett flertal gånger efter samtal om störande beteende.

Den 13 januari 2010 såg Rockdale Countypoliser som patrullerade i bil längs gatan Appaloosa Way (där familjen bodde) de båda systrarna lämna huset. De var vettskrämda

119 Blodigt begär_SV 270818.indd 119

06.09.2018 11:08

Både Tas och Jas satt och snyftade och vaggade fram och tillbaka när de förhördes om sin fruktansvärda upptäckt efter att de hade kommit hem från skolan.

och bankade på polisbilen. De berättade något fruktansvärt. De hade kommit hem från skolan och hittat sin mamma död. När polisen gick in i huset möttes de av mörkröda blodfläckar. De blev ännu mer förskräckta av synen som väntade dem i badrummet på ovanvåningen. I badkaret låg Nikkis sargade kropp. Tvåbarnsmodern hade hela 80 sticksår och hade blivit huggen i lungorna, halspulsådern och i nacken. Hennes ryggrad hade huggits av.

Nikkis döttrar förklarade att de trodde att mamman hade fallit offer för den våldsamma kärlekstriangel som hon och hennes två pojk­ vänner utgjorde eller så hade hon kanske ertappat en inkräktare i hemmet.

förvillande bett

Utredningen visade inte att någon hade brutit sig in i huset eller att Nikki hade blivit utsatt för något sexuellt övergrepp. Teorin om en inkräktare ströks. Det måste handla om ett passionsbrott.

Men med tanke på Nikkis omfattande skador – vem hatade henne så mycket? Mobilspårning och dna-prover uteslöt de båda pojkvännerna som Nikkis döttrar hade pekat ut. Deras biologiska pappa hade ett vatten­tätt alibi, han befann sig i Kanada vid mordtillfället.

I huset gjorde poliserna ett kusligt fynd: ett par stövlar som tillhörde en av flickorna var in­dränkta med blod. Dessutom hittades en hårtova inslagen i en servett instoppad i tå-änden på en sko. Polisen förhörde både Tas och Jas om vad de hade haft för sig samma dag som deras mamma hade blivit brutalt mördad.

Flickorna förklarade att de hade missat bussen till skolan den morgonen och att de var tvungna att promenera. De lämnade huset omkring 07:30. Övervakningskameror hade dock fångat flickorna när de liftade med en främling samma morgon.

Kamerorna på skolan visade hur flickorna anlände dit på förmiddagen – inte tio minuter för sent som de hävdade. Efter flera timmars förhör tvingades polisen att släppa dem.

Under de följande fyra månaderna betraktades tvillingarna med misstänksamhet av polisen. När de återigen granskade den fysiska undersökningen av dem upptäckte de två bitmärken på Tas arm.

Några poliser mindes hur de hade sett hur hon bet i sin arm när hon kördes till stationen. Hon hade hävdat att det handlade om en nervös vana, men kriminalteknikerna menade att det handlade om att dölja bevis. Tänderna som hade orsakat ett av bitmärkena hörde till Tas medan det andra märket matchade Nikkis tänder. Obduktionsresultatet visade på hår mellan tänderna och polisen drog

slutsatsen att gärningsmannen hade befunnit sig bakom Nikki och att hon hade kämpat emot, satt tänderna i personens arm och därigenom slitit loss några hårstrån från armen – Tas armhår.

Det verkade som om tvillingarna efter ett antal turbulenta månader hade nått sin brytpunkt och efter ett ovanligt turbulent bråk dödat sin mamma.

Efter flera månaders utredning arresterade polisen flickorna samma dag som de gick ut high school, de var ororliga att de nyutexaminerade systrarna annars skulle fly fältet. Flickorna åtala­des för överlagt mord och grov misshandel vilket enligt staten Georgias lag innebar att de – trots sin ungdom – stod inför livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning om de blev dömda. Båda hävdade sin oskuld, men efter fyra års utredning gick tvillingarna med på en uppgörelse för att undvika en statlig rättegång.

De erkände sig skyldiga till dråp.

I januari 2014 mottog Tas sin dom. En månad senare var det Jas tur. Båda flickorna dömdes till 30-åriga fängelsestraff som de för tillfället avtjänar på separata fängelser i Georgia. Rätten var emellertid inte övertygad om att de hade fått höra hela sanningen om vad som egentligen hade hänt i familjens bostad den ödesdigra morddagen.

TVÅBARNSMODERN HADE HELA 80 STICKSÅR OCH HADE BLIVIT HUGGEN I LUNGORNA, HALSPULSÅDERN OCH I NACKEN. HENNES RYGGRAD HADE HUGGITS AV. 120 Blodigt begär_SV 270818.indd 120

06.09.2018 11:08

DIABOLISK DUO I domstolsbyggnadens hall, på väg ut efter att domaren hade beslutat att de skulle bo hos Nikki, varnade Jas henne: ”Om jag måste bo hos dig igen kommer jag att döda dig.”

”HON HÖGG HENNE”

I januari 2014 erkände Tas sin skuld i mordet på sin mamma inför högsta domstolens domare. Som en del av en uppgörelse dömdes hon till 30 år bakom galler.

Hennes syster fick följande månad samma straff.

Enligt Jas och Tas version av händelserna hade deras mamma blivit hotfull mot dem på morgonen när de var sena till skolan. Hon hade i raseri plockat upp en vas och vevat med den mot dem medan hon kallade dem för ”horor” och ”slampor”. Nikkis ilska blev allt värre och hon skrek: ”Vi ska alla dö i dag!”

Tas: ”Jag tog vasen från henne, det var då hon greppade kniven, vände sig om mot mig och sa åt mig att backa.” Jas berättade för poliserna att mamman ”vann striden om kniven, typ, så jag plockade upp vasen och slog henne med den” och refererade till en vas som hon krossade mot sin mammas huvud i vardagsrummet.

Därpå hade modern bitit henne och vägrat att släppa greppet. ”Tas högg henne”, uppgav Jas för dem. Tas höll med och insisterade på att det enbart var för att avvärja mammans attack.

De försökte få slut på bråket, men Nikki fortsatte att attackera dem med kniven, så de övermannande henne och högg henne. Sedan lade de henne i badkaret och fyllde på med varmt vatten eftersom hon klagade över att hon frös. ”Döda mig nu, annars dödar jag er båda”, ska hon ha sagt precis innan livet lämnade hennes kropp.

© Alamy; Getty Images

VAD HÄNDE EGENTLIGEN I DET PITTORESKA HUSET SOM GJORDE ATT EN UNG MAMMA MISTE LIVET?

121 Blodigt begär_SV 270818.indd 121

06.09.2018 11:08

MORDET PÅ JORDAN DAVIS

DEN AFROAMERIKANSKA TONÅRINGEN JORDAN DAVIS SKÖTS IHJÄL UNDER ETT BRÅK SOM GÄLLDE HÖG MUSIK. MORDET LEDDE TILL ATT RASISMEN I USA SATTES UNDER LUPP. TEXT JAMES HOARE

BIOGRAFI MARC SILVER Filmskaparen och filmfotografen Marc Silver vann 2014 priset Amnesty International Best Documentary Award för sin debut­ film Who is Dayani Cristal? Filmen skildrar hur en av många flyktingar på jakt efter arbete dör i öknen mellan USA och Mexiko. Uppföljaren 3½ Minutes, Ten Bullets rönte liknande framgångar på Sundance Festivalen 2015. Han arbetar för tillfället på en ny film om den psykotropa drogen ayahuasca och arbetar som konstnärlig ledare för The Filmmaker Fund som stöder oberoende dokumentärfilmer från nya filmskapare.

D

et finns två versioner om vad som hände eftermiddagen den 23 november 2012 i Jacksonville, Florida.

Enligt den ena versionen körde det vita paret in på en bensinmack jämte en röd Dodge Durango SUV som spelade hög rapmusik. Medan Rhonda Rouer gick in på bensinstationen bad hennes fästman Michael Dunn de fyra afro­ amerikanerna artigt att sänka volymen. De inte bara vägrade – de blev aggressiva. Situationen eskalerade snabbt, gängets ledare skrek ut hot mot Dunn och plockade fram vad som såg ut som ett skjutvapen. Dunns försvarsreflexer vaknade till liv och Floridas lagar är generösa när det gäller självförsvar. Han bedömde att hans liv stod på spel och svarade med att dra fram en halvautomatisk pistol av märket Taurus PT92 från handskfacket och avlossade tio skott mot suv:en.

Den 17-årige high school-eleven Jordan Davis dödades av en svärm 9mm-kulor som borrade sig in i hans ben, lungor och aorta.

I den andra versionen av historien – låt oss kalla den för ”sanningen” – ägde en hetsig diskussion om musiken rum, men Davis hade inget vapen (Rhonda Rouer hävdar att han aldrig nämnde att han hade ett, och inget hittades), tonåringarna stannade i bilen (kulornas banor tyder på att dörren var stängd) inga hot utdelades.

Ungdomarna var kanske bullriga, men inte våldsamma. Dunn kallade deras musik för ”gangsterrap”, vilket säger mer om hans egna fördomar än om ungdomarna som lyssnade på musiken.

Dunn dömdes så småningom för överlagt mord och fick ett långt fängelsestraff, men under den flera år långa processen med två rättegångar (den första ogiltigförklarades eftersom juryn inte kunde enas om domen) var det ingen självklarhet hur det skulle sluta. Och Jordans förkrossade föräldrar, Ron Davis och Lucia McBath, tvingades bevittna hur deras mördade sons person ifrågasattes av juryn när det egentligen borde ha varit Dunn som skulle granskas.

Den brittiska filmskaparen Marc Silver var närvarande under hela rättegången och fångade förloppet i rättssalen till sin prisbelönta dokumentär 3½ Minutes, Ten Bullets. Nio månader efter att George Zimmerman hade skjutit ihjäl den svarta ton­åringen Trayvon Martin – även han 17 år gammal och obeväpnad – blev Jordan Davis rättegång mycket betydelsefull. Den blev kulmen på en rad liknande händelser som inbegrep mordet på den obeväpnade tonåringen Michael Brown i Ferguson, Missouri, och den 43-årige Eric Garner som kvävdes till döds av en polis som kopplade strypgrepp på honom i New York.

Vad var det med fallet Jordan Davis som fick dig att tänka ”det här blir mitt nästa projekt”?

Att jag tittade närmare på vad som utspelade sig under dessa tre och en halv minuter, den utstuderade rasprofileringen, tillgången på vapen och lagarna som uppmuntrar människor att använda dem. Jag uppfattade även Michael Dunns ignorans och rasism som en metafor när det gällde vad som hände, och fortfarande händer, i USA när det gäller rasrelaterade beskjutningar.

Det är otroligt hur frispråkiga hans föräldrar och vänner är. Hur närmade du dig dem?

En av producenterna skrev till hans föräldrar.

Så småningom hälsade vi på dem i Jacksonville under några veckor, märkligt nog innan domen föll i Trayvon Martin/George Zimmerman-fallet. Vi tillbringade ungefär en vecka med hans föräldrar.

Jag visade dem min förra film och vi bara mer eller mindre umgicks. Hans föräldrar visade mig var han brukade hänga och presenterade mig för de andra pojkarna i bilen och hans flickvän.

Mot slutet av veckan hade vi lagt grunden till en relation. Vi var överens om att vi borde gå vidare och försöka få tillstånd att filma i rättssalen och att gör filmen.

122 Blodigt begär_SV 270818.indd 122

06.09.2018 11:08

MORDET PÅ JORDAN DAVIS

123 Blodigt begär_SV 270818.indd 123

06.09.2018 11:08

Några av de bästa ögonblicken med Jordans föräldrar är när de bara är tysta tillsammans.

De säger så mycket utan ord. Hur såg processen att bli en del av deras värld ut?

Jag filmar själv, vilket jag tror bidrar, med en högkvalitativ men mycket liten kamera och väldigt lite utrustning. Det gör att jag kan vara nästan osynlig men ändå få den höga filmkvaliteten i närheten av människor. Det var en väldigt speciell plats att vara på, det handlade om oåterkallelig förlust och sorg som syns och känns men som inte nödvändigtvis måste uttalas. Över tid – jag tillbringade tid med familjen till och från i ungefär ett och halvt år – byggde vi upp en relation där de litade på mig i sin privata sfär, trots att de visste att filmen en dag för­ modligen skulle ses av miljontals människor.

Michael Dunn framstår som kylig genom hela filmen och man får aldrig känslan av att han inser att han faktiskt har dödat en annan människa. Var det frustrerande?

Jag tycker att det är synd. Vi försökte prata med honom, hans fästmö Rhonda Rouer och hans föräldrar. Men de vägrade att prata med media vilket jag tycker är beklagligt för dem. Men för filmen upptäckte vi alla fängelse­tele­fon­sam­tal.

Det Michael Dunn avslöjar i tele­fon­sam­talen är mer än han skulle ha gjort i en vanlig intervju.

Om man hade fått tillgång till Dunns värld tror du att det skulle ha förändrat filmen?

Skulle det ha bidragit med ytterligare en dimension?

Potentiellt sett skulle det ha varit väldigt bra för alla inblandade, det skulle ha gjort Michael Dunn och hans version mänskligare istället för att bara höra honom från vittnesbåset och i telefonsamtalen. Det skulle ha bidragit till berättelsen eftersom både hans, hans fästmös och hans familjs liv uppenbarligen har förstörts av skjutningen. Jag tror att det skulle ha varit en värdefull läxa för vapeninnehavare och de som fattar besluten om att utöka självförsvarslagarna i USA. Det finns lika mycket att lära för gärningsmän som för offer när det gäller användandet av vapen i USA. Det är fascinerande hur Dunns berättelse utvecklas mellan arresteringen och rätte­ gången. Tror du att han verkligen trodde på det han berättade eller drogs han med av historien han hittade på?

Jag har pendlat mellan de ståndpunkterna under arbetet med filmen. Jag tror att han tror på vad han såg. Vid några tillfällen när jag såg filmen

Jordan Davis dödsfall var ett av flera mord på obeväpnade afro­ amerikaner i Amerika som utgjorde startskottet för protestkampanjen Black Lives Matter.

Filmskaparen Marc Silver bjöds in till Davis familj under rättegångarna. I bilden ovan står Jordan i mitten.

verkade hans uppfattning om det ha vuxit sig så stark att han omöjligen kunde se bortom den.

Jag tycker att det är väldigt intressant att han aldrig har varit i kontakt med familjen. Ingen från hans familj har varit i kontakt med Jordans familj. De har inte ens skickat en ursäkt, de har aldrig visat någon omtanke för Jordans familj. Jag tycker att det fortfarande är ganska otroligt att han fortfarande hävdar att det fanns ett vapen på plats efter två rättegångar där inga bevis på eller vittnesmål om vapen har kommit fram.

Ett av de mer chockerande inslagen är hur tungt försvaret bygger på det grymma antagande att Dunn med rätta fruktade för sitt liv, medan försvaret var tvungna att backa påståendet till att fyra svarta tonåringar inte nödvändigtvis utgör ett hot. Blev du förvånad över det?

Jag insåg inte hur öppen och uppenbar den processen skulle vara. Jag blev också chockad och märkligt fascinerad av hur systemet tillät försvaret att anta exakt samma fördomsfulla tonläge sam­ tidigt som de säger att ”ras måste hållas utanför rätts­salen – min klient står inte åtalad för ett hatbrott”.

Alla utanför salen anser att fallet har att göra med ras, oavsett om man står utanför domstolsbyggnaden eller tar del av media, så jag tyckte att det var fascinerande att dessa lager av så kallade versioner av sanningen figurerade, men att ingen av dem egentligen handlade om sanningen.

En överraskning för mig var att även om avsikten är att den så kallade rättvisan ska fungera så att sanningen kommer fram under rättegången, upplevde jag att det handlade mer om att den som berättar den bästa historien vinner. Den som

VI BEHÖVDE INTE NÄMNA NÅGRA ANDRA FALL EFTERSOM KÄRNAN I DET SOM HÄNDE – VITA BEVÄPNADE MÄN SOM FRUKTAR OBEVÄPNADE SVARTA MÄN – UPPREPADES. 124 Blodigt begär_SV 270818.indd 124

06.09.2018 11:08

MORDET PÅ JORDAN DAVIS presenterar den bästa berättelsen och som lyckas beröra medvetna och omedvetnande uppfattningar i rasfrågan.

Under den första rättegången tror jag att det handlade om att Michael Dunns försvarsadvokat berättade en mer övertygande historia som på något vis fick fäste hos den juryn. Under den andra rättegången hade han en annan advokat och åklagaren var mer medveten om juryns sårbarhet.

Därför fick den andra rättegången ett annat ufall.

I filmen framstår fallet som en spännande rätte­gångsthriller, men hur upplever man spänningen när det handlar om månader istället för minuter?

Hela min tidsuppfattning sätts på paus eftersom jag vet under filmandet att det är händelser som kommer att hamna i 90-minuters­versionen av denna ett och ett halvt år långa process. Under klippningen vet jag att, oavsett hur långa de är, kommer vissa sekvenser vara med i det slutgiltiga resultatet. Det är märkligt, det är först när jag ser den färdiga filmen som jag kan släppa de 18 månader det tog att göra den. Under klippningen kan jag knappt skilja på de 18 månaderna och de 90 minuterna eftersom jag vet att alla andra bara kommer att uppleva 90-minuters­versionen. Jag befinner mig i ingen­mans­land en lång period från det att arbetet med filmen inleds till att den är färdig.

Jag tror att samma sak gäller till exempel

känslorna och energin som man känner i några intensiva sekvenser med familjen. Jag kan knappt ta till mig det innan klippningen är slut­förd efter­som jag inte vill att att mina känslor ska påverka hur andra upplever den personliga sorg som familjen går igenom. Jag vill hålla på det tills filmen är klar.

Med protestkampanjen Black Lives Matter och aktuella rubriker om rasism i USA känns 3 ½ Minutes som en del av ett större rop på rättvisa. Kände du det när du jobbade med filmen eller kom det efteråt?

Det var intressant. Innan vi började kände folk bara till Trayvon Martin-fallet, så jag tror att vi inledningsvis kände att vi gjorde en film som skulle undersöka självförsvarslagarna i Florida som var ganska omtalade när vi drog igång.

Men sen, när vi jobbade med klippningen, fick vi nys om alla andra fall – inte minst det som skedde i Ferguson – och vi fick anstränga oss för att inte lämna klippningen, för det var väldigt frestande att åka till Ferguson eller andra aktuella platser och filma.

Det som blev kontentan var att tidslinjen så att säga började säga oss något annat. Trots att vi inte ändrade något i klippningen framstod klippningen som annorlunda. Det var saker som hände inför kameran som talade till oss med en annorlunda eller starkare röst på grund av vad som förmedlades i nyheterna. Vi kom till en punkt där

Ron Davis sitter tyst och funderar vid sin tonårige sons grav.

125 Blodigt begär_SV 270818.indd 125

06.09.2018 11:08

Jordan Davis mamma, Lucia McBath, talar under en Black Lives Matter-manifestation.

vi beslutade att vi inte behövde nämna några av de andra fallen eller ha med parallella historier i filmen, för jag tror att kärnan i det som skedde – vita beväpnade män som fruktar obeväpnade svarta män – återkom i de andra fallen och vi räknade med att publiken själva skulle göra den kopplingen utan att vi skrev dem på näsan.

Det är annorlunda i filmen när fallet med Trayvon Martin nämns, för det utvecklades helt naturligt och kopplingen gjordes på ett väldigt observerande, dokumentärt sätt. Jordans pappa började prata om Trayvons pappa och kontaktade honom. Då började nyhetsbyråerna av sig själva placera Jordans foto bredvid Trayvons.

och Ron är givetvis mycket tacksamma över att Jordan fick någon slags upprättelse i och med att Michael Dunn kommer att tillbringa resten av sitt liv i fängelse, men de var snabba med att påpeka att de flesta fallen i Amerika inte slutar på det här viset och att det krävdes två rättegångar och mängder av vittnen.

I många fall finns det inga vittnen – det enda potentiella vittnet är personen som sköts ihjäl.

Och som vi har sett på nyheterna går folk ofta fria även när händelsen är fångad på film, så de insåg direkt att de var lyckosamma att just det här fallet utvecklades som det gjorde. Det gäller inte flertalet fall.

3 ½ Minutes borde vara en deprimerande film, men slutet är väldigt optimistisk. Ögonblicket då domaren leverar den förkrossande repliken ”Ditt liv är i princip över” till Michael Dunn inger hopp. Han satt där i omnkring ett år och visste att Dunn historia var påhittad och att han var en mördare …

Hans besvikelse i den första rättegången … Han kunde inte visa den, men det finns klipp där man känner den genom hans kroppsspråk. Givetvis är det toppen för familjen och publiken att det finns en strimma av hopp i slutet av filmen. Lucy

Vad krävs för att saker och ting ska förändras?

Jag vet inte vad som skulle krävas för att få för­ändring. Jag tror att det är väldigt värdefullt att proteströrelsen Black Lives Matter har växt ur alla dessa skjutningar och jag tror att filmer som vår, och många andra manifestationer kring frågan, har dykt upp det senaste året. De är mycket betydelsefulla – anser jag – när det gäller att få en vit publik att ifrågasätta medvetna och undermedvetna strukturer.

Jag tror att det är däri värdet ligger i Michael Dunns karaktär – för att använda en filmterm. Jag

tror att en viss publik sympatiserar med Michael Dunn, i synnerhet i filmens inledning, men att man kommer till juryns ståndpunkt – han kan inte betraktas som icke skyldig.

Jag tror – eller hoppas åtminstone – att sättet vi gjorde filmen på får den vita publiken att ifråga­sätta sina värderingar. Jag tror att värdet med Black Lives Matter och andra rörelser är tudelat – dels är det givetvis uppbyggande för de afroamerikaner som är engagerade i dessa rörelser att bekämpa ett system som är institutionellt rasistiskt.

Men för mig handlar det också om att de vita i samhället får betrakta sig i spegeln och reflektera över vad de ser, förhoppningsvis med en förändring i sin uppfattning av samhällets svarta befolkning som resultat.

Om man jämför 3 ½ Minutes och Who is Dayani Cristal? är det gemensamma temat en ”liten” berättelse som påverkar samhället i stort.

Absolut. Jag anser att båda filmerna i grunden handlar om unga män som hör till ”de andra” och som dödas på grund av omfattande politiska system som i stor grad beror på uppfattningar, och båda filmerna handlar givetvis också om

126 Blodigt begär_SV 270818.indd 126

06.09.2018 11:08

MORDET PÅ JORDAN DAVIS

FLY ELLER FÄKTA ”STAND YOUR GROUND” Enligt denna lag har man rätt att ta till motvärn om man känner sig hotad, även på allmänna platser. I vissa fall kan det inbegripa dödligt våld som i skjutningarna mot Jordan Davis och Trayvon Martin.

sörjande familjer som vill att saker och ting ska förändras.

Kommer du att återvända till det här temat?

Jag kommer inte nödvändigtvis att fokusera på USA, det har bara fallit sig så att båda filmerna utspelar sig här. Jag läste om en händelse i England där landningshjulen på ett plan fälldes ut under inflygningen mot Heathrow och en fripassagerare hamnade på gatan i Slough. Så man skulle kunna ha gjort Diyani Cristal på en gata i Slough eller om någon av flyktingarna som har dött på Medelhavet. Jag antar att jag är intresserad av de små mänskliga mikroberättelserna som säger något om stora och komplexa förhållanden. Men jag jobbar också på en rad andra filmer som inte behandlar de ämnen vi pratar om nu.

Men visst, mänskliga rättigheter är ett åter­ kommande tema i många av de projekt jag utvecklar för tillfället. Mycket tack vare allt man kan åstadkomma med en liten filmkamera i dag. Jag är mer intresserad av att använda det verktyget för att berätta dessa små historier än för att sälja en produkt.

FÖRSVARSLAGARNA – STAT FÖR STAT

”CASTLE DOCTRINE” En lag som säger att man har laglig rätt att använda våld mot inkräktare i sitt hem (enligt vissa stater gäller det även i fordon eller på arbetsplatser). I vissa situationer kan detta inbegripa dödligt våld.

”DUTY TO RETREAT” Tillåter våld endast som en sista utväg i självförsvar. I en rättegångssituation gäller det att kunna bevisa att det inte gick att komma ur situationen utan motvärn.

HUR MÅNGA GÅR FRIA FRÅN MORD? HUR EFFEKTIV ÄR FLORIDAS LAG ”STAND YOUR GROUND” OCH VILKA VAPEN ÄR DET SOM ANVÄNDS? INTE STRAFFADE

32% 52 FALL

OBEVÄPNADE

70% 135 FALL

ÖVRIGA

16% 30 FALL

STRAFFADE

68% 113 FALL KNIV

4% 8 FALL

OFFREN

PISTOL 10% 19 FALL

LIKSOM I FALLEN MED TRAYVON MARTIN OCH JORDAN DAVIS ÄR DE FLESTA OFFREN UNDER ”STAND YOUR GROUND” OBEVÄPNADE STATISTIKEN GÄLLER PERIODEN 2005–2013 OCH KOMMER FRÅN THE TAMPA BAY TIMES

© Press Association; FreeVectorMaps.com

Michael Dunns hänvisning till självförsvarslagarna underkändes.

Han dömdes till livstid utan möjlighet till villkorlig frigivning.

127 Blodigt begär_SV 270818.indd 127

06.09.2018 11:08

HAN SKÖT MED AVSIKT ATT DÖDA OSCAR PISTORIUS VAR ETT AV STJÄRNNAMNEN UNDER OS 2012 OCH REEVA STEENKAMP VAR EN FOTOMODELL MED HÖGA AMBITIONER. MEN BAKOM DEN VÄLPOLERADE FASADEN HADE HAN EN MÖRK SIDA SOM SATTE PUNKT FÖR DERAS FÖRHÅLLANDE PÅ RYSLIGASTE TÄNKBARA SÄTT. TEXT MARTYN CONTERIO

N

är en kropps förs till obduktion identifieras den en gång levande individen med hjälp av siffror och namnlappar. Under en kort period befinner sig kroppen i rättsläkarens händer där den blir föremål för en undersökning som mynnar ut i en rapport. Kroppen rullas in, öppnas, undersöks, sys ihop. Det sker fullkomligt opersonligt på veten­skaplig basis. DR188/13 var 29-åriga Reeva Steenkamp.

Hon mördades tidigt på morgonen den 14 februari 2013 av sin 26-årige pojkvän, idrottaren Oscar Pistorius. Steenkamps strävan efter beröm­ melse förvandlades på bara tre månader till en situation som hon aldrig hade kunnat föreställa sig. Mordet på henne var antingen en olycks­ händelse som följd av ett fruktansvärt misstag där hon togs för någon annan eller ett dåd av en rasande partner vars image som superstjärna för alltid skulle raseras.

Fyra skott ljöd i den ljumma natten från den exklusiva bostaden i Silver Woods strax utanför Pretoria, en av Sydafrikas tre största städer.

Grannar och boende i en intilliggande egendom beskriver hur de hörde högljudda röster som grälade, mycket gapande, sedan skrikande och slutligen pop-pop-pop-pop från skottlossningen.

Men Pistorius berättelse var annorlunda.

Han vaknade och hörde ett ljud från badrummet. Han kände sig hotad och tog sin 9mm Parabellum-pistol, hojtade och skrek åt vem det nu var som befann sig i badrummet och sköt fyra skott genom badrumsdörren. Han tänkte inte klart berättade han för rätten. Han agerade i självförsvar. Oscar fruktade för sitt och Reevas liv förklarade han. Han sköt inget varningsskott som

kunde få inkräktaren att lämna huset eftersom Pistorius var rädd att träffas av en rikoschett. Det pekar på att han trots allt tänkte och inte enbart styrdes av adrenalin och instinkt. Oscar fattade ett rationellt beslut när det gällde att skydda sig själv, men inte när det gällde den andra personen. Han kände till Sydafrikas självförsvarslagar och visste att han inte hade rätt att avfyra vapnet. Men han gjorde det ändå.

Den avlidna började bli lila. Det som tidigare hade varit axellångt blont hår var täckt av torkat blod, små bitar av hjärnsubstans och skall­frag­ ment. Hon hade blod i hela ansiktet, särskilt runt näsan där den hade krossats. Den kraftiga blåtiran runt höger öga skulle ha kunnat betyda att hon hade fått en rejäl smäll. Men faktum är att den var resultatet av en allvarlig hjärnskada – blod hade samlats bakom ögonhålan och orsakade den lila missfärgningen. Hennes högra arm var deformerad. Oscars 9mm:s-pistol var laddad med ammunition från amerikanska Winchester Ranger, så kallade dumdumkulor som expanderar vid träff och orsakar mycket svåra skador. Skottet som träffade Reevas högra armbåge hade splittrat benen. Kulorna lämnar efter sig något som liknar klösmärken på organ och vävnad. Den som blir skjuten med dumdumkulor reser sig inte och promenerar därifrån.

Reevas kropp hade en rad små skärsår som kom från det träsplitter som uppstod när kulorna passerade genom badrumsdörren. I den övre högra delen av hennes kranuim upptäcktes två hål: ett ingångs- och ett utgångshål. Hon träffades totalt tre gånger – i huvudet, i armbågen och i höften. Senare hittade man ett kulfragment

128 Blodigt begär_SV 270818.indd 128

06.09.2018 11:09

HAN SKÖT MED AVSIKT ATT DÖDA

129 Blodigt begär_SV 270818.indd 129

06.09.2018 11:09

i toalettstolen som hade missats i den första tekniska undersökningen – det var genant för de sydafrikanska myndigheterna. Varje kula gick in i höger sida av hennes kropp.

Hon hade en skada på höger bröst, möjligen orsakad av kulan som träffade armen, och hon hade blånader på ryggen orsakade av trubbigt våld. Blåmärken och rivmärken dokumenterades även på ett skenben, ett lår, höger tumme och höger bröstvårta. Ingen av dessa skador var dödliga. Hur och när de hade uppstått var oklart.

Hennes maginnehåll analyserades och uppvisade rester av grönsaker. Precis som med märkena på ryggen skulle detta bli föremål för diskussion i rätten: hennes urinblåsa innehöll bara några milliliter urin.

Innan han förlorade allt var Oscar Pistorius idrottare på elitnivå. Han deltog bland annat i OS i London 2012 efter en uppmärksammad kampanj.

århundradets rättegång

När en brottsrättegång förvandlas till en media­­­­ cirkus kallas den ofta för ”århundradets rätte­­­ gång”. Inte minst när tv-kameror tillåts i rättssalen och sociala medier med sin rapportering i realtid spelar en stor roll i dramat. Oscar Pistorius betraktades som en viktig person i Sydafrika efter apartheid­regimen. Han var en framgångsrik idrotts­stjärna som representerade 2000-talets Syd­afrika, inte landets problematiska förflutna.

Sagan om Pistorius var upplyftande, en klassisk framgångssaga. ”Det spelar ingen roll vad livet har i beredskap för dig”, sa Oscar, ”det finns sätt att övervinna alla hinder.” Han personifierade hoppet.

Han föddes med missbildningen fibular hemimelia och fick båda sina fötter amputerade när han var 11 månader gammal. Han intalades att tro att hans funktionsnedsättning inte skulle utgöra något hinder för framtida framgångar. Men det handlar inte om – trots vad som står i hans självbiografi – en berättelse av typen Rocky. Han växte upp under välbärgade förhållanden med en far som var industriman och drev en dolomitgruva, och en farbror som tillverkade pansarfordon åt den sydafrikanska regeringen, vilket fick Oscar att en gång uppge att släktingen ”ägde” landets hemliga säkerhetstjänst. Han utbildades vid privatskolan Pretoria Boys High School.

Oscar älskade vapen, levde i ett högt tempo och bar på en känsla av att vara isolerad. Han kunde agera hotfullt mot den som stod i hans väg eller ifrågasatte honom. Hans arrogans – underblåst av klasstillhörighet och uppväxt – bidrog ytterligare till en obehaglig och labil personlighet. Han hade ett hett temperament och hans mediatränade fasad dolde ett djupt mörker.

Sydafrikansk press rapporterade ingenting om hans humörssvängningar. De ville framhäva Oscars goda sida. Han ville förmedla en bild av sig själv till omvärlden: Oscar ”Blade Runner” Pistorius, mannen som kämpade mot paragraf­ ryttarna vid International Association of Athletics Federation (IAAF ) för att få springa mot idrotts­män utan funktionsnedsättningar. Hans J-formade kol­fiber­proteser undersöktes noggrant för att säkerställa att de inte gav honom några fördelar. Man kom fram till att de gjorde det och beslutet att ändå låta honom tävla betraktades

Efter mindre än ett år i fängelse omvandlades Pistorius straff till villkorlig dom som han avtjänar i husarrest. Han bor i sin farbrors hus i Pretoria.

som mycket kontroversiellt. Oscars envishet betalade av sig. Han vann striden och skrev in sig i historie­böckerna genom att delta i OS 2012. Han valdes även ut att bära Syd­afrikas flagga under avslutnings­ceremonin.

Mindre smickrande berättelser och en inte så glamorös bild framträdde under rättegången då han stod åtalad inför domaren Thokozile Matilda Masipa. Det skulle också visa sig att en person ur Zulu-befolkningen som kom från väldigt enkla förhållanden skulle avgöra den priviligierade idrottarens öde. Ännu en välkommen påminnelse om att saker och ting hade förändrats i landet. I rättssalen framstod Pistorius som skör och ofta upprörd – så till den milda grad att han kräktes (han hade en hink som stod vid hans fötter). Han skakade när han berättade om sina minnen från kvällen eller när han fick lyssna på alla fruktans­ värda detaljer om vad han hade utsatt Reeva för.

Somliga menade att Oscars tårar hade samma trovärdighet som en krokodils tårar. Hur som helst krackelerade hans välpolerade fasad och hans landsmän och den övriga världen såg en man vars stjärnglans hade falnat.

Domaren Masipa pausade regelbundet rättegången för att kontrollera att Oscar var i skick att följa med i vad som sades. Ju längre rätte­gången pågick, desto fler tecken syntes på

att Oscars paranoid-aggressiva personlighet och hybris orsakade raseriutbrott. Ett sådant utbrott hade lett fram till mordet i februari. Var det förutbestämt att det skulle sluta på det här sättet?

Som Reevas mamma June Steenkamp sa efter rättegången: ”[Han var] ämnad att döda någon förr eller senare.” Hade det inte hänt hennes dotter hade det blivit någon annan.

SydAfrikas Hetaste par?

Oscar Pistorius visade sig vara ett mycket opålitligt vittne under rättegången. Hur kunde det komma sig att när det handlade om en sekund för sekundskildring av händelserna som ledde till Reeva Steenkamps död så var han mycket specifik och mindes varje detalj med anmärkningsvärd skärpa, men när det gällde andra detaljer var minnet grumligt och hans svar oklara?

När Oscar beskrev sitt förhållande med Reeva, som föddes i Port Elizabeth, beskrev han det som en kärleksdröm, allt annat som påstods i media var lögn. Det har han konsekvent påstått, till och med i en intervju med ITV i juni 2016 där han med plågad röst sa att Reeva skulle ha velat att han skulle leva sitt vanliga liv och inte ruttna bort i en cell för att ha tagit hennes liv. Det är precis

130 Blodigt begär_SV 270818.indd 130

06.09.2018 11:09

HAN SKÖT MED AVSIKT ATT DÖDA

Reeva Steenkamp publicerade den här bilden av sig själv på en skjutbana på sitt Instagram-konto. Paret delade ett intresse för handeldvapen.

OSCARS ”ZOMBIESTOPPARE” OSCAR ÄLSKADE PISTOLER OCH FUNDERADE PÅ ATT BÖRJA SAMLA PÅ DEM. HANS PASSION HADE DOCK EN MÖRK BAKSIDA …

den sortens snack och självupphöjande beteende som många anser är motbjudande med Pistorius.

Man får intrycket av att Oscar inte vill sona sitt brott utan vill frias från det helt utan botgöring.

Påståendet att ”det är vad Reeva skulle ha velat” rimmar illa med det faktum att hon inte längre är i livet på grund av att han mördade henne – olycka eller inte.

Oscar och Reeva träffades i november 2012. En gemensam vän sammanförde dem och de gick på South Africa Sports Awards tillsammans på sin första dejt. När Reeva pratade med media på röda mattan beskrev hon honom som en ”gentleman” och lovordade hans sinne för mode. I hennes ögon var det mycket som var tilltalande. Han kom från en fin familj, hade mycket pengar och fick mycket uppmärksamhet i media. Det fick också Reeva – bland annat hade hon två år på raken röstats fram till en av världens sexigaste kvinnor i herrtidningen FHM. Vänner berättade senare att hon var väldigt inställd på att bli berömd. Var det en bra metod att dejta ”Blade Runner” för att få gratis uppmärksamhet av media? Det kan ha ingått som en pusselbit, men den blomstrande romansen verkade vara just precis det: en romans.

Det som visade sig bli ett kort förhållande var aldrig så perfekt som Oscar ville ge sken av.

Det dröjde inte länge förrän Reeva fick uppleva

Oscar och Reeva betraktades som Sydafrikas hetaste par och var alltid i strålkastarljuset. Under den här tiden verkar det som om Oscars liv var perfekt.

”Den är betydligt mjukare än en hjärna, men fan vilken zombiestoppare.” I rätts­salen visades en film från Sean Rens skjutbana där Pistorius sköt på en vattenmelon med en revolver av märke Smith & Wesson 500. Han var så imponerad av vapnets kraft att han hörs skratta utanför bild innan han gör sitt bisarra uttalande.

När han arresterades väntade Pistorius på ett intyg som ge skulle honom möjligheten att börja samla på vapen. På önskelistan fanns modellerna nedan med. Men Oscar fick inte ihop någon vapensamling, han nekades intyget strax efter att han åtalats för Reevas död.

SMITH & WESSON 60 .38 SPECIAL

SMITH & WESSON 500

MOSSBERG HAGELGEVÄR, KALIBER 12

MAVERICK HAGELGEVÄR, KALIBER 12 WINCHESTER HAGELGEVÄR, KALIBER 12

VECTOR .223 HALVAUTOMATISKT GEVÄR

131 Blodigt begär_SV 270818.indd 131

06.09.2018 11:09

Oscars hetsiga temperament. Ett sms indikerar att allt inte stod rätt till: ”Rädd för dig ibland och hur du far ut mot mig och dina reaktioner.” I en intervju i tidningen Guardian inför publiceringen av sin bok Reeva: A Mother’s Story (2014) bidrar June Steenkamp till bilden av ett problematiskt förhållande baserat på vad hennes dotter berättade. ”Hon berättade att de bråkade mycket. Hon hade inte känt honom så länge och började misstänka att de inte passade ihop. Jag tror att hon försökte lämna honom den där natten. De bråkade och något gick fruktansvärt fel.”

Under rättegången framkom också att Pistorius fortfarande hade regelbunden kontakt – i ett fall väldigt regelbunden kontakt – med sina ex-flick­ vänner Jenna Edkins och Samantha Taylor. Oscar började likna något av en playboy. Det fastställdes dessutom genom telefonlistor att när han kom hem den 13 februari pratade han med Edkins i tio minuter. Var Oscar och Reeva verkligen så förälskade?

Samantha Taylor som dejtade Oscar i 18 månader, fram till sommaren 2012, berättade för Daily Mirror om en ”arg och kontrollerande” man med mobbartendeser. Hans tendens att förlora besinningen skrämde henne vid mer än ett tillfälle. ”Han försökte få ordning på orden, spottade, skrek, tog tag i mig. Det var fruktansvärt. Han bet mig mycket, nöp mig när han var arg eller för att han tyckte att det var kul. Jag fick blåmärken och ärr.

Det var smärtsamt.” En kväll, berättar Taylor, blev han så packad att han tände en eld i vardagsrummet och dansade runt den. ”Men på grund av att han var så full trodde han att jag hade slagit honom. Han började skrika på mig. Han letade efter sin pistol.

Han sa till mig att jag var en bitch som hade slagit honom.”

dödlig skottlossning: åtalet mot Pistorius

Det finns ingen jury i sydafrikanska domstolar.

Den sittande domaren, som har ett flertal samarbets­partners, fattar det slutgiltiga beslutet om huruvida en person är skyldig eller inte. Målet mot Oscar Pistorius handlade mer eller mindre om att hitta luckor i hans version av händelserna och att använda sig av teknisk bevisning och vittnesuppgifter. Åklagar­sidan beslutade sig från början driva målet som överlagt mord.

Nu var de tvungna att bevisa det bortom alla tvivel. Det skulle bli mycket svårt. När allt kom till kritan var det bara en person som visste exakt vad som hände den där kvällen: Oscar. Och han höll sig till sin historia om att det varit en inkräktare.

Strävan efter att få Pistorius fälld för överlagt mord innebar att en rad definitioner av skuld blottlades. Åklagarna accepterade ”mord” och ”grovt vållande till annans död” som korrekta domar (det skulle innebära problem längre fram). Han åtalades dessutom för tre hand­eld­vapen­relaterade förseelser.

Det var ett smart drag av åklagarsidan att sikta på den grövsta definitionen av brottet. Det innebar att försvaret skulle vara tvungna att dokumentera Oscars version av vad som hade hänt under

EN HÄNDELSE – TVÅ VERSIONER RÄTTSFALLET VÄGDE MELLAN OSCARS BERÄTTELSE OM DEN ÖDESDIGRA NATTEN OCH ÅKLAGARSIDANS ARGUMENTATION.

PISTORIUS

Oscar hävdade att han och Reeva åt middag mellan 19:10 och 20:00. De gick och lade sig i sovrummet och somnade runt 22:00. Han låste sovrumsdörren och placerade ett cricketslagträ mellan en garderob och dörren.

1

ÅKLAGAREN

Åklagaren anser att Reeva var vaken omkring klockan 01:00 eller tidigare med hänvisning till den mat som återfanns i hennes mage. Den beskrevs som en ”soppa med gröna, orange och röda bitar” – grönsaker.

1

Oscar uppgav för rätten att han vaknade på småtimmarna och hävdade att även Reeva var vaken. Rummet var varmt och han mindes att hon sa: ”Kan du inte sova, babe?” Oscar glömde att nämna denna detalj tidigare.

Klockan 01:56 var grannen Estelle van der Merwe klarvaken. Hon hade problem med att sova. Estelle uppger att hon hörde en kvinna ropa, som i ett gräl.

En timme senare vaknade hon igen. Denna gång till ljudet av skottlossning.

Oscar gick upp för att hämta in fläktarna från balkongen till rummet.

När han skulle lägga sig hörde han hur badrumsfönstret öppnades och trodde att någon höll på att bryta sig in.

Strax efter 03:00 vaknade Michelle Burger av vad hon beskrev som ett blodisande skrik. Det var en kvinna. Hennes make Charl hörde det också. Deras hem låg 177 meter från Oscar Pistorius hus. Fyra skott ljöd.

2

3

Pistorius tog fram sin 9mm Parabellum från under sängen och fortsatte till badrummet i mörkret. När han var på väg mot badrummet påstår Oscar att han viskade till Reeva att hon skulle gå ner och ringa polisen.

4

När han inte fick något svar skrek Oscar till Reeva att hon skulle ringa polisen. ”Innan jag visste ordet av hade jag skjutit fyra skott genom dörren … Mina öron ringde”, berättade Oscar för rätten. Han fortsatte att ropa åt Reeva att hon skulle ringa polisen.

5

2

3

Pistorius hade för avsikt att döda Reeva när hans raseri tog över. Åklagaren underströk en rad motsägelser i hans berättelse. ”Din version är så osannolik att ingen någonsin skulle anse den vara rimlig”, summerade åklagaren Gerrie Nel.

4

Oscar återvände till sovrummet och började prata med Reeva om inkräktare. Han hävdade att hans öron ringde efter skottlossningen. Han lade sin hand på den plats där Reeva borde ha legat. ”Jag tror att det var vid det laget som … som det gick upp för mig att det kunde vara Reeva som var inne i badrummet eller på toaletten.”

6

uppgav Det blodiga badrummet. I april 2016 Mollett as Thom och Calvin ikerna altekn krimin med Reeva slagit hade även att Pistorious heter i slagträet. De lyckades matcha ojämn ropp. slagträet med ett sår på Reevas överk

132 Blodigt begär_SV 270818.indd 132

06.09.2018 11:09

HAN SKÖT MED AVSIKT ATT DÖDA

1 & 2 Balkonger.

3 En patronhylsa hittades i hallen, tre i badrummet.

2

4 Vitrinskåp med solglasögon.

Här hittades två doser testosteron, nålar och sprutor.

5 9 mm-pistol av märket Taurus.

1

Badrum 2

4

6 Två mobiltelefoner.

7 Cricketslagträ.

er ob er rd Ga

Skjutdörrar

Sovrum 2

8 Fyra kulhål i talettdörren och ett i väggen.

9 Tofflor, övernattningsväska och ett pistolhölster.

Sovrum 1

Specialammunition av kaliber .38 återfanns i sovrummets kassaskåp.

Ytterligare två mobiler.

Ingång till sovrum 1

9

Toalett

8

er rob rde Ga

8

er rob rde Ga

Dusch

3

3 7

Ingång till badrummet

När polisen anlände var Oscar fortfarande täckt av Reevas blod efter att han hade burit ner hennes kropp från ovanvåningen.

Gillestuga

BEVÄPNAD OCH PARANOID

5

6

Till trapporna och ut

PISTORIUS VAR LÄTTSKRÄMD OCH PRATADE OM SIN RÄDSLA FÖR INKRÄKTARE. Vita sydafrikaner som lever under priviligierade socio-­ekonomiska förhållanden lever ofta i ”gated communities” med hög säkerhet och dygnet runtbevakning. Trots det är det många som sover med vapen och som undrar om de människor som är anlitade för att vaka över dem – vakterna – egentligen är i maskopi mot dem. Landet har 38 miljoner invånare.

Mer än 1,8 miljoner av dem har vapenlicens.

Dexter Azzie berättade i en BBC 3-dokumentär att hans vän Pistorius hade somnat i en soffa när de tittade på en krigsfilm. När Oscar väcktes av skottlossningen på tv:n hoppade han upp och sprang till den andra änden av rummet. En annan gång när Oscar sov över hos Azzie reagerade han på ett högt ljud genom att greppa pistolen och springa till sin vän.

Den 12 november 2012 tweetade Pistorius: ”Det finns inget som att komma hem och höra tvättmaskinen och fundera över om det är en stridsberedd inkräktare som rekar i tvättstugan.”

133 Blodigt begär_SV 270818.indd 133

06.09.2018 11:09

kvällen under processen med borgensansökan. Åklagarsidan hade något att arbeta med och en anfallsplan. De kände sig säkra på sin sak. En man hade dödat sin flickvän under ett hetsigt gräl. Våld i hemmet taget till sitt yttersta. Utredaren Hilton Botha var övertygad om detta i samma ögonblick som han klev in i huset på Bushwillow Crescent klockan 04:15 och såg brottsplatsen. Fallet är avslutat, herr domare.

Men saker och ting började gå snett, vilket gav försvaret olika fördelar. Inkompetenta poliser och kriminaltekniker förorenade bevisen och uppvisade allvarliga brister i sina rutiner. Föremål stals från Oscars hus under utredningen – bland annat ett flertal dyrbara klockor – och poliserna som skötte utredningen ansågs vara mer eller mindre värdelösa.

Botha pressades från flera håll. När han tog plats i vittnesbåset var han föremål för utredning i sju fall av mordförsök (tillsammans med ett antal kollegor). De hade blivit fulla en kväll och skjutit mot bilar vid motorvägen. Hans vittnesmål vägde mycket lätt och han stakade sig när han berättade.

Allt han sade bedömdes som otillförlitligt eftersom man inte kan lita på en polisofficer som är under utredning av sin egen kår. Även ett av de allra främsta bevisen – toalettdörren – var på vift innan den landade hos polisen för undersökning.

Amerikansk press understryker Oscars funktionsnedsättning. I hela sitt liv kämpade han för att få tävla på lika villkor mot löpareliten.

dömd och dömd igen

Domare Masipa menade att Oscar Pistorius hade gjort sig skyldig till mord genom grov oaktsamhet.

Det handlade alltså i lekmannatermer om ett dråp.

Vid tillfället var reaktionen på domen, i alla fall i rättssalen, förvånansvärt lågmäld. Att Pistorius skakade och såg spyfärdig ut var inget nytt. Han tilldömdes ett femårigt straff för dråp plus ett treårigt separat straff för vapenbrott. Masipa summerade domen som ett krav på rättvisa – åklagar­sidan hade misslyckats med att övertyga henne om att det handlade om ett överlagt mord.

Hon blev varken imponerad av den tekniska bevisningen eller vittnesmålen. Därför utdelade hon ett straff som var ”varken för lätt eller för hårt”. Många höll inte med om utfallet.

Familjen Steenkamp uppgav för pressen att de var glada att rättegången var över och att Pistorius skulle få sitta i fängelse. Senare menade de att de ansåg att domaren hade gjort en felbedömning och att dotterns före detta pojkvän, som de aldrig hade träffat innan han stod åtalad för mordet, hade kommit undan för lätt. Pistorius advokater sa att de inte skulle överklaga, men åklagarsidan hade inte för avsikt att släppa fallet. I oktober 2014 för­flyttades Pistorius från sjukhusavdelningen på fängelset Kgosi Mampuru i Pretoria till sin farbrors egendom för att avtjäna återstoden av sitt straff i husarrest. Det gick stick i stäv med domarens påstående om att domen inte skulle följa mallen ”en lag för de fattiga och medellösa och en annan för de rika och berömda”.

Ett beslut om överklagande fattades i december 2015 och läget såg inte så ljust ut för Oscar. Åklagarna hade upptäckt grova fel i domarens

ursprungliga dom – så till den milda grad att de ansåg att den hotade landets juridska system om den inte omvärderades. Instansen som fattade beslutet om överklagandet höll med. Men när åklagarsidan trodde att de hade satt dit Oscar och äntligen skipat rättvisa visade det sig att Oscar än en gång fick vad de kallade ett ”för milt straff”.

Sex år för mord. Domare Masipa var orubblig: ”Den allmänna opinionen kan vara högljudd och ihärdig, men det påverkar beslutsfattandet i den här domstolen.”

Straffet skärptes något, men åklagarsidan hade hoppats på 15 år. En av de nya domarna, Eric Leach, motiverade ändringen från dråp till mord. ”Även om han var orolig är det orimligt att en rationell person skulle tro att han hade befogenhet att att skjuta mot en annan person med ett högkalibrigt skjutvapen utan att ens avfyra ett varningsskott, vilket den åtalade uppgav att han valde att inte göra eftersom

han trodde att han kunde bli skadad av en rikoschett.” Pistorius måste tillbringa de kommande tre åren – hälften av det nya straffet – inlåst i sjukhusdelen på fängelset Kgosi Mampuru än en gång.

Nya teroier antyder att märken på Reevas kropp uppstod när Oscar slog henne med sitt cricketslagträ som var signerat av sydafrikas stjärnlag. Ett annat märke på henne arm kan ha uppkommit efter ett skott från ett luftgevär, ett 4,5 millimeter stort hål i sovrumsdörren matchar gevärets kaliber. Om det stämmer var Oscars behandling av Reeva de där tidiga timmarna på Alla hjärtans dag minst sagt brutal.

Oscar Pistorius blev känd genom sina idrottsprestationer, men ökänd genom sina handlingar den 14 februari 2013. Äran, triumferna, medaljerna, hoppet och drömmarna hos en funktions­nedsatt idrottare var plötsligt inte värda någonting.

134 Blodigt begär_SV 270818.indd 134

06.09.2018 11:09

HAN SKÖT MED AVSIKT ATT DÖDA Mordrättegången som skakade världen. En spänd Pistorius står inför domaren den 13 augusti 2013. Hans fall blev både högt och spektakulärt.

Kriminaltekniker har markerat ingångshålen i toalettdörren.

Obegripligt nog missade experterna en hylsa som senare återfanns i toalettstolen.

Oscars badrum från en annan vinkel med blodpölar och -fläckar.

Men ser badrummet från den här vinkeln när man går in i det.

Den genomskjutna dörren plockades fram i rättssalen när kriminalteknikerna vittnade.

135 Blodigt begär_SV 270818.indd 135

06.09.2018 11:09

BECKY WATTS

NATHAN MATTHEWS HÄVDADE ATT STYVSYSTERNS DÖD VAR EN TRAGISK OLYCKA, MEN FAKTUM ÄR ATT HAN OCH HANS MEDBROTTSLING SHAUNA HOARE DREVS AV OUTSÄGLIGT DUNKLA MOTIV. TEXT TONY THOMPSON

P

å morgonen torsdagen den 19 februari 2015 var det som om 16-åriga Becky Watts i Bristol plötsligt försvann från jordens yta.

Hennes försvinnande var oförklarligt. Natten innan hade hon sovit över hos en kompis och spelat tv-spel, tittat på film, ätit fish & chips och skickat kärleksfulla sms till Luke Oberhansli, pojkvännen sedan fyra månader tillbaka.

När hon återvände till hemmet på 18 Crown Hill där hon bodde med sin pappa och styvmamma ägnade hon resten av morgonen åt att lyssna på musik och planerade att ta en dusch innan hon skulle träffa Luke (som hade varit hos tandläkaren på morgonen) på eftermiddagen.

Klockan 11:03 skickade Luke ett sms för att berätta att han var hemma igen. Becky svarade genast: ”GOODIE XXXXX”, följt av ett hjärta och en emoji som skickade iväg en slängkyss. Det var det sista Luke eller någon annan hörde från henne.

Hon rapporterades saknad av sin pappa följande dag. En enorm skallgång med hundratals poliser från områdena Avon och Somerset inleddes.

Hundratals frivilliga från området St George i Bristol där Becky och hennes familj bodde hjälpte också till. Sökandet var organsierat vilket gjorde att delar av stadskärnan lamslogs. Stadens båda fotbollslag höll en tyst minut innan sina matcher samma vecka och tusentals efterlysningsflygblad delades ut. Hennes pappa Darren Galsworthy

gjorde en känslosam intervju med den lokala tv­ kanalen där han bönföll vem som än hade tagit hans dotter att lämna tillbaka henne oskadad.

Allt var förgäves. Becky hade blivit brutalt mördad av sin styvbror Nathan Matthews och hans flickvän Shauna Hoare inom en timme efter att hon hade skickat det sista sms:et till Luke.

Samtidigt som alla runt omkring dem letade desperat efter tonåringen satte Matthews och Hoare en välorganiserad plan i verket för att göra sig kvitt hennes kropp och förstöra alla tänkbara bevis som pekade på deras inblandning. De ljög och miss­ledde polisen vid varje tillfälle de fick, men när delar av Beckys styckade kropp upptäcktes hemma hos en av Nathans kompisar började polisen knappa in på dem.

Matthews försökte ta på sig hela skulden för brottet och hävdade att Shauna inte visste något om saken. Ju längre polisen kom i utredningen, desto tydligare blev det att han inte talade sanning.

En rättegång följde i november 2015 och Nathan Matthews befanns vara skyldig till mordet på Becky Watts. Shauna Hoare dömdes för dråp samt flera åtals­­punkter förknippade med när Matthews försökte göra sig av med kroppen.

Matthews och Hoare är de enda som vet exakt hur och när Becky dog. Trots att de båda har dömts för sina brott kvarstår många frågetecken att räta ut.

Beckys pappa Darren Galsworthy träffade Nathans mamma Anjie Goldsmith när Becky var

136 Blodigt begär_SV 270818.indd 136

06.09.2018 11:09

BECKY WATTS

137 Blodigt begär_SV 270818.indd 137

06.09.2018 11:09

Samma dag som kriminalteknikerna slog till mot Nathan och Shaunas hus i Cotton Mill återfanns kroppsdelar från Becky i ett skjul i Barton Court.

Nästan två veckor efter Beckys försvinnande hoppades hennes familj på att hon skulle komma tillbaka oskadd. Hennes kropp hittades dagen efter att denna plansch sattes upp.

tre och Nathan var 12 år. Trots ålders­skillnaden verkade syskonen, som även inbegrep Beckys äldre bror Daniel, komma bra överens. Nathan tog regelbundet med sig Becky till de lokala l­ek­ parkerna och höll ett öga på henne när hon lekte.

Enligt pappan var Becky blyg och började prata sent. Deras band var så starkt att det första ord hon uttalade tydligt var ”Nathan”. Utifrån såg de ut som ett vanligt syskonpar, men deras liv var väldigt annorlunda. Becky bodde i bostaden som hennes pappa delade med Anjie, medan Nathan bodde i närheten hos sin mormor som hade uppfostrat honom sedan han var sju år. Han tillbringade så mycket tid som möjligt i sin mammas hus och de blev så småningom en riktigt tajt familj.

I takt med att åren gick började han emellertid bli bitter. Nathan hade aldrig träffat sin pappa. Där pappans namn skulle stå på hans födelsebevis var det tomt och han hade alltid bott hos sin mormor.

Att se sin styvsyster och styvbror växa upp i den trygga familjemiljö som hade förvägrats honom gnagde på honom.

Det hjälpte inte att Nathan i späd ålder hade diagnosti­serats med den reumatiska åkomman fibromyalgi som emellanåt var mycket smärtsam.

Han blev deprimerad över sin diagnos och bar på en känsla av att vara otillräcklig och värdelös. Det resulterade i att han tillbringade allt mer tid i sitt sovrum i mormoderns hus, han till och med åt alla sina måltider där.

Han gick ut grundskolan med låga betyg och började på ett lokalt college med ambitionen att utbilda sig till elektriker. Men han hoppade av efter bara några månader och började jobba som varuutkörare åt en rad snabbmatskedjor.

Trots sin diagnos blev han armékadett vid 13 års ålder och utvecklade sitt intresse för det militära genom att ansluta sig till den frivilliga reservstyrkan Territorial Army när han avbröt sin utbildning. Han var kvar där till i 20-årsåldern.

Under den här tiden fick han lära sig en rad överlevnads- och organistaionsknep samt sanering.

PÅ GRUND AV SIN TRASIGA BAKGRUND VAR SHAUNA DEN TILLSYNES PERFEKTA MATCHNINGEN FÖR MATTHEWS SOM LÄTT KUNDE DOMINERA HENNE.

Det var kunskaper han skulle ha nytta av när han städade upp efter mordet på Becky Watts.

Nathan Matthews liv förändrades när han i 20-­års­åldern blev tillsammans med Shauna Hoare. Hon var bara 14 eller 15 år gammal och på grund av sin trasiga bakgrund var hon den tillsynes perfekta matchningen för Matthews som lätt kunde dominera henne och kontrollera varje aspekt av hennes liv.

Liksom Matthews hade Hoare vuxit upp i en familjesituation som lämnade mycket att önska.

Hon var ett av sju syskson som hennes mamma Lisa Donovan hade skaffat med olika män. Hoare blev omhändertagen tidigt och växte upp i en rad fosterhem innan hon flyttade hem till mamman igen som 13-åring.

Lisa Donovan var inte imponerad av Matthews.

Hon ansåg att han var alldeles för gammal för dottern och beskrev honom senare som ”flirtig, dominant och sexuellt orienterad”. Hoare var emellertid stormförtjust och fortsatte att träffa Matthews mot sin mammas önskan.

När Hoare inte längre kunde bo hemma flyttade hon till ett studenthem som ägdes och drevs av Bristol City Council. Matthews bodde i princip hos henne trots att det bröt mot alla regler att ha övernattande gäster.

Efter ett jättegräl mellan Matthews och Lisa Donovan bröt Shauna kontakten med sin mamma.

Hennes förhållande med Matthews utvecklades

138 Blodigt begär_SV 270818.indd 138

06.09.2018 11:09

BECKY WATTS

Den 2 mars 2015 fokuserade polisen på ett hus på Cotton Mill Lane i Barton Hill, Bristol och inledde en grundlig kriminalteknisk undersökning av fastigheten.

och paret flyttade in i ett modernt radhus i området Barton Hill i Bristol. Parets nya hem låg bara några kilometer från St George där Matthews mamma, styvfar och Becky bodde.

Trots att det fortfarande fanns spänningar mellan styvsyskonen och trots att livet i bonus­ familjen var rörigt emellanåt ansträngde sig alla så gott de kunde. När Anjie och Darren Galsworthy bestämde sig för att gifta sig var Nathan bestman medan Shauna och Becky var brudtärnor.

Foton från tillfället visar leende ansikten, men faktum är att Matthews blev allt mer frustrerad över hur hans styvsyster betedde sig. Anjie hade drabbats av MS och Matthews trodde att det faktum att Becky ibland var slarvig skulle kunna innebära problem. ”Det största bekymret var att Becky lämnade saker i trappan, i köket, på platser där min mamma gick”, förklarade Matthews senare. ”Om man trampar på en tygbit så halkar man direkt. Det var huvudproblemet, att lämnade en massa snubbelfällor efter sig. Vi bad henne: ’Kan du inte städa upp efter dig?’ Men hon

lyssnade inte.”

Matthews utarbetade en plan som skulle få Becky att lyssna en gång för alla: han skulle kid­ nappa henne och få henne att tro att hon skulle dö. ”Jag kläckte idén att jag skulle skrämma henne. Få henne att uppskatta livet mer, uppskatta människor mer, göra henne tacksam över att hon inte hade blivit skadad”, förklarade Matthews.

Matthews visste flera veckor i förväg att modern skulle lämna huset för ett läkarbesök morgonen den 19 februari. Han valde denna dag som tillfället då han skulle skrämma upp Becky genom att kidnappa henne. ”Det låter extremt, men det krävdes en chock och att hon blev skrämd för att man skulle nå fram till henne”, förklarade han senare.

När han besökte huset brukade han parkera på gatan. Den här gången backade han upp sin Vauxhall Zafira på uppfarten för att underlätta att få in sitt kidnappningsoffer i bilen. Det visade sig att inget skulle gå enligt plan.

Iförd mask och beväpnad med elpistoler, tejp,

resväska och handbojor tog sig Matthews in i huset och knackade på Beckys dörr. ”Dörren öppnades och jag tejpade genast över Beckys mun”, uppgav han senare under rättegången. ”Hon vände sig om och jag sa något i stil med: ’Så länge du gör som du blir tillsagd kommer allt går bra’.” Han vände på henne och satte på henne handbojorna, men när han försökte tvinga ner henne i resväskan gjorde hon våldsamt motstånd. ”Hon började slingra sig och göra motstånd. Jag försökte få ner henne i väskan och sa: ’Kämpa inte emot, jag kommer att släppa dig oskadd’, men hon vägrade fortfarande.” Han slog henne i ansiktet vilket spräckte hennes läpp och försökte sedan få henne att svimma genom att strypa henne.

Vid något tillfälle under kampen lyckades Becky dra av styvbroderns mask. Han fick panik och tryckte hårdare om hennes hals. ”När hon slutade … Slutade sparka. Det var då jag började flytta på henne och försökte få ner henne i resväskan. Jag minns att jag inte hörde någon andning och kände att något inte stämde så jag kollade hennes puls.

139 Blodigt begär_SV 270818.indd 139

06.09.2018 11:09

Den fanns inte där … Hon hade ingen puls. Då stängde jag resväskan.”

motorsågmomentet

I ett desperat försök att förhindra att polisen skulle få tillgång till styckningsplatsen innan sanering vände sig Hoare till en person som var så angelägen att ha kontakt med henne att hon inte skulle ställa några frågor – mamma.

De hade inte pratat på fyra år och Lisa Donovan blev själaglad när Shauna hörde av sig och ville besöka henne med Matthews. Fler besök följde de kommande dagarna. När polisen hörde av sig och ville ta en titt på huset på Cotton Mill Lane sa Matthews och Hoare att de hade planerat att äta middag med Lisa Donovan och hennes make, att de skulle bo där över natten och att deras bostad inte kunde inspekteras förrän följande morgon.

När polisen till slut fick tillgång till radhuset var det tydligt att Nathan Matthews hade haft stor nytta av sin militära träning. Hans noggrannhet betalade sig. Inte ett enda spår av Becky Watts påträffades i badrummet. Nathan hade emellertid varit lite för noggrann. Inga spår efter någon – inräknat Matthews själv och Hoare – återfanns i badrummet. Den totala avsaknaden av mänskliga spår i badrummet blev en viktig indikation på att något inte stod rätt till. Till slut berättade Matthews och Hoare (som var medbrottsling, kanske till och med direkt involverad) valda delar av händelseförloppet som ledde till mordet. Trots att Matthews säkert var irriterad på sin styvsyster och på hur hon behandlade sin styvmor tror polisen att det egentliga motivet bakom attacken var sexuellt och att både han och Hoare deltog fullt ut.

En kort tid innan mordet tros Matthews ha tittat på en 17 minuter lång porrfilm med titeln ”Tonårig oskuld blir våldtagen i sitt hem”. Det var en av 21 porrfilmer och 236 porrbilder som hittades på den laptop han delade med Hoare.

Matthews hade blivit intresserad av porr som ung tonåring och hade gradvis flyttat fokus från

mjukporrtidningar till hårdporrbilder och -videor på nätet. Han tittade på dem i princip dagligen.

Matthews var i synnerhet besatt av små och unga flickor. Den drygt 150 centimeter långa styvsystern Becky Watts stämde precis in på den kategori tjejer han fantiserade om och han blev snart fixerad vid henne.

Fascinationen verkar ha börjat tidigt. Även om det aldrig togs upp under rättegången upptäckte polisen att när hon var bara åtta år gammal hade Becky berättat för sina föräldrar att Matthews hade smekt hennes ben.

Under de veckor och månader som föregick mordet blev Matthews beteende allt mer bisarrt.

Hans förhållande med Shauna blev mer ansträngt, och på grund av växande sexuell frustration började han titta på porr flera gånger dagligen.

Matthews övertygade Hoare – som hade experimenterat med att ha sex med tjejer under tonåren – att arrangera en trekant med en vän till henne. Matthews gick dessutom till prostituerade för att hantera vad han beskrev som ett konstant tillstånd av sexuell frustration, men mötena slutade genant. ”Jag blev inte upphetsad för de kände inte som jag – de ville bara ha mina pengar, inte mig, så inget hände. De fick pengarna och jag gick därifrån.”

En undersökning av Matthews och Hoares mobiler visade att de hade sökt på ordet ”teen” och sparat sidor som relaterade till porr och eskort­er. Utredarna som höll i fallet anser att bandet som höll ihop dem, och som fick dem att begå ett mord, var sex.

Några månader innan mordet på Becky hade paret kommunicerat med varandra på sociala medier om att kidnappa en tonårig flicka för att ha sex med henne.

Under en konversation skrev Matthews: ”Fan, ta med dig två söta skolflickor :) …” Hoare svarade: ”lol visst jag kidnappar dom bara i skolan …”.

Senare samma dag lade hon till: ”Gick just till Costcutter och såg en söt liten tjej. Knockade henne nästan för att få med henne hem lol xoxo.”

TVÅ VECKORS HELVETE 19 FEBRUARI, FÖRMIDDAG

19 FEBRUARI, EFTERMIDDAG

Nathan Matthews och Shauna Hoare tar sig in i huset på 18 Crown Hill där Becky Watts är ensam hemma. Becky dödas mellan 11:03 och 12:45. Kroppen flyttas till bagageluckan på parets bil.

Efter att ha varit hemma hos Matthews mamma och styvfar kör paret till sin bostad på 14 Cotton Mill Lane där de beställer hämtmat och tittar på tv. Senare samma natt flyttas Beckys kropp från bilen till badrummet.

MEDAN POLISEN OCH FAMILJEN LETADE DESPERAT EFTER FLICKAN GJORDE MÖRDARNA UPP PLANER.

20 FEBRUARI Matthews sms:ar sin chef och säger att han har problem med bilen och inte kan komma till jobbet. Han kör till en livsmedelsbutik och köper två flaskor lösningsmedel. I den lokala järnhandeln köper han en elektrisk cirkelsåg.

21 FEBRUARI Matthews och Hoare kör till Asda i Bedminster där de köper sopsäckar, gummihandskar och tre rullar gladpack. De köper dessutom polletter för 20 pund för att fylla på sin elektricitet hemma.

22 FEBRUARI Matthews och Hoare fastnar på övervakningskameror när de går in i en butik i Bristol för att införskaffa fler sopsäckar, silvertejp och rejäla tvättsvampar. Därpå styckar de Becky Watts kropp i sitt badrum.

140 Blodigt begär_SV 270818.indd 140

06.09.2018 11:09

BECKY WATTS

GÖMD I ETT SKJUL DE HJÄLPTE MATTHEWS ATT GÖRA SIG AV MED BEVISEN I TRON ATT DET HANDLADE OM DROGER. Det måste ha väckt viss misstänk­samhet när Nathan Matthews och Shauna Hoare hörde av sig till ett par de litade på och bad att få förvara ett antal stora paket i deras trädgårdsskjul i Cotton Mill. De erbjöd dessutom Karl Demetrius och hans sambo Jaydene Parsons upp till 5 000 pund för besväret. Erbjudandet blev allt för frestande för att tacka nej: ”Ah, ok, ska du gömma det åt honom?” frågade Parsons i ett sms klockan 01:10 den 24 februari. Demetrius svarade: ” Vi skulle behöva pengarna. lol. xxxx.”

Några minuter sms:ade hon igen: ”Coolt, det är en avbetalning på huset. lol.”

I tron att de skulle förvara någon olaglig substans som exempelvis cannabis åt Matthews, körde Demetrius och hans arbetskamrat James Ireland till fastigheten på Cotton Mill tidigt den 24 februari för att hämta upp paketen. Ireland ska ha sagt till en granne att de innehöll något ”tungt och sörjigt”. De två körde dem därpå till Demetrius hus.

Under rättegången menade åklagarsidan att Karl Demetrius hade ”trott att det var cannabis, men blev allt mer fundersam på om innehållet kunde ha att göra med Becky Watts”.

Karl Demetrius, tvillingbrodern Donovan och James Ireland åtalades för att ha gömt Becky Watts kvarlevor. Donovan och James friades senare från alla misstankar. Karls bror sov vid tillfället, och Ireland (som har låg IQ) manipulerades på ett ”kyligt och beräknande vis”, enligt hans försvarare.

Både Parsons och Karl Demetrius medgav att de var skyldiga till att gömma paketen, men vidhöll att trots vetskapen om att paketens innehåll förmodligen var olagligt, var de omedvetna om deras faktiska innehåll.

24 FEBRUARI Matthews och Hoare påstår att de har middagsplaner och inte kan komma till bostaden på Cotton Mill Lane för ett samtal med polisen. Polisen kommer istället till Hoares mammas hus i Southmead.

25 FEBRUARI Polisen genomsöker deras hem i Cotton Mill Lane följande dag och noterar att det är väldigt smutsigt och skräpigt bortsett från det fläckfria badrummet.

2 MARS, FÖRMIDDAG Stänk med Beckys blod återfinns på dörrlisten till hennes sovrum. Polisen har nu tillräckligt med bevis för arrestera Matthews och Hoare som misstänkta för mordet på Becky Watts.

2 MARS, EFTERMIDDAG Beckys styckade kropp återfinns på 9 Barton Court, mindre än 80 meter från platsen där hon miste livet.

3 MARS Nathan Matthews och Shauna Hoare tas in för separata förhör mitt på dagen. Båda ljuger inledningsvis, men ingen av dem har erfarenhet av att förhöras så de bryter snart ihop under utfrågningen.

141 Blodigt begär_SV 270818.indd 141

06.09.2018 11:10

MÖRDARE I STRÅLKASTARLJUSET DE SLINGRADE SIG OCH GÖMDE SIG BAKOM LÖGNER OCH HALVSANNINGAR UNDER FÖRHÖREN, MEN DERAS KROPPSSPRÅK OCH SÄTT ATT PRATA PÅ TALADE OM FÖR UTREDARNA VAD DE BEHÖVDE VETA. BIOGRAFI DR JULIA SHAW

Kriminalpsykologen Julia Shaw är docent och forskare vid Department of Law and Social Sciences på South Bank University i London. Hon anlitas regelbundet som expert vid olika kriminalfall och har skrivit boken The Memory Illusion.

Nathan Matthews

orolig Under rättegången fick juryn se en film från Matthews fjärde förhör med polisen som ägde rum strax efter att Beckys kroppsdelar hade återfunnits. Matthews var mycket känslosam och kunde emellanåt knappt prata för att han snyftade så mycket. Han fick frågan om vilken hans ursprungliga plan var. ”Givetvis att få ner henne i resväskan.

Givetvis att sätta tejp runt munnen så att hon inte kunde ge ljud ifrån sig och sedan ta henne till bilen. Sedan tänkte jag … Jag tänkte på ett skogsområde eller liknande, att föra henne dit, givetvis med masken på fortfarande, och därpå skrämma henne och säga något i stil med ’Du måste börja behandla människor bättre och inte vara en bitch eller så självcentrerad’. Och sedan hota henne med ’Annars händer det här igen, eller något värre…’ Jag hade inte riktigt räknat ut hur jag skulle lämna platsen utan att hon skulle följa mig.

Sedan skulle jag givetvis ha återvänt… Slängt allt… Åkt till min mamma och upprätt normalt.”

DOMEN PEKAR UT EN OKÄNSLIG MÖRDARE, MEN I FÖRHÖREN SER HAN UT SOM EN MYCKET RÄDD UNG PERSON SOM FÖRSÖKER Dr Julia Shaws analys: ”Matthews beteende under polisförhören är ovanligt.

FÖRSVINNA Under långa stunder gömmer han ansiktet och lutar sig vilket gör det omöjligt att se hur han reagerar med FRÅN RUMMET fram ansiktsuttryck under utfrågningen. Trots att man inte ser hans ansikte avslöjar filmen honom som känslosam och GENOM ATT att han har problem med att koncentrera sig på grund av sin oro. Inte vid något tillfälle känns han avslappnad och DÖLJA SÅ manipulativ – indikationer på psykopati. Den fällande domen pekar ut en okänslig mördare, men i förhören MYCKET AV ser han ut som en mycket rädd ung person som försöker från rummet genom att dölja så mycket av SIG SJÄLV SOM försvinna sig själv som möjligt. Matthews använder också ordet ”givetvis” frekvent vilket kan vara ett försök att normalisera MÖJLIGT. sina handlingar. Att använda ordet ”givetvis” antyder att

Shauna Hoare

hanteringsmekanism Under en rad polisförhör förnekar Shauna Hoare konsekvent att hon vet något om var Becky finns och fnissar vid tanken på att hon kanske helt enkelt har rymt. När hon så småningom informeras om att Matthews har erkänt att han har mördat henne uppträder hon först som om hon vore chockad, men hennes uppträdande är fortfarande ganska sansat. Hon säger till polisen: ”Det gör mig illamående att veta att hon var där, bestört, äcklad, ursinnig och det känns som om jag kommer vakna upp och att det här inte händer.

Jag tror att jag är mer arg än något annat för tillfället – arg på att han har gjort det, att han gjorde det, att han kunde göra det när jag var där i huset. Och han uppträdde så normalt inför mig. Jag begriper verkligen inte varför han gjorde det, vad han hade för plan, hur han trodde att han skulle komma undan med det eller varför han gjorde det. Jag förstår inte.

Jag kan inte ens titta på honom. Jag ville bara döda honom – dåligt ordval. Jag blev illamående av att se honom när jag visste vad han hade gjort.”

Dr Julia Shaws analys: ”Tyvärr är det ofta omöjligt att avgöra om någon har skapat ett falskt minne, men det är fullt möjligt att en person kan komma att acceptera en annorlunda version av ett händelseförlopp om de föreställer sig det tillräckligt ofta. En sådan person kan ta till sig en ny och möjligen föredragen verklighet som kan ersätta det ursprungliga minnet från brottstillfället. Det är inte helt ovanligt att gärningsmän uppträder normalt efter att ha begått ett brott. Det indikerar ett kyligt sinne eller brist på ånger, men det kan lika gärna handla om ett sätt att hantera situationen på. Att göra normala saker och att skämta kan få förövaren att tänka på något annat än det som gör dem oroliga eller upprörda.”

det han gjorde var normalt och att andra människor skulle ha reagerat på samma sätt i samma situation.

142 Blodigt begär_SV 270818.indd 142

06.09.2018 11:10

BECKY WATTS Becky Watts begravning ägde rum den 17 april 2015, nästan två månader efter att hon hade mördats.

Ett hav av blommor utanför Becky Watts bostad.

Matthews svarade: ”Inget ’nästan’ här… GÖR DET BARA bitch!! xxxxx.” Hoare skrev tillbaka: ”lmfao visst jag ska bara resa tillbaka i tiden till när jag såg henne och föra henne till vår källare lol xoxo.”

Deras liv såg ut att kretsa allt mer kring sov­ rummet, resten av bostaden förföll. De hade till och med brödrost och vattenkokare bredvid sängen så att de inte behövde röra sig så långt när de ville äta och dricka något.

Vid tiden för mordet på Becky hade Shauna blivit gravid med tvillingar. Hon gjorde dock abort innan fallet ledde till rättegång.

rättegången

Efter att ha arresterats förnekade Hoare

kate­go­riskt all kännedom om händelserna och utmåla­de sig själv som ett undergivet offer för en våldsam och mentalt instabil partner.

Hon uppgav att hon var för rädd för att bryta med Matthews och drömde om att en dag lämna honom: ”Jag har i princip tillbringat sex år med honom. Det kändes som om jag skulle bli kvar för alltid. Aldrig ha möjligheten att gå ut, göra något. Jag drömde om att han en dag skulle bli förälskad i någon annan och lämna mig.”

Under rättegången blev Hoares påståenden om att hon var fullkomligt oskyldig till all in­ bland­ning i Beckys död allt mer skrattretande.

Enligt åklagarsidan var mordet ”ett fall där två personer som stod varandra väldigt nära agerade tillsammans”. Åklagaren William Mousley QC utvecklade resonemanget: ”Vi kan vara säkra på

att det här inte handlar om någon olycka … Det här var inget som bara gick fel. Vi kan vara säkra på att Nathan Matthews är skyldig till mordet och att [Hoares] bidrag, hennes inblandning och beteende och orimligheten i hennes version av händelseförloppet jämfört med tillgängliga bevis, pekar på att hon inte var lyckligt omedveten om vad som skedde.”

Efter att Matthews och Hoare hade arresterats vägrade de att berätta mer om händelsen. Hoare medgav inte sin inblandning över huvud taget. Nästan alla nyckelhändelser direkt efter mordet och dagarna som följde hade fångats på övervakningskameror. Det var dessa övertygande bevis som bidrog till att bygga fallet och som också bidrog till att juryn kunde fälla de skyldiga.

© Corbis; Getty Images; REX Features; Avon & Somerset Constabulary

DET KÄNDES SOM OM JAG SKULLE BLI KVAR FÖR ALLTID. ALDRIG HA MÖJLIGHETEN ATT GÅ UT, GÖRA NÅGOT. JAG DRÖMDE OM ATT HAN EN DAG SKULLE BLI FÖRÄLSKAD I NÅGON ANNAN OCH LÄMNA MIG.

143 Blodigt begär_SV 270818.indd 143

06.09.2018 11:10

HEREFORD, STORBRITANNIEN, , april 2013

”

JAG VILL HA KUL. DU ” MÅSTE FIXA NÅGOT

Sadistiska och samvetslösa Joanna Dennehy poserar för kameran mellan morden.

I

ett ögonblick av fåfänga mitt i sitt raseri poserar 31-åriga Joanna Dennehy med en märklig prydnadskniv. Det var inte den kniv hon högg byggherren Kevin Lee med den 29 mars 2013, innan hon dumpade hans kropp nära Newborough. Hon mördade också sina rumskamrater Lukasz Slaboszewski och John Chapman. Deras kroppar hittades dagen efter att denna makabra bild togs. Slaboszweksis kropp låg dumpad i en soptunna.

Bilden offentliggjordes vid domstolen Cambridge Crown Court i januari 2014. Den togs i en väns lägenhet i Hereford. Vittnet Mark Lloyd beskrev hur Dennehy hälsade på honom: ”Hej Mark, jag är en mördare”, erkände hon glatt. ”Jag har dödat tre personer, Gary hjälpte mig att dumpa kropparna och jag vill mörda fler.”

Bilden var en av många lika märkliga bilder, som bara är ondskefulla om man känner till sammanhanget. Efter fotograferingen vände sig Dennehy till sin medbrottsling, 47-årige Gary Stretch, som av sin advokat beskrevs som en ängslig ”nickande hund”. Dennehy spann: ”Jag vill ha kul. Du måste fixa något kul till mig.”

Och det gjorde han. Tiden då de var försiktiga var sedan länge förbi. Inga fler

kroppar skulle dumpas i landsbygdsdiken. Nu letade Dennehy öppet efter offer där hon satt i passagerarsätet i Stretchs Vauxhall Astra.

Deras första mål var 64-årige Robin Bereza.

Dennehy hoppade ut ur bilen för att ondskefullt attackera den pensionerade brandmannen som rastade sin hund.

Nio minuter senare anfölls ytterligare en man som rastade sin hund. 56-årige John Rogers knivhöggs mer än 30 gånger i en rasande attack.

Dennehy tog med sig den skrämda hunden för sakens skull. Hon placerade den stolt i sitt knä medan den lilla parveln darrade av rädsla. ”Titta på min bästa kompis, han är så söt”, kuttrade hon.

Både Bereza och Rogers överlevde attackerna och flögs till sjukhus. Rogers dog dock i november samma år.

Stretch dömdes till livstids fängelse, med ett lägsta straff på 19 år, för två fall av mordförsök.

Dennehy, som skrattade öppet åt domarens beskrivning av hennes ”fulla grymhet”, dömdes till livstids fängelse. Hon är en av endast tre kvinnor i Storbritanniens historia som fått ett straff utan möjlighet till frigivning. De andra två är Rose West och Myra Hindley.

144 Blodigt begär_SV 270818.indd 144

06.09.2018 11:10

© Getty Images; REX Features

JOANNA DENEHY

145 Blodigt begär_SV 270818.indd 145

06.09.2018 11:10

• Köpråd och guider med de bästa produkterna på marknaden just nu.

• De senaste nyheterna, ryktena och lanseringarna inom teknologi.

• Första tester och djupgående recensioner av alla populära märken.

techradar.com

Blodigt begär_SV 270818.indd 146

06.09.2018 11:10

SE_BlodigtBegär_Cover_230x297.indd 3

09.10.2018 10:24

Gillade du vad du läste?

Skaffa full tillgång på www.bokasin.se På bokasin.se hittar du många spännande tematidningar (bokasin). På hemsidan kan du läsa utvalda artiklar ur bokasinen. För 49:- per månad får du tillgång till alla bokasinen digitalt, samt tre valfri tryckta utgåvor per år. Du kan testa tjänsten gratis i en månad.

Läs mer om tjänsten och erbjudandet på bokasin.se.

På www.bokasin.se hittar du bokasin från bland annat BBC, TopGear, Lonely Planet, Men’s Health, Animal Planet, National Geographic och många fler – på svenska.

Några av våra populära serier:

Vetenskap och historia:

Militärhistoria och krim:

TESTA IN.SE S .BOKA ÅNAD W W W EN M I S I T GRA !

HÄR A K C KLI

Läs mera på www.bokasin.se bokasin_egenannonse_SE 230x297.indd 2

15.05.2018 12:40

Sport och träning:

Underhållning, hobby och guider:

Barn och unga:

Olika ämnen:

Läs mera på www.bokasin.se bokasin_egenannonse_SE 230x297.indd 3

15.05.2018 12:41

Blodigt begär

När kärlek får dödliga konsekvenser Sedan tidernas begynnelse har hjärtat styrt över förnuftet med förödande konsekvenser. Från försmådda älskare till svartsjuka familjemedlemmar: män, kvinnor och till och med barn har vänt sig mot sina nära och kära för att hämnas.

I det här bokasinet kan du läsa om de mest brutala och uppskakande passionsbrotten – från hur en våldsam make fick sin penis stympad till OJ Simpsons blodiga raseri av avundsjuka, hur prostituerade Aileen Wuornos mördade torskar, hur Marvin Gaye sköts ihjäl av sin kallblodiga far och det mystiska mordet på Versace.

Läs vidare och få reda på hur kärlek kan få dödliga konsekvenser.

2018-12 / 129:-

TIDSAM 4884-12

.se

Spännande temaböcker. Prova gratis i en månad.

7 388488 412908

Returvecka 48

SE_BlodigtBegär_Cover_230x297.indd 4

09.10.2018 10:24

.se

12